2

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

som har till uppgift att förverkliga det i nämnda del av fredsfördraget an­

givna socialpolitiska reformprogrammet, har tid efter annan till behandling

upptagit frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden. Åt behandling av

dylika frågor uteslutande ägnade sammanträden (sjöfartskonferenser) hava

hållits dels i Genua år 1920, dels ock i Genéve år 1926, 1929 och 1936. Där­

jämte har en förberedande teknisk sjöfartskonferens hållits i Genéve år

1935, och slutligen hava enstaka sjöfartsfrågor behandlats av internationella

arbetsorganisationen å allmänna sammanträden, nämligen år 1921, 1929 och

1932.

Internationella arbetskonferensens beslut kunna taga formen av antingen

ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisa­

tionens medlemmar, eller ock en rekommendation, avsedd att tagas under

övervägande vid lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karak­

tär som tillkommer en ratificerad konvention.

I fråga om verkställighet av internationella arbetskonferensens beslut gäl­

ler, att varje medlem av organisationen skall vara förbunden att inom ett

år, eller i särskilda fall senast inom aderton månader från avslutandet av

ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och

konventionsförslag den eller de myndigheter till vilkas kompetensområden

förekomna frågor höra för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av

andra åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftnings­

åtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande, eller om ett konventions­

förslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall

medlemsstaten icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn

härtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag. För

de vid första och andra sjöfartskonferenserna (1920 och 1926) av interna­

tionella arbetsorganisationen fattade beslut hava redogörelser lämnats, så vitt

angår den första konferensen i nyssnämnda proposition, och beträffande den

andra konferensen i propositionen nr 152 till 1927 års riksdag. Vid tredje

sjöfartskonferensen (1929) antogs icke något konventionsförslag eller någon

rekommendation, utan var konferensen uteslutande ägnad åt första behand­

lingen av de frågor som blevo föremål för slutligt avgörande vid fjärde sjö-

fartskonferensen (1936).

Kortfattad redogörelse för internationella arbetsorganisationens fjärde och

femte sjöfartskonferenser, vilka höllos i Genéve den 6—24, resp. den 22—24

oktober 1936, har lämnats i propositionen nr 184 till 1937 års riksdag till­

lika med uppgifter örn Sveriges representation vid dessa konferenser.

Vid fjärde sjöfartskonferensen antogos dels förslag till fem konventioner,

nämligen angående minimifordringar på yrkeskompetens hos befäl å han­

delsfartyg, semester för sjömän, redarens förpliktelser i fall sjöman drabbas

av sjukdom, olycksfall eller döden, sjukförsäkring för sjömän samt arbetstid

och bemanning å fartyg, dels ock två rekommendationer, nämligen angåen­

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

5

postsparbanken samt anvisningar om sättet för användning av det dragse-

delssystem som banken inrättat enkom för sjömännens räkning. Blanketter

till dylika dragsedlar tillhandahölles av mönstringsförrättarna, vilka även av

kommerskollegium uppmanats att vid mönstringstillfällen verka för främ­

jandet av ifrågavarande sparverksamhet särskilt genom att fästa sjömän­

nens uppmärksamhet å fördelarna av dragsedelssystemet. Vidare erinrades

om att på senare år av statsmedel anvisats särskilda belopp för ersättning

åt vissa av generalpoststyrelsen antagna ombud för bedrivande av sparpro-

paganda bland svenska sjömän i såväl in- som utländska hamnar. Spar­

verksamheten bland sjömännen vore för övrigt föremål för uppmärksamhet

från deras egna organisationers sida och syntes åtminstone tillsvidare bäst

befordras genom åtgärder på frivillighetens väg. Enahanda vore förhållan­

det med avseende å sådan upplysnings- och bildningsverksamhet som för­

ordades av internationella arbetskonferensen; detta ämne vore dessutom för

närvarande föremål för särskild uppmärksamhet av sakkunniga som till­

kallats inom ecklesiastikdepartementet för utredning rörande sjöfolkets bild-

ningsfråga.

I rekommendationen anbefallt samarbete med internationella arbetsbyrån

betecknas i promemorian såsom värt att taga fasta på; för ändamålet erfor­

derliga åtgärder förefölle lämpligen kunna anförtros åt socialpolitiska dele­

gationen att ombesörjas i samråd med vederbörande organisationer för den

statliga och enskilda sjömansvården.

