Prop. 1939:81
('angående med\xad givande av extra statsbidrag åt stiftelsen Godtemplarordens vårdhem för alkoholister till bestridande av vissa kostnader i samband med anordnande av en alkoholistanstalt å kr ono eg end omen Dagöholm',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
1
Nr 81.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående med
givande av extra statsbidrag åt stiftelsen Godtemplarordens vårdhem för alkoholister till bestridande av vissa kostnader i samband med anordnande av en alkoholistanstalt å kr ono eg end omen Dagöholm; given Stockholms slott den 10 februari 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements chefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats rådet ä Stockholms slott den 10 februari 1939.
Närvarande: Statsministern
Hansson,
ministern för utrikes ärendena
Sandler,
statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Forslund, Ekiksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdeparte menten anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund:
Gällande bestämmelser rörande statsbidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter äro intagna i en den 27 maj 1932 (nr 217) utfärdad kun görelse, vari bland annat stadgas följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 81.
3il8 39
2
Statsbidrag må tilldelas landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan
för anordnande av erkänd alkoholistanstalt. Statsbidragets sammanlagda
belopp, däri jämväl inbegripet bidrag till kostnad för reparationer, för
bättringar eller dylikt, som för anstalten tidigare kan hava beviljats, må uppgå
till högst 2,000 kronor för vårdplats, när fråga är om nybyggnad, och i annat
fall till högst 1,500 kronor för vårdplats. Statsbidrag må icke överstiga vad
från annat håll tillskjutes, såframt ej särskilda skäl därtill föranleda.
Ansökning om statsbidrag skall ställas till Kungl. Hajd. Ansökningen
skall bland annat innehålla förbindelse att återbära statsbidraget, i fall
anstalten skulle komma att användas för annat ändamål, nedläggas eller
avyttras.
Landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan, som önskar att för
anordnande av erkänd alkoholistanstalt erhålla upplåtelse av kronan tillhörig
jord, har att därom göra framställning hos Kungl. Majit.
Statbidrag gäldas från ett under femte huvudtiteln uppfört reservations
anslag till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.
I en till Kungl. Majit ingiven, den 2 maj 1938 dagtecknad skrivelse har
stiftelsen Godtemplarordens vårdhem för alkoholister gjort framställning örn
statsbidrag för anordnande av en erkänd alkoholistanstalt. I skrivelsen har
stiftelsen anfört i huvudsak följande.
Godtemplarorden hade beslutat att praktiskt söka medverka i nykterhets
arbetet genom inrättandet av en alkoholistanstalt, avsedd för manliga alkohol
missbrukare, som icke vore socialt förkomna, främst personer i åldrarna
under 30 år. En av Godtemplarorden tillsatt kommitté hade efter samråd
med socialstyrelsen utarbetat förslag till anordnande av en dylik anstalt.
För anordnandet hade bildats en särskild stiftelse, benämnd stiftelsen
Godtemplarordens vårdhem för alkoholister.
Anstalten vore avsedd att anordnas å kronoegendomen 2 3/io mantal Dagö
holm nr 5 i Lerbo socken av Södermanlands län, vilken egendom befunnits
vara för ändamålet synnerligen lämplig. Egendomen vore av domänstyrelsen
utarrenderad till enskild person, men arrendetiden utlöpte den 14 mars
1939 och det kunde antagas, att arrendekontraktet icke bomme att förnyas.
Stiftelsen förutsatte, att egendomen komme att upplåtas till erkänd alko
holistanstalt utan att stiftelsen belastades med annan ersättning till arren
datorn än den, som svarade mot värdet av vid övertagandet verkställd höst
sådd. Den ersättning för förbättringsarbeten å egendomen, som arrendatorn
kunde äga rätt till, syntes böra utbetalas av kronan såsom jordägare.
Till egendomen hörde 130 hektar skogsmark, som icke inginge i det ifråga
varande arrendet. Med hänsyn till den blivande anstaltens verksamhet an-
såge stiftelsen, att det skulle vara till betydande fördel, örn jämväl skogen
kunde upplåtas. För de intagnas sysselsättning vintertid vore nämligen
tillgång till skogsarbete en nödvändig förutsättning. Skulle skogsmarken
icke kunna upplåtas till anstalten, förutsatte stiftelsen, att med domän
styrelsen kunde träffas överenskommelse örn att allt arbete a skogen för-
behölles anstalten samt att av skogens avkastning vedbränsle och gagnvirke
tilldelades anstalten.
