3

någon även för annat ändamål disponerad byggnad, vilken icke i sin

helhet utgör avlöningstillgång vid tjänsten;

med lönefond: vid en klockar- eller organisttjänst, från tid före lagens

tillämpning beträffande tjänsten i fråga, uppsamlade försäljnings- eller

andra ersättningsmedel eller avkomstmedel eller eljest för löneändamål

avsedda medel, som härröra av alltjämt eller tidigare till tjänsten hö­

rande lönefastighet.

Lönefastighet, som med hänsyn till storlek, värde eller av annan sär­

skild anledning, enligt vad i 5 § sägs, skall bibehållas såsom publik

arrendegård, benämnes i förevarande lag klockarhemman.

Med boställskapital förstås jämlikt 9 §, efter uppskattning av de till

en klockar- eller organisttjänst hörande lönefastigheter och lönefonder,

i areal åkerjord fastställt värde av dylika avlöningstillgångar.

Med boställsränta förstås för visst år efter fastställd avkastningspro-

cent, som i 9 § sägs, beräknad avkastning av boställskapitalet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Om klockares avlöning.

3 §■

Vid lönereglering enligt denna lag skall klockarens lön sättas att helt

utgå i penningar. Årligt lönebelopp, som därvid bestämmes, må ej,

med mindre domkapitlet så medgiver, understiga sammanlagd boställs­

ränta, som vid tiden för löneregleringen belöper å för tjänsten gällande

boställskapital.

Uppgår vid lönereglering sammanlagda boställsräntan till högre belopp

än som skäligen bör tillkomma klockaren i lön, skall klockardistriktet

därom göra anmälan hos domkapitlet. Det ankommer för sådant fall

på domkapitlet att, med tagen hänsyn till omfattningen av klockarens

tjänstegöromål och fästat avseende därå, att dennes löneförmåner under

de föreliggande omständigheterna bliva tillräckliga för tjänstens behö­

riga upprätthållande, bestämma, huruvida och i vad mån klockarens lön

må vid löneregleringen sättas lägre än i första stycket sägs.

4 §.

1. Det åligger varje klockar distrikt att, örn förhållandena så kräva,

vid löneglering enligt förevarande lag eller, där sådan lönereglering icke

ifrågakommer, vid anställande av ny klockare, åt klockaren såsom tjänste-

bostad anvisa särskild, efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet.

Där tjänstebostad anvisas klockaren, skall denne vara skyldig att mot­

taga densamma och att rörande lägenhetens begagnande iakttaga av

klockardistriktet meddelade närmare föreskrifter. För åt klockaren an­

5

6

§•

Lönefond, som härrör av klockarhemman, skall tillföras kyrkofonden.

Av annan lönefastighet härrörande lönefond skall överlämnas till den

församling, inom vars område fastigheten är belägen.

På sätt sålunda för lönefond stadgats, skall ock redovisas behållen

del av köpeskilling, som inflyter vid försäljning av lönefastighet eller

del av sådan fastighet.

Rörande dispositionen av till församling överlämnade medel, som ovan

sägs, skall gälla vad i särskild lag är föreskrivet i fråga om använd­

ningen av ersättning, som av församling uppburits vid försäljning av

tillgång för stadigvarande bruk.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

7

§•

Församling, som, jämlikt vad härförut stadgats, har att för egen dis­

position övertaga lönefastighet, lönefond eller försälj ningsmedel för löne­

fastighet, skall stå i ansvar för boställskapital, som för sådan avlönings-

tiilgång fastställts.

För boställskapital, som för klockarhemman och till kyrkofonden över­

förd lönefond blivit fastställt, ansvarar kyrkofonden.

⁸

§•

1. För boställskapital ansvarig församling har att, oavsett vad eljest

för gäldande av klockarlön må på församlingen ankomma, till avlöning

vid den klockartjänst, för vilken boställskapitalet gäller, årligen tillskjuta

så stort belopp, som svarar mot för året å detta boställskapital belö­

pande boställsränta.

Till avlöning vid klockartjänst, vartill klockarhemman hört, skall ur

kyrkofonden till klockardistriktet årligen utgå ett belopp, motsvarande

den för året å boställskapitalet för klockarhemmanet och därtill hörande

lönefond belöpande boställsränta.

Vad till klockarlönen sålunda av viss församling eller av kyrkofonden

särskilt tillskjutes skall av klockardistriktet tagas i anspråk till avlö­

ningens bestridande, innan därtill för året ytterligare erforderliga medel

inom distriktet uttaxeras.

2. Där enligt 1 mom. till klockarlön tillskjutet belopp till följd av

domkapitlets bestämmande, på sätt i 3 § sägs, eller eljest icke för året

helt åtgår till avlöning vid tjänsten, skall överskjutande belopp av

klockardistriktet avsättas och fonderas. Sålunda avsatta medel skola

av klockardistriktet göras räntebärande och skall därå upplupen ränta

tilläggas kapitalet; ägande Konungen att, efter därom gjord framställ­

7

avlöningstillgångar skall i tillämpliga delar gälla vad härförut i denna

lag stadgats beträffande klockares avlöning och dylika avlöningstillgångar

vid klockartjänst.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.

Särskilda bestämmelser.

11

§•

Därest laga kraft ägande beslut, varigenom — på sätt i 9 § stadgats

— boställskapital och avkastningsprocent blivit beträffande viss löne-

fastighet fastställda, sedermera skulle befinnas i avseende å fastighetens

ägovidd eller bebyggelse vila på väsentligen oriktiga förutsättningar,

åge Konungen på därom av vederbörande församling eller klockardistrikt

gjord framställning förordna om den ändring av berörda värden, som

må av omständigheterna påkallas.

Jämkning, som nu sagts, åge Konungen jämväl på framställning av

församlingen medgiva, där lönefastigheten blivit försåld till pris under­

stigande fastighetens i fastställt boställskapital ingående beräknade salu­

värde, så ock för det fall att församlingen i följd av byggnads- och

underhållsskyldige boställshavarens betalningsoförmåga icke kunnat till

fullo utfå ersättning, som boställshavararen vid avträdessyn å löne­

fastigheten, hållen i samband med denna lags tillämpning beträffande

tjänsten i fråga, ålagts utgiva för bristande byggnad och underhåll å

fastigheten.

Framställning, som här ovan i första och andra styckena avses, skall,

för att kunna vinna beaktande, vara till ecklesiastikdepartementet in­

given sist inom ett år efter det lönereglering enligt 1 § för den ifråga­

varande tjänsten vunnit tillämpning; dock att framställning berörande

vid avträdessyn utdömd ersättning, varom i andra stycket sägs, må in­

givas inom ett år från det synen vunnit laga kraft.

Därest vid avträdessyn, som i andra stycket avses, boställshavare

ådömd ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastighet

befinnes vara för boställshavaren alltför tyngande, må Konungen på

ansökan av boställshavaren kunna medgiva denne befrielse från eller

skälig nedsättning i sådan hans ersättningsskyldighet; och äger Konungen

därvid tillika förordna om den jämkning av förutnämnda beträffande

lönefastigheten fastställda värden, vartill sålunda lämnat medgivande

föranleder.

12

§.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna

lag, utfärdas av Konungen.

Kungl. Majlis 'proposition Nr 188.

9

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i stats­

rådet å Stockholms slott den 25 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson

,

statsråden

P

ehrsson

-B

ramstorp

, W

estman

,

W

igforss

, M

öller

, L

evinson

, E

ngberg

, S

köld

, N

ilsson

, Q

uensel

,

F

orslund

.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Jag anhåller att få anmäla en fråga berörande klockares och orga­

nisters avlöning och, i samband därmed, spörsmålet örn ändrad disposi­

tion av de åt dessa befattningshavare anslagna boställen.

Ett av huvudsyftena med den sedan senare hälften av förra seklet

företagna nyordningen beträffande löneförhållandena för befattningsha­

vare i allmän tjänst har varit den definitiva avvecklingen av det av

ålder i vårt land tillämpade system, varigenom sådana befattningsha­

vare helt eller delvis avlönats med anvisande av boställen för nytt­

jande under s. k. bostadsrätt och med avkomsten av löningsjord i öv­

rigt. Inom såväl civil- som militiestaten är denna nyordning sedan

länge — örn man frånser ett ringa antal övergångsfall — genomförd.

Vad angår ecklesiastikstaten åvägabragtes omsider, för församlingspräs­

ternas del, avvecklingen av naturaavlöningssystemet genom 1910 års

prästlönelagstiftning. För tvenne andra till ecklesiastikstaten hörande

befattningshavargrupper, dels den fåtaliga kretsen av rikets biskopar,

dels klockare och organister, har, såsom bekant, motsvarande reform

genom förhållandenas makt kommit att än mera fördröjas. Sedan 1936

års riksdag och kyrkomöte godkänt då framlagda förslag till ändrade

bestämmelser örn biskoparnas avlönande samt de nya författningarna i

ämnet trätt i tillämpning från och med den 1 maj 1937, är en definitiv

nyordning i här berörda hänseende för biskoparnas del säkerställd.

Praktiskt taget utgöra klockarna (klockare, organister och kyrkosångare)

för närvarande den enda större tjänstemannagrupp, för vilken avveck­

lingen av det antikverade jordavlöningssystemet ännu icke fått sin

lösning.

Jag får erinra örn att spörsmålet örn en lagstiftning beträffande kloc-

karboställena i riket tidigare varit före dels i ett större sammanhang,

nämligen gemensamt med övriga frågor angående en tilltänkt omregle­

11

i skrivelsen betonas — genom byggnadskostnadernas stegring blivit en

börda, som verkade en nedbrytande otrygghet. Såväl här åsyftade

missförhållanden som andra betydande, med den antikverade rättsregle-

ringen beträffande dessa boställsfastigheter förbundna olägenheter, vilka

jag vid handläggningen inom departementet av hithörande ärenden haft

särskild anledning uppmärksamma, hava föranlett mig undersöka, huru­

vida icke en snar och verksam reform på denna punkt inom förvalt­

ningen läte sig genomföra. Efter av Kungl. Majit därtill lämnat be­

myndigande har en utredning av härmed sammanhörande spörsmål verk­

ställts av tillkallad sakkunnig, kammarrådet Tom Wohlin, som med

skrivelse den 15 september 1936 till mig överlämnat ett av honom upp­

rättat förslag till frågans lösning.

Innan jag övergår till en redogörelse för det nu av mig berörda för­

slaget, anhåller jag att få lämna några uppgifter rörande de boställs­

fastigheter, varom här är fråga.

Som bekant är för närvarande, åtminstone formellt-organisatoriskt,

klockarinstitutionen uppdelad på tre skilda befattningar: klockar-, or­

ganist- och kyrkosångar-(kantors-)befattning. I de flesta fallen äro dessa

tjänster med varandra förenade. Av de för klockarinstitutionen anslagna

boställena eller löningsjordarna äro de ojämförligt flesta anvisade såsom

klockarboställe. I ett fåtal församlingar finnas boställsjordar beteck­

nade såsom organistboställe. Jord, uttryckligen anvisad såsom boställe

eller lönetillgång för kyrkosångare, är icke känd.

På den företrädesvis rättshistoriska frågan örn tillkomsten av klockar-

boställena — under vilken beteckning jag i det följande kommer att

inbegripa även de boställsfastigheter som äro särskilt anvisade såsom

lönetillgång vid organisttjänst — behöver jag i detta sammanhang icke

närmare ingå. Jag erinrar blott om det kända förhållandet, att man

härvid har att räkna med ett nog så brokigt ursprung. Såsom fallet är

i fråga om prästlönej or darna har man sålunda i första hand att leda

detta ursprung tillbaka till upplåtelser av församlingarna, till anslag

från kronan eller till dispositioner av enskilda. På kameralhistoriska

och jordrättsliga utredningar i dessa ursprungsfrågor hava, som bekant,

nedlagts mycken forskarmöda. Det kan befaras, att betydelsen för det

allmänna av dessa utredningar icke motsvarat de därå gjorda arbets-

och kostnadsinsatserna. Av uppenbart intresse för en rationell lösning

av det föreliggande förvaltningsproblemet är återigen en kännedom om

den allmänna karaktären av det fastighetsbestånd, varom nu är fråga.

Känt är sålunda, att de för avlöningsändamål för klockar- och organist-

tjänsterna under tidernas lopp tillkomna anslagen av boställs- och lö­

ningsjord utgöras av fastigheter av mycket skiftande storlek och vär­

den. I några för mig tillgängliga tabellbilagor, vilka ock torde få såsom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

13

Den sakkunnige har till en början , upptagit till besvarande frågan örn

en separat behandling av boställsfrågan vid klockar- och organisttjän­

sterna och anför härom, bland annat, följande:

Omedelbara åtgärder för en reglering av detta spörsmål måste utan

tvekan bedömas såsom högeligen trängande. Det bör dock erinras

därom, att denna fråga kommit i ett mindre fördelaktigt läge därige­

nom, att lösningen av densamma kommit att ingå såsom ett led i för­

slag av större räckvidd, syftande till en allmän nygestaltning av kloc-

karinstitutionen, såväl i tjänsteorganisatoriskt som i avlöningshänseende.

Det förslag av sådan innebörd, som efter vidlyftiga förarbeten förelädes

1921 års riksdag, blev av vissa principiella skäl av riksdagen avböjt.

Huruvida de då anförda avslagsskälen — i främsta rummet betänklig­

heter mot det intrång i den kommunala självbestämningsrätten, som

förslagens genomförande förmenades komma att medföra, — nu efter

halftannat årtionde skulle tilläggas samma utslagsgivande betydelse som

tidigare kan visserligen ställas i fråga. Utsikterna för en förnyad hän­

vändelse till riksdagen för reglering av »klockarfrågan» i hela dess vidd

på de grunder, varpå 1921 års förslag vilade, måste väl i allt fall fram­

stå såsom ovissa. Med hänsyn till dessa förhållanden har det synts

angeläget att undersöka, huruvida icke en avveckling av klockarboställs-

väsendet i dess hittillsvarande gestaltning kunde företagas utan sam­

band med en lösning av den s. k. klockarfrågan i dess helhet. En re­

form i sådant hänseende behövde icke föregripa prövningen av de längre

syftande förslag till klockarinstitutionens omdaning, som tidigare fram­

förts, utan torde fast hellre bliva ägnad att jämna vägen för en defini­

tiv reglering av den därmed sammanhängande avlöningsfrågan. Jag har

sålunda stannat i den uppfattningen, att en dylik ordning för behand­

lingen av de hithörande spörsmålen är både möjlig att följa och under

förhandenvarande förhållanden lämplig.

Den sakkunnige har härjämte funnit sig föranlåten att" för belysning

av det av honom framlagda förslaget förutskicka några erinringar av mera

allmän innebörd. Han yttrar:

Reformarbetet inom området för den kyrkligt-ekonomiska författnings­

regleringen -— enkannerligen då det gällt dispositionen och förvaltningen

av för kyrkliga ändamål anslagen fast egendom — har sedan gammalt

i vårt land gått fram i trögt före. Huvudorsaken härtill ligger, som

väl känt är, i rättsregler!ngens egen natur och behöver i detta samman­

hang icke beröras. En medverkande faktor har dock otvivelaktigt varit,

att utredningen i dessa spörsmål merendels plägat läggas på så bred

bas, att detaljerna genom sin blotta mängd kommit att stå skymmande

för överblicken över den aktuella huvudfrågan. Rättsutvecklingen på

detta område har i följd härav merendels kommit att otillbörligen för­

dröjas, och lösningen av uppkomna frågor har desslikes icke sällan bli­

vit lidande av en föga önsklig inveckling. Vad angår den nu aktuali­

serade klockarboställsfrågan, synes det ligga vikt uppå, att denna he­

rodes en lösning efter möjligast enkla linjer. Otvivelaktigt kunna här­

vid åtskilliga i och för sig beaktansvärda alternativ bringas under dis­

kussion. Allehanda önskemål kunna anmäla sig, och bristande utredning

kan efterlysas pä den ena eller andra punkten inom detta på antikve­

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 188.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.

15

härav, åtminstone om man anlägger strängare formella synpunkter, sakna

rättslig giltighet.

Såsom en allmän förutsättning för företagande nu av en avveckling

av kloekarboställsinstitutet utan samband med en generell nygestalt­

ning av dessa tjänstemäns avlöningsförhållanden måste givetvis gälla,

att denna — partiella — reform icke i något avseende försämrar den

position i lönehänseende, som klockarkåren nu innehar. Man har här­

vid att uppmärksamma, att bestämmelsen i ,‘3 § i klockaravlöningsför-

ordningen att »klockaren skall bibehållas vid bostad och jord, som må

vara honom på lön anslagna», åtminstone såtillvida är av viss bety­

delse för kåren från löneregleringssynpunkt, som en församling icke är

berättigad att utmäta klockarlönen till belopp understigande värdet av

dessa naturaförmåner, där sådana finnas. De fall, då denna garanti

kan ha någon aktualitet, lära väl icke vara så särdeles många, då ju

även vid de svagast avlönade klockargänsterna i landet den reglerade

lönen merendels torde överskjuta värdet av naturaförmånerna. Tillbör­

lig hänsyn till dessa fall lärer dock vid den nu tillämnade omreglerin­

gen böra tagas. Här berörda förhållande påkallar bestämmelser av inne­

börd, att de vid omregleringen inom varje församling befintliga fasta

klockaravlöningstillgångarna göras till föremål för en allmän värdeupp­

skattning. Som jag i det följande får tillfälle att närmare beröra lärer

en dylik värdeuppskattning visa sig behövlig även för tillgodoseende av

andra med nämnda tillgångar förbundna intressen.

Såsom ovan framhållits finnes i åtskilliga församlingar boställe eller

löningsjord även vid organisttjänst. Beträffande dispositionen av sådan

fastighet saknas uttryckliga författningsbestämmelser. Man torde emel­

lertid lia att utgå ifrån att de regler, som enligt 3 § i klockaravlönings-

förordningen äro meddelade för dispositionen av klockarjord, sedvane-

rättsligt äga motsvarande giltighet för organistboställena. Då en restfri

avveckling nu bör åvägabringas av boställsväsendet såväl för klockare

som för organister, bör givetvis sådan värdeuppskattning, som nyss

ifrågasatts för klockaravlöningstillgångarna, utsträckas till att avse jäm­

väl motsvarande tillgångar vid organisttjänst.

Bringas klockares och organisters innehav under boställsrätt av bo­

städer, boställen och löningsjordar eller överhuvud deras rätt till av-

komst från sådana tillgångar att upphöra, uppställer sig spörsmålet,

huruvida och i så fall i vilken form tjänstebostad alltjämt bör tillhanda­

hållas här ifrågavarande kategorier befattningshavare. Det ligger i sa­

kens natur, att den nu tillärnade partiella reformen av kloekaravlönings-

väsendet, som blott avser att söka snabbast möjligt undanröja ett av

det gällande systemets mest i ögonen fallande, så att säga, tekniska

olämpor, icke kan undgå att erhålla en i viss mån preliminär karaktär.

Ett definitivt standpunktstagande till, bland andra, tjänstebostadsspörs-

målet kail svårligen ilga rum annat lin i sammanhang nied fastställan­

det av de grunder, varpå löneregleringsfrågan i dess helhet, då denna

omsider kan få sin lösning, kommer att fotas. En provisorisk lösnings-

linje får fördenskull här sökas.

Vad angili- det aktuella behovet av tjänstebostäder vid klockar- och

organistbefattningar, ina till en början erinras örn det hända förhållan­

det, att dessa befattningar ofta äro icke blott sinsemellan förenade utan

även i avsevärd utsträckning, antingen båda eller endera av deni, för-

17

Klart är, att de nya löneregleringar för klockargänster med anslag

för närvarande av boställsjord, som i samband med reformens genom­

förande påkallas, måste avse fastställande av s. k. bruttolön. Skall rätt

för tjänstinnehavaren eller eventuellt skyldighet för denne att disponera

viss tjänstebostad föreligga, böra bestämmelser härom av församlingen

visserligen meddelas i samband med lönens bestämmande men icke gi­

vas innebörden eller formen av en naturaförmån. Då penninglönen skall

utgöra det totala lönevederlaget vid tjänsten, böra tydligen föreskrifterna

örn tjänstebostaden närmast gå ut på utsättandet av det ersättnings­

belopp, tjänstinnehavaren skall hava att vidkännas för bostadens be­

gagnande, med eventuell bestämmelse tillika, att vid löneutbetalningen

till tjänstinnehavaren avdrag må av församlingen göras för förfallet dy­

likt ersättningsbelopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

2. Dispositionen av klockar- och organistboställena efter

bost ällsre for mens genomförande.

Sitt förslag beträffande dispositionen av klockarboställena efter genom­

förandet av en reform på hithörande förvaltningsrättsliga område har den

sakkunnige utvecklat sålunda:

Huvudproblemet vid en avveckling av jordavlöningssystemet för klockar­

na knyter sig emellertid icke till reformens inverkan på löneförhållandena

för dessa befattningshavare i och för sig utan till spörsmålet om den fram­

tida dispositionen av de så att säga ledigblivande avlöningsfastigheterna.

Det måste anses ligga synnerlig makt uppå, att denna fråga kan givas en

lösning, som i görligaste utsträckning tillfredsställer rationella krav. Förut­

sättningarna härför synas icke alldeles ogynnsamma. Man finner nämligen

lätt nog, att klockarfastigheterna representera ett publikt egendomsbestånd,

som i mångt och mycket intar en särställning inom det större komplex av

i allmän ägo befintliga fasta tillgångar, som rymmes under beteckningen

kyrklig jord. Det förefaller med hänsyn härtill, som om spörsmålet örn dis­

positionen av klockarfastigheterna skulle i det väsentliga kunna hållas fritt

från den ofruktbara problemställning, som i stort sett satt sin prägel på de

senaste årtiondenas diskussioner kring prästlönejorden. Känt är, att kloc­

karboställena representera ett fastighetsbestånd av mycket heterogen be­

skaffenhet. De förhållanden, som åskådliggöras av 1936 års enquéte rörande

dessa fastigheter, måste omedelbart giva övervägandena i dispositionsfrågan

en viss allmän huvudinriktning. Vid en jämförelse med prästlönejorden

visar det sig, att klockarlönefastigheterna äro ojämförligt fåtaligare än

prästlöneboställena — de förras antal uppgår sålunda till mindre än en

fjärdedel av de senare. Klockarlönefastigheterna utgöras härjämte genom­

snittligt av jordparceller av en långt mindre storleksordning och lägre

värdeklass än prästlöneboställena. Redan med hänsyn härtill måste kon­

stateras, att förutsättningarna för förvaltningsfrågans rationella tillrätta­

läggande måste vara för klockarfastighetsbeståndet väsentligen andra än

då det gällt motsvarande spörsmål för prästlönejordens del. Olikheten i för­

utsättningarna härutinnan framstår än starkare, då man uppmärksammar

den helt skiljaktiga rättsligt-ekonomiska ställning, som tillkommer präst­

löneboställena, i det dessa senare bilda underlag för de centralt, från kyrko­

fonden, utgående tillskotten till prästlönerna, medan klockarjordarna, då

Bihang lill riksdagens protokoll JOSS. 1 sami.

A

’r ISS.

2

19

församlingarna önska bibehålla eller nyanordna vid klockar- eller organist-

tjänsterna. Dylika kommunala markanspråk böra ock i första hand till­

godoses.

3. Vid tillkomsten år 1932 av den gällande ordningen för priistlönejordens

förvaltning gavs från statsmakternas sida det livligaste uttryck åt den

grundsatsen, att den kyrkliga jorden borde stå till förfogande för främ­

jande genom försäljning av därför lämpade jordparceller av uppkomsten av

egna hem eller mindre jordbruk. Uttryckliga bestämmelser härom infogades

också nämnda år i 1927 års s. k. kyrkliga försäljningslag.

Det kan av de statistiska uppgifterna örn klockar jordarnas storleksför­

hållanden lätt nog skönjas, att detta kyrkliga smågods, vilket till 78 å 79

procent av enheterna utgöras av fastigheter med en inägovidd icke över­

stigande tio hektar, kan antagas i betydlig omfattning väl lämpa sig för

utbud till främjande av det jordsociala ändamål, som den kyrkliga försälj­

ningslagen, enligt vad nyss framhållits, syftar till att tillgodose. Förutom

bärkraftigare egnahemsjordbruk med normalmått intill angivna areal bör

här finnas en rätt riklig tillgång till mindre lotter, lämpade att utläggas

till och bilda såväl mindre jordbruks- som bostadsegnahemslägenheter. Av

de många obebyggda, till ytvidden obetydliga jordbrukslotterna lära här­

jämte icke så få befinnas tjänliga att utbjudas till ägare av grannfastig-

heter för arrondering av dessa senare, eventuellt för utökning av s. k. ofull­

ständiga jordbruk.

4. Genomföres i den utsträckning, som befinnes möjlig och lämplig, en

disposition av klockarfastigheterna på sätt här under 1—3 angivits, kom­

mer därutöver givetvis att av dessa återstå ett — som man dock kan hava

anledning hoppas, mindre — bestånd, örn vars disposition annan anstalt

måste träffas. Detta bestånd lärer företrädesvis komma att utgöras dels av

allehanda småjordar, som vid den företagna första inventeringen icke kun­

nat givas någon aktuell användning, dels av en mindre grupp förhållande­

vis större och värdefullare gårdar. Då de förra på goda grunder måste för­

utsättas icke försvara kostnaden för någon som helst omständligare publik

fastighetsförvaltning, torde det utan varje tvivel visa sig mest praktiskt,

att desamma helt enkelt överlämnas till vederbörande församlings fria

disposition, inom de rättsliga gränser, som för kommunal egendomsförvalt-

ning i allmänhet äro utstakade. Vad åter den mindre gruppen av här ifråga­

varande mera värdefulla egendomar beträffar, måste en strängare reglerad

förvaltningsordning för dem anses motiverad. T anslutning till de jordsociala

grundsatser, som beträffande jord i allmän ägo numera mestadels upprätt­

hållas och ävenledes beträffande den kyrkliga jorden synas böra följas, torde

sistnämnda klockaregendomar böra reserveras för disposition såsom publika

arrendegårdar.

3. Den kyrkor ätt sliga innebörden av den föreslagna om­

dispositionen av boställsfastigheterna.

Beträffande den kyrkorättsliga innebörden och de närmare konsekven­

serna av det sålunda skisserade dispositionsprogrammet har den sakkunnige

vidare anfört, bland annat, följande:

Vid regleringen av den kyrkliga jordens rättsliga ställning i vårt land har

grundsatsen följts, att värdet av denna historiskt uppsamlade förmögenhet

borde oavkortat bibehållas såsom ett underlag för finansieringen av ut­

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 188.

21

manna fastighetstaxeringarna i landet kan på ett nog så lätthanterligt sätt

tjäna som grundval för ett dylikt värderingssystem och dess tillämpning.

Engångsförrättningar för fastställande av de aktuella värdena å klockar-

jordarna måste, på sätt i det föregående utvecklats, äga rum redan för er­

hållande av grundbeloppen i de nya löneregleringar, som för boställsrefor-

mens genomförande i varje särskild församling böra fastställas. Då de grun­

der, efter vilka sådana värderingar böra företagas, givetvis sammanfalla

med dem, vilka böra följas vid beräkningen av församlingarnas ansvars­

belopp gentemot de kyrkliga institutionerna, vinnes den betydande för­

delen, att samma uppskattningsresultat kan samtidigt tjäna bägge ända­

målen. Särskilda förrättningar för de kyrkligt-kommunala obligationssum-

mornas fastställande göras sålunda obehövliga.

