2

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Förslag

till

reglemente angående familjepension för efterlevande till befatt-

ningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet).

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Detta reglemente äger tillämpning å:

a) innehavare av befattning eller beställning, för vilken civila eller mili­

tära tjänstepensionsreglementet gäller; samt

b) den som avgått från befattning eller beställning, som i a) avses, och

äger rätt till pension eller uppskjuten livränta enligt civila eller militära

tjänstepensionsreglementet eller till pension enligt gällande bestämmelser om

pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal,

dock att reglementet icke skall gälla för den som äger rätt till uppskjuten liv­

ränta, med mindre han under minst fem år innehaft till tjänstepension en­

ligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet berättigande befattning.

2. Med den som avgått ur tjänst och äger rätt till uppskjuten livränta

likställes den, som efter erhållet avsked från beställning vid försvarsväsen-

det kvarstår såsom lönlös över stat.

3. Vad nedan i detta reglemente sägs örn befattning och befattningsha­

vare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å

beställning och beställningshavare vid försvarsväsendet samt sådan förut­

varande befattnings- eller beställningshavare, som i 1 mom. b) omförmäles.

2 §•

1. Berättigade till familjepension efter befattningshavares död äro:

efterlevande make, som ej ingått nytt äktenskap,

arvsberättigade barn, som ej uppnått 21 års ålder, samt

frånskild make i fall som i 2 mom. sägs.

Pensionsrätt tillkommer dock ej make, om äktenskapet ingåtts efter det

befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 65 år, och ej heller adoptiv­

barn, om adoptionen ägt rum efter det befattningshavaren fyllt 50 år.

2. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin

make utgiva underhållsbidrag, äger domstolen, därest makarna levt tillsam­

mans under minst fem år och sistnämnda make vid sammanlevnadens hä­

vande uppnått en ålder av minst trettio år samt det i övrigt med hänsyn till

omständigheterna finnes skäligt, förordna, att den frånskilda maken skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

13

Förslag

till

reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare i

statens tjänst (familjepensionsreglementet för arbetare).

1

§•

1. Detta reglemente äger tillämpning å:

a) arbetare, för vilken tjänstepensionsreglementet för arbetare gäller;

b) den som avgått från arbetaranställning, som i a) avses, och äger rätt

till pension eller uppskjuten livränta enligt tjänstepensionsreglementet för

arbetare, dock att reglementet icke skall gälla för den som äger rätt till upp­

skjuten livränta, med mindre han under minst fem år innehaft till tjänste­

pension enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare berättigande anställ­

ning-

2. Vad nedan i detta reglemente sägs om arbetare skall, dar ej annat lram-

går, i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande arbetare, som

i 1 mom. b) avses.

2 §-

1. Berättigade till familjepension efter arbetares död äro:

änka, som ej ingått nytt äktenskap,

arvsberättigade barn, som ej uppnått 21 års ålder, samt

frånskild hustru i fall som i 2 mom. sägs.

Pensionsrätt tillkommer dock ej änka, örn äktenskapet ingåtts efter det

arbetaren uppnått en levnadsålder av 65 år, och ej heller adoptivbarn, om

adoptionen ägt rum efter det arbetaren fyllt 50 år.

2. Då arbetare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin hustru

utgiva underhållsbidrag, äger domstolen, därest makarna levt tillsammans

under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande uppnått en

ålder av minst trettio år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att den frånskilda hustrun skall vara berättigad till

familjepension efter mannens död. Vad nu sagts för det fall att mannen

förpliktas utgiva underhållsbidrag gäller ock, där i skillnadsmålet avtal om

sådant underhållsbidrag visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, om skyldighet

att utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upp­

hört eller den berättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som ovan sagts giltighet, må sådant förordnande ej

meddelas till förmån för arbetarens hustru i senare äktenskap.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

3 §•

Så länge arbetare innehar anställning, som i 1 § 1 mom. a) avses, skall

han å sin avlöning vidkännas familiepensionsavdrag i enlighet med vad ne­

dan sägs.

Är arbetare vid ordinarie avlöningstillfälle icke berättigad att utbekomma

någon avlöning för den tidsperiod löneutbetalningen avser, skall han icke

heller vidkännas familjepensionsavdrag för nämnda tidsperiod.

4 §•

1. Familjepension bestämmes på sätt i 7 § angives i förhållande till ett vid

arbetarens död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens grund­

belopp), vilket fastställes med hänsyn till antalet tjänstår och det för den

avlidne senast gällande familjepensionsunderlaget enligt de i denna paragraf

angivna grunderna.

2. För arbetare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension

enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare, är familjepensionens grund­

belopp lika med familjepensionsunderlaget, såframt antalet av befattningsha­

varen förvärvade tjänstår, utökade med tid som från dödsfallet eller avgån­

gen med pension må hava återstått till pensionsåldern, uppgått till minst

trettio.

Uppgick för arbetare som i första stycket sägs antalet tjänstår, utökade

på sätt där angives, icke till trettio, är familjepensionens grundbelopp lika

med familjepensionsunderlaget minskat med Vls° för varje full fjärdedel av

år, varmed antalet tjänstår, sålunda utökade, understiger trettio.

3. För annan arbetare än i 2 mom. avses är familjepensionens grund­

belopp lika med familjepensionsunderlaget, såframt hans tjänstår uppgått

till minst trettio, men eljest lika med familjepensionsunderlaget minskat med

V¹²⁰ för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger trettio.

Utgör för sådan arbetare summan av antalet tjänstår och den till pensions­

åldern återstående tiden mer än etthundratjugu fulla fjärdedels år, skall

dock grundbeloppet utgöra så stor del av familjepensionsunderlaget, som an­

talet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av nämnda summa.

4. Såsom tjänstår räknas vid tillämpning av 2 och 3 mom. tid, vilken ar­

betaren må räkna som tjänstår enligt 2 § tjänstepensionsreglementet för ar­

betare.

5. Därest arbetare, som utan eget förvållande entledigats från sin anställ­

ning utan rätt till pension, avlider inom nio månader från anställningens

upphörande, skall vid bestämmande av familjepensionens grundbelopp så an­

ses, som om han vid dödsfallet alltjämt kvarstode i statens tjänst.

6. I fråga om arbetare, vilkens senaste anställning varit begränsad till

del av år, skall vid utökning av antalet tjänstår enligt 2 mom. medräknas

allenast så stor del av varje år, som motsvarar den anställningstid, vilken

varit i medeltal för honom gällande under de tre senast förflutna kalender­

åren före dödsfallet eller avgången med pension.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

15

7. Utgör det enligt 2 eller 3 mom. beräknade grundbeloppet icke helt

krontal, jämkas det till närmast högre hela krontal.

5 §■

För arbetare skola gälla följande familjepensionsunderlag och familjepen-

sionsavdrag:

Pensionsgrupp enligt tjänstepensionsreglementet

Familje­

pensions­

underlag

kr.

Familjepensionsavdrag

för arbetare

för månad

kr.

för vecka

kr.

1. Arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild

yrkesutbildning:

manlig..........................................................................................

810

6.75

1.55

kvinnlig.....................................................................................

810

1.65

0.40

2. Arbetare i anställning, för vilken kräves särskild

yrkesutbildning:

manlig........................................................................................

870

7.50

1.75

kvinnlig ....................................................................................

870

1.95

0.45

6

§•

Därest arbetare, som innehaft anställning för vilken kräves särskild yrkes­

utbildning, sedermera erhåller anställning för vilken dylik yrkesutbildning

ej kräves, skall någon förändring i familjepensionshänseende icke inträda för

honom.

7

§•

1. Familjepensionen består av en fast och en rörlig del.

2. Familjepensionens fasta del motsvarar, för år räknat,

a) för änka eller frånskild hustru ensam eller för änka och frånskild

hustru tillsammans, då pensionsberättigade barn ej finnas: familjepensionens

grundbelopp;

b) för änka eller frånskild hustru jämte barn eller för änka och frånskild

hustru tillsammans jämte barn: familjepensionens grundbelopp ökat med

femtio procent, örn endast ett barn finnes, och därutöver med tjugu procent

av grundbeloppet för varje ytterligare barn;

c) för ett barn, då pensionsberättigad änka eller frånskild hustru ej fin­

nes: familjepensionens grundbelopp;

d) för två eller flera barn, då pensionsberättigad änka eller frånskild

hustru ej finnes: familjepensionens grundbelopp ökat med femtio procent,

örn barnen äro två, och därutöver med tjugu procent av grundbeloppet för

varje ytterligare barn.

3. Familjepensionens rörliga del skall utgöra samma procenttal å den

fasta delen, som under den tid pensionen avser gäller för beräknande av dyr-

tidstillägg å nyreglerad avlöning för tjänstemän.

4. Av familjepension för änka eller frånskild hustru jämte barn eller för

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

änka och frånskild hustru tillsammans jämte barn äger änkan eller den från­

skilda hustrun eller änkan tillsammans med den frånskilda hustrun åtnjuta

så stor del, som motsvarar åttio procent av grundbeloppet jämte därå be­

löpande rörlig pensionsdel, samt barnet eller barnen återstoden. Frånskild

hustru, som åtnjuter pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, må

dock icke av familjepensionen åtnjuta större del än vad som motsvarar fyrtio

procent av grundbeloppet jämte därå belöpande rörlig pensionsdel. Äro änka

och frånskild hustru eller äro två eller flera barn samtidigt pensionsberätti-

gade, skola dem tillkommande pensionsbelopp delas lika dem emellan.

8 §•

1. Familjepension utgår från och med dagen näst efter den, då arbetare

avlidit, till och med utgången av månaden näst efter den under vilken pen-

sionstagaren avlider eller, därest pensionsrätten upphör av annan anled­

ning, till och med utgången av den månad under vilken rätten upphört.

Pension till barn, som födes efter faderns död, utgår från och med den

månad under vilken barnet födes.

2. Utbetalning av pension sker i efterskott enligt de närmare bestämmel­

ser, som meddelas av Kungl. Majit; vederbörande myndighet likväl obetaget

att efter pensionstagares frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensions­

belopp.

3. Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att jämlikt 9 § göra

ansökan om pension, till annan pensionsberättigad utbetalts större belopp

än han bort erhålla, skall därvid bero.

9§.

1. Fråga om rätt till familjepension efter avliden arbetare prövas, på

därom gjord ansökan, beträffande efterlevande till arbetare vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket

av vederbörande verks styrelse samt beträffande efterlevande till annan ar­

betare av den myndighet Kungl. Majit bestämmer.

Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omstän­

digheter, som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2. Då familjepension beviljas, skola de pensionsberättigade erhålla skrift­

ligt bevis därom.

10

§.

Vid anställnings upphörande skall arbetare, som äger rätt till familjepen­

sion för sina efterlevande, erhålla skriftligt bevis därom.

Utfärdandet av bevis, varom i första stycket förmäles, skall beträffande

arbetare, vilken icke haft årsanställning utan varit anställd allenast för viss

del av varje år, ske endast på därom gjord framställning.

11

§•

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen

av detta reglemente, meddelas av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

17

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1937; dock att det icke skall

äga tillämpning i fråga om arbetare, som före nämnda dag avgått från sin

anställning.

I fråga om arbetare, vilken vid reglementets ikraftträdande innehade an­

ställning av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 § tjänstepen-

sionsreglementet för arbetare sägs, och som vid sin död kvarstod i tjänst eller

enligt 4 § 5 mom. här ovan skall anses hava kvarstått i tjänst eller åtnjöt pen­

sion, skall — även i den mån detta ej följer av 4 § 4 mom. — för bestämmande

av familjepension åt hans efterlevande såsom tjänstår räknas den tid, under

vilken han, innan detta reglemente blev å honom tillämpligt, innehaft sådan

anställning.

Bihang lill riksdagens [tiofokoll 1936.

1 sami. Nr 201

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

statsråden

U^ndén, S^chlyter, W^igforss, L^evinson,

V^ennerström, L^eo, E^ngberg, E^kman, S^köld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler de­

partementschefen, statsrådet Wigforss, fråga om bestämmelser rörande fa­

miljepension för efterlevande till befattningshavare och arbetare i statens

tjänst och anför därvid följande.

Inledning. Behovet av en nyordning på familjepensionsområdet.

Medan staten sedan gammalt ansetts böra ombesörja och till huvudsaklig

del bekosta de ordinarie statstjänstemännens egen pensionering, har i fråga

örn pensioneringen av samma befattningshavares efterlevande hittills såsom

en allmän grundsats gällt, att pensioneringskostnaderna böra bestridas vä­

sentligen genom befattningshavarnas egna avgifter och att staten bör in­

skränka sig till att medverka vid bildande och upprätthållande av anstalter

för pensioneringens handhavande.

I överensstämmelse med denna grundsats har familjepensioneringen för

manliga ordinarie befattningshavare — om härvid bortses från de få perso­

nalgrupper i statstjänst, vilka ha familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt

— anordnats genom särskilda icke-statliga änke- och pupillkassor; staten har

visserligen ålagt vederbörande tjänstinnehavare att vara delägare i dessa

kassor, men de förmåner, som kassorna berett sina delägares efterlevande,

ba till övervägande del varit grundade på delägarnas egna avgifter, och så­

väl dessa som pensionsvillkoren i övrigt ha bestämts av delägarna själva,

ehuru under viss kontroll från statens sida att därvid försäkringstekniska

krav uppfyllas. Till vissa kassor har staten dock lämnat bidrag i sådan om­

fattning, att staten kan sägas i ej obetydlig grad medverka till själva pen­

sioneringen. På senare tid har staten dessutom sett sig föranlåten att genom

beviljande av dyrtidstillägg och — i viss omfattning — av särskilda pensions­

tillägg förbättra de från kassorna utgående pensionerna.

Vad de kvinnliga ordinarie befattningshavarna angår, har i samband med

ordnandet av dessa befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

19

år 1925 genomförts rätt till pension för efterlevande minderåriga barn. Den­

na pensionering har ordnats av staten på sådant sätt, att de kvinnliga befatt­

ningshavarna få till statsverket erlägga samma familjepensionsavgifter, som

manliga innehavare av samma befattning lia att gälda till vederbörande fa-

miljepensionskassa, varemot från statsverket utbetalas pupillpensioner enligt

de grunder, som tillämpas av kassan.

Under det att familjepensionsrätt sålunda förefinnes för ordinarie befatt­

ningshavare i statens tjänst, har —■ med undantag för ett par smärre perso­

nalgrupper —- icke-ordinarie personal hittills ej erhållit någon ordnad famil-

jepensionering. Frågan härom har emellertid under senare tid varit föremål

för uppmärksamhet. Redan 1920 års riksdag anhöll (skrivelse nr 244) örn

utredning, huruvida och på vilket sätt änkor och barn efter sådana statstjä­

nare, som ej vore delägare i statsunderstödd kassa för familjepensionering,

kunde genom statens medverkan beredas tillfälle till dylik pensionering, och

även 1926 års riksdag framhöll (skrivelse nr 149) angelägenheten av att åt­

gärder snarast möjligt vidtoges i sådant syfte. 1920 års riksdags skrivelse

överlämnades för utlåtande till kommunikationsverkens lönekommitté, men

kommittén hann icke före sin upplösning yttra sig i ämnet, och uppdraget

överflyttades å 1921 års pensionskommitté. Sistnämnda kommitté gjorde i

olika sammanhang vissa uttalanden örn önskvärdheten av att pensionsrätt

bereddes icke-ordinarie tjänstemän och förklarade sig anse, att detta skulle

kunna ske genom att tjänstemännen erhölle delaktighet i vederbörande änke-

och pupillkassor för ordinarie tjänstemän. Kommittén framlade emellertid

icke något utformat förslag i ämnet.

Enligt Kungl. Maj:ts den 9 juni 1927 lämnade uppdrag verkställde seder­

mera 1926 års pensionsutredning en förberedande undersökning rörande sät­

tet för ordnande av familjepensionering för icke-ordinarie personal vid kom-

munikationsverken och den allmänna civilförvaltningen samt vid försvars-

väsendet. Resultatet av denna undersökning framlades av pensionsutrednin-

gen i ett den 6 december 1927 avgivet betänkande. I fråga örn ordnandet

av familjepensionering för personal i tjänstemannaställning utmynnade pen-

sionsutredningens undersökning i ett utkast av följande innebörd. Manliga

tjänstemän med rätt till tjänstepension skulle vinna delaktighet i vederbö­

rande för ordinarie befattningshavare avsedda änke- och pupillkassor. Kvinn­

liga befattningshavare skulle för efterlevande barn erhålla pensionsrätt efter

samma grunder, som fastställts för ordinarie manlig personal. Därest det

skulle visa sig omöjligt att på nu angivet sätt lösa familjepensionsfrågan för

icke-ordinarie tjänstemän, ansågs närmast böra undersökas, huruvida och i

vad mån en av staten omhänderhavd gemensam familjepensionering för så­

väl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare inom skilda förvaltnings­

områden skulle kunna genomföras.

Även frågan örn genomförande av en ordnad pensionering av efterlevande

till arbetarpersonal har tidigare varit föremål för uppmärksamhet. Genom

1926 års pensionsutredning har sålunda skett en förberedande undersökning

rörande det sätt, varpå familjepensionering för fast anställda arbetare i sta­

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tens tjänst skulle kunna ordnas, därest dylik pensionering funnes böra kom­

ma till stånd. Förslag härom, avseende såväl kommunikationsverken och

övriga grenar av den civila statsförvaltningen som försvarsväsendet, fram­

lades av pensionsutredningen i betänkande den 6 december 1927.

Om det än, på sätt av den föregående redogörelsen framgår, ansetts såsom

otillfredsställande, att stora grupper av stadigvarande och tämligen fast an­

ställd personal i statens tjänst icke äga möjlighet att under statens medver­

kan kollektivt genom avgifter sörja för sina efterlevande, har dock samti­

digt brukat framhållas, att sådan möjlighet knappast borde beredas ifrågava­

rande personalgrupper förrän de erhållit tjänstepensionsrätt. Numera har

emellertid detta krav i huvudsak uppfyllts genom antagande åren 1934 och

1935 av nya civila och militära tjänstepensionsreglementen ävensom tjänste-

pensionsreglemente för arbetare i statens tjänst, enligt vilka reglementen

tjänstepensionsrätt beretts även den stadigvarande icke-ordinarie tjänsteman­

napersonalen (extra ordinarie tjänstemän m. fl.) samt sådana arbetare, som

fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft.

De för familjepensionsfrågornas lösning erforderliga förarbetena uppdro­

gos, såvitt angår tjänstemän vid den civila statsförvaltningen, genom beslut

av Kungl. Majit den 17 mars 1933 åt 1930 års pensionssakkunniga, sedan

dessa fullgjort sitt uppdrag i fråga örn revision av tjänstepensionslagstiftnin-

gan för samma tjänstemän. Redan tidigare — genom Kungl. Maj:ts beslut

den 8 januari 1932 — hade pensionssakkunniga erhållit uppdrag att verk­

ställa utredning rörande familjepensionering för arbetare i statens tjänst.

Emellertid avsåg 1930 års pensionssakkunnigas uppdrag icke allenast ut­

arbetandet av förslag till ordnande av familjepensioneringen för sådana grup­

per av statsanställda, som hittills varit i avsaknad av familjepensionsrätt. I

de direktiv för utredningen, som meddelades de sakkunniga, erinrades sålun­

da, hurusom beträffande familjepensioneringen för statens tjänstemanna­

personal även i övrigt förelåge åtskilliga spörsmål, vilka vöre av beskaffenhet

att böra snarast möjligt tagas under omprövning. Gällande bestämmelser

för de olika familjepensionsanstalter, i vilka de manliga ordinarie tjänste­

männen för närvarande vore delägare, företedde till sitt innehåll åtskilliga

olikheter såväl med avseende å pensionsavgifter och pensionsförmåner som

beträffande villkoren i övrigt. Detta förhållande sammanhängde med att

reglerna för anstalternas verksamhet ankomme på delägarnas eget bestäm­

mande. Men även beträffande statens bidrag till de olika kassorna förekom-

me mycket betydande skiljaktigheter, föranledda av att beslut örn understöd

åt kassorna fattats vid olika tider och utan aktgivande på understödsgrun-

dernas likformighet.

Nu antydda missförhållanden, vilka medfört, att befattningshavare i sam­

ma tjänste- och löneställning vid olika förvaltningsområden kunde vara

underkastade mycket skiljaktiga villkor i familjepensionshänseende, hade —

enligt vad i direktiven anfördes — redan tidigare i olika sammanhang upp­

märksammats. Sålunda hade statskontoret vid skilda tillfällen, bland annat

i utlåtanden den 13 december 1923, i fråga örn visst förslag i civilstatens full­

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

21

mäktiges berättelse för tiden 1920—1922, och den 13 december 1930 angående

framlagt förslag till nytt reglemente för statens järnvägars änke- och pupill­

kassa, berört dessa förhållanden. Vidare erinrades, att 1928 års lönekom-

mitté, i vars uppdrag ingått att avgiva förslag angående avveckling av syste­

met med dyrtidstillägg å familjepensioner, i utlåtande den 27 maj 1931 med

förslag i detta ämne fast uppmärksamheten på olikheterna beträffande sta­

tens bidrag till de särskilda familjepensionskassorna och framhållit ange­

lägenheten av att frågan om statens bidrag till kassorna och en eventuell ut­

jämning av dessa bidrag, där de funnes fortfarande böra förekomma, under­

kastades utredning. Ytterligare hade riksdagens år 1932 församlade revi­

sorer i sin berättelse (§ 50) påtalat den brist på enhetlighet, som förefunnes

såväl i fråga om avgifterna till och pensionerna från de olika familjepensions­

kassorna som ock beträffande statens bidrag till dessa kassor.

Såsom ett huvudönskemål angavs i utredningsdirektiven, att enhetliga grun­

der för familjepensioneringen i möjligaste mån åvägabragtes för olika tjänste­

mannagrupper.

Till fullgörande av sitt uppdrag framlade 1930 års pensionssakkunniga den

20 juli 1934 betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst (statens offentliga

utredningar 1934:29). Betänkandet innefattade förslag till reglementen an­

gående familjepension dels för efterlevande till tjänstemän vid den civila

statsförvaltningen (civila familjepensionsreglementet), dels ock för efterle­

vande till arbetare i statens tjänst (familjepensionsreglementet för arbetare).

Det förra reglementet avsåg att genom statens försorg ordna familjepensio-

neringen för tjänstemän, underkastade civila tjänstepensionsreglementet, det

senare att på enahanda sätt ordna familjepensioneringen för sådana arbetare,

beträffande vilka tjänstepensionsreglementet för arbetare är gällande. Från

civila familjepensionsreglementets tillämpning skulle emellertid tillsvidare

undantagas de ordinarie tjänstemän, som redan vunnit delaktighet i någon

av de nu existerande enskilda pensionskassorna för statstjänstemän.

Pensionssakkunnigas förslag byggde på den huvudprincipen, att kostna­

derna för familjepensioneringen skulle bestridas genom familjepensionsav-

drag å de anställdas löner, beräknade att uttagas under en trettioårig betal­

ningstid. Familjepensionsunderlagen hade i civila familjepensionsreglemen­

tet valts så, att de icke skulle understiga de familjepensionsunderlag eller

delaktighetsbelopp, vilka enligt de för resp. tjänstemannagrupper förmån­

ligaste familjepensionsvillkoren blivit i nuvarande kassors reglementen av

Kungl. Majit fastställda, däri inbegripet dyrtidstillägg enligt de för första

halvåret 1934 gällande grunderna (index 153; procenttal för dyrtidstillägg å

tilläggsunder laget 13).

Familjepensionsreglementet för arbetare var uppgjort i nära anslutning till

det föreslagna reglementet för den civila tjänstemannapersonalen.

I avseende å de nuvarande änke- och pupillkassorna uttalades i betänkan­

det önskvärdheten av att kassorna kunde omedelbart helt avvecklas men

framhölls tillika, att detta icke läte sig göra bland annat emedan ett över­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

flyttande på staten av kassornas tillgångar och förbindelser icke syntes kunna

äga rum utan medverkan från kassornas sida. Det finge emellertid — yttrades

vidare — anses ligga i statens och även det övervägande flertalet tjänstemäns

eget intresse, att icke skilda familjepensioneringssystem under en alltför lång

övergångstid skulle behöva tillämpas vid sidan av varandra. De sakkunniga

hade alltså ansett sitt utredningsuppdrag innefatta att undersöka betingel­

serna för ett överflyttande på staten av de särskilda pensionskassornas för­

bindelser, i vad de anginge sådan under civila tjänstepensionsreglementet

hörande tjänstemannapersonal, som enligt huvudregeln skulle vara underkas­

tad bestämmelserna i civila familjepensionsreglementet. Då en dylik under­

sökning förutsatte tidsödande försäkringstekniska utredningar rörande kas­

sornas ekonomiska ställning m. m. ävensom närmare förhandlingar med de

olika kassorna och det framstått såsom ett viktigt önskemål att kunna fram­

lägga förslag rörande familjepensioneringens huvudgrunder i så god tid, att

frågan kunde underställas 1935 års riksdag, hade de sakkunniga måst avstå

från att nu avgiva förslag angående kassornas avveckling.

över pensionssakkunnigas betänkande avgåvos utlåtanden av tillhopa över

ett hundratal verk och myndigheter, vilka berördes av förslaget, ävensom av

vederbörande familjepensionsanstalter. Yttranden och framställningar i

ärendet ha likaledes inkommit från åtskilliga personalsammanslutningar.

Genom beslut den 5 oktober 1934 uppdrog Kungl. Majit åt generaldirektö­

ren och chefen för telegrafverket, greve H. A. Hamilton, tillika ordförande,

samt chefen för försäkringsinspektionen, filosofie doktorn O. A. Åkesson och

byråchefen för lagärenden i finansdepartementet J. Laurin att i egenskap av

utredningsmän inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva för­

slag beträffande det sätt, varpå vid ett ordnande genom statens försorg av

familjepensioneringen för tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, de nuvarande familjepensionsanstalternas verksam­

het beträffande dylika tjänstemän borde avvecklas jämte därmed samman­

hängande frågor. Sedermera förordnade departementschefen med stöd av

Kungl. Maj:ts bemyndigande byråchefen i försäkringsinspektionen, filosofie

doktorn Tim Jansson att biträda utredningsmännen med verkställande av-

vissa försäkringstekniska undersökningar.

I anförande till statsrådsprotokollet i samband med de nya utrednings­

männens tillkallande framhöll jag såsom föredragande departementschef,

efter att ha erinrat om det av 1930 års pensionssakkunniga framlagda för­

slaget, bl. a. följande:

Familjepensionsförhållandena för civilförvaltningens tjänstemän med ny-

reglerad avlöning torde, såsom även de sakkunniga antytt, icke kunna sägas

bliva tillfredsställande ordnade med mindre ensartade grunder för familje­

pensioneringen åvägabringas för samtliga de personalgrupper, som komma

att få sin tjänstepensionering enhetligt reglerad genom de av 1934 års riks­

dag antagna tjänstepensionsbestämmelserna. Man synes mig fördenskull

icke kunna stanna vid en sådan lösning av den föreliggande frågan, enligt

vilken från en genom statens försorg ordnad familjepensionering skulle ute­

slutas alla, som före det tilltänkta nya familjepensionsreglementets ikraftträ­

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

23

dande vunnit inträde i de hittillsvarande familjepensionskassorna. Frågan

om avveckling av dessa kassors uppgifter beträffande delägare vid nyregle-

rade verk och om nämnda delägargruppers överförande på blivande enhetliga

familjepensionsbestämmelser bör därför nu upptagas till utredning.

Av avgörande betydelse för bedömande av hithörande spörsmål är tydligen,

att rättsförhållandena såväl mellan staten och de särskilda familjepensions­

kassorna som även mellan kassorna och de enskilda delägarna klarläggas.

Såsom ett led i utredningen måste vidare, på sätt pensionssakkunniga fram­

hållit, ingå sådana undersökningar angående kassornas ekonomiska ställning

m. m., som kunna erfordras för upptagande av underhandlingar med repre­

sentanter för kassorna rörande villkoren för kassornas avveckling och där­

med sammanhängande frågor. Dylika underhandlingar torde till en början

böra bedrivas med utgångspunkt från de huvudgrunder för familjepensione-

ringens ordnande, som föreslagits av pensionssakkunniga. Denna grundval

för underhandlingarna kan emellertid sedermera behöva undergå jämkning

i den mån så påkallas av erinringar, som framkomma i infordrade utlåtanden

över sakkunnigförslaget eller eljest under ärendets fortsatta beredning. De

direktiv, som härutinnan eller i övrigt kunna bliva behövliga under utred­

ningsarbetets gång, torde få lämnas av chefen för finansdepartementet.

Utredningsarbetet bör i första hand åsyfta att på grundval av de resultat,

som framkomma vid förhandlingar med delegerade för familjepensionskas­

sorna, åstadkomma en såvitt möjligt enhetlig plan för övergång till de av­

sedda generella familjepensionsbestämmelserna. Först sedan på detta sätt

klarhet vunnits rörande de allmänna riktlinjerna för en avveckling av kassor­

nas uppgifter beträffande delägare vid nyreglerade verk, böra utrednings­

männen skrida till uppgörande av förslag till separata överenskommelser med

de olika kassorna.

I detta sammanhang bör beaktas, att det av pensionssakkunniga föreslagna

familjepensionsreglementet ej skulle bliva tillämpligt å personalgrupper, som

tillhöra oreglerade verk och följaktligen icke bliva underkastade civila

tjänstepensionsreglementets bestämmelser. Ej heller skulle ändrade famil-

jepensionsgrunder bliva gällande för dem, som före det nya reglementets

ikraftträdande tillträtt pension från familjepensionskassorna, vare sig de äro

efterlevande till delägare vid oreglerade eller vid nyreglerade verk. Med hän­

syn härtill torde i samband med undersökningen rörande avveckling av kas­

sornas verksamhet beträffande personal vid nyreglerade verk även böra över­

vägas frågan, huru vid en dylik avveckling familjepensioneringen för nu om­

nämnda grupper av delägare och pensionärer hör handhavas.

Kungl. Majit har sedermera genom beslut den 20 december 1935 uppdragit

åt utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1934 års familjepensions-

utredning, att utarbeta bestämmelser jämväl rörande familjepension för efter­

levande lill befattningshavare vid försvarsväsendet. Samtidigt har Kungl. Majit

bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla ytterligare en utred­

ningsman för att deltaga i utarbetandet av berörda förslag. Med stöd av

detta bemyndigande har departementschefen såsom sådan utredningsman

tillkallat expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling.

Såsom ett led i fullgörandet av dess uppdrag har 1934 års familjepcnsions-

utredning med utlåtande den 23 januari 1936 framlagt ett reviderat förslag

till civilt familjepensionsreglemente samt ett i anslutning härtill uppgjort för­

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

slag till militärt familjepensionsreglemente. I betraktande av det nära sam­

band, som råder mellan de nya tjänstepensionsreglementena för tjänstemän

och arbetare, ett samband som av 1930 års pensionssakkunniga föreslagits

skola utsträckas även till familjepensioneringen, har familjepensionsutrednin-

gen dessutom funnit sig böra i anslutning till sina förslag till civila och militära

familjepensionsreglementen företaga den överarbetning av pensionssakkun-

nigas förslag till familjepensionsreglemente för arbetare, som av utrednings­

arbetet beträffande tjänstemännens familjepensionering synts direkt påkallad.

Den viktigaste avvikelsen i familjepensionsutredningens förslag i jämfö­

relse med det av 1930 års pensionssakkunniga framlagda har avseende å fa-

miljepensioneringens finansiering. Medan sålunda pensionssakkunniga ut-

gingo från att kostnaderna för ifrågavarande pensionering helt borde bestri­

das genom avdrag å de anställdas löner, beräknade att uttagas under en tret­

tioårig betalningstid, lia 1934 års utredningsmän i enlighet med erhållna di­

rektiv räknat med fortsatt bidrag av statsmedel till familjepensioneringen.

Avgiftstiden har för de anställda samtidigt utsträckts till att omfatta hela

den tid, under vilken de inneha med pensionsrätt förenad befattning.

Beträffande avvecklingen av de nuvarande familjepensionskassorna erin­

rar utredningen i utlåtandet den 23 januari 1936, att överläggningar inletts

med vissa av dessa kassor angående villkoren och förutsättningarna för sta­

tens övertagande av kassornas verksamhet. Därvid uttalas den förhopp­

ningen, att överläggningarna med kassorna inom kort skola kunna förås till

sådant resultat, att förslag till avtal rörande deras övertagande av staten skall

kunna av utredningen framläggas.

Över familjepensionsutredningens förslag lia infordrade yttranden avgivits

av statskontoret, riksräkenskapsverket, försäkringsinspektionen och sta­

tens pensionsanstalt, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen, arméförvaltningen (med överlämnan­

de av yttranden av bl. a. chefen för generalstaben), marinförvaltningen (med

överlämnande av yttranden av bl. a. chefen för marinstaben) och flygstyrel­

sen, de tre statliga lönenämnderna samt direktionerna över arméns och

marinens familjepensionskassor. Skrifter i anledning av utredningens för­

slag hava dessutom inkommit från av fullmäktige för statens järnvägars än­

ke- och pupillkassa utsedda delegerade, styrelsen för svenska järnvägsman­

naförbundet, styrelsen för de extra jägmästarnas förbund, personalförenin­

gen vid statens vattenfallsverk, svenska officersförbundet och svenska under -

officersförbundet gemensamt, försvarsväsendets underbefälsförbund samt

slutligen från föreningen kvinnor i statens tjänst jämte vissa sammanslutnin­

gar av kvinnliga befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och

postverket.

Utredningen har sedermera med skrivelse den 29 februari 1936 överlämnat

en mellan utredningen och utsedda delegerade för civilstatens änke- och pupill­

kassa den 7 februari 1936 träffad preliminär överenskommelse om villkoren

för statens övertagande av kassans rörelse, överenskommelsen — vilken re­

mitterats till vissa myndigheter för yttrande — har från utredningens sida

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

25

ingåtts under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande samt

från delegerades sida under förbehåll av godkännande av kassans fullmäktige.

Behovet av en nyordning av de statsanställdas familjepensionering har en-Departements-

ligt min mening blivit av verkställda utredningar klart ådagalagt. Såsom

cheten-

jag framhöll i de för 1934 års familjepensionsutrednings arbete angivna rikt­

linjerna, torde familjepensionsförhållandena för tjänstemän med nyreglerad

avlöning icke kunna sägas bliva tillfredsställande ordnade med mindre ens-

artade grunder för familjepensioneringen åvägabringas för samtliga de per­

sonalgrupper, som numera fått sin tjänstepensionering enhetligt reglerad ge­

nom de nya tjänstepensionsreglementena. önskemålet om ernående av mot­

svarande likformighet på familjepensionsområdet vinner emellertid särskild

aktualitet, då det gäller att uppfylla det gamla önskemålet örn familjepen-

sionsrätt för icke-ordinarie tjänstemän ävensom för arbetare.

Även beträffande statens bidrag till familjepensioneringen är en större en­

hetlighet påkallad. Dessa bidrags utmätande efter skiftande grunder för oli­

ka kassor, på sätt jag strax skall närmare angiva, måste betecknas såsom en

föga rationell ordning och leder dessutom till ett för såväl befattningshavare

som pensionstagare mindre rättvist resultat. De efter ensartade grunder ut­

gående dyrtidstilläggen ha ytterligare bidragit till att skärpa olikheterna

mellan pensionsförmåner från olika familjepensionskassor, i det att den högsta

kassapensionen också för med sig det högsta dyrtidstillägget.

överhuvud kan jag instämma i det uttalandet av 1930 års pensionssak-

kunniga, att det ligger i sakens natur att staten, som i stort sett lyckats ge­

nomföra ett enhetligt system för lön och tjänstepension åt sina tjänstemän, nu

också bör gripa sig an med ett rationellt ordnande av sina anställdas famil­

jepensionering.

Enligt min mening anvisar också den verkställda utredningen möjlighet

att småningom ernå en tillfredsställande lösning av hela familjepensions-

frågan. Denna är visserligen, såsom jag senare skall ytterligare utveckla, allt­

jämt också beroende på fortgången av förhandlingarna rörande kassornas

överlåtande å staten, men dessa förhandlingar lia fortskridit så långt, att det

synes önskvärt att nu underställa riksdagen de nya familjepensionsbestäm-

melserna. Jag hyser den förhoppningen att senare under innevarande riks­

dag kunna framlägga förslag till överenskommelser med åtminstone några av

de större kassorna och att i samband därmed beslut skall kunna fattas om de

nya bestämmelsernas ikraftträdande för de ifrågavarande förvaltningsom­

rådena.

Innan jag övergår till att angiva de närmare grunderna för en lösning av

familjepensionsfrågan, torde jag få lämna en kort översikt över den historiska

utvecklingen av familjepensioneringen för olika grupper av statsanställd per­

sonal samt en närmare redogörelse för statens bidrag till familjepensione­

ringen. Beträffande de olika kassornas nu gällande huvudsakliga pensions-

bestämmelser torde jag få hänvisa lill en i tabellform gjord sammanställning,

vilken fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bilaga A).

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Återblick på familjepensioneringen för statens ordinarie

befattningshavare.

Manliga befattningshavare vid civilförvaltningen.

Den under statens medverkan anordnade pensioneringen av efterlevande

till befattningshavare i statens tjänst har gamla anor. Intill början av 1800-

talet, då ännu inga pensionsinrättningar för civila tjänstemäns änkor och

barn bildats, hade emellertid de efterlevande ej att påräkna annat understöd

än den begravningshjälp eller s. k. nådårsbesparing, som av den avlidne tjän­

stemannen under livstiden intjänats; befunno de sig i synnerligen behövande

omständigheter, kunde de stundom efter särskild framställning hos Kungl.

Majit eller riksdagen erhålla något mindre belopp å de s. k. beneficii- och

benådningsstaterna eller från särskilda smärre anslag.

Enligt en mängd förordningar på 1600- och 1700-talen voro tjänstemännen

förpliktade att, då de vunnit befordran till en syssla, under viss tid (högst ett

år) tjäna antingen utan lön, örn de förut icke innehaft ordinarie tjänst, eller

örn de tidigare ägt sådan tjänst, med den lön som åtföljt den frånträdda be­

fattningen. Genom en förordning den 10 februari 1819 bestämdes nämnda

väntetid till högst sex månader. Den intjänta lönebesparingen — den s. k.

begravningshjälps- eller nådårsbesparingen — utbetalades till de efterlevan­

de, därest tjänstemannen avlidit i tjänst eller sedan han avgått med pension

från allmänna indragningsstaten. Hade däremot tjänstemannen erhållit av­

sked från tjänsten utan att överflyttas å allmänna indragningsstaten, förlo­

rade hans efterlevande all rätt till den av honom förut intjänta begravnings­

hjälpen.

En med begravningshjälpen likartad förmån utgjorde för efterlevande till

vissa tjänstemän de s. k. tjänst- och nådåren, varmed förstods rätt att till­

godonjuta de med den avlidnes tjänst förenade avlöningsförmånerna under

den återstående delen av tjänståret och det därpå följande året (nådåret)

mot skyldighet att under tiden utan kostnad för statsverket ombesörja tjän­

stens uppehållande, således en förmån som heller icke medförde någon sär­

skild utgift för staten. Rätten till tjänst- och nådår kan räknas till präster­

skapets privilegier, alltsedan Örebro artiklar av år 1586 stadgade, att präster­

nas änkor »skulle vara fritt sittande vid prästgäld efter sina mäns död ett år

omkring, dock med förord att de det året över så beställat, att kyrkotjänsten

bliver redeligen uppehållen, så ock svara till all tunga» m. m. Till följd av

sambandet mellan kyrka och skola tillförsäkrades sedermera motsvarande för­

mån skolornas och universitetens befattningshavare. Såsom en kvarleva

från äldre tider har tjänst- och nådårsrätten bibehållit sig ända till senaste

tid, ehuru alltmer kringskuren och till omfattningen begränsad. Nämnas

må sålunda, att i kungörelsen den 17 december 1926 (nr 524) angående

ändrade bestämmelser i fråga örn den stärbhus efter präst tillkommande för­

månen av tjänst- och nådår förordnades, dels att tjänstårsrätten skulle om-

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

27

fatta en tid av sex månader, räknat från och med månaden näst efter den,

under vilken tjänstinnehavare avlidit, dels ock att nådårsrätten skulle ställas

under avveckling från den 1 maj 1927. För undervisningsväsendets befatt­

ningshavare upphävdes nådårsrätten år 1878 i samband med genomförandet

av ordnad familjepensionering, och även rätten till tjänstår är numera helt

avskaffad för denna personalkategori.

Sedan försäkringstanken börjat tränga igenom, framstod tydligare än för­

ut behovet att sörja för tjänstemännens efterlevande på ett effektivare och

mera tillfredsställande sätt än som kunnat ske genom nämnda anordningar.

Sålunda började man, på initiativ i vissa fall av staten, i andra fall av tjänste­

männen själva, bilda föreningar eller kassor för pensionering av efterlevande

änkor och barn, och till dessa pensionsinrättningar lämnades i viss utsträck­

ning bidrag av statsmedel för att det med dem avsedda syftet skulle kunna

förverkligas. Då pensionskassorna uppstått på olika tider och under olika

förhållanden samt statsbidraget utgått efter skiftande grunder, förete kassor­

nas reglementen sinsemellan stora olikheter, på sätt framgår av den nämnda

sammanställningen över pensionsvillkoren (Bilaga A).

Den äldsta av de alltjämt existerande pensionskassorna för pensionering

av efterlevande till civila tjänstemän är tullstatens enskilda pensionsinrätt-

ning, som stiftades år 1805 och ursprungligen byggde på frivillig anslutning.

