Kungl. May.ts proposition nr 220.

3

Den nya lagen skiljer sig från vad nu gäller därutinnan, att något krav på

att den tilltalade tidigare skall ha undergått straff icke uppställes för något

fall och att beträffande det aktuella brottets svårhet fordras betydligt mindre

än nu.

Vad angår internering har i nya lagen kravet på tidigare straffbelast­

ning minskats från fyra till två tidigare doniar å straffarbete och från tio

till fyra års undergånget straffarbete.

Beträffande förvarings- och interneringstidens längd inne­

bär den nya lagen vissa ändringar i förhållande till gällande rätt. Enligt den

nuvarande förvaringslagen må ingen utskrivas förr än han undergått för­

varing i minst två år eller, där han skolat undergå bestraffning under längre

tid än två år, under tid minst motsvarande strafftiden. För internering gäl­

ler enligt den nuvarande interneringslagen en minimitid av tio år eller, där

särskilda skäl äro, fem år, dock må den internerade ej i något fall utskrivas

förr än han varit internerad i två år utöver den tid varunder han skolat un­

dergå bestraffning.

I den nya lagen, enligt vilken^ såväl förvaring som internering skall ådö-

mas direkt utan att något straff först utsättes, föreskrives beträffande båda

skyddsåtgärderna, att domstolen skall med hänsyn till brottets beskaffen­

het och omständigheterna i övrigt bestämma viss minsta tid före vars ut­

gång den dömde icke må utskrivas. Denna minsta tid skall vid förvaring

bestämmas till lägst ett och högst tolv år samt vid internering till lägst fem

och högst femton år.

Enligt nu gällande bestämmelser skola förminskat tillräkneliga förbrytare

intagas till förvaring i särskild vårdanstalt och återfallsförbrytare in­

tagas i interneringsanstalt för återfallsförbrytare. Den nya lagen föreskri­

ver icke särskilda anstalter för det ena och det andra slaget av dessa båda

skyddsåtgärder; beträffande såväl förvarade som internerade stadgas att

verkställigheten skall ske i anstalt benämnd säkerhetsanstalt.

Vårdanstalter för förminskat tillräkneliga förbrytare finnas för närvaran­

de anordnade, för män vid centralfängelset i Norrköping (100 platser) och

kronohäktet i Ystad (15 platser) och för kvinnor vid centralfängelset i

Växjö. Interneringsanstalt för manliga återfallsförbrytare är anordnad vid

straffängelset i Karlstad (omkring 50 platser) oell för kvinnliga återfalls­

förbrytare vid centralfängelset i Växjö.

Antalet platser för kvinnliga förvarade och internerade vid centralfängel­

set i Växjö kan angivas lill omkring 10.

Beträffande anstalterna i Norrköping och Ystad har den anordningen

genomförts, att yngre eller mera lättdisciplinerade förvarade sändas till an­

stalten i Ystad, medan de övriga vårdas i Norrköpingsanstalten.

Vid det

sakkunnigbetänkande

(statens off. utredn. 1937:3), som låg till

grund för propositionen nr 310 till 1937 års riksdag fanns såsom bilaga fo­

gad en promemoria benämnd »Anstaltsorganisationen efter revisionen av

förvarings- och interneringslagarna». I promemorian framhölls, att det vore

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

mycket svårt att beräkna platsbehovet för förvarade och internerade efter

den nya lagstiftningens ikraftträdande, men att en ej ringa ökning uppen­

barligen måste väntas inträda i förhållande till tillståndet vid betänkandets

avgivande, då de förvarade uppginge till något över 100 och de internerade

till omkring 40.

Om den nya lagens verkningar beträffande antalet förvarade an­

förde de sakkunniga följande.

Beträffande förvaring vore den största ökningen att vänta på grund av

de vidgade förutsättningarna i 2 § av de sakkunnigas förslag (motsvarar 1 §

i den nya lagen). Någon förutsägelse rörande ökningens omfattning läte

sig knappast göra. Inga säkra slutsatser kunde dragas från antalet av dem,

som för det dåvarande med åberopande av 5 kap. 6 § strafflagen dömdes

till straff utan att förvaring trädde i straffets ställe. Då ett dylikt åberopan­

de enligt gällande rätt medförde, att brottslingen erhölle straff av vanligt

slag men som regel kortare än eljest, undveke undersökningsläkarna, just

i fråga örn sådana farliga halvabnorma vilka hittills ej kunnat erhålla för­

varing, så mycket som möjligt att införa dem under den i nyssnämnda lag­

rum uppställda kategorien; de tilltalade förklarades i stället antingen otill-

räkneliga (och intoges då på sinnessjukhus) eller ock fullt tillräkneliga (var­

med de åtminstone gjordes oskadliga för en strafftid av — med hänsyn till

brottstypen — normal längd). Det vore sannolikt, att med nu föreslagna

utvidgningar antalet av dem, som förklarades vara av den i 5 kap. 6 § straff­

lagen omförmälda sinnesbeskaffenhet, komme att stiga genom medtagande

av de farliga som nyss omnämnts. Ökningen av antalet förvaringsbeslut tor­

de dock ingalunda bliva så stor som de vidgade förutsättningarna och sist

anförda omständighet i och för sig kunde giva anledning antaga. Den tyd­

liga varsamhet, med vilken nämnd och domstolar utnyttjat förvaringsmöj-

ligheterna enligt nuvarande lag med dess starka begränsning, komme säker­

ligen att under avsevärd tid framåt prägla även tillämpningen av den ut­

vidgade förvaringslagen. På grund av minimitidens sänkning från två till

ett år komme vidare platsbehovet icke att ökas i samma proportion som

förvaringsbesluten.

Någon — ehuru förhållandevis ringa — ökning i de förvarades antal kun­

de väntas även på grund av möjligheten att vid förverkande av villkorlig

dom och beträffande fångar, som underginge urbota straff, besluta förvaring.

Beträffande antalet internerade efter interneringslagens utvidgning

yttrades i betänkandet följande:

Vad angår interneringslagens utvidgning hade de sakkunniga helt sum­

mariskt sökt utröna dess inflytande på antalet interneringsfall genom att

undersöka huru många vid en given tidpunkt under år 1936 å landels straff­

anstalter intagna fångar som före den under verkställighet varande domen

både tvenne gånger blivit dömda till straffarbete och undergått straffarbete

i sammanlagt fem år. Antalet fångar med detta föregående hade utgjort

92 (bland vilka 2 kvinnor). Då av lätt insedda skäl endast en del av dessa

kunde antagas ha blivit ådömda internering, även örn de föreslagna vidgade

förutsättningarna varit i kraft vid bedömandet av deras aktuella brottslig­

het, torde man av dessa siffror kunna sluta, att ökningen av antalet beslut

örn internering sannolikt komme att stanna inom rätt blygsamma gränser.

Förglömmas finge dock icke, att på grund av den längre minimitiden en

stegring av antalet interneringsbeslut medförde ett proportionsvis större

platsbehov än en motsvarande ökning av antalet förvaringsbeslut.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

Från dessa utgångspunkter funno de sakkunniga beträffande manliga

förvarade och internerade över 21 år tillräckligt att tills vidare

räkna med sammanlagt 300 platser. Härom anfördes vidare följande:

Inom en skyddsanstaltsorganisation av denna omfattning borde inrym­

mas följande avdelningar: mottagnings- och sorteringsavdelning, fast avdel­

ning (för de farliga), sluten avdelning, halvöppen avdelning samt utgångs-

koloni. Därjämte behövdes en sjukavdelning. Till nedbringande av kost­

naden för anstaltsbyggande torde anstalten i Norrköping böra tills vidare

bibehållas; bär skulle inrymmas mottagnings- och sorteringsavdelning, fast

avdelning och sjukavdelning. Eftersom platsantalet på Norrköpingsanstal-

ten uppginge till 100, vöre ytterligare 200 platser behövliga.

De sakkunniga förmenade att anstalterna i Karlstad och Ystad icke

längre borde användas för sitt nuvarande syfte samt att det återstående

platsbehovet borde täckas genom nybyggnad. Enligt de sakkunnigas åsikt

borde de behövliga 200 platserna förläggas till en enda anstalt med utvidg­

ningsmöjlighet för ytterligare ett hundratal platser. I promemorian anför­

des vidare:

Den nya anstalten borde vara så belägen att den hade goda förbindelser

med Norrköpingsanstalten; förflyttningar mellan anstalterna kunde då ske

utan alltför stor tidsutdrägt. Anstalten borde förläggas till en lantegendom

så att vissa av de intagna kunde sysselsättas med jordbruksarbete, trädgårds­

arbete och vintertiden skogsbruk. Utearbete i friare former kunde emeller­

tid ifrågakomma endast för ett begränsat antal. För övriga borde anordnas

yrkesdrift enligt de i fångvården redan praktiserade formerna. Denna yrkes-

drift, som till en början borde omfatta skrädderi och snickeri, nödvändig­

gjorde en särskild verkstadsbyggnad.

De sakkunniga — som utgingo från att den nya anstalten i utbyggt skick

skulle omfatta tre slutna paviljonger (150 platser), en halvöppen paviljong

(30 platser) samt en utgångskoloni (20 platser) — ansågo att under en för­

sta utbyggnadsperiod blott en sluten paviljong samt den halvöppna pavil­

jongen och utgångskolonien skulle behöva uppföras.

Vad angår vårdbehovet för manliga förvarade och interne­

rade, vilka vid intagningen ej fyllt 21 år, borde detta

enligt de sakkunnigas mening tillgodoses å åkerbrukskolonien Hall, vilken

enligt ett av professorn Olof Kinberg avgivet utlåtande, såsom bilaga fogat till

propositionen (nr 219) till 1936 års riksdag angående omläggning av skvdds-

hemsverksamheten m. m., avsågs att övertagas av staten och omändras till en

anstalt för yngre psykopater, lydande under samma centrala myndighet som

fång vårdsanstalter na.

Beträffande slutligen kvinnliga förvarade och internera­

de anförde de sakkunniga följande:

För det dåvarande funnes blott två kvinnor, ådömda förvaring; ingen kvin­

na bade ännu dömts till internering. Antalet kvinnor, som efter en revision

av förvarings- och interneringslagarna komme att intagas å skyddsanstalt,

bleve sannolikt icke större än att erforderligt antal platser kunde beredas vid

centralfängelset i Växjö.

Skulle det visa sig erforderligt att omhändertaga de yngre å annan anstalt

5

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

än centralfängelset, torde detta kunna ordnas genom att för ändamålet ut­

nyttja något av de specialhem, som redan inrättats eller enligt den nya skydds-

hemsorganisationen komme att inrättas för vissa psykopatiska eller imbecilla

kvinnliga skyddshemselever.

I

propositionen (nr 310) till 1937 års riksdag

anförde jag beträffande

behandlingen av förvarade och internerade — efter att lia om­

nämnt vad sakkunnigförslaget därutinnan innehöll — bland annat (sid. 53)

att vid fördelningen av de till förvaring och internering dömda i princip bor­

de fasthållas, att förvarade och internerade skulle hållas åtskilda genom att

intagas i skilda anstalter eller anstaltsavdelningar. Självfallet borde dess­

utom det yngre klientelet hållas skilt från det äldre. Om så med hänsyn till

vård- och behandlingssynpunkter ansåges ändamålsenligt, borde emellertid

finnas möjlighet att beträffande det äldre klientelet i särskilda fall göra un­

dantag från vad som enligt det sagda eljest borde utgöra regel. Att i lag när­

mare reglera dessa frågor syntes icke behövligt. De bestämmelser, som här­

utinnan kunde finnas erforderliga, syntes lämpligen kunna utfärdas i admi­

nistrativ ordning, sedan statsmakterna tagit ställning till frågan huru det ge­

nom utvidgningen av den ifrågavarande lagstiftningens tillämpningsområde

ökade platsbehovet skulle tillgodoses genom nybyggnad.

I sin förut omnämnda skrivelse den 12 februari 1938 har

fångvårdsstyrelsen

inledningsvis framlagt en allmän plan för organ is ationen av

säker hetsanstalter na samt anfort, att styrelsen ville, innan styrel­

sen ginge in på frågan örn uppförande av ny säkerhetsanstalt för manliga

förvarade och internerade över 21 år, behandla frågan om tillgodoseende av

platsbehovet för övriga grupper av förvarade och internerade.

Styrelsen anför beträffande kvinnliga förvarade och inter­

nerade följande:

Styrelsen vore ense med de sakkunniga om att erforderligt antal platser för

dessa kunde liksom för närvarande vore fallet beredas å centralfängelset i

Växjö. Det vore sannolikt, att antalet sådana kvinnor komme att ökas nå­

got efter den nya lagens ikraftträdande, men med hänsyn till den ringa

brottsligheten bland kvinnorna kunde denna ökning icke bliva större, än att ut­

rymmet vid nyssnämnda centralfängelse komme att bli tillräckligt för att

mottaga även samtliga till förvaring och internering dömda kvinnor. Ej hel­

ler erbjöde det svårighet att inom fängelset skilja förvarade och internerade

från varandra ävensom yngre förvarade och internerade från äldre.

För att bedöma platsbehovet för yngre manliga förvarade och

internerade har styrelsen låtit verkställa en undersökning rörande det

antal personer, som kunna väntas bli dömda till förvaring eller internering

före 21 års ålder och har därvid kommit till det resultatet, att efter den nya

lagens ikraftträdande för manliga minderåriga förvarade en anstalt med om­

kring 30 platser åtminstone till en början skulle visa sig tillräcklig. Det så­

lunda beräknade platsantalet syntes styrelsen icke behöva höjas med hänsyn

till minderåriga, som ådömdes internering, enär det till följd av kravet på

tidigare straffbelastning torde komma att höra till sällsyntheterna att en per­

son under 21 år dömdes till internering.

7

Styrelsen, som utgår från att minderåriga förvarade liksom, om så kom­

mer ifråga, minderåriga internerade skola vårdas å en till fångvården hö­

rande anstalt, har funnit ali erforderligt anstaltsutrymme för dessa kan be­

redas utan nybyggnad. Enligt styrelsens förslag skulle kronohäktet i Ystad,

som för närvarande användes dels såsom vårdanstalt för vissa yngre förva­

rade och dels såsom sinnessjukavdelning för företrädesvis yngre straffriför-

klarade, med fördel kunna utnyttjas för ändamålet. Styrelsen framhåller,

att kronohäktet befinner sig i ganska gott skick samt att det av kronohäktet

disponerade området nyligen utökats genom arrenderande av ett intill kro­

nohäktet beläget trädgårdsområde örn cirka 4 tunnland. Den vid krono­

häktet befintliga sinnessjukavdelningen måste emellertid nedläggas, därest

kronohäktet skall användas som anstalt för yngre manliga förvarade och in­

ternerade. Ett dylikt nedläggande skulle emellertid enligt vad styrelsen ut­

talat kunna genomföras utan svårighet, därest den nya sinnessjukavdelnin­

gen, som styrelsen i sin ifrågavarande skrivelse jämväl föreslår, kommer

till stånd.

Styrelsen framhåller att Ystadsanstalten i fortsättningen liksom för när­

varande borde vara uppdelad på två avdelningar, varigenom det skulle bliva

möjligt att differentiera klientelet och, om så bleve erforderligt, hålla förva­

rade och internerade isär. Kostnaderna för kronohäktets iordningställan­

de till säkerhetsanstalt komme att stanna vid så ringa belopp, att detsamma

kunde bestridas av det till fångvårdsstyrelsens förfogande stående årliga

underhållsanslaget.

Fångvårdsstyrelsen övergår härefter till frågan örn tillgodoseende av plats­

behovet för manliga förvarade och internerade över 21

år samt anför därvid följande:

I den förut omnämnda promemorian hade de sakkunniga vid sina beräk­

ningar rörande platsbehovet för ifrågavarande intagna kommit till det resul­

tatet, att det tills vidare skulle vara tillräckligt med 300 platser. Till ned­

bringande av kostnaden för anstaltsbyggande hade de sakkunniga räknat

med att den nuvarande anstalten i Norrköping borde bibehållas, varvid skul­

le i densamma inrymmas mottagnings- och sorteringsavdelning samt fast av­

delning för farliga intagna. Anstalterna i Karlstad och Ystad skulle däremot

icke vidare användas såsom interneringsanstalt respektive vårdanstalt för

förminskat tillräkneliga manliga förbrytare. Då platsantalet vid Norrkö-

pingsanstalten uppginge till 100, vore ytterligare 200 platser erforderliga,

och detta platsantal borde enligt de sakkunniga täckas genom nybyggnad.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört örn anstalterna i Ystad och

Karlstad, ville styrelsen erinra örn att styrelsen beträffande anstalten i Ystad

frångått de sakkunnigas förslag, i det att styrelsen tänkt sig, att denna an­

stalt tills vidare skulle användas såsom säkerhetsanstalt för

yngre

förvarade

och internerade.

