Prop. 1941:275

('med förslag till lag an\xad gående ändring i gissa delar av lagen den 11 juni 193 7 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänst\xad görande personer',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

1

Nr 275.

Kungl. Maj.ts. proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i gissa delar av lagen den 11 juni 193 7 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänst­ görande personer; given Stockholms slott den 30 maj 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänst­ görande personer.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagen! protokoll 19il. 1 tami. Nr 27S.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

Förslag

till Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 6 §§ lagen den 11 juni 1937 om krigs­ försäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 7 § samma lag skall upphöra att gälla:

1 §•

Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycks­ fall i eller utom arbetet, skola — under tillämpning i övrigt av stadgandena i nämnda lag med undantag av 27 § första stycket, andra punkten, samt andra stycket — i fråga om sådant olycksfall nedan angivna särskilda be­ stämmelser gälla.

Vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt far­ tyg, skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som un­ der utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.

6 §•

Arbetsgivare är------------denna lag. Ä tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggs­ avgift eller bidrag enligt 16 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

1 Beträffande 1 § jmf. prop. 111/1941.

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i stcdsrådet å Stockholms slott den 23 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern

H^{ansson ,} ministern för utrikes ärendena G^{unther ,} statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, M^öller, S^köld, E^riksson, B^ergquist, B^agge, D^omö, H^osander, G^jöres, E^werlöf.

Efter gemensam beredning nied cheferna för justitie-, finans- och handels­ departementen anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om vissa ändringar i lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer samt anför:

I framställningar den 7 mars 1941 av Sveriges redareförening och de om- bordanställdas organisationer samt den 7 april 1941 av redareföreningen har hemställts om författningsändringar, vilka äga samband med nyssnämnda krigsförsäkringslag. Jag upptar nu de båda framställningarna till behandling var för sig.

Fråga om försäkring av sjömän för olycksfall ntoin arbetsplatsen

samt å fritid.

Gällande bestämmelser. . • .1 . .. ' ,. .

Enligt 1 § lagen den 11 juni 1937 (nr 348, ändrad genom lag den 15 de­ cember 1939, nr 854) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer skola, där ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete, drabbas av olycksfall i arbetet till följd av krigsåtgärd, i fråga om sådant olycksfall — med tillämpning i övrigt av vad i 1916 års lag stadgas — gälla vissa särskilda bestämmelser, upptagna i 2—8 §§ i lagen. I 1 § stad­ gas tillika, att Konungen äger föreskriva, inom vilka områden och under vil­ kén'tid dessa särskilda bestämmelser skola gälla. I 2—5 §§ givas regler för de i olika avseenden ökade förmåner, som skola utgå enligt krigsförsäkrings­ lagen. Enligt 7 § må försäkring enligt lagen meddelas jämväl för olycksfall utom arbete, därvid föreskrifterna i 35 § i 1916 års lag skola äga tillämp­ ning. Att märka är slutligen, att bestämmelserna i krigsförsäkringslagen ej avse personer, som tjänstgöra ombord å krigsfartyg, samt ej äga tillämpning i fråga örn skada, som kan uppkomma därav, att Sverige råkat i krig (8 §).

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

— Det må omnämnas, att viss ändring av 1 § föreslagits i propositionen nr lil till innevarande års riksdag. Propositionen har ännu icke behandlats av riksdagen.

Bestämmelser rörande områden och tid för krigsförsäkringslagens till- lämplighet finnas givna i två kungörelser. I kungörelsen den 26 augusti 1939 (nr 572) föreskrives, att lagen vid utbrottet av krig mellan europeiska stor­ makter, i vilket England, Frankrike eller Tyska riket deltager, omedelbart skall träda i tillämpning med giltighet lills vidare beträffande samtliga far­ vatten; bestämmelserna skola dock icke gälla ifråga örn olycksfall till följd av militära åtgärder i annat krig än nyss sagts. Vidare stadgas i kungörelsen den 15 december 1939 (nr 855), att lagen skall äga tillämpning dels i Öster­ sjön, Bottniska viken med Ålandshav samt Ålands och Åbo skärgårdar, Finska viken ävensom Rigaviken, dels ock inom vissa farvatten utanför Kina.

Redareföreningens lii. fl. framställning den 7 mars 1941.

I skrivelse den 7 mars 1941 har Sveriges redareförening, Sveriges fartygs- befälsförening, svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet, svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening hemställt örn åtgärder, så att 1937 års krigsförsäkringslag kunde bliva tillämplig även för ombord å fartyg anställd sjöman, som lill följd av krigsåtgärd drabba­ des av olycksfall i utländsk hamn utom arbetsplatsen samt å fritid.

Till stöd för framställningen har anförts följande: Under nu pågående krig hava fall inträffat, då ombord å fartyg anställd sjöman under besök i land drabbats av olycksfall till följd av krigsåtgärd. Sådana besök äro ofta nödvändiga för att i fartygets angelägenheter söka re­ deriets ombud i vederbörande hamn eller eljest för att förrätta nödiga in­ köp för fartygets eller egen räkning. Vid bombanfall under flygraider hän­ der det icke sällan, att besättningen nödgas söka skyddsrum i land. Det kan icke anses tillfredsställande, att olycksfallsersättning icke därvid utgår, om olycksfall skulle inträffa. Vi förstå, att man härutinnan tillämpar samma regler som vid civilolycksfall, men detta synes under rådande krigsförhål- landen icke vara riktigt. De risker besättningsmännen å fartyg i vissa utländ­ ska hamnar för närvarande äro utsätta för vid dylika tillfälliga besök i land torde motivera ett tillämpande av krigsolycksfallsförsäkringslagen jämväl i sådana fall.

Yttranden.

över framställningen hava efter remiss yttranden avgivits av f orsak rings­ rådet, riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium och de ömsesidiga social­ försäkringsbolagens förening.

Försök rings rådet erinrar inledningsvis därom» att krigsförsäkringslageas

tillämpningsområde i de förn! omförmälda kungörelserna bestämts till far­ vatten eller sjöområden. Såsom farvatten torde även förstås själva vattenbas­ sängen i en hamn. Däremot torde icke kajerna i hamnen eller därinnanför belägna områden av hamnen kunna hänföras till begreppet farvatten. Med

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

5

en sträng tolkning skulle således ersättning enligt krigsförsäkringslagen icke kunna utgå i det fall, att en bomb sloge ned på ett fartyg, sorn läge vid kaj i hamn, och en på kajen invid fartyget arbetande besättningsman träffades av bombsplitter. Icke heller skulle ersättning utgå, örn bomben sloge ned på ka­ jen. Däremot skulle ersättning utgå vare sig bomben slagit ned å fartyget eller å kajen, örn besättningsmannen, då han befunne sig ombord å fartyget, träffats av splittret.

Försäkringsrådet anför härefter beträffande spörsmålet om inbegripande under krigsförsäkringslagen av krigsolycksfall i arbete i utländsk hamn:

Kungörelsernas avfattning synes knappast tillåta ett inordnande under la­ gen av de nyss omförmälda gränsfallen. Då ett sådant resultat uppenbarligen icke kan godtagas, skulle man för att i de påtalade gränsfallen kunna utgiva ersättning enligt krigsförsäkringslagen nödgas gå emot ordalydelsen i l § krigsförsäkringslagen och nyssnämnda kungörelser. Försäkringsrådet fin­ ner därför lämpligt, att dessa kungörelser — i den utsträckning förhållande­ na kunna anses kräva — kompletteras med bestämmelser, att lagen är till­ lämplig jämväl då å fartyg tjänstgörande person i arbetet drabbas av krigs­ olycksfall inom landområde. Landområdena synas i varje fall böra om­ fatta kajer och själva hamnområdena men starka skäl tala för, att ersätt­ ning enligt krigsförsäkringslagen även bör utgå för olycksfall till följd av krigsåtgärd, som drabbar sjöman då denne i tjänsteärende exempelvis för besök å konsulat nödgas uppehålla sig å område utanför själva arbetsplatsen d. v. s. hamnen. Vid gillande av denna uppfattning synes i kungörelserna området för krigsförsäkringslagens tillämpning å sjöman vid krigsolycksfall till lands lämpligen kunna angivas som den ort, där fartyget befinner sig. En närmare bestämning torde vara svår att finna.

Ett bifall till framställningen i nu ifrågavarande del skulle således icke kräva någon ändring i krigsförsäkringslagen.

I fråga örn krigsolycksfall utom arbetet erinrar försäkringsrådet örn att den utvägen redan står öppen för redarna att teckna frivillig försäkring. Härom anföres vidare:

Systemet med frivillig försäkring för krigsolycksfall utom arbete kan emellertid hava vissa brister. Även om den nu remitterade framställningen kan anses utgöra uttryck för enighet mellan arbetsgivare- och arbetarparter i frågan, att försäkring för krigsolycksfall utom arbete bör föreligga, kan det dock tänkas förekomma exempelvis, att arbetsgivare underlåter teckna så­ dan försäkring eller att sådan försäkring icke kommer att föreligga på grund av att fartyg överlåtes från en redare till en annan. För att förebygga dy­ lika fall, synes det erforderligt vidtaga sådan ändring av krigsförsäkringsla- gen, att försäkring för krigsolycksfall utom arbete göres obligatorisk liksom försäkring för olycksfall i arbete, d. v. s. att i krigsförsäkringslagen olycks­ fall utom arbete likställes med olycksfall i arbete. Detta skulle innebära, dels att 1 § krigsförsäkringslagen finge omarbetas att avse olycksfall och icke endast olycksfall i arbete, dels ock alt nuvarande bestämmelsen i 7 § slopades.

En ledamot av rådet förklarar sig anse, att försäkringen enligt gällande bestämmelser omfattar jämväl olycksfall i land, därest den av olycksfallet träffade varit stadd i tjänsteärende eller, örn frivillig försäkring tecknats för olycksfall utom arbete, uppehållit sig t. ex. å en nöjeslokal. Med hänsyn till

6

Kungl. Majda proposition nr 275.

den tolkning försäkringsrådets majoritet gåve åt gällande bestämmelser syntes dock ändring av kungörelserna erforderlig.

Fyra ledamöter anföra: Av framställningen framgår ej, huruvida organisationerna beaktat den möjlighet till frivillig försäkring för krigsolycksfall utom arbete, som 7 § krigsförsäkringslagen lämnar. Då organisationerna synas vara eniga örn, att försäkring bör finnas även för sådant olycksfall, torde vederbörande böra begagna sig av nämnda försäkringsform.

Riksförsäkringsanstalten anser gällande lag böra givas den tolkningen, att varje av krigsåtgärd förorsakat olycksfall i arbete, som drabbat å fartyg tjänstgörande person, medan fartyget befinner sig i angivet farvatten — även vissa olycksfall i arbete, som inträffat under vistelse i land — skall anses som krigsolycksfall, därest förutsättningarna för lagens tillämplighet i övrigt föreligga. Efter att i anslutning härtill hava givit exempel å olycksfall av skilda slag. som enligt anstaltens mening folie under lagens bestämmelser, framhåller anstalten att, med hänsyn till tillämpningsbestämmelsernas orda­ lydelse, ett förtydligande av desamma möjligen kunde anses vara motiverat.

Riksförsäkringsanstalten anför vidare, att det måste anses skäligt,' att er­ sättning såsom för krigsolycksfall utginge även för sådant olycksfall, som drabbat å fartyg tjänstgörande person under landpermission i privat ärende, t. ex. för verkställande av inköp för egen räkning eller för besök å nöjeslo- kal el. dyl. Beträffande åtgärder härför yttrar anstalten:

Försäkringsskyddet kan enklast uppnås genom utnyttjande av den i 7 § krigsförsäkringslagen stadgade rätten för arbetsgivaren att teckna frivillig försäkring enligt lagen för olycksfall utom arbetet. I sådant fall förutsättes för vinnande av säkerhet, att sådan försäkring tages, avtal härom mellan ve­ derbörande arbetsgivare- och personalsammanslutningar.

Därest det emellertid skulle anses lämpligare att införa berörda olycksfall, vilka nu ej omfattas av den obligatoriska försäkringen, under denna, erford­ ras en ändring av 1 § krigsförsäkringslagen av innebörd, att ersättning enligt lagen skall utgå även för olycksfall utom arbetet. Som följd härav torde 7 § i lagen böra utgå. Anstalten får emellertid framhålla, att anstalten hy­ ser principiella betänkligheter mot att utsträcka den obligatoriska försäk­ ringen till att gälla även olycksfall utom arbetet. Erinringar kunna också framställas mot att bryta den överensstämmelse mellan krigsförsäkringsla­ gen och olycksfallsförsäkringslagen, som nu förefinnes beträffande de olycks­ fall, som obligatoriskt omfattas av de båda lagarna.

En ledamot av anstalten anför, att den enda form, varigenom frågan örn försäkring för krigsolycksfall utom arbetet kunde lösas på ett tillfredsstäl­ lande sätt, vore den obligatoriska försäkringsformen. Denne ledamot hyste för sin del icke några prinicipiella betänkligheter mot att under nu rådande utomordentliga förhållanden utsträcka den obligatoriska försäkringen till olycksfall utom arbete.

Kommerskollegium tillstyrker omedelbara åtgärder för uppnående av det med redareföreningens m. fl. framställning avsedda syftet.

De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening framhåller, att olycks­ fall, som drabbar sjöman under den tid denne i fartygets angelägenheter gör

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

7

besök i land, av försäkringsinrättningarna redan nu betraktades såsom olycks­ fall i arbete. Skulle formuleringen i gällande kungörelser anses otydlig där- utinnan, borde ändring vidtagas.

Utvidgning av lagen att omfatta även olycksfall, som drabbade sjöman, då denne under sin fritid i egna angelägenheter begåve sig i land, funne för­ eningen icke vara av behovet påkallad, då vederbörande arbetsgivare genom

7 § erhållit möjlighet att frivilligt försäkra sina arbetare jämväl för olycksfall utom arbete.

Svenska olycksfalls försäkringsbolagens pool för krigsolycksfallsförsäkring, som avgivit yttrande till föreningen, framhåller, att ändring av gällande be­ stämmelser på sätt föreliggande framställning avsåge, givetvis komme att för­ anleda premieförhöjning å de router, som berörde utländska hamnar.

I den av Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer" gjorda framställningen är fråga om två olika spörsmål rörande tillämplig­ heten av 1937 års krigsförsäkringslag. Framställningen avser nämligen dels det fall, när krigsolycka drabbar den ombordanställde, då han å utländsk ort visserligen är i arbete men icke befinner sig ombord å sitt fartyg eller eljest inom de sjöområden, där lagen enligt utfärdade kungörelser äger tillämpning, och dels det fall, då den ombordanställde drabbas av krigsolycka, under det att han å utländsk ort icke är i arbete i lagens mening, t. ex. då han under fritid besöker ett konsulat eller en nöjeslokal.

I det första fallet synes mig uppenbart, att krigsförsäkringslagen bör vara tillämplig. Huruvida gällande bestämmelser kunna tolkas så, att ifrågava­ rande fall går in under lagen, är föremål för olika meningar i remissytt­ randena. För att undanröja varje tveksamhet härutinnan har jag för av­ sikt föreslå förtydligande av ordalydelsen i gällande kungörelser. Ändring i krigsförsäkringslagen synes däremot icke erforderlig.

Vad därefter beträffar frågan örn försäkring för krigsolycka under tid, då den ombordanställde å utländsk ort icke är i arbete, må erinras därom, att arbetsgivaren enligt krigsförsäkringslagens 7 § äger rätt att teckna frivillig försäkring för olycksfall utom arbetet till följd av krigsåtgärd. Någon säker­ het för att försäkring vid inträffat olycksfall föreligger finnes emeller­ tid icke, därest ej obligatorisk försäkring genomföres även för sådana fall. Det synes mig rimligt, att de ombordanställda under nu rådande utomordentliga förhållanden äro försäkrade för de risker, varom sålunda är fråga. Mot en sådan inställning i sak har invändning icke heller gjorts i yttrandena. De rent principiella betänkligheter, som kunna anföras mot att krigsförsäkringslagen gives en sådan omfattning, synas mig icke få tillmätas avgörande betydelse. Jag vill därför, i överensstämmelse med vad försäkringsrådet framhållit, föreslå, dels att 1 § krigsförsäkringslagen om­ arbetas så, att den — inom de områden Konungen bestämmer — kommer att gälla vid krigsolycksfall över huvud och icke blott krigsolycksfall i arbete och dels att 7 § samma lag upphäves. Vid omarbetningen av 1 § torde böra iakttagas de jämkningar av paragrafens lydelse, som föreslagits i det genom

Departe­

ments­ chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

propositionen nr lil till innevarande års riksdag framlagda förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § krigsförsäkringslagen. Jämväl försäkringen lör olycksfall utom arbetet synes böra gälla allenast om olycksfallet inträffat å utrikes ort. Bestämmelse härom torde böra införas i kungörelserna. Av upphävandet av 7 § följer då, att arbetsgivaren ej kan taga frivillig försäk­ ring för krigsolycksfall utom arbetet i svensk hamn. Detta resultat lärer dock icke strida mot grunderna för krigsförsäkringslagen.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1941.

1 § blir i sin nya lydelse tillämplig å krigsolycksfall, som därefter inträffa.

Fråga örn ändrade grunder för beräkning av tilläggsavgifter och bidrag för bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksför-

säkringsanstaltens verksamhet.

Gällande bestämmelser.

Enligt 16 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkrings- anstaltens verksamhet för varje försäkring i anstalten till statsverket erläg­ gas tilläggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgif­ ten, beräknad utan hänsyn till avdrag, som omförmäles i 11 § i lagen.

