Prop. 1939:10

('med förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete; given Stockholms slott den 3 november 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga här­ vid fogade förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycks­ fall i arbete.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 10.

1

2

Kungl. May.ts proposition nr 10.

Förslag

till

Lag

om statlig krigsförsäkring m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1

§■

Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhål­ landen må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas trans­ portförsäkring mot krigsrisk. Med avseende å sådan statlig försäkring skall lagen örn försäkringsavtal icke äga tillämpning.

Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som annan transportförsäkring.

2

§.

Under förhållanden, som angivas i 1 §, skola riksförsäkringsanstalten och bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, äga att, såframt Konungen därom förordnar, för olycksfall, som till följd av krigs- åtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person, meddela försäkring till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av annan art än eljest. Har sådant förordnande meddelats, må bolag, som nyss sagts, med delägare i bolaget sluta avtal om försäkring för olycksfall, varom här är fråga, att gälla för annan tid eller träda i kraft vid annan tidpunkt än i 29 § samma lag stadgas.

Efter förordnande av Konungen må staten under förhållanden, som angivas i 1 §, åt riksförsäkringsanstalten eller bolag, varom i första stycket förmäles, meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten eller sådant bolag med­ delat.

3 §.

Förordnande, som avses i 1 eller 2 §, må under tid, då riksdagen är sam­ lad, meddelas allenast med riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Förslag

till

Lag

angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om för­

säkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 35 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

35 §.

Arbetsgivare vare------------ delägares arbetare. Har försäkring------------ till efterrättelse. Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än 1 denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag, som i 4 § avses, dock att dels försäkringsinrättning, som nyss nämnts, må meddela försäkring enligt lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer samt försäkring, som avses med förordnande enligt 2 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m., dels ock riksförsäkringsanstalten må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta åt barn utom äktenskap och om livförsäkring i samband med egnahemslån samt meddela olycksfallsförsäkring för fiskare ävensom, med Konungens begivande, överta­ ga bestämmande och utgivande av ersättning, som på grund av olycksfall skall utgivas av annan än anstalten.

Vad i---------— samma värde. Har anstalten----------- livräntan övertagits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1937:349.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ekonomiskt utföll krigsförsäkringskommissionens verksamhet för staten synnerligen gynnsamt. När den år 1919 upphörde, kunde den sålunda re­ dovisa ett överskott av cirka 41 miljoner kronor.

Ej blott i vårt land utan även i ett flertal andra länder visade det sig under världskriget nödvändigt, att staten trädde till för att stödja sjöfarten genom krigsförsäkring. Det statliga ingripandet antog för olika länder växlande former, beroende främst på den enskilda försäkringsverksamhe- tens beskaffenhet och stvrka samt riskernas omfattning.

Den omständigheten, att statsåtgärder på ovan berörda område omedel­ bart vid krigsutbrottet år 1914 visade sig påkallade, bar givit rikskommissio- nen anledning att överväga, huruvida skäl kunna anses föreligga att genom en redan i fredstid antagen författning förbereda och underlätta ett even­ tuellt behövligt statligt ingripande för att säkerställa att krigsförsäkring i erforderlig omfattning kan lämnas vid inträffande krissituation. Kommis­ sionen har därvid genom inhämtade upplysningar funnit, att i händelse av en kris det omedelbara behovet av statligt biträde vid ordnande av krigsför­ säkring numera icke är fullt lika trängande som vid världskrigets utbrott. Dels intaga de svenska bolag, som meddela sjö- och annan transportförsäk­ ring, i och för sig en starkare ställning. Dels har under senaste tid ett be- aktansvärt organisationsarbete ägt runi, vilket gjort, att härvarande för­ säkringsgivare numera få anses på ett belt annat sätt än tidigare rustade för mötande av handelns och sjöfartens behov av försäkringsskydd mot krigs­ risk.

Vid tiden för världskrigets utbrott ägde de svenska sjöförsäkringsbolagen ingen eller ringa kännedom om krigsförsäkring. Några förberedelser för ordnande av dylik försäkring hade icke gjorts, än mindre förefanns någon organisation, som vid behov kunde träda i funktion. På grund av försäk­ ringsbolagens under och efter världskriget vunna erfarenheter om den legi­ tima handelns och sjöfartens behov av krigsförsäkring och om sättet för bedrivande av sådan försäkring och särskilt på grund av vunnen insikt om önskvärdheten av att även med avseende på krigsrisker ernå så stor för- säkringsteknisk utjämning som möjligt liksom ock att ordna ett starkt åter- försäkringsskydd uppstod bland försäkringsgivarna tanken på bildande av en nordisk organisation för krigsförsäkring. Vid sammanträde i Göteborg den 21 oktober 1935 bildades som följd härav Nordisk Ivrigsförsäkrings- pool, vilken är avsedd att utgöra en fördelnings- och återförsäkringscentral för av nordiska transportförsäkringsgivare tecknade krigsrisker.

