2

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28

september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 15, 18 och 20 §§ förordningen den 28 september

1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives:

15 §•

Till grand för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läg­

gas sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en

tvåhundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skat­

tepliktiga förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller alle­

nast för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten

eller en tvåhundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt.

Det sålunda------------ kronor, bortfaller.

18 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skatt­

skyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp

(bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestif­

telser, när det beskattningsbara beloppet överstiger 8,000 kronor, med visst

tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt).

Med familjestiftelser avses stiftelser, som enligt de för desamma gällande

stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa fa­

miljers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgör:

a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3.5 pro­

cent av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

2.000 kr. men icke 4,000 kr.: 70 kr. för 2,000 kr. och 4.5% av återstoden;

4.000 »

»

»

6,000 » : 160 »

» 4,000 »

» 5.5% »

»

;

6.000 »

: 270 »

» 6,000 »

» 7 % »

»

;

b) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån

inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, för svenska eko­

nomiska föreningar, för systembolag, som ej äro aktiebolag, samt för ut­

ländska juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:

1 Senaste lydelsen av 18 §, se SFS 1934: 291.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

3 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50,000 kronor:

en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­

stiger 20,000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000 men icke 100,000 kr.

30 kr. för 50,000 kr. och 2 %o av återstoden

100,000

»

» 300,000

» : 130 »

» 100,000

»

»

3°loo »

»

300,000

»

» 600,000

» : 730 »

» 300,000 »

»

4°/oo »

»

600,000 »

»

1,000,000

» : 1,930 »

» 600,000 »

»

5 "/oo »

»

1,000,000 kr.

: 3,930 »

)>

1,000,000

»

»

6 %0 »

»

4 §•

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes

skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmö­

genhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna ge­

mensamt under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det

för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt be­

räknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt

fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämp­

ning.

5 §•

1 morn. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild

skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till led­

ning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru upp-

giftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har

därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögen­

het eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, utan att dock efter -

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, skall

han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp,

som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik

eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6 §•

Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där

han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

7

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 4 §§ förordningen den 28 september

1928 örn kommunal progressivskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne­

dan angives:

2 §•

Fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse, som avses i 18 § 1 mom.

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola utgöra kom­

munal progressivskatt, därest den skattskyldiges till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt beskattningsbara belopp överstiger 3,000 kronor, sedan, i

fråga om skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, avdragits ett

belopp, motsvarande till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplik­

tig inkomst, för vilken jämlikt sagda lagrum kommunal skattskyldighet ej

föreligger.

3 §•

Det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet utgör för en

var skattskyldig det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings­

bara beloppet, beträffande skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskatte­

lagen, efter avdrag, som i 2 § sägs.

4 §■

1 mom. Progressivskattens grundbelopp utgör

för den del av det till kommunal progressivskatt beskattningsbara belop­

pet, som överstiger

3.000 kronor men ej 9,000 kronor, 0.5 procent

9.000

»

»

»

15,000

»

1

»

15.000

»

»

»

35,000

»

2

»

35.000

»

»

»

60,000

»

3

»

60.000

»

»

» 100,000

»

4

»

100,000

»

......................................... 5

»

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 4.5 procent av det be­

skattningsbara beloppet.

Grundbeloppet upptages i fullt krontal, så att belopp, som ej uppgår till

fullt krontal, bortfaller.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

9

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall upphöra att gälla ävensom att 1 §, 2 § 1 morn., 12 § 1 morn., 26 §

1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 76 §, 77 § 2 morn., 80 §, 84 § 2 morn., 86 §,

90 § 2 morn., 91 § 2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 114 §§, 119 §

2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§,

143 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. nämnda förordning1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordningar­

na örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, örn särskild skatt å förmö­

genhet och om kommunal progressivskatt samt enligt lagen om skogsaccis

verkställes av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan an­

gives.

2 §•

1 mom. I denna------------äger rum;

taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomst­

skatt, till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmö­

genhet och till kommunal progressivskatt; samt

virkestaxering: taxering — -------- årlig taxering.

12

§.

1 mom. Till medlemmar------------taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastig-

hetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom

kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant

i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kom­

mun inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som

tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunal­

skatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller sär­

skild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för

valet varit förfallna, erlagt desamma.

Vid kommuns----------- inom densamma.

* Senaste lydelsen av 29 § 1 morn. se SFS 1930:192, av 92 § 1 mom. och 119 § 2 inom.

se SFS 1931: 80, av 84 8 2 morn., 86 § och 123 § 2 mom. se SFS 1934: 292, av 124 a § 1 mom.

och 145 § 4 mom. se SFS 1934:295 samt av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 80 §, 90 § 2 mom.

och 143 § 1 mom. se SFS 1935:255.

11

76 §.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till

taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av

fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccisläng-

den och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt

taxeringsdistriktet angår.

Inom samma------------ mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å

förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, även­

som av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivnings-

förordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai

församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga,

då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som------------särskilt taxeringsdistrikt.

80 §.

Kronoombudet har------------ åliggande särskilt

a) att, oavsett------------ av denne;

fe) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder

behörigen iakttaget; samt

c) att, i------------ taxeringsnämndens sammanträden.

Med avseende------------ taxeringsnämndens sammanträden.

84 §.

2 morn. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 §

stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till

kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas.

Så snart -—------- omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd----------- omförmälda taxeringsnämnd.

86

§.

För varje taxeringsdistrikt eller, örn distrikt består av mer än en kommun,

för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två

längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka den ena

skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskat­

telagen äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga öv­

riga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

13

distrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så snart ske

kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande

handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mel-

lankommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och and­

ra handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst

eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla

är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skatt­

skyldige under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala

prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra hand­

lingar, som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst

eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunal­

skattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola

överlämnas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxerings­

nämndernas protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar — — — i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels, så­

vitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar örn sådan befrielse

från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunal­

skattelagen samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt och 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet, dels ock pröva

besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Vad el­

jest ------------ särskild prövningsnämnd.

Om rätt------------ och 129 §.

98 §.

Alla beslut------- - ■— bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller bli­

vit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det

exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt,

och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till

kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och kom­

munal progressivskatt, dels för taxering till särskild skatt å förmögenhet och

dels för virkestaxering. Närmare föreskrifter örn längdföringen meddelas av

Kungl. Majit.

Nämndens protokoll------- -— särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt av­

skrift, skola i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, dels tillhandahållas dem,

statsbeskattningen. Efter remiss ha utlåtanden över promemorian avgivits

av kammarrätten, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet och länssty­

relserna i samtliga län.

Jämsides med berörda utredning lia inom finansdepartementet fortgått

vissa undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och i utlan­

det. Dessa undersökningar ha verkställts av professorn vid handelshögsko­

lan i Göteborg E. R. Lindahl och numera docenten vid Lunds universitet C.

Welinder, vilka den 26 juli 1935 av Kungl. Maj:t förordnades att såsom sak­

kunniga biträda inom finansdepartementet med utredning av vissa skatte­

frågor. Vid nyssnämnda promemoria fanns såsom bilaga fogad en prelimi­

när översikt över dessa undersökningar. Resultaten av de sakkunnigas utred­

ningar, som nu slutförts, komma att i dagarna offentliggöras i en särskild

publikation (Statens off. utredn. 1936: 18).

I detta sammanhang torde böra erinras om att frågan om en differentie­

ring av de skattefria avdragen efter familjeförhållanden varit föremål för ut­

redning inom befolkningskommissionen, som i ett den 11 december 1935

dagtecknat betänkande angående familjebeskattningen (Statens off. utredn.

1936: 13) framlagt förslag i ämnet.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

Tillkomsten av nu gällande bestämmelser.

I anslutning till framställningen i departementspromemorian torde jag

först få redogöra för tillkomsten av nu gällande bestämmelser rörande

statsskatterna å inkomst och förmögenhet.

1910 års inkomst- och förmögenhetsskatt. Genom 1910 års förordning in­

fördes i Sverige för första gången skatt å förmögenhet. Detta skedde i den

formen, att vid taxering av den skattskyldige till den uppskattade inkomsten

la

des ett belopp, motsvarande

V«o

av den skattskyldiges nettoförmögenhet.

Summan av inkomsten och förmögenhetsdelen utgjorde det till inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerade beloppet, å vilket — sedan eventuellt avdrag

skett på grund av höga levnadskostnader, försörjningsplikt eller sär­

skilda ömmande omständigheter — skatten beräknades. Anledningen till

denna anordning av förmögenhetsskatten framgick redan av den i proposi­

tionen framlagda författningstexten: »För beskattning av förmögenheten

upptages i det taxerade beloppet en tredjedel av förmögenhetens till fem pro­

cent beräknade avkastning eller således en sextiondedel av den uppskattade

förmögenheten.»*

1 Förslaget byggde alltså i princip på den förutsättningen,

att s. k. fonderad inkomst kunde vid tillämpning av föreslagna skatteskalor

för inkomstskatten bära en skattebörda, som i jämförelse med skatten å in­

komst av arbete beräknats å ett med en tredjedel höjt inkomstbelopp. Skat­

ten var fördenskull tänkt mera såsom skatt å förmögenhetens avkastning än

såsom skatt å förmögenheten som sådan.

Inkomst- och förmögenhetsskatten enligt 1910 års författning var progres-

1 På hemställan av bevillningsutskottet antogs detta stadgande av riksdagen i en förkortad

lydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

19

siv enligt två skilda, tekniskt olika konstruerade skalor. Skatteprocenten väx­

lade mellan 0.4 °/o, avseende taxerade belopp upp till 900 kronor, och 5 %,

vilket maximum uppnåddes då det taxerade beloppet översteg 104,400 kro­

nor. För inländska aktiebolag och solidariska bankbolag tillämpades en

särskild skatteskala, avvägd efter bolagens taxerade inkomst i förhållande

till deras efter vissa grunder beräknade kapital.

Genom att i det taxerade beloppet ingick förmögenhetsdel blev enligt

förordningen jämväl förmögenhetsskatten progressiv, varvid beskattningen

av en förmögenhet av viss storlek kunde bliva olika hög beroende på in­

komstens storlek. Denna konsekvens av systemet betecknades såväl i pro­

positionen som i bevillningsutskottets betänkande som en fördel, enär för­

mögenhetsskattens beroende av ägarens inkomstförhållanden kunde antagas

i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning av förmögenhetsskattens

belopp efter skatteförmågan.

Enligt förordningens ordalydelse skulle inkomst- och förmögenhetsskat­

ten utgå med ett fixt, i förhållande till det taxerade beloppets storlek be­

stämt belopp. Vid behandlingen i riksdagen av förslaget till förordning

synes det dock hava förutsatts, att den enligt förordningen utgående skat­

ten skulle kunna procentuellt höjas eller sänkas. I sin skrivelse den 9 juni

1910 (nr 197) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för­

ordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt framhöll nämligen riksdagen,

att den förut nämnda anordningen med två skilda skatteskalor naturligen

icke medförde någon svårighet för en tillfällig ökning eller minskning av

inkomst- och förmögenhetsskatten, för den händelse anledning till sådan

förändring skulle förekomma. Förändringen skulle nämligen kunna vidtagas

genom procentisk höjning eller sänkning av skatten. Inkomstens belopp lik­

som procentsatsen kunde lämnas åsido.

Utvecklingen efter år 1910 före 1919 års skattereform. Den direkta be­

skattningen av inkomst och förmögenhet kom så småningom att intaga en

helt annan ställning i det statliga skattesystemet än den hade under åren

närmast efter genomförandet av 1910 års skattereform. Den ordinarie in­

komst- och förmögenhetsskatten växte småningom till allt större belopp.

Dessutom framtvingade kristidens finansiella svårigheter vid sidan av nämn­

da skatt en extra beskattning, 1918 i form av tilläggsskatt och extra in­

komst- och förmögenhetsskatt samt 1919 i form av en extra inkomst- och

förmögenhetsskatt, vilken sistnämnda skatt representerade en skatteintäkt

av ungefär samma belopp som den ordinarie inkomstbeskattningen. Här­

till kom den i nära anslutning till den statliga inkomstbeskattningen utgå­

ende särskilda beskattningen av krigskonjunkturvinster. Den av riksdagen

åtminstone i viss utsträckning förutsatta rörligheten hos 1910 års skatt vann

aldrig tillämpning i praktiken.

1919 års ändringar i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

önskvärdheten av en avveckling av de extraordinära skatterna samt behovet

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

av omläggning av grunderna för skattens avvägning efter levnadskostnader­

nas höjd och försörjningspliktens omfattning föranledde år 1918 dåvarande

chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, att hemställa om be­

myndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för revision i vissa delar av

lagstiftningen rörande den direkta beskattningen till staten. Därvid anförde

föredragande departementschefen bl. a.:

Förekomsten vid sidan av varandra av flere fristående inkomstskatter

är ingalunda önskvärd. Vid utarbetande av en ny skatteskala torde densam­

ma om möjligt böra så avvägas, att, vare sig större eller mindre belopp skall

genom inkomstskatt anskaffas, detta kan ske på grund av den allmänna

inkomstskatteförordningen utan att särskilda förordningar örn extra in­

komstskatt eller tilläggsskatt varda erforderliga. — -— — Det bör alltså

eftersträvas, att progressionsskalan uti inkomstskatteförordningen bliver så

byggd, att densamma angiver de olika inkomsttagarnas relativa skattskyl­

dighet i förhållande till varandra, medan det absoluta belopp i skatt, som

skall uttagas, kan fixeras efter varje års behov av skatteintäkt.

På grundval av utlåtanden från de tillkallade sakkunniga —- inkomstskat-

tesakkunniga — framlades till 1919 års riksdag proposition (nr 259) om

ändring i vissa delar av 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhets­

skatt. Propositionen godkändes i huvudsak av riksdagen. De nya bestäm­

melserna inneburo i avseende å familjebeskattningen ökad differentiering

genom systemet med ortsavdrag och familjeavdrag. I detta sammanhang

äro emellertid av större betydelse de ändringar, som gjordes i skatteskalorna

för fysiska och juridiska personer, samt den i samband därmed vidtagna an­

ordningen för skattens förvandlande till en rörlig skatt. De i författningen

intagna tarifferna fastslogos utgöra blott ett slags grundtaxa, i det att in­

komst- och förmögenhetsskatten bestämdes skola utgå med för varje år be­

slutad, för alla skattskyldiga enhetlig procent av enligt tarifferna uträknade

grundbelopp. Skattetariffen för andra skattskyldiga än inländska aktiebolag

och solidariska bankbolag var anordnad som skiktskala med en skatteprocent

å 3 °/o i lägsta skiktet — då det beskattningsbara beloppet icke överstege

10,000 kronor — och 15 % i högsta skiktet, som avsåg den del av sagda

belopp, som överstege 1,000,000 kronor; grundbeloppet skulle dock icke i

något fall överstiga 12 % av det beskattningsbara beloppet, vilket procenttal

inträdde vid ett beskattningsbart belopp å 1,226,670 kronor. Vid skatteta-

riffens bedömande bör beaktas dels betydelsen av orts- och familjeavdragen,

dels verkan av den s. k. »bankningsregeln», d. v. s. den regel enligt vilken

den del av det taxerade beloppet som översteg summan av orts- och familje­

avdragen men ej dubbla denna summa, skulle medräknas endast till hälften.

För aktiebolagen och de solidariska bankbolagen antogs en tariff, enligt vil­

ken grundbeloppet skulle utgöra 1,5—12 % av den taxerade inkomsten allt­

efter dennas storlek i förhållande till kapitalet (aktiekapital och reservfond).

I en i december 1918 till chefen för finansdepartementet ingiven prome­

moria hade inkomstskattesakkunniga, vilka framlagt ett förslag som allenast

i mindre mån avvek från det sedermera antagna, anfört bl. a. följande angå­

ende utarbetandet av de nya skatteskalorna:

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

21

Vill man ordna en skatteskala, så att den kan procentvis avsevärt för­

höjas eller minskas allt efter behov, får den icke hava allt för stark spän­

ning, d. v. s. skillnaden mellan högsta och lägsta skattekvot får icke vara allt

för stor. De sakkunniga äro mest benägna för en skatteskala, sådan, att

skattens grundbelopp närmast skulle motsvara nuvarande ordinarie inkomst-

och förmögenhetsskatt jämte tilläggsskatten för år 1918. Lägsta skattesatsen

skulle då bliva 3 °/o och den högsta 10 °/o av det beskattningsbara beloppet.

Med en sådan skala torde man utan större olägenhet kunna uttaga upp till

200 %, d. v. s. dubbla beloppet av de föreslagna normala skattesatserna

(grundbeloppen). Skulle högre direkt skatt behöva uttagas än som kan vin­

nas genom en fördubbling av grundbeloppen, torde det visa sig nödvändigt

att revidera själva skatteskalan.

Beträffande den av de sakkunniga slutligen framlagda skatteskalan för fy­

siska personer, vilken sedermera antogs av riksdagen, framhöllo de sakkun­

niga, att då progressionen fortsatts så långt, att grundbeloppets maximum

fastställts till 12 °/o av beskattningsbara beloppet, skalans elasticitet givetvis

minskats med den sålunda ökade spänningen hos densamma.

I den förut omnämnda propositionen nr 259 gjordes av föredragande de­

partementschefen, statsrådet Thorsson, följande uttalande rörande skatte­

skalans elasticitet:

En missuppfattning av det föreliggande förslaget innebära de i vissa myn­

digheters utlåtanden förekommande antaganden, att de föreslagna skatteska­

lorna vore begränsade nedåt, men icke uppåt, eller anordnats såsom minimi-

skalor. Med anledning av denna missuppfattning torde böra understrykas,

att vid skalornas konstruktion progressionen anordnats så, att de framkomna

grundbeloppen vid växlande skattebehov kunde med enhetlig procentsats

ökas eller minskas. Örn skalan anordnats såsom en minimiskala, vilket

skulle hava föranlett vida lägre skattesatser än de nu föreslagna, hade den

förlorat en icke ringa del av sin smidighet, enär grundbeloppen då icke kun­

nat, såsom nu har ansetts möjligt, även procentuellt minskas. Genom att

skalan anordnas såsom en genomsnittsskala, som möjliggör uttagande av

ett jämförelsevis ordinärt skattebehov, har dess elasticitet avsevärt ökats just

därigenom, att inom antydd gräns skatten kan utan större olägenhet bestäm­

mas till belopp, som vid ännu större skattebehov överstiger, men vid min­

skat behov understiger grundbeloppen. Det torde få anses självfallet, att,

där skattebehovet icke kräver uttagande av skatt, motsvarande fulla grund­

beloppet, en lägre procentsats än 100 % därå bör komma till användning.

Införandet i förordningen av en uttrycklig begränsning av grundbeloppets

ökning lärer icke binda en framtida riksdag, då ju riksdagen är oförhindrad

att när som helst själv ändra eller upphäva förordningen i denna del. Det

av mig förordade förslaget upptager fördenskull inga bestämmelser vare sig

örn maximum eller minimum av skatt.

Bevillningsutskottet yttrade i denna punkt bl. a. följande:

Inom utskottet bar varit ifrågasatt, att i författningen borde fastslås visst

maximum för skattesatsernas böjande över grundbeloppen. Då emellertid,

såsom också departementschefen påpekat, en framtida riksdag är oförhind­

rad att ändra eller upphäva en sådan maximibcstämmelse, bär utskottet av­

stått därifrån. I stället bar utskottet tagit fasta på departementschefens

uttalande, att det finge anses självfallet, att, där skattebehovet icke krävde

uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppen, en lägre procentsats

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

än 100 procent därå borde komma till användning, samt å den likaledes i

propositionen antydda förutsättningen, att högre skatt än 200 procent av

grundbeloppen icke kunde tänkas komma i fråga. I sistnämnda avseende

vill utskottet dessutom framhålla, hurusom de sakkunniga, vilkas förslag i

ämnet legat till grund för Kungl. Maj:ts förslag, visserligen också räknat

med möjligheten att uttaga 200 procent av grundbeloppen, men därvid ut­

gått från tariffer med maximisatser av 10 procent. Med hänsyn till den

skärpning, de nu föreslagna tarifferna innesluta, torde kunna ifrågasättas,

om ej det av departementschefen förutsatta maximum vid praktisk tillämp­

ning finge underkastas någon reduktion.

Redan det första år de nya bestämmelserna tillämpades, nämligen år 1920,

nödgades man fastställa grundbeloppsprocenten till 155. T. o. m. budget­

året 1924/1925 utgjorde procenttalet härefter 175, den högsta hittills upp­

nådda siffran. Senare sjönk utdebiteringssiffran i etapper, så att den bud­

getåret 1928/1929 — det sista för vilket gällde bestämmelserna i 1910 års för­

ordning — utgjorde 150 %.

1928 års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Förord­

ningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

som ersatte 1910 års förordning och fortfarande är gällande, innebär i de

avseenden varom nu är fråga icke några större ändringar. Anordningen med

fastställande varje år av visst procenttal av grundbelopp för vinnande av

rörlighet i skattesystemet har bibehållits. Såväl för fysiska personer som

för aktiebolag gälla de skatteskalor, som infördes år 1919. Samma tariff

som för fysiska personer gäller för oskifta dödsbon, svenska ekonomiska

föreningar och utländska bolag.1 För andra juridiska personer är beskatt­

ningen proportionell, därvid olika skattesatser gälla för skilda kategorier.

För budgetåren 1929/1930—1932/1933 fastställdes procenttalet för utdebi­

teringen till 145, för budgetåret 1933/1934 till 165 samt för budgetåret 1934/

1935 ävensom för innevarande budgetår till 170. För budgetåret 1936/1937

har i statsverkspropositionen föreslagits, att inkomst- och förmögenhetsskat­

ten skall utgå efter procenttalet 150.

Utjämningsskatten. I 1928 års skattesystem ingår utom den statliga in­

komst- och förmögenhetsskatten ännu en statsskatt å inkomst och förmö­

genhet, nämligen utjämningsskatten. Avkastningen av denna skatt, vilken

ersatte den förutvarande utjämningsandelen av den kommunala progressiv­

skatten, användes till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra

menigheter emellan. Utjämningsskattens grundbelopp utgjorde enligt för­

ordningens ursprungliga lydelse

V3

av den kommunala progressivskattens

grundbelopp men höjdes år 1934 till % av detsamma. Skattesatsen för ut­

jämningsskattens grundbelopp utgör efter nämnda höjning, såvitt angår

andra skattskyldiga än svenska aktiebolag,

V3

—3 % av det beskattningsbara

beloppet, vilket i regel är detsamma som det till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt beskattningsbara beloppet. Utjämningsskatten har sedan år

1932 uttagits med hela grundbeloppet. Emellertid har utjämningsskatten

t

1 Från och med år 1934 hava hit hänförts även s. k. familjestiftelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

23

jämte de övriga medel, som enligt särskilda bestämmelser disponeras för

skatteutjämning — skatt som erlägges på grund av taxering för gemensamt

kommunalt ändamål samt hälften av den särskilda skatten å vissa lotterivin­

ster — de senaste åren icke förslagit till ändamålet, utan skatteutjämnings-

medlens fond har måst förstärkas genom anslag å allmänna budgeten, upp­

gående till för budgetåret 1933/1934 4 miljoner kronor samt för ett vart av

budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 10 miljoner kronor. För budgetåret

1936/1937 har föreslagits anvisande av ett anslag för samma ändamål å 4 mil­

joner kronor.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt d förmögenhet.

Av statsfinansiella skäl har under de senaste åren den statliga beskattningen

utökats med ytterligare två skatter, extra inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt uttogs första gången för budget­

året 1932/1933 i enlighet med en år 1932 av riksdagen antagen förordning

örn dylik skatt. På grund av särskilda, med denna förordning i stort sett

likalydande förordningar har därefter extra inkomst- och förmögenhets­

skatt utgått jämväl för budgetåren 1933/1934—1935/1936; förslag till för­

ordning för år 1936 har i proposition förelagts årets riksdag. Skatten er­

lägges av fysiska personer och oskifta dödsbon (numera även familjestiftel­

ser), för vilka det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings­

bara beloppet överstiger 6,000 kronor, och utgår enligt skiktskala med procent­

satser från 0.5 till 4 %.

1934 års riksdag beslöt, med bifall i huvudsak till av Kungl. Majit fram­

lagt förslag (prop. nr 200), uttagande för nämnda år av en särskild skatt

å förmögenhet. Enligt den därom utfärdade förordningen skulle skatt er­

läggas av fysisk person, oskift dödsbo, utländsk juridisk person och familje­

stiftelse, därest den enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt skattepliktiga förmögenheten överstigit 50,000 kronor. I skattelind-

rande syfte meddelades bestämmelser örn reduktion av den skattepliktiga

förmögenheten i fall då den lämnat ingen eller låg avkastning. Sålunda

skulle det till förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet utgöra högst ett

belopp motsvarande 25 gånger det för den skattskyldige enligt inkomst- och

förmögenhetsskatteförordningen beskattningsbara beloppet, dock minst 50 °/o

av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten skulle utgå enligt skikt­

skala med procenttalen 1—5 promille, vilken sistnämnda skattesats avsåg

skiktet över 1,000,000 kronor.

Jämväl för år 1935 uttogs jämlikt ny förordning särskild skatt å förmö­

genhet enligt enahanda grunder. Till 1936 års riksdag har proposition av­

givits med förslag till en med 1935 års förordning överensstämmande för­

ordning för år 1936.

I detta sammanhang torde jag även få i korthet beröra den i det svenska

skattesystemet sedan äldre tid kvarstående personella statsskatten, mantals-

penningarna.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Enligt § 1 i förordningen den 24 april 1863 angående mantalspenningar-

nas utgörande skola mantalspenningar erläggas med 40 öre för man och 20

öre för kvinna av en var, som uppnått 18 års ålder. Från utgörande av man­

talspenningar äro dock undantagna personer, som åtnjuta fattigunderstöd,

gemenskapen vid arméns och flottans värvade regementen och kårer samt

den egentliga lappallmogen ävensom de, vilka, enligt vederbörande kom­

munalstyrelses intyg, böra för fattigdom eller sjuklighet befrias från denna

avgift.

Frågan om avskaffande av mantalspenningarna har vid flera tillfällen

varit föremål för övervägande. Därvid har i allmänhet jämväl upptagits

spörsmålet om avskaffande av övriga personella utskylder, sjukvårdsavgiften

och folkskoleavgiften. Av dessa avgifter utgår sjukvårdsavgiften till lands­

tingen och de städer, som icke deltaga i landsting, under det att folkskole­

avgiften, vars uttagande icke är obligatoriskt, tillfaller vederbörande skol­

distrikt. Vardera avgiften utgör högst 50 öre för man och 25 öre för kvinna

samt betalas av var och en, som erlägger mantalspenningar.

1923 års riksdag anhöll •—- i anledning av inom första kammaren väckta

motioner — i skrivelse (nr 315), att Kungl. Maj:t ville föranstalta om ut­

redning, huruvida de personliga avgifterna lämpligen kunde upphävas, samt

för riksdagen framlägga det förslag, som kunde av utredningen föranledas.

I motiveringen för sin anhållan framhöll riksdagen bl. a., att skäl kunde åbe­

ropas saväl för som mot avskaffande av de personliga avgifterna. Av verk­

ställd undersökning franninge, att kostnaderna för debiteringen ingalunda

kunde anses höga i förhållande till de utdebiterade beloppen. Däremot

kunde arbetet med indrivning av restantieposter i de säkerligen jämförelsevis

fataliga fall, då den skattskyldige påförts enbart kapitationsavgifter, antagas

i regel vara betydande i förhållande till de belopp, som skulle indrivas. Å

andra sidan skulle sannolikt ett avskaffande av de personella avgifterna

kunna medföra olägenheter. I många fall, framför allt då den skattskyl­

dige taxerats till bevillning men icke till inkomst- och förmögenhetsskatt,

påfördes denne å kronodebetsedeln ett obetydligt belopp i krono- och lands­

tingsskatt. Därest de personliga avgifterna borttoges, skulle helt säkert i

dylika fall en disproportion mellan skattebelopp och kostnader uppstå. Även

ur principiell synpunkt skulle skäl kunna anföras för bibehållande av en vid

sidan av skatten å inkomst utgående personlig avgift. I den mån förmåga

att betala en sådan avgift förelåge, syntes det riksdagen riktigt, att varje

medborgare bidroge åtminstone till de direkta merkostnader för registre­

ring och dylikt, som han förorsakade det allmänna. Det syntes icke sällan

inträffa, att personer, oaktat de icke åtnjutit inkomst av det slag eller till

den storlek att denna gjordes till föremål för beskattning, till följd av andra

omständigheter såsom exempelvis underhåll från närstående besutte en lika

stor betalningsförmåga som många för inkomst taxerade personer. Vissa

i motionerna påvisade missförhållanden syntes dock påkalla en utredning.

Därest en sådan utredning gåve vid handen, att de personliga avgifterna

icke lämpligen borde avskaffas, borde, enligt riksdagens mening, tagas under

25

övervägande, om icke sättet för dessas påförande och indrivning kunde under­

gå reformering.

över riksdagens skrivelse avgåvo kammarrätten och länsstyrelserna in­

fordrade utlåtanden. Därvid uttalade sig elva länsstyrelser för bibehållande

av de personliga avgifterna samt vidtagande av de förenklingar, riksdagen

ansett kunna vinnas i fråga om avgifternas påförande och uttagande, medan

tio länsstyrelser förordade avgifternas avskaffande. Överståthållarämbetet

och tre länsstyrelser funno visserligen principiella skäl tala för avgifternas

avskaffande men uttalade, att, därest desamma av finansiella skäl ansåges

böra bibehållas, förenklingar borde vidtagas i fråga örn avgifternas påförande

och uttagande.

Kammarrätten anförde bl. a., att de skäl, som åberopats för avskaffande

av de personliga utskylderna, icke kunde frånkännas en viss giltighet. Det

kunde ju icke bestridas, att uttagandet av rent personliga skattebidrag icke

överensstämde med den på beskattningsväsendets område i allmänhet till-

lämpade grundsatsen, att skattskyldigheten skulle stå i ett visst förhållande

till skatteförmågan. Emellertid gällde frågan avskaffandet av personella

skatter, som ägde hävd för sig samt därjämte utginge med så ringa belopp,

att de icke kunde innebära någon nämnvärd tunga ens för de sämst lottade

bland dem, vilka de avfordrades. Under erinran tillika, att något allmän­

nare missnöje med de ifrågavarande skatterna icke försports, uttalade kam­

marrätten som sin mening, att praktiska lämplighetssynpunkter borde läggas

till grund för avgörandet.

Statskontoret och riksräkenskapsverket hade i gemensamt yttrande till be­

villningsutskottet funnit motionen om avskaffande av mantalspenningarna

med hänsyn till det arbete, som vore förenat med deras påförande, uppbörd,

indrivning och redovisning, jämfört med de belopp, varmed de utginge, väl

motiverad. Därest icke samtidigt med mantalspenningarna jämväl övriga

personella utskylder, nämligen sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften, bort-

toges, skulle man emellertid enligt ämbetsverken icke vinna något väsentligt

med denna förenkling i skattehänseende. Endast under förutsättning att

alla personella utskylder samtidigt avskaffades kunde ämbetsverken till­

styrka bifall till motionen. Samtidigt framhöllo emellertid ämbetsverken, att

de dåvarande ovanligt stora budgetsvårigheterna kunde påkalla mantalspen-

ningarnas bibehållande.

Vissa allmänna synpunkter på beskattningen.

Innan jag övergår till en redogörelse för den utredning och de förslag som

framlagts i den inom departementet upprättade promemorian, torde jag här,

i omedelbar anknytning till föregående historik, få i korthet redogöra för

de nu gällande direkta statsskatternas plats inom skattesystemet och fördel­

ning på olika inkomstklasser samt för vissa därmed sammanhängande spörs­

mål. Framställningen utgör väsentligen en sammanfattning av de i föreva­

rande sammanhang viktigaste resultaten av undersökningarna av det samla­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

de skattetrycket i Sverige och i utlandet. Vissa av de sakkunniga samman­

ställda översiktstabeller torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet

(bilaga A).

Budgetåret 1932/1933, den senaste period för vilken en beräkning av det

samlade skattetrycket nu är möjlig, utgjorde de statliga och kommunala

skatterna å inkomst och förmögenhet för fysiska personer, oskifta dödsbon,

ekonomiska föreningar etc. cirka 46 procent av den totala samhälleliga skatte­

belastningen (vari ej inräknats till jordbruksregleringen hänförliga avgifter).

Bortsett från engångsartade förmögenhetsskatter — arvsskatt och vissa andra

stämpelmedel å förmögenhetsöverlåtelser, som i detta sammanhang äro av

mindre betydelse — härflöto det allmännas skatteintäkter i övrigt från skat­

ter å aktiebolag samt förbrukningsskatter och tullar (inklusive automobil-

skattemedel). En efter enahanda grunder gjord jämförelse för den statliga

beskattningens del avseende budgetåret 1934/1935 ger vid handen, att den

statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, vars uppbyggnad och till­

komst belysts i den föregående historiken, utgjorde i runt tal 20 procent av

totalbeloppet av till staten inflytande skatter. Det är under dessa omständig­

heter naturligt, att inkomst- och förmögenhetsskatt till staten vid en under­

sökning av de samlade skatterna på olika inkomsttyper och inkomstklasser i

flertalet fall visat sig vara av relativt underordnad betydelse.

Örn man summerar trycket av de skatter, vilka direkt eller indirekt be­

lasta fysiska personers inkomster och äro åtkomliga för statistiska beräk­

ningar, nås följande resultat. Familjer inom de lägre inkomstskikten, hu­

vudsakligen tillhörande lantbrukar- och arbetarklassen, för vilka inkomsten

per yrkesutövare i regel understiger 3,000 kronor, ha en skattebelastning som

i genomsnitt uppgår till cirka 15 procent av inkomsten. I ett inkomstläge

på 3,000 kronor uppgå de direkta statsskatterna å arbetsinkomst emellertid

till blott 1.1 procent av inkomsten. För medelklassfamiljer med en inkomst

per yrkesutövare av i regel under 10,000 kronor stiger skattebelastningen till

17 å 18 procent för arbetsinkomst och till något mer än 20 procent för kapi­

talinkomst (beräknad efter en räntefot av 4 1/2 procent). Motsvarande pro­

centtal för den direkta statsbeskattningen i ett inkomstläge å 10,000 kronor

äro 3.6 och 8.4 procent. För de återstående högre inkomstskikten stiger det

samlade skattetrycket efter en måttligt progressiv skala, så att det för höga

inkomster (200,000 kronor) uppgår till cirka 30 procent för arbetsinkomst

och 50 procent för kapitalinkomst. En arbetsinkomst av 200,000 kronor bär

emellertid en direkt statsskatt å endast 14.6 procent, medan en kapitalinkomst

av samma storlek beskattas med 33.0 procent. — Samtliga dessa uppgifter

avse skattebetalare med hustru och ett barn i kommun med en utdebitering

motsvarande genomsnittet för hela riket. Vid beräkningen av den indirekta

beskattningen har antagits, dels att skatten i fråga i sin helhet håres av kon­

sumenterna, dels att skattebetalarens konsumtion är den inom respektive in­

komstklasser genomsnittliga. Såväl olikheter i den kommunala utdebiterin­

gen som variationer i konsumtionsvanorna medföra avsevärda avvikelser

från det ovan beräknade skattetrycket. Betydelsefullast torde de olikheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

27

vara som äro förbunda med variationer i spritkonsumtionen. De vid beräk­

ningen av skattetrycket uteslutna skatterna äro förut omnämnda engångs-

artade förmögenhetsskatter, aktiebolagsskatter och automobilskattemedel,

inalles inemot 20 procent av den totala skattebördan.1

1 Beträffande den tillämpade beräkningsmetoden och för denna grundläggande antagan­

den anföra de sakkunniga bland annat följande.

Det är omöjligt att föra någon objektiv bevisning om hur den totala skattebördan i

sista hand fördelas på de olika inkomstklasserna. Detta skulle nämligen förutsätta, att

det vöre möjligt att fastställa, hur mycket de olika klassernas ställning skulle förbätt­

ras i det (i verkligheten icke tänkbara) fallet, att inga skatter utginge men att sam­

hällsmedlemmarna trots detta skulle komma i åtnjutande av de fördelar, som det all­

männas verksamhet bereder dem. De beräkningar, som här verkställts angående skatte­

trycket på olika inkomstklasser, avse endast att klargöra, i vilken riktning frågan skulle

lösas, om man överbryggar alla de teoretiska och praktiska svårigheter, som i verklig­

heten göra en lösning av problemet omöjlig, genom att basera utredningen på vissa be­

stämda (och icke bevisbara) antaganden rörande de olika skatternas incidens.

De antaganden, som gjorts angående de svenska skatternas incidens, gå i stort sett ut

därpå, att de direkta skatterna på fysiska personer bäras av de personer, som betala

dem, under det att de indirekta skatterna i sin helhet övervältras på konsumenterna. Till

försvar för dessa antaganden torde kunna anföras, att de äro mindre godtyckliga än

några andra möjliga antaganden. Vad först angår de direkta skatterna, framstår det

nämligen under nuvarande förhållanden knappast såsom sannolikt, att de i någon större

grad övervältras från vissa klasser till andra. Detta skulle nämligen förutsätta, att ut­

budet av de produktionsfaktorer, som beröras av ifrågavarande skatter, skulle märkbart

påverkas av dem, exempelvis att kapitalbeskattningen skulle driva kapitalet ut ur landet

eller medföra en sådan minskning av sparandet, att följden bleve en höjning av ränte­

läget och en motsvarande nedpressning av nivån för arbetslöner och jordräntor, eller att

beskattningen av arbetslönerna skulle på motsvarande sätt medföra en minskning av

arbetsutbudet och en därav orsakad höjning av lönenivån. Det är härvid fråga örn teo­

retiska möjligheter, som för närvarande ej kunna sägas ha någon större grad av aktuali­

tet. I alla händelser torde ett bestämt antagande i någon viss riktning framstå såsom

mera godtyckligt än det antagande, som lagts till grund för framställningen.

De viktigaste indirekta skatterna falla på rusdrycker och tobak, och att dessa i hu­

vudsak bäras av konsumenterna, torde ej någon vilja bestrida. Man kan visserligen visa

på möjligheten, att en övervältring kan ske från konsumenterna till andra inkomstklas­

ser, exempelvis att arbetarna genom en löneförhöjning skaffa sig någon kompensation

för den ökning av levnadskostnaderna, som orsakats av dessa skatter. Men det är givet­

vis omöjligt att föra någon bevisning härom, och varje antagande i denna riktning skulle

framstå såsom mycket godtyckligt. Beträffande de övriga indirekta skatterna, vilka till

största delen uttagas i form av tullar, är incidensfrågan mer invecklad, och med hänsyn

härtill har det också ansetts lämpligt att hålla dessa skatter skilda från de övriga. Dessa

skatter äro emellertid ej av den storleksordningen, att de i någon avsevärd grad för­

rycka den bild, som erhålles av skatteprogressionen.

Vid beräkningen av det indirekta skattetrycket måste man emellertid ej endast göra

ett antagande i övervältringsfrågan, utan även utgå från vissa förutsättningar angående

storleken av de beskattade varornas konsumtion inom olika inkomstklasser. Beträffande

de viktigaste varorna, rusdrycker och tobak, ha specialundersökningar utförts angående

konsumtionsvanorna inom olika samhällsklasser, men på grund av bristfälligheten

hos det statistiska material, som funnits tillgängligt, måste alla slutsatser göras med stora

reservationer. Då dylika undersökningar ej kunnat utföras för övriga varor, har den

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Innan jag övergår till en närmare karakteristik av fördelningen av skatte­

trycket på olika inkomstklasser och dess beroende av olika skatteformer, tor­

de jag till komplettering av det anförda få i korthet erinra örn den för Sve­

rige utmärkande inkomstfördelningen, vilken ger den rätta bakgrunden till

bedömandet av den sociala betydelse som tillkommer skattetryckets fördel­

ning på olika inkomstklasser.

Till inkomstgruppen med en årsinkomst per yrkesutövare upp till cirka

3.000 kronor hör, enligt på 1930 års folkräkning grundade beräkningar an­

gående den genomsnittliga inkomsten per yrkesutövare, icke mindre än 85

procent av Sveriges befolkning, och den andel av den totala för beskattnings-

ändamål uppgivna inkomsten som faller på denna grupp utgör cirka 58 pro­

cent. En mellangrupp med årsinkomst upp till cirka 10,000 kronor, som i

genomsnitt har 3 å 4 gånger så stor inkomst per familj som den lägsta grup­

pen, utgör 13 procent av folkmängden och förfogar över 30 procent av den

totala inkomsten. Den högsta gruppen med inkomster över 10,000 kronor,

vars medelinkomst är 13 å 14 gånger större än den lägsta gruppens, omfattar

endast 2 procent av folkmängden. På denna grupp faller cirka 12 procent

av den totala inkomsten.

Att den direkta statsbeskattningens relativa betydelse, såsom av nyss an­

förda procenttal framgått, stiger med växande inkomst, är givetvis liktydigt

med att den gestaltar sig väsentligt gynnsammare för de talrika lägre inkomst­

tagarna än den samlade beskattningen. Detta gäller i högre grad än tidigare

efter tillkomsten av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten och den

särskilda förmögenhetsskatten.

Till belysande av den progressionsskärpning som blivit en följd av infö­

randet av sistnämnda båda nya statsskatter må anföras, att för en gift per­

son med ett barn och ren arbetsinkomst inkomst- och förmögenhetsskatten

utgör vid 10,000 kronors inkomst 3.4, vid 50,000 kronors inkomst 6.1 och vid

200.000 kronors inkomst 9.8 procent. Inkluderas den extra inkomst- och för- * i

enklaste lösningen synts vara att förutsätta en konsumtion av dessa varor, som varierar

i direkt proportion till den totala konsumtionen inom de olika inkomstklasserna.

Alla antaganden rörande de beskattade varornas konsumtion avse aritmetiska medeltal

för respektive inkomstklasser. Då särskilt konsumtionen av de varor, som äro högst be­

skattade, företer en mycket stor spridning kring medeltalet, följer härav, att även skatte­

trycket i konkreta fall kan avsevärt variera kring de siffror, som här anföras. Ifrågava­

rande medeltalssiffror få därför ej tagas för annat än vad de äro, nämligen vissa approxi­

mationer av skattetrycket för en hel inkomstklass, från vilka de individuella siffrorna

kunna förete stora avvikelser.

Beräkningarna ha begränsats till skatteincidensen i inskränkt mening, som hänför sig

till fördelningen av den skattebörda, som motsvarar statens inkomst av skatten. Vid kal­

kylen av denna börda har hänsyn ej tagits till den olika valör, som understundom till-

lägges de olika skattearterna, därför att de i olika grad antagas påverka nationalinkom­

sten och det allmänna välståndet. Indirekta skatter på sprit och tobak ha sålunda på­

verkat kalkylen i samma grad som direkta inkomst- och förmögenhetsskatter, trots att

de förra i det nämnda hänseendet förmenas ha ett gynnsamt och de senare eif ogynn­

samt inflytande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

29

mögenhetsskatten, erhållas i stället procenttalen 3.4, 7.4 och 12.5 procent.

Vid ren kapitalinkomst (beräknad till 4x/2 procent av förmögenhetsvärdet)

skulle skattetrycket i motsvarande fall ha utgjort för inkomst- och förmögen­

hetsskatten 5.4, 9.8 och 15.5 procent samt för nämnda skatt, den extra inkomst-

och förmögenhetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten tillsam­

mans 8.1, 19.3 och 29.7 procent.

