Prop. 1939:10

('med förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete; given Stockholms slott den 3 november 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga här­ vid fogade förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycks­ fall i arbete.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 10.

1

2

Kungl. May.ts proposition nr 10.

Förslag

till

Lag

om statlig krigsförsäkring m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1

§■

Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhål­ landen må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas trans­ portförsäkring mot krigsrisk. Med avseende å sådan statlig försäkring skall lagen örn försäkringsavtal icke äga tillämpning.

Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som annan transportförsäkring.

2

§.

Under förhållanden, som angivas i 1 §, skola riksförsäkringsanstalten och bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, äga att, såframt Konungen därom förordnar, för olycksfall, som till följd av krigs- åtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person, meddela försäkring till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av annan art än eljest. Har sådant förordnande meddelats, må bolag, som nyss sagts, med delägare i bolaget sluta avtal om försäkring för olycksfall, varom här är fråga, att gälla för annan tid eller träda i kraft vid annan tidpunkt än i 29 § samma lag stadgas.

Efter förordnande av Konungen må staten under förhållanden, som angivas i 1 §, åt riksförsäkringsanstalten eller bolag, varom i första stycket förmäles, meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten eller sådant bolag med­ delat.

3 §.

Förordnande, som avses i 1 eller 2 §, må under tid, då riksdagen är sam­ lad, meddelas allenast med riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

3

icke är samlad, äger Konungen meddela dylikt förordnande för tiden till

dess trettio dagar förflutit från det riksdagen sammanträtt.

4

§.

Meddelas förordnande enligt vad i 3 § sägs, utfärdar Konungen tillika de

närmare föreskrifter, som med anledning därav erfordras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Förslag

till

Lag

angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om för­

säkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 35 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

35 §.

Arbetsgivare vare------------ delägares arbetare. Har försäkring------------ till efterrättelse. Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än 1 denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag, som i 4 § avses, dock att dels försäkringsinrättning, som nyss nämnts, må meddela försäkring enligt lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer samt försäkring, som avses med förordnande enligt 2 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m., dels ock riksförsäkringsanstalten må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta åt barn utom äktenskap och om livförsäkring i samband med egnahemslån samt meddela olycksfallsförsäkring för fiskare ävensom, med Konungens begivande, överta­ ga bestämmande och utgivande av ersättning, som på grund av olycksfall skall utgivas av annan än anstalten.

Vad i---------— samma värde. Har anstalten----------- livräntan övertagits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1937:349.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

5

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slett den

13 maj 1938.

N ärvarande:

Statsministern

Hansson,

statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finans­

departementen anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld,

fråga om lagstiftning angående statlig krigsförsäkring m. m.

Föredraganden anför:

»I skrivelse den 16 november 1937 har rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap anfört bland annat:

En av de första uppgifter, inför vilka de svenska statsmakterna vid världs­

krigets utbrott ställdes för tryggandet av folkförsörjningen och av närings­

livets fortgång, var att bereda möjligheter till försäkring av fartyg och far­

tygslaster under det genom kriget uppkomna osäkerhetstillståndet och de

därigenom oerhört ökade riskerna för sjöfarten. Redan i början av augusti

1914 tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för finans­

departementet sakkunniga för att skyndsamt utreda vad som från statens

sida lämpligen borde åtgöras för att bereda tillfredsställande försäkrings-

möjligheter för fartygs- och lastägare mot de särskilda risker, för vilka sjö­

farten var utsatt. Den av dessa sakkunniga verkställda utredningen gav vid

handen, att den enskilda försäkringsverksamheten måste anses otillräcklig

för beredande av erforderligt försäkringsskydd och att därför statens mel­

lankomst här var oundgänglig.

På grundval av de sakkunnigas förslag framlade Kungl. Maj:t proposi­

tion (nr 271) till 1914 års senare riksdag, vari begärdes riksdagens medgivan­

de till att staten, där det för främjande av den under förhandenvarande utri­

kespolitiska förhållanden väsentligt inskränkta sjöfartens återupptagande fun­

nes nödigt, finge iklädas ansvar för krigsrisk för fartyg och last i huvud­

saklig överensstämmelse med vissa föreslagna grunder. Härtill lämnade

riksdagen sitt bifall (riksdagens skrivelse nr 188) och med stöd av det så­

lunda erhållna bemyndigandet utfärdade Kungl. Maj:t den 17 augusti 1914

en förordning om statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara (nr

139). Samma dag tillsattes för den statliga krigsförsäkringens handhavande

en kommission (statens krigsförsäkringskonunission), vilken omedelbart

började sin verksamhet.

Den sålunda på ett mycket tidigt stadium av kriget igångsatta statliga för­

säkringsrörelsen fortsattes under de efterföljande krigsåren och utvecklades

till högst betydande mått. Att densamma lände sjöfarten och näringslivet i

övrigt till utomordentligt stor nytta torde få anses allmänt erkänt. Även

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ekonomiskt utföll krigsförsäkringskommissionens verksamhet för staten synnerligen gynnsamt. När den år 1919 upphörde, kunde den sålunda re­ dovisa ett överskott av cirka 41 miljoner kronor.

Ej blott i vårt land utan även i ett flertal andra länder visade det sig under världskriget nödvändigt, att staten trädde till för att stödja sjöfarten genom krigsförsäkring. Det statliga ingripandet antog för olika länder växlande former, beroende främst på den enskilda försäkringsverksamhe- tens beskaffenhet och stvrka samt riskernas omfattning.