Den i det föregående skisserade regleringen syftar till, för att än en gång

precisera dess bärande tanke, att regleringen, samtidigt med att den säker­

ställer den förnuftigaste användningen av de mestadels små och föga bär-

kraftiga klockarjordarna, på det sätt löser förvaltningsfrågan, att en publik

förvaltningsapparat för deras vård och tillsyn i stort sett göres över­

flödig. Det kan förväntas, att en avveckling av klockarboställsväsendet

efter de här uppdragna linjerna skulle av församlingarna ute i landet, vilka

hittills haft att dragas med ständiga bekymmer för dessa fasta tillgångars

författningsenliga handhavande enligt hittills gällande ordning, komma att

mötas enbart med tillfredsställelse. En oeftergivlig betingelse för att en

nyordning enligt de föreslagna riktlinjerna skall leda fram till ett effektivt

resultat ar likvisst, att en fast ordning skapas för befordrande av de initia­

tiv och åtgärder i övrigt, som av omläggningen påkallas.

4. Proceduren för reformens genomförande.

Beträffande sättet för ny lönereglerings verkställande, sedan de för bo-

ställsreformens genomförande föreslagna författningsbestämmelserna trätt

i kraft, och rörande i samband därmed ifrågakommande åtgärder med av­

seende å boställsfastigheterna har den sakkunnige anfört:

Det ligger i det här framlagda dispositionsprogrammets natur, att dess

genomförande måste förutsättas draga ut över en viss övergångstid. Till en

början är att uppmärksamma, att för den definitiva prövningen av den

blivande dispositionen av varje enskild klockarfastighet, som för när­

varande är anslagen viss befattningshavare på lön, måste avvaktas den

tidpunkt, då fastigheten av denne i laga ordning avträdes. I fråga om denna

tidpunkt har man att räkna med tvenne alternativ. Då den planerade om-

regleringen givetvis icke får företagas med förnärmande av sittande lön­

tagares rätt, har man sålunda antingen att invänta tiden för dennes av­

gång från tjänsten eller söka befattningshavarens medgivande till ett av­

träde av fastigheten dessförinnan. Den enskilde tjänstinnehavarens bered­

villighet härtill måste likväl av naturliga skäl bliva beroende på vilken löne-

fvllnad i penningar han kan påräkna i ersättning för de naturaförmåner,

han enligt den gällande löneregleringen åtnjuter. Man finner sålunda, att

den primära angelägenhet det här gäller att uppordna är lönereglerings-

frågan. Proceduren för dennas behandling synes lämpligen kunna bliva föl­

jande.

Efter det författningsbestämmelserna i förevarande ämne trätt i kraft

beordras av stiftsnämnderna, vilka enligt gällande instruktion hava att

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

23

tagas för förrättande av avträdessyn i hittills gällande ordning. För annat

fall kommer därmed att anstå till tidpunkten för tjänstinnehavarens av­

gång från tjänsten. I god tid före det boställsfastigheterna korinne att i nu

angiven ordning avträdas av sina hittillsvarande innehavare, bör en mal­

medveten undersökning igångsättas rörande fastigheternas blivande an­

vändning i anslutning till det ovan härför uppställda programmet. Härvid

måste all erfarenhet anses tala för att initiativ och andra åtgärder för en

dylik uppgifts genomförande icke splittras på flera händer utan bliva fast

förlagda hos ett sammanhållande organ. Detta organ bör av naturliga skäl

bliva stiftsnämnden. Då den tillämnade avvecklingen med hänsyn till

klockar jordarnas ställning ytterst sker i församlingarnas intresse, bör givet­

vis stiftsnämnden vid fullgörande av berörda uppgift upprätthålla en fort­

gående kontakt med den församling, som därav närmast beröres. Klart är

att prövning av de dispositionsförslag, som stiftsnämnden skall hava att

beträffande varje särskild fastighet uppgöra, i sista hand bör tillkomma

Kungl. Majit. Förutses kan åter, att upprättande av sådana förslag i mångå

fall måste taga sin tid. Och även sedan Kungl. Majit beträffande disposi­

tionen av klockarjorden inom en församling meddelat definitiva förordnan­

den, kan en längre eller kortare tid gå om, innan desamma kunna bringas

till verkställighet. Såsom ett oeftergivligt villkor uppställer sig härvid kra­

vet, att åt stiftsnämnderna, som skulle få åt sig uppdragen utredningen örn

klockar jordarnas disposition, också anförtros den — interimistiska — för­

valtningen av jordarna under avvecklingstiden. Ordningen för en sådan

förvaltning torde i huvudsak kunna lämpas efter vad som gäller för för­

valtningen av allmänna kyrkohemman. I den mån Kungl. Majits ifråga­

varande förordnanden koinme att gå ut på klockarfastighets överlämnande

till församlings fria disposition eller på sådan fastighets försäljning, kom-

me ju spörsmålet örn den så disponerade fastighetens fortsatta förvaltning

i särskild ordning att utan vidare förfalla. Kvar komme emellertid att stå

frågan örn den definitiva förvaltningsordning, som efter avvecklingens full­

ständiga genomförande lämpligen bör anordnas för de blivande publika

arrendegårdarna. Ett ståndpunktstagande till detta spörsmål synes i när­

varande läge icke erforderligt, utan torde därmed utan olägenhet kunna

anstå, till dess en allmän överblick kunnat erhållas över avvecklingens fort­

gång samt kännedom vunnits örn storleken av det fastighetsbestånd, var­

med man för en sådan förvaltningsordning skulle lia att räkna. Det kan i

detta sammanhang framhållas, att klockarfastigheternas här föreslagna pro­

visoriska hänläggande till förvaltning av stiftsnämnderna helt ansluter sig

till den anordning, som i sammanhang med förvaltningsreformen för präst-

boställena år 1932 vidtogs beträffande, bland andra, viss grupp av klockar-

fastigheter, nämligen sådana, beträffande vilka av Kungl. Majit tidigare

förordnats, att desamma .skulle utarrenderas med tillämpning av bestäm­

melserna i Kungl. Majits skrivelse till kammarkollegiet den 12 november

1858 angående utarrendering av prästerskapets annex- och mensalhemman

i Skåne, Halland och Blekinge. Genom den alltjämt gällande kungörelsen

i ämnet den 16 september 1932 (nr 429) blev sålunda föreskrivet, att den

befattning, som enligt förenämnda skrivelse dittills ankommit på läns­

styrelse och domkapitel, skulle i stället tillhöra stiftsnämnd.

Ett särskilt med den ovan föreslagna boställsreformen för klockarna sam­

manhörande rättsligt förhållande synes slutligen böra i detta sammanhang

i korthet beröras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

24

Den föreslagna anordningen, att vederbörande församling skulle iklädas

eli generell ansvarighet för klockarfastigheternas kapitalvärden, syftar ju

till att möjliggöra dessa fastigheters fria användning efter behovets krav.

Sådan ansvarighet skulle följaktligen komma att inträda dels i avseende

å de fastigheter, som komme att överlämnas till församlingarnas fria dis­

position, dels beträffande de jordar, som bleve försålda. Köpeskillingarna

för de senare böra sålunda överlämnas till vederbörande församling. Båda

dessa kategorier av klockarjord komme givetvis, efter sådana förfoganden,

att förlora sin hittillsvarande rättsliga karaktär av kyrklig jord. Ett be­

tydelsefullt ordningsintresse synes härvid böra tillgodoses beträffande de

fastigheter, vilka komme att överlämnas till församlingarnas fria förfogan­

de. Den högeligen besvärande faktor för reda och klarhet i vår publika

fastighetsförvaltning, som den svävande formella äganderättsfrågan be­

träffande den kyrkliga jorden sedan länge inneburit, synes åtminstone för

denna grupp av fastigheter böra definitivt föras ur världen. Ingen som

helst betänklighet ^synes möta mot att, i samband med att dispositions-

beslutet rörande sådan fastighet bringas till verkställighet, även den for­

mella äganderätten till fastigheten överlåtes å församlingen. Vederlaget

härför utgöres av den ansvarighet, som pålagts församlingen för fastig­

hetens kapitalvärde.

I anslutning till de huvudlinjer för en reform med avseende å klockar-

boställsväsendet, som sålunda av den sakkunnige uppdragits, har han upp­

rättat ett förslag till »lag angående särskilda grunder för klockar- och orga­

nistlöns bestämmande samt om dispositionen av bostad och jord, som bli­

vit klockare och organist på lön anslagna», vilket förslag torde få såsom

bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende (Bil. IV).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Yttranden över sakkunnigförslaget.

Av de över lagförslaget hörda myndigheterna har kammarkollegiet jäm­

väl berört frågan örn klockarjordarnas avstående till församlingarna utan

någon som helst redovisningsskyldighet. Kollegiet har emellertid, såsom av

utlåtandet synes framgå, med hänsyn till de konsekvenser för enhetligheten

i lagstiftningen rörande den kyrkliga jorden i allmänhet, som en sådan radi­

kalare reglering skulle få, underlåtit att till närmare dryftande upptaga

denna fråga. Kollegiet har, under för handen varande omständigheter, fun­

nit det upprättade lagförslaget godtagbart.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening,

som lämnats tillfälle att inkomma med yttrande över sakkunnigförslaget,

har uttalat sin tillfredsställelse över att detsamma kommit till stånd och

har förklarat sig anse förslaget i stort sett ägnat att råda bot på rådande

missförhållanden i det avseende, varom nu är fråga.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lunds stift, vilket stift, vid en jäm­

förelse med övriga, kan uppvisa det med avseende å såväl antal enheter

som dessas värden ojämförligt betydelsefullaste klockarfastighetsbeståndet,

25

hava i huvudsak anslutit sig till förslaget. Domkapitlet och stiftsnämnden

i Härnösand lia förklarat sig på det livligaste instämma i sakkunnigförslaget

och hava i anslutning härtill förordat detsamma till antagande. Stifts­

nämnden i Linköping har, i vad lagförslaget berör stiftsnämndens verksam­

hetsområde, icke funnit något att i huvudsak erinra mot förslaget. Lika­

ledes har Stockholms stads konsistorium lämnat förslagets huvudgrunder

utan erinran.

Övriga domkapitel och stiftsnämnder hava, från skilda synpunkter, fun­

nit sig böra framföra principiella anmärkningar mot lagförslaget, inne­

bärande, i några fall, ett avstyrkande av förslaget och, i andra fall, att det­

samma först efter omarbetning borde upphöjas till lag.

Även allmänna svenska prästföreningen har inkommit med ett yttrande

över sakkunnigförslaget.

I den mån jag icke i fortsättningen finner anledning återkomma till dessa

yttranden, får jag beträffande innehållet i desamma hänvisa till en inom

ecklesiastikdepartementet utarbetad sammanställning, vilken torde få såsom

bilaga fogas vid dagens protokoll (Bil. V).

Den sakkunnige har i anledning av vissa av de mot lagförslaget fram­

förda erinringarna till mig inkommit med ett skriftligt yttrande, vari han,

bland annat, anfört:

I de utlåtanden, som av domkapitlen och stiftsnämnderna avgivits över

det i september 1936 framlagda förslaget angående en avveckling av bo-

ställsväsendet vid klockar- och organisttjänster, hava framställts en del

anmärkningar, som röja en på vissa punkter rätt långt gående missupp­

fattning rörande förslagets såväl allmänna förutsättningar som dess syfte

och praktiska räckvidd. Då dessa missförstånd — på sina ställen — synas

kunna förklaras av en viss knapphändighet i den motivering, som åtföljde

förslaget, torde det vara påkallat att här göra några kompletterande för­

klaringar till belysning av de grunder, varå förslaget är fotat.

I en del av de omförmälda utlåtandena har till en början antytts, att

utfärdandet av lagbestämmelser av den innebörd, som med det föreliggan­

de förslaget ställts i fråga, skulle vara obehövligt. Man har härvid givit

uttryck åt den meningen, att ett slutligt antagande av det förslag till »lag

med vissa bestämmelser angående boställen för klockare och organister»,

som godkändes av 1932 års kyrkomöte, skulle vara ägnat att råda bot på

de olägenheter, som sedan länge visat sig förknippade med den gällande

dispositionen av dessa fastigheter. Uppfattningen är helt grundlös. Om­

nämnda lagförslag berör överhuvudtaget ej det principala spörsmål, det här

gäller att uppordna. Stadgandena däri påbjuda sålunda allenast, att alla de

mångå detaljrika bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning örn fort­

gående ekonomiska besiktningar av boställsnämnd och örn kontroll av stifts-

nämnd skola göras tillämpliga på de i regel till såväl areal som värden obe­

tydliga klockarfastigheterna, och lämnar därtill -— för de jämförelsevis få­

taliga fall att någon skogstillgång tillhör ett boställe av ifrågavarande slag

— en del föreskrifter om förvaltningen av skogen och dispositionen av dess

avkastning. Spörsmålet om klockarnas och organisternas befriande från

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 188.

27

rättsomläggning. Det ligger oek i öppen dager, att ett realiserande av en

dylik förpliktelse på intet vis skulle komma att framstå såsom någon obil­

lighet. Församlingen har genom fastighetens övertagande på sin tid erhållit

den fulla valutan för berörda förbindelse oell genom den år 1936 omsider

genomförda lagstiftningen örn kommunal fondbildning är sörjt för, att en

dylik valuta icke skall kunna av en församlings nuvarande medlemmar, till

förfång för en efterföljande generation församlingsmedlemmar, förbrukas

till utgifter för tillgodoseende av löpande behov.

I allmänna svenska prästföreningens yttrande över lagförslaget fram­

skymtar den svårförklarliga missuppfattningen, att den föreslagna »av­

vecklingen av klockarboställsväsendet» skulle syfta till eller vara liktydig

med någon slags allmän »avveckling» av de tjänstebostäder, som försam­

lingarna hittills — å klockar jord eller eljest — tillhandahållit åt sina här

ifrågavarande befattningshavare. Att antagandet är grundlöst borde, synes

det, framgå redan därav, att motiven till lagförslaget — såsom exempel

på den användning av klockar jordar, som efter de hittillsvarande boställs-

havarnas frånträdande av desamma kunde förväntas komma att aktuali­

seras — i första halld angiva sådan jords ianspråktagande till tomt, med

eventuellt tillhörande trädgårdsland, för de tjänstebostäder, sorn försam­

lingarna önska bibehålla eller nyanordna vid klockar- eller organisttjänst.

Lagförslaget bygger i övrigt på grundsatsen, att tjänstebostad skall av för­

samling anvisas innehavare av klockar- eller organisttjänst, där förhållan­

dena så kräva. Det torde ligga i sakens natur, att man vid regleringen av

denna fråga icke kan ålägga församling en längre gående förpliktelse. Fråga

i det särskilda fallet, huruvida, objektivt sett, sådant behov av tjänste-

bostads anvisande föreligger, förutsättes i lagförslaget kunna i sista hand bli

föremål för myndighets prövning. Vad beträffar de vid övergången till den

nya förvaltningsordningen faktiskt befintliga tjänstebostäderna har sålunda

vid lagförslagets uppgörande förutsatts, att frågan, huruvida en dylik

tjänstebostad allt fortfarande skall finnas anvisad vid tjänsten, i första hand

bör kunna anförtros åt vederbörande församlings eget bedömande. Det

har synts, som örn församlingarnas eget välförstådda intresse härvid skulle

innefatta tillräcklig garanti mot okloka förfoganden från församlingarnas

sida med avseende å de nu befintliga tjänstebostäderna. Därest en försam­

ling — oaktat en dylik tjänstebostad, med hänsyn till de rådande förhål­

landena på orten, kan visas vara, objektivt sett, behövlig för tjänstens

uppehållande — vidtager åtgärd för rivning av den byggnad, vari bostaden

är inrymd, eller eljest på varaktigt sätt omdisponerar bostaden för annat

ändamål, skulle församlingen nämligen riskera att snart nog, efter myndig­

hets föreläggande, nödgas med sannolikt ökade ekonomiska uppoffringar

åter iordningställa oell tillhandahålla tjänstebostad för klockaren eller

organisten.

I åtskilliga av remissyttrandena uttalas farhågor för, att ett genom­

förande av det program för klockariastigheterlias disposition, som framlagts

i det nu föreliggande förslaget, skulle resultera i en forcerad och salunda

för församlingarna oförmånlig försäljning av kloekarfastigheter. De an­

märkande myndigheterna synas härvid hava förbisett en av förslagets cen­

trala utgångspunkter, nämligen den, att den tilltänkta omdispositionen av

de ledigblivande klockarfastigheterna är avsedd att företagas tor tillgodo­

seende i första hand av förr sandi agar nas intresse nied avseende a jordarna

i fråga. Denna omdispositionens karaktär har i lagtörslaget kommit till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

28

Departe­

mentschefen.

särskilt uttryck genom anvisningen, att de förslag till fastigheternas lämp­

ligaste disposition, som skola av stiftsnämnderna underställas Kungl. Maj:t,

skola av nämnderna uppgöras efter samråd vied klockardistrikten. Tanken

pa någon slags allmän realisation till underpris av klockarfastigheter lig­

ger lagförslaget helt fjärran. Att någon dylik åtgärd ej är tillämnad fram-

j?ar. re,an av förhållandet, att de försäljningar av klockarjord, som i

lagförslaget ställas i fråga, förutsättas helt falla inom ramen för bestäm­

melserna i kyrkliga försäljningslagen. Enligt denna lag skall vid försälj­

ning av kyrklig jord i första hand iakttagas, att vederlaget svarar mot jor­

dens värde enligt i orten gängse skäligt pris.

En betydelsefull fråga må vidare i detta sammanhang beröras.

Av några domkapitel och stiftsnämnder har mot lagförslaget framställts

den anmärkningen, att kostnaderna för det tillämnade värderingsförfaran-

det kunde befaras bli så betydande, att en stor del av klockarjordarnas av­

kastning konime att ga at för berörda kostnaders täckande. Församlingarna

.

härigenom att fa vidkännas väsentliga uppoffringar. Myndigheterna

i fråga.vilja härmed tydligen göra gällande, att församlingarna genom dessa

värdenngsförrättningar komme att asamkas större förvaltningsutgifter än

som regelrätt \ ore förbundna såväl med den för närvarande stadgade för-

valtningsordningen som med den förvaltningsordning, som bleve gällande,

därest 1932 ars i det föregående omförmälda författningsförslag bleve upp­

höjt till lag. Det rätta sakförhållandet är det motsatta. Båda de här sist

berörda förvaltningssystemen förutsätta en fortgående myndighetskontroll

över alla, även de obetydligaste, av klockarfastigheterna genom periodvisa,

tätt återkommande ekonomiska besiktningar, varvid en mångfald förhål­

landen skola av förrättningsmännen undersökas och bedömas. Ett av

huvudsyftena med de i det nu föreliggande lagförslaget upptagna värde-

ringsåtgärderna är just — på sätt ingående framhållits i de förslaget åtföl­

jande motiven — att i de allra flesta fallen göra en dylik kontroll med där­

med förbundna periodvis återkommande besiktningsförrättningar för fram-

tiden obehövlig. De tilltänkta värderingsförrättningarna representera en­

gångsåtgärder. Då intet skäl föreligger för antagandet, att kostnaden för

en dylik engångsförrättning skall komma att överskrida den utgift, som

nu regelrätt drabbar en församling för ekonomisk besiktning, säger det sig

självt, att den utgift, värderingsförrättningen komme att draga, i det långa

loppet komme att motsvaras av en mångfaldigt större kostnadsbesparing.

Örn det angelägna i att omsider fa till stånd en avveckling av jordavlö­

ningssystemet jämväl vid landets klockar- och organisttjänster kunna icke

råda några delade meningar. Med hänsyn till de på sina håll svårartade

olägenheter, som visat sig förbundna med upprätthållandet intill nu av

denna otidsenliga avlöningsform, framstar behovet av en nyreglering på

förevarande punkt i avlöningsväsendet för här berörda befattningshavare

såsom trängande. På sätt jag tidigare redogjort för har spörsmålet om en

allmän nyordning av tjänstgörings- och avlöningsförhållandena för kloc­

kare och organister sedan länge varit föremål för omfattande utredningar,

utan att linjerna för en eventuell lösning av dessa frågor i deras vidare sam­

manhang ännu kunna sägas ligga klarlagda. Det har emellertid visat sig,

att en fristående reform i boställsfrågan låter sig väl genomföra, utan att

därigenom behandlingen och den slutliga prövningen av det större löne-

och organisationsspörsmålet föregripes. Man har i själva verket att räkna

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ISS.

29

med att en dylik behandlingsordning skall visa sig ägnad att positivt främja

en praktisk lösning av det större komplex av spörsmål, som här påkallar

uppmärksamhet från lagstiftningens sida. Jag förordar fördenskull, att

boställsfrågan för klockare och organister nu utan vidare tidsutdräkt upp­

tages till ett avgörande.

Riktlinjerna för den framtida dispositionen av klockarfastigheterna,

sådana dessa riktlinjer uppdragits i lagförslaget, synas mig vara i det allt

väsentliga ändamålsenliga. Utgångspunkten för den föreslagna regleringen

i förevarande hänseende har varit det utan varje tvivel riktiga bedömandet,

att det ifrågavarande fastighetsbeståndet, såsom helhet betraktat, icke

lämpar sig för att inläggas under något omständligare publikt förvaltnings­

system med den ofruktbara kostnadsbelastning, som i många fall måste

vara därmed förbunden, och den relativa ofrihet, då det gäller fastighets-

enheternas praktiska användning, som vid ett dylikt system svårligen kan

undvikas. Förslagets grundtanke är den, att huvuddelen av de fastighets-

parceller, det här gäller, må kunna omhändertagas av de kyrkliga kommu­

nerna för tillgodoseende av menigheternas särskilda behov under sådana

former, att dispositionsfriheten framstår ej blott som ett sken utan som en

praktisk realitet. En reglering av denna innebörd har gjorts möjlig genom

upptagandet i den föreslagna lagstiftningen av bestämmelser örn vissa upp­

skattningar för fastställande av de särskilda boställsfastigheternas kapital-

och avkastningsvärden samt om en vederbörande församling tillförbunden

generell ansvarighet för de penningbelopp, som bomme att framgå vid be­

rörda värderingar. I förslaget ha härjämte upptagits bestämmelser om en

»markegångssättning» — genom »obligationsbeloppens» omräkning i areal­

enhet åkerjord — varigenom dessa kommunala obligationers värdebestän­

dighet komme att bliva på ett verksamt sätt garanterad. Den intresse­

splittring av såväl formellt rättslig som ekonomisk innebörd, som sedan

länge består med avseende å den kyrkliga jorden och dess användning, har,

som bekant, i lagstiftningen i övrigt på ifrågavarande område avsatt be­

svärande spår i en långt driven inveckling av den hithörande förvaltningen.

Det synes mig uppenbart, att den för dispositionen av klockarfastigheterna

nu föreslagna regleringen — även örn den icke, såsom givetvis från enbart

praktiska synpunkter varit eftersträvansvärt, nu förmått göra rent bord

med de å detta publika fastighetsbestånd i dess egenskap av kyrklig jord

vilande formellt-rättsliga servituten — i allt fall möjliggör ett verksamt

nedbringande av de därmed förbundna olägenheterna. På grund härav och

då de anmärkningar på några grundläggande punkter i förslaget, som fram­

förts av vissa av de kyrkliga myndigheterna, synas mig, även där de ej helt

föranletts av missförstånd, hava blivit av förslagsställaren på ett bindande

sätt bemötta, tvekar jag icke att i huvudsak tillstyrka förslagets godkän­

nande. Härmed förfaller givetvis tanken på att begränsa regleringen av

hithörande rättsförhållanden vare sig på sätt, som avsetts med det till 1932

års kyrkomöte framlagda förslaget, eller såsom eljest av vissa av remiss-

myndigheterna ifrågasatts.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

31

Mot bestämmelserna i sakkunnigförslaget, såvitt detta reglerar veder­

börande församlingars ställning till de klockarfastigheter, vilka efter Kungl.

Maj:ts bestämmande konune att förklaras skola bibehållas såsom publika

arrendegårdar, ha — särskilt av stiftsnämnden i Växjö — framförts en del

kritiska erinringar. I sådant hänseende har huvudsakligen erinrats, att, då

enligt förslaget församling, som här är i fråga, skulle, å ena sidan, hava att

för varje fall själv svara för den å fastigheten belöpande boställsräntan

men, å andra sidan, allenast bliva berättigad uppbära den verkliga, av

fastigheten i stiftsnämndens förvaltning fallande behållna årsavkastningen,

en dylik församling komme att stå i ansvar för resultatet av en fastighets­

förvaltning, vilken den själv icke hade möjlighet att påverka. I den män

den verkliga boställsavkastningen komme att nedgå under boställsräntan,

en eventualitet, som enligt stiftsnämndens förmenande lätteligen kunde

komma att inträffa, komme församlingen att tillskyndas förlust.

Riskerna för att vederbörande församlingar i här berörda fall skulle bliva

ekonomiskt lidande synas mig väl i det hela icke vara särdeles stora. Jag

vill sålunda erinra om att de uppskattningar av boställskapital och avkast-

ningsprocent, som enligt förslaget skola äga rum, givetvis böra företagas

med all tillbörlig försiktighet. Vad särskilt de publika arrendegårdarna be­

träffar, vilka komma att förbliva under stiftsnämndernas förvaltning, anser

jag de framförda farhågorna i förevarande hänseende väsentligt överdrivna.

En annan uppfattning innebure en misstro mot dessa nytillskapade fastig-

hetsförvaltande myndigheters sakkunskap och intresse för sina ämbetsupp-

gifter, vilken jag med kännedom örn ifrågavarande myndigheters hittills­

varande verksamhet icke kan dela.

Jag har likafullt funnit mig sakna anledning motsätta mig en sådan änd­

ring i sakkunnigförslaget, att full garanti skapas mot ekonomiska förluster

för församlingen i nu anmärkta hänseende. Nu angivna syfte tillgodoses

enklast och rationellast på det sätt, att berörda fastigheter förklaras skola

disponeras — för kyrkofondens räkning — på sätt som gäller för allmänna

kyrkohemman samt att vederbörande klockardistrikt beredes fullt vederlag

för fastighetens avkomst genom att årligen ur kyrkofonden till distriktet

utanordnas ett belopp motsvarande den för fastigheten gällande boställs­

räntan. Med en sådan anordning vinnes härjämte den speciella fördelen, att

klockardistriktet får sig säkerställd en jämn — allenast med jordvärdet i

orten fluktuerande — årlig inkomst från fastigheten, ett intresse, som sär­

skilt vid boställsfastigheter med skogstillgång för avsalu är vanskligt att

eljest behörigen tillgodose. Därest den av mig sålunda förordade ändringen

i förslaget godkännes, bör givetvis även den ändring däri vidtagas, att an­

svarigheten för boställskapital för fastighet, varom här är fråga, förklaras

skola ankomma å kyrkofonden i stället för å församlingen.

Den ändring i sakkunnigförslaget, som jag sålunda funnit mig böra vid­

taga i avseende å förvaltningsformen för här sist berörda klockarfastig-

Kungl. Marits -proposition Nr 188.

2

§.

Den sakkunnige har beträffande stadgandena under denna paragraf an­

fört:

Paragrafen upptager vissa allmänna bestämmelser avseende den värde­

uppskattning, som de fasta lönetillgångarna vid klockartjänst skola för

boställsreformens genomförande undergå. Den karaktär, som från rättslig

synpunkt må tillkomma de bostadslägenheter i även för andra ändamål

disponerade byggnader å till klockartjänsten ej hörande jord, såsom i för­

samlingshus och sockenstugor, vilka på många orter äro anvisade åt kloc­

kare, torde i det hela vara osäker. Praktiska skäl synas i allt fall bjuda, att

sådana bostadslägenheter lämnas utanför det uppskattningsförfarande, som

här, för de egentliga »klockarbolen» ävensom för lönejordarna, bör äga rum.