Försäkringsbolag, som avses i 4 § i lagen (ömsesidigt socialförsäkringsbo­ lag), är också skyldigt att till statsverket erlägga bidrag till bestridande av nämnda omkostnader. Bidraget erlägges för varje räkenskapsår med belopp, motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna — utan hän­ syn till nyssnämnda avdrag — för de i bolaget under räkenskapsåret tagna försäkringar.

Bestämmelserna i 16 § av 1916 års lag äro på grund av stadgandena i 1 § i 1937 års krigsförsäkringslag tillämpliga med avseende å försäkringar enligt sistnämnda lag. Vidare må nämnas, att arbetsgivare jämlikt 6 § krigs­ försäkringslagen är pliktig att till den försäkringsinrättning, i vilken hos honom anställda äro försäkrade jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämpningen av krigsförsäkringslagen.

Framställning av redareföreningen.

I skrivelse den 7 april 1941 har redareföreningen hemställt om sådan lag­ ändring, att tilläggsavgifter och bidrag för bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet måtte reduceras till belopp, som må anses skäliga.

Inledningsvis har redareföreningen omnämnt, att, sedan svenska olycks- fallsförsäkringsbolagens pool för krigsolyckfallsförsäkring övertagit de öm­ sesidiga bolagens olycksfallsförsäkringar, jämlikt mellan poolen och bola­ gen träffad överenskommelse en tilläggsavgift å försäkringarna av fem pro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

9

cent utginge, varav tre procent inlevererades till staten. Såsom motiv för sin hemställan Ilar redareföreningen därefter anfört:

Vid fastställandet av tilläggsavgifter och bidrag hava de försäkringsavgif­ ter, som utgå under normala tider och som undergå endast relativt små för­ ändringar, lagts till grund. De premier, som erläggas för försäkring enligt krigsolycksfallsförsäkringslagen, ligga på ett väsentligt mycket högre plan än de, som utgå jämlikt den civila olycksfallsförsäkringslagen. Sålunda de­ biteras för de fartyg, som sysselsättas i icke fri trade väster örn Skageracks- spärren, för närvarande ej mindre än 500 kronor per man och månad. En­ ligt av föi'eningen inhämtade uppgifter har, sedan krigsolycksfallsförsäk- ringslagen började tillämpas och lill den 1 april detta år, totalbeloppet av premierna uppgått till för riksförsäkringsanstalten cirka 4,100,000 kronor samt för poolen cirka 9,600,000 kronor, eller totalt sett cirka 13,700,000 kronor.

Visserligen har försäkringsgivarnas arbete i icke ringa grad ökats tillfölje krigsolycksfallsförsäkringarna, vilka understundom kunna förorsaka dem tämligen omfattande utredningar. Uppenbart är likväl, att denna ökning av verksamheten på intet sätt står i förhållande till de mycket stora bidrag där­ till, som nu utgå. Med hänsyn härtill måste en väsentlig nedsättning vara berättigad och med det snaraste komma till stånd.

Yttranden.

Över redareföreningens framställning hava efter remiss yttranden avgivits av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statskontoret och de ömsesi­ diga socialförsäkringsbolagens förening.

Riksförsäkringsanstalten omnämner, att tilläggsavgifter och bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen under budgetåret 1938/39 — närmast före krigsutbrottet — utgjort sammanlagt 1,559,363 kronor 91 öre eller något mer än hälften av omkostnaderna för försäkringsrådels och riksförsäkrings- anstaltens verksamhet under samma tid. Under tiden september 1939—mars 1941 hade krigstilläggspremierna uppgått till 13,750.000 kronor. Motsvaran­ de tilläggsavgifter och bidrag, vilka vore inräknade i nyssnämnda belopp, uppginge till i runt tal 509,000 kronor eller i genomsnitt omkring 27,000 kronor för månad. Denna ökning i förvaltningstilläggen motsvarade en fem­ tedel av samtliga tilläggsavgifter och bidrag under budgetåret närmast före krigsutbrottet. Anstalten anför härefter:

