2

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Förslag'

till

V ärnpliktslag.

I

kap.

Grundläggande bestämmelser örn värnplikt.

1 §•

Svensk nian är värnpliktig från oell med det kalenderår under vilket lian

fyller tjugu år till och med det under vilket lian fyller fyrtiosju år.

Ar svensk man tillika medborgare i främmande stat och har han hemvist

i den främmande staten, bestämmer Konungen, huruvida värnplikt skall

åligga honom här i riket.

2 §•

Yngling, som enligt 15 § inskrivits såsom underårig, är värnpliktig även

innan han uppnått värnpliktsåldern.

Yid krig eller omedelbar krigsfara kvarstår värnplikten för den som in­

kallats till tjänstgöring, så länge behovet det kräver.

3 §•

Den som till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig

svaghet eller annan dylik orsak är oduglig till krigstjänst skall frikallas från

värnpliktens fullgörande.

Konungen må förordna, att de som sålunda frikallats skola underkastas

läkarundersökning och, örn de därvid befinnas dugliga till krigstjänst, vara

skyldiga fullgöra värnplikt.

-

4 §.

Den som på grund av övergående sjukdom, försenad eller otillräcklig

kroppsutveckling eller annan dylik anledning tillfälligt är oduglig till krigs­

tjänst skall befrias från tjänstgöringsskyldighet under erforderlig tid.

Finnes vid inskrivning av värnpliktig, vilken ej kan anses oduglig till

krigstjänst, skäl antaga, att hans förutsättningar för fullgörande av tjänst­

göring kunna säkrare bedömas vid en senare tidpunkt, vare lag samma.

Avgörande örn sådan värnpliktigs krigsduglighet skall dock träffas senast

det år den värnpliktige fyller tjugu två år.

&§•

Konungen må från värnpliktstjänstgöring helt eller delvis befria:

a) den som genom naturalisation upptages till svensk medborgare det

kalenderår då han fyller tjugufem år eller senare;

b) den som styrker, att han i utlandet gjort militärtjänst;

3

c) den som på grund av långvarig vistelse utom riket ej fullgjort honom

åliggande tjänstgöringsskyldighet och, då han återvänder till riket, uppnått

en ålder av trettio år; samt

d) den som, utan att fall, varom ovan i denna paragraf sägs, är för han­

den, visar synnerliga skäl för sådan befrielse.

6 §■

De värnpliktiga skola enligt grunder, som bestämmas av Konungen, till­

delas armén, marinen eller flygvapnet ävensom — vid armén — truppslag

eller truppslag och tjänst samt — vid marinen — flottan eller kustartilleriet.

I de fall Konungen bestämmer skola de värnpliktiga tilldelas förband.

Yärnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet, vilken äger förutsättningar

för utbildning till officer eller underofficer, samt värnpliktig tilldelad flyg­

vapnet, vilken äger förutsättningar för utbildning till underofficer, må ut­

tagas för sådan utbildning. Örn uttagning av värnpliktiga för särskild tjänst­

göring eller utbildning i andra avseenden förordnar Konungen.

Yid tilldelning och uttagning skall tillses, att envar värnpliktig såvitt

möjligt får fullgöra den tjänstgöring och undergå den utbildning, för vilken

han befinnes lämpligast. Där så kan ske, skall hänsyn tagas till den värn­

pliktiges önskemål. Yisar värnpliktig, som befunnits äga förutsättningar för

utbildning till officer eller underofficer, att undergående av sådan utbildning

skulle för honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga medföra sär­

skilt svåra olägenheter, bör han ej uttagas för sådan utbildning.

7 §•

Där ej Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, annorlunda

förordnar, tillhör värnpliktig under hela värnpliktstiden den försvarsgren

eller avdelning därav ävensom i förekommande fall det truppslag eller den

tjänst och det förband, som han enligt bestämmelserna i andra kapitlet

blivit tilldelad, samt, örn han ej tilldelats förband, det förband, som erhåller

sina värnpliktiga från det inskrivningsområde eller del därav, där den värn­

pliktige är kyrkobokförd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

II kap.

Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning.

8

§-

Riket indelas i inskrivningsområden. För varje inskrivningsområde skall

finnas en inskrivningschef och en inskrivningsnämnd. Konungen må dock

förordna, att för inskrivningsområde skall finnas två eller flera inskrivnings-

nämnder, var och en för viss del av området.

9 §•

Ledningen och övervakningen av inskrivningsväsendet och värnpliktsredo-

visningen utövas av den myndighet Konungen bestämmer.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

10

§.

För upptagande och avgörande av besvär över inskrivningsnämnds beslut

ävensom över inskrivningschefs beslut, som avses i detta kapitel, skall finnas

ett inskrivningsråd.

1!§.

Till inskrivningschef förordnar Konungen en regementsofficer.

Inskrivningsnämnd skall bestå av inskrivningschefen såsom ordförande

samt icke militära ledamöter till det antal Konungen bestämmer, dock minst

en från varje till inskrivningsområdet hörande landstingsområde eller stad,

som ej deltager i landsting. De icke militära ledamöternas antal må ej

understiga två.

Skall för inskrivningsområde finnas mera än en inskrivningsnämnd, utser

Konungen ordförande i varje nämnd. I sådan nämnd skola ingå icke

militära ledamöter endast från landstingsområde eller stad hörande till

det område, för vilket nämnden tillsatts.

De icke militära ledamöterna utses jämte lika antal suppleanter för två

år av vederbörande landsting eller för stad, som ej deltager i landsting, av

stadsfullmäktige.

Inskrivningsnämnd är beslutför, när förutom ordföranden två ledamöter

äro tillstädes. Vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder.

Inskrivningsnämnd biträdes av läkare och annan personal enligt bestäm­

melser, som utfärdas av Konungen.

12

§.

Det åligger inskrivningsnämnd:

att pröva de värnpliktigas duglighet till krigstjänst och lämplighet för

olika slags utbildning;

att besluta om frikallelse enligt 3 § första stycket och befrielse enligt 4 §;

att verkställa inskrivning av värnpliktiga, vilka ej blivit jämlikt 3 § första

stycket frikallade från värnpliktens fullgörande;

att verkställa tilldelning, som avses i 6 §;

att efter förslag av vederbörande förbandschef verkställa uttagning av

värnpliktiga för utbildning till officer eller underofficer; samt

att i de fall och i den ordning Konungen bestämmer verkställa uttagning

av värnpliktiga för annan särskild utbildning eller tjänstgöring.

Uppkommer på grund av värnpliktigs kroppsbeskaffenhet eller hälsotill­

stånd fråga örn ändring av tidigare fattat beslut rörande hans krigsdug-

lighet eller rörande tilldelning eller uttagning, skall jämväl sådan fråga

avgöras av inskrivningsnämnd.

De ärenden, som det enligt vad ovan stadgats åligger inskrivningsnämnd

att upptaga, benämnas inskrivningsärenden.

13 §.

Inskrivningsnämnd sammanträder till inskrivningsförrättning varje år.

Tider och ställen för förrättningen bestämmas, sedan förslag därom avgivits

6

Värnpliktig, som icke är kyrkobokförd här i landet, äger inställa sig till

inskrivning vid inskrivningsförrättningen för den ort, där han vistas.

Vad i denna paragraf stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande till­

ämpning beträffande yngling, som enligt vad i 15 § första stycket sägs

anmäler sig till inskrivning, innan han inträtt i värnpliktsåldern.

17 §•

Beträffande rätt till ersättning för resa till och från inskrivningsförrätt-

ning gäller vad därom är särskilt bestämt.

18 §.

Har någon, som varit skyldig inställa sig personligen vid inskrivnings-

förrättning, uteblivit därifrån med laga förfall, åligger det honom att inställa

sig inför inskrivningsnämnden eller, örn denna ej sammanträder, inför in-

skrivningschefen, så snart förfallet upphört.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning ej hålles, må inskrivningschefen, i

den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen med­

delar, utöva inskrivningsnämnd tillkommande åligganden; dock att uttagning

av värnpliktiga till officers- eller underofficersutbildning alltid skall verk­

ställas av inskrivningsnämnd.

Finner inskrivningschefen anledning höra inskrivningsnämnden i ett en­

ligt första stycket upptaget ärende, skall detta liänskjutas till nämndens

prövning.

20

§.

Örn innehållet i inskrivningsnämnds eller inskrivningschefs beslut skall

den värnpliktige ofördröjligen på lämpligt sätt underrättas.

Inskriven värnpliktig skall erhålla inskrivningsbok, vari skall införas vad

som är av vikt beträffande hans värnplikt.

................................... 21 §.

Över inskrivningsnämnds och inskrivningschefs beslut i inskrivningsärende

må besvär anföras av värnpliktig, som beslutet rör.

Besvären skola, ställda till inskrivningsrådet, ingivas till inskrivningschefen

inom fjorton dagar efter inskrivningsförrättningens avslutande eller, därest

beslutet icke fattats vid inskrivningsförrättning, inom fjorton dagar efter det

den värnpliktige underrättats örn beslutets innehåll. Besvären må även på

klagandens egen risk med posten insändas så tidigt, att de komma inskriv­

ningschefen tillhanda inom nämnda tid. Det åligger inskrivningschefen att

ofördröjligen med eget yttrande insända besvären till inskrivningsrådet.

Beslut, som överklagas, skall ändå gå i verkställighet, där ej inskrivnings­

rådet annorlunda förordnar.

22

§.

Inskrivningsrådet, som skall hava sitt säte i Stockholm, består av ord­

förande och två andra ledamöter, vilka samtliga förordnas av Konungen för

viss tid. Av ledamöterna skall en vara militär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

eller ock

med en första tjänstgöring om fyrahundra tjugu dagar, som tager sin början

under inskrivningsåret eller nästföljande år, samt

med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av ader­

tonde året efter inskrivningsåret; ävensom

c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar, som tager sin början

under inskrivningsåret eller nästföljande år,

med en repetitionsövning örn sextio dagar eller två repetitionsövningar örn

vardera trettio dagar före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret

samt

med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde

året efter inskrivningsåret.

B. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer

vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvajmet, är enligt

de närmare bestämmelser Konungen meddelar skyldig att, utöver den under

A angivna tjänstgöringstiden, efter första tjänstgöringens avslutande full­

göra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst trehundra­

sextio dagar och för utbildning till underofficer under högst etthundraåttio

dagar.

För värnpliktig, som ålagts fortsatt tjänstgöring som nyss sagts, må den

tid, inom vilken under A föreskrivna repetitionsövningar skola fullgöras,

undergå den förskjutning, som av Konungen bestämmes.

C. Värnpliktig tilldelad marinen, vilken vid navigationsskola avlagt sjö­

kaptens- eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen eller maskinist­

examen av andra klass, är skyldig att, utöver den under A angivna tjänst­

göringstiden, undergå fortsatt utbildning under en tid av etthundratjugu

dagar, fördelad på två repetitionsövningar om vardera sextio dagar, vilka

skola fullgöras före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

D. För värnpliktig, som vid högskola eller annan därmed jämförlig högre

läroanstalt idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare,

veterinär eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna

vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som gör sanno­

likt, att han kommer att idka sådana studier, skola följande särskilda be­

stämmelser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt,

förordna, att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar den under A

angivna tjänstgöringen örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till av­

brott under viss tid för studiernas fullföljande, fullgöras med dels soldat-

och befälsutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Sådan värn­

pliktig må ock, där så för bibringande och vidmakthållande av för avsedd

mobiliseringsbefattning erforderliga insikter anses påkallat, åläggas att där­

utöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den

fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnplikts-

tiden.

9

Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid,

under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov, Konungen

bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver fullgöra

den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf

eljest åligger honom; och räknas därvid genomgången soldat- och befäls-

utbildning honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

E. Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för sär­

skilda fall annorlunda förordna, äga rum vid infanteriregementena under

tiden från och med den 11 juli till och med den 31 augusti.

2. Beredskapsövning.

Därest Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövar nödigt, må

annan värnpliktig än som under 1 mom. D omförmäles kunna åläggas att,

utöver i 1 mom. avsedd tjänstgöring, i den ordning Konungen bestämmer

fullgöra en eller flera beredskapsövningar örn sammanlagt högst etthundra­

åttio dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning upphör dock, sedan

ett och ett halvt år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöring (tjänst­

göring i en följd) eller i förekommande fall fortsatt tjänstgöring enligt 1 mom. B.

Infaller beredskapsövning under tid, då repetitionsövning eljest skolat

fullgöras, skall repetitionsövningen anses vara till motsvarande del fullgjord

genom beredskapsövningen.

3. Särskilda bestämmelser.

A. Därest, på sätt Konungen närmare förordnar, uppehåll skall äga rum

viss tid under pågående tjänstgöring, äge värnpliktig, som så önskar, efter

därom hos vederbörande militärmyndighet gjord framställning, kvarstanna

i tjänstgöring intill utgången av den tjänstgöringsperiod, till vilken han in­

kallats.

B. Där sådant med hänsyn till utbruten farsot eller andra utomordent­

liga förhållanden prövas vara av nöden, äger Konungen förordna, att tjänst­

göring skall taga sin början eller återstående del därav fullgöras å senare

tid än i 1 mom. föreskrives.

Likaledes äger Konungen, där farsot utbrutit vid avdelning av krigs­

makten, förordna örn därstädes i tjänstgöring varande värnpliktigas kvar-

hållande så lång tid utöver den föreskrivna tjänstgöringstiden som finnes

nödigt till förebyggande av smittas spridande.

C. Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att ingå till ort inom

riket, där byte av personal kan äga rum, och kan till följd därav avmönst­

ring ej ske, då tiden för den tjänstgöring, till vilken den värnpliktige in­

kallats, gått till ända, är denne skyldig att tjänstgöra ombord, till dess hans

avmönstring kan äga rum.

D. Har värnpliktig, under i 1 mom. föreskriven tjänstgöring blivit fälld

till straff för rymning eller för olovligt undanhållande av minst ett dygns

varaktighet, eller har hans tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straff­

arbete, omedelbart ådömt fängelsestraff, ungdomsfängelse, tvångsuppfostran,

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

10

tvångsarbete, förvaring eller internering, skall den tid, under vilken lian

varit rymd eller olovligen undanhållit sig eller hans tjänstgöring sålunda

varit avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där ej

Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I vad män den värn­

pliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen samt i vilken

ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer

Konungen.

E. Konungen förordnar, huruvida och i vad mån värnpliktig må såsom

fullgjord tjänstgöring tillgodoräkna sig tid, varunder han icke kunnat del­

taga i tjänstgöringen på grund av sjukdom eller skada, till vilken tjänst­

göringen ej kan antagas hava varit orsak.

F. Beträffande värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värn­

pliktstjänstgöring, är särskilt stadgat.

28 §.

1. Då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, må Konungen

efter statsrådets hörande till tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller

värnpliktiga till det större eller mindre antal, som finnes behövligt. Er­

fordras i fall, då icke samtliga värnpliktiga inkallats till sådan tjänstgöring,

att de värnpliktiga äro inkallade under längre tid, skall inkallad personal

efter lämplig tidrymd såvitt möjligt avlösas.

2. Utom rikets gränser må armén tilldelade värnpliktiga användas endast

till rikets försvar och efter det att statsrådet blivit hört samt, såvida riks­

dagen ej är samlad eller inom trettio dagar skall sammanträda, riksdags­

kallelse utfärdats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

29 §.

1. Anstånd till nästföljande år med påbörjande av i 27 § föreskriven

första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) må i den ordning Konungen be­

stämmer medgivas:

a) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshus­

ombudsmannen är å handelsfartyg inmönstrad för utrikes sjöfart och som

till följd därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan varar, in­

ställa sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som gör sannolikt, att han under

den tid närmast förestående tjänstgöring skulle omfatta kommer att söka

inträde i sjökaptens-, styrmans-, övermaskinist- eller andre maskinistklass

vid navigationsskola;

c) värnpliktig, som själv förvaltar och brukar honom tillhörig fast egen­

dom eller själv driver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan indu­

striell rörelse och icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna fastig­

hetens eller rörelsens skötande under den tid han för sin militära tjänst­

göring skulle bliva frånvarande; samt

d) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för anstånds beviljande, såsom

att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs

12

Kungl. Majlis proposition nr 318.

IY kap.

Om adressanmälan och uppgiftsskyldighet.

34

§.

Inskriven värnpliktig, som ej är inkallad till tjänstgöring eller inmönstrad

till sjöfart, är skyldig att, så snart hans postadress ändras, vidtaga sådan

åtgärd att postförsändelse från militär myndighet utan dröjsmål kan komma

honom tillhanda.

Såsom sådan åtgärd skall anses anmälan örn adressförändringen hos post­

anstalt i den ort, från vilken den värnpliktige ämnar avresa eller inom

vilken han flyttar, samt, örn den värnpliktige är inskriven å sjömanshus, an­

mälan örn adressförändringen hos sjömanshvasombudsmannen.

35

§.

Värnpliktig är skyldig att på anfordran lämna militär myndighet erforder­

liga upplysningar rörande personliga förhållanden av militärt intresse och

att på sätt Konungen bestämmer ofördröjligen och senast inom åtta dagar

besvara sådan myndighets skriftliga förfrågan därom.

V kap.

Om påföljder för åsidosättande av föreskrifterna i denna lag

och om laga förfall.

36

§.

Värnpliktig, som är skyldig inställa sig personligen vid inskrivningsför-

rättning men utan laga förfall utebliver därifrån, bote, första året femton

kronor och varje år han ånyo beträdes därmed femtio kronor.

Har den värnpliktige laga förfall för sin utevaro men underlåter han att,

så snart ske kan, anmäla förfallet hos inskrivningsnämnden eller inskriv-

ningschefen, bote tio kronor.

Inställer sig den värnpliktige vid förrättning för annan ort än den varest

han är kyrkobokförd men försummar han att därvid avlämna kallelseorder

eller prästbetyg, bote, där han till följd härav icke kan under förrättningen

emottagas, första gången tio kronor och varje följande gång femtio kronor.

37

§.

Underlåter inskriven värnpliktig, som ej är inkallad till tjänstgöring eller

inmönstrad till sjöfart, att vid adressförändring vidtaga åtgärd som i 34 §

första stycket avses och vållas därav att till honom från militär myndighet

avsänd postförsändelse återgår till avsändaren såsom obeställbar, dömes,

där han ej haft laga förfall, att böta tio kronor.

14

Kungl. Majlis proposition nr 318.

42 §.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

läkares intyg, vilket den värnpliktige är skyldig att själv anskaffa. Kan han

ej skaffa läkarintyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg av

statens ämbets- eller tjänsteman eller av präst i församlingen eller av ord­

föranden i kommunalstämman eller kommunalfullmäktige eller av ordföranden

eller ledamot i kommunalnämnden eller av ledamot i häradsnämnden.

43 §.

Över förseelser, som avses i 36, 37 och 39 §§, skola länsvis upprättas

förteckningar, vilka skola insändas till länsstyrelsen.

Utdrag av förteckningarna beträffande värnpliktiga, vilka länsstyrelsen

finner böra påföras böter, skola översändas, å landet och i stad utan ma­

gistrat till den som ombesörjer indrivning och redovisning av böter samt

i stad med magistrat till magistraten. Utdragen skola vara försedda med

länsstyrelsens resolution, att de i utdragen upptagna böterna må omedelbart

uttagas hos de värnpliktiga, därest de icke invända något däremot, men att,

därest de vilja för uteblivandet eller försummelsen styrka laga förfall eller

eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till deras frikännande från

bötesansvar, i vilken händelse de äga undfå skriftlig del av resolutionen i

vad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter till utmätningsmannen

i det distrikt eller i den stad, där delgivningen skett, ingiva de bevis, som

åberopas till styrkande av deras mot böternas indrivande gjorda invänd­

ningar, vid påföljd för uraktlåtenhet därav, att böterna utan hinder av in­

vändningarna må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola oför­

dröjligen insändas till länsstyrelsen, som efter prövning av förekommande

omständigheter meddelar beslut i saken.

Åtnöjes värnpliktig icke med länsstyrelsens beslut, varigenom böter blivit

honom slutligen påförda, äger han att inom trettio dagar efter erhållen del

av beslutet till länsstyrelsen ingiva sina till Konungen ställda besvär, vilka

därpå av länsstyrelsen jämte eget yttrande insändas till försvarsdeparte­

mentet. Besvären må även på klagandens egen risk med posten insändas

så tidigt, att de komma länsstyrelsen tillhanda inom nämnda tid.

44 §.

Åtal för förseelse, varom förmäles i 38 §, ävensom mål örn utdömande

av försuttet vite enligt 39 § andra stycket anhängiggöras vid allmän domstol.

45 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

17

Utdrag av protokollet över förs vars ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 24 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern för utrikes ärendena

G^unther,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, M^öller, S^köld, E^riksson,

B^ergquist, B^agge, A^ndersson, D^omö, R^osander, G^jöres, E^werlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler här­

efter chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn nj väm-

pliktslag och anför härutinnan följande:

Inledning.

Frågan örn en omläggning av inskrivningsväsendet och värnpliktsregistre-

ringen har de senaste åren stått på dagordningen. Särskilda därmed samman­

hängande spörsmål ha också efter hand upptagits till avgörande. Frågan har

nu framförts så långt, att ett i lagform utarbetat förslag i ämnet kan före­

läggas riksdagen. Till belysning av detta förslag får jag till en början lämna

följande kortfattade redogörelse för vad som hittills förekommit i saken.

I proposition den 16 februari 1940, nr 63, föreslog Kungl. Majit riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för införande

snarast möjligt av maskinella anordningar för de värnpliktigas rullföring och

redovisning m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i det

vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvars-

ärenden. Riksdagen (skrivelse nr 128) biföll Kungl. Majits hemställan.

På därom lämnat uppdrag lät chefen för armén utarbeta slutligt förslag till

åtgärder i saken, vilket överlämnades till Kungl. Majit med skrivelse den 23

december 1940. Den föreslagna organisationen innefattade en kombination

av adresseringsmaskiner och en central hålkortsanläggning, därvid adresse-

ringsmaskinerna avsågos skola uppställas vid truppförbanden och vissa andra

formationer och anstalter, medan hålkortsanläggningen skulle uppställas i

arméstaben och därstädes komma till användning för i huvudsak statistiska

ändamål. Då detta innebar en på väsentliga punkter avvikande organisation

av de värnpliktigas rullföring och redovisning i förhållande till det tidigare,

i propositionen 1940 L: 63 skisserade förslaget, underställdes frågan ånyo

riksdagens prövning. Detta skedde genom proposition den 24 januari 1941,

nr 39 Vid frågans behandling i statsrådet i samband med framläggandet av

denna proposition fann jag mig på närmare anförda skäl böra i princip lämna

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 318.

*071 41

2

18

förslaget om införande av maskinella anordningar vid truppförbanden och

vissa därmed jämförliga organisationer min tillstyrkan. Anordnandet av den

föreslagna centrala hålkortsanläggningen ansåg jag mig däremot icke beredd

att utan ytterligare utredning tillstyrka. Icke heller ansåg jag möjligt att

utan ytterligare utredning framlägga förslag vare sig i fråga örn de med det

nya redovisningssystemet förbundna lokalkostnaderna eller i fråga om kost­

naderna för den jmrsonal, sorn erfordras för det nya redovisningssystemets

handhavande. I sistberörda hänseende framhöll jag, att det vore nödvändigt

att underkasta de i arméstabens förslag upptagna personalkostnaderna en

grundlig översyn, syftande till att i möjligaste mån nedbringa desamma. Det

borde därvid närmare övervägas, huruvida icke i samband med reformens

genomförande den nuvarande rullföringsorganisationen skulle kunna ytter­

ligare nedbringas i förhållande till vad som i förslaget förutsatts eller even­

tuellt jämte landstormsområdesorganisationen helt upphöra.

I propositionen upptogs sålunda till närmare behandling allenast frågan

örn de med det nya redovisningssystemet direkt förbundna engångskost­

naderna, frånsett kostnaderna för lokaler. Dessa kostnader beräknades till

sammanlagt 2,230,000 kronor, vilket belopp Kungl. Majit föreslog riksdagen

att anvisa. Riksdagen förklarade (skrivelse nr 137), att det förebragta utred­

ningsresultatet givit även riksdagen vid handen, att ett system för redovis­

ning av de värnpliktiga, vilket anknötes till de särskilda fredsförbanden,

torde innebära påtagliga fördelar, och fann sig därför kunna i princip bifalla

förslaget örn den ifrågasatta reformens genomförande i enlighet med de i

propositionen angivna riktlinjerna. På grund härav anvisade riksdagen det

äskade beloppet.

Genom beslut den 21 februari 1941 tillsatte Kungl. Majit en särskild

nämnd —■ försvarsväsendets rullföringsnämnd — med uppdrag att handhava

ledningen av arbetet med genomförande av det i propositionen 1941: 39 före­

slagna nya systemet för de värnpliktigas rullföring och redovisning. Till leda­

möter i nämnden utsågos generalmajoren A. Bredberg, tillika ordförande,

krigsrådet TJ. A. J. Brunskog, hovrättsrådet, numera borgmästaren T. L.

Munck af Rosenschöld samt direktörerna R. Blomquist och Y. Beckman.

Instruktion för nämnden fastställdes den 21 mars 1941. Enligt denna instruk­

tion skall det åligga utredningen att utarbeta och till Kungl. Majit avgiva för­

slag till ny organisation för rullföring och redovisning av värnpliktiga och

annan till försvarsväsendet knuten personal samt att under Kungl. Majit

handhava ledningen av organisationens genomförande.

I skrivelse den 19 april 1941 anmälde chefen för armén, att han med anled­

ning av vad jag anfört till statsrådsprotokollet i samband med framläggandet

av propositionen 1941:39 låtit infordra yttrande från samtliga chefer för

högre truppförband samt från samtliga inskrivningsbefälhavare beträffande

möjligheten att sammanslå de befintliga rullföringsområdena inskrivnings-

områdesvis. I skrivelsen lämnades därjämte en redogörelse för de inkomna

yttrandena. Enligt denna hade den ifrågasatta omläggningen i princip till­

styrkts av halva antalet tillfrågade myndigheter, representerande huvud­

Kungl. Maj:ts proposition nr 818.

22

träng- och intendenturtrupperna och 30 dagar vid övriga truppslag. Huvud­

delen av de värnpliktiga i allmänhet skulle före utgången av andra året efter

inträdet i landstormen fullgöra en landstormsrepetitionsövning örn 5 dagar

samt studenter och likställda, till underbefäl och fackmän uttagna ävensom

vissa värnpliktiga tillhörande klass A en landstormsbefälsövning örn 12 dagar.

För värnpliktiga uttagna till ersättningsreserven eller till handräcknings-

tjänst gällde emellertid, att tjänstgöringen skulle fullgöras i en följd eller

i två omgångar.

Tjänstgöringen fullgjordes av värnpliktiga i allmänhet i sommargrupp

eller vintergrupp och av studenter och likställda i befälstjänst på sommar-

linje eller vinterlinje. Studenter och likställda i specialtjänst fullgjorde sin

tjänstgöring i särskild ordning.

Genom förordningen den 7 mars 1941 (nr lil) med provisoriska bestäm­

melser rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga m. m. har, i avvaktan

på de slutliga bestämmelser i ämnet, som framdeles kunde bliva utfärdade,

föreskrivits skyldighet för värnpliktiga tillhörande årsklass 1940 eller årsgrupp

1941, vilka uttagits till linjetjänst eller till handräckningstjänst, att under

fredstid för sin utbildning tjänstgöra sammanlagt 360 dagar, repetitions-

övningar häri ej inräknade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.

Försvarsutredningen har i sin promemoria framhållit, att man vid fast­

ställandet av de värnpliktigas tjänstgöringstid borde beakta bland annat

följande allmänna krav, nämligen att tjänstgöringstiden borde få en sådan

längd, att fältförbanden vore krigsdugliga omedelbart efter mobilisering, att

värnpliktsbördorna borde i möjligaste mån rättvist fördelas samt att de

värnpliktigas utbildning borde erhålla en så långt möjligt enhetlig organisa­

tion. Vidare måste hänsyn tagas till de särskilda kraven på upprätthållande

av beredskap med under utbildning varande värnpliktiga.

För att fältförbanden efter mobilisering skola vara omedelbart -— d. v. s.

utan ytterligare utbildning — krigsdugliga, måste enligt utredningens mening

utbildningen av de värnpliktiga föra fram till följande mål:

1. Soldaten skall vara fostrad till sådan pliktuppfyllelse, att han även

under dödsfara utan tvekan fullgör sin plikt. Detta är den grund, på vilken

arméns krigsduglighet ytterst vilar.

2. Soldaten måste så behärska det formella uppträdandet, att han automa­

tiskt kan utföra de handgrepp och rörelser, som erfordras för att kunna

hantera vapen och annan materiel, för att taga skydd, utföra förflyttningar

på stridsfältet m. m.