Även i fråga örn Karlstadsanstalten funne sig styrelsen böra förorda, att

anstalten tills vidare bibehölles för sitt nuvarande ändamål. I överensstäm­

melse med vad departementschefen i proposition nr 310 anfört örn särskil­

jande av förvarade och internerade, hade styrelsen nämligen funnit lämp­

ligt att, intill dess närmare erfarenhet vunnits, vid nyintagningar och be­

träffande svårdisciplinerade eller mera utpräglat farliga intagna markera

detta åtskiljande genom omhändertagande icke på skilda avdelningar inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

anstalten i Norrköping utan på helt skilda anstalter, varvid liksom nu vöre

fallet förvarade i regel skulle hänvisas till anstalten i Norrköping och inter­

nerade till anstalten i Karlstad. En sådan anordning innebure vissa fördelar

ur vårdteknisk synpunkt. På anstaltsvistelsens begynnelsestadium kunde det

vara till gagn om den intagne kunde iakttagas och prövas inom en anstalt,

avsedd för en formellt sett enhetlig kategori. Beträffande de svårdiscipline-

rade och utpräglat farliga torde det ur behandlingssynpunkt i regel medföra

vissa lättnader, örn en friktion kunde undvikas mellan två kategorier, av

vilka den ena, de internerade, hade väsentligt längre minimitid än den

andra. I enlighet med denna tankegång skulle ett sammanförande till olika

avdelningar inom en och samma säkerhetsanstalt ske först sedan den intag­

ne under vistelsen på endera av nämnda bottenanstalter visat sig lämpligen

kunna vårdas på en under något friare former arbetande säkerhetsanstalt.

De sakkunniga hade som nämnts kommit till den uppfattningen, att en ny

säkerhetsanstalt borde uppföras med 200 platser, varvid de erforderliga

Platserna skulle uppdelas å tre slutna paviljonger (tillhopa 150 platser), en

halvöppen paviljong (30 platser) och en utgångskoloni (20 platser). Härvid

hade emellertid förutsatts, att under en första utbyggnadsperiod antalet

platser å denna säkerhetsanstalt kunde begränsas till 100, fördelade på en

.sluten paviljong med 50 platser samt på den halvöppna paviljongen och ut-

gångskolonien. De sakkunniga hade vidare föreslagit, att dea nya anstal­

ten skulle planläggas så, att möjlighet funnes till utbyggnad med ytterligare

ett hundratal platser.

I likhet med de sakkunniga hyste styrelsen den bestämda uppfattningen,

att det behövliga antalet nya platser icke kunde anskaffas genom utnyttjande

av någon av de nuvarande fångvårdsanstalten^. Bortsett från anstalterna i

Norrköping, Karlstad, Ystad och Växjö, vilka enligt styrelsens förslag skulle

få speciella uppgifter inom förevarande anstaltsorganisation, vore det ute-

slutet att någon av övriga fångvårdsanstalter skulle kunna komma ifråga

för en säkerhetsanstalt av den typ, som bär avsåges. Redan dessa fång­

vårdsanstalten belägenhet i eller i omedelbar närhet av städer omöjliggjorde

detta. Därest de intagna skulle kunna sysselsättas med utomhusarbete, bl. a.

jordbruk, trädgårdsbruk och vintertiden skogsarbete, krävdes uppenbarligen

att anstalten förlädes till en tillräckligt stor egendom. Anstalten måste med

andra ord ligga på landet och därtill på tillräckligt avstånd från städer och

andra tättbebyggda samhällen.

Anstaltens vårdkapacitet hade av de sakkunniga beräknats till vid full

utbyggnad 200 platser. Den omständigheten, att styrelsen föreslagit bibe­

hållande tills vidare av anstalten i Karlstad, kunde måhända leda till någon

minskning av platsbehovet vid den nya anstalten. Styrelsen räknade emel­

lertid i det följande med ett platsantal av omkring 200 vid full utbyggnad

av anstalten; det närmare bedömandet av frågan i vad mån ett lägre antal

än 200 kunde vara tillräckligt syntes böra uppskjutas, tills frågan örn anstal­

tens slutförande bleve aktuell. Liksom de sakkunniga ansåge styrelsen näm­

ligen, att anstaltens uppförande borde ske i två etapper, därvid det torde bliva

beroende på bl. a. intagningsfrekvensen, när det andra skedet av byggnads­

verksamheten skulle taga sin början. Det vore emellertid enligt styrelsens

mening fullt klart, att den första utbyggnaden borde liksom de sakkunniga

föreslagit avse anskaffande av omkring 100 platser. En nyanskaffning av

detta antal platser framstode nämligen som en trängande nödvändighet med

hänsyn till storleken av den nuvarande beläggningen vid förvarings- och inter-

neringsanstalterna. Styrelsen finge sålunda meddela, att å interneringsanstal-

ten i Karlstad med dess 50 vårdplatser den 1 januari 1938 funnits 36 intagna. Å

de för män avsedda förvaringsanstalterna i Norrköping och Ystad vore samt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

9

liga tillgängliga omkring 115 platser i det närmaste belagda. Antalet man­

liga förvarade hade nämligen den 1 januari 1938 uppgått till 116, varav 6

vårdats å fångvårdens sinnessjukavdelningar.

De sakkunniga hade beträffande den för en ny säkerhetsanstalt ei foider-

liga sjukavdelningen intagit den ståndpunkten, att sjukavdelningen skulle

förläggas till anstalten i Norrköping. Styrelsen biträdde detta förslag, i vad

det gällde den första utbyggnaden av säkerhetsanstalten, men holle före, att

den fullt utbyggda anstalten borde omfatta även en sjukavdelning, förslags­

vis å 25 platser. Ehuru det icke vore antagligt, alt dessa platser alltid vore

belagda, hade styrelsen funnit lämpligt att inräkna dem i vårdkapaciteten.

Åt frågan örn' de intagnas lämpliga gruppering borde självfallet ägnas

särskild uppmärksamhet vid en anstalt sådan som den här ifrågavarande.

Såsom styrelsen i det föregående framhållit, skulle genom bibehållandet av

anstalterna i Norrköping och Karlstad i regel en fullständig differentiering

kunna åvägabringas mellan förvarade och internerade då fråga vore om

nykomna, svårdisciplinerade och mera utpräglat larliga. Vid c^en nya sä­

kerhetsanstalten skulle med hänsyn till klientelets bättre beskaffenhet en

liknande åtskillnad icke vara erforderlig. Styrelsen hade sålunda tänkt sig

att en viss gemensamhet skulle förekomma under arbetet. I vad det gällde

de slutna paviljongerna borde däremot under fritid och vid förläggningen

förvarade i regel hållas åtskilda från internerade. I enlighet härmed hade

styrelsen tänkt sig, att varje sluten paviljong skulle uppföras i två våningar,

varvid varje våning skulle uppdelas i två avdelningar. Ur behandlingssyn­

punkt hade härvid befunnits lämpligt att låta varje avdelning omfatta 16

enkelrum, ett antal som jämväl av byggnadstekniska och ekonomiska skäl

visat sig förmånligt. Med denna beräkning komme varje sluten paviljong

att bereda plats åt sammanlagt 64 intagna. Paviljongen bleve alltså större

än de sakkunniga beräknat, vilka upptagit 50 platser i varje sluten pavil­

jong. Styrelsen hade till följd härav vid full utbyggnad räknat med endast

två slutna paviljonger, under det att de sakkunniga i sitt förslag upptagit tre.

Å den halvöppna paviljongen och inom utgångskolonien — styrelsen funné

det lämpligare att kalla sistnämnda avdelning den öppna paviljongen —

skulle någon skillnad icke göras mellan förvarade och internerade. Sådana

intagna, som erhölle förtroendet att placeras i dessa paviljonger, kunde näm­

ligen enligt styrelsens mening utan olägenhet vistas tillsammans, så mycket

mer som båda dessa paviljonger i regel finge betraktas såsom etapper på

vägen mot utskrivning. I fråga örn paviljongernas storlek hade styrelsen

funnit, att den halvöppna paviljongen borde begränsas till 20 platser, d. v. s.

till samma platsantal som i den öppna paviljongen.

Till fullständigande av vad som sagts i det föregående angående de intag­

nas fördelning, ville styrelsen omnämna, att förflyttningar kunde komma

att äga rum icke blott

frän

anstalterna i Norrköping och Karlstad

till

den

nya säkerhetsanstalten utan jämväl i motsatt riktning. Vid dåligt uppföran­

de eller av annan anledning — under det första utbyggnadsskedet t. ex. vid

långvarig sjukdom, som krävde särskild behandling — kunde det salunda

befinnas lämpligt att förflytta en intagen från den nya säkerhetsanstalten

till någon av nyssnämnda anstalter i Norrköping och Karlstad.

I likhet med de sakkunniga funne styrelsen alt den nya säkerhetsanstalten

borde om möjligt så planläggas, alt den kunde ytterligare utökas utöver den

kapacitet, som här benämndes full utbyggnad. Det vöre nämligen icke ute­

slutet, att det i framtiden kunde befinnas lämpligt att lill den nya anstalten

förlädes hela det manliga klientel, varom här vore fråga, nämligen manliga

förvarade och internerade över 21 år; därigenom skulle ett nedläggande

kunna ske av övriga för män avsedda säkcrhetsanstalter.

10

I enlighet med det anförda skulle den nya säkerhetsanstalten komma att

omfatta följande för de intagna avsedda förläggningslokaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Vid full utbyggnad:

Antal platser

två slutna paviljonger å 64 platser....................................................... 128

en halvöppen paviljong ............................................................................ 20

en öppen paviljong ..................................................................................... 20

en sjukavdelning .......................................................................................... 25

tillhopa 193 platser.

Efter första utbyggandet:

Antal platser

en sluten paviljong ................................................................................... 64

en halvöppen paviljong .......................................................................... 20

en öppen paviljong ................................................................................... 20

tillhopa 104 platser.

Behovet av ny sinnessjukavdelning inom fångvården.

Fångvården har sedan gammalt haft vissa uppgifter beträffande tillgodose­

ende av sinnessjukvården. Dessa regleras numera genom sinnessjuklagen

den 19 september 1929. Å fångvårdens sinnessjukavdelningar förvaras dels

häktade, vilkas sinnesbeskaffenhet enligt domstols förordnande skall under­

sökas, s. k. undersök ningsfångar, dels vissa straffriförkla-

rade, dels ock till straff, förvaring eller internering dömda personer hos

vilka uppträder sinnessjukdom, de sistnämnda i det följande med gemen­

sam benämning kallade sinnessjuka fångar.

Enligt 42 § sinnessjuklagen skall, därest domstol beslutat inhämta lä­

karutlåtande angående häktads sinnesbeskaffenhet, sådant utlåtande efter

verkställd undersökning avgivas av sjukvårdsläkaren vid någon fångvårdens

sinnessjukavdelning, dit den häktade därför skall överföras. Sådant utlå­

tande skall avgivas utan dröjsmål och sist inom två månader från det den

häktade intogs å sinnessjukavdelning; under vissa omständigheter kan tiden

härför dock utsträckas. Samma bestämmelser gälla enligt 46 § beträffande av­

givande av läkarutlåtande angående häktad, som är föremål för förfarande,

avseende ådömande av tvångsarbete.

Har häktad förklarats på grund av sin sinnesbeskaffenhet från ansvar

fri men i behov av vård a sinnessjukhus, skall han, örn han förvaras å sin­

nessjukavdelning vid fångvården, för vård där förbliva intill dess plats å

något statens sinnessjukhus kan beredas honom. Det åligger vederbörande

fångvårdsmyndighet att hos medicinalstyrelsen göra framställning om hans

intagande å sinnessjukhus.

Enligt 48 § sinnessjuklagen skall fånge, som befinnes lida av sinnessjuk­

dom eller beträffande vilken anledning finnes till antagande, att han lider

av sadan sjukdom, så snart ske kan för vård eller observation intagas å

sinnessjukavdelning vid fångvården.

11

Vidare gäller att, därest någon som är intagen å förvaringsanstalt för

förminskat tillräkneliga förbrytare eller å interneringsanstalt för återfalls-

förbrytare, befinnes lida av sinnessjukdom eller anledning finnes att hos

sådan intagen förmoda dylik sjukdom, vederbörande anstaltsmyndighet har

att draga försorg om hans intagande för vård eller observation å sinnessjuk­

avdelning vid fångvården. Genom lag den 18 juni 1937, som träder i kraft

den dag Konungen förordnar, har sistnämnda stadgande ändrats att avse

den som är intagen å säkerhetsanstalt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Fångvårdsstyrelsen

har i sin förut omnämnda skrivelse den 12 februari

1938 lämnat en redogörelse

dels

för det antal platser å fångvårdens sinnes­

sjukavdelningar som vid tidigare utredningar beräknats vara erforderligt,

dels

ock

rörande den beläggning å sinnessjukavdelningarna, som förekommit un­

der senare år.

Styrelsen anför i fråga örn tidigare beräkningar av platsbehovet följande.

Frågan örn det erforderliga antalet platser å fångvårdens sinnessjukav­

delningar efter ikraftträdandet av 1929 års sinnessjuklag hade i så måtto

upptagits till behandling av de s. k. sinnessjuksakkunniga, att dessa (se sta­

tens off. utreda. 1927: i() sid. 97 o. f. och 1928: 18 sid. 174 o. f.) räknat med

att för undersökningsfångar komiue att erfordras omkring 65 platser. De

sakkunniga hade därvid beräknat hela antalet undersökningar per år till

omkring 250. Med hänsyn till att den tid, under vilken undersökningsfånge

komme att vistas å sinnessjukavdelning, i medeltal skulle, med inräknande

av klagoton, uppgå lill bortåt 3 månader, bade nämnda sakkunniga ansett

att en plats å sinnessjukavdelning icke skulle räcka för mer än 4 häktade

om året och att alltså för 250 häktade skulle erfordras omkring 65 platser.

Landshövdingen Sven Hagströmer hade i sitt den 16 juli 1931 avgivna

betänkande med »Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det

svenska fångvårdsväsendet» (statens off. utredn. 1931:16) framlagt beräk­

ningar rörande det för fångvårdens sinnessjukavdelningar erforderliga

tota­

la

platsantalet. Detta hade därvid uppskattats till sammanlagt 140, därav

65 för undersökningsfångar, 30 för straffriförklarade och 45 för sinnessjuka

fångar: för att bereda tillgång till nödigt reservutrymme hade i betänkandet

alternativt föreslagits 160 platser.

Statens organisationsnämnd hade i sitt den 11 oktober 1933 avgivna be­

tänkande med utredning och förslag angående fångvårdens framtida ord­

nande beräknat platsbehovet på fångvårdens sinnessjukavdelningar till sam­

manlagt 150, därav 75 för undersökningsfångar, 20 för straffriförklarade,

25 för sinnessjuka fångar och 30 för tillfälligt sinnesoroliga fångar. Det

borde anmärkas, att organisationsnämnden i sitt betänkande räknat med ett

genomsnittligt antal sinnesundersökningar per år av omkring 300.

Vid beräknandet av antalet för straffriförklarade erforderliga platser a

fångvårdens sinnessjukavdelningar hade organisationsnämnden, liksom lands­

hövdingen Hagströmer i viss mån gjort i sitt förutnämnda betänkande, utgått

från det faktum, att utrymmet vid de statliga sinnessjukhusen till följd av

pågående nybyggnader befunne sig i ökning. Organisationsnämnden hade

ansett sig kunna antaga att. örn denna byggnadsverksamhet finge fortgå

så som den planlagts, sinnessjukhusen senast mot slutet av eller kort efter

utgången av år 1935 skulle kunna bereda plats för flertalet straffriförklarade.

Organisationsnämnden hade också framlagt förslag i fråga, hur det be­

räknade behovet av 150 platser lämpligen borde tillgodoses, men enligt

12

nämndens mening kunde ett slutgiltigt lösande av frågan icke för det dåva­

rande komma till stand. Gällande bestämmelser örn fångvårdens sinnessjuk­

vård vore så nya, att verkningarna av desamma knappast ännu kunnat söra

sig fullt gällande.