Den omständigheten, att statsåtgärder på ovan berörda område omedel­ bart vid krigsutbrottet år 1914 visade sig påkallade, bar givit rikskommissio- nen anledning att överväga, huruvida skäl kunna anses föreligga att genom en redan i fredstid antagen författning förbereda och underlätta ett even­ tuellt behövligt statligt ingripande för att säkerställa att krigsförsäkring i erforderlig omfattning kan lämnas vid inträffande krissituation. Kommis­ sionen har därvid genom inhämtade upplysningar funnit, att i händelse av en kris det omedelbara behovet av statligt biträde vid ordnande av krigsför­ säkring numera icke är fullt lika trängande som vid världskrigets utbrott. Dels intaga de svenska bolag, som meddela sjö- och annan transportförsäk­ ring, i och för sig en starkare ställning. Dels har under senaste tid ett be- aktansvärt organisationsarbete ägt runi, vilket gjort, att härvarande för­ säkringsgivare numera få anses på ett belt annat sätt än tidigare rustade för mötande av handelns och sjöfartens behov av försäkringsskydd mot krigs­ risk.

Vid tiden för världskrigets utbrott ägde de svenska sjöförsäkringsbolagen ingen eller ringa kännedom om krigsförsäkring. Några förberedelser för ordnande av dylik försäkring hade icke gjorts, än mindre förefanns någon organisation, som vid behov kunde träda i funktion. På grund av försäk­ ringsbolagens under och efter världskriget vunna erfarenheter om den legi­ tima handelns och sjöfartens behov av krigsförsäkring och om sättet för bedrivande av sådan försäkring och särskilt på grund av vunnen insikt om önskvärdheten av att även med avseende på krigsrisker ernå så stor för- säkringsteknisk utjämning som möjligt liksom ock att ordna ett starkt åter- försäkringsskydd uppstod bland försäkringsgivarna tanken på bildande av en nordisk organisation för krigsförsäkring. Vid sammanträde i Göteborg den 21 oktober 1935 bildades som följd härav Nordisk Ivrigsförsäkrings- pool, vilken är avsedd att utgöra en fördelnings- och återförsäkringscentral för av nordiska transportförsäkringsgivare tecknade krigsrisker.

Denna nordiska krigsförsäkringspool sammansluter en svensk, en dansk, en norsk och en finsk krigspool, vilka var för sig innefatta samtliga för­ säkringsbolag, som i respektive länder bedriva sjö- och annan transportför­ säkring. De fyra nationella poolerna återförsäkra de av dem tillhörande försäkringsbolag tecknade krigsförsäkringarna hos de övriga poolerna samt hos utländska, huvudsakligen schweiziska återförsäkrare.

De i nordiska krigsförsäkringspoolen deltagande bolagens sammanlagda kapital och fonder torde för närvarande väsentligt överstiga 200 miljoner kronor. Läggas härtill de icke nordiska återförsäkrarnas kapital och fon­ der, torde man komma upp till en sammanlagd kapitalstyrka av omkring 450 miljoner kronor. Organisationens hela återförsäkringskapacitet kan genom poolen, såvitt ej särskilda omständigheter inträffa, vilka förhindra en samverkan, beräknas stå till de svenska försäkringsbolagens förfogande. Deras täckningsmöjligheter för kasko torde för nästkommande år komma att utgöra cirka 3 V2 miljoner kronor per köl eller möjligen mer, vartill kom­ mer viss supplementär täckning för uppträdande enstaka större belopp. . Krigsförsäkring å varor meddelas för närvarande icke av poolen. Avsik­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 10.

7

ten lär emellertid vara, att denna vid behov skall upptaga även dylik försäk­

ring. I sådan händelse förväntas poolens täckningsförmåga, förutom nyss

berörd supplementär återförsäkringstäckning, komma att ligga i närheten

av sammanlagt 9 å 10 miljoner kronor per köl.

Under den tid poolen varit i verksamhet uppgives den ha visat sig fungera

på synnerligen tillfredsställande sätt. Värdefulla erfarenheter och riktlin­

jer ha även vunnits för verksamhetens fortsatta bedrivande.

Ehuru sålunda poolen lär vara i stånd att täcka ganska betydande krigs­

risker, torde det icke vara rådligt att helt lita till dess förmåga i sådant av­

seende. Poolens täckningskapacitet är dock begränsad och ett statligt stöd

på förevarande område komme helt säkert förr eller senare, möjligen helt

kort efter inträdd kris, att bliva behövligt. Det må sålunda framhållas, att

under vissa förhållanden så betydande värdestegringar kunna förväntas in­

träda, att kraven på försäkringsskydd komma att röra sig örn belopp av den

storleksordning per köl, att den nordiska krigsförsäkringspoolens täcknings­

kapacitet åtminstone på större fartyg kommer att väsentligt överskridas.

Möjligt är också, att bestående återförsäkringsförbindelser i utlandet kunna

avklippas.

Försäkringsbolagen ha därför själva framhållit som önskvärt, att i god tid

förberedelser träffas för att ordna formerna för det supplementära^ försäk­

ringsskydd, vilket de enskilda försäkringsgivarna under vissa förhållanden

icke kunna lämna i full utsträckning. Detta borde enligt deras åsikt före­

trädesvis avse belastningsspetsar såväl beträffande krigsförsäkring som be­

träffande civil sjö- och annan transportförsäkring. Då det vore att förutse,

att vid krigstillfällen transporter måste företagas av den art, att ansvarighe­

ten för dessa icke lämpligen kunde övertagas av privata försäkringsgivare,

borde möjligheten för staten att direkt övertaga sådant ansvar ävenledes

förhand ordnas.