Även om krigsförsäkringen föranlett åtminstone riksförsäkringsanstalten vissa ökade förvaltningskostnader, så uppgå dessa likväl icke tillnärmelsevis till de belopp, varmed förvaltningstilläggen ökat. Visserligen föranleder reg­ leringen av krigsskadorna ett i förhållande till olycksfallens antal mycket om­ fattande arbete, särskilt för utredning av efterlevandes rätt till ersättning, men det är likväl enligt anstaltens mening uppenbart, alt förvaltningstillägg- gen i fråga om krigsförsäkringen äro avsevärt högre än som betingas av ökningen i förvaltningskostnaderna. Härtill kommer, att de på sisla tiden allt­ mer intensifierade krigsåtgärderna mot handelssjöfarten nödvändiggjort en betydande ökning av krigstilläggspremierna på vissa trader, vilket, örn grun­ derna för förvaltningstilläggens beräknande bibehållas, kommer att ytterli­ gare öka deras belopp. Riksförsäkringsanstalten finner därför goda skäl före­ ligga för elt tillmötesgående av redareföreningens framställning.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

Beträffande spörsmålet i vad mån förvaltningstilläggen kunna minskas an­ för riksförsäkringsanstalten:

För bedömande av den reduktion av förvaltningstilläggen, som kan anses skälig, har anstalten verkställt en summarisk uppskattning av den ökning i anstaltens förvaltningskostnader — för såväl premiedebitering som skade­ reglering — som föranletts av krigsförsäkringen. Anstalten har därvid kom­ mit till den uppfattningen, att en tilläggsavgift av två procent av krigstill- läggspremien skulle, vid försäkring i riksförsäkringsanstalten, kunna in­ rymma hela den ökning i förvaltningskostnader, som krigsförsäkringen för­ anleder för anstalten, och därutöver lämna skälig plats för den ökning av försäkringsrådets arbete, som kan ifrågakomma på grund av samma för- säkring. I fråga örn försäkring i ömsesidigt arbetsgivarbolag skulle bidraget. da någon rubbning av den nuvarande proportionen mellan tilläggsavgifter och bidrag icke i detta sammanhang synes böra ifrågakomma, böra bestäm­ mas till tre femtedelar av tilläggsavgiften eller 1.2 procent av summan av krigstilläggspremierna för redare med försäkring i bolaget. Med utgångs­ punkt från att tilläggspremierna fortfarande avses skola utgå med samma belopp, vare sig krigsförsäkringen gäller i riksförsäkringsanstalten eller i poolen, kommer skillnaden mellan tilläggsavgiftens och bidragets belopp lik­ som hittills att stå till det ömsesidiga arbetsgivarebolagets förfogande. Skill- nadsbeloppet — i det nu avsedda fallet 0.8 procent av tilläggspremierna — är större än vad riksförsäkringsanstalten vid nyssnämnda uppskattning fun­ nit erforderligt för skaderegleringsarbete, motsvarande det, som i fråga om krigsförsäkringen åvilar bolaget.

För de erforderliga författningsändringarna kunna två alternativ komma i fråga. Enligt det ena skulle i 16 § olycksfallsförsäkringslagen införas ett undantag från stadgandena örn tilläggsavgiftens och bidragets storlek. Med hänsyn till möjligheten av framdeles påkallad ytterligare justering av för- valtningstilläggets storlek i fråga örn krigsförsäkringen synes detta undan- tagsstadgande böra givas den innebörd, att beträffande tilläggsavgift och bidrag för sådant tillägg till försäkringsavgift, som föranledes av krigsåtgärd under krig, vari Sverige ej är indraget, skall gälla vad Konungen därom förordnar. På grund av bestämmelse i 1 g lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer skulle ett sådant stadgande idan änd­ ring i sistnämnda lag bliva tillämpligt även i fråga om de i 6 § av densamma omnämnda tilläggen till försäkringsavgift. — Det skulle därefter ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, med vilka belopp tilläggsavgifter och bidrag i fråga om krigsförsäkringen skulle vid varje tid utgå, därvid förordnandet skulle avse icke blott sådant tillägg till försäkringsavgift, som omförmäles i 6 § lagen örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, utan även sådant tillägg till försäkringsavgift enligt olycksfallsförsäkringslagen, som föranledes av krigsförhållanden, under vilka krigsförsäkringslagen är till­ lämplig.

Det kan emellertid synas mindre lämpligt att i olycksfallsförsäkringslagen införa ett sådant undantagsstadgande, då övriga med krigsförsäkringen sam­ manhörande förhållanden reglerats i särskild lag. Anstalten har därför under­ sökt möjligheterna för att åstadkomma ett förslag till en tillfredsställande lös­ ning av det föreliggande spörsmålet utan ändring i olycksfallsförsäkrings­ lagen. I detta avseende har anstalten tänkt sig, att i lagen om krigsförsäk­ ring för ombord å fartyg tjänstgörande personer skulle — förslagsvis genom ett tillägg till 6 § — bestämmas, att tilläggsavgift och bidrag enligt 16 § olycks­ fallsförsäkringslagen icke skall beräknas å sådant tillägg till försäkringsavgift, som föranledes av tillämpningen av krigsförsäkringslagen. Däremot skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 275.

11

någon ändring av olycksfallsförsäkringslagens 16 § icke ifrågakomma. Till- läggsavgifter och bidrag skulle således fortfarande utgå med de i 16 § be­ stämda beloppen på den del av krigstilläggspremien, som motsvarar ersätt­ ningar enligt olycksfallsförsäkringslagen, varemot den del av tilläggspremien, som motsvarar krigsförsäkringslagens ersättningar, skulle undantagas vid för- valtningstilläggets beräkning. Detta förfarande förutsätter, att en motsva­ rande uppdelning av de påförda krigstilläggspremierna kan göras. En sådan uppdelning erbjuder ingen större svårighet. Anstalten har med ledning av de krigsolycksfall, som inträffat under ett års tid från och med den 17 december 1939 (då viss ändring av krigsförsäkringslagen trädde i kraft) och som slut- reglerats av anstalten, verkställt en preliminär uppskattning av huru stor del av krigstilläggspremierna, som kan anses belöpa på ersättningar enligt olycks­ fallsförsäkringslagen. Enligt denna uppskattning motsvara ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen i runt tal fyra tiondelar av de samman­ lagda ersättningarna enligt båda lagarna. Enligt detta alternativ skulle alltså tilläggsavgift utgå med 0.05 ■ 0.4 eller 2 procent av krigstilläggspremierna och bidrag med 0.03- 0.4 eller 1.2 procent av krigstilläggspremierna, d. v. s. prak­ tiskt taget samma belopp som enligt det första alternativet. De båda alterna­ tiven äro således ur ekonomisk synpunkt likvärdiga.

Anstalten förordar för sin del det senare alternativet.

Försäkringsrådet omnämner, att rådet (10/^ö 1941) haft att tillämpa krigs­ försäkringslagen endast i ett tjugutal mål, av vilka dock flertalet varit av svårare beskaffenhet. Man syntes framdeles hava att räkna med en viss ök­ ning av antalet dylika mål. Ifrågavarande ökning av rådets arbetsbörda tor­ de dock, såvitt nu kunde bedömas, icke nämnvärt inverka på kostnaderna för rådets verksamhet.

Reglerna i 16 § olycksfallsförsäkringslagen örn arbetsgivarnas bidrag till statsverket till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riks- försäkringsanstaltens verksamhet syntes beträffande försäkringen enligt 1937 års krigsförsäkringslag leda till för redarna obilliga resultat. Försäkringsrå­ det ansåge sig därför böra tillstyrka, att bidraget i detta hänseende reducera­ des till ett mera skäligt belopp. I vilken grad en dylik sänkning borde ske, kunde försäkringsrådet i saknad av härför erforderligt primärmaterial icke bedöma.

Den för detta ändamål erforderliga bestämmelsen syntes lämpligen böra införas under 6 § i krigsförsäkringslagen.

Statskontoret tillstyrker, att föreliggande spörsmål löses enligt det av riks- försäkringsanstalten förordade alternativet.

Dc ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening framhåller, alt liksom statsverket tillkommande andel — tre procent — av försäkringsavgifterna för i bolagen tagna försäkringar genom krigstilläggspremierna ökat med belopp, som betydligt överstigit den av krigsförsäkringarna förorsakade höjningen av omkostnaderna, så hade de två procent, som försäkringsbolagen kunnat tillgodogöra sig, jämväl överstigit bolagens extra förvaltningskostnader för krigsförsäkringen. Föreningen anser därför, att en sänkning av tilläggsavgif­ tens och bidragets storlek vöre skiilig och lämplig samt tillstyrker riksförsäk- ringsanstaltens förslag att tilläggsavgift i fråga örn krigstilläggspremierna

12

Kuno!. Maj:ts proposition nr 275.

Departe­

ments­ chefen.

skulle sänkas till två procent och att det bidrag, som bolagen bade alt gälda till statsverket, skulle bestämmas till 1.2 procent av krigstilläggspremierna. Det av anstalten föreslagna senare alternativet för genomförande av de er­ forderliga författningsändringarna syntes kunna godtagas, oaktat uppskatt­ ningen av huru stor del av krigstilläggspremierna, som kunde anses belöpa på ersättningar enligt olycksfallsersättningslagen, måste anses i viss mån schablonmässig. Några mera avsevärda felkällor torde emellertid en sådan beräkning knappast medföra.