Att likvisst en omreglering av löneförhållandena — här av företrädesvis

formell innebörd — bör företagas även vid de klockartjänster, vid vilka

dylika bostadslägenheter äro åt klockare upplåtna, följer av de under 1

och 3 §§ föreslagna bestämmelser.

I anslutning till vad jag härförut anfört i avseende å vid klockar- eller or­

ganisttjänst uppsamlade fondmedel bör även ifrågavarande slag av medel

bliva föremål för uppskattning för bestämmande av »boställskapital» och

»avkastningsprocent». De skäl, som av den sakkunnige anförts för att bo­

stadslägenhet, som enbart utgöres av en lägenhet (våning) i fastighet, vilken

icke i sin helhet tillhör tjänsten, bör uteslutas från sådant uppskattningsför­

farande, hava synts mig bärande.

Vad i övrigt beträffar den förevarande paragrafens innehåll, har jag till

vinnande av större överskådlighet och klarhet låtit i paragrafen sammanföra

alla för förståelsen av de nya lagbestämmelserna erforderliga legaldefinitio­

ner. I paragrafen hava sålunda intagits definitioner såväl för beteckningarna

klockardistrikt, lönefastighet, lönefond och klockarhemman som för beteck­

ningarna boställskapital och boställsränta.

3 och 4 §§.

I fråga örn stadgandena i förevarande paragrafer har av den sakkunnige

anförts, bland annat, följande:

Syftet med och innebörden av de under förevarande paragrafer upptagna

stadganden torde i den tidigare lämnade framställningen rörande reform­

förslagets huvudgrunder vara tillräckligt belysta. Med avseende å avfatt­

ningen av 3 § må allenast påpekas, att såsom lönetillgång vid viss klockar­

tjänst kunna finnas anslagna två eller möjligen flera särskilda fastigheter,

för vilka sålunda, var för sig, i paragrafen angiven »boställsränta» kommer

att bliva gällande. Till grund för lönesättningen enligt paragrafen bör tyd­

ligen i sådant fall läggas summan av de för de särskilda klockarfastigheterna

uträknade boställsräntorna.

Mot lagförslagets ståndpunkt beträffande skyldighet för församling att,

där förhållandena så kräva, tillhandahålla tjänstebostad för innehavare av

klockar- eller organisttjänst hava i några av remissutlåtandena framförts

Ilihang till riksdagens 'protokoll 1938. 1 sami. Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

33

Departe­

mentschefen.

3

35

höra flera lönefastigheter, belägna inom en och samma församling, eller

vid tjänsten finnas lönefonder, härrörande av skilda fastigheter i en för­

samling, det icke torde finnas anledning att vid boställskapitals och avkast-

ningsprocents fastställande uppehålla skillnaden i ursprunget. För löne-

fåstigheterna uppskattade saluvärden eller för lönefonder beräknade ka­

pitalvärden synas i dylika fall, efter dessa värdens omräkning i åkerareal,

utan olägenhet kunna sammanräknas till ett gemensamt boställskapital och

avkastningsprocenten för detta uträknas på grundval av summan av för

fastigheterna uppskattad årsavkastning eller för lönefond beräknad års­

ränta.

5—8 §§.

Till bestämmelserna i förevarande paragrafer har den sakkunnige läm­

nat följande närmare motivering:

I samband med stiftsnämndens övertagande av klockarfastigheternas

förvaltning böra, såsom redan i det föregående antytts, avträdessyner i hit­

tills gällande ordning företagas för fastställande av dittillsvarande boställs-

havares, respektive församlings ansvarighet för fastigheterna till byggnader

och hävd. I den allmänna motiveringen för det föreliggande förslaget har

framhållits, att huvudgrunderna för den till stiftsnämnderna hänlagda

interimistiska förvaltningen av klockarfastigheterna lämpligen synas kunna

i det stora hela anslutas till de bestämmelser, som gälla för de allmänna

kyrkohemmanen. Härvid måste dock komma i fråga vissa avvikelser, som

betingas därav, att förvaltningen äger rum för vederbörande församlings

räkning. Vad angår kostnad för byggnad och underhåll vid fastigheterna

till den del de under stiftsnämndernas förvaltning komma att upplåtas på

arrende, lär sådan kostnad böra i sista hand bäras av fastighetens avkast­

ning. Härvid torde dock stiftsnämnderna böra bemyndigas att av omhän­

de rhavda kyrkofondsmedel förskjuta för kostsammare byggnads- och under­

hållsarbeten nödiga belopp mot återredovisning till fonden därav med ränta

inom lämpliga, med hänsyn till omständigheterna avpassade terminer.

De fastigheter eller delar av fastigheter, som enligt de i förevarande

paragraf upptagna bestämmelserna förutsättas skola komma att övertagas

av vederbörande församling, komme att utgöras dels av sådana fastigheter

eller områden, vilka redan vid lagens ikraftträdande disponeras för särskilda

kommunala behov, dels av sådana, som för dylikt ändamål ytterligare

behöva tågås i anspråk, dels slutligen av sådana fastighetsenheter, för vilka

annat lämpligare dispositionsalternativ icke erbjudit sig. Enligt förslaget

skall för här berört fall äganderätten till fastigheten, där sådan rätt icke

kan visas redan tillkomma församlingen, överlåtas å denna. Vederlaget här­

vid utgöres av den i 7 § stadgade ansvarighet flir »boställskapital» och

»boställsränta», vartill församlingen genom fastighetens övertagande blir

bunden. Det må framhållas, att cn överlåtelse ä församling av klockar-

fastighet under här föreliggande förutsiittningar och på de i lagförslaget

upptagna villkor helt faller inom ramen för den åt Kungl. Majit i kyrkliga

försäljningslagen härutinnan givna befogenhet. Jämlikt 2 § i sistnämnda

lag är sålunda såsom en särskild förutsättning flir utbyte eller försäljning av

kyrklig jord upptaget det fall, att sådan jord på grund av särskilda om­

ständigheter befinnes icke lämpligen böra bibehållas för sill ändamål. lie­

Kungl. Maj.ts proposition Nr 188.

37

såsom publika arrendegårdar, klockarhemmanen, dels ock behandlingen av

lönefonder, som ingå bland avlöningstillgångarna vid klockar!;]'anst. I av­

seende å den rättsliga ställning, som komme att intagas av klockarhemma­

nen, vill jag här blott ytterligare fästa uppmärksamheten på att, då av-

komsten av dessa fastigheter, i likhet med vad som gäller beträffande de

allmänna kyrkohemmanen, tillföres kyrkofonden, denna åtgärd icke inne­

bär någon indragning i vedertagen mening till samma fond av ifråga­

varande lönefastigheter eller deras avkomst. Då kyrkofonden skall ha att

årligen till vederbörande klockardistrikt gälda den för klockarhemmanet

bestämda boställsräntan, framstår regleringen på denna punkt, sakligt sett,

såsom en inlösen av fastigheten för fondens räkning, en inlösen, som moti­

veras av fastighetens användning och för vilken kyrkofondens föreslagna

ansvarighet för boställskapitalet utgör vederlag.

I avseende å den i 8 § 1 mom. stadgade förpliktelsen för vederbörande

församling att till klockarlönen tillskjuta ett mot boställsräntan svarande

belopp torde för sådana fall, då klockardistriktet består av två eller flera

församlingar och fastställt boställskapital helt utgöres av eller eljest i sig

innefattar värde av bostadsbyggnad, som efter ny lönereglering skall dispo­

neras såsom tjänstebostad vid klockarbefattningen, böra i den efterföl­

jande administrativa regleringen meddelas vissa närmare föreskrifter. Över­

tager distriktet med äganderätt bostadsbyggnad, som här avses, erfordras

visserligen ej någon särskild reglering utöver här angivna lagstadgande.

Skulle åter distriktet endast vara villigt att övertaga dispositionsrätten

till byggnaden, bör den tillskottspliktiga församlingen vara berättigad att

i stället för att i penningar erlägga den del av boställsräntan, som å sådan

byggnad belöper, fullgöra denna betalningsskyldighet genom dispositions­

rättens upplåtande till distriktet.

Enligt 8 § 2 morn. i sakkunnigförslaget skulle det tillkomma Kungl.

Majit att, där boställsränta vid viss klockartjänst icke behövde i sin helhet

tagas i anspråk för klockarlönens bestridande, bestämma rörande disposi­

tionen av överskottsmedlen. Jag erinrar om att sådant överskott kan upp­

komma ej blott i följd av domkapitlets bestämmande, på sätt i 3 § avses,

utan även annars på grund av boställskapitalets fluktuerande värde. Viss

justering av stadgandet har med hänsyn härtill vidtagits. Jag framhåller

likväl, att de fall, då överskott, som här avses, kan tänkas uppstå, icke

kunna förväntas bliva många. I anledning av därom framställda erinringar

i vissa remissutlåtanden har jag emellertid låtit, i syfte att närmare pre­

cisera de ändamål, för vilka medel av ifrågavarande slag böra få tagas i an­

vändning, vidtaga viss jämkning i bestämmelsens avfattning.

9 §.

I avseende å bestämmelserna under förevarande paragraf har av den sak­

kunnige anförts, bland annat, följande:

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 188.

38

Departe­

mentschefen.

För den i 9 § angivna uppskattning av klockarfastighets beräkneliga salu­

värde ävensom av värdet av dess behållna årsavkastning lära vissa närmare

anvisningar böra meddelas i administrativ ordning.

Uppskattningen lärer böra avse klockarfastigheten i laggillt skick med

hänsyn till fastighetens förhandenvarande utnyttjande såsom avlönings-

tillgång vid klockar tjänsten eller sålunda med utgående från att vid upp-

skattningstillfället förefintliga brister å jord, bebyggelse, hägnad eller annat,

som till fastigheten hör, skola i vederbörlig ordning botas eller ersättas.

Det lär böra ankomma på stiftsnämnden att föranstalta om uppskatt­

ning, som här avses. Uppskattningen torde böra förrättas av vederbörande

boställsnämnd, inom vars tjänstgöringsområde klockarfastighet är belägen,

eller, där stiftsnämnden med hänsyn till fastighetens mindre betydenhet

prövar sådant lämpligen kunna äga rum, av ordföranden i denna boställs­

nämnd.

Erfordras för uppskattningen biträde av lantmätare eller av eljest sak­

kunnig person, bör stiftsnämnden äga på framställning av boställsnämndens

ordförande därom förordna. För värdering av klockarfastighet tillhörande

skog och skogsmark samt avkastning därav synes dock, då särskild utred­

ning härför kräves, nödigt biträde vid uppskattningen böra lämnas av

vederbörande revirförvaltare.

Kostnaderna för uppskattningen, inbegripet kostnad för av stiftsnämn­

den förordnat särskilt biträde, synas böra i den ordning, som gäller för be­

stridandet av avlöningsförmånerna vid klockartjansten, gäldas omedelbart

av det klockardistrikt, vartill tjänsten hör.

Såsom den värdebeständiga valuta, vari klockarfastigheternas saluvärden

skola efter omräkning utsättas, föreslås, i anslutning till vad härom i den

allmänna motiveringen anförts, viss i hektar eller motsvarande lägre yt­

enhet angiven areal åker av högsta inom orten förekommande godhetsklass

vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd. Det

kan mot förslaget i denna del givetvis invändas, att med en så beskaffad

realvärdesättning den särskilda värdestegring, som en klockarfastighets

skogstillgångar eller densamma tillhöriga tomtmarksområden kunna tän­

kas undergå, ej omedelbart kommer till uttryck i det för fastigheten fast­

ställda boställskapitalet och alltså eventuellt icke i detta realvärde helt till-

varatages. Kraven på ett »markegångssystem» vid klockarfastigheternas

uppvärdering torde dock rimligen icke få ställas för höga, så att systemet

otillbörligen kompliceras. Från praktisk synpunkt lärer ock den här före­

slagna omvärderingen enbart i jordbruksjord framstå såsom för ändamålet

fullt tillräckligt effektiv. Densamma måste ju i allt fall förutsättas inne­

bära ett verksamt skydd mot ett successivt sjunkande penningvärde.

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.

De tillägg, som jag funnit nödigt foga till bestämmelserna under före­

varande paragrafer i sakkunnigförslaget, avse den särskilda uppskattning

av förefintliga lim('fonder och avkastningen därav, som jag, på sätt fram­

går av mitt tidigare ställningstagande till förslaget, ansett mig böra för­

orda. Vad angår beräkningen av fondavkastning, varom här är fråga, har

det synts mig lämpligast och ledande till största möjliga förenkling i till­

vägagångssättet, att sådan avkastning beräknas till den procent av löne­

fonds uppskattade värde, som vid tiden för uppskattningen skall till-

39

lämpas i avseende å prästlönefond vid beräkning av tillskott till pastorats

prästlönekostnader. För närvarande utgör denna procentsats, enligt Kungl.

Maj:ts kungörelse den 11 september 1936 nr 509, tre och en halv.

Vad av den sakkunnige i övrigt anförts beträffande här ifrågavarande

uppskattningsförrättningar föranleder från min sida ingen erinran. Av vikt

är att uppmärksamma, att den värdeuppskattning av lönefastigheterna,

som här avses, blir en engångsåtgärd. Betydelsefullt blir likaledes att tillse,

att utredningen rörande lönefastighetens laggilla skick vid tiden för för­

rättningen — enkannerligen i avseende å fastighetens byggnadsbestånd —

icke fullföljes längre än som av sakens natur i varje fall betingas. Känt är

nämligen, att ett fastställande härav, särskilt där vederbörande församling

egenrådigt förfogat över fastigheten och i samband därmed vidtagit föränd­

ringar i avseende å bebyggelsen, kan vara förbundet med vissa vansklig­

heter. Såsom regel synes härvid vara tillfyllest, att upplysning örn fastig­

hetens lagenliga byggnadsbestånd sökes i instrumentet över den syneför­

rättning, som senast företagits å fastigheten.

Några remissmyndigheter lia riktat anmärkningar mot förslaget dels i

anledning därav, att vederbörande revirförvaltare — och ej stiftsjägmästa-

ren — förutsatts skola medverka vid uppskattning av lönefastighets

skogstillgång, dels beträffande förslaget, att kammarkollegiet skall utgöra

särskild instans för prövning av besvär över stiftsnämnds beslut rörande

fastställande av boställskapital och avkastningsprocent. Anmärkningarna

synas mig vara helt obefogade. Att revirförvaltaren och ej stifts jägmästa­

ren anförtros omförmälda uppgift att biträda vid skogsvärderingen följer

givetvis därav, att dessa fastigheters skogar alltjämt vid tiden för den

ifrågavarande förrättningen kvarstå under skogsstatens vård och förvalt­

ning och att följaktligen revirförvaltaren måste antagas besitta en förhands-

kännedom om skogen, som icke kan hos stiftsjägmästaren förutsättas. Till

stöd flir lämpligheten, att kammarkollegiet insättes såsom besvärsinstans i

mål av här omförmäld beskaffenhet, behöver jag blott erinra örn den cen­

trala ställning detta ämbetsverk enligt gällande lagbestämmelser intager

vid handläggningen av ärenden rörande försäljning av kyrklig jord.

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

10

§.

Den sakkunnige har härvid anfört:

Då för klockarboställe beräknat saluvärde enligt stadgandet i 9 § 2 mom.

skall omräknas i areal åkerjord samt då i sådan valuta uttryckt boställs­

kapital jämlikt bestämmelsen i 10 § skall i sin tur omräknas i penningar,

skall detta ske på grundval av de vid senast verkställda allmänna fastig­

hetstaxering tillämpade enhetsvärdena för motsvarande ägoslag. Den först­

nämnda av dessa räkneoperationer skall ankomma på stiftsnämnden och

blir en engångsåtgärd. Den senare omräkningen skall klockardistriktet hava

att företaga vid uppgörande av såväl den första som sedermera inträffande

löneregleringar enligt förevarande lag.

Departe­

mentschefen,

Departe­

mentschefen,

I anslutning till vad jag tidigare härom framhållit, har jag funnit denna

paragraf, som allenast upptager vissa för lagregleringen icke konstitutiva

procedurföreskrifter, böra ur lagförslaget utgå. Såsom nummer 10 i para­

grafföljden bör i dess ställe upptagas lagförslagets 11 §.

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

11

§•

Sedan förslagets bestämmelser under denna paragraf överflyttats till det

ledigblivna paragrafrummet 10, har jag härunder i stället låtit införa ett

stadgande i syfte att, för vissa undantagsfall, möjliggöra en revision i sär­

skild ordning av värden, som genom eljest laga kraft ägande beslut fast­

ställts för boställskapital och avkastningsprocent.

På sätt jag anfört vid granskningen av bestämmelserna under 9 § kunna

fall tänkas förekomma, där vid uppskattningsförrättning jämlikt denna pa­

ragraf viss svårighet förelegat att bedöma omfattningen och beskaffenheten

av fastighets lagenliga byggnadsbestånd. Det lär härvid kunna inträffa, att

de förutsättningar i förevarande avseende, varmed man vid boställskapita-

lets och avkastningsprocentens fastställande räknat, sedermera — exempel­

vis genom det avgörande, som träffats vid den efterföljande avträ-

dessynen, — befinnas vara oriktiga. Likaledes kan tänkas, att till grund

för berörda värden legat sådana felaktiga uppgifter beträffande fastighetens

ägo vidd, att värderingsresultatet därigenom blivit i avsevärd mån påverkat.

Möjlighet till en efterföljande korrigering av uppskattningsvärdena synes, i

fall som här avses, icke böra saknas.

I några remissyttranden har framförts en erinran mot sakkunnigförsla­

gets reglering i avseende å vederbörande församlingars ansvar för uppskat­

tat boställskapital och för boställsräntan för lönefastigheter, som under

stiftsnämndens interimistiska förvaltning bleve försålda. Anmärkts har

sålunda, det ingen garanti förelåge, att köpeskillingen uppginge till boställs-

kapitalets värde. Vederbörande församling kunde i sådant fall bliva skyldig

att svara för större kapital än den mottagit. Ehuru det med fog kan an­

tagas, att ett medgivande av Kungl. Maj:t till föryttring av en löne-

fastighet till underpris på sätt här förutsatts icke — i allt fall ej annat än

i rent undantagsfall — skulle komma att lämnas, har jag funnit mig kunna

förorda, att vederbörande församlingar även i här berört fall helt säker­

ställas för varje möjlighet till förlust.

Ytterligare ett fall, därvid församling kan tänkas kunna åsamkas för­

lust i följd av att boställskapitalet måst fastställas, innan avvecklingen

med avseende å till tjänsten hörande lönefastighet kunnat slutföras, har

jag ansett böra i förevarande samband bliva föremål för särskild reglering.

Då klockare eller organist vid ikraftträdande av lönereglering enligt den

i lagen avsedda nya ordningen skall frånträda lönefastighet, vilken befatt­

ningshavaren därförut innehaft under boställsrätt, bör givetvis, såsom jag

även tidigare berört, avträdessyn enligt nu gällande föreskrifter äga rum

41

för fastställande av den ansvarighet beträffande lönefastighetens bygg­

nad och underhåll, som hittills ålegat boställshavaren. Vid sådan syn

torde stiftsnämnden, såsom företrädare för lönefastigheten under avveck-

lingstiden, lämpligen böra intaga ställningen såsom tillträdare. Vid synen

utdömd ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastigheten

lärer fördenskull i första hand böra uppbäras av stiftsnämnden. Då emel­

lertid lönefastighetens för boställskapitalets bestämmande beräknade salu­

värde uppskattats med hänsyn till fastighetens laggilla skick, måste den vid

den efterföljande avträdessynen utdömda ersättningen hava blivit vid bo­

ställskapitalets fastställande förutbedömd och i boställskapitalet inräknad.

Följaktligen skall influten sådan ersättning i sinom tid för lönefastighet,

som ej skall utgöra klockarhemman, av stiftsnämnden redovisas till veder­

börande församling, som är för boställskapitalet ansvarig. Visar det sig da

sedermera, att den förutvarande boställshavaren, vilken adömts ersätt­

ningen, eller dennes rättsinnehavare är oförmögen att — helt eller delvis

— gälda ersättningen, beredes tydligtvis församlingen därigenom en för

framtiden bestående årlig förlust, därest icke möjlighet gives att i efter­

hand med hänsyn därtill omreglera boställskapitalet.

Den ersättning för bristande byggnad och underhåll å lönefastighet, var­

om här varit fråga, kan säkerligen i åtskilliga fall — och även utan att

vanvård därvid kan läggas boställshavaren till last — komma att uppgå

till så betydande belopp, att utgivandet därav, oavsett boställshavarens

större eller mindre betalningsförmåga, måste komma att vid en jämförelse

med de av boställshavaren åtnjutna löneinkomsterna te sig såsom för honom

oskäligt betungande. Den obillighet, som ett indrivande av dylika höga

syneersättningar alltid kommer att innebära, torde i månget fall ytter­

ligare skärpas i betraktande av den förhållandevis låga lönenivå, som för

dessa befattningshavare merendels föreligger. Med hänsyn härtill har jag

ansett lämpligt, att Kungl. Maj:t förbehålles befogenhet att efter skälig-

hetsprövning medgiva avträdande boställshavare nedsättning i sådan hans

ersättningsskyldighet, som här avsetts, eller att i undantagsfall befria

boställshavaren därifrån. Jag vill här erinra örn att en likartad förmån

medgavs biskoparna vid den för dem år 1930 beslutade avlöningsreformen.

Avvecklingen av biskoparnas dittillsvarande boställsinnehav förbands näm­

ligen då med, bland annat, befogenhet för Kungl. Majit att från den förut­

varande biskopslöneregleringsfonden utlämna lån eller bidrag åt biskop

eller biskops rättsinnehavare till gäldande av kostnad, som uppkommit

på grund av den biskopen såsom boställshavare enligt förut gällande be­

stämmelser åvilande byggnadsskyldigheten. Medgives Kungl. Majit nu med

avseende å klockarna och organisterna sådan befogenhet, som jag här före­

slagit, förutsätter detta givetvis även möjlighet för Kungl. Majit att i

samband därmed förordna örn den jämkning av fastställt boställskapital

och av den för boställskapitalet gällande avkastningsprocenten, som på­

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 18S.

Departe­

mentschefen.

kallas i följd av att församlingen går miste om vid avträdessynen utdömd

byggnads- eller husröteersättning.

Enligt de stadgande^ som jag, i anslutning till vad jag här anfört, låtit

under förevarande paragraf införa, skall alltså en efterföljande korrigering

av värdena för boställskapital och avkastningsprocent — dels på äv veder­

börande församling eller, i visst fall, av klockardistriktet därom gjord fram­

ställning, dels i fall, som här ovan sist berörts, utan särskild framställning

— kunna under i paragrafen angivna förutsättningar efter prövning av

Kungl. Majit äga rum.

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

12

§.

Under denna paragraf har i sakkunnigförslaget intagits vissa bestämmel­

ser rörande dispositionen av sådana, från tid före lagens tillämpning beträf­

fande viss klockar- eller organisttjänst uppsamlade kapitalmedel, som i mitt

förslag, för vilket jag härförut redogjort, betecknats såsom lönefonder. God­

kännas de bestämmelser beträffande behandlingen av ifrågavarande slag av

medel, som jag i det föregående förordat, böra de här berörda stadgandena i

sakkunnigförslaget utgå. — Förslagets 13 § bör härefter i stället erhålla

nummer 12.

13 §.

I fråga örn stadgandet i förevarande paragraf har den sakkunnige anfört,

bland annat, följande:

I avseende å de administrativa bestämmelser, som skulle komma att

erfordras för den föreslagna lagens tillämpning, hava i 1 § särskilt angivits

bestämmelser rörande ordningen för lönereglerings företagande och blivande

tillämpning. Härom synes behövligt att i detta sammanhang ytterligare

framhålla följande.

Med bestämmelserna i 1 § åsyftas, att lönereglering först generellt före­

tages vid alla de ifrågakommande klockartjänsterna, så att de nya grunder

för lönens bestämmande, som den föreslagna lagen upptager, komma att

överallt vinna tillämpning. Som emellertid reglerna för uträkningen av bo-

ställsräntan innebära, att dennas värde fluktuerar med värdet av den åker­

areal, vari det till grund för boställsräntan liggande boställskapitalet är

utsatt, erfordras även — med hänsyn till boställsräntevärdets betydelse ej

mindre, enligt 3 §, för klockarlönens bestämmande, än även, enligt 8 §, för

bestämmandet av församlings särskilda bidragsskyldighet för klockarlönens

bestridande — att enligt lagen en gång uppgjord lönereglering tid efter

annan förnyas vid sådan tjänst, för vilken boställskapital finnes fastställt.

Det till grund för bestämmandet av boställskapitalets värde liggande s. k.

enhetsvärdet för åkerareal blir för en var ort till sin storlek bestämt vid de

för närvarande vart femte år inträffande allmänna fastighetstaxeringarna.

Föreskrifter om uppgörande av förslag till dylika enhetsvärden samt om

dessa värdens upptagande i särskild, inom beredningsnämnden vid allmän

fastighetstaxering för varje kommun upplagd längd återfinnas i gällande

taxeringsförordning 59 § 1 mom. och 62 § 4 mom. Örn deras tillämpning

43

vid fastighetstaxeringen stadgas ytterligare i anvisningarna till 9 § kom­

munalskattelagen, punkt 1. — För att dessa värden må kunna för i före­

varande lagförslag angivna syften bli lätt tillgängliga för såväl stiftsnämnd

som vederbörande klockardistrikt, torde visa sig lämpligt, att länsstyrel­

serna åläggas införa desamma, i erforderlig utsträckning, i länskungörel-

serna. Sådant kungörande skulle givetvis dock krävas blott det år allman

fastighetstaxering inträffar och bör då ske omedelbart elter det fastighets-

prövningsnämnden avslutat sitt arbete för året samt avse de eventuellt

justerade värden, som av prövningsnänmden tillämpats. Vederbörande

stiftsnämnd synes böra härför meddela länsstyrelse uppgift å de kommuner,

varest sådan klockarfastighet finnes, som här är i fråga. — Därest lagstift­

ning på i förevarande förslag upptagna grunder skulle komma till stånd,

torde författningsbestämmelserna i ämnet kunna antagas komma att till-

lämpas från ingången av år 1938. Sagda år skall enligt nu gällande ordning

allmän fastighetstaxering äga rum i hela riket, och i länen skola fastighets-

prövningsnämnderna hava avslutat sitt arbete senast den 20 juni samma ar.

Med dessa data för ögonen synes man kunna tänka sig ordningen för de

nya löneregleringarnas uppgörande och tillämpning bliva ungefär följande.

Lönereglering, som här nämnts, verkställes första gången under senare

hälften av år 1938. Dess tillämpning vid tjänsten inträder den 1 januari

1939, därest den, som då innehar tjänsten, tillsatts efter lagens ikraftträ­

dande eller han ändock så medgiver. I annat fall bör regleringen tillämpas

först vid det näst efter utgången av år 1938 men före den 1 januari 1944

inträffande ombytet av klockare.

Sedan sålunda för klockartjönsten lönereglering, som i 1 § avses, blivit

första gången verkställd, bör — även om löneregleringen i fråga icke kom­

mit att vid tjänsten tillämpas — förnyad reglering av lönen i enahanda

ordning verkställas, första gången, till det ombyte av klockare, som inträf­

far näst efter utgången av år 1943, samt därefter ånyo till varje sådant

ombyte, som äger rum närmast efter utgången av femte året efter det den

nästföregående löneregleringen vid tjänsten vidtagits. Förnyad löneregle­

ring, som här angivits, synes böra uppgöras tidigast sex månader före det

förestående ombytet av klockare, så att därvid av fastighetsprövnings-

nämnd tillämpade nya enhetsvärden må hinna bli offentliggjorda. Den nya

löneregleringen torde böra vinna tillämpning vid den nye tjänstinnehava­

rens tillträde av tjänsten eller, örn beslutet örn löneregleringen då ej vunnit

laga kraft, när så sker.