Rikskommissionen har med hänsyn till det anförda underställt Kungl.

Maj:t frågan om utfärdande av en lag, varigenom möjlighet bereddes att

snabbt ordna en statlig försäkringsverksamhet mot krigsrisk. Denna

för-

säkringsverksamhet borde enligt rikskommissionens åsikt icke begränsas till

sjöförsäkring i inskränkt mening. Den tidigare skarpa gränsen mellan sjö­

försäkring och annan transportförsäkring vore, anför rikskommissionen,

väg att utplånas. Viss landtransport stöde sålunda ofta i omedelbar

för­

bindelse med sjötransport. Enligt 59 § lagen örn försäkringsavtal inbegrepes

ock sådan landtransport under sjöförsäkring, därest försäkring av hela

transporten tecknades under ett. Lämpligt syntes vara, att möjlighet bereddes

för den statliga försäkringsverksamheten att omfatta jämväl annan land­

transport samt lufttransport.

I samband härmed har rikskommissionen underställt Kungl. Maj:ts pröv­

ning, huruvida icke Kungl. Maj:t jämväl borde beredas befogenhet att vid

behov utan dröjsmål tillerkänna riksförsäkringsanstalten och de s. k. sociala

olycksfallsförsäkringsbolagen rätt att meddela försäkring för olycksfall, som

till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänst­

görande person i arbetet, till högre belopp än eljest. Rikskommissionen erin­

rar, att genom lag den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer visserligen föreskrivits, att, där inom område och

under tid, som Konungen äger bestämma, ombord å svenskt fartyg tjänstgö­

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

rande person, som är försäkrad jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av sådant olycksfall, skall högre sjukpenning eller livränta ävensom kapitalbelopp än eljest utgå. Emellertid anser rikskommissionen sannolikt, att den förhöjning av ersättningarna vid olycksfall i arbetet ombord å svenskt fartyg, som 1937 års lag medgåve, kom- me att vid en svårare krissituation visa sig otillräcklig och att därför behov komme att uppstå att under särskilt riskfyllda förhållanden erhålla olycks­ fallsförsäkring för sjöfolk till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar av annan art än eljest kan ske. Starka skäl talade även för att utsträcka möjligheten att erhålla en sålunda vidgad olycksfallsförsäkring till att om­ fatta jämväl personer som tjänstgöra å annat transportmedel än fartyg.

Inom rikskommissionen har på grund av det anförda utarbetats förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m.

Enligt 1 § första stycket av förslaget må, såframt Konungen därom för­ ordnar, vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga för­ hållanden av staten meddelas transportförsäkring mot krigsrisk. Med avse­ ende å sådan försäkring skall enligt förslaget lagen om försäkringsavtal icke äga tillämpning. 1 andra stycket av samma paragraf stadgas, att under för­ hållanden, som nyss nämnts, må staten, såframt Konungen därom förordnar, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som annan trans­ portförsäkring.

I anslutning härtill har rikskommissionen anmärkt följande: Statlig återförsäkring meddelades icke under världskriget. Med hänsyn till de numera ändrade förhållandena på transportförsäkringens område tor­ de det emellertid vara lämpligt, att en blivande lag i ämnet uttryckligen medger möjlighet för det statliga krigsförsäkringsorganet att meddela åter­ försäkring. Det torde i själva verket vara att förvänta, att en eventuell stat­ lig försäkringsverksamhet på förevarande område kommer att få sin stöm­ sta betydelse som garanti för den privata försäkringsverksamheten och för beredande av supplementär täckning för de största och farligaste riskerna. Av praktiska skäl synes rätten för staten att meddela återförsäkring böra omfatta ej blott krigs- utan även civilrisk. Däremot finnes — vid det för­ hållandet att statens direkta försäkringsverksamhet kan antagas bliva av mera underordnad betydelse vid sidan av återförsäkringen — näppeligen något skäl för att låta staten direkt övertaga ansvar för civilrisk.

Enligt 2 § i förslaget må, såframt Konungen därom förordnar, under för­ hållanden, som förut angivits, riksförsäkringsanstalten ävensom bolag, som omförmäles i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete, för olycks­ fall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportme­ del tjänstgörande person i arbetet, meddela försäkring till högre ersätt­ ningsbelopp samt med ersättningar av annan art än eljest. Beträffande mo­ tiven till detta stadgande har rikskommissionen hänvisat till vad den förut anfört, med erinran att 35 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete fö­ reskriver, bland annat, att avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än i lagen stadgas ej må, bortsett från vissa sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

9

skilda undantag, avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag, som i 4 §

avses, d. v. s. sådant socialt olycksfallsförsäkringsbolag som förut nämnts.

I 29 § nyssnämnda lag föreskrives angående bolag, som i 4 § avses, att

försäkring skall avslutas för kalenderår samt ej träda i kraft förr än vid

början av kalenderåret näst efter det, under vilket försäkringen slutits, dock

att för den, som under löpande kalenderår bliver arbetsgivare, försäkring

må avslutas för återstoden av året. Då dessa bestämmelser synts på ett för

nu ifrågavarande ändamål olämpligt sätt begränsa olycksfallsförsäkrings-

bolagens handlingsfrihet, har rikskommissionen under 2 § tillika föreslagit,

att avtal med sådant bolag som nyss nämnts örn försäkring för olycksfall till

följd av krigsåtgärd må av arbetsgivare, som redan är delägare i bolaget,

kunna slutas att gälla för annan tid och att träda i kraft vid annan tidpunkt

än i 29 § samma lag stadgas.