Till följd av sin utformning utövar den kommunala beskattningen i viss

mån ett utjämnande inflytande på utvecklingen av det relativa skattetrycket

i de högre inkomstklasserna. Medan skattetrycket å arbetsinkomst, örn hän­

syn tages endast till den statliga direkta beskattningen, mellan inkomstlägena

10,000 kronor och 200,000 kronor ökas till inemot det fyrdubbla, undergår

det samlade direkta skattetrycket i motsvarande fall blott något mer än en

fördubbling.

Ägnade att skärpa det relativa skattetrycket å mindre inkomster äro de in­

direkta skatterna. En naturlig konsekvens av svårigheten att genomföra en

^beskattning och av nödvändigheten att till skatteobjekt utvälja företrädes­

vis varor med massförbrukning har blivit, att det tryck som dessa skatter

utöva är högst i de lägsta inkomstklasserna för att snabbt avtaga i betydelse

vid stigande inkomst. Det möter, som redan antytts, stora svårigheter att sif­

fermässigt bestämma det indirekta skattetrycket, icke minst till följd av att

konsumtionen av de beskattade varorna är starkt växlande även inom en och

samma socialklass. Alla beräkningar få därför bedömas med försiktighet.

Starka skäl tala dock för riktigheten av de sakkunnigas förut citerade beräk­

ning, att man, om hänsyn tages till samtliga indirekta skatter, redan för de

minsta inkomsttagarna når upp i ett samlat skattetryck på 14 å 15 procent.

För en absolutist i samma inkomstläge sjunker skattetrycket till 10 å 12 pro­

cent, för en motboksinnehavare med den för den lägsta inkomstgruppen ge­

nomsnittliga årsinkomsten som tar ut full ranson stiger det till cirka 20

procent.

En betydelsefull konsekvens av den indirekta beskattningens regressiv^

karaktär i förening med den direkta statsskattens progressiva utformning har

blivit, att progressionsgraden för det samlade skattetrycket i brytningspunk­

ten mellan de motsatta skattetyperna, närmare bestämt i inkomstlägena kring

10,000 kronor, är relativt svagare än i såväl lägre som högre inkomstlägen.

Tydligast framträder detta förhållande för kapitalinkomsternas del. Kom­

binationen av indirekt beskattning med en relativt hög kommunal beskatt­

ning medför, att den totala skattebördan för de lägre inkomstklasserna blir

relativt hög och till och med högre än i vissa andra länder, där de indirekta

skatterna tillsammantagna ha en större betydelse än i Sverige.

I förevarande sammanhang är det jämväl av intresse att se, i vad mån den

under depressionsåren genomförda skärpningen av den indirekta beskattnin­

gen och tillkomsten av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt

den särskilda förmögenhetsskatten i sitt inflytande på fördelningen av det

samlade skattetrycket motvägt varandra. Av de utförda beriikningarna att

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

döma har den relativa förskjutningen av det samlade skattetrycket mellan

år 1930 och år 1935 för arbetsinkomsternas del varit av ungefär samma styr­

ka för inkomster upp till inemot 20,000 kronor. I högre inkomstlägen har

förändringen varit ej oväsentligt starkare. För kapitalinkomsternas del vi­

sar skärpningen av skattetrycket en i stort sett genomgående och betydande

stegring med stigande inkomst. En förskjutning av skattetrycket av den

relativt mindre omfattning som möter för arbetsinkomster upp till cirka

20,000 kronor föreligger för kapitalinkomsternas del endast i inkomstlägen

upp till cirka 3,000 kronor. Höjningen av den indirekta beskattningen har

alltså motvägt de nya progressivt verkande statsskatternas inflytande för

större delen av gruppen skattebetalare med arbetsinkomst, medan däremot

dess utjämnande verkan ej varit tillräcklig för att neutralisera skattepro-

gressionens skärpning för kapitalinkomst.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria, vilken torde få bi­

fogas statsrådsprotokollet (bilaga B), har gjorts ett försök till beräkning av

hur stor del av de för nästa budgetår i statsverkspropositionen föreslagna

skattebeloppen, som kan anses hänförlig till skattehöjningar vidtagna efter

budgetåret 1930/1931. Rörande de närmare detaljerna vid beräkningen, som

i huvudsak grundats på det i statsverkspropositionen förebragta materialet

till belysande av de viktigare statsinkomsternas utveckling (Inkomsterna, bi­

laga D), torde jag få hänvisa till promemorian; den i vissa fall valda meto­

den ger sannolikt ett något för högt samlat värde på den kvarstående skatte­

ökningen. Av promemorian framgår, att om automobilbeskattningen icke

inbegripes i beräkningarna, den samlade kvarstående skattehöjningen kan

uppskattas till i runt tal 150 miljoner kronor, varav 25 å 30 procent hänföra

sig till direkt beskattning av inkomst och förmögenhet. Detta resultat stäm­

mer väl med tidigare anförda uppgifter rörande den indirekta skattens be­

tydelse för utjämningen av den extra inkomst- och förmögenhetsskattens

och den särskilda förmögenhetsskattens progressionsskärpande inflytande.

Här anförda uppgifter rörande det samlade skattetrycket äro av betydelse

såsom bakgrund till en behandling av frågan örn den lämpliga avväg­

ningen av skatteskalan för den statliga inkomst- och förmögen­

hetsskatten. Jag återkommer senare till detta spörsmål men torde redan i

detta sammanhang få redogöra för betydelsen av här berörda omständighe­

ter, bedömda med utgångspunkt från de tekniska synpunkter som anlades

på frågan, då den hittills gällande skatteskalan för den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten bestämdes vid 1919 års skattereform.

De sakkunniga, vilkas förslag lades till grund för den år 1919 beslutade

skattereformen, åsyftade med den av dem förordade skalan att vinna en ur

olika synpunkter tillfredsställande avvägning mellan skattetrycken å olika

inkomstklasser. För de sakkunniga stod det klart, att en dylik avvägning

icke kunde ske en gång för alla utan var bunden vid vissa bestämda förutsätt­

ningar.

Det dåvarande pris- och inkomstläget — efterkrigsinflationen i Sverige kul­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

31

minerade år 1920 — medförde, att de sakkunniga främst uppmärksammade

den föreslagna skalans bundenhet vid en viss prissituation. De sakkunniga

anförde i en första av dem avlämnad promemoria, att den av dem föreslagna

skatteskalan vore avsedd att vara ett uttryck för den relativa skattskyldig­

heten vid ett penningvärde närmast motsvarande det före kriget gällande.

Så länge penningvärdet ännu icke stigit till denna nivå, syntes det lämpligt

att såsom en särskild skatt i någon form bibehålla den dåvarande extra in­

komst- och förmögenhetsskatten för att därigenom motverka den på nedsätt-

ningen i penningvärdet beroende förskjutningen i den relativa skattskyldig­

heten.

Bakom de sakkunnigas här refererade ståndpunkt låg, närmare utfört, föl­

jande tankegång.

Det hade ifrågasatts, att skatteskalan borde så avvägas, att dess grundbe­

lopp skulle motsvara icke blott dåvarande ordinarie skatt och tilläggsskatten

för år 1918 utan även extraskatten för år 1918. Detta funne sakkunniga

emellertid icke möjligt. Örn man utginge från att den år 1910 uppgjorda

skatteskalan uteslutande var byggd på skatteförmåge- och lika offer-principen

såsom grund, syntes den de sakkunniga vid dåvarande penningvärde ha ut­

gjort ett någorlunda tillfredsställande uttryck för sagda princip, örn man

bortsåge därifrån, att progressionen avstannat för tidigt eller redan vid ett

taxerat belopp av 104,500 kronor. Anledningen till att man under tiden för

världskriget ansett sig icke kunna uttaga erforderlig ökad skatt genom pro­

centuell förhöjning av den ordinarie skatten hade enligt de sakkunnigas upp­

fattning icke varit, att denna skatteskala ursprungligen varit felaktigt avvägd

utan fastmer att nedsättningen av penningens värde åstadkommit en högre

relativ beskattning av de smärre inkomsterna än som med skalan avsetts.

Sakkunniga avsågo med detta uttalande närmast det förhållandet, att vid

en försämring av penningvärdet, som kompenserades genom en höjning av

inkomsterna, inkomster av samma reala värde till följd av progressionen ble-

vo beskattade efter en högre skattekvot. Emellertid äger den av de sakkun­

niga uttalade tesen om penningvärdets inflytande på skattetrycket, såsom

antydes i ett av utlåtandena över de sakkunnigas förslag, en vidsträcktare

giltighet, i det att det reala skattetrycket ökas för de smärre inkomsterna i för­

hållande till de större, oavsett progressionen, på grund därav att en oför­

ändrad skatteprocent vid en minskning av inkomsternas realvärde betyder en

ökning av det reala skattetrycket som blir störst för de smärre inkomsterna.

I en senare promemoria modifierade de sakkunniga i viss mån sitt tidi­

gare förslag. Sålunda förordade de, att den efter ett högre penningvärde an­

passade skatteskalan skulle kompletteras med skattefria avdrag graderade

med hänsyn till penningvärdets förändringar i stället för med en progressiv

extra skatt. En anpassning av skattetryckets fördelning på olika inkomst­

klasser kunde nämligen enligt de sakkunnigas mening lika väl eller bättre

vinnas på denna väg.

Prisutvecklingen under åren efter skattereformen gick visserligen i den rikt­

ning varmed de sakkunniga ansett sig böra räkna, men prisnivån från tiden

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

före kriget återställdes aldrig, utan levnadskostnaderna stannade på en nivå

mer än 50 procent högre än förkrigstidens. Bedömd ur de synpunkter, som

vörö ledande vid utformningen av 1919 års skatteskala, har skalan för in­

komst- och förmögenhetsskatten sålunda under hela den följande tiden varit

avvägd till relativ nackdel för de lägre inkomsttagarna. Från de sakkunni­

gas utgångspunkter skulle detta förhållande ha kompenserats, om även av­

dragen varit högre, än vad de sakkunniga föreslogo under förutsättning av

återgång till förkrigstidens prisnivå. Så har emellertid icke varit fallet; den

av de sakkunniga föreslagna justeringen av avdragen med hänsyn till pen­

ningvärdets avvikelser från den nivå, för vilken skatteskalan avpassats, har

endast delvis genomförts. Vid bedömandet av de tillämpade avdragens be­

tydelse för skalans avvägning ur de sakkunnigas synpunkter bör uppmärk­

samhet ägnas även följande förhållande. Sedan tiden för genomförandet av

1919 års skattereform torde en viss förskjutning ha inträtt i åsikterna beträf­

fande existensminimum och den därefter anpassade skattefrihetsgränsen.

Till följd av att levnadsstandarden förbättrats torde numera en höjning av

avdragen allmänt betraktas såsom naturlig. Örn hänsyn tages till denna för­

ändring i det allmänna betraktelsesättet, kan man, med fullföljande av de

sakkunnigas tankegång, hävda, att en riktig avvägning av skatteskalan, även

oavsett prisutvecklingen, skulle förutsatt en justering därav till förmån för

de lägsta inkomsttagarna.

När behovet av ökade statsinkomster under depressionen framtvingade in­

förandet av nya skatter, är det redan på grund av vad förut anförts tydligt,

att dessa skatter, utan att man därför bröt mot 1919 års principer eller revi­

derade den avvägning mellan skattetrycken inom olika inkomstklasser, var­

till man då kom fram, i viss utsträckning kunde läggas å högre inkomster.

I samma riktning har därjämte verkat, att höga kommunala utdebiteringar

och en höjning av den indirekta beskattningen för vissa varor, som i stor ut­

sträckning äro föremål för konsumtion inom lägre inkomstklasser, ytterligare

skärpt trycket på dessa klasser. Betydelsen av senast berörda förhållanden,

vilkas inflytande på skattefördelningen likväl i någon mån motvägts av den

kommunala progressivskatten, har belysts med stöd av undersökningen av

det samlade skattetrycket i Sverige.

Ehuru det sålunda från de utgångspunkter som dikterade bestämningen av

skatteskalan år 1919 framstår såsom riktigt, att krisskatterna i väsentlig grad

lades på högre inkomsttagare, är det dock ingalunda givet, att man med dessa

skatter nått fram till en justering av progressionsgraden som motsvarar 1919

års avvägning reviderad med hänsyn till ändrade förutsättningar. Svårig­

heten att bilda sig en uppfattning örn hur olika faktorer påverkat det rela­

tiva skattetrycket, gör det omöjligt att med bestämdhet säga, huruvida den

förskjutning av skattetrycket, som krisskatterna medfört till nackdel för de

högre inkomsttagarna i förhållande till de lägre, innebär ett konsekvent full­

följande av 1919 års principer, eller örn härför skulle förutsättas, att skatten

för de högre inkomsttagarna modifierades i den ena eller andra riktningen.

Undersökningen av skattetrycket synes tyda på att svaret bör utfalla olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

33

för arbetsinkomsternas och för kapitalinkomsternas del. De högre arbets­

inkomsterna torde alltjämt intaga en i viss mån gynnad ställning, medan

däremot de högre kapitalinkomsterna utsatts för ett tryck, som relativt sett

torde få anses starkare än som följer av 1919 års principer. Med större viss­

het kan sägas, att utvecklingen medfört en relativ lindring av skattetrycket

för inkomster i läget omkring 10,000 kronor.

Vid avvägningen av 1919 års skatteskala eftersträvades även en sådan

uppbyggnad av progressionen, att skatten skulle bli i hög grad elastisk eller

m. a. o. skulle tillåta stora variationer i den procent av grundbeloppet, var­

med skatt uttoges. Ur denna synpunkt funno sig de sakkunniga böra förorda

en skatteskala med icke alltför stark spänning mellan högsta och lägsta

skattekvot. De sakkunniga synas lia ansett, att man ur rörlighetssynpunkt

knappast borde gå utöver en skala, som sträckte sig från 3 till 10 procent.

En av de sakkunniga, professor Knut Wicksell, anförde i särskilt yttrande,

till vilket de övriga sakkunniga hänvisade, att då väl i stort sett en skatt

bleve mera elastisk ju mindre progressiv den vore, så kunde det ifrågasättas,

om icke det mål, man ville uppnå med den ordinarie inkomst- och förmö­

genhetsskatten, nämligen att bekvämt kunna låta dess avkastning ökas och

minskas allt efter statsregleringens behov, bättre skulle nås genom anta­

gande av en skattetyp av något svagare progression än den föreslagna.

Men ingenting vore i vägen för att på samma gång införa eller bibehålla

en överskatt (supertax), som huvudsakligen drabbade ägarna av de stora

inkomsterna och den stora förmögenheten, åtminstone så länge sådana

statsutgifter vidmakthölles, som enligt vad erfarenheten visat huvudsakli­

gen intresserade dessa samhällsklasser.

Även med hänsyn till den tekniska anordningen av den direkta stats-

beskattningen under depressionsåren, då en skärpning av progressionen ge­

nomfördes genom fasta tilläggsskatter, har utvecklingen sålunda hittills icke

betytt en brytning med de år 1919 vägledande principerna. Den avsevärda

höjd, som skattetrycket, enligt vad de utförda undersökningarna givit vid

handen, nu nått, betyder, att möjligheterna att i önskvärd grad göra den

direkta statsbeskattningen rörlig än ytterligare begränsats. Medan begräns­

ningen av skattens rörlighet 1919 i första hand framträdde vid beskattnin­

gen av högre inkomster, torde motsatsen nu vara fallet. Vid en ytterligare

skärpning av skattetrycket på de högre inkomsterna kan läget dock otvi­

velaktigt lätt ånyo svänga örn. Allmänt sett gäller eljest, att ju flackare

den rörliga skattens progression göres, med desto högre ultagningsprocent

måste man räkna, om man vill ernå en viss inkomstökning, och desto star­

kare gör sig begränsningen av rörligheten inom de lägre inkomstskikten

gällande.

De beräkningar av det samlade skattetrycket i Sverige, för vilkas huvudre­

sultat en redogörelse tidigare lämnats, äro av intresse icke endast såsom ett

underlag för bedömningen av frågan, i vad mån förutsättningarna för den år

Bihang lill riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 232.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1919 genomförda avvägningen av skatteskalan för den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten förändrats, utan även såsom en utgångspunkt för en

diskussion av beskattningens inflytande på sparandet.

Av anförda uppgifter framgår, att drygt hälften av den för beskattnings-

ändamål uppgivna inkomsten i Sverige faller på yrkesutövare med mindre

än 3,000 kronor i årsinkomst samt att skattebelastningen på dessa inkomst­

tagare kan uppskattas till 14 å 15 procent av deras inkomster. Man har an­

ledning att antaga, att beskattningen i berörda inkomstskikt i första hand

belastar konsumtionen; sparandet är ofta bundet i form av försäkringspre­

mier, fackföreningsavgifter eller — för jordbrukets del — förbättringsarbeten.

Om skattetrycket är av betydande höjd, minskas dock otvivelaktigt även

ifrågavarande sparande. Den beräknade belastningen av inkomsterna inom

den lägsta inkomsttagargruppen synes nu vara så stor, att den måste antagas

påverka jämväl spargraden. Även en relativt ringa förskjutning av denna

är av stor betydelse, på grund av att en så avsevärd del av den totala in­

komsten faller på inkomsttagare inom ifrågavarande kategori. En förskjut­

ning av den genomsnittliga spargraden på 1 procent för inkomster under

3,000 kronor motsvarar sålunda i sitt inflytande på det totala sparandet en

förändring av spargraden för inkomster över 10,000 kronor på inemot 5

procent.

Sannolikt belastar beskattningen av högre inkomster till alldeles övervä­

gande grad sparandet. Emellertid gäller för dessa inkomster det motsatta

förhållandet mot vad som ovan antagits utmärka lägre inkomster, nämligen

att en skärpning av skattetrycket efter att först till en viss grad ha minskat

sparandet övergår till att begränsa konsumtionen.

Bristen på material till belysande av sparvanorna inom olika inkomstka­

tegorier omöjliggör mera bestämda slutsatser. Anförda uppgifter rörande in­

komstfördelningen och skattetrycket i de lägsta inkomstklasserna berättiga

likväl till antagandet, att den förskjutning av skattetrycket över mot högre

inkomstklasser, vars omfattning tidigare belysts, icke behöver betyda, att spa­

randet reducerats avsevärt mera än om tillskottet till statsinkomsterna erhål­

lits genom en över hela inkomstskalan likformig skärpning av skattetrycket.

Olika omständigheter medföra, att alltför stor vikt icke för närvarande

får fästas vid den reduktion av det individuella sparandet, vars betingelser

här diskuterats i anslutning till undersökningarna av det samlade skatte­

trycket. Den reala kapitalbildningen och investeringarna utvecklas sålunda

i viss utsträckning oberoende av detta sparande; detta gäller så mycket mera

som aktiebolagsinkomsterna, vilka utgöra underlaget för en stor del av sam­

hällets kapitalinvestering, ej utsatts för ytterligare progressiv belastning. Där­

till kommer att kapitaltillgången påverkas även av internationella kapital­

rörelser.

I redogörelsen för undersökningarna rörande det samlade skattetrycket i

Sverige och utlandet anför professor Lindahl angående här berörda problem

i huvudsak följande.

Argumentet angående de ofördelaktiga biverkningarna av höga direkta

skatter på inkomst och förmögenhet kan ges olika uttolkningar. Man kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

35

härvid avse, att beskattningen medför en överflyttning av kapital till utlandet,

att beskattningen minskar det totala sparandet i samhället och därigenom

nettotillgången på kapital eller att beskattningen sänker kapitalets och arbets­

prestationernas reala avkastning och därigenom utövar ett depressivt infly­

tande på föi-etagarverksamheten och den allmänna sysselsättningsgraden i

samhället.

Att verkningar i samtliga nu nämnda hänseenden kunna uppkomma vid

en hög inkomst- och förmögenhetsbeskattning är obestridligt. I stort sett

kan emellertid hävdas, att samma verkningar örn ock i mindre grad kunna

inträda, även när den stora massan av små inkomsttagare belastas med höga

indirekta konsumtionsskatter. I den mån argumentet kommer till använd­

ning, ej såsom skäl mot en hög beskattning överhuvud, utan såsom skäl mot

en förskjutning av skattebördan från de mindre till de större inkomsttagarna

genom ett ökat utnyttjande av den direkta beskattningsformen, gäller det alltså

att bedöma storleksordningen av de nämnda verkningarna i respektive fall.

I vilken mån en hög beskattning inom ett visst land är ägnad att ge upp­

hov till en överflyttning av kapital till utlandet, är en mycket invecklad fråga,

vid vars bedömande hänsyn får tagas till beskattningens relativa höjd inom

de olika länderna, till regleringen av de internationella beskattningsfrågorna,

till kapitalisternas möjlighet och lust att byta hemland för att därigenom

ernå en lägre beskattning etc. En utredning av denna fråga torde här vara

överflödig, då man under nuvarande förhållanden kan utgå ifrån att såväl

kapitalets som kapitalisternas rörlighet äro avsevärt hämmade av politiska

och valutatekniska faktorer. I alla händelser torde för Sveriges vidkomman­

de kunna fastslås, att den måttliga kapitalexport, som ägt rum under de se­

naste åren och som kan väntas fortsätta även under de närmaste åren, ej i

någon väsentlig mån varit eller i avgörande grad kan antagas bli påverkad

av beskattningsförhållandena. Vid tilltagande rörlighet på den internationella

kapitalmarknaden kan situationen naturligtvis bli en annan. Men örn man

bortser från rena skattedefraudationer och från den omständigheten, att ka­

pitalisterna personligen kunna följa sitt kapital till utlandet, är det ej de

direkta skatterna på fysiska personer, som härvid bli avgörande (ty för lan­

dets invånare utgå ju dessa oberoende av örn förmögenheten är placerad

inom eller utom landet), utan företagsbeskattningens, särskilt aktiebolags-

beskattningens, relativa höjd inom länderna.

Efter att ha behandlat den tidigare av mig berörda frågan örn sambandet

mellan beskattning och individuellt sparande fortsätta de sakkunniga.

När man talar örn beskattningens menliga inverkan på företagarverksam-

heten, torde man i regel åsyfta, att skatterna minska sparandet och därige­

nom begränsa det utrymme, som föreligger för nyinvesteringar. Ibland ges

argumentet emellertid en sådan utformning, att beskattningen skulle utöver

denna inverkan på sparandet ytterligare reducera företagarverksamheten.

Därvid kan avses, antingen att nyinvesteringarna på grund av bristande inci­

tament för företagarna få en mindre omfattning än som motsvaras av det

samtidiga sparandet, eller att utnyttjandet av det förefintliga realkapitalet

skulle hämmas av de höga skatterna, varigenom sysselsättningsgraden skulle

minskas även för arbetskraften, eller slutligen att skatterna på annat sätt

skulle dämpa incitamenten både hos företagare och andra personer att verka

för ekonomiskt framåtskridande, varigenom ökningen av nationalinkomst

och allmänt välstånd skulle retarderas.

Beskattningens inverkan på kapitalinvesteringarnas räntabilitet är givetvis

beroende av hur densamma utformas. I allmänhet brukar framhållas, att

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

en beskattning, som utgår generellt efter nettoinkomsten, ej inräknas i pro­

duktionskostnaderna och därför ej inverkar hämmande på näringslivet. En

stegrad skattebörda av detta slag säges nämligen ej hindra företagare, som

handla efter strikt ekonomiska principer, att fortfarande göra de investerin­

gar, vilka framstodo såsom räntabla vid en lägre skattenivå. Häremot har

emellertid invänts, att en dylik beskattning, trots att den för företagarnas

vidkommande blott innebär en reducering av det överskott, som erhalles ut­

över produktionskostnaderna, dock kan påverka investeringskalkylerna, i

den mån dessa innefatta en avvägning av alternativa utfall av en viss före-

tagarverksamhet, av vilka några äro vinstgivande och andra förlustbringan-

de. Uppskattningen av dylika »vinstchanser» och »förlustrisker», som hän­

föra sig till ett visst företagande, bör nämligen avse deras nettobelopp med

avdrag för bl. a. de skatter, som utgå i respektive fall. Och om skatteavdra­

get blir ojämnt, kan det förrycka den balans, som förut gällt för ifrågava­

rande chanser och risker. Särskilt på grund av två omständigheter kan en

beskattning av nettoinkomsten ha en dylik modifierande inverkan på värdet

av de chanser och risker, som ingå i företagskalkylen. När det är fråga om

förluster av den storleksgraden, att de absorbera mer än företagarens hela

nettoinkomst, erhålles vanligen ej något motsvarande vederlag i beskattnings­

hänseende, varför risker av denna art komma att väga relativt tyngre i kal­

kylen än förut. (Om beskattningen utgår efter den genomsnittliga inkomsten

under ett flertal år, kan en under ett år uppkommen nettoförlust medföra en

reduktion av skatten under andra år, och det anförda argumentet blir då ej

längre aktuellt.) En annan modifikation av balansen åstadkommes av skatte­

skalans progressivitet, då en chans att ernå en relativt stor vinst på grund

av det relativt större skatteavdraget får sitt värde förminskat i större grad

än chanser för små (men säkrare) vinster. Dessa två omständigheter till­

sammans kunna lia till följd, att en beskattning av nettoinkomsten kan med­

föra en reduktion av företagarverksamheten på områden, där man har att

avväga möjligheten av stora vinster gentemot möjligheten av stora förluster.

Ett annat möjligt resultat av de nämnda omständigheterna är, att i de fall,

då en företagare har att välja mellan olika investeringsalternativ, av vilka

några äro förenade med större och andra med mindre risker, han av beskatt-

ningshänsyn låter sitt val modifieras till förmån för de senare. I dessa fall

är det alltså ej fråga om en inskränkning utan endast om en annan inrikt­

ning av investeringsverksamheten. Det är naturligtvis svårt att fastställa,

vilken betydelse de nu nämnda båda verkningarna böra tillmätas i ett kon­

kret fall. Med hänsyn till företagarverksamlietens nuvarande organisation

förefaller det emellertid troligt, att de ifrågavarande verkningarna ej äro sär­

skilt framträdande.

Saken ligger något annorlunda till, när beskattningen i särskild grad be­

lastar en viss art av kapitalinvesteringar (vilket exempelvis är fallet med fas­

tighetsskatten i fråga om byggnadsverksamheten) eller ett företagande, som

bedrives i en viss form (sorn exempel kan nämnas den extra aktiebolagsbe-

skattningen). En dylik ojämnhet hos skattetrycket kan givetvis i större grad

medföra såväl en förskjutning av investeringarnas inriktning som en tendens

till inskränkning av den totala investeringsverksamheten.

Under förutsättning att penningpolitiken skötes på ett rationellt sätt, blir

likväl den totala investeringsverksamheten i samhället ej med nödvändighet

mindre än det samtidiga totala sparandet, även om det är möjligt att den kan

ta en mindre ekonomisk inriktning. Det allmänna ränteläget kommer näm­

ligen att i detta fall nedpressas i så hög grad som behövs för att investe­

ringar i erforderlig omfattning skola bli räntabla trots utgående skatter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

37

De nu anförda synpunkterna äga i stort sett giltighet också gentemot den

varianten av argumentet, att skatterna minska realkapitalets utnyttjande­

grad. Vad åter angår beskattningens inverkan på själva verksamhetsdriften,

undandrar sig denna fråga en vetenskaplig behandling.

Beskattningen av fysiska personer.

I departementspromemorian framlagda förslag.

Beträffande de förutsättningar, varifrån man vid utarbetandet av i prome­

morian framlagda förslag utgick, framhölls i denna bland annat, att konsum-

tionsbeskattningens starka ökning och den ökning som på senare tid ägt rum

även i avseende å den kommunala beskattningen på de flesta orter i riket

medfört, att skattebördan, om det statliga och det kommunala beskattnings-

systemet betraktades som ett gemensamt helt, kommit att relativt sett i ej

ringa grad skjutas över på de lägsta inkomstskikten. Beträffande de all­

männa utgångspunkterna för utredningsarbetet yttrades i anslut­

ning härtill vidare:

Avvägningen av beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra

sidan förmögenhet bör ske i ungefärligen samma proportion som den fördel­

ning, som enligt i promemorian intagen tabell1 antages gälla för 1936 års

statsskatter, alltså med 75—80 °/o av beskattningen lagd å inkomst och 20—

25 % å förmögenhet. I fråga om beskattningen av inkomst bör någon lättnad

beredas mindre inkomsttagare med beskattningsbara belopp upp till 6,000—

8,000 kronor. Å andra sidan måste såsom följd härav skattskyldiga med högre

inkomst vidkännas viss 'skatteskärpning. De nu gjorda uttalandena avse en

jämförelse mellan de föreslagna skatterna 1936 (alltså med utdebiterings-

procenten 150 för statliga inkomst- och förmögenhetsskatten) och ett nytt

skattesystem vid sådan nivå, att de nya skatterna kunna beräknas inbringa

ungefär samma skattebelopp, med vilket man räknat för år 1936.

I promemorian angåvos även vissa förutsättningar beträffande skatter­

nas tekniska anordning, vilka varit vägledande vid utredningsar­

betet.

Vid utformningen av de i promemorian framlagda skatteförslagen hade lik­

artade synpunkter anlagts på frågan om beskattningens elasticitet, som en­

ligt vad jag anfört framfördes av de sakkunniga vid utarbetandet av ny skala

i samband med 1919 års skattereform. Härom anfördes i den remitterade

promemorian.

Det är uppenbart, att med hänsyn till den växling i avseende å behovet av

uttagande av direkta skatter, som numera gör sig gällande, kravet på elasti­

citet hos skattesystemet icke kan uppgivas. Härav följer dock ej, att syste­

met måste bestå av endast rörliga skatter. Fasta skatter kunna finnas, men

för att nödig rörlighet skall uppnås torde huvudparten av den samlade skat­

ten böra härröra från rörlig skatt.

Därest å andra sidan alltför stor del av beskattningen samlas i en enda

rörlig skatt, t. ex. en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, och skat­

teskalan samtidigt göres kraftigt progressiv, leder detta till att skalans rör­

lighet starkt förminskas. En progressivskalas elasticitet avtar nämligen i

samma mån som progressiviteten skärpes, och detta gäller i särskilt hög

grad då i det beskattningsbara beloppet ingår någon större förmögenhetsdel

1 Tabellen införd nedan å sid. 40.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(vilken ju träffas av de skattesatser, som gälla för de ifrågakommande

högsta skikten i skatteskalan). Vid mera avsevärt stegrat utdebiteringsbe-

hov kan då lätt inträda en situation, där en ytterligare böjning av grund-

beloppsprocenten skulle medföra, att också vid normal avkastning av för­

mögenheten en orimligt liög andel av inkomsten åtginge till statsskatten.

Men även vid den rena inkomstbeskattningen blir, därest skatten helt är rör­

lig, elasticiteten uppåt starkt begränsad. En höjning av utdebiteringspro-

centen åstadkommer nämligen avsevärt starkare skattehöjning i de högre in­

tervallerna än i de lägre.

Dylika omständigheter ha föranlett, att vid den nu ifrågasatta omläggnin­

gen med vissa modifikationer, varom närmare förmäles i det följande, an­

setts böra upptagas ett av 1928 års bolagsskatteberedning i dess den 18 de­

cember 1931 avgivna betänkande (St. off. utred. 1931:40) efter engelskt-

amerikanskt mönster uppgjort förslag till uppdelning av inkomst- och för­

mögenhetsskatten i en rörlig och en fast del. Beredningen hade för att

kompensera ifrågasatt lindring i aktiebolagens beskattning föreslagit höjning

av förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten från 1/co till %0

samt därjämte skärpning av skatteskalan för fysiska personer med höga in­

komster, varjämte grundbeloppen i skalan höjts till en nivå, ungefär mot­

svarande 133 % av den nuvarande grundbeloppsnivån. Då på grund härav

den nya skalan finge anses ha väsentligt mindre rörlighet än gällande skala,

fann beredningen sig böra föreslå, att den statliga inkomst- och förmögen­

hetsskatten utformades såsom en rörlig, proportionell bottenskatt för alla

skattskyldiga, kompletterad med en fast, progressiv tilläggsskatt för fysiska

personer och oskifta dödsbon, när det beskattningsbara beloppet överstege

8,000 kronor.

Såsom motivering för förslaget anförde beredningen bl. a. följande: »Om

bottenskatten göres rörlig efter statsregleringens behov men tilläggsskatten

hålles oförändrad, skulle den sammanlagda beskattningen erhålla ett stort

mått av rörlighet, utan att alltför hög belastning av de större inkomsterna

och förmögenheterna behövde befaras. Nu omförmälda metod ställer sig i

tillämpningen icke mera besvärlig än den nuvarande. Såsom en fördel hos

systemet med en fast tilläggsskatt må framhållas, att någon maximering av

skatteskalan icke erfordras. Nuvarande maximering av grundbeloppsskalan

har ansetts nödvändig för att förebygga alltför stark förhöjning av de högre

skattesatserna, för det fall att särskilt hög utdebiteringsprocent påkallats av

statsregleringens behov. Men en följd därav har å andra sidan blivit, att

den del av det beskattningsbara beloppet, som ligger över den gräns, där

skalan upphör att stiga, beskattas efter lägre skattesats än de närmast under

liggande skikten, vilket resultat icke står i god överensstämmelse med den

s. k. likaofferprincipen, som ligger till grund för skatteprogressionen. Den­

na olägenhet undgås vid systemet med en fast tilläggsskatt utan att dock

någon risk för beskattningens uppdrivande till orimlig höjd förefinnes. Sy­

stemet med en rörlig proportionell boltenskatt och en fast progressiv till-

läggsskatt innebär enligt beredningens mening beaktansvärda fördelar. Det

lämnar möjlighet til! uttagande av ökade skatter av de mera bärkraftiga i

samhället utan äventyrande av skattesatsernas rörlighet. Den i systemet in­

nehållna garantien mot ytterligare kraftigt stegrad 'beskattning av de högre

inkomstskikten motväges av det förhållandet, att den lättnad i beskattnin­

gen, som vid framtida gynnsammare budgetsituation kan anses möjlig ge­

nomföra, företrädesvis förbeliålles de mindre bärkraftiga.»

Beredningen påpekade vidare, att i verkligheten en sådan reform, som så­

lunda förordades, icke vore så genomgripande, som det vid ytligt betraktan­

de kunde synas. Redan nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatten kun­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

39

de sägas i sig innesluta en proportionell bottenskatt med ett grundbelopp av

3 %> av det beskattningsbara beloppet och en tilläggsskatt med skattesatser,

som erliölles genom att de i grundbeloppsskalan ingående procentsatserna

minskades med 3. Ändringen innebure väsentligen endast, att man för de

högre skikten av de beskattningsbara beloppen på en gång toge i anspråk

det mesta av den gällande skalans spännvidd såsom ett vederlag för den

lättnad i beskattningen av bolagen och de ekonomiska föreningarna, som

föresloges.

Av de myndigheter och sammanslutningar, vilka yttrade sig över bolags-

skatteberedningens betänkande, fann ingen anledning till erinran mot bered­

ningens förslag till uppdelande av inkomst- och förmögenhetsskatten i en

proportionell, rörlig bottenskatt och en progressiv fast tilläggsskatt. För­

slaget tillstyrktes allmänt; från flera håll framhöllos förslagets betydande

förtjänster ur teknisk synpunkt samt dess egenskap att åstadkomma en rätt­

visare fördelning av skattebördan.

Angående formen för förmögenhetsbeskattning yttrades i promemorian föl­

jande.

Det nuvarande systemet av direkta skatter består — om man medräknar

de båda »extra» skatterna — av tre kombinerade inkomst- och förmögenhets­

skatter, vilka samtliga bygga å samma princip för uträknandet av det taxe­

rade beloppet (taxerade inkomsten + 1/6o av förmögenheten), samt en sär­

skild skatt å förmögenhet. Under de senaste åren har alltså förmögenhets­

skatt uttagits i två former, av vilka den ena i stort sett varit en skatt, där för-

mögenhetsbesittningen i och för sig använts såsom skattenorm. Den i de

kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatterna inneslutna förmögenhets­

beskattningen har närmast betraktats såsom en merbeskattning av själva

avkastningen å förmögenheten. Redan från början anlades å skatten det be­

traktelsesättet, att i fråga om förmögenhetsinkomst beskattningen borde i

princip träffa ett belopp, som med en tredjedel överstiger inkomsten, därvid

man räknat med 5 % avkastning å förmögenheten (V60 av förmögenheten ut­

gör 1.67 % av densamma eller x/3 av 5 °/o). Att införa merbeskattning å för-

mögenhetsavkastning i teknisk mening — vare sig genom att vid taxeringen

upptaga dylik inkomst till högre belopp än den verkliga eller all annan in­

komst till lägre belopp än den verkliga — har vid några tillfällen diskuterats

men av praktiska skäl befunnits knappast vara möjligt, bl. a. på grund av

svårigheterna att med nuvarande uppdelning av inkomst å olika förvärvs­

källor urskilja vilka belopp som böra betraktas såsom förmögenhetsavkast-

ning. Härutinnan må särskilt hänvisas till den utredning i ämnet, som före­

togs i samband med förarbetena till 1934 års proposition (nr 200) med för­

slag till förordning om särskild skatt å förmögenhet. Det har alltså vid det

förevarande reformarbetet ansetts vara att föredraga att beskattningssystemet

i huvudsak anknytes till redan gällande skatteformer.

Då en av förutsättningarna för utredningsarbetet inom departementet skulle

vara, att den nuvarande fördelningen av beskattningen mellan å ena sidan in­

komst och å andra sidan förmögenhet borde i huvudsak bibehållas, måste

såsom ett första led i arbetet ingå en undersökning angående fördelnin­

gen å inkomstskatt och förmögenhetsskatt av den nu­

varande stats beskattningen, i vad den avser fysiska personer

och med dem likställda kategorier, d. v. s. oskifta dödsbon och s. k. familje­

stiftelser.

I promemorian anfördes rörande denna undersökning:

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Det har ansetts lämpligast att, i den mån det vore möjligt, verkställa be­

räkningarna med hänsyn till läget år 1936. Man har därvid utgått från de

antaganden, som i årets statsverksproposition uppställts rörande de belopp,

som skola komma att under året debiteras i direkta skatter, således i fråga om

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten vid en grundbeloppsnivå av

150 %.

I statsverkspropositionen har beräknats, att »enskilda (= andra skatt­

skyldiga än svenska aktiebolag) skulle debiteras statsskatter å inkomst och

förmögenhet med följande belopp:

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.......................................... 115.4 milj. kr.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt .......................................... 9.6

»

»

Utjämningsskatt.................................................................................... 7.8

»

»

Särskild skatt å förmögenhet............................................................

13.2

»

»

Summa 146.o milj. kr.

Franräknas den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt samt den utjäm­

ningsskatt, tillhopa 6.8 miljoner kronor, som kunna beräknas belöpa å vissa

andra juridiska personer än aktiebolag, kvarstår ett belopp å 139.2 miljoner

kronor såsom avseende fysiska personer (inkl. oskifta dödsbon och familje­

stiftelser) .

Med användande av bl. a. statistiskt material rörande förmögenhetsför-

delningen i landet, härrörande från 1920 och 1930 års folkräkningar, samt

en inom finansdepartementet verkställd bearbetning av resultatet av 1934

års taxering till särskild skatt å förmögenhet har därefter beräknats huru

de olika skatterna fördela sig å inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Vid

beräkningarna av huru stor del av de tre nuvarande kombinerade skatterna

som utgöres av skatt å förmögenhet har man utgått från den gängse uppfatt­

ningen att i dessa skatter förmögenhetsbeskattningen betraktas som en mer-

beskattning av förmögenhetens avkastning. Den i inkomst- och förmögen­

hetsskatten ingående inkomstskatten anses följaktligen vara det primära,

d. v. s. lika med det belopp, som med tillämpning av nuvarande beskatt-

ningsgrunder (ortsavdrag, skatteskala etc.) skulle erhållas, om det taxerade

beloppet vore lika med den taxerade inkomsten utan något tillägg för för-

mögenhetsdel. Förmögenhetsskatten bestämmes med andra ord till skill­

naden mellan hela skatten och den skatt, som skulle utgått, örn förmögen-

hetsavkastningen beskattats enbart såsom annan inkomst. I korthet plägar

detta förhållande uttryckas så, att förmögenhetsdelen anses ligga i toppen

av det taxerade beloppet; den beskattas följaktligen i princip efter en högre

genomsnittsprocent än inkomsten.

Resultatet av beräkningarna framgår av följande tabell:

Beskattningen av fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser.

Beräknade debiterade belopp vid 1936 års taxering.

Total

skatt

milj. kr.

Inkomst­

skatt

milj. kr.

Förmö­

genhets­

skatt

milj. kr.

Av hela

ningen

in k. %

beskatt-

jelöpa å

förm. %

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (150 % av

grundbeloppet) ................................

108.9

94.6

14.3

86.9

13.1

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt ..............

9.6

6.7

2.9

69.8

30.2

Utjämningsskatt......................................

7.5

5.4

2.1

72.0

28.0

Särskild skatt å förmögenhet....................

13.2

—

13.2

—

100

Samtliga skatter

139.2

106.7

32.5

76.7

23.3

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

41

Omfattningen av den utredning som från angivna utgångspunkter

utförts inom departementet karakteriserades i promemorian på följande sätt.

Utredningen har i första hand åsyftat en teknisk omläggning av skatte­

systemet genom sammanförande av de nu utgående statsskatterna under så

få kategorier som det varit möjligt med hänsyn till kravet på rättvisa i be­

skattningen och de ändamål som beskattningen skall tjäna. Avsikten har

däremot icke varit att göra ändringar i gällande bestämmelser örn beräkning

av inkomst och förmögenhet, örn skattskyldighet o. dyl. Icke heller frågan

örn grunderna för beräkning av statliga ortsavdrag har i detta sammanhang

upptagits till behandling; i detta ämne föreligger numera förslag i ett av be-

folkningskommissionen den 11 december 1935 avgivet betänkande.

Föremål för utredningen ha främst varit den statliga inkomst- och förmö­

genhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda

skatten å förmögenhet. Även utjämningsskatten har emellertid inbegripits

under den ifrågasatta omläggningen. Sedan utjämningen av det kommu­

nala skattetrycket numera av kända skäl måst till stor del åstadkommas ge­

nom anslag å allmänna skattebudgeten, torde nämligen det särskilda syftet

med denna skatt, att begränsa omfattningen av skatteutjämningsförfarandet,

ha bortfallit och lärer anordningen med utjämningsskatten såsom en speciell

skatt ej längre ha någon särskild uppgift att fylla. Vad beträffar mantals-

penningarna torde det ligga nära till hands att vid en översyn av den direkta

statsbeskattningen låta denna personella skatt försvinna ur skattesystemet, då

den sedan länge saknat större betydelse ur statsfinansiell synpunkt och där­

till tyngt arbetet med debitering, uppbörd och indrivning. Emellertid står

frågan örn mantalspenningarnas borttagande, även författningstekniskt, i så

nära samband med spörsmålet örn borttagande av de två övriga personella

avgifterna, att en fristående lösning icke synes lämplig, och frågan örn av­

skaffande av sistnämnda avgifter torde tarva ytterligare utredning. Därest

förslag om samtliga de personella skatternas avskaffande förelägges 1937 års

riksdag, synes det vara möjligt att genomföra detsamma vid debitering av

mantalspenningar och sjukvårdsavgifter nämnda år.