Enligt en författning den 16 februari 1833 utgå dessutom särskilda pensioner

direkt av tullmedel till tulltjänstemäns i fattigdom efterlämnade änkor och

barn. Dessa pensioner, som ha ren understödskaraktär, utgå endast örn den

avlidne tjänstemannens kvarlåtenskap icke utvisar så stor kapitalbehållning,

att räntan därav, beräknad efter 3 procent, uppgår till beloppet av den pen­

sion, som enligt de i författningen närmare angivna grunderna kan ifråga­

komma.

Under namn av civilstatens enskilda änke- och pupillfond bildades år 1826

en familjepensionskassa, som förenades med den samtidigt grundade, för

tjänstepensionering avsedda civilstatens pensionsinrättning. Fondens upp­

gift var att genom avgifter och erforderliga tillskott från pensionsinrättningen

bestrida familjepensioneringen. År 1908 avvecklades pensionsinrättningen

och ombildades änke- och pupillfonden till den nuvarande civilstatens änke-

och pupillkassa.

Universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn

erhöll sitt första reglemente år 1849, varefter stadgar för en v aktbetjäning ens

vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn erhöll univer­

sitetskanslerns stadfästelse år 1873. Närmaste föregångare till den nuvarande

pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare vid univer­

sitetet i Lund fick sitt reglemente fastställt av Kungl. Maj:t år 1863.

Av kommunikationsverkens befattningshavare äro de ordinarie manliga

tjänstemännen vid postverket och statens vattcnfallsverk delägare i civilsta­

tens änke- och pupillkassa, medan däremot tjänstemännen vid statens järn­

vägar och telegrafverket lia sin familjepensionering ordnad genom egna kas­

sor, statens järnvägars änke- och pupillkassa, bildad år 1872, samt telegraf­

verkets änke- och pupillkassa, bildad år 1875.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

För de allmänna läroverkens lärare fanns tidigare en särskild pensions­

kassa, lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa (bildad

år 1878), men år 1926 övertogos kassans tillgångar och förbindelser av sta­

tens pensionsanstalt, som sedan dess ombesörjer familjepensioneringen för

ifrågavarande befattningshavare.

Vid sidan av här nämnda änke- och pupillkassor och pensionsinrättnin-

gar, för vilka samtliga gäller, att delaktigheten enligt Kungl. Maj:ts förord­

nande är obligatorisk, finnas åtskilliga för särskilda grupper av civila tjän­

stemän inrättade kassor och understödsföreningar med huvudsaklig uppgift

att bereda pension eller understöd åt efterlevande, men där delaktigheten i

allmänhet är frivillig. Bland dessa må nämnas lotsverkets enskilda pen­

sionskassa, i vilken rätt till inträde är medgiven varje vid lotsstyrelsen eller

lotsverket anställd befattningshavare intill 55 års ålder, medan skyldig­

het att medelst erläggande av avgifter till kassan bereda änka och barn pen­

sion från densamma åligger en var, som före 1914 års utgång tillträtt or­

dinarie befattning vid lotsverket. Tjänstemän, som efter sistnämnda tid­

punkt blivit ordinarie, äro pliktiga att såsom delägare inträda i civilstatens

änke- och pupillkassa.

En särställning intager föreningen till understöd för (inkor och oförsörj­

da barn efter häradshövdingar, landssekreterare och landskamrerare, vil­

ken förening erhöll av Kungl. Maj:t fastställt reglemente redan år 1844.

Pliktiga att ingå i denna förening äro samtliga häradshövdingar, lands­

sekreterare samt landskamrerare, och medlemsavgifterna äro exigibla. Med-

lemsskap i föreningen fritager dem emellertid icke från skyldighet att till­

lika tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa.

Därjämte äro hos socialstyrelsen inregistrerade ett antal understödsför­

eningar, med huvudsakligt syfte att bereda pension eller understöd åt efter­

levande till befattningshavare i statens tjänst, och bland dessa må nämnas

understödsföreningen Stockholms brevbärares änke- och pupillkassa, un­

derstödsföreningen Malmö tullstats enskilda pensionsinrättning, dalalant­

mätarnas understödsförening, landsfiskalernas i Kopparbergs län enskil­

da pensions- och understödsförening, understödsföreningen Västernorrlands

läns landsstats pensionskassa, lantmätarnas i Västerbottens län understöds­

förening, lantmätarnas i Norrbottens län understödsförening samt understöds­

föreningen Sandhamns lotsars änke- och pupillkassa.

Kvinnliga befattningshavare vid civilförvaltningen.

Behovet av en genom statens medverkan ordnad familjepensionering för

kvinnliga befattningshavare var tidigare icke särskilt framträdande, så

länge rätt väsentliga hinder stodo i vägen för gifta kvinnors anställande eller

kvarblivande i statstjänst. De kvinnliga tjänstemännen voro sålunda i all­

mänhet —- och äro alltjämt — uteslutna från delaktighet i de familjepen-

sionskassor, som upprättats för ombesörjande av pensionering av efter­

levande till statstjänstemän. Den allmänna regeln följdes emellertid icke

vid ordnandet av familjepensioneringen för folkskollärarkåren. När år

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

29

1875 reglemente första gången utfärdades för folkskollärarnas änke- och

pupillkassa, föreskrevs sålunda skyldighet för såväl manliga som kvinnliga

lärare att vara delägare i kassan. År 1880 vidtogs härutinnan den föränd­

ringen, att folkskollärarinnornas delägarskap blev frivilligt, men alltjämt

kvarstod dock möjligheten för kvinnliga lärare att på detta sätt sörja för

sina efterlevande barns pensionering. Enligt reglementet för statens pen-

sionsanstalt, vilken övertagit den familjepensionering, som förut åvilade

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, har familjepensionsdelaktigheten

åter blivit obligatorisk även för kvinnliga innehavare av i reglementet av­

sedda tjänster. Familjepensionsförmånen är dock för kvinnor begränsad

till att avse pension åt efterlevande barn, och familjepensionsavgiften har

utmätts i förhållande härtill.

Även ordinarie kvinnliga lärare vid det statliga undervisningsväsendet lia

fått sin familjepensionering på liknande sätt ordnad genom anslutning till

statens pensionsanstalt.

De s. k. behörighetssakkunniga uttalade i sitt den 27 december 1920 av­

givna betänkande i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster (del II),

att de med avseende å familjepensioneringen ansett riktigt och lämpligt, att

kvinnliga befattningshavare i statstjänst under samma förutsättningar som

manlig befattningshavare ålades skyldighet att sörja för pensionering av

efterlevande barn. Den ifrågasatta pupillpensioneringen borde enligt de

sakkunnigas mening äga rum genom befintliga änke- och pupillkassor, vil­

kas reglementen av sådan anledning borde ändras så, att delägarskap bleve

medgivet även för kvinnliga befattningshavare.

Förslaget att de kvinnliga befattningshavarna skulle inträda i de för

manliga tjänstemän avsedda änke- och pupillkassorna fann 1921 års löne-

kommitté för sin del icke lämpligt. Kommittén föreslog i stället i sitt be­

tänkande angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings-

och pensionsförhållanden m. m. (statens offentliga utredningar 1923: 62) en

anordning, enligt vilken staten skulle övertaga pensioneringen av de kvinn­

liga befattningshavarnas pupiller efter enahanda grunder, som tillämpas

för vederbörande änke- och pupillkassa.

I överensstämmelse med sistnämnda förslag blev även de kvinnliga tjän­

stemännens familjepensionering vid 1925 års riksdag ordnad. Bestämmel­

ser i ämnet utfärdades genom kungörelse den 18 juni 1925 (nr 279) an­

gående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i

statens tjänst.

Enligt dessa bestämmelser är envar kvinnlig innehavare av ordinarie be­

fattning i statens tjänst med avlöning enligt grunder, sorn fastställts år 1925

eller senare, skyldig att genom erläggande av avgifter bereda rätt till pension

åt efterlevande barn. Avgifterna utgå med enahanda belopp, som i veder­

börande pensionsinrättnings reglemente äro stadgade för manlig innehavare

av samma befattning eller befattning i samma lönegrad, ehuru pensionsför­

månen är inskränkt till att avse allenast barn efter den kvinnliga tjänste­

mannen.

30

Kungl. Majlis proposition nr 201.

De kvinnliga befattningshavarnas enligt 1925 års kungörelse utgående fa-

miljepensionsavgifter tillgodoföras för närvarande vederbörande tjänstepen-

sionsfonder men bliva därvid särskilt redovisade såsom familjepensionsmedel.

En sammanställning rörande dessa familjepensionsmedel torde få fogas vid

statsrådsprotokollet (bilaga B).

Beställningshavare vid försvarsväsendet.

Den militära familjepensioneringén har såtillvida följt en annan utveck­

lingslinje än den civila, att den varit tämligen nära förbunden med de organ,

som omhänderhaft de militära beställningshavarnas tjänstepensionering,

nämligen arméns och flottans pensionskassor.

Med den år 1756 inrättade arméns pensionskassa har sålunda sedan gam­

malt varit förenad arméns änke- och pupillkassa, för vilken det första regle­

mentet av Kungl. Maj:t fastställdes den 20 maj 1817. Till sistnämnda kassas

bildande ålades samtliga delägare i arméns pensionskassa en »tillöknings-

avgift» av en procent å kassapensionen, motsvarande två procent av den bli­

vande änkepensionen. Efter olika förslag till ombildning av kassan kom en

sådan slutligen år 1883 till stånd, i det att beslut då fattades örn den äldre

kassans avveckling och örn bildande av en ny kassa, arméns nya änke- och pu­

pillkassa, vilken år 1935 erhållit den ändrade benämningen arméns familje-

pensionskassa.

Ursprunget till marinens pensionsväsende föreligger i en i Stockholm den

1 juli 1642 ingången frivillig, skriftlig överenskommelse mellan »underskriv-

ne över- och underofficerare, båtsmän, bösseskyttar, timmermän, snickare,

smeder m. fl.», som tjänade under rikets amiralitet och sjöstat, varigenom

de medgåvo, att av varje daler, som de åtnjöto i lön, finge avdragas en fyrk.

Dessa penningar, tillika med vad som kunde falla uti »armbössan» hemma

och på resor, skulle mottagas och redovisas av »bokhållaren». Holmamira-

len jämte superintendenten vid amiralitetet utsågos att vara tillsyningsman

över de insamlade medlen och deras förvaltning. Dispositionen av dessa för­

behölls däremot amiralitetskollegium. Av denna överenskommelse utveck­

lade sig efter hand den s. k. amiralitetskrigsmanskassan, för vilken det första

reglementet utfärdades av Kungl. Majit den 28 april 1696.

Efter åtskilliga förändringar fastställdes den 20 december 1825 nytt regle­

mente, enligt vilket kassan uppdelades i två särskilda fonder, pensions- och

gratialfonderna, vilka tillädes var sin andel i kassans dåvarande tillgångar

och inkomster, den förra avseende pensioneringen av ämbets- och tjänste-

män samt gemenskapen, den senare pensioneringen av änkor och barn. Den­

na uppdelning ägde sedermera i sina huvuddrag bestånd till dess den mili­

tära tjänstepensioneringen genom beslut av 1935 års riksdag i enlighet med

det då antagna militära tjänstepensionsreglementet överflyttades till stats­

kontoret. I samband härmed ombildades flottans pensionskassa till att ute­

slutande vara en familjepensionsanstalt med benämningen marinens familje-

pensionskassa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

31

Statens nuvarande bidrag till familjepensioneringen.

Ehuru kostnaderna för familjepensioneringen ansetts till huvudsaklig del

böra bestridas av tjänstemännen själva, ha dock bidrag av statsmedel till be­

tydande belopp kommit de olika familjepensionskassorna och dessas del­

ägare till godo. Bidragen hava utgått och utgå alltjämt i skiftande former

och efter växlande grunder.

Statsbidrag till kassorna.

Civilstatens änke- och pupillkassa (dåvarande civilstatens enskilda änke-

och pupillfond) tillerkändes sålunda ursprungligen bidrag i form av årliga

understöd från den i väsentlig mån genom statsanslag uppehållna civilstatens

pensionsinrättning. Då änke- och pupillfonden från och med år 1908 om-

bildades, utgick man från att pensionskostnaderna skulle helt och hållet be­

stridas av delägaravgifterna, för dåvarande delägare dock med anlitande av

pensionsinrättningens vid ombildningen förefintliga fonder, samt att stats­

anslag endast skulle utgå såsom bidrag till de förvaltningskostnader, som

icke föranleddes av fullmäktigsammanträden. För närvarande uppgår detta

förvaltningsbidrag till 50,000 kronor årligen.

Vad därefter angår statens järnvägars änke- och pupillkassa, hade Kungl.

Majit redan i den för järnvägsstyrelsen den 17 september 1869 utfärdade

instruktionen föreskrivit, att de medel, som inflöte för böter, ådömda järn-

vägspersonalen för tjänstefel, skulle avsättas till förmån för en änke- och

pupillkassa. Senare anslogos ytterligare medel för en dylik kassa och i det

år 1872 utfärdade reglementet för »statens järnvägstrafiks änke- och pupill­

kassa» upptogos bland kassans tillgångar följande indirekta statsbidrag:

1) böter, ådömda järnvägspersonalen för tjänstefel;

2) avkastningen av sådana, statens järnvägstrafik tillhöriga jordstycken,

vilka icke äro till boställsjord upplåtna eller för trafikens skötande eller an­

nat allmänt behov erforderliga;

3) inkomster vid försäljning av sådana inom järnvägens område tillvara­

tagna, men icke inom behörig tid återfordrade effekter, och av sådant kvar-

liggande outlöst gods, som på grund av gällande trafikreglemente på offentlig

auktion avyttras;

4) inkomster för registrering och förvaring av sådana tillvaratagna eller

till förvaring inlämnade effekter, som av ägaren återtagas emot avgift, en­

ligt av trafikstyrelsen fastställd taxa;

5) inkomster av medgivna rättigheter till försäljning och annonsering

inom järnvägens område;

6) inkomster av försålda gångbiljetter och inträdesbiljetter till stationer­

nas väntsalar; samt

7) inkomster av den från statens järnvägstrafiks expeditioner samlade och

försålda makulatur.

Ifrågavarande förmåner tillkomma alltjämt änke- och pupillkassan, nu­

mera dessutom utökade med inkomst av försålda plattformsbiljetter. De

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

härigenom kassan tillförda inkomsterna uppgingo under år 1935 till sam­

manlagt 331,581 kronor.

Såsom grundplåt till bildandet av en pensionsinrättning för telegrafverket

medgav Kungl. Majit genom beslut den 11 juni 1868, att av de medel, som

inflöte genom försäljning av makulatur och annat pappersavfall, jämte rän­

torna därå finge bildas en särskild, under telegrafstyrelsens inseende och

förvaltning stående fond, av vars årliga avkastning skulle utdelas »tillfälliga

understöd åt avskedade behövande tjänstemän och betjänte vid telegrafverket

samt deras änkor och barn». Denna förmån har sedermera telegrafverkets

änke- och pupillkassa fått behålla. I direkta och indirekta statsbidrag åt­

njuter kassan:

1) inkomster av försåld makulatur;

2) böter och vitén, som ådömas telegrafverkets tjänstemän för fel eller

försummelser i tjänsten;

3) årligt bidrag från telegrafverket med belopp, som Kungl. Maj:t för

varje år bestämmer (sedan år 1908 utgående med kronor 27:

50

per år och

delägare bland i tjänst varande befattningshavare).

Värdet av omförmälda statsbidrag belöpte sig för år 1935 till 68,582

kronor.

Enligt 1884 års reglemente för tullstatens enskilda pensionsinrättning ägde

pensionsinrättningen, utöver stadgade avgifter från delägarna, åtnjuta

l:o andel av böter, enligt gällande tullstadga;

2:o behållna auktionssumman för försålda, för tullverket icke behövliga

eller gagneliga handlingar;

3:o tre procent av den inkomst, tjänsteman vid tullverket i egenskap av

målsägande tillkommer av förbrutna dömda varor, ävensom av böter, vilka

för en del överträdelser mot tullförfattningarna åläggas, samt två procent av

dylik inkomst, som tillfaller målsägande, vilken ej är anställd i tullverkets

tjänst;

4:o två procent av den andel, som tullverkets tjänstemän, efter allmänna

författningar och särskilda föreskrifter, åtnjuta i aktoratsprovision, kust-

chefsprocent, anmärkningsprocent och auktionsprovision; samt

5:o då tjänst vid tullverket är ledig och kommer att i vanlig ordning åter­

besättas, den del av den till tjänsten hörande avlöningen efter stat, som

efter generaltullstyrelsens beprövande finnes icke erfordras för tjänstens

uppehållande under dylik ledighet.

Genom kungörelse den 15 juni 1922 (nr 377) har sedermera Kungl. Majit

förordnat, att samtliga slag av tulltjänstemän tillkommande extra inkomster

med undantag av s. k. beslagarandelar skulle från och med den 1 januari

1923 upphöra att till dem utgå, varigenom vissa av nyss uppräknade inkom­

ster för pensionsinrättningen bortfallit. Den under punkt 5 omförmälda in­

komstposten har även blivit indragen, dock mot särskild gottgörelse i form

av ett å tullverkets pensionsstat uppfört anslag å 13,000 kronor.

Sedan Kungl. Majit den 28 september 1934 fastställt nytt reglemente för

tullstatens enskilda pensionsinrättning uppfördes på Kungl. Majits förslag av

1935 års riksdag under elfte huvudtiteln ett särskilt anslag under rubriken

»bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning». I detta anslag inräkna-

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

33

des dels det belopp å 13,000 kronor, som tidigare anvisats såsom gottgörelse

till pensionsinrättningen för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjän­

ster, dels ock ett belopp av 40,000 kronor, motsvarande de beräknade kost­

naderna för bötesandelar m. m., vilka enligt gällande reglemente tillkommo

pensionsinrättningen. Anslaget beräknades till i avrundat belopp 55,000 kro­

nor.

Till bestridande av de familjepensioner, vilka enligt den förut omförmälda

författningen den 16 februari 1833 av allmänna medel utgå till tulltjänste­

mäns i fattigdom efterlämnade änkor och barn, har under senare år anvisats

ett förslagsanslag å 25,000 kronor. Genom beslut den 12 april 1935 har emel­

lertid Kungl. Majit förordnat, att vad i 1833 års författning föreskrives icke

skall hava avseende å efterlevande efter sådana delägare i tullstatens enskilda

pensionsinrättning, som avlidit efter den 30 september 1934.

Vad angår pensionsinrättningarna vid rikets universitet, finnas såsom stats­

bidrag för universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor

och barn upptagna

1) gratialanslag å 7,140 kronor, varur utgå till professorernas, överbiblio­

tekariens och räntmästarens änkor högst 240 kronor för var och en samt till

övriga tjänstemäns änkor högst 180 kronor för var och en, medan återstoden

tillfaller universitetets pensionsinrättning;

2) statsanslag till pensionsinrättningen å 9,000 kronor, av vilket belopp tre

fjärdedelar fördelas mellan pensionärerna i pensionsinrättningen efter de reg­

ler, som äro eller kunna bliva fastställda för avkastningen av pensionsinrätt-

ningens pensionstilläggsfond, medan den återstående fjärdedelen överföres

till pensionsinrättningens pensionsfond.

Statsbidraget uppgår sålunda till sammanlagt 16,140 kronor för år.

Vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och

barn åtnjuter icke något direkt anslag av statsmedel. Däremot finnes i uni­

versitetets stat uppfört ett anslag å 600 kronor till »gratial för lägre betjänin­

gens änkor och barn eller betjänte själva, då de blivit oförmögna till tjänst­

göring».

Pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare vid uni­

versitetet i Lund kan bland sina inkomster räkna

1) jämlikt kungl, brev den 6 juni 1925 från universitetets reservfond till

inrättningen inflytande medel; samt

2) ordinarie statsanslag å 7,200 kronor.

Rörande den förstnämnda inkomstposten må bemärkas följande. Bespa­

ringar å vissa i avlöningsstaten ingående anslagsposter ingå till reservfonden,

vilken står under kanslerns disposition för universitetets vetenskapliga och

ekonomiska behov i den ordning universdtetsstatuterna stadga. Tillsvidare och

till dess Kungl. Majit annorlunda förordnar, skall till pensionsinrättningen

för Lunds universitets ämbets- och tjänstemäns änkor och barn ingå en

tredjedel av de till reservfonden för varje år sålunda ingående besparingarna.

Det belopp, som på grund av dessa bestämmelser tillfördes pensionsinrätt-

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201.

3

34

ningen för budgetåret 1934/1935, uppgick till 5,700 kronor. Båda inkomst­

posterna tillhopa utgjorde sålunda 12,900 kronor.

Lotsverkets enskilda pensionskassa äger enligt det av Kungl. Maj:t fastställda

reglementet såsom tillfälliga inkomster räkna böter, ådömda enligt gällande

lotsförfattningar, samt inkomst av försäljning av tomkärl från fyrarna och

av makulatur vid lotsstyrelsen och lotsdistriktsexpeditionerna.

Härav inflytande medel uppgingo emellertid för år 1935 till allenast 411

kronor.

Vidkommande statens pensionsanstalt, som, enligt vad i det föregående

berörts, bland annat ombesörjer familjepensioneringen för befattningshavare

vid det statliga undervisningsväsendet, utgår till nämnda anstalt såsom statens

bidrag till pensionering av änkor och barn efter lärare vid allmänna läro­

verken, pedagogier, seminarier m. m. ett anslag å 157,276 kronor, vilket utgör

vederlag för den rätt till tjänst- och nådår, som tidigare förefunnits men

indragits.

Såsom i årets statsverksproposition under elfte huvudtiteln, punkten 38,

framhållits, ha de militära pensionskassorna för sin familjepensionering sedan

lång tid tillbaka åtnjutit — förutom indirekt understöd i form av att staten

bestritt administrationskostnaderna för denna pensionering —- jämväl direkt

bidrag till familjepensionsverksamheten. För arméns änke- och pupillkassa,

numera benämnd arméns familjepensionskassa, bestämdes grunderna för

detta bidrag genom beslut av 1883 års riksdag. Beslutet innebar, att bi­

draget skulle utgå med lV2 procent årligen å summan av de löner och bekläd-

nadsbidrag, vilka enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid be­

stämmande av fyllnadspension. I dessa grunder har sedermera någon änd­

ring ej ägt rum i annan mån än att desamma kompletterats med bestäm­

melse om bidrag beträffande personal, som övergått till reservstat. Efter

samma norm som för militära befattningshavare har statsbidrag utgått till

familjepensioneringen för pensionskassans personal.

Vid 1908 års riksdag fastställdes beträffande statsbidrag till flottans pen­

sionskassas familjepensionsfond, den s. k. gratialfonden — vilken numera

uppgått i marinens familjepensionskassa — grunder av samma innebörd som

de för arméns änke- och pupillkassa bestämda. Från det enligt dessa grunder

uträknade statsbidragsbeloppet skulle avgå det anslagsbelopp å 16,650 kro­

nor, som beviljats och alltjämt finnes uppfört i riksstaten såsom ersättning

till flottans pensionskassas gratialfond för vissa äldre, sedermera till stats­

verket indragna inkomster.

Vid anmälan av nämnda punkt i årets statsverksproposition anförde jag

såsom föredragande departementschef vidare:

De sålunda gällande grunderna för det direkta statsbidraget till den mili­

tära familjepensioneringen ha länge varit föråldrade. Genom ny löneregle­

ring för försvarsväsendets personal upphörde från och med år 1922 det löne­

system, på vilket bidragsberäkningen var grundad, och med genomförandet

av 1925 års nya försvarsorganisation har successivt en väsentlig rubbning

skett i personalstaterna. Såväl till följd härav som på grund av vissa andra

omständigheter ha bidragsgrunderna blivit alltmera svårtillämpade. Såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

35

än mera irrationella framstå dessa grunder, sedan numera en ny tjänstepen-

sionslagstiftning genomförts. Denna lagstiftning har avskaffat begreppet

fyllnadspension och därmed helt upphävt sambandet mellan pensionsförmå­

nen och det tidigare lönesystemet, en omständighet som också beträffande

familjepensionernas bestämmande påkallat förslag till nya bestämmelser, vil­

ka för närvarande äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Nu berörda förhållanden synas nödvändiggöra en ändring i gällande grun­

der för statsbidrag till de militära familjepensionskassorna. Lämpligast sy­

nes vara att, såsom skett beträffande statens bidrag till vissa andra familje-

pensionsinrättningar för statstjänstemän, bidragen fastställas till vissa fixa

belopp, oberoende av växlingar i personalstaternas omfattning. För en riktig

och lämplig avvägning av bidragsbeloppen torde emellertid erfordras en när­

mare undersökning rörande de nuvarande bidragsgrundernas tillämpning,

vilken undersökning nu icke medhunnits. I avvaktan på en dylik undersök­

ning torde statsbidragen för nästa budgetår böra bestämmas till ungefär

samma belopp, som på grundval av nuvarande bestämmelser utbetalats för

innevarande budgetår, men med iakttagande av viss minskning på grund av

den nedgång i personalkadrerna, som betingas av den fortgående avveck­

lingen av försvarsväsendets övergångsstater. De utbetalade beloppen för inne­

varande budgetår utgöra för arméns familjepensionskassa 120,993 kronor och

för marinens familjepensionskassa — utöver förenämnda anslag till ersätt­

ning för minskade inkomster — 44,440 kronor. I anslutning härtill torde

bidragsanslagen böra för nästkommande budgetår upptagas till respektive

118,000 kronor och 43,000 kronor.

Det framlagda riksstatsförslaget för budgetåret 1936/1937 upptager jämte

sistnämnda tre anslag även anslag till de båda kassornas förvaltningskost­

nader å resp. 55,100 och 29,800 kronor.

Utöver förut angivna former av bidrag till familjepensioneringen har sta­

ten under senare år tillskjutit högst betydande belopp såsom pensionstillägg

och dyrtidstillägg å de familjepensioner, som enligt familjepensionskassor-

nas reglementen utgå.

Pensionstillägg.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri den 18 juni 1926

(nr 275) vidtagen ändring äga änkor och minderåriga barn efter befattnings­

havare i statens tjänst, som uppbära pension eller därmed jämförligt under­

stöd av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt för familje-

pensionering av dylika befattningshavares änkor och barn, åtnjuta pensions­

tillägg efter i kungörelsen närmare angivna grunder. Pensionstillägg utgår,

om den änka ensam tillkommande pensionen understiger 600 kronor för år,

med

90 kronor, där sådan pension understiger 330 kronor;

60 kronor, där pensionen utgör 330 kronor eller därutöver intill 450 kro­

nor, samt

30 kronor, där pensionen utgör 450 kronor eller därutöver.

För änka med ett eller flera minderåriga barn skall, under förutsättning

att i pensionen icke ingår förhöjning i förhållande till barnantalet och att

särskilda pupilltillägg icke heller utgå, nämnda pensionstillägg ökas med

20 % för varje barn.

Till minderåriga barn utan pensionsberättigad moder utgå likaledes pen­

sionstillägg, nämligen till ett barn, om pensionen understiger 300 kronor,

med belopp, varierande mellan 45 och 15 kronor för år alltefter pensionens

storlek. För två barn gäller i fråga om pensionstillägg vad för änka ensam

finnes stadgat; beträffande tre barn vad örn änka med ett barn är stadgat

o. s. v.

Från åtnjutande av pensionstillägg äro emellertid undantagna de änkor och

barn, vilkas pensioner avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag, som

för vissa befattningshavare blivit gällande enligt 1920 års pensionslag för

kommunikationsverken eller enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456)

med bestämmelser för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension.

Undantagna från pensionstillägg äro sålunda i stort sett efterlevande till be­

fattningshavare med nyreglerad avlöning.

Dyrtids tillägg.

Allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst finnas meddelade i kungörelse den 15

juni 1923 (nr 267) med däri senare vidtagna ändringar. Enligt ifrågavarande

bestämmelser utgår dyrtidstillägget i förhållande till ett för månad beräknat

tilläggsunderlag, bestämt sålunda, att om den å månad belöpande pensionen

uppgår till 125 kronor eller därutöver, tilläggsunderlaget utgöres av pensio­

nens belopp; understiger däremot pensionen 125 kronor för månad, motsvarar

tilläggsunderlaget summan av pensionen och ett belopp av 30 kronor, dock

må tilläggsunderlaget i sådant fall ej överstiga 125 kronor och ej heller 160

procent av pensionsbeloppet. Den allmänna regeln är för övrigt den, att

dyrtidstillägget å oreglerade familjepensioner utgår efter ett procenttal, mot­

svarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen, medan det sålunda

erhållna procenttalet skall beträffande reglerade familjepensioner minskas

med 13 enheter.

³⁶

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Statens bidrag av olika slag till pensioneringen av efterlevande till be­

fattningshavare i statens tjänst framgå närmare av följande tablå:

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

37

Kassa eller pensionsinrättning

Direkta och

indirekta

statsbidrag

till kassan

Kr.

Pensions­

tillägg

Kr.

Dyrtids­

tillägg

Kr.

Familjepen-

sioner och

gratial av

statsmedel

Kr.

Civilstatens änke- och pupillkassa1.........

50,000: —

61,592: 31

708,998:91

—

Telegrafverkets änke- och pupillkassa1 ..

68,581: 62

1,226: —

53,482: 74

—

Statens järnvägars änke- och pupillkassa1

331,581: 08

16,355: 48

614,622: 81

—

Tullstatens enskilda pensionsinrättning1

2.

62,573: 71

23,752: 01

97,447: 50

•27,522:83

Universitetets i Uppsala pensionsinrätt­

ning för tjänstemäns änkor och barn2.

2,250: —

180: —

17,997: -

‘13,890: —

Vaktbetjäningens vid Uppsala universitet

pensionsinrättning för änkor och barn2 * *

—

860: —

1,692: —

•600: —

Pensionsinrättningen för änkor och barn

efter befattningshavare vid universi­

tetet i Lund2 7

...................................................

12,899: 69

816,812: -

Lotsverkets enskilda pensionskassa............

1410: 85

•20,452: 60

•28,027: —

—

Arméns familjepensionskassa.......................

7173,100: —

•78,466: 62

•484,830: 50

—

Flottans familjepensionskassa......................

7 89,450: —

»18,307:81

•148,365: —

—

Säger

790,846:95

221,192: 83

2,166,275: 46

42,012: 83

Summa statsbidrag

Statens pensionsanstalt2..................................

157,276: —

3,220,328:07

—

|8 300,000: —

-

1 Kalenderåret 1935.

2 Budgetåret 1934/1935.

3 Pensioner till avlidna tulltjänstemans änkor och barn från ett å tullverkets utgiftsstat upp­

fört förslagsanslag å 25,000 kronor.

1 Därav 7,140 kronor till gratial åt vissa tjänstemäns änkor samt 6,750 kronor till pensions-

förhöjningar.

6 Riksstatsanslag till gratial åt >lägre“betjäningens änkor och barn eller betjänte själva».

^8 Häri inberäknat dyrtidstillägg å pensioner från universitetets gamla änke- och pupillkassa.

7 Enligt riksstatsförslaget för budgetåret 1936/1937.

8 Approximativ siffra, avseende den del av utbetalda dyrtidstillägg, som belöper å familjer-

pensioner efter statliga befattningshavare.

I fråga om denna tablå bör framhållas, att vid bedömande av statens kost­

nader i förevarande hänseende även böra beaktas de överskott, som årligen

uppstå å de kvinnliga befattningshavarnas till resp. tjänstepensionsfonder

redovisade familjepensionsavgifter (jfr bilaga B).

En från 1930 års pensionssakkunnigas betänkande hämtad sammanställ­

ning av de civila familjepensionskassornas inkomster och utgifter m. m. en­

ligt räkenskaperna för kalenderåret 1933 eller budgetåret 1932/1933, komplet­

terad med uppgifter för de båda militära kassorna avseende budgetåret 1934/

1935, torde få fogas såsom bilaga vid statsrådsprotokollet (bilaga C).

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Familjepensionsväsendets centralisering.

I sitt den 20 juli 1934 avgivna betänkande rörande familjepensionering för

tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst

betonade 1930 års pensionssakkunniga, att en nyordning på familjepensions-

området tydligen måste, såsom i de av chefen för finansdepartementet med­

delade riktlinjerna för de sakkunnigas utredningsarbete framhållits, taga

sikte på att åstadkomma en enhetlig lösning av familjepensionsfrågan för hela

statsförvaltningens vidkommande. De sakkunniga erinrade även om att tan­

ken på en centralisering av familjepensioneringen redan tidigare framförts av

olika pensionskommittéer.

Sålunda föreslog en för uppgörande av förslag till ett ändamålsenligt ord­

nande av det civila pensionsväsendet år 1858 tillsatt kommitté i sitt den 5

maj 1865 avgivna betänkande rörande familjepensioneringen, att dåvarande

anstalter för pensionering av civila befattningshavares änkor och barn skulle

upphöra och ersättas med en för samtliga, även kvinnliga civila tjänstinne­

havares efterlevande gemensam pensionsinrättning, varigenom skulle vinnas

bland annat, att förvaltningskostnaderna nedbringades samt att efterlevande

efter likställda befattningshavare komme i åtnjutande av enahanda pensions­

förmåner. Erforderligt grundkapital skulle beredas den nya pensionsin-

rättningen genom överlämnande till densamma av vissa av de äldre anstalter­

nas dåvarande fonder, vilka enligt kommitténs beräkningar hopbragts huvud­

sakligen av allmänna medel. Förutvarande delägare i de äldre kassorna

skulle äga att efter ansökan vinna befrielse från skyldighet att underkasta

sig de nya bestämmelserna, varvid de skulle bibehållas vid tidigare för dem

gällande förpliktelser och rättigheter. Efter befordran till ny tjänst skulle

de emellertid bliva ovillkorligt delaktiga i den nya kassan.

Vidare framlade 1889 års pensionskommitté i sitt den 28 maj 1894 avgiv­

na betänkande angående ordnande av pensionsväsendet för statens civila

tjänstinnehavare samt för deras änkor och barn förslag till inrättande av en

civilstatens pensionskassa för änkor och barn, vilken med avseende å famil­

jepensioneringen skulle övertaga de uppgifter, som dittills ankommit på

civilstatens enskilda änke- och pupillfond (nu: civilstatens änke- och pupill­

kassa), tullstatens enskilda pensionsinrättning, telegrafverkets änke- och

pupillkassa samt lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa.

Från delaktighet i den centrala pensionskassan skulle emellertid vara undan­

tagna tjänstemän, vilka voro skyldiga att för beredande av pension åt änkor

och barn erlägga avgifter till prästerskapets, universitetens, statens järnvägs­

trafiks eller arméns änke- och pupillkassor eller flottans pensionskassa eller

ock voro berättigade till delaktighet i lotsverkets enskilda pensionskassa.

Kommittén utgick härvid från att samma grunder, som antagits vid bestäm­

mande av vilka statens tjänstinnehavare skulle vara underkastade den av

kommittén föreslagna pensionslagen för civilstaten också skulle tillämpas i

fråga om skyldighet att deltaga i den föreslagna nya pensionskassan för

änkor och barn. Vad angår universitetens tjänstinnehavare ansåg kommit­

tén, att särskilda omständigheter och förhållanden för det dåvarande lade

hinder i vägen för deras medtagande i kassan. Förutvarande delägare i och

pensionstagare från de äldre kassorna skulle enligt kommitténs förslag bibe­

hållas vid oförändrade pensionsvillkor, men tjänstemännen skulle vid be­

fordran underkastas de nya bestämmelserna för den därav betingade ök-

Kungl. Maj:ts proposition nr 201•

39

ningen av familjepensionsbeloppet. Den nya kassan förutsattes skola över­

taga alla de äldre pensionsförbindelserna och i samband därmed även förut­

varande kassors samtliga egna fonder och donationsfonder, vilka dock skulle

särskilt bokföras. Tidigare utgående statsbidrag skulle fortfarande utgå till

utfyllnad av kostnaderna för äldre pensionsförbindelser men successivt min­

skas, i den mån dessa förbindelser avvecklades.

De s. k. centraliseringssakkunniga framlade i betänkande den 15 januari

1916 angående det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering (del I)

förslag till inrättande av en tjänstemännens anstalt för änke- och pupill­

pensioneringen. De sakkunniga erinrade örn att de särskilda änke- och pu­

pillkassorna trots stora olikheter i övrigt dock sinsemellan visade huvud­

saklig överensstämmelse i följande avseenden:

1) inträdet i varje kassa vore obligatoriskt för alla innehavare av till den­

samma hörande tjänster,

2) delägarnas avgifter vore oberoende av, om delägarna voro gifta eller ej,

3) staten lämnade bidrag icke för var särskild delägare utan till varje

kassa i dess helhet.

Centraliseringssakkunniga tänkte sig, att de olika kassorna skulle förenas

i en enda anstalt med riskgemenskap i avseende å de av familjeförhållan­

dena beroende riskmomenten vid genomsnittsberäkningen av avgifterna. I

övrigt skulle de olika kassorna inom anstalten bibehålla sin självständighet

och utan statsgaranti bära sina egna risker.

I sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande (del II) hade emellertid

centraliseringssakkunniga ändrat sin inställning därhän, att de förordade,

att staten skulle på egen risk helt övertaga familjepensioneringen på samma

sätt som tjänstepensioneringen och att de dittillsvarande kassorna skulle

indragas till den statsanstalt, som skulle omhänderhava familjepensione­

ringen. Före indragningen borde dock genom försäkringsteknisk undersök­

ning av varje kassa utredas, huruvida kassans ställning utan höjning av dit­

tills utgående statsbidrag medgåve en förhöjning av dåvarande delägare och

pensionstagare tillerkända förmåner. För att underlätta övergången till den

nya ordningen förutsattes de gamla pensionsvillkoren skola bliva fortfaran­

de gällande till dess en lönereglering komme till stånd.

Slutligen framförde — såsom tidigare omnämnts •— 1926 års pensionsut-

redning, i vars uppdrag bl. a. ingick att verkställa förberedande undersök­

ning rörande det sätt, varpå familjepensionering för icke-ordinarie personal

vid kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen samt vid för-

svarsväsendet skulle kunna ordnas, tanken på att anordna en för hela stats­

förvaltningen gemensam pensionering av efterlevande efter såväl ordinarie

som icke-ordinarie befattningshavare. Pensionsutredningen förordade visser­

ligen såsom en provisorisk lösning av den icke-ordinarie personalens familje-

pensionsfråga, att densamma bereddes inträde i nuvarande änke- och pupill­

kassor, men tilläde, att det med hänsyn till den stora brist på enhetlighet, som

rådde mellan de särskilda kassornas pensioneringsgrunder, och de inom vissa

kassor synnerligen otillfredsställande pensioneringsbestämmelserna, dock

torde bliva nödvändigt, att statsmakterna i sinom tid medverkade till en full­

ständig lösning av frågan örn familjepensioneringens rationella ordnande.

1930 års pensionssakkunniga anförde i denna fråga, att det vid övervägan­

de av möjligheterna att skapa önskvärd likformighet inom familjepensions-

väsendet, hade synts de sakkunniga uppenbart, att sådan icke kunde vinnas,

örn pensioneringen alltjämt skulle ombesörjas av nuvarande familjepen-

sionskassor. För åstadkommande av en likformig familjepensionering syn-

40

Kungl. Majlis proposition nr 201.

tes man i stället vara hänvisad till att antingen överlåta pensioneringen på

en nybildad, för befattningshavare inom olika grenar av statsförvaltningen

gemensam kassa av enahanda, halvt enskilda natur som nuvarande kassor

eller ock låta staten ombesörja denna pensionering på liknande sätt som

tjänstepensioneringen. Den första utvägen innebure, att befattningshavarna

tillerkändes en viss medbestämmanderätt i fråga om pensionsvillkor och me­

delsförvaltning samt själva finge svara för pensionsförbindelserna, den se­

nare att staten å ena sidan bleve oförhindrad att ordna pensioneringen på

sätt den funne mest ändamålsenligt och å andra sidan garanterade pensions­

utfästelserna. Vid valet mellan dessa bägge utvägar hade de sakkunniga

obetingat ansett sig böra giva företrädet åt den senare, vilken ur statens

synpunkt syntes erbjuda den mest rationella lösningen av pensionsfrågan,

samtidigt som den finge anses fullt tillfredsställande för befattningsha­

varna.

De sakkunniga föreslogo fördenskull, att staten skulle ombesörja familje-

pensioneringen i enlighet med de för detta ändamål utarbetade förslagen till

familjepensionsreglementen för civila tjänstemän och för arbetare i statens

tjänst. Frågan om den militära familjepensioneringens ordnande ingick

icke i pensionssakkunnigas uppdrag.

Enligt de sakkunnigas mening kunde de nya familjepensionsföreskrifterna

göras så enkla, att det icke syntes erforderligt att upprätta en särskild, statlig

familjepensionsanstalt för familjepensioneringens ombesörjande. Natur­

ligast och enklast föreföll i stället vara, att samma myndigheter, som hade

att pröva frågor angående tjänstepension, även övertogo bestyren med familje-

pensioneringen.

I vissa över pensionssakkunnigas betänkande avgivna yttranden anmärktes,

att en familjepensionering genom enskilda kassor — eventuellt centralise­

rad till en gemensam kassa för hela civilförvaltningen — vore att föredraga

framför en av staten omhänderhavd familjepensionering. Fördelarna av det

förut angivna systemet sammanfattades av Överståthållarämbetet så, att större

möjlighet finnes till förmånlig placering av fonderat kapital, att uppkomman­

de fondökning bereder möjlighet till framtida höjning av pensionerna samt

att befattningshavarna själva äga inflytande på fondernas förvaltning och

i fråga om pensionsvillkoren. Såsom en direkt nackdel av ett system med

statlig familjepensionering framhöll en länsstyrelse, hurusom det vore fara

värt, att statsmakterna framdeles komme att betrakta detta institut i statlig

gestaltning såsom en slags löneform, och måhända en gång vid politiska eller

ekonomiska kriser ansåge sig oförhindrade att företaga beskärningar i de

pensionsvillkor, som nu föresloges. En annan länsstyrelse uttalade, att den

situationen väl kunde tänkas inträda även i vårt land, att statsverket, låt

vara övergående, bleve urståndsatt att utbetala garanterade pensioner. Då

kunde det vara bra att ha fristående, av enskilda pensionskassor förvaltade

fonder av uppsamlade pensionsavgifter att lita till.