Den nuvarande bebyggelsen å egendomen motsvarade icke anstaltens be
hov. Förslag till uppförande av ny anstaltsbyggnad hade därför upprättats.
Enligt detta förslag skulle anstaltsbyggnaden erhålla 40 vårdplatser.
Kungl. Majlis proposition nr 81.
3
Det vore vidare stiftelsens avsikt att snarast möjligt förbättra de nuvarande ekonomibyggnaderna oell arbetarbostäderna å egendomen. Genom ombyggnad av arbetarbostäderna beräknades framdeles ytterligare 10—20 vårdplatser kunna inrättas.
Kostnaderna för anordnandet av anstalten hade beräknats till 150,000 kronor, därav 80,000 kronor för nybyggnaden, 10,000 kronor för omedelbart erforderliga ändrings- och ombyggnadsarbeten, 45,000 kronor för jordbruks- inventarier och 15,000 kronor för anstaltsinventarier.
Stiftelsen beräknade, att av anordningskostnaderna 30,000 kronor skulle täckas genom lån ur tillgängliga fonder, 40,000 kronor genom lån, som stif telsen för ändamålet skulle upptaga, samt 80,000 kronor genom statsbidrag motsvarande 2,000 kronor för varje vårdplats.
Av beräkningarna framginge, att stiftelsen icke kunde för anstaltens an ordnande tillskjuta lika stort belopp, som det ifrågasatta statsbidraget. Då emellertid den planerade anstalten skulle fylla ett av alkoholistvårdens mest trängande behov, vågade stiftelsen antaga, att sådana särskilda skäl finge anses föreligga, att det beräknade statsbidraget kunde utan inskränk ning beviljas.
Under åberopande av det anförda har stiftelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte dels fastställa stiftelsens skrivelse bifogat förslag till stadgar för stiftelsen, dels medgiva, att ifrågavarande kronoegendom med därtill hörande skogsmark finge upplåtas åt stiftelsen från och med den 14 mars 1939 för anordnande å egendomen av en erkänd alkoholistanstalt, förslagsvis kallad Dagöholm, dels bevilja stiftelsen ett statsbidrag av 80,000 kronor för uppförande i enlighet med bifogade ritningar av en dylik anstalt med 40 vårdplatser.
I ett den 10 maj 1938 avgivet utlåtande har byggnadsstyrelsen förklarat, att styrelsen icke har något att erinra mot ritningarna eller mot de beräk nade kostnaderna för nybyggnaden.
Socialstyrelsen, som yttrat sig i ämnet den 21 maj 1938, framhåller, att till alkoholistanstalterna numera hänvisades så stort antal yngre alkoholister, att en specialanstalt för dessa vore av behovet påkallad och kunde påräkna en betydande beläggning. Tillkomsten av en dylik anstalt vore ägnad att främja en mera ändamålsenlig uppdelning av alkoholistanstalternas klientel och att i icke ringa mån öka anstaltssystemets differentieringsmöjligheter.
Socialst3rrelsen förklarar vidare, att styrelsen, som inspekterat den omför- mälda kronoegendomen, funne densamma väl lämpad för det avsedda ända målet. Styrelsen har därför till alla delar tillstyrkt stiftelsens framställning.
I ärendet har vidare domänstyrelsen den 12 augusti 1938 avgivit utlåtande. Styrelsen anför däri bland annat följande.
Styrelsen ville icke motsätta sig att den under arrende intill den 14 mars 1939 till arrendatorn Emil Johansson, vilken numera avlidit, upplåtna krono egendomen Dagöholm nr 5 från sagda tidpunkt upplätes till ifrågavarande stiftelse, så länge den planerade alkoholistanstalten därstädes av stiftelsen upprätthölles. Styrelsen ansåge emellertid, att till egendomen hörande skogsmark, vilken vore undantagen från gällande arrendeupplåtelse, fort farande helt borde bibehållas under domänstyrelsen. Det syntes nämligen styrelsen ur förvaltningssynpunkt icke vara rationellt, att två särskilda för valtningsorgan anlitades för skötseln av denna skog. Hinder borde icke
Kungl, Majus 'proposition nr 81.
möta mot att sådana anordningar vidtoges, att anstalten bereddes för skötseln av jordbruket å egendomen erforderlig husbehovsutsyning från skogsmarken. Jämväl syntes det vara möjligt att tillmötesgå stiftelsens hemställan örn att anstaltens klientel i första hand erbjödes de arbeten, som erfordrades för skogens behöriga skötsel.