Inom departementet lia undersökts ett flertal alternativa förslag

till beskattning av fysiska personer, varvid enahanda regler

förutsatts böra gälla jämväl oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser. Så­

som resultat av utredningen lia i de vid departementspromemorian fogade

författningsförslagen framlagts tre dylika alternativ, betecknade såsom alter­

nativ I a, I b och II. Av dessa utgör alternativ I b egentligen endast en variant

av alternativ I a. De sistnämnda alternativen lia nämligen gemensamt, att

de bestå av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt jämte en särskild

förmögenhetsskatt. Alternativ II innefattar endast en skatt, en inkomst- och

förmögenhetsskatt. En sammanställning av de i promemorian föreslagna

alternativa skatteskalorna och av där anförda exempel, utvisande dc belopp

varmed skatt enligt förslagen skulle utgå för olika kombinationer av inkomst

och förmögenhet, torde få såsom bilaga fogas till detta statsrådsprotokoll

(bilaga C).

Rörande de olika alternativen anföres i promemorian följande:

Alternativ I a. Inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ I a skiljer

sig från den nuvarande statliga inkomst- och förmögenhetsskatten i två av­

seenden. Dels utgör den i det beskattningsbara beloppet ingående förmögen-

hetsdelen allenast V

200

i stället för såsom nu 1/(i0, dels är skatteskalan helt ny

samt uppdelad i en rörlig och en fast del. Den rörliga delen, bottenskatten,

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

är icke, såsom av bolagsskatteberedningen föreslagits, proportionell utan pro­

gressiv i likhet med den fasta delen, tilläggsskatten. I själva verket föreligger

en genomgående progressiv skiktskala, i vilken den fulla rörligheten på lämp­

lig punkt avbrutits. Skalan för bottenskatten börjar med 3 °/o i lägsta skiktet

upp till 2,000 kronor beskattningsbart belopp. Bottenskatten har som högsta

skattesats 10 °/o, vilket procenttal inträder i den mån det beskattningsbara

beloppet överstiger 10,000 kronor. Den fasta tilläggsskatten tar sin början

vid 12,000 kronor och är uppbyggd på grundvalen av en särskild skatteskala;

lägsta skattesatsen i denna är 2 % för skiktet 12,000—20,000 kronor och

högsta skattesatsen 20 %>, som tillämpas å den del av det beskattningsbara

beloppet som överstiger 200,000 kronor. Ingen av skalorna är såsom gällan­

de skala maximerad till viss procent, enär maximering skulle innebära en

sänkning av skattesatsen för skikten över den gräns, där maximeringen in­

trader. Under förutsättning av grundbeloppsnivå för bottenskatten tenderar

följaktligen vid stigande beskattningsbart belopp den sammanlagda skatte-

procenten för inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ I a mot 30

(10 + 20). Vid ett beskattningsbart belopp å 1,000,000 kronor bär den ge­

nomsnittliga procenten hunnit stiga till 28.5.

Den i alternativ I a ingående särskilda förmögenhetsskatten börjar vid

ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 20,000 kronor och uttages en­

ligt skiktskala med skattesatserna 1—6 promille. Högsta satsen avser

skiktet över 1,000.000 kronor. Då särskild maximering icke ansetts nödig,

tenderar alltså maximisatsen mot 6 promille. Skatten skall vara fast.

Den reduktionsregel, som avses skola tillämpas i vissa fall vid bestäm­

mande av den beskattningsbara förmögenheten, skall senare beröras.

Då i alternativ I a i inkomst- och förmögenhetsskatten behållits en så

relativt obetydlig förmögenhetsdel som V

200

och vid sidan av denna kombi­

nerade skatt ställts en ganska betydande särskild skatt å förmögenhet, kan

lätt fastställas, att det sålunda föreslagna skattesystemet i själva verket

står mycket nära det — i utlandet allmänt förekommande —- systemet

med fullständig uppdelning av beskattningen efter dess art i två fristående

skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. Att vid den nu ifrå­

gasatta omläggningen steget icke tagits fullt ut genom att helt övergå till

sistnämnda system är att tillskriva flera omständigheter. Dessa äro icke

så mycket av författningsteknisk art, om det också måste medgivas, att

ett fullständigt upphävande av den nuvarande förordningen örn statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt, vartill hänvisningar förekomma i många

författningar, skulle medföra åtskilliga komplikationer i dylikt hänseende.

Avgörande har i stället varit det skälet, att genom den ifrågavarande an­

ordningen med förmögenhetsbeskattning i två former en rättvisare avväg­

ning av beskattningen med hänsyn till den verkliga skatteförmågan kunde

ernås.

Systemet med två särskilda skatter måste synbarligen medföra, att vid

bestämmandet av förmögenhetsskatten hänsyn svårligen kan tagas till in­

komstens storlek och den särskilda skattekraft, som uppkommer då för­

mögenheten — mindre eller större — är förenad med god inkomst, under

det att till förmån för gällande system framhållits, att kombinationen med

beskattningen av inkomst möjliggör uttagande av förhållandevis högre för­

mögenhetsskatt i de fall, då en relativt liten förmögenhet är förenad med

en stor inkomst. En särskild svårighet vid ett system med skilda skatter

är att finna en anordning avsedd att lindra förmögenhetsbeskattningen i de

fall då förmögenheten lämnat ringa eller ingen avkastning och ej heller

annan inkomst funnits.

Kungl. May.ts proposition nr 232.

43

Genom att behålla en mindre förmögenhetsdel, t. ex. som i alternativ I a

föreslagits, V

200

, motverkas vissa av de ovan anförda nackdelarna hos syste­

met med fristående skatter. Då en särskild förmögenhetsskatt icke lämp­

ligen bör drabba de minsta förmögenheterna uppnås genom bibehållande av

förmögenhetsdelen, att dessa förmögenheter icke helt undgå beskattning. I

detta sammanhang må erinras, att därest vid fristående förmögenhetsbe­

skattning skattefrihet skall äga rum för förmögenheter upp till visst belopp,

deklarationsplikt i avseende å förmögenheten knappast kan stadgas eller i

varje fall svårligen kan göras effektiv, då skattskyldighet för densamma ej

förefinnes. Emellertid är det ur taxeringssynpunkt av mycket stor bety­

delse, icke minst för kontroll å inkomsten, att fullständiga uppgifter även

om smärre förmögenhetsbelopp inflyta i deklarationen. Även ur statistisk

synpunkt är en dylik fullständighet av vikt. I och med det att en förmögen­

hetsdel finnes, som städse tages till beskattning, undgås de anförda olägen­

heterna. Därjämte kommer i viss mån, om ock i mindre omfattning än nu,

den förut antydda särskilda skatteförmågan, som sammanhänger med kom­

binationen av god inkomst med förmögenhet, att utnyttjas. Slutligen bibe­

hålies, låt vara ej i full utsträckning, nuvarande möjlighet att göra ortsav-

drag å förmögenhetsdelen i fall, då taxerad inkomst ej finnes eller den är

så låg, att ortsavdraget därå ej kan helt utnyttjas.

De fördelar, som äro förenade med uppdelandet av skalan för inkomst-

och förmögenhetsskatten i en rörlig och en fast del, ha berörts redan i det

föregående. Därigenom att skalan, i vad skatteprocenten överstiger 10, un­

dantages från rörligheten, inträder för skattskyldiga med beskattningsbart

belopp, överstigande 12,000 kronor, vid stigande utdebiteringsbehov en rela­

tiv begränsning i höjningen av den genomsnittliga utdebiteringsprocenten.

Ett exempel visar bäst detta. En skattskyldig med ett beskattningsbart

belopp å 100,000 kronor skall vid tillämpning av skalorna till alternativ I a

i grundbeloppsnivå för bottenskatten erlägga 9,520 kronor i bottenskatt och

8,160 kronor i tilläggsskatt eller tillhopa i inkomst- och förmögenhetsskatt

17,680 kronor. Vid uttagande av 150 °/o av grundbeloppet för bottenskat­

ten skulle denna komma att utgöra 14,280 kronor och sammanlagda skat­

ten 22,440 kronor. Skattehöjningen utgör endast 27 % mot 50 °/o för skatt­

skyldiga med beskattningsbart belopp under 12,000 kronor. I gengäld har

vid avvägningen mellan skatteskalorna för bottenskatten och tilläggsskatten

redan från början verkställts en överflyttning av skattebördan från lägre

till högre skikt.

Alternativ I b. Alternativ I b är det som mest ansluter sig till nuvaran­

de förhållanden. Det skiljer sig från alternativ I a huvudsakligen därige­

nom, att förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten bestämts

till V100. Då samma skalor, såväl beträffande bottenskatten som i fråga

örn tilläggsskatten, äro avsedda att tillämpas för skatten enligt alterna­

tiv I b som vid alternativ I a, kommer förstnämnda skatt följaktligen, till

den del fråga är örn förmögenhetsbeskattning, att avkasta mera än mot­

svarande skatt i alternativ I a. På grund därav har skalan för den särskilda

skatten å förmögenhet kunnat göras lindrigare och skattskyldighetens inträ­

dande sättas vid ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 50,000 kro­

nor. Skalan för den särskilda skatten å förmögenhet överensstämmer för

övrigt vid detta alternativ helt med den som gällt enligt förordningarna örn

särskild skatt för förmögenhet 1934 och 1935 (och som föreslagits för 1936),

och skatten skall liksom dessa skatter vara fast. 1 fråga örn systemets rör­

lighet överensstämmer alternativ I b helt med alternativ I a.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Alternativ II. Som redan nämnts innebär alternativ II ett sammanförande

av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen till staten i en enda skatt, nämli­

gen en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Denna är av samma

typ som den nuvarande men skiljer sig från denna dels i fråga om förmögen-

hetsdelen, dels beträffande skatteskalan.

Då det gällt att inom samma skatts ram bereda åtminstone delvis ersätt­

ning för den förmögenhetsbeskattning, som nu uttages i form av särskild

skatt å förmögenhet, har detta skett genom höjande av förmögenhetsdelen

från nuvarande 1/eo. En enhetlig höjning skulle komma att drabba de smär­

re förmögenheterna väl strängt. Det har fördenskull befunnits lämpligast att

bestämma förmögenhetsdelens storlek olika för olika skikt av förmögenheten.

Uppdelning ifrågasättes dock endast på två skikt. Gränsen har lagts vid en

beskattningsbar förmögenhet å 180,000 kronor sålunda, att den del av för­

mögenheten, som överstiger nämnda belopp, ingår i det till inkomst- och för­

mögenhetsskatt beskattningsbara beloppet med li0. I botten har kvotdelen

^Vao bibehållits.

Jämväl den allmänna skatteskalan till statliga inkomst- och förmögenhets­

skatten har förändrats i enlighet med de förutsättningar, som gällt för ut­

redningen, i samband varmed liksom vid övriga alternativ uppdelning skett i

bottenskatt och tilläggsskatt. Bottenskattens skala är identisk med motsva­

rande skala enligt alternativ I a och I b; dess högsta procentsats är alltså

10 °/o och avser skikt över 10,000 kronor beskattningsbart belopp. Tilläggs­

skatten är mycket lik motsvarande skatt vid nämnda båda alternativ och har

liksom den 20 % såsom högsta skattesats. Skalan är dock något mjukare, i det

att högsta skiktet vidtager först vid ett beskattningsbart belopp å 300,000 kro­

nor mot 200,000 kronor enligt de övriga alternativen.

Fördelen med alternativ II torde bl. a. ligga däri, att det är enkelt och lätt-

överskådligt samt anknyter till i Sverige hävdvunnen form för förmögen­

hetsbeskattning. Dessutom utnyttjas såsom förut redan framhävts kombina­

tionen av förmögenhet och inkomst. Man skulle dock möjligen kunna

anse, att skattesatsen för — den genom förslaget skärpta — förmö­

genhetsbeskattningen bleve i alltför hög grad beroende av inkomstens

storlek. En viss nackdel ur praktisk taxeringssynpunkt kan det möj­

ligen anses vara, att uppdelning på skikt tillgripits för förmögenhetsdelens ut­

räkning. Denna uppdelning med blott två skikt är dock så enkel, att den

synes kunna med ledning av tydliga anvisningar tillämpas vid deklarationen

av de skattskyldiga själva. För de allra flesta förmögenhetsägare skulle det

stanna vid att göra den nuvarande divisionen med 60. Endast för dem, som

äga mer än 180,000 kronor — de voro 1934 högst 9,000 — skulle det bliva

fråga örn att göra uppdelning på de två skikten.

Anordningen med fast och rörlig del av inkomst- och förmögenhetsskat­

ten har i fråga om alternativ II ännu större betydelse än vid övriga alterna­

tiv. Därest skatten varit helt rörlig, skulle nämligen elasticiteten hos densam­

ma varit starkt inskränkt på grund av möjligheten av eventuellt förekom­

mande stor förmögenhetsdel i toppen av det beskattningsbara beloppet.

I anslutning till det anförda behandlas även frågan om reduktionsregler

vid förmögenhetsbeskattningen. Därvid framhålles följande:

I de hittillsvarande förordningarna om särskild skatt å förmögenhet har i

skattelindrande syfte inryckts en regel, enligt vilken i vissa fall den till så­

dan skatt beskattningsbara förmögenheten icke utgör hela den skatteplik­

tiga förmögenheten utan ett reducerat belopp av densamma. Sålunda har

stadgats, att därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

45

det för den skattskyldige enligt förordningen om statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt beskattningsbara beloppet, den beskattningsbara förmögenhe­

ten skall utgöra ett belopp, motsvarande 25 gånger det beskattningsbara be­

loppet, dock minst 50 °/o av den skattepliktiga förmögenheten. Reduktion av

skatten inträder m. a. o., så snart det beskattningsbara beloppet understiger

4 °/o av förmögenheten. Då förmögenheten sålunda ställts i relation till det

beskattningsbara beloppet och ej till den taxerade inkomsten, har man ve­

lat vinna ett dubbelt syfte. Genom att vid större förmögenheter den i det be­

skattningsbara beloppet ingående förmögenhetsdelen

(Voo)

blir så stor, att

ortsavdraget mister sin betydelse, komma dessa större förmögenheter att få

relativt mindre lättnad än smärre förmögenheter, för vilka förmögenhets­

delen mer eller mindre uppslukas av ortsavdragen. Genom att vid bestäm­

mandet av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet

hänsyn tages till dyrorts- och familjeförhållanden, sker även vid fastställan­

de av det till förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet viss differentie­

ring i avseende å nämnda förhållanden.

Det har framstått såsom nödvändigt att jämväl beträffande de särskilda

förmögenhetsskatter, som innefattas i alternativen I a och I b, få till stånd

en reduktion av skatten i de fall då förmögenheten lämnat ingen eller ringa

avkastning och annan inkomst icke funnits. Vikten härav framstår än mer,

när fråga är om att infoga skatten i fråga såsom en bestående del av skatte­

systemet, än när det gäller en tillfällig förmögenhetsskatt. Det är av myc­

ket stor betydelse att en dylik reduktionsregel göres så enkel och lätt att till-

lämpa som möjligt. Erfarenheten från utländsk lagstiftning har visat, att

alltför komplicerade bestämmelser lia måst efter någon tid frångås. I fråga

örn de vägar, på vilka det avsedda syftet kan nås, kan man tänka sig för­

utom det här tillämpade systemet, enligt vilket det beskattningsbara förmö-

genhetsbeloppet nedsättes,1 även en anordning, innefattande reduktion av den

i vanlig ordning uträknade skatten, antingen enligt uttryckliga regler eller

efter skälighetsprövning av förefintliga ömmande omständigheter (onormalt

låg avkastning, stor försörjningsplikt etc.). Det torde icke kunna förnekas,

att den här för den särskilda skatten tillämpade principen i rätt hög grad

tillgodosett berättigade krav på differentiering alltefter förmögenheternas stor­

lek och avkastning samt den skattskyldiges familjeförhållanden. Regeln har

icke heller, såvitt är känt, föranlett svårigheter vid tillämpningen. Det före­

slås därför, att den till sina huvudgrunder bibehålies i den nya förordningen.

Då det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet vid al­

ternativ I a och I b kommer att få en annan innebörd i och med förmögen-

hetsdelens nedsättning till V^20o resp. */100, måste dock redan på grund härav

övervägas modifikationer i regeln.

Då det emellertid här föreslås, att relationstalet mellan skattepliktig förmö­

genhet och till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp,

fastän förmögenhetsdelen i detsamma reducerats, fortfarande sättes till 25,

innebär detta en betydande lindring i beskattningen för de skattskyldiga, var­

om här är fråga. Under det att vid en skattepliktig förmögenhet å 200,000

kronor enligt hittillsvarande regler reduktion inträtt först då den taxerade

inkomsten understigit ^3.38 % av förmögenheten, .skulle motsvarande procent­

tal hl iva vid alternativ I a 4.55 och vid alternativ I b 4.05.1

2 Vid en skatteplik­

tig förmögenhet ä 1,000,000 kronor liro motsvarande siffror 2.54, 3.71 och

3.21. En ytterligare, icke obetydlig lindring, som mest kommer de förmö-

1 I’ä grund av skalans progressivitet uppnäs härigenom en ytterligare nedsättning av själva

skatten.

2 Hankat ortsavdrag ä 2,100 kronor är förutsatt.

46

Kungl. May.ts proposition nr 232.

genhetsägare till del, vilka helt sakna inkomst, är att minimibeloppet för den

beskattningsbara förmögenheten för såväl alternativ I a som alternativ I b

föreslås till 40 % i stället för 50 %. I detta sammanhang må för bedömande

av reduktionsregeln påpekas, att siffran 40 °/o icke hänför sig till minsknin­

gen av förmögenhetsskatten utan avser beräkningen av den beskattningsbara

förmögenheten. Skatten kommer nämligen att minskas procentuellt mera

än den beskattningsbara förmögenheten, dels på grund av skatteskalans pro-

gressivitet, dels med hänsyn till att skatt utgår blott å den del av den be­

skattningsbara förmögenheten som överstiger 20,000 (alternativ I a) eller

50,000 kronor (alternativ I b).

Jämväl beträffande alternativ II bar övervägts införandet av en reduk-

tionsregel för lättande av beskattningen i nu förevarande fall. Det måste

vid detta alternativ tydligen bliva fråga om att reducera den i det till inkomst-

och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet ingående förmögenhets-

delen.

I detta sammanhang må i korthet redogöras för en av bolagsskattebered-

ningen föreslagen begränsning av gällande förmögenhetsbeskattning för fall

av låg taxerad inkomst. Bolagsskatteberedningen ifrågasatte nämligen att,

oavsett örn den av beredningen diskuterade höjningen av förmögenhetsdelen

till 1 /r,o genomfördes eller ej, föreskrift borde införas därom, att för fysiska

personer, bosatta här i riket, och oskifta dödsbon efter personer, som vid

dödsfallet varit här i riket bosatta, förmögenhetsdelen ej skulle upptagas med

högre belopp än det vartill den taxerade inkomsten uppgått. Rörande be­

redningens motiv till nämnda förslag må hänvisas till beredningens betän­

kande del I, sid. 214 ff.

I vissa av de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrande­

na har införandet av ifrågavarande spärregel avstyrkts. Därvid har bl. a.

anmärkts, att det vore mindre riktigt att i de rätt vanliga fall, då personer

med kanske betydande förmögenhet ej deklarerade inkomst, de helt och

hållet skulle undgå förmögenhetsskatt. Man har även anfört, att det fram-

stode som föga rationellt, att för en person, som t. ex. under slutet av år

1931 ärvt en förmögenhet och icke under nämnda år åtnjutit den därav här-

flutna inkomsten, skyldigheten att i slutet av år 1932 och under våren 1933

utgöra förmögenhetsskatt skulle göras beroende av huruvida han under år

1931 åtnjutit inkomst av annan förvärvskälla. Vidare har framhållits, att

det föreslagna stadgandet öppnade en utväg för mindre nogräknade skatt­

skyldiga att uppnå icke avsedd skattelindring.

Ifrågavarande av bolagsskatteberedningen föreslagna stadgande, att för

fysiska personer, bosatta här i riket, och oskifta dödsbon efter personer, som

vid dödsfallet varit här i riket bosatta, förmögenhetsdelen ej skall upptagas

med högre belopp än vartill den taxerade inkomsten uppgått, föreslås nu sko­

la gälla beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ II. För

undvikande av de olägenheter hos förslaget, som påtalats i de refererade ytt­

randena över bolagsskatteberedningens förslag, föreslås emellertid tillika den

modifikation i stadgandets räckvidd, att förmögenhetsdelen icke får redu­

ceras mera än till 70 %. I de fall, då förmögenheten är utan avkastning och

ej heller annan inkomst åtnjutits, uppnås genom denna regel ungefärligen

samma resultat som genom förut omförmälda reduktionsregler vid motsva­

rande fall i alternativen I a och I b.

Ingående beräkningar, grundade å förefintligt statistiskt material, ha inom

departementet verkställts rörande avkastningen av de i de föreslagna

alternativen ingående skatterna (för rörlig skatt vid grundbeloppsnivå) även­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

47

som i fråga om fördelningen av beskattningen på skatt å inkomst och skatt å

förmögenhet. Resultatet av beräkningarna sammanfattas i promemorian i

följande tabell.

Alternativ I a.

Skatt i milj. kr.

Av hela beskatt­

ningen belöpa å

total

å inkomst

å för­

mögenhet

inkomst

%

för­

mögenhet

%

Inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bottenskatt (grundbeloppsnivå)....

92.5

88.9

3.6

Tilläggsskatt ......................................

13.8

11.2

2.6

Särskild skatt å förmögenhet ..............

21.0

21.0

Summa

127.3

100.1

27.2

78.6

21.4

Alternativ Ib.

Inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bottenskatt (grundbeloppsnivå)___

96.7

88.9

7.8

Tilläggsskatt ......................................

17.0

11.2

5.8

Särskild skatt å förmögenhet ..............

13.2

—

13.2

Summa

126.9

100.1

26.8

78.9

21.1

Alternativ II.

Inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bottenskatt (grundbeloppsnivå)....

104.8

88.9

15.9

Tilläggsskatt ......................................

23.3

10.4

12.9

Summa

128.1

99.3

28.8

77.5

22.5

Såsom framgår av ovanstående tabell skulle vid tillämpning av de före­

slagna alternativen icke i något fall uppnås det skattebelopp, 139.2 miljoner

kronor, som enligt beräkningarna i 1936 års statsverksproposition skall kom­

ma att under året debiteras de skattskyldiga, varom här är fråga (fysiska

personer, oskifta dödsbon, familjestiftelser). Vid oförändrat utdebiterings-

behov och skatteunderlag skulle användandet av de ifrågasatta alternativen

medföra, att den rörliga bottenskatten i desamma finge uttagas med något

förhöjt grundbelopp (i alternativ I a och I b cirka 115 % och i alternativ II

cirka 110 °/o av grundbeloppet).

Yttranden över departementspromemorian.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i de över promemorian avgiv­

na yttrandena, i vad avser de hittills berörda delarna av densamma.

Samtliga de hörda myndigheterna ha vitsordat behovet av en rationalise­

ring av de direkta skatterna till staten. I åtskilliga av yttrandena har uttryck­

ligen angivits, att granskningen begränsats till skattesystemets tekniska ut­

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

formning. I flertalet utlåtanden ha emellertid uttalanden gjorts jämväl be­

träffande bland annat spörsmålet örn avvägningen av beskattningen mellan

å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt frågan örn skatte­

skalornas avvägning. Det för samtliga de framlagda alternativen gemen­

samma förslaget örn uppdelning av inkomst- och förmögenhetsskatten i en

rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt har vunnit allmän tillslutning.

Vid valet — i tekniskt avseende — mellan de olika alternativen hava kam­

marrätten, riksräkenskapsverket och flertalet länsstyrelser uttalat sig för al­

ternativ II, Överståthållarämbetet och två länsstyrelser för alternativ I a samt

två länsstyrelser för alternativ I b, under det att två länsstyrelser icke tagit

bestämd ståndpunkt för något av alternativen. Flera länsstyrelser hava för­

ordat uppskov med frågans avgörande i avbidan å lösningen av aktuella re­

formfrågor i avseende å kommunalbeskattningen och familjebeskattningen.

Av innehållet i yttrandena må anföras följande.

Överståthållarämbetet, som i likhet med 1935 års bevillningsutskott funnit

det i hög grad önskvärt, att de nuvarande olika skatteformerna för uttagande

av skatt till staten å inkomst och förmögenhet ersättas med ett mera enhetligt

system, yttrar bland annat:

Vad först angår beskattningen av förmögenhet vore givetvis mest rationellt

att densamma i sin helhet uttoges antingen genom en fristående förmögenhets­

skatt eller genom en kombinerad skatt å inkomst och förmögenhet, icke genom

att samtidigt båda skatteformerna komme till användning. Utgår man från

att i blotta innehavet av förmögenhet, oavsett den aktuella avkastningens stor­

lek, förefinnes en skatteförmåga, som bör utnyttjas, är det uppenbart, att en

fristående förmögenhetsskatt är ägnad att skapa större möjlighet till rättvisa

i beskattningen än det kombinerade systemet, inom vilket lika stora förmögen-

hetsbelopp kunna drabbas av skatt till väsentligt olika belopp, en olikhet

som understundom kan te sig såsom oskälig med hänsyn till den avkastning,

som kan erhållas vid en fullt säker placering av förmögenheten åtminstone

under tider av lågt ränteläge.

På nu anförda skäl har Överståthållarämbetet ansett sig böra förorda, att

förmögenheten beskattas fristående från inkomsten. Med den principiella

uppfattning, åt vilken ämbetet tidigare givit uttryck, skulle Överståthållar­

ämbetet närmast velat föreslå ett avskaffande av den med skatt å inkomst

kombinerade förmögenhetsskatten. Emellertid har Överståthållarämbetet fun­

nit de i promemorian angivna skälen för ett bibehållande i mindre omfatt­

ning av sistnämnda skatteform — särskilt det att det ur taxeringssynpunkt är

av mycket stor betydelse, icke minst för kontroll å inkomsten, att fullstän­

diga uppgifter även om smärre förmögenhetsbelopp inflyta i deklarationen •—

vara ur praktisk synpunkt så vägande, att Överståthållarämbetet ansett sig

böra förorda det såsom alternativ I a betecknade förslaget, i vad avser prin­

ciperna för förmögenhetens beskattning. Överståthållarämbetet har emeller­

tid redan nu velat uttala, att det icke kan anses riktigt att för framtiden fast­

låsa skattens fördelning på inkomst och förmögenhet efter ungefärligen samma

proportion som den fördelning, som antages gälla för 1936 års statsskatter.

En dylik avvägning bör ske närmast med hänsyn till att så vitt möjligt för­

mögenhetens skattekraft utnyttjas i samma omfattning som inkomstens, var­

ken mer eller mindre.

De föreslagna skatteskalorna hava avvägts så, att icke endast vad som utta-

gits genom de s. k. tillfälliga skatterna skulle komma att även framdeles utgå

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

49

nied samma belopp som hittills, utan innebära jämväl ett icke obetydligt

överskjutande av skattebördorna från mindre till större inkomsttagare. Så­

som skäl härför har anförts dels lronsumtionsbeskattningens starka ökning

och dels den ökning som på senare tid ägt rum i avseende å den kommunala

beskattningen på de flesta orter i riket. Vad förstnämnda skäl angår må

framhållas, att denna skatteökning till större delen avser lyxbetonade eller

eljest umbärliga varor såsom spritdrycker, öl och tobak, medan beskattningen

av rena nödvändighetsvaror exempelvis genom sockerskattens avskaffande

snarare lindrats än motsatsen. För övrigt torde för bedömande av den rela­

tiva skatteförmågans förskjutning mellan större och mindre inkomsttagare

mindre det indirekta skattetrycket än den allmänna prisnivån vara av bety­

delse. Under de senare åren har denna prisnivå med undantag för senaste

tiden i stort sett varit i sjunkande. Beträffande ökningen av det kommunala

skattetrycket sammanhänger densamma väsentligen med lågkonjunkturerna

och synes knappast böra föranleda en för framtiden bestående omläggning

av statsskatten, detta desto mindre som under senare år åtgärder vidtagits,

exempelvis i fråga om kostnaderna för skolväsendet och fattigvården (pen­

sionsförsäkringslagen), för att från kommunerna å staten överflytta utgifter,

åtgärder som delvis ännu icke hunnit göra sig gällande i fråga om det kom­

munala skattetrycket. Frågan örn revision av den kommunala beskattningen

kan också bringa spörsmålet i annat läge.

Den av kristidsförhållandena påkallade extra beskattningen av de större

inkomsterna och förmögenheterna skulle genom den nu föreslagna skatte­

skalan icke blott göras ständig utan därjämte skulle, samtidigt som det stats-

finansiella läget undergått en synnerligen stark förbättring, en ytterligare

skattebelastning påläggas dem. En dylik åtgärd, vilken av de medborgare,

som därav beröras, skulle kännas som en obillighet, skulle sannolikt verka

hämmande å företagsamheten och därigenom menligt återverka å landets

näringsliv i dess helhet samt givetvis i viss mån även förminska effektiviteten

av taxeringsarbetet.

Ävenledes anser Överståthållarämbetet det med tanke på nya ekonomiska

kriser med minskande statsintäkter och ökade anspråk på statskassan vara

riktigast att icke under förhandenvarande goda statsfinansiella förhållanden

i så hög grad som i den remitterade promemorian föreslagits, utnyttja en

skattekraft, vilken väl kan behöva reserveras för mera bekymmersamma till­

fällen. I detta sammanhang bör för övrigt erinras om den betydande rent

automatiska stegring av statsutgifterna, som är att förvänta under en avsevärd

följd av år framåt.

Länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar inledningsvis önskvärdheten av

en omläggning av skattesystemet i den riktning, att de utgående skatterna sam­

manföras under så få kategorier som möjligt, samt betonar lämpligheten ur

uppbördssynpunkt därav, att antalet titlar å kronodebelsedeln minskas.

Länsstyrelsen fortsätter:

Det nu föreliggande förslaget lärer emellertid icke böra bedömas enbart

i!r teknisk synpunkt. Detsamma innefattar nämligen dels ett fastlåsande vid

den ordinarie statsbeskattningen av en del för närvarande utgående men hit­

tills av många icke utan fog såsom tillfälliga kristidsföreteelser betraktade

skatter och dels en omläggning av skatteskalorna i syfte att väsentligt lind­

rigare än nu beskatta mindre inkomsttagare men i gengäld skärpa skattebör­

dan för vissa andra kategorier av skattskyldiga. Till stöd för detta förfa­

ringssätt åberopas i den remitterade promemorian, att skattebördan, örn det

statliga och kommunala beskattningssystemet betraktas såsom ett gemensamt

Bihang lill riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr 232

-

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

helt, kommit att relativt sett i ej ringa grad skjutas över på de lägsta in­

komstskikten genom den kommunala beskattningens ökning på de flesta or­

ter i riket, varjämte framhållits betydelsen av konsumtionsbeskattningens

starka stegring.

Länsstyrelsen vill för sin del ingalunda bestrida, att berörda förhållanden

måste beaktas vid ställningstagandet till frågorna om avvägningen av be­

skattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt

örn skattens fördelning på stora och små inkomsttagare. Men länsstyrelsen

kan icke biträda en uppfattning, som i stort sett kan sägas innebära, att

enbart av berörda anledning utan vidare utredning de under senare år utgå­

ende s. k. kristidsskatterna skulle göras konstanta och skattebördan omläggas

på ett tämligen genomgripande sätt. Länsstyrelsen har så mycket större skäl

till denna anmärkning som vid både extra inkomst- och förmögenhetsskattens

och den särskilda förmögenhetsskattens tillkomst direkt betonades, och detta

såväl i propositionerna som i vederbörande utskotts yttranden, att dessa skat­

ter endast vore avsedda att bliva av tillfällig natur.

I promemorian har berörts betydelsen av att det statliga och det kommu­

nala beskattningssystemet betraktas såsom ett gemensamt helt. I anslutning

till detta uttalande får länsstyrelsen erinra därom, att den av Kungl. Majit

den 24 januari 1936 tillsatta kommunalskatteberedningen bland övriga upp­

gifter ålagts att undersöka möjligheten av en utvidgning av kommunernas

fasta beskattningsunderlag till andra objekt än fastighet, såsom näringsföre-

tag och penningkapital. Jämväl lämpligheten av att vid kommunalbeskatt­

ningen taga hänsyn till de skattskyldigas olika skatteförmåga skall under­

sökas. Sannolikt torde beredningen därvid bland annat taga i övervägande

de av herrar Eriksson och Lindqvist i reservation till 1921 års kommunal-

skattekommittés betänkande framlagda förslagen örn differentiering av in­

komsterna i syfte att hårdare beskatta s. k. fonderad inkomst, vilket väl i

realiteten skulle innebära införandet av ett slags kommunal förmögenhets­

skatt.

Frågan örn ändring i avvägningen av den kommunala skattebördan lärer

följaktligen få anses vara aktuell. Det synes under sådana förhållanden till­

rådligt att man, om man önskar åstadkomma en avvägning av statsskatten av

varaktig beskaffenhet, avbidar de förslag, som i sinom tid torde komma att

framläggas av kommunalskatteberedningen.

Även om kommunalskattefrågan icke, såsom nu är fallet, ånyo läge i stöp-

sleven, utan spörsmålet uteslutande finge bedömas med hänsyn till den nu­

varande kommunala skattetungan, måste länsstyrelsen emellertid göra gäl­

lande, att en statlig skatteskala, som innebär så grundliga avvikelser från den

av statsmakterna för normala förhållanden senast — år 1919 — avpassade

skatteskalan, icke bör beslutas utan verkligt saklig utredning rörande den

samlade skattebördans växlingar för olika inkomstgrupper. Utan en utred­

ning i sådant avseende kan länsstyrelsen svårligen ingå på ett bedömande av

förslagets verkningar; dock synes redan nu otvivelaktigt, att näringslivet och

kapitalbildningen starkt måste oroas av de ifrågasatta ändringarna.

Länsstyrelsen torde härefter hava att ingå på bedömande ur teknisk syn­

punkt av de olika förslagen och får i sådant hänseende andraga följande.

För tillgodoseende av kravet på rörlighet i skattesystemet föreslås, att in­

komst- och förmögenhetsskatten uppdelas i en rörlig och en fast del. Prin­

cipiellt synes intet vara att erinra emot detta förslag. Ett liknande förslag

Iramlades på sin tid, såsom erinras i promemorian, av bolagsskatteberednin-

gen, som emellertid, till skillnad från vad nu föreslås, ville inrätta en propor­

tionell rörlig bottenskatl i stället för en progressiv. Det synes länsstyrelsen få

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

51

ifrågasättas, huruvida icke skäl föreligga för prövning av ett alternativ med

proportionell bottenskatt. I all synnerhet synes detta lämpligt, därest det

vid avvägningen av de olika skattebördorna skulle befinnas möjligt att i någon

utsträckning avlasta den statliga kristidsbeskattningen.

Av de olika alternativa förslag, som utarbetats, innebär givetvis det såsom

alternativ II betecknade ur debiterings- och uppbördssynpunkt en fördel där­

igenom, att samtliga skatter till staten enligt detta förslag sammanförts i en

enda kombinerad inkomst- oell förmögenhetsskatt. Taxeringstekniskt där­

emot måste detta förslag anses underlägset de övriga genom de växlande kvot­

talen för förmögenhetsdel, men denna olägenhet begränsas genom att de

dubbla kvotdelarna endast skulle äga tillämpning jämförelsevis sällan.

Med avseende å vad sålunda anförts funne länsstyrelsen övervägande skäl

tala för det system, som kommit till användning i alternativ II. Länsstyrelsen

finge emellertid, med hänvisning till vad förut anförts, uttryckligen framhålla,

att detta förord icke innebure, att länsstyrelsen till någon del accepterat de

olika skattetariffer som föreslagits, utan gällde förordet endast själva syste­

met för skatternas sammanförande.

Beträffande de i promemorian föreslagna reduktionsreglerna anför länssty­

relsen slutligen:

Länsstyrelsen delar uppfattningen, att reduktionsregler äro nödvändiga

vid förmögenhetsbeskattningen. Därest förmögenhetsbeskattningen verkligen

skall göras konstant i den utsträckning, som nu föreslås, är det otvivelaktigt

synnerligen välbetänkt att i så hög grad som möjligt lätta beskattningen å

sådan förmögenhet, som finnes nedlagd i tillgångar, vilka icke lämna någon

eller endast ringa avkastning. Den regel, som i de hittillsvarande förord­

ningarna om särskild skatt å förmögenhet hindrat beskattning av fulla för­

mögenheten i angivna fall, har enligt länsstyrelsens mening icke varit till­

räcklig.

Länsstyrelsen bar icke kunnat ansluta sig till de skäl, som föranlett lag­

stiftaren att ställa förmögenheten i relation till det totala taxerade beloppet i

stället för inkomsten. Om förmögenhetsbeskattningen grundas å den om­

ständigheten, att s. k. fonderad inkomst i högre grad tål skattebelastning än

annan inkomst, borde rätteligen förmögenhetsbeskattningen sättas i relation

till den inkomst, som härflyter av förmögenheten. De betydande svårigheter,

som möta, om man vill bestämma i vilken mån inkomsten är »fonderad»

eller ej, torde emellertid medföra att man nödgas avstå från dylik differen­

tiering och i stället får göra jämförelsen mellan den skattskyldiges samlade

inkomst och förmögenheten. Men någon vidare inskränkning till den skatt­

skyldiges nackdel kan länsstyrelsen icke tillstyrka. Den omständigheten, att

själva förmögenlietsdelen satts lägre än för närvarande i de nu föreliggande

alternativen I a och I b bör rimligtvis icke inverka härvidlag, lleduklions-

regeln enligt alternativ II bör i anslutning härtill ändras genom sänkning

av procenttalet 70, så att ungefär samma resultat uppnås som enligt alterna­

tiv I, örn det taxerade beloppet utbytes såsom jämförelsetal emot inkomsten.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

Enligt den vid promemorian fogade redogörelsen för skattetrycket i Sve­

rige oell utlandet är den indirekta beskattningens totalsumma i Sverige re­

lativt låg. Detta förhållande beror framför allt på de låga skatterna på

kaffe, socker och dylika varor, vilka äro föremål för stor konsumtion av de

breda lagren. Därjämte saknas helt och hållet i Sverige de omsättnings­

52

Kungl. Mcij.ts proposition nr 232.

skatter, som i vissa andra länder äga stor omfattning. Det synes vara nöd­

vändigt att taga dessa omständigheter i betraktande, då det gäller frågan om

omläggning av den direkta statsbeskattningen. Man bör icke genom en tek­

nisk utformning av den sistnämnda binda denna vid elt visst läge utan att

förut själva avvägningen mellan den direkta och den indirekta beskattnin­

gen bar prövats. Någon sådan prövning bar icke för närvarande ägt rum.

Förslaget synes tillika innebära ett frångående av vissa principer, som

förut ansetts vara av statsmakterna godtagna. Länsstyrelsen erinrar om att

vid 1919 års riksdag bevillningsutskottet i anledning av ett uttalande av då­

varande finansministern yttrade, att utskottet tagit fasta på departements­

chefens uttalande, att det finge anses självfallet, att. där skattebehovet icke

krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppen, en lägre pro­

centsats än 100 procent därå borde komma till användning, samt å den lika­

ledes i propositionen antydda förutsättningen att högre skatt än 200 procent

av grundbeloppen icke kunde tänkas komma i fråga.

Det föreliggande förslaget däremot utgår från de för 1936 föreslagna skat­

terna med en utdebiteringsprocent av 150. Det föreliggande förslaget bar så­

ledes principiellt flyttat skatteskalan i jämförelse med det tidigare grundbe­

loppet 50 procent i höjden. Härvid komma också de så kallade krisskatter­

na, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet

att inarbetas i den ordinarie skatteformen och alltså göras permanenta. På

sin tid har dock uttalats, att de skulle erhålla provisorisk karaktär och en­

dast bibehållas, så länge det statsfinansiella läget det krävde. Såvida den

statistiska utredningen är riktig, skulle likväl avkastningen understiga den

i 1936 års statsverksproposition beräknade med cirka 8 procent (enligt alter­

nativ II). Promemorian utgår därför ifrån att man redan från början skulle

skärpa skatteskalan, enligt alternativ II med cirka 10 procent.

Denna omständighet bör jämföras med skatteskalans utformning. Den­

samma innebär en väsentlig skärpning av beskattningen av de högre inkom­

sterna och förmögenheterna, under det att inkomster under 9,000 å 10,000

kronor bliva lägre beskattade än för närvarande. Håller man sig till botten­

skattens grundbelopp, blir skatteskärpningen icke iögonenfallande. Allt

eftersom högre procenttal uttages, drabbas de högre inkomsterna hårdare,

under det att höjningen för de lägre inkomsterna blir mindre märkbar. Här

föreligger alltså samma tendens att söka förskjuta skattebördan från de lägre

till de högre inkomsttagarna, som bland annat kommit till uttryck i be-

folkningskommissionens förslag angående familjebeskattning.

Vad som väcker betänkligheter i denna principiella uppläggning, är att

man redan från början och än mer vid ett ökat skattebebov kan komma att

taga ut så stora skatter, att den kapitalbildning, som erfordras för en sund

utveckling av produktionen, försvåras eller förhindras. Då det är fråga örn

indirekt beskattning, brukar man under stundom tala om »överbeskattning»

i den betydelsen, att en skärpning av beskattningen icke leder till högre av­

kastning, därför att konsumtionen, som är föremål för beskattning, nedgår

till följd av prisstegringen. Beträffande den direkta beskattningen kan på

längre sikt ett liknande resultat erhållas, i fall beskattningen under en viss

tid upptager så stor del av produktionens inkomster, att den nödvändiga av­

sättningen till nybildning uteblir.

Enligt länsstyrelsens uppfattning har det således visat sig, att den tekniska

översyn, som av 1935 års riksdag begärts, leder till vissa principiella stånd-

punktstaganden, vilka förutsätta ytterligare utredningar.

En omläggning av skattelagstiftningen i de nu föreslagna delarna sam­

manhänger också med vissa andra frågor.

I sitt yttrande över befolkningskommissionens betänkande angående famil-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232-

53

jebeskattningen uttalade länsstyrelsen som sin åsikt, att enär hela skatte­

lagstiftningen vore föremål för utredning, det icke vore lämpligt att fristå­

ende lösa viss del av skatteproblemet utan borde detta ske i ett samman­

hang. Först härigenom erhålles den rätta överblicken över, huru skatte­

systemet i sin helhet kommer att verka. I promemorian örn viss omläggr

ning av den direkta statsbeskattningen beröras även de personella skatterna

— mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift —, vilkas avskaf­

fande vid flera tillfällen varit ifrågasatt. Något förslag härom föreligger dock

ej nu, men utlovas till nästa år, sedan ytterligare utredning ägt runi. Likaså

lära grunderna för den kommunala beskattningen vara under utredning.

För länsstyrelsen synes därför ett uppskov med framläggande av hela rer

formplanen till ett kommande år naturligt, varigenom samtliga tilltänkta re­

former inom hela skattelagstiftningen kunde avgöras i ett sammanhang, i

stället för att, såsom nu sker, det ena förslaget efter det andra framlägges

oberoende av varandra. Härtill kommer, att ändringar i skattelagstiftnin­

gen med alltför korta mellanrum kunna förorsaka stora svårigheter såväl

för de skattskyldiga som för taxeringsnämnderna.

Skulle likväl en omläggning av den direkta statsbeskattningen redan nu

komma till stånd och det gäller att välja mellan de tre förslag, som fram­

lagts, synes alternativ II, som endast inefattar en skatt, en inkomst- och för­

mögenhetsskatt, vara att föredraga framför alternativ I a och I b, som bestå

av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt jämte en särskild skatt å

förmögenhet. Länsstyrelsen har därvid lagt särskild vikt vid alternativ II :s

fördelar ur praktisk taxeringssynpunkt. Det synes nämligen i tekniskt av­

seende vara de båda andra alternativen överlägset. Alternativ I b bör givas

företräde framför alternativ I a, enär det mest ansluter sig till nuvarande

förhållanden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som funnit den i promemorian före­

slagna rationaliseringen av de direkta skatterna till staten vara högst beak-

tansvärd, ansåge det med II betecknade alternativet ej minst ur rationalise-

ringssynpunkt vara avgjort att föredraga. Beträffande förslagets detaljer

ställde sig länsstyrelsen tveksam, huruvida en i jämförelse med vad som

gällt enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av år

1928 skärpt förmögenhetsbeskattning kunde vara välbetänkt. Enligt läns­

styrelsens mening torde man numera icke kunna, som fallet var, då 1928 års

statsskatteförordning utformades, räkna med 5 °/o medelavkastning av ka­

pital, varför skäl för en lindring av förmögenhetsskatten förr förelåge än

motsatsen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län betonar inledningsvis, att länsstyrelsen

icke ansett sig böra ingå på den väsentligen politiska frågan, huruvida den i

förslaget företagna avvägningen av skattesatserna vöre påkallad, utan begrän­

sat sin granskning av detsamma till skattesystemets tekniska utformning.

Härutinnan yttrar länsstyrelsen:

Vid jämförelse mellan de tre alternativen måste det i och för sig räknas

alternativ II till förtjänst, alt det minskat antalet skattekategorier till en enda,

under det att alternativen I a och I b vid sidan av inkomst- och förmögenhets­

skatten bibehållit den särskilda förmögenhetsskatten. Alternativ II bör re­

dan av detta skäl förordas, såvida icke något av de övriga alternativen bär

andra företräden att uppvisa, som göra detsamma mera värdelullt. Läns­

styrelsen kan emellertid icke finna detta vara fallet. Genom alternativ II sy­

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

nas i det hela samma önskemål i fråga om skattebelastningens fördelning på

inkomst och förmögenhet samt dess avvägning för olika inkomst- och för-

mögenhetsskikt ävensom i fråga om beskattningens rörlighet vara tillgodo­

sedda som genom de övriga alternativen. Det årliga taxeringsarbetet som hel­

het betraktat lärer tvivelsutan bliva mindre omfattande enligt alternativ II

än enligt de övriga alternativen i och med att något arbete med taxering till

särskild förmögenhetsskatt icke förekommer. Bortses härifrån, torde taxe­

ringsarbetet icke bliva väsentligt mera besvärligt enligt något av alternativen

än enligt de övriga. Att en ändring av en inkomsttaxering enligt alternativ II

kan komma att medföra en omräkning jämväl av förmögenhetsdelen torde ur

arbetssynpunkt icke få anses vara av större betydelse.

Deklaranternas uppgiftsskyldighet synes icke enligt något av alternativen

bliva nämnvärt mera betungande än för det närvarande. Länsstyrelsen för­

utsätter, att de uträkningar som tillämpningen av spärreglerna vid förmögen-

hetstaxering enligt alternativ II medför, skola verkställas av taxeringsnämn­

derna utan någon medverkan av deklaranterna, en medverkan, som — vill

det synas —- utan olägenhet kan uteslutas från deras uppgiftsskyldighet.

I anslutning till vad sålunda framhållits förordade länsstyrelsen alltså i för­

sta hand ett beskattningssystem, anordnat enligt alternativ II. I andra hand

borde enligt länsstyrelsens mening alternativ I b komma i fråga. Det syn­

tes nämligen länsstyrelsen skäligt, att de mindre förmögenheter, som icke

drabbades av den särskilda förmögenhetsskatten, i stället finge utgöra skatt

för Vioo av värdet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför:

Förslaget upptager tre alternativa förslag till skattesystem, betecknade

la, Ib och II, vilka samtliga angivas vara byggda på principen 'skatt

efter förmåga’. Som mätare av skatteförmågan har vid skiktskalornas upp­

rättande valts det beskattningsbara beloppet, men vid uppställande av över-

siktstabellerna den taxerade inkomsten, varmed synes avses i deklarations-

formuläret rubricerad 'återstående inkomst’. Denna olikformighet är av

ringa betydelse, då de båda beloppen skilja sig från varandra allenast beträf­

fande ortsavdragen. De hava dock det gemensamt, att utbetalta utskylder

med undantag av kronoutskylder äro fråndragna. Det torde vara ovedersäg­

ligt, att, om den skattskyldiges skatteförmåga skall mätas efter hans inkomst,

såsom sådan bör förstås den inkomst, som för honom är disponibel för de ut­

gifter, över vilka han själv äger bestämma. Statsskatten är icke att hänföra

till en dylik utgift. Det inkomstbelopp, som återstår, sedan skatten erlagts,

måste anses såsom den verkliga inkomsten och alltså vara vägledande vid be­

dömandet av skatteförmågan. I samma mån som statsskatten utgör en stor

del av den taxerade inkomsten, i samma mån kommer jämförelsen mellan den

progressivt beräknade skatten och den taxerade inkomsten att verka undan­

skymmande beträffande den verkliga innebörden av föreslagna progressiv­

skalor. Detta torde belysas av nedanstående tabell, grundad på den till för­

slaget bilagda tabell 2, innefattande en översikt över skatteskalornas inver­

kan vid uteslutande kapitalinkomst.

Innebörden av denna tabells siffror belyses med följande exempel:

En

person, som deklarerar en sammanräknad inkomst av 1,000,000 kronor efter

avdrag av utskylder med undantag av kronoutskylder, skulle enligt förslaget

I b härå erlägga skatt med i runt tal 480,000 kronor. Örn enahanda förhål­

landen rått under närmast föregående år, men han ägt samma avdragsrätt

för statsskatten som för övriga skatter, hade han haft att deklarera och be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

55

I a

I b

II

Taxerad inkomst ..................................................................

Behållen inkomst ..................................................................

Skatt i procent av behållen inkomst ..............................

1,000,000

469,480

530,520

88.5

1,000,000

482,050

517,950

93.1

1,000,000

466,100

533,900

87.3

I a

I b

II

Taxerad inkomst ..................................................................

100,000

100,000

100,000

Statsskatt..................................................................................

33,314

34,134

30.994

Behållen inkomst ..................................................................

66,686

65,866

69,006

Skatt i procent av behållen inkomst..............................

49.9

50.6

44.9

skattas för 520,000 kronor. Om skatt likväl skulle utgå med 480,000 kronor

— såsom enligt förslaget är fallet — komme denna att utgöra cirka 90 % av

den inkomst, som återstode efter den statliga skattens betalande och som

skulle utgöra den disponibla, verkliga inkomsten. Den omständigheten, att

den deklarerade inkomsten progressivt beskattas i stället för den verkliga

inkomsten, såsom den ovan angivits, innebär alltså en mycket kraftig skärp­

ning av progressionsskalan. Det synes som örn i förslaget tillräcklig hänsyn

icke tagits härtill.

Med den tyngd, skattebördan numera uppnått, kan det ifrågasättas, om

icke principen skatt efter förmåga blivit tillämpad från en alltför ensidig syn­

punkt. De skattskyldiga kunna nämligen indelas i grupper även efter annan

grund än efter inkomstbeloppens storlek. De kunna exempelvis uppdelas i

en grupp, som bidrager till kapitalbildningen, och en annan, som icke bidrager

till denna. Då ur nationalekonomisk synpunkt den senare gruppen har upp­

gifter av synnerlig betydelse för landets ekonomiska framåtskridande, synes

det vara av vikt, att vid skattebördans fördelning på dessa två grupper den

senare ej blir så hårt belastad, att dess förmåga att fylla dessa uppgifter även­

tyras eller för starkt beskäres.

Den sistnämnda indelningen av de skattskyldiga bör även skärskådas ur en

annan synpunkt. Den icke kapitalbildande gruppen är till numerären ojäm­

förligt större än den andra. Lockelsen för den förra gruppen att skjuta över

skattebördan på den senare utöver skäliga gränser ligger nära till hands. Med

tillfredsställelse konstateras ock, att man i det föreliggande förslaget sökt

vinna garantier mot missbruk härutinnan genom att dels sammanföra de nu

alltför mångtaliga skatteformerna i ett, beträffande statsskatten, enhetligt

system, dels uppdela skattens huvudmassa i en rörlig och en fast del, där en

fixerad skiktskala skulle lämna garanti för att ett ökat behov av skatteintäk­

ter ej komme att uttagas via denna del. I gengäld har progressivskalan för

denna del gjorts hög och maximering ansetts överflödig. Erfarenheten har

visat, att en prövning av dessa garantiers värde för det avsedda ändamålet är

väl befogad. 1910 års inkomst- och förmögenhetsskatt följdes ganska snart

av en rad tilläggsskatter, företrädesvis påvilande de större inkomsterna. Den

år 1919 vidtagna avvecklingen av de extra skatterna genom införande av ett

enhetligt, rörligt skattesystem ledde omedelbart till, att av det grundbelopp,

som enligt skiktskalan beräknats, skatt måste uttagas med 150 %>, innebä­

rande i realiteten en ökning av progressiviteten. Det skattesystem, som då

beslöts och som utan större förändringar alltjämt är gällande, har icke visats

vara något hinder mot införande av extra skatt. Det måste alltså anses allt

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

annat än uteslutet, att det nu föreslagna inarbetandet av extra skatter i ett

enhetligt system icke kominer att lämna den avsedda garantien mot den olä­

genhet, som förorsakas genom införande av nya extra inkomstskatter, i

detta sammanhang kan det erinras örn, att befolkningskommissionen redan

framlagt ett förslag i sådan riktning.

Den föreslagna uppdelningen av inkomst- och förmögenhetsskatten i en

rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt (med fixerad skiktskala) giver an­

ledning till en jämförelse med kommunala inkomstskatten och kommunala

progressivskatten. Genom den sistnämnda skålens maximering till 100 %

av grundbeloppet torde i flertalet fall densamma hava kommit att verka så­

som en fast tilläggsskatt, varigenom vunnits en effektiv garanti mot ett oskä­

ligt överskjutande av skattebördan på denna skatteform.

Strävandet att iakttaga sparsamhet i fråga örn statens utgifter lärer bäst

bliva befrämjat genom den rörliga bottenskatten. Då hittills hela inkomst-

och förmögenhetsskatten varit rörlig, kan det vara en viss fara i att låta alle­

nast en del av densamma bli rörlig, vilken fara ökas genom möjligheten att

höja skiktskalornas progression inom de fasta skatterna (tilläggs- och särskild

förmögenhetsskatt).

De bråkdelar av de totala skattebeloppen, som den rörliga bottenskatten

utgör, äro:

vid alternativ la:

72.6 %

»

» Ib:

76.2 %

»

» II : 81.8 %.

Då vid nuvarande förhållanden hela inkomst- och förmögenhetsskatten är

rörlig, medan de övriga statsskatterna närmast motsvara de föreslagna till-

läggsskatterna, kan som jämförelse uppställas, att den nuvarande rörliga

.skatten är 78.2 %>, medan före de s. k. extraskatternas införande bråkdelen

i fråga utgjorde cirka 94 % (utjämningsskatt har härvid beräknats som ana­

log med tilläggsskatt). Härav framgår, att förhållandet mellan rörlig och to­

tal skatt i förslagen i stort sett erhållit den storlek, som blev en följd av de

s. k. kristidsskatternas införande. Då dessa skatter infördes på grund av

särskilda, av kristiden föranledda förhållanden torde samma icke böra be­

traktas såsom normgivande. De skäl, som i förslaget anförts för önskvärd­

heten av skattens uppdelning i rörlig och fast, synas vara av rent skattetek­

nisk natur. Angående uppdelningens lämplighet i sak föreligger däremot

ingen utredning, så mycket anmärkningsvärdare som proportionen mellan

rörlig och total skatt i de skilda alternativen varierar mellan cirka 72 % och

82 %>. Ur sparsamhetsfrämjande syfte borde ett försök att återföra den rör­

liga skattedelens ställning till den, som den innehade före kristidsskatternas

införande, hava varit motiverat.

I förslaget uttalas, att det saknas anledning att närmare ingå på de syn­

punkter, som anlagts vid ställningstagandet till frågorna om avvägningen av

beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet

samt om skattens fördelning på stora och små inkomsttagare, enär promemo­

rian huvudsakligen avser beskattningens tekniska anordnande. Häremot tor­

de böra erinras, att promemorian innehåller förslag till en skattelagstiftning,

som är avsedd att gälla för framtiden eller i varje fall bilda grundvalen för

eventuella ändringar. Under sådana förhållanden lära frågorna örn skatte­

bördans fördelning icke vara av enbart skatteteknisk karaktär. Av förslaget

framgår, att utgångspunkten varit ett inarbetande i ett enhetligt skattesystem

av de nu gällande s. k. extra skatterna. Då dessa antagits mot bakgrunden

av ett tillfälligt, starkt utpräglat kristillstånd, och skatterna förutsatts såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

57

tillfälliga, böra de genom deras antagande uppkomna förhållandena ej anses

normgivande för konstruktionen av ett skattesystem med anspråk på fram­

tida hållbarhet. Kristidens säregna förhållanden föranledde en förskjutning

av skattebördan på den kapitalbildande gruppen av skattskyldiga, önskvärt

hade varit, att utredning vidtagits, om och i vad mån en fortsättning av des­

sa förhållanden är att befara och om den ovannämnda tillfälliga förskjut­

ningen bör bibehållas, ävensom att undersökning gjorts till utredande av, hu­

ruvida ökade skattebehov motsvaras av utgifter, vilka böra bestridas av en

viss grupp av skattskyldiga, såsom exempelvis föreslagits i det föreliggande

utkastet till skatt för familjehjälp, eller de äro av sådan allmänart, att de be­

röra de skattskyldiga samfällt. Att fastslå den skattefördelning, som fram­

går ur promemorians förslag, utan ledning av sådana utredningar, torde ej

vara välbetänkt.

Beträffande det i alternativ I a föreslagna upptagandet i det beskatt­

ningsbara beloppet av ^1/2oo av förmögenheten må erinras om, att den nuva­

rande bestämmelsen, att V60 av förmögenheten skall tilläggas inkomsten in­

nebär, att 1/s av kapitalinkomsten, beräknad efter 5 °/o, upptages till sär-

beskattning. Örn kapitalavkastningen beräknas till 4 %, som under nuva­

rande förhållanden torde vara i överkant, skulle samma princip leda till, att

förmögenhetsdelen bleve 1/7r). örn förmögenhetsavkastningen beräknas till

3 %, vilket med hänsyn till bl. a. skattebelastningen av de större förmögen­

heterna torde vara tillräckligt högt, skulle förmögenhetsdelen utgöra

Vioo-

Den föreslagna delen V

200

står icke i överensstämmelse med tidigare tilläm­

pade beräkningsgrunder och det kan befaras, alt upptagandet i deklarationen

av en beträffande de små förmögenheterna så obetydlig del kommer att med­

föra minskad omsorg vid förmögenhetsuppgifternas avgivande, vilket ur kon­

trollsynpunkt icke är önskvärt.

På grund av vad sålunda anförts och då erforderlig överskådlighet beträf­

fande den progressiva skiktskalan svårligen kunde uppnås, förrän det i skat­

teförordningarna fastställda inkomstbegreppet justerats i avseende å inkon­

sekvensen, att vid inkomstens fastställande vissa skattebelopp äro avdrags­

gilla och andra icke, samt då vidare de grunder, som tillämpats vid skatte­

bördans fördelning på olika inkomstklasser, ej vore närmare angivna, funne

sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att det föreliggande förslaget lades till

grund för en omläggning av skattesystemet.

Av de i förslaget framlagda olika alternativen hade länsstyrelsen funnit det

som alternativ II betecknade ur taxeringsteknisk synpunkt vara att föredraga

framför de övriga.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som ansett sig kunna begränsa sig till att

företrädesvis ur skatteteknisk synpunkt granska och bedöma de framkomna

alternativa förslagen, funne dessa ur sådan synpunkt var för sig hava på ett

förtjänstfullt sätt löst den förelagda uppgiften, nämligen en rationalisering

av nu rådande system för den statliga beskattningen genom ett sammanfö­

rande av de nu utgående skatterna under så få kategorier som möjligt.

Sitt ställningstagande till de särskilda förslagen motiverar länsstyrelsen så­

lunda:

Särskilt ur skatteteknisk synpunkt vill länsstyrelsen giva företräde åt det av

förslagen, som betecknats med alternativ II. Frånsett att man genom detta

förslag lyckats begränsa sig till endast en skatteform anser länsstyrelsen en

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

fördel med detsamma vara att, såsom i motiverna anförts, förslaget ifråga

är relativt enkelt och lättöverskådligt samt anknyter till i Sverige hävdvun­

nen form för förmögenhetsbeskattningen. Då härtill kommer, att länsstyrel­

sen finner nu berörda förslag vara i andra avseenden likvärdigt med de andra

alternativa förslagen I a och I b, vill länsstyrelsen således uttala sig till för­

mån för alternativ II.

Länsstyrelsen i Kalmar lån anför:

Den avsikt, som ligger bakom det framlagda förslaget, nämligen att för­

enkla formerna för uttagandet av den direkta statsskatten, är givetvis ägnad

att i och för sig väcka tillfredsställelse hos alla dem, vilka syssla med prak­

tiskt taxeringsarbete, liksom också hos de organ, vilka hava att verkställa de­

bitering och redovisning av de på det framkomna taxeringsresultatet belö­

pande skatterna. Det nuvarande systemet med dels en ordinarie statlig skatt

å inkomst och förmögenhet och dels åtskilliga, för täckande av mer eller

mindre tillfälliga budgetbehov utbyggda extra eller särskilda .skatter orsakar

nämligen ett rätt betydande merarbete ej mindre för taxerings- än även för

debiterings- och uppbördsmyndigheterna. Ej heller den omständigheten, att

man genom en förenkling av skattesystemet ger möjlighet för de skattskyl­

diga att i åtminstone större utsträckning, än vad nu är fallet, kunna kon­

trollera dem ågångna taxeringar och påförda debiteringar av statlig skatt,

torde kunna anses betydelselös. Ur dessa synpunkter anser länsstyrelsen det

tagna initiativet till förenkling av den direkta statsbeskattningen i och för sig

tacknämligt.

Vad däremot beträffar de vägar, som valts för ernåendet av den önskvär­

da förenklingen av beskattningsförfarandet, torde berättigade invändningar

kunna göras. Vid tillkomsten år 1932 av den extra inkomst- och förmögen­

hetsskatt, som sedermera år från år och senast genom förordningen den 15

juni 1935 blivit beslutad att erläggas av vissa skattskyldiga, betonades ut­

tryckligen, att densamma vore av allenast tillfällig natur, och enahanda ut­

talanden gjordes vid införandet år 1934 av den särskilda skatten å förmö­

genhet. Att dessa vid respektive skatters införande givna försäkringar om

deras tillfälliga natur nu ryggas genom att skatterna antingen inarbetas i

skattesystemet eller göras bestående är ägnat att väcka betänkligheter.

Rent sakligt synas också befogade anmärkningar kunna framställas mot

en permanent skärpning av förmögenhetsbeskattningen. Värdet ur national­

ekonomisk synpunkt av kapitalbildning torde kunna anses allmänt erkänt,

och från det allmännas sida hava olika åtgärder beslutats för att befrämja

sparandet och ytterligare anstalter i samma syfte äro föremål för övervägan­

den. Det synes näppeligen konsekvent att genom införande av skärpt för­

mögenhetsbeskattning åtminstone i viss mån motverka den kapitalbildning

genom sparande, som man i annat sammanhang framhållit såsom nyttig och

nödig, och för vars ernående man träffat särskilda anstalter. Det kan väl

också ifrågasättas, huruvida det vid nuvarande låga ränteläge är berättigat

att ytterligare skärpa förmögenhetsbeskattningen. Redan med nu gällande

regler ingår i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belop­

pet, förutom den avkastning, som kapitalet kan hava givit dess ägare, 1.67 %

av detsamma, alldeles oavsett om kapitalet lämnat någon avkastning eller

ej, och förmögenhetsskatten, såsom den nu är utformad, kan sägas bliva

automatiskt skärpt i och med den minskning, förmögenhetens avkastning

undergår.

Därest andra vägar för tillgodoseende av förefintligt budgetbehov vid un­

dersökning skulle visa sig oframkomliga för ernåendet av önskat resultat och

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

59

framförallt i ett rent nödläge, kan måhända befinnas nödvändigt att fylla

skattebehovet genom särskilt hård beskattning av större inkomster och för­

mögenheter, men, så vitt länsstyrelsen kan finna, föreligger näppeligen nå­

gon av dessa förutsättningar för närvarande. Det må sålunda erinras om,

att man genom de ändringar, som år 1919 efter noggranna undersökningar

vidtogos i 1910 års förordning örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

tillskapat en efter olika inkomsttagargruppers skatteförmåga avvägd pro-

gressionsskala, som på ett för dessa grupper sins emellan rättvist sätt skulle

angiva de repartitionstal, på vilka den för varje år behövliga skatten skulle

fördelas. Rättvisan i denna skatteskala kan enligt länsstyrelsens förmenande

icke anses vederlagd, och skalan synes därför förtjänt av att bibehållas,

därest icke absolut tvingande omständigheter nödvändiggöra annat.

Därest de i 1936 års statsverksproposition beräknade direkta skatterna

skulle uttagas enbart genom den ordinarie statliga inkomst- och förmögen­

hetsskatten, skulle detta visserligen innebära en höjning av skatteprocenten

med, så vitt länsstyrelsen kunnat finna, omkring 20 enheter från senast ut­

gående 170 % tili omkring 190 %, vilket måhända för de mindre inkomst­

tagarna komme att medföra en särskilt kännbar skattebörda. Ä andra sidan

bör emellertid bemärkas, att skatteskalans förut antydda avvägning medför

god rättvisa de olika inkomsttagargrupperna emellan, samt att det synes rik­

tigt, att jämväl de mindre inkomsttagarna få bära konsekvenserna av de be­

slut i fråga om anslagsbeviljanden, för vilka de äro direkt eller indirekt an­

svariga. Endast för så vitt en närmare, ingående undersökning visar, att den

genom 1919 års ändringar i förordningen örn statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt åstadkomna relativa skattskyldigheten de olika inkomsttagargrup­

perna emellan icke längre rättvisligen kan upprätthållas, något som hittills

enligt länsstyrelsens mening näppeligen kan anses påvisat, vill länsstyrelsen

icke motsätta sig ett överflyttande av skattebördan i större utsträckning, än

vad redan nu är fallet, på de större inkomsterna och förmögenheterna till

förmån för de mindre.

Skulle oaktat vad länsstyrelsen sålunda framhållit en omläggning av den

direkta statsbeskattningen äga rum efter de riktlinjer, som föreliggande för­

slag angiver, synes delta böra ske i huvudsaklig överensstämmelse med det

såsom alternativ 11 betecknade förslaget. Till detta uttalande föranledes läns­

styrelsen särskilt av den omständigheten, att den särskilda skatten å förmö­

genhet i de två andra alternativen bibehållits såsom en fristående skatt, under

det att den inarbetats i den övriga skatten enligt alternativ II, vilket måste

betecknas såsom en förtjänst särskilt med hänsyn till att denna skatt visat

sig medföra ett tidsödande och besvärligt arbete för taxerings- och debiterings-

myndigheterna.

Anordningen med den föreslagna inkomst- och förmögenhetsskattens upp­

delning i en bottenskatt för alla med variabel utdebiteringsproccnt och en till-

läggsskatt med en på förhand bestämd progressiv skattesats svnes med hän­

syn till föreliggande precedensfall göra det påkallat, att garantier skapas för

att de skattskyldiga, som omfattas av tilläggsskatten, icke isolerat göras till

föremål för en av tillfälligt budgetbehov betingad skatteskärpning.

Länsstyrelsen i Gotlunds Ilin gör följande uttalande:

Det synes länsstyrelsen knappast böra råda något tvivel om önskvärdheten

och lämpligheten av en rationalisering utav gällande föreskrifter beträffande

statsbeskattningen i syfte att i möjligaste män sammanföra nu förefintliga

särskilda skatteformer. Den nuvarande splittringen härutinnan måste för

de skattskyldiga göra skattesystemet mindre överskådligt och kan jämväl va­

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ra ägnad att i viss mån skärpa intrycket av skattebördans tyngd. Ur rent

teknisk och administrativ synpunkt vållar naturligtvis det nuvarande syste­

met ett omfattande arbete, vilket vid ett sammanförande kan i väsentlig mån

reduceras.

I princip har länsstyrelsen sålunda intet att erinra mot de framkomna för­

slagen, såvitt de gå ut på en dylik koncentration och därav följande förenk­

ling av skattesystemet. I vad mån utformningen av detta, sådant det tagit sig

detaljerade uttryck i föreskrifter örn skatteskalor m. m., är ägnad att er­

bjuda tillräckligt utrymme åt en med hänsyn till statens behov och andra där­

med sammanhängande omständigheter avpassad beskattning är en fråga örn

rent budgetära synpunkter, vilka torde falla utanför området för länsstyrel­

sens bedömande. Påtagligt är att vid inarbetande inom en och samma ram

ay de särskilda skatteformerna, det måste ställas stora krav på skattesystemets

förmåga att kunna anpassas efter växlande skattebehov. Förslagets princip

örn uppdelning av statsskatten i en rörlig del, bottenskatt, och en efter mera

bestående grunder inrättad tilläggsskatt synes vara ägnad att tillgodose önsk­

värd smidighet i skattesystemet utan att likvisst i alltför oberäknelig eller

tyngande form belasta de inkomstskikt, som bilda underlaget för tilläggs­

skatten.

Länsstyrelsen anser sig hava anledning att oreserverat förorda uteslutande

ur det blivande skattesystemet utav den extra inkomst- och förmögenhets­

skatten samt slopande, på grund av de i promemorian angivna grunderna,

av den s. k. utjämningsskatten.

Vad angår den särskilda beskattning av förmögenhet, som under de senare

åren genom successiva riksdagsbeslut kommit till stånd, kan ju en viss tvekan

vara befogad, om det kan vara lämpligt att genom inarbetande av densamma

i skattesystemet giva en fast karaktär åt en beskattning, som väl ursprungli­

gen avsetts att vara mera temporär, eller om denna skatt bör bibehållas så­

som en särbeskattning, oberoende av skattesystemet i övrigt. Vid valet mel­

lan föreslagna system, å ena sidan alternativ I a och b, som bibehålla den

särskilda skatten på förmögenhet, och å andra sidan alternativ II med dess

inpassning av hela förmögenhetsskatten inom den ordinarie ramen för stats-

beskattningen synas emellertid många viktiga skäl, icke minst rent tekniska,

tala för det senare alternativet. Efter att i detta hänseende hava inhämtat

inom länet med kronoskattedebiteringen sysselsatta tjänstemäns mening fin­

ner länsstyi elsen sig böra förorda detta system (alternativ II).

De föreslagna skatteskalorna för fysiska personer finner länsstyrelsen på

det hela taget vara väl avpassade för en skälig fördelning av skattebördan

mellan de skattskyldiga inbördes. Dock vill länsstyrelsen härvid göra en erin­

ran. I promemorian hänvisas till att man vid beskattningens utformande

utgått från, att någon lättnad borde beredas mindre inkomsttagare med be­

skattningsbara belopp upp till 6,000 å 8,000 kronor. Med hänsyn till nu­

varande samhällsformer och härav inträdda förskjutningar i levnadsbehov

och levnadsstandard vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke jämväl skatt­

skyldiga, hänförliga till närmast högre inkomstskikt, borde komma i åtnju­

tande av antydd lindring. De nu avsedda skattskyldiga torde i ett stort antal

fall av olika anledningar hava väl så stora svårigheter att fullgöra sin skatt­

skyldighet som de lägre inkomsttagarna. Sålunda drager den utbildning, de

i många fall måst förskaffa sig, ofta med sig studieskulder, vilkas räntor väl

få avdragas, men vilkas amortering tynger budgeten. Å andra sidan bliva

de på grund av förhållandena utestängda från en del lättnader i kostnaden

för bland annat sjukvård, skolutbildning för barn m. m., vilka komma lägre

inkomstklasser till del. Länsstyrelsen skulle sålunda för sin del vilja för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

61

orda en sådan omarbetning av skatteskalorna, att viss lindring bereddes jäm­

väl inkomstskikten från 8,000 upp till förslagsvis 10,000 kronors beskattnings­

bart belopp, samt att i anslutning härtill gränsen för skatteskalan i och för

den s. k. tilläggsskattens utgående flyttades något högre upp.

En särskild omständighet, vilken, enligt vad det synes länsstyrelsen, kunde

vara förtjänt att tagas i övervägande, då det nu gäller en mera bestående ra­

tionalisering av skatteväsendet, är huruvida icke för den kombinerade in­

komst- och förmögenhetsskatt, som — oberoende av den vissa högre förmö-

genhetsskikt drabbande särskilda beskattningen — allt fortfarande avses att

komma till användning, en återgång borde ske till äldre bestämmelser, enligt

vilka denna skatteform allenast kom att drabba förmögenhet över 6,000 kro­

nor, under det att den sedermera efter hand, ursprungligen i lagtiilämpnings-

väg, fått den utsträckning, att förmögenhetsdel utföres jämväl, där den un­

derstiger vad som komme att belöpa å 6,000 kronor. Det synes rent av böra

ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till nu gällande penningvärde, ränte­

läge m. m. denna exponent för vad som borde som förmögenhet anses, kunde

i lämplig mån höjas.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att av de framlagda alternativa lag­

förslagen alternativ I b, som närmast ansluter sig till den nuvarande förmö­

genhetsbeskattningen, är det lämpligaste. Länsstyrelsen anför vidare:

Till stöd för denna uppfattning får länsstyrelsen åberopa, att med avgöran­

det av frågan örn den särskilda förmögenhetsskattens inordnande i den stat­

liga inkomst- och förmögenhetsskatten synes böra anstå till ett fastare ränte­

läge inträtt. I varje fall torde i de fall, då i beskattningsbart belopp ingår

inkomst av annan förvärvskälla än kapital, något större reduktion av skatten

böra medgivas vid beskattning av förmögenhet, som lämnat låg avkastning.

Vad särskilt beträffar beskattningen av fysiska personer har länsstyrelsen

i övrigt ej något att erinra mot de principiella synpunkter för utformande av

ett nytt skattesystem, som utvecklas i förevarande promemoria, eller mot i

denna del framlagda lagförslag med däri intagna skattelariffer.

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar:

Länsstyrelsen vill som generellt omdöme i anledning av föreliggande för­

slag framhålla, att det utan tvivel av flera skäl är önskvärt, att den statliga

beskattningen ordnas efter ett mera enhetligt system. Emellertid torde stats-

beskattningen icke böra bestämmas isolerad från vad som kan bliva gällande

för den kommunala beskattningen. Hittills hava de större avgörandena i

kommunal och statlig beskattning verkställts samtidigt, och då för närvarande

utredning angående den kommunala beskattningen igångsatts och jämväl för­

slag om särskild skatt för familjehjälp framlagts, vill länsstyrelsen ifråga­

sätta, huruvida icke samtliga dessa frågor böra avgöras i ett sammanhang.

De nu föreliggande förslagen till statsskatt hava baserats på ett i utred­

ningen angivet förhållande angående den andel, vari inkomst och förmögen­

het sinsemellan skola deltaga i skattebördan. Avgörande har därvid varit för

år 1936 beräknade inkomst- och förmögenhetsskatter. Den särskilda förmö­

genhetsskatten har emellertid ansetts som en beskattning av allenast tillfällig

natur, betingad av det statsfinansiella läget. Det torde därför icke vara i och

lör sig givet, alt förmögenhet skall med samma belopp deltaga i ett för nor­

mala finansiella förhållanden avsett skattesystem. Förmögenheten bör gi­

vetvis bära sin andel av skattebördan, men huruvida beskattningen skall an­

ordnas efter den i promemorian angivna relationen emellan inkomst och för­

mögenhet, anser sig länsstyrelsen med stöd av tillgängligt material icke kunna

bedöma.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Länsstyrelsen påpekar vidare, att då de mindre inkomsttagarnas skatt­

skyldighet enligt förslaget lättades, komme ökningen att åvila inkomsttagare

med beskattningsbart belopp från och med 10,000 kronor. Ett visst mel­

lanskikt syntes härigenom komma att drabbas förhållandevis hårdare, men

då länsstyrelsen icke kunde överblicka verkningarna av en böjning av ovan­

nämnda belopp, kunde länsstyrelsen endast framhålla önskvärdheten av en

mjukare övergång till skattebelastningen av de större inkomsterna och för­

mögenheterna.

Efter att hava erinrat, att ett ställningstagande till de i promemorian fram­

lagda förslagen vöre beroende av den förut berörda frågan om den andel, vari

förmögenheten borde deltaga i skattebördan, förklarar länsstyrelsen, att ur

synpunkten av skattesystemets rationalisering och förenkling ett skattesystem

enligt alternativ II med allenast en statsskatt vore att föredraga. Uppdelnin­

gen av inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast

tilläggsskatt tillstyrkes.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att det icke torde råda någon tve­

kan, att den ifrågasatta reformeringen av det nuvarande statsskattesyslemet

vore synnerligen välbehövlig.

Länsstyrelsen anför vidare:

Innan länsstyrelsen går att taga ställning till de framlagda förslagen, anser

länsstyrelsen sig böra beröra en för dem samtliga gemensam fråga av viss

principiell innebörd. Länsstyrelsen åsyftar härvidlag, att den särskilda skat­

ten å förmögenhet ■— förutom den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

och utjämningsskatten — inarbetats i skattesystemet till en bestående ut­

skyld, ehuru denna skatt ju tillkommit på grund av då rådande finansiella

förhållanden samt varit avsedd att vara av allenast tillfällig nalur. Konse­

kvenserna härav hava också blivit att skattesatserna för vissa skikt av in­

komsttagare måst ökas i icke så ringa grad. Visserligen kan det ju icke an­

ses annat än rättvist att de högre inkomsttagarna drabbas förhållandevis hår­

dare av beskattningen än de med mindre inkomster, men det synes dock läns­

styrelsen som om förslagen i detta avseende gått längre än som kan anses

lämpligt eller behövligt. Särskilt hårt träffar enligt länsstyrelsens åsikt den­

na förskjutning av skatteplikten de, som stå lägst i det skikt, där den fasta

tilläggsskatten vidtager. För åtskilliga av till denna kategori hörande skatte-

dragare, såsom exempelvis tjänstemän i högre ställning m. fl., torde säkerli­

gen en sådan merbelastning bliva ganska kännbar. En mildring i sådant av­

seende synes länsstyrelsen lämpligen kunna vinnas genom att begynnelseskalan

för nämnda skatt börjar utgå med lägre procent än som föreslagits.

Vad särskilt beskattningen av förmögenheten angår torde för övrigt ur

synpunkten av en jämn och rättvis fördelning av skattetungan densamma en­

ligt länsstyrelsens förmenande böra i möjligaste måtto begränsas och detta

av flera anledningar. Sålunda torde finnas vissa möjligheter att komma

undan från dylik beskattning exempelvis genom tagande av försäkringar mot

engångspremie, bortskänkande av egendom m. m. Vidare erbjuder själva

uppskattningen av förmögenhetsobjekten ofta nog taxeringsmyndigheterna

synnerliga svårigheter, varför skipande av full rättvisa härutinnan i många

fall torde vara så gott som ogörligt. Man tänke sig endast värderingen av

inneliggande lager och inventarier hos stora jordbrukare och näringsidkare

eller av aktier i s. k. familjebolag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

63

Ett ytterligare skäl för en begränsning av förmögenhetsbeskattningen tor­

de ligga i svårigheten att uppdraga rationella riktlinjer för densamma. Örn

man överhuvud taget kan tala om en skattebärkraft hos kapitalet bör denna

närmast vara tillfinnandes allenast i mån av dess förmåga att giva avkast­

ning och sålunda beskattningen anpassas härefter. Emellertid torde det av

rent skattetekniska skäl knappast låta sig göra att utfinna bestämmelser, var­

igenom ett sådant önskemål tillgodosåges.

Av de i promemorian framlagda förslagen funne länsstyrelsen sig böra för­

orda alternativ II. Visserligen drabbades enligt detta förmögenheten något

hårdare av beskattningen än enligt de båda andra alternativen, men å andra

sidan toge förstnämnda förslag mera hänsyn till inkomsten och erbjöde dess­

utom i den praktiska tillämpningen avsevärda fördelar framför de andra.

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar:

Länsstyrelsen finner en förenkling av nuvarande systemet av statsskatter

vara synnerligen önskvärd och förordar därför den ifrågasatta avvecklingen

av de extraordinära skatterna, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt

den särskilda skatten å förmögenhet, ävensom att utjämningsskatten inbe-

gripes i omläggningen. Av de framlagda alternativa förslagen till skattesy­

stem finner länsstyrelsen alternativ II mest tilltalande. Såsom i utredningen

framhållits, är det enkelt och lättöverskådligt samt anknyter till i Sverige

hävdvunnen form för förmögenhetsbeskattning. Därjämte har detta alter­

nativ den stora fördelen att inkomst- och förmögenhetsbeskattningen är sam­

manförd till en enda skatt. Länsstyrelsen tänker därvid närmast på de avse­

värda lättnader i taxerings-, debiterings- och redovisningshänseende, som

detta medför.

Länsstyrelsen tillstyrker av anförda skäl en omläggning av skattesystemet

enligt alternativ II.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör följande uttalande:

Förevarande förslag är grundat på tidigare konstaterat behov att tekniskt

omlägga och sammanföra de olika formerna av direkta skatter till staten. Det

avser närmast de skatter, som påföras fysiska personer för inkomst och för­

mögenhet — med fysiska personer jämställas i detta sammanhang oskifta

dödsbon och familjestiftelser —, men har kommit att utvidgas även till om­

läggning av beskattningen för juridiska personer i allmänhet.

Länsstyrelsen konstaterar, att förslaget icke innebär någon principiell över­

flyttning av skattebördan från den ena till den andra av nämnda båda kate­

gorier utan endast medför en i viss mån ändrad fördelning inom vardera ka­

tegorien. Därmed förefinnes möjlighet till lösning av frågan om exempelvis

de fysiska personernas beskattning utan att sådan samtidigt åstadkommes för

de juridiska — örn så skulle visa sig behövligt på sätt länsstyrelsen vill ifråga­

sätta.

Vad närmast angår fysiska personers beskattning förutsätter omläggningen

av skattesystemet ett fastlåsande av proportionen mellan skatt å inkomst och

skatt å förmögenhet till de förhållanden, som inträtt genom senare årens

extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskilda skatt å förmögenhet. Om

och i vad mån den svenska förmögenhetsbeskattningen därigenom kommer

att läggas å en förhållandevis högre nivå än som i andra länder ansetts lämp­

lig, framgår icke av den utredning vid promemorian, som i övrigt innehåller

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

så god belysning av de svenska skatteförhållandena i jämförelse med utlan­

dets. Länsstyrelsen anser emellertid från det praktiska taxeringsarbetets syn­

punkt sett att en ^arbetning av den särskilda förmögenhetsskatten liksom

den extra inkomst- och förmögenhetsskatten i de för den ordinarie skatten

gällande skatteskalorna är en viktig angelägenhet, som snarast bör verkstäl­

las, helst som ju detta i och för sig icke stöter på några tekniska svårigheter.

Att omläggningen — hur den än sedan i detalj sker -— bör medföra en skat­

telättnad för inkomsttagare upp till 6,000—8,000 kronors-gränsen och att

som följd härav viss skatteskärpning måste följa för skattskyldiga med högre

inkomst har i promemorian hävdats och övertygande motiverats under hän­

visning till den starka ökning, som under senare tider ägt rum ifråga om

såväl konsumtionsbeskattningen som även den proportionella kommunal­

skatten, vilken senare även genom de låga ortsavdragen relativt starkt tynger

de mindre inkomsttagarna. Länsstyrelsen finner icke anledning till annan

erinring häremot än att dessa konstaterade förhållanden säkerligen tala för

någon jämkning i kommunalskattetungan till mera rättvis fördelning än vad

för närvarande är möjligt genom fastighetsskatten i förening med kommunal

inkomstskatt och progressivskatt. Så länge pågående utredning av kommu­

nalskatteproblemet icke resulterat i ändring härutinnan, torde nog icke kun­

na undvikas, att vid omläggning av den statliga beskattningen får beaktas

den faktiska tendensen till förskjutning av den samlade skattetungan till

nackdel för de lägsta inkomstskikten. Att de nu föreslagna skatteskalorna

för statsskatten påverkats av sådan hänsyn torde emellertid böra föranleda,

att de underkastas en översyn, örn och när kommunalbeskattningen kan bliva

omlagd.

Förslaget innefattar en enligt länsstyrelsens mening ändamålsenlig upp­

delning av statsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, båda

progressiva. Syftet och verkan av sådan anordning är i promemorian viii ut­

rett. Därtill vill länsstyrelsen endast framhålla den nära till hands liggande

fara, som vid en ogynnsam budgetsituation kan tänkas inställa sig, att in­

föra rörlighet även beträffande tilläggsskatten, vilket skulle bryta sönder de

under helt annan förutsättning nu konstruerade skatteskalorna.

Av de tre alternativa förslag, som föreligga till omläggningens genomfö­

rande, förordar länsstyrelsen det som alternativ II betecknade. Detta för­

enar i sig en större lätthanterlighet för beskattningsnämnderna i taxerings-

arbetet med den icke oväsentliga fördelen att för allmänheten icke så starkt

som i de andra båda alternativen markera den särskilda beskattningen av

förmögenheten. Detta betecknar länsstyrelsen som gynnsamt, enär den er­

farenheten i taxeringsarbetet nog torde vara allmän, att deklaranterna i stort

sett hava en överdriven skräck för förmögenhetsskatts verkan, vilket föranle­

der dem att lämna oriktiga förmögenhetsuppgifter även i fall, där en riktig

uppgift icke kunnat få någon större praktisk betydelse för det till statsskatt

taxerade beloppets storlek. Deklarationsmoralen — särskilt å landsbygden

—- torde nog ofta ofördelaktigt påverkas av förefintligt missförstånd i detta

avseende. Den stora omfattning, vari tidigare falskdeklarationer rättats till

innevarande års taxering i samband med därvid garanterad »amnesti», kan

icke förklaras på annat sätt än att dylikt missförstånd är mycket utbrett.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker länsstyrelsen, att fysiska per­

soners beskattning anordnas i enlighet med alternativ II.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

De föreliggande förslagen angivas i första hand avse en teknisk omlägg­

ning av skattesystemet genom sammanförande av de nu utgående stats-

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

65

skatterna under så få skattesystem som det varit möjligt med hänsyn till

kravet på rättvisa i beskattningen och de ändamål som beskattningen skall

tjäna. Under den ifrågasatta omläggningen hava inbegripits den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten, den extra inkomst- och förmögenhets­

skatten, den särskilda skatten på förmögenhet samt utjämningsskatten. Där­

emot förklaras frågan om avskaffande av de personella skatterna —- man­

talspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift — kräva anstånd ytter­

ligare ett år i och för erforderlig utredning i fråga om de båda sistnämnda

avgifterna.

Länsstyrelsen måste beklaga, att frågan rörande omläggning av skatte­

systemet på så sätt synes bliva uppdelad på två år. Länsstyrelsen känner

nämligen väl till, att starkt missnöje råder bland de skattskyldiga över den

oreda och osäkerhet rörande skattskyldighet och deklarationsplikt, som de

årligen återkommande ändringarna i skattelagstiftningen åstadkommit. För

debiteringsarbetets vidkommande lärer reformens uppdelning på två år med­

föra, att uppbördsböcker och debetsedlar av ändrad uppställning måste

tryckas för mellanåret. Härtill kommer, att den del av utredningen, som

nu föreligger, blivit så sent framlagd, att en ytterst knapp tid blivit tillmätt

för inhämtande av myndigheternas yttranden över förslagen. Enligt läns­

styrelsens mening äro de föreliggande författningsförslagen av den betydel­

se, att tillfälle bort beredas landets praktiska taxeringsman att yttra sig

över desamma. Länsstyrelsen anser för sin del, att en avspänning av stats-

beskattningens nuvarande oreda bör åstadkommas genom att av kristiden

föranledda tillfälliga skatter bringas att upphöra, och att därefter i ett sam­

manhang utredes örn eventuell omläggning av hela skattelagstiftningen i

stället för att, såsom nu sker, det ena detaljspörsmålet efter det andra upp­

tages till avgörande oberoende av varandra och av lagstiftningen i övrigt.

Det förefaller länsstyrelsen vidare i hög grad anmärkningsvärt, att den

extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda skatten å för­

mögenhet nämnts bland de skatter, som borde inarbetas i det nya skatte­

systemet. Förstnämnda skatt karakteriserades i propositionen till 1932 års

riksdag såsom »en fristående direkt beskattning av tillfällig natur», och den

sistnämnda betecknades vid tillkomsten år 1934 såsom en beskattning av

allenast tillfällig natur, betingad av det dåvarande statsfinansiella läget, och

det var också med avseende härå, som riksdagens bevillningsutskott ansåg

sig böra i princip biträda propositionen om skatten. Då det statsfinan­

siella läget numera icke kan anses kräva de båda skatternas förnyande, böra

de ej heller längre utgå. Samhället får icke berövas den omistliga till­

gång, som vissheten att kunna förlita sig på statsmakternas ord och utfäs­

telser utgör.

Skulle emellertid, trots allt, en omläggning av statsskattesystemet nu före­

tagas, måste länsstyrelsen vid övervägandet av de alternativa förslag, som

här föreligga, lägga särskilt stor vikt vid förslagens enkelhet ur taxerings-

synpunkt. Såsom länsstyrelsen tidigare framhållit, är det nämligen icke

möjligt att med bibehållande av den nuvarande taxeringsorganisationen be­

lasta taxeringsnämndens ordförande med ytterligare detaljgöromål och lik­

väl kräva arbetets färdigställande inom hittills fastställd tid. Dessa per­

soners arbetsbörda är redan mer än tillräcklig, örn arbetet skall vara ett

tillfälligt uppdrag.

Vid val mellan alternativ I a och I b synes företräde böra ges åt alterna­

tiv I b, enär detsamma mera än alternativ I a ansluter sig till nuvarande

förhållanden liksom det också i tekniskt avseende är bekvämare än alter-

Dihang till riksdagens protokoll lD.IG. 1 sand. Nr 232.

5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nativ I a. En jämförelse mellan alternativ I b och alternativ II ger åter ett

bestämt utslag till det senares förmån ur praktisk taxeringssynpunkt; och

då det i övrigt anknyter sig till den hävdvunna formen för förmögenhets­

beskattningen, anser länsstyrelsen detta alternativ lämpligast av de före­

slagna.

Samtliga alternativ gå emellertid ut på en höjning av grundbeloppet för

den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 2,000 kronor.

Under förutsättning, att utdebiteringen kommer att hålla sig vid 100 °/o av

grundbeloppet, synes den blivande inkomst- och förmögenhetsskatten för in­

komsttagare upp till 8,000 kronors beskattningsbart belopp icke komma att

överstiga nuvarande statsskatter vid en utdebitering av högst 150 % å in­

komst- och förmögenhetsskattens grundbelopp. Betänkandet ställer emel­

lertid i utsikt, att den rörliga bottenskatten redan ifrån början måste uttagas

med förhöjt grundbelopp (i alternativ I a och b med omkring 115 % och i

alternativ II med omkring 110 %). Enligt vad länsstyrelsen kan finna

ter sig redan vid 110 % utdebitering resultatet mindre gynnsamt för in­

komsttagare med 8,000 kronors beskattningsbart belopp; för inkomst­

tagare med respektive 10,000 kronor och 15,000 kronor synes ökningen bliva

respektive omkring 65 och 250 kronor. Emellertid är att märka, att be­

tänkandet utgått ifrån, att den reformerade skatten bör lämna lika mycket

som de nuvarande statsskatterna sammanslagna eller 139.2 miljoner. I detta

belopp ingår den särskilda skatten å förmögenhet med 13.2 miljoner och den

extra inkomst- och förmögenhetsskatten med 9.6 miljoner. Av förut an­

förda skäl böra dessa skatter icke medtagas i beräkningen. Fråndragas

de beräknade beloppen av desamma (22.8 miljoner), böra under normala

statsfinansiella förhållanden återstå endast 116.4 miljoner att täcka genom

den nya skatten. Enligt departementets beräkning borde emellertid sist­

nämnda skatt enligt alternativ II giva 128.1 miljoner utan förhöjt grundbe­

lopp. Under normala förhållanden skulle alltså den nya skatten enligt al­

ternativ II giva ett överskott av 11.5 miljoner i förhållande till skatten en­

ligt 1928 års lagstiftning vid 150 % utdebitering å grundbeloppet. Även med

tanken därpå, att sistnämnda procent får anses vara högre än vid normala

förhållanden, bör alltså möjlighet finnas att genom sänkning av de nu före­

slagna procentsatserna för bottenskattens grundbelopp mildra den starka

förskjutningen av skattebördan från de lägre till de högre inkomsttagarna.

Enligt länsstyrelsens mening kännetecknas nämligen förslaget av en alltför

kraftig tendens att vilja förskjuta skattebördan från de lägre till de högre

inkomsttagarna. Promemorian åtföljes visserligen av en utredning, avsedd

att visa, att flerstädes i utlandet den större inkomsten och den större förmö­

genheten äro hårdare beskattade än för närvarande hos oss. Det kan då

vara anledning att erinra därom, att i alla tider den maktägande klassen

sökt på andra lägga så mycket som möjligt av beskattningens lunga. Att de

nu maktägande lägre inkomsttagarna hårt beskatta fåtalet högre inkomstta­

gare och innehavare av större förmögenheter är endast en påminnelse örn

att även på detta område människan alltjämt är sig lik. Om vi ej nått

lika långt som en del andra folk, behöver detta därför icke vara något fel.

Vi kunna ej heller som många folk ursäkta oss med ett finansiellt nödläge,

orsakat av oerhörda utgifter för krigföring eller för förberedelser att föra

krig eller söka undgå sådana.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län konstaterar, att förslaget innebure en se­

dan länge allmänt önskad förenkling av skattesystemet i syfte att undvika

den nuvarande splittringen i olika skatter, samt finner samtliga de tre fö­

reslagna alternativa skattesystemen väl tillgodose de ändamål beskattnin­

gen avser att tjäna.

Länsstyrelsen fortsätter i sitt yttrande:

Bland de tre alternativen anser länsstyrelsen, att av skattetekniska skäl

ett bestämt företräde bör givas alternativ II. Uti detta alternativ förekom­

mer endast en skatteform — en kombinerad inkomst- och förmögenhets­

skatt — varemot de andra alternativen upptaga såväl en särskild inkomst­

skatt som en särskild förmögenhetsskatt. För beskattningsmyndigheterna

innebär denna olikhet, att taxeringsarbetet enligt alternativ II kan verkstäl­

las i ett sammanhang med löpande anteckningar i en och samma längd,

medan taxeringsarbetet enligt alternativen I a och I b förutsätta två särskil­

da taxeringslängder med dubbelt granskningsarbete av deklarationerna och

dubbel längdföring. Fastän länsstyrelsen sålunda avstyrker alternativen I a

och I b, anser sig länsstyrelsen i allt fall böra rikta en anmärkning mot den

låga minimiskattesatsen enligt dessa alternativ för den särskilda förmögen­

hetsskatten. Skatteminimum är samma belopp som i gällande förordning

örn särskild förmögenhetsskatt eller 10 öre. Det synes meningslöst att ned­

lägga ett omfattande — låt vara okvalificerat arbete — för granskning av

deklarationer, påföring av skattskyldigas taxering, längdföring och annat

expeditionsarbete för att tillföra statsverket ett så ringa belopp, önskvärd­

heten av en smidig skatteskala kan ej anses vara giltig anledning att oskä­

ligt betunga beskattningsmyndigheterna. De enklare taxeringsgöromålen

innebära ett forcerat massarbete, vars omfattning kräver, att allt onödigt de­

taljarbete sovras undan. Lägsta skattebelopp för den särskilda förmögen­

hetsskatten synes i allt fall ej böra understiga 5 kronor.

Länsstyrelsen i Värmlands län förklarar sig icke hava något att erinra

mot det remitterade förslaget och yttrar vidare:

Vidkommande de i förslaget angivna tre alternativen till skattesystem hål­

ler länsstyrelsen före, att därest de nuvarande särskilda skatteformerna sko­

la ersättas med ett mera enhetligt system, detta bör till en skatt samman­

föra så många av innevarande skatteformer som överhuvudtaget kunna

komma ifråga. Från denna synpunkt måste enligt länsstyrelsens förmenan­

de alternativ II, som endast upptager en skatteform, nämligen inkomst- och

förmögenhetsskatt, äga avgjort företräde framför alternativen I a och I b,

vilka föreslagits omfatta såväl kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt

som en särskild förmögenhetsskatt. En jämförande granskning av de oli­

ka alternativen synes också giva vid handen, att alternativ II är betydligt

enklare och överskådligare uppställt än alternativen I a och I b, vartill kom­

mer, att alternativ II anknyter sig till den i Sverige hävdvunna formen av

förmögenhetsbeskattning, omständigheter, som tala för att detta alternativ

är det mest ändamålsenliga.

Länsstyrelsen tillstyrker sålunda för sin del alternativ II.

Länsstyrelsen i Örebro län, vilken till sitt yttrande fogat en sammanställ­

ning av en av länsstyrelsen verkställd undersökning angående skatteutfallet

för vissa skattskyldiga inom länet enligt nuvarande grunder och enligt i pro­

memorian föreslagna grunder, anför följande:

Förslaget utgår från den förutsättningen, att de skattebelopp, som utta-

gits genom extra inkomst- och förmögenhetsskatten och den särskilda skatten

å förmögenhet, skola fortfarande utgå men inarbetas i det ordinarie skatte­

systemet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

67

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

I silf utlåtande den 25 januari 1934 över då föreliggande förslag till för­

ordning om särskild skatt å förmögenhet uttalade länsstyrelsen bland annat,

att skatt å fonderad inkomst av nationalekonomiska skäl borde påläggas med

största varsamhet. Försåvitt anledning funnes att befara, att det framlagda

förslaget om en tillfällig förmögenhetsskatt innebure ett uppslag till en mera

permanent höjning av förmögenhetsskatten, ville länsstyrelsen bestämt av­

styrka det då framlagda förslaget örn en särskild skatt å förmögenhet.

Utöver vad länsstyrelsen i ovan åberopade utlåtande anfört, tillåter läns­

styrelsen sig härutinnan nu anföra.

I promemorian angives av hela statsbeskattningen belöpa å inkomst 76.7 °/o

och å förmögenhet 23.3 °/o. Samma genomsnittliga procentuella förhållande

mellan inkomstskatt och förmögenhetsskatt strävar man att i stort sett upp­

rätthålla. Uti inkomstskatten ingår även skatt å förmögenhetens avkastning,

vadan det alltså är allenast själva förmögenhetsinnehavet, som åsyftas med

den ovannämnda procentuella andelen av skattens totalbelopp (23.3 %). Då

särskilda skatten å förmögenhet angivits såsom tillfällig, hade det varit

att förvänta, att, sedan konjunkturerna förbättrats, denna särskilda förmögen­

hetsskatt avlägsnats. Nu föreslås i stället, att den särskilda förmögenhets­

skatten skall inordnas i den ordinarie beskattningen. Förslagets verkningar

sträcka sig till och med längre än nu gällande beskattningsformer. Det har

sålunda vid anställd undersökning visat sig, att i ett visst fall ända upp till

40 °/o av den samfällda statsskatten enligt förslaget utgör skatt å förmögen-

hetsinnehav.

Att någon möjlighet icke förefinnes att i fortsättningen avvara den extra

inkomst- och förmögenhetsskatten, lärer vara uppenbart, vadan någon in­

vändning ej lärer kunna göras emot att denna skatt inlägges i den fasta in­

komst- och förmögenhetsskatten. Det torde icke heller kunna undvikas och

är måhända ej ägnat att väcka allvarligare betänkligheter, att de största in­

komsterna få vidkännas en något högre beskattning än nu. I fråga om för­

mögenhetsskatten återigen torde större försiktighet vara av nöden. Det får

ej förbises, att vid de högre beskattningsbara beloppen genom den extra in­

komst- och förmögenhetsskatten åstadkommes en icke obetydlig skärpning

i förmögenhetsbeskattningen, sådan den framträder i 1928 års förordning.

Någon ytterligare ökning i denna beskattning är ej tillrådlig, för såvitt näm­

ligen ökningen tänkes åstadkommen endast på så sätt, att viss ytterligare

kvotdel av förmögenheten utan hänsyn till dess avkastning inlägges i det

taxerade beloppet. Det medgives i betänkandet, att förmögenhetsskatten

egentligen är att betrakta såsom en förhöjd skatt å avkastningen av förmö­

genheten. Det synes vid sådant förhållande böra tillses, att någon ytterligare

beskattning av förmögenhet ej företages med mindre än att avkastning verk­

ligen förelegat och det till sådant belopp, att förhöjd beskattning skäligen kan

ifrågasättas. Att tekniska svårigheter härvidlag skulle yppa sig må med­

givas, men fråga är, örn man ej hellre borde söka sig fram på denna väg än

att företaga en skärpning av förmögenhetsbeskattningen uteslutande med

hänsyn till förmögenhetens storlek med risk således, att den skaltskyldige nöd­

gas tillgripa större eller mindre del av förmögenheten för skattens erläggande.

Den korta tid, som stått till länsstyrelsens förfogande för granskning av de

olika alternativ, som förslaget innehåller, har icke medgivit en så grundlig

undersökning av resultatet av en beskattning enligt de olika alternativen, som

med hänsyn till frågans vikt varit önskvärd. En tillämpning av förslagen å

1935 års taxering inom några socknar med olika sammansättning i fråga om

förvärvskällorna torde hava kunnat giva material för ett mera tillförlitligt

bedömande av frågans innebörd i skilda hänseenden. En mindre sådan för-

sökstillämpning, som länsstyrelsen verkställt, synes giva anledning till det

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

69

uttalandet, att beskattningen enligt alternativ I a skulle bliva mindre väl av­

vägd i vad gäller inkomsten å ena och förmögenheten å andra sidan. För­

mögenheten synes här bliva för hårt beskattad i förhållande till inkomsten.

Detta framträder särskilt starkt vid en förhållandevis liten inkomst. Vid en

förmögenhet av 158,900 kronor och ett taxerat belopp av 6,990 kronor utgör

den sammanlagda statsskatten enligt nu gällande författningar 351 kronor

32 öre, varav inkomst- och förmögenhetsskatt 252 kronor 45 öre, utjämnings-

skatt 8 kronor 67 öre och särskild skatt å förmögenhet 90 kronor 20 öre.

Enligt förslagets alternativ I a skulle för samma inkomst och förmögenhet den

sammanlagda statsskatten uppgå till 248 kronor 40 öre, varav bottenskatt

130 kronor 40 öre och särskild skatt å förmögenhet 118 kronor. Samma

siffror utgöra i alternativ Ib respektive 231: 20, 167: 50 och 63: 70. Det vill

sålunda synas som örn alternativ I b i föreliggande exempel vore ägnat att

skipa rättvisa i högre grad än alternativ I a, dock kan ifrågasättas, om den

förhållandevis stora nedsättningen av den skatt, som skulle utgå enligt nu

gällande författningar, är befogad. En ännu större nedsättning synes bliva en

följd av alternativ II, i det statsskatten enligt detta skulle komma att uppgå

till allenast 220 kronor 50 öre.

För samtliga alternativ synes vara gemensamt, att beskattningen för enbart

inkomst eller vid inkomst och en i förhållande därtill ringa förmögenhet vid

den gräns, då tilläggsskatten inträder, allt för kraftigt skärpes i jämförelse

med vad nu gäller. Sålunda utgår nu vid ett taxerat belopp av 41,020 kronor,

vari ingen förmögenhetsdel ingår, sammanlagda statsskatten med 3,488 kro­

nor 67 öre, varav inkomst- och förmögenhetsskatt 2,482: 50, utjämningsskatt

408: 67 och extra inkomst- och förmögenhetsskatt 597: 50. Enligt samtliga

alternativen skulle i detta fall statsskatten utgå med 4,536 kronor, vilket inne­

bär en höjning för detta fall med 1,047 kronor 33 öre.

En skattskyldig åter med ett taxerat belopp av 40,720 kronor eller i det

närmaste lika med det i föregående fall upptagna men med en behållen för­

mögenhet av 474,400 kronor, motsvarande en förmögenhetsdel (Veo) av 7,906

kronor, som alltså ingår i det taxerade beloppet, har enligt nu gällande be­

stämmelser att utgöra en sammanlagd statsskatt av 4,375 kronor 87 öre, varav

inkomst- och förmögenhetsskatt 2,460 kronor, utjämningsskatt 402:67, extra

inkomst- och förmögenhetsskatt 590 kronor och särskild skatt å förmögenhet

923:20. Samme skattskyldige skulle påföras statsskatt enligt alternativ I a

med 5,030:80, enligt alternativ Ib med 4,905:60 och enligt alternativ II

4,878: —. Här föreligger sålunda en höjning enligt de olika alternativen med

respektive 654:93, 529:73 och 502:13. Det synes härav framgå, som örn

förslagen icke toge vederbörlig hänsyn till den skattskyldiges skatteförmåga

i

de olika fallen.

Länsstyrelsen sammanfattar sin uppfattning på följande sätt. Intet av

de framlagda förslagen kunde till sina totala verkningar ens tillnärmelsevis

bedömas. Härtill komme alt reformeringen av familjebeskattningen, som

vore avsedd att genomföras med nästa års ingång, med säkerhet komme att

medföra förskjutning i skattebördan i en utsträckning, som icke heller

den kunde förutses. Det kunde därför icke vara lämpligt att samtidigt men

utan samband med varandra genomföra två så vittgående reformer med så

ringa förhandskännedom örn verkningarna. Ilar lörefölle en försökstillämp-

ning av de olika förslagen, omfattande undersökning av ett flertal socknar

inom skilda delar av landet, och med hänsynstagande jämväl lill föreslagna

ändringar i familjebeskattningen vara i hög grad påkallad. Innan resultatet

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

av en sådan undersökning förelåge, syntes det icke vara möjligt att fatta

slutgiltig ståndpunkt till de framlagda förslagen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar:

Det statliga skattesystemet har under det sista decenniet vuxit ut till ett

konglomerat av olika skatter, som haft stora olägenheter med sig. Taxerings-

och debiteringsarbetet har onödigt tyngts därav. För staten har det blivit

besvärligare att få en överblick över, hur mycket den direkta statsbeskatt-

ningen kommer att inbringa, och för den enskilde har det blivit så gott som

fullständigt ogörligt att på grundval av taxeringen få ett begreDp örn, hur

mycket han egentligen skall erlägga i skatt. Ju enklare ett skattesystem kan

uppbyggas, utan att kravet på rättvisa i beskattningen och de ändamål, som

beskattningen skall tjäna, bli lidande, desto större fördelar äro förknippade

därmed.

Beträffande det föreliggande förslaget må till en början framhållas, att

länsstyrelsen ansett sig icke böra närmare ingå på frågan, i vad mån det kan

överensstämma med statsmakternas ursprungliga mening, att de provisoriska

extraskatter, som tillkommit under tider med stora budgetsvårigheter, skola,

genom att inarbetas i ett nytt system, i sak bibehållas, även sedan finansläget

förbättrats, och således bliva gällande för framtiden som normal statsskatt.

Såvitt förslaget avser en teknisk förenkling av skattesystemet, kan detsamma

likväl icke annat än hälsas med tillfredsställelse.

Efter att hava refererat vad i promemorian anförts om möjligheten att

avskaffa de personella skatterna fortsätter länsstyrelsen:

Mantalspenningarna komma således måhända att försvinna redan från och

med nästa år eller i realiteten samtidigt med genomförande av det nu före­

slagna förenklade skattesystemet. Beträffande de personella skatterna hava

anförts skäl både för och emot deras bibehållande. De äga emellertid icke

någon större betydelse ur statsfinansiell synpunkt, och som de därjämte för­

orsaka ökat arbete för debiterings-, uppbörds- och indrivningsmyndigheter i

sådana fall, då vederbörande icke jämväl påförts annan skatt, synes det mo­

tiverat att avskaffa desamma. Statens skattebehov, såvitt angår direkta skat­

ter, bör fyllas med sådana, beräknade efter vederbörandes skatteförmåga,

d. v. s. hans inkomst och förmögenhet.

Vidare yttrar länsstyrelsen:

Mot inkomst- och förmögenhetsskatteskalans uppdelning i en fast och en

rörlig del synes intet vara att erinra. Den garanti mot en överdriven

beskattning av de högre inkomstskikten, som ligger i att denna skala uppåt

göres fast, får givetvis icke rubbas genom att man efter en tid, vid sidan av

det föreslagna enhetliga systemet, inför en eller flera nya särskilda inkomst-

och förmögenhetsskatter.

Då det gäller att välja mellan de föreslagna olika alternativen, synes al­

ternativ II vara det mest fördelaktiga. Den vid alternativen I a och I b före­

kommande kombinationen av inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild

förmögenhetsskatt är en ur taxeringsteknisk synpunkt tyngande anordning.

Alternativ II är huvudsakligen samma typ av inkomst- och förmögenhetsbe­

skattning, som varit rådande i vårt land, innan de provisoriska extraskat­

terna infördes. Detta alternativ är enkelt och lättöverskådligt. Dessutom

inbringar det i skatt enligt beräkning något mera än de övriga alternativen.

En annan verkan, som detta alternativ medför, är att den kommunala pro­

gressivskattens grundbelopp kommer att bli något större än vid de båda

andra, varigenom den kommunala utdebiteringen per skattekrona torde kun­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

71

na göras något mindre än om de alternativa förslagen enligt I a och I b läggas

till grund för beskattningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar, att vid övervägande, vilket av

de framlagda alternativa förslagen, som borde givas företräde, länsstyrelsen

tvekat mellan alternativ I a och alternativ II. Ehuru tillämpningen av al­

ternativ II genom dess nära anslutning till gällande skattesystem för be-

skattningsnämnderna icke torde komma att medföra någon ökad svårighet

och från denna synpunkt sålunda skulle innebära vissa fördelar, hade läns­

styrelsen likväl med beaktande av den skattelindring och den skattefrihet,

som jämlikt alternativ I a medgåves mindre förmögenheter, funnit sig böra

förorda sistnämnda alternativ.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller inledningsvis, att hela beskatt-

ningsväsendet, såväl det kommunala som det statliga, torde böra betraktas

såsom en helhet och prövas samtidigt och i ett sammanhang, enär varje mera

betydande förändring i en del av beskattningsväsendet påverkade hela syste­

met. Det syntes därför länsstyrelsen vanskligt att utlåta sig över ett ur syste­

met utbrutet förslag till omläggning av den direkta statliga beskattningen.

Länsstyrelsen betonar vidare, att länsstyrelsen vid avgivande av yttrande

över förslaget begränsat omfattningen av sina uttalanden till det rent skatte­

tekniska området.

Härutinnan anför länsstyrelsen:

Länsstyrelsen får erinra om att enligt nu gällande statliga beskattnings-

system risk principiellt föreligger att vid en mycket hög utdebiteringsprocent

inkomst- och förmögenhetsskattens rörlighet och starkt progressiva natur kan

leda till en orimlig beskattning av de större inkomsterna och förmögenheterna.

Det nu föreliggande förslaget att uppdela skatten i en rörlig bottenskatt och en

fast tilläggsskatt — bägge progressiva — synes vara en väl funnen regulator,

ägnad att minska den ovan antydda risken. En riktig avvägning av progres-

sionsskalorna för de bägge skatterna synes vara av den största betydelse.

Tillräckligt material för ett allsidigt bedömande av denna fråga har enligt

länsstyrelsens mening icke framlagts genom den utredning, som legal till

grund för nu ifrågavarande förslag. Vid förslaget har visserligen bland annat

fogats en tryckt bilaga B i tabellform. Denna tabell är avsedd dels att klar­

göra den föreslagna reformens inverkan på skatternas storlek för olika in­

komstgrupper enligt de olika reformförslagen la, Ib och II, dels ock att ut­

göra material för jämförelser mellan verkningarna av nu gällande beskatt-

ningsformer och de alternativt föreslagna formerna. Det må härvid anmär­

kas, att viss brist på överensstämmelse föreligger mellan promemorian och

bilaga B, i ty att i bilaga B bottenskatten torde hava beräknats enligt andra

grunder än som i promemorian avsetts. Vid utarbetandet av tabellen har

man utgått från utdebiteringsprocenten 150 vid tillämpning av nu gällande

beskattningsregler och 100 °/o vid tillämpningen av de föreslagna nya regler­

na. Skulle emellertid staten bliva nödsakad att hårt anlita medborgarnas

skatteförmåga kan det ifrågasättas, huruvida icke utdebiteringsprocenten

komine att stiga långt över respektive 150 eller 100. Huru cn dylik hög utde­

biteringsprocent komme att verka på skatten kan icke med stöd av det före­

liggande materialet bedömas utan on vidlyftig omräkningsprocedur, som ti­

den icke medgiver. Vid tillämpning av utdebiteringsprocenten 100 synes

emellertid den genom reformförslagen ifrågasatta förskjutningen av skatte-

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tungan mellan de olika inkomstklasserna icke vara orimlig, örn hänsyn tages

enbart till statsbeskattningen med bortseende från den kommunala skatten,

landstingsskatten o. s. v.

Enligt alternativ 1 a och I b skulle förmögenhetsbeskattningen vara pro­

gressiv och till övervägande del fast. Enligt alternativ II åter bomme förmö­

genhetsbeskattningen likaledes att bliva progressiv, ehuru enligt en annan

skala än enligt I a och I b, men därjämte skulle förmögenhetsbeskattningen

enligt alternativ II bliva beroende av utdebiteringsprocentens höjd och sålun­

da rörlig. Enligt alternativ II, som ur rent taxeringsteknisk synpunkt kan

sägas vara mest tillfredsställande, har förmögenhetsskatten helt inarbetats i

inkomstskatten. Vid tillämpning av alternativ II föreligger emellertid däri­

genom risk att förmögenhet, då utdebiteringsprocenten är hög och särskilt

då därjämte hög inkomst förefinnes, komme att bliva för hårt beskattad.

Genom att förmögenhetsbeskattningen — på sätt som i alternativ II skett —

inarbetats i inkomstbeskattningen försvåras också möjligheten att överblicka

förmögenhetsbeskattningens omfattning och verkan.

Ett särhållande av förmögenhets- och inkomstbeskattningarna är enligt

länsstyrelsens mening önskvärt. Till följd härav synas alternativ I a och I b

vara att föredraga framför alternativ II. Vid valet mellan de två förstnämnda

alternativen synes det som om alternativ I a borde äga företräde framför al­

ternativ I b. Att enligt alternativ I a av rent tekniska skäl, som angivits i den

vid förslaget fogade utredningen, en så obetydlig del av den behållna förmö­

genheten som 0.5 % av densamma inkluderas i inkomstbeskattningen är av

ringa betydelse för den skattskyldige.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner de föreliggande författningsför-

slagen innebära en önskvärd rationalisering av de direkta skatterna till sta­

ten. Av de olika förslagen syntes alternativ II vara att föredraga, då det, så­

som i promemorian framhålles, vore enkelt och överskådligt samt anknöte

till i Sverige hävdvunnen form för förmögenhetsbeskattning. Länsstyrel­

sen ansåge sig därför böra tillstyrka, att vid det nya skattesystemets tek­

niska utformning detta förslag lades till grund.

Vidare anför länsstyrelsen:

Vid jämförelse mellan de olika alternativens skatteskalor för fysiska per­

soner, oskifta dödsbon och familjestiftelser samt nu gällande grunder fram­

går, att enligt samtliga alternativ skattebördan kommer att lättas för skatt­

skyldiga med låg och medelstor inkomst under det att den skärpes för skatt­

skyldiga med hög inkomst. Å andra sidan har genom införandet av den

fasta tilläggsskatten garantier skapats för, att beskattningen av de sistnämnda

vid höjd utdebitering icke överstiger viss gräns. Lämpligheten av den före­

slagna höjningen av skatteskalans progressivitet synes kunna ifrågasättas.

Länsstyrelsen vill emellertid härvidlag icke göra något bestämt uttalande utan

endast framhålla vikten av, att progressiviteten icke så skärpes, att den en­

skilda kapitalbildningen i alltför hög grad motverkas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser sig av nationalekonomiska skäl böra

avstyrka införandet av ett skattesystem, där de större inkomsterna och de

större förmögenheterna bleve i så hög grad belastade av skatt som nu före­

slagits. Vid en jämförelse de olika alternativen emellan hade alternativ II

den fördelen, att det vore enkelt att tillämpa och närmast överensstämde med

det här i landet av gammalt gällande systemet för förmögenhetsbeskattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232■

73

Enligt detta alternativ syntes dock förmögenhetsbeskattningen bliva i allt för

hög grad beroende av förmögenhetens storlek. Av de båda övriga alternativen

borde enligt länsstyrelsens mening företräde givas åt alternativ I a, då enligt

detta alternativ de större förmögenheterna ej syntes bliva fullt så hårt be­

skattade som enligt alternativ I b.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att ett sammanförande av de

direkta skatter, som uttagas till statsverket, under görligast få titlar otvivel­

aktigt vore lämpligt för såväl de skattskyldiga som uppbördsmyndigheterna.

Det som alternativ II betecknade förslaget skulle ju härvid vara att före­

draga såsom det mest renodlade. Emellertid funne länsstyrelsen mycket tala

för alternativet I b med hänsyn till att detsamma så särskilt nära anslöte sig

till de bestående beskattningsformerna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

Syftet med nu föreliggande förslag är att åstadkomma en förenkling av det

nuvarande systemet av statsskatter genom att ersätta de nuvarande olika

skatteformerna med ett mera enhetligt system. En sådan förenkling måste

givetvis hälsas med tillfredsställelse, då därigenom dels arbetet med dessa

skatters debitering och redovisning blir i avsevärd grad underlättat, dels

större möjligheter vinnas att åstadkomma en jämnare avvägning av det sam­

manlagda skattetrycket. Men länsstyrelsen kan ej underlåta att i detta sam­

manhang framhålla, att då enligt förslaget skattesatserna för fysiska perso­

ner äro så avvägda, att ungefär samma sammanlagda skattebelopp därigenom

skall utvinnas, som i 1936 års statsverksproposition beräknats inflyta genom

de fyra nu utgående särskilda statsskatterna, och av dessa skatter extra in­

komst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda skatten å förmögenhet

alltid betecknats som kristidsskatter, avsedda att utgå endast så länge det då­

varande finansiella läget så krävde, ett bifall till förslaget i själva verket

skulle innebära ett upptagande av dessa rent tillfälliga skatter såsom en varak­

tig beståndsdel av budgeten.

I fråga om förslagets detaljer anser länsstyrelsen beträffande de olika al­

ternativen för fysiska personers och med dem jämställdas skattskyldighet,

att alternativ II är att bestämt föredraga. Det torde vara lättast att tillämpa,

man undgår därvid den särskilda taxeringen till förmögenhetsskatt med dess

speciella längder, och det synes närmast ansluta sig till nu gällande former

för statstaxeringen. Det torde ock kunna ifrågasättas, örn man ej med detta

alternativ i allmänhet skulle kunna bibehålla nu gällande deklarationsfor-

mulär med särskilda nya blanketter blott för sådana skattskyldiga, vilkas för­

mögenhet överstiger 180,000 kronor, vilket givetvis skulle innebära en viss

fördel.

Enligt alla de tre olika alternativen skall inkomst- och förmögenhetsskatten

utgå dels med en rörlig bottenskatt, dels för skattskyldiga med ett beskatt­

ningsbart belopp överstigande 12,000 kronor med en fast tilläggsskatt. Det

blir således nödvändigt att i taxeringslängdcrna och sannolikt även å debet­

sedlarna — för kontrollens skull från de skattskyldigas sida — upptaga dessa

skatter i skilda kolumner, varigenom en del av den med reformen avsedda

förenklingen går förlorad.

Rilcsräkenskapsverket yttrar:

Vid bedömandet av de i promemorian framlagda förslagen rörande det

framtida ordnandet av beskattningen av fysiska personer måste avgörande

betydelse tillmätas frågorna örn avvägningen av beskattningen mellan å ena

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt örn skattens fördelning

på stora och små inkomsttagare respektive stora och små förmögenhetsägare.

Ställningstagandet till dessa frågor är i sin tur väsentligen beroende av de

krav i fråga örn den direkta statsbeskattningens avkastning, som måste upp­

ställas med hänsyn till utvecklingen av statsbudgetens utgiftssida.

På grund av redan fattade beslut rörande utvidgningar av vissa sociala

välfärdsanordningar samt väntade beslut om förstärkning av försvarsväsen-

det m. m. äro under en följd av budgetår betydande utgiftsstegringar att på­

räkna. Då häremot svarande begränsning av utgifterna för andra budget­

ändamål knappast lärer kunna genomföras, synes med hänsyn till budgetens

balansering icke vara att räkna med, att avkastningen av den direkta stats-

beskattningen för framtiden kan hållas under den nivå, som ungefärligen

svarar mot nu gällande beskattningsgrunder.

Under hänvisning till angivna förhållanden har riksräkenskapsverket icke

funnit skäl påyrka annan fördelning av skattebördan mellan inkomstbe­

skattning och förmögenhetsbeskattning och mellan skattskyldiga i olika in­

komst- och förmögenhetslägen än som för närvarande gäller. Under an­

givna förhållanden lärer ock den i promemorian föreslagna höjningen av

grundbeloppsnivån få godtagas.

Riksräkenskapsverket har alltså funnit sig böra förutsätta, att den för­

skjutning av skattebördan i riktning mot högre inkomst- och förmögenhets­

lägen, som föranletts av de under den senaste depressionsperioden införda

tillfälliga skatterna, kommer att i huvudsak fortbestå. Den i promemorian

förordade ytterligare förskjutningen av skattebördan från skattskyldiga med

låga beskattningsbara belopp till skattskyldiga med högre beskattningsbara

belopp anser sig riksräkenskapsverket däremot icke kunna tillstyrka.

Till stöd för den i promemorian i sistangivna hänseende intagna stånd­

punkten åberopas dels konsumtionsbeskattningens starka ökning och dels

den ökning, som på senare tid ägt rum i avseende å den kommunala beskatt­

ningen på de flesta orter i riket.

Rörande kommunalbeskattningen vill riksräkenskapsverket särskilt fram­

hålla, att skatteutvecklingen varit mycket ojämn och att densamma för

många orter, däribland ett flertal stora städer, icke medfört någon mera var­

aktig skatteökning. Att under sådana förhållanden avväga den för hela ri­

ket gällande statsbeskattningen med utgångspunkt från kommunalbeskatt­

ningens läge å orter, där sistnämnda beskattning utvisat en ogynnsam ut­

veckling, kan riksräkenskapsverket icke finna rationellt. I den mån kom­

munalbeskattningens utveckling medfört en oskäligt stor skattebelastning för

skattskyldiga med låga inkomster, synes rättelse böra åstadkommas antingen

genom ändring av grunderna för kommunalbeskattningen eller genom effek­

tivare kommunal skatteutjämning. Hithörande spörsmål lärer ock bliva före­

mål för omprövning i samband med den pågående utredningen angående

kommunalbeskattningens reformering.

Den i promemorian åberopade ökningen av konsumtionsbeskattningen

åter har onekligen i och för sig medfört en viss överskjutning av skattebör­

dan till de lägsta inkomstskikten. Med hänsyn till att skatteökningen i avse­

värd utsträckning hänfört sig till mera umbärliga varor, har emellertid den

av konsumtionsbeskattningens utveckling föranledda relativa stegringen av

de mindre inkomsttagarnas skattebörda varit mycket ojämn och även mind­

re tyngande. Å andra sidan hava de genomförda prisregleringarna å spann­

mål, socker och mjölk otvivelaktigt medfört en relativt ökad belastning för

stora grupper av inkomsttagare med låga inkomster.

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan emellertid nu omhandlade

ökade belastning av de lägsta inkomstskikten icke bedömas utan hänsyns­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

75

tagande jämväl till de förändringar, som inträtt i fråga örn omfattningen och

arten av statens och kommunernas utgifter. Mot den ökning av skattebör­

dan, som den höjda konsumtionsbeskattningen medfört, måste nämligen stäl­

las den stegring av statens och kommunernas utgifter för sociala m. fl. ända­

mål, som redan inträtt eller under de närmaste åren väntas inträda. Vid

angivna jämförelse är särskilt att uppmärksamma den vittgående utökning

av statens bidrag till socialförsäkringen, sjukvården samt folkundervisnin­

gen, som på senare år genomförts eller är avsedd att genomföras. Det vill

synas riksräkenskapsverket, att genom utökningen av statens utgifter för

berörda ändamål full kompensation ernåtts för den relativa stegring av de

mindre inkomsttagarnas skattebörda, som konsumtionsbeskattningens ut­

veckling kan hava medfört.

Med hänvisning till vad riksräkenskapsverket sålunda anfört och under

erinran, att den ifrågasatta omläggningen av skattesystemet närmast avsett

beskattningens tekniska anordnande, har riksräkenskapsverket icke funnit

grundad anledning föreligga att i nu förevarande sammanhang jämväl söka

åstadkomma en förskjutning av skattebördan av den omfattning och den

karaktär, som i promemorian förutsatts.

Vad därefter angår den tekniska utformningen av de i promemorian fram­

lagda förslagen rörande beskattningen av fysiska personer, vill riksräken­

skapsverket till en början ingå på frågan örn rörligheten i skattesystemet.

Det nuvarande, av fyra skatter bestående skattesystemet omfattar två rör­

liga inkomst- och förmögenhetsskatter, en fast inkomst- och förmögenhets­

skatt samt en fast förmögenhetsskatt. De fasta skatterna, vilka tillkommit

den förra år 1932 och den senare år 1934, kunna ur vissa synpunkter betrak­

tas såsom tilläggsskatter till den ursprungliga, år 1919 tillkomna rörliga in­

komst- och förmögenhetsskatten.

De i promemorian framlagda förslagen till omläggning av skattesystemet

innebära, att de sammanlagda skattebeloppen uttagas antingen genom en

inkomst- och förmögenhetsskatt samt en förmögenhetsskatt eller ock genom

allenast en inkomst- och förmögenhetsskatt. I anslutning till ett av 1928 års

bolagsskatteberedning år 1931 framfört förslag har den nya inkomst- och

förmögenhetsskatten härvid uppdelats i en rörlig och en fast del. Såväl den

rörliga bottenskatten som den fasta tilläggsskatten hava utformats såsom

progressiva skatter. För bottenskatten och tilläggsskatten tillsammantagna

skulle enligt förslagen en genomgående progressiv skiklskala erhållas, i vil­

ken rörligheten på lämplig punkt brutits.

Uppdelningen av den nya inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig

bottenskatt och en fast tilläggsskatt har riksräkenskapsverket funnit med­

föra betydande fördelar. Genom denna utformning, som i viss mån ansluter

sig till det nuvarande skattesystemets anordning, har det varit möjligt att

bibehålla och ytterligare stegra den rörlighet i skattesystemet, som redan nu

förefinnes. Utan vidtagande av en dylik uppdelning torde det överhuvud

laget icke varit möjligt att med de krav på statsbeskattningens avkastning,

som enligt vad riksräkenskapsverket tidigare anfört numera måste uppställas,

ernå en tillfredsställande rörlighet i skattesystemet. En särskild fördel med

uppdelningen är ock, alt den nuvarande maximeringen av den genomsnitt­

liga skatteprocenten kunnat slopas utan att risk för beskattningens uppdri­

vande till orimlig höjd förefinnes.

Riksräkenskapsverket ingår därefter på en granskning av de i promemorian

framlagda alternativa förslagen. Härutinnan anföres:

Alternativ II måste, såsom även i promemorian framhållits, anses inne­

fatta den enklaste och mest lättöverskådliga lösningen. Härtill kommer, att

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

detta alternativ direkt anknyter till i Sverige hävdvunnen form för förmö­

genhetsbeskattning. Enligt riksräkenskapsverkets mening tala starka skäl

för att redan på grund av nu angivna fördelar tillerkänna alternativ II före­

träde framför de två andra alternativen.

Då det av flera skäl icke befunnits lämpligt att gå in för en fullständig

uppdelning av beskattningen i en ren inkomstskatt och en helt fristående för­

mögenhetsskatt, kan riksräkenskapsverket vidare ej finna annat än att anord­

ningen med en enda kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt liven rent

principiellt sett måste vara att föredraga framför en lösning, som innefattar

en sammanblandning av angivna två system. I praktiskt avseende innebär

också alternativ II, i jämförelse med alternativen I a och b, ett bättre till­

varatagande av de med en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt före­

nade fördelarna, särskilt i vad avser möjliggörandet av en med hänsyn till

den verkliga skatteförmågan rättvisare avvägning av beskattningen i de fall,

då innehavet av mindre eller större förmögenhet är förenat med god inkomst.

Härutöver må framhållas, att alternativ II icke i likhet med alternativen

I a och b avser att medföra någon sänkning av de små förmögenheternas

beskattning, en sänkning, som i och för sig knappast kan anses påkallad.

Härigenom samt genom att förmögenhetsbeskattningen i sin helhet samman­

kopplas med inkomstbeskattningen kommer avkastningen av den kommu­

nala progressivskatten å fysiska personer enligt alternativ II icke blott att,

i motsats till vad som gäller beträffande alternativen I a och b, bibehållas

vid oförändrad storlek utan även att undergå någon ökning. Särskilt med

hänsyn till det framlagda förslaget om befrielse för aktiebolag m. fl. juridiska

personer från skyldighet att utgöra kommunal progressivskatt måste jämväl

nämnda omständighet tillmätas betydelse.

På grund av vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket förorda, att

omläggningen av de fysiska personernas beskattning i princip genomföres i

enlighet med det såsom alternativ II betecknade förslaget. Härvid har riks­

räkenskapsverket funnit nackdelen ur praktisk deklarations- och taxerings-

synpunkt av uppdelningen på två skikt av skattepliktig förmögenhet icke

kunna tillmätas nämnvärd betydelse, i synnerhet som det för de allra flesta

förmögenhetsägare icke skulle innebära någon ändring i nu gällande ordning.

Under hänvisning till vad riksräkenskapsverket inledningsvis anfört an­

gående avvägningen av skattebördans fördelning mellan skattskyldiga i olika

inkomst- och förmögenhetslägen, vill riksräkenskapsverket emellertid, vad

angår utformningen av skatteskalorna, påyrka, att lägsta skatteprocenten för

bottenskattens skatteskala höjes från 3 till 4 procent samt att i samband där­

med såväl bottenskattens skatteskala i övrigt som tilläggsskattens skatteskala

i erforderlig mån jämkas. För vinnande av ytterligare ökad rörlighet i skatte­

systemet finner riksräkenskapsverket sig därjämte böra ifrågasätta, örn icke

gränsdragningen mellan bottenskatten och tilläggsskatten lämpligen borde

ske vid ett lägre procenttal och ett lägre beskattningsbart belopp än som i

promemorian föreslås.

Under framhållande av att den knappt tillmätta tiden för remissens besva­

rande icke lämnat kammarrätten tillfälle att så grundligt som önskvärt varit

sätta sig in i ifrågavarande spörsmål, har kammarrätten, efter en redogörel­

se för det framlagda förslagets innebörd, anfört följande:

Redan vid avgivande av utlåtande den 29 januari 1934 över det då före­

liggande förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet uttalade

kammarrätten starka betänkligheter mot det sönderbrytande av enhetlighe­

ten i vårt skattesystem, som införandet av en fristående förmögenhetsskatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

77

vid sidan av den bestående inkomst- och förmögenhetsskatten skulle med­

föra. Då nu såsom ovan nämnts alternativ II avser ett återförande av den

direkta statsbeskattningen till en enda skatteform av sådan elasticitet, att

medelst användande av densamma statens skattebehov, evad det är större

eller mindre, kan tillgodoses utan tillgripande av extra skatter av mer eller

mindre tillfällig art, måste kammarrätten principiellt giva företrädet åt sagda

alternativ. Härmed är emellertid icke sagt, att kammarrätten kan utan vi­

dare tillstyrka detsamma. Förutsättningen för ett förordande är givetvis, att

förslaget även i (ivriga avseenden kan anses vara tillfredsställande. Kam­

marrätten finner sig härutinnan böra framställa vissa erinringar, vilka i till­

lämpliga delar gälla även de båda andra alternativen.

Såsom i det föregående antytts har genomförandet av viss enhetlighet i

vårt statsskattesystem icke utgjort enda syftemålet vid utarbetandet av de

alternativa förslagen. Till grund för dessa hava, enligt vad i promemorian

angives, lagts vissa förutsättningar, nämligen dels att avvägningen av be­

skattningen — såvitt angår fysiska personer, oskifta dödsbon och familje­

stiftelser — mellan å ena sidan inkomst och å den andra förmögenhet skulle

ske i ungefärligen samma proportion som den fördelning, vilken beräknats

gälla för 1936 års statsskatter, eller med 75—80 procent av beskattningen

lagd å inkomst och 20—25 procent å förmögenhet och dels att i fråga om

beskattningen av inkomst någon lättnad skulle beredas mindre inkomstta­

gare med beskattningsbara belopp upp till 6,000—8,000 kronor, vilket i sin

ordning skulle medföra viss skatteskärpning för skattskyldiga med högre

inkomst. Det har således avsetts, att å ena sidan den ökning i förmögenhets­

beskattningen, som blivit en följd av den extra inkomst- och förmögenhets­

skatten samt den särskilda skatten å förmögenhet, skulle bliva bestående och

å andra sidan den av förstnämnda skatt föranledda skatteökningen för vissa

inkomsttagare skulle ytterligare skärpas.

Av vad som anförts såväl av departementschefen vid framläggande av för­

slagen till nyss omförmälda skatter som av vederbörande utskott vid för­

slagens tillstyrkande framgår med all önskvärd tydlighet, att dessa skatter

voro ämnade att bliva av endast tillfällig natur. Den omständigheten att till

följd av desamma förmögenhetsbeskattningen skärpts samt skattebördan för

högre inkomsttagare ökats utgör således icke i och för sig skäl till att de nu

bestående skatteförhållandena skola vid skattesystemets omläggning tagas

till självskriven utgångspunkt.

Vad beträffar frågan om fördelning av beskattningen mellan inkomst och

förmögenhet söker man i promemorian fåfängt efter något annat skäl till den

avvägning i detta avseende, som förklarats utgöra en av de förutsättningar,

varunder omläggningsförslagen uppgjorts. I promemorian heter det allenast,

att vid ställningstagandet till nämnda fråga anlagts synpunkter, på vilka

det saknades anledning att närmare ingå i promemorian, då denna huvud­

sakligen avsåge beskattningens tekniska anordning.

Vidkommande skattebördans fördelning mellan lägre och högre inkomst­

tagare innehåller promemorian icke heller något skäl till bibehållande av

den tillfälliga förskjutning i detta avseende, sorn föranletts av extra inkomst-

och förmögenhetsskatten. För den nu ifrågasatta ytterligare förskjutningen

anföres däremot såsom skid dels konsumtionsbeskattningens starka ökning

och dels den ökning, som på senare lid ägt ruin i avseende å den kommunala

beskattningen på de flesta orter i riket. På grund av de låga ortsavdragen vid

kommunalbeskattningen och denna beskattnings proportionalitet träffade

densamma med särskild tyngd de mindre inkomsttagarna. Örn det statliga

och det kommunala beskattningssystemet betraktades som ett gemensamt

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

helt, hade därför skattebördan kommit att relativt sett i ej ringa grad skjutas

över på de lägsta inkomstskikten. Utöver dessa skäl talas om »andra utgångs­

punkter»; vilka dessa äro, får man emellertid icke veta.

I tabeller, vilka åtfölja den remitterade promemorian såsom bilaga B,

lämnas upplysning om det belopp i statsskatt, som vid olika inkomst- och

förmögenhetslägen skulle komma att utgå enligt vart och ett av de utarbetade

alternativen, samt skattens procentuella storlek i förhållande till inkomsten,

varjämte motsvarande uppgifter lämnas om statsskatterna enligt förslag i

1936 års statsverksproposition. I viss mån måste dessa tabeller sägas vara

missvisande. Såsom förut nämnts har vid uppgörandet av de alternativa för­

slagen åsyftats, att dessa skulle bliva sådana, att vid deras tillämpning sta­

ten skulle kunna påräkna ungefär samma skatteintäkt som den för budget­

året 1936/1937 beräknade. Enligt vad i promemorian angivits har det emel­

lertid visat sig, att användandet av alternativen skulle vid oförändrat utdebi-

teringsbehov och skatteunderlag medföra, att den rörliga bottenskatten i de­

samma måste uttagas med cirka 115 procent av grundbeloppet i alternativ

I a och I b samt cirka 110 procent av grundbeloppet i alternativ II. Detta

innebär, att jämförelsen mellan å ena sidan beskattningen enligt 1936 års

statsverksproposition och å den andra skattebeloppet enligt vart och ett av

de alternativa förslagen icke kan sägas bliva fullt exakt med mindre hänsyn

tages till den erforderliga förhöjningen av utdebiteringsprocenten.

I anledning härav hava inom kammarrätten verkställts beräkningar an­

gående den ändring i fråga om skattebelopp, som i de uti tab. 1, 2 och 3 av­

sedda fallen skulle föranledas av en dylik höjning. På grund av tidens knapp­

het hava emellertid dessa beräkningar såvitt angår tab. 2 och 3 måst be­

gränsas att avse allenast alternativ II. Resultatet av undersökningen fram­

går av här nedan intagna tabeller:

I. Tillägg till tab. 1, upptagande inkomst- och förmögenhetsskatt enligt

alternativ I a och b samt alternativ II under antagen förutsättning att bot­

tenskatten utgår efter resp. 115 och 110 % i stället för 100 %.

Taxerad inkomst

kr.

Alt. I a och b

Alt. II

a,ooo........................

10:35

9: 90

4,000 .................................

65: 55

62: 70

6,000 .................................

156: 40

149: 60

8,000 ................................

270:25

258:50

10,000 .................................

407:10

389: 40

15,000 ................................

949:50

909:00

25.000 .................................

2,357:50

2,267: 00

50,000 ................................

6,748: 50

6,533: 00

75,000 .................................

12,339: 50

11,541:00

100.000 ................................

18,572: 50

17,149: 00

200,000 ................................

46,988: 50

43,065: 00

400,000 .................................

109,946:50

102,981:00

600.000 ................................

172,946: 50

164,981: 00

800,000 .................................

235,946:50

226,981:00

1,000,000 ................................

298,946: 50

288,981:00

Kungl. Maj:ts proposition nr 232■

79

II. Tillägg till tab. 2, upptagande inkomst- och förmögenhetsskatt samt

förmögenhetsdelen därav enligt alternativ II under antagen förutsättning att

bottenskatten utgår efter 110 % i stället för 100 %>.

Taxerad inkomst kr.

Förmögenhet kr.

Ink.- o. förm.-skatt

t= s:a statsskatt)

Därav å förmögen­

hetsdelen

2,000 ............................................

50,000

24:09

14:19

4,000 .............................................

100,000

134: 64

71: 94

6,000 ............................................

150,000

290: 40

140: 80

8,000 .............................................

200,000

519: 20

260: 70

10.000 ............................................................

250,000

876:50

487:10

^In,000 .............................................

875,000

1,947:50

1,038: 50

2ö,000 .............................................

625,000

4,525: 40

2,258: 40

50,000 .............................................

1,250,000

12,538:50

6,005: 50

75,000 .............................................

1,875,000

22,199:50

10,658: 50

10e,<KX).............................................

2,500,000

32,535:00

15,386:00

200,000 ...............................................

5,000,000

79,266:00

36,201:00

40o,000 .............................................

10,000,000

180,016:00

77,035: 00

600,000 .............................................

15,000,000

280,766: 00

115,785:00

800,000 .............................................

20,000,000

381,516:00

154,535:00

I,000,0u0

............................................................

25,000,000

482,266:00

193,285:00

lil. Tillägg till tab. 3, upptagande inkomst- och förmögenhetsskatt samt

förmögenhetsdelen därav enligt alternativ II under antagen förutsättning att

bottenskatten utgår efter 110 % i stället för 100 %.

1

Taxerad inkomst

kr.

Förmögenhet

kr.

Ink.- o. förm.-skatt

(= s:a statsskatt)

Därav å förmögen­

hetsdelen

2,000 .............................................

25,000

16:50

6:60

4,000 .............................................

50,000

98: 12

35:42

6,000 .............................................

75,000

217: 25

67:65

8,000 .............................................

100,000

366: 96

108:46

10,000 .............................................

125,000

570: 24

180: 84

15,000 .............................................

187,500

1,322: 40

413: 40

25,000 .............................................

312,5C0

3,213: 50

946: 50

50,000 .............................................

625,000

9,256: 20

2,723: 20

75,000 .............................................

937,500

16,442:90

4,901: 90

100,000 .............................................

1,250,000

24,544: 50

7,395: 50

200,000 .............................................

2,500,000

60,713: 00

17,648 00

400,000 .............................................

5,000,000

141,266: 00

38,285:00

600,000 .............................................

7,500,000

222,641:00

57,660: 00

800,000 .............................................

10,000,000

304,016:00

77,035: 00

1,000,000 ............................................

12,500,000

385,391: 00

96,410: 00

80

Kungl. Maj:ts provosition nr 232-

Av dessa tabeller framgår, att skattehöjningen i förhållande till 1936 års

skatter skulle vid de högre inkomst- och förmögenhetslägena bliva icke obe­

tydligt större än promemorians tabeller utvisa.

Då det icke lär vara uteslutet, att en ytterligare höjning av utdebiterings -

procenten för den i inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskat­

ten kan snart nog bliva erforderlig, har kammarrätten ansett sig även böra,

med begränsning till alternativ II, undersöka verkningarna av detsamma vid

bottenskattens uttagande med 150 procent av grundbeloppet. Undersöknin­

gen härutinnan har emellertid medhunnits allenast beträffande de i prome­

morians tab. 1 och 3 avsedda fallen. Undersökningens resultat framgår av

följande sammanställning:

IV. Tillägg till tab. 1 och 3, upptagande inkomst- och förmögenhetsskatt

enligt alternativ II under antagen förutsättning att bottenskatten utgår efter

150 % i stället för 100 %. I

Tab. 1.

Tab. 3.

Taxerad inkomst

Skatt

Taxerad inkomst

Förmögenhet

Skatt

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2,000 ....................

13:50

2,000 .....................

25,000

22:50

4,000 ....................

85:50

4,000 ....................

50,000

133:80

6,000 ....................

204: 00

6,000 ....................

75,000

296: 25

8,000 ....................

352: 50

8,000 .....................

100.000

500: 40

10,000 ....................

531: 00

10,000 ....................

125,000

777: 60

15,000 ....................

1,233: 00

15,000 .....................

187,500

1,773: 60

25,000 ....................

2,991:00

25,000 ....................

312,500

4,189: 90

50,000 ....................

8,257:00

50,000 ....................

625,000

11,545:00

75,000 ....................

14,265: 00

75,000 ....................

937,500

20,044: 10

100,000 ....................

20,873:00

100,000 .....................

1,250,000

29,458: 50

200,000 ....................

50,789: 00

200,000 ....................

2,500,000

70,877: 00

400,000 ....................

118,705:00

400,000 ....................

5,000,000

161,930: 00

600,000 ....................

188,705:00

600,000 ....................

7,500,000

253,805: 00

800,000 ....................

258,705:00

800,000 ....................

10,000,000

345,680: 00

1,000,000 ....................

328,705:00

1,000,000 ....................

12,500,000

437,555:00

I enlighet med vad kammarrätten i det föregående anfört bör den fördel­

ning av statsbeskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan

förmögenhet samt mellan större och mindre inkomsttagare, vilken på grund

av de såsom allenast tillfälliga avsedda skatterna för närvarande råder, icke

utan vidare tagas till utgångspunkt för en definitiv omläggning av skatte­

systemet. En jämförelse mellan 1936 års skatter och beskattningen enligt

de nu utarbetade alternativa förslagen måste därför anses vara mindre gi­

vande för ett bedömande av rättvisan och billigheten hos en skatteomlägg­

ning enligt samma förslag. Enligt kammarrättens åsikt hade till utgångs­

punkt bort väljas de skatteförhållanden, som — vid antagande av det nu­

varande skattebehovet och skatteunderlaget — skulle gällt, därest extra in­

komst- och förmögenhetsskatten och den särskilda skatten å förmögenhet

icke funnits. Någon utredning, huru verkningarna av den nu ifrågasatta

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

81

omläggningen skulle ställt sig i jämförelse med en statsbeskattning, grundad

allenast på den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten samt utjäm-

ningsskatten, har — såvitt av promemorian framgår — icke verkställts. Helt

naturligt är, att kammarrätten ej haft tillfälle att härutinnan mera fullstän­

digt komplettera promemorian. För att icke alldeles sakna möjlighet till

en sådan jämförelse, som nyss nämnts, har kammarrätten emellertid anställt

en undersökning i avsikt att utröna den procent av nu gällande grundbelopp

för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, efter vilken utdebitering måste

ske, därest allenast genom sådan skatt skulle uttagas de i promemorians tab.

1 och 3 angivna skattebelopp, vilka beräknats vid olika inkomst- resp. för-

mögenhetslägen utgå dels enligt 1936 års statsverksproposition och dels en­

ligt alternativ II, varjämte enahanda undersökning gjorts för de fall, då in­

komst- och förmögenhetsskatt enligt nyssnämnda alternativ uttages med

110 resp. 150 procent av bottenskattens grundbelopp. Resultatet av under­

sökningen återgives i nedanstående tabeller; beträffande skattebeloppen i varje

särskilt fall hänvisas dels till promemorians tab. 1 och 3 och dels till här

ovan intagna tabeller.

V. Tillägg till promemorians tab. 1.

Den procent av nu gällande grundbelopp, som skulle erfordrats

för uttagande enbart genom statlig ink.- och förm.-skatt av:

Taxerad inkomst

kr.

Enl. 1936 års statsv.-

prop. utgående ink.- o.

förm.-skatter

Enl. alt. II beräknad ink.- o. förm.-

skatt, då bottenskatten utgår med

100 %

110 %

150 %

2,000 .................................

150

100

110

150

4,000 ................................

150

100

110

150

6,000 .................................

152

116

128

174

8,000 ................................

155

132

146

199

10,000 .................................

161

149

164

224

15,000 ................................

176

191

218

296

25,000 ................................

197

246

268

354

50,000 .................................

216

280

300

379

75,000 ................................

225

285

303

375

100,000 .................................

229

292

308

375

200,000 .................................

233

293

307

362

400,000 .................................

225

289

294

339

600,000 ................................

219

270

280

320

800,000 ................................

214

257

267

304

1,000,000 .................................

211

247

256

291

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232.

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 232•

VI. Tillägg till promemorians tab. 3.

Taxerad inkomst

kr.

Förmögen­

het

kr.

Den procent av nu gällande grundbelopp (förmögenhets-

delen beräknad till ‘/eo), som skulle erfordrats för ut­

tagande enbart genom statlig ink.- och förm.-skatt av:

Enl. 1936 års

statsv.-prop. ut­

gående ink.- o.

förm.-skatter

Enl. alt II beräknad ink- o. förm.-

skatt, då bottenskatten utgår med

100 %

110 *

150 %

2,000 ................

25,000

150

100

110

150

4,000 ................

50,000

150

108

120

163

6,000 ................

75,000

170

127

140

191

8,000 ................

100,000

182

147

161

220

10,000 ................

125,000

193

173

190

260

15,000 ................

187,500

216

223

244

328

25,000 ................

312,500

240

268

290

379

50,000 ................

625,000

273

310

331

412

75,000 ................

937,500

283

317

335

409

100,000 ................

1,250,000

290

323

340

409

200,000 ................

2,500,000

289

320

334

390

400,000 ................

5,000,000

273

302

314

360

600,000 ................

7,500,000

262

285

296

337

800,000 ................

10,000,000

255

271

280

319

1,000,000 ................

12,500,000

249

258

266

302

Ehuru de undersökningar kammarrätten sålunda verkställt icke kunnat

på grund av bristande tid genomföras över hela linjen samt de gjorda be­

räkningarna endast äro approximativa, lära dock sammanställningarna av

undersökningsresultaten otvetydigt giva vid handen den högst avsevärda

ökning i skattebördan, vilken under de senaste åren inträtt för skattskyldiga

med en inkomst av cirka 15,000 kronor eller mera. Detta gäller icke blott

beträffande inkomst helt eller delvis av kapital utan även för det fall, att

fråga är uteslutande om arbetsinkomst. Kammarrätten anser sig därför med

fullt fog kunna ifrågasätta, huruvida det kan anses vara rättvist och billigt

eller ens lämpligt att, på sätt de framlagda alternativa förslagen innebära,

ytterligare höja skattebördan för dessa inkomsttagare. Då man, såsom förut

framhållits, för bibehållande av statens skatteintäkt vid den i årets stats-

verksproposition beräknade nivån måste, såvitt angår alternativ II, räkna

med en utdebitering av 110 procent utav bottenskattens grundbelopp, skulle,

på sätt kammarrättens undersökningar visa, för skattskyldiga, vilka hava

en inkomst av cirka 15,000 kronor eller mera, en mycket kännbar ökning

av skattetrycket bliva följden av ett godkännande utav nämnda alternativ.

Och enahanda torde med all säkerhet kunna antagas bliva förhållandet, därest

något av de andra alternativen godtages, även om kammarrätten icke är i

tillfälle att med siffror giva belägg härför.

Såsom skäl till en ytterligare förskjutning av skattebördan från lägre till

högre inkomsttagare har, enligt vad förut erinrats, i promemorian åberopats

konsumtionsbeskattningens samt den kommunala beskattningens ökning.

Kammarrätten är icke i tillfälle att bedöma, i vilken mån konsumtionsbeskatt-

ningen under senare tid ökats, men anser sig böra påpeka, att vid prome­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

83

morian såsom bilaga fogad redogörelse angående skattetrycket i Sverige och

utlandet synes giva vid handen, att den indirekta beskattningen hos oss är

relativt låg i förhållande till de flesta andra länder och att det är endast

skatterna å sprit, tobak och öl eller således konsumtionsvaror med viss lyx-

betoning, vilka hava någon nämnvärd betydelse för skattetrycket här i

landet. Vad beträffar skälet att den kommunala beskattningen på de flesta

orter i riket ökats och att denna ökning särskilt hårt drabbar de mindre

inkomsttagarna må allenast erinras örn de understöd åt särskilt skattetyngda

kommuner, som i skatteutjämningssyfte lämnas dem av staten. I händelse

av behov synes ett fortgående på denna väg med höjda utjämningsbidrag

vara att förorda. Under alla förhållanden torde den omständigheten att det

kommunala skattetrycket i somliga kommuner är relativt sett större å de

lägre inkomsterna än å de högre knappast utgöra tillräckligt skäl att å lan­

dets samtliga skattskyldiga med högre inkomst överflytta en del av den

statliga skattebörda, som nu åvilar de lägre inkomsttagarna.

En av de förutsättningar, som lagts till grund för utarbetandet av de fram­

lagda alternativa förslagen, har såsom förut nämnts varit, att beskattningen

av fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser skulle avvägas så,

att av hela beskattningen 20 å 25 procent komme att belöpa å förmögenhet.

Enligt en i promemorian intagen tabell hava verkställda beräkningar givit

vid handen, att den å förmögenheten belöpande andelen av hela beskatt­

ningen, därest denna ordnas i enlighet med förslagen och under förutsättning

att allenast 100 procent av bottenskattens grundbelopp uttages, skulle utgöra:

vid alternativ I a 21.4, vid alternativ I b 21.1 och vid alternativ II 22.5 procent.

Det är emellertid viii att märka, att härmed ej är sagt, huru för en skatt­

skyldig, som har inkomst av kapital, skattens fördelning mellan inkomst och

förmögenhet ställer sig. Av de vid promemorian fogade tab. 2 och 3 fram­

går, att då hela den taxerade inkomsten utgör kapitalinkomst den del av

1930 års sammanlagda skatter, som belöper å förmögenheten, uppgår till

50 å 61 procent samt att i det fall, då hälften av den taxerade inkomsten

är arbetsinkomst och hälften kapitalinkomst, den på förmögenheten belöpan­

de delen av samma skatt utgör 30 å 40 procent. Enligt samma tabeller

skulle i motsvarande lall vid tillämpning av de alternativa förslagen den

del av skatten, som belöper å förmögenheten, bliva något mindre än nyss

nämnts; men härvid är att observera vad ovan sagts därom, att för ernående

av samina skattebelopp som det för innevarande år beräknade erfordras ut­

tagande av den rörliga bottenskatten med förhöjt grundbelopp.

Såsom i promemorian erinrats utgick man, då år 1910 skatt å förmögen­

het infördes i Sverige, från den åskådningen, att s. k. fonderad inkomst kun­

de vid tillämpningen av de då föreslagna skatteskalorna för inkomst- och

förmögenhetsskatten bära en skattebörda, som i jämförelse med skatten å

inkomst av arbete beräknats å eli med en tredjedel höjt inkomstbelopp; den

fonderade inkomsten ansågs, med andra ord, kunna och böra beskattas en

tredjedel hårdare än ofonderad inkomst. I enlighet härmed och med ut­

gångspunkt från fem procents avkastning av förmögenhet såsom den nor­

mala föreslogs i propositionen, att till det taxerade inkomstbeloppet skulle

läggas en tredjedel av förmögenhetens till fem procent beräknade avkast­

ning eller således en sexliondel av den uppskattade förmögenheten.

Av den sålunda fastslagna principen örn en tredjedels högre beskattning

av kapitalinkomst än av arbetsinkomst återstår numera så gott som intet.

Bortsett från att vid nuvarande låga ränteläge normal avkastning av kapi­

tal är avsevärt lägre än fem procent, har genom höjning av skatteskalorna

samt genom införande av extra inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

skatt å förmögenhet den med omförmälda anordning år 1910 avsedda för-

mögenhetsbelastningen högst väsentligt ökats. En jämförelse mellan pro­

memorians tab. 1 och 2 visar, att för närvarande vid samma inkomstlägen

en skattskyldig, vars hela inkomst härrör från kapital, drabbas av mera -—

och i vissa fall betydligt mera — än dubbelt så hög skatt som den, vilken

uteslutande har arbetsinkomst. Enahanda torde förhållandet bliva enligt

de alternativa förslagen, då utdebiteringen av inkomst- och förmögenhets­

skattens bottenskatt sker med 115 resp. 110 procent av grundbeloppet.

Utan att ingå på de skäl, som ur nationalekonomisk synpunkt tala mot

en alltför hög skattebelastning av förmögenhet, kan kammarrätten icke un­

derlåta att, i överensstämmelse med den ståndpunkt kammarrätten intagit i

utlåtanden den 9 juli 1932 i anledning av bolagsskatteberedningens betän­

kande och den 29 januari 1934 över förslag till förordning om särskild skatt

å förmögenhet, giva uttryck åt de starkaste betänkligheter mot den skärpta

förmögenhetsbeskattning, som enligt förslagen från att hittills hava varit

allenast tillfällig skulle bliva bestående.

Ehuru kammarrätten med hänsyn till vad ovan anförts icke kan tillstyr­

ka, att något av de alternativa förslagen göres till föremål för proposition

till riksdagen, anser sig kammarrätten böra avgiva yttrande om förslagen

även i de avseenden, vilka icke i det föregående berörts.

Vad då först beträffar de för samtliga alternativen gemensamma försla­

gen örn utjämningsskattens upphörande och om inkomst- och förmögen­

hetsskattens uppdelning i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, båda

progressiva, har kammarrätten ingen erinran att göra däremot.

Ej heller beträffande de i alternativ I a och I b föreslagna reduktionsreg-

lerna i avseende å den särskilda skatten å förmögenhet synes något vara att

erinra. Beträffande den i alternativ II från bolagsskatteberedningens för­

slag med viss ändring upptagna reduktionsregeln i fråga om förmögenhets-

delen vill kammarrätten — som i utlåtandet över beredningens förslag av­

styrkt detsamma i förevarande del — med hänsyn till den nu ifrågasatta

modifikationen i regeln icke vidhålla sitt avstyrkande.

Befolkningskommissionens förslag angående familjebeskattningen

jämte däröver avgivna yttranden.

I den inom departementet utarbetade promemorian har frågan om de

skattefria avdragens infogande i skattesystemet ej berörts. Ett förslag till

revision av avdragsbestämmelserna har nyligen framlagts av befolkning skom­

missionen. Innan jag går att fatta ställning till de i departementspromemo­

rian framlagda förslagen, torde jag få i korthet redogöra för kommissionens

förslag och däröver avgivna utlåtanden.

Befolkningskommissionens den 11 december 1935 dagtecknade betänkande

angående familjebeskattningen innefattar av motiver åtföljt förslag till änd­

ring i vissa delar av kommunalskattelagen och förordningen om statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt samt förslag till förordning örn skatt för fa-

miljehjälp.

Befolkningskommissionen har till uppgift bland annat att överväga såda­

na reformer av gällande grunder för den statliga och kommunala inkomst­

beskattningen, som framstå motiverade ur befolkningspolitiska och familje-

sociala synpunkter. Dessa synpunkter tala enligt kommissionens mening för

85

ett gynnande inom beskattningen i högre grad än för närvarande är förhål­

landet av giftermål och familjebildning.

I betänkandet erinras, hurusom enligt gällande lagstiftning två huvudmo­

ment ingå i uträknandet av de direkta statliga och kommunala skatterna,

nämligen dels tillämpandet av vissa skattefria inkomstavdrag, väsentligen

s. k. ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vilken åtgärd resulterar

i fastställandet av »det beskattningsbara beloppet» vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, respektive »den beskattningsbara inkom­

sten» vid taxeringen till allmän kommunalskatt, och dels tillämpandet å

nämnda belopp, respektive inkomst av skattefoten, vilken för statsskatterna

och den kommunala progressivskatten är progressiv, medan den för den all­

männa kommunalskatten, landstingsskatten och vägskatten är proportionell.

Ortsavdragen åsyfta — anföres vidare i betänkandet — dels att medverka

till åstadkommande av progressivitet i beskattningen, vilket vinnes genom att

de verka såsom det lägsta inkomstskiktet i progressivskatternas skiktskalor

och att de åt de proportionella skatterna förläna degressiv karaktär, dels ock

att möjliggöra viss hänsyn till orternas dyrhet, vilket vinnes genom att av­

dragen till sin storlek gjorts beroende av denna orternas olika dyrhet. Emel­

lertid hava ortsavdragen därjämte en tredje, synnerligen betydelsefull upp­

gift, vilken är den som i förevarande sammanhang äger det största intresset.

Genom ortsavdragen åvägabringas en viss skattedifferentiering efter den med

olika familjetyper växlande försörjningsbördan.

Kommissionen framhåller, att olika vägar stå öppna, när det gäller att

åstadkomma skattedifferentiering efter den med barnantalet växande för­

sörjningsbördan. Skattedifferentieringen kan åvägabringas antingen därige­

nom, att det skatteunderlag som framkommer genom beräknandet av det

beskattningsbara beloppet eller den beskattningsbara inkomsten göres bero­

ende av barnantalet, eller därigenom att själva den utgående skatten göres

direkt beroende av barnantalet. I båda fallen kan väljas mellan metoden

att bevilja familjer med barn avdrag från inkomsten, respektive skatten,

större ju större barnantalet är, eller att göra tillägg till inkomsten, respek­

tive skatten, större ju mindre barnantalet är. Möjligt är ock att genomföra

skattedifferentieringen genom kombination av olika metoder.

Det av kommissionen framlagda förslaget innebär i korthet följande.

Kommissionen föreslår först och främst avsevärda jämkningar i

systemet av skattefria ortsavdrag beträffande såväl kommu­

nalbeskattningen som statsbeskattningen. Det har ansetts, att avdragen skola

så regleras, att genom dem åstadkommes en av sociala och befolkningspoli-

tiska skäl betingad starkare differentiering av beskattningen än för närvaran­

de med hänsyn till de skattskyldigas familjeförhållanden. Detta vinnes i för­

sta hand genom höjning av familjeavdragen, som atnjutas för hustru och

för minderåriga barn, därvid avdragsbeloppen så utmätas, att familjer med

flera än två barn särskilt gynnas. Ytterligare skärpning av differentieringen

mellan å ena sidan de ensamstående skattskyldiga och å andra sidan famil­

jerna åstadkommes genom grundavdragens sänkning, vilken åtgärd pakallas

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

för att beskattningsunderlaget skall oaktat höjningen av familjeavdragen

bibehållas oförändrat. Från dessa utgångspunkter förordas, att avdragen en­

ligt kommunalskattelagen skola fortfarande utgå med belopp, som äro en­

dast hälften så stora som motsvarande avdrag vid den statliga beskattnin­

gen. Den s. k. bankningen förutsättes bibehållen oförändrad.

Kommissionens förslag i nu berörda del innebär, närmare bestämt, att i

de olika ortsgrupperna grundavdraget, familjeavdraget för hustrun och fa-

miljeavdraget för vartdera av de två första barnen bliva inbördes lika stora,

medan familjeavdraget för varje följande barn blir dubbelt så stort som de

övriga avdragen. Tillika föreslås viss jämkning av avdragen för de lägsta

av de inkomsttagare, som ej åtnjuta familjeavdrag.

I samband därmed föreslås, att den för åtnjutande av avdrag för barn

gällande gränsen för barnets ålder av 16 år höjes till 18 år.

Då kommissionen vid framläggandet av sina förslag rörande de skattefria

avdragens storlek icke åsyftat förändring av beskattningsunderlagets storlek,

har detta motiverats med nödvändigheten av att beakta det finansiella läget

i rikets många små kommuner samt önskvärdheten av att skattebördans för­

delning mellan inkomstklasserna bleve i stort sett oförändrad. Till förmån

för en dylik lösning talade jämväl åtskilliga praktiska hänsyn, bland vilka

kunde nämnas svårigheterna att överskåda de verkningar i fråga om skatte-

fördelningen, som en annan lösning skulle medföra.

Verkningarna av förslaget, särskilt för kommunernas del, lia belysts genom

en statistisk undersökning, som omfattat ett antal kommuner och kommunde­

lar i samtliga ortsgrupper. Enligt redogörelsen för undersökningen kan som

allmänt resultat sägas, att i de undersökta kommunerna inverkan på beskatt­

ningsunderlaget skulle bliva sådan, att detta vid såväl den statliga som den

kommunala beskattningen bleve i genomsnitt väsentligen oförändrat, dock

med någon ökning i första ortsgruppen och en obetydlig minskning i de

övriga.

Befolkningskommissionens betänkande innefattar därjämte förslag, att en

särskild skatt, benämnd skatt för familjehjälp, skall uttagas med

det dubbla syftet att anskaffa medel för bestridande av vissa utgifter, av­

sedda att befordra en gynnsam lösning av befolkningsfrågan, och att ytter­

ligare skärpa skattedifferentieringen med hänsyn till familjeförhållandena.

Denna skatt skall för vinnande av sistnämnda syfte utgå med fullt belopp av

skattskyldig, som är ogift och barnlös, medan avdrag från skatten skall åt­

njutas med en tredjedel av skattens belopp av den, som är gift, och likaledes

nied en tredjedel av skattebeloppet för varje barn. Makar med två eller flera

barn bliva sålunda helt fria från skatten.

Fulla beloppet av skatten för familjehjälp skall enligt förslaget utgå med

lägst 10 kronor, och därutöver med belopp, bestämt på grundval av det till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet enligt en

progressiv skiktskala med procenttalet 4 i högsta skiktet; dock att skattens

fulla belopp icke må överstiga 9,000 kronor. Kommissionen har ansett sig

87

kunna approximativt uppskatta skattens avkastning till omkring 15 miljo­

ner kronor.

I fråga om motiveringen för denna särskilda skatt anför kommissionen

bl. a. att det läge i sakens natur, att den genom fasta avdrag möjliggjorda

skattedifferentieringen bleve relativt sett störst i de lägre inkomstskikten.

Ville man med minsta rubbning av skattesystemets allmänna anordning i vårt

land nå en med inkomsten stigande skattedifferentiering efter familjeförhål­

landena, syntes den närmast till hands liggande utvägen vara att införa med

såväl familjeförhållandena som inkomsterna varierande skattetillägg. For­

mellt skulle dessa skattetillägg givas karaktär av en särskild statsskatt, men

i verkligheten borde skatten ses såsom en utbruten del av den allmänna be­

skattningen. Med hänsyn till sina verkningar i avseende å skattedifferentie­

ringen borde den icke bedömas annat än i sammanhang med de föreslagna

jämkningarna av ortsavdragen.

Slutligen har befolkningskommissionen till behandling upptagit frågan örn

beskattningen av äkta makar. Anledning saknas att här när­

mare ingå på denna del av kommissionens framställning.

över befolkningskommissionens betänkande angående familjebeskattnin-

gen ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret, riks-

råkenskapsverket, socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna

i samtliga län.

I fråga örn de principiella utgångspunkterna för kommis­

sionens förslag lia de hörda myndigheterna i allmänhet uttalat sin anslutning

till kommissionens uppfattning, att den nuvarande differentieringen av be­

skattningen med hänsyn till familjeförhållandena icke är tillräckligt omfat­

tande och att åtgärder med det snaraste böra vidtagas i syfte att åstadkomma

en efter skatteförmågan rättvisare avvägning av skattebördan.

Vad angår den av kommissionen valda metoden att åstadkomma den efter­

strävade skattedifferentieringen har i yttrandena stor enighet rått därom, att

den önskade förskjutningen i första hand bör åvägabringas genom en o m-

reglering av de skattefria avdragen. Kommissionens i så­

dan riktning framlagda förslag har allmänt i princip tillstyrkts. I fråga om

avdragens storlek ha dock olika meningar framträtt, särskilt beträffande av­

draget för det tredje och följande barnen samt rörande den av kommissionen

föreslagna sänkningen av grundavdraget. I sistnämnda avseende har bl. a.

erinrats, att förslagets genomförande skulle rubba den ursprungliga principen

örn att avdraget skulle anses motsvara det s. k. existensminimum (eller be­

träffande kommunalskatten hälften därav). Mot bibehållande av banknings-

systemet lia från flera båll rests invändningar.

Mot den av kommissionen antagna förutsättningen, att de ändrade prin­

ciperna rörande avdragen icke finge nämnvärt påverka skatteunderlaget, ha

invändningar i allmänhet icke framställts. Flera länsstyrelser ha emeller­

tid påpekat, att även örn skatteunderlaget efter reformens genomförande

skulle bliva på papperet oförändrat, skatteökning dock kunde väntas upp­

komma, enär de ogifta skattskyldiga, vilkas andel i skattebördan skulle kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ma att ökas, ofta tillhörde de kategorier, för vilka skatten måste avkortas.

Två länsstyrelser ha företagit undersökningar rörande reformens inverkan

i några kommuner inom respektive län, varav framgått, att skatteunderlaget

skulle i vissa fall minskas i något högre grad än enligt av kommissionen åbe­

ropade beräkningar. Enligt statskontorets mening hade det varit önskvärt, att

ytterligare utredning — utöver de företagna stickprovsundersökningarna —

föregått förslagets framläggande.

Förslaget om skatt för familje hjälp har oreserverat tillstyrkts

endast av tre länsstyrelser, varjämte ytterligare tre länsstyrelser principiellt

godtagit skatteformen men framställt mer eller mindre vittgående erinrin­

gar mot förslagets utformning. Sex länsstyrelser ha uttalat starka betänk­

ligheter mot förslaget i denna del utan att göra direkt uttalande för eller mot

detsamma. Kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, socialsty­

relsen, Överståthållarämbetet samt tolv länsstyrelser avstyrka mer eller

mindre uttryckligt förslaget. Av de skäl, som framförts för avstyrkande, må

nämnas följande. Den förutsatta sammankopplingen av utgiftsanslag och

inkomsttitel överensstämde icke med rationella budgetprinciper. De utgif­

ter, varom här vore fråga och vilka till stor del ännu icke närmare utretts,

borde finansieras såsom varje annat berättigat statligt ändamål. Verknin­

garna av de föreslagna ändrade principerna i fråga om avdragen borde av­

vaktas. Skatten skulle för den allmänna opinionen komma att framstå så­

som en mot vissa kategorier skattskyldiga riktad straffskatt på deras ofta

oförvållade ogifta stånd eller barnlöshet.

I vissa yttranden lia framförts yrkanden om uppskov med frågan

örn familjebeskattningen i avvaktan på- slutförande av de pågå­

ende utredningarna rörande statsbeskattningen och den kommunala beskatt­

ningen.

Departementschefen.

Den statliga beskattningen har under de gångna krisåren blivit icke obe­

tydligt stegrad. Förut gällande skattesatser ha blivit höjda, men även nya

skatter ha tillkommit. Då dessa höjningar företagits i tre skilda omgångar

åren 1932—1934 och alltså icke i ett sammanhang utan under det omedel­

bara tvånget att skaffa täckning för det närmaste budgetårets utgifter, är det

naturligt, om avvägningen mellan olika skatter eller formen för deras utta­

gande icke i alla avseenden blivit sådan, som vid ett senare övervägande kan

synas önskvärd. Detta har icke heller vid de olika beslutens fattande blivit

förbisett. Den provisoriska karaktären hos höjningen av finanstullarna år

1932 markerades genom formen av tilläggstullar, och såväl den extra in­

komstskatten år 1932 som den särskilda förmögenhetsskatten år 1934 be­

tecknades uttryckligen såsom tillfälliga. Även om häri från många håll

främst inlades förhoppningen, att en gynnsam vändning i konjunkturläget

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

89

skulle göra de nya eller höjda skattesatserna överflödiga, torde man icke lia

förbisett behovet av att oberoende av ändringar i det statsfinansiella lä­

get ta upp till övervägande såväl frågan om skattebördans fördelning som

möjligheten att på vissa punkter åstadkomma förenkling i formerna för be­

skattningen. Sistnämnda önskemål har särskilt framträtt i fråga om skat­

terna på inkomst och förmögenhet, vilkas antal under krisåren ökats från två

till fyra. I finansplanen för budgetåret 1935/1936 framhölls det önskvärda

i en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang, och

i anslutning härtill gjorde bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag ett utta­

lande om angelägenheten av att förslag, grundade på en sådan översyn, kunde

föreläggas redan 1936 års riksdag.

1 de av riksdagen gjorda uttalandena förutsättes icke, att de under krisåren

tillkomna båda skatterna helt enkelt skulle bortfalla. Vad beträffar den

särskilda förmögenhetsskatten föreslogo visserligen två reservanter in­

om bevillningsutskottet vid 1934 års riksdag ett uttalande av innebörd,

att nämnda skatt icke i samma form borde återkomma ett följande år. Men

detta uttalande, som vann majoritet i första kammaren, avslogs av den andra

och hade sålunda förfallit. Den översyn, varom 1935 års bevillningsutskott

talar, anges också uttryckligen lia till syfte »att ersätta de nuvarande olika

skatteformerna på ifrågavarande område med ett mera enhetligt system».

I detta yttrande nämnas icke uttryckligen vilka olika skatteformer som

åsyftas. Enligt min mening bör omläggningen omfatta icke endast den ordi­

narie inkomst- och förmögenhetsskatten, den extra inkomst- och förmögen­

hetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten utan även den s. k. ut-

jämningsskatten. Denna sistnämnda har icke spelat någon framträdande roll

vid meningsbytena örn en skatteförenkling och har i viss mån ansetts intaga

en särställning, eftersom avkastningen är reserverad för en särskild utgift,

nämligen utjämningen av skattetrycket mellan kommunerna. Men fördelarna

av en specialbudget för detta ändamål lia alltid kunnat förefalla tvivelaktiga,

och skäl för dess bibehållande synas icke längre föreligga, då skattens av­

kastning trots den vid 1934 års riksdag beslutade fördubblingen av grund­

beloppet icke på långt när räcker till för att täcka behovet av skatteutjäm-

ningsmedel. Vad beträffar frågan örn mantalspenningarna, vilken likaledes

berörts i departementspromemorian, ansluter jag mig till den där uttalade

uppfattningen, att denna personella skatt i samband med nu ifrågavarande

översyn av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen bör försvinna ur skatte­

systemet men att sambandet mellan denna skatt och övriga personella avgif­

ter är sådant, att en fristående lösning redan vid årets riksdag icke är lämp­

lig. Därest förslag om de personella skatternas avskaffande efter ytterligare

utredning kan föreläggas nästa års riksdag, synes emellertid förändringen

ändock möjlig att genomföra vid debiteringen år 1937 eller således samtidigt

med den första tillämpningen av det nya skattesystemet i övrigt.

Då sålunda vid 1935 års riksdag enighet var rådande därom, alt en förenk­

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

ling av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen snarast möjligt borde komma

till stånd, kunde det synas överflödigt alt här ytterligare motivera, att förslag

i denna riktning nu framläggas. Emellertid ha omständigheter inträffat, som

åtminstone i någon mån kunna anses ha rubbat förutsättningarna för en ti­

digare intagen ståndpunkt och därför i alla händelser här torde böra om­

nämnas. Den första av dessa omständigheter är upptagandet av hela kom­

munalskattefrågan till förnyad omprövning. Den andra är befolkningskom-

missionens förslag örn ändrade grunder för bestämmande av de skattefria

avdragen och örn differentiering på annat sätt av inkomstbeskattningen efter

försörjningsskyldighet.