Denna nordiska krigsförsäkringspool sammansluter en svensk, en dansk, en norsk och en finsk krigspool, vilka var för sig innefatta samtliga för­ säkringsbolag, som i respektive länder bedriva sjö- och annan transportför­ säkring. De fyra nationella poolerna återförsäkra de av dem tillhörande försäkringsbolag tecknade krigsförsäkringarna hos de övriga poolerna samt hos utländska, huvudsakligen schweiziska återförsäkrare.

De i nordiska krigsförsäkringspoolen deltagande bolagens sammanlagda kapital och fonder torde för närvarande väsentligt överstiga 200 miljoner kronor. Läggas härtill de icke nordiska återförsäkrarnas kapital och fon­ der, torde man komma upp till en sammanlagd kapitalstyrka av omkring 450 miljoner kronor. Organisationens hela återförsäkringskapacitet kan genom poolen, såvitt ej särskilda omständigheter inträffa, vilka förhindra en samverkan, beräknas stå till de svenska försäkringsbolagens förfogande. Deras täckningsmöjligheter för kasko torde för nästkommande år komma att utgöra cirka 3 V² miljoner kronor per köl eller möjligen mer, vartill kom­ mer viss supplementär täckning för uppträdande enstaka större belopp. . Krigsförsäkring å varor meddelas för närvarande icke av poolen. Avsik­

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

rande person, som är försäkrad jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av sådant olycksfall, skall högre sjukpenning eller livränta ävensom kapitalbelopp än eljest utgå. Emellertid anser rikskommissionen sannolikt, att den förhöjning av ersättningarna vid olycksfall i arbetet ombord å svenskt fartyg, som 1937 års lag medgåve, kom- me att vid en svårare krissituation visa sig otillräcklig och att därför behov komme att uppstå att under särskilt riskfyllda förhållanden erhålla olycks­ fallsförsäkring för sjöfolk till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar av annan art än eljest kan ske. Starka skäl talade även för att utsträcka möjligheten att erhålla en sålunda vidgad olycksfallsförsäkring till att om­ fatta jämväl personer som tjänstgöra å annat transportmedel än fartyg.

Inom rikskommissionen har på grund av det anförda utarbetats förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m.

Enligt 1 § första stycket av förslaget må, såframt Konungen därom för­ ordnar, vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga för­ hållanden av staten meddelas transportförsäkring mot krigsrisk. Med avse­ ende å sådan försäkring skall enligt förslaget lagen om försäkringsavtal icke äga tillämpning. 1 andra stycket av samma paragraf stadgas, att under för­ hållanden, som nyss nämnts, må staten, såframt Konungen därom förordnar, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som annan trans­ portförsäkring.

I anslutning härtill har rikskommissionen anmärkt följande: Statlig återförsäkring meddelades icke under världskriget. Med hänsyn till de numera ändrade förhållandena på transportförsäkringens område tor­ de det emellertid vara lämpligt, att en blivande lag i ämnet uttryckligen medger möjlighet för det statliga krigsförsäkringsorganet att meddela åter­ försäkring. Det torde i själva verket vara att förvänta, att en eventuell stat­ lig försäkringsverksamhet på förevarande område kommer att få sin stöm­ sta betydelse som garanti för den privata försäkringsverksamheten och för beredande av supplementär täckning för de största och farligaste riskerna. Av praktiska skäl synes rätten för staten att meddela återförsäkring böra omfatta ej blott krigs- utan även civilrisk. Däremot finnes — vid det för­ hållandet att statens direkta försäkringsverksamhet kan antagas bliva av mera underordnad betydelse vid sidan av återförsäkringen — näppeligen något skäl för att låta staten direkt övertaga ansvar för civilrisk.