Socialpolitiska delegationen har på min anmodan avgivit yttrande över inter­

nationella arbetsorganisationens i detta ärende behandlade beslut och har där­

vid haft tillfälle att taga del av den inom kommerskollegium upprättade pro­

memorian; rörande den nu irågavarande rekommendationen har delega­

tionen anfört, att delegationen med tillfredsställelse tagit del av den i pro­

memorian lämnade redogörelsen för de åtgärder i rekommendationens syfte

som redan vore eller kunde förväntas snart bliva vidtagna i de svenska ham­

narna, ävensom förklarat, att delegationen — i förhoppning att de sålunda

upptagna strävandena till rekommendationens förverkligande, bl. a. genom

det tillämnade internationella samarbetet, skulle lända till ytterligare för­

bättring av förhållandena för sjömannens uppehåll i hamnarna i vårt land —

ansåge sig sakna skäl att för närvarande påkalla någon särskild åtgärd för

Sveriges del med anledning av rekommendationen.

Väl synas missförhållanden av sådan art som närmast föranlett tillkom­

sten av ifrågavarande rekommendation icke egentligen vara för handen i de

svenska hamnarna, och angivna önskemål rörande välfärdsanordningar av

olika slag förefalla att för Sveriges vidkommande vara i icke oväsentlig mån

tillgodosedda. Emellertid torde i allt fall åtskilligt kunna och böra göras i

syfte att bereda sjömännen bättre skydd och hjälp när de komma i land. I

främsta rummet synes mig detta böra ske genom uppmuntran och stöd åt

(Ion frivilliga verksamheten, och förslag örn lämpliga åtgärder i sådant syfte

Departements.

chefen.

Kungl. May.ts proposition nr 239■

n

i

högre behörighetsklass. Det allvarligaste hindret för svensk ratifkering syn­

tes emellertid ligga däri att konventionens tillämpningsområde, angivet ge­

nom uttrycket »sjöfart till havs» (»maritime navigation»), icke med säkerhet

kunde antagas falla helt utanför området för »fart i svenskt farvatten»,

enligt befälsförordningens definition å detta begrepp. Härigenom kunde

konventionsreglerna komma att för ett avsevärt antal mindre fartyg innebära

fordran på examinerat och med behörighetsbevis utrustat befäl i större ut­

sträckning än som krävdes enligt gällande svenska författningsbestämmelser.

Sålunda berörda omständigheter syntes göra en svensk ratificering mindre

lämplig, allt medan konventionens huvudsakliga syfte otvivelaktigt finge

anses fullt tillgodosett genom den svenska lagstiftningen i befintligt skick.

Socialpolitiska delegationen har beträffande förevarande konventionsför-

slag, liksom med avseende å de i det följande avhandlade konventionsför-

slagen, anfört att det givetvis måste anses beklagligt, att Sverige ej för

närvarande skulle kunna biträda något av dem, men samtidigt förklarat, att

de skäl som i promemorian anförts däremot onekligen syntes bärande.

Med hänsyn till de i kommerskollegii promemoria andragna omständig-

Dcpariements-

heterna synes vårt land, ehuru konventionens huvudsakliga fordringar måste c e,m'

anses väl tillgodosedda av gällande svensk lagstiftning, icke för närvarande

kunna ratificera den nu ifrågavarande konventionen.

Förslaget till konvention angående redarens förpliktelser i

fall sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden.