Enligt 3 § i förslaget må förordnande, som i 1 och 2 §§ avses, under tid,

då riksdagen är samlad, av Konungen meddelas allenast med riksdagens

samtycke. Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen enligt

förslaget meddela dylikt förordnande för tiden till dess 30 dagar förflutit

från det riksdagen åter sammanträtt. Meddelas förordnande i enlighet med

vad nu sagts, äger Konungen enligt 4 § i förslaget utfärda de närmare före­

skrifter, som med anledning därav erfordras.

Beträffande den administrativa organisationen av den statliga försäk-

ringsverksamhet, varom nu nämnts, anför rikskommissionen, att den efter

att därutinnan lia samrått med sakkunniga på sjöförsäkringens område,

däribland även sådana, som ägde erfarenhet från krigsåren, kommit till den

uppfattningen, att anledning ej funnes att i huvuddragen frångå de for­

mer, som utbildades i vårt land under kriget och i stort sett visade sig ända­

målsenliga. Den första regleringen av statens krigsförsäkring skedde genom

förut omnämnda förordning den 17 augusti 1914 (nr 139) örn statens med­

delande av sjöförsäkring mot krigsfara. Denna undergick vissa förändrin­

gar genom förordningen den 28 september 1914 (nr 241) samt ersattes se­

nare genom förordningen den 9 juli 1915 (nr 272), vilken i sin ordning

kompletterades genom kungörelserna den 6 februari 1917 (nr 36) och den 1

juni samma år (nr 241). På grundval av dessa författningar har inom

rikskommissionen utarbetats ett utkast till kungörelse angående meddelan­

de av statlig krigsförsäkring m. m.

I 1 § av ifrågavarande utkast till kungörelse, som är avsedd att med er­

forderliga kompletteringar utfärdas, när fråga örn statlig krigsförsäkring

kan bliva aktuell, angives, att staten, när det prövas vara av väsentlig bety­

delse för tillförseln av förnödenheter eller eljest för vidmakthållande av

handel eller annan näring, meddelar sådan försäkring, varom förmäles i 1 §

i förslaget till lag örn statlig krigsförsäkring m. m. Frågor om försäkring,

som nu sagts, skola enligt 2 § i utkastet handläggas av en nämnd (statens

krigsförsäkringsnämnd), bestående av minst fem, högst åtta av Konungen

utsedda ledamöter. Konungen skall tillika av nämndens ledamöter för­

ordna en att vara ordförande och en att vara vice ordförande. Nämnden är

beslutför, när förutom ordföranden eller vice ordföranden minst två leda­

möter äro närvarande, dock att, när icke flera än nu sagts äro tillstädes,

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

samtliga närvarande skola vara om beslutet ense. Vid omröstning inom nämnden äger vid lika röstetal ordföranden eller i lians frånvaro vice ord­ föranden utslagsröst. Enligt 3 § bestämmas försäkringsvillkoren av nämn­ den, som jämväl har att till efterrättelse för redare, lastägare och andra ut­ färda de anvisningar angående försäkringsverksamheten, som finnas er­ forderliga. Över beslut av nämnden örn försäkringsvillkor eller örn avslag å ansökan örn försäkring må enligt 4 § klagan ej föras. Premiebelopp, som icke i stadgad ordning erlägges, får enligt 5 § uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag, därvid vad i restindrivningsförordningen den 13 november 1931 är stadgat skall lända till efterrättelse. I 6 § stadgas, att nämnden må återförsäkra hos nämnden tagna försäkringar.

I anslutning till berörda utkast till kungörelse har rikskommissionen an­ märkt, att utkastet skilde sig från de under kriget gällande författningarna framför allt däri, att det blott angåve organisationens huvuddrag med ute­ lämnande av många sådana detaljer, som intagits i de tidigare författnin­ garna. Vidare har rikskommissionen anfört följande:

Det framstod under kriget som en nödvändighet, att det statliga försäk- ringsorganet (statens krigsförsäkringskommission) ägde ganska stor frihet att reglera verksamheten. Flera bestämmelser i författningarna visade sig olämpliga och måste därför successivt ändras. I rikskommissionens nu ifrågavarande utkast ha på grund av dessa erfarenheter, t. ex. icke intagits några bestämmelser om försäkringsbara slag av transportmedel, maximaler, premiesatser eller försäkringsvillkor i övrigt. I samtliga nu nämnda hän­ seenden torde den nämnd, som enligt förslaget skall handlägga frågor om krigsförsäkring m. m. (statens krigsförsäkringsnämnd), böra äga att själv bestämma. Rikskommissionen vill dock framhålla, att den med ifråga­ varande kungörelseutkast blott avsett att framlägga ramen till en blivande författning i ämnet. När en sådan författning eventuellt framdeles kan be­ höva utfärdas, kan det möjligen befinnas lämpligt att i ena eller andra hän­ seendet däri införa bestämmelser, som nu icke kunna preciseras. Kom­ missionen vill sålunda bland annat understryka, att statlig krigsförsäkring måhända kan komma att anordnas under sådana förhållanden, att det kan befinnas skäligt att i större eller mindre omfattning medgiva överklagande av krigsförsäkringsnämndens beslut i sådana hänseenden, som anges i ut­ kastets 4

Vad härefter angår den ändring av eljest gällande bestämmelser om olycksfallsförsäkring, som av rikskommissionen föreslagits, har kommis­ sionen uttalat, att den icke ansett erforderligt att i nu ifrågavarande sam­ manhang utarbeta något förslag till administrativ författning.