Enligt 2 § i förslaget må, såframt Konungen därom förordnar, under för­ hållanden, som förut angivits, riksförsäkringsanstalten ävensom bolag, som omförmäles i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, för olycks­ fall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportme­ del tjänstgörande person i arbetet, meddela försäkring till högre ersätt­ ningsbelopp samt med ersättningar av annan art än eljest. Beträffande mo­ tiven till detta stadgande har rikskommissionen hänvisat till vad den förut anfört, med erinran att 35 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete fö­ reskriver, bland annat, att avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än i lagen stadgas ej må, bortsett från vissa sär­

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

samtliga närvarande skola vara om beslutet ense. Vid omröstning inom nämnden äger vid lika röstetal ordföranden eller i lians frånvaro vice ord­ föranden utslagsröst. Enligt 3 § bestämmas försäkringsvillkoren av nämn­ den, som jämväl har att till efterrättelse för redare, lastägare och andra ut­ färda de anvisningar angående försäkringsverksamheten, som finnas er­ forderliga. Över beslut av nämnden örn försäkringsvillkor eller örn avslag å ansökan örn försäkring må enligt 4 § klagan ej föras. Premiebelopp, som icke i stadgad ordning erlägges, får enligt 5 § uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag, därvid vad i restindrivningsförordningen den 13 november 1931 är stadgat skall lända till efterrättelse. I 6 § stadgas, att nämnden må återförsäkra hos nämnden tagna försäkringar.

I anslutning till berörda utkast till kungörelse har rikskommissionen an­ märkt, att utkastet skilde sig från de under kriget gällande författningarna framför allt däri, att det blott angåve organisationens huvuddrag med ute­ lämnande av många sådana detaljer, som intagits i de tidigare författnin­ garna. Vidare har rikskommissionen anfört följande:

Det framstod under kriget som en nödvändighet, att det statliga försäk- ringsorganet (statens krigsförsäkringskommission) ägde ganska stor frihet att reglera verksamheten. Flera bestämmelser i författningarna visade sig olämpliga och måste därför successivt ändras. I rikskommissionens nu ifrågavarande utkast ha på grund av dessa erfarenheter, t. ex. icke intagits några bestämmelser om försäkringsbara slag av transportmedel, maximaler, premiesatser eller försäkringsvillkor i övrigt. I samtliga nu nämnda hän­ seenden torde den nämnd, som enligt förslaget skall handlägga frågor om krigsförsäkring m. m. (statens krigsförsäkringsnämnd), böra äga att själv bestämma. Rikskommissionen vill dock framhålla, att den med ifråga­ varande kungörelseutkast blott avsett att framlägga ramen till en blivande författning i ämnet. När en sådan författning eventuellt framdeles kan be­ höva utfärdas, kan det möjligen befinnas lämpligt att i ena eller andra hän­ seendet däri införa bestämmelser, som nu icke kunna preciseras. Kom­ missionen vill sålunda bland annat understryka, att statlig krigsförsäkring måhända kan komma att anordnas under sådana förhållanden, att det kan befinnas skäligt att i större eller mindre omfattning medgiva överklagande av krigsförsäkringsnämndens beslut i sådana hänseenden, som anges i ut­ kastets 4

Vad härefter angår den ändring av eljest gällande bestämmelser om olycksfallsförsäkring, som av rikskommissionen föreslagits, har kommis­ sionen uttalat, att den icke ansett erforderligt att i nu ifrågavarande sam­ manhang utarbeta något förslag till administrativ författning.

över rikskommissionens skrivelse ha infordrade utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium och försäkringsinspektionen, varjämte sjöassuradörernas förening, som bereus tillfälle att yttra sig, in­ kommit med utlåtande. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från Stockholms handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Gävle, Skånes handelskammare, Östergötlands och Södermanlands han­ delskammare, Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening u. p. a., Stockholms rederiförening, ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt svenska olycksfallsförsäk- ringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

men till en blivande författning i ämnet, förmält sig vilja understryka, att statlig krigsförsäkring måhända kunde komma att anordnas under sådana förhållanden, att det kunde befinnas skäligt att i större eller mindre omfatt­ ning medgiva överklagande av krigsförsäkringsnämndens beslut i sådana hänseenden, som angåves i nämnda paragraf. Det vill synas kollegium, som om besvärsvägen i allt fall borde stå öppen rörande så viktiga ärendes­ grupper som angående avslag å ansökan om försäkring ävensom ifråga om mera betydelsefulla försäkringsvillkor. Kollegium anser emellertid med hänsyn till den ställning, rikskommissionen enligt vad nyss nämnts intagit, att tillräcklig anledning icke föreligger för kollegium att i förevarande sam­ manhang närmare ingå på denna fråga.

I fråga örn 2 § i förslaget till lag om statlig krigsförsäkring m. m. har ömsesidiga olycksfallsförsåkringsbolaget Land och Sjö anfört:

Beträffande de försäkringsinrättningar, som omförmälas i 4 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete, innehåller förslaget i 2 § en bestäm­ melse om att vid krigsrisk för personal å fartyg eller annat transportmedel försäkring må meddelas till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar av annan art än enligt olycksfallsförsäkringslagen. Genom denna bestäm­ melse ävensom genom bestämmelserna i lagen örn krigsförsäkring för om­ bord å fartyg tjänstgörande personer den 11 juni 1937 kan tydligen den risk, för vilken ifrågavarande försäkringsinrättningar äro skyldiga att ansvara, komma att ökas högst väsentligt, och betydande svårigheter kunna för dem uppstå för erhållande av erforderlig återförsäkring. Det kan därför, så mycket hellre som dylik inrättning är skyldig övertaga hela försäkringen för en var delägare, även örn densamma omfattar krigsrisken, med skäl ifråga­ sättas, huruvida icke staten även borde vara skyldig att, liksom ifråga örn sjöförsäkringsbolagen, bereda dessa inrättningar möjlighet till återförsäk­ ring av krigsrisken. Till underlättande av svårigheterna torde därjämte böra lämnas möjlighet för inrättningarna att på lämpligt sätt sinsemellan fördela krigsrisken, vilken möjlighet enligt olycksfallsförsäkringslagen för närvarande icke är för handen.

Svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring har, efter erinran om förhållandena under världskriget, anfört, bland annat:

Under senare hälften av år 1936 gjorde det spanska inbördeskriget frågan om ^^olycksfallsförsäkring för fartygsbesättningar ånyo aktuell. Avtal träffades nämligen mellan Sveriges redareförening och vederbörande sjö- folksorganisationer i slutet av december nämnda år om särskilda krigstill- lägg utöver de ersättningar, som tillkomma sjöfolket på grund av 1916 års olycksfallsförsäkringslag. I anslutning härtill bildades den 23 december 1936 svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäk- ring, utgörande en sammanslutning av 19 svenska olycksfallsförsäkrings- bolag med syfte att övertaga kollektiv krigsolycksfallsförsäkring för fartygs­ besättningar. I samband därmed uttalade representanter för riksförsäk- ringsanstalten och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen önskemålet att de privata olycksfallsförsäkringsbolagen icke blott skulle täcka de högre er­ sättningsbeloppen utan jämväl försäkring enligt 1916 års lag ifråga örn krigsrisken. Premierna härför fastställdes i samråd med lagförsäkrings­ givarna.

Även efter tillkomsten av lagen den 11 juni 1937 om krigsolycksfallsför­ säkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer har poolen efter över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

13

Av vad ovan anförts framgår sålunda, att ifrågavarande krigsrisk hittills i stort sett täckts genom de privata olycksfallsförsäkringsbolagens försorg och att denna anordning visat sig ändamålsenlig och praktisk. Allt talar för att det privata försäkringsväsendet är i stånd att även framdeles täcka uppståendte behov av krigsolycksfallsförsäkring å fartygshesättningar. Sven­ ska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring till­ låter sig därför framhålla vikten av, att den lagstiftning, som kan komma till stånd på grundval av rikskommissionens förslag, icke måtte beskära den hittillsvarande möjligheten för arbetsgivarna att hos de privata olycksfalls­ försäkringsbolagen täcka krigsrisker av ifrågavarande art.

Kommerskollegium har i nu ifrågavarande avseende anfört:

Vad angår lagutkastet i vad det avser tillerkännandet åt riksförsäkrings­ anstalten och de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen av rätt att ifråga om olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person i arbetet, meddela försäkring till högre belopp samt med ersättningar av annan art än eljest, tillstyrker kollegium i huvudsak förslaget i denna del. Kollegium anser sig med hänsyn till grun­ derna för rikskommissionens förslag härvid kunna utgå från, att förslaget icke i någon mån avser inskränkning i de privata olycksfallsförsäkringsbo­ lagens rätt att täcka krigsrisk för personal, varom här nämnts.

I likhet med ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö fin­ ner kollegium angeläget, att möjlighet beredes till statlig återförsäkring även av försäkring för ifrågavarande personal mot krigsrisk. Då yrkandet från samma håll på öppnande av möjlighet för de sociala olycksfallsförsäk­ ringsbolagen att på lämpligt sätt sinsemellan fördela risk, som nyss nämnts, torde få anses befogat ur de synpunkter, som föranlett framställningen, hemställer kollegium att även det nämnda yrkandet måtte vinna beaktande vid ärendets fortsatta beredning.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har i förevarande

Departements-

framställning till en början upptagit till behandling frågan örn statlig träns- cAe/en. portförsäkring mot krigsrisk.

Beträffande detta spörsmål har rikskommissionen erinrat därom, att de svenska statsmakterna redan kort efter världskrigets utbrott funno sig nöd­ sakade att för sjöfartens uppehållande föranstalta örn statlig försäkring mot de risker, för vilka fartyg och last genom kriget blevo utsatta, samt att det vore allmänt erkänt, att denna försäkringsverksamhet Hinde till utomordent­ lig nytta. Med utgångspunkt från dessa erfarenheter har rikskommissionen — ehuru de enskilda försäkringsbolagen numera vore väsentligt bättre rustade att möta stora risker än förut — föreslagit, att ett eventuellt förnyat statligt ingripande av sådan art som nyss nämnts hurde förberedas genom

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

lagstiftning i ämnet. Vad sålunda föreslagits har i de inkomna yttrandena vunnit allmän anslutning och torde vara välbetänkt.

Bestämmelser i nämnda hänseende lia av rikskommissionen intagits i 1 § av det förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m., för vilket jag redo­ gjort i det föregående. Beträffande den närmare utformningen av denna paragraf må framhållas, att den svenska staten under världskriget ej med­ delade annan transportförsäkring mot krigsrisk än sjöförsäkring. Obestrid­ ligen lärer också ett statligt ingripande på förevarande område alltjämt ha sin största betydelse beträffande sistnämnda försäkringsgren. I likhet med rikskommissionen anser jag dock lämpligt, att möjlighet till sådant ingri­ pande hålles öppen även i fråga örn annan transportförsäkring. I detta sammanhang bör jämväl uppmärksammas, att staten under världskriget endast meddelade direkt försäkring. Rikskommissionen Ilar emellertid an­ sett, att staten därjämte borde kunna åt svenskt försäkringsbolag eller sam­ manslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av transportförsäk­ ring, vilken i så fall av praktiska skäl borde kunna omfatta ej blott krigsrisk utan även civilrisk. Häremot torde ej vara något att erinra.

Såsom förut nämnts innehåller rikskommissionens framställning även förslag om vissa särskilda bestämmelser angående försäkring mot olycks­ fall i arbete till följd av krigsåtgärd. Behovet av sådana särskilda bestäm­ melser har, såsom rikskommissionen påpekat, i viss utsträckning redan be­ aktats genom lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å far­ tyg tjänstgörande personer. Motsvarande behov kan dock tänkas upp­ komma även i fråga om andra transportmedel än fartyg och nu nämnda lag kan jämväl i övrigt befinnas otillräcklig. Rikskommissionen har med hän­ syn härtill föreslagit, att möjlighet borde beredas att — utan någon be­ gränsning i lag -— vid en krissituation låta riksförsäkringsanstalten och de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen meddela försäkring för olycks­ fall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transport­ medel tjänstgörande person i arbetet, till högre ersättningsbelopp och med andra ersättningar än eljest, därvid de sociala olycksfallsförsäkringsbola­ gen skulle äga att med sina delägare sluta avtal om sådan försäkring att gälla för annan tid och träda i kraft vid annan tidpunkt än i fråga om and­ ra olycksfallsförsäkringar. Bestämmelser härom ha intagits i 2 § av före- nämnda lagförslag.

Rikskommissionens förslag torde även i nu förevarande del böra genom­ föras. Emellertid förordar jag, att i överensstämmelse med 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete och 7 § lagen om krigsförsäkring för om­ bord å fartyg tjänstgörande personer den möjlighet att meddela olycksfalls­ försäkring, som med förevarande lagstiftning avses, ej inskränkes till olycks­ fall i arbetet utan må gälla även olycksfall utom arbetet. Vad ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt kommerskollegium anfört i fråga om behovet av statlig återförsäkring av försäkringar, som de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen meddelat, torde även böra beaktas. Därvid lä­ rer emellertid riksförsäkringsanstalten böra jämställas med sådant bolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

15

Stadgande i nu förevarande avseende kan lämpligen införas såsom ett andra slycke i 2 § av förslaget.

Enligt rikskommissionens förslag skola de av rikskommissionen föreslag­ na bestämmelserna om statlig krigsförsäkring m. m. träda i tillämpning först efter förordnande av Konungen. Sådant förordnande må enligt 3 § under tid, då riksdagen är samlad, meddelas allenast med riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen enligt förslaget med­ dela dylikt förordnande för tiden till dess trettio dagar förflutit från det riks­ dagen sammanträtt. Meddelas sådant förordnande som nu sagts, äger Ko­ nungen enligt 4 § i förslaget tillika utfärda de närmare föreskrifter, som med anledning därav erfordras. Mot nu ifrågavarande bestämmelser har jag ej funnit anledning till erinran.

Av rikskommissionen har även framlagts utkast till vissa administrativa bestämmelser om meddelande av statlig krigsförsäkring. Det synes emel­ lertid icke erforderligt att upptaga detta utkast till närmare bedömande i förevarande sammanhang. Jag vill endast framhålla, att såsom rikskom­ missionen yttrat anledning torde saknas att i huvuddragen frångå den or­ ganisation av den statliga försäkringsverksamheten, som i vårt land tilläm­ pades under världskriget. I ekonomiskt hänseende må erinras, att sist­ nämnda verksamhet utföll med betydande vinst för statsverket.

Rikskommissionen har icke funnit anledning att för närvarande framlägga förslag till administrativa bestämmelser angående meddelande av olycksfalls­ försäkringar, som avses i 2 § av förenämnda lagförslag. I detta hänseende torde böra uppmärksammas, att Konungen i samband med förordnande, som åsyftas i nämnda lagrum, lärer böra föreskriva bland annat, att besvär över vederbörande försäkringsanstalts beslut i frågor, som med anledning av för­ ordnandet kunna uppkomma, skola prövas av försäkringsrådet.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet på grundval av rikskommissionens förslag upprättats förslag till lag om statlig krigsför­ säkring m. m.i>

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Knut von Horn.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om statlig krigsförsäkring m. m., har här uteslutits.

k

;

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 juni

1938.

Närvarande:

justitierådet A^fzelius, regeringsrådet A^schan, justitieråden F^orsberg,

S^andström.

Enligt lagrådet den 24 maj 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 13 maj 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av hovrättsassessorn G. Walin.

Lagrådet fann förslaget ej föranleda erinran i andra hänseenden än föl­ jande yttrande utvisar.

Med stadgandet i 1 § första stycket andra punkten lärer vara åsyftat att Kungl. Majit skall hava fria händer vid fastställande av villkor, som skola gälla för den statliga försäkringen. Sannolikt kommer emellertid även un­ der en sådan förutsättning försäkringsavtalslagen att i åtskilliga delar få vara normerande. Av hänsyn härtill och då bestämmelser rörande själva försäkringsavtalet i den mån detta är reglerat genom lag icke torde ingå under det i 4 § omförmälda bemyndigandet, synes den föreslagna avfattnin­ gen av nämnda punkt böra undergå någon jämkning, exempelvis så, att med avseende å denna försäkring äger, utan hinder av vad därom eljest efter lag gäller, Konungen utfärda de föreskrifter som prövas lämpliga.

Enligt förslagets ordalydelse kan förordnande, som avses i 2 § första stycket, meddelas utan någon begränsning i fråga om ersättnings maximi­ belopp eller art. Att åt ifrågavarande försäkringsinrättningar skulle kunna lämnas ett så obestämt bemyndigande till avvikelse från deras i lag nog­ grant fastställda verksamhet, kan näppeligen vara åsyftat, utan lärer på Kungl. Majit böra ankomma att i nämnda hänseenden lämna nödiga an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

19

art efter gottfinnande. Lydelsen av det till lagrådet remitterade förslaget torde emellertid giva erforderlig möjlighet att i förordnande, som i 2 § avses, eller i samband med meddelandet av tillämpningsföreskrifter enligt 4 § stadga de begränsningar, som finnas lämpliga.

Lagrådet har slutligen uttalat, att i olycksfallsförsäkringslagen borde inta­ gas en hänvisning till det undantag från samma lags bestämmelser, vilket föranledes av sådant förordnande, som kan komma att meddelas jämlikt 2 § i den föreslagna lagen. Ehuru redan av den föreslagna lagen med tydlighet torde framgå, att den skall upphäva däremot stridande stadganden i annan lag, har jag ej något att erinra mot att vad lagrådet sålunda hemställt beak­ tas. I enlighet härmed har jag låtit utarbeta förslag till lag angående änd­ ring av 35 § olycksfallsförsäkringslagen.»

Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till lag om statlig krigs­ försäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete måtte, jämlikt § 87 regerings­ formen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträd­ da hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.