Vid en eventuell upplåtelse till stiftelsen av egendomen förutsatte sty relsen att — i likhet med vad som för dylika fall plägade tillämpas — utan kostnad för domänfonden reglering skedde av samtliga de rättigheter och skyldigheter, kronan ägde gentemot vederbörande arrendator.
I förevarande fall syntes arrendatorn i samband med frånträdandet av arrendet för egendomen böra beredas ersättning i enlighet med i ärendet företedda värderingsintyg för överlåtelse av honom enskilt tillhöriga bygg nader och anläggningar med 6,150 kronor samt för en elektrisk anläggning med 6,900 kronor. Vidare ägde givetvis arrendatorn — såsom av stiftelsen antytts — i enlighet med gällande kontraktsbestämmelser uppbära ersätt ning för höstsådd, trädesbruk och höstplöjning, som av arrendatorn verk ställts å egendomen året före egendomens avträdande, vilket ersättnings belopp syntes belöpa sig å omkring 3,600 kronor. A andra sidan hade arrendatorn, att enligt gällande kontraktsbestämmelser till kronan erlägga det vid laga syn uppskattade värdet av å egendomen vid avträdet förefint liga brister å egendomen.
I skrivelsen den 6 oktober 1938 har stiftelsen, med anledning av vad domänstyrelsen i sitt utlåtande anfört, förklarat, att stiftelsen tidigare an tagit, att kostnaden för en reglering av rättsförhållandet mellan kronan och vederbörande arrendator skulle kunna bestridas från domänfonden. För den händelse detta av principiella skäl icke skulle låta sig göra, hemställer stiftelsen, att åtgärder måtte vidtagas för täckande av ifrågavarande kost nader i annan ordning utan att stiftelsen därmed belastades. Stiftelsen kunde nämligen icke ikläda sig längre gående ekonomiska förpliktelser än dem, som avgivits i stiftelsens första framställning.
Stiftelsen har vidare meddelat, att stärbhuset efter den avlidne arrenda torn i en den 9 september 1938 dagtecknad skrift hos stiftelsen anmält ytter ligare ersättningsanspråk å tillhopa 8,450 kronor för åtskilliga anläggningar.
Den 4 november 1938 har härefter domänstyrelsen avgivit förnyat utlåtande i ämnet och därvid yttrat bland annat.
Vad anginge de av arrendatorn framställda ytterligare ersättningsyrkandena förelåge icke någon skyldighet att tillmötesgå desamma. Det bomme att bero på stiftelsens goda vilja, huruvida och i vilken utsträckning stiftelsen kunde finna med sin fördel förenligt att lösa till sig de ifrågavarande an läggningarna. Då arrendatorn önskade hållande av av- och tillträdessyn snarast möjligt, syntes det lämpligt, att ombud för stiftelsen bereddes till fälle att närvara vid synen, därvid åtskilliga detalj spörsmål kunde göras till föremål för närmare överväganden. Då frågan örn ytterligare inlösen av arrendatorns tillhörigheter vore beroende av i vilken utsträckning stiftelsen ansåge sig kunna tillgodogöra sig nyttigheterna i fråga, syntes eventuella förhandlingar härutinnan icke böra anförtros domänstyrelsen utan lämpligen böra upptagas av stiftelsens ombud vid syneförrättningen. Styrelsen vore givetvis villig att medverka vid uppgörelsen.
Spörsmålet huruvida staten eller stiftelsen borde bestrida de med egen domens övertagande omedelbart förenade kostnaderna, vore en fråga, som undandroge sig styrelsens bedömande. Med hänsyn till vad stiftelsen an
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
5
fört syntes emellertid anledning föreligga till antagande, att särskilt stats
anslag skulle kunna ritverkas för ändamålet.
Det syntes lämpligt, att efter det Kungl. Maj:ts beslut i huvudsaken med
delats, det uppdroges åt domänstyrelsen att med stiftelsen träffa avtal örn
de närmare bestämmelser, som skulle gälla för upplåtelsen.
Härefter har socialstyrelsen den 28 december 1938 avgivit förnyat utlåtande
i ämnet. Styrelsen framhåller däri inledningsvis, att anspråken på vård
platser å allmänna alkoholistanstalter under den senaste tiden ytterligare
ökat samt att det därför vore i hög grad önskvärt, att den planerade an
stalten vid Dagöholm snarast möjligt komme till stånd.