Konventionsförslaget avser anställda å alla i sjöfart till havs nyttjade fartyg

utom krigsfartyg. Undantag äro tillåtna beträffande anställda å bl. a. kro­

nans fartyg, fiskefartyg och fartyg med bruttodräktighet understigande 25

registerton, ävensom i fråga om vissa personer, såsom exempelvis ombord

anställda som äro i annans än redarens tjänst, eller personer som uteslutande

användas för vissa arbeten i hamn. Huvudstadgandena angiva omfattningen

av de risker (sjukdom, olycksfall, dödsfall) som skola täckas av redarens

förpliktelser, förpliktelsernas innehåll och tidsutsträckning, ansvarighet i

fall av arbetsoförmåga samt inskränkning i ansvarigheten i fall obligatoriskt

sjuk- eller olycksfallsförsäkringssystem finnes, förpliktelser med avseende å

hemförskaffning av sjuk eller skadad sjöman samt i fråga om begravnings­

kostnader och omhändertagande av kvarlämnad egendom. Vidare innehåller

förslaget vissa regler med avseende å förfarandet i händelse av tvist örn

konventionsförmån, samt redarens fritagande fran stadgade förpliktelser,

därest dessa övertagas av offentlig myndighet. Slutligen fastställes prin­

cipen om likabehandling av alla sjömän, oavsett nationalitet, hemort eller

ras. Konventionen skall träda i kraft tolv månader efter registrering av två

medlemsstaters ratifikationer, och blir därefter gällande för envar annan

medlemsstat tolv månader efter registrering av dess egen ratifikation.

tionsförslaget icke för närvarande anses hava praktisk betydelse för Sveriges

vidkommande.

Socialpolitiska delegationen har, på sätt förut angivits, anslutit sig till den

i promemorian tillsyneskomna uppfattningen.

I betraktande av vad sålunda anförts torde ratificering av ifrågavarande Departement

konvention för Sveriges vidkommande icke för närvarande kunna ifråga- c ^en'

komma.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av den internationella arbetsorganisationens generalkonfe­

rens vid dess tjugoförsta sammanträde i Genéve år 1936

(fjärde sjöfartskonferensen) antagna rekommendation och

konventionsförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall av­

låtas till riksdagen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 239■

9

Ur protokollet:

Knut von Horn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

11

c) att för dessa åtgärders genomförande i förekommande fall samarbeta

med andra behöriga organ.

2. För att bereda internationella arbetsbyrån tillfälle att lämna upplys­

ningar till sjöfartsstaternas regeringar och bistå dem att samordna sin verk­

samhet, bör varje sådan regering upprätthålla förbindelse med byrån och

vart tredje år inkomma med upplysningar örn de erfarenheter, som förvär­

vats under arbetet för främjande av sjömännens välfärd i hamnarna, samt

örn de framsteg som därutinnan gjorts.

Del II. Regleringsåtgärder.

3.

Lagbestämmelser eller ordningsföreskrifter böra utfärdas till skyd­

dande av sjömännen mot faror för vilka de kunna vara utsatta i vissa lokaler

eller i själva dockorna. Dessa åtgärder böra innefatta:

a) reglering av försäljningen av alkoholhaltiga drycker;

b) förbud mot anställande å utskänkningsställen av unga personer, av

manligt eller kvinnligt kön, under viss ålder;

c) tillämpning av bestämmelserna i de internationella överenskommelser­

na örn begränsning av försäljning och bruk av narkotica å alla sjömän utan

hänsyn till nationalitet;

d) förbud mot tillträde till dockor och hamnområden i allmänhet för icke

önskvärda personer;

e) avstängning av dockorna och anordnande av skydd utmed kanterna

av lastbryggor och kajer samt andra farliga delar av dockorna medelst

fasta eller flyttbara stängsel, där så lämpligen kan ske;

f) tillräcklig belysning och, där så erfordras, vägvisare vid dockor och

tillträdesleder till sådana.

.

„ .

4. För att säkerställa en noggrann tillämpning av ovan angivna åtgärder

och öka deras effektivitet skola kontrollåtgärder vidtagas, innefattande:

a) tillsyn över utskänkningsställen ävensom, där så befinnes erforderligt

och praktiskt utförbart, över hotell, värdshus, pensionat och andra liknande

inrättningar, belägna i närheten av hamnen;

b) tillsyn över besökande å fartyg, vilken lämpligen kan utövas av far-

tygsbefälhavaren och offentlig myndighet gemensamt och jämväl bör avse

båtmän, som uppehålla förbindelse mellan fartyget och land, till förhind­

rande att alkoholhaltiga drycker eller narkotica obehörigen föras ombord

eller att personer komma ombord i andra otillbörliga avsikter;

c) upprätthållande inom hamnområdet av erforderlig polisstyrka, särskilt

övad och utrustad för sin uppgift, och förpliktad att upprätthålla förbindelse

med övriga kontrollorgan.