Såsom jag redan under 12 5 anfört, bör nu förevarande paragraf med hän­

syn till den ändrade nummerföljden för närmast föregående paragrafer er­

hålla nummer 12.

Enligt sakkunnigförslaget är förutsatt, att så snart ny lönereglering, som

i 1 § avses, blivit av klockardistriktet beslutad, vederbörande tjänstinne­

havare skall äga vitsord att omedelbart påkalla tillämpning av densamma

vare sig han antagits till befattningen före eller efter den nu tillämnade

lagens ikraftträdande. Motivet härför är givet vis, att de tjänst innehavare,

som nu hava att dragas med de med klockarboställsväsendet förbundna

olägenheterna, må kunna varda därifrån utan längre tidsutdräkt. befriade.

Stiftsnämnden i Luleå har funnit ett stadgande av loir angiven innebörd

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Departe­

mentschefen.

Kungl. Majlis 'proposition Nr 188.

45

Bil. I.

(åberopad sid. 10)

Till KONUNGEN.

Under en lång följd av år har det bland alla, som satt sig in i förhål­

landena, rått enighet om, att kyrkomusikerna på Sveriges landsbygd

blivit synnerligen missgynnade i ekonomiskt hänseende. ^ När andra

tjänstemannagrupper fått sina löner reglerade till skälig nivå, ha särskilt

dessa landsbygdens organister och kantorer, örn man tar penningevärdets

fall i betraktande, snarare fått sina löner minskade än tvärtom. För

de kyrkomusici, i vilkas avlöning avkastningen från klockaregårdar in­

går, har inkomsten därtill varit förknippad med risker, som på senare

tid hota att för dem få rent av ruinerande följder. Den underhålls-

och byggnadsskyldighet, som anses åvila löneboställsinnehavaren, har

genom byggnadskostnadernas stegring blivit en börda, som verkar en

fullständigt nedbrytande otrygghet. Sålunda är det nära nog omöjligt

att få nuvarande byggnader, vilka oftast äro gamla, brandiorsäkrade

till betryggande belopp, så att efter timad eldsvåda, nya, lagliga bygg­

nader kunna uppföras för försäkringssumman. Vidare förekommer fler­

städes, att synerätten dömer gamla byggnaders ersättande med^ nya,

tidsenliga sådana. Visserligen har den underhållsskyldighet, som åvilar

boställsinnehavaren, i de flesta arrendekontrakt överflyttats till arren­

datorn, särskilt beträffande åbyggnaderna, som av honom begagnas, men

under den svåra jordbrukskris, som övergått vårt land, har det på många

håll varit omöjligt att tillämpa denna punkt i kontraktet, i varje fall

till sådan utsträckning att byggnaderna icke försämrats, enär arrenda­

torn, även örn arrendet varit lågt, redan haft svårt att å bestämd tid

erlägga detta. Då en klockaregård av en eller annan omständighet skall

ombyggas, står innehavaren inför en sådan situation, att hans lönein­

komst är ungefär densamma som den var för ett trettiotal år sedan,

under det att byggnadskostnaderna stigit till mer än dubbelt. Med den

ringa lön församlingen tillerkänt kyrkomusikern, lär väl ej något nämn­

värt sparkapital kunnat uppstå, varmed boställsinnehavaren kan be­

strida de reparationer eller ombyggnader, som ålagts honom. Återstår

alltså ej annat än skuldsättning i någon form. Inteckningslån är ju

uteslutet, enär sådant blott tillerkännes ägare av fastighet, och det lär

väl ej heller bliva lätt att anskaffa ett borgenslån, där den knappa

lönen är den enda säkerheten. För ett fattigt sterbhus, vilket ådömes

sådan skyldighet, ställer sig saken än värre. Och vad skall man göra

med en ny tillträdare, som icke har några tillgångar och icke kan få

borgenslån? Skulle tilläventyrs boställsinnehavaren erhålla lån för bygg-

nadsändamål, så får han med ränta och amortering å länet så stora av­

drag å sina inkomster, att antagligen både arrende och en del av den

kontanta lönen gå åt härför under amorteringstiden. En sådan avbrän­

ning å en redan förut obetydlig lön måste bringa de kyrkomusici, som

helt eller delvis avlönas med boställe, i fullkomlig misär. Harpa några

belysande exempel! I Stora Herrestads församling av Malmöhus län

skedde ombyte av klockare, organist och kantor år 1907. Vid laga av-

46

och tillträdessyn samma år ålades den nye befattningshavaren att upp­

föra nya byggnader till visst belopp. Lönen var då 1,100 kronor varav

450 kronor utgjorde den kontanta lönen och 650 kronor erhölls av ar­

rende. Befattningshavaren förklarade sig ej kunna, på grund av eko­

nomiska svårigheter, fullgöra synerättens beslut. Vid därefter hållna

ekonomiska besiktningar å bostället har förhållandet upprepats. Är

1930 anmäldes boställsinnehavare!! hos Lunds domkapitel för urakt­

låtenhet att fullgöra de nybyggnadsskyldigheter, som honom vid senaste

syneförrättning ålagts. Domkapitlet hänsköt ärendet till länsstyrelsen i

Malmöhus län, vilken överlämnade åt sakkunniga att beräkna kostna­

derna för nybyggandet. Länsarkitekten kom till ett kostnadsförslag om

31,000 kronor, under det att riksdagsman Pehrsson i Bramstorp stannade

vid en kostnad av 18,000 kronor. Denna sista summa med tillägg av

vissa tillkommande belopp ålades befattningshavaren utbetala vid även­

tyr av utmätning. Sådan åtgärd vidtogs, men enär inga utmätnings­

bara tillgångar funnos, förklarades boställsinnehavare!! utfattig. — Vid

tillträdet av klockare-, organist- och kantorstjänsten i Strövelstorps för­

samling av Kristianstads län blev nytillträdaren vid av- och tillträdes­

syn år 1927 å klockarebostället därstädes ålagd att uppföra nytt häst-

och kreatursstall i stället för det gamla, som utdömdes, till en kostnad

av 12,800 kronor. Denna summa fördelades så, att sterbhuset efter

företrädaren .skulle erlägga 4,800 kronor och tillträdaren 8,000 kronor.

För anskaffande av denna summa måste befattningshavaren på egen risk

upptaga ett tioårigt amorteringslån i församlingens sparbank. Den kon­

tanta lönen var då 150 kronor och arrendeinkomsten 2,000 kronor. Bo­

stad måste befattningshavaren själv anskaffa för sig och sin familj, enär

bostället blott inrymde bostad för arrendatorn. — I Ränneslövs och

Ysby församlingars pastorat i Halland är lönen åt klockaren, organisten

och kantorn upptagen till 3,810 kronor. Härav avgår för byggnads­

skyldighet årligen 1,425 kronor och för övriga med tjänsten förenade

kostnader 625 kronor varigenom löneinkomsten reduceras till 1,760 kro­

nor. Exemplen kunde mångfaldigas.

Det hela visar att systemet är fullständigt omöjligt. Det kom till vid

en tid, då en mycket stor del av landets ämbets- och tjänstemän hade

sina inkomster delvis från jorden. De brukade då i regel själva sina bo­

ställen. Efter hand som yrkena fordrade helt sin man, avskaffades

denna form för avlöning såsom otidsenlig. Endast kyrkomusikerna på

landet i provinser, där klockaregårdar finnas, få fortfarande nöja sig med

(lenna avlöningsform. Då de i regel ej äro utbildade för lantbruk och

oftast icke heller lämpa sig härför, eftersom teknisk musikalisk fär­

dighet och jordbruksarbete låta sig dåligt förena, så måste de arrendera

ut sina boställen. Pä åtskilliga av dessa finns bostad endast ät endera

parten. Upplåtes denna åt arrendatorn, måste boställsinnehavaren be­

redas rum annorstädes, men byggnaderna skola underhållas och nybyg­

gas, när så bestämmes, även örn innehavaren ej har någon bostad

i dessa.

Enär församlingarna kunnat övertaga prästboställena, synes det oss ej

omöjligt, att så även kan ske med klockareboställena. Kungl. Majit

har enligt utslag den 11 augusti 1933 medgivit Svedala församling av

Malmöhus län, att mot utbetalande av full lön till innehavaren av

klockare-, organist- och kantorsbefattningen i församlingen, uppgående

Kungl. May.ts proposition Nr 188.

47

till minst samma belopp, som varit bestämt för senaste innehavaren av

nämnda befattningar, disponera klockarebostället 'A mantal Stora Sve­

dala n:o 5 mot det att förutom den obeskurna kontanta lönen tillhanda­

hålla befattningshavaren bostad, bestående av 5 rum och kök jämte

ekonomihus och trädgård. Flera sådana överenskommelser hava för

övrigt träffats mellan församlingar och kyrkomusici.

Med stöd av vad sålunda anförts anse vi oss nödsakade att i under­

dånighet anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgär­

der, att kyrkomusikerna befrias från förvaltningen av klockareboställena

och dem åvilande underhålls- och byggnadsskyldigheten; att förvaltningen

övertages av pastoratskyrkoråden under tillsyn av boställs- och stifts-

nämnd; att pastoraten åläggas att hålla bostad åt kyrkomusikern i lik­

het med vad som åligger skoldistrikten rörande folkskollärarebostad,

även örn befattningen är förenad med klockaresysslan; att behållen in­

komst från boställena redovisas av pastoraten som lönetillägg åt kyrko­

musikerna; att nuvarande boställsinnehavaren icke genom reformen får

vidkännas minskning av sina löneförmåner under sin tjänstetid samt att

där nuvarande tjänsteinnehavares löneförmåner för självständig kantors-

och organistbefattning ej överstiger kontant 2,400 kronor per år, förmå­

nen av fri bostad icke får inräknas i den egentliga lönen och således

verka reducering av denna.

Förvissade örn att möjligheter finnas för stiftande av nya, tidsenligare

förordningar angående kyrkomusikernas löneförmåner, anhålla vi bliva

befriade från nuvarande olidliga förhållanden!

Underdånigst

Ragnar Blennow

R. Andersson

H. Olbers

ordf. i Lunds stifts

v. ordf. i Hallands

seler, i Lunds stifts

Organist- och Kantorsförening. Organist- och Kantorsförening. Organist- och Kantorsförening.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Klockar- och organistboställena fördelade efter ägoslag och areal inrösningsjord (i hektar)

samt efter förekomsten av bebyggelse.

>£*■

oo

Ant

a

1

f

a

s

i

g

li

e

t e

r

utan särski it redovisa d avrösningsj o r d

med

Stift

med endast bostads-

med avrösningsjord

Cj

tomt och trädgård

övriga

angiven

Summa

Under 1

1-

-5

5

Under 1

i-

-5

5--10

10--25

25— Under 1

1-

-5

5--10

10--25

25—

areal

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

ob

b

Uppsala..............

i

6

i

1

— —

9

5 19 15

2

1 _

^__

_ _

5

3

9 14

2

10

_

3

i

5

2 53 61

Linköpings.........

2

3

i

— — —

8

3

11 10

3

2

i

— — —

4

1

4

9

—

8

i

5

— —

2

1

37 42

Skara...................

2

1 — — — —

13

5

9

10 —

4

—

1 — —

6

3

5

6

—

5

—

5

— —

2

1

37 41

Strängnäs............

9

10 — — — —

8

3

6

9

—

1

i

1 — —

8

4

4

5

—

6

—

1 — —

5

4 41

44

Västerås..............

—

3

—

2

— —

4

3

7

11 —

1 — — — —

5

1

2

9

—

4

—

2

— —

1 —

19 36

Växjö.................

— — — — — —

1

1 —

3 —

— — — — — — — —

3

—

3

—

2 — — —

—

1

12

Lunds ................

5

4

2

1

— —

31

4 29 25

9 16

4 27

—

4

4

2

7 15

1

23

3 32

—

14

1

2 96 169

Göteborgs.........

— — — — — —

1

—

3

— —

1

—

1

—

2

1

—

2

1

—

8

—

19 —

6 — —

7

38

Karlstads............

—

2

— — — — —

1

—

2

—

1

—

1

— — —

3

2

4

—

3

—

2 — _ — _

2

19

Härnösands .... — — —

1

— — — —

2

1

1

—

1

— — — —

1

—

2 —

1

_ _ _ _ _ _

4

6

Luleå...................

1

1

—

1

1

1

— — _ —

2

3

Visby................... —

1

—

— —

—

— —

— — — — — — — — — — —

1

— — — — — — _ _ _

2

Stockholms stad .

1

1

1

Summa 19

30

4

5

— —

75 25 87 86 15 27

7 31 —

6

33

18 36 70

3

72

5

72

—

21 16 11

300

474

K u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

N ^r

1

8

8

.

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

49

Bil. 11 b.

(åberopad sid. 12)

Klockar- och organistboställena fördelade efter areal inrösnings

jord (i hektar) och taxeringsvärde.

Stift

Areal

inrösningsj ord

T axeringsv å r d e

S

u

m

m

a

Un

de

r

1

iO

1

0

»—i

1

to

1

0

— ²⁵

1

ifi

<N

Ej

a

n

g

iv

en

Un

de

r

2

,0

0

0

O

O

»o

1

©

©

©^

oT

5

,0

0

0

—

10

,0

00

1

0

,0

0

0

-2

0

,0

0

0

2

0

,0

0

0

—

E

j

a

n

g

iv

et

Uppsala.....................

29 59 15

3

1

7 34 24 13

6

3 34 114

Linköpings................

21

35

13

7 —

3

19

18 19

9

2 12

79

Skara .......................

30 30

9

6 —

3 24 17

9

7

1 20 78

Strängnäs...................

42 24

7

3 —

9 21

10

5

9

1 39 85

Västerås.....................

16 31

5

2 —

1

17

12 10

7

5

4

55

Växjö.......................

2

6

3

2 — —

2

5

1

3 —

2

13

Lunds .......................

50 79 49 66

18

3 40 42 62 66 41 14 265

Göteborgs................

2

6

9 20

8 —

—

5

5 22 10

3 45

Karlstads...................

6

8

4

3

—

—

2

7

4

6 —

2 21

Härnösands..............

1

6

2

1

— —

3

3

4 — — —

10

Luleå..........................

—

2

1

2 — —

—

—

3

2 — —

5

Visby..........................

1

1

— — — — — —

1

1

— —

2

Stockholms stad ....

—

1 — — —

1

—

—

1

1 —

2

Summa 200 288 117 115 27 27 162 143 136 139 64 130 774

Bihang till riksdagens -protokoll 1988.

1 sami. Nr 188.

4

OI

o

Klockar- och organistboställena fördelade efter olika slag av upplåtelseform och bebyggelse.

Stift

Boställshavaren bebor

eller brukar själv fas­

tigheten, helt eller

delvis

Fastigheten dispone­

ras helt för särskilt

församlings- eller

annat kommunalt

ändamål

F a s t 1 g h e

e

n

11

t a r

r e n

d e r

8

Uppgift om upp-

l&telseform saknas

Summa

fastig­

heter

av boställshavaren

av församlingen

av myndighet

uppl&tare ej angiven

83

60

6t

>>

£3

01

£3

O

Bebyggda

83

•o

bo

bo

>.

£

01

£

O

Bebyggda

83

■o

60

60

£>

01

XI

O

Bebyggda

oS

'O

6fi

6C

£3

01

XI

O

Bebyggda

o3

'O

60

60

>.

£3

01

XI

O

Bebyggda

o3

'O

00

60

£3

01

£3

o

Bebyggda

c3

•O

60

60

>»

£3

01

£3

O

Bebyggda

med

bostads-

hus + ev.

ekon.-

hus

ro

£

d

0

M

01

T3

03

a

ce

'C

fl

01

83

a

a

a

02

med

bostads­

hus +ev.

ekon.-

hus

fl

.fl

C

0

.*

'fl

0)

a

s

x>

fl

01

03

a

a

3

02

med

bostads­

hus-*-ev.

ekon.-

hus

ro

fl

.fl

fl

C

M

0)

TTOJ

a

03

'fl

fl

01

83

a

a

3

02

med

bostads­

hus-fev.

ekon.-

hus

ro

3

X3

fl

0

01

'C

01

a

ro

83

'O

fl

01

SÖ

a

a

3

02

med

bostads­

hus + ev.

ekon.-

hus

m

3

X3

fl

0

0)

TJ

01

a

ro

oö

T3

■g

83

a

a

3

03

med

bostads­

hus + ev.

ekon.-

hus

ro

3

-O

fl

0

M

01

'fl

01

a

03

'O

fl

01

83

a

a

3

02

med

bostads­

hus-f ev.

ekon.-

hus

ro

3

XJ

fl

0

M

01

T)

01

a

s

'O

a

01

sS

a

a

3

02

fl

£

3

»fl

O

a

85

■ga

Is

o «

£

'O

a

M

3»-

£3

'O

O

h

•O

ro

Ig

O *

•O :Ä

£6

3

£3

O

ki

•O

aö

'O r-

11

O öS

ki

£

£t

3

X

'O

ki

O

ki

=0

ro__

|1

1!

ki :CÖ

O

£!

3k«

XI

'fl

O

kl

•c

ro

o *

^ c

£ ^

fl

Xl

-okl

c

kl

£

■g«S

1

b

tn :o3

£

M

3ki

£3

*fl

O

ki

£

ro _

1 B

S «

•“o

ki :CÖ

:C

3

XI

'fl

O

£

bebyg­

gelse

Uppsala..............

10

7

4

6

17

7

3

2 __

5

8

_

4

6

10

16

3

12

9

24

1

_

__

_

_

1

2

i

__

3

10

2

_

_

2

53

61

Linköpings . . .

6

3

5

2

10

4

3

3

—

6

12

—

5

4

9

12

2

13

1

16

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

2

1

—

—

1

37

42

Skara.................

2

1

5

7

13

6

—

1

1

2

12

—

8

4

12

15

—

7

5

12

—

—

—

—

—

1

—

—

i

1

1

—

i

—

1

37

41

Strängnäs ....

11

9

8

4

21

15

5

1

2

8

5

2

—

2

4

4

2

2

—

4

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

5

4

2

i

7

41

44

Västerås..............

7

3

12

4

19

3

—

4

—

4

5

1

2

5

8

3

1

3

1

5

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

19

36

Växjö.................

—

—

2

1

3

1

—

—

—

—

—

1

1

—

2

—

—

5

2

7

—

—

1

12

Lunds .................

11

12

32

—

44

4

1

2

—

3

57

8

94

2 104

17

1

9

1

11

4

—

7

—

7

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

96 169

Göteborgs ....

1

—

6

1

7

—

—

—

—

—

6

—

22

1

23

—

6

—

—

6

—

—

2

—■

2

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

7

38

Karlstads ....

1

4

6

—

10

—

1

—

—

1

—

1

2

—

3

1

1

3

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

i

1

—

—

—

-

—

2

19

Härnösands . . .

2

2

1

2

5

—

—

—

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4

6

Luleå.................

2

1

1

—

2

1

1

—

2

3

Visby.................

—

2

2

2

Stockholms stad

—

1

1

1

...

1

1

Summa

53

45

82

27 154

40

13

13

3

29 108

13 138

24 175

68

16

54

21

91

5

—

9

—

9

7

2

i

2

5

19

7

3

i

11 300 474

B ^{il. II}

c.

'å

be

ro

pa ^d

si ^d.

1

2

)

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

51

Bil. II d.

(åberopad sid. 12)

Byggnadsskyldigheten vid klockar- och organistboställena.

Stift

Byggnädsskyldigheten anses åligga

Summa

bebyggda

boställen

tjänst­

innehavaren

församlingen

annan 1. ej

angiven

Uppsala...........................................

10

49

2

61

Linköpings .....................................

3

39

—

42

Skara .................................................

13

27

1

41

Strängnäs........................................

4

37

3

44

Västerås...........................................

4

31

1

36

Växjö.................................................

2

10

—

12

Lunds .................................................

150

13

6

169

Göteborgs........................................

32

3

3

38

Karlstads........................................

3

16

—

19

Härnösands.....................................

1

4

1

6

Luleå.................................................

—

3

—

3

Visby.................................................

—

2

—

2

Stockholms stad........................

—

1

—

1

Summa

222

235

17

474

Bil. 11 e.

(åberopad sid. 12)

Klockar- och organistboställena fördelade efter förekomsten

av virkesavkastning.

Stift

Ingen virkes­

avkastning

Virkesavkastningen

Uppg. om

Summa

överstiger ej

husbehov

överstiger

husbehov

virkesavkastn.

saknas

Uppsala..............

107

i

3

3

114

Linköpings.........

76

—

1

2

79

Skara ..................

70

i

3

4

78

Strängnäs ...........

79

2

—

4

85

Västerås..............

42

6

6

1

55

Växjö...................

7

2

2

2

13

Lunds...................

231

8

6

20

265

Göteborgs............

25

4

5

11

45

Karlstads...........

18

—

2

1

21

Härnösands.........

8

1

—

1

10

Luleå...................

—

3

2

—

5

Visby...................

1

1

—

—

2

Stockholms stad .

2

—

—

—

2

Summa

666

29

30

49

774

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Bil. lil.

(åberopad sid. 16)

Antalet med folkskollärarbefattning förenade klockar- och organist'

befattningar, med och utan tillhörande boställsjord.

Folkskollärarbefattning f ö r e n a d med

Förenade

tjänster

både klockar- och

organistbefattning

enbart

klockarbefattning

enbart

organistbefattning

Stift

O

CL

EE p:

O >-i

-i

p

med kloc­

kar- eller

organist-

boställs-

jord

utan

boställs­

jord

med

klockar-

boställs-

jord

utan

boställs­

jord

med

organist-

beställs-

jord

utan

boställs­

jord

EU

O

”0

p

O

<

<n B

*i 9

cr

cl

0 ?u

cn CL

f o

1

O

o-F

3- 7

Uppsala . .

83

101

3

3

1

4

195

87

Linköpings

33

146

2

3

2

5

191

37

Skara....

31

194

1

—

—

—

226

32

Strängnäs.

72

68

—

—

—

3

143

72

Västerås. .

25

78

—

—

1

—

104

26

Växjö . . .

15

119

—

—

—

2

136

15

Lunds . . .

43

45

—

—

—

—

88

43

Göteborgs.

8

126

—

—

—

—

134

8

Karlstads .

11

88

—

1

—

2

102

11

Härnösands

8

97

—

2

—

2

109

8

Luleå....

1

42

—

—

1

5

49

2

Visby....

2

35

—

13

1

22

73

3

Stockholms

stad . . .

1

_

__

__

_

__

1

1

Summa

333

1,139

6

22

6

45

1,551 345

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

53

Bil. IV.

(åberopad sid. 24).

Förslag

till

Lag

angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande

samt örn dispositionen av bostad och jord, som blivit klockare

och organist på lön anslagna.

Härigenom förordnas som följer:

Om klockares avlöning.

1

§•

I varje klockar distrikt,

där — jämlikt vad hittills gällt — till kloc­

karens tjänst rätteligen hör bostad eller jord, som anslagits klockaren

på lön eller eljest vid tjänsten anvisats såsom lönetillgång, skall av

distriktet, under iakttagande av vad i övrigt om ordnandet av klockar­

nas löneinkomster är föreskrivet, verkställas reglering av klockarens lön

till överensstämmelse med härefteråt stadgade särskilda grunder.

Med klockardistrikt förstås i denna lag församling eller, där två eller

flera församlingar gemensamt handhava de med klockares avlönande

förbundna angelägenheter, sådan samfällighet.

Närmare bestämmelser rörande här föreskriven lönereglerings företa­

gande och tillämpning meddelas av Konungen.

2

§•

Till ledning för i 1 § föreskriven lönereglering i klockardistrikt, där

i samma paragraf avsedd lönetillgång utgöres av viss fastighet, klockar-

fastighet,

och till klockartjönsten ej allenast hör en för klockaren an­

visad bostadslägenhet i även för annat ändamål disponerad byggnad,

skall

dels,

innan sådan lönereglering för klockartjönsten första gången verk­

ställes, uppskattning av klockarfastighet, på sätt i 9 § stadgas, företa­

gas till bestämmande för fastigheten av boställskapital

och avkastnings-

procent,

dels ock

vid såväl denna första som varje därefter företagen förnyad

lönereglering, på sätt i 10 § stadgas, uträknas det värde, b o ställsränta,

som vid löneregleringen skall anses motsvara värdet av den ifrågava­

rande med tjänsten hittills förenade klockarfastighetens behållna års­

avkastning.

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

3

§•

Vid lönereglering, som i 1 § sägs, skall klockarens lön sättas att helt

utgå i penningar. Årligt lönebelopp, som därvid bestämmes, må i kloc-

kardistrikt, som i 2 § avses, ej, med mindre domkapitlet så medgiver,

understiga för klockartjönsten vid löneregleringen uträknad boställsränta.

Uppgår värdet av sådan boställsränta till högre belopp än som skä­

ligen bör tillkomma klockaren i lön, skall klockardistriktet därom göra

anmälan hos domkapitlet. Det ankommer för sådant fall på denna

myndighet att, med tagen hänsyn till omfattningen av klockarens tjänste-

göromål och fästat avseende därå, att dennes löneförmåner under de

föreliggande omständigheterna bliva tillräckliga för tjänstens behöriga

upprätthållande, bestämma, huruvida och i vad mån klockarens lön må

vid den avsedda löneregleringen sättas lägre än då för tjänsten gällande

boställsränta.

4 §.

1. Det åligger varje klockardistrikt att, där förhållandena så kräva,

vid verkställande av ny lönereglering, som i 1 § avses, eller, om sådan

lönereglering icke ifrågakommer, vid anställande efter denna lags ikraft­

trädande av ny klockare, åt klockaren såsom tjänstebostad anvisa sär­

skild, efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet.

Där tjänstebostad anvisas klockaren, skall denne vara skyldig att själv

bebo densamma och att rörande lägenhetens begagnande i övrigt iakt­

taga av klockardistriktet meddelade närmare föreskrifter. För begag­

nande av anvisad tjänstebostad skall klockaren erlägga årlig ersättning

med skäligt, av klockardistriktet bestämt belopp. Sådan ersättning må

klockaren tillförbindas att erlägga genom avdrag å den för året till

honom utgående lönen.

2. Har klockardistriktet åtagit sig att — tillika med tjänstebostad —

tillhandahålla klockaren för tjänstebostaden erforderligt bränsle, åligger

det klockaren att i enahanda ordning, som stadgats i fråga om ersätt­

ning för tjänstebostads begagnande, för emottaget sådant bränsle er­

lägga ersättning, beräknad efter klockardistriktets självkostnadspris.

Om disposition av klockarfastighet.

5

§•

Så snart vid klockartjänst lönereglering, som i 1 § sägs, första gången

träder i tillämpning, skall till tjänsten hörande klockarfastighet av stifts-

nämnden övertagas till förvaltning enligt de närmare föreskrifter, Konun­

gen härför meddelar. Beträffande varje till förvaltning övertagen fas­

tighet har stiftsnämnden att, efter samråd med klockardistriktet, upp­

göra och till Konungens beprövande överlämna förslag om fastighetens

55

lämpligaste disposition. Härvid skall, under beaktande av fastighetens

storlek och beskaffenhet i övrigt, undersökas, dels huruvida fastigheten,

helt eller delvis, är erforderlig för något kommunalt eller annat allmänt

ändamål, dels huruvida och i vad mån fastigheten, såsom för befräm­

jande av uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk, lämpar sig

att försäljas eller fastigheten tjänligare bör bibehållas såsom publik

arrendegård.