Beträffande de med tillträdet av den ifrågavarande kronoegendomen för
enade kostnaderna uttalar sig styrelsen på följande sätt.
Stiftelsen vore beredd att övertaga egendomen den 14 mars 1939 för att
omedelbart påbörja erforderliga byggnadsarbeten för egendomens apterande
för dess nya ändamål. En förutsättning därför vore emellertid, att stiftelsen
komme i besittning av egendomen utan tillträdeskostnader, enär den sak
nade tillgångar för att bestrida sådana utgifter. De inlösningskrav, som den
nuvarande innehavaren framställt, måste därför, i den mån de befunnes
skäliga, bliva tillgodosedda från annat håll, örn anstalten över huvud taget
skulle komma till stånd. Med hänsyn därtill hade dessa krav på social
styrelsens föranstaltande underkastats opartisk värdering av två sakkunniga,
nämligen domänintendenten A. von Bergen och inspektoren vid statens
alkoholistanstalt å Venngarn A. Gustafsson. Av det därvid upprättade
värderingsinstrumentet framginge, att sammanlagda värdet av de byggnader
och anläggningar, för vilka arrendatorn ägde påkalla ersättning med stöd av
arrendekontraktet och nyttjanderättslagen, uppskattats till 6,700 kronor och
att sammanlagda värdet av sådana byggnader och anläggningar, vilka ansåges
hava värde för ny innehavare och enligt värderingsmännens åsikt skäligen
borde inlösas från arrendatorn, uppskattats till 13,350 kronor, alltså tillhopa
20,050 kronor. Vid en samtidigt med denna värdering hållen avträdessyn,
vilken påkallats av den nuvarande arrendatorn för att denne måtte få till
fälle att avhjälpa påsynade brister, hade dessa uppskattats till 5,831 kronor
75 öre. Därest egendomen komme att användas för anstaltsändamål, skulle
åtskilliga av dessa brister sakna betydelse och deras avhjälpande därför med
föra onödiga kostnader. Med hänsyn därtill hade värderingsmännen före
slagit. att den nuvarande arrendatorn icke skulle företaga några förbättrings
arbeten och i gengäld erhålla nedsättning i bristbeloppet till 4,000 kronor.
Detta förslag hade biträtts av arrendatorn. Tillträdeskostnaderna skulle så
ledes uppgå till 16,050 kronor.
Styrelsen ingår härefter på frågan om sättet för gäldande av omförmälda
tillträdeskostnader och yttrar härom följande.
Med hänsyn till vad domänstyrelsen anfört syntes det icke vara att räkna
med att domänfonden kunde tagas i anspråk för iindamålet. Såvitt styrelsen
kunde finna syntes den enda framkomliga vägen därför vara, att kostnaderna
för egendomens övertagande bestredes från det under femte huvudtiteln upp
förda reservationsanslaget till bidrag till anordnande av erkända alkoholist
anstalter. A detta anslag funnes för närvarande tillgängligt ett belopp av
170,350 kronor eller, efter bifall till stiftelsens ansökning örn statsbidrag å
80,000 kronor, ett belopp av 90,350 kronor. Anslaget vore således tillräck
ligt stort för ändamålet. Gällande föreskrifter rörande anslagets använd
ning syntes emellertid icke inrymma möjlighet för Kungl. Majit att utan
Kungl. Majus proposition nr 81.
6
riksdagens hörande anvisa större belopp till anstaltens anordnande än 80,000
kronor. Den av styrelsen ifrågasatta utvägen förutsatte därför, att Kungl.
Majit inhämtade riksdagens medgivande att för angivna ändamål anvisa
stiftelsen ett förslagsvis till 16,000 kronor avrundat belopp utöver det stats
bidrag, som kunde komma att beviljas stiftelsen i vanlig ordning.
Angående omfattningen av det område, som borde upplåtas till stiftelsen,
har socialstyrelsen slutligen anfört följande.