3. Andra grenar av verksamheten i fält måste soldaten så behärska, att han

handlar vanemässigt. Till dessa höra t. ex. förberedelser för strid, utförande

av observation, ordnande av förläggning, materielens vård och förberedelser

för marsch. Örn icke soldaten äger kunskaper och färdigheter i dessa grenar

av tjänsten i fält, kräves från befälets sida en ständig handledning och över­

vakning, vilket kan äventyra dess verksamhet i andra hänseenden.

24

3) ett så stort antal repetitionsövningar, att de värnpliktigas tjänstbarhet

kunde vidmakthållas under hela den tid de vore mobiliseringsplacerade vid

fältförband samt att bataljons- och högre chefer kunde erhålla grundlig ut­

bildning i truppföring; och slutligen

4) en efterutbildningsövning av sådan längd, att de värnpliktiga vid tid­

punkten för deras överförande till territoriella förband kunde erhålla den

repetition av tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter ävensom i vissa

fall den omskolning, som erfordrades för att de skulle bliva fullt användbara

i dessa förband.

Enligt vad utredningen vidare anfört gåve utförda beräkningar vid handen,

att vid infanteriet följande tider erfordrades för att fylla dessa krav:

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

för rekrytskolan .................................................................................... 6 månader

för soldatskolan:

för fullständigande av soldatutbildningen inom egen utbild­

ningslinje (normalorganiserade förband) ............................... 3

»

för soldatutbildning inom annan än egen utbildningsgren ... 1 månad

för förbandsutbildning ................................................................ 3 månader

för vinterutbildning ........................................................................ 2

»

Summa 15 månader.

Med hänsyn till de betydande olägenheter och de stora kostnader, vilka

skulle vara förenade med en dylik tjänstgöringstid, som gör det nödvändigt,

att två årsklasser samtidigt äro under utbildning vid truppförbanden, har

försvarsutredningen ansett sig böra söka en väg att inrymma rekryt- och

soldatskola — i fortsättningen benämnda första tjänstgöringen — inom en

tid av ett år. Utredningen har diskuterat olika möjligheter att nå detta mål.

Enär soldatutbildningen — den enskilda utbildningen — utgjorde grunden

för ali annan utbildning, borde enligt utredningens mening en minskning av

tiden för denna utbildning, som till sin huvuddel vore förlagd till rekryt­

skolan, ske i sista hand. Yad soldatskolan beträffade, vore det nödvändigt,

att den för vinterutbildning beräknade tiden bibehölles oförändrad. Tiden

för utbildning inom annan än egen utbildningslinje kunde tänkas utgå och

denna utbildning ersättas av en till tiden mera begränsad orientering. Härav

följde svårigheter vid ersättandet av förluster inom förbanden. Förbandens

krigsduglighet vid mobilisering äventyrades dock icke. Den för förbandsut­

bildning beräknade tiden kunde rimligen icke minskas till mindre än 2

månader. En minskning av tiden för fullständigande av soldatutbildningen

inom egen utbildningslinje nödvändiggjorde en icke önskvärd forcering av

utbildningen under rekrytskolan. Det vore emellertid ofrånkomligt att

minska den för detta ändamål beräknade tiden med 1 månad och förskjuta

motsvarande del av under denna tid avsedd utbildning till rekrytskolan.

Första tjänstgöringen komme efter en sådan minskning av tiden för utbild­

ningen under soldatskolan att omfatta:

26

slutades. Den andra repetitionsövningen borde emellertid ur utbildnings-

synpunkt förläggas till en något senare tidpunkt eller ungefär till mitten av

den period, under vilken den värnpliktige tillhörde fältförbanden, d. v. s.

alternativt sjunde eller åttonde tjänsteåret.

Utredningen har avsett, att flertalet värnpliktiga omkring adertonde tjänste­

året skola överföras i mobiliseringshänseende från fältförband till territoriella

förband. De sålunda överförda värnpliktiga komme därvid att till större

delen placeras vid förband med helt andra uppgifter ävensom annan beväp­

ning och utrustning än dem, i vilka de tidigare ingått. För att de territo­

riella förbanden skulle kunna lösa sina uppgifter bleve det enligt utred­

ningens mening erforderligt icke endast att återuppliva vissa av de värn­

pliktiga tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter utan även att omskola

ett stort antal värnpliktiga för nya uppgifter. Detta krävde, att en repetitions-

övning förlädes till denna tid. Denna övning -— motsvarande den tidigare

landstormsrepetitionsövningen och i fortsättningen kallad efterutbildnings-

övning — skulle utgöra sista delen av den värnpliktiges obligatoriska utbild­

ning i fredstid.

Utredningen har emellertid framhållit, att det föreslagna antalet repeti-

tionsövningar icke vore tillfyllest för att helt vidmakthålla och modernisera

de äldre årsklassernas utbildning. Såsom av beräkningen framginge, vore det

kravet på förbandsutbildning, som fått bliva avgörande för fixerandet av an­

talet repetitionsövningar. De äldre värnpliktigas utbildning kunde emellertid

kompletteras inom den organisation för frivillig utbildning, som utredningen

i ett annat sammanhang ämnade föreslå.

För att nå det för en repetitionsövning uppställda utbildningsmålet borde

man för samtliga truppslag giva repetitionsövningarna en längd av 30 dagar.

Den omskolning av de värnpliktiga, som angivits vara efterutbildnings-

övningens viktigaste syfte, har avsetts omfatta bland annat utbildning med

tunga vapen, ingående i befästningssystemen, utbildning av f. d. fält-

artillerister till luftvämsartillerister och utbildning av f. d. infanterister m. fl.

till manskap vid underhållsförband. Framför allt med hänsyn härtill vore

det enligt utredningens mening ofrånkomligt, att även denna övning erhölle

en längd av 30 dagar.

Den värnpliktiges utbildning skulle enligt angiven beräkning komma att

omfatta en första tjänstgöring örn 12 månader samt två repetitionsövningar

och en efterutbildningsövning örn vardera en månad eller en sammanlagd

tjänstgöringstid av 15 månader. Utredningen har framhållit, att tjänstgörings­

tiden vore beräknad på grundval av de krav, som måste ställas på infanteriets

utbildning.

En undersökning rörande tjänstgöringstidens längd för övriga till

armén hörande truppslags värnpliktiga visade, att väsentligt skilj­

aktiga krav icke förelåge. I anslutning härtill har utredningen anfört följande:

Den rent truppslagsbetonade utbildningen vid vissa specialtruppslag synes

visserligen kunna genomföras på kortare tid än den ovan för infanteriets

värnpliktiga angivna. Nya krav hava emellertid uppstått på utbildningen inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

29

uppnås. Möjligheter till rationellt utväljande av värnpliktiga för särskild ut­

bildning m. m. skulle jämväl äventyras. Då utredningen därjämte i annat

sammanhang föresloge obligatorisk befälsutbildning utöver första tjänst­

göringen, skulle en tjänstgöring i omgångar komma att sträcka sig över en

alltför lång tidrymd. Särskilda utbildningslinjer för studenter och likställda

borde med hänsyn till det anförda i princip undvikas.

Utredningen har framhållit, att det under angivna förutsättningar skulle

bliva möjligt att för det stora flertalet av de värnpliktiga organisera utbild­

ningen på en linje enligt efterföljande diagram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Jan.

Fehr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Äng.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

l

R e k r y t 8 k o 1 a

Eeg.

övn.

i

Soldat-

8 k o 1 a

1 rep.

övn.

7. eller 8. året ....

2. rep.

övn.

Efterutbildnings-

övning

1 i

Med den förordade organisationen av utbildningen syntes det utredningen,

att följande övningsuppehåll under första tjänstgöringen bleve nödvändiga,

nämligen en vecka vid midsommar, en vecka efter avslutandet av regements-

övning (början av oktober) samt två veckor vid jul och nyår. Dessa övnings­

uppehåll motsvara en sammanlagd tid av omkring en månad.

Huvuddelen av de värnpliktiga borde enligt utredningens mening av

utbildningshänsyn icke tagas i anspråk för »gemensam» handräckningstjänst.

Antalet för handräckningstjänst avsedda värnpliktiga (besiktningsgrupp 4)

vore emellertid förhållandevis ringa. För att handräckningsbehovet skulle

kunna tillgodoses utan att man i alltför stor omfattning toge civil arbetskraft

i anspråk, måste dessa värnpliktiga åläggas samma tjänstgöringsskyldighet

som huvuddelen av de värnpliktiga. Detta krav gjorde sig gällande även ur

rättvisesynpunkt. Det syntes med hänsyn till handräcknings tjänstgöringens

art önskvärt, att den fullgjordes i en följd eller i högst två omgångar. Mot

första tjänstgöringen svarande tid borde dock alltid fullgöras i en följd.

Möjlighet borde föreligga för truppförbandschef att för fullgörande av mot

repetitions- och efterutbildningsövningar svarande tid inkalla nu ifrågavarande

värnpliktiga i en senare omgång. Sistnämnda tjänstgöring borde dock med

hänsyn till det arbete, som i allmänhet komme att åläggas de för handräck­

ningstjänst avsedda, vara fullgjord innan alltför lång tid förflutit efter inskriv­

ningen. I varje fall borde den icke fullgöras efter utgången av fjärde året

efter inskrivningen. Truppförbandscheferna erhölle på detta sätt möjlighet

att utnyttja disponibel arbetskraft alltefter föreliggande behov.

30

Överbefälhavaren har i sitt yttrande framhållit, att en försvarsordning,

som nödtorftigt tillgodosåge såväl kraven på utbildning, fast organisation och

erforderlig beredskap som kraven på social rättvisa, måste grundas på en

första tjänstgöringstid örn minst 18 månader. I full utsträckning kunde dessa

krav dock tillgodoses först genom en för alla gällande första tjänstgöringstid

örn två år. Då det gällde en ny försvarsordning, måste frågan om tjänst­

göringstiden emellertid behandlas även med hänsyn till försvarsordningens

övriga områden och till den ekonomiska ram, inom vilken denna måste be­

gränsas. Inom denna ram måste sålunda bland annat jämväl plats beredas

för kostnaderna för den materiel och den fast anställda kader, som vore erfor­

derlig för krigsorganisationen. Därest det skulle visa sig icke vara möjligt

att tillgodose de framförda kraven på ökad tjänstgöringstid utan att åsido­

sätta kraven på medel för materielanskaffning och kader, ville överbefäl­

havaren icke motsätta sig en begränsning tills vidare av tjänstgöringstiden

på sätt försvarsutredningen föreslagit.

Med syftning på förhållandena vid samtliga försvarsgrenar har överbefäl­

havaren erinrat, att försvarsutredningen syntes utgå från att de värnpliktigas

första tjänstgöring borde tillmätas efter de krav, som måste ställas på de

värnpliktigas utbildning. Härtill ville överbefälhavaren göra det tillägget,

att hänsyn måste tagas även till erforderlig beredskap. Dessa båda krav

borde betraktas i ett sammanhang.

Överbefälhavaren har, såvitt nu är i fråga, närmare utvecklat sina syn­

punkter på följande sätt:

Försvarsutredningen utgår ------------- ifrån att längden av första tjänst­

göringen bör tillmätas efter behovet av utbildning. Vid fastställandet av

detta behov utgår den från kravet på social rättvisa genom en för alla lika

lång tjänstgöring, ett krav vilket har ett icke ringa berättigande.

Emellertid frångår försvarsutredningen detta krav i fråga om dem, som

uttagas till plutonchefs- och motsvarande utbildning samt till special tjänst.

Härigenom missgynnas dessa. För de övriga avprutas utbildningstiden och

göres beredskapstjänsten villkorlig. Härigenom berövas försvaret stora vär­

den, som eljest skulle hava vunnits bland annat i form av bättre beredskap.

Skillnaden mellan första tjänstgöringstidens användande för beredskapstjänst

och utbildning bör göras individuell. För den, som visat sig hava förutsätt­

ningar att utbildas till befäl, bör tiden för första tjänstgöringen användas till

utbildning, de övriga bilda de förband, som utgöra den första beredskapen.

En god beredskap består, såsom förut berörts, icke blott däri, att trupp är i

tjänst eller kan inkallas vid behov, utan även däri, att den förbandsutbildning,

som är erforderlig för de menigas krigsduglighet, direkt kommer beredskaps-

förbanden tillgodo. Helst böra därför vissa utbildningsförband utgöra bered-

skapsförband.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Med avseende på de värnpliktigas vid armén och kustartilleriet första

tjänstgöring anser försvarsutredningen, att en utbildningstid av 15 månader

är erforderlig för fyllande av de krav, som måste uppställas för att truppför­

banden skola omedelbart efter mobilisering vara i stånd att fylla sina upp­

gifter. Utan att binda mig för den fördelning av utbildningstiden mellan

soldatskola och rekrytskola, som försvarsutredningen anser lämplig, ger jag

min anslutning till det resultat vartill försvarsutredningen härvid kommit.

31

Försvarsutredningen föreslår emellertid med hänsyn till de betydande olägen­

heter och stora kostnader, vilka skulle vara förenade med en dylik tjänst­

göringstid, en första tjänstgöringstid av endast 12 månader. Denna nedskär­

ning är betänklig, särskilt som ökad utbildningstid icke föreslås för den kate­

gori av befäl, som är avsedd för tjänstgöring som gruppchefer och motsva­

rande. Denna befälskategori är arméns talrikaste, och den kommer enligt för­

slaget att i krig praktiskt taget uteslutande bestå av personal med endast 12

månaders utbildning. De som i fält skola fullgöra gruppchefsbefattningar få

därför icke tillfälle till praktiskt utövande av sin blivande krigsfunktion annat

än under de korta repetitionsövningarna och komma att sakna erfarenhet i

trupputbildning.

Huru starka än de motiv kunna vara, som föranlett första utbildningstidens

nedpressande till 12 månader, bör dock utsägas, att denna tid ur militär syn­

punkt icke är tillräcklig för att nå det mål, som av försvarsutredningen upp­

ställes. För utbildningen vid armén av såväl meniga som gruppchefer anser

jag en tid av minst 15 månader i genomsnitt erforderlig.

Försvarsutredningen framhåller, att repetitionsövningarna främst hava till

syfte att vidmakthålla de kunskaper och färdigheter, som bibringats den värn­

pliktige under första tjänstgöringen, ävensom att lära honom de nya vapen

och reglementariska föreskrifter, som kunna tillkomma.

I detta uttalande kan jag icke instämma. Frånsett den efterutbildning, som

försvarsutredningen föreslår och vartill jag senare återkommer, tjäna dessa

övningar främst truppförbandsutbildningen. De förband, vilka i krig hava de

viktigaste uppgifterna, böra i fred samövas med den ungefärliga styrka och

sammansättning, som de skola hava i krig. Endast härigenom kunna trupp­

förbands- och högre chefer lära känna förbanden och deras prestationsförmåga.

Vikten av att detta sker årligen kan icke skattas nog högt. Enligt fö.rsvars-

utredningens förslag skulle så endast vartannat år kunna bliva fallet vid fler­

talet truppslag. För arméns krigsduglighet anser jag därför önskvärt, att an­

talet repetitionsövningar ökas till tre. Örn kravet på samma tjänstgöringstid

för alla vidhålles, bör därför utbildningstiden ökas med 30 dagar för samtliga

värnpliktiga. Av såväl militära som sociala skäl synes den tredje repetitions-

övningen i likhet med den andra böra äga rum före utgången av åttonde året

efter inskrivningsåret.

Utan att ingå på hållbarheten i de uttalanden i fråga om repetitionsövningar-

nas inpassande i utbildningen i övrigt, som försvarsutredningen gör, har jag

mot lagbestämmelsen örn tiden för repetitionsövningarna intet att erinra.

Mot försvarsutredningens förslag till efterutbildning och tidsbestämmel­

serna för dess anordnande har jag i huvudsak intet att erinra. Tiden för den­

samma torde kunna medgiva, att även vissa truppförbandsövningar, avsedda

att giva en uppfattning örn ifrågavarande truppförbands värde, kunna an­

ordnas. För att bedöma huruvida det föreslagna sättet för efterutbildningens

anordnande är det lämpligaste torde erfarenheterna från ett tillämpande av

försvarsutredningens förslag böra avvaktas.

Den omskolning av vissa flottans och flygvapnets äldre värnpliktiga, som

enligt förslaget skall ske, är i och för sig en olägenhet. Flera värnpliktiga

böra därför icke tagas i anspråk för tjänst vid dessa försvarsgrenar än som

är oundgängligt. Undersökning bör göras, örn icke genom anlitande av civil

arbetskraft antalet av för tjänst i anspråk tagna värnpliktiga vid dessa för­

svarsgrenar kunde inskränkas. Ett villkor för att omskolningen skall med­

hinnas på avsedd tid är att tjänstgöringsföreskrifterna för de olika försvars­

grenarna så långt möjligt överensstämma. Genom en längre utbildningstid

skulle den betydande fördelen vinnas, att även flottans och flygvapnets värn­

pliktiga kunde bibringas en viss allmän arméutbildning, vilket skulle väsent­

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

34

slag finns icke någon kategori underbefäl och fackmän. Alla värnpliktiga i

allmänhet hava där en utbildningstid av 200 dagar och studenter och likställda

ytterligare 60 dagar. Vid dessa truppslag förutsattes i regel befälsutbildning

beträffande värnpliktiga endast av studenter och likställda.

Utbildningen vid infanteriet samt träng- och intendenturtrupperna av

kategorien underbefäl och fackmän avser att skapa gruppchefs ställföreträdare

(ersättare) och utbildningen av studenter och likställda plutonchefs ställföre­

trädare (ersättare) och gruppchefer (vid trängtrupperna jämväl plutonchefer).

Vid övriga truppslag är målsättningen i vad rör utbildningen av studenter

och likställda i stort sett motsvarande. På grund av den för befälsutbildning

alltför korta utbildningstiden kan endast medhinnas en ytlig första utbild­

ning i ^uppföring — begränsad till en utbildningslinje (t. ex. gevärstjänst

eller kulsprutetjänst). Vissa värnpliktiga tillhörande ovannämnda kategorier

hava utbildats i special tjänst.

Någon befälsutbildning av värnpliktiga utöver den ovan angivna äger icke

rum i fredstid. Krigsorganisationen inrymmer däremot reservofficers- och

reservunderofficersskolor, vid vilka värnpliktigt befäl erhåller kompletterande

utbildning. Vid de förra erhålla de, som under fredsutbildningen visat sig

vara de bästa befälsämnena, i regel studenter och likställda, fortsatt utbild­

ning till plutonchefer och värnpliktiga officerare, vid de senare bibringas de

därnäst mest framstående fortsatt utbildning till plutonchefs ställföreträdare

(ersättare) och värnpliktiga underofficerare. Skolorna omfatta vardera sex

månader, varav tre månaders tjänstgöring vid trupp i officers- respektive

underofficersbefattning.

Försvar sutredningen har framhållit, att det redan under fredsutbildningen

visat sig, att endast en del studenter och likställda tillgodogöra sig utbild­

ningen till plutonchefs ställföreträdare (ersättare). Erfarenheterna från de

senaste åren gåve dessutom vid handen, att stora delar av det värnpliktiga

befälet vid organiseringen av fältförbanden icke uppfyllde de stora fordringar,

som måste ställas på befäl i ifrågavarande befattningar.

På grund av den blivande krigsorganisationens ökade omfattning vore det

enligt utredningens mening ofrånkomligt, att de värnpliktiga toges i anspråk

som befäl i väsentligt större utsträckning än för närvarande. Sålunda måste

bland annat behovet av plutonchefer (motsvarande chefer) till övervägande

del fyllas med värnpliktigt befäl. Detta förhållande ställde helt nya krav

på utbildningen av det värnpliktiga befälet. Bland annat måste utbildning

av för ifrågavarande befattningar lämpliga värnpliktiga äga rum redan i

fredstid.

På utbildningen av det värnpliktiga befälet har utredningen uppställt

följande allmänna krav, nämligen att de värnpliktiga skola vid mobilisering

kunna utan kompletterande utbildning placeras i de befattningar, för vilka

de äro avsedda, att de skola äga någon förmåga i trupputbildning samt att

de skola kunna tillfälligt placeras som befäl vid andra förband inom eget

truppslag, med annan beväpning och annat stridsförfarande än det egna, även­

som bibringas någon förmåga att upprätthålla närmast högre befattning än

den, för vilken de äro avsedda.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 318.

37

heter i syfte att säkra användbarheten under hela värnpliktstiden. Det torde

vara fullt klart, att detta nied vår tids snabba utveckling på taktikens och

teknikens område icke är möjligt med mindre än att de värnpliktiga åläggas

repetitionsövningar med ganska korta tidsmellanrum. Erfarenheter härvidlag

saknas, men en repetitionsövning för varje tre- eller fyraårsperiod torde vara

önskvärd. Det synes emellertid icke rimligt eller möjligt att ålägga det värn­

pliktiga befälet en obligatorisk tjänstgöring av denna omfattning under hela

värnpliktstiden. Med hänsyn till sociala skäl och till strävan att nå en något

så när rättvis fördelning av värnpliktsbördorna torde det bliva nödvändigt att

begränsa tjänstgöringsskyldigheten, i vad rör repetitionsövningar (och efter-

utbildningsövning), till vad som föreslagits för huvuddelen av de värnpliktiga.

Detta kräver emellertid åtgärder, som syfta till att stimulera det värnpliktiga

befälets intresse för att bibehålla förvärvade kunskaper och färdigheter.

Genom att anknyta en frivillig befälsutbildning till den obligatoriska utbild­

ningen och genom att stipulera viss frivillig utbildning för erhållande eller

för bibehållande av viss militär grad kunna möjligheter skapas att bevara

kvaliteten hos åtminstone den ambitiösa delen av det värnpliktiga befälet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Utbildningstidens längd och fördelning under obligatorisk utbildning för

det värnpliktiga befälet i enlighet med utredningens förslag framgår av nedan­

stående diagram.

1. året ...............................

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Åug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

E e k r

i

y t s k o 1 a

Reg.-

övn.

1 1

Gruppchefs-

2. året ...............................

3. året ...............................

skola

I

1

Pluton chef s s k o 1 a

Reg.-

övn.

Förbered, pluton-

Officersaspirant-

cl

skola

lefssko

(vinte

a

rlinje)

(so mmarlinje)

(1. rep.

övn.)

1. rep.

övn.

7. eller 8. året ....

Omkring 18. året . .

2. rep.

övn.

Eftcrutbildnings-

övning

1. |

2. |

3.

omgå igen

t

i

........ t Trupp tjänstgöring i befälsbefattning.

Beträffande befordran av det värnpliktiga befälet i fredstid har utred­

ningen uttalat, att denna principiellt torde böra ske på sådant sätt, att den

obligatoriska utbildningen förde den värnpliktige fram till en militär grad

närmast lägre än den, som han komme att erhålla i sin krigsbefattning,

d. v. s. i den befattning, för vilken han erhållit utbildning. En värnpliktig,

som t. ex. erhållit gruppchefsutbildning och icke fullgjort mer än sin obliga­

toriska tjänstgöring, skulle sålunda under fredstid bli befordrad till korpral

men icke till högre grad. Vid mobilisering krigsplacerades han som grupp­

chef och konstituerades som sådan till furir efter viss tjänstgöring vid fält­

förband. Denna princip syntes böra frångås endast då särskilda skäl före-

låge. I det föreslagna utbildningssystemet torde sålunda undantag få anses

göras jämväl som facktjänstgöring, så långt möjligt under fältmässig til­

lämpning.

Krigskassörernas utbildning skulle alltså enligt utredningens förslag om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

45

fatta:

Soldatutbildning.

Rekrytskola vid intendenturtrupperna ....................................... 6 månader

Fackutbildning.

Krigskassörskola ................................................................................ 6

»

Facktjänstgöring.

Biträde åt regementskassör ............................................................ 6

»

Repetitionsövningar ........................................................................ 2

»

Efterutbildningsövning .................................................................... 1 månad

Summa 21 månader.

Försvarsutredningen har i förevarande delar slutligen anfört:

Av det anförda framgår, att i specialtjänst uttagna värnpliktiga böra

åläggas 6 månaders tjänstgöring utöver den, som föreslagits för huvuddelen

av de värnpliktiga. De komma sålunda icke att i likhet med en del av de i

befälstjänst uttagna åläggas extra tjänstgöring av sammanlagt 12 månader.

Flertalet av de värnpliktiga i specialtjänst komma emellertid att få sin tjänst­

göring utsträckt över hela värnpliktstiden, vilket i och för sig måste betraktas

såsom oförmånligt. Då å andra sidan deras extra tjänstgöring endast är

hälften så lång som den, som kan ifrågakomma för värnpliktiga i befälstjänst,

till vilken kategori flertalet av dem säkerligen eljest skulle komma att hän­

föras, synes icke någon orättvisa därigenom ske.

Detta system för utbildningen av i specialtjänst uttagna värnpliktiga er­

bjuder, samtidigt som det tillgodoser kravet på en grundlig utbildning av

de värnpliktiga, stora fördelar för tjänsten vid truppförbanden. Facktjänst­

göringen kan nämligen ifråga om flertalet av ifrågavarande kategorier nyttig­

göras vid förbanden.

I fråga örn befordran av och avlöningsförmåner för i special tjänst uttagna

värnpliktiga göra sig stort sett samma synpunkter gällande som beträffande

det värnpliktiga befälet. Den facktjänstgöring, som äger rum efter fullgjorda

15 månaders tjänstgöring, bör dock fullgöras med förordnande som värn­

pliktig befattningshavare med fänriks, löjtnants eller kaptens tjänsteställning.

överbefälhavaren har i denna del anfört samma synpunkter som beträf­

fande de värnpliktiga, som uttagits till fortsatt befälsutbildning.

Chefen för armén har i sitt yttrande uttalat, att frågorna om specialutbild­

ningens förläggande till visst eller vissa truppslag och om inordnande av vissa

ytterligare kategorier värnpliktiga under begreppet specialtjänst borde hållas

öppna. I övrigt har arméchefen anslutit sig till utredningens förslag.

E. Beredskapsövning.

Försvarsutredningen har framhållit, att frågan om upprätthållande av viss

beredskap med under utbildning varande värnpliktiga eller med värnpliktiga,

vilka fullgjort första tjänstgöring, i förevarande sammanhang påkallade upp­

märksamhet. Redan år 1939, före utbrottet av det nu pågående kriget,

46

hade beslutats, att vid vissa infanteriförband skulle bildas särskilda be-

redskapsförband. För att kunna genomföra denna beredskap utan att mera

nämnvärt störa utbildningsarbetets fortgång inom armén hade befunnits

erforderligt att införa skyldighet för värnpliktiga, som uttagits till linjetjänst

vid armén eller till ersättningsreserven, att under fredstid, där Kungl. Majit

med hänsyn till krigsberedskapen så prövade nödigt och i den ordning Kungl.

Majit bestämde, fullgöra en beredskapsövning örn trettio dagar. Sådan övning

skulle fullgöras före utgången av fjärde året efter inskrivningsåret och drab­

bade sålunda endast de yngre årsklasserna. År 1940 hade skyldigheten att

göra beredskapsövning utsträckts till att gälla jämväl kustartilleriets värn­

pliktiga.

De skäl, som på sin tid talat för införande av en beredskapsövning och för

vilka närmare redogjorts i Kungl. Majits proposition nr 232 till 1939 års lag­

tima riksdag, ägde enligt utredningens mening alltjämt och nu i ökad grad

sin giltighet. Den organisation, som av utredningen komme att föreslås, inne­

fattade även en förstärkning av beredskapsförbanden. För att säkerställa

beredskapen under erforderlig tid måste övningens längd, där så i det sär­

skilda fallet erfordrades, kunna ökas till högst 180 dagar. Alltjämt avsåges

dock övningen skola begränsas till de yngre årsklasserna. Skyldigheten att

fullgöra densamma borde sålunda begränsas till tiden intill dess ett och ett

halvt år förflutit från det den värnpliktige avslutat sin första tjänstgöring

(tjänstgöring i en följd) eller, då fråga vore örn värnpliktig, som uttagits

för utbildning till officer eller underofficer, från det han avslutat sin fort­

satta tjänstgöring. För att säkerställa beredskapen jämväl vid flottan och

flygvapnet syntes skyldigheten att fullgöra beredskapsövning böra erhålla

generell giltighet. Givetvis borde dock i det särskilda fallet inkallelsemöjlig­

heten icke begagnas i större utsträckning än omständigheterna påkallade.

överbefälhavaren har härom anfört i huvudsak följande:

Genom den tid för första tjänstgöring, som försvar sutredningen föreslår,

kommer för beredskapstjänst erforderlig utbildad trupp icke att stå till för­

fogande under halva året, och även under återstoden av året måste värn­

pliktiga för bestridande av vissa slag av beredskapstjänst särskilt inkallas,

därest så erfordras. Särskilt vid kustartilleriet och luftvärnet, där högre grad

av beredskap alltid måste fordras, är detta förhållande en betänklig svaghet.