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för riksförsäkringsanstal- tens och försäkringsrådets verksamhet betalas —- under benämning tilläggs­ avgift respektive bidrag — till statsverket viss procent å försäkringsavgif­ terna enligt olycksfallsförsäkrings- och krigsförsäkringslagarna, nämligen fem procent å försäkringar i riksförsäkringsanstalten och tre procent å för­ säkringar i de ömsesidiga bolagen. Procentsatserna hava fastställts nied hän­ syn till normala förhållanden. På grund av de särskilda risker, som förorsa­ kas av kriget, utgå för krigsförsäkring höga premier. Dessa innefatta dels viss, förhöjd premie för ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen och dels premie för de särskilda ersättningarna enligt krigsförsäkringslagen. På grund av de höga premierna för krigsförsäkringarna inflyta tilläggsavgifter och bidrag för dessa med avsevärda belopp. Enligt vad i yttrandena vitsor­ dats överstiga dessa belopp väsentligt de av krigsförsäkringarna förorsakade ökade förvaltningskostnaderna. I samtliga yttranden tillstyrkes därför ned­ sättning av tilläggsavgifter och bidrag.

Riksförsäkringsanstalten bar framlagt olika alternativ för lagstiftning i iimnet samt, i syfte att då det gäller en krisfråga undvika ändring av olycks­ fallsförsäkringslagen, föreslagit ett tillägg till 6 § krigsförsäkringslagen av innebörd, att tilläggsavgift och bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen icke skall beräknas å sådant tillägg till försäkringsavgift, som föranledes av tillämpningen av krigsförsäkringslagen, men väl å den del av krigstilläggs- premien, som avser ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen. Mot­ svarande uppdelning av de påförda krigstilläggspremierna erbjöde enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke större svårigheter. Enligt av anstal­ ten verkställd preliminär uppskattning motsvarade ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen i runt tal fyra tiondelar av sammanlagda ersätt­ ningarna enligt nämnda lag och krigsförsäkringslagen. Tilläggsavgift komrne härigenom att utgå med fyra tiondelar av fem procent eller två procent av krigstilläggspremiernas sammanlagda belopp och bidrag från bolagen med fyra tiondelar av tre procent eller 1.2 procent av samma belopp, ett resultat som anstalten även på annan väg kommit fram till såsom skäligt.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, vilket tillstyrkts av såväl statskontoret som de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, synes mig tillfredsstäl­ lande och jag föreslår därför ändring av 6 § krigsförsäkringslagen i enlighet därmed.

Kungl. Majda proposition nr 275.

13

Denna ändring synes liksom förut ifrågasatta ändringar i krigsförsäkrings­ lagen böra träda i kraft den 1 juli 1941.

I överensstämmelse med vad i det föregående anförts har inom social­ departementet upprättats förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlå­ tande över nämnda förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

14

Kungl. Ma]:ts proposition nr 275.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om

krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 6 §§ lagen den 11 juni 1937 om krigs­ försäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 7 § samma lag skall upphöra att gälla:

1

§•

Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycks­ fall, skola — under tillämpning i övrigt av stadgandena i nämnda lag med undantag av 27 § första stycket, andra punkten, samt andra stycket — i fråga om sådant olycksfall nedan angivna särskilda bestämmelser gälla.

Vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt far­ tyg, skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som un­ der utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.

6 §•

Arbetsgivare är------------ denna lag. Å tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggavgift eller bidrag enligt 16 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

1 Beträffande 1 § jmf. prop. 111/1941.

Kungl. Maj.ts proposition nr 275 .

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 maj

1951.

Närvarande:

justitieråden F^orssman,

B^ellinder,

regeringsrådet L^undevall, justitierådet S^terzel.

Enligt lagrådet den 27 maj 1941 lillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 23 maj 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 358) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björk­ holm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

, Ur protokollet:

. "i i', t •’ v i ■ A ■' • •' ‘‘i ■ H > i >

G. Lindencrona.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern för utrikes ärendena

G^unther,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, M^öller, S^köld, E^riksson, B^ergquist, A^ndersson, R^osander, G^jöres, E^werlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handels­ departementen anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lag­ rådets den 28 maj 1941 avgivna utlåtande över det den 23 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer samt hemställer, under förmälan att i lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, vidtagits en jämkning av redaktionell natur, att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen , genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt

&

Söner.

41/002

Stockholm 1941.