Den sålunda framförda kritiken har upptagits till bemötande av 1934 års

familjepensionsutredning, som givit sin anslutning till den av de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

41

hävdade uppfattningen, att familjepensioneringen lämpligen bör, i likhet

med tjänstepensioneringen, omhänderhavas av staten. Utredningen erinrar

sålunda, hurusom det vore otvivelaktigt, att de pensionsvillkor staten kunde

erbjuda — under i övrigt lika förutsättningar beträffande avgifter och bi­

drag till pensioneringskostnaderna — bleve väsentligt förmånligare än vad

en enskild kassa kunde åtaga sig. Detta sammanhängde därmed, att örn

staten garanterade pensionerna det kunde anses försvarligt att beräkna er­

forderliga avgifter för pensioneringens finansiering efter »självkostnadsgrun-

der» _ sålunda utan säkerhetsmarginaler — medan en enskild kassa, som

bedreve sin verksamhet utan en dylik statsgaranti, måste tillämpa strängare

beräkningsgrunder, såväl med avseende å räntefoten som i fråga örn de sär­

skilda riskmåtten.

Med anledning av de uttalade tvivelsmålen om värdet av statens garanti

påpekar utredningen, att därest man hyste misstro till statens förmåga att

infria åtagna pensionsförpliktelser syntes man heller icke böra överskatta

betydelsen av de enskilda kassornas fondbildning, bl. a. av den grund att

en depreciering av valutan kunde göra de hopsamlade fonderna mer eller

mindre värdelösa för sitt ändamål.

I yttrandena över familjepensionsutredningens utlåtande, lämnas principen

om statens övertagande av familjepensioneringen genomgående utan erinran.

Endast direktionen för marinens familjepensionskassa framför vissa betänk-

likheter; direktionens uttalanden sammanfattas emellertid sålunda, att därest

det anses vara ett statsintresse att helt förstatliga familjepensioneringen, gjorde

direktionen häremot inga principiella erinringar under förutsättning att er­

forderlig säkerhet vunnes för att befattningshavarnas avgifter ej komme att

användas till ovidkommande ändamål eller till minskande av statens av fa-

miljepensionsutredningen avsedda förpliktelser att bidraga till familje­

pensioneringen.

I likhet med pensionssakkunniga och 1934 års familjepensionsutred-öeporfemenkr-

ning finner jag det vara mest ägnat att befordra en tillfredsställande lösning

av den komplicerade familjepensionsfrågan, om staten övertager såväl be­

styret med som ansvaret för familjepensioneringen. Det synes mig klart,

att därest man vill uppnå en bestående enhetlighet beträffande pensionsför­

måner, delägaravgifter och statsbidrag, familjepensioneringen icke gärna kan

vara splittrad på en rad olika kassor, vilkas ekonomiska ställning måste vara

beroende bland annat av kassornas skötsel samt av de av delägarstockens stor­

lek och sammansättning betingade avvikelserna i fråga om allmänna anta­

ganden och riskmått för de försäkringstekniska beräkningarna. Även vid

fastställande av ett normalreglemente för samtliga kassor och en jämn för­

delning av statsbidragen till de olika kassorna skulle med nuvarande organi­

sation en sannolikt endast efter stora ekonomiska uppoffringar från statens

sida åvägabragt likformighet i fråga örn pensionsvillkoren snart ånyo vara

bruten. För den enskilde befattningshavaren måste det även förefalla föga

motiverat eller rättvist, att medan lönen och tjänstepensionen utmätas efter

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

normer, som staten vid genomförandet av löne- och pensionsregleringar sökt

göra lika för skilda förvaltningsgrenar, familjepensionen ensam skall vara

beroende på vilken pensionskassa befattningshavaren på grund av sin tjänst

ålagts att tillhöra.

Ett skäl för att staten direkt ombesörjer familjepensioneringen är dessutom

att, såsom familjepensionsutredningen framhållit, de pensionsvillkor staten

kan erbjuda bliva väsentligt förmånligare för befattningshavarna än vad en

enskild kassa — under i övrigt lika förutsättningar beträffande avgifter och

bidrag till pensioneringskostnaderna — kan åtaga sig. I betraktande härav

och med hänsyn jämväl till de fördelar, som ur statens synpunkt stå att

vinna genom en enhetligt ordnad familjepensionering i statens egen regi,

tvekar jag icke att i princip förorda det från denna förutsättning utarbetade

förslaget till nya grunder för pensionering av efterlevande till befattningsha­

vare i statens tjänst.

Familjepensioneringens finansiering.

Inledningsvis har redan berörts, hurusom 1930 års pensionssakkunniga i

sitt förslag utgingo från att kostnaderna för familjepensioneringen i allmän­

het helt skulle bestridas av befattningshavarna. Endast beträffande viss

vid övergången till den nya ordningen överårig personal utan tidigare famil-

jepensionsrätt ifrågasatte de sakkunniga mindre bidrag av statsmedel.

Sitt förslag i finansieringsfrågan funno de sakkunniga vara i överens­

stämmelse med den uppfattning, åt vilken riksdagen vid upprepade tillfäl­

len givit uttryck. Bland annat erinrades i betänkandet örn vissa av 1926

ars riksdag gjorda principuttalanden i fråga örn grunderna för beredande

av familjepension åt statstjänares efterlevande. Sålunda hade riksdagen

betonat, hurusom, i motsats till vad fallet vore med avseende å tjänstepen-

sionering, i fråga örn familjepensionering för statstjänare hittills såsom all­

män princip hade gällt, att kostnaderna för denna pensionering borde be­

stridas väsentligen genom befattningshavarnas egna avgifter och att staten

härvidlag borde i huvudsak inskränka sig till att medverka vid bildandet

av kassor eller pensionsanstalter för pensioneringens handhavande. Riks­

dagen ansåge det vara av vikt, att denna grundsats alltjämt upprätthölles,

och riksdagen hade därför velat framhålla angelägenheten av att genom

statsmakternas försorg åtgärder, så snart ske kunde, vidtoges för att be­

reda möjlighet även för icke-ordinarie personal att grundlägga rätt till fa­

miljepension.

En av de sakkunniga anmälde emellertid i särskilt yttrande en från majo­

riteten avvikande mening i denna fråga. Enligt reservantens mening hade de

sakkunniga alltför bokstavligt tolkat av riksdagen gjorda uttalanden. Det

här återgivna uttalandet fann reservanten icke innehålla annat eller mera,

än att såsom en allmän regel gällt, att befattningshavarna genom erläggan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

43

de av pensionsavgifter till för ändamålet bildade kassor sörjt för underhåll

till sina efterlevande samt att staten medverkat vid bildande av dylika kas­

sor och därvid lämnat bidrag antingen till själva pensioneringen eller till

förvaltningskostnaderna för kassorna. Såsom de sakkunniga påvisat, hade

också staten i icke ringa grad medverkat vid bekostande av själva familje-

pensioneringen, och inom det område av statsförvaltningen, som de sak­

kunniga undersökt, hade statens andel i kostnaderna belöpt sig till 27.9 °/o

av pensioneringskostnadernas totalsumma.

Med dessa fakta för ögonen fann reservanten icke möjligt att utan vi­

dare utgå från den förutsättningen, att frågan örn pensionering av efter­

levande familjemedlemmar till avlidna befattningshavare i statens tjänst

vore en staten ovidkommande sak och att sålunda hela kostnaden för pen­

sioneringen skulle bäras av personalen. I stället för att använda det till­

fälle, då en nyordning och rationalisering av familjepensionsväsendet skulle

äga rum, till att avveckla de hittills utgående statsbidragen, borde staten

enligt reservantens mening även framdeles bidraga med i stort sett samma

andel av pensioneringskostnaderna, som den förut burit, vilket tillskott

skulle användas till en höjning av de föreslagna pensionsbeloppen. Dessa

vore även i de sakkunnigas förslag så pass låga, att en höjning med exem­

pelvis ett grundbelopp av 300 eller 200 kronor, lika för varje lönegrad,

vore synnerligen behövlig, därest pensionen, särskilt i de lägre lönegrader­

na, skulle kunna fylla sin uppgift. I avsaknad av beräkning huru kost­

naderna för ett dylikt grundbelopp ställde sig i förhållande till statens nu­

varande kostnader för familjepensioneringen, frånsett pensions- och dyrtids-

tillägg, ansåg sig emellertid reservanten icke böra framlägga yrkande röran­

de storleken av detta grundbelopp. Han tilläde, att en förbättring av pen­

sionsförmånerna, på sätt nyss antytts, säkerligen skulle bidraga till en snabb

avveckling av de existerande kassorna och inordnande av delägarna i

dessa under de nya formerna. Därigenom skulle även vinnas den fördelen,

att de nya enhetliga bestämmelserna snarast möjligt kunde komma i till-

lämpning beträffande hela det civila förvaltningsområdet.

I talrika yttranden över pensionssakkunnigas betänkande riktades er­

inringar mot förslaget att tjänstemännen ensamma skulle bära kostnaderna

för familjepensioneringen. Med eller utan direkt instämmande i de av re­

servanten framförda synpunkterna gav man därvid uttryck åt den uppfatt­

ningen, att staten icke i samband med en blivande familjepensionsreglering

borde frigöra sig från sitt nuvarande ekonomiska bidrag till ifrågavarande

pensionering utan alltjämt bidraga i minst samma omfattning som för när­

varande.

Sålunda påpekade högsta domstolens ledamöter, hurusom den uppfatt­

ningen alltmer slår igenom, att en arbetsgivare har vissa skyldigheter i av­

seende å understöd till anställdas efterlevande, och hurusom såväl kommu­

ner som enskilda redan nu i växande omfattning bidraga till sina anställ­

das såväl tjänste- som familjepensionering. Det vöre därför anmärknings­

värt, att de sakkunniga i strid mot utvecklingens krav föreslagit indragning

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

av varje statsbidrag. Detta innebure, om pensionerna skulle bibehållas vid

sin nuvarande storlek, en löneminskning i form av höjda pensionsavdrag,

för vilken icke syntes kunna åberopas några bärande skäl.

Socialstyrelsen, som fann det av de sakkunniga föreslagna systemet vara

att förorda ur redans, enkelhetens och enhetlighetens synpunkt, ansåg, att

dess genomförande än mer motiverade, att staten, åtminstone i samma ut­

sträckning som tidigare, även ekonomiskt intresserade sig för saken. Pen­

sionsbeloppen vore i allt fall icke större, än att den höjning därav, som

genom ett bibehållande av förutvarande statsbidrag skulle uppstå, finge

anses väl behövlig.

Pensionsstyreisen ansåg grundad anledning föreligga, att man toge under

närmare övervägande frågan om införandet av ett statsbidrag av mindre

omfattning i huvudsakligt syfte att undvika, att staten på befattningshavarnas

bekostnad gjorde ekonomisk vinst på förmedlingen av familjepensioneringen.

Enligt kammarrättens mening syntes det icke vara med rättvisa och billig­

het överensstämmande, att statens ekonomiska medverkan till familjepen­

sioneringen inskränktes till att huvudsakligen omfatta ett bestridande av rena

administrationskostnader. Statens medverkan skulle kunna möjliggöra ett

höjande av de föreslagna pensionerna, vilka kunde antagas vara otillräck­

liga.

Statskontoret fann det, i betraktande av den betydande omfattning i vilken

staten nu bidroge till statstjänstemännens familjepensionering, rimligt örn

även i fortsättningen dylikt stöd lämnades. Statsunderstödet borde hållas

inom ramen för nu utgående direkta och indirekta bidrag. När sådant stats­

bidrag förordades, utginge ämbetsverket ifrån att det skulle bliva möjligt

att på underhandlingens väg komma till en för staten rimlig uppgörelse med

kassorna. Skulle denna förutsättning brista, komme statsbidragsfrågan i ett

förändrat läge.

Riksräkenskapsverket förutsatte, att förslaget så omarbetades, att staten

alltjämt i någon form bidroge till kostnaderna för familjepensioneringen.

Även generaltullstyrelsen fann starka skäl tala för att staten även framgent

måtte påtaga sig viss bidragsskyldighet i syfte alt höja de föreslagna pen­

sionsbeloppen. Uttalanden av liknande innebörd förekommo även från ett

flertal andra håll.

Däremot förklarade järnvägsstyrelsen, hurusom vad beträffade själva fun­

damentalprincipen, att avgifter och förmåner normalt skola vara ekonomiskt

likvärdiga och att statsbidraget alltså skulle begränsas till täckning av vissa

övergångskostnader, densamma icke föranledde någon erinran från styrel­

sens sida.

Frågan om statsbidraget till familjepensioneringen har härefter upptagits

till förnyad undersökning. Av 1934 års familiepensionsutredning anföres

härom bl. a., hurusom med hänsyn till familjepensioneringens även ur sta­

tens synpunkt sett lovvärda syfte och i betraktande av de ofta framhållna

svårigheterna att med nuvarande tämligen blygsamma pensionsbelopp bereda

de efterlevande en något så när tryggad försörjning det givetvis vore i hög

grad önskligt, att staten även för framtiden ekonomiskt bidroge till familje­

pensioneringen. Genom ett fortsatt statsbidrag till denna pensionering i för­

ening med en omläggning av grunderna för densamma skulle kunna åstad­

kommas en effektiv förbättring av familjepensionsvillkoren. Utredningen

hade även, i enlighet med därom av chefen för finansdepartementet lämnade

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

45

anvisningar, grundat sina förslag till familjepensionsreglementen på förut­

sättningen av ett visst direkt statsbidrag.

Familjepensionsutredningens förslag innebär, att de s. k. grundpensioner,

som skola täckas av de föreslagna familjepensionsavdragen, skulle ökas med

ett fast statsbidrag av 120 kronor. Grundpensionen och detta statsbidrag

skulle tillsammans utgöra familjepensionens fasta del. Därtill skulle emel­

lertid komma en av statsmedel helt bekostad rörlig del avsedd att i huvudsak

fylla samma funktion som nuvarande dyrtidstillägg och beräknad i förhål­

lande till den fasta delen efter samma procenttal, som vid varje tidpunkt

gäller i fråga om beräkning av dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning.

I en vid familjepensionsutredningens utlåtande fogad redogörelse av byrå­

chefen i försäkringsinspektionen fil. doktor Tim Jansson över vissa försäk-

ringstekniska beräkningar av familjepensionsavdrag m. m., vilken jämte

därtill hörande tabeller torde få fogas som bilaga till dagens statsrådsproto­

koll (Bilaga D), anföres rörande den ekonomiska innebörden av förslaget i

denna del följande. För de pensionsförmåner utöver grundpensionen, vilka

vore avsedda att direkt täckas av statsmedel, skulle, enligt den till redogörel­

sen hörande tabell 5, vid en fullt genomförd övergång till den nya pensione­

ringen årskostnaden, därest den uträknades i form av årliga avgifter för

dessa förmåner beräknade enligt samma principer som de outjämnade fa-

miljepensionsavgifterna, uppgå för 120-kronorstillägget till 794,913 kronor

samt för varje procent av den rörliga pensionsdelen till 85,573 kronor. Gi­

vetvis överensstämde dessa summor icke med de belopp, som kunde väntas

ingå i statsbudgeten och som närmast förmodades komma att avse för resp.

år kontant utbetalda belopp.

Enligt en av byråchefen Jansson på min anmodan gjord beräkning mot­

svaras sistnämnda båda belopp i fråga om arbetarnas familjepensionering

av belopp å respektive omkring 225,000 och omkring 16,000 kronor.

Det av familjepensionsutredningen framlagda förslaget i fråga om familje-

pensionskostnadernas fördelning mellan befattningshavarna och staten har av

de hörda myndigheterna genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

En förbättring av nu gällande grunder för pensioner till efterlevande efter

Departements-

befattningshavare i statens tjänst har länge framstått såsom ett behjärtans-

värt önskemål. Behovet av högre familjepensioner är visserligen olika starkt

framträdande för befattningshavare vid skilda förvaltningsgrenar, beroende

på de mer eller mindre gynnsamma pensionsvillkor de nuvarande familje-

pensionskassorna kunna erbjuda. Särskilt oförmånliga ställa sig dessa vill­

kor för de militära befattningshavarna, för vilka familjepensionerna i all­

mänhet kunna betecknas såsom alldeles otillräckliga för sitt ändamål.

Då nu, på sätt verkställda utredningar ådagalägga, tillfälle erbjuder sig att

i samband med familjepensioneringens omläggning efter nya och mera ratio­

nella principer genomföra en effektiv förbättring av pensionerna utan mera

betungande avgiftsökning, under förutsättning att staten alltjämt i ungefär

samma utsträckning som hittills lämnar verksamheten sitt stöd, har jag ansett

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

mig obetingat böra giva företräde åt en sådan lösning av familjepensions-

frågan framför en anordning, som skulle innebära att staten successivt av­

vecklade sina bidrag till här ifrågavarande pensionering och i stället lade

hela finansieringsbördan på de anställda. Jag kan icke finna, att det skulle

innebära något principiellt avsteg från den ståndpunkt, som av statsmakterna

hittills intagits i fråga om familjepensioneringens finansiering, om staten i

denna form alltjämt lämnar samma pensionering sitt ekonomiska stöd.

En jämförelse mellan statens kostnader för familjepensioneringen enligt

nuvarande system och samma kostnader enligt den föreslagna ordningen er­

bjuder stora svårigheter. Förslaget avser nämligen — bortsett från de nuva­

rande icke-ordinarie tjänstemän, vilka på en gång erhålla familjepensionsrätt

vid reglementets ikraftträdande — familjepensioneringen för de tjänstemän,

som i framtiden successivt anställas i med familjepensionsrätt förenad tjänst,

och först efter en längre övergångstid kommer reglementet att helt bliva gäl­

lande för den civila och den militära förvaltningen.

En viss möjlighet till jämförelse innefatta dock de nyss återgivna, av byrå­

chefen i försäkringsinspektionen Tim Jansson lämnade siffrorna. Dessa siff­

ror hänföra sig till framtida kostnader vid en fullt genomförd övergång. Ehu­

ru de icke äro ägnade till någon direkt jämförelse med statens förut angivna

nuvarande årliga utgifter för familjepensioneringen (tabellen sid. 37), torde

man emellertid, vad byråchefen Jansson ock bekräftat, kunna såtillvida göra

en jämförelse, att om de nuvarande direkta statsbidragen till kassorna — obe­

räknat pensions- och dyrtidstillägg — anses fördelade med lika belopp per

manlig befattningshavare i tjänst, dessa belopp kunna anses ungefärligen mot­

svara kostnaden per sådan befattningshavare för de föreslagna fasta 120-kro-

norsbidragen. Vad beträffar de av staten helt bekostade rörliga pensions-

delarna, lära dessa, enligt vad verkställda beräkningar giva vid handen, under

förutsättning av nu gällande levnadskostnadsindex komma att understiga

pensions- och dyrtidstilläggen beräknade enligt nuvarande grunder å pensio­

ner enligt nuvarande skalor. Skulle i framtiden en mera avsevärd höjning

av levnadskostnadsindex komma att äga rum, synes förhållandet bliva det

motsatta, åtminstone om man bortser från statens järnvägars och telegrafver­

kets tjänstemän, där pensionsskalorna nu i genomsnitt äro högst.

Det bör i detta sammanhang även påpekas, att överskottet å de kvinnliga

tjänstemännens familjepensionsavgifter icke längre kommer att inflyta till

statsverket utan i stället har tagits i beräkning för ernående av nedsättning i

familjepensionsavdragen.

Med hänsyn till det sagda torde man vid en bedömning enligt de tillämpade

beräkningsgrunderna kunna göra det allmänna uttalandet, att den föreslagna

familjepensionsregleringen i längden icke kommer att ställa sig dyrare för

staten än nuvarande ordning. En annan sak är, att vissa nödvändiga över­

gångskostnader uppstå dels på grund av den särskilda tillgodoräkning av

tjänstår för nuvarande icke-ordinarie befattningshavare, som jag strax skall

behandla, och dels i samband med statens eventuella övertagande av de nu­

varande änke- och pupillkassornas rörelse. Vidare är att omförmäla den

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

47

höjning av avlöningsanslagen, vilken uppkommer, därest, såsom jag anser

riktigt, de icke-ordinarie tjänstemännen vid familjepensioneringens ikraftträ­

dande erhålla en löneförhöjning, vilken uppväger de nya familjepensionsav-

dragen.

I fråga örn de framtida kostnaderna för statens bidrag till arbetarnas fa-

miljepensionering ha vissa av byråchefen Jansson lämnade siffror nyss angi­

vits. Härtill kommer dels en framtida kostnad för viss sänkning av familje-

pensionsavdragen, som jag i det följande ämnar föreslå, och dels även här­

vidlag vissa nödvändiga övergångskostnader på grund av särskild tillgodo­

räkning av tjänstår för nuvarande arbetare.

Under åberopande av det nu anförda får jag förorda en lösning av finan­

sieringsfrågan i överensstämmelse med det av 1934 års familjepensionsutred-

ning framlagda förslaget.

Återstående frågor kommer jag nu att behandla i samband med genom­

gången av de särskilda reglementsbestämmelserna.

Förslaget till allmänt familjepensionsreglemente.

Rubriken m. m.

Såsom redan framhållits, omfattade det uppdrag, som lämnats 1930 års

pensionssakkunniga, icke att avgiva något förslag angående den militära fa­

miljepensioneringens ordnande. Det av de sakkunniga utarbetade reglements-

förslaget hade därför erhållit formen av ett reglemente angående familjepen­

sion för efterlevande till tjänstemän vid den civila statsförvaltningen [civila

familjepensionsreglementet), varjämte i anslutning härtill framlagts förslag

till motsvarande reglemente för statens arbetarpersonal (familjepensionsreg­

lementet för arbetare). 193A års familiepensionsutredning, som haft att ut­

reda även de militära familjepensionsfrågorna, har — utan ändring i de av

pensionssakkunniga föreslagna reglementenas tillämpningsområde — utar­

betat ett särskilt familjepensionsreglemente för försvarsväsendets befattnings­

havare (militära familjepensionsreglementet) och därvid även följt den upp­

delning, som för närvarande gäller på tjänstepensionsområdet.

I sitt yttrande över familjepensionsutredningens förslag har statskontoret

framkastat, örn icke civila och militära tjänstepensionsreglcmentena lämpli­

gen borde sammanföras i ett gemensamt reglemente, enär reglementena vore

i allt väsentligt likalydande. För egen del har jag också funnit ett sådant

sammanförande lämpligt, och jag har därför inom departementet låtit utar­

beta ett förslag till reglemente angående familjepension för efterlevande till

befattningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet) —

i det följande betecknat departementsförslaget — vilket förslag i huvudsak ut­

gör en formell hoparbetning av familjepensionsutredningens civila och mili­

tära familjepensionsreglementen. Härigenom vinnes enligt min mening större

översiktlighet beträffande bestämmelserna. En dylik anordning förefaller

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

ock ligga närmast till hands, då ett enhetligt statligt familjepensionssystem nu

skall uppbyggas med pensionsunderlag och pensionsavdrag beräknade för

civila och militära befattningshavare såsom en enda grupp. Att jag även fun­

nit mig böra i vissa hänseenden göra kompletteringar till eller ändringar i

reglementstexten, vilka ej varit direkt betingade av de båda familjepensions-

reglementenas sammanslagning, blir jag i tillfälle att närmare beröra i det

följande.

1 §. Reglementets tillämplighetsområde m. m.

I.

Rörande den föreslagna familjepensioneringens omfattning höllö 1930 års

pensionssakkunniga före, att tjänste- och familjepensionsreglementenas till-

lämpningsområden borde bringas att så nära som möjligt sammanfalla. För­

utsättningarna för ett dylikt önskemåls förverkligande ställde sig emellertid

väsentligt olika i fråga örn, å ena sidan, manliga ordinarie tjänstemän samt,

å andra sidan, kvinnliga ordinarie tjänstemän, icke-ordinarie tjänstemän och

arbetare i statens tjänst.

Vad de manliga ordinarie tjänstemännen beträffade hade man att taga hän­

syn till hittills gällande föreskrifter angående deras skyldighet att tillhöra

nuvarande familjepensionskassor. I samband med civila familjepensionsreg-

lementets ikraftträdande finge uppenbarligen den verksamhet, som utövats

av nämnda kassor, avvecklas, såvitt anginge tjänstemän som bleve under­

kastade föreskrifterna i reglementet.

För att underlätta en friktionsfri övergång till ett nytt familjepensionerings-

system föreslogo de sakkunniga, att av de manliga ordinarie tjänstemän, för

vilka föreskrifterna i civila tjänstepensionsreglementet vore gällande, tills vi­

dare endast de skulle bliva underkastade de nya familjepensionsbestämmel-

serna, vilka icke vunnit inträde i någon av förutvarande kassor. För dessa

senare skulle samtidigt upphävas skyldigheten att tillhöra viss änke- och

pupillkassa.

Förutom sistnämnda kategori befattningshavare skulle det nya civila fa-

miljepensionsreglementet komma att omedelbart gälla de kvinnliga befatt­

ningshavare, vilkas familjepensionering blivit av staten ordnad enligt de pro­

visoriska grunder, som innefattades i 1925 års kungörelse angående pensio­

nering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst.

Hänförliga under civila familjepensionsreglementet skulle därjämte bliva

icke-ordinarie befattningshavare, vilka med få undantag voro i avsaknad av

familjepensionsrätt och för vilka en tillämpning av reglementet därför icke

komme i konflikt med någon dem åvilande skyldighet att tillhöra annan fa-

miljepensionsinrättning.

Förslaget, att manliga ordinarie tjänstemän, som då reglementet trädde i

kraft voro delägare i de enskilda pensionskassorna, skulle undantagas från

reglementets tillämpning, mötte i avgivna yttranden över pensionssakkunni-

gas förslag erinringar från många håll. Sålunda framhöllo högsta domstolens

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

49

ledamöter, att vad som framförallt talade mot denna lösning vore, att frågan

örn inordnandet i ett enhetligt pensionssystem av nuvarande kassadelägare

undanskötes för en måhända lång framtid samt att sålunda de fördelar, som

man avsett med en centralisering av familjepensioneringen, icke skulle vin­

nas. Läget bleve ett annat, sedan förhandlingarna med kassorna slutförts;

det kunde då befinnas möjligt att låta ett nytt reglemente redan från början

omfatta jämväl den betydande grupp av befattningshavare, som nu vore un­

dantagen. Möjligen skulle man kunna gå ännu ett steg och låta staten över­

taga även kassornas pensionsförbindelser i fråga om tjänstemän vid oregle­

rade verk. Även statskontoret fann sig böra understryka olägenheterna av

att man under en lång övergångstid skulle nödgas att för en och samma för­

valtningsgren tillämpa tvenne familjepensioneringssystem vid sidan av var­

andra.

I det av 1934 års familjepensionsutredning framlagda förslaget har denna

kritik beaktats. Ehuru något avsteg icke göres från den grundläggande prin­

cipen i pensionssakkunnigas förslag, att familjepensionsreglementets tillämp­

ningsområde bör sammanfalla med tjänstepensionsreglementets, har förut­

satts, att familjepensionsreglementet skulle vinna tillämpning successivt inom

skilda förvaltningsgrenar, allteftersom uppgörelse träffas om statens överta­

gande av vederbörande enskilda pensionskassa, som hittills ombesörjt famil-

jepensioneringen inom det ifrågavarande förvaltningsområdet. Familjepen-

sionsutredningen har nämligen, i likhet med statskontoret, ansett icke lämp­

ligt att inom samma förvaltningsgren tillämpa skilda familjepensionerings­

system för, å ena sidan, sådana ordinarie befattningshavare, som redan vun­

nit delaktighet i nuvarande pensionskassor, och, å andra sidan, icke-ordinarie

befattningshavare och hädanefter utnämnda ordinarie tjänstemän samt den

kvinnliga tjänstemannapersonalen. Det nya reglementet borde i stället träda

i tillämpning för de skilda förvaltningsområdena först i den mån uppgörelse

träffats om statens övertagande av de förpliktelser, vilka åvilade den kassa,

som nu ombesörjde de vid resp. förvaltningsområde anställda manliga ordi­

narie tjänstemännens familjepensionering. Utredningen ansåge sig emellertid

kunna räkna med att uppskovet med den nya ordningens genomförande för

hela den nyreglerade civilförvaltningen icke skulle bliva långvarigt, allden­

stund de föreslagna familjepensionsvillkoren vore väsentligt förmånligare än

någon av de nuvarande kassorna skulle kunna erbjuda utan en betydande

höjning av avgifterna.

Den föreslagna planen för familjepensionsreglementets successiva ikraft­

trädande medförde visserligen — anför familjepensionsutredningen vidare

— att sådana tjänstepensionsberättigade icke-ordinarie befattningshavare,

vilka tillhörde förvaltningsområde, som enligt det förestående tillsvidare

icke skulle falla under civila familjepensionsreglementets tillämpning, bleve

uteslutna från rätt till familjepension. Utan att förbise det mindre tillfreds­

ställande i en dylik ordning ville dock utredningen erinra, att man av prak-

tiskt-administrativa skäl sett sig nödsakad att även vid civila tjänstepensions­

reglementets genomförande undantaga vissa grupper av befattningshavare

Bihang till riksdagens protokoll 19:16. 1 sami. Nr 201.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

med oreglerad avlöning, vilka icke uppfyllde de formella betingelserna för

ett inordnande i det nya systemet. Angeläget vore givetvis, att ännu icke vid­

tagna löneregleringar snarast genomfördes samt att förhandlingarna mellan

staten och de olika pensionskassorna så bedreves, att uppskovstiden med den

nya ordningens genomförande måtte bliva kortast möjliga. Under den kor­

tare tid, som kunde komma att förflyta, innan den nya ordningen kunde

helt genomföras, syntes det icke vara förenat med större olägenheter att ge­

nom riksdagsbeslut i varje förekommande fall bereda skälig pension åt ef­

terlevande till icke-ordinarie befattningshavare, som ännu icke hunnit in­

ordnas i det nya familjepensionssystemet.

Familjepensionsutredningens sålunda angivna ståndpunkt kom i de båda

förevarande reglementsförslagen till uttryck på det sättet, att enligt stad-

ganden i 1 § 1 och 2 mom. reglementena skulle gälla för befattningshavare,

å vilka motsvarande tjänstepensionsreglemente vore gällande samt att Kungl.

Majit och riksdagen skulle förordna rörande reglementenas ikraftträdande

beträffande tjänstemän vid skilda förvaltningsområden.

Avgivna yttranden. I allmänhet har man icke haft något att erinra mot

det av familjepensionsutredningen föreslagna förfaringssättet vid det nya fa-

miljepensionsreglementets genomförande, nämligen att låta reglementet trä­

da i tillämpning successivt, allteftersom uppgörelse kan träffas med de olika

pensionskassorna om statens övertagande av deras hittillsvarande verksam­

het inom respektive förvaltningsområden. Personalföreningen vid statens

vattenfallsverk har dock funnit ett sådant arrangemang kunna innebära en

otillbörlig press på de representanter för kassadelägarna, som ha att besluta

angående villkoren för statens övertagande av de enskilda kassorna, varjämte

det skulle kunna innebära en orättvisa mot de icke-ordinarie tjänstemännen,

vilka eventuellt skulle få finna sig i att få sin familjepensionsfråga uppskju­

ten, endast därför att överenskommelsen mellan staten och deras ordinarie

kolleger bleve fördröjd.

II.

En personalgrupp inom försvarsväsendet har av familjepensionsutrednin­

gen ansetts böra hänföras under militära familjepensionsreglemelitet, ehuru

denna grupp icke åtnjuter tjänstepensionsrätt enligt militära tjänstepensions-

reglementet utan enligt särskilda äldre bestämmelser, nämligen beställnings-

havare som från aktiv stat övergått till reservstat. Som skäl för detta för­

slag har anförts, att dessa beställningshavare även efter övergången innehade

med lön och rätt till tjänstepension förenad befattning samt för närvarande

vore delägare i familjepensionskassorna med de rättigheter och skyldigheter

som åtföljde senast innehavda beställning å aktiv stat.

Förslaget innebär i denna del, att beställningshavare å reservstat skulle

vidkännas familjepensionsavdrag — liksom för övriga befattningshavare in­

till pensionsåldern — och räkna tjänstår även för anställningstiden å reserv­

stat. Avdrag och familjepensionsunderlag skulle emellertid beräknas enligt

reglerna för den beställning å aktiv stat, från vilken övergången till reserv­

stat ägt rum.

Kungl. Majlis proposition nr 201.

51

I de avgivna yttrandena har någon erinran icke anförts mot förslagets

ståndpunkt att under reglementets tillämplighetsområde hänföra reservstats-

personalen. Det må emellertid redan i detta sammanhang anmärkas, att che­

fen för generalstaben, med instämmande av arméförvaltningen, i fråga om de

särskilda bestämmelserna anfört följande:

En major på reservstat, som vid övergången var kapten på aktiv stat, skall

enligt förslaget för erhållande av kaptens familjepensionsrätt vidkännas för

kapten stadgat familjepensionsavdrag till pensionsålderns inträdande (55 år).

Ehuru denna princip i viss mån kan jämställas nied den princip, som till-

lämpas beträffande t. ex. de kaptener, som ha en pensionsålder av 55 år (in­

tendenturkåren) , synas rätt och billighet tala för att reservstatspersonalen •—

med dess begränsade löner och tjänstepensioner — gives bättre familjepen-

sionsvillkor, än vad här föreslagits. Principiellt böra familjepensionsavdrag

icke krävas utöver den för personalen på aktiv stat i den beställning, för vil­

ken pensionsrätt åtnjutes, gällande pensionsåldern.

I samband med frågan angående reservstatspersonalens familjepensione-

ring bör emellertid beaktas den möjlighet till vinnande av befordran inom

reservstaten, som föreligger genom beslut av 1925 års riksdag. Ifrågavarande

beslut har visserligen ännu icke bringats i tillämpning, men 1930 års för-

svarskommission förutsätter att så för framtiden skall ske. Vidare bör be­

aktas den möjlighet för furirer på aktiv stat att vinna reservstatsanställning,

som med sannolikhet kommer att bliva en följd av försvarskommissionens

förslag till reservstatsrekryteringens rationalisering. Med hänsyn till här

angivna förhållanden synas skäl föreligga att taga reservstatspersonalens fa-

miljepensionering under förnyad omprövning, varvid personalens berättiga­

de anspråk att vid befordran komma i åtnjutande av den högre tjänstegra-

dens familjepensionsrätt böra tillgodoses.

Jämväl försvarsvåsendets lönenåmnd erinrar om försvarskommissionens

berörda förslag.

III.

Sammanställda innehålla familjepensionsutredningens båda reglementsför-

slag (1 § 3 mom.) vidare, att vad i reglementena sägs om befattningshavare

skall gälla även för den, som efter det reglementet blivit å honom tillämpligt,

avgått ur statens tjänst och äger rätt antingen till pension eller till uppskju­

ten livränta enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller till

pension enligt gällande bestämmelser örn pensionering av försvarsvåsendets

reserver av befäl och civilmiltär personal.

Rörande denna punkt föreligger ett särskilt yttrande av två av utrednings­

männen. Den däri berörda frågan, som gäller såväl civila och militära befatt­

ningshavare som arbetare, avser huruvida ej någon begränsning borde stad­

gas i familjepensionsrätten för anställningshavare, vilka frivilligt lämna stats­

tjänsten utan rätt till tjänstepension. Reservanterna anföra härom bl. a.

följande:

Enligt utredningens förslag (civila familjepensionsreglementet 1 § 3 mom.

samt motsvarande stadganden i övriga reglementen) skulle med anställnings­

havare, som avses i familjepensionsreglementena, likställas de, som avgått

ur tjänst med uppskjuten livränta enligt tjänstepensionsreglementena. Härav

och av andra stadganden följer, att en förtidsavgången anställningshavare,

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

som en gång erhållit familjepensionsrätt, skulle bevara sin intjänta familje­

pension oavsett anställningstidens längd.

Den sålunda föreslagna regeln har på tjänstepensionsområdet sin motsva­

righet i bestämmelserna örn uppskjuten livränta. Den, som en gång vunnit

tjänstepensionsrätt, bevarar vid förtidsavgång rätt till en framtida livränte­

förmån, grundad på den intjänta pensionen, även örn hans anställning i pen-

sionsberättigande tjänst varit aldrig så kortvarig.

Det synes oss emellertid kunna ifrågasättas, om det är lyckligt, att livränte-

rätten gjorts så obegränsad. Det vill förefalla, som om man vid utformnin­

gen av livräntebestämmelserna ej tillräckligt beaktat det betydande admini­

strativa besvär, som bestämmelsernas tillämpning måste förorsaka. För liv­

räntans bestämmande erfordras i varje särskilt fall ej blott fastställande av

tjänstår och pensionsunderlag för olika innehavda anställningar utan även

en relativt invecklad försäkringsteknisk beräkning; vidare kräves en vid­

lyftig personalbokföring för identifiering och kontroll vid det framtida reali­

serandet av livränterätten; slutligen kommer härtill bestyret med utbetalning

av livräntan. Där — såsom fallet ej sällan är med icke-ordinarie befattnings­

havare och arbetare, ej minst säsongarbetare — den pensionsberättigande

anställningen är mycket kortvarig, står detta administrativa bestyr knappast

i rimlig proportion till den obetydliga förmån, som flera årtionden efter av­

gången tillkommer anställningshavaren. Mera tillfredsställande hade utan

tvivel varit, om man genom uppställande av villkor örn viss minsta anställ­

ningstid avskurit de fall, där tjänstetiden är alltför kortvarig. Det kan ifrå­

gasättas, om ej ändring i tjänstepensionsreglementena bör ske i dylik rikt­

ning

Fråga är då, om det kan anses lämpligt att nu på familjepensionsområdet

införa en motsvarighet till den uppskjutna livräntan på tjänstepensionsom­

rådet utan varje inskränkning med hänsyn till anställningstidens längd och

familjepensionsförmånens därav beroende storlek. Även här måste uppkom­

ma avsevärda administrativa bestyr. Familjepensionsunderlagets bestäm­

mande blir visserligen enklare än livräntebeloppets uträknande, men per­

sonalbokföringen och arbetet med pensionsutbetalningarna bli snarare be­

svärligare, eftersom hänsyn måste tagas ej blott till den avgångne anställ­

ningshavaren utan till en hel familj. Anledning föreligger alltså att även på

detta område fråga sig, om vid mycket korta anställningstider den förmån,

som kan utgå, står i rimligt förhållande till den erforderliga administrativa

apparaten.

Vid frågans diskussion inom familjepensionsutredningen ha även utred­

ningens övriga ledamöter förklarat sig beakta de administrativa skäl, som

tala för en viss begränsning av rätten till uppskjuten familjepension. De

hava emellertid mot en dylik begränsning anfört principiella betänkligheter.

Sålunda har framhållits, att familjepensionen till väsentlig del betalas av

anställningshavarna samt att det nu, och innan ett verkligt nettolönesystem

blivit genomfört, ej skulle vara förenligt med de försäkringsprinciper, på

vilka förslaget grundats, att beröva en anställningshavare de ekonomiska in­

satser, som av honom gjorts för familjepensioneringen. Såsom en möjlig

lösning har framkastats tanken, att vid avgång efter kort anställningstid den

avgångne skulle kontant erhålla kapitalvärdet av erlagda familjepensionsav-

drag. Härvid skulle emellertid uppkomma vissa mindre tilltalande konse­

kvenser i fråga örn anställningshavare — särskilt säsongsarbetare — vilka gå

ut och in i statstjänsten. Utredningens majoritet har emellertid icke ansett

sig kunna förorda en anordning, enligt vilken medel, som av de anställda

betalts för ett bestämt ändamål, frånhändas dem med den motiveringen alle­

nast, att härigenom viss administrativ förenkling skulle vinnas.

Kanal. Maj.ts proposition nr 201.

53

Nyssberörda principiella invändningar äro även enligt vår mening beak-

tansvärda. Fråga är dock, om man bör tillmäta dem så avgörande betydelse,

att de böra få förhindra den önskvärda administrativa förenklingen. Om

staten nu enhetligt för större delen av statsförvaltningen ordnar familjepen-

sioneringen med utjämnade pensionsunderlag, avpassade efter löneställnin-

gen, och därvid tillika för finansieringen inlägger ett fast statsbidrag vid

sidan av det kollektivt och likformigt bestämda pensionsavdraget, övergår

familjepensionsförmånen från att i huvudsak vara en befattningshavarnas

ensak till att i viss mån utgöra ett led i lönesättningen för statlig personal.

Än mer skulle detta bliva fallet, om ■— såsom väl kan antagas — staten fram­

deles inför ett verkligt nettolönesystem. Men betraktar man familjepensio-

nens avvägning som ett led i lönesättningen, kan det knappast anses orimligt,

att staten för åtnjutande av uppskjuten familjepension föreskriver villkor om

viss minsta anställningstid i syfte att befria sig från alltför betungande ad­

ministrativa bestyr.