Klockarfastighet eller del därav, som ej varder försåld och ej heller

skall såsom publik arrendegård bibehållas, skall, där laga hinder ej mö­

ter, övertagas av den församling, inom vars område fastigheten är be­

lägen, för att av församlingen, med förbehåll likvisst för särskild till

fastigheten tidigare upplåten rätt, disponeras på sätt örn kommunal

egendom i allmänhet gäller. Där åtkomst till fastigheten för försam­

lingen icke kan av densamma styrkas, skall äganderätten till fastigheten

i samband med dess överlämnande till församlingen, överlåtas å denna.

6

§•

Varder klockarfastighet helt eller delvis försåld, skall behållen köpe­

skilling överlämnas till den församling, inom vars område fastigheten

är belägen.

Till församling, som nu sagts, skall ock av stiftsnämnden redovisas

i nämndens förvaltning uppburen behållen avkomst av klockarfastighet.

Rörande dispositionen av medel, som enligt vad i första stycket sägs

varda till församling överlämnade, skall gälla vad i särskild lag är före­

skrivet i fråga om användningen av ersättning, som av församling upp-

burits vid försäljning av tillgång för stadigvarande bruk.

7 §•

Församling, som, enligt vad härförut stadgats, äger uppbära för kloc­

karfastighet inflytande försäljnings- och avkomstmedel eller, för visst

fall, har att själv övertaga sådan fastighet, skall stå i ansvar för det

boställskapital, som blivit för den ifrågavarande fastigheten fastställt,

ävensom för å boställskapitalet belöpande boställsränta. Denna försam­

lingens ansvarighet inträder, i avseende å boställsräntan, i och med att

enligt 1 § verkställd lönereglering för den klockartjänst, vartill fastig­

heten hört, första gången vinner tillämpning, men, i avseende å boställs­

kapitalet, först från och med det klockarfastigheten av församlingen

övertagits eller i den mån för fastigheten erhållet vederlag av försam­

lingen uppburits.

8 §•

1. För boställsränta ansvarig församling har att, oavsett vad eljest

för gäldande av klockarlön må på församlingen ankomma, till avlöning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

56

vid den klockartjänst, för vilken boställsräntan gäller, årligen tillskjuta

så stort belopp, som mot boställsräntan svarar.

Vad sålunda till klockarlönen särskilt tillskjutes skall, frånsett i fall

varom nedan i 2 mom. stadgas, helt tagas i anspråk för lönens bestri­

dande, innan för densamma därutöver erforderliga medel inom klockar-

distriktet uttaxeras.

2. Där i fall, som i 3 § andra stycket avses, domkapitlet bestämt,

att klockarens lön må sättas lägre än för tjänsten gällande boställs-

ränta, skall av det belopp, som enligt 1 mom. här ovan skall till av­

löning vid tjänsten tillskjutas, årligen avsättas vad jämlikt domkapit­

lets beslut för lönen icke åtgår. Rörande dispositionen av sålunda av­

satta medel äger Konungen efter av domkapitlet därom gjord anmälan

bestämma.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 188.

Om uppskattning av klockarfastighet.

9 §•

1. För lönereglerings uppgörande föreskriven särskild uppskattning av

klockarfastighet skall avse utrönande av fastighetens beräkneliga salu­

värde vid tiden för uppskattningens företagande ävensom värdet av den

behållna årsavkastning, som fastigheten må antagas vid samma tidpunkt

kunna lämna.

2. Vid uppskattning enligt 1 mom. beräknat saluvärde och värde av

behållen årsavkastning skall omräknas, det förra i areal åkerjord, bo-

ställskapitalet, och det senare i procent av saluvärdet, avkastningspro-

centen. Arealen åkerjord angives därvid i hektar eller motsvarande

lägre ytenhet efter det vid senaste fastighetstaxering för orten tilläm­

pade enhetsvärdet å åker av högsta inom orten förekommande godhets­

klass vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd.

3. Boställskapital och avkastningsprocent skola fastställas av stifts-

nämnden. Talan mot av stiftsnämnden därom meddelat beslut må full­

följas hos kammarkollegiet genom besvär, vilka skola hava till kollegiet

inkommit före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden

erhållit del av beslutet. Över kammarkollegiets beslut må klagan ej föras.

10 §.

Värdet av för klockarfastighet fastställt boställskapital skall vid in­

träffande lönereglering för klockartjönsten bestämmas genom boställs-

kapitalets omräkning i penningar efter det vid då senast verkställda

fastighetstaxering för orten tillämpade enhetsvärde, varom i 9 § sägs.

Å sålunda för boställskapitalet bestämt värde skall efter den för kloc-

karfastigheten fastställda avkastningsprocent uträknas den boställsränta,

som med avseende å fastigheten skall tillämpas för den ifrågavarande

löneregleringen.

57

Om organists avlöning m. m.

11

§•

I fråga om organists avlöning samt dispositionen av till organisttjänst

hörande bostad och jord, som blivit organisten på lön anslagna, skall

i tillämpliga delar gälla vad härförut i denna lag stadgats beträffande

klockares avlöning och klockarfastighet.

Särskilda bestämmelser.

12

§.

Där vid klockar- eller organisttjänst, för vilken lönereglering skall

enligt 1 § företagas, finnas från tid före denna lags ikraftträdande upp­

samlade försäljnings- eller andra ersättningsmedel för lönefastighet eller

avkomstmedel från sådan fastighet eller eljest därav härrörande för löne-

ändamål avsatta medel, skall av dessa medel bildad fond eller annan

kapital tillgång bibehållas vid tjänsten. Avkastning av sådana tillgångar

skall, sedan i 1 § föreskriven lönereglering första gången vid tjänsten

vunnit tillämpning, användas till bestridande av tjänstinnehavarens vid

löneregleringen bestämda lön eller, till den del avkastningen ej härför er­

fordras, för tillgodoseende av annat kyrkligt ändamål, som av Konun­

gen bestämmes.

13 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna

lag, utfärdas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Denna lag träder i kraft den dag, Konungen förordnar. Med lagens

ikraftträdande upphör att gälla vad i annan lag eller författning finnes

stadgat stridande mot denna lag.

58

Kungl. Majlis 'proposition Nr 188.

Bil. V.

(åberopad sid. 25).

Sammanställning

av yttranden, avgivna av myndigheter och andra över förslag till lag angå­

ende särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande samt

örn dispositionen av bostad och jord, som blivit klockare och

organist på lön anslagna.

Över den sakkunniges förslag hava yttranden avgivits av domkapitlen

och stiftsnämnderna

i samtliga stift, Stockholms stads konsistorium

och

kammarkollegiet

samt av centralstyrelsen för Sveriges allmänna orga­

nist- och kantorsförening

och allmänna svenska prästföreningens cen­

tralstyrelse.

Därjämte hava särskilda yttranden avgivits inom stifts-

nämnden i Uppsala av stiftssekreteraren J. Waltersson,

inom domkapit­

let i Lund av domprosten Y. Brilioth,

inom stiftsnämnden i Göteborg

av jägmästaren A. Wigelius,

inom domkapitlet i Visby av lektorn E.

Arvidson

och inom kammarkollegiet av t. f. kammarrådet G. Prawitz.

Av domkapitlet i Luleå har överlämnats yttrande av kyrkoherden i

Nederluleå församling, kontraktsprosten A. Nordberg.

Förslaget har tillstyrkts

eller i huvudsak lämnats utan erinran

av

domkapitlen i Lund och Härnösand, stiftsnämnderna i Linköping, Lund

och Härnösand, Stockholms stads konsistorium, ledamoten av domka­

pitlet i Visby lektorn Arvidson, kammarkollegiet och allmänna organist-

och kantorsföreningen samt i stort sett tillstyrkts även av stiftsnämnds-

ledamoten i Göteborg jägmästaren Wigelius.

Domkapitlen i Linköping, Skara, Västerås, Växjö, Karlstad och Luleå

samt stiftsnämnderna i Skara, Västerås, Växjö, Göteborg, Karlstad och

Luleå ävensom t. f. kammarrådet Prawitz hava avstyrkt

förslaget.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala och — med i vissa avse­

enden från dessas yttranden avvikande mening — stiftssekreteraren där­

städes Waltersson samt domkapitlen och stiftsnämnderna i Strängnäs

och Visby och domkapitlet i Göteborg ävensom allmänna svenska präst­

föreningen hava, med instämmande i sakkunnigförslagets huvudsyfte

eller erkännande av vissa däri framförda grundprinciper, förordat en

mer eller mindre vittgående omarbetning av förslaget. Domkapitels-

ledamoten i Lund domprosten Brilioth har i sitt särskilda yttrande

endast framställt anmärkning i en detaljfråga. Kontraktsprosten Nord­

berg i Nederluleå har i det väsentliga instämt i förslagets huvudsyfte

men har likväl förklarat sig icke kunna biträda detsamma.

59

Behovet av en reglering av boställef rågan vid klockar- och

organisttjänsterna har i allmänhet vitsordats. Därvid hava vederbö­

rande emellertid, såsom ovan berörts, mer eller mindre helt anslutit sig

till de av7 den sakkunnige föreslagna riktlinjerna. Av uttalandena härom

må följande återgivas:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala:

Med tillfredsställelse har

beaktats, att ett initiativ ånyo tagits till lösning av den kombinerade

frågan om lönereglering för klockare och organister och om ändrad för­

valtning av de nämnda befattningshavare på lön anslagna fastigheterna.

Det synes nämligen på grund av den antikverade lagstiftningen i ämnet

angeläget, att denna fråga utan onödigt uppskov bringas till en slut­

giltig lösning. En utgångspunkt för en nyordning bör — såsom kam­

marrådet Wohlin även framhållit — vara, att det föråldrade naturaav-

löningssystemet jämväl beträffande här berörda tjänstemän ersättes med

kontantavlöningssystemet. Lönerna böra helt utmätas i penningar men

med skyldighet för tjänsteinnehavaren att i de fall, då tjänstebostad

anvisas honom, genom avdrag å lönen erlägga skälig hyresersättning.

En sådan förändring av lönesystemet förutsätter givetvis en omläggning

av förvaltningen av klockar- och organistboställena.

Stiftssekreteraren Waltersson, Uppsala:

Jag delar helt kammarrådet

Wohlins mening att man vid reformarbetet icke bör onödigtvis haka

upp sig på formella frågor och subtiliteter utan bör man i stället med

ett raskt och praktiskt grepp på frågan söka åstadkomma en skyndsam

omläggning av de efterblivna förhållandena på området. Såsom kam­

marrådet Wohlin även betonat, bör man fasthålla vid det nuvarande

utgångsläget, nämligen att avlönandet av klockare och organister skall

vara en kyrklig-kommunal angelägenhet. Likaså måste man bestämt

hävda, att värdet av de boställstillgångar det här gäller — boställs-

kapitalet — även framgent skall kunna påräknas såsom grundval för

finansiering av klockar- och organistlönerna — oavsett huru de särskilda

fastigheterna komma att disponeras.

Stiftsnämnden i Linköping:

Stiftsnämnden har icke funnit något att

i huvudsak erinra mot ifrågavarande lagförslag, i vad det berör stifts-

nämndens verksamhetsområde. Stiftsnämnden finner sig dock böra fästa

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, huruvida det icke är önskligt, att

någon form kunde utfinnas, varigenom dels

det med lagförslaget avsedda

syftet kunde ernås genom anlitande av en enklare procedur än den av

förslagsställaren ifrågasatta, dels ock

att vid en avveckling — något

som enligt stiftsnämndens förmenande lämpligen bör ske — av den form

av klockarnas avlöning, som består i anslag av jordbruksboställen, för­

samlingarnas bestämmanderätt av praktiska skäl icke inskränkas mera

än nödigt är.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara:

De med nuvarande boställs-

väsendet för klockare och organister förbundna olägenheter synas vara

av så allvarlig art, att en reglering av hithörande förhållanden måste

anses verkligt trängande.

Stiftsnämnden i Strängnäs:

Stiftsnämnden finner påkallat att en reg­

lering av klockarnas och organisternas löner snarast må komma till

stånd, och anser en avveckling av boställsväsendet vara ett första steg

Kungl. May.ts 'proposition Nr 188.

60

i riktning mot frågans lösning. Stiftsnämnden vill därför för sin del

tillstyrka en lagstiftning, som befriar tjänsteinnehavarna från förvalt­

ningen a v boställena och överflyttar densamma på församlingarna med

betryggande garantier för att avkomsten kommer att disponeras till

klockarens avlöning och alltfort äga bestånd såsom en för detta kyrk­

liga ändamål avsedd tillgång.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Västerås:

Starkt må framhållas önsk­

värdheten av en avveckling av klockarboställsväsendet men denna bör

lämpligen ske i samband med en reglering av »klockarfrågan» i hela

dess vidd. Beträffande klockarnes avlöning och vad därmed samman­

hänger så härskar på detta område nu nästan fullständigt kaos och det

är därför synnerligen angeläget, att klockarfrågan ånyo upptages till

prövning och vinner sin slutliga lösning. Ett genomförande av kam­

marrådet Wohlins förslag skulle säkerligen komma att medföra ett för­

dröjande av klockarfrågans lösning i dess helhet.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö:

I

åtskilliga fall har klockar­

bostället förlorat sin betydelse som bostad för klockaren. Särskilt är

detta fallet, då klockaren tillika är folkskollärare och i denna sin egen­

skap har fri bostad. Men även i andra fall kan klockaren naturligtvis

ibland lämpligen förskaffa sig bostad annorstädes än å bostället, t. ex.

om bostället är avlägset beläget. I en hel del fall däremot kan bosta­

den å klockarbostället fortfarande vara erforderlig för klockaren. Örn i

de senare fallen klockarbostället består endast av bostad jämte träd­

gård, synes någon reform — utöver 1932 års förslag — icke vara på­

kallad. Den sakkunniges förslag, att bostället först skulle indragas, dess

kapitalvärde uppskattas, klockarens lön bestämmas endast i penningar

samt bostället sedan åter anvisas klockaren mot avdrag på lönen, synes

innebära en fullständigt onödig procedur. Består bostället åter av även

en jordbruksfastighet, kunna naturligtvis åtskilliga skäl tala för att

avskilja en klockargård på samma sätt som å prästboställe en präst­

gård avsatts. Återstoden av bostället övergår då till att vara klockar-

jordbruk.

Det gamla sättet att avlöna befattningshavare genom upplåtelse tili

dem av jord, som de Ängö bruka, är föråldrat. För prästerna är det

numera — liksom för alla andra befattningshavare — avvecklat. Även

beträffande klockarna har detta skett i en mängd fall. Boställena hava

utarrenderats, oftast av församlingarna, i ett fåtal fall — sammanlagt

14 -— av myndighet (numera stiftsnämnden). Det torde icke råda någon

meningsskiljaktighet om att möjlighet bör beredas till en avveckling av

den form av klockarnas avlöning, som består i anslag av jordbruksbo-

ställen. Däremot synes det vara förkastligt att, såsom nu föreslagits,

till varje pris genomdriva avvecklingen. Det synes i stället böra över­

lämnas ät församlingarna själva att bestämma om och när avvecklingen

skall ske. Det ligger i sakens natur, att de klockarboställen eller delar

av sådana, som icke bibehållas såsom bostad åt klockarna, i ett stort

antal fall bliva allt för små för att med fördel kunna behållas som

arrendegårdar. I dessa fall synes en försäljning vara på sin plats. Redan

enligt gällande lag kan en sådan ske, såsom ock den sakkunnige fram­

hållit. Enligt nu gällande lag skall köpeskillingen fonderas och ränte-

avkastningen i regel användas till bestridande av utgifterna till klocka­

Kungl. Marits proposition Nr 1S8.

61

rens avlöning. Denna fondering föreslår den sakkunnige utbytt mot

nedan vidare omförmälda boställskapital.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund,

vilka båda, utan att binda

sig vid detaljerna i förslaget, förklarat sig i huvudsak ansluta sig till

detsamma: Domkapitlet vill emellertid framhålla, att den föreslagna

avvecklingen av boställsväsendet vid klockar- och organisttjänster icke

får genomföras utan hänsyn till en eventuell reglering av kyrkomusiker­

nas löner. En dylik lönereglering kommer eventuellt att föreskriva, att

pastorat eller församling blir skyldigt att upplåta bostad åt kantorn

eller organisten, och därvid komma de nuvarande klockarboställena i

första hand i betraktande. — Enligt stiftsnämndens mening föreligger

ett trängande behov av en omreglering av bestämmelserna rörande dis­

position och förvaltning av ifrågavarande boställen.

Stiftsnämnden i Göteborg:

För var och en med förhållandena förtro­

gen är det uppenbart, att en reglering av klockarboställsväsendet utgör

ett högst angeläget önskemål. I likhet med kammarrådet Wohlin an­

ser även stiftsnämnden, att en sådan reform kan och bör företagas

utan samband med en lösning av den s. k. klockarfrågan i dess hel­

het. Däremot kunna givetvis olika meningar råda om sättet för denna

reform.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand:

Klockar- och organist­

boställena i Härnösands stift, fåtaliga och utan större betydelse, hava

städse vållat besvär och oreda för de förvaltande myndigheterna. Av

allt att döma, särskilt av den ingångna framställningen från de syd­

svenska organist- och kantorsföreningarna, är boställsväsendets bibehål­

lande ej heller önskat av tjänstinnehavarne. På det livligaste instäm­

mes fördenskull i förslaget örn systemets avveckling. Det sätt varpå

kammarrådet Wohlin föreslagit att denna avveckling skall utföras, gör

skäl för det av honom själv använda beteckningssättet: ett summariskt

avhuggande av eventuella svårigheter. Det är enkelt och ändamåls­

enligt. Då någon anledning till anmärkning mot det föreslagna förfa­

ringssättet icke föreligger, förordas det utformade lagförslaget till an­

tagande.

Domkapitlet i Lidea:

Det nu föreliggande förslaget synes hava sin

upprinnelse i en fullt förklarlig strävan att ersätta det numera föråld­

rade naturaavlöningssystemet med kontanta avlöningar. I den mån en

sådan reform kan genomföras med önskvärd smidighet synes icke något

vara att erinra emot densamma.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå:

Jag utgår från förhållandena

här i Nederluleå och från nuvarande ekonomiska situation på jordbru­

kets område. Man torde då få förutsätta, att det iir en allmän önskan

hos vederbörande tjänstinnehavare att få utbyta förmånen av boställe

mot kontant, skälig penningersättning.

I Nederluleå åtnjuter klockaren-organisten, som tillika är folkskollä­

rare, en kontant Ilin av 600 kronor (med 200 kronor dyrtidstillägg) samt

avkomsten in natura av klockarboställe örn '/« mantal, taxerat till 17,500

kronor (därav jord 13,100 och skog 4,400). Bostället saknar åbyggnader

och församlingen har ingen skyldighet att bebygga detsamma. Klocka­

ren är så hänvisad till att utarrendera bostället eller att själv bruka det

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 188.

62

och försälja avkastningen. Nuvarande innehavaren har praktiserat båda

utvägarna och har haft många bekymmer både för lämplig utarrende-

ring med skälig behållning, då hågen att arrendera mark med hävd­

skyldighet är ringa för att ej säga ingen, och med foderförsäljning, då

tillgången på foder de senaste åren varit ovanligt god. Skogsavkast-

ningen har väl varit hans renaste intäkt av bostället. En tidigare inne­

havare under min tid i församlingen synes lia försörjt sin stora familj

huvudsakligen med boställets avkastning. Den nuvarandes företrädare

däremot var så föga skickad att förvalta bostället, av vilket han dock

under kristiden hade stora inkomster, att han vid avträdandet dömdes

till 4,498 kronors vanhävd, vilken dock på grund av konkurs gäldats

med endast 1,198 kronor.

Att klockarna frigöras från boställsförvaltningen synes vara önskvärt

både från deras och boställsvårdens synpunkt.

Stiftsnämnden i Luleå:

Det nu föreliggande förslaget synes närmast

syfta till en total avveckling av boställena för det ändamål, som de

för närvarande tjäna. Den närmaste anledningen till denna avveckling

angives vara önskvärdheten av att det nuvarande naturaavlöningssyste-

met vid klockartjänsterna avskaffas och ersättes med kontantavlöningar.

Att det nu rådande avlöningssystemet måste anses föråldrat och att

avveckling av detsamma framstår såsom önskvärd finner sig nämnden

vilja oförbehållsamt i princip vitsorda.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Visby:

Det finnes intet att erinra

emot att en avveckling av klockarboställsväsendet i dess hittillsvarande

gestaltning företages utan samband med lösning av klockarfrågan i dess

helhet. Deli av kammarrådet Wohlin föreslagna lösningen av föreva­

rande spörsmål är värt allt beaktande, i den mån den avser församlin­

garnas övertagande av klockarfastigheternas förvaltning.

Allmänna organist- och kantorsföreningen:

Till en början bedja vi

att få ge uttryck åt vår glädje och tacksamhet över, att det förelig­

gande förslaget kommit till stånd. Kyrkomusikerna komma enligt för­

slaget att bliva befriade från skyldigheten att förvalta tjänsteboställe,

ävensom från dem åliggande byggnads- och underhållsskyldighet. Detta

huvudsyfte finna vi i hög grad tacknämligt, alldenstund kyrkomusi­

kerna mångenstädes lida svårt av nu gällande bestämmelser på området

i fråga.

Allmänna svenska prästföreningen

:

Till vissa av de grundprinciper,

på vilka förslaget vilar, kan centralstyrelsen förklara sin anslutning.

Så synes det centralstyrelsen uppenbart riktigt, att nuvarande avlönings­

system med anvisande av boställen för nyttjande bör avvecklas, och

detta vare sig denna boställsrätt utgör en mer eller mindre väsentlig

del av löneförmånerna. Likaledes ansluter sig centralstyrelsen till kam­

marrådet Wohlins uppfattning, att en avveckling av klockarboställsvä­

sendet lämpligen kan och bör företagas utan samband med en lösning

av den s. k. klockarfrågan i dess helhet.

Behovet av lagstiftning, sådan som eller motsvarande den föreslagna,

förnekas emellertid av domkapitlet i Karlstad och t. f. kammarrådet

Prawitz. De anföra sålunda:

Domkapitlet i Karlstad:

Såsom av lagförslagets bilagor framgår, fin­

nas i Karlstads stift endast inom få församlingar sådana boställen, som

Kungl. Majlis 'proposition Nr 188.

63

betänkandet avser. Och av dessa äro endast i några enstaka fall bo­

ställena av avsevärd omfattning och betydelse. Domkapitlet kan där­

för för sin del ej finna lagbestämmelser av nu föreslagen omfattning

motiverade. Förhållandena synas utan svårighet kunna ordnas genom

församlingarnas representation. Också hava redan inom alla stift för­

samlingarna på ett eller annat sätt träffat bestämmelser om boställenas

skötsel och förvaltning, där denna ej ansetts böra lämpligen åligga in-

delningshavarna.

T. f. kammarrådet Prawitz:

Jag får som min mening framhålla, att

den enda åtgärd, som erfordras för åstadkommande av den åstundade

avvecklingen av klockarboställsväsendet, är upphävandet av 3 § i 1883

års klockarlöneförordning.

Kungl. Maj.ts "proposition Nr 188.

Principiella betänkligheter i fråga örn lämpligheten av de utav

den sakkunnige föreslagna åtgärderna hava — utöver vad här förut

återgivits — framförts i, bland andra, följande uttalanden:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala:

Det nu framlagda försla­

get till ny förvaltningsordning kan, efter noggrant övervägande, icke

förordas. Detsamma synes nämligen bliva alltför invecklat och onödigt

genomgripande. En enklare förvaltningsanordning, som står i anslut­

ning till de nuvarande förhållandena och den försiggångna utvecklingen

på området, bör kunna tillskapas. Därför förordas, att förvaltningen

beträffande här ifrågavarande boställsfastigheter ordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med principen i 1932 års ecklesiastika boställsordning,

dock med de modifikationer, som betingas därav att i görligaste mån

förenklade föreskrifter här erfordras med hänsyn till det huvudsakligen

i små och ekonomiskt föga bärkraftiga enheter splittrade boställsbe-

ståndet.

Domkapitlet i Linköping:

Domkapitlet kan icke tillråda eller finna

en total och i påskyndat tempo företagen avveckling av klockarbostäl-

lena lämplig, utan förordar livligt en enklare förvaltningsprocedur än

den, som föreslagits av den sakkunnige.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara:

Nu föreliggande förslag har

betydligt större räckvidd än 1932 års, försåvitt som vad här åsyftas

icke blott är en rättvisare ordning vid lönesättningen för de med bo­

ställen förenade klockar- (respektive organist-) befattningarna, utan också

en radikal avveckling av hela det med denna institution förbundna bo-

ställsväsendet. Det av den sakkunnige förordade förfarandet måste

anses använda större våld än nöden kräver. Att lönerna till de ifråga­

varande befattningshavarna böra utgå i penningar och ej in natura är

allmänt erkänt och måste vara den grundförutsättning, varpå varje re­

form på detta område bygger. Den sakkunniges förslag bör dock lämp­

ligen icke läggas till grund för genomförandet av den önskvärda över­

gången till en fast kontantavlöning flir ifrågavarande tjänstinnehavare,

oberoende av boställenas avkastning. I stället förordas en lösning av

denna fråga i huvudsaklig anslutning till den grundtanke, som uppbär

det för 1932 års kyrkomöte framlagda kungl, förslaget.

Domkapitlet i Strängnäs:

Domkapitlet vill tillstyrka en överflyttning

av klockar- och organistboställenas förvaltning från tjänstinnehavarna

till församlingarna, varvid dock boställena fortfarande skola utgöra en

64

församlingens tillgång till klockarens respektive organistens avlöning och

deras egenskap av kyrklig jord ej må förändras.

Stiftsnämnden i Strängnäs:

Ehuru stiftsnämnden vill uttala sin till­

fredsställelse (iver förslagets huvudsyfte, en avveckling av boställsväsen-

det beträffande klockar- och organist boställena, anser dock stiftsnämn­

den, att det föreliggande förslaget i sin nuvarande form icke utan

väsentliga omarbetningar kan läggas till grund för en lagstiftning i

ämnet.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Västerås:

Föreliggande förslag bör

under alla förhållanden icke kunna läggas till grund för en lag i ämnet.

Skall frågan om klockarboställenas förvaltning och disposition upptagas

till prövning särskilt för sig, bör en lösning av detta spörsmål sökas i

närmare anslutning till den ecklesiastika bostadslagstiftningen. I detta

sammanhang erinras örn att ett förslag till lag med vissa bestämmelser

angående boställen för klockare och organister varit föremål för kyrko­

mötets behandling år 1932 samt att enligt detta förslag, vilket godkänts

av kyrkomötet, klockarskogarna skulle komma att förvaltas i huvud­

saklig överensstämmelse med den genom ecklesiastika boställsordningen

den 30 augusti 1932 för prästskogarna föreskrivna förvaltningen, även­

som att ekonomiska besiktningar skulle verkställas av boställsnämn-

derna.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö:

Det synes kunna ifrågasättas

örn förslaget verkligen är ägnat att åstadkomma en lösning efter möj­

ligast enkla linjer. Anlägger man ett naturligt betraktelsesätt på de

omhandlade frågorna, kommer man till ett annat och enklare resultat.