Allmänna vårdsynpunkter talade bestämt för, att den till kronoegendomen
Dagöholm hörande skogsmarken, vilken vore undantagen från nu gällande
arrendeupplåtelse, finge ingå i upplåtelsen till stiftelsen. En viktig syn
punkt vore också, att tillgång på skog skulle medföra avsevärt minskade
omkostnader vid anstaltens utbyggande. Domänstyrelsen hade emellertid,
under framhållande av att det icke vore rationellt, att två särskilda förvalt
ningsorgan — d. v. s. domänstyrelsen och stiftelsen — anlitades för skötseln
av denna skog, uttalat den uppfattningen, att skogsmarken även framgent
borde bibehållas under ämbetsverket. Då denna ståndpunkt, enligt vad
socialstyrelsen inhämtat, motsvarade numera tillämpad praxis i liknande fall,
hade socialstyrelsen icke ansett sig böra åtminstone för närvarande påyrka,
fitt skogsmarken upplätes till sökande stiftelsen. Därest den av domänsty
relsen förordade ordningen emellertid skulle visa sig medföra avsevärda
olägenheter för anstalten, förutsatte socialstyrelsen, att frågan örn upplåtelse
till stiftelsen av skogsmarken kunde upptagas ånyo.
Socialstyrelsen har även överlämnat en av stiftelsen till styrelsen ingiven
skrift. Stiftelsen har däri anfört, att i det belopp av 16,050 kronor, som
enligt den föreslagna uppgörelsen skulle erläggas till arrendatorn inginge
jämväl den ersättning för höstbruket, som stiftelsen ursprungligen avsett att
själv gälda. Stiftelsen framhåller emellertid, att enligt uppgörelsen stiftelsen
skulle bliva nödsakad att omedelbart och utan särskilt bidrag verkställa be
tydande byggnadsreparationer. Med hänsyn härtill har styrelsen hemställt,
att av statsmedel måtte gäldas hela det belopp, som enligt uppgörelsen
skulle erläggas till arrendatorn utan avdrag för den del, som motsvarade
värdet av höstbruket.
I ärendet har till sist statskontoret den 21 januari 1939 avgivit utlåtande.
Däri uttalar sig ämbetsverket sålunda.
I stiftelsens stadgar hade intagits bestämmelse, att, därest den av stiftelsen
anordnade alkoholistanstalten nedlades, avyttrades eller eljest till annan över
lätes eller användes för annat än därmed i stadgarna förutsatt ändamål eller
erkännandet av densamma såsom allmän alkoholistanstalt återkallades, stif
telsens samtliga behållna tillgångar skulle, efter Kungl. Majits beprövande,
användas' för annat likartat anstaltsändamål eller, örn behov därav ej före-
funnes, tillfalla staten. Stiftelsen hade med hänsyn till denna bestämmelse
ansett sig icke behöva avgiva i § 2 i kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 217)
örn statsbidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter föreskriven för
bindelse att återbära bidraget, ifall anstalten skulle komma att användas för
annat ändamål, nedläggas eller avyttras. Såvitt statskontoret kunnat finna,
kunde emellertid stadgarnas bestämmelse icke medföra samma rättsverkan
som den i kungörelsen föreskrivna förbindelsen. Därest Kungl. Majit an-
såge anstalten böra komma till stånd, torde fördenskull förbindelse av det
i kungörelsen angivna innehållet böra avfordras stiftelsen.
I § 1 i kungörelsen stadgades, att statsbidraget icke finge överstiga vad
Kungl. Majus
proposition nr 81.
7
som från annat håll tillskjutits, såframt ej särskilda skäl därtill föranledde. I förevarande fall hade begärts statsbidrag jämlikt kungörelsen å 80,000 kronor. Yad som till anstaltens anordnande kunde på annat sätt erhållas, uppginge till väsentligt mindre belopp. Statskontoret ville erinra örn att Kungl. Majit vid tidigare tillfällen, då omständigheterna syntes hava varit likartade med de i detta fall föreliggande, beviljat bidrag oavsett att från annat håll icke tillskjutits motsvarande belopp, t. ex. ifråga örn stiftelsen Asbrohemmet. Med hänsyn därtill ville statskontoret icke motsätta sig, att, därest anstalten funnes vara behövlig, statsbidraget finge överstiga vad som från annat håll tillskötes.