Sakligt sett synes oss ej heller en inskränkning av här avsedd art ägnad

att ingiva större betänklighet. Vid en lång anställningstid har — vare sig

anställningshavaren är manlig eller kvinnlig — i regel förelegat ett sådant

samband mellan statsanställningen och familjens levnadsförhållanden, att

det även vid förtidsavgång är naturligt, att den intjänta familjepensionsrätten

bevaras. Men i de fall, då anställningshavaren vid unga år avgår efter mycket

kort anställningstid, förefaller det ej stötande, om han får lämna anställningen

utan någon framtida familjepensionsrätt för eventuella efterlevande. Om,

för att taga ett exempel, som inför änklingspensionens genomförande ligger

nära till hands, en ung kvinnlig befattningshavare efter ett par års tjänstetid

lämnar sin anställning för att ingå äktenskap, föreligger ej något samband

mellan hennes statstjänst och familjens levnadsförhållanden, som kan göra

det otillfredsställande, att ett eller annat årtionde senare hennes änkling be­

rövas det obetydliga pensionsbelopp, som strängt taget skulle svarat mot

befattningshavarens familjepensionsavdrag under anställningstiden.

I anslutning till vad sålunda anförts och då spörsmålet syntes vara för­

tjänt av att komma under bedömande vid remissbehandlingen av reglements-

förslagen, ha reservanterna ansett sig böra ifrågasätta, att till 1 § 3 mom.

civila familjepensionsreglementet och motsvarande stadganden i övriga reg­

lementen fogas en inskränkande bestämmelse av innehåll, att för den, som

avgått ur statens tjänst och äger rätt till uppskjuten livränta, reglementets

bestämmelser örn tjänsteman skola äga tillämpning endast örn vederbörande

vid avgången uppnått visst minsta antal — förslagsvis fem — tjänstår.

Avgivna yttranden. Åtskilliga av de hörda myndigheterna ha förklarat sig

dela de betänkligheter, som i reservanternas yttrande framkommit mot en

obegränsad familjepensionsrätt för förtidsavgångna befattningshavare, eller

finna vad reservanterna anfört värt beaktande. Bland dessa myndigheter

märkas arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygstyrelsen, statskontoret

(som bestämt förordar den ifrågasatta begränsningen och finner det böra

övervägas att ytterligare .skärpa densamma), riksräkenskapsverket samt all­

männa civilförvaltningens och kommunikationsverkens lönenämnder, var­

jämte arméns och marinens familjepensionskassor likaledes uttala sin an­

slutning till reservationen.

Generalpoststyrelsen anser sig däremot — med allt beaktande av det önsk­

värda i att familjepensioneringen ordnas på ett sätt, sorn ej medför onödiga

svårigheter av administrativ art — icke kunna förorda åtgärder, mot vilka

starka principiella betänkligheter måste resas.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Järnvägsstyrelsen finner visserligen, att den av utredningens majoritet före­

slagna rätten till familjepension skulle komma att medföra ett visst admini­

strativt arbete, men anser dock, att så länge en tjänsteman äger att, oavsett

tjänstetidens längd, vid avgång erhålla rätt till uppskjuten livränta, bör även

hans familjepensionsrätt bibehållas. Styrelsen tillstyrker därför majoritetens

förslag.

Kommunikationsverkens lönenämnd tillstyrker, som redan antytts, reser­

vanternas förslag men vill, för den händelse principiella betänkligheter anses

utgöra hinder för införande i reglementet av det reservationsvis föreslagna

tilläggsstadgandet, förorda ett annat, i reservationen antydningsvis angivet

förfaringssätt, nämligen utbetalning till den avgångne av ett belopp, motsva­

rande summan av de innehållna pensionsavdragen under anställningstiden.

En reservant inom nämnden har icke kunnat biträda nämndens uttalande

och förslag beträffande tillägg till 1 § 3 mom. Personalföreningen vid sta­

tens vattenfallsverk motsätter sig bestämt reservanternas förslag.

Departements-

I fråga om reglementets tillämpningsområde och sättet för de nya bestäm-

chefen.

melsernas genomförande för skilda förvaltningsområden kan jag i stort sett

ansluta mig till de av familjepensionsutredningen anförda, nyss återgivna

synpunkterna. Detta innebär, att jag först i samband med de förslag till

överenskommelser med kassorna, som jag hoppas inom kort få anmäla, har

anledning närmare ingå på frågan om tidpunkten för de nya bestämmelsernas

ikraftträdande.

Rörande reservstatspersonalen får jag emellertid föreslå en avvikelse från

familjepensionsutredningens förslag. Denna personals hänförande till regle­

mentets tillämplighetsområde innebär ett avsteg från den eljest grundläg­

gande principen, att reglementet skall vara tillämpligt för de befattningsha­

vare, å vilka civila eller militära tjänstepensionsreglementet gäller. Reserv-

statspersonalens tjänstepensionering regleras nämligen icke genom sist­

nämnda reglemente utan genom särskilda äldre bestämmelser. Redan denna

omständighet i och för sig ger anledning till övervägande, huruvida icke även

familjepensioneringen för denna personal bör regleras i särskild ordning.

Nyss återgivna yttranden från militärt håll synas tala för en sådan lösning,

enär därav framgår, att trots de i förslaget upptagna olika särbestämmel­

serna för denna personal ytterligare sådana äro av nöden, om ej vissa mindre

tillfredsställande konsekvenser skola följa av personalens inordnande under

reglementet. Härtill kommer att, såsom chefen för generalstaben erinrat,

försvarskommissionens för närvarande på Kungl. Maj:ts prövning beroende

betänkande innefattar vissa förslag, som ganska ingripande beröra denna or­

ganisations ställning. Med hänsyn till dessa omständigheter kan jag för när­

varande icke tillstyrka familjepensionsutredningens förslag i denna del. Själv­

fallet bör emellertid reservstatspersonalens familjepensioneringsfråga erhålla

en lösning senast i samband med framläggande för riksdagen av sådana för­

slag till överenskommelser med de militära kassorna, som äro en förutsätt­

ning för allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande för den mili­

tära personalen.

Att familjepensionsreglementet sålunda icke skall gälla för reservstats­

personalen medför jämkningar även i vissa följande paragrafer i regle-

mentsförslagen.

55

Vad angår stadgandet i 1 § om s. k. reservpension vill jag framhålla, att

detta såsom avfattningen ger vid handen är avsett att äga tillämpning endast

å den som lämnat beställning å aktiv stat med rätt till reservpension (förtids-

avgången) och således icke å den som tillträtt reservpension utan att ha till­

hört aktiv stat (i reserven utnämnd).

I fråga om det spörsmål, varom olika meningar rått inom familjepensions-

utredningen, nämligen frågan örn även den, som efter mycket kort tjänste­

tid avgår ur statens tjänst med rätt till uppskjuten livränta, skall bibehålla

sin familjepensionsrätt, vill jag ansluta mig till reservanternas mening, vil­

ken även vunnit instämmande i flertalet yttranden, och kan i huvudsak in­

skränka mig till att hänvisa till den nyss återgivna motiveringen för denna

ståndpunkt. Jag vill tillägga, att de framställda principiella invändningarna

mot reservanternas av mig förordade förslag synas förlora avsevärt i styrka,

därest — såsom jag förutsätter — de icke-ordinarie befattningshavare, som

åläggas att vidkännas familjepensionsavdrag, i enlighet med vad 1934 års

avlöningsrevision föreslagit erhålla avlöningsförhöjning, motsvarande en löne-

klass. Beträffande den närmare utformningen av begränsningen synes mig

lämpligast att göra rätten till familjepension beroende av att vederbörande

under minst fem år innehaft till tjänstepension enligt civila eller militära

tjänstepensionsreglementet berättigande befattning.

Departementsförslaget innebär i övrigt beträffande 1 § endast en viss

formell överarbetning av utredningens förslag. Med hänsyn till vissa utta­

landen i yttrandena från militärt håll rörande förslagets terminologi har jag

därvid ansett lämpligt att direkt utsäga, att vad i reglementet sägs om be­

fattning och befattningshavare även skall gälla beställning eller beställnings-

havare vid försvarsväsendet. Framför allt innebär emellertid ändringen,

att vad som rör ikraftträdandet och övergången överförts till en särskild

bestämmelse i slutet av reglementet, till vilken jag senare skall återkomma.

2 § 1 mom. Pensionsrätt lör efterlevande make och barn.

Berättigade till familjepension efter tjänstemans död skulle enligt pen­

sions sakkunnig as förslag vara efterlevande make samt arvsberättigade barn,

som icke uppnått 21 års ålder. Rörande de skäl, som föranlett de sakkunniga

att i familjepensionshänseende likställa manliga och kvinnliga tjänstemän

och därmed utvidga familjepensioneringen till att för de kvinnliga tjänste­

männens vidkommande avse även änkling, framhöllo de sakkunniga bl. a.

följande.

Utgående från att principen örn lika behållen lön i samma löneklass för

såväl män som kvinnor bör upprätthållas och att familjepensionsavdragen

fördenskull icke kunna differentieras efter befattningshavarens kön, ha de

sakkunniga ansett mest rationellt och rättvist att belt likställa män och kvin­

nor i familjepensionshänseende; det vill med andra ord säga: samma förplik­

telser och samma förmåner. Kvinnornas familjepensionering skulle sålunda

utsträckas att avse icke allenast efterlevande barn utan även änkling. Även

med denna utvidgning blir emellertid kvinnornas familjepensionering avse­

värt billigare än männens, beroende därpå, att antalet gifta kvinnor utgör

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

en betydligt mindre procent av hela antalet kvinnliga befattningshavare än

motsvarande relationstal för manliga tjänstemän samt att de äkta männen

i allmänhet äro äldre än sina hustrur. Ytterligare en faktor, som verkar i

enahanda riktning, må nämnas, nämligen att omgiftesfrekvensen är betydligt

större bland änklingarna än bland änkorna. Örn därför familjepensions-

av dragen beräknas kollektivt för man och kvinnor som en enhet betraktade,

medför kvinnornas billigare familjepensionering lägre avdrag för samtliga

tjänstemän, och någon orättvisa gentemot kvinnorna begår man icke, enär

full likställighet i familjepensionsbänseende genomföres.

Man kunde naturligtvis även tänka sig att liksom hittills begränsa familje-

pensioneringen för kvinnliga tjänstemän till att avse allenast barnpensione­

ring men det oaktat låta kvinnornas lägre familjepensionskostnad komma

samtliga tjänstemän till godo i form av lägre familjepensionsavdrag. Såsom

ett visst stöd för en dylik anordning kunde måhända framhållas, att en man­

lig tjänsteman utan pensionsberättigade anhöriga nu som regel får erlägga

samma familjepensionsavgift som de gifta tjänstemännen. Det kan emeller­

tid svårligen bestridas, att en sådan motivering ger en i viss mån skev bild

av problemet. Ungkarlen kan, om lian så vill, gifta sig och kommer därmed

i åtnjutande av samma familjepensionsförmåner som övriga gifta tjänstemän.

En kvinnlig tjänsteman skulle däremot aldrig kunna erhålla full valuta för

sina bidrag till familjepensioneringen, såvida man icke vill bestämma barn­

pensionerna efter dylika befattningshavare till väsentligt högre belopp än

motsvarande pensioner efter manliga tjänstemän i samma löneställning, nå­

got som måste anses helt uteslutet.

Vidkommande de invändningar, som eventuellt må göras mot införande

av pensionering jämväl av efterlevande make till kvinnlig befattningshavare,

få de sakkunniga framhålla, att, även örn behovet av en dylik pensionering

icke kan anses tillfullo ådagalagt, utvidgningen av pensionsförmånen icke

är så stor, som man i första ögonblicket kan vara benägen att antaga. Barn

efter kvinnlig befattningshavare äro nämligen i familjepensionshänseende

nu jämställda med barn efter manlig tjänsteman, då pensionsberättigad

änka ej finnes. För änkling jämte barn skulle enligt de nya grunderna in­

förandet av änklingspension medföra en förhöjning av familjepensionen

med ett belopp, motsvarande högst hälften av familjepensionsunderlaget.

Man torde också vara berättigad antaga, att i de hem, där hustruns

arbetsförtjänst varit av väsentlig betydelse för familjens försörjning,

behov även torde föreligga av en icke alltför knappt tillmätt familjepen­

sion i händelse av hennes frånfälle. Då därtill kommer, att kostna­

den för denna pensionering enligt de sakkunnigas förslag skulle helt och

hållet bestridas av tjänstemännens egna bidrag och de kvinnliga tjänstemän­

nen genom sina organisationer själva påyrkat familjepensioneringens utvidg­

ning,^på sätt här föreslagits, torde vägande skäl emot de sakkunnigas lösning

av frågan örn de kvinnliga befattningshavarnas familjepensionering knappast

kunna framställas. Det torde nämligen icke kunna med fog göras gällande,

att någon verklig olägenhet skulle uppkomma av den sålunda föreslagna

pensioneringens utsträckning att avse även kvinnlig tjänstemans efterlevande

make, för så vitt man icke dit vill hänföra en möjligen inträdande ökning

av äktenskapsfrekvensen bland de kvinnliga tjänstemännen.

Även barnpensioneringen hade enligt pensionssakkunnigas förslag ut­

vidgats i jämförelse med vad nu gällde i sådant avseende. Den skulle så­

lunda komma att omfatta alla efter den avlidne arvsberuttigade barn, således,

förutom barn i äktenskap, även trolovningsbarn, kvinnlig befattningshavares

utomäktenskapliga barn samt slutligen barn, som blivit av tjänstemannen

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

57

i laga ordning adopterat. Att adoptivbarn gjordes delaktiga i familjepen-

sioneringen syntes vara ett i hög grad behjärtansvärt önskemål, varvid dock

ansetts, att det, åtminstone till en början, borde stadgas viss restriktion till fö­

rekommande av eventuellt missbruk av adoptionsrätten i syfte blott att till­

försäkra mer eller mindre ovidkommande personer pension. De sakkunniga

ville av nu nämnd anledning föreslå den begränsningen, att adoptionen för

att medföra familjepensionsrätt skulle hava ägt rum, innan den adopterande

tjänstemannen fyllt 50 år. Bemärkas borde, att om makar, vilka båda voro

statstjänstemän, adopterade ett barn vid en tidpunkt, då väl den ene av ma­

karna men icke den andre fyllt 50 år, barnet bleve pensionsberättigat endast

efter den senare.

Vid behandlingen av frågan om pensionsrättens upphörande för efterle­

vande make, som ingått nytt äktenskap, hade de sakkunniga haft under

övervägande, huruvida icke, på sätt funnes föreskrivet i vissa pensionskas­

sors reglementen, pensionsrätten skulle kunna återupplivas, för den händelse

den efterlevande maken efter att ha ingått nytt äktenskap ånyo blivit änka

resp. änkling. De sakkunniga hade emellertid icke ansett skäl föreligga att

bereda pension åt omgift make i nu avsedda fall.

Såsom tidsgräns för ingående av äktenskap, som skall medföra rätt till pen­

sion för efterlevande make, hade de sakkunniga föreslagit den för veder­

börande befattningshavare gällande pensionsåldern. Med stöd av utförlig

motivering hade de sakkunniga ej ansett sig böra i sitt förslag upptaga någon

motsvarighet till det i vissa enskilda pensionskassors reglementen förekom­

mande stadgandet, att äktenskap, som delägare ingår under det han lider

av sjukdom, som inom sex månader medför hans död, icke grundlägger rätt

till pension för änkan, såvida icke genom äktenskapet barn legaliserats;

dock att på kassans styrelse ankommer att pröva, huruvida pension må till­

läggas änkan, där anledning finnes till antagande att sjukdomens livsfarliga

beskaffenhet vid äktenskapets ingående icke varit för delägaren bekant.

Avgivna yttranden. Åtskilliga detaljerinringar framställdes mot de av pen-

sionssakkunniga föreslagna grundläggande bestämmelserna för pensions­

rättens omfattning och begränsning. Kanslern för rikets universitet och

rikets allmänna kartverk avstyrkte införandet av änklingspensionering, och

ett par andra myndigheter uttalade tveksamhet rörande förslaget i denna

del. Möjlighet till pension även efter 21 års ålder åt sjukligt, medellöst

barn förordades av bl. a. socialstyrelsen, mynt- och justeringsverket, riks-

räkenskapsverket, kommerskollegium och allmänna civilförvaltningens löne-

nämnd samt av vissa pensionskassor och tjänstemannaorganisationer.

Den föreslagna åldersgränsen för adoption, medförande pensionsrätt för

adoptivbarnet, föreslogo vissa myndigheter höjd. Även mot förslaget örn

att sätta pensionsåldern som åldersgräns för ingående av pensionsberätti-

gande äktenskap framställdes erinringar, bl. a. av statskontoret, som föror­

dade en fast åldersgräns av 65 år, samt av generalpoststyrelsen, vattenfalls­

styrelsen, r i k s r ä k enskap s ver k et, statens pensionsanstalt, allmänna civilför­

valtningens och kommunikationsverkens löncnämnder samt fullmäktige för

civilstatens och statens järnvägars änke- och pupillkassor.

Åldersgränsen för pupillpension önskades på vissa håll sänkt till 20 år i

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements­

chefen.

stället gör 21 år; en reservant inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd

påyrkade sänkning till 18 år.

Erinringar riktades även mot borttagande av restriktionen mot s. k. äk­

tenskap på dödsbädden ävensom mot att barn, som töre 21 års ålder ingår

äktenskap, enligt förslaget icke skulle mista rätten till pension. Vissa myn­

digheter förordade även en återupplivning av pensionsrätten för omgift make,

som ånyo blivit änka (änkling).

Vid uppgörande av sina förslag till familjepensionsreglementen har 193-1 års

familjepensionsutredning icke funnit skäl att i vidare mån avvika från pen-

sionssakkunnigas förslag angående pensionsrättens allmänna omfattning, än

att gränsåldem för ingående av pensionsberättigande äktenskap ansetts

böra enhetligt för alla befattningshavare bestämmas till en levnadsålder av

65 år.

Avgivna yttranden avspegla fortfarande en viss meningsskiljaktighet i

fråga örn pensionsrättens lämpliga avvägning. Riksräkenskapsverket samt

allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens lönenämnder anse,

att åldersgränsen för pupillpension bör nedsättas från 21 till 20 år, och även

försvarsväsendets lönenämnd ifrågasätter, om 21 års ålder under alla för­

hållanden bör fastställas såsom gräns för erhållande av barnpension, enär

anställningshavares barn stundom torde åtnjuta arbetsinkomst före fyllda

21 år.

Från statens järnvägars änke- och pupillkassa påyrkas familj epensionsrätt

under vissa förutsättningar för icke-arvsberättigade utomäktenskapliga barn.

Enligt allmänna civilförvaltningens lönenämnds förmenande bör pupill­

pension icke medgivas att utgå även efter det vederbörande pensionstagare

ingått äktenskap, och liknande erinran framställes av marinens familjepen-

sionskassa.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke familjepensionstagare,

som undergår ådömt frihetsstraff, borde få vidkännas någon reducering av

det honom tillkommande familjepensionsbeloppet. Vissa kvinnliga perso­

nalföreningar hemställa om en bestämmelse, som lämnar möjlighet att be­

vilja pension till sjukliga barn även efter fyllda 21 år.

En förutsättning för att en centraliserad familjepensionering i statens regi

skall kunna fungera utan alltför stor administrativ apparat är, att familje-

pensionsreglementets rättsregler göras enkla och klara samt icke belastas i

onödan med praktiskt mindre betydelsefulla men i tillämpningen tidskrävande

och tyngande undantagsföreskrifter. Icke minst av detta skäl anser jag det

riktigt och lämpligt att, på sätt skett i familjepensionsutredningens förslag,

reglementets bestämmelser göras kategoriska och oberoende av mer eller

mindre ojämnt verkande skälighetsprövning från de tillämpande myndighe­

ternas sida. Vid sidan av den egentliga familjepensioneringen liggande un-

derstödsverksamhet, exempelvis beredande av hjälp åt sjukliga barn, som

överskridit åldersgränsen för barnpension, bör därför regleras i annan ord­

ning än genom föreskrifter i familjepensionsreglementet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

59

Den tveksamhet, som från vissa håll yppats angående lämpligheten av att

låta familjepensioneringen omfatta även änkling efter kvinnlig befattnings­

havare, torde få ses mot bakgrunden av det relativt nya och för många må­

hända ännu främmande i tanken, att båda makarna och icke endast mannen

äro pliktiga att »var efter sin förmåga, genom tillskott av penningar, verk­

samhet i hemmet eller annorledes bidraga till att bereda familjen det under­

håll, som med avseende å makarnas villkor må anses tillbörligt» (giftermåls-

balken 5 kap. 2 §). Därtill kommer, att redan konsekvens och rättvisa synas

bjuda, att staten, därest den ålägger de kvinnliga tjänstemännen att erlägga

samma bidrag till familjepensioneringen som de manliga tjänstemännen,

också tillförsäkrar dem motsvarande förmåner för efterlevande make och

barn.

Vad därefter angår ifrågasatta inskränkningar i pensionsrätten, då rätts­

förhållandet är beroende på äktenskap som ingåtts eller adoption som ägt

rum viss kortare tid före befattningshavarens död, eller med avseende å barn,

som ingått äktenskap före den ålder, intill vilken pupillpension normalt ut­

går, finner jag de undantagsföreskrifter, som härav skulle betingas, vålla

större olägenheter i tillämpningen än som kan anses motiverat med hänsyn

till deras ringa praktiska betydelse.

Vidkommande den i vissa yttranden föreslagna sänkningen av åldersgränsen

för barnpension förtjänar att erinras, hurusom flertalet familjepensionskas-

sor redan bevilja barnpension intill fyllda 21 år, varför en sänkning av ål­

dersgränsen otvivelaktigt skulle komplicera övergången till den nya ordnin­

gen på familjepensionsområdet. Det torde icke heller kulma bestridas, att

åldern för inträde i förvärvsarbete under senare år tenderat att stiga, vilket

är ytterligare ett skäl, som talar mot att tidigare än nu vanligen sker beröva

barnen den pension de åtnjuta efter en avliden fader eller moder.

Icke heller vad i övrigt anförts rörande nu omhandlade bestämmelser har

jag funnit vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i familjepensions-

utredningens förslag. Jag bortser då från frågan om beredande av pensions-

rätt i vissa fall åt frånskild make, till vilket spörsmål jag nu övergår i sam­

band med redogörelsen för 2 § 2 mom. i departementsförslaget, som icke

har någon motsvarighet i familjepensionsutredningens reglementsförslag.

2 § 2 mom. Pensionsrätt för frånskild make.

I gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stad­

gas, att »avliden delägares frånskilda hustru, som ej ingått nytt äktenskap,

må, då den avlidne ej efterlämnat pensionsberättigad änka från senare gifte

och så framt direktionen prövar sådant skäligt samt finner ömmande om­

ständigheter föreligga, tillerkännas samina pensionsrätt som änka». En lik­

nande bestämmelse meddelas i reglementet för telegrafverkets änke- och

pupillkassa. I båda dessa kassor kan således frånskild hustru erhålla pen­

sionsrätt endast efter en skälighets- och behovsprövning och endast örn man­

nen ej efterlämnat pensionsberättigad maka. I övriga större pensionskassor

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

för statstjänstemän kan frånskild hustru under inga omständigheter komma

i åtnjutande av familjepension efter mannen. Detsamma gäller för de befatt­

ningshavare, vilka åtnjuta familjepensionering i statens pensionsanstalt.

Förevarande fråga behandlades i det av 1930 års pensionssakkunniga den

20 juli 1934 avgivna betänkandet. De sakkunniga refererade därvid en till

dem överlämnad framställning till Kungl. Maj:t från Fredrikci-Bremer-för­

bundet, vari anförts bland annat:

De förmåner, änke- och pupillkassorna bereda sina delägares efterlevande,

äro väsentligen grundade på delägarnas egna, obligatoriska avgifter, vilka allt­

så äro att betrakta som ett slags försäkringspremier. Även hustrun får un­

der äktenskapet vidkännas den minskning i familjens inkomster, som man­

nens inbetalningar till pensionskassan innebära. Under ett långt äktenskap

ha dessa inbetalningar hunnit stiga till betydande belopp. Är mannen vid

sin död omgift, kan det hända, att den andra hustrun, som vanligtvis är

yngre och torde lia större möjligheter till självförsörjning, efter ett mycket

kort äktenskap erhåller pension, medan den första hustrun, liur långt hennes

äktenskap med den avlidne än varit, står utan bidrag till sin försörjning.

Är mannen icke omgift eller har hans andra äktenskap ingåtts vid så hög

ålder, att det, enligt de särskilda kassornas reglementen, icke grundar någon

rätt till familjepension, giva de många årens inbetalningar ingen valuta.

Man kan urskilja en kategori av skilsmässor, där den frånskilda hustruns

avsaknad av pensionsrätt vid mannens död framstår såsom särskilt obillig.

Det är de icke så ovanliga fall, då mannen efter 20 å 30 års äktenskap önskar

skilsmässa för att ingå nytt äktenskap.

Vill en man skilsmässa och kan styrka, att lagstadgade skäl härför före­

ligga, har hustrun ingen laglig möjlighet att förhindra äktenskapets upplös­

ning endast genom invändningen, att hon därigenom förlorar sin rätt till

änkepension, och någon ersättning för denna mistade förmån i form av högre

underhållsbidrag kan hon icke påräkna. Men väl tages vid uppskattandet

av mannens förmåga att betala underhållsbidrag hänsyn till den minskning

i hans inkomster, som erläggandet av de obligatoriska pensionsavgifterna inne­

bär.

Enligt den norska »Lov örn Statens pensionskasse», antagen år 1921, av-

göres frågan om frånskild hustrus rätt till pension redan vid äktenskapets

upplösning. Där stadgas nämligen, att örn en avgiftspliktig tjänstemans

äktenskap upplöses, skall i domen eller beslutet bestämmas, örn hustruns

rätt till änkepension skall fortbestå eller icke. Vid avgörande härav tillämpas

regeln, att örn det finnes skäligt skall hustrun bibehålla sin pensionsrätt. Den­

na hennes rätt bortfaller emellertid, om mannen gifter om sig, och likaledes

om hustrun själv ingår nytt äktenskap. Dock kan det i domen eller beslutet,

om särskilda skäl därtill föreligga, bestämmas, att hustruns pensionsrätt skall

fortbestå, även om mannen gifter om sig. I sistnämnda fall har hustrun

i det nya äktenskapet icke rätt till änkepension, såframt icke den frånskilda

hustruns pensionsrätt bortfaller före mannens död. Stadgandena i den norska

»Lov om Statens pensionskasse» utgå alltså ifrån, att pensionen icke kan

uppdelas.

I Norge har således frånskild hustrus rätt till änkepension vunnit visst

erkännande. Dock kan ifrågasättas, huruvida hithörande norska bestäm­

melser lösa problemet på det mest tillfredsställande sätt. En riktigare prin­

cip vore kanske, om pensionen efter viss proportion delades mellan den från­

skilda hustrun och den avlidnes änka, åtminstone i sådana fall där den se-

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

61

nares äktenskap icke varit av alltför kort varaktighet. Däremot hålla vi

före, att det blott kan råda en mening om det obilliga uti, att en hustru vid

skilsmässan efter ett kanske mycket långvarigt äktenskap helt skall gå miste

om sin rätt till pension och detta t. o.' m. oavsett huruvida hennes förre man

vid sin död efterlämnar änka eller ej, eller, örn han gift om sig, oavsett hur

kort tid hans nya äktenskap varat. Att denna fråga kräver en snar lösning

torde därför vara uppenbart. Då nu pensionssakkunniga gä att utreda frågan

örn enhetlig familjepensionering inom den civila statsförvaltningen, synes

oss rätta tidpunkten vara inne för en samtidig undersökning av möjligheterna

för här berörda problems lösande.

I det av 1930 års pensionssakkunniga avgivna förslaget upptogos icke be­

stämmelser rörande pensionsrätt för frånskild make. Såsom skäl för denna

ståndpunkt anfördes bland annat: De sakkunniga ville icke bestrida, att vissa

skäl kunde andragas för att bättre än hittills tillgodose frånskild hustrus eko­

nomiska intressen i händelse av den förutvarande mannens död. Men detta

vore en samhällsfråga av alltför stor räckvidd för att kunna lösas i samband

med ett ordnande av den statliga familjepensioneringen. Så länge vår all­

männa lagstiftning intoge den ståndpunkten, att underhållsplikt gentemot

frånskild make upphörde vid andra makens död, kunde det knappast vara

riktigt att i ett familjepensionsreglemente ålägga speciellt statstjänstemännen

längre gående förpliktelser i detta hänseende. Av praktiska skäl syntes man

nödsakad avvisa tanken på en uppdelning av familjepensionen mellan från­

skild make och eljest pensionsberättigade efterlevande, då härigenom san­

nolikt resultatet skulle bliva, att familjepensionen bleve otillräcklig för båda

parter. Man kunde heller icke gärna ifrågasätta en anordning, enligt vilken

samtliga manliga och kvinnliga statstjänstemän skulle påläggas den generella

höjning av familjepensionsavdragen, som skulle påfordras, därest frånskild

maka eller make skulle, oberoende av pensionen till den avlidnes änka eller

änkling och barn, komma i åtnjutande av full pension.

I en vid betänkandet fogad reservation av en av de sakkunniga förordades

utredning med beaktande av de i nämnda framställning anförda synpunk­

terna.

Förnyad utredning av föreliggande fråga påyrkades även i flera av de över

pensionssakkunnigas förslag avgivna yttrandena, bland annat i yttrandena

från högsta domstolens ledamöter, Svea hovrätt, kammarkollegium, riksräken-

skapsverket, pensionsstyrelsen, kommerskollegium, kontrollstyrelsen, all­

männa civilförvaltningens lönenämnd, kommunikationsverkens lönenämnd

samt fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa.

I de av 1934 års familjepcnsionsutrcdning utarbetade förslagen till familje-

pensionsreglementen lämnades förevarande fråga öppen i avvaktan på utred­

ning av frågan inom finansdepartementet.

I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria, vilken samtidigt

med familjepensionsutredningens förslag remitterades för yttrande till samma

myndigheter och dessutom till Svea hovrätt, anfördes efter den redogörelse

för frågans utveckling, som här återgivits, alt en regel av innebörd alt skils­

mässa städse, utan hänsyn lill omständigheterna i det särskilda fallet, med-

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

förde förlust av pensionsrätt, uppenbarligen kunde leda till mycket obilliga

resultat. De skäl, som 1930 års pensionssakkunniga anfört mot en annan

reglering av denna fråga, syntes icke bindande; vid den nu ifrågasatta reg­

leringen av familjepensioneringen för flertalet statliga befattningshavare,

vilken skulle innebära att denna pensionering ombesörjdes av staten liksom

tjänstepensioneringen, syntes man därför icke böra underlåta att söka bringa

även förevarande fråga till en lösning.

Vid promemorian fanns fogat ett förslag till tillägg till civila familjepen-

sionsreglementet, avsett att motsvaras av enahanda tillägg till de båda andra

familjepensionsreglementena. Förslaget innebar att till bestämmelserna i

2 § om rätt till familjepension för efterlevande make och barn skulle fogas

ett nytt moment av följande lydelse:

»Då domstol i dom å äktenskapsskillnad förpliktar tjänsteman, å vilken

detta reglemente är tillämpligt, att till andra maken utgiva underhållsbidrag,

åge rätten, därest makarna levt tillsammans under minst fem år och sist­

nämnda make vid sammanlevnadens hävande uppnått en ålder av minst tret­

tio år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, jäm­

väl förordna, att nämnda make skall vara berättigad till familjepension efter

andra makens död. Vad nu sagts för det fall att make förpliktas utgiva

underhållsbidrag gäde ock, där i skillnadsmålet avtal om sådant underhålls­

bidrag visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, örn skyldighet att

utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upphört

eller den berättigade trätt i nytt gifte.

Är frånskild make berättigad till familjepension efter tjänsteman, må ej

förordnande härom meddelas till förmån för make i senare äktenskap.»

Vidare föreslogs, att till bestämmelserna i 5 § örn familjepensionens sam­

manlagda belopp i olika fall och densammas fördelning mellan make och

barn skulle läggas ett nytt moment av innehåll, att vad i paragrafen sagts om

make skulle i det fall, att både efterlevande make och frånskild make vore

pensionsberättigade, gälla för dem gemensamt samt att de ägde dela dem

tillkommande pensionsbelopp sig emellan lika.

Till motivering av förslaget anfördes i promemorian i huvudsak följande:

En utgångspunkt vid förslagets utarbetande har varit, att frånskild make

icke ovillkorligt kan tillerkännas viss bestämd pensionsrätt utan att frågan

härom måste bero på prövning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Denna prövning synes emellertid böra göras av domstol i skillnadsmålet

samtidigt som frågan om underhållsplikt då vinner avgörande; att uppskjuta

prövningen till tjänstemannens död kan nämligen icke gärna ifrågakomma,

och prövningen sammanhänger tydligen i ej ringa mån med underhållsfrå-

gan. Domstolen synes emellertid icke böra kunna på olika sätt närmare

bestämma pensionsrättens innebörd utan denna bör följa direkt av familje-

pensionsreglementets bestämmelser. Förslaget innebär härutinnan den enkla

regeln, att frånskild make, som av domstol tillerkänts pensionsrätt, efter

andra makens död skall erhålla full pension, då efterlevande make ej fin­

nes, men eljest dela denna pension med den efterlevande. Det torde kunna

starkt ifrågasättas, att domstolen vid synnerliga skäl skulle äga föreskriva,

att frånskild makes pension under alla omständigheter skall utgå fullt, med

uteslutande av senare makes rätt, men en sådan ytterligare utsträckning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

63

frånskild makes möjlighet till familjepension — och ytterligare minskning

av efterlevande makes rätt — bär ej upptagits i det nu föreliggande förslaget.

En förutsättning för att domstol skall kunna meddela förordnande av

förevarande slag bör vara, att den berättigade maken i skillnadsdomen eller

genom avtal berättigas till underhållsbidrag av andra maken. I konsekvens

härmed bör meddelat förordnande anses ha upphört att gälla, örn vederbö­

rande genom dom eller bindande avtal befriats från utgivande av periodiskt

underhållsbidrag eller om underhållsplikten eljest upphört. Redan i följd

härav upphör rätten i allmänhet, örn den berättigade ingår nytt äktenskap.

Med hänsyn till det fall att underhållsbidrag utgivits med ett engångsbelopp

erfordras emellertid stadgande om att tillerkänd pensionsrätt för frånskild

make alltid upphör om den berättigade träder i nytt gifte.

Frånskild make skulle således aldrig kunna bli berättigad till familjepen­

sion efter flera personer. I anslutning härtill föreslås ett särskilt stadgande

till förebyggande av att flera frånskilda makar tillerkännas familjepensions-

rätt efter samma tjänsteman; förordnande av förevarande slag skulle icke

få av domstol meddelas om gällande förklaring föreligger till förmån för

tidigare frånskild make.

En ovillkorlig förutsättning för ett förordnande av ifrågavarande slag

skulle vidare enligt förslaget vara, att makarna levt tillsammans under minst

fem år och den underhållsberättigade uppnått en ålder av minst 30 år. Lämp­

ligheten av dessa gränser kan givetvis diskuteras.

Förslaget utgår ifrån att den likställighet mellan änka och änkling, som

pensionssakkunnigas och familjepensionsutredningens förslag innebär, skall

komma till genomförande och att man i följd härav icke heller i princip

bör göra skillnad mellan frånskild man och frånskild hustru. Då pensions­

rätt för frånskild man aldrig kan ifrågakomma utan att han tillerkänts un­

derhåll av hustrun och då dessutom sådan rätt alltid är beroende av en skä-

lighetsprövning av domstolen, är det klart, att möjligheterna till pensions­

rätt för frånskild man äro mera teoretiska.

Enligt 5 § i de av familjepensionsutredningen föreslagna familjepensions-

reglementena skall i det fall att barn leva efter jämte make den för ensam

make utgående fasta delen av pensionen (= familjepensionsunderlaget1) ökas

med 50 %> för det första och 20 °/o för varje ytterligare barn. Örn endast

barn leva efter, äro dessa berättigade till 100 °/o av familjepensionsunderla­

get för första barnet, 50 °/o för det andra och 20 °/o för varje ytterligare

barn. Alldeles oavsett den nu föreliggande frågan kan det ju inträffa, att

pensionsberättigade^barn eller några av deni äro från tidigare, upplösta äk­

tenskap och icke vårdas av den efterlevande maken. Särskilt med hänsyn

till detta fall stadgas i 5 § i rcglemcntsförslagen, att av familjepension för

make jämte barn maken äger åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 °/o av

familjepensionsunderlaget1 samt barnet eller barnen återstoden (med lika be­

lopp vardera). Man synes kunna tillämpa samma regel för det fall att två

pensionsberättigade makar skulle finnas jämte barn. För makarna skulle

da tillsammans beräknas ett belopp lika nied familjepensionsunderlaget1

och för barnen skulle beräknas 50 — 20 — 20 °/o därav otc., men vid kon­

kurrens med barnen skulle de båda makarna lia att (lika) dela 80 % av

familjepensionsunderlaget

Regeln skulle således även härvidlag vara, att då två makar bliva pen­

sionsberättigade, de tillsammans få den rätt som nu tillkommer endast än-

1 Begreppet

familjcpensionsundcrlog

i familjepensionsutredningens förslag motsvarar begreppet

familj (-pensionens grundbelopp

i departementsförslaget.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

kan. Att detta innebär att vid den ena av dessa makars död den andra får

full pension, synes stå i konsekvens med att den frånskilda maken får fullt,

om en andra make avlider före pensionsfallets inträdande. Regeln synes

få tillämpas även såtillvida, att för barnen pensionsbeloppen 100 — 50 — 20

— 20 % i stället för 50 —-20 — 20 — 20 % inträda först efter det att båda

makarnas pensionsrätt upphört, genom döden eller annorledes; häri ligger

emellertid otvivelaktigt en försämring av barnens rätt, som under vissa om­

ständigheter kan te sig mindre tilltalande.

Vid författningsförslagens utarbetande har ansetts, att bestämmelserna

rörande förutsättningarna för ifrågavarande pensionsrätt och rörande den­

nas innehåll böra ingå i de statliga familjepensionsreglementena, liksom alla

andra bestämmelser rörande pensionsrätten. Nya bestämmelser i 11 kap.

giftermålsbalken synas då icke nödvändiga.

I de avgivna yttrandena över promemorian ha ganska skiftande meningar

kommit till uttryck. Jag övergår nu till en redogörelse härför.

Svea hovrätt, som tillstyrkt förslaget, har anfört:

Naturligtvis kan det vara föremål för delade meningar, huruvida de före­

slagna reglerna äro i allo väl avvägda. Å ena sidan kan sättas i fråga, huru­

vida icke villkoren för frånskild make såtillvida kunde göras gynnsammare,

att rätten till pension bundes vid mindre stränga förutsättningar för det fall,

att andra maken dör ogift, samt finge omfatta hela eller större delen av

pensionbeloppet i vissa fall, då det förra äktenskapet varit av lång varak­

tighet medan det senare bestått helt kort tid och, i motsatts till det förra,

är barnlöst. Å andra sidan kunna skäl anföras för att låta den frånskilda

makens pensionsrätt upphöra eller lida minskning, då den senare makens

anspråk på pension, på grund av det senare äktenskapets längre varaktighet

eller eljest, framstår såsom särskilt välgrundat i jämförelse med den från­

skildas. Understundom kan det även synas obilligt, att en senare frånskild

make helt får stå tillbaka.

Emot tanken att för sådana fall som de nu antydda sörja för en mera

smidig anpassning efter det särskilda fallets egenart talar emellertid kravet

på klarhet och säkerhet på förevarande rättsområde. Grundsatsen örn från­

skilds pensionsrätt är en nyhet, som bör tillämpas med viss försiktighet och

ej får medföra alltför vittgående inskränkningar i efterlevande makes rätt,

men där pensionsrätt en gång blivit av domstol fastställd, bör å andra sidan

dess fortbestånd ej vara i alltför hög grad beroende av framtida omständig­

heter. Vad angår pensionsbeloppets fördelning, bör denna ej utsträckas längre

än till en hälftendelning, då det belopp, som skulle tillkomma envar pensions-

berättigad, eljest bleve alltför obetydligt. Redan ur denna synpunkt möter

det betänkligheter att vid flera successiva skilsmässor tillerkänna mer än

en av de frånskilda pensionsrätt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har hov rätten ansett övervägande skäl

tala för en sådan mera schematisk reglering som förslaget innefattar, och

hovrätten förklarar sig överhuvud ha funnit detta innebära en väl avvägd

lösning av hithörande frågor. I ett par hänseenden föreslås emellertid ett

förtydligande av förslagets ståndpunkt. Till betryggande av enhetlig rätts­

tillämpning anses sålunda önskvärt, att de omständigheter, som vid domsto­

lens prövning företrädesvis skola komma i betraktande, närmare angivas,

örn icke i författningstexten så i motiveringen till denna. Härvid syntes hov­

rätten särskilt böra beaktas det upplösta äktenskapets varaktighet, vardera

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

65

makens ålder, underhållsbehovets iner eller mindre trängande beskaffenhet,

anledningen till skilsmässan samt huruvida barn finnas i äktenskapet; hade

den frånskilda i anledning av sitt gifte uppgivit en förvärvsverksamhet, borde

uppenbarligen särskild vikt läggas vid frågan, huruvida utväg till försörj-

ningsarbete alltjämt funnes.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd och kommunikationsverkens löne-

nåmnd lia däremot ställt sig mera avvisande mot förslaget. Efter att lia

erinrat, att lönenämnderna i avgivna yttranden över 1930 års pensionssak-

kunnigas förslag förordat utredning av frågan örn beredande av pensions-

rätt för frånskild make, lia lönenämnderna nu i sina i denna del i stort sett

sammanstämmande yttranden anfört i huvudsak följande:

Ett hänskjutande till domstol av frågan örn frånskild makes pensions-

rätt syntes icke lämna tillräcklig garanti för att frågor av denna art bleve

enhetligt behandlade och avgjorda. Vidare syntes det nämnderna, att de

ifrågasatta villkoren ifråga om det upplösta äktenskapets varaktighet och

den frånskilda makens ålder måste anses tämligen godtyckliga, och fråga

vore, om dylika inskränkande bestämmelser vore på sin plats för det fall,

att ömmande omständigheter förelåge. Det kunde även starkt ifrågasättas,

örn frånskild make i ett senare gifte under alla förhållanden borde uteslutas

från pensionsrätt. Därest pensionsberättigad frånskild make i ett föregående

gifte på grund av arv eller dylikt befunne sig i god ekonomisk ställning,

medan den andra frånskilda maken saknade utkomstmöjligheter, skulle de

föreslagna bestämmelsernas tillämpning knappast kunna sägas verka rätt­

vist. Slutligen syntes böra beaktas vad även i promemorian anmärkts, att

där av två efterlevande pensionberättigade makar den ena frånträtt pensions­

rätter vare sig genom döden eller annorledes, den andra maken skulle in­

träda med full pensionsrätt till förfång för efterlevande barn, något som

under vissa omständigheter kunde te sig mindre tilltalande.