------------------ För ordnandet av klockarnas boställsfråga torde, jämte det

1932 års förslag antages, församlingarna böra genom cirkulär erinras om

att de i samband med ny lönereglering för klockaren kunna få tillstånd

att undantaga klockarbostället eller den del därav, som icke erfordras till

bostad åt klockaren, och förvalta det själva. Eventuellt kan ett dylikt

tillstånd givas generellt genom en kungl, kungörelse. Med hänsyn till

klockar jordarnas i vissa fall ringa värde bör givetvis kontrollen därefter

lämpas, så att densamma icke blir för dyrbar. Ett stadgande torde

därför vara av nöden av innehåll, att förrättningar å boställena icke

må ske annat än i samband med förrättningar å ecklesiastika lönebo-

ställen, där icke för visst fall stiftsnämnden annorledes förordnar. Sam­

tidigt med församlingarnas övertagande av boställena bör vidare i det

särskilda fallet undersökas, huru bostället bör på mest rationella sätt

handhavas, örn det är ekonomiskt bärande att fortfarande bibehålla

dess bebyggelse eller mer ändamålsenligt att upphöra med bebyggelsen

och utarrendera inägorna till sambruk med annan fastighet och dylikt.

Erinran härom synes lämpligen kunna göras i förenämnda cirkulär eller

kungörelse.

Stiftsnämnden i Göteborg:

Då församlingarna — med eller utan nå­

digt tillstånd — själva övertagit förvaltningen av klockarboställena och

förbundit sig att lämna klockaren kontantlön, har redan härigenom

yppats en möjlighet till lösning av de med naturaavlöningssystemet för­

knippade svårigheterna. En vidare utveckling på denna väg skulle sä­

kerligen vara möjlig. Därvid måste givetvis förutsättas, att nya bestäm­

melser utfärdas för boställenas förvaltning. Nära till hands ligger, att

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr ISS.

65

en sådan förvaltning ordnas med prästboställena som mönster. Härtill

syftade även det för 1932 års kyrkomöte framlagda lagförslaget i ämnet.

En i allt väsentligt likformig förvaltning av olika kategorier kyrklig

jord måste självfallet vara att föredraga framför de olika förvaltnings­

former som nu äro rådande. Kammarrådet Wohlin har emellertid icke

sökt lösa klockar jordens problem med utgångspunkt från vad som gäl­

ler för prästboställena, utan framlagt ett helt nytt förslag, vilket syftar

till att i princip frigöra klockarboställena från varje publik förvaltning.

För undvikande av naturaavlöning föreslås en allmän värdeuppskatt­

ning av jorden med fastställande av ett boställskapital och en behållen

årsavkastning, vilken skall utgöra ett fixt underlag vid löneberäkningen.

Denna radikala lösning har onekligen sitt intresse. Härigenom undgår

man det ofta synnerligen irrationella moment, som ligger i förmånen

av bostad och jordens avkastning. Frågan är likväl, om icke det före­

slagna uppskattningsförfarandet blir en alltför teoretisk och invecklad

procedur, som icke medför ett häremot svarande resultat. Åtminstone

för de smärre jordarna måste detta förfarande icke endast bliva skäli­

gen gagnlöst utan även medföra kostnader och besvär, som icke stå i

rimlig proportion till jordarnas värde. Dessa jordar torde väl i huvud­

sak för närvarande disponeras såsom bostadstomt och trädgård. Kloc­

karen har icke någon olägenhet av att så alltfort blir fallet, blott han

slipper byggnadsskyldigheten. Men även i fråga om medelstora och

större jordar kan det diskuteras, huruvida det föreslagna uppskattnings­

förfarandet utgör en »lösning efter möjligast enkla linjer». Det synes

ligga närmare till hands, att man fullföljer den linje, praxis anvisat och

som inledningsvis blivit antydd: en förvaltning av församlingarna under

kontroll av boställsnämnd och stiftsnämnd. I den mån en sådan för­

valtning icke omedelbart kan åvägabringas, får ett successivt genomfö­

rande ske i samband med ny lönereglering för klockaren. Därest möj­

lighet lämnades för klockaren att avstå bostället och överlämna disposi­

tionsrätten till församlingen, skulle säkerligen ett stort antal befattnings­

havare begagna sig härav. Därigenom skulle de mest iögonenfallande

nackdelarna av det nuvarande systemet försvinna.

Jägmästaren Wigelius, Göteborg: Att rådande förhållanden på före­

varande område äro i högsta grad otillfredsställande och tarva en genom­

gående reformering har länge varit känt. Örn det sätt på vilket denna

skall ske, torde däremot råda rätt så skilda uppfattningar och vad som

framför allt lärer vara ägnat att framkalla meningsbrytningar är frågan,

huru de fastigheter å vilka förevarande boställsväsende bygger, vid en

eventuell reform, skola behandlas.

I fråga härom föreslår kammarrådet Wohlin i sin utredning att på

en gång genom ett radikalt grepp göra upp riikningen med dem och

antingen låta dem övertagas av församlingarna eller försäljas för till­

godoseende av enskilda behov eller disponeras såsom publika hemman,

vilket senare framför allt skulle giilla sådana större och mera värdefulla

fastigheter, som icke lämpligen anses böra finna förutnämnda använd­

ning. Detta förfarande, genom vilket ifrågavarande fastigheter skulle

komma att i ett slag förlora karaktären av kyrklig jord, har icke accep­

terats av stiftsnämnden, som i stället med bibehållande av deras nuva­

rande natur velat utnyttja dem för klockar- och organisttjänsters av­

lönande enligt i stort sett samma principer, som de ecklesiastika löne-

Biliang lill riksdagens protokoll HISS. 1 sami.

AV

ISS.

ö

Kungl. May.ts 'proposition Nr ISS.

66

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr IS

8,

boställena för prästerskapets avlönande. Väl förutser stiftsnämnden,

att en del av ifrågavarande fastigheter av ekonomiska hänsyn skola

befinnas böra avyttras, men anser, att så icke bör ske i hastigare tempo

än som betingas av framställningar om deras förvärvande enligt be­

stämmelserna i ensittar- och kyrkliga försäljningslagen. Påtagligt synes

mig följden härav bliva, att sådana ur förvaltningssynpunkt tyngande

småfastigheter i förhållandevis stor utsträckning under avsevärd tid

komma att ingå i det fastighetskomplex, som enligt nämnda principer

skulle underkastas hela den förvaltningsproeedur, som de ecklesiastika

löneboställena äro föremål för. Och därunder blir det kyrkofondens

lott att genom penningförsträckning medverka till att försätta dem lika­

väl som naturligtvis övriga boställen i ett för deras ändamålsenliga ut­

nyttjande erforderligt skick. Med skäl kan befaras, att ett förfarande,

som leder till sådana konsekvenser, snarare kan komma att skada än

gagna det intresse, vilket det är avsett att främja. I betraktande härav

anser jag, att stiftsnämnden borde ha uttalat sig för ett tillvägagående,

ägnat att medföra en snabb avveckling av i första rummet dessa fastig­

heter av mindre värde och betydelse.

Stiftsnämnden i Karlstad: När man vill åstadkomma en enkel, rätt­

vis och praktisk lösning av frågan örn avveckling av klockarnas natura-

avlöning och förvaltningen av klockarboställena, känner man sig i högsta

grad tilltalad av 1932 års lagförslag i ärendet. Detta förslag är, enligt

stiftsnämndens mening, fullgott. Någon annan utredning av frågan än

deli, som innehålles i Kungl. Majrts skrivelse till kyrkomötet 1932, hade

icke varit erforderlig. Den var välmotiverad och välrekommenderad.

I detta förslag är det väl sörjt för beståndet och vården av ifrågava­

rande kyrkliga egendom, som också skyddas av prästerskapets privilegier.

Och avkomsten blir använd på rätt sätt. Stiftsnämnden i Karlstad

rekommenderar fördenskull 1932 års förslag till det bästa. Församlings­

förvaltning kommer alltid att inriktas på att skaffa den bästa avkomst

såväl vid utarrendering som vid försäljning av boställen. Ju bättre av­

komst, ju mindre uttaxering för kontant klockaren.

Enligt 1932 års förslag kommer ansvaret för förvaltningen av klockar­

boställena i anseende till hus, jord och hävd att avkrävas vederbörande

genom ekonomisk besiktning av boställsnämnd, såsom det är stadgat

för prästgårdar och löneboställen. Stiftsnämnden får den lätta upp­

giften att fungera som överinstans vid klagan över ekonomisk besikt­

ning på klockarboställe. Stiftsnämnden finner alltså, att regleringen

av klockarnas boställsfråga bäst sker genom att antaga 1932 års förslag,

som behåller församlingarna vid högt värderad frihet och utesluter svår-

tillämpade och kostsamma metoder.

Domkapitlet i Luleå: Såvitt domkapitlet kan finna måste, så länge

ifrågavarande befattningshavare äro att betrakta såsom uteslutande kyrk-

ligt-kommunalt anställda, ett ersättande av naturaavlöningssystemet med

kontanta avlöningar förutsätta medgivande från församlingarnas sida.

Domkapitlet anser sig emellertid med fullt fog kunna utgå ifrån att en

dylik reform skall kunna genomföras på frivillighetens väg. Denna sin

uppfattning grundar domkapitlet på en säkerligen allmänt utbredd upp­

fattning, att ett kontant avlönande av alla kommunalt anställda tjänste­

män är att föredraga framför naturaavlöningar. För uppnående av det

syfte, som varit den närmaste anledningen till förslaget, anser sig dom­

67

kapitlet i första liand vilja ifrågasätta att genom kungl, cirkulär eller

särskilda författningsbestämmelser församlingarnas uppmärksamhet fästes

på den nu i praxis medgivna rätten för församlingarna att övertaga för­

valtningen av sina klockarboställen. För denna förvaltning av bostäl­

lena synes närmast 1932 års förslag kunna läggas till grund.

Stiftsnämnden i Luleå: Stiftsnämnden finner, att förslaget i olika

avseenden icke innebär den »lösning efter möjligast enkla linjer», som

varit avsett med detsamma. Då emellertid en övergång från det nuva­

rande systemet med naturaavlöning till kontant avlöningssystem bör

successivt äga rum, tillåter sig stiftsnämnden ifrågasätta, att det för­

slag, som av Kungl. Majit år 1932 framlades för det nämnda år samman­

trädande kyrkomötet och av detta godtogs, av Kungl. Majit framlägges

för riksdagen samt att ny kungörelse utfärdas rörande rätt för försam­

lingarna att i samband med nya löneregleringar övertaga förvaltningen

av klockar- och organistboställen.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Visby: På det bestämdaste hävdas

den meningen, att klockarfastigheterna äro kyrklig jord. De kunna där­

för icke vid berörda boställsväsens avveckling överlämnas till vederbö­

rande församlingars fria disposition. Det synes därför vara av största

vikt, att sådana bestämmelser skapas, som tydligt utvisa församlingarnas

begränsade dispositionsrätt till såväl fastigheterna som för desamma vid

försäljning utgående vederlagen. Till stöd för denna ståndpunkt hän­

visas till stadgandena uti fjärde, femte och sjätte punkterna uti präster­

skapets privilegier den 16 oktober 1723 ävensom till vad regeringsrådet

Gabriel Thulin framhållit i sin utredning angående klockar-, organist-

och kantors-(kyrkosångar-)befattningarna, avd. I sid. 141 fl'.

Boställsreformens inverkan på befattningshavarnas lö­

neförhållanden och främst därvid, vad den sakkunnige föreslagit

beträffande lönereglerings verkställande, i fråga örn lönens bestämmande

och om tjänstebostads tillhandahållande, har berörts särskilt i en del

av yttrandena. Sålunda ha följande uttalanden gjorts:

Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand: Möjligen bör en viss

uppmärksamhet ägnas de i Härnösands stift rätt talrika »klockarbo­

ställen , som genom Kungl. Majits beslut, i ett fall redan under drott­

ning Kristinas tid, upplåtits från vanligt ecklesiastikt löneboställe mot

avgäld till prästerlige tjänstinnehavaren, numera pastoratet, men utan

att klockarbostället avskilts från lönebostället och införts i jordregistret.

För klockartjönsten torde även i dessa fall böra göras en reglering av

samma art som vid de egentliga klockarboställena. Den framtida dispo­

sitionen av »boställena» torde bliva den att de helt enkelt återfalla till

de ecklesiastika löneboställena mot det att avgälden upphör att utgå.

Bestämmelser härom synas böra inflyta i de administrativa tillämpnings-

bestämmelser, sorn ställas i utsikt.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå: Övergången till ett moder­

nare avlöningssystem bör ske, så snart detta utan större olägenhet låter

sig göra. I förslaget har framhållits hurusom en avveckling av natura-

avlöningssystemet, i vad (lenna avveckling skulle beröra dc klockare,

sorn redan tillträtt sina tjänster och därmed de nied dessa förenade

boställena, givetvis icke kan träda i tillämpning, innan fastigheterna av

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 18S.

68

vederbörande avträdas. Tjänstinnehavarna skulle emellertid enligt för­

slaget vara berättigade att avträda fastigheterna, när de under nuva­

rande lönereglering funne för gott. Församlingarna å andra sidan skulle

för sin del vara bundna vid de nuvarande löneregleringarna, intill dess

tjänstinnehavarna förklarade sig vilja frångå desamma. Då det kan

fastslås, att församlingarna efter ett antagande av det föreliggande för­

slaget kunna tänkas komma att tillskyndas vissa utgifter för klockarnas

avlöning utöver de från boställena tänkta eller beräknade inkomsterna,

synes det som örn nuvarande tjänstinnehavares rätt att påfordra ny

lönereglering eller sålunda att erhålla hela sin lön i kontanter bör göras

beroende av församlingarnas medgivande. Så vitt det kan bedömas,

skulle man vid annat förhållande göra ett ingrepp i den kommunala

självbestämmanderätten, som icke är önskvärd. Det må erinras örn att

de tjänstinnehavare det här är fråga örn äro kyrkligt-kommunalt an­

ställda med avlöning endast från respektive församlingar. De lönefrågor,

som beröra dessa klockare, synas därför icke böra röna inflytande av

en lagstiftning, som icke varit förutsedd eller ens kunnat förutses vid

klockarens anställande. Man torde i dessa fall vara nödsakad förut­

sätta, att de ömmande fall, som kunna tänkas föreligga med de nuva­

rande naturaavlöningarna bliva av vederbörande församlingar avhjälpta.

Endast under förutsättning av ett ömsesidigt medgivande från klocka­

rens och församlingens sida böra således de nu anställda klockarna och

organisterna kunna komma i åtnjutande av rätten till utbyte av sina

naturaförmåner mot kontant avlöning.

De skäl, som nu anförts mot ett tvångsvis genomförande av ett kon-

tantavlöningssystem, äga tydligen icke giltighet vid tjänsternas återbe­

sättande efter en eventuell ny lags tillkomst. Emot en lagstiftning,

som syftar till ett sådant mål, finnes, som av det ovan sagda framgår,

principiellt icke något att erinra.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå: Med hänsyn till den kom­

munala självbestämmanderätten synes det böra bero på församlingarnas

eget avgörande med eller utan framställning från tjänstinnehavare, örn

lönen till klockaren skall utgå enbart i penningar eller delvis i form av

rätt till boställe. I förra fallet skulle då församlingen sköta bostället

och inför stiftsnämnden vara ansvarig för dess hävd.

Domprosten Brilioth, Lund: Enligt bestämmelserna i lagförslagets

§ 3 andra stycket och § 8 mom. 2 skulle i vissa fall en del av räntan

av klockarboställe kunna användas för andra ändamål än klockarens

avlöning i församlingen i fråga och örn sådan användning skulle Konungen

äga bestämma efter av domkapitlet gjord anmälan. Dessa bestämmelser

anser jag icke böra ingå i lagen, i varje fall icke utan att rättsgrunden

för desamma närmare prövas. Då det sannolikt är fråga örn jord, som

donerats för visst ändamål, synes det betänkligt att utan tvingande skäl

disponera över densamma på detta sätt. En sådan anordning synes mig

icke heller böra komma i fråga annat än i samband med en allmän

reglering av klockarnas löneförmåner. Då det säkerligen endast gäller

ett fåtal fall, och väl endast i rena undantagsfall kan vara fråga örn

mer betydande belopp, kan olägenheten av att dessa oregelbundenheter

kvarstå icke vara alltför stor, då man beaktar de principiella betänklig­

heter, som kunna anföras mot det föreslagna överförandet till andra

Kungl. May.ts 'proposition Nr ISS.

Kungl. Marits proposition Nr 188.

69

ändamål. Det bör också observeras att lagförslaget icke närmare anger,

för vilka ändamål de skulle tas i bruk.

Domkapitlet i Göteborg har även ansett, att berörda bestämmelse i

förslagets 3 § bör utgå.

Domkapitlet i Visby har ansett, att i nämnda bestämmelse omförmälda

medel jämte ränta böra obeskurna få av vederbörande församling dispo­

neras för kyrkliga ändamål.

Stockholms stads konsistorium : Konsistoriet anser, att lämpligheten att

vid ny lönereglering låta klockarens lön helt sättas i penningar kan

ifrågasättas. Prästerskapets löneförmåner utgå dels i penningar, dels i

bostad eller motsvarande hyresersättning, och möjligen vore det lämp­

ligare att införa en liknande bestämmelse i fråga om klockares och or­

ganists löneförmåner. Hyresbelopp, vilkas storlek kan skifta ej blott

från ort till ort utan även på samma ort från en kortare tidsperiod till

en annan, kunna lättare och på mera smidigt sätt regleras efter beho­

vet än en lön, som enligt sakens natur är av mera konstant art.

Domkapitlet i Strängnäs: Förslagets 4 § första stycket ålägger varje

klockardistrikt att, där förhållandena så kräva, åt klockaren upplåta

tjänstebostad med skyldighet för denne att erlägga skälig hyra, som av

klockardistriktet bestämmes. Ett sådant åliggande, som binder både

församling och tjänstinnehavare, kan emellertid vara ofördelaktigt för

den sistnämnde. Det finnes intet som hindrar, att distriktet fastställer

en viss kontant lön och därefter bestämmer en hyra, som utgår med

samma belopp som lönen. Domkapitlet anser därför, att föreskrift örn

obligatorisk tjänstebostad att brukas mot hyra alltså icke bör införas,

men att örn församlingen vill upplåta tjänstebostad, så må det ske under

förutsättning att hyra ej kräves eller att bostadsförmånen icke beräknas

vid fastställande av lönen, utan att denna förmån tillkommer tjänstin­

nehavaren utöver lönen.

Allmänna organist- och kantorsföreningen: Några som helst bestäm­

melser rörande tjänstebostads storlek och beskaffenhet finnas icke an­

givna i förslaget. I motiveringen framhålles, att, eftersom klockarens

lön bestämmes av församlingen, speciella föreskrifter angående tjänste­

bostad icke nu böra göras. Detta synes oss icke godtagbart. Kan man

föreskriva, att församlingarna skola övertaga boställena och att »där

förhållandena så kräva» hålla tjänstinnehavaren med bostad samt att

till befattningshavare icke utom i vissa fall antaga annan person än den,

som avlagt av Kungl. Majit föreskriven examen, så bör man också

kunna föreskriva hur stor tjänstebostaden bör vara samt hurudan den

skall vara beskaffad. När boställsordning kunnat utfärdas för präster

och folkskollärare, synas oss kyrkomusikerna böra få åtnjuta samma

förmån. I varje fall torde kunna föreskrivas, att bostaden skall utgö­

ras av minst 4 rum, jungfrukammare och kök jämte nödiga utrymmen,

såsom skafferi, vindfång, kapprum, garderober m. m. Till tjänstebosta­

den böra vidare höra källare, torkvind, tvättstuga, vedbod och hemlig­

hus samt vedbrand och trädgårdsland.

Enligt i? 4 mom. 1, andra stycket, skall tjänstinnehavare vara skyl­

dig att själv bebo honom av församlingen anvisad bostad. Ett dylikt

tvång skulle enligt vår mening kunna få flera följder av oangenäm art.

70

Tjänstinnehavarens trevnad kunde äventyras oell hans tjänst därige­

nom bli lidande. Man skulle sålunda kunna ät befattningshavaren an­

visa en kanske mindervärdig bostad och på långt avstånd från kyrkan

samt ålägga honom att bo där. Örn befattningshavaren vore i stånd

att hålla sig egen bostad, skulle han icke äga rätt härtill. Och en kvinn­

lig befattningshavare, som inginge äktenskap med en inom församlingen bo­

satt man, skulle trots detta vara tvungen att bebo den henne av försam­

lingen anvisade lägenheten. Visserligen skulle kanske möjlighet till klago­

mål stå öppen. Men denna utväg är ofta mindre angenäm att an­

vända sig av.

Vidare skulle enligt förslaget kantorn för begagnande av anvisad bo­

stad erlägga årlig ersättning med skäligt belopp och skulle dylik ersätt­

ning kunna utgå genom avdrag å den för befattningshavaren anslagna

lönen. Vad som här föreskrives skulle enligt var uppfattning kunna bli

en källa till ofta återkommande tvister mellan församling och befatt­

ningshavare. För undvikande härav borde därför för innehavare av

självständig kantorsbefattning, d. v. s. sådan som icke är förenad

med folkskollärar^'änst, beräknas fri bostad, i likhet med vad som är

fallet beträffande präster och folkskollärare.

Allmämia svenska prästföreningen: Av kammarrådet Wohlins utred­

ning och förslag framgår, att bostad i vissa fall, d. v. s. »då förhållan­

dena så kräva», bör av distriktet tillhandahållas klockaren, dock icke

såsom en del av lönen, vilken alltid skall fastställas enbart i penningar,

utan med skyldighet för klockaren att erlägga en viss hyra, och att,

där sådan tjänstebostad anvisas klockaren denne skall vara skyldig att

själv bebo densamma och därvid iakttaga av klockardistriktet medde­

lade närmare föreskrifter. Så vitt centralstyrelsen kunnat finna, gives

ingen föreskrift, när denna skyldighet inträder för distriktet att bereda

bostad åt klockaren och för denne att bebo densamma. Med denna

skyldighet må nu förhålla sig huru som helst, säkert torde dock vara, att

fall finnas, då det för båda parterna är förmånligast, att klockaren icke

av distriktet tillhandahålles bostad, och likaledes att fall finnas då

det för båda parterna eller åtminstone för endera av dem är fördel­

aktigast, att dylik bostad tillhandahålles. I detta sammanhang kan

emellertid den frågan lämnas åsido, huruvida distriktet kan åläggas

att, där boställe, lämpligt för bostad, icke finnes, anskaffa särskild,

efter ortens bruk ändamålsenlig lägenhet». Det, som i detta samman­

hang har sitt intresse, är den frågan, huruvida och i vilken omfattning

de nu befintliga klockarboställena kunna erbjuda möjlighet till anord­

nande av en sådan tjänstebostad, ty enligt centralstyrelsens förmenande

böra de även i framtiden, därest så befinnes möjligt och lämpligt just

användas för att fylla denna del av sitt ursprungliga ändamål, att be­

reda klockaren bostad. Detta synes centralstyrelsen även vara den

enklaste lösningen av boställsproblemet. — Såsom framgår av de förslaget

bifogade bilagorna och såsom även framhålles i själva betänkandet,

finnas en stor mängd klockarboställen med så ringa areal, att bostället

oförändrat lämpar sig synnerligen väl till bostad med trädgård åt

klockaren, och i dessa fall bör den då också enligt centralstyrelsens

mening bibehållas som sådan. Skulle boställets areal däremot vara för

stor för att i sin helhet lämpa sig som bostad åt klockaren, böra inga

större svårigheter möta, att, därest platsen i övrigt kan anses lämplig,

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

71

lösa frågan så, att ett erforderligt område avskiljes för klockarbostad

och att med den övriga delen förfares på sätt, som kan för distriktet

vara ekonomiskt mest fördelaktigt. Den procedur, som kammarrådet

Wohlin föreslagit, att bostället skall avvecklas som klockarboställe, att

därefter distriktet eventuellt å bostället anskaffar och anvisar bostad

åt klockaren, som härför erlägger fastställd hyra genom avdrag å den

kontanta lönen, synes vara både besvärlig och onödig och kan leda

till obehag och orättvisor, vilka förebyggas, då i själva lönen ingår

som en del förmånen av förefintlig fri bostad.

T avseende å riktlinjerna för den framtida dispositionen, efter

en boställsreforms genomförande, av till klockar- och or­

ganisttjänsterna hörande avlöning stillgångar förekomma i

de avgivna yttrandena, bland andra, följande uttalanden:

Stiftssekreteraren Waltersson, Uppsala: Då det stora flertalet av be­

rörda fastigheter äro små och ekonomiskt föga bärkraftiga, måste vid

förvaltningsomläggningen en ledande grundsats vara att, med undvikande

av en tung och kostsam förvaltningsapparat, nedbringa den offentliga

kontrollen till ett minimum samt, såvitt möjligt, bortskära för ett ratio­

nellt utnyttjande av boställsjorden hinderliga uniformerade och stela

förvaltningsföreskrifter. Det synes nämligen i detta fall vara en nöd­

vändig betingelse för en lönande boställsdrift, att förvaltaren får, obun­

den av hämmande lagföreskrifter, fritt och smidigt anpassa boställsför-

valtningen efter förhållandena och pä så sätt laga efter lägligheten. Min er­

farenhet från boställsförvaltningen säger mig detta. Förvaltningen av här

ifrågavarande boställsfastigheter bör hänläggas till församlingarna. Dessa

— och enbart dessa — äro ju, såsom ensamma ansvariga för klockarnas och

organisternas avlöning, ekonomiskt intresserade av ett gynnsamt utfall

av boställsförvaltningen. Däri ligger en god garanti för en tillfredsställande

boställsförvaltning, vilket ock i sin mån gör en offentlig kontroll mindre

behövlig. Det synes mig som om de problem, som bilda kärnpunkten

i förevarande förvaltningsfråga, nämligen säkerställande av boställska-

pitalet för avlöningsändamål och beredande på samma gång av möjlig­

het för ett fritt och praktiskt utnyttjande av boställena, kunde — med

utsträckt tillämpning av förslagsställarens uppslag i ämnet — ordnas

så, att vederbörande församling alltid skall övertaga förvaltningen av

sitt klockarboställe under fri nyttjanderätt men samtidigt ansvara gent­

emot det allmänna för värdet av detsamma enligt särskild uppskattning

på sätt kammarrådet Wohlin föreslagit. Förpliktelse skulle alltså åvila

församlingen att under givna förutsättningar redovisa det uppskattade

saluvärdet av den övertagna fastigheten (boställskapitalet). En sådan

nyordning har ock den fördelen, att den utgör en konsekvens av den

skedda utvecklingen på området. Församlingarna ha ju i stor utsträck­

ning redan övertagit klockarboställe!! mot årlig kontant gottgörelse till

klockaren och ett fullföljande av denna utveckling genom införande av

en allmän föreskrift örn boställenas övertagande synes därför naturlig

och riktig.

Fastigheterna — jämväl skogarna — böra överlämnas till församlin­

garna under fri nyttjanderätt utan någon egentlig offentlig kontroll

men ej med äganderätt. Även där församling bevisligen har äganderätt

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

72

till fastigheten, skall densammas karaktär av klockarfastighet dock fort-

bestå. Några speciella författningsföreskrifter om boställenas bebyg­

gande och nyttjande bör icke givas utan bör härutinnan allmänna nytt-

janderättslagen tillämpas. Önskar församling försälja sin klockarfastig­

het eller del därav, bör detta ske i den för försäljning av kyrklig jord

stadgade ordning. Efter försäljning upphör församlingens garantiansvar

för fastigheten. Försäljningssumman utgör då boställskapitalet. Allde­

les utan publik kontroll bör dock pastoratens förvaltning av klockar-

fastigheterna ej ställas. Stiftsnämnden bör hava en mera allmänt lagd

överuppsikt över boställena. Så bör liggare förås över ifrågavarande

boställsbestånd med angivande av deras disposition samt tillses att bo­

ställena bibehållas.

Då genom den ovanberörda garantiregleringen vinnes säkerhet för

»boställskapitalet» ävensom »boställsräntan» såsom bidrag till avlöningen,

torde ur det allmännas synpunkt någon risk icke föreligga att över­

lämna boställena till församlingarna till fritt nyttjande. Frän försam­

lingarnas synpunkt torde ej heller något motstånd böra befaras, då

deras redovisningsplikt motsvaras av en erhållen tillgång, och uppskatt­

ningen säkerligen blir sådan, att någon svårighet ej bör möta att ur

den överlämnade fastigheten utvinna avkastning, motsvarande »boställs­

räntan». Man kan dock ej utan ett visst fog invända, att den före­

slagna garantiregleringen kan synas överflödig, då församlingarna ändock

kunde betros med förvaltningen, men berörda anordning måste dock

anses fullt motiverad av den dubbla uppgift, den har att fylla, nämli­

gen att ge besked örn samt garantera boställets bidrag till klockarlönen

ävensom att bereda det allmänna säkerhet för boställskapitalet samt

därigenom möjliggöra eftergivande av den offentliga kontrollen över

bostället vid dettas överlämnande till församlingens fria nyttjande. Den

av mig föreslagna nyordningen skulle enligt min mening innebära en

enkel och på samma gäng rationell anordning. Den synes ock vara

tillräcklig för ändamålet. Att därutöver, såsom i det remitterade för­

slaget ifrågasatts, göra en inventering och undersökning av boställs-

tillgångarna för att fastslå deras framtida användning, torde vara över­

flödigt. Församlingarna lära, såsom ekonomiskt intresserade, helt visst

sörja för att jorden kommer att utnyttjas på bästa sätt — eventuellt

försäljas. Försummelse härutinnan komme ju ock att drabba dem

själva. På få undantag när torde ock den lämpligaste användningen

av boställsjorden, så att säga, ge sig själv. Helt visst skulle ock be­

rörda inventeringsarbete — låt vara att det är en engångsuppgift ■—-

bliva omfattande och tidskrävande. Man kan ock fråga sig om en sä

stor utredning är lönande, dä det i regel gäller så små fastigheter, som

de förevarande. En nödvändig förutsättning för den sålunda förordade

anordningen av boställsförvaltningen är emellertid, att det ansvar för

boställskapitalet, som skall åvila församlingen, också verkligen skall i

nödfall kunna uttagas, med andra ord, att församlingen gentemot det

allmänna har en obestridlig redovisningsplikt. Härom giver utredningen

icke klart besked. För min del kan jag dock ej finna annat än att en

sådan redovisningsplikt kan genomföras i lagstiftningsväg.

Domkapitlet och stijtsnämnden i Skara: Uppenbart är, att man, vil­

ken väg som än anlitas för frågans lösning, i ganska stor utsträckning

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

73

måste räkna med försäljning av boställs]ord. Ofta äro de ifrågakom-

mande jordlotterna ganska små och olämpliga att självständigt brukas.

Stundom befinner sig till exempel, pä grund av det nuvarande systemets

natur, bebyggelsen på boställena i sådant skick, att en försäljning är

det enda alternativ, som låter sig ekonomiskt försvara. Men lika uppen­

bart är, att förhållandena icke alltid äro sådana, att ett acceptabelt

pris kan erhållas, därest en snar försäljning skall verkställas. Det synes

därför vara olämpligt att — såsom följden skulle bliva av det fram­

lagda förslaget — igångsätta en forcerad realisation av hithörande eckle­

siastik jord. Initiativet till sådan försäljning bör tillkomma försam­

lingarna själva. Den nyligen genomförda reformen av prästboställsvä­

sendet har avlagt goda vittnesbörd örn församlingarnas förmåga att

omhänderhava en mera omfattande förvaltning än vad den sakkunnige

förutsätter. Det vore därför ett av erfarenheten icke motiverat avsteg

från den hittills inslagna vägen beträffande den ecklesiastika boställs-

förvaltningen att nu följa den sakkunniges förslag. Så mycket mindre

anledning synes härtill vara för handen, som det ju vid klockarbostäl-

lena i regel är fråga örn relativt små enheter, vilkas skötsel ej är så

krävande som fallet är med de prästerliga löningshemmanen. Vården

av de till klockare och organister anslagna boställena bör därför ^anför­

tros åt församlingarna under nödig kontroll från myndighets sida i

enlighet med vad 1932 års förslag härom innehåller.

Domkapitlet i Växjö: Förslaget innebär en avveckling av klockarbo-

ställena. De skola antingen försäljas eller med äganderätt övertagas

av församlingarna för andra ändamål än det, vartill de avsetts, emot

det att församlingarna få åtaga sig ansvaret för vad som i förslaget

kallas boställskapital» och »boställsränta >. Äganderätten till fastigheten

skall sålunda överlåtas å församlingen i samband med fastighetens över­

lämnande till densamma, och örn fastighet varder försåld, skall behållen

köpeskilling överlämnas till den församling, inom vars område fastig­

heten är belägen. I dispositionsfrågan bortses bland annat fullständigt

ifrån det förhållandet, att kloekarfastigheter ofta kunna vara donerade

till församlingskyrkan. Ett disponerande enligt förslaget skulle sålunda

i många fall innebära, att församlingskyrkan förlorade en sin tillhörighet,

ett förhållande, sogi icke skulle vara i överensstämmelse med hittills

tillämpad svensk rätt. Det är otvivelaktigt, att nu förevarande frågor

böra kunna ordnas utan denna rättskränkning.

Domkapitlet delar icke förslagets tankegång utan anser, att boställena

böra överlämnas till församlingarna för förvaltning. Förvaltningen bör

vara underkastad den kontroll, som uti den ecklesiastika boställs-

lagstiftningen avses. Klockaren skall emellertid åtnjuta avkastningen

från vederbörande hemman. Därest avkastningen skulle komma att

överstiga vad som kan anses motsvara en skälig klockaren, skall anmä­

lan ske till domkapitlet, som må bestämma, huruvida lönen ina sättas

lägre vid löneregleringen än vad som härflyter från bostället. Genom

dessa bestämmelser undgås ett realiserande av boställsbeståndet. En

försäljning kan givetvis även i detta fall komma till stand men ela i

enlighet med gällande försäljningsbestämmelser. Vid försäljning skall

köpeskilling fonderas såsom deus egendom, vilken innehaft äganderätt

till hemmanet, och räntan användas på samma sätt som tidigare hem­

manets avkastning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

74

Stiftsnämnden i Göteborg:

Den sakkunnige har funnit en publik för­

valtning onödigt dyrbar med hänsyn till klockar]'ordarnas värde. Uppen­

bart är emellertid, att han därvid underskattat jordarnas värde. Kloc-

karfastigheterna torde genomgående vara försedda med mycket svaga

byggnader, vilket måste i betydande grad påverka avkastningen. Sedan

de sämre jordarna försålts och byggnadsfrågorna å övriga jordar ord­

nats, kan säkerligen avkastningen förväntas komma att stiga. Med

den utgångspunkt, förslagsställaren intagit till klockarjordarnas värde

och avkastningsförmåga har han velat åstadkomma en inventering och

utsortering av de särskilda fastighetsenheterna. Häremot torde väl intet

i princip vara att invända, därest avsikten är att bibehålla alla jordar,

som alltfort kunna fylla en funktion, såsom kyrklig jord i dess hävd­

vunna mening. Förslaget utgår emellertid från att de fastigheter, som

ej säljas och ej heller skola såsom publika arrendegårdar bibehållas,

skola, där laga hinder ej möter, övertagas av församling för att dispo­

neras på sätt örn kommunal egendom i allmänhet gäller (§ 5 ). Fastig­

heterna skulle härigenom förlora sin karaktär av kyrklig jord i egentlig

mening, även om förvaltningen alltfort tillkommer församlingarna. Ehuru

det kan förutsättas, att dessa bestämmelser allenast komma att gälla

de mindre jordarna, anser sig stiftsnämnden dock icke kunna medverka

till att dessa fastigheter helt undandragas de kyrkliga myndigheternas

kontroll. Klockar jordarna äro ofta belägna i omedelbart grannskap till

kyrka och prästgård, således å platser, som i regel äro värdefulla ur

tomtsynpunkt men även ömtåliga för bebyggelse. Betydelsefullt är, att

de kyrkliga myndigheterna icke för framtiden avsäga sig varje möjlig­

het att påverka dispositionen av dessa jordar.

^{Jägmästaren Wigelius, Göteborg}: Vad angår den principiella frågan

om boställsjordarnas kvarhållande vid deras nuvarande natur och utnytt­

jande för tjänsternas avlönande, synas mig de fördelar, som därmed

stå att vinna, ekonomiskt sett mycket problematiska. Önskemålet om

att åt dem bevara karaktären såsom kyrklig jord finner jag i stället

böra tillgodoses på så sätt, att de av dessa jordar, som lämpa sig att

tjäna såsom avlönings jord, införlivas med de ecklesiastika boställsjor-

darna genom deras övertagande av de församlingar, där de äro belägna,

i den mån dessa förfoga över erforderliga ekonomiska resurser, i vilket

avseende de fonder, som litet varstädes torde finnas upplagda av medel,

influtna från mark- och substansförsäljningar, kunna spela roll. En

kanske i många fall gynnsam placering av sådana fonder, som nu mången­

städes bereda bekymmer, skulle härigenom komma att kunna vinnas.

Måhända har Wohlin varit inne på denna tankegång, då han i sitt

förslag pekar på lämpligheten av att låta församlingarna övertaga en

del av förenämnda jordar.

Även om den i Wohlins förslag förekommande utredningen rörande

omfattningen och beskaffenheten av förevarande jordar är ägnad att

skänka underlag för bedömande i stort av dessa fastigheters ekono­

miska förutsättningar, fordras dock en noggrann kännedom örn varje

boställe för att därur kunna hämta behövliga utgångspunkter för ett

närmare ställningstagande till frågan om deras betingelser för att tjäna

uppgiften såsom avlöningsjord. Utan tillgång till ett sådant material

är det enligt mitt förmenande icke möjligt att göra de bedömanden,

som för nämnda ändamål erfordras. Då för åstadkommande av detta

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

75

material kräves en inventering beträffande boställena i det väsentliga

av den innebörd, som Wohlin föreslagit för utrönande av dessa jordars

kapitalvärde och årsavkastning, håller jag före, att stiftsnämnden under

alla förhållanden borde ha förordat en sådan inventering och genom

att utnyttja de uppslag till frågans närmare klarläggande, som före­

varande förslag innebär, söka föra den framåt mot en snabb och ratio­

nell lösning, som synes mig i högsta grad påkallad med hänsyn ej blott

till behovet för församlingarna av renare linjer på området, utan även

till de anspråk på en annan tingens ordning, som med fog från orga­

nisters och klockares sida kunna ställas.

Stiftsnämnden i Karlstad: Stiftsnämnden finner, att den restlösa av­

vecklingen av naturaavlöning åt klockaren bör lämnas ur räkningen.

Denna paroll dominerar 193ö års föreliggande förslag och drager med

sig ett flertal olämpor t. ex. det onödiga uppskattningsförfarandet och

framtvingande av avveckling eventuellt mot församlingens önskan. 200

klockarbosthilen hava en areal, som är lagom för bostad, trädgård och

jordfruktsland, 288 stycken kunna, örn tjänstinnehavaren så önskar,

drivas såsom småbruk. Från de större kan med fördel bostad och träd­

gård avskiljas, såsom det skett i fråga örn prästgårdar. Den övriga

inägojorden kan församlingen utarrendera. Antagligen kunna de obe­

byggda jordarna med fördel försäljas till egna hem. Men det bör ske

å lämplig tid och på lämpligt sätt. Realisation till vad pris som helst

bör ej få förekomma. I sistnämnda fall skall köpeskillingen fonderas

såsom klockarlönefond, vars årsavkomst till %o brukas för klockarens

avlöning.

T. f. kammarrådet Prawitz: Klockarboställena hava i allmänhet icke

donerats för sitt nuvarande ändamål, utan hava uppstått genom att

församling beslutat avlöna sin klockare genom att åt honom upplåta

en till församlingskyrkan donerad fastighet eller ett område på försam­

lingens prästbord. När numera den form för avlöning, som består i

anslag av jord på lön, blivit otidsenlig, synas klockarboställena böra

återgå till sina tidigare ändamål. De, som äro ursprungliga kyrkofastig-

heter, böra förvaltas såsom andra kyrkornas fastigheter. Detta innebär,

att förvaltningen ombesörjes, i de gamla svenska provinserna av för­

samlingarna utan annan kontroll eller inskränkning än den i kyrkolagen,

skogsordningen och kyrkliga försäljningslagen föreskrivna samt i de forna

danska provinserna enligt de särskilda föreskrifter, som äro eller varda

meddelade för förvaltningen av de därvarande kyrkornas hemman. Av­

kastningen tillfaller kyrkokassorna och disponeras på sätt om deras

medel är föreskrivet och vedertaget. De klockarboställen, som äro upp­

tagna å prästboställen, böra återfalla till dessa. Det förefaller mig uppen­

bart, att da boställena av de nuvarande boställshavarna avträdas till

församlingarna, dessa, därest boställena icke behövas för församlings-

ändamal, i det stora flertalet fall komma att göra framställning örn att

få försälja dem i stället för att behålla dem som arrendegårdar. Det

lärer därför vara obehövligt att såsom föreslagits belasta de redan förut

arbetstyngda stiftsnämnderna med uppgiften att ombesörja avvecklingen

och försäljningen.

Beträffande de boställen, sorn komma att behållas såsom »publika

arrendegårdar», föreligger det knappast något skäl att låta dem för­

valtas av stiftsnämnderna. Detta gäller särskilt i de gamla svenska

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

76

provinserna, där det för närvarande endast finnes ett klockarboställe,

som förvaltas av stiftsnämnd, medan 125 boställen äro utarrenderade

av församlingarna. Utvecklingen själv synes hava visat vad som är

praktiskt. Mera diskutabel kan frågan vara i de forna danska provin­

serna, där mot blott 34 församlingsförvaltade boställen svara hela 13

stiftsnämndsförvaltade och där för övrigt även församlingskyrkornas

enskilda jord ännu förvaltas av myndighet.

Allmänna svenska prästföreningen: Det centralstyrelsen finner i hög

grad anmärkningsvärt är den fullständiga och skyndsamma avveckling

av samtliga klockarboställena, som förslaget innebär. Enligt förslaget

skulle nämligen icke blott de större boställena, vilka klockaren själv

svårligen kan bruka och vilka vid en försäljning komma att inbringa

ett mer avsevärt belopp, försäljas, utan jämväl de mindre, vilka när­

mast kunna karaktäriseras som bostad med tillhörande trädgård och

vilka med fördel av klockaren kunna brukas, avvecklas. Någon möj­

lighet att bibehålla dessa i den form som hittills, d. v. s. såsom kloc-

karboställen och kyrklig jord, förefinnes icke enligt förslaget. Mot en

sådan avveckling anser centralstyrelsen tungt vägande skäl kunna an­

föras. Centralstyrelsen har intet att invända emot, att klockar jordarna

tagas i anspråk för tillgodoseende av den kyrkliga eller borgerliga kom­

munens behov av mark, ej heller att genom försäljning av därför läm­

pade jordparceller från klockarjordarna uppkomsten av egna hem eller

mindre jordbruk främjas, men centralstyrelsen håller före, att klockar-

distrikten böra förbehållas rätten att avgöra både huruvida och under

vilka förutsättningar klockarboställena skola tagas i anspråk för det ena

eller andra av kommunens markbehov eller eventuellt helt eller delvis för­

säljas. Att forcera en avveckling till vad pris som helst är varken nöd­

vändigt eller ändamålsenligt. Endast under förutsättning att en av­

veckling av det enskilda bostället är till gagn för kloekardistriktet och

endast då förhållandena för en sådan avveckling äro lämpliga, bör för­

säljning komma till stånd och det bör ankomma på distriktet att i den

ordning, som föreskrives, göra framställning härom. En avveckling, icke

framtvingad utan frivillig, en avveckling, icke vid en bestämd tidpunkt

utan då tillfället är lämpligt, är det, som centralstyrelsen vill förorda,

ty avvecklingen kan enligt centralstyrelsens förmenande icke vara ett

självändamål utan bör i stället tjäna klockardistriktens intressen, och

huvudsaken med reformen bör icke vara, att ett gammalt system av­

vecklas utan att genom en sådan avveckling vinnes ett för båda par­

terna, klockaren och distriktet, gott resultat.

Enligt centralstyrelsens förmenande bör först göras en noggrann in­

ventering av samtliga klockarboställen och en .sorgfällig undersökning

rörande dessas natur och beskaffenhet och därmed också deras lämp­

lighet som bostad åt klockaren. Som centralstyrelsen ser saken, torde

därvid följande synpunkter böra beaktas. De 345 boställen, vilka finnas

i de distrikt, där klockarbefattningen är förenad med folkskollärarbe­

fattning, bilda en särskild grupp, alldenstund där icke erfordras någon

klockarbostad. Ehuru detta icke framgår av bilagorna, torde man dock

kunna utgå ifrån, att dessa boställen i regel äro att hänföra antingen

till gruppen »obebyggda» eller till någon av grupperna: boställen med

mindre areal. En avveckling av klockarboställsväsendet beträffande

dessa bör således utan några olägenheter och fullt oberoende av miva-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

77

rande eller blivande lönereglering kunna ske. Angående de övriga bo­

ställena, vilka således kunna betecknas som egentliga klockarboställen,

torde måhända bland dessa, ehuru det ej av bilagorna framgår, finnas

sådana, som höra till gruppen »obebyggda». Dessas areal torde man

också säkerligen kunna räkna såsom jämförelsevis obetydlig. Dessa böra

bilda en särskild grupp och beträffande dem bör utredning verkställas,

huruvida de lämpligen kunna och böra bebyggas för att där bereda

klockaren bostad, eller om de i befintligt skick böra bibehållas, eller på

ett eller annat sätt avyttras. Till en tredje grupp böra de boställen

föras, vilka iiro bebyggda men av mindre areal, och beträffande dem

bör utredningen omfatta, huruvida de till läge och beskaffenhet äro

lämpliga att i oförändrat skick tjänstgöra som bostad åt klockaren, eller

huruvida vissa åtgärder böra och kunna vidtagas för att göra dem där­

till tjänliga. Där utredningen visar att de kunna med eller utan sär­

skilda åtgärders vidtagande användas såsom bostad åt klockaren, böra

de behållas såsom klockarboställen. Slutligen finnes en fjärde grupp,

där bostället har för stor areal för att detta i sin helhet skall kunna

användas till klockarbostad. Utredningen bör då omfatta, dels huruvida

från förut angivna synpunkter å bostället kan beredas lämplig plats för

klockarbostad och dels, därest så befinnes vara, huru stor del av bostället

bör frånskiljas för detta ändamål. Med den övriga delen bör förfaras

på sätt, distriktet finner vara mest ändamålsenligt. Därest inventeringen

verkställes enligt angivna synpunkter, vinnes en fullständig översikt

över kloekarboställena, vilken bör kunna lämna en tillfredsställande väg­

ledning vid bedömandet av, vilka boställen böra bibehållas för att bereda

bostad åt klockaren och vilka icke behövas eller äro mindre lämpliga

för detta ändamål.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 188.

I frågan örn den kyrkorättsliga innebörden av den före­

slagna omdispositionen av boställsfastigheterna, enkanner­

ligen med hänsyn till förslaget örn en särskild garantireglering för bibehål­

lande vid tjänsterna av de nuvarande avlöningstillgångarnas värden, hava

i de avgivna yttrandena olika uppfattningar gjorts gällande. Av vad

sålunda anförts, må här återgivas följande:

Stift ss ekret er ar en Waltersson, Uppsala:

Väl inser jag, att man på sina

håll kommer att hesitera inför den ifrågasatta garantiregleringen, som

ju innebär en nyhet, men jag har för min del icke kunnat finna annat

än att berörda anordning innebär ett praktiskt uppslag till en lämplig

nyordning på området. Enligt min erfarenhet är det gamla förvaltnings­

systemet med en på flera händer — i detta fall församling, besiktnings-

nämnd och stiftsnämnd — splittrad förvaltning opraktisk. Det blir divi-

sionsansvar och ingen känner riktigt förpliktelse att sörja för en ratio­

nell förvaltning av bostället, då ju andra också skola lia medbestäm­

manderätt. För ett gott resultat av boställsförvaltningen fordras, att

en har bestämmanderätten och ansvaret för bostället. En sådan en­

hetlig och fri boställsförvaltning kan man, utan eftergivande av det all­

männas intresse att boställena bibehållas, skapa, örn man begagnar sig

av den föreslagna garanti regleringen. Mig synes en sådan nyordning

innebära ersättande av en föråldrad organisationsform med en mera tids­

78

mässig. Jag vill särskilt framhålla, att jag beträffande klockar- och

organistboställena finner det oegentlig! om beslutanderätten rörande

boställenas bebyggelse och allmänna utarrendering skulle — såsom i fråga

örn prästlöneboställena — förläggas till boställsnämnden, då ju, enär

församlingarna ensamma svara för klockarnas och organisternas löner,

boställsförvaltningen realiter är enbart ett församlingens eget intresse

och ej något det allmännas ekonomiska intresse såsom vid prästlöne-

boställen, där ju byggnads- och utarrenderingsfrågor mycket nära beröra

kyrkofondens intressen på så sätt, att minskade inkomster från bostäl­

lena föranleda större prästlönetillskott frän kyrkofonden till försam­

lingarna.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara:

Beträffande formen för den

förutsatta avvecklingen av boställsväsendet framför den sakkunnige ett

uppslag, som i och för sig måste betecknas som nog så intressant. För

varje boställsfastighet skulle efter särskild värdering fastställas ett »bo-

ställskapital och en »avkastningsprocent», vilka skola gälla för ali fram­

tid. Vidare skulle i penningar fastställd »boställsränta», avseende den

ifrågavarande löneregleringsperioden, uträknas. För såväl boställska-

pital som boställsränta skulle församlingen »stå i ansvar». Med allt er­

kännande åt den intention, som i den föreslagna anordningen kommer

till uttryck: nämligen att bevara den åt klockarna och organisterna

anslagna egendomen vid ett värde, som även vid jordens respektive

skogens försäljning skulle förbliva konstant och oberoende av penning­

värdets växlingar, uppstå likväl starka betänkligheter mot att förorda

en lösning efter dessa linjer. Framför allt gälla betänkligheterna inne­

börden och konsekvenserna av den ansvarighet från församlingarnas

sida, varom förslaget talar. Den sakkunnige framhåller själv, att den

föreslagna ordningen saknar motsvarighet i svensk rätt. Domkapitlet

är av den bestämda meningen, att förslaget icke omgärdar den ifråga­

satta nyheten med sådana garantier, att den kan anses i juridiskt hän­

seende tillfredsställande tryggad. Sålunda blir det icke av utredningen

fullt klart, gentemot vem den föreslagna ansvarigheten gäller. Väl säges

i motiveringen, att det är fråga örn en »förpliktelse gentemot de kyrk­

liga institutionerna», men i själva lagen förekommer intet örn denna

sak. Man lämnas sålunda alldeles i ovisshet om, huru saken skulle ge­

stalta sig, därest skilsmässa mellan stat och kyrka komme till stånd.

Skulle de församlingsbildningar, som därvid övertoge de nuvarande för­

samlingarnas religiösa funktioner, också inträda i dessas rättigheter i

ifrågavarande hänseende? I förslaget anges icke heller, huru i aktuella

fall det påtagna ansvaret skall utkrävas och vilka rättsverkningar sagda

obligation medför.

Förutom det här påpekade måste ännu en allvarlig invändning göras

mot förslaget i denna del. Boställskapitalet skall ju fastställas obero­

ende av den summa, som genom den blivande försäljningen inkom­

mer. Ingen garanterar, att ett mot boställskapitalet svarande pris för

det försålda bostället erhålles. Härigenom kan församlingen tillskyndas

förlust och förpliktas svara för en oskäligt hög boställsränta. Består

bostället till största delen av skog, skall ju denna omräknas i viss åker­

areal. I en tid av fluktuerande virkespriser kan mycket väl inträffa,

att en sänkning av skogens värde inträder under tiden mellan upp­

skattningen och försäljningen, som också åsamkar församlingen ekono­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

79

misk förlust. Församlingarnas förlustrisker bli emellertid allra störst,

när det gäller med skog försedda icke försålda boställen, som förvaltas

av stiftsnämnden. Boställsräntan skall ju fastställas för hela löneregle-

ringsperioden, medan avkomsten av boställena icke kan nied bestämd­

het beräknas. Antag till exempel, att i ett klockardistrikt med flera

än en församling boställsräntan är bestämd till 500 kronor vid en löne­

reglering, som bliver gällande i 20 år. Skulle nu den verkliga avkoms­

ten från bostället efter ett år från det löneregleringen börjat tillämpas

nedgå till exempel till 300 kronor för år och därefter förbliva vid detta

belopp under hela perioden, gör den församling, som har att tillskjuta

det mot boställsräntan svarande beloppet, en förlust för hela perioden

på inemot 4,000 kronor. Man har allt skäl antaga, att dylika konse­

kvenser, som mycket väl kunna inträffa, skulle göra den nya ordningen

i hög grad impopulär och allvarligt skada viktiga kyrkliga intressen.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö: I 7 § angives, att försam­

ling skall »stå i ansvar» för boställskapitalet och boställsräntan. Var-

uti den konkreta innebörden och de rättsliga verkningarna av ansvaret

för boställskapitalet skola bestå, angives icke i vare sig lagtexten eller

motiven. Man lämnas sålunda i ovisshet om gentemot vem ansvaret

gäller. Klockaren kan det icke vara; knappast heller kronan; snarare

är det väl gentemot »det allmänna», vad sedan detta dimmiga begrepp

kan betyda. Det finns icke något organ, som kan göra ansvaret gäl­

lande, och icke något stadgande, hur och under vilka förhållanden det

belopp, ansvaret gäller, kan avkrävas församlingen. Det är tydligt, att

under den föreslagna lagens giltighetstid något sådant avkrävande över­

huvud icke kan förekomma. Församlingens ansvar för boställskapitalet

är alltså på sin höjd en erinran om att — vilket är ytterst osannolikt

— församlingen genom en framtida lagstiftning skall kunna åläggas att

utgiva kapitalbeloppet. Man kan ju föreställa sig värdet av boställs­

kapitalet efter en skilsmässa mellan kyrka och stat. Om lagen saknar

antydan om innebörden av församlingens ansvar för boställskapitalet,

så lämnar den däremot i 8 § en föreskrift om innebörden av ansvaret

för boställsräntan. Innebörden är, att klockarlönen icke får vara lägre

än boställsränta. Detta är alltså det reella ändamålet med hela upp-

skattningsförfarandet.

I. Även efter reformen skall klockare och organist, »där förhållan­

dena så kräva», erhålla bostad. Består i sådant fall boställets mark av

endast tomt och trädgård, vilket icke sällan är fallet (jfr Bil. Il a),

skall bostället avträdas till församlingen och därigenom upphöra att

vara kyrklig jord. Prästerskapets privilegier skulle icke längre vara

tillämpliga å jorden. Fastigheten skulle sedan, örn församlingen så fann

för gott, upplåtas som bostad åt klockaren. Församlingen skulle där­

vid sätta ett årligt värde på bostadsförmånen. Hur högt detta skall

vara bestämt avgöres tydligen av församlingen ensam. Detta värde

kan sålunda sättas högre eller lägre än boställsräntan. Församlingen

sätter det säkerligen icke lägre än att det tillsammans med den kon­

tanta lön, församlingen är villig att betala, uppgår till boställsräntan.