För ersättning åt dödsboet efter arrendatorn å anstaltsegendomen hade stiftelsen hemställt örn bidrag med 16,000 kronor, varav 12,300 kronor till inlösen av vissa av arrendatorn å egendom utförda anläggningar m. m. och 3,700 kronor till gottgörelse för av arrendatorn verkställt höstbruk. Stats kontoret ville framhålla, att dessa belopp folie utom ramen för vad som enligt kungörelsen den 27 maj 1932 finge beviljas och att det fördenskull syntes ämbetsverket tveksamt, huruvida staten i sådan omfattning borde medverka till anstaltens anordnande. Därest anstalten funnes oundgänglig, ville statskontoret likväl icke motsätta sig, att stiftelsen erhölle bidrag för inlösen av de av arrendatorn utförda anläggningarna m. m. Yad sedan an- ginge posten å 3,700 kronor, ville statskontoret särskilt framhålla, att den samma i själva verket syntes vara att hänföra till anstaltens driftkostnader, och att således statsbidrag till bestridande av denna utgiftspost skulle inne bära en förskottering av framtida driftbidrag. En sådan förskottering syntes i och för sig icke lämplig och borde i allt fall föranleda skyldighet för stif telsen att vidkännas avräkning av beloppet vid utbekommande av det blivande driftbidraget. Örn anstalten prövades oundgänglig och icke ansåges kunna komma till stånd utan extra statsbidrag för sagda ändamål, ville statskon toret dock icke motsätta sig sådant bidrag. För beviljandet av ifrågavarande bidrag erfordrades emellertid riksdagens medverkan.
Såsom socialstyrelsen framhållit, torde ej blott det reguljära bidraget å 80,000 kronor utan även det extra bidraget å 16,000 kronor böra utgå från det i riksstaten under femte huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter.
För närvarande föreligger en betydande brist på vårdplatser å de öppna
Departements-
för män avsedda allmänna alkoholistanstalterna. Då den av stiftelsen God-
chefen,
templarordens vårdhem för alkoholister planerade alkoholistanstalten när mast är avsedd för yngre alkoholister, skulle dess tillkomst underlätta en önskvärd uppdelning av anstaltsklientelet å olika grupper av vårdbehövande. Det synes mig därför i hög grad angeläget, att denna anstalt kommer till stånd. Med hänsyn därtill är jag beredd att tillstyrka, att för ändamålet till stif telsen upplåtes den i det föregående omförmälda kronoegendomen. På grund av vad domänstyrelsen anfört anser jag mig emellertid icke kunna förorda, att i upplåtelsen får ingå den skogsmark, som är undantagen från det nu varande arrendet. Däremot räknar jag med att upplåtelsen skall kunna ske på sådana villkor, att den blivande anstaltens behov av tillgång till skogs arbete för de intagna bliver behörigen tillgodosett samt att av skogens avkastning vedbränsle och gagnvirke tilldelas anstalten.
För att anstalten skall kunna komma till stånd, lärer det vara en förut sättning, att stiftelsen kommer i åtnjutande av ett statsbidrag av 80,000
Kungl. Majds proposition nr 81.
8
kronor för uppförande av nybyggnad å egendomen. Då anstalten är avsedd
för 40 vårdplatser, kan enligt gällande författningsbestämmelser ett stats
bidrag av högst 80,000 kronor, utgå att gäldas från reservationsanslaget till
bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter. Jag utgår därför från
att dylikt bidrag skall beviljas stiftelsen, ehuru densamma icke äger möjlig
het att själv tillskjuta ett lika stort belopp.
Enligt vad som framgår av den lämnade redogörelsen lärer vidare en föi’-
utsättning för att anstalten skall kunna anordnas vara, att utöver nyss
nämnda 80,000 kronor av statsmedel bestrides det belopp av i runt tal 16,000
kronor, som vid tillträdet av egendomen bör utgå till densammas arrendator
såsom ersättning för vissa anläggningar m. m. å egendomen samt såsom
gottgörelse för därstädes verkställt höstbruk. Dessa tillträdeskostnader, som
icke böra bestridas från domänfonden, torde lämpligen likaledes böra gäldas
från reservationsanslaget till bidrag till anordnande av erkända alkoholist
anstalter. Jag får därför förorda, att riksdagens medgivande inhämtas till
att för bestridande av berörda tillträdeskostnader från sagda anslag till stif
telsen får utgå ett extra statsbidrag av 16,000 kronor. Någon anledning att
— på sätt statskontoret ifrågasatt — föreskriva skyldighet för stiftelsen
att senare återbetala den del av det extra statsbidraget, som är avsedd att
användas till gottgörelse åt arrendatorn för verkställt höstbruk, synes mig
icke föreligga.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att stiftelsen Godtemplarordens vårdhem för alkoholister
må för bestridande av vissa kostnader i samband med till
trädande av kronoegendomen 23/io mantal Dagöholm nr 5 i
Lerbo socken av Södermanlands län från reservationsanslaget
till bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter till
erkännas ett extra statsbidrag av 16,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars Lies tronier.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri