Prop. 1938:15
('angående godkännande av en den 10 april 1926 avslutad internationell konven\xad tion rörande fastställande av vissa gemensamma be\xad stämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
1
Nr 15.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en den 10 april 1926 avslutad internationell konven tion rörande fastställande av vissa gemensamma be stämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter, m. m.; given Stockholms slott den 17 december 1937.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt med överlämnande av texten, jämte översättning därav till svenska språket, till en den 10 april 1926 avslutad internationell konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter jämte tilläggsprotokoll, vill Kungl. Majit härmed dels äska riksdagens god kännande av nämnda konvention jämte tilläggsprotokoll, dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg m. m.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 15.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Konventionen jämte översättning.
fionvention Internationale pour l’um-
Ccation de certaines régles concer-
nant lee immunités des navires
d’État.
A
rticle
ler.
Les navires de mer appartenant aux
Etats ou exploités par eux, les cargai-
sons leur appartenant, les cargaisons
et passagers transportés par les navi
res d’Etat, de méme que les Etats qui
sont propriétaires de ees navires, ou
qui les exploitent, ou qui sont proprié
taires de ees cargaisons, sont soumis,
en ce qui concerne les réclamations re-
latives å 1’exploitation de ees navires
ou au transport de ees cargaisons, aux
mémes régles de responsabilité et. aux
mörnes obligations que celies applica-
bles aux navires, cargaisons et arme-
ments privés.
Article 2 .
Pour ees responsabilités et obliga
tions, les régles concernant la compé-
tence des tribunaux, les actions en jus
tiee et la procédure, sont les mémes
que pour les navires de commerce ap
partenant å des propriétaires privés et
que pour les cargaisons privées et leurs
propriétaires.
Article 3.
§ 1. Les dispositions des deux ar
tides précédents ne sont pas applica-
bles aux navires de guerre, aux yachts
d’Etat, navires de surveillance, ba-
Internationell konvention rörande fast
ställande av vissa gemensamma be
stämmelser i fråga örn statsfartygs fri-
och rättigheter.
Artikel 1.
Eartyg som ägas eller nyttjas av
stater, fartygslaster som ägas av sta
ter samt laster och passagerare, som
befordras med statsfartyg, så ock de
stater som äga eller nyttja fartygen
eller som äga lasterna äro, i fråga örn
fordringar som grunda sig på farty
gens begagnande eller lasternas be
fordran, underkastade samma regler
örn ansvarighet och samma förpliktel
ser som gälla för enskilda fartyg, far
tygslaster och rederiföretag.
Artikel 2.
Beträffande denna ansvarighet och
dessa förpliktelser skola reglerna om
domstolarnas behörighet samt om rät
tegång och utsökningsförfarande vara
desamma som för handelsfartyg, till
höriga enskilda ägare, och för enskil
da fartygslaster samt deras ägare.
Artikel 3.
§ 1. Bestämmelserna i de två före
gående artiklarna äro icke tillämpliga
å krigsfartyg, statsjakter, bevaknings-
fartyg, lasarettsfartyg, hjälpfartyg,
Kunyl. Maj:ts proposition nr 15.
3
teaux-hopitaux, navires auxiliaires, na- vires de ravitaillement et autres båti- ments appartenant ä un Etat ou ex- ploités pär lui et affectés exclusive- ment, au moment de la naissance de la créance, ä un service gouvernemental et non commercial, et ees navires ne seront pas l’objet de saisies, d’arråts ou de détentions pär une mesure de justiee queleonque ni d’aucune procé- dure judiciaire «in rem».
Toutefois, les intéressés ont le droit de porter leurs réclamations devant les tribunaux compétents de l’Etat, pro- priétaire du navire ou 1’exploitant, sans que cet Etat puisse se prévaloir de son immunité:
1° Pour les actions du chef d’abor- dage ou d’autres accidents de naviga tion;
2° Pour les actions du chef d’assis- tance, de sauvetage et d’avaries com- munes;
3° Pour les actions du chef de repa ration, fournitures ou autres contrats relatifs au navire.
§ 2. Les mémes régles s’appliquent aux cargaisons appartenant å un Etat et transportées å bord des navires ci- dessus visés.
§ 3. Les cargaisons appartenant å un Etat et transportées a bord des na vires de commerce, dans un but gou vernemental et non commercial, ne se ront pas l’objet de saisies, arréts ou détentions par une mesure de justiee queleonque, ni d’aucune procédure ju diciaire «in rem».
Toutefois, les actions du chef d’abor- dage et d’accident nautique, d’assis- tance et de sauvetage et d'avaries com- munes, amsi que les actions du chef des contrats relatifs ä ees cargaisons pourront étre poursuivies devant le
förrådstransportfartyg och andra far tyg, som en stat äger eller nyttjar och som vid tiden för fordringens till komst brukades uteslutande för stats ändamål och icke för affärsdrift; och dessa fartyg må icke göras till före mål för utmätning, kvarstad eller an nat kvarhållande på grund av myn dighets beslut, ej heller för rättslig åtgärd »in rem».
Fordringsägarna äga dock rätt att anhängiggöra talan vid behörig dom stol i den stat som äger eller nyttjar fartyget, utan att denna stat kan åbe ropa sina fri- och rättigheter som stat, vad angår:
1. fordran å ersättning i anledning av sammanstötning eller andra olycks händelser vid navigeringen;
2. fordran å gottgörelse för assi stans och bärgning samt bidrag till gäldande av gemensamt haveri;
3. fordran som grundar sig på re paration, leverans av förnödenheter el ler andra avtal som gälla fartyget.
§ 2. Samma bestämmelser äro till lämpliga å laster som tillhöra en stat och fraktas med fartyg som nu nämnts.
§ 3. Laster, som tillhöra en stat och fraktas med handelsfartyg för statsändamål och icke för affärsdrift, må icke göras till föremål för utmät ning, kvarstad eller annat kvarhållan de på grund av myndighets beslut, ej heller för rättslig åtgärd »in rem».
Talan å ersättning i anledning av sammanstötning eller annan olyckshän delse vid navigeringen, fordran å gott görelse för assistans och bärgning samt bidrag till gäldande av gemensamt ha veri ävensom fordran som grundar sig
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Tribunal ayant compétence en vertu
de l’article 2.
Article 4.
Les Etats pourront invoquer tous
les moyens de défense, de prescription
et de limitation de responsabilité dont
peuvent se prévaloir les navires privés
et leurs propriétaires.
S’il est nécessaire d’adapter ou de
modifier les dispositions relatives å ees
moyens de défense, de prescription et
de limitation en vue de les rendre ap-
plicables aux navires de guerre ou aux
navires d’Etat rentrant dans les tor
ines de 1’article 3, une Convention spé-
ciale sera conclue ä cet effet. En at-
tendant, les mesures nécessaires pour
ront étre prises par les lois nationales,
en se conformant å l’esprit et aux prin-
cipes de la présente Convention.
Article 5.
Si dans le cas de 1’article 3 il y a,
dans le sentiment du Tribunal saisi, un
doute au sujet de la nature gouverne-
mentale et non commerciale du navire
ou de la cargaison, 1’attestation signée
par le représentant diplomatique de
l’Etat contractant auquel appartient le
navire ou la cargaison, produite å l’in-
tervention de l’Etat devant les Cours
et Tribunaux duquel le litige est pen
dant, vaudra preuve que le navire ou
la cargaison rentre dans les termes de
1’article 3, mais seulement en vue d’ob-
tenir la mainlevée de saisies, d’arréts
ou de détentions ordonnés par justiee.
Article 6.
Les dispositions de la présente Con
vention seront appliquées dans chaque
på avtal rörande sådana laster må
dock anhängiggöras vid den domstol
som är behörig enligt artikel 2.
Artikel 4.
Staterna kunna åberopa samma för
svarsmedel samt framställa samma in
vändningar om preskription och an
svarsbegränsning, som må göras gäl
lande i fråga örn enskilda fartyg eller
av deras ägare.
Visar det sig nödvändigt att anpas
sa eller ändra gällande bestämmelser
rörande sådana försvarsmedel eller in
vändningar om preskription och an
svarsbegränsning för att göra dem till
lämpliga å krigsfartyg eller statsfar
tyg som avses i artikel 3, skall sär
skild konvention avslutas för detta än
damål. I avvaktan härå kunna i de
nationella lagarna meddelas erforder
liga bestämmelser i överensstämmelse
med andan och grundsatserna i denna
konvention.
Artikel 5.
Finner domstolen i fall som i arti
kel 3 sägs anledning till tvekan huru
vida fartyget eller lasten är av offent
lig och icke kommersiell natur, skall
intyg, som undertecknats av den diplo
matiske representanten för den för-
dragsslutande stat vilken fartyget eller
lasten tillhör, och som framlagts ge
nom förmedling av den stat vid vars
domstol talan är anhängig, gälla så
som bevis att fartyget eller lasten är
av beskaffenhet som i artikel 3 sägs,
dock endast såvitt fråga är örn upp
hävande av utmätning, kvarstad eller
annat kvarhållande på grund av myn
dighets beslut.
Artikel 6.
Bestämmelserna i denna konven
tion skola tillämpas i envar fördrags-
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
5
Etat contractant, sous la réserve de ne pas en faire bénéficier les Etats non contractants et leurs ressortissants, ou d’en subordonner 1’application å la con dition de réciprocité.
D’autre part, rien n’empéche un Etat contractant de regler, pär ses propres lois, les droits accordés ä ses ressor tissants devant ses tribunaux.
Article 7.
En temps de guerre, chaque Etat contractant se réserve le droit, par une déclaration notifiée aux autres Etats contractants, de suspendre 1’applica- tion de la présente Convention, en ce sens qu’en pareil cas, ni les navires lui appartenant ou exploités par lui, ni les cargaisons lui appartenant, ne pourront étre l’objet d'aucun arrét, saisie ou détention par une Cour de Justiee étrangére. Mais le créancier aura le droit d’intenter son action devant le Tribunal compétent en vertu des artides 2 et 3.
Article 8.
Rien dans la présente Convention ne pörte atteinte aux droits des Etats contractants de prendre les mesures que peuvent commander les droits et devoirs de la neutralité.
Article 9.
A 1’expiration du délai de deux ans, au plus tard, å compter du jour de la signature de la Convention, le Gouver- nement beige entrera en rapport avec les Gouvernements des Hautes Parties contractantes qui se seront déclarées prétes å la ratifier, å 1’effet de faire décider s’il y a lieu de la mettre en vigueur. Les ratifications seront dépo-
slutande stat, dock med rätt att icke låta dem gälla till förmån för icke fördragsslutande stater och deras un dersåtar eller att göra tillämpningen beroende av ömsesidighet.
Konventionen skall ej heller utgöra hinder för fördragsslutande stat att genom egna lagar bestämma dess un dersåtars rättigheter vid dess egna domstolar.
Artikel 7.
Envar fördragsslutande stat förbe håller sig rätt att i krigstid genom en förklaring riktad till övriga för dragsslutande stater så till vida till fälligt sätta konventionen ur kraft, att varken fartyg som ägas eller nytt jas av nämnda stat eller laster sorn ägas av densamma må göras till före mål för utmätning, kvarstad eller an nat kvarhållande på grund av beslut av främmande stats domstol. Ford ringsägaren skall dock äga befogenhet att anhängiggöra talan vid den dom stol som är behörig enligt artiklarna 2 och 3.
Artikel 8.
Denna konvention gör ej inskränk ning i de fördragsslutande staternas rättighet att vidtaga de åtgärder som neutralitetens rättigheter och plikter kunna påkalla.
Artikel 9.
Senast inom två år från dagen för konventionens undertecknande skall belgiska regeringen sätta sig i förbin delse med regeringarna för de höga fördragsslutande parter vilka förkla rat sig beredda att ratificera konven tionen, i ändamål att få avgjort huru vida anledning förefinnes att försätta den i gällande kraft. Ratifikations-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
sées ä Bruxelles, å la date qui sera
fixée de commun accord entre les dits
Gouvernements. Le premier dépöt de
ratifications sera constaté par un pro-
cés-verbal signé par les représentants
des Etats qui y prendront part et par le
Mi ni stre des Affaires Etrangéres de
Belgique.
Les dépöts ultérieurs se feront au
moyen d’une notification écrite, adres-
sée au Gouvernement helge et accom-
pagnée de 1’instrument de ratification.
Copie certifiée conforme du procés-
verbal relatif au premier dépöt de
ratification, des notifications mention-
nées å 1’alinéa précédent, ainsi que des
instruments de ratification qui les
accompagnent sera immédiatement,
pär les soms du Gouvernement helge
et par la voie diplomatique, remise
aux Etats qui ont signé la présente
Convention ou qui y auront adhéré.
Dans les cas visés å l’alinéa précédent,
le dit Gouvernement fera connaitre, en
méme temps, la date å laquelle il a
regu la notification.
Article 10.
Les Etats non signataires pourront
adhérer å la présente Convention, qu’ils
aient été ou non représentés ä la Con-
férence Internationale de Bruxelles.
L’Etat qui désire adhérer notifie par
écrit son intention au Gouvernement
helge, en lui transmettant l’acte d’ad-
hésion, qui sera déposé dans les archi-
ves du dit Gouvernement.
Le Gouvernement helge transmettra
immédiatement å tous les Etats signa
taires, ou adhérents, copie certifiée
conforme de la notification, ainsi que
de l’acte d’adhésion, en indiquant la
instrumenten skola deponeras i Brys
sel å tid varom överenskommelse träf
fas mellan nämnda regeringar. Då de
ponering av ratifikationsinstrument
första gången sker, skall däröver upp
rättas ett protokoll, som undertecknas
av representanterna för de stater som
deltaga däri samt Belgiens minister
för utrikes ärendena.
Deponering som därefter äger rum
skall ske genom ett till belgiska rege
ringen riktat skriftligt meddelande,
åtföljt av ratifikationsinstrumentet.
Bestyrkt avskrift av det över den
första deponeringen av ratifikations
instrument upprättade protokollet, av
de i föregående stycke omförmäl-
da meddelandena samt av dem åt
följande ratifikationsinstrument skall
genom belgiska regeringens försorg på
diplomatisk väg omedelbart tillställas
de stater som undertecknat denna kon-
.vention eller anslutit sig därtill. I fall
som i föregående stycke avses skall
nämnda regering samtidigt tillkänna
giva vilken dag den mottagit medde
landet.
Artikel 10.
De stater som icke undertecknat
denna konvention kunna ansluta sig
därtill, oavsett huruvida de varit re
presenterade vid den internationella
konferensen i Bryssel eller icke.
Stat som önskar ansluta sig har att
skriftligen meddela belgiska regerin
gen sin avsikt och tillika till densam
ma översända anslutningshandlingen,
vilken skall deponeras i sagda rege
rings arkiv.
Belgiska regeringen skall omedel
bart till alla de stater som underteck
nat eller anslutit sig till konventionen
översända bestyrkt avskrift av med
delandet och anslutningshandlingen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
7
date ä laquelle il a Tegu la notifica- tion.
A
rticle
11.
Ees Hautcs Parties contractantes peuvent, au moment de la signature, du dépöt des ratifications ou lors de leur adhésion, déclarer que 1’accepta- tion qu’elles donnent å la présente Con- vention, ne s’applique pas, soit å cer- tains, soit å aucun des Dominions auto- nomes, colonies, possession, protecto- rats ou territoires d’outremer, se trou- vant sous leur souveraineté ou autorité. En conséquence, elles peuvent ul- térieurement adhérer séparément, au nom de 1’un ou de 1’autre de ees Do minions autonomes, colonies, posses sions, protectorats ou territoires d’outremer, ainsi exclus dans leur dé- claration originale. Elles peuvent aussi, en se conformant å ees dispositions, dénoncer la présente Convention, sé parément, pour l’un ou plusieurs des Dominions autonomes, colonies, pos sessions, protectorats, ou territoires d’outremer se trouvant sous leur sou veraineté ou autorité.
Article
12.
A 1’égard des Etats qui auront participé au premier dépöt de ratifi cations, la présente Convention pro- duira effet un an apres la date du procés-verbal de ce dépöt. Quant aux Etats qui la ratifieront ultérieurement, ou qui y adhéreront, ainsi que dans les cas ou la mise en vigueur se fera ultérieurement et selon 1’article 11, elle produira effet six mois apres que les notifications prévues å article 9, alinéa 2, et a Farticle 10, alinéa 2, auront été regues par le Gouvernement helge.
med angivande tillika av dagen då den mottagit meddelandet.
Artikel 11.
De höga fördragsslutande parterna kunna vid undertecknandet, depone- ringen av ratifikationsinstrument el ler anslutningen till konventionen för klara, att den förbindelse de därige nom ikläda sig icke avser antingen vissa eller ock samtliga autonoma do- minier, kolonier, besittningar, protek torat eller transmarina territorier, vil ka befinna sig under deras suveräni tet eller myndighet. I överensstäm melse härmed kunna de senare ansluta sig särskilt för autonomt dominium, koloni, besittning, protektorat eller transmarint territorium, som sålunda uteslutits i deras ursprungliga förkla ring. De kunna ävenledes med iakt tagande av här givna bestämmelser uppsäga denna konvention särskilt för autonomt dominium, koloni, besittning, protektorat eller transmarint territo rium, som befinner sig under deras su veränitet eller myndighet, eller för fle ra sådana.
Artikel 12.
För de stater som deltagit i den första deponeringen av ratifikationsin strument skall denna konvention träda i kraft ett år efter dagen för protokol let över deponeringen. Beträffande sta ter som ratificera senare eller ansluta sig till konventionen, så ock i fall då anslutning sker senare enligt artikel 11, skall konventionen träda i kraft sex månader efter det meddelande, som omförmäles i artikel 9 andra styc ket och artikel 10 andra stycket, kom mit belgiska regeringen tillhanda.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Article 13.
S’il arrivait qu’un des Etats con-
tiactants voulut dénoncer la présente
Convention, la dénonciation sera noti-
fiée par écrit au Gouvernement helge,
qui communiquera immédiatement co-
pie certifiée conforme de la notifica-
tion ä tous les autres Etats, en leur
faisant savoir la date ä laquelle il
l’a reque.
La dénonciation produira ses effets
å 1’égard de l’Etat seul qui l’aura
notifiée, et un an apres que la noti-
fication en sera parvenue au Gouver
nement helge.
Article
14.
Chaque Etat contractant aura la
faculté de provoquer la réunion d’une
nouvelle conférence, dans le but de
rechercher les améliorations qui pour-
raient y1 étre apportées.
Celui des Etats qui ferait usage de
cette faculté aurait ä notifier, un an
å l’avance, son intention aux autres
Etats, par 1’intermédiaire du Gouver
nement helge, qui se chargerait de
convoquer la Conférence.
Fait å Bruxelles, en un seul exem-
plaire, le 10 avril 1926.
Artikel 13.
För den händelse någon av de för-
dragsslutande staterna skulle önska
uppsäga denna konvention, skall upp
sägningen skriftligen meddelas bel
giska regeringen, som har att omedel
bart delgiva samtliga de övriga sta
terna bestyrkt avskrift av meddelan
det jämte uppgift örn dagen då den
mottagit detsamma.
Uppsägningen skall äga verkan
allenast beträffande den stat som själv
verkställt uppsägningen och först se
dan ett år förflutit efter det medde
landet därom kommit belgiska regerin
gen tillhanda.
Artikel 14.
Envar fördragsslutande stat skall
äga påkalla en ny konferens i ända
mål att undersöka de förbättringar
som kunna införas i konventionen.1
Stat som gör bruk av denna rätt
skall ett år dessförinnan meddela de
övriga staterna sin avsikt genom bel
giska regeringen, vilken åtager sig att
sammankalla konferensen.
Som skedde
i
Bryssel
i
ett enda
exemplar den 10 april 1926.
Protocole
Protokoll
signé å Bruxelles, le 24 mai 1934, undertecknat i Bryssel den 24 maj 1934,
additionel å la Convention Interna- innefattande tillägg till den interna-
tionale pour 1’Unifleation de certaines tionella konventionen rörande fast-
Régles concemant les Immunités des ställande av vissa gemensamma be-
Navires d’Etat, signée ä Bruxelles, le stämmelser i fråga örn statsfartygs
10 avril 1926.
fri- och rättigheter, undertecknad i
Bryssel den 10 april 1926.
Les Gouvernements signataires de De regeringar som undertecknat den
la Convention Internationale pour internationella konventionen rörande
1 Det
i
den franska texten förekommande ordet »y> åsyftar uppenbarligen ett
i
en tidigare text
förekommande men sedermera struket ord »convention».
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
9
rUnification de certaines Régles con- cernant les Immunités des Navires d’Etat, ayant reconnu la nécessité de préciser certaines dispositions de cet Aete, ont nommé les plénipotentiaires soussignés, lésquels, apres s’étre com- muniqués leurs pleins pouvoirs recon- nus en bonne et due forme, sont con- venus de ce qui suit:
I.
Des doutes s’étant élevés quant au point de savoir si, et dans quelle me- sure, les mots «exploités par lui» å 1’article 3 de la Convention, s’appli- quent ou pourraient étre interprétés comme s’appliquant aux navires affré- tés par un Etat, soit ä temps, soit au voyage, la déelaration ci-dessous est faite en vue de dissiper ees doutes:
«Les navires affrétés par les Etats, soit å temps, soit au voyage. pourvu qu’ils soient affeetés exelu- sivement å un service gouvernemen- tal et non commercial, ainsi que les cargaisons que ees navires transportent ne peuvent étre 1’objet de saisies, d’arréts ou de déten- tions queleonques, mais cette im- munité ne pörte aucun préjudice å tous autres droits ou recours pou- vant appartenir aux intéressés. line attestation délivrée par le représentant diplomatique de 1’Etat en cause, de la maniére prévue å 1’article 5 de la Convention, dolt valoir également en ce cas preuve de la nature du service auquel le navire est affeeté.» II.
II.
Pour 1’exception prévue å 1’article 3, paragraphe I, il est entendu que la
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter hava, sedan de funnit nödigt att närmare angiva in nebörden av vissa bestämmelser i be rörda konvention, därtill utsett under tecknade befullmäktigade ombud, vil ka efter att hava delgivit varandra sina fullmakter, som befunnits i god och behörig form, överenskommit som följer:
I.
Enär tvekan uppkommit, huruvida och i vad mån orden »en stat nyttjar» i artikel 3 i konventionen avse eller kunna tolkas såsom avseende fartyg vilka äro befraktade av en stat an tingen för tid eller för viss resa, a.v- gives nedanstående förklaring i syfte att undanröja dylik tvekan:
»Fartyg som äro befraktade av en stat antingen för tid eller för viss resa och vilka brukas ute slutande för statsändamål och icke för affärsdrift, så ock laster som dessa fartyg befordra må icke göras till föremål för utmätning, kvarstad eller annat kvarhållande av något slag, men denna frihet länder i övrigt icke till inskränk ning i de rättigheter som tillkomma fordringsägarna eller de rättsmedel som de äga anlita. Intyg, som en ligt vad i artikel 5 i konventionen sägs avgivits av den diplomatiske representanten för vederbörande stat, skall jämväl i detta fall gäl la såsom bevis örn det ändamål för vilket fartyget användes.»
II.
Beträffande det undantag som om- förmäles i artikel 3 § 1 är överenskom-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 15.
propriété du navire acquise å l’Etat
ou 1’exploitation du navire effectuée
par l’Etat au moment des mesures de
saisie, d’arrét ou de détention sont
assimilées ä la propriété existant ou å
1’exploitation pratiquée au moment de
la naissance de la créance.
En conséquence, cet article pourra
étre invoqué par les Etats en faveur
des navires leur appartenant, ou ex-
ploités par eux, au moment des me
sures de saisie, d’arrét ou de déten
tion, si ils sont affectés å un service
exclusivement gouvernemental et non
commercial.
III.
Il est entendu que rien dans les
dispositions de 1’article 5 de la Con-
vention n’empéche les Gouvernements
intéressés de comparaitre eux-mémes,
en se conformant å la procédure prévue
par les lois nationales, devant la juri-
diction saisie du litige et d’y produire
1’attestation prévue audit article.
IV.
La Convention n’affectant en rien
les droits et obligations des belligérants
et des neutres, 1’article 7 ne pörte
préjudice en aucune maniére å la juri-
diction des cours de prises dument
constituées.
V.
Il est entendu que rien dans les
dispositions de l’article 2 de la Con
vention ne limite et n’affecte en aucune
maniére 1’application de régles natio
nales de procédure dans les affaires
ou l’Etat est Partie. VI.
VI.
Lorsque se pose la question de
preuves å administrer ou de documents
met, att äganderätt som förvärvats el
ler nyttjande som utövas av en stat vid
tidpunkten för utmätningen, kvarsta-
den eller kvarhållandet likställes med
äganderätt som föreligger eller nytt
jande som utövas vid tiden för ford
ringens tillkomst.
Nämnda artikel kan alltså av stater
na åberopas till förmån för fartyg som
vid tidpunkten för utmätningen, kvar-
staden eller kvarhållandet ägas eller
nyttjas av dem, såframt fartygen bru
kas uteslutande för statsändamål och
icke för affärsdrift.
III.
Det är överenskommet, att bestäm
melserna i artikel 5 i konventionen icke
utgöra hinder för vederbörande rege
ringar att, i den ordning som stadgas
i de nationella lagarna, själva iaktta
ga inställelse vid den domstol varest
tvisten är anhängig och där framläg
ga i nämnda artikel omförmälda in
tyg.
IV.
Enär konventionen icke inverkar på
krigförande och neutrala makters rät
tigheter och förpliktelser, länder arti
kel 7 icke till någon inskränkning i den
domsrätt som tillkommer behörigen in
rättade prisdomstolar.
V.
Det är överenskommet, att bestäm
melserna i artikel 2 i konventionen icke
inskränka eller eljest inverka på till
lämpligheten av nationella regler an
gående förfarandet i mål däri staten
är part.
VI.
Uppkommer fråga örn förebringan
de av bevis eller företeende av hand-
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
11
ä produire, si, de l’avis du Gouverne-
ment intéressé, semblables preuves ne
peuvent étre administrées ou sembla
bles documents produits sans qu’il en
résulte un préjudice pour des intéréts
nationaux, ledit Gouvernement pourra
s’abstenir en invoquant la sauvegarde
de ees intéréts nationaux.
En foi de quoi, les soussignés du
mont autorisés par leurs Gouverne-
ments, ont signé le présent Protocole
additionnel qui sera considéré comme
faisant partie intégrante de la (konven
tion du 10 avril 1926 auquel il se rap-
porte.
Fait å Bruxelles, le 24 mai 1934, en
un seul exemplaire, qui restera dé-
posé dans les archives du Gouverne
ment helge.
lingar och finner vederbörande rege
ring dylika bevis icke kunna förebrin
gas eller dylika handlingar icke kun
na företes utan men för de nationella
intressena, äger nämnda regering så
dant underlåta under åberopande av
behovet att skydda dessa nationella in
tressen.
Till bekräftelse härav hava under
tecknade, vederbörligen bemyndigade
av sina regeringar, underskrivit detta
tilläggsprotokoll, som skall anses ut
göra en integrerande del av konven
tionen den 10 april 1926, till vilken
det hänför sig.
Som skedde i Bryssel den 24 maj
1934 i ett enda exemplar, vilket skall
förvaras i belgiska regeringens arkiv.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Ej må i andra fall än här nedan stadgas den omständigheten, att fartyg äges
eller nyttjas av främmande stat eller att fartygslast tillhör sådan stat, utgöra
hinder för att vid domstol här i riket upptaga talan angående fordran, vilken
grundar sig å fartygets begagnande eller lastens befordran, eller för att med
avseende å fartyget eller lasten här i riket företaga utmätning, kvarstad eller
annan handräckning på grund av fordran som nyss sagts.
2
§.
Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ej talan mot främmande
stat av domstol här i riket upptagas såvitt angår:
1. krigsfartyg eller annat fartyg, som den främmande staten äger eller nytt
jar och vid tiden för fordringens tillkomst brukade uteslutande för statsända
mål och icke för affärsdrift;
2. den främmande staten tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under
1 är sagt;
3. den främmande staten tillhörig last, som för statsändamål och icke för
affärsdrift fraktas med handelsfartyg, med mindre fordringen avser bärgar
lön eller bidrag till gäldande av gemensamt haveri eller ock grundar sig på
avtal som slutits rörande lasten.
3 §.
Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ,ej utmätning, kvarstad el
ler annan handräckning här i riket företagas med avseende å:
1. krigsfartyg eller annat fartyg, som främmande stat äger eller nyttjar el
ler i dess helhet befraktat för viss resa eller för tid, och som brukas uteslutande
för statsändamål och icke för affärsdrift;
2. främmande stat tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under 1 är
sagt eller ock med handelsfartyg för statsändamål och icke för affärsdrift.
13
4
§.
Efter överenskommelse med främmande stat må, såframt den främmande staten i krigstid därom gör framställning, Konungen förordna att ej heller i andra fall än i 3 § avses utmätning, kvarstad eller annan handräckning må här i riket företagas med avseende å fartyg, som den främmande staten äger eller nyttjar, samt fartygslast tillhörig denna stat.
5 §•
Konungen äger ock, efter överenskommelse med främmande stat, förordna att, där yrkande framställts örn upphävande av utmätning, kvarstad eller an nan handräckning med avseende å fartyg eller fartygslast, varom i 3 § för märs, samt den myndighet hos vilken yrkandet framställts finner anledning till tvekan huruvida fartyget uteslutande brukas eller lasten fraktas för stats ändamål och icke för affärsdrift, vitsord skall i sådant avseende tillerkännas intyg av den främmande statens diplomatiske representant här i riket. Sadant intyg må genom utrikesdepartementets förmedling tillställas myndigheten med allmänna posten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 15.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in
för Hans Majrt Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 oktober 1937.
Närvarande:
Statsministern
H
ansson, statsråden
W
estman
, W
igforss
, M
öller
, L
evinson
.
S
köld
, N
ilsson
, Q
uensel
, F
orslund
.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikations- och
handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet och tillförord
nade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Westman, förslag till lag med
vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg m. m.
Föredraganden anför:
»Enligt folkrätten är i allmänhet en stat ej skyldig att ingå i svaromål inför
domstol i annan stat och exekution i främmande stats egendom ej tillåten. I
den folkrättsliga doktrinen ha olika meningar framträtt beträffande spörsmålet
huruvida en stats rätt till dylik immunitet gäller utan inskränkning eller kan
åberopas allenast när fråga är om statlig verksamhet i strängt offentligrättslig
mening. Även i de olika ländernas domstolspraxis ha divergerande meningar
beträffande denna fråga kommit till uttryck. Utvecklingen lärer dock numera
ha gått därhän att det kan anses bäst svara mot den moderna folkrättsliga dok
trinens ståndpunkt att statens rätt till immunitet icke erkännes i obegränsad
omfattning. Anmärkas må härvid, att enligt ett redan år 1891 av Institut de
Droit international antaget konventions förslag statens rätt till immunitet i före
varande avseende skulle vara inskränkt till åtgärder som innefatta ’actes de
souveraineté’. Till denna utveckling har säkerligen medverkat den tendens till
utvidgning av staternas affärsdrivande verksamhet, som alltmer gör sig gäl
lande och som varit ägnad att öka betänkligheterna mot en rätt till immunitet
tor främmande stat såvitt angår privaträttsliga förhållanden.
Frågan om den folkrättsliga immunitetsgrundsatsens räckvidd erhöll sär
skild aktualitet med hänsyn till statliga handelsfartyg under åren efter världs
kriget. Den statliga rederirörelse som då i avsevärd omfattning bedrevs av Ame
rikas förenta stater genom 'Stopping Board’ föranledde ej sällan tvister i andra
länder angående fraktavtal, bärgarlön, sammanstötning m. m. 'Shipping
Board’ framställde därvid ofta immunitetsinvändning inför utländsk domstol,
och sådan invändning godkändes i vissa länder. Även andra stater ha genom
Kungl. Majlis proposition nr lil
lö
framställande av immunitetsinvändning avvärjt rättegång eller exekutiva åt gärder i utlandet vid tvist angående statsägda fartyg.
Alldeles särskilda olägenheter ha följt av den inom vissa rättsordningar in tagna ståndpunkten, att domstol saknar behörighet att till prövning upptaga talan även mot den egna staten och detta oavsett om grunden för sådan talan utgör ett privaträttsligt anspråk.
I syfte att uppnå en enhetlig reglering av frågan örn statsfartygs rättsliga ställning upptog den internationella sjörättsföreningen 'Comité maritime inter national’ problemet till dryftande vid sammanträden åren 1922, 1923 och 1925. Därefter ansågos utsikter finnas för en internationell överenskommelse i ämnet. Vid en konferens i Bryssel i april 1926, vid vilken även Sverige var företrätt, utarbetade ombud för ett stort antal regeringar texten till en konvention röran de fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter. Enligt denna konvention, som undertecknades den 10 april 1926, gäller i huvudsak följande.
Principiellt skall en stat i fråga om fordringar, vilka grunda sig på begag nande av fartyg som staten äger eller nyttjar eller på befordran av staten tillhörig fartygslast, vara underkastad samma regler örn ansvarighet och sam ma förpliktelser, som gälla för enskilda fartyg, fartygslaster och rederier (art. 1). Staten skall således icke äga åberopa någon rätt till immunitet, därest i annan stat på grund av sådan fordran talan anhängiggöres inför domstol eller exekutiva åtgärder vidtagas beträffande fartyg eller last.
Denna princip skall ej vara tillämplig å krigsfartyg eller andra fartyg som staten äger eller nyttjar och vid tiden för fordringsanspråkets tillkomst bru kade uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift (art. 3 § 1 första stycket). Detsamma gäller beträffande last som tillhör en stat och fraktas å sådant fartyg (art. 3 § 2). Fordringsägare skall dock vara berättigad att an hängiggöra talan vid domstol i den stat som äger eller nyttjar fartyget, så vida fråga är om fordringsanspråk som härleder sig från sammanstötning eller andra olyckshändelser vid navigeringen, assistans och bärgning, skyldighet att bidraga till gäldande av gemensamt haveri, reparation, leverans av förnö denheter eller andra avtal som gälla fartyget (art. 3 § 1 andra stycket). Även beträffande laster, som tillhöra en stat och som för statsändamål och icke för affärsdrift fraktas med handelsfartyg, gäller att de i en annan stat icke skola kunna göras till föremål för exekutiva åtgärder eller för rättslig åtgärd ’in rem’; hinder för anhängiggörande av talan inför domstol i annan stat möter däremot ej, såvitt angår i huvudsak samma slag av fordringsanspråk som, en ligt vad nyss nämnts i fråga om krigsfartyg och därmed jämställda fartyg, skulle berättiga till anställande av talan vid domstol i den stat fartyget tillhör (art. 3 § 3).
Konventionens bestämmelser skola tillämpas i envar fördragsslutande stat, dock med rätt att ej låta andra än fördragsslutande stater och deras undersåtar komma i åtnjutande av de förmåner konventionen medgiver eller att i förhål lande till annan stat göra tillämpningen beroende av ömsesidighet. Konven
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
tionen skall ej heller utgöra hinder för fördragsslutande stat att genom egna
lagar bestämma dess undersåtars rättigheter vid dess egna domstolar (art. 6).
Genom konventionen (art. 7) har slutligen rätt förbehållits fördragsslu
tande stat att i krigstid genom förklaring, riktad till övriga fördragsslutande
stater, tillfälligt sätta konventionen så till vida ur kraft, att varken fartyg som
ägas eller nyttjas av nämnda stat eller laster som ägas av denna må göras till
föremål för utmätning, kvarstad eller annat kvarhållande på grund av beslut
av främmande stats domstol. I fordringsägares befogenhet att anhängiggöra
talan inför domstol medför dock sådan förklaring ej någon inskränkning.
Sedan från en av de i Brysselkonferensen deltagande staternas sida fråga
väckts örn vissa förtydliganden beträffande konventionens bestämmelser, upp
rättades i Bryssel den 24 maj 1934 ett särskilt protokoll, avsett att utgöra en
integrerande del av konventionen.
Genom protokollet har bland annat fastslagits, att även fartyg som av en
stat äro befraktade för tid eller för viss resa, under förutsättning att de brukas
uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, ävensom laster beford
rade å sådana fartyg icke skola få göras till föremål för exekutiva åtgärder.
Med hänsyn till nu nämnda fartyg och laster innefattar protokollet dock icke
någon inskränkning i övrigt beträffande de rättigheter som tillkomma ford
ringsägarna eller de rättsmedel som de äga anlita (punkt I). Nämnas bör
även att, vad angår rätten att njuta befrielse från exekutiva åtgärder, ägande
rätt som förvärvats eller nyttjande som utövas av en stat vid den tidpunkt, då
exekutiva åtgärder komma i fråga, enligt protokollet skall likställas med
äganderätt som föreligger eller nyttjande som utövas vid tiden för ett ford-
ringsanspråks tillkomst (punkt II).
Konventionen har undertecknats å följande staters vägnar, nämligen: Bel
gien, Brasilien, Chile, Danmark, Estland, Frankrike, Italien, Jugoslavien,
Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Spanien, Storbri
tannien, Sverige, Tyska riket och Ungern. För Brasilien, Mexiko, Rumänien,
Spanien, Storbritannien och Sverige skedde undertecknandet ad referendum.
Samtliga stater som undertecknat konventionen ha jämväl undertecknat pro
tokollet. Hittills har konventionen jämte protokollet ratificerats av Belgien,
Brasilien, Chile, Estland, Italien, Nederländerna, Polen, Rumänien, Tyska ri
ket och Ungern.
Vid en konferens mellan ombud för svenska, danska, finska och norska rege
ringarna för fortsatt behandling av vissa förslag till internationella överens
kommelser på sjörättens område, vilken konferens ägde rum i Oslo den 14—24
januari 1927 och alltså före tilläggsprotokollets undertecknande, upptogs bland
annat till behandling frågan örn de nordiska staternas ställning till konven
tionen rörande statsfartygs fri- och rättigheter samt örn de lagbestämmelser
som erfordras för konventionens ratificering. Vid konferensen utarbetades för
de särskilda staterna i allt väsentligt överensstämmande förslag till sådana
bestämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
17
Det svenska förslaget till lag i ämnet — till vars innehåll finska regerin gens delegerade anslutit sig och som, tillika med de vid konferensen upp rättade danska och norska parallelltexterna, torde få bifogas statsrådsproto kollet såsom bilaga A — stadgade i 1 §, att talan å fordran mot främmande stat, som anslutit sig till konventionen, icke finge utan samtycke av sådan stat här i riket anhängiggöras vad anginge
1) den främmande statens krigsfartyg eller annat fartyg, som sådan stat ägde eller nyttjade och vid tiden för fordringens tillkomst brukade för annat statsändamål än affärsdrift, eller
2) sådan stat tillhörig fartygslast, som forslades å fartyg varom nyss sagts, samt ej heller angående
3) sådan stat tillhörig fartygslast, som forslades å handelsfartyg för annat statsändamål än affärsdrift, med mindre fordringen avsåge ersättning på grund av sammanstötning eller annan sjöolycka, haveribidrag eller bärgarlön eller ock grundade sig på avtal som slutits rörande lasten.
Enligt förslagets 2 § första stycket skulle kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckningsåtgärd ej få äga rum vad anginge
1) fartyg och last, som avsåges i 1 § under 1) och 2), eller 2) fartygslast, som tillhörde stat varom i 1 § förmäldes och forslades å han delsfartyg för annat statsändamål än affärsdrift, samt ej heller i fråga örn
3) annat fartyg, som sådan främmande stat ägde eller nyttjade i sjöfart, samt annan fartygslast tillhörig sådan stat, därest Konungen så förordnat på grund av förklaring som den främmande staten jämlikt art. 7 i konventionen avgivit under krigstid.
Yrkades upphävande av kvarstad, skingringsförbud eller annan handräck ningsåtgärd i fråga örn fartyg som den främmande staten ägde eller nyttjade i sjöfart eller i fråga om sådan stat tillhörig fartygslast, skulle enligt 2 § andra stycket genom utrikesdepartementets förmedling framlagt intyg av den främmande statens diplomatiske representant i Sverige utgöra bevis att far tyget eller lasten omfattades av bestämmelserna under 1) och 2) i första stycket.
Över förslaget ha efter remiss utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbe- tet, kommerskollegium, lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen, järnvägsstyrelsen, marinförvaltningen och chefen för marinstaben ävensom av dispaschören i Stockholm. Med dessa utlåtanden ha tillika inkommit yttranden från chefen för kustflottan, stationsbefälhavarna och varvscheferna vid flot tans båda stationer, advokatfiskalen vid flottan och chefen för kustartilleriet ävensom från Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges redareförening.
Samtliga dessa myndigheter och sammanslutningar synas utgå från den upp fattningen att Sverige bör genom ratificering av konventionen bidraga till sjö rättens internationalisering på förevarande område. Jämväl konventionens reg lering av ämnet har av dem i det stora hela ansetts tillfredsställande. Emel lertid ha vissa anmärkningar framställts dels mot konventionen, dels mot det sätt varpå konventionens bestämmelser upptagits i det vid Oslokonferensen upprättade svenska lagförslaget.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 15.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Departe
ments chefen.
Nämnda förslag har sedermera i åtskilliga avseenden omarbetats inom justitiedepartementet. Denna omarbetning bar väsentligen föranletts därav, att det befunnits lämpligt att låta de principer som ligga till grund för konven tionen på ett mera otvetydigt sätt komma till uttryck i lagtexten. Vid om arbetningen ha även bestämmelserna i det efter Osloförslagets tillkomst under tecknade tilläggsprotokollet, såvitt dessa bestämmelser äga betydelse för kon ventionens tillämpning här i riket, inarbetats i förslaget.
Vid ett ställningstagande till förevarande lagförslag uppställer sig till en början frågan huruvida de erinringar mot det remitterade förslaget, vilka hän föra sig till innehållet i själva konventionen, kunna anses vara så tungt vägan de att Sverige på den grund icke bör biträda konventionens bestämmelser. Framför allt är i detta avseende att beakta vad chefen för marinstaben samt marinförvaltningen anfört mot den i art. 7 i konventionen upptagna bestäm melse, enligt vilken fördragsslutande stat skall äga rätt förbehålla sig att i krigstid genom förklaring, riktad till övriga fördragsslutande stater, tillfäl ligt sätta konventionen så till vida ur kraft, att varken fartyg som ägas eller nyttjas av den ifrågavarande staten eller laster som ägas av denna må göras till föremål för utmätning, kvarstad eller annat kvarhållande av främmande stats domstol. Chefen för marinstaben har uttalat, att han funne det för hållandet att konventionens art. 7 åsyftade jämväl handelsfartyg vara be tänkligt, att det emellertid torde få betraktas som utsiktslöst att åväga bringa ändring i konventionen därutinnan men att vid en eventuell svensk ratifi- cering av konventionen dock syntes kunna anföras behövligt förbehåll mot ar tikelns innehåll. Marinförvaltningen har anslutit sig till vad chefen för ma rinstaben anfört.
Ehuru de sålunda framförda betänkligheterna icke torde kunna frånkännas berättigande, synes likväl åt dem icke böra tillmätas sådan betydelse att Sve rige på grund därav skulle underlåta att ratificera konventionen. För att, så som ifrågasatts, Sverige i sammanhang med konventionens ratificering skulle kunna göra förbehåll mot artikelns innehåll kräves samtycke av samtliga öv riga fördragsslutande stater. Möjlighet att utverka sådant samtycke lärer emellertid vara utesluten.
Beträffande lagförslagets allmänna grunder torde följande böra framhållas. Det vid konferensen i Oslo utarbetade förslaget bygger på den uppfatt ningen att för de nordiska staternas del någon lagstiftning icke är erforder lig med anledning av den i konventionen intagna ståndpunkten att talan, oav sett det ändamål för vilket fartyg eller last användes, alltid skall kunna upp tagas till prövning av domstol i den stat som äger eller nyttjar fartyget. För slaget synes vidare utgå från åsikten att det står i överensstämmelse med gäl lande rätt att talan mot främmande stat kan upptagas vid svensk domstol och att exekutiva åtgärder kunna här vidtagas beträffande främmande statsfar tyg, i följd varav endast de undantag från nämnda regel behövde angivas i la gen, vilka på grund av konventionens bestämmelser böra gälla med hänsyn till fördragsslutande stater.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15
.
19
Vad förstnämnda spörsmål angår är jag beredd att ansluta mig till den uppfattning, på vilken lagförslaget bygger. Att svensk domstol är behörig att till prövning upptaga talan mot svenska staten är ställt utom tvivel, och någon inskränkning i behörigheten med hänsyn till sådana fall som avses i konventionen föreligger uppenbarligen ej.
Sannolikt skulle även, åtminstone i den utsträckning konventionen förutsät ter, svensk domstol anse sig äga till prövning upptaga talan mot främmande stat ävensom exekutiva åtgärder kunna här i landet utverkas beträffande främ mande statsfartyg. Oavsett huru därmed må förhålla sig, torde emellertid nu nämnda grundsats böra direkt uttalas i lagtexten. Mot det vid konferensen i Oslo utarbetade förslaget lärer för övrigt den anmärkningen kunna framstäl las, att det lätteligen kan giva anledning till uppfattningen att, så snart fråga vore örn fartyg som ägdes eller nyttjades av icke fördragsslutande stat, någon inskränkning i berörda regel icke skulle gälla, även om fartyget brukades ute slutande för statsändamål och icke för affärsdrift. Bland annat med hänsyn härtill torde, i motsats till vad sålunda föreslagits, lagen till väsentlig del böra förlänas tillämplighet även i förhållande till icke fördragsslutande stater och allenast de bestämmelser i konventionen, som innefatta skyldighet att medgiva längre gående förmåner än dem till vilka folkrätten förpliktar, givas tillämp lighet å endast konventionsstater. Det bör för övrigt uppmärksammas att kon ventionens art. 6 synes principiellt utgå från att konventionen skall tillämpas även i förhållande till icke fördragsslutande stater. Framhållas må ock, att chefen för marinstaben i sitt yttrande över det remitterade lagförslaget funnit frågan örn det reciprocitetsförhållande som uppkomme, därest vissa större sta ter ställde sig utanför konventionen, böra upptagas till förnyat övervägande innan konventionen ratificerades. Grunden för denna erinran lärer förfalla, örn lagen kommer att reglera förhållandet även till icke fördragsslutande stater.
Till belysande av detaljbestämmelserna i lagförslaget torde följande få an föras.
1§.
I denna paragraf har av skäl som förut utvecklats en positiv regel givits såväl beträffande domstols behörighet, såvitt angår tvist örn fordran på grund av begagnande av fartyg som främmande stat äger eller nyttjar eller befordran av last som tillhör främmande stat, som ock beträffande möjligheten att i av seende å sådant fartyg eller sådan last här i riket företaga exekutiva åtgärder. Däremot har det ansetts ligga i sakens natur och följaktligen icke behöva, på sätt skett i konventionen, uttryckligen stadgas att i fråga örn de slag av far tyg och fartygslaster, beträffande vilka talan kan föras vid domstol här i riket, samma regler örn ansvarighet oell samma förpliktelser skola gälla som för enskilda fartyg, fartygslaster och rederiföretag.
Erinras må i detta sammanhang om de internationella konventionerna an gående godsbefordring å järnväg samt angående befordring å järnväg av re sande och resgods jämte den i anledning av Sveriges anslutning till dylika kon ventioner utfärdade lagen den 22 december 1927. Genom dessa konventioner
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 15.
medgives beträffande handelsfartyg en vidsträcktare rätt till immunitet än 1926
års konvention förutsätter. På vad sålunda stadgats böra tydligen de nu ifrå
gasatta bestämmelserna icke inverka. Någon uttrycklig föreskrift härom torde
dock ej erfordras, då järnvägsbefordringskonventionerna äga giltighet oavsett
om fartygen ägas av stater eller av enskilda.
2
§.
Denna paragraf motsvarar 1 § i det vid Oslokonferensen utarbetade för
slaget. Av konventionens bestämmelser, såvitt därigenom stadgas undantag
från regeln örn domstols behörighet att upptaga talan, återgivas:
under 1 bestämmelsen i art. 3 § 1 första stycket;
under 2 bestämmelsen i art. 3 § 2; samt
under 3 bestämmelsen i art. 3 § 3.
Enligt Osloförslaget hade från regeln, att domstol icke är behörig i de fall
som avses i paragrafen, undantag gjorts för den händelse den främmande staten
gåve sitt samtycke till talans anställande. Detta undantag, som saknar motsva
righet i konventionen, har ej upptagits i det omarbetade förslaget. Det torde få
anses uteslutet att den främmande staten i nu avsedda fall skulle frivilligt avstå
från sin immunitetsrätt. Skulle den överhuvud medgiva att sådana mål hän-
skötes till avgörande annorstädes än inför dess egna domstolar, lärer endast
ett skiljedomsförfarande kunna tänkas komma i fråga.
Med avseende å bestämmelsen under 3 bör anmärkas, att talan örn ersättning
för sammanstötning eller annan sjöolycka enligt svensk rätt ej kan föras mot
lastägaren. Ehuru i konventionen omnämnts även möjligheten av sådan talan,
lärer alltså i den svenska lagen icke behöva meddelas någon bestämmelse i detta
avseende.
3 §•
Denna paragraf motsvarar 2 § i det vid Oslokonferensen utarbetade försla
get. Av konventionens bestämmelser, såvitt de innefatta förbud mot exekutiva
åtgärder, återgivas:
under 1 bestämmelserna i art. 3 § 1 första stycket och tilläggsprotokol
let punkterna I och II; samt
under 2 bestämmelserna i art. 3 §§ 2 och 3, jämförda med nämnda punkter
i tilläggsprotokollet.
4 och 5 §§.
I dessa paragrafer upptagas de av konventionens bestämmelser, vilka böra
göras tillämpliga uteslutande i förhållande till konventionsstater.
Sålunda återfinnes i 4 § den förut berörda bestämmelsen i konventionens
art. 7 och i 5 § en i art. 5 upptagen föreskrift av processuell natur.
Då tiden för konventionens ikraftträdande för Sveriges del är beroende på
vilken dag deponering av ratifikationsinstrumentet kommer att ske, har tiden
för den föreslagna lagens ikraftträdande ansetts böra bestämmas av Konungen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
21
Utöver vad nu nämnts lia vissa jämkningar av redaktionell natur vidtagits i lagförslaget. Särskilt må i detta hänseende framhållas att, på grund av att den föreslagna lagen avser jämväl icke fördragsslutande stater, en ändring- av rubriken blivit erforderlig samt att, för vinnande av större tydlighet och även en närmare överensstämmelse med de danska och norska förslagen, ut tryckligen angivits att bland åsyftade exekutiva åtgärder jämväl utmätning ingår.
I syfte att vinna enhetlighet i fråga örn lagtexternas avfattning har skrift växling ägt rum med de danska, finska och norska sakkunniga som ha i upp drag att utarbeta förslag till lagbestämmelser i detta ämne.»
Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över det omarbetade lag förslaget, vilket jämte texten till konventionen och tilläggsprotokollet samt översättning därav är såsom bilaga1 fogat vid statsrådsprotokollet, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Gösta Tidelius.
1 Av denna bilaga har här uteslutits texten till konventionen och tilläggsprotokollet ävensom översättningen därav, i vilka delar bilagan är lika lydande nied den vid propositionen fogade kon ventionen jämte Översättning.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Talan angående fordran, vilken grundar sig å begagnande av fartyg som
äges eller nyttjas av främmande stat eller å befordran av fartygslast som till
hör sådan stat, må, där ej annat följer av vad i 2 § stadgas, av domstol här
i riket upptagas utan hinder därav att talan riktar sig mot den främmande
staten.
Ej heller må i andra fall än i 3 och 4 §§ stadgas den omständigheten, att
fartyg äges eller nyttjas av främmande stat eller att fartygslast tillhör sådan
stat, utgöra hinder för utmätning, kvarstad eller annan handräckning här i
riket med avseende å fartyget eller lasten på grund av fordran som nyss sagts.
2
§■
Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ej talan mot främmande
stat av domstol här i riket upptagas såvitt angår:
1. krigsfartyg eller annat fartyg, som den främmande staten äger eller nytt
jar och vid tiden för fordringens tillkomst brukade uteslutande för statsända
mål och icke för affärsdrift;
2. den främmande staten tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under
1 är sagt;
3. den främmande staten tillhörig last, som för statsändamål och icke för
affärsdrift fraktas med handelsfartyg, med mindre fordringen avser bärgar
lön eller bidrag till gäldande av gemensamt haveri eller ock grundar sig på
avtal som slutits rörande låsten.
3 §•
Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ej utmätning, kvarstad
eller annan handräckning här i riket företagas med avseende å:
1. krigsfartyg eller annat fartyg, som främmande stat äger eller nyttjar
eller i dess helhet befraktat för viss resa eller för tid, och som brukas ute
slutande för statsändamål och icke för affärsdrift;
2. främmande stat tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under 1 är
sagt eller ock med handelsfartyg för statsändamål och icke för affärsdrift.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
23
4 §•
Efter överenskommelse med främmande stat må, såframt den främmande
staten i krigstid därom gör framställning, Konungen förordna att ej heller i
andra fall än i 3 § avses utmätning, kvarstad eller annan handräckning må
här i riket företagas med avseende å fartyg, som den främmande staten äger
eller nyttjar, samt fartygslast tillhörig denna stat.
5 §.
Konungen äger ock, efter överenskommelse med främmande stat, förordna
att, där yrkande framställts örn upphävande av utmätning, kvarstad eller
annan handräckning med avseende å fartyg eller fartygslast, varom i 3 § för-
mäles, samt den myndighet hos vilken yrkandet framställts finner anledning
till tvekan huruvida fartyget uteslutande brukas eller lasten fraktas för stats
ändamål och icke för affärsdrift, vitsord skall i sådant avseende tillerkännas
intyg av den främmande statens diplomatiske representant här i riket. Sådant
intyg må genom utrikesdepartementets förmedling tillställas myndigheten med
allmänna posten.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Bilaga A.
Svenskt Förslag
till lag i anledning av Sveriges tillträde till den internationella kon
ventionen den 10 april 1926 rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter.1
Sedan för Sveriges del tillträde skett till den i Bryssel den 10 april 1926
avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestäm
melser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter, förordnas som följer.
1 §•
Talan å fordran mot främmande stat, som anslutit sig till den internatio
nella konventionen den 10 april 1926 rörande fastställande av vissa gemen
samma bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter, må icke utan
samtycke av sådan stat här i riket anhängiggöras vad angår:
1. den främmande statens krigsfartyg eller annat fartyg, som sådan stat
äger eller nyttjar och vid tiden för fordringens tillkomst brukar för an
nat statsändamål än affärsdrift;
2. sådan stat tillhörig fartygslast, som forslas å fartyg, varom nyss är
sagt;
3. sådan stat tillhörig fartygslast, som forslas å handelsfartyg för annat
statsändamål än affärsdrift, med mindre fordringen avser ersättning på
grund av sammanstötning eller annan sjöolycka, haveribidrag eller bär
garlön eller ock grundar sig på avtal, som slutits rörande lasten.
2
§.
Kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckningsåtgärd må ej äga rum
vad angår:
1 Den finska regeringens delegerade har förklarat sig ansluta sig till innehållet i det npprättade
förslaget till svensk lagtext.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
25
Dansk Udkast Norsk Utkast
till L
ot
om Gennemforelse af den till lov om gjennemforelse av den
Internationale Overenskomst af 10. internasjonale overenskomst av 10.
April 1926 örn Immunitet for april 1926 örn immunitet for
Statsskibe. statsskib.
§ 1.
Sogsmaal mod en fremmed Stat, som har sluttet sig til den internationale Overenskomst af 10. April 1926 örn Immunitet for Statsskibe, kan ikke uden Samtykke af denne Stat, rejses for dansk Domstol örn Fordringer, der angaar:
1) dens Krigs skibe, eller andre
Skibe, som den ejer eller aman der i Sefart, og som den, da Fordringen opstod, udelukkende benyttede i ikke kommerciel Stats tjeneste. 2) Ladninger som tilhorer den og
fores paa et Skib som nsevnt un der 1. 3) Ladninger som tilhorer den og
fores paa et Handelsskib i et ikke kommercielt Statsojemed, med- mindre Fordringen angaar Er- statning for Sammenstod eller anden Soulykke, Bjsergelon eller Havaribidrag eller grunder sig paa en Aftale vedkommende Lad ängen.
§ 2
.
Fr a Arrest, Beslag og Udlseg ber i Riget undtages:
§ I-
Soksmål mot en fremmed stat som har sluttet sig til den internasjonale overenskomst av 10. april 1926 örn immunitet for statsskib, kan ikke uten samtykke av denne stat reises for norsk domstol örn fordringer som vedkommer:
1. dens krigsskib, eller andre skib
som den eier eller nytter i sjö fart, og som den utelukkende an-
vendte i ikke kommerciel! stats- tjeneste, da fordringen opstod;
2. ladninger som tilhorer den, når
de fores på et sådant skib;
3. ladninger som tilhorer den, når
de fores på et handelsskib i et ikke kommercielt statsoiemed, medmindre fordringen angår er- statning for sammenstot eller an- nen sjoulykke, bergelonn eller havaribidrag eller granner sig på en avtale vedkommende lad ängen.
§ 2
.
Fra arrest, beslag og utlegg her i riket undtas:
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
1. fartyg och last, som avses i 1 § nummer 1 och 2;
2. fartygslast, som tillhör stat, varom i 1 § förmäles, och forslas å handels
fartyg för annat statsändamål än affärsdrift;
3. annat fartyg, som sådan främmande stat äger eller nyttjar i sjöfart, samt
annan fartygslast, tillhörig sådan stat, därest Konungen så förordnat på
grund av förklaring, som den främmande staten jämlikt art. 7 i ovan
nämnda konvention avgivit under krigstid.
Yrkas upphävande av kvarstad, skingringsförbud eller annan handräck-
ningsåtgärd i fråga örn fartyg, som den främmande staten äger eller nyttjar
i sjöfart, eller i fråga örn sådan stat tillhörig fartygslast, skall genom utrikes
departementets förmedling framlagt intyg av den främmande statens diploma
tiska representant i Sverige utgöra bevis att fartyget eller lasten omfattas av
bestämmelserna i nummer 1 och 2.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
27
1) Skibe og Ladninger som naevnt
i § 1 Nr. 1 og 2. 2) Ladninger, der tilhorer en Stat
som naevnt i § 1, og som fores paa et Handelsskib i et ikke kom- mercielt Statsojemed. 3) Andre Skibe, der ejes eller an-
vendes i Sefart af en saadan Stat, og Ladninger, der tilhorer den, for saa vidt vedkommende Stat har givet den i Artikel 7 i den inter- nationale Overenskomst af 10. April 1926 örn Immunitet for Statsskibe naevnte Meddelelse.
Kraeves Arrest, Beslag eller Udlaeg ophaevet, gulder en ved Udenrigsmi- nisteriets Mellemkomst fremsendt Be- vidnelse fra den fremmede Stats di plomatiske Representant som Bevis for, at Skibet eller Ladningen gaar ind under Nr. 1 eller 2.
§ 3.
Denne Lov traeder i Kraft fra den Tid, Kongen bestemmer.
1. skib og ladninger som nevnt i
§ 1 under 1 og 2;
2. ladninger som tilhorer en stat
som nevnt i § 1, når de fores på et handelsskib i et ikke kommer- cielt statsoiemed;
3. andre skib som en sådan stat eier
eller nytter. i sjöfart, og lad ninger som tilhorer den, når Kongen efter meddelelse fra den fremmede stat i henhold til ar- tikkel 7 i den internasjonale overenskomst av 10. april 1926 om immunitet for statsskib har truffet bestemmelse om utleggs- frihet for dem. Kreves arrest, beslag eller utlegg ophevet, gjelder en ved Utenriksdepar- tementets mellemkomst tilveiebragt bevidnelse fra den fremmede stats di plomatiske representant som bevis for at skibet eller ladningen går inn un der nr. 1 eller 2.
§ 3.
Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen bestemmer.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 15.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 decem
ber 1937.
N ärvarande:
justitierådet A
fzelius
,
regeringsrådet A
schan
,
justitieråden F
orsberg
,
S
andström
.
Enligt lagrådet den 25 oktober 1937 tillbandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i stats
rådet den 8 oktober 1937, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtan
de skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg
m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av utrikesrådet Folke Malmar.
Förslaget föranledde ej annan lagrådets erinran än som framgår av följan
de vid 1 § avgivna yttrande:
För att uttrycka den regel, som gives i första stycket, synes med fördel
kunna — på sätt som skett i fråga örn andra stycket — användas den negativa
form, vilken här blir att föredraga av hänsyn till att paragrafens innehåll åt
minstone delvis icke medför någon ändring i gällande rätt. Vidtages sådan om
formulering, kunna de båda styckena lämpligen sammanföras till en punkt.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
Kungl. Maj.ts proposition nr 15.
29
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in
för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 december 1937.
N ärvarande:
Statsministern
H
ansson
,
statsråden
P
ehrsson
-B
ramstorp
, W
estman
, W
igforss
,
M
öller
, L
evinson
, E
ngberg
, S
köld
, N
ilsson
, Q
uensel
, F
orslund
.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikations-
och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet och till
förordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Westman, lagrådets
den 9 december 1937 avgivna utlåtande över det den 8 oktober 1937 till lag
rådet remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn främmande
statsfartyg m. m.
Med förmälan att lagrådet mot förslaget framställt allenast en erinran av
formell natur, vilken syntes böra iakttagas, samt under åberopande av vad
föredraganden anfört till statsrådsprotokollet den 8 oktober 1937, hemställer
föredraganden att Kungl. Majit måtte genom proposition dels äska riksdagens
godkännande av den i nämnda statsrådsprotokoll omförmälda internationella
konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga
örn statsfartygs fri- och rättighet.er jämte tilläggsprotokoll, dels ock jämlikt
§ 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga berörda lagförslag efter
jämkning därav på sätt lagrådet förordat.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.