„ .

5. Till beredande av ökat skydd åt utländska sjöman bora åtgärder vid­

tagas för att underlätta:

a) deras förbindelse med sina konsuler;

b) effektivt samarbete mellan konsuler och lokala eller nationella myn­

digheter.

Del lil. Hälsovård.

6. Direkt eller indirekt förledande till otukt i närheten av hamnarna och

i trakter, där sjömän uppehålla sig, bör kraftigt motarbetas.

7. Lämpliga åtgärder böra vidtagas för att göra till hamnen anländande

sjömän, oberoende av nationalitet, uppmärksammade pa.

' a) faran av sjukdomar som hota dem, ^särskilt tuberkulos samt tropiska

och veneriska sjukdomar, samt medlen för deras föiebyggande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

13

a) utdelning i land och, med befälhavarens medgivande, även ombord av

broschyrer, avfattade på lämpligaste språk och innehållande tydliga upplys­

ningar rörande de förmåner, som stå sjömän till buds i den hamn, där farty­

get befinner sig, och i de hamnar, vilka fartyget närmast kommer att anlöpa;

b) inrättande i de stora hamnarna, i anslutning till förhyrningskontor eller

annorstädes, av lätt tillgängliga upplysningsbyråer, försedda med personal,

som är i stånd att omedelbart lämna erforderliga upplysningar och råd;

c) införande av några mer betydelsefulla anvisningar rörande förutsätt­

ningarna för sjömännens fysiska välbefinnande och skydd i allmänhet, an­

tingen i sjöfartsboken eller annan handling, som sjömannen vanligen bär på

sig, eller ock i ett på väl synlig plats i besättningens bostäder uppsatt anslag;

d) ofta förekommande publicering av artiklar med upplysande eller upp­

fostrande innehåll i tidningar och tidskrifter av speciell eller allmän lägg­

ning, vilka läsas av sjöfolket ävensom anlitande av biograf för samma ända­

mål;

e) spridande av upplysningar angående avgifter för begagnande av lokala

fortskaffningsmedel samt för tillträde till sevärdheter och underhållningsfö-

retag.

13. Regeringar, myndigheter och organisationer, som hava att förvalta me­

del för främjande av sjömännens välfärd, uppmanas enträget att icke ute­

slutande vårda sig om sjömän av viss nationalitet utan så ädelmodigt som

möjligt handla i en anda av internationell samhörighet.

Översättning.

Förslag till konvention (nr 53) angående minimifordringar på

yrkeskompetens hos befäl å handelsfartyg.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 6 oktober 1936 till sitt tjugoförsta samman-

träde

och beslutit att antaga vissa förslag angående uppställande av varje

sjöfartsland av minimifordringar på yrkeskompetens hos befälhavare

samt vakthavande fartygs- och maskinbefäl å handelsfartyg, vilken frå­

ga utgör fjärde punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till in­

ternationell konvention,

antager denna, den tjugofjärde dagen i oktober år ettusen niohundra

trettiosex efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Kon­

ventionen angående kompetens hos fartygsbefäl, 1936»:

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å varje fartyg, som är registrerat

i ett territorium, för vilket denna konvention gäller, och som nyttjas i sjö­

fart till havs, med undantag av:

a) krigsfartyg;

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

15

2. Den nationella lagstiftningen skall angiva i vilka fall medlemsstatens

myndigheter med hänsyn till åsidosättande av bestämmelser i denna kon­

vention äga kvarhålla ett fartyg, som är registrerat i dess territorium.

3. Finna myndigheterna i en medlemsstat, som ratificerat denna konven­

tion, att bestämmelser i densamma blivit åsidosatta å ett fartyg som är

registrerat i en annan medlemsstats territorium, och har denna stat lika­

ledes ratificerat konventionen, skola myndigheterna meddela förhållandet

till konsuln för den stat, i vars territorium fartyget är registrerat.

Artikel 6.

1. Den nationella lagstiftningen skall stadga straff eller disciplinära på­

följder i händelse bestämmelserna i denna konvention icke iakttagas.

2. Sådana straff och disciplinära påföljder skola särskilt avse

a) redare eller hans ställföreträdare, befälhavare eller skeppare, som an­

ställt person utan behörighetscertifikat som fordras enligt denna konven­

ti011;

......

b) befälhavare eller skeppare som tillåtit person utan vederbörligt certi­

fikat att utöva befogenhet varom sägs i artikel 2 av denna konvention;

c) person som medelst bedrägeri eller falska handlingar erhållit anställ­

ning för utövande av befogenhet, varom sägs i artikel 2 av denna konven­

tion, utan att innehava vederbörligt certifikat.

Artikel 7.

1. Beträffande sådana territorier, som avses i artikel 35 i internationella

arbetsorganisationens konstitution, skall varje medlemsstat, som ratificerar

denna konvention, till sin ratifikation foga en förklaring med uppgift om:

a) de territorier, å vilka den åtager sig att utan inskränkning tillämpa be­

stämmelserna i denna konvention;

b) de territorier, å vilka den åtager sig att tillämpa bestämmelserna i den­

na konvention med vissa inskränkningar, tillika med upplysning örn inne­

börden av dessa inskränkningar;

c) de territorier, å vilka denna konvention icke är tillämplig och skälen

härför;

d) de territorier, beträffande vilka den förbehåller sig att framdeles fatta

beslut.

2. Åtaganden, som avses i punkt a) och b) i 1 mom. av denna artikel,

skola anses utgöra en integrerande del av ratifikationen och hava samma

verkan.

.

„

„

3. Medlemsstat må genom senare förklaring helt eller delvis avsta fran

förbehåll, som gjorts i dess ursprungliga förklaring enligt punkt b), c) eller

d) i 1 mom. av denna artikel.

Artikel S.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationer­

nas förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 9.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av inter­

nationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationer registrerats av general­

sekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det ratifikationer för två med­

lemmar registrerats av generalsekreteraren.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv måna­

der efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 10.

Så snart ratifikationer för två medlemmar av internationella arbetsorga­

nisationen blivit registrerade, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem registreringen av ratifikationer, som se­

nare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

Artikel 11.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan sedan tio år för­

flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga den­

samma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekrete­

rare för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den blivit registrerad.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av

den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny

period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel före­

skrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 12.

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga general-

konferensen en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 13.

1. Ifall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revi­

sion, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande kon­

vention, oberoende av vad i artikel 11 härovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2) Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och in­

nehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239-

17

Översättning.

Förslag till konvention (nr 55) angående redarens förpliktelser i

fall sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats den 6 oktober 1936 till sitt tjugoförsta sam­

manträde,

och beslutit antaga vissa förslag angående redares förpliktelser i fall

sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, vilken fråga är

inbegripen under andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till in­

ternationell konvention,

antager denna, den tjugufjärde dagen i oktober år ettusen niohundra tret­

tiosex efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »Konven­

tionen angående redarens skyldigheter, i fall sjöman drabbas av sjukdom

eller olycksfall, 1936»:

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å varje person, som är anställd å

ett fartyg, annat än krigsfartyg, registrerat i ett territorium, för vilket denna

konvention gäller, och som i vanliga fall nyttjas i sjöfart till havs.

2. Medlem av internationella arbetsorganisationen må dock genom den

nationella lagstiftningen medgiva undantag, som befinnas erforderliga be­

träffande:

a) personer anställda å:

(I) fartyg tillhörande offentlig myndighet, då fartyget icke nyttjas till

liandelssjöfart;

(II) kustfiskefartyg;

(lil) fartyg med en bruttodräktighet understigande 25 ton;

(IV) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks»;

b) personer anställda ombord av annan arbetsgivare än redaren;

c) personer som i hamn uteslutande användas till arbete med reparation,

rengöring, lastning eller lossning av fartyg;

d) medlemmar av redarens familj;

e) lotsar.

Artikel 2.

1. Redarens förpliktelser skola täcka riskerna av:

a) sjukdom eller olycksfall, som inträffar mellan den i anställningsavta­

let angivna tiden för inställelse i tjänsten och anställningens upphörande;

b) dödsfall till följd av sådan sjukdom eller sådant olycksfall.

2. Emellertid må den nationella lagstiftningen medgiva undantag för:

a) olycksfall som icke inträffat i fartygets tjänst;

b) olycksfall eller sjukdom, som är att tillskriva uppsåtlig handling, fel

eller otillbörligt uppträdande av den sjuke, skadade eller döde;

c) sjukdom eller lyte, som avsiktligt fördolts vid anställningen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 239.

2

18

3. Den nationella lagstiftningen må föreskriva, att redarens förpliktelser

icke skola avse sjukdom eller därav direkt föranlett dödsfall, då den an­

ställde vid tiden för anställningen vägrat att underkasta sig läkarunder­

sökning.

Artikel 3.

Sjukvård och underhåll, som redaren enligt denna konvention har att

bekosta, inbegripa:

a) läkarbehandling samt medicin och andra botemedel av lämplig be­

skaffenhet och i tillräcklig myckenhet;

b) kost och logis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239-

Artikel 4.

1. Redaren skall bekosta sjukvård och underhåll, till dess den sjuke eller

skadade blivit botad eller sjukdomen eller arbetsoförmågan förklarats be­

stående.

2. Emellertid må redarens skyldighet att bekosta sjukvård och underhåll

genom den nationella lagstiftningen begränsas till en tidrymd av minst sex­

ton veckor, räknat fran dagen för olycksfallet eller sjukdomens början.

3. Om i det territorium, där fartyget är registrerat, finnes ett system av

obligatorisk sjukförsäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller ersätt­

ning för olycksfall i arbete, vilket omfattar sjöfolk, må dessutom genom den

nationella lagstiftningen stadgas:

a) att redarens ansvarighet i förhållande till en sjuk eller skadad person

skall upphöra vid den tidpunkt, då denne blir berättigad till sjukvård på

grund av försäkrings- eller ersättningssystemet;

b) att redarens ansvarighet skall upphöra vid den tidpunkt, då enligt

lag rätt till sjukvård på grund av försäkrings- eller ersättningssystemet in­

träder för dess förmånstagare, och detta även örn den sjuke eller skadade

icke omfattas av systemet, dock allenast försåvitt han icke är utesluten där­

ifrån på grund av inskränkning, som särskilt avser utländska arbetare eller

arbetare, vilka icke äro bosatta i det territorium där fartyget är registrerat.

Artikel 5.

1. Medför sjukdomen eller olycksfallet oförmåga till arbete, skall redaren

vara pliktig:

a) att betala full hyra, så länge den sjuke eller skadade kvarstannar om­

bord;

b) att, för den händelse den sjuke eller skadade är försörjningspliktig,

från det han lämnar fartyget till dess han blivit botad eller sjukdomen eller

arbetsoförmågan förklarats vara bestående, betala hela eller del av hyran i

enlighet med vad som kan vara föreskrivet genom den nationella lagstift­

ningen.

2. Emellertid må redarens förpliktelse att betala hela eller del av hyran

till person, som lämnat fartyget, genom den nationella lagstiftningen be­

gränsas till en tidrymd av minst sexton veckor, räknat från dagen för olycks­

fallet eller sjukdomens början;

3. Om i det territorium, där fartyget är registrerat, finnes ett system av

obligatorisk sjukförsäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller ersätt­

ning för olycksfall i arbetet, vilket omfattar sjöfolk, må dessutom genom den

nationella lagstiftningen stadgas:

a) att redarens ansvarighet i förhållande till en sjuk eller skadad person

skall upphöra vid den tidpunkt då denne blir berättigad till kontant ersätt­

ning på grund av försäkrings- eller ersättningssystemet;

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

19

b) att redarens ansvarighet skall upphöra vid den tidpunkt, då enligt lag

rätt till sjukvård på grund av försäkrings- eller ersättningssystemet inträder

för dess förmånstagare, och detta även om den sjuke eller skadade icke

omfattas av systemet, dock allenast försåvitt han icke är utesluten därifrån

på grund av inskränkning, som särskilt avser utländska arbetare eller arbe­

tare, vilka icke äro bosatta i det territorium där fartyget är registrerat.

Artikel 6.

1. Redaren skall bära kostnaderna för hemförskaffning av sjuk eller

skadad person, som till följd av sjukdomen eller olycksfallet landsatts under

resan.

2. Hemförskaffningen skall ske till någon av följande hamnar:

a) anställningshamnen;

b) fartygets avgångshamn;

c) hamn i den sjukes eller skadades hemland eller i det land han tillhör;

d) annan hamn varom, med vederbörande myndighets godkännande,

överenskommelse träffats mellan den sjuke eller skadade och befälhavaren

eller redaren.

3. I kostnaden för hemförskaffningen skola inräknas alla utgifter för

den sjukes eller skadades transport samt kost och logis under resan även­

som för hans underhåll, intill den för avresan bestämda tiden.

4. Om den sjuke eller skadade är i stånd att arbeta, må redaren befria

sig från sin förpliktelse till hemförskaffning genom att bereda den sjuke

eller skadade lämplig anställning ombord å fartyg, destinerat till någon av

de hamnar, som angivas i 2 mom. av denna artikel.

Artikel 7.

1. Vid dödsfall skall redaren betala begravningskostnaderna, örn döds­

fallet inträffat ombord eller i land och den avlidne vid sin död varit be­

rättigad till vård på redarens bekostnad.

2. Genom den nationella lagstiftningen må föreskrivas, att begravnings­

kostnader, som bestritts av redaren, skola, då försäkrings- eller ersättnings­

systemet omfattar sådana kostnader, ersättas honom av en försäkringsin-

rättning.

Artikel 8.

Den nationella lagstiftningen skall ålägga redaren eller hans ställföre­

trädare att föranstalta om tillvaratagande av egendom, som kvarläm-

nats ombord av sjuk, skadad eller avliden person, å vilken denna konven­

tion äger tillämpning.

Artikel 9.

Den nationella lagstiftningen skall meddela bestämmelser, som trygga ett

snabbt och billigt avgörande av tvister rörande redarens förpliktelser enligt

denna konvention.

Artikel 10.

Redare må fritagas från de förpliktelser, som stadgas i artiklarna 4, 6

och 7 av denna konvention, i den mån dessa förpliktelser övertagas av

offentlig myndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

21

c) personer som icke erhålla kontant lön;

d) personer som icke äro bosatta å medlemsstatens territorium;

e) personer som icke uppnått eller som överskridit bestämda åldersgrän­

ser;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj;

g) lotsar.

Artikel 2.

1.

Försäkrad som till följd av sjukdom blivit oförmögen till arbete och

gått förlustig sin hyra, skall äga rätt lill kontant ersättning under åtminstone

de första tjugosex veckorna eller etthundraåttio dagarna av tiden för arbets­

oförmågan, räknat från och med den första dag för vilken han blivit berät­

tigad till ersättning.

2. Rätten till ersättning må göras beroende av en kvalificerande tidrymd

och några dagars karenstid, räknat från arbetsoförmågans inträdande.

3.

Ersättning, som skall utgå enligt denna konvention, må icke bestäm­

mas till lägre belopp, än som motsvarar reglerna för den allmänna obligato­

riska sjukförsäkringen, där sådan förekommer men icke omfattar sjömän.

4. Ersättning må innehållas:

a) så länge den försäkrade befinner sig ombord eller utomlands;

b) så länge den försäkrade underhålles av försäkringsinrättningen eller

med allmänna medel; dock må ersättningen endast delvis innehållas, i fall

den försäkrade är försörjningspliktig;

c) så länge den försäkrade för samma sjukdom från annat håll uppbär

penningbelopp vartill han är lagligen berättigad; understiger sådant belopp

ersättningen, må dock av denna endast innehållas, vad som motsvarar det

uppburna beloppet.

5. Ersättning må minskas eller förvägras den försäkrade i fall sjukdo­

men orsakats av avsiktligt otillbörligt uppträdande, vartill han gjort sig

skyldig.

Artikel 3.

1. Den försäkrade skall vara berättigad att från sjukdomens början och

åtminstone till utgången av den för rätt till sjukersättning stadgade tidrym­

den kostnadsfritt åtnjuta behandling av vederbörligen kvalificerad läkare

samt erhålla medicin och andra botemedel av lämplig beskaffenhet och i till­

räcklig myckenhet.

2. Emellertid må genom den nationella lagstiftningen föreskrivas, att den

försäkrade själv skall gälda en del av kostnaderna för sjukvården.

3. Med sjukvården må anstå så länge den försäkrade befinner sig ombord

eller utomlands.

4. Närhelst omständigheterna påkalla det, må försäkringsinrättningen

föranstalta örn den försäkrades intagande å sjukvårdsanstalt, i vilket fall

denne skall beredas fullständigt underhåll jämte läkarbehandling och nödig

vård.

Artikel 4.

1. Befinner sig den försäkrade utomlands och har han till följd av sjuk­

dom förlorat sin rätt till hyra, hell eller delvis, skall den kontanta ersätt­

ning till vilken han varit berättigad, örn han icke befunnit sig utomlands,

helt eller delvis utbetalas till hans familj, till dess hail återkommer till med­

lemsstatens territorium.

2.

Den nationella lagstiftningen må föreskriva eller godkänna följande

prestationer:

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

a) tillägg till den i artikel 2 stadgade ersättning för det fall den försäkrade

är försörjningspliktig;

b) hjälp in natura eller i penningar för det fall sjukdom drabbat sådan

medlem av den försäkrades familj, som lever i hans hushåll och på hans

bekostnad.

Artikel 5.

1. Den nationella lagstiftningen skall angiva de villkor, under vilka för­

säkrad kvinna som befinner sig i medlemsstatens territorium har rätt till

moderskapshjälp.

2. Den nationella lagstiftningen må angiva de villkor under vilka den

försäkrades hustru som befinner sig i medlemsstatens territorium har rätt

till moderskapshjälp.

Artikel 6.

1. Vid den försäkrades död skall ett kontant belopp, vars storlek bestäm­

mes av den nationella lagstiftningen, utbetalas till den avlidnes familjemed­

lemmar eller ock användas till bestridande av begravningskostnaderna.

2. Där ett pensionssystem finnes inrättat till förmån för avlidna sjömäns

efterlevande, skall utgivande av ersättning, som i föregående mom. avses,

icke vara obligatoriskt.

Artikel 7.

Rätten till försäkringsförmåner skall gälla jämväl med avseende å sjuk­

dom, som uppkommer inom viss tid efter den senaste anställningens upp­

hörande. Denna tidrymd skall fastställas av den nationella lagstiftningen

på sådant sätt, att den täcker det vanliga uppehållet mellan två på varandra

följande anställningar.

Artikel 8.

1. De försäkrade och deras arbetsgivare skola bidraga till finansieringen

av försäkringssystemet.

2. Den nationella lagstiftningen må föreskriva finansiell medverkan från

det allmännas sida.

Artikel 9.

1. Sjukförsäkringen skall handhavas av självständiga inrättningar under

administrativ och finansiell kontroll från det allmännas sida; verksamheten

må icke bedrivas i vinstsyfte.

2.

De försäkrade och, där fråga är örn försäkringsinrättning som enligt

lag upprättats särskilt för sjömän, jämväl arbetsgivarna skola äga deltaga i

skötseln av försäkringsinrättningen under förutsättningar, som bestämmas

av den nationella lagstiftningen, vilken jämväl må föreskriva deltagande däri

av andra personer, som verksamheten kan angå.

o 3. Emellertid må sjukförsäkringen handhavas direkt av staten i fall och

så länge förvaltning genom självständiga organ möter svårigheter eller icke

kan äga rum med hänsyn till nationella förhållanden.

Artikel 10.

1. Den försäkrade skall äga besvärsrätt i fall av tvist rörande hans rätt

till prestationer.

2. Tvister skola slitas medelst ett snabbi och för den försäkrade billigt

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

23

förfarande och skola för sådant ändamål antingen hänvisas till specialdom­

stolar eller behandlas på annat lämpligt sätt, som bestämmes av den natio­

nella lagstiftningen.

Artikel 11.

Intet i denna konvention skall inverka på lag, dom, sedvänja eller något

avtal mellan redare och sjömän, som tillförsäkrar förmånligare villkor än

dem, som stadgas i denna konvention.

Artikel 12—19.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 7—14 i förslaget till

konventionen (nr 53) angående kompetens hos fartygsbefål, hava här ute­

slutits.)