Fångvårdsstyrelsen erinrar därefter att utvecklingen inom fångvårdens sin-

nessjukvard kommit att ga i en helt annan riktning än man vid nyssnämnda

utredningar antagit. Antalet å fångvårdens sinnessjukavdelningar intagna

hade nämligen i regel vida överstigit antalet både beräknade och tillgängliga

vårdplatser. Detta sammanhängde bland annat med att antalet Undersök­

nin gs fa 11 sedan flera ar tillbaka befunne sig i en så gott som oavbruten

stegring, vilket närmare belystes av följande sammanställning, angivande an­

talet under vart och ett av åren 1930—1937 avgivna utlåtanden rörande sin­

nesbeskaffenheten hos de å fångvårdens sinnessjukavdelningar för under­

sökning intagna personerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Å r

Antal avgivna

utlåtanden

1930 ......................................................... 134

1931 ......................................................... 143

1932 ......................................................... 231

1933 ......................................................... 202

1934 ......................................................... 275

1935 ......................................................... 274

1936 ......................................................... 320

1937 ......................................................... 360

Beträffande anledningen till stegringen av antalet sinnesundersökningar an­

för fångvårdsstyrelsen att den främst vöre att söka i en tilltagande benägen­

het hos domstolarna att hänvisa tilltalade till sinnesundersökning. Detta

sammanhängde i viss mån med den omständigheten, att domstolarna nu

i

växande utsträckning erhölle kännedom örn när tilltalade lede av eller kunde

misstänkas lida av rubbning i själsverksamheten. I denna riktning verkade

salunda dels den läkare vid stadshäkte och vid fangvårdsanstalt åliggande

skyldigheten att göra anmälan, därest anledning funnes till antagande att

häktads sinnesbeskaffenhet behövde undersökas, dels ock en år 1928 företa­

gen ändring av lagen om straffregister. Enligt 5 § i denna lag skulle näm­

ligen i registret införas uppgift, när någon, som varit intagen å straffanstalt,

tvångsarbetsanstalt eller uppfostringsanstalt under vistelsen därstädes befun­

nits lida av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverk-

verksamheten. Denna bestämmelse, som införts i syfte att bringa till dom­

stolarnas kännedom, att tilltalad tidigare företett symptom av psykisk abnor­

mitet, finge en allt större betydelse i samma män som straffregistrels upp­

gifter fullständigades i detta avseende.

Fångvårdsstyrelsen framhåller vidare att även antalet å fångvårdens sin­

nessjukavdelningar vårdade straffriförklarade stigit vida utöver vad

som beräknats. Styrelsen yttrar härom följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

13

Av nedanstående tablå framginge antalet på en gång å fångvårdens sinnes-

nessjukavdelningar vårdade straffriförklarade (exspektanter och sådana

sträft r iför klarade, som av medicinalstyrelsen ännu ej anvisats exspektant-

plats, tillsammantagna) vid ingången av vart och ett av åren 1932—1938.

Tidpunkt

Vi 1932

Antal straftritörklarade

......................................... 110

i/i 1933

...................................... 130

i/i 1934

...................................... 145

i/i 1935

............................ 127

i/i 1936

................................. 124

!/i 1937

................................... 191

7i 1938

....................

................................. 132

Örn i detta sammanhang bortsåges från siffran, avseende den 1 januari

1938, till vilken siffra styrelsen återkomme, framginge av fabian, att anta­

let straffriförklarade vid vissa tidpunkter kunnat minska men att tendensen

beträffande åren 1931—1937 varit avgjort stigande.

.

Orsaken till att de straffriförklarade, vilka enligt sinnessjuklagen i prin­

cip skulle vårdas å de vanliga sinnessjukhusen, kommit att i sa stort antal

kvarslanna å fångvårdens sinnessjukavdelningar vore att söka i flera om­

ständigheter. Främst berodde det på den vid sinnessjukhusen radande

platsbristen. En annan orsak vore att söka i den omständigheten, att mti 1

den 1 juli 1937 prövningen av frågan, i vilken ordning exspektanter, aven

straffriförklarade, skulle intagas å sinnessjukhus helt berott pa vederbörande

sjukhusläkare.

Vad slutligen angår antalet å sinnessjukavdelningarna intagna sinnes­

sjuka fångar anför styrelsen att detta under senare år hållit sig mellan

20 och 30, alltså ett lägre antal än det av landshövdingen Hagströmer och

organisationsnämnden till 45 respektive 55 beräknade antalet. Denna ned­

gång i de sinnessjuka fångarnas antal vore emellertid till viss del endast

skenbar. Till följd av nödvändigheten att i första rummet bereda plats a

sinnessjukavdelningarna för undersökningsfall och åt straffriförklarade hade

överflyttning av sinnessjuka eller sinnesoroliga fångar vid tider av platsbrist

måst inskränkas till fall, där vårdbehovet varit särskilt trängande.

Nu angivna omständigheter hade, anför styrelsen, lett till en överbelägg­

ning å fångvårdens sinnessjukavdelningar, som tidvis varit av synnerligen

besvärande natur.

Fångvårdsstyrelsen framhåller, att bristen på platser vid sinnessjukavdel­

ningarna och därmed sammanhängande förhållanden varit föremal for oav­

låtlig uppmärksamhet och vid upprepade tillfällen påtalats av styrelsen. Mot

slutet av år 1936 hade beläggningen å avdelningarna stigh till en dittills icke

uppnådd siffra. Den 1 december 1936 hade antalet intagna uppgått till 28b,

medan det ordinarie antalet vårdplatser stannat vid 231; en överbeläggning

med över 50 intagna hade alltså förelegat. Av de vid denna tidpunkt intag­

na hade 82 varit undersökningsfall, 180 straffriförklarade och 24 sinnessjuka

fångar. Med anledning av det bekymmersamma läge som sålunda varit

rådande hade styrelsen funnit det oundgängligen nödvändigt att åtgärder

14

Kungl. Mcij.ts proposition nr 220.

omedelbart vidtoges för att öka antalet för män avsedda platser, varför sty­

relsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 december 1936 hemställt om medel

för inredande av en sinnessjukavdelning i en flygel av bottenvåningen i cen­

tralfängelset i Malmö.

Rörande det närmare innehållet i styrelsens skrivelse den 12 december

1936 må hänvisas till propositionen i ämnet (nr 70) till 1937 års riksdag.

Med bifall till propositionen beviljade riksdagen ett belopp av 25,000 kronor

för inredande av ny sinnessjukavdelning vid centralfängelset i Malmö. Den

nya avdelningen har tagits i bruk under december månad 1937.

I skrivelsen den 12 februari 1938 erinrar fångvårdsstyrelsen vidare örn

att riksdagens år 1936 församlade revisorer med anledning av besök vid kro­

nohäktet i Västervik påtalat den avsevärda överbeläggningen vid fångvår­

dens sinnessjukavdelningar, varefter styrelsen fortsätter:

Frågan om avhjälpande av den vid fångvårdens sinnessjukavdelningar rå­

dande platsbristen hade bragts inför 1937 års riksdag även i den förut nämnda

propositionen nr 310 med förslag till lag örn förvaring och internering i sä-

kerhetsanstalt m. m. I samband med framläggande av förslag till vissa av

denna nya lagstiftning påkallade ändringar i sinnessjuklagen hade före­

slagits jämkningar av bestämmelserna i sinnessjuklagen rörande straffriför-

klarades behandling. De föreslagna jämkningarna, som bifallits av riksdagen

och trätt i kraft den 1 juli 1937, vöre av följande innebörd. Åt medicinal­

styrelsen hade numera inrymts befogenhet att bestämma icke blott — såsom

dittills gällt — å vilket sinnessjukhus häktad straffriförklarad skulle in­

tagas utan även i vilken ordning, i förhållande till andra exspektanter, in­

tagning skulle ske.

Vid sidan av dessa författningsändringar och beslutet om inredande av

ny sinnessjukavdelning vid centralfängelset i Malmö hade 1937 års riksdag

beviljat medel för inrättande av provisoriska sjukhus med sammanlagt 159

platser för å statens sinnessjukhus vårdade lugnare sinnessjuka. Härigenom

skulle ett motsvarande antal straffriförklarade kunna intagas å sinnessjuk­

husen.

Beläggningen vid sinnessjukavdelningarna den 1 januari 1938 framginge

av följande sammanställning.

Sinnessjukavdelningen vid

Antal

platser

1

inta

1

Tillhopa

undersök-

ningsfall

straffri­

förklarade

sinnessjuka

fångar

Centralfängelset å Långholmen..........

60

27

16

8

51

»

i Malmö...................

30

19

6

___

25

»

i Härnösand............

10

8

3

2

13

»

i Växjö....................

16

1

27

—

28

Straffängelset i Jönköping..............

60

—

39

2

41

Kronohäktet

i Västervik..............

35

17

23

7

47

*

i Ystad.....................

30

—

18

—

18

Tillhopa

241

72

132

19

223

Sinnesundersökningar verkställdes vid samtliga sinnessjukavdelningar med

undantag av avdelningarna i Jönköping och Ystad. Avdelningen i Växjö

samt fyra platser vid avdelningen å Långholmen vore avsedda för kvinnor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

15

Vid en jämförelse med de förut återgivna siffrorna för den 1 december

1936, framginge att platsantalet ökats med 10 platser. Detta berodde på in­

redandet av den nya sinnessjukavdelningen i Malmö, varigenom vunnits ett

tillskott av 20 platser. Å andra sidan hade den förut upptagna sinnessjuk­

avdelningen vid centralfängelset å Härlanda med 10 platser uteslutits i sam­

manställningen avseende den 1 januari 1938. Detta berodde på att sty­

relsen icke lyckats anskaffa någon psykiatriskt utbildad läkare, som velat

åtaga sig befattningen som sinnessjukläkare vid avdelningen.

Jämfördes beläggningen vid sinnessjukavdelningarna den 1 januari 1938

med beläggningen den 1 december 1936 visade det sig, att denna sjunkit från

286 till 223 eller med 63 intagna. Den omständigheten, att antalet under-

sökningsfall och antalet sinnessjuka fångar utvisade någon nedgång berodde

på tillfälligheter och saknade praktisk betydelse. Minskningen av antalet

straffriförklarade från 180 till 132 måste anses vara ett resultat av nyss­

nämnda, vid 1937 års riksdag beslutade åtgärder.

Sammanfattningsvis kunde det nuvarande läget beträffande beläggningen

vid sinnessjukavdelningarna beskrivas så, att främst till följd av den snab­

bare avgången av straffriförklarade till sinnessjukhusen jämvikt inträtt mel­

lan tillgången på och behovet av vårdplatser. Det vore emellertid oriktigt

att härav draga den slutsatsen, att spörsmålet örn ordnandet av fångvårdens

sinnessjukvård ånyo skulle kunna skjutas på framtiden. Det vore visser­

ligen riktigt, att frågan nu liksom så många gånger tidigare, då densamma

varit föremål för behandling, inneslöte vissa obekanta faktorer, men på skäl

som i det följande skulle angivas ansåge styrelsen det nödvändigt, att ett

första steg nu toges för ordnandet av denna särskilda form av sinnessjuk­

vård.

Beträffande den beräknade beläggningen å fångvår­

dens sinnessjukavdelningar under de närmaste åren

har styrelsen anfört följande.

Av de i det föregående lämnade uppgifterna framginge att antalet under-

sökningsfall befunne sig i ständig stegring, i vilket avseende kunde

erinras örn att antalet avgivna utlåtanden stigit från 143 år 1931, det första

år den nya sinnessjuklagen varit i kraft, till 360 år 1937. Orsakerna till

denna stegring hade styrelsen berört i det föregående. Det spörsmål som nu

borde särskilt uppmärksammas vore, om tendensen fortfarande komme att

visa ökning av antalet sinnesundersökningar av häktade eller om fjolårets

siffra kunde anses utgöra ett maximum. Åtskilliga omständigheter tydde

på att det första antagandet vore riktigt. Det vore sannolikt, att verknin­

garna av redan ikraftträdda bestämmelser i sinnessjuklagen och andra för­

fattningar ännu icke gjort sig gällande i hela sin omfattning; styrelsen hän­

visade bl. a. till de förut omnämnda verkningarna av bestämmelsen i 5 § i la­

gen om straffregister angående skyldighet att anmäla, när en å anstalt intagen

person visat rubbning i själsverksamheten. Man hade vidare att räkna

med verkningarna av den redan utfärdade lagen örn förvaring och internering

i säkerhetsanstalt med tillhörande författningar, som dock ej ännu trätt i

kraft. Till följd av att kravet på ådagalagd brottslighet starkt minskats,

komme efter lagens ikraftträdande förvaring och internering alt ifrågasättas

i större utsträckning än vad nu vore fallet. Detta måste med nödvändighet

leda till en ökning av antalet undersökningar, enär domstol enligt 41 g i

sinnessjuklagen icke finge döma till förvaring eller internering utan att den

tilltalades sinnesbeskaffenhet blivit undersökt. Någon, örn än ringa ökning

torde vidare vara att vänta till följd av bestämmelsen, att den som dömts till

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

straffarbete eller för sedlighetsbrott till fängelse eller undergår ungdoms­

fängelse eller tvångsuppfostran under vissa förutsättningar kunde efter före­

gående sinnesundersökning underkastas förvaring. Slutligen kunde fram­

hållas att, om den svårare kriminaliteten skulle ökas, detta ledde till en

ökning också av antalet undersökningsfall. Med hänsyn till vad som nu

anförts vore styrelsen för sin del böjd att antaga att antalet undersöknings­

fall vid fångvårdens sinnessjukavdelningar fortfarande komme att stiga.

Även antalet å fångvårdens sinnessjukavdelningar intagna straffri-

för kla rade visade, såsom tidigare framhållits, en avgjord tendens att

stiga. Den omständigheten, att siffran den 1 januari 1938 visade en ned­

gång, jämfört med förhållandena under senare halvåret 1936 och första halv­

året 1937, kunde icke läggas till grund för ett antagande, att en sjunkande

tendens vore att förutse för framtiden. Sänkningen berodde framför allt på

att nya platser till ett antal av 159 anskaffats vid sinnessjukhusen i särskilt

syfte att bereda plats åt straffriförklarade. Liknande företeelser bade iakt­

tagits tidigare. Av en i fångvårdsstyrelsen förd statistik framginge nämli­

gen, att öppnandet av nya sinnessjukhus regelmässigt lett till en plötslig

minskning av antalet straffriförklarade vid fångvårdens sinnessjukavdelnin­

gar. Sedan platserna vid sjukhusen blivit belagda, hade beläggningen lika

regelmässigt börjat stiga igen. Häremot kunde invändas, dels att medicinal­

styrelsen till följd av förut omnämnda författningsändringar numera kunde

på ett annat sätt än tidigare bestämma den tidpunkt när en straffriförkla-

rad skulle intagas å sinnessjukhus, dels att sinnessjukvården alltjämt utbygg­

des med nya sjukhus, vårdhem m. m. Självfallet måste hänsyn tagas till

båda dessa omständigheter, men styrelsen hyste den bestämda uppfattnin­

gen. att platsbrist på sinnessjukhusen snart bomme att ånyo hindra avgån­

gen av straffriförklarade. Beträffande denna platsbrist hade medicinalsty­

relsen i skrivelse den 12 april 1937 (se propositionen nr 310 år 1937, sid. 68)

upplyst, att ehuru å statens sinnessjukhus den 1 april 1937 funnits 16,584

vårdplatser, å vilka med en överbeläggning av 12.4 °/o vårdats 18,650 patienter,

likväl samtidigt som exspektanter varit antecknade 2,915 sjuka, vilka icke

kunnat mottagas. Att platsbristen kunde förväntas komma att bestå under

avsevärd tid framåt, framginge av en av medicinalstyrelsen verkställd ut­

redning, intagen i propositionen nr 124 till 1937 års riksdag (sid. 38 ff.). I

denna utredning hade framhållits bl. a., att efter uppförande av nytt sinnes­

sjukhus och vissa andra anordningar skulle med en överbeläggning av 5 %

kvarstå ett underskott av 1,700 vårdplatser. Det hade tillika framhållits, att

nyskapandet av vårdplatser inom den statliga sinnessjukvården dittills all­

tid medfört, att ett ökat antal ansökningar om vård ingivits, varför netto­

minskningen av antalet exspektanter alltid blivit betydligt mindre än det

nytillkomna antalet vårdplatser. I denna hårda konkurrens örn platser vid

sinnessjukhusen funne fångvårdsstyrelsen det förklarligt, om de inom fång­

vården omhändertagna straffriförklarade komme att stå efter. Vårdbehovet

vöre för dem mindre trängande, eftersom de redan vore omhändertagna för

vård. Härtill komme, såsom också riksdagens revisorer framhållit i sitt i

det föregående omnämnda yttrande, att det läge i sakens natur, att intagan­

det på de allmänna sinnessjukhusen av kriminalpatienter kunde, sett från

sjukhusens synpunkter, te sig mindre tilltalande.

På grund av det anförda hyste styrelsen den uppfattningen, att någon be­

stående minskning av antalet vid fångvårdens sinnessjukavdelningar vår­

dade straffriförklarade icke vore att förvänta.

Vidkommande slutligen antalet sinnessjuka fångar kunde man,

såsom förut framhållits, med säkerhet räkna med att detta komme att stiga,

i samma mån som utrymmet vid sinnessjukavdelningarna ökades. Genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

17

en dylik ökning av utrymmet kunde undvikas att sinnessjuk eller för sin­

nessjukdom misstänkt fånge behövde kvarstanna å vanligt fängelse. Till

följd av platsbristen hade detta understundom måst förekomma, varvid den

sjuke placerats i samma cell som annan fånge, en anordning som måste be­

tecknas såsom synnerligen olämplig.

Oavsett beläggningens storlek måste enligt styrelsens mening de tekniska

anordningarna för omhändertagande av dessa till vård överlämnade perso­

ner, varom här vore fråga, vara i möjligaste mån tillfredsställande. Detta

vöre emellertid för närvarande icke alltid fallet. Om man bortsåga från

sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen hade övriga avdel­

ningar inrymts i gamla fängelsebyggnader. Dessa fängelser vore alla be­

lägna i städer, vilket i de fall, då annan bebyggelse funnes i fängelsets ome­

delbara närhet, medförde störningar i anstaltsarbetet. De hade vidare i re­

gel ett så knappt tomtutrymme, att de intagna vid utevistelse vore hänvi­

sade till mycket begränsade utomhusområden; tillfällena till utearbete, vil­

ket för många av dessa intagna skulle vara ett hälsomedel, vore få eller

inga. Byggnadernas inre vore ofta otillfredsställande. Även om avsevärda

kostnader nedlagts på att göra avdelningarna lämpade för sitt ändamål,

bure inredningen i allmänhet i alltför hög grad provisoriets prägel. Vid

förläggningen av de intagna ävensom vid ordnandet av övervakningssalar,

arbetslokaler och dagrum hade man nämligen varit bunden vid en tidigare

rumsindelning. Bristfälligheterna vid sinnessjukavdelningarna — särskilt

då vid avdelningen i Jönköping — framträdde tydligt vid en jämförelse med

anordningarna vid på senare år byggda sinnessjukhus.

Fångvårdsstyrelsen har i sin förevarande skrivelse framlagt en plan för

anordnande av den nya sinnessjukavdelning för fång­

vården, som styrelsen finner erforderlig. Styrelsen åberopar därvid till

en början det uttalande som gjorts av riksdagens år 1936 församlade reviso­

rer i anledning av besök vid kronohäktet i Västervik. Revisorerna, som fun­

nit förhållandena beträffande sinnessjukvården vid fångvården mindre till­

fredsställande, hade uttalat att en förbättring kunde ernås antingen genom

inredande av nya sinnessjukavdelningar i fängelserna eller utbyggande av

redan befintliga avdelningar. En annan utväg erbjöde en centralisering till

en särskild anstalt av nämnda vård och dess avskiljande från den allmänna

sinnessjukvården, vilket ur såväl ekonomiska som vårdsynpunkter ansetts

kunna innebära vissa fördelar.

Styrelsen yttrar härefter:

Med anledning av detta uttalande finge styrelsen anföra, alt en ändamåls­

enlig lösning av fångvårdens sinnessjukvård enligt styrelsens mening icke

stöde att vinna genom en ökning av antalet platser vid redan befintliga av­

delningar eller genom ombyggnad av dessa avdelningar. Den nyordning, som

enligt vad förut framhållits, framstode såsom ofrånkomlig, syntes kunna er­

nås såsom revisorerna alternativt ifrågasatt endast genom uppförande av sär

skild anstalt för ändamålet. Denna nya sinnessjukavdelning torde emeller­

tid. såsom i det följande skulle närmare utvecklas, till en början böra givas

en jämförelsevis begränsad vårdkapacitet. Styrelsen ansåge sig nämligen icke

för närvarande böra ingå på den av revisorerna berörda frågan örn avskil­

jande från den allmänna sinnessjukvården av de straffriförklarade. Vid

planläggandet av den nya sinnessjukavdelningen hade styrelsen emellertid

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sand. Nr 220.

;>

tagit hänsyn till att en utvidgning av avdelningen framdeles kunde visa sig

erforderlig.

Beträffande antalet platser å den nya sinnessjukavdelningen, som vore av­

sedd för män, ville styrelsen till en början erinra örn att med inräknande av

den tilis vidare nedlagda avdelningen vid centralfängelset å Härlanda å samt­

liga åtta sinnessjukavdelningar för närvarande funnes tillhopa 251 platser.

Antalet intagna hade under de senaste tre åren varierat mellan 220 och 280;

för närvarande vore antalet nere i 223. På i det föregående anförda skäl räk­

nade styrelsen med att beläggningen efter hand komine att ånyo stiga. Det

vore, såsom tidigare beräkningar visade, förenat med synnerliga svårigheter

att göra något bestämt uttalande om hur hastigt eller till vilken numerär den •

na stegring komine att ske. Styrelsen funne därför försiktigheten bjuda att

tills vidare räkna nied ett behov av 250 vårdplatser eller i del närmaste sam­

ma antal som nu funnes, därest vårdplatserna vid centralfängelset å Här­

ianda inräknades.

För tillgodoseende av detta behov av vårdplatser erfordrades, sedan den

nya organisationen av säkerhetsanstalter trätt i verksamhet, 30 nya platser

såsom ersättning för sinnessjukavdelningen vid kronohäktet i Ystad, vilket

som nämnts skulle i sin helhet upplåtas såsom säkerhetsanstalt. Styrelsen

hade vidare funnit, att tiden nu vore inne att nedlägga den till straffängelset

i Jönköping förlagda sinnessjukavdelningen, vilken såsom förut omnämnts

måste anses synnerligen otillfredsställande. Då denna avdelning hade 60

platser, skulle det sammanlagda platsbehovet stiga till 90, vilken siffra lämp­

ligen syntes böra höjas till 100. Dessa 100 vårdplatser borde anskaffas ge­

nom uppförandet av en särskild anstalt, avsedd såsom sinnessjukavdelning.

Av byggnadstekniska skäl borde därvid antalet platser beräknas till 105. Sty­

relsen ansåge sig i detta sammanhang böra särskilt framhålla att den nya

anstalten bleve behövlig även örn beläggningen vid sinnessjukavdelningarna

mot förmodan skulle sjunka under den siffra som här beräknats. Vid en så­

dan utveckling skulle nämligen nedläggande kunna äga rum beträffande an­

dra avdelningar, som vore mindre lämpliga för sitt ändamål. Styrelsen

syftade härvid särskilt på avdelningarna vid kronohäktet i Västervik (35

platser) samt vid centralfängelset å Härlanda (10 platser).

Beträffande den nya anstaltens belägenhet framginge av vad styrelsen för­

ut anfört örn de nuvarande sinnessjukavdelningarnas brister, att densamma

borde förläggas till landet, varvid de intagna bereddes tillfälle att sysselsättas

icke blott som nu skedde med olika slags hantverk utan också med träd­

gårds- och lättare jordbruksarbete. Anstalten borde uppföras i två avdelnin­

gar, en sluten och en öppen, förslagsvis med 82 respektive 23 vårdplatser.

Enligt styrelsens mening borde den nya avdelningen företrädesvis avses för

straffriförklarade samt sinnessjuka fångar. Att förlägga något större antal

undersökningsfall till anstalten syntes icke böra ifrågakomma. Av flera skäl

syntes det vara lämpligast att undersökningar av vederbörandes sinnesbe­

skaffenhet företrädesvis verkställdes vid sinnessjukavdelningarna vid central-

längelserna å Långholmen, i Malmö, å Härlanda och i Härnösand samt i

den mån det befunnes nödvändigt i Västervik. Emellertid syntes ett mindre

antal platser, förslagsvis 8—10, böra reserveras för s. k. undersökningsfångar,

enär det kunde vara till gagn att läkaren vid den nya avdelningen jämväl

finge tillfälle till praktik på ett begränsat antal undersökningsfall.

Styrelsen funne sig slutligen böra föreslå, att den nya sinnessjukanstalten

förlädes till samma plats som den nya säkerlietsanstalten. Ur allmänpreven-

tiv eller andra synpunkter torde enligt styrelsens mening inga befogade in

vändningar kunna göras mot att på en egendom placera två olika anstalter,

bägge avsedda för män, därest anstalterna förlädes så långt från varandra.

¹⁸

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

19

att något sammanförande av de olika klientelen icke kunde komma ifråga.

Såsom närmare konnne att framgå av beskrivningen över den tilltänkta sin­

nessjukanstalten, skulle ett dylikt åtskiljande av de intagna ej möta några

svårigheter, enär sinnessjukanstalten skulle ligga på 2 å 3 kilometers av­

stånd från säkerhetsanstalten. Påtagliga fördelar vore förenade med att på

dylikt sätt förlägga två anstalter intill varandra. Ur ekonomisk synpunkt torde

sålunda åtskilligt vara att vinna genom att båda anstalterna kunde lia ge­

mensam administration, ekonomiavdelning m. m. Ur vårdteknisk synpunkt

vore att anteckna, att de icke sällan förekommande överflyttningarna av för­

varade och internerade till sinnessjukavdelning då kunde ske utan tidsut-

dräkt.

Ytterligare borde i detta sammanhang framhållas den icke oväsentliga för­

delen, att två näraliggande anstalter kunde vid en eventuell förändring av

klientelens sammansättning bättre utnyttjas än två anstalter belägna på skil­

da håll. Skulle i en framtid antalet intagna på den ena anstalten nedgå så

avsevärt, att anstalten bleve obehövlig, kunde densamma utnyttjas för t. ex.

den andra anstaltens klientel.

Enligt styrelsens mening borde sinnessjukavdelningen i administrativt och

ekonomiskt avseende förläggas under samma förvaltning som säkerhetsan­

stalten. Chefen för denna skulle alltså i nämnda avseenden vara chef jämväl

för sinnessjukavdelningen. I vad det rörde vården av de sjuka borde läkaren

vid sinnessjukavdelningen äga bestämmanderätten.

Över fångvårdsstyrelsens utredning och förslag angående uppförande av

säkerhetsanstalt och ny sinnessjukavdelning för fångvården har, på grund

av remiss,

medicinalstyrelsen

den 22 februari 1938 avgivit yttrande. I ytt­

randet framhåller medicinalstyrelsen, att styrelsen i första hand ansett sig

böra till granskning upptaga den del av förslaget, som avsåge uppförandet

av ny sinnessjukavdelning, och endast mera i förbigående behandla en

del frågor som berörde förslaget i övrigt. Medicinalstyrelsen har framställt

vissa mindre detaljerinringar men har i övrigt intet att erinra mot det fram­

lagda förslaget, vars utförande styrelsen tillstyrker.

Vad angår motiven för uppförandet av en ny sinnessjukavdelning anslu­

ter sig medicinalstyrelsen till vad fångvårdsstyrelsen anfört. Beträffande

sinnessjukavdelningen anför medicinalstyrelsen vidare:

Fångvården komme, så vitt nian nu kunde se, att för avsevärd framtid be­

höva ett antal vårdplatser, avsedda att för vård omhändertaga bland andra

dels sinnessjuka fångar och dels framför allt straffriförklarade, som av­

vaktade plats på statligt sinnessjukhus. Beträffande denna senare kategori

måste alltid en viss tid förflyta, innan domen hunne vinna laga kraft och

de för överförande till statligt sinnessjukhus erforderliga formaliteterna hun­

ne bliva vidtagna. Styrelsen anslöte sig till beräkningen av den planerade

nya sinnessjukavdelningens storlek, 82 + 23 eller tillsammans 105 vårdplat­

ser. Med avseende å avdelningens uppdelning på 82 slutna och 23 öppna

platser finge styrelsen dock anföra, att det enligt erfarenheten från statliga

sinnessjukhus vore förenat med mycket stora svårigheter att belägga en så

stor procent öppna platser, svårigheter sorn, med hänsyn lill det patient­

material som här komme alt vårdas och till att sjukavdelningen vore avsedd

att så småningom för flertalet vårdade bliva en genomgångsstation, komme

alt bliva ännu mera uttalade.

Medicinalstyrelsen hade intet alt erinra emot att säkerhetsanstalten och

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

sinnessjukavdelningen stöde under samma administration och förvaltning.

Att läkaren vore den som allena skulle äga bestämmanderätten vad rörde

vården av de sjuka funne styrelsen självfallet. Styrelsen kunde emellertid

icke underlåta att i detta sammanhang med bestämdhet hävda, att för hand-

havandet av chefskapet i dess helhet över en anstalt av detta slag, där prak­

tiskt taget hela det vårdade materialet vore psykiskt sjukt eller i varje fall

i psykiskt avseende avsevärt avvikande från det normala, krävdes psykiat­

risk sakkunskap. Chefskapet för hela den blivande anstalten borde så­

lunda,

om

säkerhetsanstalten och sinnessjukavdelningen komme att stå un­

der samma chef, enligt medicinalstyrelsens förmenande oundgängligen ut­

övas av läkare.

Styrelsen ville i samband härmed bringa i åtanke det enligt styrelsens för­

menande otillfredsställande i förhållandet, att hela fångvårdens sinnessjuk­

vård icke stöde under den enhetliga tillsyn, som statsmakterna avsett att in­

rättandet av en överinspektör för sinnessjukvården skulle åvägabringa.

Beträffande frågan om lämpligaste platsen för anläggning av den säker-

hetsanstalt och den sinnessjukavdelning, som enligt fångvårdsstyrelsens upp­

fattning bör komma till stånd, anför

fångvårdsstyrelsen

att styrelsen besik­

tigat ett flertal egendomar, företrädesvis kronoegendomar, i Östergötland och

Södermanland, eftersom en belägenhet i dessa trakter skulle erbjuda goda

förbindelser framför allt med Norrköping. Styrelsen hade därvid prelimi­

närt kommit till den uppfattningen att av de besiktigade egendomarna krono-

egendomen Bråborg i Dagsbergs socken av Östergötlands län ägde avgjort

företräde framför övriga egendomar. Emellertid hade frågan om plats för

ny anläggning kommit i delvis nytt läge till följd av en den 13 september

1937 dagtecknad skrivelse från de för utredning rörande skyddshemmet

åkerbrukskolonien Hall den 26 oktober 1936 inom socialdepartementet till­

kallade sakkunniga (1936 års Hallutredning). I denna skrivelse hade hos

styrelsen gjorts förfrågan dels huruvida den av föreningen till minne av Ko­

nung Oscar I och Drottning Josephina ägda egendomen Hall med å den­

samma anlagt skyddshem helt eller delvis kunde användas för fångvårds-

ändamål, dels ock hur stor del av den vid skyddshemmet anställda perso­

nalen som vid sådant förhållande kunde länkas erhålla anställning vid fång­

vården. Styrelsen hade med anledning därav beslutat utsträcka sina under­

sökningar rörande lämplig plats för säkerhetsanstalt och sinnessjukavdelning

att avse även egendomen Hall. Till följd av omfattningen av den inom sty­

relsen pågående utredningen hade styrelsen icke hunnit att till Hallutred­

ningen avgiva svar, innan Hallutredningen avgivit sitt betänkande. I nämnda

betänkande (statens off. utredn. 1937: 46) hade de sakkunniga emellertid,

i avvaktan på fångvårdsstyrelsens utredning, alternativt förutsatt att egen­

domen Hall, som enligt förslaget under alla förhållanden skulle övertagas av-

staten, komme att upplåtas för fångvårdsändamål. Även om styrelsen vid

valet mellan olika föreliggande möjligheter kommit till den uppfattningen,

att Hall vöre att förorda såsom plats för säkerhetsanstalt och sinnessjuk­

avdelning, hade styrelsen ansett sig böra framlägga beräkningar rörande

kostnaderna även för en dylik anläggning å Bråborg.

Kostnadsberäkningarna beträffande såväl Bråborg som Hall lia verkställts

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

21

av fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt Gustaf Birch-Lindgren med er­

forderligt biträde i fråga om vissa arbeten. Vid dessa kostnadsberäkningar

har arkitekten utgått från i januari 1938 gällande priser.

Å Bråborg måste samtliga anstaltsbyggnader och de flesta bostadsbyggna­

der nyuppföras. Kostnaderna för anläggningen å denna egendom ha be­

räknats till 4,230,000 kronor, eventuellt — därest uppförande av sjukhus­

byggnad kan tills vidare anstå — 3,940,000 kronor.

Kostnaderna för en anläggning å Hall — där åtskilliga befintliga byggna­

der kunna komma till användning — ha beräknats till 2,750,000 kronor.

Såsom förut angivits innefattar det av fångvårdsstyrelsen framlagda för­

slaget att säkerhetsanstalten och sinnessjukavdelningen skulle förläggas till

Hall.

Säkerhetsanstalt och sinnessjukavdelning å Hall.

Egendomen Hall är belägen i Östertälje socken av Stockholms län, 5 kilo­

meter från Södertälje. Närmaste järnvägsstation är Östertälje, som ligger

på 2.5 kilometers avstånd från åkerbrukskolonien. Regelbunden bussförbin­

delse finnes med Östertälje och Södertälje.

Egendomen omfattar fem fastigheter, nämligen Hall nr 1—3, Håga nr 1

och Hågelby nr 1. Arealen uppgår till 825 hektar enligt följande fördelning:

åker 183 hektar, tomt och trädgård 8 hektar, skogsmark 534 hektar, lek- och

idrottsplatser 30 hektar samt övrig mark 70 hektar.

Åkerjorden utgöres företrädesvis av lätt lerjord i god kultur. Skogen be­

står i huvudsak av barrskog; den är väl skött och tillåter en rätt betydande

avverkning varje år.

Egendomen har ett synnerligen sunt och vackert läge invid den s. k. Halls­

fjärden, en vik av Saltsjön, där segelleden till Södertälje går fram. Strand­

linjen utmed fjärden uppgår till mer än 4 kilometer.

Bebyggelsen är koncentrerad till företrädesvis två platser, huvudanstalten

och Hågakolonien.

Vid huvudanstalten ligga fyra s. k. logementsbyggnader. En av

de fyra logementsbyggnaderna benämnes sjukhusbyggnaden. Övriga tre loge­

mentsbyggnader, vilka benämnas Tomtebo, Storgården och Holmia, äro elev­

hem. Vid huvudanstalten finnas vidare en gymnastikbyggnad samt en köks-

och matsalsbyggnad. Intill köks- och matsalsbyggnaden ligger maskinbygg­

naden med däri inrymd tvättinrättning. Nu nämnda byggnader äro förlagda

omkring en öppen, grusad plan, vilken användes som lek- och idrottsplan för

eleverna. Omkring 150 meter från elevbyggnaderna ligger ett till skyddshem­

met hörande kapell. I närheten av logementsbyggnaderna är administra-

tionsbyggnaden belägen; den innehåller förutom expeditionslokaler bostäder

för direktören och vissa andra befattningshavare. Vid huvudanstalten fin­

nas vidare bostadshus för ett trettiotal befattningshavare. Söder om huvud­

anstalten ligga jordbruksbyggnaderna. Den stora trädgården, omfattande

omkring 4 hektar, är belägen bakom administrationsbyggnaden på en slutt­

ning ned mot Hallsfjärden.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Vid Långängen — på omkring 2 kilometers avstånd från huvudanstalten

— ligger den s. k. Hågakolonien. Denna byggnad, vilken uppfördes

år 1926, innehåller -— utom 25 enkelrum, avsedda för elever — dagrum, mat­

sal, köksavdelning samt personalbostäder. I Hågakoloniens omedelbara när­

het ligger en nyuppförd bostad och ett mindre bostadshus, båda använda som

personalbostäder.

Hela egendomen är enligt den år 1933 förrättade allmänna fastighetstaxe­

ringen taxerad till 1,217,900 kronor, varvid själva lantegendomen med till­

hörande gårdsbyggnader taxerats till 332,900 kronor och anstaltsbyggnader

m. m., upptagna i den s. k. fria längden, till 885,000 kronor.

Enligt den av fångvårdsstyrelsen framlagda planen skall säkerhetsanstalten

förläggas till platsen för den nuvarande huvudanstalten och sinnessjukavdel­

ningen till Hågakolonien.

Med undantag för administrationsbyggnaden äro de egentliga anstaltsbygg-

naderna vid huvudanstalten i mindre gott skick, och det har därför

ansetts uteslutet att använda dessa för förläggning av de intagna. De kunna

emellertid, enligt fångvårdsstyrelsens uttalande, för jämförelsevis ringa kost­

nad göras lämpade för andra ändamål, varigenom i första byggnadsetappen

en avsevärd ^byggnadskostnad inbesparas. Det har sålunda visat sig möj­

ligt att med endast relativt obetydliga förändringar och reparationer inreda

de tre elevhemmen till verkstäder samt till bostäder och samlingssal för per­

sonal. Sjukhusbyggnaden avses att användas till administrationsbyggnad.

Köksavdelningen beräknas fortfarande kunna användas med viss komplette­

ring av den maskinella utrustningen, medan maskinbyggnaden med den däri

inrymda tvättinrättningen måste utdömas.

Följande nybyggnader — som ansetts erforderliga vid en anläggning å

Bråborg — skulle bliva obehövliga, nämligen administrationsbyggnad, verk­

stads- och gymnastikbyggnad, köksbyggnad och byggnad för manlig ogift

personal, varjämte vissa ytterligare inskränkningar i bvggnadsprogrammet

kunna företagas. Med hänsyn till närheten till Södertälje lasarett har byg­

gandet av kroppssjukhus ansetts kunna anstå.

Fångvårdsstyrelsen anför beträffande anläggningen vidare:

Enligt den uppgjorda planen skulle den slutna paviljongen (64 platser)

samt byggnad för maskincentral och tvätt förläggas inom ett stort murom-

gärdat område om cirka 3.5 hektar i omedelbar anslutning till de nu befint­

liga byggnader, som skulle komma till användning för den nya anstalten,

nämligen Holmia, gymnastikbyggnaden, Storgården, Tomtebo, köks- och

matsalsbyggnaden samt sjukhusbyggnaden. Det omkring 150 meter från sist­

nämnda byggnader belägna kapellet skulle komma att ligga inom det om­

gärdade området. Muren, som vore avsedd att göras 5 meter hög, beräkna­

des draga en kostnad av 125,000 kronor. Kostnadens storlek berodde på mu­

rens höjd och utsträckning ävensom byggnadssättet. Styrelsen hade icke tve­

kat att föreslå en mur av denna storlek, eftersom den enligt styrelsens me­

ning vöre nödvändig både ur säkerhetssynpunkt och för att bereda de intag­

na tillfälle till friluftsvistelse inom ett område som vore tillräckligt stort för

att ej isoleringen skulle kännas alltför tryckande. Det vore vidare att märka,

att vid en utbyggnad av säkerhetsanstalten en eller flera paviljonger kunde

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

23

placefas inom det muromgärdade området utan att detta föranledde kostna­

der för ny mur. Av hållfasthetsskäl skulle muren uppföras av tegel. Holmia,

gymnastikbyggnaden, köks- och matsalsbyggnaden samt sjukhusbyggnaden

hade ansetts böra förläggas inom stängsel ■—- nätstängsel — i omedelbar an­

slutning till muren, så att de intagna kunde komma från paviljongerna till

sistnämnda byggnader utan att passera ej inhägnad mark. — Den halvöppna

paviljongen (20 platser) och den öppna paviljongen (20 platser) skulle pla­

ceras å lämpliga platser utanför det muromgärdade området.

Vad beträffar Hågakolonien, dit sinnessjukavdelningen skulle för­

läggas, vore den där befintliga logementsbyggnaden i gott skick. Enligt för­

slaget skulle densamma omändras till en öppen paviljong med 23 platser. I

närheten skulle uppföras en avdelning inom mur för 82 patienter. Matlag­

ningen för sinnessjukavdelningen skulle i huvudsak ombesörjas i säkerhets-

anstaltens kök, varifrån maten skulle forslas till avdelningen.

Behovet av bostäder å Hall för personalen hade ansetts kunna avse­

värt inskränkas i förhållande till vad som krävts vid en anläggning å Brå­

borg. Detta berodde bl. a. på att Hall vore beläget så nära tättbebyggda sam­

hällen, att styrelsen med stöd av erfarenheterna från andra liknande anstal­

ter ansåge sig kunna räkna med att en del av befattningshavarna själva sörj­

de för anskaffande av bostäder. Bl. a. hade styrelsen utgått från att den vid

sinnessjukavdelningen anställde läkaren själv skulle anskaffa bostad i Sö­

dertälje eller Östertälje. Dessutom förenklades bostadsproblemet å Hall av­

sevärt därigenom att redan befintliga bostadsbyggnader m. m. för en rela­

tivt liten kostnad kunde anordnas till lämpliga bostäder för befattningshavare

vid den nya anläggningen.

Jordbruksbyggnadernaå Hall äro gamla och delvis i dåligt skick.

Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle vid huvudanstalten uppföras en ny

ladugård med plats för 100 djur. För att bereda de å sinnessjukavdelningen

intagna tillfälle att sköta djur skulle vid Hågakolonien uppföras en ungdjurs-

ladugård med plats för 40 ungdjur m. m. Den nuvarande ladugården vid

huvudanstalten skulle omändras till stall samt maskin- och redskapshall.

Befintliga yttre ledningar för vatten och avlopp äro delvis i dåligt

skick och för övrigt otillräckliga för den nya anläggningen. Nyanläggningar

för vattenanskaffningen erfordras. Någon svårighet att lösa vattenfrågan sy­

nes icke föreligga. Även avloppsfrågan kan lätt ordnas. Elektrisk

kraft kan erhållas från Östertälje elektriska distributionsförening.

En sammanställning av kostnaderna för en anläggning å Hall enligt fång­

vårdsstyrelsens förslag giver följande resultat.

A. Silkerhetsanstalteii.

1. Administrationsbyggnad (inredes i nuvarande sjukhusbyggnaden) ..

35,000

2. Vakt- och entrébyggnad ........................................................................... 49,500

3. Sluten paviljong........................................................................................... 301,500

4. Halvöppen paviljong................................................................................... 108,500

5. öppen paviljong........................................................................................... 100,000

6. Sjukhusbyggnad (utföres i andra etappen)

7. Ekonomibyggnad ....................................................................... 264,500

Avgår köksavdelning som utföres i andra etappen, örn så

är erforderligt........................................................................... ....93,000

171,500

Värmecentral ............................................................................................... 50,000

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

8. Omändring och utökning av befintliga verkstadslokaler (Holmia

m. m.) ...................................................................................................... 18,000

9. Inhägnader................................................................................................. 125,000

10. Vägar, planering etc..................................................................... 35,000

Avgår om fångarbetskraft användes........................................ 20,000

15,000

11. Yttre ledningar ........................................................................................... 104,000

12. Diverse arbeten .......................................................................................... 56,500

1,134,500

B. Sinnessjukhuset.

1. Entrébyggnad.............................................................................................. 88,000

2. Sinnessjukhus.............................................................................................. 495,000

3. Reparation av s. k. Hågabyggnaden för lindrigt sinnessjuka .......... 20,000

4. Inhägnader, planering etc........................................................... 93,000

Avgår örn fångarbetskraft användes........................................ 5,000

88 000

5. Yttre ledningar och brunn m. m............................................................. 40,000

6. Diverse arbeten........................................................................................... 15,000

C. Jordbruksbyggnader.

1. Kostnader för modernisering och reparation enligt särskild beräkning................. 150,000

D. Bostadsbyggnader.

1. Kostnader enligt särskild beräkning........................................................ 338,000

Ombyggnad av f. d. logementsbyggnaden Tomtebo.............. 29,000

Ombyggnad av f. d. logementsbyggnaden Storgården..........

24,000

53 000

2. Diverse arbeten.......................................................................................... 26,000

E. För hela anstalten gemensamma arbeten.

1. Brunnsanläggning ....................................................................................... 8,000

2. Huvudledningar mellan olika anstalts-, bostads- m. fl. områden,

vattenreservoar m. m.................................................................................. 88,500

3. Oförutsedda utgifter, kontroll, arbetsledning m. m.............................. 206,000

302,500

Totalkostnad kronor 2,750,000

Vid bedömandet av dessa kostnader bör, enligt vad fångvårdsstyrelsen ut­

talat, beaktas att en fortsatt utbyggnad av anstalten skulle kräva proportions­

vis mindre kostnader. Åtskilliga för hela anstalten gemensamma byggnader

och anläggningar, som utförts eller iordningställts under första byggnadsske-

det, vöre nämligen tillräckliga även vid ett ökat platsantal.

Fångvårdsstyrelsen framhåller, att byggnadskostnaderna för en anläggning

å Bråborg — 4,230,000 kronor alternativt 3,940,000 kronor — och för en

anläggning å Hall — 2,750,000 kronor — icke i allt vore jämförbara; i

ena fallet enhölles nämligen en så gott som helt ny anläggning, i andra fal­

let en anläggning, i vilken i viss utsträckning inginge gamla, ehuru restaure­

rade byggnader. En särskild omständighet, som talade mot ett förläggande

till Bråborg, vore att anstaltens förseende med dricksvatten där syntes vara

en svårlöst fråga.

Vid fångvårdsstyrelsens skrivelse i ärendet finnas fogade av arkitekten

upprättade utredningar, kostnadsberäkningar och ritningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

25

Fångvårdsstyrelsen upplyser att styrelsen på ett tidigt stadium av utred­

ningen hänvänt sig till byggnadsstyrelsen med hemställan att byggnadssty­

relsen måtte lämna sitt medgivande till att erforderligt samarbete mellan

byggnadsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen finge komma till stånd. I anled­

ning härav hade utredningen fortskridit under sådant samarbete.

I ett vid fångvårdsstyrelsens skrivelse fogat yttrande den 8 februari 1938

anför

byggnadsstyrelsen,

att styrelsen beträffande de alternativt ifrågasatta

förläggningarna — till Bråborg eller till Hall — finge för sin del endast fram­

hålla att det möjligen kunde ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt att för­

lägga anstalten till Hall med hänsyn till denna egendoms läge invid Söder­

tälje på en plats, i vars omedelbara närhet bostadsbebyggelse kunde tänkas

uppkomma inom en ganska nära framtid. Beträffande de föreliggande ut-

redningsskisserna hade byggnadsstyrelsen icke något att för sin del erinra.

Styrelsen förutsatte emellertid att, när ett mera utarbetat förslag i frågan

förelåge, styrelsen bleve i tillfälle att granska detsamma och därvid taga un­

der närmare omprövning såväl de olika byggnadernas placering som deras

planläggning. Beträffande de beräknade kostnaderna för uppförandet av

ifrågavarande anstalt — 4,230,000 kronor vid en förläggning till Bråborg och

2,750,000 kronor vid en förläggning till Hall med en utbyggnad i mindre om­

fattning därstädes — hade byggnadsstyrelsen icke något att erinra.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen uttalat angående en förläggning

till Hall anför

fångvårdsstyrelsen,

att erfarenheten från den nuvarande vei'k-

samheten vid Hall givit vid handen att egendomen hade ett ur anstaltssyn-

punkt synnerligen förmånligt läge. Såväl Södertälje som Östertälje läge på

ett sådant avstånd från egendomen att belägenheten av dessa samhällen icke

medförde några olägenheter för anstalten. Anstaltsbyggnaderna vore vidare

placerade så långt från ägogränsen att verksamheten vid en anstalt å Hall

ej komme att störas genom en eventuell bebyggelse utanför egendomens

gränser.

Medicinalstyrelsen

har i sitt yttrande över förslaget framställt några erin­

ringar beträffande detaljer i inredningen i vissa byggnader samt har där­

jämte invänt, att den vid sinnessjukavdelningen anställde läkaren — vilken

enligt förslaget själv skulle anskaffa bostad i Södertälje eller Östertälje

borde vara boende i omedelbar närhet av anstalten.

Såsom förut angivits är egendomen Bråborg en kronoegendom. Den står

under domänverkets förvaltning och är taxerad till 282,100 kronor. Egen­

domen Hall däremot tillhör föreningen till minne av Konung Oscar I och

Drottning Josephina. Ett genomförande av fångvårdsstyrelsens förslag för­

utsätter att egendomen förvärvas av statsverket. Därom anför fångvårdssty­

relsen följande:

Med hänsyn till de lån till avsevärda belopp, som — på sätt av det följande

skall framgå — beviljats föreningen av statsmedel, torde den kontanta köpe­

skillingen för inköp av egendomen Hall jämte döda och levande inventarier

på grund av mellan statsverket och föreningen träffade överenskommelser

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

komma att begränsas till 25,000 kronor. Huruvida därutöver, på sätt för­

eningen ifrågasatt, något belopp borde tillerkännas föreningen, syntes styrel­

sen vara ett spörsmål, som icke borde inverka på bedömande av frågan huru­

vida Hall borde förvärvas för anordnande där av en ny säkerhetsanstalt och

en sinnessjukavdelning för fångvården.

Enär fångvårdsstyrelsen på grund av den verkställda utredningen kommit

till den bestämda uppfattningen att egendomen Hall är att förorda för den

ifrågavarande anläggningen, föreslår styrelsen att egendomen förvärvas av-

statsverket.

Statsverkets övertagande av egendomen Hall.

Enligt de av föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning

Josephina år 1874 antagna stadgarna, vilka senast år 1927 undergått änd­

ringar, bar föreningen till syftemål dels att för vård och uppfostran mottaga

vissa vanartade gossar, dels ock att under vissa angivna förutsättningar bi­

springa dem som utgå från uppfostringsanstalt för vanartade minderåriga

ävensom frigivna fångar. Föreningens angelägenheter ombesörjas av en sty­

relse, bestående av fem personer, av vilka Konungen utser tre och förenin­

gen bland sina ledamöter väljer två.

Egendomen Hall inköptes av föreningen år 1874 att användas såsom an­

stalt för uppfostrande av vanartad ungdom. Medel till inköpet hade i huvud­

sak erhållits genom influtna gåvor.

Enligt det senaste av Kungl. Maj:t den 29 juni 1926 för anstalten fastställda

reglementet skall anstalten ha till ändamål att på framställning av barna­

vårdsnämnd eller styrelse för annat skyddshem i enlighet med lagen om

samhällets barnavård för vård och uppfostran mottaga dels vanartade gossar

under femton år, vilka på grund av vanartens beskaffenhet anses böra in­

tagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 § 2 mom.

nämnda lag, dels sådana vanartade gossar, som på grund av kroppslig sjuk­

dom eller psykisk undermålighet anses böra intagas i skyddshem eller skydds­

hemsavdelning, varom förmäles i 43 § 3 mom. samma lag, dels ock vanartade

gossar över femton år, vilka anses böra intagas i skyddshem eller skydds­

hemsavdelning, som i förstnämnda lagrum avses.

Enligt den av 1936 års riksdag beslutade omorganisationen av skyddshems-

väsendet mottager Hall från och med den 1 juli samma år endast psykiskt

abnorma manliga skyddshemselever.

Redan under ett tidigt skede av föreningens verksamhet fick den efter

därom gjorda framställningar mottaga understöd av statsmedel dels såsom

bidrag till driftkostnaderna och dels till vissa byggnadsarbeten. Jämlikt med­

givande av Kungl. Maj:t utbetalades under åren 1880—1911 från fångvår­

dens besparingskassa sammanlagt omkring 711,000 kronor till bestridande

av driftkostnaderna vid kolonien samt 60,000 kronor till vissa byggnadsår-

beten.

Jämväl under senare tid ha avsevärda understöd lämnats föreningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

27

statsmedel dels i form av lån till uppförande av byggnader m. m. och dels i

form av hyra, ersättning för obelagda platser, avlöningsbidrag m. m. Frå­

gan om statsinköp av Hall har upprepade gånger tidigare varit på tal, senast

1920 och 1925. I dessa avseenden må hänvisas till propositioner om under­

stöd åt föreningen, som avlåtits till 1926, 1929, 1930, 1936 och 1937 års riks­

dagar. Här må sammanfattningsvis erinras om följande.

Enligt en av Kungl. Maj:t genom brev den 12 juni 1925 fastställd överens­

kommelse skulle föreningen, i gengäld för de förpliktelser till omhänder­

tagande av vissa kategorier vanartade, som föreningen gentemot staten åta­

git sig, åtnjuta vissa särskilda förmåner, nämligen dels ett lån å 200,000

kronor till uppförande av anstaltsbyggnader, dels ock årlig hyra för ifråga­

varande nybyggnader samt ersättning för obelagda platser. Av de plane­

rade nybyggnaderna uppfördes endast en, nämligen Hågakolonien, avsedd

för 25 elever. Av det i överenskommelsen beräknade lånebeloppet å 200,000

kronor, lyftes till följd härav endast 125,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1926 beviljades föreningen ett lån

å 350,000 kronor och samtidigt medgav Kungl. Maj:t, att föreningen ägde

uppbära viss hyra och visst bidrag till avlöningar. Genom Kungl. Maj :ts brev

den 24 maj 1929 beviljades föreningen ett lån av statsmedel å 100,000 kro­

nor. Slutligen medgavs år 1930 att återstoden, 75,000 kronor, av det lån

å 200,000 kronor, som enligt överenskommelsen den 12 juni 1925 beviljats

föreningen till uppförande av vissa elevbyggnader, finge i den mån så er­

fordrades användas till utförande av vissa ändrings- och ombyggnadsar­

beten.

Sistnämnda lån ävensom vissa i samband med tidigare lån stående för­

hållanden ha reglerats i en genom Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1930

fastställd överenskommelse.

Då icke något av de från staten erhållna lånebeloppen guldits, häftar för­

eningen för närvarande i skuld till staten för följande lån:

Lån enligt brev

12/6 1925 ,

29/c 1926

24/5 1929

20/c 1930

Lånebelopp

kronor

............................. 125,000

, _......................... 350,000

............................ 100,000

............................. 75,000

Summa kronor 650,000.

Räntefot

%

5

5

5

5

Samtliga lån hava lämnats mot av föreningen utfärdade förbindelser å

lånebeloppen, tillhopa 650,000 kronor. Till säkerhet för lånen hava lämnats

i föreningens fastigheter 1 mantal Hall nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal

Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1 mantal Hågelby nr 1 i Östertälje soc­

ken — vilka fastigheter tillhopa utgöra egendomen Hall — meddelade in­

teckningar å sammanlagt 650,000 kronor.

Enligt överenskommelsen den 12 juni 1925 har staten förbehållit sig att

under vissa förutsättningar få övertaga Hågakolonien med tillhörande jord­

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

område mot återställande av inteckningar i Hall å 125,000 kronor. Överens­

kommelsen den 20 juni 1930 innebär, att staten skall äga att för en köpe­

summa av 550,000 kronor och på de villkor i övrigt som må kunna träffas

inköpa egendomen Hall — med undantag av Hågakolonien — med å egen­

domen anlagd åkerbrukskoloni jämte döda och levande inventarier, varvid

oguldna belopp av de enligt breven den 29 juni 1926 och den 24 maj 1929

samt överenskommelsen den 20 juni 1930 beviljade lån å tillhopa högst

525.000 kronor skola gå i avräkning.

Överenskommelsen den 12 juni 1925 gäller till den 1 januari 1946; över­

enskommelsen den 20 juni 1930 gäller till och med den 30 juni 1940.

Sedan Hallutredningen i skrivelse till föreningens styrelse anhållit att den

ville meddela, huruvida föreningen för överlåtande till statsverket av egen­

domen Hall ansåge sig böra uppställa några ytterligare villkor utöver dem

som innehölles i förenämnda överenskommelser, har

styrelsen för föreningen

i skrivelse den 14 april 1937 till en början erinrat att statsmakterna numera

beslutat, att staten skulle övertaga all samhällets skyddshemsvård och för

denna uppdragit riktlinjer, som innebure ett upphörande av den vid Hall

hittills bedrivna verksamheten och uteslöte möjlighet för föreningen att i

fortsättningen bedriva uppfostringsverksamhet av den art, som i föreningens

ursprungliga stadgar angåves. Styrelsen har vidare anfört, att föreningen

sålunda skulle nödgas avstå egendomen, dess enda tillgång, utan egentligt

gagn för de med föreningens stiftande avsedda ändamål och mot ett vederlag

i penningar som, då staten innehade inteckningar i egendomen å tillhopa

650.000 kronor, innebure ett överskott av allenast 25,000 kronor. Nödig

hänsyn till de ädla viljor, som i det förgångna genom testamenten och dona­

tioner till betydande belopp möjliggjort organiserandet av föreningens sam-

hällsgagnande uppfostrarverksamhet, syntes kräva, att föreningen av sina

tillgångar, d. v. s. värdet av egendomen Hall med anstalten jämte yttre och

inre inventarier, finge behålla ett belopp, som möjliggjorde ett verksamt

fullföljande av det andra ändamålet med föreningens stiftande eller lämnan­

de av stöd och hjälp åt frigivna fångar. För detta förslag talade enligt styrel­

sens mening ytterligare två omständigheter, nämligen dels storleken av de

bidrag, som under årens lopp utgått till kolonien från den till förmån för

frigivna fångar upprättade fångvårdsanstalternas besparingskassa — sam­

manlagt 761,000 kronor — dels ock värdet av föreningens tillgångar. Genom

att åkerbrukskoloniens drift på detta sätt finansierats med medel från fång­

vårdsanstalternas besparingskassa, hade staten undgått att betungas med

dessa högst betydande utgifter. Den verksamhet för frigivna fångar, som

besparingskassan i främsta rummet skulle tjäna, hade emellertid hämmats

starkt genom denna anordning. Det syntes under sådana förhållanden icke

vara obilligt, att vid ett överlämnande av åkerbrukskolonien Hall till staten

den hårt beträngda skyddsverksamheten bland frigivna finge någon ersätt­

ning för de penningbelopp, som under gångna år lämnats till åkerbruks­

kolonien.

Under framhållande att totalvärdet för egendomen och anstalten med in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

29

ventarier jämlikt åkerbrukskoloniens senast föreliggande bokslut syntes böra

upptagas till 1,166,172 kronor har föreningens styrelse i sin nämnda skrivelse

vidare uttalat, att föreningen vid statens övertagande av Hall borde till­

erkännas ett vederlag, som lämnade sådant överskott, att föreningen kunde

igångsätta hjälpverksamhet bland frigivna fångar. Föreningen hade redan

i skrivelse den 31 augusti 1925 — då fråga varit om statens övertagande av

Hall — angivit ett belopp av 300,000 kronor vara erforderligt härför.

Föreningens styrelse anför att, örn en sådan uppgörelse skedde, föreningen

icke skulle fordra särskild ersättning för överlåtandet av de kontant in­

betalda andelar å tillhopa 14,416 kronor 61 öre, som föreningen innehade

i följande ekonomiska föreningar, nämligen Östertälje elektriska dislribu-

tionsförening u. p. a., Lantmännens mjölkförsäljningsförening u. p. a. (mjölk-

centralen), Stockholmsortens slaktdjursförsäljningsförening u. p. a. och Stock­

holms läns skogsägareförening u. p. a.

I nu avhandlade avseende har

Hallutredningen

i sitt betänkande (sid. 49)

anfört att de sakkunniga icke ville hell bestrida, att egendomen Hall vid ett

fördelaktigt utnyttjande av befintliga anstaltsbyggnader kunde vara värd ett

något högre pris än det i överenskommelse mellan Hallföreningen och sta­

ten bestämda. Det borde emellertid i detta sammanhang observeras, att

staten vid övertagande av Hall måste påtaga sig en del förpliktelser mot

personal i form av pensioner, lön å indragningsstat etc. Toges hän­

syn jämväl till dessa förhållanden, syntes den tidigare fastställda köpe­

summan näppeligen böra höjas. I varje fall hade de sakkunniga, vilka i

första hand måste bevaka statsverkets intressen, icke någon anledning att

föreslå ett hävande av tidigare fastställda avtal. De sakkunniga utginge ifrån

att de andelar, som föreningen för egendomen Hall innehade i vissa eko­

nomiska föreningar, medföljde vid försäljningen, samt att någon förhöjning

av köpeskillingen icke i anledning härav borde kunna ifrågasättas.

Statskontoret

har den 31 januari 1938, i anledning av remiss, avgivit ut­

låtande över Hallutredningens betänkande och därvid i nu förevarande av­

seende anfört följande.

Vad anginge det ifrågasatta statsförvärvet av åkerbrukskolonien Hall jämte

Hågakolonien, hade Hallutredningens förslag därutinnan allenast föran­

lett statskontoret till följande erinran. Då statsverket enligt förslaget skulle

övertaga föreningens förpliktelser med avseende å de nuvarande och för­

utvarande befattningshavarnas löne- och pensionsförmåner, syntes det äm­

betsverket rimligt, att åkerbrukskolonien Hall jämte Hågakolonien överlätes

till statsverket utan särskild ersättning utöver beviljade lån mot säkerhet

av inteckningar i egendomarna. Därest åkerbrukskolonien Hall komme att

övertagas av fångvårdsstyrelsen, torde erforderliga medel för inlösen av de

lån, sorn av statskontoret utlämnats mot säkerhet av inteckningar i denna

egendom, böra anvisas under statens fastighetsfond.

Fångvårdsstyrelsen

bar i sin skrivelse den 12 februari 1938 i förevarande

avseende framhållit att, om den föreslagna säkerhetsanstalten och sinnes-

sjukavdclningen förlädes till Hall, hela egendomen, alltså även Hågakolo­

nien, bleve erforderlig för ändamålet samt för sin del uttalat, alt skäl kunde

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

anföras för att föreningen erliölle en något större ersättning för egendomen

än 675,000 kronor. Styrelsen syftade härvid särskilt på den omständigheten

att i köpet inginge alla vid anstalten befintliga inventarier, bl. a. den stora

kreatursbesättningen samt maskiner och redskap för jordbruket. Styrelsen

funne sig emellertid böra helt till Kungl. Majlis avgörande hänskjuta frågan

i vad mån skäl kunde tala för att köpeskillingen sattes högre än vad tidigare

blivit bestämt. I fråga om de av föreningen innehavda andelarna i vissa i

det föregående angivna ekonomiska föreningar vore det enligt fångvårds­

styrelsens mening rättvist, att föreningen av staten erhölle ersättning för dessa

kontant inbetalda andelar med deras sammanlagda belopp 14,416 kronor

61 öre. Medel för bestridande av dessa kostnader torde styrelsen senare få

begära.

I samband med statens övertagande av Hall uppkommer fråga örn den

nuvarande Hallpersonalens anställningsförhållan­

den. Hallutredningen har verkställt undersökning i detta avseende och där­

vid bl. a. beräknat den kostnad, som statsverket kunde få ikläda sig för över­

talig personal.

Den nuvarande personalen å Hall utgöres av 47 personer, varav 12 äro an­

ställda vid jordbruket.

Hallutredningen

framhåller, att å egendomen under de två sista åren an­

ställts åtskilliga nya befattningshavare. Med hänsyn till det svävande skick,

vari frågan örn Halls framtida användning under nämnda år befunnit sig,

måste det hava stått klart för nämnda befattningshavare att de icke med sä­

kerhet kunde påräkna ordinarie tjänst. Nytillträdande befattningshavare bade

också av Hallstyrelsen tillsatts endast på förordnande. Hallutredningen —

som synes utgå ifrån att nyssnämnda befattningshavare i viss utsträckning

skulle kunna beredas fortsatt anställning å någon av de anstalter, varom i

betänkandet vore fråga — förklarar som sin bestämda mening att, örn dylik

befattningshavare bleve övertalig, staten icke kunde eller borde ikläda sig

några särskilda förpliktelser.

Hallutredningen anför angående personalen vidare:

Av den vid Hall mera fast knutna personalen syntes — frånsett direktören,

beträffande vilken de sakkunniga framlade särskilt förslag — samtliga be­

fattningshavare utom sex med stor sannolikhet kunna beredas fortsatt anställ­

ning inom här föreliggande vårdområden. De nämnda sex befattningshavar­

na skulle vid tiden för upphörandet av föreningens verksamhet å Hall be­

finna sig i en ålder av 57—60 år och kunna åberopa 17—26 tjänsteår. Skälig­

heten syntes bjuda att staten, för den händelse de icke kunde i fortsättningen

utnyttjas, beviljade dem pensioner till lämpliga belopp. Den totala årliga

kostnaden härför kunde beräknas till 9,000 kronor för år. Då emellertid

personalen å Hall tidigare erhållit pension genom beslut i varje särskilt fall

av riksdagen, kunde det vid den nuvarande anstaltens uppförande sägas bliva

fråga endast örn en övergångskostnad för den tid som förflöte intill dess be­

fattningshavarna eljest skulle ha kommit i åtnjutande av pension.

Det torde böra ankomma på Hallstyrelsen att i sinom tid, då det kunde

bedömas, huruvida befattningshavarna komme att bli övertaliga, hos Kungl.

Maj:t göra framställning i ämnet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

31

Vidkommande direktören har Hallutredningen funnit ovisst, huruvida lämp­

lig anställning kunde beredas honom å någon av de nyorganiserade anstal­

terna samt räknat med att han skulle överföras å indragningsstat. I ana­

logi med vad som skett i andra liknande fall, lia de sakkunniga förutsatt, att

statsbidrag skulle utgå till hans lön å indragningsstat. Därest annan anställ­

ning icke kunde beredas honom, anser Hallutredningen, att det bör ankomma

på Hallstyrelsen att göra framställning hos Kungl. Majit angående lön å in­

dragningsstat.

Hallutredningen meddelar slutligen, att föreningen för närvarande beta­

lade pensioner och understöd till f. d. befattningshavare eller deras efterle­

vande till ett sammanlagt belopp av 2,000 kronor för år. Hallutredningen

tillstyrker, att statsverket efter åkerbrukskoloniens nedläggande måtte påtaga

sig dessa utgifter.

Fångvårdsstyrelsen

har beträffande frågan örn den nuvarande Hallperso­

nalens anställningsförhållanden, därest egendomen övertages av staten, anfört

att egendomen icke kunde tillträdas förr än tidigast den 1 januari 1940. Med

hänsyn härtill syntes det för närvarande icke vara erforderligt att i annan

mån fatta ståndpunkt till frågan om den nuvarande Hallpersonalens anställ­

ningsförhållanden än att det klarlades, att vissa kostnader för avlöningsbi-

drag åt personal å indragningsstat samt för pensionering av vissa f. d. befatt­

ningshavare m. fl. vid anstalten torde bliva ofrånkomliga för statsverket. Det

syntes få bliva beroende på prövning i varje särskilt fall i vad mån befatt­

ningshavare vid den nuvarande Hallanstalten kunna beredas anställning i

fångvården. Det vore att märka, att de i allmänhet icke undergått den ut­

bildning som krävdes för befattningshavare vid fångvårdsstaten. Lämpligast

syntes vara, att nuvarande befattningshavare vid Hall i möjligaste mån be­

reddes anställningar inom skyddshemsverksamheten och sinnesslövården.

Ansvaret för omförmälda nu utgående pensioner och understöd torde emel­

lertid i allt fall böra övertagas av statsverket.

Beträffande frågan om tidpunkten för statens övertagande

av egendomen Hall har

Hallutredningen

anfört följande:

Det syntes bliva nödvändigt, att verksamheten vid Hall — oavsett vilket

föi slag till förläggning av uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa gos­

sar, som vunne statsmakternas godkännande —• under budgetåret 1938/1939

och sannolikt viss tid därutöver upprätthölles enligt nuvarande ordning. Stats­

verkets kostnader för berörda anstalt torde följaktligen bliva i huvudsak oför­

ändrade under nu avsedda övergångsperiod. Därest statsverket redan 1938

förvärvade äganderätten till Hall, syntes staten böra träffa särskilt avtal med

Hallföreningen angående fortsättande av föreningens verksamhet å Hall till

övergångstidens slut.

Det vore givetvis angeläget, att provisorietiden ej bleve allt för långvarig,

utan att mera stabila förhållanden snarast möjligt inträdde å ifrågavarande

vårdområde.

Hallstyrelsen

har i yttrande den 17 januari 1938 över Hallutredningens

betänkande anfört att, örn Hall övertoges av staten — för sinnesslövård,

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

fångvård eller annat ändamål — styrelsen självfallet komme att medgiva att

detta finge ske utan iakttagande av de villkor beträffande uppsägningstid

m. m., som stipulerats i de avtal, vilka träffats mellan Kungl. Maj:t och kro­

nan å ena och föreningen å andra sidan. Styrelsen vore alltså villig att över­

låta egendomen till staten, när helst Kungl. Majit funne gott att så bestämma.

Ej heller hade styrelsen något att erinra mot att staten även före övertagan­

det av egendomen igångsatte sådana byggnadsarbeten å egendomen, som

kunde bedrivas utan förfång för skyddshemmets verksamhet och utan kost­

nader för föreningen.

Fångvårdsstyrelsen

har i nu förevarande avseende anfört att styrelsen ut-

ginge ifrån att medel till iordningställande i enlighet med förslag av Hall­

utredningen av en psykopatanstalt å Lövsta och av uppfostringsanstalten å

Salbohed komme att begäras vid 1938 års riksdag. I avvaktan på att dessa

anstalter bleve iordningställda, vilket icke torde kunna bliva fallet förr än

den 1 januari 1940, torde åkerbrukskolonien Hall böra fortsätta verksam­

heten som skyddshem. Egendomens överlåtande till fångvården syntes icke

böra ske, så länge skyddshemsverksamheten fortginge. Däremot vore det

enligt styrelsens mening lämpligt, att staten med begagnande av det av Hall­

styrelsen gjorda erbjudandet igångsatte byggnadsarbeten där under budget­

året 1938/1939. Vid sådant förhållande syntes det antagligt, att arbetena med

uppförande av säkerhetsanstalten och sinnessjukavdelningen den 1 januari

1940 skulle vara så pass långt framskridna, att anläggningen, även om den­

samma icke vore helt färdig, då kunde tagas i bruk. Tidigast sistnämnda

dag skulle alltså egendomen Hall komma att övertagas av staten.

Fångvårdsstyrelsens hemställan.

I sin skrivelse i ärendet uttalar fångvårdsstyrelsen att vid innevarande års

riksdag beslut torde böra fattas om förvärvande av egendomen Hall samt

om uppförande av säkerhetsanstalt och sinnessjukavdelning å egendomen.

Förvärvet av egendomen skulle -— anför fångvårdsstyrelsen vidare — dra­

ga en kostnad av lägst 675,000 kronor, varvid emellertid inteckningsbeloppet

650,000 kronor skulle gå i avräkning å köpeskillingen. Med hänsyn till att

övertagandet av egendomen kunde äga rum tidigast den 1 januari 1940 syn­

tes emellertid förslag örn beredande av medel för egendomens förvärvande

icke behöva framläggas förr än vid 1939 års riksdag. Likaså syntes kunna

anstå med begäran om medel för ersättning till Hallföreningen för vissa an­

delar i ekonomiska föreningar ävensom medel för övertalig personal vid

Hall.

Beträffande personalbehovet vid säkerhetsanstalten och den nya sinnes­

sjukavdelningen har fångvårdsstyrelsen erinrat att styrelsen i samband med

kostnadsberäkningarna för en anläggning dels å Bråborg och dels å Hall

framlagt vissa preliminära beräkningar rörande det erforderliga antalet be­

fattningshavare. Att den nya anläggningen komme att medföra en ökning

av antalet befattningshavare vid fångvårdsstaten vöre troligt. Styrelsen ville

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

33

emellertid söka i möjligaste mån begränsa en sådan ökning. Tillsättande av

tjänster vid den nya anläggningen avsåges sålunda att ske successivt, i den

mån antalet intagna ökades. Därjämte hade styrelsen, såsom framginge av

årets statsverksproposition, börjat vidtaga åtgärder för att beskära organi­

sationen vid vissa fångvårdsanstalter. Slutligen ville styrelsen erinra om

att när den nya anläggningen bleve färdig, åtminstone den vid straffängelset

i Jönköping befintliga sinnessjukavdelningen torde, såvitt intet oförutsett

inträffade, komma att nedläggas. Då den nya anläggningen å Hall icke

kunde träda i verksamhet förr än tidigast den 1 januari 1940, torde styrel­

sen få tillfälle att senare, då alla på frågan inverkande omständigheter

bättre kunde överblickas, framlägga definitivt förslag rörande personalbe­

hovet för säkerhetsanstalten och sinnessjukavdelningen och därav föran­

ledda kostnader ävensom rörande vissa engångskostnader för anläggningens

igångsättande samt driftkostnader.

Uppförandet av säkerhetsanstalt och sinnessjukavdelning hade — fram­

håller fångvårdsstyrelsen — beräknats draga en sammanlagd kostnad av

2,750,000 kronor. Av detta belopp torde enligt gjorda beräkningar 500,000

kronor vara erforderliga för arbeten under budgetåret 1938/1939. Ett re­

servationslag å sistnämnda belopp syntes alltså böra äskas vid årets riks­

dag. Styrelsen hade utgått från att kostnaderna för de ritningar och kost­

nadsberäkningar, som uppgjorts och läge till grund för de framlagda för­

slagen, finge gäldas av sådant anslag.

Under åberopande av det i skrivelsen anförda har fångvårdsstyrelsen

hemställt att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels

besluta

att egendomen Hall — bestående av 1 mantal Hall nr 1, 1 mantal Hall nr

2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1 mantal Hågelby nr 1 —

i Östertälje socken skall för en köpeskilling av 675,000 kronor eller det hög­

re belopp som kan varda bestämt förvärvas för statsverkets räkning, att till­

trädas å dag som Kungl. Majit bestämmer, samt

att å nämnda egendom skall, i huvudsaklig överensstämmelse med av fång­

vårdsstyrelsen i skrivelse den 12 februari 1938 framlagda ritningar, beskriv­

ningar och kostnadsberäkningar uppföras en säkerhetsanstalt för förvarade

och internerade samt ny sinnessjukavdelning för fångvården,

dels ock

för uppförande av säkerhetsanstalt och ny sinnessjukavdelning

för fångvården för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av

kronor 500,000.

Det av fångvårdsstyrelsen framlagda förslaget avser att i ett samman­

hang lösa två inom fångvården aktuella frågor, nämligen dels behovet av

anstaltsutrymme för förvarade och internerade och dels behovet av ny

.sinnessjukavdelning. En gemensam lösning av dessa frågor — tidigare ifrå­

gasatt — framstår såsom naturlig med hänsyn till beskaffenheten hos det

klientel det här gäller och torde vara förmånlig ur ekonomisk synpunkt.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 220.

3

Departe­

mentschefen

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Den fortgående ökningen av särskilt antalet förvarade har tidigare på­

kallat uppmärksamhet åt frågan om ökat anstaltsbehov för förva­

rade och internerade. Detta behov har aktualiserats sedan till-

lämpningsområdena för instituten förvaring och internering vidgats genom

den nya lagen örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt. Tillgodose­

endet av ifrågavarande anstaltsbehov utgör, såsom förut angivits, förutsätt­

ning för denna lags ikraftträdande.

Med utgångspunkt från verkställda beräkningar angående frekvensen av

förvaring och internering har fångvårdsstyrelsen nu framlagt förslag till

täckande av platsbehovet.

Vad först angår kvinnliga förvarade och internerade, skulle dessa såsom

hittills intagas i centralfängelset i Växjö. Såsom säkerhetsanstalt för man­

liga förvarade och internex-ade under 21 års ålder — för vilka beräknats ett

anstaltsutrymme av 30 platser — skulle användas kronohäktet i Ystad. Här­

vid skulle den vid detta kronohäkte för näi-varande inrättade sinnessjukav­

delningen indragas. För genomförandet av vad sålunda föreslagits beträf­

fande kronohäktet i Ystad skulle, enligt vad fångvårdsstyrelsen upplyst,

särskilt anslag icke behöva ifrågakomma.

Fångvårdsstyrelsens förslag att kvinnliga förvarade och internerade skola

inlagas i Växjöfängelset synes icke giva anledning till erinran. Likaså torde

åtminstone tills vidare kronohäktet i Ystad, såsom styrelsen föreslagit, kun­

na användas såsom säkerhetsanstalt för yngre manliga förvarade och inter­

nerade. Detta häkte är numera försatt i gott skick och dess trädgårdsområde

har utvidgats så att möjlighet finnes att bereda de intagna utearbete. Den

omständigheten att den nuvarande sinnessjukavdelningen å häktet skulle få

indragas, torde, med hänsyn till vad jag kommer att föreslå rörande uppfö­

rande av en ny sinnessjukavdelning för fångvården, icke utgöra något hinder

för häktets användning såsom säkerhetsanstalt.

Vad därefter angår anstaltsbehovet för manliga förvarade och internerade

över 21 år, till vilken kategori det övervägande flertalet fall är att hänföra,

lia de sakkunniga, vilka utarbetat det förslag som legat till grund för den

nya lagen örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt, vid sina beräk­

ningar kommit till det resultat, att tills vidare för denna kategori skulle vara

tillräckligt med 300 platser. Enligt de sakkunnigas förslag skulle de nu­

varande anstalterna i Karlstad och Ystad för internerade respektive för­

varade nedläggas, medan föi-varingsanstalten i Norrköping skulle bibehål­

las. Då platsantalet vid Norrköpingsanstalten uppgår till 100, vore ytter­

ligare 200 platser erforderliga, och detta platsantal borde täckas genom ny­

byggnad. Under en första utbyggnadsperiod skulle anstalten byggas för

100 platser. Fångvårdsstyi-elsen föreslår med avvikelse från de sakkunnigas

förslag, icke blott, såsom förut nämnts, att Ystadsanstalten bibehålies för

yngre manliga förvarade och internerade utan även att anstalten i Karlstad

fortfarande tills vidare användes för internerade. Styrelsen har nämligen, vid­

kommande förslaget i sistnämnda del, funnit lämpligt att, intill dess när­

mare erfarenhet vunnits, de nyintagna samt de svårdisciplinerade eller mera

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

35

utpräglat farliga avskiljas från övriga intagna genom omhändertagande icke

på skilda avdelningar inom anstalten i Norrköping utan på helt skilda an­

stalter. Härvid skulle, liksom nu är fallet, förvarade i regel hänvisas till

anstalten i Norrköping och internerade till anstalten i Karlstad.

I likhet med de sakkunniga har fångvårdsstyrelsen funnit, att det antal

platser som erfordras utöver vad som rymmes i befintliga anstalter bör an­

skaffas genom nybyggnad, vilken skulle ske i två etapper. Styrelsen har

därvid uttalat att, ehuru styrelsen föresloge bibehållande tills vidare av

anstalten i Karlstad, styrelsen likväl — med hänsyn till storleken av den nu­

varande beläggningen å förvaringsanstalterna i Norrköping och Ystad samt

å interneringsanstalten i Karlstad — räknade med ett platsantal av omkring

200 vid full utbyggnad av anstalten samt ansåge att den första utbyggnaden

måste avse anskaffande av ett hundratal nya platser.

Fångvårdsstyrelsens förslag att Karlstadsanstalten tills vidare skall bibe­

hållas torde visserligen kunna lämna rum för någon tvekan. Med hänsyn

till de fördelar ur vård- och behandlingssynpunkt som, enligt vad fång­

vårdsstyrelsen framhållit, ett bibehållande av denna anstalt skulle medföra

har jag dock ansett mig böra biträda förslaget härom såsom innebärande

en lösning vilken tills vidare kan godtagas. De platser som erfordras ut­

över anstalterna i Norrköping och Karlstad måste otvivelaktigt anskaffas

genom nybyggnad. Såsom styrelsen framhåller, är det nämligen uteslu­

tet, att någon av de nuvarande fångvårdsanstalten skulle kunna komma

i fråga för en sådan säkerhetsanstalt som här avses. Jag finner mig allt­

så böra tillstyrka att, såsom föreslagits av såväl nyssnämnda sakkunniga

som fångvårdsstyrelsen, en ny säkerhetsanstalt uppföres. Denna torde

böra uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med den av fångvårdsstyrel­

sen framlagda planen. Med ledning av den blivande beläggningsfrekven-

sen torde framdeles få avgöras huru stor den utbyggnad, som är avsedd att

ske i andra etappen, skall göras. En särskild fördel med det nu till utfö­

rande föreliggande förslaget synes mig vara, att det såväl ur ekonomisk syn­

punkt som ur vårdsynpunkt erbjuder goda förutsättningar för ett fram­

tida utbyggande.

Frågan om anstaltsbe hovet för sinnessjukvården inom

fångvården har under de senare åren vid olika tillfällen varit föremål

för uppmärksamhet. De rådande otillfredsställande förhållandena samman­

hänga därmed att — bortsett från sinnessjukavdelningen å Långholmen —

sinnessjukavdelninganra äro inhysta i gamla fängelser. Möjlighet har

icke funnits att i dessa anordna tillräckliga arbetslokaler och dagrum el­

ler att genomföra en nöjaktig gruppering av klientelet. Utrymmena

utanför fängelserna äro vidare alltför begränsade. Här angivna bristfäl-

ligheter lia framför allt gjort sig gällande vid den sinnessjukavdelning

som är förlagd till Jönköpingsfängelset, och det har länge varit ett önskemål

att få denna avdelning nedlagd. De med lokalförhållandena sammanhän­

gande svårigheterna vid sinnessjukavdelningarna lia ökats genom överbe­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

läggning. Då de vanliga förläggningslokalerna inom avdelningarna icke

räckt till, lia andra mindre lämpliga utrymmen måst tagas i anspråk. Ut­

låtanden i undersökningsfall ha blivit fördröjda. Sådana som varit att hän­

föra till kategorien sinnessjuka och sinnesoroliga fångar lia ej kunnat be­

redas den vård deras hälsotillstånd krävt. Att dylika förhållanden med­

fört stora påfrestningar såväl för de intagna som för personalen är uppen­

bart.

I fråga om orsakerna till den överbeläggning som varit rådande å fångvår­

dens sinnessjukavdelning har fångvårdsstyrelsen uttalat att, vad först angår

undersökningsfångarna, domstolarna numera i större utsträckning än tidigare

hänvisa tilltalade till sinnesundersökning. Detta sammanhänger i viss mån

med den omständigheten att domstolarna — bland annat genom straffregist­

ret — bättre än förr erhålla kännedom om när tilltalade lida eller kunna

misstänkas lida av rubbning i själsverksamheten. Anledningen till att de

straffriförklarade, vilka enligt sinnessjuklagen i princip skola vårdas å de

vanliga sinnessjukhusen, kommit att i så stor utsträckning förvaras å fång­

vårdens sinnessjukavdelningar torde vara att söka dels i den vid de vanliga

sinnessjukhusen rådande platsbristen och dels i den omständigheten att intill

den 1 juli 1937 prövningen av frågan, i vilken ordning exspektanter, även

straffriförklarade, skulle intagas å sinnessjukhus, helt berott på vederböran­

de sjukhusläkare.

Under år 1937 ha, såsom förut angivits, vidtagits vissa åtgärder som åt­

minstone för tillfället utjämnat missförhållandet mellan antalet tillgängliga

och antalet erforderliga platser å fångvårdens sinnessjukavdelningar. Jag

syftar härvid —- förutom på inredandet av ny sinnessjukavdelning vid cen-

centralfängelset i Malmö, vartill 1937 års riksdag beviljade medel -— på de

ändringar som vidtagits i bestämmelserna rörande straffriförklarade, var­

igenom inrymts befogenhet åt medicinalstyrelsen att bestämma icke blott —

såsom tidigare gällt — å vilket sinnessjukhus straffriförklarad skall in­

tagas utan även i vilken ordning i förhållande till andra exspektanter in­

tagning skall ske. Härjämte har ett visst antal nya platser vid sinnes­

sjukhusen iordningställts för straffriförklarade. Såsom framgår av sam­

manställningen över antalet å fångvårdens sinnessjukavdelningar den 1 ja­

nuari 1938 intagna voro av då tillgängliga 241 platser 223 belagda. Den om­

ständigheten att antalet undersökningsfall och antalet sinnessjuka fångar

utvisa någon nedgång i förhållande till föregående år beror enligt fångvårds­

styrelsens åsikt på tillfälliga omständigheter. Men minskningen beträffande

antalet å fångvårdens sinnessjukavdelningar vårdade straffriförklarade från

180 den 1 december 1936 till 132 vid senaste årsskiftet måste anses vara ett

resultat av de vid 1937 års riksdag beslutade åtgärderna.

Angående den beräknade beläggningen å fångvårdens sinnessjukavdelnin­

gar under de närmaste åren uttalar fångvårdsstyrelsen, att det finnes anled­

ning antaga att antalet undersökningsfall fortfarande kommer att stiga.

Härvid erinrar styrelsen att, såsom redan omnämnts, domstolarna numera

oftare än förr erhålla kännedom örn när tilltalad tidigare företett symptom

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

37

av psykisk abnormitet. Vidare framhåller styrelsen att bestämmelserna i

den nya lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt torde för­

anleda ökning av antalet fall då domstol påkallar undersökning av tilltalads

sinnesbeskaffenhet. Beträffande antalet straffriförklarade å fångvårdens

sinnessjukavdelningar uttalar styrelsen att, trots de åtgärder som på senaste

tid vidtagits för att bereda ökad plats för de straffriförklarade på sinnessjuk­

husen, styrelsen hyser den uppfattningen att den rådande platsbristen på

sinnessjukhusen snart kommer att ånyo hindra avgången av straffriförkla­

rade från fångvårdens sinnessjukavdelningar. Styrelsen hänvisar därvid

till det stora antal exspektanter som finnes till de vanliga sinnessjukhusen och

uttalar i samband därmed, att nyskapandet av vårdplatser inom sinnessjuk­

vården hittills alltid medfört att ett ökat antal ansökningar örn vård ingivits.

Vid prövningen av fångvårdsstyrelsens nu framlagda förslag om tillgodo­

seende av det otvivelaktigt trängande anstaltsbehovet för den till fångvår­

den hörande sinnessjukvården synes man kunna räkna med att fångvården

framdeles såsom hittills får omhändertaga de så kallade undersökningsfäl­

ten samt de sinnessjuka fångarna. I fråga örn båda dessa kategorier torde

gälla att minskning i det nuvarande antalet icke är att emotse; åtskilligt ty­

der tvärtom på att en icke oväsentlig ökning kan förväntas. Vad angår den

tredje gruppen bland dem som nu intagas å fångvårdens sinnessjukavdel­

ningar nämligen straffriförklarade, är att märka att — även om dessa något

snabbare än hittills skett skulle kunna överföras till de vanliga sinnessjuk­

husen — dock ett avsevärt antal platser inom fångvårdens sinnessjukavdel­

ningar måste finnas tillgängligt för denna grupp. Bland annat får beaktas

att, såsom ock medicinalstyrelsen framhållit, överförande till vanligt sinnes­

sjukhus ej kan ifrågakomma förrän domstolens utslag vunnit laga kraft

eller, i händelse av anförda besvär, blivit prövat av högre rätt.

Enligt min mening giver den av fångvårdsstyrelsen verkställda utrednin­

gen vid handen, att åtgärder utan dröjsmål måste vidtagas till förbättrande

av vårdmöjligheterna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar. Att verkställa

en ombyggnad av någon av de nu befintliga sinnessjukavdelningarna eller

att inreda sinnessjukavdelning å något av de vanliga fängelserna skulle icke

innebära någon tillfredsställande lösning. Såsom fångvårdsstyrelsen fram­

hållit, äro fångvårdsanstalterna belägna i städer samt helt kringbyggda eller

i varje fall liggande i omedelbar närhet av annan bebyggelse. Lokalerna och

tomtutrymmena skulle icke giva möjlighet till den behandling som bör

komma de intagna till del. Det synes därför nödvändigt att en ny sinnes­

sjukavdelning uppföres för fångvårdens räkning. Skulle mot förmodan be­

läggningen å sinnessjukavdelningarna framdeles bliva mindre än vad som nu

beräknas, blir den nya byggnaden -— särskilt med hänsyn till den belägenhet

som föreslås -—■ användbar för annat fångvårdsändamål.

Jag biträder fångvårdsstyrelsens förslag att den nya sinnessjukavdelnin­

gen bygges för omkring 100, noga räknat 105 platser. Därest detta förslag

godtages, skulle önskemålet att nedlägga den otillfredsställande sinnessjuk-

avdelningen vid straffängelset i Jönköping kunna förverkligas.

38

Kungl. Mctj.ts proposition nr 220.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit synes ur praktiska synpunkter lämp­

ligt att en ny sinnessjukavdelning förlägges till samma plats som den nya

säkerhetsanstalten. Farhågor för olämplig kommunikation mellan de olika

grupperna intagna torde icke behöva hysas, därest de båda anstalterna så­

som föreslås förläggas på ett avstånd av 2 till 3 kilometer från varandra.

I den promemoria angående anstaltsorganisationen som var bifogad be­

tänkandet med förslag till revision av förvarings- och interneringslagarna ut­

talades att den nya säkerlietsanstalt, som föreslogs av de sakkunniga, bor­

de vara så belägen att den hade goda förbindelser med förvaringsanstalten i

Norrköping. Fångvårdsstyrelsen inriktade också till en början sina strävan­

den på att finna en sålunda belägen plats. Genom den s. k. Hallutrednin­

gens förslag har emellertid frågan om plats för säkerhetsanstalt

och ny sinnessjukavdelning för fångvården kommit i

ett nytt läge. I det av nämnda utredning den 10 december 1937 avgivna

betänkandet föreslås bland annat, att staten förvärvar åkerbrukskolonien

Hall samt att egendomen jämte byggnader upplåtes för statligt vårdändamål,

i första hand för fångvårdens räkning.

Av den jämförelse som fångvårdsstyrelsen verkställt mellan kostnaderna

för en ny säkerhetsanstalt och en ny sinnessjukavdelning dels å Bråborg

och dels å Hall, framgår att — även med reservation för de svårigheter som

finnas att jämföra de båda kostnadsberäkningarna — kostnaderna för en

dylik anläggning bliva avsevärt mindre å Hall än å Bråborg. Kostnaderna

beräknas å den förra platsen till 2,750,000 kronor och å den senare till

4,230,000 kronor eller, om uppförande av sjukhusbyggnad tills vidare får an­

stå, till 3,940,000 kronor. För statens förvärvande av Hall erfordras där­

jämte visst belopp. Enligt de överenskommelser som träffats mellan staten

och Hallföreningen i samband med statslån till föreningen äger staten emel­

lertid förvärva egendomen för ett belopp av 25,000 kronor utöver låne-

summan.

Fångvårdsstyrelsen har vid utredningen kommit till det resultat att Hall är

lämplig för en anläggning av nu ifrågavarande slag och att egendomen där­

för bör förvärvas av statsverket.

En förläggning av säkerhetsanstalten och sinnessjukavdelningen till Brå­

borg skulle vara förmånlig ur den synpunkten, att anstalten då komme nära

förvaringsanstalten i Norrköping. Enligt fångvårdsstyrelsens av mig bi­

trädda förslag skall emellertid icke blott Norrköpingsanstalten utan även

Ivarlstadsanstalten, den senare tills vidare, bibehållas såsom mottagnings-

och bottenanstalter för förvarade och internerade. Vad som framför allt

väger tungt till förmån för förslaget om en förläggning till Hall är, att kost­

naderna, såsom framgår av det nyss anförda, ställa sig avsevärt lägre å Hall

än å Bråborg. Härjämte är att märka att lösandet av en så viktig fråga

som anläggningens förseende med vatten på sistnämnda plats synes vara

förenat med svårigheter. Hallegendomen synes ur flera synpunkter — läge,

.storlek samt jordens beskaffenhet och fördelning å olika ägoslag — lämplig

för en anläggning sådan som den ifrågavarande. Visserligen har byggnads­

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

39

styrelsen uttalat farhågor för att en anläggning å Hall skulle komma att

ligga för nära Östertälje och Södertälje. Såsom fångvårdsstyrelsen anfört

har emellertid erfarenheten visat att egendomen, vilken länge använts såsom

uppfostringsanstalt, har ett ur anstaltssynpunkt mycket förmånligt läge. Då

jag vidare funnit den allmänna planen för en säkerhetsanstalts och en sin­

nessjukavdelnings förläggande till Hall väl utformad, har jag ansett mig

böra biträda fångvårdsstyrelsens förslag.

Enligt vad jag förvissat mig om föreligger ur skyddshemssynpunkt icke

något hinder emot att Hall övertages av fångvården. Frågan om beredande

på annat håll av plats för de skyddshemselever som nu omhändertagas på

Hall torde senare i dag komma att anmälas av chefen för socialdepartementet.

Kostnaderna för en anläggning å Hall ha som nämnts beräknats till

2,750,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har icke framställt några erinringar mot de framlagda

beräkningarna men uttalat, att styrelsen förutsatte att, när ett mera utarbetat

förslag förelåge, styrelsen bleve i tillfälle att granska detsamma och därvid

taga under närmare omprövning såväl de olika byggnadernas placering som

deras planläggning.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande framställt erinringar beträffande vissa

detaljer i planritningarna för såväl säkerhetsanstalten som sinnessjukavdel­

ningen. Dessa erinringar torde i huvudsak böra beaktas, vilket emellertid

lärer kunna ske utan någon rubbning av den angivna kostnadsramen. Dess­

utom har medicinalstyrelsen erinrat att den vid sinnessjukavdelningen an­

ställde läkaren, som enligt fångvårdsstyrelsens förslag själv skulle anskaffa

bostad i Södertälje eller Östertälje, borde beredas bostad i omedelbar närhet

av anstalten.

I anledning av vad medicinalstyrelsen sålunda erinrat torde tills vidare

frågan om bostad för läkaren kunna stå öppen. Enligt vad jag inhämtat

är det sannolikt av sådana anordningar skola kunna vidtagas att kostnaderna

för en läkarbostad kunna rymmas inom det beräknade totala kostnadsbe-

loppet.

För nästkommande budgetår synes såsom reservationsanslag under statens

allmänna fastighetsfond böra för anstaltens anordnande anvisas 500,000

kronor, vilket belopp beräknats i statsverkspropositionen.

Bland de frågor som uppkomma vid statensövertagandeavegen-

domen Hall är främst att märka spörsmålet om storleken av det belopp

som statsverket skall utgiva för egendomens förvärvande Av den förut läm­

nade redogörelsen framgår, att statsverket, som äger inteckningar i egendo­

men till belopp av sammanlagt 050,000 kronor, enligt överenskommelser med

föreningen äger förvärva egendomen — Hågakolonien inbegripen — jämte

levande och döda inventarier för en köpeskilling av 675,000 kronor. Efter

avdrag av inteckningsbeloppet skulle statsverket alltså lia att gälda 25,000

kronor. Ilallstyrelsen har emellertid uttalat att föreningen som vederlag för

egendomen skäligen borde tillerkännas något belopp utöver vad föreningen

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

jämlikt överenskommelserna skulle uppbära. Såväl Hallutredningen som

statskontoret ha avstyrkt, att någon dylik ersättning utöver den överenskom­

na köpeskillingen tillerkännes föreningen. Fångvårdsstyrelsen har för sin

del funnit att skäl kunde anföras för att föreningen erhåller en något större

ersättning än 675,000 kronor.

Med hänsyn till vad statskontoret anfört örn de förpliktelser för stats­

verket i avseende å den nuvarande personalen å Hall som komme att bliva en

följd av statsverkets övertagande av Hallegendomen, anser jag mig icke kunna

tillstyrka att köpeskillingen för egendomen bestämmes till högre belopp än

675.000 kronor. Jag förbiser härvid icke att med egendomen följer en bety­

dande kreatursbesättning samt lantbruksmaskiner och andra inventarier.

I detta sammanhang må framhållas att, i händelse anstalten förlädes till

Bråborg, särskilda medel skulle få anvisas för anskaffande av dylik lös­

egendom.

Fångvårdsstyrelsens uttalande, att det måste anses rättvist att Hallför­

eningen av staten erhåller ersättning för kontant inbetalda andelar i vissa

ekonomiska föreningar med andelarnas sammanlagda belopp 14,416 kronor

61 öre, finner jag mig emellertid kunna biträda.

Med hänsyn till tidpunkten för tillträdet av egendomen torde erforderliga

medel för övertagandet icke nu behöva äskas.

Beträffande den nuvarande Hallpersonalens anställningsförhållanden efter

statens övertagande av egendomen kan jag väsentligen ansluta mig till vad

de sakkunniga i Hallutredningen föreslagit och till vad fångvårdsstyrelsen

uttalat. Jag anser således att man bör kunna räkna med att den direkt till

uppfostringsarbetet vid Hall mera fast knutna personalen beredes anställning

inom skyddshemsverksamheten, sinnesslövården och fångvården. Beaktas

måste emellertid att, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, befattningshavarna

vid Hall icke genomgått den utbildning som kräves inom fångvårdsstaten.

Vad beträffar den övriga vid Hall mera fast knutna personalen torde man

kunna räkna med att den skall kunna beredas fortsatt anställning å den nya

fångvårdsanstalten. Vidare torde, såsom Hallutredningen föreslagit, den nu­

varande direktören å Hall få placeras å indragningsstat med skyldighet att

mottaga ny befattning i statstjänst samt sex äldre befattningshavare få beredas

pension. Slutligen bör statsverket i och med övertagandet av egendomen på­

taga sig ansvaret för de pensioner och understöd till belopp av sammanlagt

2.000 kronor som nu utgå till före detta befattningshavare.

Beträffande tidpunkten för statens övertagande av Hall har styrelsen för

Hallföreningen förklarat, att detta finge ske utan iakttagande av de villkor

i fråga örn uppsägningstid m. m., som föreskrivits i gällande låneöverenskom-

melser mellan statsverket och föreningen. Tidigare än den 1 januari 1940

torde, såsom i det föregående framhållits, egendomen icke kunna tillträdas,

vilket medför bland annat att slutliga avgöranden beträffande de särskilda

befattningshavarna, tillhörande den nuvarande Hallpersonalen, icke nu be­

höva träffas.

I fråga om övertagandet av Hallegendomen är slutligen att märka att Hall­

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

41

styrelsen medgivit statsverket rätt att även före övertagandet igångsätta så­

dana byggnadsarbeten å egendomen, som kunna bedrivas utan förfång för

skyddshemmets verksamhet och utan kostnader för föreningen.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måt­

te föreslå riksdagen att

dels

besluta att egendomen Hall skall enligt de mellan

statsverket och Hallföreningen gällande överenskommelser

förvärvas för statsverkets räkning samt att å egendomen

skall i huvudsaklig överensstämmelse med av fångvårdssty­

relsen i skrivelse den 12 februari 1938 framlagt förslag upp­

föras en säkerhetsanstalt för förvarade och internerade samt

ny sinnessjukavdelning inom fångvården,

dels ock

till

Uppförande av säkerhetsanstalt för förvarade

och internerade samt ny sinnessjukavdelning inom fångvår­

den

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett

reservationsanslag

av ............................................................................... kronor 500,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 220.

4