De värnpliktiga kunna nämligen i allmänhet icke anses fullt användbara för

beredskapstjänst, innan de utbildats under 6 månader, och därefter, i fråga örn

egentliga fälttrupper, endast örn de ingå i trupp, i vilken jämväl värnpliktiga

med fullständig första utbildning ingår. I syfte att mildra denna brist, som

kan medföra allvarlig fara för rikets säkerhet, därest icke i tid erforderliga

inkallelser ske, har försvarsutredningen berett möjlighet till en särskild be­

redskapsövning örn högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra denna övning

skall dock endast tagas i anspråk, där Konungen så prövar nödigt.

Otvivelaktigt ligger ett icke ringa värde däri, att lagen ger anvisning örn,

att dylika inkallelser förutsättas komma att ske i viss utsträckning. Det er­

sätter emellertid icke den ständiga tillgången till i tjänstgöring varande, för

beredskapstjänst fullt användbar trupp.

Beslutet att inkalla värnpliktiga till beredskapstjänst kan vara så svårt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

skolning. Härför avsåges en tid av 1 månad, vilken skulle utnyttjas för efter-

utbildningsövning vid armétruppförband.

Enär sammanlagda fredstjänstgöringen beräknades till 15 månader, måste

på grund av vad nyss sagts första tjänstgöringen för här avsedda värnpliktiga

komma att omfatta 14 månader eller en månad mindre än för de sjömanshus­

inskrivna värnpliktiga. Tjänstgöringen kunde äga rum exempelvis enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

49

följande schema:

V² 2 män. utbildn.

1U

12 mån. utbildning och praktisk tjänstgöring

Sl/S

^ å örlogsstation ^

Inryck-

Embarkering

ning

å fartyg eller

kommendering

till annan

tjänstgöring

(fartygsdepå,

örlogsstation

0

.

S. Y.)

ombord eller i land

Utryck­

ning

Utredningen har vidare framhållit, att det beroende på särskilda förhål­

landen kunde visa sig lämpligare, att större eller mindre del av årsklassen

inryckte vid annan tidpunkt av året än här förutsatts. Det kunde enligt ut­

redningens mening ej undvikas, att den förberedande utbildningen till följd

av den därför utmätta kortare tiden icke för nu ifrågavarande kategori bleve

så grundlig som sjömanshusinskrivna värnpliktigas utbildning vid påbörjan­

det av den praktiska tjänstgöringen.

I det föregående åsyftas de flottan tilldelade värnpliktiga, som äro lämpade

för vapentjänst. De för handräckningstjänst avsedda värnpliktiga borde

enligt för svar sutredwingens mening i likhet med de sjömanshusinskrivna värn­

pliktiga fullgöra hela fredstjänstgöringen i en följd. Av sammanlagda tjänst­

göringstiden, 15 månader, beräknades för utbildning åtgå högst 2 månader, var­

efter återstoden skulle fullgöras under praktisk tjänstgöring å örlogsstationer,

varv och örlogsdepåer m. m. Inryckningstiderna borde förläggas på lämp­

ligaste sätt med hänsyn till övrig utbildningsverksamhet å örlogsstationerna.

Överbefälhavaren har i hithörande delar anfört:

Den tjänstgöringstid örn 15 månader, som försvarsutredningen föreslår för

flottans värnpliktiga, synes för de värnpliktigas utbildning vara tillräcklig.

Ur synpunkten att ordna ett lämpligt avlösningssystem, som medger hållande

av en genomsnittligt hög beredskap, bör tjänstgöringstiden dock icke sättas

lägre än 18 månader. En längre värnpliktstid än 15 månader medför dess­

utom den fördelen, att flottans krav på värnpliktiga utöver de sjömanshus­

inskrivna minskas. Med en tjänstgöringstid av upp till 24 månader för de sjö­

manshusinskrivna är det möjiigt att avse endast värnpliktiga av denna kategori

för de året runt rustade fartygen, vilket med hänsyn till beredskapen vore

betydelsefullt.

En tjänstgöringstid av 18 månader kan emellertid i stort sett betraktas

såsom godtagbar. Inryckningen kan härvid ske två gånger örn året med sex

månaders mellanrum och med halva årsklassen varje gång. Med 18 månaders

tjänstgöringstid kommer alltid IV² årsklass att vara i tjänstgöring. Under

denna förutsättning har man tillfälle att utbilda de värnpliktiga i land och å

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 318.

207141

4

53

Kustartilleriets värnpliktiga.

A.

Gällande bestämmelser.

Enligt gällande värnpliktslag utgör utbildningstiden för värnpliktiga i all­

mänhet vid kustartilleriet 200 dagar, fördelade på en första tjänstgöring om

170 dagar med början under inskrivningsåret eller nästföljande år samt med

en repetitionsövning örn 30 dagar före utgången av tredje året efter inskriv­

ningsåret. Studenter och likställda skola tjänstgöra sammanlagt 260 dagar,

fördelade på en första tjänstgöring örn 230 dagar, som tager sin början under

inskrivningsåret och antingen fullgöres i en följd eller uppdelas på inskriv­

ningsåret och nästföljande år, samt en repetitionsövning örn 30 dagar före ut­

gången av tredje året efter inskrivningsåret. Även för kustartilleriets del gälla

1941 års provisoriska bestämmelser örn 360 dagars tjänstgöringstid, repeti-

tionsövningar häri ej inräknade, för årsklass 1940 och årsgrupp 1941.

B.

Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.

Tjänstgöringstiden för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga har av

för svar sutredningen liksom för övriga försvarsgrenar beräknats till samman­

lagt 15 månader. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts be­

träffande arméns värnpliktiga borde denna tjänstgöring omfatta en första

tjänstgöring örn 12 månader, två repetitionsövningar örn vardera 1 månad samt

en efterutbildningsövning örn 1 månad.

För att tillgodose mobiliseringsbehovet av värnpliktiga borde kustartille­

riet tilldelade värnpliktiga under hela sin värnpliktstid tillhöra kustartilleriet.

En efterutbildningsövning, förlagd till en relativt sen tidpunkt av värnplikts-

tiden, finge härigenom stor betydelse för återupplivandet av de värnpliktigas

tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter. Det måste emellertid förut­

sättas, att de värnpliktiga, då de uppnått en viss ålder, icke alltid vore läm­

pade att bestrida de befattningar, för vilka de tidigare utbildats. Det kunde

också tänkas, att organisatoriska eller andra skäl gjorde det nödvändigt eller

lämpligt att avse de värnpliktiga för annan tjänst än den, för vilken de tidigare

utbildats. Efterutbildningsövningen vid kustartilleriet finge därför liksom vid

armén jämväl till uppgift att medgiva omskolning av de värnpliktiga för even­

tuella nya uppgifter.

I fråga örn värnpliktstjänstgöringens inpassande under året och under väm-

pliktstiden gjorde sig enligt vad utredningen anfört vid kustartilleriet i stort

sett samma synpunkter gällande som vid armén. Första tjänstgöringen syntes

sålunda böra förläggas till tiden april—mars, med början första värnplikts­

året. Repetitionsövningama borde förläggas till september månad under andra

(eller möjligen tredje) respektive sjunde eller åttonde året. Efterutbildnings­

övningen slutligen borde fullgöras under perioden maj—augusti. De värn­

pliktiga borde härvid kunna inkallas i två eller flera omgångar, övningen

borde fullgöras senast omkring adertonde värnpliktsåret, men möjlighet borde

finnas för tidigare inkallelse till sådan övning, därest behov av omskolning av

de värnpliktiga av organisatoriska eller andra skäl skulle föreligga vid en

tidigare tidpunkt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

55

dessa fullgjort vederbörlig värnpliktstjänstgöring. Vad beträffar underoffi­

cerare i reserven, har utredningens avsikt varit att tillgodose behovet härav

genom anordnande av särskilda årliga utbildningskurser för sådant stam­

manskap, som genomgått fullständig underbefälsutbildning och som avser

att lämna den aktiva tjänsten men dessförinnan önskar förskaffa sig kompetens

för utnämning till underofficer i reserven. Anställning såsom underofficer

i reserven skulle även utan vidare kunna vinnas av den, som genomgått full­

ständig underofficersskola.

Därest nu angivna vägar för fyllande av behovet av officerare och under­

officerare i reserven icke skulle giva tillfredsställande resultat, måste man

enligt utredningens mening även för kustartilleriets del tillgripa utvägen

med tvångsvis uttagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga offi­

cerare eller underofficerare i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

härutinnan föreslagits för arméns vidkommande.

För överbefälhavarens yttrande i denna del har redogjorts i det föregående

avsnittet örn arméns värnpliktiga.

D.

Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.

Härutinnan skulle enligt försvarsutredningens mening i stort sett gälla

samma synpunkter som beträffande motsvarande kategorier vid armén.

Även här må hänvisas till de i det föregående återgivna delarna av över­

befälhavarens yttrande.

E.

Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap.

Manskap vid kustartilleriet, vilket efter avslutad stamanställning övergår

till att vara värnpliktiga, borde enligt försvarsutredningens mening för vid­

makthållande av sin användbarhet åläggas att fullgöra värnpliktstjänstgöring

örn en månad, motsvarande efterutbildningsövningen. Denna övning borde

fullgöras på motsvarande sätt och tid som för övriga värnpliktiga, vilket borde

beaktas vid utfärdande av föreskrifter örn tillgodoräknande av fast anställ­

ning såsom värnpliktstjänstgöring.

F. Beredskapsövning.

Försvarsutredningen har framhållit, att med föreslagen första tjänstgöring

för de värnpliktiga örn 12 månader och denna tjänstgörings påbörjande om­

kring den 1 april någon beredskap — med rustade förband — icke kunde

åstadkommas förrän tidigast omkring den 1 oktober. Endast en årsklass värn­

pliktiga vore vid denna tidpunkt i tjänstgöring, varför jämväl omfattningen

av den möjliga beredskapen bleve högst begränsad. För att utan omgång och

vidlyftiga åtgärder möjliggöra en ökad beredskap borde värnpliktslagens be­

stämmelser även vid kustartilleriet medgiva inkallelse (kvarhållande) under

6 månader — utöver eljest föreskriven tjänstgöringsskyldighet i fredstid —

av de två yngsta årsklasserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

57

heten utvisat krävdes en utbildningstid av ett år. Detta gällde i första hand

värnpliktiga i linjetjänst men borde jämväl äga tillämpning på värnpliktiga,

som avsåges för handräckningstjänst. Tillgången på värnpliktiga, som avsåges

för handräckningstjänst, vore för övrigt så begränsad, att behovet av denna

kategori värnpliktiga knappast syntes kunna fyllas med mindre än att utbild­

ningstiden bleve ettårig.

För att flyg- och flygstationstjänsten samt tjänsten i övrigt vid flygför­

banden skulle kunna förlöpa med minsta möjliga störningar borde enligt vad

utredningen anfört antalet årliga inryckningar begränsas till det minsta

möjliga. Härigenom begränsades nämligen antalet utbildningskurser för de

värnpliktiga. Vid ettårig utbildningstid vore det ur denna synpunkt lämp­

ligast, att antalet inryckningar kunde begränsas till en per år. Med hänsyn

till kravet på hög personell beredskap kunde emellertid de värnpliktigas in­

ryckning icke ordnas på detta sätt. Antalet årliga inryckningar kunde och

borde dock begränsas därigenom, att värnpliktiga avsedda för handräcknings­

tjänst inryckte samtidigt med övriga värnpliktiga.

Utredningen har vidare funnit, att in- och utryckningstiderna borde väljas

så, att flygförbanden ständigt erhölle godtagbar personell beredskap. In­

ryckningarna borde vidare infalla under en tidsperiod på året, då förbandens

verksamhet normalt vore minst omfattande. Med hänsyn härtill borde varje

årsklass uppdelas i två omgångar, av vilka den ena inryckte den 1 oktober och

den andra den 15 november. (Vid krigsflygskolan, där verksamheten i viss

mån skiljer sig från verksamheten vid övriga förband, borde inryckningstiderna

vara den 15 april respektive den 1 juni).

Därest inryckningstiderna ordnades på detta sätt, lomme — vid en ettårig

utbildningstid — den andra omgången av den utbildade årsklassen att kvarstå

i tjänst under den tid, då den första hälften av den nyinryckande årsklassen

skulle genomgå allmän militärutbildning. Först när denna militärutbildning

avslutats och ifrågavarande värnpliktiga fördelats till fackutbildning på för­

banden, skulle den nya årsklassens sista omgång inrycka. Den allmänmilitära

utbildningen för hela årsklassen skulle vara avslutad före jul- och nyårsuppe-

hållet. Därigenom kunde fackutbildningen efter nämnda uppehåll bedrivas

gemensamt med hela årsklassen, vilket i sin tur skulle medföra minskade stör­

ningar i den samtidigt pågående flyg- och flygslagsutbildningen.

För att möjliggöra tillämpningsövningar i högre, fältstarka förband samt

för att medgiva uppsättning av vissa under dessa övningar erforderliga mark­

förband (basförband), borde enligt utredningens mening erforderligt antal

värnpliktiga tillhörande de senast utbildade årsklasserna kunna inkallas till

två repetitionsövningar örn vardera 30 dagar. Därmed tillgodosåges jämväl

behovet för beredskapens skärpande under ifrågavarande tid. Repetitionsöv-

ningarna borde kunna fullgöras i ett sammanhang eller var för sig för att

därigenom möjliggöra smidig anpassning till verksamheten inom vapnet.

Repetitionsövningarna borde vara fullgjorda före utgången av sjätte året efter

inskrivningen.

Huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i linjetjänst, vilka sannolikt efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

59

av ny organisation av de basförband, vilka skola uppsättas i krig. I dessa

förband funnes ett flertal befattningar — såsom t. ex. stabsunderofficer samt

chef för vakt- och beredskapsavdelning — vilka, med hänsyn till befatt­

ningens art samt det ansvar och den befälsställning, som vore förenad med

densamma, borde besättas av underofficerare. Därest man härför avsåge

underofficerare på stat, skulle följden bliva dels avsevärt ökade kostnader

för avlöning, dels fördröjning av vapnets uppsättning — stora svårigheter

förelåge nämligen att utbilda tillräckligt antal underofficerare på stat. Även

örn man avsåge underofficerare i reserven, skulle resultatet bliva fördröjning

av vapnets uppsättning, ty svårigheterna att kunna utbilda tillräckligt antal

funnes även för denna kategori.

De påpekade olägenheterna skulle emellertid enligt utredningens mening

i stort sett kunna undvikas, örn för ifrågavarande befattningar avsåges värn­

pliktiga underofficerare. Därigenom skulle man även vinna erforderlig elasti­

citet i personalorganisationen. Utredningen ville med hänsyn till det anförda

förorda, att av flygvapnets värnpliktiga ett erforderligt antal härför lämpliga

efter fullgörandet av den första tjänstgöringen (360 dagar) uttoges för ytter­

ligare 6 månaders tjänstgöring och härunder utbildades till värnpliktiga

underofficerare. Ifrågavarande värnpliktiga borde därefter fullgöra tre repeti-

tionsövningar örn vardera 30 dagar före utgången av respektive fjärde,

åttonde och tolfte åren efter inskrivningsåret. Befordran (konstituering) av

härtill lämpliga värnpliktiga borde äga rum till värnpliktig furir efter det

den till aderton månader förlängda första tjänstgöringen avslutats samt till

värnpliktig underofficer tidigast efter det den första repetitionsövningen full­

gjorts, varvid särskilt borde beaktas, att befordran icke skedde före jämn­

åriga underbefäl på stat eller i reserven.

E.

Utbildning till flygförare, bombfällare och flygskyttar.

För svar sutredningen har framhållit, att man för att minska antalet aktiv

personal och reservpersonal vid flygvapnet och sålunda erhålla eftersträvad

elasticitet i organisationen borde på frivillighetens väg uttaga härför lämp­

liga värnpliktiga till flygförare, bombfällare och flygskyttar. För att bibringa

dessa personalgrupper den utbildning, som erfordrades för att de skulle

kunna ingå i krigsflygförbanden, krävdes emellertid längre utbildningstid

än för huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga. Erfarenheten hade givit vid

handen, att för utbildning till flygförare och bombfällare krävdes omkring

630 dagar samt för utbildning till flygskytt omkring 540 dagar.

Flygförare och bombfällare måste, enligt vad utredningen vidare anfört,

för att underhålla under utbildningstiden förvärvade kunskaper och färdig­

heter samt för att hålla jämna steg med flygmaterielens utveckling fullgöra

ett flertal repetitionsövningar under en relativt långt utsträckt tid. Kepeti-

tionsövningarnas längd borde icke sättas lägre än 45 dagar; antalet repeti­

tionsövningar borde vara 4, som lämpligen skulle fullgöras vart tredje år

efter inskrivningsåret.

För värnpliktig, som uttagits till flygskytt, förelåge icke samma behov av

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

61

särskilda fredsförbanden anknutet system för värnpliktsredovisningen samt

för de åtgärder, som i anslutning därtill vidtagits. Till hithörande frågor

återkommer jag i det följande med en närmare redogörelse. Målet har allt­

ifrån början varit att genomföra den nya och mera effektiva organisationen

för inskrivningsväsendet och värnpliktsredovisningen från och med näst­

kommande årsskifte. Med detta mål för ögonen har rullföringsnämnden —

med utelämnande av stadganden örn de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet

— framlagt förslag till ny värnpliktslag. Nämnden har i anslutning därtill

understrukit behovet av såvitt möjligt till innehåll och form definitiva lag­

bestämmelser såsom grund för en ny inskrivningsförordning och andra till-

lämpningsförfattningar, vilka endast örn sådana lagbestämmelser meddelades

kunde erhålla den säkerhet och stadga, som erfordrades för att den planerade

organisationen på området skulle fungera ostört. Yad nämnden sålunda an­

fört synes mig äga sin riktighet. Det har emellertid för mig liksom för för-

svarsutredningen framstått såsom i hög grad önskvärt, att ett fullständigt

förslag till värnpliktslag förelägges riksdagen. Blott genom att se värnplikts-

lagens i varandra ingripande stadganden i ett sammanhang torde man vinna

möjlighet att rätt bedöma alla dess detaljer. Vissa av de förslag jag i det

följande framlägger, exempelvis förslaget örn uttagning av vissa värnpliktiga

till officers- eller underofficersutbildning, inverka på lagen även i de delar,

rörande vilka rullföringsnämnden framlagt förslag. Med hänsyn till angivna

förhållanden har det synts mig nödvändigt, att redan nu framlägges förslag

även örn övningstiden för de värnpliktiga och örn övriga för värnplikten

grundläggande frågor.

Även andra skäl peka i samma riktning. I fråga örn utbildningstiden gälla

nu provisoriska bestämmelser, avseende allenast värnpliktiga tillhörande års­

klass 1940 eller årsgrupp 1941. Därest förslag örn slutgiltiga föreskrifter

härutinnan icke nu skulle kunnat antagas, hade med största sannolikhet för­

slag örn en ny provisorisk förordning rörande årsklass 1941 måst framläggas

redan vid början av nästa riksdag för att längre fram under samma riksdag

följas av förslag till definitiva bestämmelser i ämnet. Det är emellertid uppen­

bart, att vad som under beredskapstiden vunnits i fråga örn förbättrad ut­

bildning snarast möjligt bör befästas. Detta måste ske genom att kommande

årsklasser erhålla en i fastare former bedriven, tillräckligt effektiv utbild­

ning. Vad vidare angår den höjning av värnpliktsålderns övre gräns, som i

det följande förordas, bör denna givetvis, om den skall ske, göras vid års­

skiftet, då de värnpliktiga, som under år 1941 fyllt 46 år, enligt hittills gällande

regler skulle upphöra att vara värnpliktiga. Även slopandet av gränsen mellan

beväring och landstorm, Varom jag i det följande framlägger förslag, bör

lämpligen äga rum vid ett årsskifte. I sistnämnda hänseenden hade sålunda

för undvikande av onödigt dröjsmål förslag under alla omständigheter måst

föreläggas innevarande års riksdag.

Slutligen må här erinras örn önskvärdheten av att de värnpliktiga till­

räckligt långt i förväg få kännedom om de förpliktelser, som komma att åvila

dem. Särskilt gäller detta i fråga örn uttagningen till officers- eller under­

Departements­

chefen.

Departements

chefen.

för särskild utredning i annan ordning, varefter förslag i frågan syntes böra

föreläggas 1942 års riksdag. Härvid borde även förutom nyssnämnda frågor

upptagas spörsmålet örn avlöningsförmånerna för de värnpliktiga i special­

tjänst (läkare m. fl.), vilkas tjänstgöring avsåges skola kunna fördelas över

hela värnplikts tiden.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Såsom jag redan i det föregående antytt, böra de till fortsatt befälsutbild-

ning uttagna värnpliktiga och värnpliktiga i specialtjänst med förlängd tjänst­

göringstid erhålla skälig kompensation för de särskilda uppoffringar, som

krävas av dem. Frågan örn sådan kompensation synes emellertid, såsom för-

svarsutredningen förutsatt, böra underkastas närmare utredning. Det är min

förhoppning, att denna fråga skall inom den närmaste tiden kunna bringas i

sådant skick, att det skall bliva möjligt att underställa 1942 års riksdag för­

slag i ämnet.

III.

Ändring av värnpliktsåldern.

Enligt gällande värnpliktslag är varje svensk man värnpliktig från och med

det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han

fyller 46 år.

I skrivelse till Kungl. Majit den 3 februari 1941 med förslag rörande vissa

organisationsändringar inom armén hemställde chefen för armén, att med

hänsyn till personalbehovet i den nya krigsorganisationen värnpliktsålderns

övre gräns måtte höjas med ett år. Genomförandet härav föreslogs skola äga

rum den 1 januari 1942. De skäl, som föranledde nyssberörda framställning,

göra sig enligt försvarsutredningens mening med ännu större styrka gällande

i fråga örn den organisation av vårt försvarsväsende, som för närvarande är

under förberedande. Utredningen har fördenskull föreslagit, att i 1 § i den

nya värnpliktslagen stadgas, att svensk man är värnpliktig till och med det

år, under vilket han fyller 47 år.

Chefen för flygvapnet har i sitt yttrande framhållit, att den föreslagna höj­

ningen av värnpliktsålderns övre gräns för flygvapnets vidkommande icke

syntes påkallad men att vapnet icke hade anledning motsätta sig förslaget.

Någon erinran mot försvarsutredningens förslag i denna del har i övrigt

icke gjorts i remissyttrandena. Chefen för armén har emellertid uttalat, att

en sänkning av värnpliktsålderns nedre gräns från 20 till 19 år efter återgång

till fredsförhållanden syntes böra tagas under övervägande.

Jag ansluter mig i förevarande del till utredningens förslag. Värnplikts­

ålderns övre gräns bör sålunda även enligt min mening utsträckas från 46 till

47 år. Däremot är jag icke beredd att nu taga ståndpunkt till det av chefen

för armén väckta spörsmålet örn sänkning av dess nedre gräns med ett år.

77

nämnder, i vissa fall biträdda av vederbörande sjörullföringsbefälhavare i

stället för rullföringsbefälhavaren. För vart och ett av de övriga 25 sjömans­

husen tillsättes däremot en särskild inskrivningsnämnd.

Vad beträffar inskrivningsrevisionens verksamhet, omfattar denna ett in-

skrivningsområde med inom detsamma belägna sjömanshus. De ärenden, som

handläggas inom ett och samma sjörullföringsområde vid de sjömanshusvis

verkställda förrättningarna eller av sjörullföringsbefälhavaren, komma sålunda

att utskiftas på ett flertal revisioner. Inskrivningsverksamheten inom Stock­

holms sjörullföringsområde granskas sålunda av fem inskrivningsrevisioner,

var för sin del av området.

Omfattningen av den inskrivning, som äger rum vid sjömanshusen, framgår

av följande uppgifter, hämtade från 1941 års inskrivningsförrättningar.

Vid 6 sjömanshus inskrevos 25 eller mindre antal värnpliktiga.

» 16

»

»

26—• 50 värnpliktiga.

»

6

»

»

51—100

»

»

1

»

»

140

»

»

1

»

»

207

»

Efter en närmare granskning av ändamålsenligheten i den nuvarande

organisationen har nämnden kommit till det resultatet, att mycket stora

olägenheter äro förbundna med att man har två vid sidan av varandra arbe­

tande inskrivningssystem. Dessa olägenheter hava utvecklats sålunda:

Varje system måste hava sin särskilda organisation med därav följande

kostnader samt hava särskilda till systemet anknutna bestämmelser, ehuru

båda systemen hava ett gemensamt ändamål. De båda systemen äro dess­

utom icke kongruera i sin organisatoriska utformning, ehuru de i slutin­

stansen sammanlöpa i inskrivningsrevisionen, vilken är organiserad för det

gemensamma inskrivningsväsendet. De båda systemen kunna icke heller i

sin verksamhet hållas isär från varandra. Härtill bidrager i väsentlig grad

det förhållandet, att marinen icke kan mer än till hälften rekryteras med sjö-

manshusinkrivna värnpliktiga. Här berörda omständigheter äro ägnade att

ytterligare komplicera bestämmelserna och försvåra deras tillämpning.

I annat sammanhang har nämnden föreslagit, att samtliga värnpliktiga —

alltså även de sjömanshusinskrivna — framdeles skola territoriellt redovisas

vid inskrivningsområdena och att såväl sjömanshusinskrivna som icke sjö­

manshusinskrivna värnpliktiga, vilka skola utbildas vid flottan eller erfordras

för täckande av dess mobiliseringsbehov, registreras vid örlogsstationerna.

Härigenom skulle en fristående militär registreringsorganisation med an­

vändning av sjörullföringsbefälhavare ej längre vara erforderlig. Vid sådant

förhållande bortfölle det skälet för bibehållande av det särskilda inskrivnings­

väsendet för marinen, som kunde ligga i sjörullföringsorganisationen.

På grund av det anförda har nämnden funnit det möjligt och lämpligt, att

inskrivningen av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga verkställes med be­

gagnande av samma organisation som för övriga värnpliktiga.

Nämnden har vidare anfört:

Vid infogandet av de sjömanshusinskrivnas värnpliktsinskrivning i det

gemensamma inskrivningsväsendet har rullföringsnämnden tagit under över­

vägande ett flertal olika möjligheter. I det följande kommer att föreslås, att

inskrivningen av samtliga värnpliktiga framdeles skall äga rum vid inskriv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

78

ningsområdesvis anordnade förrättningar. Det enklaste förfaringssättet i fråga

om sjömanshusinskrivna värnpliktiga skulle till synes vara att inskriva

nämnda värnpliktiga vid förrättningen för det inskrivningsområde, inom

vilket sjömanshuset är beläget. Förrättningen kunde förläggas till sjömans­

huset eller annan lokal i samma stad. Detta förfaringssätt är emellertid

förenat med vissa olägenheter, emedan nio av rikets trettio sjömanshusdistrikt

omfatta delar av två eller flera inskrivningsområden. Förfaringssättet inne­

bär även eir avvikelse från den för det gemensamma inskrivningsväsendet

uppställda principen örn inskrivning av värnpliktiga inom det inskrivnings­

område, där kyrkobokföringsorten är belägen. En inskrivning av ifråga­

varande värnpliktsgrupp med fasthållande av nämnda princip synes enligt

nämndens uppfattning böra förordas. Ett förfaringssätt, grundat på denna

princip, medför emellertid även vissa olägenheter, under förutsättning att

inskrivning skall ske med krav på personlig inställelse av den värnpliktige.

------------ Med höns}7!! till berörda förhållanden har det synts rullförings-

nämnden angeläget undersöka, huruvida icke inskrivningsförfarandet för

ifrågavarande värnpliktsgrupp skulle kunna ytterligare förenklas.

Enligt gällande bestämmelser är sjömanshus tillhörande värnpliktig, som

vid tiden för inskrivningsförrättningen är inmönstrad till sjöfart, icke äyldig

att personligen inställa sig.----------- För närvarande kan omkring 40 procent

av samtliga sjömanhusinskrivna värnpliktiga beräknas bliva inskrivna utan

personlig inställelse. Vid sådant förhållande har ansetts böra undersökas,

huruvida icke bestämmelser örn inskrivning utan personlig inställelse för

ifrågavarande värnpliktsgrupp skulle kunna givas en allmän tillämpning. In­

skrivningsförrättningen omfattar i stort sett läkarundersökning, prövning

och därpå grundat beslut om tilldelning. Vad först angår läkarundersök­

ningen, har på grund av sjömanshusförordningens bestämmelser örn läkar­

intyg för inskrivning på sjömanshus redan en sortering skett i avseende på

kroppsbeskaffenhet. Det framgår även av statistik från läkarundersökningen

vid inskrivningsförrättning på sjömanshus, att kassationsprocenten är synner­

ligen låg. Under 1939 frikallades sålunda såsom odugliga till krigstjänst endast

^2.6 procent. Till handräcknings tjänst uttogos under samma år endast l.i procent.

Vid sådant förhållande synes utan olägenhet med den militära läkarundersök­

ningen kunna anstå tills efter inryckning till tjänstgöring, särskilt som ett

betydande antal i varje fall inskrivas utan personlig inställelse. Vad åter

beträffar prövningen och nämndens därpå grundade beslut örn uttagning, är

att märka, att samtliga ifrågavarande värnpliktiga skola tilldelas marinen i

allmän tjänst och härvid fördelas på de yrken, som framgå av sjömanshusets

register. Även med hänsyn härtill synes sålunda inskrivningen kunna utan

olägenhet genomföras utan personlig inställelse.

Ett sådant förfaringssätt är även förenat med vissa bestämda fördelar ur

inskrivningssynpunkt. Av sjömanshusinskrivna värnpliktiga utebliva i regel

ett betydande antal utan laga förfall från inskrivningsförrättning. —• — —

En inskrivning utan personlig inställelse skulle ifråga örn dessa värnpliktiga

i många fall medföra tidsvinst i avseende på tjänstgöringens fullgörande och

samtidigt begränsa efterspaningen.

2. 1 nskrivnin g s o mr åclet enhet i inskrivningsverksamheten.

Rollf öringsnämnden har erinrat örn huru inskrivningsområdet för när­

varande utgör grundenheten i den territoriella indelning, som har avseende å

rekryteringen av de olika truppförbanden och motsvarande enheter, samt huru

inskrivningen av värnpliktiga principiellt är upplagd med utgångspunkt från

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

79

inskrivningsområdet såsom rekryteringsenhet. I detta avseende funnes enligt

nämndens uppfattning icke någon anledning till ändring, även om det kunde

ifrågasättas, örn icke den nu gällande indelningen i vissa stycken borde revi­

deras.

Nämnden har härutinnan vidare anfört:

Den med utgångspunkt från inskrivningsområdenas tillgång och behovet

av värnpliktiga planlagda inskrivningen verkställes emellertid i första in­

stansen icke inskrivningsområdesvis utan särskilt för varje rullföringsområde.

Detta förhållande är ägnat att i hög grad komplicera och försvåra verksam­

heten. Inskrivningsbefälhavaren måste på grund härav vidtaga förberedelser

till inskrivningsförrättningarna för varje särskilt till inskrivningsområdet

hörande rullföringsområde. Till dessa förberedeler hör bland annat uppdel­

ning av de för inskrivningsområdet — — — fastställda tilldelningskontin-

genterna på rullföringsområdena. Detta är ett i och för sig omfattande

arbete, som även är ägnat att försvåra uttagningen, särskilt när denna avser

mera krävande utbildning eller tjänstgöring i kvalificerade befattningar. På

grund av det stora antal nämnder, som skola vara i samtidig verksamhet, har

det vidare visat sig förenat med svårigheter att bekläda de synnerligen be­

tydelsefulla befattningarna såsom ordförande och läkare med härför erforder­

ligt kvalificerad personal. Yad själva förrättningarna beträffar, kan en av

nuvarande stora antal nämnder utförd inskrivningsverksamhet icke präglas

av den enhetlighet och kontinuitet, som är önskvärd. Arbetet försvåras även

på grund av de många flyttningar, som under förrättningarnas gång äga

rum mellan de särskilda rullföringsområdena. Efter avslutade förrättningar

skall inskrivningsarbetet åter sammanföras till och övertagas av inskrivnings­

befälhavaren, vilken verkställer erforderlig kontroll för inskrivningsområdet

i dess helhet samt vidtager förberedelserna till den inskrivningsområdesvis

ordnade revisionen. Sedan inskrivningsrevisionens arbete avslutats, skola

handlingarna åter utskiftas på rullföringsområdena. Det är självklart, att den

så ordnade inskrivningen är förenad med omfattande arbete och ty åtföljande

skriftväxling.-----------

Det är att märka, att rullföringsbefälhavaren intager en underordnad ställ­

ning i inskrivningshänseende.----------- Ett väsentligt skäl till att inskrivnings­

verksamheten utföres särskilt för varje rullföringsområde synes vara att in­

skrivningsområdet i registreringsavseende är indelat i rullföringsområden. I

den följande utredningen angående värnpliktsregistreringen föreslår rull-

föringsnämnden, att indelningen i rullföringsområden och den därtill anslutna

rullföringen skall upphöra och att värnpliktsregistreringen skall i territoriellt

hänseende ansluta till inskrivningsområdena. Därmed skulle nämnda skäl till

bibehållande av den nuvarande ordningen med inskrivning rullföringsområdes-

vis vara avlägsnat. I likhet med den territoriella registeringen bör också

enligt rullföringsnämndens mening inskrivningen utföras inskrivningsom­

rådesvis. Därigenom skulle icke blott ovan påtalade högst väsentliga olägen­

heter avlägsnas utan även betydade fördelar ernås. De förberedelser, som för

närvarande påvila inskrivningsbefälhavaren, skulle alltjämt vidtagas genom

dennes försorg men efter väsentligt enklare linjer, då inskrivningsverksam­

heten blir gemensam för inskrivningsområdet i dess helhet. Särskilt torde i

detta avseende böra nämnas, hurusom någon uppdelning av inskrivnings-

kontingenterna icke skulle behöva ifrågakomma. — — — Planläggningen,

utförandet och efterarbetet skulle i »lila avseenden ansluta till inskrivnings­

området och dess befälhavare i alla avseenden påläggas ansvaret för inskriv­

ningarnas riktiga och ändamålsenliga utförande. -— — — Om inskrivnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

80

verksamheten blir omlagd på sådant sätt, att den i sin helhet kan slutföras vid

inskrivningsnämnden, och den nuvarande inskrivningsrevisionen gives karaktär

av ett besvärsinstitut, skulle inskrivningen erhålla en mycket hög grad av

enkelhet, reda, säkerhet och kontinuitet.

Rullföringsnämnden har anmärkt, att den erinringen ligger nära till hands,

att inskrivningsverksamheten enligt det av nämnden antydda systemet skulle

kunna taga avsevärd tid i anspråk. Enligt av nämnden utförda statistiska be­

räkningar hava vid 1941 års inskrivningar prövats i medeltal 41 värnpliktiga

per förrättningsdag. Nämnden har ansett, att inskrivningsnämndemas arbets­

kapacitet skulle kunna väsentligt höjas, därest varje inskrivningsnämnd bi­

träddes av två läkare. Under sådan förutsättning skulle enligt rullförings-

nämndens uppfattning i medeltal minst 80 värnpliktiga kunna prövas varje

förrättningsdag. Antalet prövade borde komma att ligga mellan 80 och 100

per dag. Förutsatt att varje inskrivningsnämnd biträddes av två läkare, borde

därför enligt utförda beräkningar inskrivningsverksamheten, därest den på­

börjades den 1 februari, kunna vara avslutad omkring den 15 mars i det stora

flertalet av inskrivningsområdena. I Stockholms inskrivningsområde skulle

inskrivningarna vara avslutade omkring den 10 maj, örn 80 värnpliktiga prö­

vades varje dag, och omkring den 18 april, örn 100 prövades varje dag. I det

därnäst största inskrivningsområdet — Västgöta-Bohus — skulle motsvarande

data bliva den 2 april respektive den 20 mars. Vid sådant förhållande syntes

enligt nämndens uppfattning ej kunna göras någon berättigad erinran mot

att inskrivningen verkställdes inskrivningsområdesvis.

3. Ett inskrivnings or gan och en besvär sinstans.

Rullföringsnämnden har i hithörande delar till en början anfört:

Den omständigheten att det är två organ — inskrivningsnämnden och in­

skrivningsrevisionen •— som för närvarande handhava inskrivningen, medför,

att proceduren blir mycket invecklad och skriftväxlingen omfattande och att

det praktiskt taget icke är möjligt att i något avseende avsluta inskrivnings­

verksamheten, förrän tiden gått till ända för inskrivningsrevisionernas sam­

manträden med därtill hörande efterarbeten. Ett års inskrivningsverksamhet

kommer sålunda, frånsett pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas

inskrivningsförberedelser, att omfatta en tidrymd av i stort sett 4Vä månader

— 15 januari—31 maj. Det har vid sådant förhållande synts rullföringsnämn­

den vara av särskild vikt att närmare undersöka, huruvida icke nu gällande

bestämmelser i fråga örn inskrivningsnämndens och inskrivningsrevisionens

åligganden och befogenheter lämpligen kunna och böra ändras i syfte att på

enklare men ändock fullt tillfredsställande sätt nå det med inskrivningen

avsedda ändamålet.

Nämnden har därefter ingått på en granskning av var och en av inskriv­

ningsrevisionens uppgifter. Därvid hava i huvudsak följande synpunkter

framförts.

Yad först beträffar besvärsärenden, syntes det självfallet, att det er­

fordrades en över inskrivningsnämnd stående besvärsinstans. Rörande fre­

kvensen av sådana ärenden kunde anmärkas, att under år 1940 vid rikets

samtliga inskrivningsrevisioner handlagts sammanlagt endast 641 besvärs-

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

mål, varvid ändring skett i 150 fall. Med hänsyn härtill och till det för­

hållandet, att målens antal varit i hög grad ojämnt fördelat på de olika in-

skrivningsområdena, syntes besvärsinstansen böra göras gemensam för rikets

alla inskrivningsområden.

Vidkommande inskrivningsrevisionens allmänt kontrollerande verksamhet

har nämnden på anförda skäl funnit, att det av nämnden föreslagna inskriv-

ningssystemet torde onödiggöra en dylik kontroll.

I fråga örn inskrivningsrevisionens åligganden beträffande uttagning och

tilldelning har nämnden ansett, att dessa uppgifter utan fara för bestämmel­

sernas rätta tillämpning kunde anförtros åt och slutföras vid inskrivnings-

nämnderna.

Vad slutligen angår inskrivningsrevisionens befattning med samvetsömma

värnpliktiga, har nämnden anfört:

Värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring­

ens fullgörande i den ordning värnpliktslagen föreskriver, kunna enligt lagen

den 12 juni 1925 meddelas tillstånd att fullgöra sådan tjänstgöring utan att

övas i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition eller att i stället för

värnpliktstjänstgöring utföra civilt arbete inom försvarsväsendet eller eljest

för statens räkning. Göres ansökan örn sådant tillstånd vid inskrivnings-

förrättning, uppföres den värnpliktige på en särskild förteckning, varefter

— sedan den av den värnpliktige förebragta utredningen kompletterats genom

undersökning av anvisad präst — det åligger revisionen att pröva ansökningen.

Rullföringsnämnden har tagit under övervägande, huruvida icke inskriv­

ningsrevisionens åliggande uti ifrågavarande hänseende skulle kunna över­

flyttas på inskrivningsnämnden. Mot en sådan anordning synes endast kunna

erinras, att den nuvarande revisionen äger en lämpligare sammansättning än

nämnden för bedömande av hithörande ganska ömtåliga ärenden. Örn man

emellertid anser, att inskrivningsrevisionen, såsom den för närvarande är

anordnad, med ett reformerat inskrivningsväsende ej kommer att fylla något

ändamål ur förut berörda synpunkter, synes hänsynen till den relativt lilla

grupp, de samvetsömma utgöra, ej kunna motivera ett bibehållande av den

nuvarande organisationen. Därest inskrivningsrevisionen göres central för

hela landet, skulle behandlingen av de samvetsömma kunna helt anförtros

åt denna centrala instans. En sådan anordning kan dock icke förordas, emedan

den skulle komma att fördröja inskrivningens slutförande. Det torde kunna

antagas, att rättssäkerheten icke skulle bliva lidande, därest prövningen av

de samvetsömma upptoges av inskrivningsnämnden såsom första instans och

de värnpliktiga ägde anföra besvär över nämndens beslut. Kullföringsnämnden

föreslår därför sistnämnda anordning. I

I detta sammanhang må även nämnas, att rullföringsnämnden i särskild

skrivelse den 7 oktober 1941 framlagt förslag bland annat örn ändring av

nyssnämnda lag i syfte att såsom regel till inskrivningsnämnd förlägga pröv­

ningen av de samvetsömmas ansökningar. Förslaget, som i nu avsedd del

syftar till en saklig ändring av hithörande bestämmelser, har därutinnan

remitterats till de enligt Kungl. Maj:ts den 30 augusti 1941 givna bemyn­

digande tillkallade utredningsmännen med uppdrag att inom försvarsdeparte­

mentet biträda med utredning rörande lagstiftningen örn samvetsömma

värnpliktiga.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 318.

Kungl. Majds proposition nr 3l8.

81

toli

di 6

82

Sammanfattningsvis har nämnden uttalat, att de skäl, som på sin tid föran­

lett inskrivningsverksamhetens uppdelning på två inskrivningsorgan — nämnd

och revision —- icke längre kunde tillmätas bärande kraft. För att verksam­

heten skulle kunna slutföras av inskrivningsnämnden förutsattes emellertid,

att inskrivningsnämndens sammanträde icke, såsom nu är fallet, avslutades,

sedan tiden för de egentliga inskrivningsförättningarna gått till ända, utan

att nämndens arbete därefter under ett uppehåll granskades genom inskriv-

ningsbefälhavarens försorg, varefter nämnden ånyo sammanträdde för justering

och efterarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

4. En central

-

och en lok almy liflighet.

Rullföringsnämnden har inledningsvis framhållit, hurusom för närvarande

ett flertal militära myndigheter hade att i ett eller annat avseende taga befatt­

ning med inskrivningsväsendet. Det vore självfallet, att ju flera myndigheter,

som infogades i systemet, desto omständligare, tyngre och långsammare skulle

utförandet bliva. Därför syntes det vara av vikt att söka begränsa antalet in­

skrivningsmyndigheter till det oundgängligen nödvändiga.

Nämnden har föreslagit, att det arbete, som för närvarande utföres av för-

svarsgrenscheferna, kommandoexpeditionerna, och cheferna för högre militära

förband m. fl. skulle sammanföras hos en enda central militärmyndighet.

Beträffande den lokala inskrivningsmyndigheten har nämnden anfört:

Den förening av inskrivningsbefälhavarebefattningen med befattningen

som infanteriregementschef, som för närvarande finnes, kan hänföras till

traditionen. Sakliga skäl torde näppeligen kunna anföras för denna anord­

ning. Det arbete, som påvilar en infanteriregementschef, är av den ornfatt

ning, att nödig tid icke kan ägnas åt inskrivningsväsendet. I regel handläggas

härmed sammanhängande ärenden ganska självständigt av en denne under

ställd regementsofficer. Vid mobilisering går regementschefen i fält och över

lämnar befattningen såsom inskrivningsbefälhavare åt vederbörande depåchef.

Redan för närvarande är det ansvar, som påvilar en inskrivningsbefälhavare,

av den omfattning, att det skulle motivera befattningens besättande med en

särskild chef. Rullföringsnämnden har kommit till den uppfattningen, att

inskrivningsbefälhavarens befattning med inskrivningsväsendet skall i väsent­

lig grad utvidgas. Honom skall sålunda påläggas det omedelbara ansvaret för

inskrivningsverksamheten inom inskrivningsområdet dels i egenskap av befäl­

havare för området, dels såsom ordförande i inskrivningsområdets inskriv-

ningsnämnd. Endast härigenom blir det möjligt att giva åt inskrivnings­

verksamheten den säkerhet och kontinuitet, som fordras för en i alla avse

enden ändamålsenlig inskrivning och fördelning av de värnpliktiga. I följande

utredning angående värnpliktsregistreringen har indelningen i rullföringsom-

råden ansetts kunna avskaffas och den territoriella registreringen för inskriv­

ningsområdet i dess helhet böra centraliseras till inskrivningsområdet. Ar-

vad sålunda anförts torde framgå, att inskrivningsväsendet inom inskrivnings­

området bör frigöras från infanteriregementschefen och underställas en sär­

skild målsman, i det följande benämnd inskrivningschef. Dennes i avseende

på inskrivningsväsendet självständiga ställning bör emellertid icke hindra, att

han i andra avseenden anslutes till vederbörligt infanteriregemente och till

lägges annan med regementet samhörig verksamhet.

Fördelningschefens befälsställning i avseende på inskrivningsväsendet är

83

redan i nuvarande organisation ytterligt begränsad. Han uppgör endast för­

slag till fördelning av till handräckningstjänst uttagna värnpliktiga, vilket

förslag underställes inskrivningsrevisionen för prövning och beslut. Denna

verksamhet har i rullföringsnämndens förslag pålagts annan myndighet. Vid

sådant förhållande synes fördelningscliefen helt böra utgå som befälsinstans

i avseende på inskrivningsväsendet. Som framgår av följande utredning, har

rullföringsnämnden funnit, att även fördehiingschefens befattning med värn-

pliktsregistreringen bör upphöra. Vid sådant förhållande synes inskrivnings-

chefen i denna sin egenskap böra omedelbart underställas centralmyndigheten.

Därigenom blir även önskemålet örn begränsning av antalet myndigheter till­

godosett. Samtidigt bliva tjänstevägarna enkla och skriftväxlingen ned­

bringad till det minsta möjliga.

B.

l/ärnplikts regi st reningen.

1. En r e gistreringsor gönis (ilion för samtliga värnpliktiga.

Rullföringsnämnden har i sin framställning i denna del inledningsvis be­

rört uppkomsten och utvecklingen av marinens särskilda värnpliktsregistre-

ring samt tidigare reformsträvanden. Motivet till inrättandet av den sär­

skilda sjörullföringsorganisationen, vilken tillkommit i samband med 1901

års försvarsordning, hade varit att därmed skulle vinnas en bättre kontroll

över de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga och såsom en följd härav

möjlighet att snabbare och säkrare inkalla de värnpliktiga vid mobilisering.

För ernående av dessa fördelar hade förutsatts, att sjömanshusombudsmännen

skulle vara skyldiga att medverka vid inskrivningen och registreringen av de

sjömanshusinskiuvna värnpliktiga. Den särskilda marina värnpliktsregistre-

ringen skulle vidare medföra, att arméns rullföringsbefälhavare befriades från

det för dem i viss nian främmande arbetet med redovisning av flottans å sjö­

manshus inskrivna värnpliktiga och deras inkallelse vid mobilisering.

Rullföringsnämnden har ansett uppdelningen av värnpliktsregistreringen

på två vid sidan av varandra arbetande organisationer vara förenad med lik­

nande olägenheter som uppdelningen av inskrivningsorganisationen. I detta

avseende har särskilt framhållits:

Utbrytningen i registreringsavseende av en särskild värnpliktsgrupp ur

dess sammanhang med registreringen av övriga värnpliktiga har till följd in­

vecklade bestämmelser och omständlig skriftväxling. Härtill bidrager även

det förhållandet, att värnpliktsgruppen i fråga icke kunnat sammanhållas ens

i registreringshänseende. Landstormen tillhörande sjömanshusinskrivna värn­

pliktiga redovisas sålunda av den gemensamma rullfö ringsorganisation en. Så

är fallet även beträffande vissa beväringen tillhörande, armén tilldelade värn­

pliktiga. Inom den marina organisationen är vidare registreringen och inkallel­

serna till såväl freds- som kngstjänstgöring ordnat på annat sätt än inom den

gemensamma organisation. Under det att rullföringsbefälhavare har att

ombesörja det härmed förenade arbetet i alla avseenden, är detta inom den

marina organisationen fördelat på marinstaben, sjörullföringsbefälhavarna och

sjömanshusombudsmännen.

Beträffande de vid tillkomsten av marinens särskilda värnpliktsregistrering

uttalade motiven för en sådan anordning har nämnden anmärkt:

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

84

Fördelarna i fråga om kontrollen och inkallelserna torde huvudsakligen

kunna hänföras till det förhållandet, att sjömanshusombudsmannen infogats

i organisationen. Denne är sjöfolkets officiella bokföringsmyndighet och i sin

verksamhet i ständig beröring med sjöfartens män. Sjömanshusets inskriv­

ningsregister innehåller sålunda ett flertal uppgifter såsom födelsetid och

födelseort, kyrkobokföringsort och hemvist, föräldrars namn och hemvist,

tjänstgöring enligt särskild mönstringsliggare m. m. Sjömanshusregistre­

ringen är även anknuten till den allmänna folkbokföringen. Genom att pålägga

sjömanshusombudsmännen vissa registreringsskyldigheter i fråga örn sjö­

manshusinskrivna värnpliktiga, såsom införande i inskrivningsregistret av

uppgifter angående värnpliktsförhållanden och i beväringsrulla angående hem­

vist, rätt att påmönstra o. s. v., ha dessa blivit för redovisning och inkallelse

av marinens sjömanshusinskrivna värnpliktiga värdefulla organ. Genom att

sjömanshusinstitutionen utnyttjats i det militära registreringsarbetets tjänst

hava otvivelaktigt marindistriktscheferna, låt vara genom förmedling av en

mellaninstans — sjörullföringsbefälhavaren — fått en betydande hjälp i fråga

örn kontrollen och inkallelsen av här nämnda värnpliktiga.

Enligt det av rullföringsnämnden föreslagna registreringssystemet, för

vilket en närmare redogörelse kommer att lämnas under avdelning 2 här

nedan, skulle samtliga värnpliktiga territoriellt redovisas vid vederbörliga in-

skrivningsområden. Yid varje truppförband och motsvarande enhet skulle

redovisas de värnpliktiga, som skulle utbildas där eller erfordrades för

täckande av förbandets mobiliseringsbehov. Ansvaret för sistnämnda redo­

visning skulle vila å truppförbandschefen, och det skulle åligga denne att

verkställa inkallelser.

Beträffande tillämpningen av detta system på marinens sjömanshusin­

skrivna värnpliktiga har rullföringsnämnden anfört:

En tillämpning av enahanda system i avseende på flottan skulle innebära,

att örlogsstationerna redan i fred skulle redovisa alla de värnpliktiga, som

vare sig de äro sjömanshusinskrivna eller icke skola utbildas genom försorg av

flottans chefer eller erfordras för bemanning av flottans fartyg m. m. vid

mobilisering. Flottans chefer skulle på enahanda sätt som truppförbands-

cheferna ansvara för de värnpliktigas inkallelse såväl till freds- som krigs-

tjänstgöring. Det synes som örn det här berörda systemet principiellt står i

synnerligen god överensstämmelse med de strävanden, som legat till grund

för tillkomsten av marinens särskilda redovisningsorganisation. Det gäller

blott att i systemet tillgodogöra sig den värdefulla hjälp i avseende på in­

kallelse och kontroll av sjömanshusinskrivna värnpliktiga, som sjömanshusen

för närvarande lämna, Rullföringsnämnden räknar fördenskull med att sjö­

manshusinskrivna värnpliktiga alltjämt skola vara underkastade i huvudsak

samma kontroll vid sjömanshusen som för närvarande samt att sjömanshusens

ombudsmän alltjämt skola medverka vid de värnpliktigas inkallelse till freds-

och krigstjänstgöring. Det ifrågasatta systemet förutsätter emellertid, att i

dessa avseenden cheferna för örlogsstationerna träda i direkt kontakt med

sjömanshusombudsmännen. Sjörullföringsbefälhavarna hava i detta, avseende

icke någon uppgift att fylla utan kunna utgå ur organisationen.

Det föreslagna systemet skulle enligt nämndens uppfattning medföra, att

de olägenheter, som äro förenade med den särskilda sjörullföringsorganisa-

tionen, skulle avlägsnas, medan de med utnyttjandet av sjömanshusinstitutio­

nen förbundna fördelarna skulle bliva noggrant tillvaratagna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

85

2. Värnpliktsregistreringen vid truppförband och föl­

in skri vningsom råde.

RullfÖrin g snämnden har i denna fråga anfört bland annat följande:

Ändamålet med värnpliktsregistreringen är främst att giva erforderligt

underlag för arbetet med de militära stridskrafternas mobilisering. Trupp­

förband och motsvarande enheter, som skola förbereda och ombesörja krigs-

förbandens uppsättande, måste för detta arbete redan i fred förfoga över

registreringshandlingar för alla de värnpliktiga, som måste eller kunna tagas

i anspråk. ------------

Efter verkställd mobilisering och i krig måste värnpliktsregistreringen

bereda möjlighet att snabbt och säkert bestämma, vid vilket fältförband varje

värnpliktig befinner sig. Fördenskull måste vid de truppförband och mot­

svarande enheter, som ombesörjt mobiliseringen, depåerna förfoga över

registreringshandlingar för alla de värnpliktiga, som befinna sig i depån eller

passerat till fältförbanden.

Utbildningsarbetet i fredstid är endast en förberedelse för krigsanvänd-

ningen. Under detta arbete infogas i de värnpliktigas registreringshandlingar

alla de uppgifter, som sedermera skola ligga till grund för mobiliserings-

placeringen. Truppförbanden och motsvarande enheter måste sålunda förses

med och föra registreringshandlingar för samtliga värnpliktiga, som där

årligen utbildas, samt efter'avslutad utbildning förfoga över nämnda hand­

lingar, så länge de värnpliktiga skola tagas i anspråk vid mobilisering.

Med hänsyn till ovanberörda synpunkter är------------den nuvarande värn­

pliktsregistreringen otillfredsställande. Denna är mycket starkt koncentrerad

till den territoriella rullföringsorganisationen. Vid de värnpliktigas inryck­

ning till utbildning utlånas så att säga vid rullföringsexpeditionen förda

dubblettkort för att efter utbildningens slut återställas. Först vid krigsin-

kallelse ställas dessa handlingar åter till förfogande. Därigenom blir det icke

möjligt annat än i undantagsfall att verkställa en individuell mobiliserings-

placering av de värnpliktiga i allmänhet, vilken placering, där den kan åstad­

kommas, är grundad på en omfattande skriftväxling mellan rullförings- och

truppförbandsmyndigheter. Det stora flertalet värnpliktiga ställas till för­

fogande årsklassvis. och sorteringen efter duglighet och användbarhet måste

ske vid mobiliseringstillfället efter ganska summariska grunder. Depåredo­

visningen måste vidare helt uppläggas vid mobiliseringstillfället. De påtalade

bristerna i registreringssystemet hava ock tydligt framträtt under beredskaps-

tiden och föranlett vidtagande av ett flertal provisoriska registreringsåtgärder,

vilka i vissa hänseenden rubbat grunderna för det nu tillämpade systemet.

Enligt rullföringsnämndens uppfattning måste den blivande värnplikts­

registreringen helt och fullt anpassas efter de synpunkter, som ovan blivit

framlagda. I enlighet härmed böra samtliga värnpliktiga, som ingå i utbild-

ningskontingenterna eller som i övrigt erfordras för genomförande av krigs­

organisationen, redovisas vid truppförband och motsvarande enheter, där för­

denskull registreringshandlingarna för nämnda värnpliktiga också böra föras

och förvaras. Ansvaret för allt registreringsarbete rörande värnpliktsutbild-

ningen och den därpå grundade mobiliseringsplaceringen med ty åtföljande

depåredovisning kommer sålunda att helt påvila vederbörande truppförbands-

(motsvarande) chefer. I enlighet härmed befrias även de territoriella regist-

reringsmyndigheterna från befattningen med de värnpliktigas inkallelse till

såväl freds- som krigstjänstgöring. Däremot är det enligt rullföringsnämndens

uppfattning icke lämpligt att betunga truppförbands- (motsvarande) chefer

med registreringsarbeten, som hava avseende på andra än här berörda värn­

86

pliktiga samt deras utbildning och mobiliseringsanvändning, såsom i fråga

örn samvetsömma och värnpliktiga, vilka icke behöva eller få tågås i anspråk

vid mobilisering. Det är som framgår av det följande icke heller möjligt att

pålägga truppförband och motsvarande enheter nied den territoriella värn-

pliktsregistreringen sammanhängande uppgifter.

Värnpliktiga tagas i anspråk i riksförsvarets tjänst icke blott för det militära

försvaret i egentlig mening utan även för andra försvarsändamål, såsom för

säkerställande av statslivets allmänna gång, för krigsindustrien och för verk­

samheten inom näringslivets alla områden, för det allmänna och industriella-

luftskyddet nr. m.------------För närvarande kan man skilja mellan den rent

militära registreringen och den registrering av olika slag, som med hänsyn till

»andra försvarsändamål» ombesörjes av civila myndigheter. Då sistnämnda

registrering sammanhänger med frågan örn folkkraftens tillgodogörande i dess

helhet, synes även framdeles den militära registreringen böra begränsas till

vad nu är fallet. Enligt rullföringsnämndens uppfattning är det emellertid

härvid av särskild vikt, att sambandet mellan de båda registreringsverksam-

heterna blir behörigen tillgodosett, varvid de berättigade krav, som ett till­

godoseende av värnpliktsbehovet för »andra försvarsändamål» uppställer, böra

i vederbörlig grad beaktas.

Det är av väsentlig betydelse, ej minst ur samhällets egen syn­

punkt, att det militära behovet av värnpliktiga tillgodoses från olika

delar av riket efter enhetliga grunder. —

-

- En avvägning skall

kunna göras mellan å ena sidan tillgången' på värnpliktiga, å andra

sidan behovet för såväl militära som andra försvarsändamål. Ur militär syn

punkt är det dessutom nödvändigt att kunna överblicka tillgången på värn­

pliktiga i samtliga åldersskikt. Av det här anförda torde framgå, att en

territoriell faktor måste införas i värnpliktsregistreringen.---------- Såsom fram­

hållits i det föregående, är indelningen i inskrivningsområden just uppbyggd

ined hänsyn till här berörda förhållande. Ur denna synpunkt bör sålunda in-

skrivningsområdet utgöra den territoriella redovisningsenheten samt den här­

till anslutna registreringen omfatta samtliga inom området kyrkobokförda

värnpliktiga. I och för sig kräver icke detta att registreringen skei- i inskriv-

ningsområdets expedition. Registreringen förenklas dock, om så är fallet.

Vid det individuella avskiljandet av värnpliktiga för »andra försvarsända­

mål» gäller det att avgöra, huruvida i det särskilda fallet riksförsvaret blir bättre

tillgodosett genom den värnpliktiges användning för »andra försvarsändamål»

än genom hans tjänstgöring i den militära organisationen. För ändamålet

måste den militära registreringen giva besked örn varje värnpliktigs militära

kvalifikationer och avsedda användning i krigsorganisationen.

Yad angår det erforderliga sambandet mellan den militära registreringen

och registreringen för »andra försvarsändamål», bereder den ovan ifrågasatta

registreringen fullt tillfredsställande möjligheter att såväl kollektivt som in­

dividuellt bedöma, i vilken omfattning och i vilka fall värnpliktiga böra och

kunna ur militär synpunkt avstås för »andra försvarsändamål» än rent mili­

tära. Med motsvarande uppgifter från andra verksamhetsområden kan sålunda

en säker grund skapas för ett riktigt bedömande av de värnpliktigas använd­

ning i riksförsvarets tjänst. Det är därför av vikt att kunna även för dessa

verksamhetsområden förfoga över en tillfredsställande registrering. Även örn

denna fråga sammanhänger med värnpliktsregistreringen, ligger den dock vid

sidan av rullföringsnämndens arbetsuppgift. Så är enligt rullföringsnämndens

uppfattning även fallet med frågan örn sättet för uppskovsärendenas hand­

läggning.

Vidare må framhållas, att för närvarande för »andra försvarsändamål» i

anspråk tagna värnpliktiga vid vederbörliga rullföringsområden avskiljas från

Kunni. Maj:ts proposition nr 318.

87

övriga värnpliktiga i registreringsavseende. Så bör även vara fallet i den av

rullföringsnämnden framlagda registreringsorganisationen. Samtliga uppskovs-

beviljade böra sålunda i enlighet med vad i det föregående anförts icke re­

gistreras vid truppförbanden utan vid den territoriella registreringsorganisa­

tionen.

Beträffande den territoriella registreringsorganisationens uppgifter i övrigt

har nämnden anmärkt, att civila myndigheter liksom nu är fallet måste kunna

vända sig till en territoriell registreringsmyndighet i ärenden, som angå de

värnpliktiga. Här syftas bland annat på meddelanden från folkbokförings-

myndigheterna angående inskrivningsskyldighet och flyttningsanmälningar

in. m. samt på den vissa andra civila myndigheter, såsom undervisningsan­

stalter och polismyndigheterna, åliggande anmälningsskyldigheten till mili­

tära myndigheter.

Rullföringsnämnden har härefter anfört:

Som redan ---------- framhållits, utgör indelningen i inskrivningsområden

grundvalen för rikets militärterritoriella indelning. Till denna ansluta in-

skrivningsförberedelserna. Med hänsyn till de krav, sorn -------— blivit fram­

lagda i avseende på den territoriella registreringen, bör inskrivningsområdet

likaledes utgöra den territoriella registreringsenheten. Sambandet med folk­

bokföringen och andra civila myndigheter torde även förenklas genom att låta

befälhavare för inskrivningsområde i alla avseenden ersätta den nuvarande

rullföringsbefälhavaren såsom territoriell registreringsmyndighet. Det torde

emellertid böra undersökas, huruvida icke andra skäl tala för den nuvarande

rullföringsorganisationens bibehållande.

Vid rullföringsområdesindelningens införande strävade nian efter att i

största möjliga omfattning frigöra truppförbanden från varje befattning med

värnpliktsregistreringen. Vid truppförbanden verkställdes endast den regist­

rering, som där lämpligen kunde och borde utföras i samband med tjänst­

göring. Med hänsyn till omfattningen av det registreringsarbete, som sålunda

pålades rullföringsbefälhavarna, måste inskrivningsområdet uppdelas i ett an­

tal delområden, anpassade efter en viss värnpliktsstyrka.

Därest rullföringsområdet skulle bibehållas som territoriell registrerings­

enhet uti den av rullföringsnämnden ifrågasatta organisationen, skulle rull-

föringsbefälliavarens arbete bliva i mycket hög grad begränsat. -

Verksamheten skulle endast komma att omfatta en allmän territoriell regist­

rering samt en registrering även i andra avseenden av vissa kategorier. Det

står vid sådant förhållande klart, att det icke skulle vara förenligt med härför

utgående kostnader att upprätthålla organisationen ifråga. — — —

När indelningsverket vid genomförande av 1901 års härordning avskaffades,

lösgjordes det fast anställda befälet från sina bygdeområden för att förläggas

till sina regementens förläggningsplatser. Rullföringsbefälhavarna skulle

träda i detta befäls ställe och var inom sitt område taga sig an de värnpliktiga,

och dessa skulle kunna vända sig till sin rullföringsbefälhavare i alla militära

angelägenheter. T detta avseende innebär indragning av rullföringsorganisa-

tionen en försämring för de orter med kringliggande bygd, som för närvarande

äro försedda med rullföringsexpeditioner. Omkring hälften av samtliga in-

skrivningsbefälhavare, företrädesvis i Norrland stationerade, där områdena

redan nu äro stora och den personliga besöksfrekvensen är liten, har dock

i utlåtanden till chefen för armén anfört, att en sammanslagning av rull

föringsområden bör kunna ske utan olägenhet. Det bör även beaktas, att

kommunikationsförhållandena nu äro helt andra än de voro vid rullförings-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

88

organisationens tillkomst för 40 år sedan. Vidare bör erinras örn att genom

tillkomsten av ett stort antal registreringsexpeditioner vid truppförbanden,

varmed ifrågavarande förslag räknar, väsentligt utvidgade upplysningsmöjlig-

heter komma att beredas de värnpliktiga särskilt i för dem mera betydelse­

fulla angelägenheter såsom ifråga örn inkallelse till freds- och krigstjänst-

göring. De skäl, som i det föregående anförts för en inskrivningsområdesvis

ordnad territoriell värnpliktsregistrering, äro enligt rullföringsnämndens upp­

fattning av den styrka och bärkraft, att sist berörda synpunkt icke kan till­

mätas någon särskild betydelse. Härtill kommer, att de maskinella hjälpmedel,

som förutsatts bliva disponibla, medgiva utsändande till de värnpliktiga av

personliga meddelanden, varigenom behovet och därigenom frekvensen av

rådfrågning i värnpliktsärenden bör komma att väsentligt nedgå.

Slutligen torde böra beröras den sekundära registrering av värnpliktiga,

som för närvarande är ordnad vid landstormsområdesexpeditionen. Denna

registrering utgöres av vissa utdrag ur rullföringsområdenas register samt en

kompletterande registrering genom landstormsområdesfälhavarens försorg

med hänsyn till krigsorganisationen. Uti den av rullföringsnämnden fram­

lagda organisationen kommer även landstormens värnpliktiga att efter ena­

handa grunder, som gälla för övriga värnpliktiga, redovisas vid vederbörliga

truppförband och motsvarande enheter samt genom dessas försorg där regist­

reras för utbildning och mobiliseringsplacering. Även landstormsområdesin-

delningen och den därmed sammanhängande registreringsorganisationen blir

därför ur registreringssynpunkt obehövlig.

Sammanfattningsvis har rullföringsnämnden framhållit, att den ifrågasatta

värnpliktsregistreringen bomme att omfatta dels en allmän, territoriell regist­

rering, ansluten till inskrivningsområdena, dels en partiell registrering, an­

sluten till truppförband och motsvarande enheter. Vid den förra skulle som

benämningen angåve samtliga värnpliktiga redovisas i territoriellt avseende.

Vissa värnpliktskategorier skulle redovisas endast vid inskrivningsområdena,

nämligen samvetsömma, värnpliktiga, som beviljats uppskov vid mobilisering,

samt värnpliktsreserver, d. v. s. värnpliktiga, som visserligen utbildats för

krigsanvändning men icke omedelbart erfordrades för täckande av truppför­

bandens och motsvarande enheters mobiliseringsbehov — i regel äldre års­

klasser. Vid truppförbanden och motsvarande enheter skulle redovisas värn­

pliktiga, som där skulle undergå utbildning eller som erfordrades för täckande

av föreskrivet mobiliseringsbehov, vari inbegrepes visst ersättningsbehov.

De huvudsakliga fördelarna med det föreslagna registreringssystemet ha

av nämnden utvecklats sålunda:

Truppförbandsregistreringen med dess här föreslagna omfattning ger en

betryggande grund för truppförbands- och motsvarande chefers verksamhet i

vad rör nämnda chefers båda mest ansvarsfulla uppgifter — värnpliktsutbild-

ningen och krigsorganisationen. För ändamålet kommer------ - — att ställas

till truppförbandschefernas förfogande en maskinell utrustning, som sätter

dem i stånd att på ett enkelt och tidsvinnande sätt utföra härmed förenad

registreringsverksamhet. Det bliver även möjligt att under enkla och be­

byggande former verkställa den för närvarande ganska invecklade inkallelsen

till såväl freds- som krigstjänstgöring. Sambandet med den territoriella

registreringen bliver även genom dennas sammanförande till inskrivnings-

område förenklat. Särskilt gäller detta infanteriregementena, till vilka den

territoriella registreringen är avsedd att ansluta. Slutligen ger den här för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

89

ordade truppförbandsregistreringen den nödvändiga förutsättningen för den

högre ledningen att städse vara orienterad om personalläget i fråga om utbild­

ning och krigsorganisation.

Den territoriella registreringen vinner i reda och översikt genom dess an­

slutning till inskrivningsområde. Genom att den omfattar samtliga värn­

pliktiga erhåller den högre ledningen en klar överblick över tillgången på

värnpliktiga inom olika landsdelar och dennas fördelning för olika ändamål.

Den särskilda redovisningen av disponibla värnpliktsreserver ger alla erforder­

liga upplysningar örn tillgången i reserv för olika truppslag och tjänster, av

olika kategorier, av olika årsklasser o. s. v. Därigenom beredes högre chef

möjlighet att efter rådande förhållanden anpassa deras användning och in­

kallelse till den ena eller andra depån. Genom den särskilda redovisningen

av värnpliktiga, som beviljats uppskov eller eljest tagits i anspråk för »andra

försvarsändamål», kan denna värnpliktskategori i alla hänseenden överblickas.

Det avsedda sammanhållandet av samvetsömma värnpliktiga i registrerings-

avseende torde även vara till fördel ur registrerings- och tjänstgöringssyn-

punkt.

3. Registreringsmyndigheter.

Sedan vullfÖring snämnden anmärkt, att personalberäkningarna ännu ej

slutförts, framlägger nämnden vissa riktlinjer för registreringsmyndigheternas

organisation. Dessa riktlinjer kunna sammanfattas sålunda:

Med det av rullföringsnämnden föreslagna registreringssystemet komme

de lokala registreringsmyndigheterna att ansluta dels till inskrivnings-

områdena och dels till truppförbanden. Verksamheten vid inskrivnings-

områdena komme att omfatta inskrivningsväsendet och den territoriella värn-

pliktsregistreringen, vid truppförbanden endast truppförbandsregistreringen.

Befattningen med inskrivningsväsendet borde, såsom förut framhållits,

enligt nämndens mening frigöras från infanteriregementschefen och upp­

dragas åt en särskild chef —- inskrivningschef — som borde vara regements­

officer på aktiv stat. Inskrivningschefen borde utöva ledningen även över den

territoriella värnpliktsregistreringen.

Truppförbandsregistreringen borde förläggas till mobiliseringsavdelningen

vid varje förband och i regel underställas en officer på aktiv stat —

mobiliseringschef. För den registreringsverksamhet, som icke angår krigs­

organisationen, borde inrättas en särskild personalsektion. Den maskinutrust­

ning, som komme att ställas till förbandets förfogande, borde vara gemensam

för registreringen vid personalsektionen och krigsorganisationsregistreringen.

Inskrivningsområdenas expeditioner ha tänkts förlagda till infanterirege­

mentena. Med hänsyn till sambandet mellan inskrivningsväsendet och den

territoriella värnpliktsregistreringen, å ena, samt truppförbandsregistreringen,

å andra sidan, borde ett infanteriregementes mobiliseringsavdelning sam­

ordnas med inskrivningsområdets expedition. Inskrivningschefen borde föra

befäl över såväl inskrivningsexpeditionen som mobiliseringsavdelningen.

Den beträffande inskrivningsväsendet föreslagna, för alla försvarsgrenarna

gemensamma centrala myndigheten borde leda och kontrollera även värn­

pliktsregistreringen. Den centrala myndigheten har avsetts skola förses med

en s. k. hålkortsanläggning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

C.

Sammanfattning av ruinörings nämndens förslag.

De föreslagna grunderna för inskrivningsväsendets och värnpliktsregistre­

ringens organisation ha av rullföringsnämnden sammanfattats sålunda:

Inskrivningsväsendet ordnas gemensamt för samtliga värnpliktiga. In­

skrivningen av sjömanshusinskrivna värnpliktiga sker sålunda efter samma

grunder som inskrivningen av övriga värnpliktiga, dock utan fordran på per­

sonlig inställelse. Den territoriella enheten i inskrivningsarbetet, icke blott

såsom nu beträffande förberedande och avslutande åtgärder utan även i fråga

örn genomförandet, utgöres av inskrivningsområdet under chefsskap av en

aktiv regementsofficer — inskrivningschefen.

För varje inskrivningsområde skall finnas en inskrivningsnämnd med in­

skrivningschefen som ordförande. Nämnden bör biträdas av två läkare samt

ett av inskrivningschefens expedition — inskrivningsexpeditionen — organi­

serat sekretariat. För hela riket skall finnas en gemensam besvärsinstans för

inskrivningsärenden.

V ärnpliktsregistr er ingen ordnas liksom inskrivningsväsendet gemensamt

för samtliga värnpliktiga. Registreringen av marinens sjömanshusinskrivna

värnpliktiga sker sålunda efter samma grunder som registreringen av övriga

värnpliktiga, varvid dock sjömanshusen medverka med i huvudsak samma

åligganden som för närvarande. Indelningen i beväring och landstorm förut-

sättes upphävd, varför den särskilda registreringen av landstormsmännen

utgår.

Vid truppförband och motsvarande enheter registreras de värnpliktiga, som

dit fördelats för utbildning och för mobilisering. Vid inskrivningsexpeditio-

nerna registreras alla värnpliktiga, som äro kyrkobokförda inom vederbörligt

inskrivningsområde. Vissa värnpliktiga, som icke kunna tagas i anspråk för

utbildning och mobilisering, såsom tillfälligt odugliga till krigstjänst, samvets-

ömma, de som lia uppskov vid mobilisering samt de som tillhöra äldre vid

mobilisering övertaliga årsklasser, registreras endast vid inskrivningsexpedi­

tionen.

Beträffande de föreslagna inskrivnings- och registreringsmyndiglieterna

hänvisas till närmast föregående avsnitt.

Isina utlåtanden över rull!'öringsnänindens förslag hava samt­

liga hörda myndigheter utom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län saint,

i vissa delar, Överståthållarämbetet lämnat förslagets huvudgrunder utan

erinran.

Länsstyrelsen i Värmlands län har dock anmärkt, att det kunde ifrågasättas,

huruvida inskrivningen kunde hinna genomföras under föreslagen tid nied

endast en inskrivningsnämnd. För att möjliggöra detta hade rullföringsnämnden

föreslagit, att inskrivningsnämnden skulle äga tillgång till två läkare. Detta

syntes åtminstone för Värmlands läns vidkommande kunna medföra vissa

lokalsvårigheter. Redan för närvarande hade det nämligen klagats över att

de lokaler, som kunnat anskaffas för inskrivningsförrättningarna, på flera

håll varit otillfredsställande, bland annat av den anledningen, att särskilt

läkarrum ej kunnat disponeras. I tidsbesparande syfte syntes det även nödigt

att avsevärt minska antalet förrättningsställen. Härav skulle ä andra sidan

följa vissa olägenheter för de inskrivningsskyldiga, såsom längre och mera

tidsödande resor.

91

Länsstyrelsen, i Göteborgs och Bolins län hav framförallt vänt sig mot för­

slaget örn avskaffande av den nuvarande rullföringsorganisationen och den

därmed sammanhängande inskrivningen rullföringsområdesvis.

Beträffande förslaget örn inskrivningsområdet såsom enhet för inskriv­

ningsverksamheten har länsstyrelsen anfört:

Länsstyrelsen finner sig icke helt övertygad av de argument, som anförts

mot det nuvarande systemet. Svårigheterna att bekläda posterna såsom ord­

förande och läkare i nämnderna med kvalificerad personal torde sålunda

vara pverdrivna. Arbetet såsom ordförande i inskrivningsnämnd torde icke

vara mera krävande än att detsamma på ett fullt tillfredsställande sätt kan ut­

föras av de i allmänhet pensionerade regementsofficerare, som hittills brukat

förordnas till ordförande. Ej heller torde läkarbesiktningen vara mera kom­

plicerad än att densamma kan utföras av vilken militärläkare sorn helst.

Anmärkning för bristande enhetlighet torde möjligen Ira kunnat riktas mot

nämnderna under den tid bestämmelserna om befrielse från värnpliktstjänst­

göring i fredstid på grund av familjeskäl kvarstodo i värnpliktslagen. Genom

att dessa bestämmelser borttagits Ira förutsättningarna för ett olikformigt

arbete “väsentligt minskats.

Mot förslaget att göra inskrivningsområdet till enhet i inskrivningsverk­

samheten kunna däremot allvarliga erinringar riktas.

Enligt förslaget skall inskrivningschefen förbereda inskrivningsnämndeus

arbete, såsom ordförande leda dess verksamhet samt slutföra arbetet efter

förrättningarnas slut. Han får sålunda en mycket dominerande ställning och

blir angelägen om att hans cirklar ej rabbås. De båda civila ledamöterna

torde få svårt att göra sig gällande. Även de värnpliktigas ställning i för­

hållande till nämnden kommer härigenom att försvagas.

Under nuvarande förhållanden träffar flertalet värnpliktiga i inskrivnings-

nämnden en ledamot från sin egen hemtrakt eller dess närhet, vilket inger

honom förtroende för nämnden. Detta förhållande, vars psykologiska värde

icke bör underskattas, kommer praktiskt taget att försvinna genom de nya

bestämmelserna örn att endast två civila ledamöter skola utses för hela in­

skrivningsområdet.

Rullföringsnämnden framhåller själv, att den invändningen kan göras mot

det nya systemet, att inskrivningsverksamheten skulle komma att utsträckas

under en avsevärd tid. Efter verkställd utredning har emellertid rullförings­

nämnden kommit till den uppfattningen, att en den 1 februari påbörjad in­

skrivningsverksamhet kan av inskrivningsnämnd, gemensam för ett inskriv-

ningsområde, i regel vara avslutad den 15 påföljande mars. Detta antagande

bygger på den förutsättningen, att antalet prövade värnpliktiga höjes från det

nuvarande medeltalet, 41 per dag, till minst 80 per dag. Detta skulle möjlig­

göras genom att två läkare skulle tjänstgöra i inskrivningsnämnden i stället

för en, som nu är fallet. Även med denna foreering skulle inskrivningarna

för nuvarande Västgöta-Bohus inskrivningsområde vara avslutade först den

2 april. Endast örn antalet prövade i detta inskrivningsområde höjdes till 100

per dag skulle arbetet kunna avslutas den 20 mars. Länsstyrelsen tvivlar

starkt på att dessa beräknade tider kunna hållas med endast en inskrivnings­

nämnd. Innevarande år påbörjades inskrivningarna den 5 februari och av­

slutades den 22 mars. Därvid voro fyra vanliga inskrivningsnämnder och

fem nämnder för länets sjömanshus i verksamhet. Inskrivningarna vid sjö­

manshus äro för övrigt icke medräknade i rullföringsnämndens statistik. En

enda inskrivningsnämnd förstärkt nied en extra läkare skulle alltså enligt

rullföringsnämndens mening på normal tid slutföra den inskrivningsverk

Kungl. Maj-.ts proposition nr 318.

92

samhet, som för närvarande utföres av nio nämnder. Även örn läkarunder­

sökningen göres snabbare, måste emellertid den värnpliktige tillfrågas örn

sina personliga förhållanden och lämplighet för det ena eller andra vapen­

slaget och även få tillfälle att framlägga sina önskemål. En alltför hastig

handläggning är olämplig både ur försvarsväsendets och den enskildes syn­

punkter. Med hänsyn till den allt längre gående specialiseringen och till­

komsten av helt nya vapenslag såsom t. ex. pansarvagnsförband är en grundlig

undersökning av de värnpliktigas lämplighet nu ännu mera nödvändig än

tidigare. Inskrivningsnämndens och i all synnerhet dess ordförandes arbets­

börda skulle dessutom bli mycket stor. Inskrivningarna här i länet ha hittills

förrättats förutom i Göteborg å ett tiotal olika orter i länet. Vissa 'dagar

måste alltså reserveras för nämndens resor. Huruvida hänsyn tagits härtill

framgår icke av rullföringsnämndens betänkande. Länsstyrelsen anser det

osannolikt, att ett tillfredställande arbete kan utföras på normal tid i här­

varande inskrivningsområde med en enda inskrivningsnämnd. Enligt läns­

styrelsens mening bör en inskrivningsnämnd förordnas för Göteborgs stad

och en för den övriga delen av inskrivningsområdet.

Länsstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke förslaget att ersätta de nu­

varande inskrivningsrevisionerna med en för hela riket gemensam besvärs-

instans, kallad inskrivningsrådet, är en alltför stark centralisering.

Vidkommande förslaget örn allmän värnpliktsregistrering för inskrivnings­

område och partiell värnpliktsregistrering vid truppförbanden samt den före­

slagna indragningen av rullföringsexpeditionerna har länsstyrelsen anfört:

Härigenom uppstår den stora olägenheten, att den nuvarande livliga

kontakten mellan de värnpliktiga och de militära myndigheterna vid och via

rullföringsexpeditionerna i hög grad försvåras. Länsstyrelsen har inhämtat,

att Göteborgs stadsrullföringsområdes expedition dagligen får mottaga om­

kring 50 personbesök och 50 telefonsamtal av värnpliktiga och deras anhöriga.

Förfrågningarna gälla en mängd olika med värnpliktstjänstgöringen samman­

hängande förhållanden. Antalet personbesök kan vissa dagar stiga till 100 å

150. Det är uppenbart, att dessa möjligheter att göra förfrågningar äro av

stor betydelse, såväl för de värnpliktiga som för deras anhöriga, En koncentre­

ring av all värnpliktsregistrering till I 17 i Uddevalla skulle praktiskt taget

omöjliggöra för de värnpliktiga i Göteborg att personligen inhämta önskade

upplysningar. Härvid är att märka, att de värnpliktiga i Göteborg äro betyd­

ligt flera till antalet än de värnpliktiga i den övriga delen av inskrivnings­

området. Den förtroendefulla kontakten mellan de värnpliktiga och de

militära myndigheterna å rullföringsexpeditionerna är en faktor, som är av

betydelse för befolkningens försvarsintresse. Försvarets popularitet hos

folket har tidigare varit ganska låg och har först under nu rådande allvarliga

tider blivit högre. Anordningar, som äro ägnade att minska denna popularitet,

böra icke vidtagas utan tvingande skäl.

En annan faktor, som man bör taga hänsyn till i detta sammanhang, är

luftskyddet. En koncentrering av värnpliktsregistreringen till inskrivnings-

områdets expedition med dess förläggning i ett infanteriregementes kaserner

är uppenbarligen mycket olämplig ur luftskyddssynpunkt. Kaserner äro

givetvis begärliga mål för ett fientligt luftvapen. Det nuvarande systemet

med värnpliktsregistren fördelade på ett flertal rullföringsexpeditioner, som

icke äro förlagda i militära byggnader, är med hänsyn till luftskyddet vida

bättre än det föreslagna, som skulle kunna bringas i kaos genom ett enda

luftanfall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 818.

93

Länsstyrelsen har slutligen anfört:

Länsstyrelsen anser förslaget icke vara till alla delar genomtänkt. Ten­

denserna i förslaget med den starka maktkoncentrationen hos inskrivnings-

chefen och försvagningen av lekmannaelementet, den summariska och maskin­

mässiga inskrivningen och registreringen av de värnpliktiga samt den stora

kringskärningen av den värnpliktige medborgarens intressesfär stå över huvud

taget icke i god överensstämmelse med den demokratiska åskådningen i vårt

land, som bygger på förtroendefull samverkan mellan myndigheter och enskilda

och ett starkt skydd för den enskilde medborgarens rättigheter och intressen.

I varje fall synes det mindre lämpligt att under nuvarande allvarliga och

utrikespolitiskt labila tider brådstörtat genomföra en reform, vars nackdelar

äro påtagliga och vars fördelar äro starkt diskutabla. Det nuvarande systemet

har fungerat tyst, smidigt och effektivt. Länsstyrelsen anser, att det nya

systemet först försöksvis bör prövas inom ett inskrivningsområde, så att

praktisk erfarenhet kan vinnas. Att omedelbart införa det nya systemet i hela

landet kan framkalla komplikationer, som det just nu är angeläget att undvika.

Försvarsväsendets effektivitet bör för närvarande hållas på toppunkten och

icke i minsta mån äventyras genom reformer, som icke äro oundgängligen nöd­

vändiga och som mycket väl kunna anstå till dess lugnaro förhållanden inträtt.

Även länsstyrelsen i Kopparbergs län har uttalat, att det syntes som örn

det civila inflytandet vid inskrivningsärendenas avgörande och kravet på orts-

kännedom alltför mycket trängts i bakgrunden.

Överståthållarämbetet har yttrat, att rullföringsnämndens förslag, i vad

avsåge inrättandet av ett gemensamt inskrivningsväsende för marinen och

övriga försvarsgrenar samt upphävandet av inskrivningsområdenas indel­

ning i rullföringsområden, komme att medföra betydande organisatoriska för­

delar. Likaså måste det anses välbetänkt, att cheferna för infanterirege­

mentena befriades från det omfattande arbetet med inskrivningsärendena

och att detta arbete ålades andra militära befattningshavare.

Ämbetet ansåg emellertid den kontroll, som genom inskrivningsrevisionen

ägde rum ifråga örn inskrivningsnämndernas verksamhet i allmänhet, böra

bibehållas. Erfarenheten syntes giva vid handen, att denna kontroll vore av

icke ringa praktisk betydelse. Likaså måste revisionen på grund av sin

sammansättning anses bättre lämpad än inskrivningsnämnd att besluta an­

gående samvetsömma och angående uppskov.

Inrättandet av en central besvärsmyndighet skulle ofrånkomligen befrämja

ett enhetligt bedömande av inskrivningsmålen. Å andra sidan kunde man icke

bortse från att en central myndighet, när det — såsom ofta vore fallet i in-

skrivningsmål — gällde prövning av de värnpliktigas personliga förhållanden,

måste anses mindre väl rustad än inskrivningsrevisionen, eftersom den cen­

trala myndigheten aldrig kunde äga den personkännedom eller få den nära

kontakt med de föreliggande spörsmålen, som vore möjligt för inskrivnings­

revisionen. Särskilt i ärenden örn samvetsömma vore det uppenbarligen av

allra största vikt, att prövningen icke inskränktes till en formell granskning

av innehållet i föreliggande intyg, utan den beslutande myndigheten måste

även vara i stånd att värdesätta de olika intygen med hänsyn till deras till­

förlitlighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

94

Departements­

chefen

På nu anförda skäl ansåge sig ämbetet icke kunna biträda förslaget om

inskrivningsrevisionens avskaffande. Däremot hade ämbetet ingenting att

erinra mot att de ärenden rörande uttagning och tilldelning av värnpliktiga,

som nu åvila revisionen, i stället tilldelades inskrivningsnämnd.

Ämbetet ville vidare förorda en sådan ändring av inskrivningsförord-

ningen, att det bleve möjligt för inskrivningsnämnd och inskrivningsrevision

att delvis arbeta parallellt.

Det av rullföringsnämnden framlagda förslaget innebär en fullständig om­

läggning av det nuvarande inskrivnings- och redovisningssystemet. Såsom

framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen, har länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län i sitt yttrande över förslaget ifrågasatt, huruvida

en så genomgripande omorganisation borde äga rum under nuvarande ut­

rikespolitiskt labila tider. Då även jag hyser den bestämda uppfattningen,

att försvarsväsendets effektivitet i rådande läge icke får äventyras, är det

mig angeläget att klarlägga det av länsstyrelsen sålunda väckta spörsmålet.

Vid bedömandet av förevarande fråga bör man uppmärksamma, att värn-

pliktsregistreringen av personal, som vid mobilisering skall ingå i de krigs

organiserade förbanden, under beredskapstiden successivt övertagits av veder­

börande förband. En omorganisation i den riktning rullföringsnämnden före­

slagit kommer alltså i själva verket ej att i detta avseende innebära någon

egentlig ändring utan blott en fixering av nu rådande förhållanden. Den

personal, vars redovisning nu i sin helhet omhänderliaves av rullförings-

befälhavarna, är ej avsedd att tagas i anspråk förrän i ett senare skede, för

att ersätta förluster och för liknande ändamål. Redovisningen av denna

personal avses nu överflyttad från inskrivningsområdets olika rullförings-

expeditioner till en expedition. Parken i ena eller andra hänseendet synes

omläggningen av systemet kunna medföra någon våda för krigsberedskapen.

Samma länsstyrelse har framfört tanken att försöksvis pröva det nya

systemet inom ett enda inskrivningsområde. Det kunde även ifrågasättas att

till en början genomföra det nya systemet vid ett truppslag eller en försvars­

gren. Det kan emellertid befaras, att genomförandet av en begränsad försöks-

organisation efter någon av dessa linjer skulle vara förenat med betydande

tekniska svårigheter. I den mån rullföringsnämndens förslag befinnes sakligt

grundat, bör det därför enligt min mening såvitt möjligt genomföras samtidigt

för alla delar av landet.

I detta sammanhang anser jag mig även böra framhålla, att svårigheterna

under den vid varje omorganisation ömtåliga övergångsperioden i förevarande

fall torde kunna avsevärt begränsas genom utnyttjande av den nuvarande

personalen inom rullförings- och redovisningsväsendet.

Då jag nu ingår på ett bedömande av rullföringsnämndens förslag, vill jag

till en början erinra om att Kungl. Maj:t och riksdagen redan godtagit prim

cipen örn registrering av de värnpliktiga vid truppförbanden. Yad rullförings­

nämnden anfört i denna del har stärkt mig i min övertygelse örn lämpligheten

av en sådan anordning. Truppförbandsregistreringen synes emellertid böra

Kungl. May.ts proposition nr 318.

95

kompletteras med en territoriell registrering. Att detta är nödvändigt framgår

redan av den omständigheten, att folkbokföringsmyndigheterna och andra

myndigheter, som ju ej alltid på förhand kunna ha vetskap örn vid vilket

truppförband en värnpliktig är registrerad, måste kunna i värnpliktsärenden

vända sig till en viss bestämd registreringsmyndighet beträffande alla inom

ett visst område bosatta värnpliktiga. Den territoriella registreringen har

emellertid, såsom rullföringsnämnden anfört, även andra viktigare funktioner.

Rullföringsnämnden synes mig ha förebragt starka skäl för att den territoriella

registreringen skall förläggas till inskrivningsområdenas expeditioner. Mot

nämndens förslag i detta avseende talar egentligen endast den omständig­

heten, att indragningen av rullföringsexpeditionerna skulle medföra försäm­

rade möjligheter för de värnpliktiga att komma i förbindelse med registre-

ringsmyndigheterna. Denna olägenhet får dock ej överdrivas. De värnpliktiga

själva, som ju lia kännedom om vid vilket truppförband de äro registrerade,

kunna vända sig direkt till sitt förband med eventuella förfrågningar och an­

mälningar. Olägenheten skulle huvudsakligen bliva kännbar i de större städer,

i vilka för närvarande finnas rullföringsexpeditioner men ej infanterirege­

menten. De maskinella hjälpmedel, som äro avsedda att ställas till registre

ringsmyndigheternas förfogande, komma emellertid att väsentligt underlätta

myndigheternas möjlighet att till de värnpliktiga utsända anvisningar och

andra meddelanden. Vid sådant förhållande kan den nuvarande frekvensen

av rådfrågning i värnpliktsärenden väntas nedgå. Även örn indragningen av

rullföringsexpeditionerna skulle medföra någon olägenhet i förevarande av­

seende, synes denna omständighet dock ej kunna tillmätas avgörande bety

delse.

Yad beträffar möjligheten till rekonstruktion av förstörda värnplikts

register, synes den föreslagna organisationen erbjuda fördelar framför

den nuvarande. De värnpliktiga skola ju registreras ej blott vid sina

truppförband utan även i inskrivningsexpeditionen. Beträffande infanteri

regementena, dit ju inskrivningsexpeditionerna skulle bliva förlagda, avses

dock regementenas truppförbandsregister skola förvaras på samma plats

som inskrivningsområdets territoriella register. Emellertid är det enligt

förslaget avsett, att avtryck av truppförbandsregistren skola förvaras på

ännu ett ställe. Såsom jag i inledningen till mitt anförande berört, har

Kungl. Maj:t vidtagit anstalter för ordnande vid försvarsväsendet av en

central hålkortsanläggning. Avtryck av truppförbandsregistren skola samlas

vid denna central. Då värnpliktsregistren eller avtryck därav således skola

förvaras på minst två och i vissa fall tre platser, synes mig någon berättigad

anmärkning mot det föreslagna systemet ej kunna ur luftskyddssynpunkt

framställas.

Såsom rullföringsnämnden anfört, synes ett väsentligt skäl till att inskriv­

ningsverksamheten utföre» särskilt för varje rullföringsområde vara, att in-

skrivningsområdet är i registreringshänseende indelat i rullföringsområden.

Därest den territoriella registreringen flyttas från rullföringsexpeditionerna

till inskrivningsexpeditionerna, finnes enligt min uppfattning ej något skäl

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

96

för bibehållande av indelningen i rullföringsområden med hänsyn till inskriv­

ningsverksamheten. Därmed är i och för sig ej sagt, att inskrivningen inom

ett inskrivningsområde skulle utföras av en enda inskrivningsnämnd. En

dylik enhetlighet synes mig dock innebära sådana fördelar, att den bör efter­

strävas. Eullföringsnämnden har beräknat, att en inskrivningsnämnd, som

biträdes av två läkare, skulle kunna hinna pröva i medeltal minst 80 upp till

100 värnpliktiga per förrättningsdag. Förutsatt att varje inskrivningsnämnd

till sitt biträde erhåller två läkare, varmed man även enligt min mening bör

räkna, skulle inskrivningsverksamheten, örn den bedreves av endast en

nämnd inom varje inskrivningsområde och påbörjades den 1 februari, i

flertalet av inskrivningsområdena hinna slutföras omkring den 15 mars.

Eullföringsnämnden har härvid uppenbarligen utgått från att läkarunder­

sökningen är det mest tidskrävande momentet vid inskrivningarna. Även

örn försiktigheten skulle bjuda att räkna med ett något mindre antal

prövade värnpliktiga per dag än rullföringsnämnden gjort, torde man dock ur

nämndens utredning kunna utläsa, att inskrivningen i det stora flertalet in-

skrivningsområden bör kunna bedrivas med endast en inskrivningsnämnd.

Med hänsyn till betydelsen av att inskrivningarna slutföras inom relativt kort

tid bör likväl finnas möjlighet att i folkrika inskrivningsområden tillsätta

flera inskrivningsnämnder. Härigenom torde kunna tillgodoses även vissa

av de av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anförda synpunkterna.

Inskrivningsnämnd bör enligt min mening framdeles liksom nu bestå av

en militär ledamot och i regel två civila. Det torde knappast vara att befara,

att de civila ledamöternas inflytande vid fattande av beslut kommer att bliva

mindre därigenom, att antalet inskrivningsnämnder reduceras och inskriv-

ningschefen ingår som ordförande i nämnden. Beträffande sättet för utseende

av de civila ledamöterna återkommer jag i samband med specialmotiveringen

till den föreslagna 11 § i värnpliktslagen.

Den föreslagna organisationen av nämnden och dess biträdande personal

torde medföra något ökade behov av utrymme vid inskrivningsförrättning.

Oöverstigliga hinder för anskaffande av lämpliga lokaler torde dock ej före­

ligga.

Då, såsom rullföringsnämnden anfört, inskrivningsrevisionens allmänt

kontrollerande verksamhet lärer vara av synnerligen ringa betydelse samt

dess uppgifter med avseende å uttagning och tilldelning lämpligen kunna

övertagas av inskrivningsnämnden, anser jag, att den högre instansen

bör upptaga endast besvärsmål. Härmed har jag dock icke tagit stånd­

punkt till frågan om behandlingen av ärenden angående samvetsömma värn­

pliktiga, vilken såsom ovan nämnts hänskjutits till utredning av särskilt till­

kallade sakkunniga. Med hänsyn till kravet på enhetlighet i överordnade myn­

digheters avgöranden delar jag rullföringsnämndens uppfattning, att besvärs-

instansen bör vara gemensam för hela landet. Till besvärsinstansens samman­

sättning återkommer jag i samband med specialmotiveringen till den före­

slagna 22 § i värnpliktslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Jag ansluter mig till fullo till rullföringsnämndens synpunkter beträffande

avskaffande av marinens särskilda inskrivnings- och registreringsväsende.

De riktlinjer rullföringsnämnden angivit beträffande organisationen av

inskrivnings- och registreringsmyndigheterna i övrigt finner jag vara väl

grundade.

På grund av det anförda tillstyrker jag rullföringsnämndens förslag till

grunder för inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen.

De personalfrågor, som sammanhänga med övergången till det nya systemet

för de värnpliktigas inskrivning och redovisning, äro för närvarande föremål

för utredning inom rullföringsnämnden. Sedan förslag i ärendet inkommit,

torde dessa frågor snarast böra upptagas till övervägande.

Specialmotivering.

Vissa bestämmelser i den nu gällande värnpliktslagen sakna motsvarighet

i den föreslagna.

Sålunda hava av skäl, som angivits i det föregående, alla bestämmelser,

som hava avseende å skillnaden mellan beväring och landstorm, utgått.

Undantagsstadgandet i nuvarande § 2 beträffande inträdet i värnplikts-

åldern för den som förvärvar svenskt medborgarskap det år han fyller 20 år

eller senare har ansetts böra ersättas med en särbestämmelse örn framflytt-

ning av tiden för inskrivningsskyldigheten. Denna särbestämmelse har erhållit

sin plats i den föreslagna 14 §. I sak sker härigenom ingen verklig ändring.

Bestämmelsen i gällande § 7 örn indelning av de till krigstjänst dugliga

värnpliktiga i vapenföra och icke vapenföra samt däremot svarande uttag-

ning till linjetjänst och handräckningstjänst har utgått i förslaget. En sådan

uttagning har ansetts utgöra hinder för en ändamålsenlig användning av de

s. k. icke vapenföra. Vissa psykologiska skäl synas också tala emot att vid

inskrivningen särskilt uttaga vissa värnpliktiga till handräckningstjänst.

Erforderlig grund för ett hänsynstagande till dessa värnpliktigas kropps-

beskaffenhet erhålles genom indelningen i besiktningsgrupper.

Vissa bestämmelser i den gällande lagen hava ansetts obehövliga och där­

för uteslutits i förslaget. Här åsyftas §§ 9, 31, 36 mom. 4 och § 50. I § 9

stadgas, att värnpliktig, som är i annans tjänst eller arbete, ej av arbetsgivaren

får hindras att inställa sig till inskrivning eller tjänstgöring eller att fullgöra

annan i värnpliktslagen föreskriven skyldighet. Detta stadgande är självklart

och torde under nuvarande förhållanden, i synnerhet som det icke är förenat

med något straffbud, kunna utgå. I §§ 31 och 36 mom. 4 givas bestämmelser

örn när värnpliktig är underkastad strafflagen för krigsmakten. Bestämmel­

serna innehålla endast hänvisningar till strafflagen för krigsmakten, och dessa

hänvisningar torde icke vara erforderliga. I § 50 stadgas, att värnpliktslagen

icke får ändras eller upphävas utan Konungs och riksdags sammanstämmande

beslut. Vad sålunda föreskrivits torde gälla utan uttryckligt stadgande och

innefattas för övrigt i § 80 andra stycket i regeringsformen.

^{Bihang till riksdagens protokoll} 1941. 1 ^{sami. Nr} 318.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

97

2071 41

7

98

Innan jag ingår på de särskilda bestämmelserna i värnpliktslagen, vill jag

nämna, att ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben i sitt yttrande över

rullföringsnämndens förslag framhållit svårigheten att överblicka, vilka be­

fogenheter som lämpligen böra överflyttas till den blivande centralmyndig­

heten för inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen. Med hänsyn

härtill borde de befogenheter, som i 6, 8, 11 och 12 §§ i rullföringsnämndens

förslag tillagts Kungl. Majit, kunna delegeras till den myndighet Kungl. Majit

bestämde. För min del kan jag emellertid icke finna, att behov av en så

vidsträckt delegationsrätt föreligger.

Med avseende å de särskilda paragraferna i lagförslaget torde jag få lämna

följande redogörelse. Till ledning vid jämförelse mellan förslaget och den

gällande lagen har invid varje paragraf i förslaget, som har motsvarighet i den

gällande lagen, inom parentes hänvisats till gällande bestämmelser.

I k a p.

Grundläggande bestämmelser örn värnplikt.

¹ § (§ ¹ ).

Beträffande skälen för höjning av värnpliktsåldern till 47 år hänvisas till

vad i det föregående anförts.

Begreppet värnpliktig i den föreslagna lagen omfattar varje man i åldern

20—47 år, även örn han är fast anställd vid krigsmakten. Vissa bestämmelser

i värnpliktslagen, såsom beträffande tjänstgöringstid, äro självfallet icke till­

lämpliga på fast anställd personal. Andra bestämmelser åter, såsom stad­

gande^ örn inskrivning och redovisning, böra enligt rullföringsnämndens

av mig delade uppfattning äga tillämpning även beträffande sådan personal.

I 47 § har föreslagits, att Konungen må föreskriva, vilka stadganden som ej

skola tillämpas å bland andra fast anställda.

2 § (§ 6 mom. 5).

I denna paragraf givas undantagsbestämmelser beträffande värnplikts­

åldern.

Det har ansetts i hög grad befordra enkelhet och reda i redovisningsavseende,

örn man registrerar den vid krigsmakten fast anställda personalen efter

samma grunder som värnpliktiga i övrigt. I enlighet härmed bör all sådan

personal inskrivas, även örn anställning vinnes, innan vederbörande uppnått

den i 1 § bestämda värnpliktsåldern. Som det knappast finnes anledning att

göra skillnad mellan underåriga fast anställda och sådana underåriga, som

anmält sig till inskrivning i förtid, ha jämväl underåriga fast anställda i för­

slaget hänförts till de värnpliktiga. Detta har särskild betydelse för det fall,

att någon avgår från fast anställning, innan han uppnått tjugu års ålder.

Vid krig eller krigsfara är det av vikt, att inkallade värnpliktiga, även örn

de uppnått övre gränsen av värnpliktsåldern, kvarstå i sina förband, så länge

det är av nöden. En bestämmelse av detta innehåll har lämnats i andra

stycket. Denna bestämmelse kan sägas i viss mån motsvara § 3 mom. 1 andra

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 318.

99

stycket i den gällande lagen. Där stadgas, att inkallad beväringsman i krig

kvarstår som sådan så länge behovet kräver. Det är att märka, att man vid

den tidpunkt då detta stadgande tillkom knappast räknade med andra krigs-

organiserade förband än de som bestodo av beväringsmanskap.

3 § (§ 4, § 16 mom. 3).

I denna paragraf äro bestämmelserna i gällande § 4 och § 16 mom. 3 sam­

manförda. I sistnämnda stadgande angivet förhållande synes icke behöva

utsägas i en särbestämmelse, då det torde vara självklart, att den som är

oduglig till krigstjänst skall frikallas, även örn odugligheten uppkommer först

sedan han inskrivits.

Genom att framför uttrycket »kroppslig svaghet» införts ordet »bestående»

har tydligare utmärkts, att odugligheten till krigstjänst skall vara av varaktig

natur för att grunda frikallelse från värnplikt. I detta avseende innebär

formuleringen en återgång till ett tidigare begagnat uttryckssätt.

Formuleringen »skall frikallas» ger vid handen, att den som är oduglig

till krigstjänst ändå är skyldig att iakttaga alla för värnpliktiga gällande

regler, till dess han blivit frikallad. Vissa bestämmelser, såsom 35 och 38 §§,

äro tillämpliga även å frikallade.

I sista stycket har införts ett stadgande, avsett att, i enlighet med vad för

närvarande visat sig erforderligt, möjliggöra en förnyad prövning av dem som

en gång frikallats från värnpliktens fullgörande. Som sista stycket ej utan

uttryckligt stadgande torde vara tillämpligt å värnpliktiga, som frikallats före

nya lagens ikraftträdande, har bland övergångsbestämmelserna intagits ett

stadgande av innehåll att sista stycket i förevarande paragraf skall äga till-

lämpning även å värnpliktiga, som på grund av oduglighet till krigstjänst

frikallats jämlikt äldre lag.

4 § (§ 16 mom. 1 och 2).

Det slag av uppskov — uppskov med inskrivning — varom stadgas i nu­

varande § 16 mom. 1 och 2, har ansetts olämpligt, emedan det för folkbok-

föringsmyndigheterna försvårar redovisningen av de inskrivningsskyldiga.

Har någon en gång av nämnda myndigheter redovisats såsom inskrivnings-

skyldig, bör han, örn han ej enligt 3 § skall frikallas från värnpliktens full­

görande, framdeles redovisas av den militära registreringsmyndigheten.

Förutsättningarna för tillfällig befrielse från tjänstgöringsskyldighet hava

något omredigerats men innebära ingen saklig ändring. Andra stycket syftar

på sådana värnpliktiga, som visserligen i och för sig äro krigsdugliga men

beträffande vilka man vid läkarundersökningen finner, att de komma att bliva

bättre användbara, örn de få »stå på tillväxt» ett eller annat år. För de värn­

pliktiga som avses i första stycket har icke stadgats någon tidsbegränsning

för slutligt bestämmande av deras krigsduglighet, eftersom en sådan tids­

begränsning torde hava mycket ringa praktiskt värde. Däremot synas do

som befriats jämlikt andra stycket med fog kunna göra anspråk på att icke få

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

100

avgörandet uppskjutet alltför länge. Med hänsyn härtill har här en ganska

snäv tidsbegränsning föreslagits.

I detta sammanhang må även beröras frågan örn anordnande av special­

undersökningar av vissa inskrivningsskyldiga m. m. Denna fråga upptogs till

behandling av arméförvaltningen i dess medelsframställning för budgetåret

1941/42. Arméförvaltningen hemställde då, att åtgärder måtte vidtagas i ända­

mål att bemyndiga inskrivnings- och truppförbandsläkare att till militära eller

civila sjukvårdsanstalter, som härför ägde förutsättningar, för närmare under­

sökning eller behandling på statsverkets bekostnad — där så ansåges vara

lämpligt — hänvisa inskrivningsskyldiga eller inskrivna värnpliktiga, vilka

förklarats tillfälligt odugliga till krigstjänst. I innevarande års statsverks-

proposition uttalade jag, att jag funne arméförvaltningens förslag innefatta

beaktansvärda synpunkter för åstadkommande av ett noggrannare bedömande

av de inskrivningsskyldigas duglighet för militärtjänst. Ett genomförande av

förslaget syntes mig emellertid komma att medföra konsekvenser i fråga om

inskrivningsförfarandet över huvud, vilka lämpligen borde upptagas till be­

dömande först i samband med en revidering av värnpliktslagen.

I sin medelsframställning för budgetåret 1942/43 har arméförvaltningen

ånyo upptagit berörda fråga. Kullföringsnämnden, som efter remiss avgivit

yttrande i ärendet, har under hänvisning till sitt förslag till ny värnpliktslag

uttalat, att örn detta genomfördes något hinder ur inskrivningssynpunkt mot

att bifalla arméförvaltningens förslag icke komme att föreligga, varför medels­

framställningen tillstyrktes.

Jag har här endast velat erinra örn vad sålunda förekommit. Till arméför­

valtningens anslagsäskande i förevarande avseende återkommer jag i annat

sammanhang.

Kungl. Marits proposition nr 318.

5 § (§ 16 mom. 4 och 5).

Rullföringsnämnden, som i denna paragraf endast upptagit punkterna a)—c),

har som skäl till ändringarna av de nuvarande bestämmelserna anfört följande.

Under den inom rullföringsnämnden verkställda utredningen beträffande

de i denna paragraf upptagna bestämmelserna hade under hänvisning till

rådande läge framhållits, att varje svensk medborgare, som är duglig till

krigstjänst, också bör meddelas den utbildning, som gör honom användbar för

rikets försvar. Ur denna synpunkt borde icke befrielse medgivas i annat fall

än då militärtjänst fullgjorts i utlandet. I varje fall borde åldersgränserna

för befrielse väsentligt höjas. Å andra sidan hade gjorts gällande, att full­

görande av första tjänstgöring vid relativt hög ålder skulle vara förenat med

högst väsentliga olägenheter för den enskilde utan att bereda försvaret något

tillskott av värde. Det skulle vidare vara svårt att fixera den åldersgräns, över

vilken befrielse från tjänstgöring lämpligen skulle kunna medgivas. Ytter­

ligare har framhållits, att befrielse icke borde medgivas från varje i nuvarande

§ 27 föreskriven tjänstgöring, då ju även äldre årsklasser kunde bliva under­

kastade tjänstgöringsskyldighet. Det borde därför i varje särskilt fall av­

göras, i vilken omfattning befrielse lämpligen borde medgivas. Yad slutligen

anginge frågan om befrielse på grund av militärtjänst i utlandet, borde ej givas

en generell regel.

Enligt rullföringsnämndens uppfattning läte det sig icke göra att med

beaktande av de nu anförda synpunkterna i värnpliktslagen lämna bestämda

föreskrifter örn förutsättningarna för befrielse från värnpliktstjänstgöring.

Avgörande torde därför böra träffas i varje särskilt fall, varvid åt tillämp­

ningen borde överlämnas att efter band få fram vissa regler. Då antalet

befrielseärenden av ifrågavarande art vore ganska begränsat, hade det synts

lämpligt, att Kungl. Maj:t tillädes befogenhet att bestämma örn befrielse.

Åldersgränsen för rätt till befrielse på grund av långvarig vistelse utom riket

hade ansetts böra höjas till 30 år.

Bestämmelsen i nuvarande § 16 mom. 5 hade med hänsyn bland annat till

de värnpliktigas väsentligt ökade ekonomiska förmåner ansetts kunna utgå.

Ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben har ansett, att befrielse från

tjänstgöring enligt 28 § principiellt icke borde kunna medgivas.

Chefen för flygvapnet har i sitt utlåtande över rullföringsnämndens för­

slag ansett lämpligt, att en regel motsvarande nuvarande § 16 mom. 5 inginge

i den nya lagen, eftersom fall kunde inträffa, då befrielse vore ofrånkomlig.

Jag delar chefens för flygvapnet mening men ansluter mig i övrigt

till vad rull fö ringsnämnden föreslagit. Till den av rullföringsnämnden före­

slagna paragrafen har därför fogats en ny punkt av innehåll, att Kungl. Majit

må besluta örn befrielse från värnpliktstjänstgöring även i andra fall än de

särskilt uppräknade, då synnerliga skäl därtill föreligga.

Den sålunda föreslagna lydelsen medgiver möjlighet till befrielse även från

tjänstgöring enligt 28 §. För min del anser jag, att en sådan möjlighet bör

lämnas öppen, då ju även i nuvarande läge kunna tänkas fall, då befrielse

bör äga rum. Att märka är, att den värnpliktige ej har någon rättighet att

bliva befriad.

Enligt den föreslagna bestämmelsen kan befrielse meddelas helt eller

delvis. Kungl. Maj :t kan alltså föreskriva, att en person, som kommit till mogen

ålder, skall befrias exempelvis från första tjänstgöring men vara skyldig full­

göra repetitionsövningar eller dylikt.

6 § (§ 25 mom. 1 och 2, § 19 mom 1 g).

Beträffande tilldelningen till truppslag m. m. har det ansetts tillfyllest

att endast angiva, vilken tilldelning som skall äga rum, och att Konungen må

bestämma grunderna härför.

Beträffande uttagning av värnpliktiga till officers- eller underofficersut­

bildning har för svar sutredningen anfört:

Det av utredningen framlagda förslaget om uttagning av vissa värnpliktiga

till officers- eller underofficersutbildning är givetvis en i deras liv djupt

ingripande åtgärd, som bör vinna reglering i värnpliktslagen och icke blott

i en med stöd av denna utfärdad administrativ författning. Det grundläggande

stadgandet örn denna uttagning torde böra hava sin plats i förevarande para­

graf. Vidare synes i detta lagrum böra upptagas en bestämmelse rörande de

omständigheter, på grund av vilka en eljest för sådan utbildning lämpad värn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

101

102

pliktig må kunna fritagas därifrån. Det ligger i sakens natur, att den värn­

pliktige i ett sådant fall måste kunna åberopa synnerligen starka skäl. Endast

för det fall, att undergående av officers- eller underofficersutbildning skulle

för honom eller av lians arbete beroende nära anhöriga medföra särskilt svåra

olägenheter, bör han ej uttagas för sådan utbildning.

Chefen för armén har i sitt yttrande över försvarsutredningens förslag

ifrågasatt, huruvida icke sista meningen i paragrafen med den formulering

den erhållit kunde leda till att värnpliktiga utan tillräckligt vägande skäl

undandroges från uttagning till officers- eller underofficersutbildning. Med

hänsyn härtill syntes befogat att något skärpa förutsättningarna för befrielse.

I anslutning härtill har föreslagits, att sista meningen skulle erhålla följande

lydelse:

Värnpliktig, som avses bliva uttagen för utbildning till officer eller under­

officer vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet må

endast i undantagsfall och då synnerliga skäl föreligga medgivas befrielse

från sådan uttagning enligt vad Konungen närmare förordnar.

Bestämmelsen örn befrielse från uttagning till officers- eller underofficers­

utbildning bör enligt min mening givas sådan avfattning, att den utan kom­

pletterande bestämmelser av Kungl. Majit kan tillämpas. Det torde för övrigt

knappast vara möjligt att uttömmande uppräkna alla de skäl, som kunna för­

anleda befrielse. Vid sådant förhållande kunde en av Kungl. Majit utfärdad

tillämpningsföreskrift ej givas annat än ett allmänt innehåll. Eftersom den av

chefen för armén föreslagna lydelsen av sista meningen, örn man bortser från

den föreslagna rätten för Kungl. Majit att utfärda tillämpningsföreskrifter,

knappast torde vara ägnad att ytterligare skärpa villkoren för befrielse samt

den av försvarsutredningen föreslagna lydelsen i formellt avseende synes

vara att föredraga, förordar jag, att sistnämnda lydelse bibehålies.

Stadgandena i de två första meningarna i sista stycket ha ej någon direkt

motsvarighet i gällande värnpliktslag. Däremot återfinnas liknande bestäm­

melser i inskrivningsförordningen. Då dessa bestämmelser äro av grund­

läggande betydelse för de värnpliktigas tilldelning och uttagning, lia de

ansetts böra få sin plats i värnpliktslagen.

7 § (§ 33 morn. la och b).

Vissa värnpliktiga, vilka på grund av utbildning och användbarhet lämp­

ligen böra fördelas genom central myndighets försorg, tilldelas vid inskriv­

ningen förband efter direktiv av den centrala myndigheten. Övriga värn­

pliktiga tilldelas vid inskrivningen ej förband.

Den tilldelning till förband, som verkställes vid inskrivningen, måste själv­

fallet kunna ändras, där så erfordras. Från den särskilda värnpliktsgrupp,

som tilldelats förband, böra sådana värnpliktiga kunna avskiljas, som under

utbildningen eller därefter visa sig icke hava erforderliga förutsättningar för

en dylik särställning, under det att andra lämpligen böra tillföras denna grupp.

Detta sker genom förändrad tilldelning, i fall som i 12 § omförmäles genom

inskrivningsmyndighets försorg och eljest enligt bestämmelsen i 7 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

103

Den gällande § 25 moni. 3 har ej motsvarighet i förslaget. Det synes vara

självklart, att värnpliktig är skyldig tjänstgöra vid det truppslag och i den

tjänst, som han blivit tilldelad. Yad som är av intresse i detta stadgande är

bestämmelsen om att ändring ej må ske, örn det leder till ändrad tjänstgörings­

tid. Någon motsvarande bestämmelse har ej införts i den nya lagen, då ju

tjänstgöringstiden avses bliva lika för alla truppslag och försvarsgrenar.

II kap.

Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning.

8 § (§§ 10, 11, 18).

I den allmänna motiveringen har förutsatts såsom regel, att endast en

inskrivningsnämnd skall finnas för varje inskrivningsområde. Såsom motive­

ring till andra meningen i denna paragraf har rullföringsnämnden anfört, att

det, med hänsyn till att inom Stockholms inskrivningsområde vore bosatt

ett ojämförligt mycket större antal värnpliktiga än i andra inskrivningsom-

råden, synts lämpligt bereda möjlighet att inom inskrivningsområde verk­

ställa inskrivning med användning av två eller flera inskrivningsnämnder.

I det föregående har anmärkts, att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län för sitt läns vidkommande uttalat farhågor för att inskrivningen skulle

draga alltför långt ut på tiden, örn den utfördes av endast en inskrivnings­

nämnd. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt yttrande över förslaget an­

sett, att möjligheten att för större inskrivningsområde utse mera än en inskriv­

ningsnämnd borde utnyttjas icke endast såsom i rullföringsnämndens motive­

ring antytts inom Stockholms inskrivningsområde utan även inom andra om­

råden med så stor ytvidd att inskrivningsförrättningen, resor inräknade, eljest

icke kunde medhinnas inom skälig tid.

I anledning av dessa yttranden anser jag mig böra här anmärka, att möjlig­

heten att tillsätta flera inskrivningsnämnder inom ett inskrivningsområde ej

är i lagtexten inskränkt och att denna möjlighet kan begagnas i varje fall,

då det kan finnas nödigt.

⁹

§•

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande lag, torde icke tarva

någon närmare motivering.

10 § (§ 21).

Enligt gällande lag, § 22 b), skola inskrivningsnämnds beslut, beträffande

vilka förekommit skiljaktiga meningar, underkastas fullständig prövning av

inskrivningsrevisionen, även om besvär ej anförts. Det har ej ansetts nödigt,

att en motsvarande bestämmelse intages i den nya lagen. Därest den värn­

pliktige, som varit föremål för ett beslut, varom ledamöterna i nämnden ej

kunnat ena sig, är tillfreds med beslutet, synes ej finnas anledning att under­

ställa beslutet högre myndighets prövning. Inskrivningsrådet har därför

föreslagits skola upptaga endast besvärsärenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

104

11

§ (§

18

).

Rullföringsnämnden har föreslagit, att inskrivningsnämnden skall bestå

av inskrivningschefen såsom ordförande samt två inom inskrivningsområdet

bosatta icke militära personer, vilka jämte suppleanter skola utses av läns­

styrelsen i det län, vartill området eller största delen därav hör.

Som skäl till ändringen beträffande tillsättandet av de civila ledamöterna

har rullföringsnämnden anfört:

Ändringen har främst vidtagits i syfte att giva åt inskrivningsnämndens

arbete erforderlig stadga oell säkerhet, då därigenom växlingar i inskrivnings-

nämndens sammansättning under pågående förrättningar undvikas. Då for­

slaget dessutom förutsätter, att inskrivningsnämnden skall sammanträda efter

avslutade förrättningar för arbetets slutförande ävensom eljest, då så

erfordras, behöves en fast sammansättning.

Beträffande inskrivningsnämnds sammansättning har länsstyrelsen i Malmö­

hus län i sitt yttrande anfört:

Mot den föreslagna organisationen med en inskrivningsnämnd för varje

inskrivningsområde och en för hela riket gemensam besvärsinstans, inskriv-

ningsrådet, kan invändas, att den ej i samma utsträckning som hittills till­

försäkrar nämnderna och besvärsinstansen erforderlig personalkännedom,

vad de inskrivningsskyldiga angår. Säkerligen skulle det vara till fördel örn

i varje fall inskrivningsnämnderna fingo en sådan sammansättning, att vid

inskrivningarna kravet pa personkännedom i de olika orterna inom inskriv­

ningsområdet bleve bättre tillgodosett än som enligt förslaget är avsett.

Liknande synpunkter ha uttalats av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

län samt Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har ansett angeläget, att örn i ett inskriv-

ningsomrade inga flera länsdelar, länet med den mindre i inskrivningsom­

rådet ingående delen tillförsäkras något medinflytande beträffande tillsät­

tandet av de civila ledamöterna i nämnden.

Från några håll ha erinringar gjorts mot den av rullföringsnämnden

föreslagna anordningen, att civila ledamöter i inskrivningsnämnd skola utses

av vederbörande länsstyrelse och ej såsom tidigare av landstinget. Överståt­

hållarämbetet har härutinnan framhållit, att man icke kunde bortse från att

närvaron i inskrivningsnämnderna av personer, som utsetts av kommunal­

representationer, i hög grad bidragit till att förläna nämnderna allmänhetens

förtroende. Med hänsyn till vikten av att detta förtroende för framtiden

kvarstode orubbat, ville ämbetet för sin del förorda, att den nuvarande ord­

ningen för utseende av icke militära ledamöter bibehölles.

I samma riktning har svenska landstingsförbundet yttrat sig. Förbundet

hade svårt att finna, att inskrivningsnämndens fasthet och stadga hade något

samband med det organ, som utsåge densamma. Det syntes förbundet även

ur principiell synpunkt vara riktigast att bibehålla landstinget som val­

kollegium. Bestämmelsen örn två icke militära ledamöter i inskrivningsnämnd

syntes förbundet vara ett uttryck för den självstyrelseprincip, på vilken vårt

demokratiska samhälle vilade. Det syntes då naturligast, att rätten att utse

dessa ledamöter tillkomme ett genom direkta val utsett kommunalt organ.

Kungl. Marits 'proposition nr 318.

105

Skulle däremot av andra och mera övertygande skäl än de av rullförings-

nämnden anförda en övergång till den av nämnden föreslagna ordningen be­

finnas påkallad, ville förbundet icke motsätta sig, att landstingens befattning

med inskrivningsnämnderna upphörde.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har föreslagit, att inskrivnings-

nämnden vid behandling av ärenden angående samvetsömma skulle förstärkas

med en jurist.

Såsom rullföringsnämnden anfört är det av vikt, att inskrivningsnämnd

har en konstant sammansättning under pågående förrättning. Därav be­

fordras enhetligheten i bedömandet av uppkommande frågor. Denna syn­

punkt kan sägas stå i motsättning till önskemålet, att orts- och personkänne­

dom skall vara representerad inom nämnden. Även med nuvarande samman­

sättning kunna icke nämndens ledamöter äga kännedom örn rullföringsom-

rådets alla delar. Sådan kännedom måste tillföras nämnden genom den vid

förrättningarna närvarande polispersonalen. Med hänsyn härtill synes mig

önskemålet örn enhetlighet böra givas företräde. Därest ett inskrivnings om­

råde består av flera länsdelar eller inom inskrivningsområdet finnes större

stad, torde dock varje del böra utöva inflytande vid tillsättandet av de civila

ledamöterna i nämnden.

De av Överståthållarämbetet och svenska landstingsförbundet gjorda

erinringarna beträffande sättet för utseende av civila ledamöter i inskriv­

ningsnämnd synas mig böra beaktas. Jag anser sålunda, att landstingen

(stadsfullmäktige i städer, som ej deltaga i landsting) böra behålla sitt in­

flytande härvidlag.

Bestämmelserna i förevarande paragraf örn inskrivningsnämnds samman­

sättning hava avfattats med hänsynstagande till dessa synpunkter. Med den

föreslagna lydelsen av paragrafen kunna i inskrivningsnämnd komma att ingå

flera än två civila ledamöter. Vid inskrivningsförrättningarna böra emellertid

i regel ej närvara flera än två. Bestämmelser om inkallelse av civila ledamöter

till tjänstgöring i nämnden synas mig kunna utfärdas av Kungl. Majit. Där­

vid bör föreskrivas, att den ledamot, som blivit utsedd för ett visst område,

örn möjligt skall närvara vid förrättning för detta område. Till det samman­

träde som hålles för avslutande av inskrivningsförrättning böra kallas nämn­

dens samtliga ledamöter. Örn någon har förfall men ordföranden och minst

två andra ledamöter äro tillstädes, bör nämnden emellertid ändå vara beslutför.

I lagen torde böra utsägas, att inskrivningschefen skall vara regements­

officer.

Frågan örn inskrivningsnämnds sammansättning vid en eventuell behand­

ling av ärenden angående samvetsömma torde med hänsyn till pågående ut­

redning rörande lagstiftningen örn sådana icke nu böra upptagas till prövning.

12 § (§ 19 mom. 1 och 2).

Beträffande det inskrivningsnämnd tilldelade åliggandet att verkställa ut-

tagning till officers- eller underofficersutbildning har för svar sutredningen

anfört:

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

106

Såsom i annat sammanhang antytts, torde uttagningen av värnpliktig till

officers- eller underofficersutbildning icke böra — såsom ifrågasatts — över­

lämnas till förbandscheferna. Givet är, att förslag till sådan uttagning måste

uPP8°ras av dessa chefer, men själva avgörandet i saken bör anförtros åt in-

skrivningsnämnderna. Nämnderna torde genom sin sammansättning erbjuda

särskilda garantier för en rättvis och omdömesgill uttagning. Därtill kommer,

att det framstår såsom naturligare att tillerkänna den värnpliktige rätt att

klaga över ett beslut av en inskrivningsnämnd än över ett beslut av en militär

befälhavare.

I sitt yttrande över förslaget har chefen för flygvapnet anfört, att det för

flygvapnets del vore lämpligare, att chefen för flygvapnet verkställde uttag­

ning till officers- och underofficersutbildning och att klagomål häröver finge

föras hos inskrivningsnämnd.

Då jag finner de av försvarsutredningen anförda skälen för att ifrågavarande

uttagning bör verkställas av inskrivningsnämnd vara övertygande, förordar

jag, att uttagningen verkställes i enlighet med utredningens förslag.

Övriga föreslagna ändringar beträffande inskrivningsnämnds uppgifter äro

främst betingade därav, att inskrivningen enligt förslaget skall slutföras av

inskrivningsnämnden.

Vissa av de nu gällande bestämmelserna hava ansetts böra givas en lämp­

ligare placering än i förevarande paragraf. Sålunda återfinnes gällande § 19

mom. 1 c i den föreslagna 14 § och gällande § 19 mom. 1 h i den föreslagna

20 §. Stadgande angående hänsynstagande till de värnpliktigas önskemål har

införts i den föreslagna 6 §. Nu gällande bestämmelser angående protokoll-

föring m. m. hava ansetts kunna intagas i inskrivningsförordningen.

Av skäl, som framgår av redogörelsen under 29 §, hava inskrivningsmyndig­

heternas befattning med beviljande av uppskov med tjänstgöring ansetts

böra upphöra.

13 § (§ 13 mom. 1).

Termen inskrivningsförrättning har förbehållits för det regelbundna sam­

manträde eller, om man så vill, den serie av sammanträden, som inskrivnings­

nämnd enligt vullföringsnämndens förslag skall hålla »en gång varje år» —

ehuru på olika tider och ställen — för verkställande av inskrivningar. På för­

slag av ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben har jag vidtagit den for­

mella ändringen, att orden »en gång» uteslutits ur paragrafen.

14 § (§5 mom. 1 och 3, § 13 mom. 2, § 14 mom. 1, § 19 mom. 1 c).

1 mom. Beträffande motivet till den föreslagna bestämmelsen, att värn­

pliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus, skola vara befriade från personlig

inställelseskyldighet, även om de icke äro inmönstrade till sjöfart, hänvisas

till den allmänna motiveringen.

Förutsättning för befrielse från inställelseskyldighet för den som vistas

utomlands är enligt den föreslagna lydelsen, att han visar, att han är duglig

till krigstjänst. Samma förutsättning gäller för inskrivning av den som har

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

107

laga förfall. I dessa avseenden innebär förslaget en avvikelse från den

gällande bestämmelsen, vilken såsom förutsättning stadgar, att vederbörande

visas vara vapenför. Ändringen står i samband med slopandet i värnplikts­

lagen av bestämmelserna örn uttagning till linjetjänst och handräcknings-

tjänst.

1 sista stycket av 1 mom. har för fullständighetens skull erinrats örn att

värnpliktig, när fråga uppstår om ändring i hans värnpliktsförhållanden, kan

vara skyldig inställa sig inför inskrivningsnämnd. Bestämmelser härom finnas

i den nuvarande inskrivningsförordningen och avses skola inflyta även i ny

sådan.

2 mom. Genom den föreslagna lydelsen har beretts möjlighet att inkalla

värnpliktiga till inskrivningsförrättning medelst personliga order, ett för­

farande som torde komma till användning i stor utsträckning, sedan registre-

ringsmyndigheterna försetts med adresseringsmaskiner. Örn inkallelse sker

i sådan ordning, kunna de inskrivningsskyldiga bättre fördelas på förrätt-

ningsdagarna än vad tidigare varit möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

15 § (§ 6 mom. 1—3).

Rullföringsnämnden och försvarsutredningen hava föreslagit, att rätt till

förtidsinskrivning skulle föreligga endast för studenter och för andra värn­

pliktiga, som önskade undergå utbildning till plutonchef eller motsvarande

befattning respektive officer eller underofficer. Dessa förslag hade grundats

på den gällande principen, att rätten till förtidsinskrivning är förbunden med

skyldighet att undergå längre utbildning än som föreskrivits för värnpliktiga

i allmänhet.

Chefen för flygvapnet har i sitt yttrande över förslaget ansett förtidsin­

skrivning överhuvudtaget vara olämplig, eftersom ynglingar i ifrågavarande

ålder icke vore skickade att föra befäl över äldre kamrater. Den föreslagna

bestämmelsen syntes ej heller väl överensstämma med stadgandena om ut­

tagning till officers- eller underofficersutbildning, då ju vid inskrivningen

ej kunde bedömas en värnpliktigs förutsättningar för dylik utbildning.

Jag finner väl, att möjlighet till förtidsinskrivning fortfarande bör hållas

öppen, men anser, att det bör kunna överlämnas åt Kungl. Majit att bestämma

om förutsättningarna för sådan inskrivning.

16 § (§ 15).

I anledning av en av chefen för armén gjord erinran har rullföringsnämn-

dens förslag till denna paragraf såtillvida ändrats, att bestämmelsen i sista

stycket hänförts endast till yngling, som avses i 15 § första stycket. Be­

träffande sättet för inskrivning av yngling, som vinner fast anställning vid

krigsmakten, äger Kungl. Majit jämlikt 47 och 49 §§ meddela de föreskrifter,

som kunna finnas lämpliga. Att, på sätt chefen för armén ifrågasatt, i före­

varande paragraf särskilt erinra härom torde knappast vara erforderligt.

108

17 § (§ 14 mom. 3).

Stadgandet örn rätt till ersättning för resa i samband med inskrivningsför-

rättning har omformulerats för att ej lägga hinder i vägen för en eventuell

ändring av själva ersättningsbestämmelserna.

18 §.

Enligt gällande bestämmelser kan inskrivning av den som uteblivit från

inskrivningsförrättning med laga förfall .äga rum endast under den del av

året, som infaller mellan inskrivningsnämndens och inskrivningsrevisionens

sammanträden. Sådan värnpliktig synes böra, så snart förfallet upphört, vara

skyldig att personligen inställa sig för inskrivning antingen hos inskrivnings-

nämnden eller inför inskrivningschefen.

19 § (§ 19 mom. 3—5).

Inskrivning genom inskrivningsbefälhavares (sjörullföringsbefälhavares)

försorg av värnpliktiga, som av en eller annan anledning uteblivit från in­

skrivningsförrättning, kan enligt gällande bestämmelser praktiskt taget ej äga

rum annat än under den korta del av året, som infaller mellan inskrivnings-

nämnds och inskrivningsrevisions sammanträde. Inskrivningsbefälhavares

(sjörullföringsbefälhavares) beslut skall i allmänhet underställas inskrivnings­

revisions prövning. Denna anordning synes i viss mån sammanhänga med

inskrivningsnämndens osjälvständiga ställning i förhållande till inskrivnings-

revisionen. Inskrivningsnämndens alla beslut skola ju kontrolleras av in-

skrivningsrevisionen. Inskrivningsbefälhavaren (sjörullföringsbefälhavaren)

kan vid sådant förhållande ej gärna hava mera vittgående befogenheter. Då

nu inskrivningsnämnden föreslås skola vara självständig, föreligger ur be­

rörda synpunkt intet hinder att låta inskrivningschefen fatta slutligt beslut

örn inskrivning av värnpliktig, som uteblivit från inskrivningsförrättning. Då

det synes vara lämpligt, att sådan inskrivning kan äga rum och det torde få

antagas, att inskrivningschefen, som ju är ordförande i inskrivningsnämnden,

kommer att fatta beslut i nämndens anda, föreslås, att inskrivningschefen

under tid, då inskrivningsnämnden ej sammanträder, må utöva inskrivnings­

nämnden tillkommande åligganden. Närmare bestämmelser örn inskrivnings-

chefens befogenheter i sådant avseende torde böra meddelas av Konungen.

Inskrivningschefen bör dock ej kunna besluta örn en för den enskilde så be­

tydelsefull åtgärd som uttagning till officers- eller underofficersutbildning

Uttryckligt stadgande härom har ansetts erforderligt.

Bestämmelsen i andra stycket syftar bland annat på fall, i vilka inom

nämnden rått oenighet, samt på fall av större principiell betydelse. I den av

vullföringsnämnden föreslagna avfattningen ha vidtagits några mindre jämk­

ningar av formell art.

20 § (§ 14 mom. 2, § 19 mom. lh).

Kullföringsnämnden har föreslagit, att första stycket i denna paragraf skulle

få följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Angående innehållet i inskrivningsnämnds eller inskrivningschefs beslut

skall skriftligt besked tillställas den värnpliktige.

Beträffande anledningen till att rullföringsnämndens förslag frångåtts

hänvisas till motiveringen till 21 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

109

21 § (§ 20).

Besvär böra lämpligen ingivas till inskrivningschefen i stället för såsom

förut till länsstyrelsen.

Rullföringsnämnden har föreslagit, att besvärstiden vid besvär över beslut

vid inskrivningsförrättning skulle räknas från förrättningens avslutande och

i annat fall från det klaganden erhållit del av beslutet.

Försvarsutredningen har i denna del med syftning bland annat på uttag-

ningen till officers- eller underofficersutbildning anfört följande:

Så snart fråga är örn beslut, som fattats i annan ordning än vid inskriv­

ningsförrättning, bör enligt utredningens mening besvärstiden räknas från

det den värnpliktige underrättats örn beslutets innehåll. I vissa fall är den

värnpliktige närvarande vid beslutets fattande och får då omedelbart del

därav. I andra fall måste förutsättas, att han på annat lämpligt sätt blir under­

rättad örn beslutets innehåll. Det synes dock icke nödvändigt att, såsom i

20 § föreslagits, i alla fall tillställa den värnpliktige särskilt skriftligt besked.

Har meddelande örn uttagningen införts i kompaniorder, som under den värn­

pliktiges militärtjänstgöring på sedvanligt sätt kungjorts, bör detta anses

tillfyllest.

Ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben har ansett, att besvärstiden

i samtliga fall borde räknas efter erhållen underrättelse örn beslutet.

Med hänsyn till den publicitet, som är förenad med en inskrivningsförrätt­

ning, finner jag för min del icke anledning till erinran mot försvarsutredningens

förslag. Då de vid sådan förrättning efter hand fattade preliminära besluten

bliva definitiva först vid nämndens slutsammanträde, synes det lämpligt, att

besvärstiden för alla vid förrättningen inskrivna värnpliktiga räknas med

slutsammanträdet som utgångspunkt.

I sista stycket har ansetts böra införas en bestämmelse av innehåll, att

beslut trots klagan skall gå i verkställighet. Det kan nämligen inträffa, att

besvär ej hinna prövas, innan den värnpliktige skall befinna sig i tjänst­

göring. Då det här i regel ej gäller fråga om anstånd med påbörjande av

tjänstgöring, har det ansetts, att den värnpliktige bör inrycka till eller fort­

sätta tjänstgöring i avvaktan på inskrivningsrådets beslut. Jag vill emeller­

tid erinra örn att inskrivningsrådet äger förordna, att med verkställighet av

beslutet skall anstå i avbidan på rådets slutliga avgörande.

22 § (§ 21).

Beträffande sammansättningen av inskrivningsrådet har rullföringsnämn­

den anfört, att i inskrivningsrådet självfallet borde ingå en militär och att det

syntes lämpligt, att att en ledamot vore lagfaren. Ordföranden borde vara en

högt kvalificerad, administrativt förfaren person. Emellertid hade någon

kvalifikationsbestämmelse beträffande den sistnämnde icke ansetts böra givas

i lagen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har i sitt yttrande över förslaget ansett,

att däri ej tillräckligt beaktats vikten av att med ortsförhållandena förtrogna

personer såsom hittills deltaga i behandlingen av inskrivningsärendena, och

framhållit, att detta särskilt torde vara fallet beträffande den föreslagna

besvärsinstansen. På grund av förslagets förtjänster i övrigt hade läns­

styrelsen emellertid ej ansett sig böra avstyrka detsamma.

Även Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län ha, såsom

förut nämnts, gjort vissa erinringar beträffande den bristande personkänne­

domen inom en central besvärsinstans.

Med hänsyn till vikten av enhetlighet vid avgörandet av besvär synas de av

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna anförda synpunkterna böra få vika.

Att i en central myndighet införa orts- och personkännedom i drande värn­

pliktiga från olika delar av landet låter sig självfallet ej göra. Jag ansluter

mig därför till rullföringsnämndens förslag örn inrättande av ett inskriv-

ningsråd.

Vad angår rådets sammansättning anser även jag, att en av ledamöterna

skall vara militär, vilket bör utsägas i lagen. Det synes mig vidare lämpligt,

att den administrativa och juridiska sakkunskapen blir företrädd inom rådet.

Att i lagen alltför snävt begränsa kretsen av dem, som kunna förordnas till

civila ledamöter av rådet, synes mig dock ej böra ske. Det bör kunna över­

lämnas åt Kungl. Majit att till sådana ledamöter utse de lämpligaste perso­

nerna.

Rullföringsnämnden har föreslagit, att den läkare, som bör biträda rådet,

skulle förordnas av generalfältläkaren, vilken ju representerar allenast

en av de tre försvarsgrenarna. I likhet med inskrivningsrådets ledamöter bör

emellertid läkaren enligt min mening utses av Kungl. Majit.

23 § (§ 22).

Detta lagrum synes ej kräva någon närmare förklaring.

24 § (§ 23).

Någon motsvarighet till den nu gällande bestämmelsen örn underställning

av beslut, rörande vilket förekommit skiljaktiga meningar, har ej upptagits i

förslaget. Med de kvalifikationer inskrivningsrådet kommer att få enligt de

föreslagna bestämmelserna torde underställning ej böra komma ifråga.

25 § (§§ 10 och 11, § 12 mom. 4).

Ej heller denna paragraf synes fordra närmare motivering.

26 § (§ 12).

De detaljföreskrifter rörande uppgiftsskyldighet m. m. för vissa myndig­

heter, som lämnas i gällande lag, ha ansetts böra ersättas med ett allmänt

stadgande. De närmare föreskrifterna torde böra utfärdas av Konungen.

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

lil

III kap.

Om de värnpliktigas tjänstgöring m. m.

27 § (§ 27).

I denna paragraf ha — liksom i motsvarande lagrum i nu gällande värn­

pliktslag — sammanförts de bestämmelser, som hava avseende på de värn­

pliktigas tjänstgöring för övningsändamål. Den tjänstgöring, som mera direkt

påkallas av hänsyn till rikets försvar eller eljest till dess säkerhet, regleras

däremot i 28 §.

27 § har uppdelats i tre moment, det första avseende egentlig utbildnings­

tid, det andra upptagande bestämmelser örn beredskapsövning och det tredje

innefattande särskilda bestämmelser. 1 och 8 mom. äro i sin tur uppdelade

på ett flertal punkter. I förhållande till motsvarande paragraf i gällande lag

hava åtskilliga förenklingar kunnat vidtagas.

1 mom. A. Denna punkt innehåller stadgandena om utbildningstid för

huvuddelen av de värnpliktiga.

I motsats till vad fallet är i nu gällande värnpliktslag föreslås, att i den

föreskrivna utbildningstiden skall inräknas tid för i vederbörlig ordning an­

befallda övningsuppehåll.

I försvarsutredningens förslag har under § 27 mom. 1 E upptagits en sär­

skild bestämmelse örn tjänstgöringstiden för värnpliktig, som huvudsakligen

avses för handräcknings tjänst. Sådan värnpliktig skulle enligt förslaget full­

göra honom åliggande tjänstgöring antingen i en följd eller i två omgångar,

den första örn minst 360 dagar. Tjänstgöringen skulle taga sin början under

inskrivningsåret eller nästföljande år och avslutas senast fjärde året efter in­

skrivningsåret.

I sitt yttrande över de föreliggande lagförslagen har chefen för armén

erinrat, att enligt förslagen någon indelning icke skulle äga rum i »vapenföra»

och »icke vapenföra» samt icke heller någon uttagning ske till »linjetjänst» och

»handräckningstjänst». Det syntes honom därför, icke minst av psykologiska

skäl, vara mindre lämpligt att i lagen giva någon alltför framträdande sär­

ställning för sådana värnpliktiga, som på grund av sin kroppsbeskaffenhet

endast kunde användas för handräckningsarbeten. Det slutgiltiga avgörandet

av de värnpliktigas användning i den militära organisationen borde fattas vid

truppförbanden. Den föreslagna formuleringen syntes emellertid i tillämp­

ningen kunna leda till att vissa värnpliktiga redan vid inskrivningen stämp­

lades såsom tillhörande en ur militär synpunkt mindervärdig kategori. Lämp­

ligare syntes därför vara att föreskriva, att de grundläggande bestämmelserna

i 27 § 1 mom. A i princip skulle gälla alla värnpliktiga, men att Kungl. Majit,

därest så med hänsyn till handräckningstjänstens bedrivande vid truppför­

banden befunnes önskvärt, kunde anbefalla särskilda föreskrifter för de värn­

pliktiga, som huvudsakligen avses för handräckningstjänst. Till detta förslag

har jämväl överbefälhavaren anslutit sig.

Vad sålunda anförts synes mig böra beaktas. Jag föreslår därför, att det

av försvarsutredningen förordade morn. 1 E utgår och att punkten A i erfor­

derlig mån jämkas.

Försvarsutredningen har föreslagit, att arméns och kustartilleriets värnplik­

tiga i allmänhet skola fullgöra sin första tjänstgöring i en följd med början

under inskrivningsåret eller nästföljande år. Även enligt min mening bör detta i

regel vara fallet. Fall kunna emellertid tänkas, då det är önskvärt, att första

tjänstgöringen uppdelas i två omgångar. Med hänsyn härtill har förevarande

bestämmelse undergått ändring i syfte att möjliggöra en sådan anordning.

I samband därmed har jag ansett det böra angivas, inom vilken tid första

tjänstgöringen senast skall vara fullgjord. Den senare omgången därav skall

sålunda icke kunna uppskjutas på längre tid.

Antalet repetitionsövningar föreslås för flertalet värnpliktiga utökat.

I yttrande över försvarsutredningens förslag har lantförsvarets utbildnings-

kommission framhållit, att man icke borde utesluta möjligheten av att den

första repetitionsövningen fullgöres såsom vinterövning. Det borde därför

föreskrivas, att denna övning skulle fullgöras före utgången av tredje året

efter inskrivningsåret i stället för, såsom av utredningen föreslagits, före ut­

gången av andra året därefter. Till utbildningskommissionens ändringsförslag

ansluter jag mig.

I samband med att skillnaden mellan beväring och landstorm föreslås upp­

hävd hava här vidare upptagits bestämmelser örn en särskild övning örn

trettio dagar, avsedd att ersätta de nuvarande landstormsrepetitions- och

landstormsbefälsövningarna. Det har befunnits praktiskt att giva denna öv­

ning en annan beteckning än repetitionsövning. Försvarsutredningen har

genom valet av beteckningen efterutbildningsövning velat framhäva, att öv­

ningen infaller vid en förhållandevis sen tidpunkt under värnpliktstiden samt

att den kommer att användas till omskolning av betydande grupper värn­

pliktiga, särskilt dem, som avses bliva efter viss tids förlopp överförda från

flottan och flygvapnet till annan vapengren. Lantförsvarets utbildnings-

kommission har i stället föreslagit benämningen omskolningsrepetitionsöv-

ning eller omskolningsövning. För min del finner jag ej tillräckliga skäl att

frångå försvarsutredningens förslag på denna punkt.

1 mom. B. I denna punkt regleras den fortsatta tjänstgöring för utbildning

till värnpliktig officer eller underofficer, för vilken en ingående redogörelse

lämnats i det föregående. I fall, där sådan förlängning av tjänstgöringstiden

sker, kan det stundom bliva nödvändigt eller önskvärt med en mindre för­

skjutning av den tid, inom vilken repetitionsövningarna skola äga rum. Lämp­

ligast synes det kunna anförtros åt Kungl. Majit att förordna härom.

I 1 mom. C hava upptagits bestämmelser örn den fortsatta utbildning, som

avses för sjökaptener och likställda. Såsom framgår av redogörelsen för det

planerade utbildningssystemet skulle de här föreskrivna repetitionsövningarna

i regel fullgöras före utgången av sjunde respektive tolfte året efter inskriv­

ningsåret. Överbefälhavaren har tillstyrkt försvarsutredningens förslag, att

detta skulle komma till uttryck i lagtexten, men föreslagit tillägg av ett för­

behåll om undantag för det fall, att Kungl. Majit annorlunda förordnar. Här­

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

igenom skulle möjlighet beredas att på lämpligt sätt ordna tjänstgöringen för

dem, som först sent avlägga sina examina.