över rikskommissionens skrivelse ha infordrade utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium och försäkringsinspektionen, varjämte sjöassuradörernas förening, som bereus tillfälle att yttra sig, in­ kommit med utlåtande. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från Stockholms handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Gävle, Skånes handelskammare, Östergötlands och Södermanlands han­ delskammare, Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening u. p. a., Stockholms rederiförening, ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt svenska olycksfallsförsäk- ringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring.

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

11

Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att den icke funnit anledning till er­

inran mot rikskommissionens förslag. Kommerskollegium har tillstyrkt,

att åtgärder måtte vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med rikskom­

missionens förslag samt med beaktande av vissa i det följande angivna syn­

punkter, som kollegium framhållit. Försäkringsinspektionen anför, att un­

der förarbetena till förslaget, därvid viss samverkan med inspektionen ägt

rum, hänsyn tagits till från inspektionens sida framställda önskemål samt

att, då inspektionen icke hade något att erinra i ärendet, inspektionen, som

funné framställningen välbetänkt, tillstyrkte bifall till densamma.

Sjöassuradörernas förening har anfört följande:

Behov av statligt stöd på förevarande område kan givetvis framträda,

därest under krigstider sådana värdestegringar eller för handeln och sjö­

farten farliga riskmoment uppstå, att den på privat initiativ och grund

uppbyggda krigsförsäkringsorganisationen befinnes vara otillräcklig för

tryggandet i vad på den ankommer av handelsutbytet med utlandet och

handelsflottans vidmakthållande i tjänst.

Mot bakgrunden härav, och då förberedelser för att möjliggöra en dylik

stödåtgärd från statens sida måste anses utgöra ett för hela landet gagneligt

intresse, har yöassuradörernas förening intet att erinra mot rikskommis­

sionens förslag.

De av kommerskollegium hörda handelskamrarna samt Sveriges allmän­

na sjöfartsförening, Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening

ha samtliga tillstyrkt eller lämnat rikskommissionens förslag utan erinran.

Sveriges segelfartygsförening bär anfört:

En statlig krigsförsäkring torde under krigstid vara av behovet, men i

så fall böra försäkringsvillkoren fastställas samtidigt med föreslagen lag­

stiftning.

Av rikskommissionens förslag framgår ej hur krigsförsäkringen skall

organiseras. Enligt utkast till kungörelse skulle försäkringsvillkoren be­

stämmas av en nämnd, som utfärdar anvisningar, vilka redare och last­

ägare ha att ställa sig till efterrättelse och varöver klagan ej må föras.

Det är möjligt att bestämmelser för en försäkring i krigstid icke kunna på

förhand eller i lag bestämmas utan få regleras efter lörhandenvaranJe om­

ständigheter, men att helt överlåta bestämmanderätten åt en kommitté på

några personer kan medföra för sjöfarten och lastägarna omständigheter,

som icke nu kunna överskådas, varför föreningen icke kan tillstyrka kommis­

sionens förslag i den form det nu föreligger.

Kommerskollegium har i det hänseende, som beröres av segelfartygs-

föreningen, yttrat:

Vad angår frågan om statlig transportförsäkring mot krigsrisk samt

återförsäkring av såväl dylik försäkring som annan transportförsäkring har

kollegium icke annan saklig erinran att framställa, än att kollegium, i an­

slutning till vad Sveriges segelfartygsförening anfört, finner föreskriften i

4 § utkastet till kungörelse därom att klagan ej må föras över beslut av

nämnden örn försäkringsvillkor eller örn avslag å ansökan örn försäkring

knappast överensstämma med vad som kan anses skäligt och billigt. Att en

sådan uppfattning icke heller är för rikskommissionen alldeles främman­

de framgår uttryckligen därav, att rikskommissionen i samband med fram­

hållande av att med kungörelseutkastet blott vore avsett att framlägga ra­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

men till en blivande författning i ämnet, förmält sig vilja understryka, att statlig krigsförsäkring måhända kunde komma att anordnas under sådana förhållanden, att det kunde befinnas skäligt att i större eller mindre omfatt­ ning medgiva överklagande av krigsförsäkringsnämndens beslut i sådana hänseenden, som angåves i nämnda paragraf. Det vill synas kollegium, som om besvärsvägen i allt fall borde stå öppen rörande så viktiga ärendes­ grupper som angående avslag å ansökan om försäkring ävensom ifråga om mera betydelsefulla försäkringsvillkor. Kollegium anser emellertid med hänsyn till den ställning, rikskommissionen enligt vad nyss nämnts intagit, att tillräcklig anledning icke föreligger för kollegium att i förevarande sam­ manhang närmare ingå på denna fråga.

I fråga örn 2 § i förslaget till lag om statlig krigsförsäkring m. m. har ömsesidiga olycksfallsförsåkringsbolaget Land och Sjö anfört:

Beträffande de försäkringsinrättningar, som omförmälas i 4 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete, innehåller förslaget i 2 § en bestäm­ melse om att vid krigsrisk för personal å fartyg eller annat transportmedel försäkring må meddelas till högre ersättningsbelopp eller med ersättningar av annan art än enligt olycksfallsförsäkringslagen. Genom denna bestäm­ melse ävensom genom bestämmelserna i lagen örn krigsförsäkring för om­ bord å fartyg tjänstgörande personer den 11 juni 1937 kan tydligen den risk, för vilken ifrågavarande försäkringsinrättningar äro skyldiga att ansvara, komma att ökas högst väsentligt, och betydande svårigheter kunna för dem uppstå för erhållande av erforderlig återförsäkring. Det kan därför, så mycket hellre som dylik inrättning är skyldig övertaga hela försäkringen för en var delägare, även örn densamma omfattar krigsrisken, med skäl ifråga­ sättas, huruvida icke staten även borde vara skyldig att, liksom ifråga örn sjöförsäkringsbolagen, bereda dessa inrättningar möjlighet till återförsäk­ ring av krigsrisken. Till underlättande av svårigheterna torde därjämte böra lämnas möjlighet för inrättningarna att på lämpligt sätt sinsemellan fördela krigsrisken, vilken möjlighet enligt olycksfallsförsäkringslagen för närvarande icke är för handen.

Svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring har, efter erinran om förhållandena under världskriget, anfört, bland annat:

Under senare hälften av år 1936 gjorde det spanska inbördeskriget frågan om ^^olycksfallsförsäkring för fartygsbesättningar ånyo aktuell. Avtal träffades nämligen mellan Sveriges redareförening och vederbörande sjö- folksorganisationer i slutet av december nämnda år om särskilda krigstill- lägg utöver de ersättningar, som tillkomma sjöfolket på grund av 1916 års olycksfallsförsäkringslag. I anslutning härtill bildades den 23 december 1936 svenska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäk- ring, utgörande en sammanslutning av 19 svenska olycksfallsförsäkrings- bolag med syfte att övertaga kollektiv krigsolycksfallsförsäkring för fartygs­ besättningar. I samband därmed uttalade representanter för riksförsäk- ringsanstalten och de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen önskemålet att de privata olycksfallsförsäkringsbolagen icke blott skulle täcka de högre er­ sättningsbeloppen utan jämväl försäkring enligt 1916 års lag ifråga örn krigsrisken. Premierna härför fastställdes i samråd med lagförsäkrings­ givarna.

Även efter tillkomsten av lagen den 11 juni 1937 om krigsolycksfallsför­ säkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer har poolen efter över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

13

Av vad ovan anförts framgår sålunda, att ifrågavarande krigsrisk hittills i stort sett täckts genom de privata olycksfallsförsäkringsbolagens försorg och att denna anordning visat sig ändamålsenlig och praktisk. Allt talar för att det privata försäkringsväsendet är i stånd att även framdeles täcka uppståendte behov av krigsolycksfallsförsäkring å fartygshesättningar. Sven­ ska olycksfallsförsäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring till­ låter sig därför framhålla vikten av, att den lagstiftning, som kan komma till stånd på grundval av rikskommissionens förslag, icke måtte beskära den hittillsvarande möjligheten för arbetsgivarna att hos de privata olycksfalls­ försäkringsbolagen täcka krigsrisker av ifrågavarande art.

Kommerskollegium har i nu ifrågavarande avseende anfört:

Vad angår lagutkastet i vad det avser tillerkännandet åt riksförsäkrings­ anstalten och de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen av rätt att ifråga om olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person i arbetet, meddela försäkring till högre belopp samt med ersättningar av annan art än eljest, tillstyrker kollegium i huvudsak förslaget i denna del. Kollegium anser sig med hänsyn till grun­ derna för rikskommissionens förslag härvid kunna utgå från, att förslaget icke i någon mån avser inskränkning i de privata olycksfallsförsäkringsbo­ lagens rätt att täcka krigsrisk för personal, varom här nämnts.

I likhet med ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö fin­ ner kollegium angeläget, att möjlighet beredes till statlig återförsäkring även av försäkring för ifrågavarande personal mot krigsrisk. Då yrkandet från samma håll på öppnande av möjlighet för de sociala olycksfallsförsäk­ ringsbolagen att på lämpligt sätt sinsemellan fördela risk, som nyss nämnts, torde få anses befogat ur de synpunkter, som föranlett framställningen, hemställer kollegium att även det nämnda yrkandet måtte vinna beaktande vid ärendets fortsatta beredning.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har i förevarande

Departements-

framställning till en början upptagit till behandling frågan örn statlig träns- cAe/en. portförsäkring mot krigsrisk.

Beträffande detta spörsmål har rikskommissionen erinrat därom, att de svenska statsmakterna redan kort efter världskrigets utbrott funno sig nöd­ sakade att för sjöfartens uppehållande föranstalta örn statlig försäkring mot de risker, för vilka fartyg och last genom kriget blevo utsatta, samt att det vore allmänt erkänt, att denna försäkringsverksamhet Hinde till utomordent­ lig nytta. Med utgångspunkt från dessa erfarenheter har rikskommissionen — ehuru de enskilda försäkringsbolagen numera vore väsentligt bättre rustade att möta stora risker än förut — föreslagit, att ett eventuellt förnyat statligt ingripande av sådan art som nyss nämnts hurde förberedas genom

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

lagstiftning i ämnet. Vad sålunda föreslagits har i de inkomna yttrandena vunnit allmän anslutning och torde vara välbetänkt.