Det anförda gåve vid handen, att de föreslagna bestämmelserna i föreva­

rande hänseende sannolikt icke alltid kunde medföra ett resultat, som kunde

anses stå i överensstämmelse med billighetens krav. Lönenämnderna holle

i stället före, att ett stadgande örn pensionsrätt för frånskild make grundat

på behovsprincipen, på sätt föreskrives i nu gällande kassareglementen vid

telegrafverket och statens järnvägar, skulle på ett lyckligare sätt än enligt

det i promemorian framlagda förslaget ordna hithörande förhållanden. Lö­

nenämnderna skulle för sin del vilja förorda, att ett liknande stadgande in­

fördes i civila familjepensionsreglementet, dock borde enligt nämndernas

mening behövande frånskild make kunna tillerkännas delaktighet i pension

även för det fall, att den avlidne efterlämnat pensionsberättigad änka från

senare gifte. Behovsprövningen borde ske av den myndighet, som i övrigt

skulle hava att pröva frågor örn familjepensionsrätt. Med hänsyn till de få

fall, varom här vore fråga, skulle ett sådant stadgande icke föranleda någon

egentlig ökning i det administrativa bestyret med familjepensioneringcn.

Kommunikationsverkens lönenämnd har tillagt, att nämnden icke ansett

sig i detta sammanhang böra framlägga något förslag till bestämmelser i

nyssberörda hänseende; det syntes ej heller enligt lönenämndens mening vara

nödvändigt att, därest förslag örn civilt familjepensionsreglemente förelädes

1936 års riksdag, omedelbart komplettera familjepcnsionsbestämmelserna i

den riktning, lönenänmden nu angivit. En dylik komplettering syntes lämp­

ligen kunna ske i samband med genomförande av de ändringar i civila familje-

Bihang tilt riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 201.

<>

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

pensionsreglementet, som i allt fall torde bliva en följd av den förestående

revisionen av gällande avlöningsförfattningar.

En reservant inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd har förklarat

sig anse det i promemorian framlagda förslaget bättre än det lönenämnden

uppskisserat och därvid anfört:

Det vore olyckligt örn vid en persons bortgång det skulle behöva uppstå

tvist t. ex. mellan den avlidnes efterlämnade änka och hans frånskilda hustru

eventuellt flera frånskilda hustrur angående pensionsrätten. Även måste det

ur tjänstemannens synpunkt vara bättre att på förhand veta hur hans efter-

levandes ekonomi komme att hli. Dock föresloges en mindre ändring eller

tillägg i förslaget. Därest den avlidne ej efterlämnade pensionsberättigad

maka — eller eventuellt annan efterlevande — borde även sådan frånskild

make, som ej av domstol tilldömts underhåll, kunna efter prövning i varje

särskilt fall berättigas till pension av den pensionsutbetalande myndigheten.

På så sätt skulle möjlighet till pension åt frånskild make nr 2 kunna ska­

pas.

Försvarsvåsendets lönenämnd har framhållit, att den invändningen syntes

kunna göras, att fall kunde inträffa, då resultatet bleve otillfredsställande,

t. ex. om en befattningshavare varit gift tre gånger och barn funnes endast

i det andra äktenskapet men dessas moder bleve utan pensionsrätt på den

grund att domstol redan tillerkänt makan i det första äktenskapet pensions­

rätt. Vidare anföres, att även bestämmelserna örn viss levnadsålder och viss

minimitid för sammanlevnaden såsom ovillkorligt villkor för erhållande av

pensionsrätt kunde leda till obilliga resultat, särskilt i sådana fall, då barn

funnes i äktenskapet. Därest dylika bestämmelser ansåges böra införas,

ifrågasätter därför lönenämnden i varje fall, örn ej skilsmässodomstolen bor­

de medgivas rätt att dispensera från dessa bestämmelser, om särskilda skäl

därtill ansåges föreligga.

Försvarsvåsendets lönenämnd tillägger emellertid, att i övrigt vad i prome­

morian anförts icke givit anledning till annat uttalande från lönenämndens

sida än att de föreslagna bestämmelserna sannolikt komme att föranleda

vissa svårigheter vid tillämpningen.

Statskontoret har funnit det i promemorian framlagda förslaget vara i hu­

vudsak väl avvägt. Särskilt har det förefallit ämbetsverket innebära en lycklig

lösning, att rätten till familjepension göres beroende av att enligt domstols

förordnande eller träffad överenskommelse underhållsbidrag dessförinnan

skall utgå samt att sagda rätt skall inträda endast efter särskilt beslut av

domstol i samband med domen i äktenskapsskillnadsmålet. Icke heller

har det synts ämbetsverket vara något att erinra emot att för pensionsrätt

förutsättes, att makarna skola ha levt tillsammans viss tid samt att den

pensionsberättigade maken skall lia uppnått viss ålder.

Däremot har riksräkenskapsverket förklarat sig icke kunna biträda för­

slaget och därvid anfört:

Det förefölle verket, att ett överlämnande åt domstol att avgöra, örn från­

skild make borde erhålla pensionsrätt, icke innebure en tillfredsställande

anordning, särskilt med hänsyn därtill att domstolens beslut fattades vid en

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

67

tidpunkt, då man ej kunde överblicka alla de faktorer, som kunde inverka

på bedömandet av frågan, huruvida den frånskilda maken borde erhålla den­

na rätt. Enligt förslaget skulle, om en tjänsteman varit gift och skild mer än

en gång, endast den första och den sista maken erhålla rätt till pension. De

mellanliggande fallen skulle sålunda bliva utan denna rätt, vilket givetvis

stundom kunde komma att framstå som en obillighet, särskilt om ett mellan­

liggande äktenskap varit av lång varaktighet, under det att det första och det

sista äktenskapet allenast varat kort tid. Genom att prövningen av pensions-

rätten komme att omhänderhavas av ett synnerligen stort antal domstolar,

skulle slutligen en viss oenhetlighet i tillämpningen av bestämmelserna icke

kunna undvikas. Vid sådant förhållande ansåge verket det vara att före­

draga, att avgörandet, huruvida frånskild make skulle erhålla rätt till fa­

miljepension, överlätes på den myndighet, som det tillkomme att pröva fråga

örn rätt till familjepension efter avliden tjänsteman.

Skulle vad riksräkenskapsverket sålunda anfört rörande anordnandet av

frånskild makes pensionsrätt ej vinna beaktande, ansåge ämbetsverket likväl,

att det framlagda författningsförslaget delvis borde omredigeras. Såsom för­

utsättning för pension till efterlevande frånskild make stadgades att ma­

karna skola ha »levt tillsammans» under minst fem år. För undvikande av

all tveksamhet rörande bestämmelsens rätta innebörd samt eljest uppkom­

mande svårigheter i bevisningshänseende syntes orden »levt tillsammans»

böra utbytas mot »varit i äktenskap förenade».

Av de affärsdrivande verken lia järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och

domänstyrelsen förklarat sig ej ha något att erinra mot förslagets genomfö­

rande. Järnvägsstyrelsen förordar emellertid vissa åtgärder till förebyg­

gande av att vederbörande myndighet vid prövning av pensionsansökan från

efterlevande barn och eventuellt make i ett senare äktenskap icke får känne­

dom örn ett befintligt domstolsförordnande till förmån för frånskild make.

Och vattenfallsstyrelsen anser det möjligen kunna ifrågasättas att höja mi­

nimitiden för makarnas sammanlevnad till tio år och i stället borttaga ålders­

gränsen för den underhållsberättigade maken.

Telegrafstyrelsen har förklarat sig icke viss om att den föreslagna anord­

ningen vore den generellt sett lyckligaste. Bland annat funne styrelsen icke

skäligt, att pensionsrätten i vissa fall skulle tillerkännas den frånskilda ma­

ken på bekostnad av de pensionsberättigade barnens del av pensionen. Även

syntes det önskvärt att icke beskära den enligt reglementet för telegrafverkets

änke- och pupillkassa förutsatta och praktiskt taget alltid medgivna rätten

för frånskild hustru, som vore ogift, att åtnjuta pension, där andra pensions­

berättigade icke funnes. Styrelsen förmenade alltså, att ytterligare övervä­

ganden vore nödvändiga för nämnda och måhända även andra syftens till­

godoseende.

Generalpoststyrelsen Ilar anfört följande:

Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att för stats-

tjänstemännens vidkommande stadga underhållsplikt gentemot frånskild make

efter andra makens död, så länge några motsvarande förpliktelser ej kunna

i liknande fall åläggas andra medborgare. Med hänsyn till den särställning

statens anställningshavare komma att intaga, därest deras familjepensione-

ring omhänderhaves och delvis bekostas av staten, synes dessa principiella

betänkligheter dock icke böra tillmätas avgörande betydelse. Uppenbarligen

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

föreligga emellertid stora svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande lös­

ning av föreliggande fråga.

Det gäller nämligen härvidlag icke blott att tillgodose de anspråk, som med

hänsyn till rättvisa och billighet, kunna göras gällande av frånskild make,

som under avsevärd tid varit i äktenskap förenad med befattningshavare i

statens tjänst, utan det måste därjämte och framför allt tillses, att otillbörligt

intrång ej göres i efterlevande barns pensionsrätt. I sistnämnda avseende kan

mot de föreslagna reglerna anföras bl. a., att, i de fall då jämte frånskild

make finnas föräldralösa barn i ett senare äktenskap, dessa senares pensions­

rätt skulle bliva reducerad med, om ett barn finnes 30 °/o och eljest med 60 °/o

av pensionsunderlaget. En dylik minskning i föräldralösa barns pensions­

rätt synes såvitt möjligt böra undvikas eller åtminstone begränsas. Med hän­

syn härtill kunde det ifrågasättas, att frånskild makes pensionsrätt nedsattes

till hälften icke blott då efterlevande make finnes utan även då anställnings-

havare efterlämnar föräldralösa barn i annat äktenskap. Möjligen borde en

liknande regel tillämpas beträffande änka, då föräldralösa barn finnas i tidi­

gare äktenskap.

Mot de restriktiva bestämmelser, som föreslagits för att frånskild make

skall komma i åtnjutande av familjepensionsrätt, synes i princip intet vara

att erinra. En höjning synes emellertid böra företagas både av den i försla­

get angivna tiden för sammanlevnaden och av den föreslagna levnadsåldern

för underhållsberättigad make, detta även med hänsyn till att det i föreva­

rande fall är fråga om införande av bestämmelser, avsedda att reglera förhål­

landen där man i avsaknad av erfarenhet icke kan draga några säkra slutsat­

ser beträffande verkningarna av de föreslagna reglerna, något som nödvän­

diggör, att man framgår med stor försiktighet. Tiden för sammanlevnaden

torde böra bestämmas till 10 eventuellt 15 år och beträffande minimiåldern

för erhållande av familjepensionsrätt synes en höjning till 40 år eller i varje

fall 35 år motiverad. De sociala skälen för tillförsäkrande av familjepen­

sionsrätt åt frånskild make kunna nämligen icke tillmätas samma betydelse,

då det gäller ett kortare äktenskap eller örn vederbörande befinner sig i en

levnadsålder, vid vilken i normala fall möjlighet bör förefinnas att genom

eget arbete försörja sig och att själv vidtaga åtgärder för tryggandet av sin

försörjning på ålderdomen.

Beträffande de militära myndigheternas yttranden är att anmärka, att

arméförvaltningen, chefen för generalstaben och marinförvaltningen förkla­

rat sig ej ha erinran mot förslaget, medan flygstyrelsen förklarat pensio­

nens uppdelning icke lämplig och förordat förnyad utredning.

Direktionen över arméns familjepensionskassa har förklarat sig lia intet

att erinra mot förslaget men framhållit, att bestämmelsen örn en åldersgräns

av trettio år borde utgå samt att frågan om fördelningen av familjepensionen

mellan änka och frånskild make borde ytterligare utredas.

Direktionen över marinens familjepensionskassa har anfört, att den funne

befogat att, där genom av domstol meddelat utslag befattningshavare i statens

tjänst varit ålagd utgiva underhållsbidrag till frånskild make, denne make

bör vara berättigad till understöd i form av familjepension jämväl efter be­

fattningshavarens död. Det syntes dock direktionen, som örn föreskrift bor­

de meddelas därom, att den frånskilde ej finge erhålla större del i familje­

pensionen, än som motsvarade det belopp, han av domstolen kunde varit

tillagd såsom underhållsbidrag. Tillräckligt skäl för bestämmelsen, att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

69

underhållsberättigade skulle vid sammanlevnadens hävande uppnått en ålder

av minst trettio år, syntes ej föreligga. Genom föreskriften, att makarna

skulle ha bott tillsammans under minst fem år, syntes skäliga förutsätt­

ningar för rätten till erhållande av familjepension i nu förevarande fall vara

uppfyllda.

I den till Kungl. Maj:t ingivna skriften från av fullmäktige för statens

järnvägars änke- och pupillkassa utsedda delegerade har uttalats, att det fram­

lagda förslaget icke kunde anses utgöra en tillfredsställande lösning av före­

varande fråga, samt vidare anförts:

Det kunde näppeligen anses riktigt, att redan vid den tidpunkt, då ma­

karnas äktenskap upplöstes genom skillnad, en domstol skulle ha att efter

tagen del av då föreliggande omständigheter meddela förordnande örn familje­

pension åt den andra maken. Det vore nämligen uppenbart, att efter skill­

naden sådana förhållanden kunde tillkomma, att familjepensionsrätt åt den

frånskilda maken icke vidare kunde anses från skälighetssynpunkt motive­

rad. Regeln att två pensionsberättigade makar skola dela den pension, som

tillkomme endast änka, måste i och för sig anses synnerligen olämplig. Den

pension, som tillkomme en änka, vore nämligen i allmänhet så liten, att

två personer omöjligen kunde livnära sig å densamma. Delegerade måste

därför på nu anförda skäl avstyrka det upprättade förslaget och i stället

föreslå, att i reglementet intoges en bestämmelse, motsvarande den, som nu

funnes i kassans reglemente.

Försäkringsinspektionen har under hänvisning till de olikartade förslag

till lösning av den föreliggande frågan som framkommit — bland annat har

därvid hänvisats till de linjer, som framlagts i ett av svenska försäkrings-

föreningens sakkunnigenämnd avgivet vid inspektionens utlåtande fogat ytt­

rande och därtill fogad reservation — hemställt, att frågan göres till föremål

för ytterligare undersökning, innan förslag till lagstiftning framlägges. Där­

vid uttalas, att därest en ur olika synpunkter lämplig lösning kan vinnas,

torde man kunna förvänta, att denna skall komma att tjäna som förebild

vid ordnandet av motsvarande fråga för kommunala och enskilda befattnings­

havare.

Till utveckling av sin ståndpunkt har försäkringsinspektionen anfört i

huvudsak följande:

Enligt inspektionens mening äro de skäl, som anförts till stöd för införan­

det av bestämmelser angående frånskild makes pensionsrätt, värda det stör­

sta beaktande men samtidigt bör betonas att denna fråga är av så ömtålig

och komplicerad beskaffenhet, att en tillfredsställande lösning därav för

visso erbjuder betydande svårigheter; detta särskilt som man torde få utgå

från att några uttömmande regler icke kunna givas i hithörande avseende

utan att varje särskilt fall måste avgöras med ledning av alla de olika omstän­

digheter, som därå kunna inverka. Vid sådant förhållande synes också den

naturliga lösningen vara att, såsom förslagsställarna gjort, lägga avgörandet

i domstols hand.

I likhet med förslagsställarna finner inspektionen, att en regel av innebörd

att skilsmässa städse, utan hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet,

skall medföra förlust av pensionsrätt uppenbarligen kan leda till mycket obil­

liga resultat. Att t. ex. en frånskild hustru efter ett äktenskap, som varat

29 å 30 år, skall bliva helt i saknad av pensionsrätt, då äktenskapet upplöses

i anledning av mannens önskan att ingå nytt äktenskap, måste anses stötande

för rättskänslan.

Beträffande utformandet av bestämmelser i ämnet vill inspektionen ifråga­

sätta, huruvida icke tiden för äktenskapets varaktighet för att frånskild make

skall kunna tillerkännas pensionsrätt bör höjas, exempelvis till 10 år. Det

kan i detta sammanhang förtjäna erinras om att åren 1930—1932 utgjorde

antalet skilsmässor, där äktenskapet hade kortare varaktighet än 5 år, cirka

20 % av hela antalet skilsmässor. Motsvarande procenttal för det fall att de

upplösta äktenskapens varaktighet understeg 10 år var 48. Förslaget inne­

bär även, att den underhållsberättigade skall vid tidpunkten för skilsmässan

ha uppnått en ålder av minst 30 år. Antalet fall, där hustrun vid skilsmäs­

san ännu icke uppnått denna ålder, uppgår under nämnda period till cirka

20 % av samtliga fall.

Det synes även böra övervägas, huruvida pensionsrättens fördelning mel­

lan den frånskilda maken och den efterlevande maken bör ske efter ^ den

grund förslagsställarna tänkt sig med hälften till vardera eller efter någon

annan princip. Ett alternativ vore att fördela änkepensionen i förhållande till

antalet äktenskapsår. Delta alternativ synes dock mindre lämpligt, då det­

samma kan medföra, att den efterlevande maken i det äktenskap, som upp­

löses genom dödsfall, kan, om dödsfallet inträffar kort tid efter äktenskapets

ingående, komma att erhålla en alltför obetydlig pension. En dylik konse­

kvens torde i det övervägande flertalet fall kunna undvikas, om man vid

fördelning av änkepensionen tillägger det sista äktenskapet en varaktighet

motsvarande tiden från äktenskapets ingående till pensionsåldern.

Örn frånskild hustru lill statstjänsteman erhåller pensionsrätt, kan möj­

ligen även uppkomma frågan, huruvida hänsyn till denna förmån, som för

henne har ett avsevärt ekonomiskt värde och som i regel ej tillkommer från­

skilda hustrur inom andra befolkningsgrupper, skall tagas vid utmätandet

av hennes underhållsbidrag.

Av det vid försäkringsinspektionens utlåtande fogade yttrandet av svenska

försäkringsföreningens sakkunnigenämnd må här lämnas följande samman­

drag:

Att spörsmålet om frånskild makes pensionsrätt upptages till behandling

i detta sammanhang förordas. Övervägande skäl tala för att denna rätt

göres beroende av rätten till underhåll. Härav bör följa, att frågan avgöres

av domstol i skillnadsmålet. Make, som tilldömes underhåll, bör emellertid

ha en ovillkorlig rätt till pension. Den föreslagna skälighetsprövningen in­

nebär ett onödigt försvagande av den frånskilda makens rätt. Att rätten bör

upphöra, om underhållsrätten bortfaller, finner nämnden riktigt.

Nämnden förordar en anordning, enligt vilken storleken av pensionen till

frånskild make göres oberoende av pensionen till efterlevande make. örn

emellertid statstjänstemännen icke anses böra påläggas den generella höjning

av familjepensionsavdragen, som för vinnande av detta syfte skulle erfordras,

måste såsom en förutsättning för den av nämnden föreslagna anordningen

gälla, att den underhållspliktige maken själv får vidkännas de ökade avdra­

gen. Storleken av pensionen bör vidare för varje fall bestämmas av dom­

stolen och anpassas efter underhållsbidragets storlek. Med denna anordning

bör givetvis förordnande om rätt till pension kunna meddelas till förmån för

flera frånskilda makar.

Nämnden förklarar sig medveten om det onus, som denna anordning skulle

innebära för statstjänstemännen, men framhåller, att det torde kunna ifråga­

sättas, örn icke motsvarande onus, nämligen ett tillförsäkrande av underhåll

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

71

till frånskild underhållsberättigad make även efter den underhållspliktiges

död, borde gälla även för icke-statstjänstemän.

Vid nämndens yrkande har fogats en reservation av tre ledamöter, vilka

icke delat ståndpunkten, att rätten till pension göres beroende av rätten till

underhåll, och som ansett, att den föreliggande frågan bör lösas efter den

principen, att frånskild make alltid erhåller en i förhållande till äktenskapets

längd bestämd pensionsrätt.

Det kan i detta sammanhang slutligen anmärkas, att aktuarien för svenska

personal-pensionskassan Emil Liedstrand till chefen för finansdepartemen­

tet ingivit en skrift, vari utvecklas ett förslag som innefattar ett successivt

intjänande av pensionsrätten för hustru i analogi med bestämmelserna om

den pensionsrätt som enligt föreliggande förslag skulle tillkomma en befatt­

ningshavare, som i förtid lämnar sin tjänst.

Såsom av de angivna yttrandena framgår, föreligger det numera knappast

Departements-

någon meningsskiljaktighet därom, att det under vissa omständigheter kan cJiefen-

vara synnerligen befogat att frånskild make får åtnjuta familjepension efter

andra makens död, och detta även örn efterlevande make finnes. Den i de

statliga familjepensionskassorna nu gällande ordningen, enligt vilken — åt­

minstone i de fall då efterlevande änka finnes — frånskild hustru under

alla omständigheter är utesluten från pensionsrätt, kan uppenbarligen stun­

dom leda till verkligt stötande resultat.

Yttrandena ge dock även otvetydigt vid handen, att den föreliggande frå­

gans lösning är förenad med betydande svårigheter och att det därvid fin­

nes utrymme för många olika meningar. Det är därför naturligt, att förslag

om uppskov från flera håll framkommit. Frågan är emellertid enligt min

mening av den vikt, att jag icke gärna vill framlägga ett förslag till statligt

familjepensionsreglemente, som innebär att frågan undanskjutes och den nu­

varande ordningen tillsvidare bibehålies. Utredningen synes mig också visa,

att en acceptabel lösning kan ernås enligt de huvudlinjer som innefattas i det

remitterade förslaget. Även örn också enligt detta förslag mindre tillfreds­

ställande resultat i vissa fall kunna uppkomma, synes det mig i varje fall

innebära ett avsevärt framsteg.

Den grundläggande frågan i detta sammanhang torde vara, om bestäm­

mandet rörande frånskild makes pensionsrätt skall ske redan vid äktenskaps­

skillnaden, i så fall naturligen av domstolen i själva skillnadsmålet i samband

med avgörande av underhållsfrågan, eller först vid vederbörande befattnings­

havares död efter en behovsprövning av den administrativa myndighet, som

skall ha att pröva ansökningar om familjepension. Den senare linjen har

förordats av riksräkenskapsverket och de civila lönenämnderna, medan den

förra mer eller mindre uttryckligt föredragits i övriga yttranden. Då jag an­

sluter mig till förslaget om domstolsprövning, vill jag utöver de skäl härför

som i det föregående anförts framhålla, att frågan örn den frånskilda ma­

kens familjepension ej synes böra hållas svävande såsom en oviss möjlighet

intill den andra makens död samt att ett avgörande av denna fråga synes

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

mig stå i naturligt samband med prövningen av alla de andra frågor, som

föreligga till avgörande i ett äktenskapsskillnadsmål. Jag förbiser icke, att

det vid befattningshavarens död finnes större möjlighet att överblicka alla

de omständigheter, som skäligen böra inverka å familjepensionsrätten, men

å andra sidan torde en rättvis prövning, innebärande en avvägning av skilda

pensionssökandes intressen, vara en så svår uppgift att det kan vara att före­

draga att vid den tidpunkten allas rättigheter kunna fastslås efter mera sche­

matiska regler. Detta står också i överensstämmelse med min förut angivna

ståndpunkt att familjepensionsrätten vid befattningshavarens död icke bör

vara beroende av skälighetsprövning från de pensionsbeviljande myndighe­

ternas sida utan följa på förhand bestämda regler.

I fråga om de synpunkter, som främst böra vara avgörande vid domstolens

prövning, kan jag inskränka mig till att hänvisa till vad Svea hovrätt anfört.

De i det remitterade förslaget upptagna minimikraven för att pensionsrätt

skall kunna tillerkännas frånskild make — trettio års ålder och minst fem

års sammanlevnad under äktenskapet -— ha föranlett jämkningsförslag i bå­

da riktningarna, vilka emellertid icke synts mig böra föranleda ändring i

förslaget. Ej heller har jag ansett mig böra frångå förslaget, att förord­

nande av detta slag icke skall kunna meddelas till förmån för en andra

frånskild make, då tidigare sådant förordnande är gällande. Olägenheterna

härav, liksom riskerna för vissa andra otillfredsställande resultat av försla­

get, torde avsevärt minskas därav, att pensionsrättens fortbestånd alltid är

beroende av underliållsrättens bestånd.

Frågan om storleken av frånskild makes andel i familjepensionen i förhål­

lande till efterlevande make kan givetvis också ge anledning till tvekan. Jag

anser mig dock för närvarande icke kunna överväga förslag örn en avväga

ning i förhållande till äktenskapens längd och anser stora fördelar vara för­

enade med den enkla regeln om hälftendelning makar emellan i alla före­

kommande fall.

Såsom särskilt generalpoststyrelsen framhållit gäller det vid förevarande

lagstiftning att även noga tillse, att vid tillgodoseende av frånskild makes

berättigade anspråk otillbörligt intrång ej sker i efterlevande barns rätt. I

detta avseende kunde, såsom ock antyddes i promemorian, mot det remitte­

rade förslaget anmärkas, att om det exempelvis jämte frånskild hustru fin­

nes föräldralösa barn i senare äktenskap, dessa skulle erhålla en väsent­

ligt sämre ställning än de ha enligt nuvarande grunder, i det att i och med

moderns död hennes rätt skulle tilläggas den frånskilda hustrun utan att bar­

nens andel i familjepensionen höjdes. I anslutning till vad i åtskilliga ytt­

randen anförts härom vill jag nu föreslå sådan jämkning av fördelnings­

reglerna i 5 §, att från huvudregeln, att en make ensam eller två makar

gemensamt äga uppbära 80 procent av grundbeloppet, om de äro pensions-

berättigade jämte barn, medan barnen tillsammans skola åtnjuta återstoden

av familjepensionen, skall gälla det undantaget, att frånskild make, som

åtnjuter pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, aldrig skall

äga uppbära mer än 40 procent av grundbeloppet; vid änkas död inträda

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

73

således barnen och icke den frånskilda hustrun i hennes rätt. Härigenom

synes i stort sett tillbörlig hänsyn tagas till olika intressen. Det kunde

övervägas att giva undantaget det generellare innehållet, att make överhuvud

aldrig må uppbära mer än 40 procent av grundbeloppet, om pensionsberät-

tigade barn i annat gifte finnas, men jag har stannat vid att begränsa re­

geln till att avse frånskild make på sätt nyss angivits.

I anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört har jag funnit lämpligt alt i

7 § 3 mom. införa ett stadgande av innehåll, att örn i följd därav, att från­

skild make underlåtit att jämlikt 8 § göra ansökan örn pension, till annan

pensionsberättigad utbetalts större belopp än han bort erhålla, därvid skall

bero.

Det torde slutligen böra anmärkas, att beräkningarna av familjepensionsav-

dragens storlek skett på grundval av familjepensionsutredningens förslag och

således utan hänsyn till den nu föreslagna utvidgningen av pensionsrätten

till att i vissa fall omfatta även frånskild make. Då utvidgningen innebär,

att i vissa fall ett belopp, som eljest skolat utgå intill en persons död, i stäl­

let skall utgå intill dess denna och en annan person avlidit, lärer utvidg­

ningen trots den föreslagna hälftendelningen medföra någon kostnadsök­

ning.

3 §. Tid för familjepensionsavdrag.

Tjänstemännens bidrag till familjepensioneringen skulle enligt pensions-

sakkunnigas förslag liksom på tjänstepensionsområdet uttagas i form av sär­

skilda avdrag å lönen (familjepensionsavdrag). De sakkunniga föreslogo,

såsom tidigare berörts, att betalningstiden såsom i civila tjänstepensionsreg-

lementet skulle begränsas till trettio år. I avgivet yttrande över detta förslag

ifrågasatte statens pensionsanstalt, huruvida den från tjänstepensionsregle-

mentet hämtade regeln om begränsning av tiden för tjänstemännens bidrags-

plikt till trettio år kunde vara erforderlig eller lämplig. Det förefölle bättre,

att pensionsavdrag uttogos under hela tjänstetiden samt att härav föranledd

omräkning av pensionsbeloppen och möjligen även av pensionsavdragen

verkställdes. I samma riktning uttalade sig bl. a. statskontoret och riks-

räkenskapsverket.

Vid sin överarbetning av pensionssakkunnigas förslag har 193A års familje-

pcnsionsntrerhling i enlighet med erhållna direktiv räknat med avgiftsbetal-

ning under hela tjänstetiden från det reglementet blivit å befattningshavaren

tillämpligt. Härigenom lia familjepensionsavdragen kunnat sänkas något

under den av pensionssakkunniga tidigare föreslagna nivån, oaktat grund­

pensionerna — d. v. s. den del av familjepensionerna, som bekostas genom

tjänstemännens bidrag — blivit något höjda. Vidare har 3 § i jämförelse

med pensionssakkunnigas förslag kunnat givas en väsentligt förenklad av-

fattning. Frånsett ett särskilt stadgande rörande reservstatspersonalen i det

militära reglementet innehåller nämnda paragraf i båda reglementena, att

från och med den dag, då reglementet blir å befattningshavaren tillämpligt,

och så länge han innehar befattning, som i reglementet avses, honom tillkom-

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Departements­

chefen.

mande lön (arvode) skall minskas med familjepensionsavdrag i enlighet med

reglementets bestämmelser.

Familjepensionsutredningen har i detta sammanhang påpekat, att över­

gången till ett system med familjepensionsanc/rap å lönen i stället för avgifter

icke rimligtvis borde få medföra en icke åsyftad löneminskning genom att

dyrtidstilläggen skulle beräknas på den med familjepensionsavdrag minskade

nettolönen. En sådan ordning hade visserligen beslutats på tjänstepensions-

området. Den lönenedsättning, som härav följt, vore dock skäligen ringa

och motsvarades av en avsevärd administrativ förenkling. En motsvarande

anordning på familjepensionsområdet skulle emellertid medföra en mera be­

tydande löneminskning utan att härigenom skulle inom överskådlig tid vin­

nas administrativa fördelar av nämnvärd omfattning. Till undvikande av

sådan löneminskning syntes antingen böra vidtagas någon mindre jämkning

i det procenttal, som läge till grund för dyrtidstilläggens beräknande, eller

också, i avvaktan på genomförandet av ett verkligt nettolönesystem, lämnas

sådan föreskrift rörande dyrtidstilläggens uträknande, att någon löneminsk­

ning icke uppstode.

Avgivna yttranden. Den föreslagna utsträckningen av betalningstiden har

av de myndigheter, som yttrat sig över familjepensionsutredningens utlåtande,

i huvudsak lämnats utan erinran. »Visserligen skulle», säger kommunika-

tionsverkens lönenämnd i fråga om förslaget till civilt familjepensionsregle-

mente, »efter förslagets genomförande en viss ojämnhet beträffande avdrag

för tjänstepensioneringen, å ena, och avdrag för familjepensioneringen, å andra

sidan, alltjämt komma att bestå så till vida, att befattningshavarna, i likhet

med vad nu i allmänhet är fallet, skulle få vidkännas de senare under hela

tjänstetiden, medan de förra skulle upphöra efter en i allmänhet till 30 år

begränsad tid. Denna olägenhet synes dock vara av mindre betydelse i jäm­

förelse med den fördel, som är förenad med en allmän sänkning av de av pen-

sionssakkunniga föreslagna avdragsbeloppen.»

Familjepensionsutredningens uttalande därom, att löneminskning på grund

av övergången till familjepensionsavdrag bör undvikas, har allmänt under­

strukits. Statskontoret har emellertid anfört, att det av utredningen antydda

första alternativet skulle komma att verka synnerligen ojämnt och under­

stundom medföra icke avsedda resultat samt att genom en anordning

enligt det andra alternativet såväl uträkningen av avlöningarna som revisions-

granskningen skulle försvåras.

Den utformning det på tjänstepensionsområdet nyligen genomförda av-

dragssystemet erhållit i familjepensionsutredningens förslag finner jag vara

att föredraga framför den inom civila tjänstepensioneringen tillämpade tret­

tioåriga avdragstiden. För tjänstemännen medför ändringen en sänkning av de

månatliga avdragsbeloppen samtidigt som betalningstidens utsträckande ökar

det sammanlagda värdet av deras bidrag till familjepensioneringen, varige­

nom grundpensionerna kunna i vissa lönelägen höjas utöver vad pensions-

sakkunniga föreslagit. Ur administrativ synpunkt betyder en utsträckning

av betalningstiden fram till pensionsåldern en väsentlig förenkling. Jag får

sålunda tillstyrka, att 3 § i familjepensionsreglementet erhåller det av utred-

75

ningen föreslagna innehållet; i fråga om avfattningen föreslår jag någon

jämkning.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande dyrtidstilläggens beräk­

nande finner jag mig i syfte att undvika en löneminskning för befattnings­

havarna kunna förorda en sådan anordning, att dyrtidstilläggen beräknas å

bruttolönen, minskad med tjänstepensionsavdragen men icke med familje-

pensionsavdragen. Denna anordning kan visserligen knappast sägas inne­

bära en rationell lösning, men då ett dylikt beräkningssätt i själva verket

kommer att helt sammanfalla med det system, som nu tillämpas vid de för­

valtningsgrenar, där civila och militära tjänstepensionsreglementena äga gil­

tighet, synes mig den förordade anordningen kunna godtagas såsom en över­

gångsform i avbidan på en allmän avlöningsrevision.

4 §. Avkortad familjepension. Tjänstår.

Enligt pensionssakkunnigas förslag skulle familjepensionen bestämmas på

grundval av ett särskilt familjepensionsunderlag. Detta i sin tur erhölls ge­

nom att multiplicera det för den avlidne tjänstemannen senast — d. v. s.

vid dödsfallet, om han avlede i tjänst, men eljest vid avskedet — gällande

pensionstalet (motsvarande V¹²⁰ av det för befattningen gällande högsta

familjepensionsunderlaget) med antalet fjärdedels tjänstår. Såsom tjänstår

skulle emellertid medräknas ej endast tid, under vilken familjepensionsav-

drag faktiskt ägt rum, utan även, för den som avled under det han kvarstod i

tjänst eller åtnjöt pension, den s. a. s. potentiella avdragstid, som från döds­

fallet respektive pensioneringstillfället skulle lia kunnat förvärvas före pen­

sionsåldern, därest befattningshavaren fått leva och kvarstå i tjänst. Med

hänsyn bland annat till att icke-ordinarie personal inbegripits i pensione­

ringen kunde enligt de sakkunnigas mening reduktion av familjepensionsun­

derlaget endast undantagsvis ifrågakomma för efterlevande till befattnings­

havare, som avledo i tjänst eller såsom pensionärer. De sakkunniga förut­

satte även, att den som inträdde i statens tjänst så sent, att han före uppnå­

endet av pensionsåldern icke skulle hinna förvärva det för hel familjepension

stadgade antalet av trettio tjänstår, genom lämpliga försäkringar eller på an­

nat sätt både kunde och väl också i allmänhet komme att sörja för att hans

efterlevande erhölle det tillskott till familjepensionen, som kunde befinnas

erforderligt.

I detta sammanhang uppställde sig för de sakkunniga spörsmålet, huruvida

icke de tjänstemän, för vilka det för hel tjänstepension stadgade antalet

tjänstår blivit i civila tjänstepensionsreglementet nedsatt till 25, borde bere­

das tillfälle att genom höjda familjepensionsavdrag förvärva rätt jämväl till

hel familjepension för sina efterlevande under motsvarande kortare tids­

period. Av praktiska skäl ställde sig de sakkunniga avvisande gentemot

en dylik tanke. Införandet av dubbla avdragstariffcr ansågs komma att

icke oväsentligt öka det administrativa arbetet med familjepensioneringen

och dessutom på ett ingalunda önskvärt sätt bryta den enhetlighet i det

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

nya nettolönesystemet, som man eftersträvade att åstadkomma. De tjänste­

män, om vilka det bär vore fråga, intoge dessutom i allmänhet en sådan

löne- och tjänsteställning, att man syntes kunna icke minst av dem kräva

det mått av förtänksamhet, som ett utbyggande av familjepensioneringen,

på sätt nu antytts, kunde anses innebära. Bland här åsyftade tjänstemän

i lägre löneställning märktes visserligen några omfattande grupper kvinn­

liga befattningshavare, nämligen sköterskor vid statens sinnessjukhus och

rikstelefonister vid telegrafverket, men icke heller för deras vidkommande

syntes något undantag från huvudregeln vara av behovet påkallat; detta

i någon mån även beroende på familjepensioneringens i allmänhet mindre

framträdande betydelse för kvinnliga befattningshavare.

Vad anginge befattningshavare, som lämnade statstjänsten i förtid, d. v. s.

innan han uppfyllt villkoren för att komma i åtnjutande av tjänstepension,

föreslogo, såsom förut omnämnts, de sakkunniga, att han i motsats till vad

nu i allmänhet vöre fallet skulle beredas valuta för sina familjepensions-

avdrag genom att bibehållas vid familjepensionsrätt för sina efterlevande.

Givetvis kunde därvid endast den faktiskt förvärvade avdragstiden komma

i betraktande, då det gällde att bestämma familjepensionsunderlaget.

Begreppet pensionstal förklarade sig de sakkunniga ha infört för att

underlätta beräkningen av de reducerade familjepensionsunderlagen. Det

hade, framhöllo de sakkunniga, naturligtvis icke varit uteslutet, att man

i stället kunnat använda sig av det förfarande, som läge till grund för ut­

räknandet av tjänstepension. Man skulle således lia kunnat för varje löne­

grad fastställa ett visst familjepensionsunderlag samt, där antalet tjänstår

icke uppginge till trettio, reducera detta underlag för erhållande av det nya

underlag, efter vilket efterlevande makes och barns pension skulle beräknas.

Det vore visserligen sant, att i det vida övervägande antalet fall 30 tjänstår

uppnåddes samt att för sådana fall båda tillvägagångssätten kunde anses

lika lätta att tillämpa, men för de dock ofta inträffande fall, då så icke vore

händelsen, innebure de sakkunnigas förslag en förenkling, som satte även

de i pensionsfrågor mindre bevandrade i tillfälle att räkna ut beloppen av

de pensioner, som skulle komma deras efterlevande till godo. Härtill komme,

att de sakkunnigas system på ett åskådligt sätt klarlade för tjänstemannen,

hur familjepensionsavdragen förvandlades till en pensionsförmån för de

efterlevande, motsvarande värdet av de avdrag han under sin tjänstetid fått

vidkännas. Genom den föreslagna utökningen av antalet tjänstår beträffande

den, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension, hade man sam­

tidigt tillgodosett kravet på att den tjänsteman, som ägnat sitt liv åt statens

tjänst, även skulle vara tillförsäkrad så stor familjepension för de efter­

levande, som belöpte på det antal tjänstår han före uppnåendet av pensions­

åldern normalt skulle ha kunnat förvärva.

Mot de sålunda uppdragna reglerna för familjepensionens bestämmande

framställdes erinringar i åtskilliga över förslaget avgivna yttranden. Enligt

vissa myndigheters åsikt borde sålunda tjänstemans efterlevande tillförsäk­

ras oavkortad pension eller ock möjlighet beredas att genom förhöjda av-

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

77

gifter eller tilläggsavgifter förvärva dylik pension. I samma syfte föreslogo

andra myndigheter, att tjänstemän för vilka rätt till hel tjänstepension in­

trädde efter 25 tjänstår, skulle beredas rätt jämväl till hel familjepension

efter samma tjänstetid.

1934 års familjepensionsutredning har i reglementsförslagen funnit sig

böra jämka huvudgrunderna för familjepensionens bestämmande i syfte

att anpassa kravet på antal tjänstår för hel familjepension efter bestäm­

melserna i tjänstepensionsreglementena. För innehavare av sådana befatt­

ningar, beträffande vilka det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänst­

er utgör tjugufem (i bilaga A till tjänstepensionsreglementena upptagna be­

fattningar), skall sålunda enligt förslaget det för befattningen angivna pen-

sionstalet ökas med en femtedel. Denna regel innebär, att staten skulle i fa-

miljepensionshänseende likställa här avsedda befattningshavare med tjänste­

män, för vilka normalt kräves 30 tjänstår för hel pension. Det har nämligen

synts skäligt, att staten på familjepensionsområdet icke uppställde strängare

krav i fråga om antalet tjänstår, än den funnit sig böra med hänsyn till vissa

med själva befattningen sammanhängande faktorer föreskriva för bestäm­

mande av tjänstepension.

Nu omförmälda gynnsammare regler för innehavare av de i bilaga A till

tjänstepensionsreglementena uppräknade befattningarna skulle dock enligt

utredningens förslag endast tillämpas vid bestämmande av familjepension

efter den, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension. Beträffande

den, som frivilligt lämnat statstjänsten i förtid eller entledigats på grund av

tjänstefel, skulle någon ökning av pensionstalet icke ifrågakomma.

Vad angår befattningshavare, som lämnat tjänsten i förtid utan pension

men med rätt till uppskjuten livränta, har det vidare synts utredningen rätt­

vist att intaga ett stadgande om avkortning av familjepensionen, därest sum­

man av antalet tjänstår och det vid avgången till pensionsåldern återstående

antalet år överstege trettio; i sådant fall skulle pensionstalet utgöra så stor

del av det för befattningen bestämda, som trettio utgjorde av nämnda summa.

Emedan de lämnat sin tjänst i förtid komme nämligen dylika befattnings­

havare icke att själva bidraga till familjepensionskostnaden i den omfatt­

ning, som förutsatts vid familjepensionsunderlagens utmätande.

Avgivna yttranden. Myndigheterna lia beträffande förevarande bestäm­

melser i det reviderade förslaget huvudsakligen inskränkt sig till vissa detalj­

anmärkningar, även om ännu från något håll betänksamhet försports mot

att göra familjepensionens storlek i viss mån beroende av antalet tjänstår.

Allmänna civilförvaltningens lönenumnd bär anfört:

Vid beräkning av tjänstår för familjepension skulle samma bcräknings-

sätt tillämpas, som i civila tjänstepensionsreglementet stadgades för bestäm­

mande av tjänstepension. Följaktligen skulle avdrag göras bland annat för

tid, omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken tjänstemannen åtnjutit

tjänstledighet för svag hälsas vårdande, för havandeskap eller barnsbörd eller

för enskild angelägenhet. Då befattningshavarna avses själva skola till hu­

vudsakligaste delen bära kostnaderna för familjepensioneringen, syntes det

nämnden icke rimligt, alt avdrag vid tjänstårsberiikningen skulle göras för

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tid, varunder tjänstemannen visserligen åtnjutit tjänstledighet men icke desto

mindre haft att vidkännas pensionsavdrag. Lönenämnden ansåge därför,

att ändring i bestämmelserna på denna punkt borde vidtagas.

Då lönenämnden därjämte vore av den meningen, att någon olikhet i be­

stämmelserna angående tjänstårsberäkning icke borde förefinnas mellan

civila tjänstepensionsreglementet och civila familjepensionsreglementet, ville

nämnden föreslå, att föreskrifterna rörande beräkning av tjänstår i först­

nämnda reglemente ändrades i sådant syfte, att tjänstledighet för svag hälsas

vårdande eller för havandeskap eller barnsbörd icke måtte föranleda avdrag

vid tjänstårsberäkningen, där befattningshavaren under ledigheten haft att

vidkännas tjänstepensionsavdrag.

För beräknande av familjepensionens belopp hade såväl i pensionssakkun-

nigas som i pensionsutredningens förslag införts begreppet »pensionstal».

Genom att multiplicera pensionstalet med antalet förvärvade fjärdedels tjänst­

år skulle erhållas det familjepensionsunderlag, som utgjorde grundval för

pensionens bestämmande. Lönenämnden ansåge för sin del det vara enklast,

att enahanda regel för familjepensionens bestämmande finge användas, som

redan kommit i tillämpning vid tjänstepensioneringen, och att följaktligen pen­

sionen vid bristande antal tjänstår minskades med 1I120 respektive Vioo för varje

full fjärdedel av år, varmed tjänstårens antal understego 30 respektive 25.

Beträffande befattningshavare, som lämnat tjänsten i förtid utan pension

men med rätt till uppskjuten livränta, hade det synts pensionsutredningen

lämpligt att i 4 § intaga ett stadgande om viss avkortning av familjepensio-

nen för det fall, att summan av antalet tjänstår och det vid avgången till

pensionsåldern återstående antalet år överstege 30. I fråga om verkningarna

av denna restriktiva bestämmelse hade lönenämnden funnit, att pensionens

belopp även vid lika antal tjänstår skulle komma att växla alltefter som an­

ställningstiden infallit under tjänstemannens yngre levnadsår eller först vid

äldre år. Lönenämnden ville för sin del ifrågasätta, örn ej nämnda inskrän­

kande föreskrift lämpligen borde utgå.

Kommunikationsverkens lönenämnd har framställt i stort sett samma erin­

ringar, dock utan att förorda någon jämkning i civila tjänstepensionsregle­

mentet.

Omarbetning av 4 § i närmare anslutning till avkortningsreglerna i tjänste-

pensionsreglementena, så att begreppet pensionstal ej erfordras, har förordats

även av statskontoret.

Vad angår den särskilda avkortningsregeln för förtidsavgången befatt­

ningshavare har domänstyrelsen visserligen förklarat sig ej ha något att er­

inra mot en bestämmelse i antydd riktning men — under hänvisning till en

del exempel som ansetts utvisa att regeln kunde medföra orättvisor — hem­

ställt att bestämmelsen gives en ändrad avfattning. Statskontoret har fram­

hållit, att en föreskrift av detta innehåll knappast komme att verka rättvist.

Sålunda skulle den icke i något fall bliva tillämplig på sådan befattnings­

havare, som icke vunnit pensionsberättigande anställning förrän vid en lev­

nadsålder, som med högst 30 år understege pensionsåldern. Däremot skulle

den i regel föranleda avdrag å familjepensionen för här avsedd befattnings­

havare, som före nämnda ålder vunnit dylik anställning, oberoende såväl av

tjänstetidens längd som av det antal år, som vederbörande vid avgången ur

tjänst hade kvar till pensionsåldern. Med hänsyn till de föga tillfredsställan-

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

79

de resultat, vartill en dylik bestämmelse skulle komma att leda och i be­

traktande av de obetydliga belopp, som det bär sannolikt torde komma

att gälla, ansåge sig statskontoret böra ifrågasätta, huruvida icke berörda stad­

gande borde utgå ur förslaget.

Såsom en framträdande olägenhet med nuvarande familjepensionssystem, Departements-

sådant det i allmänhet blivit utformat, betraktar jag i likhet med pensions- cA«/e"-

sakkunniga förekomsten av retroaktivavgifter, vilka kunna vara synnerligen

betungande för den enskilde tjänstemannen. De motsvaras emellertid av den

bestämda fördel, som ligger i garantien för de efterlevande att alltid erhålla

full familjepension. Det av pensionssakkunniga föreslagna och jämväl av

familjepensionsutredningen förordade systemet utmärker sig för frånvaron

av alla slags retroaktivavgifter, men systemet innebär i stället en minskning

av den utgående familjepensionen för efterlevande till sådana befattnings­

havare, som inträda så sent i statens tjänst, att de icke före uppnåendet av

pensionsåldern skulle hinna förvärva det för hel familjepension stadgade

antalet tjänstår. Sistnämnda olägenhet synes emellertid genom de jämk­

ningar i det ursprungliga förslaget, som vidtagits av familjepensionsutred­

ningen, ha så begränsats till sin räckvidd, att den enligt mitt förmenande

uppväges av systemets fördelar för det stora flertalet tjänstemän.

I fråga örn själva utformningen av reglerna i 4 § har jag, med hänsyn

till statskontorets och lönenämndernas utlåtanden i ämnet, funnit mig böra

giva departementsförslaget en närmare anslutning till de i tjänstepensions-

reglementena meddelade föreskrifterna angående tjänstepensionsunderlag och

dessas reduktion i olika fall. Med denna ändrade uppställning erfordras ej

det av de sakkunniga och familjepensionsutredningen använda begreppet

pensionstal, och härav följer således också en viss förenkling i uppställningen

av familjepensionstabellerna i 10 och 14 §§. Förslaget innebär — i överens­

stämmelse med den alternativa lösning som redan pensionssakkunniga på

sätt nyss nämnts framförde — att familjepensionsunclerlaget utgör ett för

varje lönegrad eller befattning fixerat belopp (motsvarande de tidigare för­

slagens maximibelopp för familjepensionsunderlaget), medan det i vissa fall

avkortade belopp, efter vilket familjepensionen enligt 5 § skall bestämmas,

benämnts familjepensionens grundbelopp (motsvarande de tidigare förslagens

familjepensionsunderlag). Familjepensionens grundbelopp blir i allmänhet

lika med familjepensionsunderlaget, men vid felande antal tjänstår mot­

svarar familjepensionens grundbelopp familjepensionsunderlaget minskat

med ‘/iso respektive V^idö för varje fjärdedels år, varmed tjänståren — i före­

kommande fall på visst sätt utökade -— understiga trettio respektive tjugu­

fem.

Beträffande frågan om pensionsrätten för i förtid avgångna befattnings­

havare vill jag framhålla, att det självfallet är den under tjänstetiden in-

tjänta pensionen, som bör tillgodoräknas den avgångne. För belysande av

frågan örn pensionsrättens intjänande kan först betraktas det fall, alt en

tjänsteman får vidkännas familjepensionsavdrag med början 30 år före pen-

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

sionsåldern. Man kan i detta fall räkna med att av pensionen varje fjärde­

^{dels år intjänas ett belopp lika med} V¹²⁰

av familjepensionsunderlaget;

härvid har dock bland annat bortsetts från räntans inflytande. Den

ifrågavarande särbestämmelsen i utredningens förslag avser det fall, att av­

dragen börjat löpa tidigare, exempelvis 40 år före pensionsåldern, och att de

alltså, därest vederbörande hade kvarstått intill pensionsåldern, hade utgått

i mera än 30 år. Genom en dylik förlängning av avgiftstiden ökas icke fa-

miljepensionsförmånen. Enär avgiftsbetalning intill pensionsåldern för den

som kvarstår i tjänst intill nämnda ålder är en förutsättning för familje-

pensionens erhållande, intjänas i det sist berörda fallet ej längre 1/120 av

familjepensionsunderlaget under ett fjärdedels år, utan i realiteten endast

30/4 o

av den normala kvotdelen. Jag finner det för min del naturligt, att be­

fattningshavaren ej skall anses ha intjänt pensionen med hastigare takt, om

han avgår från tjänsten än örn han kvarstår. Vad beträffar de anmärkta

olikheterna i relationerna mellan förmåner och avgifter vid olika fall av av­

kortad pension äro dessa en direkt konsekvens av motsvarande olikheter be­

träffande de fall, då vederbörande kvarstår i tjänst intill pensionsåldern;

proportionsvis äro olikheterna för de utträdda ej större än för de kvarståen­

de. Reglementets huvudbestämmelser kunna ej skipa någon individuell rätt­

visa, och en sådan kan därför ej heller skäligen krävas av den, som avgår i

förtid. Utbetalandet av en högre pension till de i förtid avgångna skulle i

övrigt i viss mån rubba grunderna för den föreslagna familjepensionsav-

dragsskalan.

Jag har alltså för min del ej funnit skäl att på förevarande punkt göra

någon saklig ändring i de av familjepensionsutredningen föreslagna bestäm­

melserna, vilka direkt ansluta sig till de föreslagna huvudgrunderna angående

befattningshavare i tjänst. Avkortningsregeln ifråga har emellertid i depar-

tementsförslaget underkastats en av paragrafens ändrade uppställning be­

tingad omformulering; denna innebär vidare, att regeln göres tillämplig även

å förtidsavgången beställningshavare vid försvarsväsendet, som äger rätt till

s. k. reservpension.

Av de civila lönenämnderna framställd erinran mot att avdrag vid tjänst-

årsberäkningen skulle göras för ledighet av viss omfattning och beskaffenhet,

oaktat vederbörande tjänsteman hade att å sin avlöning under ledigheten

vidkännas familjepensionsavdrag, berör en av huvudprinciperna i förslaget,

nämligen den, att tjänstårsberäkningen skall ske efter ensartade grunder på

tjänste- och familjepensionsområdena. En ändring på denna punkt förutsätter

sålunda, vilket även föreslagits av den ena lönenämnden, ändring jämväl av

tjänstepensionsreglementena. Frågan synes mig emellertid knappast vara

av den betydelse, att en dylik åtgärd nu bör vidtagas. Det må därvid fram­

hållas, att regeln om familjepensionsavdragens uttagande under hela tjänste­

tiden, på sätt jag i annat sammanhang nyss påpekat, icke är konstruerad för

tillgodoseende av individuell rättvisa utan lämnar rum för ojämnheter av

betydligt mera framträdande slag än den här påtalade. Det räcker härvid­

lag att erinra om att avdragstidens längd för olika befattningshavare kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

81

växla med åtskilliga år, beroende å ena sidan på vederbörandes ålder, då

familjepensionsreglementet blev å honom tillämpligt, och å andra sidan på

den för honom bestämda pensionsåldern.

5 §. Familjepensionens storlek i förhållande till

antalet efterlevande. Familjepensionens fördelning

på de efterlevande.

I fråga örn reglerna rörande familjepensionens storlek i förhållande till

antalet efterlevande följde pensionssakkunniga i sak bestämmelserna för

civilstatens änke- och pupillkassa enligt den lydelse dessa erhållit genom en

år 1933 genomförd ändring i kassans reglemente.

Familjepensionens belopp, för år räknat, skulle sålunda enligt pensions-

sakkunnigas förslag komma att utgöra:

a) för make ensam: familjepensionsunderlaget;

b) för make jämte barn: familjepensionsunderlaget ökat med femtio pro­

cent, örn endast ett barn finnes, och därutöver med tjugo procent av familje­

pensionsunderlaget för varje ytterligare barn utöver ett;

c) för ett barn, då pensionsberättigad make ej finnes: familjepensions­

underlaget;

d) för två eller flera barn, då pensionsberättigad make ej finnes: familje­

pensionsunderlaget ökat med femtio procent, örn barnen äro två, och där­

utöver med tjugo procent av familjepensionsunderlaget för varje ytterligare

barn utöver två.

Det må erinras, att med familjepensionsunderlag här avsågs vad som i

departementsförslaget benämnes familjepensionens grundbelopp.

I jämförelse med övriga pensionskassors bestämmelser innebar förslaget

en tämligen genomgående förbättring av barnens ställning i pensionshänse-

ende, med visst undantag dock för telegrafverkets änke- och pupillkassa.

I fråga örn familjepensionens fördelning mellan olika pensionsberättigade

gäller för närvarande enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa,

att av pension för änka med barn änkan skall åtnjuta så stor del, som mot­

svarar åttio procent av den änka ensam tillkommande pensionen, samt barnet

eller barnen återstoden. Därjämte är stadgat, att för den händelse barn av

skilda äktenskap finnas, änkan endast äger uppbära så stor del av pensio­

nen, som utgör femtio procent av den änka ensam tillkommande pensionen,

medan återstoden skall tillfalla barnen. Pension för barn delas emellan dem

efter huvudtalet. Reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa

innehåller örn familjepensionens fördelning den bestämmelsen, att av pension

till både änka och barn den ena hälften tillfaller änkan och den andra hälften

barnen, vilken sistnämnda hälft delas lika dem emellan. I reglementet för

telegrafverkets änke- och pupillkassa föreskrives, att örn både pensionsbe­

rättigad änka och pensionsberättigade barn finnas, änkan skall åtnjuta ena

hälften av den änka ensam tillkommande pensionen samt barnet eller barnen

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 201.

6

82

Kungl. Majlis proposition nr 201.

Departements-

eheje

samfällt den andra hälften därav förutom pupilltillägg. Mellan barn delas

alltid det dem samfällt tillkommande beloppet lika.

Enligt pensionssakkunnigas mening syntes huvudregeln i reglementet för

civilstatens änke- och pupillkassa, att änka erhölle åttio procent av delaktig-

hetsbeloppet (= änka ensam tillkommande pension) och barnen återstoden,

vara lämplig att följa. Däremot hade den särskilda fördelningsregeln, i hän­

delse jämte änka funnos barn i olika äktenskap, icke erhållit någon mot­

svarighet i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga hade nämligen i från­

varon av liknande bestämmelser i övriga här avsedda pensionskassors regle­

menten funnit stöd för den åsikten, att tillräckliga skäl för en dylik extra

reduktion av den efterlevande make tillkommande pensionen icke förelåge.

De av pensionssakkunniga sålunda föreslagna fördelningsgrunderna läm­

nades i allmänhet utan erinran i avgivna gttranden.

Av 1934 års familjepensionsutredning har icke föreslagits annan ändring i

förevarande avseenden än den, som betingas av familjepensionens uppdel­

ning i en fast och en rörlig del. Innebörden av denna förändring, som sam­

manhänger med de nya principer, efter vilka statsbidraget till familjepensio-

neringen enligt förslaget skulle utgå, har redan berörts i det föregående.

Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har önskat bestämmelserna i 5 §

kompletterade med vissa avrundningsregler i syfte att underlätta pensions-

utbetalningen. Vissa kvinnliga per sonat föreningar hemställa, att procenttalet

för beräkning av familjepensionens rörliga del måtte sättas fem enheter högre

än i förslaget eller lika med nuvarande procenttal för beräkning av dyrtids-

tillägg å familjepensioner.

För egen del har jag icke funnit anledning förorda avvikelse från familje-

pensionsutredningens förslag i vidare mån än jag omnämnt vid behandlingen

i det föregående av frågan om frånskild makes pensionsrätt.

Vad angår familjepensionens rörliga del — vilken skall utgöra samma pro­

centtal å den fasta delen, som under den tid pensionen avser gäller för be­

räknande av dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning — vill jag framhålla, att

därest vid en blivande avlöningsrevision dyrtidstilläggen skulle komma att

ersättas av en särskild enligt bestämmelser i avlöningsreglementena utgående

rörlig lönedel, förevarande bestämmelse i familjepensionsreglementet själv­

fallet bör omarbetas i enlighet härmed.

De kvinnliga personalföreningarnas önskemål om den rörliga pensions­

delens höjning finner jag ej böra vinna tillmötesgående, i betraktande sär­

skilt av att staten enligt förslaget hädanefter skulle lämna även ett fast till­

skott av 120 kronor till de av tjänstemännen bekostade grundpensionerna.

Att i 5 § införa avrundningsregler av innebörd att jämna krontal alltid

uppkomma vid de särskilda pensionsbeloppens bestämmande har jag, sär­

skilt med hänsyn till systemet med en rörlig pensionsdel och bestämmelserna

i 4 morn., funnit förenat med alltför stora svårigheter. I själva verket synes

det heller icke medföra någon större olägenhet att i dessa fall öretal upp­

komma. önskvärt är emellertid att lika stor del av ett visst pensionsbelopp

kan utbetalas vid varje utbetalningstermin. Den för vinnande av detta syfte

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

83

erforderliga avrundningen uppåt med högst några ören per år torde lämpli­

gen kunna föreskrivas av Kungl. Maj:t i samband med de utbetalningsföre-

skrifter, som enligt 7 § skola meddelas.

6 §. Förening av flera befattningar.

I fråga örn sammanläggning av pensioner för olika befattningar innehåller

civila tjänstepensionsreglementet (7 §) utförliga bestämmelser, som i olika

hänseenden begränsa rätten till dylik sammanläggning. Pensionssakkunniga

framhöllo, att problemet ställde sig annorlunda på familjepensionsområdet,

enär pensioneringskostnaderna här skulle bestridas av tjänstemännen själva

och det följaktligen icke förelåge anledning att stadga någon inskränkning i

rätten för de efterlevande att tillgodonjuta den pension, för vilken veder­

börande tjänsteman genom fastställda familjepensionsavdrag i livstiden fått

betala.

Därest tjänsteman vid sin död eller eljest vid sin avgång ur statstjänst

innehade två med pensionsrätt enligt civila familjepensionsreglementet för­

enade befattningar, borde fördenskull enligt pensionssakkunnigas mening

familjepension beräknas särskilt för vardera befattningen. De sakkunniga

betonade emellertid, hurusom en förutsättning för en dylik bestämmelses

tillämplighet vore, att de båda befattningarna innehades just vid dödsfallet

eller avgången ur tjänst. Hade däremot tjänstemannen endast under en

del av sin tjänstemannabana beklätt två skilda, med pensionsrätt förenade

befattningar men sedermera varit innehavare av allenast en tjänst, bleve sist­

nämnda tjänst avgörande för de efterlevandes ställning i familjepensions-

hänseende. Vederbörlig hänsyn till den förutvarande anställningstiden i skilda

befattningar finge sålunda i detta liksom i övriga fall tagas vid tjänstårs-

beräkningen.

1934 års familjepensionsutredning har icke föreslagit någon ändring av

detta stadgande i civila familjepensionsreglementet. Motsvarande stadgan­

de i militära familjepensionsreglementet har icke ansetts erforderligt.

I de avgivna yttrandena ha förslagen i denna del icke mött erinran i vidare

mån än att marinförvaltningen förordat upptagande av en liknande bestäm­

melse i militära familjepensionsreglementet.

Samtidigt innehav av två befattningar, som båda falla under civila eller

Departements-

militära tjänstepensionsreglementets tillämplighetsområde, kan enligt avid- cAe/em.

ningsbestämmelserna blott undantagsvis förekomma. Beträffande ordinarie

befattningshavare torde knappast finnas andra exempel härpå, än att vissa

av professorsbefattningarna vid akademien för de fria konsterna och konst­

högskolan samt befattning som ordinarie lärare vid musikaliska akademien

må med vederbörligt tillstånd förenas med annan tjänst å rikets stat (kungö­

relse nr 267/1926). I fråga örn icke-ordinarie befattningshavare av föreva­

rande slag är däremot att märka ett viktigt undantag, i det att två extra ordi­

narie befattningar med halv daglig tjänstgöringstid kunna förenas.

Med hänsyn till dessa fall torde erfordras ett särskilt stadgande i familje-

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

pensionsreglementet. Detta bär synts mig lämpligen kunna givas den från

tidigare förslag något avvikande lydelsen, att om befattning, som i 1 § a) av­

ses, med stöd av gällande avlöningsbestämmelser förenats med annan sådan

befattning, familjepension skall beräknas särskilt för vardera befattningen.

Ej heller en sådan regel innebär en dubblering av familjepension i de fall, då

den ena av två samtidigt innehavda befattningar lämnats i förtid utan pen­

sion, ty i ett sådant fall äger vederbörande icke någon rätt till uppskjuten

livränta i den befattning, från vilken han avgått, och han faller således be­

träffande denna befattning ej heller under familjepensionsreglementets till-

lämpningsområde. Jag vill vidare framhålla, att regeln jämlikt sin lydelse

icke gäller, örn någon lämnat en befattning med pension och senare tillträder

en annan befattning. I sådant fall räknas vederbörandes familjepension efter

den senare befattningen, såvida icke 12 § föranleder till att den förra befatt­

ningen skall vara avgörande.

Med hänsyn särskilt till de fasta och rörliga bidrag till familjepensionerin-

gen, som staten enligt föreliggande förslag skulle lämna, har det vid departe-

mentsförslagets utarbetande synts lämpligt att i fråga om de fall, då förening

av flera befattningar kan förekomma, föreskriva en reducering av båda fa-

miljepensionsunderlagen med en fjärdedel; enligt ett föreslaget tillägg till

15 § skulle dock denna begränsning icke gälla vid förening av två icke-ordi-

narie befattningar med avkortad tjänstgöringstid.

7 §. Utbetalning av familjepensioner.

Föreskrifter angående utbetalning av familjepension upptogos i pensions-

sakkunnigas förslag till civilt familjepensionsreglemente under 4 §, motsva­

rande 7 § i departementsförslaget. Enligt dessa föreskrifter skulle familje­

pension till avliden tjänstemans efterlevande utgå från och med dagen näst

efter den, då dödsfallet ägt rum, till och med utgången av månaden näst ef­

ter den, under vilken pensionstagare!! avlidit. Genom att låta pension utgå

även för viss kortare tid efter pensionstagarens död avsåg man att åt dödsbo­

delägarna lämna ett önskvärt och ofta synnerligen behövligt bidrag till be­

gravningskostnadernas gäldande. För att icke öka den pensionsutbetalande

myndighetens arbeten med mera invecklade räkneoperationer för bestäm­

mande av »begravningshjälpens» storlek och familjepensionens ändrade för­

delning mellan övriga efterlevande, vilka jämte den avlidne kunde vara be­

rättigade till pension, ansåge de sakkunniga ofrånkomligt, att pensionen all­

tid skulle utgå till och med kalendermånad, och stannade därvid för måna­

den näst efter den, under vilken pensionstagarens frånfälle inträffat. En viss

ojämnhet med avseende å begravningshjälpen, beroende på örn dödsfallet

ägt rum i början eller slutet av en månad, kunde visserligen härigenom icke

undvikas, men regeln tillgodosåge dock kravet på att såsom begravnings­

hjälp borde utbetalas minst en månads pension. Någon förskottsutbetalning

av resterande pensionsbelopp, på sätt enligt civila tjänstepensionsreglemen-

tet kunde äga runi efter där avsedd pensionstagares död, ansågo de sakkun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

85

niga sig icke kunna föreslå nied hänsyn till det administrativa besvär, som

en dylik anordning i detta sammanhang skulle förorsaka, bland annat på den

grund att utbetalning av familjepension förutsatts skola ske kvartalsvis och

icke såsom fallet vore beträffande tjänstepension månadsvis.

Förutom vid pensionstagarens död skulle pensionsrätten enligt pensions-

sakkunnigas förslag upphöra för efterlevande make, som inginge nytt äkten­

skap, och för barn vid fyllda 21 år. I dessa fall föreslogs pensionen utgå till

och med den månad, under vilken det nya äktenskapet ingåtts eller barnet

uppnått 21 års ålder.

Andra stycket av förevarande paragrafs första moment innehöll en förtyd­

ligande föreskrift angående den tidpunkt, från vilken pension skulle utgå till

postumt barn.

Vid övervägande av frågan, huruvida familjepensionen borde utbetalas

kvartals- eller månadsvis, ansåge sig de sakkunniga av praktiska skäl böra

stanna vid det förra alternativet.

De närmare bestämmelser, som erfordrades angående pensionsutbetalnin-

gen, skulle enligt förslaget meddelas av Kungl. Maj:t.

I avgivna yttranden framställdes såväl från ett stort antal myndigheter som

från olika personalsammanslutningar erinringar mot förslaget, att pensio­

nen skulle utbetalas kvartals- och icke månadsvis. Vidare förordade allmän­

na civilförvaltningens och kommunikationsverkens lönenämnder intagandet

under förevarande paragraf av föreskrift rörande förskottsutbetalning av re­

sterande pensionsbelopp efter pensionstagares död och direktionen för statens

järnvågars änke- och pupillkassa föreslog, att för den i paragrafen åsyftade

»begravningshjälpen» borde stadgas ett minimibelopp av 100 kronor.

1934 års familjepensionsutredning har i fråga om utbetalningsföreskrifter-

na i huvudsak följt pensionssakkunnigas förslag. Frågan örn lämpliga tids­

intervaller för familjepensionens utbetalning har av utredningen lämnats öp­

pen, men paragraftexten har givits en avfattning, som möjliggör ett tillmö­

tesgående av de talrika önskemålen örn familjepensionernas utbetalande må­

nadsvis. Reglementsförslagen innehålla nämligen endast den föreskriften,

att utbetalning av familjepension sker enligt de närmare bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Maj:t.

Myndigheterna ha i sina yttranden över förslagen lämnat här avsedda stad-

ganden utan erinran. Vattenfallsstyrelsen understryker emellertid ånyo önsk­

värdheten av att familjepensionen måtte utbetalas månadsvis, dock med un­

dantag för familjepension efter f. d. befattningshavare, som avgått ur sta­

tens tjänst med uppskjuten livränta, i vilket fall pensionen lämpligen syntes

böra utbetalas enligt samma regler, som i kungörelsen nr 581/1935 äro före­

skrivna i fråga örn uppskjuten livränta. — Från statens järnvägars änlce-

och pupillkassa framhålles ånyo önskvärdheten av ett stadgande örn mini­

mibelopp för begravningshjälpen.

För egen del har jag icke funnit skäl till andra avvikelser från familjepen-

sionsutredningens förslag i denna del, än att dels bestämmelsen komplctte-

Deparlemetils-

ehe/en.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Departements

chefen.

rats med föreskrift om att utbetalningarna skola ske i efterskott, dels å andra

sidan en bestämmelse införts för möjliggörande av förskottsutbetalning av

resterande pensionsbelopp efter pensionstagares död.

Rörande det nya stadgandet under 7 § 3 mom. får jag hänvisa till vad jag

nyss anfört vid behandlingen av frågan örn frånskild makes pensionsrätt.

8 §. Prövningen av familjepensionsfrågor.

Beträffande prövningen av familjepensionsfrågor förutsatte pensionssak-

kunniga för sin del, att denna skulle omhänderhavas av samma myndighe­

ter, som hade att taga befattning med ärenden rörande tjänstepension för i

civila tjänstepensionsreglementet avsedda tjänstemän. Föreskrifterna härom

gåvos fördenskull en avfattning, som nära anslöt sig till motsvarande be­

stämmelser i civila tjänstepensionsreglementet. Ehuru i nämnda reglemente

stadgades, att fråga om rätt till pension beträffande vissa angivna tjänstemän

skulle prövas av Kungl. Maj:t, syntes dock enligt de sakkunnigas mening

varje anledning saknas att betunga Kungl. Maj :t även med frågor om familje­

pension till sådana tjänstemäns efterlevande. De sakkunniga inskränkte sig

därför till att föreslå, att fråga om rätt till familjepension efter avliden tjän­

steman skulle prövas beträffande efterlevande till tjänsteman vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket

av vederbörande verks styrelse samt beträffande efterlevande till annan

tjänsteman av den myndighet Kungl. Maj:t bestämde.

I olikhet mot vad i tjänstepensionsreglementena förutsättes, skulle enligt

förslaget för upptagande av fråga om beviljande av familjepension städse

föreligga ansökan, enär myndigheterna icke kunde ha kännedom örn huru­

vida den avlidne hade pensionsberättigade efterlevande. Av liknande skäl

och såsom en allmän ordningsföreskrift stadgades därjämte skyldighet för

pensionssökande att styrka sådana för myndigheten icke kända omständig­

heter, som borde tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

Liksom på tjänstepensionsområdet syntes slutligen lämpligt föreskriva, att

de pensionsberättigade skulle erhålla skriftligt bevis örn dem beviljad fa­

miljepension.

Förevarande paragraf har i 1934 års familjepensionsutrednings förslag in­

tagits med oförändrad lydelse.

I avgivet yttrande har riksräkenskapsverket ifrågasatt, om icke handha-

vandet av det statliga tjänste- och familjepensionsväsendet borde överlämnas

till statens pensionsanstalt, som borde erhålla en för detta ändamål utvidgad

och lämpad organisation.

Ej heller i denna del har jag något att erinra mot familjepensionsutred-

ningens förslag. Jag utgår således från att, frånsett de affärsdrivande ver­

ken, prövningen av familjepensionsfrågor tillsvidare kommer att handhavas

av statskontoret. Frågan om eventuell centralisering av pensionsärendenas

handläggning till ett ämbetsverk är jag icke för närvarande beredd att upp­

taga.

Kungl. Majis proposition nr 201.

87

9 §. Bevis orri rätt till familjepension.

För att någon oklarhet icke skall behöva råda rörande den rätt till familje­

pension för de efterlevande, som en befattningshavare må ha grundlagt genom

viss tids anställning i statens tjänst, torde befattningshavaren i samband med

avskedet böra erhålla skriftligt bevis örn denna rätt. Bestämmelse härom

har, i enlighet med pensionssakkunnigas och familjepensionsutredningens

förslag, som icke föranlett erinran i avgivna yttranden, intagits under 9 § i

departementsförslaget.

10 §. Familjepensionsunderlag och familjepensions-

avdrag för ordinarie befattningshavare.

Såsom mönster för uppställningen av förevarande paragraf, som innefattar

familjepensionsskalor för ordinarie befattningshavare vid olika förvaltnings­

grenar, har tjänat de paragrafer i civila och militära tjänstepensionsregle-

mentena, vilka reglera motsvarande förhållanden på tjänstepensionsområdet.

Avvikelserna i fråga om familjepensionsunderlag och familjepensionsav-

drag i jämförelse med pensionssakkunnigas förslag äro betingade dels av de

ändrade principer beträffande statens bidrag till pensioneringen, som föror­

dats av 1934 års familjepensionsutredning, dels ock av den föreslagna ut­

sträckningen av tiden för uttagande av familjepensionsavdrag till att om­

fatta hela den tid, under vilken befattningshavaren innehar med pensionsrätt

förenad befattning. Om skälen för dessa ändringar har talats i det före­

gående.

Rörande konstruktionen av den nya familjepensionsskalan framhåller fa-

miljepensionsutredningen, hurusom man, i likhet med pensionssakkunniga,

funnit lämpligt att utgå från förhållandena inom statens järnvägars änke-

och pupillkassa. Dels vöre denna kassa den största, dels representerade den

inom förevarande kassa tillämpade pensionsskalan en enligt familjepensions-

utredningens åsikt i allt väsentligt skälig avvägning mellan pensionerna för

högre och lägre lönegrader. Kvoten mellan de högre och lägre lönegrader­

nas pensioner vöre sålunda i civilstatens kassa större och i telegrafverkets

kassa mindre än i statens järnvägars kassa. Som exempel kunde nämnas,

att kvoten mellan änkepensionen i lönegraderna B 30 och B 5 vore i civil­

statens änke- och pupillkassa 4.2, i statens järnvägars änke- och pupillkassa

3.4 och i telegrafverkets änke- och pupillkassa 3.2.

Nu angivna tillvägagångssätt hade efter viss utjämning — anför utred­

ningen —- lett till grundpensioner, vilka motsvarade de av pensionssakkun­

niga föreslagna pensionerna för lönegraderna 1—14 men överstego dessa

för 15:e lönegraden med 30 kr., för 16:e lönegraden med 60 kr., för 17:e

lönegraden med 90 kr. samt för 18:e och högre lönegrader med 120 kr.

Till grundpensionerna skulle, såsom förut nämnts, komma de av statsme­

del bekostade fasta tilläggen å 120 kronor samt de rörliga förhöjningarna.

Utredningen har i detta sammanhang — på grund av framkomna er­

inringar mot ett familjepcnsionssystem med fixa pensionsunderlag — be-

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

tonat, att detta i och för sig icke finge anses innebära ett fastlåsande av pen-

sionsnivån utan att man förutsatte, att i händelse av framdeles inträffande

höjningar av de fasta lönerna även en därav föranledd anpassning av familje-

pensionerna genomfördes.

En närmare redogörelse för de försäkringstekniska beräkningar, å vilka de

föreslagna pensions- och avdragsskalorna grunda sig, har lämnats i före-

nämnda, vid familjepensionsutredningens utlåtande av den 23 januari 1936

fogade bilaga, författad av byråchefen i försäkringsinspektionen fil. doktor

Tim Jansson (bilaga D till detta protokoll). Beträffande beräkningarna och

deras resultat har familjepensionsutredningen särskilt framhållit följande.

För en allmän sänkning av avgiftsnivån hade man ansett sig böra taga i

anspråk det överskott, som måste uppkomma å de kvinnliga befattningsha­

varnas avgifter, örn dessa, på sätt familjepensionsutredningen i likhet med

pensionssakkunniga förutsatt, för sin billigare familjepensionering skulle få

vidkännas samma avgifter som männen. Likställigheten i avgiftshänseende

mellan män och kvinnor vore i sin tur betingad av den princip, som av stats­

makterna godkänts i samband med kvinnornas inordnande under den för

manliga tjänstemän uppgjorda löneplanen och som innebure, att den be­

hållna lönen i samma löneklass skulle vara lika för män och kvinnor. Det

sålunda uppkomna överskottet hade familjepensionsutredningen ansett böra

utnyttjas för såväl den civila som den militära tjänstemannakåren, oavsett

de kvinnliga befattningshavarnas ojämna fördelning på dessa kårer. Skälet

härtill vore i främsta rummet, att löner och tjänstepensioner för civila och

militära tjänstemän vore avvägda efter samma system och att — såsom che­

fen för finansdepartementet redan vid behandlingen av frågan örn militärt

tjänstepensionsreglemente (prop. 192/1935 sid. 69) framhållit — i konsekvens

härmed såväl familjepensionsförmånerna som tjänstemännens vederlag här­

för borde bestämmas på samma sätt för militärpersonalen som för civil­

förvaltningens nyreglerade befattningshavare. Med de utgångspunkter fa-

miljepensionsutredningen valt för avdragsskalornas uppgörande borde av det

nu anförda följa, att familjepensionsavdragen för såväl civila som militära

befattningshavare avvägdes på sådant sätt, att de genomsnittligt för hela den

nyreglerade statsförvaltningen täckte kostnaden för grundpensionen.

Med ett dylikt utnyttjande för både civila och militära personalkårer av

överskottet å de kvinnliga befattningshavarnas avgifter kunde de för män

och kvinnor kollektivt beräknade familjepensionsavdragen sättas till belopp,

som lågo ungefär 9 % under den avdragsnivå, vilken framkomme vid beräk­

ning av familjepensionsavdragen för civila manliga tjänstemän såsom en sär­

skild grupp. Upplysningsvis kunde nämnas, att, därest man i stället utnytt­

jat överskottet å de kvinnliga befattningshavarnas avdrag allenast för sänk­

ning av den »civila» avdragsskalan, avdragsnivån i denna skala kunnat sät­

tas ungefär 13 °/o lägre än i enbart för manliga tjänstemän konstruerad skala.

Skulle, utan anlitande av de kvinnliga överskottsmedlen, de militära befatt­

ningshavarna beredas en motsvarande avgiftslindring, erfordrades härför ett

ärligt bidrag av statsmedel till ett belopp av mellan 350,000 och 400,000 kro-

Kungl. Majis proposition nr 201.

89

lior. Emellertid vore att märka, hurusom trots deli höjning av den för civila

tjänstemän först konstruerade avdragsskalan, som denna lösning förde med

sig, avdragen — på grund särskilt av den utsträckta avdragstiden — alltjämt

komme att i det stora flertalet lönegrader ligga under den i pensionssakkunni-

gas förslag framlagda skalan, och icke i någon lönegrad skulle sistnämnda

skala behöva överskridas.

Avgivna yttranden. I anledning av de föreslagna familjepensionsunder-

lagen för högbåtsmän och flaggkorpraler vid marinen erinrar försvarsväsen-

dets lönenåmnd om en grupp på grund av övergångsstadgandena till äldre

bestämmelser kvarstående beställningshavare, vilka icke inrymdes under de

nya familjepensionsbestämmelserna. Nämnden åsyftade vissa underofficers-

korpraler och korpraler vid flottan och kustartilleriet, vilka vore berättigade

kvarstå till dess de komme i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna

angående pensionering av flottans gemenskap. Därest familjepensionering

ansåges böra beredas dessa beställningshavare, f. n. uppgående till ett 30-tal.

syntes de böra likställas med högbåtsmän.

Allmänna civilförvaltningens lönenåmnd förordar en minskning av pen-

sionsavdragen med 3 kronor för befattningshavare i de tre lägsta lönegra­

derna, och en kvinnlig reservant inom nämnden anser obilligt, att de lägre

tjänstemännens efterlevande i vissa fall skulle erhålla mindre pensioner än

efterlevande till arbetare. Familjepensionsunderlaget borde därför faststäl­

las till lägst 810 kronor. Vidare borde enligt reservantens mening merkost­

naden för militärernas familjepensionering bestridas av statsmedel och icke

av kvinnliga tjänstemäns familjepensionsavdrag. Yrkanden av samma inne­

börd som i reservationen ha även framställts av vissa kvinnliga personalför­

eningar.

Försäkringsinspektionen ifrågasätter, att man för att undvika, att familje-

pensionen i vissa fall skulle kunna överstiga den avlidne befattnings­

havarens lön eller tjänstepension, i princip borde begränsa familjepensionens

årsbelopp till årsbeloppet av den avlöning, tjänstepension eller uppskjutna

livränta från staten, vilken var gällande vid tjänstemannens frånfälle. Vid

begränsningens verkställande finge dock i så fall iakttagas, att avlönings-,

pensions- eller livränteförmåner i förekommande fall upptogos utan sådan

extra-ordinär reduktion, som ej skäligen borde påverka familjepensionens

storlek; så t. ex. syntes det förhållandet, att en militär beställningshavare

åtnjöte reservstatslön, ej böra medföra en begränsning av de efterlevandes

familjepension i förhållande till denna.

Min principiella uppfattning rörande storleken och formerna för statens Dtpa.rUme.nie

bidrag till familjepensioneringen överensstämmer, såsom jag i det föregå- cltelen-

ende redan framhållit, med den som legat till grund för de av familjepen-

sionsutredningen utarbetade pensions- och avdragsskalorna. Jag kan även i

allt väsentligt ansluta mig till denna del av det framlagda förslagets inne­

håll i övrigt.

Vad angår de detaljerinringar, som framställts i vissa avgivna yttranden.

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 201•

vill jag först framhålla, att frågan om familjepensioneringens ordnande för

de av försvarsväsendets lönenämnd åsyftade militära beställningshavarna

icke böra behandlas i detta sammanhang, enär militära tjänstepensions-

reglementet icke är å dem tillämpligt.

Yrkandena om minskning av familjepensionsavdragen i de tre lägsta löne­

graderna synas jämväl få avvisas. Ej heller finner jag de kvinnliga perso­

nalföreningarnas kritik mot de principer, som legat till grund för konstruk­

tionen av den för civila och militära befattningshavare gemensamma av-

dragsskalan, böra föranleda ändring i förslaget.