Såsom framgår av den förut 'lämnade redogörelsen, lia över befolknings-

kommissionens skatteförslag yttranden inhämtats från vederbörande myndig­

heter, och frågorna synas vara färdiga att preliminärt upptagas till Kungl.

Maj:ts prövning. Vad då först angår förslaget örn sådan ändring av grun­

derna för de skattefria grund- och familjeavdragen, att avdragen för hustru

och barn höjas, medan ortsavdraget för ensam person till gengäld minskas,

har denna tanke mötts av ett ganska allmänt gillande. Samtidigt har emeller­

tid från flera håll anförts, att följderna för det kommunala skatteunderlaget

svårligen med nu tillgängligt material kunde överblickas, och att omedelbart

beslut i den förordade riktningen därför icke syntes tillrådligt. Såväl denna

sistnämnda omständighet som det faktum, att hela kommunalskattefrågan be­

finner sig under skyndsam utredning, synes mig göra det olämpligt att nu

föreslå en omedelbar ändring av de för den kommunala beskattningen gäl­

lande avdragen. Men då avdragen vid den statliga beskattningen bundits i

visst förhållande till avdragen vid kommunalskatten och då den ifrågasatta

ändringen vid den statliga inkomstskatten spelar en långt mindre roll för

den åsyftade skattelättnaden åt familjeförsörjare, torde tillräckliga skäl icke

finnas för att nu upptaga frågan till avgörande enbart för statsbeskattningeiis

del. Även på denna väg ställes man alltså inför frågan, i vad mån den på­

gående utredningen av kommunalskattefrågan gör det önskvärt att upp­

skjuta beslut örn ändringar i den statliga beskattningen. Sambandet mellan

de båda frågorna ligger främst däri, att en överflyttning av kommunala upp­

gifter eller åtminstone av kostnaderna för kommunala uppgifter till staten

i syfte att lätta den kommunala beskattningen förutsätter en motsvarande ök­

ning i statsskatterna och då rimligtvis — eftersom den kommunala beskattnin­

gen väsentligen är en inkomstbeskattning —- en ökning av den statliga in­

komstskatten. Det är min livliga förhoppning, att kommunalskatteberednin-

gens arbete snarast möjligt skall leda till praktiska resultat, men ingen, som

känner svårigheterna i de här upptagna problemen, kan underlåta att räkna

med möjligheten, att en sammankoppling av kommunalskattefrågan med frå­

gan örn en förenkling av inkomstskatterna till staten kan leda till ett långva­

rigt uppskov med åtgärder i sistnämnda syfte. En sådan direkt sammankopp­

ling synes icke heller ur den här betydelsefulla synpunkten vara behövlig, örn

man nämligen vid utformandet av den statliga inkomstbeskattningen tar hän­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

91

syn till behovet av rörlighet lios skatteskalorna och sålunda öppnar möjlighet

för en överflyttning från kommunalskatt till statsskatt av icke alltför obetyd­

liga belopp. Det bör kanske till sist erinras om att riksdagsskrivelsen med

anhållan örn förslag till inkomstskatternas förenkling beslutades efter det att

samma riksdag hemställt om en ny utredning av kommunalskattefrågan. 1935

års riksdag tänkte sig sålunda icke någon sammankoppling mellan de båda

skattefrågorna.

Vad därefter beträffar befolkningskommissionens förslag om en särskild

skatt för familjehjälp, vid vilken en så stark differentiering av avdragen skul­

le äga rum, att redan en familj med två barn bleve fri från sådan skatt, upp­

rullas därigenom lika viktiga som svårlösta frågor. Härom vittna också de

stridiga meningar som i utlåtanden över detta förslag framkommit. För egen

del är jag endast beredd att uttala å ena sidan min principiella anslutning till

den bakom förslaget liggande uppfattningen, att en starkare differentiering

mellan skattebetalarna med hänsyn till familjestorlek eller försörjningsplikter

i övrigt är önskvärd, men å andra sidan mina tvivel på att den av kommis­

sionen anvisade formen är den lämpliga. Frågan kräver ytterligare över­

vägande, innan den kan anses mogen för lösning. Detta utgör emellertid

enligt min mening intet tillräckligt skäl för ett uppskov med förenklingen av

den statliga inkomstbeskattningen. Jag förutsätter nämligen att lösningen

icke lämpligen kan sökas i en fristående skatt av den art kommissionen före­

slagit, och väntar sålunda icke, att den fortsatta behandlingen av frågan skall

leda till en ny komplicering av den statliga beskattningen. Såväl differen­

tieringen med hänsyn till försörjningsplikt som den åsyftade inkomstöknin­

gen torde kunna vinnas inom ramen av förut givna skatteskalor, om nämli­

gen dessa medgiva ett tillräckligt mått av rörlighet.

Jag anser sålunda övervägande skäl tala för att redan nu ett förslag till om­

läggning och förenkling av vår statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattning

förelägges riksdagen.

De frågor som härvid äro att lösa kunde synas vara av rent teknisk natur,

men de lia knappast från något håll så uppfattats. Detta hänger uppenbar­

ligen samman med att de under krisåren tillkomna skatterna på inkomst och

förmögenhet inneburit och avsett att innebära en viss förskjutning av det re­

lativa skattetrycket från mindre till större inkomsttagare och från inkomst

till förmögenhet, örn man nämligen som utgångspunkt tar skattefördelnin-

gen vid den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten. En teknisk om­

läggning kan sålunda icke företagas, utan att samtidigt ett avgörande träffas

i de tvistiga frågorna örn skattetryckets fördelning. Örn man utgår ifrån att

den samlade inkomstsumman från skatt på inkomst och förmögenhet icke

vid nuvarande utgiftsnivå får undergå en minskning, vilken skulle innebära

ökade krav på andra skattekällor, kommer frågan tydligen att gälla en avväg­

ning av skattetrycket mellan inkomsttagare och förmögenhetsägare inbördes,

varvid en lättnad i beskattningen på ett håll måste motsvaras av ökning på

ett annat. Man har sålunda i detta hänseende att antingen i stort sett godtaga

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

den under krisen uppkomna fördelningen såsom för närvarande lämplig el­

ler att företaga en ny avvägning, vare sig denna sedan anses böra gå i rikt­

ning mot att återställa den inom den ordinarie inkomstskatten rådande för­

delningen eller i riktning mot en ytterligare lättnad för mindre inkomsttagare

och förmögenhetsägare. Det förslag, som nu framlägges, söker i någon mån

ge uttryck för sistnämnda strävan. Till skälen härför skall jag återkomma,

sedan först en motivering lämnats för den form, vari skatteomläggningen an­

setts böra verkställas.

Något uppslag rörande formen för omläggningen utöver de i den remit­

terade promemorian upptagna alternativen har icke framkommit. Gemen­

sam för dessa alternativ är uppdelningen av en kombinerad inkomst- och

förmögenhetsskatt i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt. Denna

anordning har av de hörda myndigheterna allmänt förordats. Den undan­

röjer tydligen i viss mån det hinder för skattens rörlighet uppåt, som ligger i

relativt höga skatteprocenter för de större inkomsterna. Å andra sidan får

icke förbises, att ju mera bottenskatten närmar sig till en rent proportionell

skatt, desto mindre rörlig blir den på grund av svårigheten att starkt höja

skatteprocenten för den lägre delen av inkomstskalan. I valet mellan de båda

i promemorian upptagna huvudalternativen har det alldeles övervägande fler­

talet av de hörda myndigheterna föredragit alternativ II, alltså en enda kom­

binerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Endast Överståthållarämbetet och

fyra länsstyrelser lia givit företräde åt alternativ I, där en mindre förmögen-

hetsdel inarbetad i den kombinerade skatten utfylles av en fristående för­

mögenhetsskatt. Då alternativ II förordas, sker det nästan genomgående av

två skäl. Den kombinerade skatten anknyter till den i Sverige hävdvunna

formen för förmögenhetsbeskattning, och den är ur taxeringssynpunkt enk­

lare. De som uttalat en avvikande mening hänvisa till önskvärdheten att såvitt

möjligt hålla isär beskattningen av inkomst och av förmögenhet för att där­

igenom åstadkomma en riktigare avvägning särskilt av förmögenhetsskat­

ten.

Det förefaller, som om den större enkelheten vid taxeringsarbetet icke bör

fälla avgörandet, då mera vägande synpunkter peka i annan riktning. Det

kan icke förnekas, att en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt med

relativt betydande förmögenhetsdel har att uppvisa åtskilliga svagheter, vil­

ka väl utgöra förklaringen till att denna beskattningsform icke synes vara

representerad utanför vårt lands gränser. Det kan sålunda vara svårt att

forma den progressiva skatteskalan på det sätt, som eljest kunde synas

lämpligt, då i det beskattningsbara beloppet ingå växlande och stundom be­

tydande fiktiva inkomstbelopp. Under vissa omständigheter kan man häri

stöta på ett verkligt eller åtminstone förment hinder för skattens rörlighet.

Lika stora förmögenheter bli uppenbarligen beskattade högst olika, beroende

på storleken av förmögenhetsägarens inkomst. I och för sig behöver detta

icke vara oförenligt med rättvisa i beskattningen, men resultatet synes vara

väl slumpartat. Någon verklig avvägning av förmögenhetsskatten efter en

såsom riktig betraktad norm äger icke rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

93

Särskilt tungt synas de nu anförda skälen väga, om man anser det önsk­

värt att starkare markera skillnaden mellan beskattningen av större och

mindre förmögenheter. Ett försök till sådan differentiering har gjorts i alter­

nativ II genom att bestämma förmögenhetsdelen till Voo, då förmögenheten

icke överstiger 180,000 kronor, men till 1/i0 för det överskjutande belop­

pet. Ville man emellertid vid detta alternativ ytterligare lätta för de mindre

och minsta besparingarna, finge man utforma en hel skala av förmögenhets-

delar, vilket skulle göra det svårt för att icke säga omöjligt att bibehålla

deklarantens skyldighet att införa förmögenhetsdelen.

Svårigheterna lösas, örn man i den eljest rena inkomstskatten infogar en

mycket liten förmögenhetsdel, som synes riktig för de mindre förmögenhe­

terna, alltså alla upp till viss gräns, varefter de överskjutande förmögenhets-

beloppen beskattas genom en fristående, graderad förmögenhetsskatt. Det

är denna metod, som kommit till uttryck i alternativ I och då särskilt I a.

Då jag sålunda stannat vid att förorda alternativ I a, synes det mig ange­

läget att framhålla, att detta spörsmål om förmögenhetsbeskattningens

form på intet sätt är avgörande för denna beskattnings storlek. Den fristå­

ende förmögenhetsbeskattningen kan i sin helhet och i sina särskilda delar

vara lindrig och den kombinerade kan vara hard, likaväl som omvänt. Så­

som av promemorian framgår, skulle dess alternativ II innebära en något

kraftigare belastning av förmögenhet än dess alternativ I a. Vidare sy­

nes det finnas anledning att påpeka, att här avhandlade olika metoder

för förmögenhetsbeskattningen ingenting lia att göra med någon skill­

nad mellan beskattningen av kapital och av kapitalets avkastning. Enligt

båda metoderna beskattas förmögenheten direkt oberoende av dess avkast­

ning. Detta har i viss mån beslöjats genom den motivering, som brukat läm­

nas för den tillagda Vs o av förmögenheten, att nämligen förmögenhetsinkomst

ansetts kunna bära Vs mera belastning än annan inkomst. Men skattens

natur framgår klart, då förmögenheten icke ger avkastning. Ägaren av

600,000 kronor lägger 10,000 kronor till sin i övrigt deklarerade inkomst,

även örn denna förmögenhet under året icke berett honom någon inkomst.

Vare sig förmögenhetsskatten göres fristående eller kombinerad, finnas skäl

för en reduktion av skattskyldigheten, då förmögenhetens avkastning sjun­

ker och då inkomsten i övrigt är relativt liten. Jag förordar därför, att en

reduktionsregel, som ger lättnad väsentligen utöver den vid nuvarande för­

mögenhetsskatt möjliga, upptages i den nu föreslagna skatten.

I den avvägning av skattetrycket, som skett i de föreslagna skatteskalorna

vid alternativ I a, har jag funnit anledning till vissa modifikationer.

Den viktigaste förändringen är att övergången mellan den allmänna in­

komst- och förmögenhetsskattens fasta och dess rörliga del föreslås förskju­

ten nedåt, i det att botlenskattens högsta skiktprocent bestämts till 7 i stället

för till 10 procent. Enligt det remitterade förslaget skulle den högsta skikt­

procenten tillämpas för den del av det beskattningsbara beloppet som över­

stiger 10,000 kronor. Den av mig förordade lägre skiktprocenten skulle till-

lämpas å den del som överstiger 6,000 kronor. Genom denna förskjutning

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

vinnes, att den del av det direkta skattetrycket å större inkomster, som varie­

rar med den tillämpade uttagningsprocenten, blir av ungefär samma stor­

lek som enligt nu gällande inkomst- och förmögenhetsbeskattning. En kon­

sekvens av förändringen är, att skatteskalans elasticitet i de högre inkomst­

lägena ökas. Däremot svarar en minskning av elasticiteten i de lägsta in­

komstlägena. Örn en höjning av familjeavdragen kommer till stånd, är denna

förändring ägnad att öka skattens elasticitet.

I samband med förskjutningen av förhållandet mellan den rörliga och den

fasta delen av inkomst- och förmögenhetsskatten förordar jag en justering

uppåt av de procenttal, varmed bottenskatt utgår i de lägsta inkomstskikten.

Därigenom uppnås ungefärlig överensstämmelse med de i promemorian före­

slagna skattesatserna uttagna efter det högre procenttal som vid alternativ

I a är behövligt, för att den sammanlagda skatteintäkten skall motsvara

vad som vid nu gällande skattesystem er hålles med en ultagningsprocent

av 150 för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Efter denna

justering ger bottenskatten vid grundbeloppet, tillsammans med tilläggs­

skatten i dess av mig i det följande föreslagna modifierade form och med

den fasta förmögenhetsskatten enligt alternativ I a, tillämpad på det beräk­

nade skatteunderlaget för 1936 års debiteringar, en sammanlagd inkomst på

139.6 miljoner kronor, eller approximativt lika mycket som i årets statsverks-

proposition beräknats för nästkommande budgetår i direkt statlig skatt be­

löpa å fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser).

Jag förordar sålunda, att den lägsta skiktprocenten bestämmes till 372 pro­

cent eller jämnt hälften av den högsta, för större delen av inkomstskalan gäl­

lande skiktsatsen å 7 procent.

Slutligen finner jag mig, med stöd av undersökningarna av det samlade

skattetrycket, böra föreslå även en mindre justering av skalan för tilläggs­

skatten, avsedd att bereda de högsta inkomstklasserna en viss skattelindring

i jämförelse med vad som föreslagits i promemorian. Denna förändring

torde i första rummet komma kapitalinkomsterna till godo; jämförd med

promemorians alternativ II är alltså den av mig förordade beskattningen

ännu något gynnsammare för förmögenhetsinnehavare än promemorians al­

ternativ I a. Lättnaden ernås genom en oväsentlig skärpning av skatte­

trycket i de inkomstlägen, som enligt utförda undersökningar relativt sett i

viss mån gynnats genom skatternas utveckling under senare år. Att jag för­

ordar att tilläggsskatt skall utgå redan för den del av det beskattningsbara

beloppet som överstiger 8,000 kronor — i stället för, såsom i promemorian

föreslagits, 12,000 kronor — sammanhänger till någon del med senast be­

rörda förhållande men är väsentligen att betrakta som en konsekvens av den

föreslagna sänkningen av den övre gränsen för bottenskatten.

Den föreslagna beskattningens huvuddrag skulle alltså bli följande. Vid

bottenskatten göres avvägningen så, att skatteskalan börjar med 3

72

procent

för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 2,000 kro­

nor, och stiger till 7 procent för den del därav som överstiger 6,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

95

Uen fasta tilläggsskatten börjar vid beskattningsbara belopp över 8,000 kro­

nor och stiger från 4 procent för skiktet 8,000—10,000 kronor upp till 21

procent för den del av det beskattningsbara beloppet, som överskjuter 200,000

kronor. Den förmögenhetsdel, som inlägges i denna skatt, begränsas till Vzoo.

En fristående förmögenhetsskatt uttages sedan för belopp överstigande 20,000

kronor med 1 promille mellan 20,000 och 50,000 kronor och därefter med en

stigande skala, som slutar med 0 promille för belopp över en miljon kronor;

lill följd av de föreslagna reduktionsreglerna kommer skattefrihetsgränsen

vid ren kapitalinkomst att i ej ringa grad förskjutas uppåt. Beräkningar av

skattetrycket vid den av mig förordade utformningen av den statliga inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen lia sammanställts i en inom departementet

upprättad promemoria, som torde få bifogas detta protokoll (bilaga D).

De sålunda angivna siffrorna för skatteskalornas ytterpunkter ge en viss

föreställning örn den fördelning av skattetrycket som eftersträvats inom den

uppdragna tekniska ramen. Det är denna fördelning som blivit föremål för

kritik i åtskilliga avgivna yttranden och som föranlett, att såväl kammar­

rätten som några länsstyrelser ansett sig icke kunna tillstyrka, att något av

de i promemorian upptagna alternativen lägges till grund för proposition

lill riksdagen. Invändningarna knytas i stort sett till tre olika synpunkter.

Man finner det till en början oriktigt, att en skattefördelning, uppkommen

under krisåren genom skatter, som uttryckligen förklarats vara tillfälliga,

tages till utgångspunkt för en mera permanent avvägning av skattetrycket.

Men oberoende av detta förhållande finner man icke tillräckliga skäl an­

förda för rättvisan eller billigheten i denna avvägning. 1 detta hänseende

åberopas såsom normgivande den skattefördelning som åstadkoms vid in­

förandet av vår gällande ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt. Och

slutligen framhållas de faror för kapitalbildningen och därigenom för nä­

ringslivet överhuvud, som anses medfölja en hög beskattning av förmögenhet

och av större inkomster. Då dessa invändningar torde vara desamma som

vid ärendets fortsatta behandling äro att förvänta, ber jag att här få något

mera ingående upptaga dem till granskning. Detta har icke skett i den re­

mitterade promemorian, då en argumentering, som icke kan hållas fri från

politiska omdömen och som alltså i viss utsträckning måste präglas av en

bestämd social och ekonomisk uppfattning, icke ansetts lia sin plats i en vä­

sentligen för lagteknisk och förvaltningsmässig granskning till myndigheter­

na ställd remiss.

Vad då först beträffar synpunkten, att de under krisåren tillkomna skatte­

höjningarna till sin natur varit tillfälliga och därför icke nu kunna få inar­

betas i ett mera permanent system, måste man hålla i minnet att dessa

skattehöjningar kallats för och ansetts för tillfälliga, därför att behovet av

ökade inkomster ansetts vara tillfälligt och med den ekonomiska krisen över­

gående. I den mån det statslinansiella läget nu kan överblickas, är det

uppenbart, att denna förutsättning icke längre svarar mot verkligheten.

Skattehöjningarna under krisåren kunna, på det sätt förut omtalats, beräk­

nas bidraga till nästa budgetårs inkomster med ett belopp av i runt tal 150

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

miljoner kronor. Av de statsinkomster som under innevarande budgetår här­

röra från nämnda skattehöjningar ha endast 20 miljoner kronor —• i sänkt

ordinarie inkomstskatt — kunnat undvaras för nästkommande budgetår, och

såsom i årets finansplan närmare utredes, tala de starkaste skälen för att

under de kommande åren skattehöjningar kunna undvikas endast genom en

utveckling av det ekonomiska läget, mera gynnsam än man rimligen vågar

förutsätta. Under sådana omständigheter kan en omläggning av inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen icke företagas genom att låta någon av de nu

utgående skatterna och av dem härflytande inkomster utan vidare försvinna.

Såsom jag redan förut framhållit kan man därför icke undgå att med ut­

gångspunkt från det behövliga skattebeloppet överväga frågan om skattetryc­

kets rimliga avvägning. Örn man därvid stannar vid en fördelning, som sva­

rar mot den under krisåren uppkomna, kan denna följaktligen icke avböjas

genom en hänvisning till att vissa av krisårens skattehöjningar betecknats

såsom tillfälliga eller med åberopande av att man icke bör utnyttja en inom

de högre inkomst- och förmögenhetsskikten föreliggande skattekraft, som

kan behöva reserveras för mera bekymmersamma tillfällen. Å andra sidan

är det tydligt, att den under krisåren uppkomna fördelningen icke kan göra

anspråk på någon särskild grad av okränkbarhet.

Någon allmänt gillad norm för bedömande av rättvisa och billighet i be­

skattningen torde tyvärr icke kunna formuleras. Även om relativ enighet

skulle råda om principen att den samlade beskattningen bör vara progressiv,

d. v. s. ta i anspråk en större del av inkomsten ju högre upp denna ligger,

finnes inom denna princip en så bred marginal för olika meningar, att den

icke räcker till att slita tvisten om en avvägning i detalj av skattetryckets

fördelning mellan olika stora inkomster. Det är därför naturligt, att me­

ningsbytet gärna anknytes till frågan, huru stor förskjutning som ägt rum

från ett förut existerande skattetryck. Örn detta varit rådande under en icke

alltför kort tidsperiod, uppfattas det lättare som normalt. I fråga om den

före krisen gällande fördelningen hänvisas gärna till den sakkunnigutred­

ning, som låg till grund för 1919 års reform av inkomstbeskattningen. Så

har även skett i flera av de nu avgivna yttrandena. Föreställningen att

1919 års avvägning måste vara i särskild grad normgivande, synes emeller­

tid bygga på ett förbiseende av ett par betydelsefulla omständigheter. För­

hållandena på det budgetära området voro åren 1918 och 1919 av en syn­

nerligen onormal karaktär. Avstängningen av importen hade bragt ned tull­

inkomsterna till ett minimum och bristen på råvaror för sprittillverkning

hade för rusdrycksmedlens del lett till samma resultat, överhuvud taget

utgjordes statsinkomsterna endast till en ganska liten del av konsumtions-

skatter, medan skatterna på inkomst och förmögenhet betraktades såsom

statens utan jämförelse viktigaste inkomstkällor. En avvägning av inkomst­

beskattningen i en situation, då konsumtionsbeskattningen med dess tryck

på de mindre inkomsttagarna blivit starkt reducerad, har helt naturligt en

tendens att mindre starkt markera inkomstbeskattningens progressivitet, än

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

97

fallet måste bli under nuvarande förhållanden, då över två tredjedelar av

skatteinkomsterna flyta in konsumtionsskattevägen.

Men till denna synpunkt, som måste tagas i betraktande vid bedömande

av 1919 års avvägning, måste fogas ytterligare en betydelsefull erinran. Så­

som framgår av redogörelsen för tillkomsten av 1919 års förslag, hade de då

tillkallade sakkunniga en mycket klar föreställning örn den roll penningvär­

dets höjd eller levnadskostnadernas höjd måste spela vid utformningen av

en graderad skatteskala. Vid en höjning av prisnivån kräves en skala som

i relativt högre grad belastar större inkomster, örn den gjorda avvägningen

av skattebördan mellan olika stora inkomster skall bevaras. Och 1919 års

sakkunniga utgingo vid sin avvägning från en antagen prisnivå, som närmast

motsvarade den strax före världskriget rådande. Då prisnivån nu, liksom

under de senast förflutna krisåren, ligger väsentligt över den sålunda antagna,

har det icke inneburit något brott mot 1919 års principer för avvägning av

skattetrycket, då skattesatserna för större inkomster blivit höjda.

I vilken utsträckning det samlade skattetrycket förskjutit sig under kris­

åren, har redan förut -— sid. 29 — blivit i någon mån belyst. För arbetsin­

komsternas del synas de företagna höjningarna av konsumtionsbeskattnin-

gen i största utsträckning ha utjämnat verkningarna av den skärpta inkomst­

beskattningen. Först vid inkomster över 20,000 kronor har skattestegringen

blivit starkare markerad än vid de små inkomsterna.

Vid sidan av dessa fakta rörande försiggångna förskjutningar synes det

emellertid ofrånkomligt att också fästa uppmärksamheten vid den samman­

lagda skattebelastningen på de mindre inkomsterna och den relativt svaga

progressionen ett gott stycke upp i de högre inkomstskikten. Såsom redan

förut blivit nämnt rör man sig här på ett område, där frånvaron av allmänt

godtagna normer för rättvisa eller billighet begränsar diskussionen till utta­

lande av omdömen, vilka icke kunna göra anspråk på objektiv giltighet. Ett

sådant omdöme, som torde vinna anslutning i mycket vida kretsar, kan for­

muleras så, att ett samlat skattetryck av 14 till 16 procent på inkomster om

2,000 och 3,000 kronor förefaller högt i jämförelse med 18 till 19 procent på

inkomster i storleksgruppen 10,000 till 15,000 kronor, och även i jämförelse

med 20 till 23 procent på inkomster från 20,000 till 50,000 kronor. Från den­

na utgångspunkt är det tydligen uteslutet, att den under krisaren inträdda

förskjutningen skulle uppfattas såsom ett otillbörligt gynnande av de mindre

inkomsttagarna. Det blir i stället naturligt att för dem eftersträva ytterligare

någon lättnad. Den mycket måttliga storleksordningen av denna lättnad

framgår av en approximativ beräkning, att enligt det nu framlagda förslaget

inkomsttagare med lipp till 6,000 kronor i beskattningsbart belopp skulle få

en minskning av hela den utgående skattesumman med inemot 10 miljoner

kronor. En lika stor ökning faller uppenbarligen på de högre beskattnings­

bara beloppen.

De uppgifter rörande skattetrycket, som jag här åberopat, bygga på en

sammanslagning av den direkta och den indirekta beskattningen (exklusive

automobilskattemedel). Mot en dylik beräkning och det betraktelsesätt, var-

Bihanq till riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 232.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

på den bygger, ha invändningar riktats i vissa över departementspromemo­

rian avgivna utlåtanden. Härtill skall endast anmärkas, att anförda uppgif­

ter, när det gäller varor som exempelvis rusdrycker eller tobak, bygga på

medelvärden för konsumtionen av dessa varor inom respektive inkomstklas­

ser och alltså utgå från den utbredning bruket därav faktiskt äger inom des­

sa. Även den som med hänsyn till spritdryckskonsumtionens lyxkaraktär

anser, att en höjning av spritbeskattningen icke bör motivera en ändrad av­

vägning av övriga skatter, torde för övrigt, om konsumtionen av spritdrycker

kraftigt begränsades, vid den höjning av övriga skatter, som därvid bleve

nödvändig, finna det nödvändigt att söka en fördelning av hela skattetrycket,

som vore mindre ogynnsam för de små inkomsttagarna. Jag vill slutligen er­

inra om att man, även med bortseende från spritbeskattningen, har att räkna

nied ett skattetryck på de lägsta inkomsterna på 10 å 12 procent.

I fråga om fördelningen av skattetrycket mellan inkomst och förmögenhet

samt mellan förmögenhetsägarna inbördes torde utrymmet för de subjektiva

meningarna vara ännu vidare, fastän även här den allmänna principen vun­

nit erkännande, att inkomst av förmögenhet och innehav av förmögenhet med­

för ökad skattekraft. I de yttranden, där man förklarat sig icke kunna till­

styrka promemorians förslag, har man väl i regel icke ställt sig avvisande till

en viss skärpning av förmögenhetsbeskattningen i jämförelse med den före

krisen rådande, men förskjutningen anses icke böra gå så långt som skett

i de remitterade alternativen. Till de i det föregående berörda kritiska in­

vändningarna ha därvid särskilt fogats erinringar om de faror för kapital­

bildning och näringsliv, som ansetts följa av den under krisåren ökade för­

mögenhetsbeskattningen. Det synes egentligen vara beskattningens höjd vid

större förmögenheter, som framkallat farhågorna. I åsyftade yttranden har

nämligen ingen uppmärksamhet ägnats åt den betydande lättnad i beskatt­

ningen av förmögenheter upp till 20,000 kronor eller mera, som skulle följa

av alternativ I och särskilt alternativ I a. Man utgår sannolikt ifrån den

mycket utbredda åsikten, att kapitalbildningen så väsentligen härrör från

större inkomster och förmögenheter, att det framför allt är vid dem som

frågan om verkningarna av en höjd beskattning inställer sig.

Man kan hysa starka tvivelsmål örn riktigheten av denna uppfattning i den

skematiska form, vari den vanligen uppträder. Tyvärr saknas undersöknin­

gar, grundade på erfarenhetsmaterial, som kunde lämna fasta hållpunkter

för bedömandet av sparandets omfattning vid olika inkomst- och förmögen-

hetsgrader. Rörande de allmänna ekonomiska synpunkter, som kunna an­

läggas på denna fråga örn beskattningens inverkan på sparande och företag­

samhet, ha sakkunniga för undersökningar om skattetrycket i Sverige och

utlandet gjort vissa uttalanden, som d det föregående blivit anförda. De gå

i en riktning, som synes mana till stor försiktighet vid bruket av de allmänna

teoretiska argument, som vanligen anföras mot en förskjutning av beskattnin­

gen från mindre till större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Vad man

därvid särskilt måste uppmärksamma är att nu förevarande fråga icke gäl­

ler inflytandet från en höjd beskattning vid jämförelse med läget, örn ingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

99

skattehöjning behövt vidtagas, utan de olika verkningarna på sparandet vid

olika fördelning av den nya skattebördan. Även om man har alla skäl att

antaga, att i stort sett konsumtionen tar i anspråk en mindre del av inkom­

sten i de högre inkomstgraderna än i de lägre, och att en höjd beskattning

sannolikt vid de högre inkomsterna belastar sparandet mera än vid de lägre,

hindrar detta icke, att betydande mängder sparmedel härröra från de mindre

inkomsttagarna och förmögenhetsägarna och att sparandet även i dessa grup­

per ogynnsamt påverkas av en skattehöjning. Det finns därför ingen anled­

ning att antaga, att en viss ökning av det samlade skattebeloppet för högre

inkomsttagare skulle lika mycket minska sparandet, och det finns all anled­

ning att antaga, att en motsvarande minskning av skattesumman för mindre

inkomsttagare i viss utsträckning medför ökning av besparingarna. Själva

del ofta framhävda faktum, att större delen av skatterna betalas av den stora

massan av folk med relativt små inkomster, spelar även här sin roll. Såsom

i det nämnda sammanhanget — sid. 34 — påpekats, skulle en förskjutning i

spargraden med 1 procent för inkomsttagare under 3,000 kronor ha lika stor

effekt på det totala sparandet som en förändring av 5 procent för inkomster

över 10,000 kronor. Den slutsats, som jag i den föregående framställningen

rörande denna fråga ansett mig kunna draga, vågar jag alltså upprätthålla,

att nämligen den förskjutning av skattetrycket över mot högre inkomstklas­

ser, som ägt rum, icke behöver betyda, att sparandet reducerats avsevärt

mera, än om tillskottet till statsinkomsterna erhållits genom en över hela

inkomstskalan likformig skärpning av skattetrycket.

Beskattningen av juridiska personer.

Den ifrågasatta omläggningen av beskattningsformer och skattetariffer

för enskilda skattskyldiga medför såsom en följd, att uppmärksamheten

måste fästas jämväl å de juridiska personerna och deras beskattning.

Rörande grunderna för gällande beskattning av juridiska personer lämnas

i den förut omförmälda promemorian en kort översikt av i huvudsak föl­

jande innehåll.

Olika synpunkter måste anläggas för det fall, att beskattningen av den

juridiska personen i det väsentliga medför en dubbelbeskattning, i det den

vinst som utdelas beskattas även hos den som erhåller utdelningen, och det

fall, att endast s. k. enkelbeskattning åsyftas, i det den juridiska personen

beskattas i stället för dess intressenter. Dubbelbeskattning åsyftas för när­

varande i fråga om aktiebolag -— beträffande försäkringsaktiebolag i den

mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap -— och

ekonomiska föreningar samt vissa utländska juridiska personer. Dubbel­

beskattningen är anordnad genom progressiva tariffer, i fråga örn aktie­

bolag enligt den för dem gällande särskilda, efter räntabiliteten avvägda

skalan och i fråga örn övriga av dubbelbeskattning träffade juridiska per­

soner genom den för enskilda skattskyldiga gällande skalan. I den mån

enkelbeskattning åsyftas är skattefoten proportionell — man har avsett att

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

åstadkomma beskattning efter den skattefot, som skulle genomsnittligt träf­

fat de juridiska personernas intressenter, örn dessa beskattats själva — dock

att oskifta dödsbon och familjestiftelser samt utländska juridiska personer

(jämväl i den mån enkelbeskattning åsyftas) beskattas enligt den för enskil­

da personer gällande progressiva tariffen.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Departementspromemorian.

I den inom departementet upprättade promemorian erinras till en början

om det förslag till omläggning av grunderna för beskattningen av aktie­

bolag, som på sin tid framlades av bolagsskatteberedningen.

Bolagsskatteberedningens förslag innebar bland annat, att för svenska ak­

tiebolag den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp skulle

utgöra 5 procent. Den progressiva skatten skulle följaktligen utbytas mot

en proportionell sådan. Såsom aktiebolags inkomst räknades härvid vad an­

går försäkringsaktiebolagen endast sådan vinst som belöpte på aktieägarna

i denna deras egenskap. I fråga om skattefoten hade beredningen stannat

vid att förorda en dylik som i det närmaste motsvarade den skattesats, 3.6

procent, som gällde för bolag med inkomstprocent mellan 7 2/3 och 8. Då

emellertid enligt beredningens förslag grundbeloppsnivån för den statliga in­

komst- och förmögenhetsskatten i allmänhet höjdes med en tredjedel, före­

slogs motsvarande höjning av procenttalet 3.6 till 5. Förslaget innebar en sänk­

ning av dåvarande (år 1929) medelskatteprocent för aktiebolagen med icke

fullt en tredjedel och en skatteminskning, frånsett monopolbolagen, av om­

kring 7.5 miljoner kronor. Enligt beredningens förslag skulle vidare den

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten å aktiebolag bort­

falla.

Bolagsskatteberedningens motivering i vad denna avsåg beskattning av

aktiebolag sammanfattas i förut berörda promemoria på i huvudsak följande

sätt:

Med bolagsskatteberedningens förslag åsyftades dels en rationalisering av

själva beskattningsmetoden, dels en viss sänkning av den för aktiebolagen

gällande genomsnittsskatten.

För bolagsskatteberedningens räkning hade av numera professorn Erik Lin­

dahl verkställts en jämförande utredning rörande aktiebolagens beskattning

i Sverige och utlandet, varjämte av numera generaldirektören Nils Wohlin

utförts en undersökning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskatt­

ningen i vissa främmande länder.

Lindahls utredning ansågs av bolagsskatteberedningen utvisa, att den to­

tala beskattningen av bolagsvinsterna i Sverige i jämförelse med andra län­

der vöre hög, och att detta vore mindre en följd av det allmänna skattetryc­

kets höjd än av vårt skattesystem, som medförde att bolagsvinsterna bleve

högt beskattade i förhållande till andra inkomster. Genom lindring av bolags­

vinsternas merbeskattning skulle Sverige kunna göra sin industri mera till­

dragande för det internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och

101

därigenom stärka den inhemska industriens ställning i den internationella

konkurrensen. I enlighet med de för beredningen lämnade direktiven före­

slog bolagsskatteberedningen med hänsyn härtill en viss sänkning av den

sammanlagda beskattningen av aktiebolagen men i stället viss höjning av

skatten å större enskilda inkomsttagare samt innehavare av förmögenheter.

I bolagsskatteberedningens betänkande upplyses, att, vad anginge de länder

om vilka bolagsskatteberedningen erhållit kännedom, räntabiliteten användes

såsom skattenorm för bolagen utom i Sverige blott i Finland, Danmark och

Schweiz, medan i de övriga länderna skattesatsen för bolagen vore proportio­

nell. Då progressionen enligt de svenska skatteförfattningarna vore förhål­

landevis stark redan vid måttlig inkomstprocent, utgjorde den en orsak till

att bolagsvinsterna i Sverige vid jämförelse med utlandet framstode såsom

särskilt högt beskattade i fråga om bolag med normal eller mer än normal

avkastning.

I betänkandet redogöres för de skäl, som föranlett bolagsbeskattnmgens

nuvarande utformning i Sverige. Metoden hade i första hand motiverats,

bland annat, med att bolagens »skatteförmåga» borde anses växa progressivt

i den mån vinstprocenten stege. Det hade gjorts gällande att, eftersom del­

ägarnas vinstmöjligheter ökades genom sammanslutningen i bolag, därav följ­

de att på dylikt sätt erhållna vinster besutte »en högre valör», en större skatte­

kraft än andra vinster, och denna tanke hade fullföljts därhän, att den sär­

skilda skattekraften finge anses vara större, ju högre avkastningen på det

sammanskjutna kapitalet vore. Jämväl hade den åsikten uttalats, att i den

procentuellt höga aktievinsten merendels läge ett spekulativt moment och att

karaktären av spekulationsvinst framträdde alltmer utpräglad, ju högre den

procentuella vinsten vore. I den mån spekulationsvinstbeskattning vore be­

fogad, borde för den skull detsamma vara fallet med den progressiva be­

skattningen av aktievinsten.

Bolagsskatteberedningen hänvisade till att i litteraturen liksom i allmänna

diskussionen framförts en rad av argument avsedda att bevisa oriktigheten

eller olämpligheten av den progressiva principens tillämpning på bolagen.

För några sådana argument redogöres i betänkandet. Beredningen förklarar

sig emellertid ej vilja ingå på bärkraften av denna argumentering, men till­

kännagiver, att beredningen vid sitt övervägande av spörsmålet beaktat, att

till förmån för den progressiva metodens utbytande mot den proportionella

talade en rad rent praktiska skäl, av vilka beredningen gjorde en samman­

ställning. Dessa skäl hade för beredningen synts vara av den avgörande be­

tydelse, att beredningen på grund av dem, med frånseende av olikartade syn­

punkter av mera principiell innebörd, funnit sig böra tillstyrka skattemeto-

dens omläggande från progressiv till proportionell. Ett sådant skäl vore att

den omständigheten alt vid bestämmandet av skatteprocenten hänsyn toges

till endast de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond, men

icke till bolagets övriga fonder, föranledde en strävan hos bolagen att med

syfte att mildra beskattningen hålla aktiekapitalet och reservfonden höga.

Beskattningsmetoden frestade till att binda alltför stor andel av bolagets eget

kapital såsom aktiekapital och reservfond och inbjöde till utspädning av ak­

tiekapitalet genom höga värden å bolagets tillgångar. Det läge i öppen dag

att bestämmelser, som gjorde beskattningen beroende av vilka värden veder­

börande bolag självt satte på sina tillgångar eller huru bolaget benämnde sina

fonder och som lockade bolagen till att vid sina dispositioner ständigt hålla

i sikte dessas inverkan på skatteprocenten, måste verka ojämnt och otillfreds­

ställande. Dylika omständigheter medförde i själva verket, att bolagen hade i

sill hand alt genom egna dispositioner förhindra genomförande av en progres­

Kungl. May.ts proposition nr 232.

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

siv beskattning- i enlighet med dess verkliga syfte. Bolagsskatteberedningen

berör möjligheten att i stället för aktiekapitalet och reservfonden bolagens

hela förmögenhet användes såsom underlag för beräkning av inkomstprocen­

ten, men uttalar att mot denna metod framställde sig vägande invändningar,

bland annat med hänsyn till att fonderna kunde beräknas mycket olika samt

att rätteligen borde medräknas även dolda reserver, däribland värden av good

will s natur. Att uppskatta ett affärsdrivande bolags förmögenhet vore i all­

mänhet en svår och arbetsam uppgift, beträffande vilken ofta även skickliga

sakkunniga lätteligen komme till mycket olika resultat. En värdesättning

måste bliva mer eller mindre summarisk och med avseende å resultatet blott­

ställd för befogade anmärkningar.

Beredningen framhåller därjämte, bl. a., att det framförda förslaget skulle

underlätta lösningen av frågan om de ekonomiska föreningarnas beskattning.

Den gällande metoden att beskatta dessa progressivt efter inkomstens absoluta

storlek hade länge varit påtalad såsom orättvis emot de stora föreningarna, och

man hade framhållit, att, örn överhuvud taget progressiv beskattning för

dessa skulle förekomma, hänsyn härvid borde såsom för aktiebolagen tagas

till inkomstens förhållande till det arbetande kapitalet. En dylik lösning vore

emellertid omöjlig, medan däremot en proportionell beskattningsmetod för

bolagen borde tillämpas även för de ekonomiska föreningarna.

Bolagsskatteberedningen går också in på frågan örn den kommunala pro­

gressivskatten ocn utjämningsskatten för aktiebolag. De anmärkningar, som

framställts mot den progressiva skatteskalan för aktiebolag, drabbade den

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten på samma sätt som

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Anmärkningarnas betydelse

kunde anses än mer skärpt beträffande den kommunala progressivskatten så

tili vida, att vid denna beskattningsform skatten började utgå först vid viss

inkomstprocent. Vägande skäl syntes sålunda föreligga för att ifrågavarande

tilläggsbeskattning för kommunala behov avskaffades såvitt anginge aktie­

bolag och solidariska bankbolag. Borttagandet av progressiviteten beträf­

fande den kommunala bolagsbeskattningen syntes i själva verket utgöra en

nödvändig följd av förslaget att göra bolags statliga inkomst- och förmögen­

hetsskatt proportionell. Endast därigenom bleve det möjligt att helt frigöra

bolagens beskattning från beroende av inkomstprocenten, vilken enligt vad

som tidigare anförts måste anses utgöra en mycket otillfredsställande mätare

av bolagsinkomsternas skattekraft. Det framhålles ock i betänkandet, att

bolagsvinsterna bleve genom den ordinära kommunala inkomstskatten å hela

bolagsmkomsten och därjämte å utdelningen drabbade av en betydligt star­

kare kommunal beskattning än andra inkomster.

Skälig hänsyn till kommunernas ekonomi syntes icke böra förhindra bort­

tagandet av den kommunala progressivskatten för bolagen. Denna skatt hade

till största delen tillfallit stadskonnnunerna. Till följd av därstädes i allmän­

het förefintlig god tillgång på andra beskattningsföremål skulle skattens upp­

hävande icke utöva någon större inverkan på utdebiteringen per skattekrona.

Den ojämförligt största delen tillf olle Stockholms stad, där den kommunala

utdebiteringen per skattekrona väsentligt understege medelutdebiteringen

inom samtliga kommuner i riket. Beträffande landskommunerna vore utde­

biteringen per skattekrona i allmänhet föga beroende av den kommunala pro­

gressivskatten för bolag: endast i några få industrikommuner uppginge den

till belopp, som kunde tänkas vara av verklig betydelse för den kommunala

budgeten, men även härvid vore det fråga om kommuner med tämligen god

tillgång til! skattekronor. För de skattetyngda landskommunerna syntes

skatten ifråga vara utan all betydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

103

I det övervägande flertalet av de över bolagsskatteberedningens förslag av­

givna yttrandena tillstyrktes övergång från progressiv till proportionell be­

skattning eller lämnades förslaget utan erinran. I angiven riktning uttalade

sig Överståthållarämbetet och länsstyrelserna utom länsstyrelserna i Ble­

kinge, Skaraborgs och Västernorrlands län. I några av yttrandena uttala­

des dock viss tvekan. Därvid hänvisades bl. a. till att förslaget skulle med­

föra en skattehöjning för mindre räntabla företag. I de tillstyrkande yttran­

dena framhöllos särskilt de stora praktiska fördelarna av proportionell bo-

lagsbeskattning. Länsstyrelsen i Blekinge län anförde som skäl för sitt av­

styrkande, att det vore ett misstag att den skattebörda, som skulle avlastas

från de vinstgivande bolagen, kunde bättre bäras av de ekonomiskt svagare

bolagen och de enskilda skattskyldiga. Länsstyrelserna i Skaraborgs och

Västernorrlands län åter ansågo de starkare principiella skälen tala för den

progressiva beskattningens bibehållande.