Bestämmelser i nämnda hänseende lia av rikskommissionen intagits i 1 § av det förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m., för vilket jag redo­ gjort i det föregående. Beträffande den närmare utformningen av denna paragraf må framhållas, att den svenska staten under världskriget ej med­ delade annan transportförsäkring mot krigsrisk än sjöförsäkring. Obestrid­ ligen lärer också ett statligt ingripande på förevarande område alltjämt ha sin största betydelse beträffande sistnämnda försäkringsgren. I likhet med rikskommissionen anser jag dock lämpligt, att möjlighet till sådant ingri­ pande hålles öppen även i fråga örn annan transportförsäkring. I detta sammanhang bör jämväl uppmärksammas, att staten under världskriget endast meddelade direkt försäkring. Rikskommissionen Ilar emellertid an­ sett, att staten därjämte borde kunna åt svenskt försäkringsbolag eller sam­ manslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av transportförsäk­ ring, vilken i så fall av praktiska skäl borde kunna omfatta ej blott krigsrisk utan även civilrisk. Häremot torde ej vara något att erinra.

Såsom förut nämnts innehåller rikskommissionens framställning även förslag om vissa särskilda bestämmelser angående försäkring mot olycks­ fall i arbete till följd av krigsåtgärd. Behovet av sådana särskilda bestäm­ melser har, såsom rikskommissionen påpekat, i viss utsträckning redan be­ aktats genom lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å far­ tyg tjänstgörande personer. Motsvarande behov kan dock tänkas upp­ komma även i fråga om andra transportmedel än fartyg och nu nämnda lag kan jämväl i övrigt befinnas otillräcklig. Rikskommissionen har med hän­ syn härtill föreslagit, att möjlighet borde beredas att — utan någon be­ gränsning i lag -— vid en krissituation låta riksförsäkringsanstalten och de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen meddela försäkring för olycks­ fall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transport­ medel tjänstgörande person i arbetet, till högre ersättningsbelopp och med andra ersättningar än eljest, därvid de sociala olycksfallsförsäkringsbola­ gen skulle äga att med sina delägare sluta avtal om sådan försäkring att gälla för annan tid och träda i kraft vid annan tidpunkt än i fråga om and­ ra olycksfallsförsäkringar. Bestämmelser härom ha intagits i 2 § av före- nämnda lagförslag.

Rikskommissionens förslag torde även i nu förevarande del böra genom­ föras. Emellertid förordar jag, att i överensstämmelse med 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete och 7 § lagen om krigsförsäkring för om­ bord å fartyg tjänstgörande personer den möjlighet att meddela olycksfalls­ försäkring, som med förevarande lagstiftning avses, ej inskränkes till olycks­ fall i arbetet utan må gälla även olycksfall utom arbetet. Vad ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö samt kommerskollegium anfört i fråga om behovet av statlig återförsäkring av försäkringar, som de sociala olycksfallsförsäkringsbolagen meddelat, torde även böra beaktas. Därvid lä­ rer emellertid riksförsäkringsanstalten böra jämställas med sådant bolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

15

Stadgande i nu förevarande avseende kan lämpligen införas såsom ett andra slycke i 2 § av förslaget.

Enligt rikskommissionens förslag skola de av rikskommissionen föreslag­ na bestämmelserna om statlig krigsförsäkring m. m. träda i tillämpning först efter förordnande av Konungen. Sådant förordnande må enligt 3 § under tid, då riksdagen är samlad, meddelas allenast med riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen enligt förslaget med­ dela dylikt förordnande för tiden till dess trettio dagar förflutit från det riks­ dagen sammanträtt. Meddelas sådant förordnande som nu sagts, äger Ko­ nungen enligt 4 § i förslaget tillika utfärda de närmare föreskrifter, som med anledning därav erfordras. Mot nu ifrågavarande bestämmelser har jag ej funnit anledning till erinran.

Av rikskommissionen har även framlagts utkast till vissa administrativa bestämmelser om meddelande av statlig krigsförsäkring. Det synes emel­ lertid icke erforderligt att upptaga detta utkast till närmare bedömande i förevarande sammanhang. Jag vill endast framhålla, att såsom rikskom­ missionen yttrat anledning torde saknas att i huvuddragen frångå den or­ ganisation av den statliga försäkringsverksamheten, som i vårt land tilläm­ pades under världskriget. I ekonomiskt hänseende må erinras, att sist­ nämnda verksamhet utföll med betydande vinst för statsverket.

Rikskommissionen har icke funnit anledning att för närvarande framlägga förslag till administrativa bestämmelser angående meddelande av olycksfalls­ försäkringar, som avses i 2 § av förenämnda lagförslag. I detta hänseende torde böra uppmärksammas, att Konungen i samband med förordnande, som åsyftas i nämnda lagrum, lärer böra föreskriva bland annat, att besvär över vederbörande försäkringsanstalts beslut i frågor, som med anledning av för­ ordnandet kunna uppkomma, skola prövas av försäkringsrådet.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet på grundval av rikskommissionens förslag upprättats förslag till lag om statlig krigsför­ säkring m. m.i>

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Knut von Horn.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om statlig krigsförsäkring m. m., har här uteslutits.

k

;

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 juni

1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius, regeringsrådet Aschan, justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 24 maj 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 13 maj 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om statlig krigsförsäkring m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av hovrättsassessorn G. Walin.