II. En del klockarboställe!!, troligen det stora flertalet, skulle enligt

förslaget försäljas. I dessa fall skulle köpeskillingen överlämnas lill för­

samlingen, vilken skulle fä använda den såsom »tillfällig fond» enligt

den ny;i lagen örn kommunal fondbildning, d. v. s. församlingen skulle

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

80

hava frihet att använda den till anskaffande av vilken »tillgång för

varaktigt bruk» som församlingen funne för gott, exempelvis till grav­

kapell. Församlingen skulle i gengäld ansvara för boställskapital och

boställsränta. Intet garanterar, att köpeskillingen för bostället ens från

början uppgår till boställskapitalets värde. Församlingen kan därför

bliva skyldig att svara för större kapital än den mottagit. Då boställs-

kapitalet vidare är bestämt i hektar åkerjord, kan dess penningvärde

stiga. Detta skulle för församlingen medföra, att den finge svara för

större kapital och ränta än det ursprungliga, och detta utan att för­

samlingen hade möjlighet att tillgodogöra sig värdestegringen, då ju

jorden är såld. Denna anordning kan uppenbarligen medföra obillig

belastning av församlingen.

III. Ännu orimligare blir församlingens ansvarighet i de fall, då en­

ligt förslaget bostället skall förvaltas av stiftsnämnd och allenast av­

kastningen därav överlämnas till församlingen. I dessa fall kommer

församlingen att stå i ansvar för resultatet av en fastighetsförvaltning,

som den icke har den ringaste möjlighet att påverka.

IV. Då boställena överlämnas till församlingarna för att användas

för annat församlingsändamål än klockarbostad, kan boställsräntan hava

någon mening, ehuru den säkerligen även i sådant fall i allmänhet kom­

mer att sakna betydelse, emedan den kontanta klockarlönen av försam­

lingen kommer att bestämmas till högre belopp än boställsräntan. Där­

emot synes den vara alldeles obehövlig i de under I—III omnämnda

fallen. Säljas boställena, kan ju räntemedlen direkt användas till kloc-

karlön och örn bostället förvaltas som jordbruksboställe, finns ju varje

år en avkastning, som kan ingå i klockarlönen.

V. Alldeles absurda bli konsekvenserna av förslaget i de fall, då bo­

ställsräntan är så stor, att domkapitlet enligt 3 § andra stycket i för­

slaget bestämmer, att klockarlönen får sättas lägre än boställsräntan.

I sådant fall skall nämligen församlingen årligen avsätta det över­

skjutande beloppet till en fond. Över denna äger församlingen icke

disponera utan Kungl. Majit bestämmer om dispositionen därav.

Därest bostället förvaltas av stiftsnämnden, vilket enligt förslaget skall

bliva regel vid boställen av denna storleksklass, får församlingen upp­

bära boställsavkastningen, och skall i forsta hand med denna dels gälda

klockarlönen, dels ock verkställa avsättningarna till fonden. Den verk­

liga boställsavkastningen, på vilken församlingen icke alls kan inverka,

kommer emellertid lätteligen att nedgå under boställsräntan. Den senare

är ju proportionell mot värdet på prima åker, medan boställsavkast­

ningen kanske huvudsakligen härflyter från skog. Därest skogens värde

i sådant fall genom konjunkturernas utveckling sjunker i förhållande

till åkerns, kommer den antydda situationen att inträda. Under sådana

förhållanden nödgas församlingen uppenbarligen uttaxera medel för att

kunna fullgöra avsättningarna till den fond, varöver Eders Kungl. Majit

sedermera skall disponera utan att vara bunden av några som helst

lagföreskrifter.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå: Motivering till förslaget

angiver, att utgångspunkten för en reglering i angivet syfte är den, att

avlönande av klockare och organister förblir en kyrkligt-kommunal ange­

lägenhet. Med denna utgångspunkt bör det nuvarande klockarjordsbestån-

det enligt förslaget vara ställt till församlingarnas förfogande direkt

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISS.

81

eller indirekt för klockarnas och organisternas avlönande. Huru har då

förslaget tänkt sig att skapa garanti för att sä blir förhållandet? Jo,

församlingarna skola iklädas en förpliktelse — en kyrkligt-kommunal

obligation — att sedan församlingarna övertagit fastigheterna och dessa

underkastats pä visst sätt angiven värdering »under givna förutsätt­

ningar» redovisa värdet av den övertagna jorden. Enligt motiveringen

skall denna förpliktelse gälla »gent emot de kyrkliga institutionerna». I

lagtexten finnes emellertid detta icke utsagt. Tveksamhet föreligger

rörande den verkliga innebörden av de nyss citerade uttrycken. Under

vilka förutsättningar och av vilken kyrklig institution kan ansvaret

under lagens giltighetstid utkrävas? Förslaget innehåller vidare bestäm­

melser därom huru fastigheternas kapitalvärden skola kunna utsättas i

värdebeständig valuta. Här förbigås de erinringar, som otvivelaktigt

kunna uppställas emot det sätt, på vilket församlingarnas förpliktelser

såväl genom sättet för beräkning av kapitalvärdet som genom omräk­

ning av detsamma bliva fastställda. -------------------- Enligt förslaget

skulle klockarjorden stå till förfogande för främjande genom försälj­

ning av därför lämpade jordparceller av egna hem eller mindre jord­

bruk. Inflytande köpeskillingar skulle överlämnas tili församlingarna

för att av dessa fonderas enligt den nya lagen örn kommunal fond­

bildning. I gengäld skulle församlingarna ansvara för boställskapital

och boställsränta. Därest nu icke de influtna köpeskillingarna skulle

uppgå till kapitalvärdet eller boställskapitalet, komme församlingarnas

förbindelser att avse större belopp än som församlingarna mottagit.

Med hänsyn till de tänkta omvärderingarna av boställskapitalet synes

det också möjligt att församlingarna genom en stegring av kapitalvär­

det skulle få svara för större kapital och ränta än som influtit vid för­

säljningarna. Församlingarnas på detta sätt stegrade ansvar är icke mo­

tiverat, sedan församlingarna tvingats att realisera fastigheterna, För­

slaget räknar vidare med att, sedan klockarfastigheterna i möjlig och

lämplig utsträckning disponerats på något av de däri angivna sätten,

det i allt fall skulle återstå dels allehanda små jordar och dels en mindre

grupp förhållandevis större och värdefullare gårdar. Dessa sistnämnda

skulle reserveras för disposition såsom publika arrendegårdar och för­

valtningen av desamma ske genom stiftsnämnden. I och för sig torde

detta låta sig göra. Men med hänsyn till det ansvar, till vilket försam­

lingarna skola förpliktas, synes förslaget vara för församlingarnas del

oantagligt. Att församlingarna skulle få svara för en fastighetsförvalt­

ning, som de icke hade inflytande på, synes icke rimligt. I de angivna

fallen synes den värderingsprocedur, som församlingarna skulle bekosta,

icke kunnas siigas tjäna något nyttigt ändamål samtidigt som det för­

samlingarna ålagda ansvaret skulle för församlingarna vara allt för obe­

stämt eller oskäligt. Det medgives väl, att i vissa fall en värdering på

sätt förslaget tänkt sig kan lia en viss betydelse, men dessa fall synas

dock icke vara av den räckvidd, att de kunna uppväga ovan angivna

olägenheter.

Kammarkollegiet:

Sedan på sätt i förslaget ifrågasättes, boställsfastig-

het försålts eller efter viss värdering övertagits av vederbörande försam­

ling, torde med åren visa sig, att inom församlingen känslan av att

»boställskapitalet» och »boställsräntan» verkligen svarar mot ett boställe

Bihang till riksdagens protokoll JOSS. 1 sami. Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 18S.

6

82

och dess avkastning förbleknar. Församlingens skyldighet härvidlag torde

komma att mera framstå som en slags grundobligation för klockarens

avlöning. Småningom torde då krav framkomma på en avskrivning av

denna grundobligation, förbunden med en församlingens förpliktelse att

svara för avlöning av klockare i likhet med andra kommunala befattnings­

havare, låt vara med rätt för myndighet att därvid kontrollera skälig­

heten av löneförmånerna. En dylik utveckling torde så mycket mera

vara möjlig, som ingenting finnes som garanterar en - värdebeständig»

placering från församlingens sida av de tillgångar, vilka motsvara bo-

ställskapitalet och vilka övertagits av församlingen.

Kollegium finner emellertid förslaget kunna godtagas. Vid bedömande

av förslaget, som synes ansluta sig till de intressen, det nuvarande bo-

ställskapitalet är avsett att tjäna, må tagas i beaktande, att för när­

varande församlingarna ensamma, utan annat bidrag iin det, som må

härflyta från klockarboställena, hava att svara för klockarnas avlönande.

Med hänsyn till uppkommande konsekvenser synes näppeligen vara

lämpligt att i detta sammanhang upptaga frågan örn klockar jordens av­

stående till församlingarna utan någon som helst redovisningsskyldighet.

T. j. kammarrådet Prawitz:

Enligt förslaget skall församling, som har

klockarboställe, tillförbindas ansvarighet för dels ett boställskapital, dels

ock en boställsränta. Församlingens ansvarighet för boställskapital synes

vara en ren fiktion. Det meddelas icke några föreskrifter om hur eller

av vem ansvarigheten skall kunna göras gällande och densamma synes

därför icke kunna på något sätt realiseras. Ansvarigheten för boställs-

räntan synes, åtminstone i församlingar med egen klockare, endast inne­

bära, att klockarlönen icke skall få understiga nämnda ränta. Klockar-

räntans betydelse blir alltså att garantera, att icke i något fall avlö­

ningen vid en klockartjänst blir lägre efter avvecklingen av bostället

än den skulle hava kunnat vara, därest bostället bibehållits. I de flesta

fall måste klockarräntan bliva så liten, att det praktiskt taget är ute­

slutet, att klockarlönen kan sättas lägre. I dessa fall saknar klockarrän­

tan praktisk betydelse. Anordningen med en klockarriinta medför, att

man måste hålla närmare 800 värderingsförrättningar. I betraktande av

anordningens ovan påpekade ringa praktiska betydelse synes man kun­

na ifrågasätta, om en så stor apparat verkligen är rättfärdigad av det

ändamål, den skall tjäna.

Allmänna svenska p räst] Ören i n gen :

Såsom synnerligen betänkligt måste

centralstyrelsen stämpla åtgärden, att med boställenas avveckling veder­

börande distrikt skall iklädas en generell ansvarighet för klockarfastig-

heternas kapitalvärden för att så möjliggöra dessa fastigheters fria an­

vändning efter föreliggande behov. Detta skulle innebära, att samtliga

dessa klockarboställen, oavsett hur med dem skall förfaras, skulle för­

lora sin hittillsvarande rättsliga karaktär av kyrklig jord. Enligt kam­

marrådet Wohlins utsago skulle härigenom »ett betydelsefullt ordnings-

intresse» komma att tillgodoses. Centralstyrelsen måste hävda den upp­

fattningen, att, hur betydelsefullt detta slags intresse än må vara, det

dock icke kan eller får tillmätas en sådan betydelse, att ett verkligt

rättsintresse trädes för nära. Förslaget innebär i själva verket, att den

nu gällande rätten på en omväg avskaffas.

Enligt förslaget skall för varje klockarfastighet dels vid särskild för­

rättning uppskattning företagas till bestämmande av boställskapital och

Kungl. Maj:ts -proposition Nr ISS.

83

avkastningsprocent för fastigheten, dels vid lönereglering uträknas det

värde, boställsränta, som vid löneregleringen skall anses motsvara värdet

av den ifrågavarande klockarfastighetens behållna årsavkastning. Bo-

ställskapitalet och avkastningsprocenten skola uppenbarligen, sedan de

en gång fastställts, gälla för all framtid; boställsräntan däremot för en

löneregleringsperiod. Man måste härvid ovillkorligen göra sig den frågan,

vilket ändamål denna mycket dyrbara och synnerligen omständliga pro­

cedur skall tjäna. Såvitt man av förslaget kan utläsa, kan ändamålet

icke vara något annat än att därigenom klarhet skall vinnas, att kloc­

karens lön vid löneregleringen icke fastställes till lägre belopp än vad

bostället skäligen bör lämna i avkastning. Men denna klarhet torde

åtminstone med avseende på det ojämförligt större antalet av boställen

kunna vinnas på ett betydligt enklare sätt. Under alla omständigheter

måste proceduren vara överflödig beträffande de grupper boställen, för

vilka förut redogjorts, omfattande dels de boställen, som äro i distrikt,

där klockarbefattningen är förenad med folkskollärarbefattning, dels de

»obebyggda» boställena och dels slutligen dem med ringa areal, men

även beträffande de andra måste förfarandet anses överflödigt, då enligt

förslaget årslönen under vissa förhållanden kan få understiga klockar-

boställets vid löneregleringen uträknade boställsränta. Det förefaller,

som om denna uppskattning tillkommit för att vara en motsvarighet

till den beträffande prästlöneboställena föreskrivna uppskattningen av

normalavkastningen. Denna tjänar emellertid ett bestämt ändamål,

nämligen att reglera pastoratets förhållande till kyrkofonden i avseende

på prästlönerna, men något motsvarande ändamål har icke uppskatt­

ningen av klockarboställena, då distriktet ensamt svarar för klockarens

avlöning. Som sådant ändamål kan centralstyrelsen icke heller anse det

vara, att, därest boställsräntan överstiger klockarlönen, av det överskju­

tande beloppet skall bildas en särskild fond, över vilken Konungen äger

att efter av domkapitlet därom gjord anmälan bestämma. Detta för­

slag innebär nämligen enligt centralstyrelsens förmenande ett ingrepp i

klockardistriktens, d. v. s. församlingarnas, rätt att själva bestämma

över sin egendom, och därför måste centralstyrelsen på det bestämdaste

avstyrka jämväl denna punkt i förslaget. Därest emellertid en dylik

uppskattning skall verkställas, uppstår den frågan, varför uppskattningen

skall ske på sätt i 9 § föreslås, att vid uppskattningen beräknat salu­

värde och värde av behållen årsavkastning skall omräknas, det förra i

areal åkerjord, boställskapitalet, och det senare i procent av saluvärdet,

avkastningsprocenten. Förslaget i denna del är enligt centralstyrelsens

förmenande synnerligen olyckligt. Åkerjorden måste väl anses som en

mer värdebeständig valuta än penningen, och därför kan det från en

sida sett vara lämpligt, att boställskapitalet fastställes i denna valuta.

Men då penningvärdet fluktuerar och då på grund av konjunkturerna

åkerjordens värde stiger och sjunker, kan detta medföra för distriktet

icke önskvärda konsekvenser, då distriktet skall stil i ansvar för såväl

boställskapitalet som boställsräntan. Det kan också förutses att ifråga­

varande bestämmelse kan försvåra eller rent av lägga hinder i vägen

för en eljest önskvärd hel eller partiell försäljning av fastigheten i de

fall, då försäljningssumman icke svarar mot boställskapitalet, och däri­

genom kommer bestämmelsen att verka i strid mot vad med förslaget

bör avses, nämligen kloekarboställenas utnyttjande på för distrikten

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S8.

84

mest ändamålsenliga sätt. Enligt centralstyrelsens uppfattning ligger i

det föreslagna uppskattningsförfarandet en fingervisning om, att det för

distrikten är säkrast att behålla klockarboställena och bruka dem på

ett verkligt rationellt sätt.

Sakkunnigförslagets särskilda bestämmelser.

⁵ §•

Beträffande den föreslagna ordningen för förvaltningen av de nuva­

rande boställsfastigheterna dels under avvecklingstiden, dels efter om­

dispositionen har följande anmärkts:

Domkapitlet och stijtsnämnden i Västerås: Tvivel uttalas rörande

nödvändigheten av att förvaltningen av klockarjordarna anförtros åt

stiftsnämnden under avvecklingstiden, något som torde komma att med­

föra en hel del svårigheter och pålasta stiftsnämnderna ett ej ringa

arbete. Förslaget att stiftsnämnderna skola bemyndigas att av omhänder-

havda kyrkofondsmedel förskjuta nödiga belopp för kostsammare bygg­

nads- och underhållsarbeten vid av stiftsnämnden förvaltade klockar-

fastigheter mot återredovisning till fonden därav med ränta inom lämp­

liga, med hänsyn till omständigheterna avpassade terminer, synes även

något dunkelt och ej stående i överensstämmelse med den uppgift,

kyrkofonden har sig förelagd. Menas med orden »omhänderhavda me­

del' sådana medel, som till stiftsnämnden inflyta från allmänna kyrko­

hemman eller medel, som direkt inkomma till stiftsnämnden, så torde

dessa ej förslå långt för nybyggnad och underhåll av klockarfastig-

heterna. Med nämnda uttryck torde därför böra förstås, att stifts­

nämnderna skulle bemyndigas att för ändamålet rekvirera nödiga medel

från statskontoret på samma sätt som när det gäller fråga örn nybygg­

nader å allmänna kyrkohemman. Men det är ju dock en avsevärd

skillnad på allmänna kyrkohemman, vilka förvaltas direkt för kyrko­

fondens räkning, och på klockarfastigheterna, som skola förvaltas för

vederbörande församlingars räkning. Förfarandet i detta fall synes även

något enkelt, när man betänker den omständliga procedur, som erfordras,

då ett pastorat önskar erhålla förskott för nybyggnadskostnader å de

ecklesiastika löneboställena. Och hur skall förfaras i det fall, när av­

kastningen av en fastighet icke förslår till gäldandet av eventuella ny­

byggnadskostnader ?

Den i förslaget intagna föreskriften, att klockarfastighet, som över­

tages av församling, skall av församlingen disponeras på sätt om kom­

munal egendom i allmänhet gäller, kan ej heller tillstyrkas. Det synes

ligga närmare till hands, att församlingens förvaltning av dessa fastig­

heter sker i närmare anslutning till vad som gäller örn förvaltning av

de ecklesiastika löneboställena och att således den ecklesiastika boställs-

ordningen i tillämpliga delar kommer till användning.

Domkapitlet och stijtsnämnden i Växjö: De klockarboställen eller de­

lar av sådana, som skulle bibehållas såsom »publika arrendegårdar», lära

icke bliva särdeles många. Enligt förslaget skulle de förvaltas av stifts­

nämnden. I detta avseende står förslaget i skarp motsättning mot 1932

års kungl, förslag. Bortsett från den fingervisning, som ligger i att för­

samlingarna redan utarrendera över en tredjedel av alla utarrenderade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

85

boställen (se bil.

II

c: 159: [108 + 175 + 68 + 91+5 + 9 + 7 +5]) medan mot­

svarande bråkdel för stiftsnämnderna icke är ens Vs». är det tydligt,

att starka skäl tala för att utarrenderingen och skogsförvaltningen skall

ske genom församlingarna.

a) 1932 års kyrkomöte var enhälligt av denna mening. Kammarkolle­

giet har godkänt den, åtminstone såvitt angår skogsförvaltningen (örn

jordbruken har kollegiet icke uttalat sig). Kungl. Majit har vidare den

1 februari 1934 gått med på att klockarbostället i Habo i Skara stift

hnge övertagas av församlingen. Medgivandet torde avse såväl skog

som jordbruk.

b) En av huvudorsakerna, varför prästboställena år 1932 överlämnades

till pastoraten, var, att de flesta sådana boställen på grund av sin liten­

het — särskilt skogarnas ringa storlek — icke ansågos vara lämpliga

förvaltningsobjekt för myndighet. Detta skäl för församlingsförvaltning

äger naturligtvis långt större styrka beträffande klockarboställena. Även

de största av dessa nå sällan upp till prästboställets storlek.

c) Hur stor avkastning, som kan avvinnas ett prästboställe är oftast

av betydelse för kyrkofonden. Detta är icke fallet med ett klockar­

boställe. Endast för uttaxeringen inom socknen kan det vara av be­

tydelse, hur stor dess avkastning blir. Det föreligger alltså ännu starkare

skäl, att låta församlingarna förvalta klockarboställena än att låta pasto­

raten förvalta prästboställena.

Stiftsnämnden i Göteborg: Den i 5 § förutsatta interimistiska för­

valtningen torde åtminstone för detta stifts vidkommande bliva ganska

omfattande. Även örn klockar jordarna icke äro så många till antalet

äro de som regel ganska stora. På sätt framgår av bil.

II

b hava tjugo

boställen en areal mellan 10 och 25 hektar inrösningsjord och åtta bo­

ställen över 25 hektar sådan jord. Av rikets omkring tvåhundra större

boställen — med ett taxeringsvärde av 10,000 kronor eller mer — ligger

nära en sjättedel inom Göteborgs stift. Å dessa boställen, som väl

komma att bibehållas såsom publik arrendejord enligt förslaget, erford­

ras omfattande byggnadsarbeten. Kyrkofonden torde alltså här få för­

skottera ganska betydande belopp, vilket redan nu bör framhållas.------

---------- Slutligen anser sig stiftsnämnden icke kunna underlåta att fram­

hålla, att förslaget icke kan genomföras utan ökade kostnader för stifts-

nämnd och boställsnämnder. Så länge den interimistiska förvaltningen

pågår måste stiftsnämndens arbetskrafter ökas — en direkt förvaltning

av 45 mestadels rätt stora boställen kan icke utföras av de nuvarande

arbetskrafterna. Inskränkes stiftsnämndens arbete till att bliva av kon­

trollerande art torde dock, så vitt nu kan bedömas, några ökade arbets­

krafter icke erfordras. Boställsnämnderna i tre distrikt (omfattande

Hallands län) erhålla väsentligt ökat arbete, varför en höjning av ord­

förandenas arvoden i dessa distrikt under alla förhållanden är nödvändig.

Därest förslagets uppskattningsförfarande genomföres torde dock, åt­

minstone i två distrikt, en väsentligt .större höjning böra ske än örn

boställsnämnderna blott erhålla de befogenheter, som förutsatts i 1932

års lagförslag.

9 §•

Mot det av den sakkunnige föreslagna förfarandet vid uppskattningen

av boställsfastighetenias värde och årsavkastning lia även vissa erin­

ringar gjorts. Eöljande uttalanden i sådant hänseende återgivas här:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

86

Stiftsnämnden i Strängnäs:

Den föreslagna ordningen med värderings-

förfarande finner stiftsnämnden vara alltför komplicerad och kostsam

och kunna för församlingen medföra förlust vid eventuell försäljning av

boställe. En hel del klockarjordars avkastning kommer under flera år

att tagas i anspråk för täckande av värderingsförfarandet och de många

gånger därmed förenade utredningarna och vederbörande församlingar

få vidkännas uppoffringar, vilka komma att äventyra förståelsen för

reformen. Det kan även ifrågasättas, huruvida det föreslagna sättet

för fastställande av boställskapitalets storlek är förenligt med nuvarande

principer för värdesättning av åker och skogsmark. En uppskattning

av »boställsränta > är därjämte obehövlig, enär något avräkningsförfa­

rande mellan församlingens lönetillgångar för klockargänst och från

annat håll kommande lönetillskott ej kan ifrågakomma.

Domkapitlet oell stiftsnämnden i Västerås:

Den allvarligaste anmärk­

ningen mot kammarrådet Wohlins förslag gäller uppskattningen av

klockarfastigheterna. Att här införa ett alldeles nytt ganska tillkrånglat

systern för uppskattning av en ecklesiastik fastighets avkastning är syn­

nerligen olämpligt och några hållbara skäl äro ej härför anförda. Det

finns ju redan ett uppskattningsförfarande, nämligen uppskattningen av

normalavkastningen från de ecklesiastika löneboställena, vilket förfa­

rande även i förevarande hänseende torde kunna vinna tillämpning.

Ett användande av två olika system för uppskattning av avkastningen

från klockarfastigheter och andra ecklesiastika fastigheter lärer komma

att te sig alltför obegripligt för församlingarna, i ali synnerhet som de

olika uppskattningarna skola verkställas av samma myndighet, de eck­

lesiastika boställsnämnderna. Samma eller liknande uppskattningsför­

farande torde därför böra användas i båda fallen. För övrigt kan den

tanken framkastas, huruvida en generell uppskattning av ifrågavarande

till största delen rätt obetydliga fastigheter verkligen är av behovet på­

kallad. Församlingen har ju att svara för klockarlönen till dess i pen­

ningar bestämda belopp. Ar det då ej blott, åtminstone i de flesta fall,

en bokföringsfråga, om en viss, större eller mindre, del tages från bo­

stället? När det gäller ecklesiastika löneboställen, vars avkastning ingår

till prästlönekassan, är ju förhållandet ett annat. Här måste en upp­

skattning av avkomsten ske för att kunna bestämma pastoratets till­

skott ur kyrkofonden till prästlönerna. Romme frågan örn klockarbo-

ställena att, såsom domkapitlet och stiftsnämnden föreslagit, lösas i

samband med klockarfrågan i dess helhet, torde dock ett dylikt upp­

skattningsförfarande kunna undvikas. I fråga om uppskattning av salu­

värdet så är ju den s. k. kyrkliga försäljningslagen tillämplig även på

klockarboställe^ varför vid försäljning en uppskattning kan ske i där

föreskriven ordning.

Stiftsnämnden i Göteborg:

Byggnadsfrågorna försvåra uppskattnings­

värdets beräkning (9 §). Skall man — såsom i motiven framhållits —

vid uppskattningen utgå från fastighetens värde i laggill skick erhålles

mångenstädes ett högst fiktivt sådant. Boställsnämnd och stiftsnämnd

komma här att ställas inför stora svårigheter. Den enda möjligheten

att kunna realisera förslagets tankegång synes därför vara, att fastig­

heten uppskattas i befintligt skick och sedermera ny uppskattning för­

rättas, då så erfordras.

Kontraktsprosten Nordberg i Nederluleå:

Rörande uppskattningen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Kungl. Majlis proposition Nr 188.

87

säges i förslaget, att densamma skulle beräknas »efter högsta inom orten

förekommande godhetsklass vid en medelstor jordbruksfastighet med

normalt byggnadsbestånd». Jordräntan bör väl icke sättas högre än

att med säkerhet kan beräknas, att bostället såsom utarrenderat av

stiftsnämnd eller församling under den tid jordräntan skall gälla lämnar

i medeltal en däremot svarande avkastning, och med hänsyn härtill

böra normerna för en eventuell uppskattning fastställas. En för hög

uppskattning måste för församlingarna te sig såsom en olämplig utväg

att bereda klockaren höjda löneförmåner. Är lönen otillräcklig, torde

församlingarna hellre på vanlig väg bevilja löneförhöjning.

Kammarkollegiet: Förslaget utgår från att en stor del såväl av de

mindre som större klockarfastigheterna skola försäljas. Även å dessa

fastigheter skall förrättas sådan uppskattning, som avses i 9 §. Ifråga­

sättas kan dock, om icke till förenkling av hela proceduren dessa fastig­

heters verkliga värde, sådant det framträder i de vunna köpeskillingarna,

må läggas till grund för en omräkning enligt andra punkten i sagda

paragraf och avkastningen beräknas till viss på förhand bestämd procent,

varigenom särskilda värderingsförrättningar å dessa fastigheter bleve

obehövliga och säkrare värde å dem vunnes.

Skäl torde kunna anföras för att sådan omräkning, som avses i 9 §,

gjordes även beträffande de fondmedel, varom förmäles i 12 §. Därest

icke en avveckling av boställsväsendet skedde på sätt förslaget innebär,

torde åtminstone i många fall dessa fondmedel kunnat placeras i fast

egendom genom arrondering av befintligt klockar- eller organistboställe

eller genom inköp av helt nytt boställe. Den värdebeständighet, som

eftersträvas beträffande nu befintliga fastigheter, torde vara lika efter­

strävansvärd i fråga örn fondmedlen och deras placering. Under alla om­

ständigheter kunde ifrågasättas, att viss del av årliga räntan lades

till kapitalet med hänsyn till ett eventuellt fortgående penningvärdets fall.