Innan kommerskollegium avgav sitt yttrande, hade kollegiet hört ett fler­

tal sammanslutningar av näringsidkare. I samtliga dessa yttranden, avgivna

av bl. a. samtliga handelskamrer och Sveriges redareförening, hade förslaget

i förevarande punkt lämnats utan erinran. Stockholms handelskammare och

Sveriges industriförbund — med instämmande av Sveriges allmänna export­

förening och Jernkontoret — ansågo förslaget om utbytande av den på den

s. k. skatteförmågeprincipen grundade progressiva beskattningen av aktie-

bolagsinkomsten mot en proportionell beskattning stå i överensstämmelse med

näringslivets tidigare framförda önskemål. Organisationerna ansåge sig

kunna skänka sitt erkännande åt de huvudprinciper, varpå beredningens be­

tänkande uppbyggts, varför de hemställde, att desamma måtte läggas till

grund för den nya lagstiftningen. Organisationerna ifrågasatte dock, under

hänvisning till den vid yttrandets avgivande sänkta räntabiliteten för aktie­

bolagen, att grundbeloppsprocenten fastställdes till 4 i stället för 5. För egen

räkning uttalade kommerskollegium tvivel, huruvida tidpunkten för försla­

gets genomförande vore väl vald med hänsyn till att den föreslagna skatte­

lättnaden för näringslivet knappast bleve tillräcklig. Bank- och fondinspek­

tionen överlämnade ett yttrande av Svenska bankföreningen, däri åberopats

innehållet i nyssnämnda yttrande av Stockholms handelskammare och Sveri­

ges industriförbund. Inspektionen hade i princip intet att erinra mot det

framlagda förslaget.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och för Svenska landskommunernas

förbund framhöllo olägenheterna för vissa kommuner av den kommunala

progressivskattens bortfallande men hade ej ansett denna synpunkt utgöra till­

räckligt skäl mot reformens genomförande vid lämplig tidpunkt.

För riksräkenskapsverket syntes den nuvarande progressiva aktiebolagsbe-

skattningen teoretiskt ohållbar, särskilt med hänsyn till att skattens storlek

gjorts beroende, icke av inkomstens storlek i förhållande till det i respektive

bolag investerade egna kapitalets faktiska värde, utan av inkomstens storlek

i förhållande till det vid tidigare tidpunkter fastställda värdet av sådana till­

gångar, som motsvarades av aktiekapital och reservfond. De under senare

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

år inträdda växlingarna i penningvärdet skärpte ytterligare de härav bero­

ende olägenheterna. I praktiskt hänseende ledde också den nuvarande aktie-

bolagsbeskattningens alltför stora beroende av bolagens bokföringsmässiga

dispositioner till en icke rättvis fördelning av skattebördan mellan olika bolag.

Aktiebolagsskattens nuvarande anordning såsom progressiv skatt hade

också till följd, att skattens avkastning under olika år kunde bliva mycket

ojämn. Kammarrätten åter, som ansåge en lindring av aktiebolagens beskatt­

ning böra komma till stånd, i den mån detta utan äventyrande av statens

finanser var möjligt, ställde sig i viss mån tveksam till frågan, huruvida denna

lindring borde vinnas genom införande av proportionell skatt eller genom lind­

ring av de progressiva skatteskalorna. De principiella skälen för progressiv

beskattning vore icke av beredningen vederlagda. Av beredningens motive­

ring hade emellertid kammarrätten bibringats den uppfattningen, att den pro­

portionella metoden vore förenad med så avsevärda praktiska fördelar, fram­

för allt genom sin enkelhet vid tillämpningen, att kammarrätten — som

funne en förenkling av skattelagstiftningen med åtföljande lättnad vid taxe-

ringsarbetet synnerligen önskvärd — ansåge sig böra förorda beredningens

förslag i denna del.

I departementspromemorian föreslås en proportionell skatt för aktiebolag

med ett grundbelopp av 7 procent. Detta förslag motiveras på i huvudsak

följande sätt:

När nu en rationalisering av skattesystemet ifrågasättes, har det synts

lämpligt att till avgörande upptaga det av bolagsskatteberedningen framlag­

da förslaget om utbytande av den med hänsyn till räntabiliteten progressiva

bolagsbeskattningen mot en proportionell sådan. Förutsättningarna för lös­

ningen av bolagens beskattningsproblem äro visserligen nu helt andra än

när bolagsskatteberedningens förslag framlades. Beskattningen har sedan

dess i många länder avsevärt höjts och mot det internationella utbytet av

kapital och varor hava hinder rests av sådan beskaffenhet, att storleken av

det svenska näringslivets beskattning i förhållande till motsvarande beskatt­

ning i utlandet ej längre framstår såsom en faktor av samma betydelse som

tidigare. Näringslivets skonande från en alltför stark särbeskattning har

emellertid under de senaste åren av statsmakterna betraktats såsom särskilt

önskvärt. De affärsdrivande juridiska personerna hava sålunda befriats från

andel i de skattebördor som pålagts de skattskyldiga i form av extra inkomst-

och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet. Ernåendet av en

rationalisering av de affärsdrivande juridiska personernas beskattningsför-

liållanden är fortfarande ett aktuellt önskemål.

Enligt det föregående skall gränsen för statsskattens rörlighet bestämmas

så, att den högsta procentsatsen i den rörliga bottenskatten blir jämförelsevis

låg. Detta utgör i och för sig ett skäl att vidtaga en liknande åtgärd i fråga

om den rörliga beskattningen av aktiebolag m. fl. De gällande reglerna för

de ekonomiska föreningarnas beskattning hava sedan gammalt ansetts irra­

tionella; föreningarna hava också i likhet med aktiebolagen, för att ej vid

höga inkomster bliva alltför högt beskattade, varit befriade från extra in­

komst- och förmögenhetsskatt. När nu för enskilda personer nämnda skatt

sammanföres med den ordinarie skatten till en enda, tvingas man att vidtaga

en anordning, varigenom beskattningen av ekonomiska föreningar anordnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

105

annorlunda än för enskilda personer, och man kan ej undgå att beakta, att

läget för deni rätteligen bör vara detsamma som för aktiebolagen. Detta

gör, att framläggandet av ett förslag rörande omläggning av enskilda perso­

ners beskattning såsom en konsekvens för med sig att även frågan om de

juridiska personernas beskattning bör upptagas till prövning. Örn möjligt

bör därvid en linje sökas, som åstadkommer likartad behandling av aktie­

bolag och ekonomiska föreningar.

Det är givet, att det härvid ligger mycket nära till hands att ifrågasätta

genomförande av bolagsskatteberedningens förslag, enligt vilket den pro­

gressiva beskattningen utbytes mot en proportionell sådan. Det torde vara

föga givande att i dylikt sammanhang gå närmare in på spörsmålet om de

principiella skälen för den ena eller andra beskattningsmetoden. Såvitt till­

gängliga uppgifter giva vid handen lärer det nämligen ej kunna frankom-

mas, att gällande beskattningsregler knappast numera förverkliga de prin­

cipiella grundsatser, som anlagts vid dessa reglers utformande, bl. a. med

hänsyn till att de belopp, som beteckna aktiekapital och reservfond, ej ut­

göra ett tillfyllestgörande uttryck för det egna kapital, varpå räntabiliteten

rätteligen bör beräknas. Att storleken av aktiekapital och reservfond ej ut­

gör ett uttryck för det kapitalutlägg, som gjorts av nuvarande aktieägare, vil­

ka ofta förvärvat sina aktier till hög kurs långt efter bolagets bildande, lig­

ger i öppen dag. Den omständigheten att näringslivet i stor utsträckning

sökt sina organisationsformer med sikte på möjligheten att ernå lägsta möj­

liga beskattning, även där dessa former ur andra synpunkter varit irratio­

nella, innebär ett vägande praktiskt skäl för genomförande av en beskatt-

ningsmetod, som borttager dylika irritationsmoment. Där räntabilitetsbe-

skattning i utlandet förekommit, har den numera nästan genomgående ut­

bytts mot proportionell beskattning. De över bolagsskatteberedningens för­

slag avgivna yttrandena visa också, att inom näringslivet och hos hörda

myndigheter finnes en klart övervägande opinion till förmån för den pro­

portionella beskattningen.

Det är tydligt, att man vid genomförandet av en för framtiden betydelse­

full reform kan bliva nödsakad att finna sig i vissa olägenheter, som kunna

temporärt visa sig i samband med reformens införande. Såsom dylika olä­

genheter torde i det föreliggande sammanhanget få betecknas dels den om­

ständigheten att skattens utjämning måste medföra en skattehöjning för vis­

sa skattskyldiga, dels det förhållandet att förslagets genomförande givetvis

också måste innebära ett avskaffande av den kommunala progressivskatten

för aktiebolagen. I förra avseendet märkes emellertid, att, därest inkomst-

procenten och följaktligen också procenten för den nuvarande .skatten är

låg, detta innebär, att det redovisade kapitalet är relativt sett högt, och att

i betraktande av den jämförelsevis låga vinsten också den proportionella

skatten torde bliva liten i förhållande till företagets storlek. Vad den kom­

munala progressivskatten beträffar må beaktas, att denna skatt å bolagen

och de ekonomiska föreningarna, såsom i det följande kommer att påvisas,

utgör jämförelsevis obetydliga belopp, vilka vanligen komma sådana kom­

muner till godo, som hava god tillgång på beskattningsföremål. Att de nu

antydda verkningarna göra sig gällande kan ej undgås. De torde emellertid

ej vara av sådan betydelse, att det ens kan ifrågasättas, att deras framträ­

dande vid övergången till det nya systemet skulle få hindra en reform av den

räckvidd, varom här är fråga.

Vid bestämmande av skattcprocenten synas särskilt följande omständig­

heter förtjäna beaktande. Den erforderliga direkta skatt, som ej uttages av

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

juridiska personer, måste i stället uttagas omedelbart av enskilda skattskyl­

diga. En förutsättning för att ej de i det föregående för enskilda personer

ifrågasatta skattesatserna skola behöva höjas är sålunda, att den samman­

lagda beskattningen av de juridiska personerna ej blir avsevärt sänkt. Den

jämförelse med utlandet, som tidigare ansågs utgöra ett särskilt skäl för en

skattesänkning, har numera förlorat i betydelse. Men tillika bör beaktas, att

nu ifrågavarande juridiska personer i verkligheten redan kommit i åtnjutan­

de av en ej obetydlig relativ skattelättnad därigenom, att en avsevärd del av

den under de senaste åren erforderliga inkomst- och förmögenhetsskatten ut-

tagits ej genom ökning av procenttalet för den ordinarie skatten — vilken

skulle träffat även dessa juridiska personer — utan genom särskilda skatter,

från vilka ifrågavarande juridiska personer varit befriade.

Från dessa utgångspunkter synes frågan om skatteprocenten för aktie­

bolagen böra ställa sig på i huvudsak följande sätt. Den i det föregående

omnämnda rörliga bottenskatten för enskilda personer torde vid grund-

beloppsnivå inbringa så mycket, att motsvarande grundbeloppsnivå för

de juridiska personerna synes böra fastställas till omkring 133 % av den

nuvarande. Enligt vad som framgår av riksräkenskapsverkets i statsverks­

propositionen (Inkomsterna, bilaga A, sid. 11) intagna beräkningar angå­

ende utfallet av statsskattetaxeringen de senaste åren utgjorde år 1935 det

beskattningsbara beloppet för aktiebolag 409.2 miljoner kronor, samt den

därå uträknade skatten, vid en grundbeloppsnivå av 170 °/o, 35.8 miljoner

kronor eller i genomsnitt 8.75 °/o. Vid nu gällande grundbeloppsnivå skulle

skatteprocenten därå bliva 5.15. Örn denna siffra höjes till 133 %>, blir skatte­

procenten i det närmaste 7. Antages det emellertid, att vid 1935 års taxering

i skatten för aktiebolagen ingått även utjämningsskatt, ökas sistnämnda

skatteprocent till omkring 7.25. Denna siffra, som betecknar hela den stat­

liga inkomstskatten år 1935 å aktiebolagen, synes lämpligen kunna avrun­

das nedåt till 7 °/o, som alltså skulle fastställas såsom grundbelopp för stats­

skatten. I stort sett torde detta för aktiebolagens del innebära en skatte­

lättnad, som kan beräknas uppgå till inemot 4 miljoner kronor, vilket belopp

ungefär motsvarar vad som för närvarande uttages av aktiebolagen i kommu­

nal progressivskatt och utjämningsskatt; därvid bortses dock från den skatte­

ökning i form av stegrad allmän kommunalskatt, som vid den kommunala

progressivskattens bortfallande träffar även aktiebolagen. Minskningen i

statens skatteintäkt torde uppgå till ungefär samma belopp som den nuva­

rande utjämningsskatten å aktiebolag eller i runt tal 1.6 miljoner kronor.

I promemorian upptages härefter frågan om beskattning av ekonomi­

ska föreningar. I samband med förslaget till omläggning av grun­

derna för beskattningen av aktiebolag hade bolagsskatteberedningen fram­

häst jämväl ett förslag örn ändrade grunder för beskattningen av ekono­

miska föreningar, i det dessa, som enligt gällande regler beskattades jäm­

likt den för enskilda personer gällande skatteskalan, skulle likställas med

aktiebolag och följaktligen underkastas statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt med ett grundbelopp av 5 °/o.

Följande sammanfattning har i promemorian lämnats av motiveringen

till detta bolagsskatteberedningens förslag:

I bolagsskatteberedningens betänkande redogöres för ett av 1924 års skat-

teberedning framlagt förslag, enligt vilket likställighet med aktiebolag skul­

le nås på det sätt, att även ekonomiska föreningar, i den mån deras inkomst

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

107

belöpte på insatsägarna i denna deras egenskap, beskattades med hänsyn

till sin räntabilitet, och att inkomstprocenten skulle bestämmas med hän­

syn till nämnda inkomsts förhållande till insatskapitalet samt i viss utsträck­

ning jämväl reservfonden. Å den inkomst, som ej belöpte på insatsägarna

såsom sådana, skulle proportionell skatt utgå. Mot detta förslag hade emel­

lertid framställts så vägande invändningar, att det ej upptogs i det förslag

rörande reformerad skattelagstiftning, som förelädes 1927 års riksdag.

Bolagsskatteberedningen yttrade, att i stort sett samma synpunkter kun­

de läggas på de ekonomiska föreningarnas beskattning som på aktiebolags-

beskattning. Liksom bolagens skatter verkade såsom tillägg till aktieägar­

nas egna skatter, drabbade föreningarnas skatter föreningsintressenterna. En

progressiv utformning av föreningsskatten utan hänsynstagande till intres­

senternas olika ställning måste — liksom i fråga örn bolagen — verka myc­

ket ojämnt. Den omständigheten, att skattesatsen för ekonomiska före­

ningar stege progressivt efter den taxerade inkomstens storlek utan hän­

syn till förhållandet mellan inkomsten och föreningens kapital, medförde

även att högre skattesats utginge för stora företag än för små, varigenom

medlemmar i ett stort företag finge vidkännas nämnda indirekta belastning

i större grad än ekonomiskt lika situerade medlemmar i ett mindre före­

tag. Olägenheterna av denna metod för progressionens bestämmande hade

ock länge varit insedda. Att den likväl bibehållits ännu 20 år sedan samma

metod utdömts för aktiebolagen torde förklaras av de särskilda svårigheter,

som uppreste sig vid tillämpning av aktiebolagens skatteskala å de eko­

nomiska föreningarna. Dessa svårigheter bottnade i två för de ekonomiska

föreningarna säregna omständigheter, nämligen dels att insatskapitalet vore

underkastat mycket starka växlingar och ofta till stor del ej vore kontant

inbetalt, och dels den omständigheten, att enbart penninginsatserna icke

räckte till för att mäta föreningsmedlemmarnas verkliga insatser i förenin­

gens verksamhet, enär de vanligen vore intressenter i densamma i annan

egenskap än medlemmar, nämligen såsom kunder (leverantörer eller kö­

pare). Dessa omständigheter orsakade att en skatteprogression efter in­

komstprocenten lätteligen kunde medföra resultat, som måste betecknas så­

som icke mindre orättvisa än förhållandet vore, då progressionen vore be­

roende enbart av den taxerade inkomstens storlek.

Gjordes skattefoten proportionell, bortfölle dessa olägenheter. Det måste

anses innebära en stor fördel, att likställighet i beskattningen vunnes med

aktiebolagen, då en förekommande tendens att för olika företag välja aktie­

bolags- eller föreningsformen uteslutande med hänsyn till vilkendera som

kunde befinnas fördelaktigast ur beskattningssynpunkt men utan hänsyn

till under vilkendera kategorien företagen rätteligen borde hänföras, där­

igenom kunde väntas bortfalla. Beredningens förslag hade utformats i

enlighet härmed.

Kommunal progressivskatt och utjämningsskatt syntes icke längre böra

utgöras av ekonomiska föreningar, därest deras statliga inkomst- och för­

mögenhetsskatt gjordes proportionell. Den skatteminskning, som härav

föranleddes, vöre, såvitt inhämtade upplysningar gåve vid handen, ganska

ringa. 1

1 de över bolagsskcdteberedningens förslag avgivna yttrandena berördes

i regel ej särskilt frågan örn beskattningsmetoden beträffande ekonomiska

föreningar. De synpunkter som framförts i avseende å aktiebolagens be-

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

skattning ansågos vanligen böra gälla även de ekonomiska föreningarna.

Där frågan om beskattning av de ekonomiska föreningarna särskilt berör­

des, blev bolagsskatteberedningens förslag om proportionell skatt å ekono­

miska föreningar tillstyrkt eller lämnat utan erinran.

I departementspromemorian föreslås beträffande beskattningen av ekono­

miska föreningar, att dessa liksom aktiebolag skola beskattas proportionellt,

och att skattens grundbelopp skall vara 7 procent. Härom yttras i prome­

morian följande:

Det torde ej vara nödvändigt att här särskilt motivera att även beträffan­

de ekonomiska föreningar proportionell beskattning föreslås, enär, såsom

av det förut anförda framgår, denna fråga i det närmaste sammanhänger

med spörsmålet om aktiebolagens beskattning, önskvärdheten att erhålla

likställighet i beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar har

i själva verket utgjort ett särskilt skäl, varför i detta sammanhang frågan

om aktiebolagens beskattning ansetts böra upptagas.

Det är uppenbart att beträffande de allra största ekonomiska föreningarna

förslaget om proportionell beskattning kommer att medföra en ganska be­

tydande skattelättnad. Detta torde emellertid få betecknas som undanröjan­

det av en hittillsvarande orättvisa. Att skattefoten beträffande de ekono­

miska föreningarna bör fastställas till samma procenttal som för aktiebola­

gen, d. v. s. 7 °/o, ligger i sakens natur. Det har uträknats att den genom­

snittliga grundbeloppsprocenten ifråga örn den statliga inkomst- och förmö­

genhetsskatten för de ekonomiska föreningarna med minst 4,000 kronors be­

skattningsbart belopp år 1935 utgjort 6.50 %>. Den genomsnittliga skatte-

procenten för samtliga ekonomiska föreningar kan däremot icke angivas men

är givetvis lägre än den nu nämnda. Antagligt är dock, att den är av den

höjd, att den ifrågasatta ändringen kommer att medföra en obetydlig genom­

snittlig minskning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Härtill

kommer, att utjämningsskatten och den kommunala progressivskatten skola

bortfalla även för ekonomiska föreningar. Den skattevinst, som de ekono­

miska föreningarna sålunda kunna påräkna, kan beräknas uppgå till några

hundratusental kronor. Statens skatteförlust blir givetvis något mindre, ef­

tersom staten ej beröres av den kommunala progressivskattens bortfallande.

Yttranden över departementspromemorian.

I de över departementspromemorian avgivna yttrandena i fråga örn beskatt­

ningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar hava länsstyrelserna i Ble­

kinge, Göteborgs och Bohus samt örebro län haft erinringar att fram­

ställa mot förslaget om övergång från progressiv till proportionell beskatt­

ning. Länsstyrelserna i Jönköpings och Skaraborgs län hava ej gjort något

uttalande om förslaget i denna del. Övriga länsstyrelser hava tillstyrkt för­

slaget örn införande av proportionell skatt för aktiebolag och ekono­

miska föreningar. I vissa yttranden hava dock, såsom av den följande fram­

ställningen kommer att framgå, yrkanden framställts örn sänkning av skatte-

procenten under vad som ifrågasatts i promemorian. Riksräkenskapsverket

förordar den nu ifrågavarande skatteomläggningen. Kammarrätten uttalar

tvekan, huruvida, med hänsyn till den i förhållande till bolagsskattebered-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

109

ningens förslag ifrågasatta höjningen av skatteprocenten, ämbetsverket kan

vidhålla sitt förut givna förord för övergång till proportionell bolagsskatt.

Ur yttrandena må återgivas följande.

Överståthållarämbetet gör följande uttalande:

Överståthållarämbetet har icke något att erinra mot den föreslagna om­

läggningen av skatten å aktiebolag och ekonomiska föreningar m. fl. juri­

diska personer. Överståthållarämbetet har emellertid velat erinra örn att

härigenom fördelarna av att i skattebesparande syfte ombilda av enskilda ut­

övade företag till aktiebolag härigenom bliva mera påtagliga än hitintills.

Det bör i detta sammanhang erinras om vad 1933 års bevillningsutskott

uttalade vid behandling av ersättningsskatten eller att densamma finge be­

traktas endast såsom ett provisorium. Utskottet förordade därför, att frå­

gan om förhindrande av skatteundandraganden genom bolagsbildningar bor­

de i hela sin vidd vid lämplig tidpunkt ånyo övervägas.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar:

I fråga om beskattningen av aktiebolag har länsstyrelsen nu likasom i sitt

den 31 maj 1932 avgivna utlåtande över bolagsskatteberedningens betänkan­

de i princip intet att erinra emot en reform av den beskaffenhet, som före­

slås. Länsstyrelsen vill emellertid erinra örn ett uttalande i sitt berörda ut­

låtande, vilket länsstyrelsen alltjämt finner äga betydelse. Länsstyrelsen

anförde sålunda, att beredningen huvudsakligen syntes hava utgått från för­

hållanden inom de bolag, som dreve industri eller annan större förvärvsverk­

samhet. Förslagets betydelse för det stora antal smärre bolag, som utgöra

form för en enskild persons bedrivande av affärsverksamhet, syntes knap­

past tillräckligt belyst. Länsstyrelsen befarade, att förslaget skulle kunna för

dylika skattskyldigas vidkommande erbjuda möjligheter att otillbörligt und­

gå beskattning.

Länsstyrelsen måste uttala, att ett genomförande av det nu föreliggande

förslaget skulle kunna medföra enahanda resultat. Visserligen förefinnes ett

korrektiv häremot genom ersättningsskatten och den förbättrade skattekon­

trollen torde likaledes bereda myndigheterna möjlighet att effektivare än ti­

digare bekämpa manipulationer av antydd beskaffenhet, men å andra sidan

måste beaktas, att förslagets kraftiga ökning av skattetrycket för de fysiska

skattskyldiga sannolikt kommer att leda till ökad uppfinningsrikedom i

fråga örn strävandena att undansticka tillgångar inom bulvanbolag. Att dy­

lika metoder icke alltid med framgång stävjas, torde vara välbekant.

Jämväl beträffande de ekonomiska föreningarna finner länsstyrelsen för­

slaget principiellt böra tillstyrkas.

Länsstyrelsen i Uppsala län hänvisar till att länsstyrelsen i sitt yttrande

över bolagsskatteberedningens förslag tillstyrkt införande av nya bestämmel­

ser för bolagsbeslcattningen i huvudsaklig överensstämmelse med berednin­

gens förslag och fortsätter:

Såsom ytterligare skäl för denna ståndpunkt vill länsstyrelsen framhålla,

att den nuvarande aktiebolagsbeskattningen lämnar alltför stort inflytande

åt bolagens bokföringsmässiga åtgärder och därigenom kail föranleda en icke

avsedd förskjutning av skattebördan mellan olika bolag. Även vissa ojämn­

heter i bolagsbeskattningens avkastning olika år beror på dess nuvarande

anordning.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Beredningen hade föreslagit, att bottenskattens grundbelopp skulle beräk­

nas efter 5 procent, nu föreslås 7 procent. Beträffande vissa försäkrings-

anstalter, ideella föreningar, stiftelser med flera har beredningens förslag där­

emot följts. Att procentsatsen nu föreslås höjd för aktiebolag med flera, ut­

över vad beredningen föreslagit, sammanhänger med den föreslagna beskatt­

ningen av enskilda skattskyldiga. Länsstyrelsen har på förut här anförda

skäl icke ansett sig kunna biträda förslaget beträffande dessa i sitt nuvarande

skick. Den nu föreliggande utredningen anser länsstyrelsen icke giva till­

räckliga skäl för befogenheten av en höjning av grundbeloppsprocenten ut­

över vad beredningen föreslagit. Länsstyrelsen tillstyrker fördenskull grund-

beloppsprocent för aktiebolag och övriga juridiska personer i enlighet med

bolagsskatteberedningens förslag.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar följande:

Att befria aktiebolag och andra med dem jämställda juridiska personer

från utgörande av progressiva skatter finner länsstyrelsen vara lämpligt även

från den synpunkten, att dessa skattskyldigas inkomster växla så avsevärt

med konjunkturerna, och ifrågasättas kan, om ej, till ernående av ännu

större jämlikhet och rättvisa vid deras beskattning, de borde tillerkännas rätt

att under senare inkomstbringande år få från den redovisade intäkten av­

räkna de eventuella förluster, som uppkommit under år med dåliga kon­

junkturer.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar:

Vad beträffar beskattningen av aktiebolag och andra affärsdrivande juri­

diska personer anser länsstyrelsen, att en progressiv beskattning med hänsyn

till företagens större eller mindre skattekraft måste anses vara principiellt be­

rättigad. Vad i motiveringen till förslaget om införande av proportionell skatt

anförts därom att den nuvarande beskattningen blir beroende av vilka vär­

den vederbörande bolag själva sätta på sina tillgångar, synes åtminstone, så­

vitt länsstyrelsens erfarenhet sträcker sig, icke hava föranlett någon tendens

bland bolagen inom länet till vidtagande av särskilda dispositioner i syfte att

erhålla lägre beskattning. Den nya bokföringslagens föreskrift, att tillgångar

ej få upptagas över sina verkliga värden, torde också få antagas medföra,

att bolagen icke gärna åsätta för höga värden å sina tillgångar. På grund

härav vill länsstyrelsen för sin del ifrågasätta, huruvida ovan berörda olä­

genhet må vara av så stor betydelse, att på grund därav anledning föreligger

till utbytande av den progressiva skatten mot en proportionell sådan. Inom

ett stort antal äldre bolag torde tillgångarna vara för lågt värderade, och då

dessa bolag, vilkas aktier i regel icke försäljas i öppna marknaden, säkerligen

ofta hava stor skattekraft, anser länsstyrelsen även med stöd härav riktigast

att bolagen fortfarande beskattas efter progressiv skala.

Vad beträffar det föreslagna grundbeloppet för bolag och andra affärs­

drivande juridiska personer av 7 % av det beskattningsbara beloppet, vill

länsstyrelsen framhålla, att inkomsten för bolag enligt den nuvarande skatte­

skalan måste överstiga 18 °/o av kapitalet för att grundbeloppet skall utgöra

7 % av det beskattningsbara beloppet, och att grundbeloppet för fysiska per­

soner enligt den nu gällande skalan i lägsta skiktet upp till 10,000 kronor

utgör allenast 3 % av det beskattningsbara beloppet. Enligt vad vid be­

räkningar angående avkastningen av skatterna enligt de föreslagna alter­

nativen anförts, skulle vid samma utdebiteringsbehov och skatteunderlag, som

legat till grund för beräkningarna i 1936 års statsverksproposition, vid an­

vändande av alternativ I skatten få uttagas med något förhöjt grundbelopp,

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

lil

115 %. Med stöd härav anser länsstyrelsen, att genomförande av en pro­

portionell skatt vid föreslagna 7 % grundbelopp skulle medföra en alltför

kraftig skattehöjning för vissa mindre skattekraftiga företag. Liksom den

nuvarande kommunala beskattningen anses allt för hårt belasta de små in­

komsttagarna, synes alltså den föreslagna statsbeskattningen i den mån den

icke göres= progressiv säkerligen komma att särskilt hårt träffa många svaga

företag. Å andra sidan torde skattesänkningen särskilt för en del bolag med

hög inkomstprocent bliva större än vad med avseende å dessa bolags verkliga

förmögenhetstillgångar och i övrigt större skattekraft må kunna anses er­

forderligt.

*

På grund av vad ovan anförts och då en mera rättvis beskattning torde

kunna vinnas genom jämkning av de nuvarande progressiva skatteskalorna,

finner sig länsstyrelsen för sin del icke kunna tillstyrka ovanberörda för­

slag, att aktiebolag och andra affärsdrivande juridiska personer icke skola

underkastas progressiv beskattning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar följande:

Beträffande aktiebolagens deltagande i den statliga inkomst- och förmögen­

hetsskattens utgörande föreslås, att skatteskalan göres proportionell i stället för

progressiv ävensom att skatten uttages efter ett fixt grundbelopp av 7 %. Med

hänsyn till vanskligheten att bestämma skattskyldigheten efter räntabiliteten

har man sålunda även velat upphäva relationen mellan inkomst och kapital

jämte reservfond såsom norm för beskattningen. Ehuru — såsom även fram-

hålles i det föreliggande förslaget — numera icke gälla samma motiv för lind­

ring i bolagens skattskyldighet som dem, vilka anförts av bolagsskattebered-

ningen, torde invändning icke kunna resas mot det föreslagna sättet att upp

nå ett dylikt syfte, helst som metoden kombineras med en önskvärd rationa­

lisering av skattskyldigheten. Frånsett den skattelättnad, som skulle för ak­

tiebolagen ernås därigenom att den kommunala progressivskatten och utjäm-

ningsskatten avses skola bortfalla, synes emellertid den beräknade lindringen

i avseende å skyldigheten att utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

relativt obetydlig i förhållande till de omgrupperingar av nyssberörda skyl­

dighet olika skattskyldiga emellan, som åsyftas med förslaget. Det bör även

framhållas, att de föreslagna bestämmelserna för vissa bärkraftiga och vinst­

givande företag innebära en skattelindring men att för mindre vinstgivande

bolag en ökning av skatten kan inträda.

Vad angår övriga i förslaget upptagna juridiska personer synas förhållan­

dena i vad rörer de ekonomiska föreningarna så pass likartade med aktiebo­

lagen, att enahanda grunder torde böra gälla för båda nämnda kategorier.

Av det upprättade förslaget har ytterligare inhämtats, att i samband med

omläggning av statsbeskattningen den kommunala progressivskatten jämte

utjämningsskatten avses skola bortfalla i vad angår aktiebolagen m. fl. juri­

diska personer. Den minskning, som härigenom skulle komma att uppstå

i skatteunderlaget, synes emellertid vara av relativt ringa betydelse såväl med

hänsyn till det sammanlagda belopp, som skulle komma att frångå, som även

därtill, att skattesänkningen drabbar framför allt de största stadskommuner-

na. På grund härav och av vad i förslaget härutinnan i övrigt anförts finnes

ej anledning invända emot den föreslagna inskränkningen i ifrågavarande

skattskyldighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län gör följande uttalande:

Beträffande beskattningen av juridiska personer, och då särskilt svenska

aktiebolag samt ekonomiska föreningar, har länsstyrelsen ju redan i sitt på

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

sin tid över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrande — om

också med vissa förbehåll — i princip förklarat sig icke hava något att erinra

mot utbyte av den nuvarande beskattningsformen mot en proportionell sådan.

Ej heller finner länsstyrelsen av skäl, som i promemorian framhållits, något

vara att invända mot att skatteprocenten höjts till sju procent mot den av bo-

lagsskatteberedningen föreslagna av fem procent.

Mot borttagandet av kommunala progressivskatten och utjämningsskatten

beträffande juridiska personer hava ju uttalats vissa betänkligheter, men sy­

nes länsstyrelsen desamma icke vara av den betydelse alt de böra lägga hin­

der i vägen för eu i övrigt önskvärd åtgärd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit det vara av vikt, att

just de skäl, som i bolagsskatteberedningens förslag år 1931 ansetts tala för den

redan då föreslagna omläggningen av aktiebolagens beskattning i nämnda

riktning, icke längre kunna åberopas. Länsstyrelsen yttrar:

Såsom i promemorian utsäges äro förutsättningarna för lösningen av aktie­

bolagens beskattningsproblem numera helt andra än de voro, när nämnda

beredning framlade sitt förslag. Då avsågs borttagande av den med hänsyn

till räntabiliteten progressiva beskattningen av bolagen, enär bolagsvinsterna

blevo för högt beskattade i förhållande till andra inkomster, vilket ansågs på­

kalla sänkning av skatten för bolagen och höjning för större enskild inkomst

och förmögenhet. Svensk industri skulle då göras »mera tilldragande för det

internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och därigenom stärka

den inhemska industriens ställning i den internationella konkurrensen». Allt

detta saknar av kända anledningar nu den aktualitet, det då ansågs äga.

Det nu förevarande förslaget om proportionell i stället för progressiv skatt

för aktiebolag innebär, som ovan sagts, icke någon skattelindring utan bibe­

hållande i stort sett av bolagens andel i den totala statsskattebördan. Den

föreslagna beskattningen med 7 procent grundbelopp — oberoende av det i

rörelsen arbetande kapitalets storlek — innebär ett medeltal, ledande till skat­

tehöjning för en del och skattelindring för andra aktiebolag.

Då länsstyrelsen med den ändrade förutsättning för bedömande av denna

fråga, som nu rådande förhållanden erbjuda i jämförelse med vad som före­

låg år 1931, går till prövning av detta förslag kan länsstyrelsen icke bortse

från den kraftiga rubbning i skattetungan bolagen emellan, som med försla­

gets genomförande skulle följa. Från att tidigare hava varit en för alla bo­

lag aktuell skattelindringsfråga — den proportionella skatten föreslogs år

1931 till 5 procent — har den nu enbart blivit en fråga om fördelning av

oförändrad total skattetunga mellan bolagen, utan att det nu kan överblickas,

örn i större utsträckning bolag med större reell skatteförmåga vinna lindring

och svaga bolag få skattetungan ökad — eller tvärtom.

Till betänkligheter av denna art måste länsstyrelsen lägga även andra. Re­

dan nied nu gällande skattesystem är det tydligt, att den relativt hårda be­

skattningen å enskild persons inkomst och förmögenhet framkallar en ten­

dens att skapa sådana fall, som förordningen om ersättningsskatt avser att

reglera, nämligen att vinster i aktiebolag och ekonomiska föreningar »frysa

inne». Å familjebolag, som driver rent industriell verksamhet, kan nämnda

förordning icke tillämpas. Utan att närmare ingå på frågan vill länsstyrel­

sen antyda, att en proportionell beskattning av sådant bolag kan bereda en

avsevärd skattelättnad å den rörelsevinst, som behålles hos bolaget och ej no­

minellt utdelas men som i verkligheten disponeras av bolagets ägare och bok­

föres såsom hans skuld till bolaget.

Fallet kan inbjuda till medelsdispositioner och bokföringsåtgärder, som

leda till icke rättvisa skattelättnader av vikt att beaktas vid ändring i skatte­

lagstiftningen.

Länsstyrelsen förmenar dessa förhållanden tala för att den nu föreslagna

omläggningen av aktiebolagens beskattning icke bör genomföras omedelbart

utan att ytterligare uppmärksamhet bör ägnas åt därmed förenade verkningar.

Då andra beskattningsfrågor för aktiebolagens del för närvarande äro ställda

på utredning, torde lämpligt vara att även nu förevarande vidare genomarbe­

tas. Länsstyrelsen kan i detta sammanhang icke underlåta framhålla, att de

förordningar om utskiftningsskatt och örn ersättningsskatt, som under senare

år tillkommit, näppeligen visat sig vara i tillämpningen så verkningsfulla, som

avsetts. I ytterst få fall hava förordningarna hittills i detta län kommit att

tillämpas, trots aktiebolagens stora antal. Den mycket svåra och ömtåliga

uppgift, som förordningen om ersättningsskatt lägger i prövningsnämndens,

i första hand landskamrerarens hand, gör det angeläget att icke ändringar

vidtagas i skattelagstiftningen, som kunna vara ägnade att än ytterligare öka

sådana fall, som förutsätta ingripande mot maskerade dispositioner utan att

klart stöd i skattelagen kan åberopas.

Örn aktiebolagens efter räntabilitet anpassade progressiva beskattning bibe­

hålies tillsvidare, såsom länsstyrelsen föreslår, torde utan svårighet skatte­

skalorna kunna jämkas efter den höjda grundbeloppsnivån. Ingen anledning

finnes då att upphäva bolagens skattskyldighet till kommunal progressiv­

skatt.

Vad ovan sagts örn aktiebolag talar även för att någon omläggning ej heller

för närvarande sker i fråga om ekonomiska föreningars beskattning. Intet

större hinder torde finnas för att dessa fortfarande likställas med enskilda

personer i fråga om skatteskalor i avvaktan på att aktiebolagen få sin skatte­

fråga löst.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar, att länsstyrelsen i avgivet yttrande

över bolagsskatteberedningens betänkande anslutit sig till beredningens för­

slag, att grundbeloppet för aktiebolag och ekonomiska föreningar skulle ut­

göra 5 % av det taxerade beloppet, och yttrar:

Länsstyrelsen har av den nu föreliggande utredningen icke blivit överty­

gad örn nödvändigheten av en höjning av grundbeloppsprocenten utöver vad

beredningen föreslagit. Den nu föreslagna höjningen av denna procent för

såväl aktiebolagen som övriga här nämnda juridiska personer synes — i lik­

het med vad förut framhållits i fråga örn enskilda skattskyldiga -—- vara be­

räknad med hänsyn till större skattebehov än under normala statsfinansiella

förhållanden. Länsstyrelsen kan följaktligen icke tillstyrka högre grundbe-

loppsprocent för aktiebolagen och övriga juridiska personer än vad bolags-

skatteberedningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Örebro län anför i huvudsak följande:

Förslaget innebär en i vissa fall mycket betydande sänkning av beskatt­

ningen av aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna. Att följden härav

måste bliva en höjning av skatten å vissa enskilda inkomsttagare är uppen­

bart och synes även vara beräknat. I sitt den 24 maj 1932 avgivna underdå­

niga utlåtande över bolagsskatteberedningens förslag anförde länsstyrelsen

härutinnan bland annat: Ehuru det enligt länsstyrelsens mening måste viicka

betänkligheter att i den omfattning, som föreslagits, genomföra en skattelind-

ring för bolagen, funne dock länsstyrelsen starkt talande skäl föreligga för en

sådan lindring. Frågan vore, i vilken omfattning sådan lindring kunde ske

och örn landet vore berett att bära den minskning i skatteintäkter, som kun-

Hihnng lill riksdagens protokoll 1936.

1 sami. Nr 232.

H

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

113

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

de Idiva följden. Någon tillfredsställande utredning i sistnämnda avseende

förelåge icke. Länsstyrelsen ansåge det därför rådligt att genom provtaxe­

ring eller på annat sätt söka utröna dels vilken inverkan i skattehänseende

en lindring av bolagsbeskattningen enligt beredningens förslag skulle med­

föra, dels den ökning av skatteintäkterna, som kunde förväntas uppstå ge­

nom den ökade beskattningen av enskilda skattskyldiga.

I promemorian finnes icke någon utredning i de avseenden, som enligt

länsstyrelsens mening böra klarläggas innan beslut fattas rörande den före­

slagna omläggningen av bolagsbeskattningen och den höjning av enskildas

skattskyldighet, som därav föranledes. Att så sker synes vara påkallat såväl

av statsfinansiella skäl som för åstadkommande av rättvist avvägd beskatt­

ning de olika skattskyldiga emellan.

Den av länsstyrelsen verkställda undersökningen synes giva vid handen,

att förslaget innebär så stor lindring i vissa bolags och ekonomiska förenin­

gars beskattning, att anledning finnes antaga, att den minskning av statens

skatteintäkter, som därav bliver följden, icke kan uppvägas av den föreslag­

na högre beskattningen av enskilda skattskyldiga. Ett aktiebolag, som un­

der 1934 hade en till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbar

inkomst av 4,013,060 kronor, skulle enligt gällande grunder år 1935 erlägga

en statsskatt å 458,090 kronor 68 öre, under det statsskatten för samma bo­

lag enligt förslaget skulle uppgå till allenast 280,914 kronor 80 öre. För ett

systemaktiebolag med ett beskattningsbart belopp av 212,780 kronor och ett

aktiekapital av 18,200 kronor skulle skatten minskas från 38,300 kronor 60

öre till 14,894 kronor 60 öre.

För en enskild skattskyldig med ett taxerat belopp år 1935 av 248,620 kro­

nor och en förmögenhet av 3,698,700 kronor skulle statsskatten enligt gäl­

lande grunder utgå med 60,069 kronor 83 öre, varav inkomst- och förmögen­

hetsskatten utgör 28,305 kronor, utjämningsskatten 6,783 kronor 33 öre, extra

inkomst- och förmögenhetsskatten 8,488 kronor och särskilda skatten å för­

mögenhet 16,493 kronor 50 öre. För samme skattskyldige skulle statsskat­

ten höjas enligt alternativ I a till 65,867 kronor 20 öre, enligt alternativ I b

till 67,785 kronor 50 öre och enligt alternativ II till 62,965 kronor 60 öre.

För ett mera tillförlitligt bedömande av frågan om den föreslagna omlägg­

ningens inverkan å statens skatteintäkter vore väl en mera omfattande prov­

tillämpning av nöden än den, som kunnat av länsstyrelsen verkställas. De

anförda exemplen jämte andra, som kunna hämtas ur länsstyrelsens under­

sökning, synas dock kunna väcka betänkligheter inför den föreslagna om­

läggningen av bolagsbeskattningen.

Denna omläggning synes icke heller taga den hänsyn till skatteförmågan,

sorn även vid beskattningen av juridiska personer bör eftersträvas. Ett kafé­

aktiebolag med en år 1935 beskattningsbar inkomst av 12,600 kronor och ett

aktiekapital av 5,000 kronor bar enligt gällande grunder att erlägga en stats­

skatt å 2,582 kronor 67 öre men enligt föreslagna grunder å 882 kronor. Örn

det också må medgivas, att det förstnämnda skattebeloppet är högt i för­

hållande till inkomsten, synes den kraftiga nedsättningen knappast moti­

verad.

Ett tungt vägande skäl för bolagsskatteberedningens förslag om lindring

av bolagsvinsternas beskattning synes hava varit, att Sverige därigenom skul­

le kunna göra sin industri mera tilldragande för det internationellt rörliga

kapitalet i Sverige och utlandet och därigenom stärka den inhemska indu­

striens ställning i den internationella konkurrensen. Detta skäl är emeller­

tid numera icke av den betydelse, som vid den tidpunkt, då bolagsskattebe-

redningen framlade sitt förslag. Redan i sitt yttrande över detta förslag tillät