Lagrådet fann förslaget ej föranleda erinran i andra hänseenden än föl­ jande yttrande utvisar.

Med stadgandet i 1 § första stycket andra punkten lärer vara åsyftat att Kungl. Majit skall hava fria händer vid fastställande av villkor, som skola gälla för den statliga försäkringen. Sannolikt kommer emellertid även un­ der en sådan förutsättning försäkringsavtalslagen att i åtskilliga delar få vara normerande. Av hänsyn härtill och då bestämmelser rörande själva försäkringsavtalet i den mån detta är reglerat genom lag icke torde ingå under det i 4 § omförmälda bemyndigandet, synes den föreslagna avfattnin­ gen av nämnda punkt böra undergå någon jämkning, exempelvis så, att med avseende å denna försäkring äger, utan hinder av vad därom eljest efter lag gäller, Konungen utfärda de föreskrifter som prövas lämpliga.

Enligt förslagets ordalydelse kan förordnande, som avses i 2 § första stycket, meddelas utan någon begränsning i fråga om ersättnings maximi­ belopp eller art. Att åt ifrågavarande försäkringsinrättningar skulle kunna lämnas ett så obestämt bemyndigande till avvikelse från deras i lag nog­ grant fastställda verksamhet, kan näppeligen vara åsyftat, utan lärer på Kungl. Majit böra ankomma att i nämnda hänseenden lämna nödiga an-

Kungl. May.ts proposition nr

10.

17

visningar. Till utmärkande härav torde efter orden »så framt Konungen

därom förordnar» böra fogas ett tillägg, förslagsvis »och i enlighet med de

föreskrifter som därvid meddelas».

Enligt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete må avtal om annan

försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp än i denna lag stad­

gas i allmänhet ej avslutas av riksförsäkringsanstalten eller bolag som i 4 §

samma lag avses. Undantag gäller dock bland annat för försäkring enligt

lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer. I

överensstämmelse härmed torde i olycksfallsförsäkringslagen böra intagas

en hänvisning till det undantag från samma lags bestämmelser, vilket för-

anledes av att Kungl. Maj:t meddelar förordnande jämlikt 2 § i den bli­

vande lagen om statlig krigsförsäkring m. m.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 10.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

november 1938.

Närvarande:

Statsministern

Hansson,

statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansde­

partementen anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, lag­

rådets den 15 juni 1938 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 13 maj

1938 remitterade förslaget till lag örn statlig krigsförsäkring m. m.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:

»Vad först angår stadgandet i 1 § första stycket andra punkten i förslaget,

att med avseende å den statliga krigsförsäkringen lagen om försäkringsavtal

icke skulle äga tillämpning, har lagrådet föreslagit sådan jämkning av nämn­

da punkt, att Kungl. Maj:t skulle förklaras äga att nied avseende å ifråga­

varande försäkring, utan hinder av vad därom eljest efter lag gällde, utfärda

de föreskrifter, som prövades lämpliga. Ur praktiska synpunkter torde det

emellertid vara att förorda att, på sätt följer av det till lagrådet remitterade

förslaget, försäkringsavtalslagens tillämpning beträffande förevarande slag

av försäkringar blir beroende på stadgande i försäkringsavtalen. Mot den av

lagrådet ifrågasatta formuleringen kan därjämte anmärkas, att den avstänger

det statliga organ, som komme att handha försäkring som nyss nämnts, från

möjligheten att — utan föregående beslut av Kungl. Maj :t -— vid fastställan­

de av normerna för försäkringsavtal göra de avvikelser från lagen örn för­

säkringsavtal, som kunna finnas erforderliga. Detta torde vara mindre

lämpligt.

I fråga om 2 § första stycket i förslaget har lagrådet fäst uppmärksamheten

vid att förordnande, som där avses, örn avsteg från gällande bestämmelser

angående försäkring för olycksfall i arbete enligt förslaget kunde meddelas

utan någon begränsning i fråga om utgående ersättningars maximibelopp

eller art. Enligt lagrådets hemställan borde det i lagrummet angivas, att för­

säkring, varom fråga vore, skulle meddelas i enlighet med de föreskrifter,

som i samband med förordnandet utfärdades.

Det lärer vara riktigt, att de försäkringsinrättningar, som kunna komma

att handha nu ifrågavarande försäkringsverksamhet, ej böra erhålla fria hän­

der att vid försäkringsavtals ingående bestämma ersättningarnas belopp eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

19

art efter gottfinnande. Lydelsen av det till lagrådet remitterade förslaget torde emellertid giva erforderlig möjlighet att i förordnande, som i 2 § avses, eller i samband med meddelandet av tillämpningsföreskrifter enligt 4 § stadga de begränsningar, som finnas lämpliga.

Lagrådet har slutligen uttalat, att i olycksfallsförsäkringslagen borde inta­ gas en hänvisning till det undantag från samma lags bestämmelser, vilket föranledes av sådant förordnande, som kan komma att meddelas jämlikt 2 § i den föreslagna lagen. Ehuru redan av den föreslagna lagen med tydlighet torde framgå, att den skall upphäva däremot stridande stadganden i annan lag, har jag ej något att erinra mot att vad lagrådet sålunda hemställt beak­ tas. I enlighet härmed har jag låtit utarbeta förslag till lag angående änd­ ring av 35 § olycksfallsförsäkringslagen.»

Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till lag om statlig krigs­ försäkring m. m. och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete måtte, jämlikt § 87 regerings­ formen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträd­ da hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.