Försäkringsinspektionens påpekande, att familjepensionen i vissa fall

kunde tänkas komma att överstiga den avlidne befattningshavarens lön eller

tjänstepension, är visserligen förtjänt av beaktande, men att för de sannolikt

sällsynta fall, då den efterlämnade barnskaran varit så stor, att en dylik, i

och för sig givetvis mindre tilltalande ojämnhet i avvägningen av de olika

slagen av förmåner utav statstjänsten kan tänkas uppstå, införa mer eller

mindre komplicerade undantagsbestämmelser anser jag mig icke böra för­

orda.

11 §. Ordinarie befattningshavare med förordnande på viss tid.

Paragrafen, som har avseende allenast å ordinarie tjänstemän, vilka till­

sättas genom förordnande på viss tid, innehåller en för tillämpningen av

vissa stadganden i reglementet erforderlig föreskrift angående den levnads­

ålder, som skall anses såsom pensionsålder för ifrågavarande tjänstemän.

Särskild pensionsålder är nämligen icke för dem bestämd i vederbörande

tjänstepensionsreglemente. Vidare innefattar paragrafen en erforderlig kom­

pletterande regel rörande tjänstårsberäkningen för sådan militär befattnings­

havare (f. n. avseende endast marinöverdirektören).

12 §. Förflyttning till lägre befattning m. m.

Pensionssakkunniga upptogo i sitt förslag till civilt familjepensionsregle-

mente efter förebild från civila tjänstepensionsreglementet föreskrifter an­

gående huru i familjepensionshänseende skulle förfaras vid ordinarie tjän­

stemans förflyttning till annan tjänst eller vid sänkning av det för befatt­

ningen gällande pensionsunderlaget. Emellertid framhölls den principiella

olikheten mot vad som gällde på tjänstepensionsområdet, att de sakkunniga

med avseende å familjepension icke funnit anledning föreslå skilda före­

skrifter alltefter som förflyttningen skett utan tjänstemannens förvållande

eller varit beroende på egen ansökning eller ock föranletts av något tjän­

stemannens förfarande i tjänsten. Enär kostnaderna för familjepensione-

ringen enligt de sakkunnigas förslag helt skulle bestridas av tjänstemännens

egna bidrag, syntes en förflyttning till ordinarie tjänst med lägre pensionstal,

oavsett orsaken härtill, icke böra föranleda någon förändring i familjepen­

sionshänseende för den förflyttade. Man syntes nämligen knappast behöva

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

91

räkna med det mindre sannolika fallet, att en ordinarie tjänsteman skalle

genom nedflyttningen erhålla så väsentligt reducerade löneförmåner, att ett

bibehållande av det förut för honom gällande familjepensionsavdraget skulle

kunna anses oskäligt betungande och den avsedda förmånen därigenom för

tjänstemannen i stället te sig som en nackdel.

193A års familjepensionsutredning har med oförändrat innehåll upptagit

dessa föreskrifter i sina reglementsförslag.

För egen del har jag icke funnit anledning till annat än vissa redaktio-

Departemevis-

nella jämkningar i denna paragraf.

chefen.

13 §. Förordnande å högre icke-ordinarie befattning.

Rörande 13 § i det av pensionssakkunniga framlagda förslaget till civilt

familjepensionsreglemente erinrades, hurusom jämväl denna paragraf i

likhet med den föregående hade sin motsvarighet i civila tjänstepensions-

reglementet (21 §). En ordinarie tjänsteman, som förordnades att innehava

högre icke-ordinarie befattning, syntes även i familjepensionshänseende bö­

ra följa vad som gällde för den högre tjänsten. Skulle sedermera förord­

nandet upphöra och han av den anledningen nödgades återgå till sin lägre

ordinarie tjänst, förelåge icke samma skäl som vid förflyttning från högre

till lägre ordinarie tjänst att bibehålla honom vid de förmåner och för­

pliktelser, som med avseende å familjepension varit för honom gällande

under förordnandetiden. De högre familjepensionsavdrag han under nämn­

da tid haft att vidkännas syntes icke heller böra grundlägga någon rätt till

särskild förhöjning av den familjepension, som normalt följde med den or­

dinarie tjänst, till vilken han återgått. Det finge, såsom av föredragande

departementschefen framhållits i proposition nr 222 till 1934 års riksdag

angående tjänstepension, anses ligga i sakens natur, att ett förordnande för

en ordinarie tjänsteman att innehava en högre icke-ordinarie befattning

icke borde tillförsäkra vederbörande någon ovillkorlig rätt till en mot den

högre befattningen svarande, förhöjd pension, även om förordnandet seder­

mera skulle upphöra. Att tjänstemannen haft att vidkännas högre pen-

sionsavdrag under förordnandet, syntes härvid icke böra få bliva av avgö­

rande betydelse. Då retroaktivavgifter i reglementsförslaget icke vore på­

bjudna vid befordran, syntes anspråk icke heller kunna resas på återbetal­

ning av skillnaden i pensionsavdragen under förordnandetiden. I depar­

tementschefens förenämnda uttalande, som syntes äga tillämplighet även å

här ifrågavarande spörsmål, ville de sakkunniga för sin del instämma.

I flera av de avgivna yttrandena, däribland från högsta domstolens leda­

möter, socialstyrelsen, riksförsukringsanstalten, kammarrätten, riksräken-

skapsverket, skolöverstyrelsen och kommerskollegium framhölls, att en un­

dantagslös regel av innebörd att ordinarie tjänsteman, som förordnats att

innehava högre icke-ordinarie befattning, vid återgång till den ordinarie

tjänsten icke skulle erhålla någon valuta för de högre familjepensionsav-

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

f)epartements-

chefen.

drag han under förordnandet haft att vidkännas, icke vore lämplig. Olika

utvägar antyddes därvid. Antingen borde vederbörande tjänsteman, örn

han så ville, få stå kvar i den högre lönegraden i familjepensionshänseende,

eller borde han fa tillbaka skillnaden mellan de högre och lägre familje-

pensionsavdragen, eller borde han få en mot de högre avdragen svarande

höjd familjepension eller slutligen borde han vara skyldig att även i fort­

sättningen vidkännas det högre avdraget.

193A års familjepensionsutredning har på denna punkt icke funnit an­

ledning avvika från pensionssakkunnigas förslag. Erinringar av samma

innebörd, som nu angivits, lia emellertid riktats mot de ifrågavarande be­

stämmelserna i utredningens reglementsförslag. Sålunda uttalar marinför­

valtningen, att paragrafen borde kompletteras med bestämmelse, att därest

det högre icke-ordinarie förordnandet upphör före tjänstemannens död eller

avgång ur tjänst, skola de vidkända familjepensionsavdragen — utöver de

som utgått för den ordinarie tjänsten — återbetalas. Allmänna civilförvalt­

ningens lönenämnd ifrågasätter, om ej till 13 § borde fogas en föreskrift av

innehåll, att ordinarie tjänsteman, som under viss tid — förslagsvis tre år

varit innehavare av högre icke-ordinarie befattning men återgår till sin

ordinarie tjänst, skulle på därom gjord framställning i familjepensionshän-

seende få bibehållas vid de bestämmelser, som finnas stadgade för den icke-

ordinarie tjänsten.

Såsom jag hade tillfälle framhålla i det av pensionssakkunniga åbero­

pade uttalandet i samband med framläggandet av propositionen angående

tjänstepensioneringen till 1934 års riksdag (nr 222), kan ett förordnande för

en ordinarie tjänsteman att innehava en högre icke-ordinarie befattning icke

anses tillförsäkra vederbörande någon ovillkorlig rätt till en mot den högre

befattningen svarande, förhöjd pension, även om förordnandet sedermera

skulle upphöra. Att tjänstemannen haft att vidkännas högre pensionsav-

drag under förordnandet kan härvid icke få bliva av avgörande betydelse.

Visserligen kunna förhållandena på familjepensionsområdet sägas ligga an­

norlunda till, såtillvida som befattningshavarna genom avdragen å lönerna

själva till större delen bekosta familjepensionerna, medan däremot tjänste­

pensionerna anses bekostade till omkring två tredjedelar av statsmedel. Detta

är emellertid en grad- mera än en artskillnad. Man torde heller icke

böra förbise, att de högre familjepensionsavdrag befattningshavaren haft

att vidkännas under den tid han varit innehavare av den högre icke-ordi­

narie befattningen alltid haft sitt värde såsom en försäkringspremie, inne­

fattande garanti för att — i händelse han under samma tid skulle avlida —

hans efterlevande skola vara tillförsäkrade den för tjänsten bestämda högre

familjepensionen. Det är ock att märka, vilket jag i annat sammanhang re­

dan haft anledning understryka, att familjepensionsavdragen äro kollek­

tivt beräknade och icke avsedda att skipa någon förment individuell rätt­

visa. En föreskrift sådan som den av allmänna civilförvaltningens löne­

nämnd föreslagna, vilken skulle medföra att tjänstemän i samma lönegrad

Kungl. Maj ds proposition nr 201-

93

skulle kunna lia olika underlag och avdrag i familjepensionshänseende, skulle

för övrigt vara signad att i betydande grad motverka den enkelhet och reda,

som bör eftersträvas då nu familjepensioneringen ordnas genom statens för­

sorg. Vid sådant förhållande kan jag icke heller tillstyrka ändring av före­

varande paragraf i den riktning som påyrkats.

14 §. Familjepensionsunderlag och familjepensions-

avdrag för icke-ordinarle befattningshavare.

Den på löneområdet hävdvunna principen, att de förmåner, som tillkom­

ma en extra ordinarie tjänsteman eller tjänsteman å extra stat med slutlön,

i regel böra sammanfalla med vad som tillkommer en ordinarie tjänsteman

i närmast lägre lönegrad än den för ifrågavarande icke-ordinarie befatt­

ningshavare fastställda, ansågo sig pensionssakkunniga även med avseende

å familjepensionsförmånernas utmätande böra följa. Härvidlag anslöt sig

de sakkunnigas förslag likaledes till den i civila tjänstepensionsreglementet

tillämpade grundregeln.

De sakkunniga erinrade i detta sammanhang örn spörsmålet, huruvida de

icke-ordinarie tjänstemännens löner kunde anses så avvägda, att de utan för­

höjning förslogo till bestridande i form av familjepensionsavdrag av de

med familjepensioneringen förenade kostnaderna. Emellertid föreställde

sig de sakkunniga, att 1934 års avlöningsrevision, som erhållit i uppdrag

att verkställa utredning och förslag rörande revision av gällande avlönings-

bestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid den civila statsför­

valtningen, komme att vid sin utredning beakta även pensionsavdragsfak-

torns eventuella inverkan på lönesättningen.

Avlöningsrevisionen har även i sitt den 30 oktober 1934 avgivna betänkan­

de föreslagit, att de extra ordinarie tjänstemännen skulle beredas viss kom­

pensation för den löneminskning, som föranleddes av pensionsavdragen, där­

est den ifrågasatta familjepensioneringen komme till stånd. Då denna kom­

pensation icke utan rubbning av hela löneklassystemet kunde sättas lägre, än

som motsvarade en löneklass, ansåge sig revisionen böra förorda sådan änd­

ring av löneplanen för de extra ordinarie tjänstemännen att begynnelselönen

för alla lönegrader av extra ordinarie befattningar med allenast en löneklass

skulle understiga begynnelselönen för motsvarande ordinarie tjänster.

De särskilda familjepensionsföreskrifterna för icke-ordinarie tjänstemän

ha i familjepensionsutredningens reglementsförslag icke undergått annan sak­

ändring i jämförelse med pensionssakkunnigas förslag, än som betingas av

den nya familjepensionsskalan. Frågan om särskild lönekompensation till

här avsedda befattningshavare i samband med åläggandet för dem att vid­

kännas familjepensionsavdrag har icke berörts av utredningen.

I avgivna yttranden har emellertid från olika håll, bl. a. av riksräkenskaps-

verket, understrukits, att den av 1934 års avlöningsrevision föreslagna höj­

ningen av begynnelselönen för extra ordinarie tjänstemän borde ske i sam­

band med det nya familjepensionsreglementets ikraftträdande.

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

I departements­

chefen.

Förevarande paragraf har i departementsförslaget avfattats i huvudsaklig

överensstämmelse med familjepensionsutredningens förslag.

I fråga om den löneminskning, som familjepensionsavdragen skulle inne­

bära för icke-ordinarie befattningshavare, har jag redan tidigare, vid be­

handlingen av 1 §, antytt, att enligt min mening kompensation för denna

löneminskning bör lämnas i enlighet med 1934 års avlöningsrevisions för­

slag. Beslut härom erfordras emellertid ej förrän i samband med reglemen­

tets ikraftträdande för visst förvaltningsområde.

15 §. Icke-ordinarie befattningshavare nied

avkortad tjänstgöringstid.

Med vissa omredigeringar överensstämmer paragrafen med pensionssak-

kunnigas förslag i ämnet, vilket lämnats utan saklig erinran; såsom vid be­

handlingen av 6 § omnämnts har dock visst tillägg gjorts.

16 §. Övergång till annan statstjänst.

Om en tjänsteman, som är underkastad bestämmelserna i civila familje-

pensionsreglementet, direkt eller efter viss mellantid övergår till någon be­

fattning — t. ex. en s. k. oreglerad tjänst — för vilken civila tjänstepensions-

reglementet icke är gällande, skulle han, framhöllo pensionssakkunniga, där­

est ej annat stadgades, på grund av föreskriften i 1 § familjepensionsregle-

mentet angående de tjänstemän, å vilka reglementets bestämmelser äro gäl­

lande, undantagas från fortsatt tillämpning av reglementet i den nya tjän­

sten. Han skulle då i stället vara hänvisad till att ingå såsom delägare i så­

dan änke- och pupillkassa eller pensionsinrättning, som hade till uppgift att

ombesörja familjepensioneringen för, bland andra, befattningshavare vid det

förvaltningsområde, till vilket tjänstemannen övergått. En dylik lösning av

familjepensionsfrågan skulle emellertid för den enskilde tjänstemannen kun­

na medföra skyldighet att till kassan inbetala betungande retroaktivavgif­

ter, för den händelse icke staten ville till kassan överföra kapitalvärdet av de

familjepensionsavdrag vederbörande haft att enligt civila familjepensions-

reglementet vidkännas. Detta kunde tydligen icke ligga i statens intresse,

lika litet som det kunde vara något önskemål för staten att fördröja avveck­

lingen av nuvarande familjepensionskassor genom att låta tjänstemän, som

redan blivit hänförda under den statliga familjepensioneringen, övergå till

någon dylik kassa.

Enligt de sakkunnigas mening vore det fördenskull lämpligare att före­

skriva, att tjänsteman, som överginge till annan befattning, än som avsåges

i civila tjänstepensionsreglementet, utan att annat statligt familjepensions-

reglemente därigenom bleve å honom tillämpligt, d. v. s. familjepensionsregle-

mentet för arbetare eller ett blivande militärt familjepensionsreglemente, fort­

farande skulle vara underkastad bestämmelserna i civila familjepensionsreg-

lementet. Därvid syntes för honom böra i den nya befattningen tillämpas

samma pensionstal och familjepensionsavdrag, som gällde för den tjänst han

Kungl. Mai:ts proposition nr 201-

95

före övergången innehade. Hade övergången inneburit befordran till högre

avlönad tjänst, kunde visserligen tjänstemannen på grund av en dylik be­

stämmelse sägas bliva i någon mån missgynnad, men denna olägenhet hop­

pades de sakkunniga skulle genom avlönings- och pensionsbestämmelsernas

snara ordnande efter enhetliga principer bliva av övergående natur, och i

vart fall syntes den bliva mindre framträdande än de olägenheter, som skulle

vara förenade med övergång till enskild pensionskassa och ett annat pensio-

neringssystem.

1934 års familjepensionsutredning har i sina reglementsförslag icke funnit

anledning göra avsteg från de av pensionssakkunniga i förevarande paragraf

angivna principerna men har i förtydligande syfte föreslagit viss ändring av

paragrafens avfattning.

Någon saklig erinran har i avgivna yttranden icke framställts mot stadgan­

det i fråga.

I stort sett har jag intet att erinra mot förslaget i denna del. Dock för­

ordar jag sådan ändring, att en befattningshavare, som övergår till annan

statstjänst av ifrågavarande slag, icke skulle vara nödsakad att fortfarande

vara underkastad familjepensionsreglementet, därest han i något fall hellre

skulle önska övergå å de för den nya tjänsten gällande familjepensionsbe-

stämmelserna; för att bereda tillfälle till anmälan härom föreslås en tidsfrist

om en månad. Vidare synes mig stadgandet böra ändras så, att rätten och

skyldigheten att efter övergången alltjämt vara underkastad reglementet en­

dast kommer att gälla vid övergång till en med tjänstepensionsrätt förenad

anställning i statens tjänst. Anledning synes nämligen saknas att stadga så­

dan rätt och skyldighet vid övergång till någon mera tillfällig syssla.

Med hänsyn till departementsförslagets ståndpunkt beträffande reservstats-

personalen bör denna paragraf kompletteras med en regel av innebörd, att

den som övergår från aktiv stat till reservstat icke, såsom eljest skulle följt

av paragrafen, alltjämt skall vara underkastad reglementet.

17 och 18 §§. Justitieråd och regeringsråd. Diplomatisk

och konsulär tjänsteman.

Dessa paragrafer, vilka ha sin nära motsvarighet i 32 och 33 §§ civila

tjänstepensionsreglementet, ha med i huvudsak oförändrat innehåll hämtats

från pensionssakkunnigas reglementsförslag. Emellertid har jag i enlighet

med påpekanden i yttranden från högsta domstolens och regeringsrättens le­

damöter ansett lämpligt, att i 17 § införes jämväl ett stadgande därom, att

pension enligt § 103 regeringsformen vid tillämpning av allmänna familje­

pensionsreglementet skall likställas med pension enligt civila tjänstepensions-

reglemetet.

19 §. Tillämpningsföreskrifter.

Såsom sista paragraf innehåller dcpartementsförslaget i likhet med pen-

sionssakkunnigas och familjepensionsutredningens förslag ett stadgande an-

Dzpartements-

chefen.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

gående befogenhet för Kungl. Majit att meddela de närmare föreskrifter,

vilka kunna finnas erforderliga för tillämpningen av reglementet. I främsta

rummet avses här vissa detaljbestämmelser angående handläggningen av fa-

miljepensionsärendena, utbetalning av pensioner o. s. v.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Punkten 1.

Frågan örn tidpunkten för familjepensionsreglementets ikraftträdande och

sättet för genomförandet har redan behandlats under 1 § i det föregående.

Såsom då omnämndes innebär departementsförslaget, att de i familjepen-

sionsutredningens båda förslag under 1 § 2 mom. upptagna stadgandena

rörande ikraftträdandet överförts till slutbestämmelserna under förevarande

punkt. I samband därmed ha stadgandena givits en något fylligare avfatt­

ning, varjämte föreskrivits, att vid beslut om reglementets ikraftträdande för

visst förvaltningsområde kunna beslutas de avvikelser från reglementets be­

stämmelser, som finnas påkallade beträffande i 1 § 1 mom. a) avsedda be­

fattningshavare, vilka före ikraftträdandet ägt familjepensionsrätt på grund

av sin statstjänst, samt beträffande de fall, då avgång från sådan befattning

skett före ikraftträdandet. Jag vill påpeka, att denna lydelse förutsätter, att

ordinarie kvinnliga befattningshavare, vilka varit underkastade 1925 års fa­

milj epensionsbestämmelser, vid övergången må kunna likställas med de nu­

varande aktiva delägarna i familjepensionskassorna såsom i flera av yttran­

dena över familjepensionsutredningens förslag förordats.

Till frågan om de här avsedda särskilda övergångsbestämmelsernas inne­

håll får jag framdeles återkomma vid behandling av förslag till överenskom­

melser med de särskilda kassorna.

Punkten 2.

Pensionssakkunniga hade i 5 § 2 mom. av sitt förslag till civilt familje-

pensionsreglemente intagit en bestämmelse om rätt för icke-ordinarie tjänste­

man att i familjepensionshänseende tillgodoräkna viss del av den anställnings­

tid, som förflutit innan reglementet blivit å honom tillämpligt. Stadgandet

hade följande lydelse:

I fråga örn tjänsteman, vilken omedelbart före det reglementet blivit för

honom gällande innehade icke-ordinarie tjänst och som vid sin död kvar­

stod i tjänst eller åtnjöt pension, skall för bestämmande av familjepension åt

hans efterlevande såsom tjänstår räknas jämväl hälften av den tid, under

vilken han innan reglementet blev å honom tillämpligt innehaft anställning,

som enligt civila tjänstepensionsreglementet må tagas i betraktande vid be­

räkning av tjänstår för pension. Härvid skall dock undantagas tid, som

infallit före det tjänstemannen uppnått en levnadsålder, vilken med trettio

år understiger den pensionsålder, som var för honom gällande, då reglemen­

tet blev å honom tillämpligt.

Har här avsedd tjänsteman innehaft anställning, som nyss sagts, under

minst femton år, skall familjepensionsunderlaget utgöra lägst 460 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

97

Den rätt, som sålunda skulle övergångsvis tillerkännas icke-ordinarie tjän­

stemän att för bestämmande av familjepensionens storlek få tillgodoräkna

viss del av tidigare avdragsfri tjänstetid, ansågs i åtskilliga över pensionssak-

kunnigas betänkande avgivna yttranden vara för snävt tillmätt.

Även 193U års familjepensionsutredning har ansett en uppmjukning av de

ifrågavarande tillgodoräkningsreglerna önskvärd i syfte att minska antalet

eljest oundvikliga fall av betydande avkortning av blivande familjepensioner.

Vissa eftergifter från statens sida gentemot den icke-ordinarie personal, som

tidigare icke varit i tillfälle att under statens medverkan sörja för sina efter-

levandes pensionering, syntes väl försvarliga, så mycket mer som ifrågava­

rande befattningshavare vid befordran till ordinarie tjänst enligt nuvarande

regler kunnat och måst bereda sina efterlevande oavkortad pension.

Familjepensionsutredningen har i följd härav föreslagit en övergångsbe­

stämmelse till civila familjepensionsreglementet av följande lydelse:

I fråga örn den, som vid reglementets ikraftträdande för det verk han till­

hör eller varunder han lyder innehade icke-ordinarie befattning eller ock

anställning av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 § tjänstepen-

sionsreglementet för arbetare sägs, och som vid sin död kvarstod i tjänst

eller åtnjöt pension, skall — med avvikelse från vad i 4 § här ovan stadgats —

för bestämmande av familjepension åt hans efterlevande såsom tjänstår

räknas hälften av den tid, under vilken han, innan detta reglemente blev å

honom tillämpligt, innehaft dylik befattning eller anställning.

Uppgår tid, som nyss sagts, jämte det antal tjänstår tjänstemannen för­

värvat efter det reglementet blev å honom tillämpligt till minst femton år,

skall familjepensionsunderlaget utgöra lägst 400 kronor.

Till militära familjepensionsreglementet föreslås en motsvarande över­

gångsbestämmelse.

Familjepensionsutredningen har framhållit, att denna övergångsbestäm­

melse väsentligen innebär en betydande utvidgning av den enligt huvud­

regeln i reglementsförslagens 4 § medgivna tillgodoräkningsrätten men i så

måtto en begränsning, att sådan i det föregående avsedd anställningstid, under

vilken den icke-ordinarie befattningshavaren haft att för sin tjänstepensione-

ring vidkännas pensionsavdrag eller erlägga avgift till någon av staten för

detta ändamål upprättad eller understödd pcnsionsanstalt eller pensions­

kassa, icke skulle få räknas såsom fulla tjänstår för familjepension. Den med

huvudregeln åsyftade likformigheten i fråga örn beräkning av tjänstår för

tjänste- och familjepension kunde under övergångsperioden i allt fall icke

ernås, och det syntes i och för sig vara sakligt föga motiverat att vid tillgodo­

räkning av tidigare anställningstid i icke-ordinarie befattning för bestäm­

mande av den blivande familjepensionens storlek göra åtskillnad mellan be­

fattningar, som varit förenade med tjänstepensionsrätt och avgiftsplikt för

sådan förmån, och andra i övrigt likvärdiga icke-ordinarie tjänster.

Utredningen har ansett sig särskilt böra framhålla, att den med uttrycket

»icke-ordinarie befattning» åsyftade endast sådan tjänstemannaanställning,

som vore förenad med daglig tjänstgöringsskyldighet; däremot icke titulär­

befattningar såsom e. o. hovrättsnotarie, officer i väg- och vattenbyggnads-

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements­

chefen.

kåren, arkitekt utom stat i byggnadsstyrelsen o. d. samt ej heller rena bisyss­

lor utanför den normala tjänstemannakarriären.

Det i andra stycket av familjepensionsutredningens förslag till övergångs­

bestämmelse intagna stadgandet har sin motsvarighet i den nyss återgivna

5 § 2 mom. andra stycket av pensionssakkunnigas reglementsförslag. Det

i sistnämnda förslag angivna beloppet, 460 kronor, i vilket dyrtidstillägg

ansågs inkluderat, har emellertid med hänsyn till den föreslagna uppdel­

ningen av familjepensionen i en fast och en rörlig del, nedsatts till 400 kro­

nor. Utredningen förklarar sig vid bestämmande av detta belopp ha beak­

tat storleken av den pension, som skulle tillkomma efterlevande make till

en extra ordinarie tjänsteman i 4 lönegraden eller en med honom i pen-

sionshänseende jämställd icke-yrkesarbetare, under förutsättning att anta­

let tjänstår, som finge tillgodoräknas för bestämmande av familjepension,

vore femton.

Icke heller det av familjepensionsutredningen framlagda förslaget till

övergångsbestämmelser för icke-ordinarie personal har i avgivna yttranden

lämnats utan erinran.

Marinförvaltningen förordar, att här avsedda befattningshavare genom

erläggande av särskilda avgifter borde äga möjlighet att tillförsäkra sig fulla

tjänstår. Vidare erinrar ämbetsverket, att viss icke-ordinarie personal vid

marinen (verkmästare, mästare m. fl.) nu vore delägare i marinens familje-

pensionskassa. Denna personalkategori syntes böra undantagas från be­

stämmelserna örn tillgodoräknande endast med hälften av tidigare anställ­

ningstid. Sistnämnda yrkande framföres även av direktionen över mari­

nens familjepensionskassa.

Domänstyrelsen åberopar en verkställd undersökning, enligt vilken med

den föreslagna övergångsbestämmelsen en betydande del av domänverkets

nuvarande icke-ordinarie personal ej skulle kunna påräkna hel familjepen­

sion för sina efterlevande, och anser att gynnsammare tillgodoräkningsbe-

stämmelser böra utfärdas. I sådant syfte föreslår styrelsen, att den tid, som

skulle få tillgodoräknas, ökas från hälften till två tredjedelar av den före­

gående anställningstiden samt att för de befattningshavare, vilka ha så låg

pensionsålder som 60 år, hel pension må beräknas utgå vid 27 tjänstår.

De extra jägmästarnas förbund understryker vad domänstyrelsen anfört

samt tillägger, att örn ytterligare tillgodoräkningsrätt utöver vad domänsty­

relsen föreslagit ej kan ifrågakomma, möjlighet borde beredas befattnings­

havarna, övergångsvis, att genom fyllnadsavgifter på ett tillfredsställande

sätt sörja för de efterlevandes trygghet.

Statskontoret ifrågasätter örn icke, till vinnande av precisering samt önsk­

värd begränsning av begreppet »icke-ordinarie befattning», borde tilläggas

orden »med en daglig tjänstgöringstid, motsvarande minst hälften av den

för ordinarie tjänsteman bestämda».

Beträffande de befattningshavare, som vid familjepensionsreglementets

ikraftträdande för visst förvaltningsområde inneha ordinarie anställning

eller eljest äro delägare i någon kassa, kommer frågan, huruvida reglemen­

tets system med i vissa fall avkortade familjepensioner skall bliva å dem

tillämpligt, under behandling i samband med prövningen av överenskommel­

serna med kassorna; såsom nyss antytts förutsättes därvid avvikelser från

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

99

reglementets bestämmelser komma att föreskrivas beträffande ifrågavarande

befattningshavare.

För de befattningshavare, som vid ikraftträdandet icke uppnått ordina­

rie anställning, skulle däremot familjepensionsreglementet bliva utan vidare

tillämpligt, i den mån vederbörande innehar eller sedermera erhåller be­

fattning med tjänstepensionsrätt enligt något av tjänstepensionsreglemente-

na. Särskild uppmärksamhet bör därför nu ägnas åt frågan, huruvida reg­

lementets bestämmelser innebära en skälig pensionsrätt även för dem, vil­

kas tjänstetid delvis ligger före tidpunkten för reglementets ikraftträdan­

de. Såväl pensionssakkunniga som familjepensionsutredningen ha funnit

erforderligt föreslå en särskild övergångsbestämmelse rörande tillgodoräk­

ning av större eller mindre del av sådan tjänstetid i syfte att avkortning av

familjepensioner icke skall förekomma för ifrågavarande personal i väsent­

ligt större utsträckning än för den som senare vinner anställning. Tillgodo­

seende av detta syfte framstår såsom synnerligen angeläget i betraktande

därav att, såsom familjepensionsutredningen framhållit, ifrågavarande be­

fattningshavare enligt nuvarande regler vid befordran till ordinarie tjänst

kunnat och måst bereda sina efterlevande oavkortad pension. Då även den

nya ordningen bygger på den förutsättningen, att statsanställda med normal

befordringsgång skola erhålla full familjepension, skulle det vara otillfredsstäl­

lande, om vid själva övergången en del av personalen skulle bli sämre ställd.

Ett särskilt skäl för gynnsamma tillgodoräkningsregler vid övergången ligger

vidare däri, att den icke-ordinarie personalen ej rimligen bör bli lidande av

det uppskov med familjepensionsfrågans lösning, som föranledes av förhand­

lingarna med de kassor, vilka omfatta den ordinarie personalen, en personal

som under alla omständigheter är tillförsäkrad oavkortade familjepensions-

förmåner.

Familjepensionsutredningens förslag innebär i stort sett, att den som vid

ikraftträdandet innehar icke-ordinarie befattning skall få tillgodoräkna hälf­

ten av den tid, under vilken han, innan reglementet blir å honom tillämp­

ligt, innehaft sådan befattning. I allmänhet innebär detta en utvidgning av

tillgodoräkningsreglerna i tjänstepensionsreglementena, vilka regler enligt så­

väl utredningens förslag som departementsförslaget skola äga tillämpning

även i familj epensionshänseende. Jag finner dock begränsningen till hälften

av ifrågavarande tid innefatta en alltför stark beskärning av personalens

möjligheter att erhålla full familjepension. Med hänsyn lill de nyss anförda

allmänna synpunkterna anser jag mig böra förorda att steget tages fullt ut

och befattningshavarna tillgodoräknas licia nämnda tid. Att sålunda låta de

icke-ordinarie befattningshavarna få räkna som fulla tjänstår i familjepen-

sionshänseende även tid, för vilken de icke haft att vidkännas något familje-

pensionsavdrag, kan synas innebära en betydande förmån, men pa annat sätt

torde knappast en tillfredsställande lösning av denna fråga kunna vinnas.

Förmånen framstår för övrigt icke som lika utpräglad, örn man tar i be­

traktande att, såsom jag tidigare anfört, de extra ordinarie befattningshavar­

na vid familjepensioneringens ikraftträdande förutsättas skola erhålla en

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

löneförhöjning, som uppväger de nya avdragen; omvänt kan ju detta sägas

innebära att de extra ordinarie befattningshavarna den föregående tiden fått

vidkännas en motsvarande löneminskning. Förslaget att räkna med all icke­

ordinarie anställning, således även anställning såsom extra befattningshavare,

synes mig betingat bland annat av den omständigheten, att med hänsyn till

skiftande anställningsformer och bristande enhetlighet i tjänstebenämningarna

under gången tid stora svårigheter säkerligen skulle möta att i detta avseende

åstadkomma en rättvis gränsdragning. I enlighet med vad statskontoret

föreslagit torde dock allenast sådan icke-ordinarie anställning böra få i före­

varande avseende tillgodoräknas, i vilken befattningshavaren haft en daglig

tjänstgöringstid, motsvarande minst hälften av den för ordinarie befattnings­

havare bestämda.

Såsom övergångsregeln jämkats erfordras ej någon särskild regel om visst

minimibelopp för familjepensionens grundbelopp vid femton tjänstår.

Vid de tidigare utx-edningarna ha icke framlagts några beräkningar av de

med ifrågavarande övergångsregler förknippade kostnaderna. Jag vill emel­

lertid framhålla, att dessa kostnader skulle komma att fördelas på ett stort

antal år och att de för varje år knappast kunna bliva så framträdande.

Punkten 3.

Enligt 1 § 2 mom. andra stycket av pensionssakkunnigas förslag till civilt

familjepensionsreglemente skulle från reglementets tillämpning undantagas

kvinnlig tjänsteman vid telegrafverket eller statens järnvägar, vilken omedel­

bart innan civila tjänstepensionsreglementet blivit för henne gällande inne­

hade ordinarie befattning men erhållit befrielse från skyldighet att erlägga

avgift för beredande av pension åt efterlevande barn.

Detta speciella undantagsstadgande vore, framhöllo de sakkunniga, betin­

gat därav, att kvinnlig befattningshavare, som enligt 1925 års kungörelse

hade att för pensionering av efterlevande barn erlägga samma avgifter, som

i vederbörande pensionsinrättnings reglemente vore stadgade för manlig in­

nehavare av samma befattning eller befattning i samma lönegrad, på grund

av detta stadgande likställts med männen även i fråga örn den rätt till av­

giftsbefrielse, vilken reglementsenligt komme vissa manliga tjänstemän vid

telegrafverket och statens järnvägar till del (nämligen de, som vid uppnådd

ålder av 60 resp. 50 år saknade pensionsberättigade anhöriga). Det kunde

då icke heller vara lämpligt att i samband med civila familjepensionsregle-

mentets ikraftträdande på nytt ålägga sådan kvinnlig befattningshavare, som

redan erhållit avgiftsbefrielse, bidragsplikt till en familjepensionering, vilken

för henne endast skulle medföra förmånen av pension åt efterlevande make,

i händelse hon vore gift eller inginge giftermål samt avlede före mannen.

De sakkunniga hade därför funnit det vara riktigast att undantaga dylika

kvinnliga befattningshavare från reglementets tillämpning.

De kvinnliga tjänstemän, som vid fortsatt tillämpning av nuvarande be­

stämmelser skulle vid viss levnadsålder ha blivit befriade från avgiftsplikt,

om de då icke hade pensionsberättigade efterlevande, borde däremot enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

101

de sakkunnigas mening icke beredas någon särställning genom att undan­

tagas från den i det nya reglementet stadgade avdragsplikten.

Mot den föreslagna undantagsbestämmelsen riktades från vissa håll den

invändningen, att vederbörande kvinnliga befattningshavare väl borde fort­

farande vara befriade från avgiftsplikt men däremot erhålla rätt till familje­

pension.

1934 års familjepensionsutredning har emellertid med oförändrat sakinne­

håll intagit föreskriften i fråga i övergångsbestämmelserna till det föreslagna

civila familjepensionsreglementet.

I yttrandet från vissa kvinnliga personalföreningar hemställes, att här om-

handlade kvinnliga tjänstemän beredas möjlighet att frivilligt återinträda i

familjepensioneringen.

Jag har för min del funnit mig böra i förslaget upptaga en bestämmelse

Departements-

av något allmännare innebörd än den i de tidigare förslagen intagna, näm-

ligen den, att från reglementets tillämpning undantages sådan ordinarie be­

fattningshavare, som före reglementets ikraftträdande för det förvaltnings­

område, till vilket han hör, vunnit befrielse från stadgad skyldighet att er­

lägga avgift för beredande av pension åt efterlevande. Jag vill erinra, att

reglementet enligt 1 § skulle vara tillämpligt även å dylika befattningshavare

och att någon särskild behandling av dem icke följer av punkten 1 i slutbe­

stämmelserna. Enligt min mening bör det beträffande dessa befattningsha­

vare, vilka icke äro delägare i någon kassa, följa av själva reglementet, att

de icke skola vara underkastade detta.

Förslaget till familjepensionsreglemente för arbetare.

De utredningar, som tidigare verkställts för åvägabringande av en ordnad

familjepensionering för arbetare i statens tjänst, ha hittills icke lett till något

positivt resultat. Om man bortser från månadslönare vid marinen, vilka äga

att efter eget val bereda sina efterlevande gratial från flottans pensionskassa,

har den statsanställda arbetarpersonalen fortfarande varken möjlighet eller

skyldighet att under statens medverkan sörja för sina efterlevandes pensione­

ring.

Olika förslag åsyftande att råda bot härför ha emellertid under senare år

framkommit. Erinras må sålunda, hurusom 1921 års pensionskommitté

beträffande arbetarpersonal vid försvarsväsendet och vid den civila statsför­

valtningen med undantag av kommunikationsverken föreslog, att arbetarna i

familjepensionshänseende, liksom ock i fråga örn tjänstepension, skulle in­

ordnas under reglementet för statens pensionsanstalt. Vad åter anginge ar­

betarpersonalen vid kommunikationsverken, ansåg pensionskommittén, att

det borde undersökas, örn ej familjepensionsrätt skulle kunna ordnas genom

anslutning till de ordinarie tjänstemännens änke- och pupillkassor. Såsom

en annan utväg antydde kommittén, att de av densamma föreslagna, i första

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

hand för tjänstepensionering avsedda arbetarpensionskassorna vid kommuni-

kationsverken skulle kunna anordnas jämväl för pensionering av arbetar-

personalens efterlevande. Ännu en möjlighet ansåg pensionskommittén vara,

att för all arbetarpersonal vid kommunikationsverken inrättades en gemensam

änke- och pupillkassa.

1926 års pensionsutredning, som fann sig böra frångå pensionskommitténs

förslag till lösning av arbetarpersonalens tjänstepensionsfråga och i stället

förordade inrättandet av en särskild för denna personal avsedd arbetarpen-

sionskassa för ombesörjande av tjänstepensioneringen, ansåg det önskvärt, att

även arbetarnas familjepensionering ordnades efter ett för statsförvaltningens

olika områden enhetligt system. Efter att ha diskuterat de olika utvägar,

som av 1921 års pensionskommitté anvisats för ordnandet av ifrågavarande

familjepensionering, stannade 1926 års pensionsutredning vid att såsom den

lämpligaste lösningen av frågan föreslå inrättandet av en för hela statsför­

valtningen gemensam familjepensionskassa för arbetarpersonal. Då en dylik

gemensam kassa icke ansågs kunna komma till stånd utan statens medverkan,

syntes det pensionsutredningen naturligt, att kassans förvaltning uppdroges

åt någon statsmyndighet. Härvid erbjöde sig osökt den anordningen, att

kassan ställdes under statens pensionsanstalt, vilken ju redan hade till upp­

gift, bland annat, att ombesörja familjepensionering för stora personalgrup­

per, vartill komme, att enligt pensionsutredningens förslag anstalten skulle

handhava tjänstepensionering för ett mycket betydande antal av just de

statstjänare, för vilka familjepensionering vore avsedd att ordnas genom den

ifrågasatta kassan.

1930 års pensionssakkunniga utgingo, i analogi med den av statsmakterna

på tjänstepensionsområdet godkända principen, från att familjepensionerin-

gen för arbetare borde anordnas i så nära anslutning som möjligt till de för

tjänstemannapersonal föreslagna grunderna. Det av de sakkunniga utarbe­

tade förslaget till familjepensionsreglemente för arbetare skulle sålunda bliva

ett komplement till det av 1934 års riksdag antagna tjänstepensionsreglemen-

tet för arbetare och erhålla tillämpning å samma arbetare som sistnämnda

reglemente. Någon tveksamhet hade visserligen — anföra de sakkunniga —

rått om lämpligheten av att utsträcka familjepensionsreglementet till att avse

jämväl s. k. säsongarbetare, vilkas anställning ju regelmässigt omfattade alle­

nast viss del av varje år, men då ett avsteg från den grundläggande uppfatt­

ningen, att familjepensionsrätt borde beredas alla anställningshavare i sta­

tens tjänst, vilka ansetts böra komma i åtnjutande av tjänstepension, icke

utan synnerligen vägande skäl borde ifrågakomma, hade de sakkunniga sökt

och även trott sig finna en lösning av säsongarbetarnas familjepensionsfråga,

som skulle möjliggöra reglementets tillämpning även å denna kategori stats­

anställda.

De sakkunniga yttrade jämväl, att en utvidgning av arbetarnas pensions­

förmåner till att omfatta även familjepensionsrätt icke behövde innebära,

att man därmed skulle fastare än hittills binda arbetaren vid hans statsan-

ställning. Den omständigheten, att arbetaren enligt förslaget, i händelse av

103

entledigande eller avgång från statstjänsten, ägde ograverad bibehålla den

rätt till familjepension för sina efterlevande, som svarade mot de familje-

pensionsavdrag han å sin avlöning fått vidkännas, syntes möjliggöra ett till­

godoseende även av de från myndigheternas sida ofta uttalade önskemålen

om en viss rörlighet hos arbetaranställningen.

I sitt förut omförmälda utlåtande den 23 januari 1936 har 1934 års fa-

miljepensionsutredning rörande arbetarnas familjepensionering bl. a. fram­

hållit, att — ehuru i dess uppdrag icke inginge att utarbeta förslag till fa-

miljepensionsreglemente för statens arbetarpersonal utredningen icke an­

sett sig kunna underlåta att i anslutning till sina förslag till civila och mili­

tära familjepensionsreglementen företaga den överarbetning av pensionssak-

kunnigas förslag till familjepensionsreglemente för arbetare, som av utred­

ningsarbetet beträffande tjänstemännens familjepensionering synts direkt på­

kallad. Utredningen ville emellertid förutskicka, att den inskränkt sin över­

arbetning till en i övervägande grad formell granskning av det tidigare för­

slaget och sålunda icke ansett sig ha haft att för egen del taga ställning till

sådana principiella spörsmål som olikheter i pensionsvillkoren mellan kvinn­

liga tjänstemän och arbetare samt därav betingade skiljaktigheter i fråga

örn familjepensionsavdragens beräknande för tjänstemän å ena och arbe­

tare å andra sidan o. s. v. I dessa och liknande hänseenden hade utrednin­

gen anpassat sitt förslag efter de av pensionssakkunniga uppdragna riktlin­

jerna.

Några mera vägande principiella erinringar mot det föreslagna familje-

Departements-

pensionsreglementet för arbetare ha icke kommit till synes i de tidigare över

pensionssakkunnigas och nu senast över familjepensionsutredningens förslag

avgivna yttrandena. Tvärtom kunna förslagen sägas ha erhållit tämligen all­

män anslutning.

Även för egen del har jag funnit förslaget vara av beskaffenhet att i hu­

vudsak böra läggas till grund för ett slutgiltigt ordnande av den länge aktu­

ella frågan örn familjepensionering för statens arbetare. Till vissa detaljer i

förslaget återkommer jag i samband med redogörelsen för författningstex­

tens närmare innehåll; jag hänför mig då till en inom finansdepartementet

verkställd överarbetning av förslaget. 1

Kungl. Majis proposition nr 201-

1 §. Reglementets tillämplighetsområde.

Genom att utforma familjepensionsreglementet för arbetare såsom ett

komplement till det av 1934 års riksdag antagna tjänstepensionsreglemen-

tet för arbetare ernås åtskilliga fördelar. En av de viktigaste bland dessa

är, att så snart en arbetares anställning prövats vara av beskaffenhet att

göra honom hänförlig under tjänstepensionsreglementet, blir därigenom även

familjepensionsreglementet automatiskt tillämpligt å honom. Sistnämnda

reglemente skall nämligen äga tillämpning å de arbetare, för vilka bestäm­

melserna i tjänstepensionsreglementet för arbetare liro gällande. En dylik

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

föreskrift synes giva familjepensionsreglementets tillämpningsområde en lo­

gisk och fullt klar avgränsning.

Emellertid upphör icke reglementet att vara å arbetaren tillämpligt i och

med hans avgång ur statens tjänst. Föreskrifter härom meddelas i 1 § 1

mom. b) och 1 § '2 morn., vilka motsvaras av analoga bestämmelser i 1 § all­

männa familjepensionsreglementet.

2 §. Pensionsrättens omfattning.

Rörande pensionsrättens omfattning funno sig pensionssakkunniga böra

göra sådant avsteg från vad som föreslagits i civila familjepensionsreglemen­

tet, att endast efterlevande änka samt arvsberättigade barn skulle komma i

åtnjutande av familjepension enligt förevarande reglemente och sålunda ej

änkling efter kvinnlig arbetare. De sakkunniga hade nämligen icke ansett

samma skäl, som talade för full likställighet i familjepensionshänseende mel­

lan manliga och kvinnliga tjänstemän, vara för handen, så vitt anginge den

statsanställda arbetarpersonalen. Att märka vore sålunda, hurusom kvinn­

lig arbetares avlöning regelmässigt vore lägre än närmast jämförlig manlig

arbetares, vilket bland annat föranlett, att de kvinnliga arbetarnas tjänste­

pensioner lågo c:a 25 % under pensionerna till manliga arbetare inom sam­

ma pensionsgrupp. Under sådana förhållanden syntes det knappast kunna

ifragasättas att vid familjepensionsavdragens bestämmande sammanslå man­

liga och kvinnliga arbetare till enhetliga pensionsgrupper under antagande

av samma förmåner och förpliktelser. Kvinnorna skulle härigenom kom­

ma att i förhållande till sina löner belastas väsentligt tyngre än männen, oak­

tat värdet av familjepensionsförmånen skulle ställa sig lägre för kvinnliga

arbetare än för manliga. En dylik anordning skulle uppenbarligen innebära

en direkt orättvisa mot de kvinnliga arbetarna.

De sakkunniga hade i stället utgått från att särskilda familjepensionsav-

drag borde fastställas för manliga och kvinnliga arbetare, beräknade att täc­

ka de faktiska kostnaderna för vardera partens familjepensionering. På grund

härav hade de sakkunniga varit oförhindrade att ingå på en friare prövning

av familjepensioneringsbehovet för kvinnliga arbetare, än det varit dem möj­

ligt beträffande kvinnliga tjänstemän, enär det för dessa senares vidkomman­

de gällde att anpassa familjepensioneringen efter ett för manliga och kvinn­

liga tjänstemän gemensamt lönesystem med i huvudsak lika löner för män

och kvinnor i samma lönegrad. Vid denna prövning hade de sakkunniga

trott sig finna, att något större behov av införande av pensionsrätt för kvinn­

lig arbetares efterlevande make icke förelåge, en uppfattning, i vilken de sak­

kunniga blivit styrkta vid de överläggningar, som ägt rum med vissa repre­

sentanter för arbetarpersonalen. Personalombuden hade nämligen för sin

del förklarat sig icke vilja framställa något yrkande om pension för änk­

ling efter kvinnlig arbetare. Av hela antalet kvinnliga arbetare, som skulle

beröras av det nya familjepensionsreglementet, voro endast omkring 200

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

105

gifta. För kvinnornas del syntes därför familjepensioneringen lämpligen

kunna begränsas till att avse pensionsrätt för efterlevande barn.

1934 års familjepensionsutredning har, på sätt redan antytts, funnit sig

sakna anledning ingå på här antydda principiella spörsmål. I avgivna ytt­

randen har icke någon erinran framställts mot den av pensionssakkunniga

förordade begränsningen av pensionsrätten för kvinnliga arbetares efterle­

vande.

Jag har för min del heller icke något att erinra mot det sätt, på vilket pen­

sionsrätten här begränsats,

I fråga örn de ändringar i förhållande till familjepensionsutredningens för­

slag, som departementsförslaget innebär, får jag hänvisa till vad under 2 §

allmänna familjepensionsreglementet anförts.

3 §. Tid för familjepensionsavdragen.

Med avseende å principerna för bestridandet av de anställdas andel i kost­

naderna för familjepensioneringen genom uttagande av särskilda familje-

pensionsavdrag å lönerna överensstämmer det nu framlagda reglementsför-

slaget med vad som föreslagits för tjänstemannapersonalen.

I vissa över pensionssakkunnigas förslag avgivna yttranden uttalades far­

hågor för att ett pensioneringssystem med avgiftsplikt kunde föranleda krav

på ökade löneförmåner för den av pensioneringen berörda arbetarpersona-

len. Dylika invändningar anser jag icke förtjäna större avseende i föreva­

rande sammanhang än på tjänstepensionsområdet, där principen om viss av­

giftsplikt redan av statsmakterna godkänts.

I familjepensionsutredningens reviderade reglementsförslag har denna pa­

ragraf kompletterats med ett stadgande av motsvarande innehåll som 3 §

tredje stycket i tjänstepensionsreglementet för arbetare. Mot vad sålunda

föreslagits har jag intet att erinra.

4 §, Avkortad familjepension. Tjänstår.

Denna paragraf ansluter sig i fråga om den formella uppställningen till

4 § allmänna familjepensionsreglementet.

Vissa av arbetarnas speciella anställningsförhållanden betingade föreskrif­

ter ha intagits under 5 och 6 mom. i departementsförslaget. Rörande det

förra av dessa stadganden, som med oförändrat innehåll hämtats från 4 §

3 mom. i pensionssakkunnigas reglementsförslag, anförde de sakkunniga bl. a.

följande.

Viss tveksamhet hade bland de sakkunniga rått örn lämpligheten av att

utsträcka familjepensionsreglementet till att avse jämväl s. k. säsongarbetare,

vilkas anställning ju regelmässigt omfattade allenast viss del av varje år.

De sakkunniga hade då närmast i tankarna frågan, huru i familjepensions-

hänseende skulle med dessa arbetare förfaras under den tid av året, under

vilken de icke innehade någon anställning. Det kunde tydligen icke anses

rimligt, att de efterlevande till en arbetare, som avlede mellan arbetssäsonger-

Departements-

ehefen.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Dtpariements-

chefen.

na, skulle komma i en annan och sämre ställning, än om dödsfallet inträf­

fat under själva arbetssäsongen. Med bestämmelsen i 4 § 3 mom. hade de

sakkunniga avsett alt förhindra en dylik ojämnhet i reglementets tillämp­

ning. Stadgandet innebure, att om arbetare, som utan eget förvållande ent­

ledigats från sin anställning utan rätt till pension, avlede inom nio månader

från anställningens upphörande, så skulle vid bestämmande av familjepen­

sion till hans efterlevande anses, som örn han vid dödsfallet alltjämt kvar-

stode i statens tjänst. Denna »karensförsäkring», som vore av betydelse i

främsta rummet för säsongarbetare, torde emellertid böra komma även andra

arbetare till godo. Det läge nämligen i arbetaranställningens mindre fasta na­

tur, att även arbetare med årsanställning tillfälligtvis kunde entledigas från

sin anställning på grund av arbetsbrist men kanske redan efter några må­

nader återanställdes på sin gamla plats. En på dylikt sätt formellt entledi­

gad men i realiteten endast tillfälligtvis permitterad arbetare borde givetvis

komma i åtnjutande av samma förmån i familjepensionshänseende, som före­

slagits för säsongarbetare.

Beträffande 4 § 4 mom. i pensionssakkunnigas förslag, motsvarande 4 § 6

mom. i departementsförslaget, anförde de sakkunniga: Detta stadgande berör­

de uteslutande säsongarbetarna. Den föreslagna rätten till utökning av antalet

tjänstår för bestämmande av familjepension syntes för säsongarbetarnas

vidkommande böra ställas i relation till den anställningstid, som normalt

varit för arbetaren gällande under dennes livstid. De sakkunniga ville för

sin del föreslå, att vid här avsedd utökning av antalet tjänstår skulle med­

räknas allenast så stor del av varje år, som motsvarade den anställningstid,

vilken varit i medeltal för arbetaren gällande under de tre senast förflutna

kalenderåren före dödsfallet eller pensioneringstillfället. Att märka vore, att

medeltalsberäkningen borde avse kalenderår, då härigenom erhölles en riktig

uppskattning av arbetssäsongernas normala omfattning utan att tidpunkten

för dödsfallet kunde tänkas förrycka beräkningsresultatet. Genom ordet »för­

flutna» vore antytt, att dödsåret icke skulle medräknas.

I likhet med pensionssakkunniga finner jag önskvärt, att den föreslagna

familjepensioneringen kommer att omfatta jämväl säsongarbetarna, så att

tjänste- och familjepensionsreglementenas tillämpningsområden kunna brin­

gas att sammanfalla. Ehuru jag till fullo beaktar de svårigheter, som på fa-

miljepensionsområdet kunna antagas bliva en följd av säsongarbetets speciella

natur och därmed förenade täta avbrott i anställningen, vill det synas som

om pensionssakkunnigas förslag erbjöde en tillfredsställande lösning av

problemet. Departementsförslaget ansluter sig också i nu avsedda delar till

vad de sakkunniga för sin del föreslagit.

5 §. Familjepensionsunderlag och iamiljepensionsavdrag.

I sitt reviderade förslag till familjepensionsreglemente för arbetare har 1934

års familjepensionsutredning verkställt en anpassning av de utav pensions­

sakkunniga föreslagna pensions- och avdragsbeloppen efter den nya pen-

sionsskalan för tjänstemän. Familjepensionsunderlagen äro sålunda för icke­

yrkesarbetare satta lika med de för extra ordinarie tjänstemän i 4 lönegra-

Kunni. Maj:ts proposition nr 201.

107

den föreslagna beloppen och för yrkesarbetare lika med motsvarande belopp

för extra ordinarie tjänstemän i 6 lönegraden.

Vid beräkningen av familjepensionsavdragen utgingo pensionssakkunniga

däremot från att särskilda familjepensionsavdrag borde fastställas för man­

liga och kvinnliga arbetare, beräknade att täcka de faktiska kostnaderna för

vardera partens familjepensionering. Såsom en följd härav skulle likväl

familjepensionsavdragen för manliga arbetare bliva något högre än för tjän­

stemän med motsvarande familjepensionsunderlag, enär kvinnornas billigare

familjepensionering icke kunnat utnyttjas till en utjämning och sänkning av

pensionsavdragen.

Familjepensionsutredningen har inskränkt sig till att omräkna de tidigare

föreslagna familjepensionsavdragen efter den nya grundpensionsnivån. De

belopp, som därvid framkommit, giva vid handen, att familjepensionsav-

draget skulle för en manlig yrkesarbetare med 15 kronor och för en manlig

icke-yrkesarbetare med 9 kronor för år överstiga avdragen för de tjänste­

män, med vilka de i familjepensionshänseende blivit i övrigt jämställda. Det

anföres därvid, att örn man önskar genomföra en enhetlig avdragsnivå för

tjänstemän och manliga arbetare, skulle för grundpensionernas finansiering

krävas ett särskilt tillskott av statsmedel, som beräknats uppgå till c:a

177,000 kronor för år.

Avgivna yttranden. Med hänsyn till anledningen till olikheten med avse­

ende å familjepensionsavdrag för å ena sidan tjänstemän och å andra sidan

arbetare anser statskontoret det icke kunna komma i fråga, att staten skulle

bekosta mellanskillnaden, varför statskontoret icke har något att erinra mot

att pensionsavdragen bestämmas på föreslaget sätt. Så mycket större skäl

syntes enligt statskontorets mening föreligga för denna ståndpunkt som sta­

ten i alla händelser, enligt vad utredningen utgått ifrån, skulle i väsentligt

högre grad bidraga till arbetarnas familjepensionering, än som 1930 års pen­

sionssakkunniga förutsatt, i det att enligt det av utredningen reviderade för-

fattningsförslaget grundpensionen till arbetares efterlevande skulle genom

tillskott av statsmedel ökas med 120 kronor i likhet med vad som — med

hänsyn till statens övertagande av tjänstemannakassornas tillgångar — före­

slagits beträffande tjänstemännens familjepensioner.

I detta sammanhang framhåller statskontoret även, att kostnaderna för ar­

betarnas familjepensionering syntes vara i hög grad approximativt beräknade;

i sådant hänseende ville statskontoret exempelvis peka på svårigheten att ens

tillnärmelsevis beräkna de belopp, vartill familjepensionerna till efterlevande

efter säsongarbetare kunde komma att utgå.

En reservant inom kommunikationsverkens lönenämnd har ansett att

nämnden bort yrka, att beloppet av avdraget per år räknat måtte för arbe­

tare sättas lika med vad som vid motsvarande familjepensionsunderlag före­

slagits beträffande tjänstemännen. Yrkande av samma innebörd bar fram­

förts av svenska järnvägsmannaförbundet, som finner orättvist, örn arbetar­

na skulle åläggas alt vidkännas större familjepensionsavdrag i förhållande lill

familjepensionsunderlaget än andra statens befattningshavare.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Departements-

Av det sagda framgår, att enligt familjepensionsutredningens reglements-

ehem- förslag familjepensionsavdragen för arbetarna ligga något högre än för de

tjänstemän, som ha samma familjepensionsunderlag. Skillnaden beror hu­

vudsakligen därpå, att de kvinnliga arbetarna vid avdragsberäkningen be­

handlats såsom en grupp för sig och att således de lägre familjepensions-

kostnaderna för kvinnorna icke kunnat föranleda en allmän sänkning av

avdragen. Även örn ur rent försäkringsmässig synpunkt skäl kunna anföras

för en sådan anordning, måste det enligt min mening icke minst för de i pen­

sioneringen ingående personalgrupperna framstå såsom oegentligt och svår­

begripligt, om de manliga arbetarna sålunda för samma förmån skulle betala

mera än tjänstemännen. Jag anser mig därför böra förorda, att avdragen

sänkas till samma belopp, som gälla för motsvarande underlag i allmänna

familjepensionsreglementet, och har i enlighet härmed verkställt vissa änd­

ringar i förevarande paragraf.

6 §. Övergång till annan anställning.

överensstämmer med 6 § i pensionssakkunnigas reglementsförslag, som i

denna del icke föranlett någon erinran.

7 §. Familjepensionens storlek i förhållande till antalet

efterlevande. Familjepensionens fördelning på de

efterlevande.

Paragrafen är uppgjord helt i anslutning till 5 § i förslaget till allmänt

familjepensionsreglemente med den mindre omformulering allenast, som

varit betingad av familjepensionsrättens begränsning till att avse endast änka,

frånskild hustru och barn.

8 §. Utbetalning av familjepensioner.

Ansluter sig till 7 § i förslaget till allmänt familjepensionsreglemente.

9 §. Prövningen av familjepensionsfrågor.

Det har i de utarbetade förslagen förutsatts, att prövningen av frågor an­

gående familjepension efter avliden arbetare skulle ankomma på samma

myndigheter, åt vilka uppdragits bestyret med tjänstepensioneringen för

arbetare.

Mot vad sålunda föreslagits har icke framställts någon erinran av de myn­

digheter, som avgivit yttrande i ämnet. Emellertid har från statens järn­

vägars änke- och pupillkassa framhållits såsom önskligt och berättigat, att

arbetarpersonalen tillerkändes viss medbestämmanderätt vid avgörandet av

de frågor, som berörde hithörande delar av familjepensionsväsendet, varför

hemställdes, att det måtte tagas under övervägande, huruvida ett sådant

önskemål kunde i någon form förverkligas.

Departements-

J^g ansluter mig i denna del till de utarbetade förslagen.

chefen.

Kungl. Majis proposition nr 201-

109

10 §. Bevis om rätt till familjepension.

Vid anställnings upphörande synes arbetaren böra erhålla ett skriftligt

bevis, som styrker de efterlevandes rätt till familjepension efter honom. Så­

dant bevis skall lämnas antingen anställningen upphör till följd av arbeta­

rens pensionering eller på grund av entledigande utan pension. Dock har

föreskriften om familjepensionsbevis ansetts böra för säsongarbetarnas vid­

kommande kompletteras med ett stadgande av innebörd, att utfärdandet av

dylikt bevis beträffande arbetare, vilken icke haft årsanställning utan varit

anställd allenast för viss del av varje år, skall ske endast på därom gjord

framställning. I detta hänseende överensstämmer förslaget med vad som i

tjänstepensionsreglementet för arbetare (16 § 3 mom.) föreskrivits angående

utfärdande av bevis om uppskjuten livränta. 0

11 §. Tillämpningsföreskrifter.

Paragrafen, som korresponderar med 19 § i förslaget till allmänt familje-

pensionsreglemente, torde icke tarva närmare motivering.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Enligt pensionssakkunnigas den 20 juli 1934 framlagda förslag skulle fa-

miljepensionsreglementet för arbetare, liksom civila familjepensionsregle-

mentet, träda i kraft den 1 juli 1935. Några särskilda övergångsbestäm­

melser föreslogos därvid ej. I 4 § 2 mom. upptogs emellertid, i anslutning

till vad som skett i civila familjepensionsreglementet, ett stadgande av föl­

jande lydelse:

I fråga om arbetare, vilken omedelbart före det reglementet blivit för ho­

nom gällande innehade anställning i statens tjänst och som vid sin död

kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension, skall, för bestämmande av familjepen­

sion åt hans efterlevande, såsom tjänstår räknas jämväl hälften av den före

reglementets ikraftträdande förflutna tid, under vilken han innehaft stats-

anställning av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 § tjänste­

pensionsreglementet för arbetare angives. Härvid skall dock undantagas tid,

som infallit före det arbetaren uppnått en levnadsålder av trettio år.

Har här avsedd arbetare innehaft anställning, som nyss sagts, under minst

femton år, skall familjepensionsunderlaget utgöra lägst 460 kronor.

I motiveringen till detta förslag anfördes bland annat, att för att den nya

familjepensioneringen skulle bliva effektiv även med avseende å arbetare,

vilka vid reglementets ikraftträdande redan uppnått sådan levnadsålder, att

de icke skulle hinna före pensionsåldern förvärva det antal tjänstår, som

enligt huvudregeln krävdes för beredande av en familjepension, vilken icke

blott stöde i skälig relation till den sammanlagda anställningstidens längd

utan även utgjorde ett icke allt för knappt bidrag till de efterlevandes bärg­

ning, torde det här liksom i fråga örn den icke-ordinarie tjänstemannaper­

sonalen vara nödvändigt, att staten under en övergångstid gjorde vissa ef­

tergifter beträffande det eljest uppställda villkoret, att familjepensionerin­

gen helt skall bekostas av de anställda.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Departements­

chefen.

I 193A års familjepensionsutrednings förslag har någon dag för reglemen­

tets ikraftträdande icke utsatts utan, liksom beträffande de andra reglemen­

tena, i 1 § förklarats, att Kungl. Maj:t och riksdagen skola förordna rörande

ikraftträdandet.

Med hänvisning till den till motsvarande stadgande i civila familjepen-

sionsreglementet lämnade motiveringen har vidare upptagits en övergångs­

bestämmelse i nära anslutning till nämnda stadgande. Det föreskrives så­

lunda, att i fråga örn arbetare, som vid reglementets ikraftträdande inne­

hade anställning av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 § tjän-

stepensionsreglementet för arbetare sägs, och som vid sin död kvarstod i

tjänst eller åtnjöt pension, skall, för bestämmande av familjepension åt hans

efterlevande, såsom tjänstår räknas jämväl hälften av den tid, under vilken

han, innan reglementet blev å honom tillämpligt, innehaft dylik anställning.

Vidare stadgas, att om tid, som nyss sagts, jämte det antal tjänstår arbeta­

ren förvärvat efter det reglementet blev å honom tillämpligt uppgår till

minst femton år, familjepensionsunderlaget skall utgöra minst 400 kronor.

I de avgivna yttrandena förekommer ej annat uttalande i dessa frågor än

att järnvägsstyrelsen framhåller följande: Med stöd av bestämmelsen i för­

slagets 4 §, att tjänstår beräknas enligt 2 § 1 och 3 mom. tjänstepensions-

reglementet för arbetare, kunde för en arbetare, på vilken reglementet bli­

vit tillämpligt först efter dess ikraftträdande, i viss utsträckning medräk­

nas tid, varunder han innehaft anställning vid ett av staten övertaget en­

skilt företag (2 § 3 morn.). För en arbetare, på vilken reglementet blivit

tillämpligt redan i och med dess ikraftträdande, kunde däremot enligt för­

sta stycket av övergångsbestämmelserna endast få tillgodoräknas sådan ti­

digare anställningstid, som förvärvats i statens tjänst. Enär vid statens

järnvägar funnes ett avsevärt antal arbetare, som övergått i statsanställ-

ning i samband med inköpet av enskilda järnvägar, ville det synas styrel­

sen rimligt, att även för dessa arbetare vid beräkning av tjänstår i familje-

pensionshänseende hänsyn kunde få tagas till anställningstid vid det en­

skilda företaget.

Enär tidpunkten för förevarande reglementes ikraftträdande lärer vara

oberoende av överenskommelserna med familjepensionskassorna, synes hin­

der icke möta att i reglementet fixera denna tidpunkt. Den synes mig böra

bestämmas till den 1 januari 1937. Med den av mig föreslagna lydelsen av

1 § bör emellertid därvid tilläggas, att reglementet icke äger tillämpning

i fråga örn arbetare, som före nämnda dag avgått från sin anställning.

Beträffande rätten att i familjepensionshänseende tillgodoräkna anställ­

ningstid före reglementets ikraftträdande får jag hänvisa till vad jag anfört

i samma fråga vid behandlingen av allmänna familjepensionsreglementet.

Jag anser således även här rimligt att medgiva tillgodoräkning av hela den­

na tid, även i den mån detta ej följer av huvudregeln i departementsförsla-

gets 4 § 4 morn., enligt vilken såsom tjänstår skall räknas tid, vilken arbeta­

ren må räkna som tjänstår enligt 2 § tjänstepensionsreglementet för arbe­

tare. Med den avfattning jag föreslår av dessa bestämmelser förfaller den

av järnvägsstyrelsen framställda erinran beträffande arbetare, som över­

tagits från enskilt företag.

lil

Såsom övergångsregeln jämkats erfordras ej heller i detta reglemente

någon särskild regel om visst minimibelopp för familjepensionens grund­

belopp vid femton tjänstår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Vissa ytterligare frågor.

I den mån framdeles beslut fattas om allmänna familjepensionsreglemen-

tets ikraftträdande för visst förvaltningsområde, erfordras självfallet också

avgöranden från statsmakternas sida i åtskilliga ekonomiska och budgettek­

niska frågor, såsom exempelvis rörande den budgetmässiga redovisningen

av familjepensionsavdragen, rörande sättet för bestridande av utgifterna för

de enligt reglementet utgående pensionerna samt rörande förvaltningen av

de fondmedel, som i samband med övertagandet av enskilda kassor tillfalla

staten. För närvarande tarva emellertid dessa frågor icke avgörande, i

vad rör allmänna familjepensionsreglementets tillämplighetsområde.

Då familjepensioneringen för arbetare däremot genom reglementets an­

tagande skulle komma att träda i kraft den 1 januari 1937, erfordras härvid­

lag att redan i detta sammanhang ståndpunkt tages till vissa ytterligare

frågor.

Vad först angår familjepensionsavdragen för arbetare synes det mig lämp­

ligast, att så länge någon fondering av tjänstepensionsavdragen för arbetare

icke äger rum annat än å vissa förvaltningsområden, där sådan fondering

tidigare skett, ej heller familjepensionsavdragen fonderas. Familjepensions­

avdragen skulle således sett ur statens synpunkt komma att framträda endast

genom minskad belastning å vederbörande avlöningsanslag, men å andra

sidan finge pensionskostnaderna helt bestridas ur utgiftsanslag. Beträffande

dessa kostnader bör givetvis gälla, att de vid de affärsdrivande verken bestridas

av vederbörande verks medel. För arbetare vid allmänna civilförvaltningen

och försvarsväsendet böra utgående pensioner bestridas från ett särskilt

anslag under elfte huvudtiteln. Hemställan till riksdagen rörande upptagande

av sådant anslag i riksstaten för budgetåret 1936/1937 torde böra göras i detta

sammanhang. För beräkning av storleken av anslaget, vilket skulle avse

familjepensioner i följd av dödsfall under första halvåret 1937, saknas fastare

hållpunkter. På grundval av vissa överslagskalkyler får jag föreslå ett belopp

av 25,000 kronor.

Enligt 9 § familjepensionsreglementet för arbetare skulle prövningen av

familjepensionsfrågor, frånsett arbetare vid de affärsdrivande verken, an­

komma å den myndighet, som Kungl. Majit bestämmer. Jag förutsätter att

denna myndighet liksom i fråga örn tjänstepensioneringen för arbetare blir

statens pensionsanstnlt. Denna bar i sitt yttrande över familj epensionsutred-

ningens förslag erinrat, att medel erfordrades för bestridande av de med den

nya arbetsuppgiften förenade förvaltningskostnaderna men att någon mera

exakt beräkning av dessa kostnader knappast vore möjlig. Anstalten hemstäl­

ler att Kungl. Majit, i likhet med vad som skedde då tjänstepensioneringen

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

av vissa arbetare i statens tjänst överlämnades åt anstalten, ville med riks­

dagens bemyndigande ställa erforderligt belopp till pensionsanstaltens förfo­

gande att utgå från de av anstalten omhänderhavda medel. Ett bemyn­

digande av denna art synes mig böra nu utverkas.

Jag anser mig slutligen böra beröra en i ett yttrande gjord hemställan, att

familjepensionsreglementena kompletteras med föreskrift därom, att familje­

pension ej må utmätas eller beläggas med kvarstad. Sådant stadgande har

tidigare med stöd av äldre lydelse av 67 § utsökningslagen plägat intagas i

de enskilda familjepensionskassornas reglementen; efter en år 1927 gjord änd­

ring i nämnda lagrum avses emellertid detta skola direkt reglera dessa frågor.

Ändring i lagrummet eller annan åtgärd i förevarande syfte synes mig nu

icke erforderlig, enär efter familjepensionsväsendets förstatligande även famil-

jepensionen lärer bliva att anse som sådan »pension å rikets stat», som i lag­

rummet omförmäles.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda inom finansdepartementet ut­

arbetade förslag till allmänt familjepensionsreglemente och

till familjepensionsreglemente för arbetare;

dels förklara, att dyrtidstillägg jämlikt kungörelsen den 15

juni 1923 (nr 267) icke skall utgå till änka eller barn, som

åtnjuter familjepension jämlikt något av nämnda reglemen­

ten;

dels till Pensioner enligt familjepensionsreglementet för ar­

betare för budgetåret 1936/1937 under elfte huvudtiteln an­

visa ett förslagsanslag av ................................ kronor 25,000;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att under budgetåret

1936/1937 av de medel, från vilka kostnaderna för statens

pensionsanstalt skola bestridas, ställa till förfogande medel

för den förstärkning av anstaltens personal, som kan bliva

erforderlig för anstaltens handläggning av pensionsärenden

enligt familjepensionsreglementet för arbetare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

BILAGOR

s'/VVfn 8-

f i 1 ■

• r..V‘,J

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Sammanställning av vissa famiijepensionskassors

Kassa

Pension

för änka ensam

Årsavgift

Andra avgifter

Civilstatens än­

ke- och pupill­

kassa.

Delaktighetsbelopp: 27,5

% av tjänstepensionsun-

derlaget. Dessutom 10%

provisorisk förhöjning.

¹

16,8% av delaktighetsbe-

loppet. Utgår till 67 års

ålder.

Befordringsavgift

vid in­

träde och befordran efter

29 års ålder med viss av

åldern beroende procent

av delaktighetsbeloppet

resp. förhöjning därav.

Fördelas på 5 år.

Statens järnvå­

gars änke- och

pupillkassa.

Grundbelopp: viss procent

av slutlön å A-ort, högst

25 % (Igr. 1—7) och lägst

17 % (generaldirektör).

Viss, av inträdesåldern be­

roende procent av slutlön

å A-ort, lägst 3,5 % (före

30 år) och högst 7 % (58

—59 år). Avgiften utgår

under tjänstetiden. Be­

frielse från delägarskap i

kassan inträder för den,

som vid fyllda 50 år icke

har pensionsberättigade

anhöriga.

Inträdesavgift: 1/M

av slut­

lönen å A-ort.

Retroaktivavgift

vid inträ­

de efter 30 års ålder,

motsvarande hela värdet

av förmånen att icke be­

höva erlägga högre års­

avgifter än de förut an­

givna.

Telegrafverkets

änke- och pu­

pillkassa.

Pensionsbelopp: från 530

kr. (l:a lgr.) till 1,950 kr.

(30:e lgr.) och 2,450 kr.

(generaldirektör).

Fixt belopp för varje löne­

grad: från 72 kr. (lia lgr.)

till 378 kr. (30:e lgr.) och

486 kr. (generaldirektör).

Avgiften utgår under 30

år. (övergångsvis i vissa

fall under 25 år.) Befri­

else från delägarskap i

kassan inträder för den,

som vid fyllda 60 år icke

har pensionsberättigade

anhöriga.

Tullstatens en­

skilda

pen-

sionsinrätt-

ning.

Dels

fast avgiftspension

(A-pension) = 60 gånger

pensionstalet;

dels,

i den

mån inrättningens eko­

nomiska ställning det

medgiver, rörlig avgifts­

pension (B-pension) med

lägst ett belopp, motsva­

rande hälften av pen­

sionstalet, och högst ett

belopp, motsvarande 20

gånger

pensionstalet;

samt tilläggspension (C-

pension) av sådana di-

verseinkomster, som icke

erfordras för täckande av

inrättningens förvalt­

ningskostnader.

Delägarna indelade i XI

avgiftsklasser med

må­

nadsavgifter

från 6 till 40

kr. Avgiften utgår till

65 års ålder. Delägare,

som uppnått 60 års ålder,

uppflyttas icke till högre

avgiftsklass.

Åldersavgift

erlägges av|

envar, som efter 29 års

ålder inträder såsom del-j

ägare eller uppflyttas till

högre avgiftsklass. Be­

räknas i förhållande till

månadsavgiften

resp.

ökningen i månadsavgif­

ten enligt särskilda ta­

beller. Fördelas på 10 år

vid inträde och vid upp­

fattning till högre av­

giftsklass på 5 år.

Universitetets i

Uppsala pen-

sionsinrätt-

ning för tjän­

stemäns änkor

och barn.

Delaktighetsbelopp: 12 %

av i staten upptagna av­

löningsförmåner.

17,7

%

av delaktighetsbe-

loppet. Avgiften utgår

under tjänstetiden.

Retroaktivavgift

vid inträ­

de och befordran efter 28

års ålder med 10 % av

delaktighetsbeloppet

resp. förhöjning för varje

överskjutande år.

Kungl. Maj:ts proposition nr.201-

115

Bilaga A.

huvudsakliga pensionsbestämmelser m. m.

Åldersgräns för

Rättsförhållanden vid

Pension om barn finnas

(Ä= pension för änka

ensam)

inträde

äktenskap

barnpension

förtidsavgång

60 år

65 år

21 år

Utträde, varvid utbetalas

värdet av erlagda avgifter.

Änka + 1 barn = 1,5 Ä

Ett barn

= Ä

Två barn

= 1,5 Ä

Om barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,2 Ä per

barn.

50 år villkorl. 18' år (före­

slagen att

höjas till

21 år)

Under förutsättning av 45

levnadsår och 20 ordinarie

tjänstår rätt att kvarstå i

kassan. Eljest utträde. Vid

övergång till annan kassa

kan under vissa villkor ske

överföring av erlagda av­

gifter.

Änka + 1 barn = 1,4 Ä

Ett barn

= Ä

Två barn

= 1,4 Ä

Om barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,1 Ä per

barn.

60 år samt

vid avgång

ur tjänst

18 år (provi­

soriskt höjd

till 21 år)

Frivilligt kvarstående. Vid

övergång till annan kassa

kan under vissa villkor ske

överföring av erlagda av­

gifter.

För barn utgår pupilltillägg

från 106 kr. (1 lgr.) till 390

kr. (30:e lgr.) och 490 kr.

(generaldirektör).

Barn

utan pensionsberättigad

moder=Ä + pupilltillägg.

" • ' 1 .+ .

|

60 år

60 år

19 år

Utträde. Vid övergång till

annan kassa kan under vis­

sa villkor ske överföring av

erlagda avgifter. På dylikt

sätt ej i anspråk tagna av­

gifter berättiga till A- och

B-pension för de efterle­

vande efter särskilt fast­

ställt pensionstal.

■

A-pension:

Änka+1 barn = 100xpén-

sionstalet.

Änka+2 barn = 120x pen-

sionstalet.

För varje ytterligare barn!

ökas pensionen med 10 x

pensionstalet.

Ett barn = 70x pensions-j

talet.

Två barn = 105 X pensions­

talet.

Tre barn = 123 x pensions­

talet.

För varje ytterligare barn

ökas pensionen med 18 x

pensionstalet.

65 år

21 år

Utträde utan vederlag.

Änka + 1 barn =1,6 Ä

Ett barn

= 0,6 Ä

Två barn

= 1,2 Ä

Tre barn

= 1,6 Ä

Om barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,15 Ä per

barn.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 201■

(Bil. A.)

Kassa

Pension

för änka ensam

Årsavgift

Andra avgifter

V aktbetjänin­

gens vid Upp­

sala universi­

tet pensionsin-

rättning för

änkor o. barn.

600 kronor (»i mån av till­

gängliga medel»).

105:50 kronor för år till

67 års ålder.

Pensionsinrält-

ningen för än­

kor och barn

efter

befatt­

ningshavare

vid universi­

tetet i Lund.

Delaktighetsbelopp: 20 %

av avlöningen i högsta

lönegraden, lägst 500,

högst 2,000 kronor.

22 % av delaktighetsbe-

loppet.

Utgår under

livstiden, dock ej efter

avgång med pension, där

ej pensionsberättigade

anhöriga finnas.

—

Lotsverkets en­

skilda

pen­

sionskassa.

Valfritt delaktighetsbe­

lopp från 50 till 800 kro­

nor.

Årsavgift beräknad efter

15, 20 eller 25 års avgifts-

tid eller ock till 60 års

ålder.

' 7»

1

Statens

pen-

sionsanstalt.

Familj epensionsunderlag:

20 % av tjänstepensions-

underlaget+300 kronor,

högst 2,000 kronor. För-

säkringsteknisk reduk­

tion vid kortare anställ­

ningstid.

För man 4 % av tjänste-

pensionsunderlaget. För

kvinna (avser endast

barnpension)

1f, %

av

t j änstepensionsunderla-

get. Vissa^undantag.

Arméns famil-

jepensions-

kassa.

Grundbelopp:

viss procent,

från 26 % å lägsta till 15

% å högsta lönebelopp

enligt den år 1921 gäl­

lande lönestaten för ar­

mén.

Pensionen förhöjd

från 1

juli 1934 med 20 %.

Tillfällig pensionsförhöj-

ning

5

%

å grundbelop­

pet.

I allmänhet 4,7 procent å

lönen enligt den år 1921

gällande lönestaten. Års­

avgift erlägges, tills den

för beställningen fast­

ställda pensionsåldern

uppnåtts.

Retroaktivavgift:

3,5 pro­

cent å den vid delaktig­

hetens vinnande tillträd­

da lönen; för officer fr.

o. m. det år, han fyller 20

år, för underofficer fr. o.

m. det år, han fyller 22

år, för civilmilitär fr. o.

m. det år, han fyller 30

år.

Befordringsavgift:

20 pro­

cent å den vid delaktig­

hetens vinnande tillträd­

da lönen och sedermera

vid befordran 20 procent

å skillnadsbeloppet mel­

lan den tillträdda lönen

och den lön, varför be­

fordringsavgift senast er­

lagts.

Underofficerare m. fl. äro

befriade från beford­

ringsavgift. Båda dessa

avgifter beräknas på lön

enligt den år 1921 gällan­

de lönestaten.

Kungl. Majlis proposition nr 201-

(Bil. A)

117

Åldersgräns för

Rättsförhållanden vid

Pension örn barn finnas

(Ä= pension för änka

ensam)

inträde

äktenskap

barnpension

förtidsavgång

•• ‘i ■

J

ntVl!

21 år

Utträde utan vederlag.

Änka+1 barn = 840 kr.

Änka+ 2 eller 3 barn =

1.008 kr.

Änka+4 eller flera barn =

1,200 kronor.

Ett barn = 480 kronor.

Två eller tre barn = 720

kronor.

Fyra eller flera barn = 912

kronor.

Pensions­

åldern.

18 år

Utträde utan vederlag.

Änka+1 barn = l,4 Ä

Om barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,1 Ä per

barn.

Ett barn = 0,5 Ä

Två barn = 0,9 Ä

Tre barn = 1,2 Ä

Örn barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,2 Ä per

barn.

55 år

57 år

21 år

Frivilligt kvarstående.

Änka + barn = Ä

Ett eller flera barn = Ä

65 år

21 år

Reducerad familjepension.

Änka + 1 barn = 1,4 Ä

Örn barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,1 Ä per

barn.

Ett barn = 0,5 Ä

Två barn = Ä

Örn barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,1 Ä per

barn.

60 år

21 år

Delägare, avgången med för­

tidspension eller sjukpen­

sion enligt 11 § 3 mom. mi­

litära tj.pens.reglementet

bibehålla delaktighet. Del­

ägare med sjukpension en­

ligt 11 § mom. 1 c i samma

reglemente är berättigad

men ej skyldig bibehålla

delaktighet. Delägare, som

avgår utan pension eller

som efter avgång med sjuk­

pension förklarat sig icke

vilja bibehålla delaktighet,

äger ej rätt återbekomma

någon del av inbetalda av­

gifter.

Änka + 1 barn = 1,5 Ä

Ett barn

= Ä

Två barn

= 1,5 Ä

Örn barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,2 Ä per

barn.

118

Kungl. Maits proposition nr 201■

(Bil. A)

Kassa

Pension

för änka ensam

Årsavgift

Andra avgifter

Marinens fa-

miljepensions-

kassa.

I klass kr. 1,380: —

II

»

»

1,150: —

III

*

»

920: —

IV

»

»

460: —

F. n. utgår provisorisk

förhöjning med 10 % av

pensionen.

,

j

131/, % av änkepensionen.

Avgiften upphör vid fyll­

da 55 år för delägare, till­

hörande kl. II—IV, och

vid fyllda 65 år för del­

ägare, tillhörande kl. I.

Retroaktiv avgift med 9%

av pensionen eller pen-

sionsförhöj ningen

för

varje fullt kalenderår

från det, då delägaren

fyllde 20 år, dock högst

för 25 år. Retroaktiv­

avgiften utgår i form av

efter försäkringstekniska

grunder förhöjd årsav­

gift. Tid för avgiftens

upphörande, se årsavgift.

t

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

(Bil. A.)

119

Åldersgräns för

Rättsförhållanden vid

Pension om barn finnas

(Ä = pension för änka

ensam)

inträde

äktenskap

barnpension

förtidsavgång

65 år

21 år

Utträde, varvid utbetalas

försäkringstekniskt beräk­

nade värdet av erlagda av­

gifter.

Änka + 1 barn = 1,15 Ä

Änka -j- 2 barn = 1,25 _Ä

clc»

Ett barn = */« Å.

Två bam= Ä.

Om barnen äro flera, ökas

pensionen med 0,1 Ä per

barn.

A

■ 't.;

»nr •

•

r.

ii;:*

. f

•; • i iit.

■ ^a -'

‘

-4‘.t

'.'V

■■■-. ‘.Ti

7

'

! '■- =

. . (;vT

Cili'

l'“

"•>

!

..» n 1 *

.• »lid)

-&• •

•>

i'

■i V