Vad överbefälhavaren härutinnan anfört bör enligt min mening föranleda,

att den föreslagna bestämmelsen avfattas på ett sätt, som medgiver större

rörelsefrihet i tillämpningen.

1 mom. D innehåller stadganden örn tjänstgöringen för värnpliktiga i

specialtjänst i nära anslutning till nu gällande bestämmelser i ämnet. Dessa

hava emellertid kompletterats med föreskrifter, som möjliggöra uttagande av

fortsatt tjänstgöring även av hithörande värnpliktiga. En i motsvarande lag­

rum i 1936 års vämpliktslag upptagen bestämmelse med syftning närmast på

expeditionsbiträden har — då det icke ansetts erforderligt att för framtiden av

denna kategori värnpliktiga utkräva längre tjänstgöringstid än den normala

— här fått utgå.

Såsom av den allmänna motiveringen framgår avser jag, att de värnpliktiga

i specialtjänst skola kunna åläggas högst 180 dagars fortsatt utbildning att

fullgöras i omgångar, fördelade på hela värnpliktstiden. I lagtexten har utsagts,

att sådan fortsatt tjänstgöring skall kunna uttagas, där så för bibringande

och vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga in­

sikter anses påkallat.

Stadgandet i 1 mom. E är hämtat från den nu gällande vämpliktslagen och

har under beteckningen mom. 1 F upptagits i försvarsutredningens förslag.

Ehuru det kunde synts önskvärt att utsträcka bestämmelsen till att gälla även

efterutbildningsövning, låter sig detta — såsom av den i det föregående givna

framställningen framgår — av organisatoriska skäl knappast göra. Jag vill

emellertid i likhet med försvarsutredningen understryka önskvärdheten av

att efterutbildningsövning, även örn detta icke uttryckligen fastslås i lagen,

såvitt möjligt anordnas å sådan tid av året eller eljest på sådant sätt, att jord­

brukets intressen komma att lida så ringa intrång som möjligt.

2 mom. För närvarande finnes i värnpliktslagen föreskrift om en 30 dagars

beredskapsövning. Såsom i det föregående angivits, har försvarsutredningen

funnit erforderligt att utsträcka tiden för beredskapsövning till högst 180

dagar. I anledning av en av överbefälhavaren gjord erinran och för att till­

godose syftet med förslaget i denna del har jag funnit mig böra vidtaga en

jämkning i utredningens förslag. Den i förevarande moment reglerade skyldig­

heten bör nämligen enligt min mening avse en eller flera beredskapsövningar

om sammanlagt högst 180 dagar. Liksom i gällande lag är skyldigheten att

fullgöra dylik övning begränsad till de yngsta årsklasserna, ehuru begräns­

ningen skett på något olika sätt.

Försvarsutredningen har i överensstämmelse med vad nu gäller uppställt

såsom förutsättning för beredskapsövnings anordnande, att Kungl. Majit med

hänsyn till krigsberedskapen så prövar nödigt. Någon ändring av bestäm­

melsens avfattning i denna del finner jag ej erforderlig. Jag erinrar emellertid

om vad jag i den allmänna motiveringen anfört rörande användningen av

Kungl. Maj:ts befogenhet i förevarande avseende.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 318.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 318.

113

21)71 41

8

114

Då det knappast föreligger behov av att utkräva beredskapsövning av de

under 1 morn. D avsedda värnpliktiga, ha dessa ansetts böra undantagas från

skyldigheten att fullgöra sådan övning.

3 mom. A har sin motsvarighet i nuvarande värnpliktslag, men den utvidg­

ningen föreslås, att rätten att kvarstanna i tjänstgöring skall avse även uppe­

håll under annan tjänstgöring än första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd),

exempelvis sådan fortsatt tjänstgöring som avses i 1 mom. B.

I detta sammanhang må omnämnas ett av chefen för armén väckt förslag,

att värnpliktiga i allmänhet, som förbinda sig att utöver den obligatoriska

tjänstgöringen fullgöra viss ytterligare tjänstgöring, skola äga kvarstanna i

tjänst högst 6 månader. Då här är fråga örn ett frivilligt åtagande, torde det

icke — såsom chefen för armén förutsatt — vara erforderligt att i värnplikts­

lagen inrycka en bestämmelse, som medger ett dylikt kvarstannande. Jag för­

utsätter, att bestämmelser i detta hänseende i annan ordning meddelas.

3 mom. B är med allenast en formell jämkning hämtat ur gällande lag.

Även 3 mom. C överensstämmer i huvudsak med ett stadgande i gällande

lag; det har emellertid genom en smärre ändring bragts i bättre överens­

stämmelse med nu rådande förhållanden, varjämte den nuvarande hänvisningen

till särskilda ersättningsbestämmelser med hänsyn till den föreslagna 33 §

ansetts kunna utgå.

3 mom. D har sin motsvarighet i gällande lag. Den nuvarande bestämmel­

sen har emellertid ansetts böra utsträckas till att omfatta vissa ytterligare fall

av avbrott i tjänstgöring, vilka böra jämställas med de nu angivna.

Till det nuvarande stadgandet finnes anknuten en bestämmelse av

detta innehåll: »Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må

icke avbrytas för undergående av förvandlings straff för böter.» Denna be­

stämmelse infördes på föranledande av justitiekanslersämbetet år 1918 i då

gällande värnpliktslag. 1917 års värnpliktskommission hade i yttrande över

ämbetets framställning föreslagit bestämmelsens infogande i lagen under det

kapitel, som handlade endast örn förseelser mot värnpliktslagen. Då detta av

dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet ansågs oegentligt, kom be­

stämmelsen att få den placering, som den jämväl i senare värnpliktslagar bi­

behållit. Efter sin ordalydelse avser bestämmelsen tydligen icke blott tjänst­

göring enligt § 27 utan all tjänstgöring jämlikt lagen. Dess placering liksom

den motivering, som anfördes vid bestämmelsens tillkomst, tyda emellertid

på att man närmast haft de värnpliktigas utbildning för ögonen. Av kända

skäl har beredskapstjänstgöringen på senare tid trätt i förgrunden. Utred­

ningen håller för sin del före, att ej heller pågående sådan tjänstgöring bör

avbrytas för att den värnpliktige skall undergå förvandlingsstraff. Några

avsevärda olägenheter torde en sådan regel icke kunna medföra, så mycket

mindre som antalet förvandlingsstraff för böter efter genomförandet av 1937

års böteslagstiftning väsentligt nedgått. För att tvekan örn innebörden av

ifrågavarande bestämmelse icke skall råda föreslår utredningen, att den in­

flyter i slutet av den nya lagen under rubriken »Särskilda bestämmelser».

Häremot har jag intet att erinra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

115

I ett särskilt fall har från en länsstyrelses sida tvekan yppats, huruvida för-

vandlingsstraff för böter kunde verkställas under hempermittering från bered-

skapstjänstgöring. Då enligt gällande krigsledighetsbestämmelser (Kungl,

brev den 6 december 1940, nr 986, 5 §) med hempermittering förstås avbrott

i tjänstgöring, synes i ett sådant fall hinder icke möta för straffverkställighet.

Någon anledning att härutinnan förtydliga lagen lärer alltså knappast före­

ligga-

3 mom. E är med allenast formella jämkningar och 3 mom. F oförändrat

hämtade ur gällande lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

28 § (§ 28).

1 mom. I detta moment hava i anslutning till förslaget örn upphävande av

skillnaden mellan beväring och landstorm sammanarbetats bestämmelserna

i den nuvarande värnpliktslagens § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2. Den erinran

örn att inkallad personal såvitt möjligt skall avlösas efter lämplig tidrymd,

som nu finnes intagen i sistnämnda lagrum, synes lämpligen kunna inflyta

i förevarande moment och sålunda få tillämpning på alla inkallade värn­

pliktiga.

2 mom. Bestämmelsen i detta moment bör jämkas med hänsyn till att

gränsen mellan beväring och landstorm avses skola upphävas.

29 § (§ 17 mom. 1—5).

Till motivering av denna paragraf har rullf öring snämnden anfört:

Bestämmelserna i denna paragraf ha ansetts böra uteslutande avse första

tjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring under fredstid. Anstånd med

varje annat slag av tjänstgöring bör, liksom nu är fallet, beviljas enligt be­

stämmelser, som utfärdas av Konungen. Stadgande härom återfinnes i 30 §.

Enligt gällande bestämmelser beviljas uppskov, i förslaget kallat anstånd,

med första tjänstgöring och motsvarande tjänstgöring, som sökes i samband

med inskrivning, av den myndighet, som verkställer inskrivningen, nämligen

inskrivningsrevision, inskrivningsnämnd eller inskrivningsbefälhavare (sjö-

rullföringsbefälhavare). Då nämnden ej sammanträder, fungera nämnda be­

fälhavare. Det sålunda tillämpade systemet har visat sig behäftat med

väsentliga olägenheter. De erforderliga tillämpningsbestämmelserna hava,

som framgår av inskrivningsförordningen, blivit synnerligen invecklade och

föranlett omständliga skriverier. I många fall är det ej möjligt för den värn­

pliktige att redan vid inskrivningen, då i allmänhet ett år återstår, innan tjänst­

göring skall börja, avgöra huruvida behov av anstånd eller icke föreligger.

Har behov sedermera yppats, har det tillkommit inskrivningsbefälhavare eller

sjörullföringsbefälhavare att efter hörande av vederbörande truppförbands-

chefer handlägga ärendet.

Enligt det nya registreringssystemet komma de värnpliktiga, som hava

att fullgöra tjänstgöring, att registreras vid sina truppförband. Vid sådant

förhållande synes det naturligt, att åt förbandschefen lämnas i uppdrag att

handlägga här berörda ärenden. Detta medför i och för sig icke någon

principiell ändring, då handläggning av dylika ärenden i vad rör annan tjänst­

göring än första tjänstgöring och motsvarande redan nu påvilar infanteri-

regementschef i dennes egenskap av inskrivningsbefälhavare. En sådan anord­

ning skulle enligt rullföringsnämndens uppfattning vara ägnad att skapa

116

Kungl. Majlis proposition nr 318.

enkelhet och reda i tillämpningen. Därigenom frigöras även inskrivnings-

nämnder och inskrivningschefer från ett flertal vid sidan örn den egentliga

inskrivningen liggande ärenden. Systemet synes även icke minst för de värnplik­

tiga vara förenat med fördelar. Genom hänvändelse direkt till chefen för det

truppförband, där han är registrerad, kan han utan omgång erhålla det

erforderliga beskedet. För att säkerställa en riktig handläggning av hit­

hörande ärenden vid truppförbanden synes emellertid böra i värnpliktslagen

uttryckligen angivas de skäl, som nu föranleda anstånd med första tjänst­

görings fullgörande. Genom tillkomsten av den i 9 § omförmälda centrala

myndigheten är sörjt för en enhetlig och riktig tillämpning från truppförbands-

chefernas sida av bestämmelserna örn anstånd.

Innehållet i den föreslagna paragrafen är i övrigt i allt väsentligt sakligt

överensstämmande med vad nu föreskrives i 17 §. Bestämmelserna i 4 mom.

hava dock ansetts kunna överföras till inskrivningsförordningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i sitt yttrande över rull-

föringsnämndens förslag anmärkt, att det torde förminska möjligheterna för

de värnpliktiga att få sina personliga önskemål tillgodosedda, om frågan örn

uppskov med fredstjänstgöring helt överlämnades åt de militära cheferna.

Chefen för flygvapnet har föreslagit ett tillägg till paragrafen av innehåll,

att värnpliktig, som sökte uppskov, såsom villkor för bifall till ansökningen

skulle visa sannolikheten av att han ett följande år komme att hava mindre

olägenhet av sin värnpliktstjänstgöring.

Ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben har ansett, att paragrafens

giltighet utan olägenhet kunde utsträckas till att gälla all tjänstgöring enligt

27 §. Lämpligt syntes vara, att lagen bestämde örn de skäl till anstånd med

fredstjänstgöring, som över huvud taget funnes. Andra skäl än de för första

tjänstgöringen anförda syntes icke kunna förekomma.

Jag ansluter mig till de av rullföringsnämnden framförda skälen för en

överflyttning av befattningen med uppskovsärendena från inskrivningsnämnd

till förbandscheferna. De betänkligheter länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län yppat mot en sådan anordning synas mig vara överdrivna.

Chefens för flygvapnet förslag till tillägg till förestående paragraf torde

vara teoretiskt väl grundat. Det kan emellertid antagas, att det skulle upp­

stå mycket betydande svårigheter att praktiskt omsätta en bestämmelse med

det ifrågasatta innehållet.

En utsträckning av paragrafens giltighet till att omfatta all tjänstgöring

enligt 27 § kunde väl synas tilltalande. Anledningarna till anstånd med annan

tjänstgöring än första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) kunna emellertid

vara mera skiftande än de skäl, som angivits i 29 § beträffande där avsedd

tjänstgöring. Härom vittna nu gällande bestämmelser i ämnet. Det synes mig

därför lämpligast att icke i lagens form fastlåsa stadgandena örn anstånd med

annan tjänstgöring. Jag har sålunda icke funnit tillräckliga skäl att frångå

rullföringsnämndens förslag härutinnan, vilket för övrigt ansluter sig till gäl­

lande ordning.

På grund härav har den av mig föreslagna paragrafen avfattats i huvud­

saklig överensstämmelse med rullföringsnämndens förslag, dock har längsta

varaktigheten för sådant anstånd som avses i 2 mom. ansetts böra bestämmas

117

till samma tid som gäller för närvarande eller fyra år, i stället för, såsom

rullföringsnämnden föreslagit, tre år.

30 % (§ 8, § 17 mom. 6).

Närmare motivering av denna paragraf synes icke påkallad.

31 § (§ 29, § 36 mom. 3).

Inkallelse bör regelmässigt ske genom personliga order eller kungörelse.

Dock synes möjlighet att använda annat inkallélseförfarande böra lämnas

öppen. Inkallelse kan ju tänkas komma att ske exempelvis genom radio.

Sker inkallelse genom kungörelse, skall denna enligt gällande lag offent­

ligen anslås samt, där omständigheterna sådant medgiva, införas i tidningarna

och uppläsas i kyrkorna. Då bestämmelsen örn uppläsande i kyrkorna under

nutida förhållanden synes föga ändamålsenlig, torde den kunna utgå.

32 § (§ 30).

Detta stadgande har, bortsett från en formell jämkning, sin motsvarighet

i gällande lag.

33 § (§§ 35 och 39).

Hänvisningarna till de särskilda bestämmelserna örn förmåner ha an­

setts kunna förenklas.

I rullföringsnämndens förslag ha bestämmelserna örn skyldighet att vid

inställelse till värnpliktstjänstgöring medföra proviant, vilka endast avse land­

stormen, givits en allmännare innebörd, varemot stadgandet örn skyldighet

att medföra beklädnad ansetts kunna uteslutas.

I likhet med ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben anser jag dock

försiktigheten bjuda att låta skyldigheten omfatta även beklädnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

IY kap.

Om adressanmälan och uppgiftsskyldighet.

34 § (§ 33 mom. 2 och 3).

Inkallelseförfarande med personliga order avses framdeles komma till an­

vändning i mycket stor utsträckning. Vid sådant förhållande måste största

möjliga garanti skapas för att de värnpliktiga kunna nås med postförsändelser.

De militära registreringsmyndigheternas adressuppgifter inflyta nu dels från

folkbokföringsmyndigheterna och dels genom adressanmälningar från de

värnpliktiga själva jämlikt § 33 mom. 2 och 3 värnpliktslagen. Adressupp­

gifterna från folkbokföringsmyndigheterna äro av flera skäl ej tillfyllest, och

adressanmälning enligt de sist åberopade lagrummen har nästan helt kommit

ur bruk. Frågan örn utsträckning och effektivisering av de enskildas skyldig­

het att anmäla adressförändringar till folkbokföringsmyndigheterna har ny­

ligen inom finansdepartementet gjorts till föremål för utredning. Sedermera

118

har den enligt Kungl. Majlis den 22 november 1940 givna bemyndigande till­

satta besparingsberedningen den 26 september 1941 beslutat föranstalta om

särskild utredning angående folkbokföringen samt tillkallat vissa sakkunniga

att jämte en av beredningens ledamöter deltaga i utredningen. Utrednings­

männen lia antagit benämningen folkbokföringskommittén. I avbidan på att

sistnämnda utredning skall bliva verkställd torde det böra undersökas, om

icke frågan åtminstone provisoriskt kan lösas genom att tillförlitliga adress-

uPP§i^er på annan väg tillhandahållas militärmyndigheterna. En sådan

undersökning har redan av mig igångsatts.

Även om dessa utredningar leda till resultat, erfordras kompletterande be­

stämmelser för att inkallelseförfarandet med personliga order, befordrade

genom postverket, skall kunna fungera tillfredsställande. Dels torde näm­

ligen i varje fall ganska lång tid komma att förflyta mellan den tidpunkt, då

flyttning ägt rum, och den tidpunkt, då meddelande härom inkommer till de

militära myndigheterna, dels lära dessa ej heller alltid bliva under­

rättade om tillfälliga adressförändringar. De värnpliktiga böra därför åläggas

skyldighet att tillse, att de när som helst kunna nås av militära försändelser.

Ku 11 föri ngsnämnden har för sådant ändamål föreslagit, att de värnpliktiga

vid adressförändring skulle vara skyldiga att vidtaga sådan åtgärd, att post­

försändelse från militär myndighet utan dröjsmål kan komma dem tillhanda.

Enligt rullföringsnämndens förslag bör såsom dylik åtgärd anses adressan­

mälan till postanstalt och beträffande värnpliktig inskriven å sjömanshus,

adressanmälan till sjömanshusombudsmannen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt yttrande över rullföringsnämn­

dens förslag ansett det ej vara möjligt att skapa garanti för att de värnpliktiga

skola kunna nås med militära postförsändelser. Det syntes nämligen enligt

länsstyrelsens mening ej kunna begäras, att de värnpliktiga under resor eller

arbete på långt avstånd från hemmet, såsom skogsarbete och dylikt, under alla

förhållanden skulle sörja för att dylika försändelser kunde komma dem till

handa. I vart fall borde i lagen närmare utsägas vad som avsåges med ut­

trycket ändrad postadress.

Det torde vara otvivelaktigt, att åtgärder måste vidtagas för att tillförsäkra

de militära registreringsmyndigheterna aktuella adressuppgifter. För sådant

ändamål kan man välja huvudsakligen mellan den nuvarande adressanmäl­

ningsskyldigheten och det av rullföringsnämnden föreslagna systemet. Det

sistnämnda torde ur många synpunkter vara att föredraga. Systemet kan

givetvis ej skapa full garanti för att postförsändelser verkligen komma fram

till adressaten. I ett fall sådant som det av länsstyrelsen i Norrbottens län för­

utsatta, att en värnpliktig vistas på plats, dit postgång ej är anordnad, är han

skyldig tillse, att postförsändelse från militär myndighet når fram till den för

honom närmast tillgängliga ort, till vilken post befordras. Iakttager den

värnpliktige denna skyldighet, bör han ej straffas, om försändelsen ändå på

grund av omständigheterna ej kommer honom tillhanda.

På grund av vad sålunda anförts har jag ej funnit skäl att i denna del

frångå rullföringsnämndens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

119

Beträffande tolkningen av den föreslagna paragrafen torde följande böra

anmärkas.

Det står den värnpliktige fritt att begagna sig av vilken åtgärd som helst,

blott den leder till det åsyftade resultatet — att han kan nås av en militär

postförsändelse. Han kan exempelvis vidtala någon närstående att vidarebe­

fordra post. Sådan åtgärd får han vidtaga på egen risk. Anmälan örn adress­

förändring hos militär myndighet är naturligtvis alltid tillfyllest.

Med uttrycket militär myndighet förstås i detta sammanhang varje sådan

myndighet, som har att å tjänstens vägnar avlåta skrivelse till de värnpliktiga.

35 § (§ 32).

JRullföringsnämnden har under denna paragraf föreslagit skyldighet för

svenskt rederi att, eventuellt även telegrafiskt, vidarebefordra försändelse från

militär myndighet till värnpliktig, som är inmönstrad till sjöfart å rederiet

tillhörigt fartyg.

Sveriges allmänna sjöf artsförening, som avgivit yttrande över nämndens

förslag i denna del, har påpekat, att i många fall föga vore att vinna därigenom.

En skyldighet att på egen bekostnad telegrafiskt underrätta den värnpliktige

borde skäligen icke åläggas rederi.

Då den föreslagna bestämmelsen knappast torde äga någon större bety­

delse, har densamma i likhet med den däremot svarande straffbestämmelsen

av mig ansetts kunna utgå.

Under 35 § har i stället upptagits ett stadgande, avsett att ersätta bestäm­

melserna örn mönstring. Mönstring bör icke bibehållas i sin nuvarande ut­

formning utan ersättas med tidvis från registreringsmyndigheterna utgående

skriftliga förfrågningar till de värnpliktiga, att vid straffhot besvaras inom

viss kort tidrymd, förslagsvis högst åtta dagar. I värnpliktslagen behöver ej

regleras sättet för själva förfrågningen utan endast de värnpliktigas skyldighet

i anledning av en sådan. 35 § har utformats i enlighet med dessa grunder.

Paragrafen har emellertid givits ett allmänt innehåll.

Straff för underlåtenhet att iakttaga stadgandet i 35 § utdömes enligt 39 §.

Om någon tredskas att avgiva begärda uppgifter, bör han kunna vid vite till­

hållas att fullgöra sin skyldighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Y kap.

Om påföljder för åsidosättande av föreskrifterna i värnpliktslagen

och om laga förfall.

36 § (§ 40).

Första och tredje stycket i den föreslagna bestämmelsen motsvara § 40 i

gällande lag. I tredje stycket har gjorts den sakliga ändringen beträffande

värnpliktig, som är inskriven å sjömanhus, att han, som ju ej är skyldig in­

ställa sig personligen vid inskrivningsförrättning, ej heller skall böta, om

120

han frivilligt inställer sig vid förrättning för annan ort än den, varest han är

kyrkobokförd, men underlåter att medföra föreskrivna handlingar.

Andra stycket i den föreslagna paragrafen är helt nytt. Det har ansetts,

att skyldigheten att anmäla laga förfall bör lagfästas genom en bestämmelse

örn straff för underlåtenhet.

Straffets storlek är beträffande utevaro utan laga förfall oförändrad.

Iterationsstraffet för underlåtenhet att vid inställelse vid förrättning för

annan ort än kyrkobokföringsorten medföra föreskrivna handlingar har an­

setts böra höjas till överensstämmelse med iterationsstraffet för utevaro. Den

som vill undanhålla sig inskrivning kan med de nuvarande bestämmelserna

göra detta utan högre påföljd än böter å 10 kronor varje år, örn han nämligen

varje år inställer sig vid förrättning å annan ort än den, varest han är kyrko­

bokförd, och underlåter medföra föreskrivna handlingar.

37 § (§ 41 mom. 2).

I rullföringsnämndens förslag har straffbestämmelsen i denna paragraf

knutits till underlåtenhet att vid adressförändring göra anmälan på sätt i

34 § andra stycket sägs. Sådan anmälan är emellertid blott exempel på åt­

gärder, som avses i första stycket av samma paragraf. Det synes riktigare att

hänföra straffbestämmelserna till huvudregeln. Härigenom undvikes även att

en samvetsgrann värnpliktig till följd av annans försummelse blir bötfälld

enligt förevarande paragraf.

Straffet för underlåtenhet som här avses har bestämts till tio kronor mot

fem kronor, som nu utdömas för underlåten adressanmälan.

38 §.

Här har stadgats straff för underlåtenhet att avhämta rekommenderad för­

sändelse från militär myndighet samt — vilket är ett tillägg till rullförings­

nämndens förslag — för vägran att, då försändelse från militär myndighet till-

handahålles värnpliktig, utkvittera eller mottaga densamma. Det sista an­

knyter till det i vissa fall praktiserade tillvägagångssättet, att brevbärare utbär

värdebrev. Lagbudet synes vara en nödvändig följd av utvecklingen av in­

kallelseförfarandet till att bygga på personliga order.

Försummelse i detta avseende har ej ansetts böra bestraffas endast med

ett lågt fixerat bötesbelopp. Försummelsen kan ju vara relativt oskyldig, men

den kan också bero på tredska. I sådant fall böra höga dagsböter kunna

ådömas.

Ett av ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben framlagt förslag om

skärpning av straffbestämmelsen i förevarande paragraf för fall av krig eller

krigsfara kan jag icke biträda.

39 § (§ 41 mom. 1).

Straffet för underlåtenhet att besvara förfrågan, motsvarande det nu­

varande straffet för underlåten mönstring, torde i enlighet med rullförings­

nämndens förslag böra fixeras till tio kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Kungl. Majlis proposition nr 318.

121

40 § (§ 42).

Bestämmelsen i 2 mom. andra stycket innefattar i förhållande till nuvarande

lag en saklig ändring. I praktiken ha uppstått tolkningssvårigheter be­

träffande förutsättningarna för användande av hämtning. För det mest prak­

tiska fallet, att kallelse skett genom personlig order, som återgått till avsän­

daren, har i andra stycket givits en tolkningsbestämmelse.

41 § (§ 43).

I denna paragraf ha gjorts endast ett pär smärre ändringar utan större

saklig betydelse, delvis föranledda av en under remissförfarandet framställd

erinran.

42 § (§ 44).

Då laga förfall enligt ndlföringsnämndens förslag liksom enligt gällande

lag under vissa förutsättningar kan styrkas med intyg av ordföranden i korn1

munalstämman, torde det vara lämpligt att därmed jämställa intyg av ord­

föranden i kommunalfullmäktige. I stad torde läkarintyg eller intyg av stats­

tjänsteman eller präst i församlingen alltid kunna anskaffas. Det torde då

knappast vara av praktiska skäl påkallat att bland de i paragrafen angivna

intygsgivarna upptaga även representanter för stadskommun.

43 § (§ 45).

Straff, som i lagen bestämts till visst penningbelopp, ha ansetts fortfarande

böra uttagas genom länsstyrelsernas försorg. I denna paragraf ha uteslutits

en del bestämmelser rörande proceduren, vilka ansetts böra meddelas i in-

skrivningsförordningen.

44 §.

I denna paragraf bestämmes, vilka domstolar som skola upptaga åtal för

förseelser, vilka föranleda dagsböter, samt mål örn utdömande av försuttet

vite. I fråga örn valet av domstol kan tvekan råda beträffande förseelser mot

38 §. Syftet med denna bestämmelse är ju främst att söka komma tillrätta med

vissa fall, där inkallad värnpliktig, som ej inställt sig, icke kan fällas till ansvar

för olovligt undanhållande. Med hänsyn därtill att flertalet förseelser mot

38 § kunna antagas komma att inträffa under tid, då de felande ej äro i tjänst­

göring eller inryckning till tjänstgöring förestår, har det ansetts lämpligt före­

skriva, att alla dylika mål skola upptagas vid allmän domstol.

45 § (§ 46).

Enligt gällande värnpliktslag inflytande böter skola redovisas under sär­

skild titel i kronans räkenskaper och ingå till den till förmån för bevärings­

manskapet bildade invalid- och pensionsfonden. RullfÖring snämnden har

föreslagit, att detsamma skulle gälla även beträffande böter och vitén, som

ådömas enligt nya värnpliktslagen. Fondens tillgångar uppgå till omkring

122

4 miljoner kronor, och inkomsterna utgöras i regel av dels ränteinkomster och

dels bötesmedel. Av inkomsterna hava under senare år endast en mindre del,

omkring 20,000 kronor, erfordrats för gäldande av vissa jämlikt äldre bestäm­

melser utgående livräntor till f. d. beväringsmän. Övriga inkomster redovisas

till det under riksstatens tolfte huvudtitel upptagna förslagsanslaget till

Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär­

tjänstgöring. Med hänsyn till den karaktär fonden sålunda nu har synes det

icke föreligga hinder att låta böter och vitén enligt värnpliktslagen tillfalla

kronan i stället för fonden, något som skulle medföra förenkling av böternas

och vitenas redovisning. I enlighet härmed har 45 § avfattats. Då ovannämnda

anslag under tolfte huvudtiteln är förslagsanslag, torde ändringen i denna

del kunna träda i kraft den 1 januari 1942.

Yl kap.

Särskilda bestämmelser.

46 § (§ 27 mom. 3 G).

Beträffande motiveringen till denna paragraf må hänvisas till vad ovan

under 27 § 3 mom. D anförts.

47 § (§ 34 mom. 3, § 47 mom. 1).

De i egentlig mening vid krigsmakten fast anställda ävensom andra, som

äro tjänstgöringsskyldiga på annan grund än värnplikt, skola enligt förslaget

i inskrivnings- och redovisningsavseende behandlas likadant som övriga värn­

pliktiga. I andra avseenden böra åter värnpliktslagens bestämmelser ej till-

lämpas å dem. Det torde böra överlämnas åt Kungl. Majit att närmare be­

stämma örn tillämpningen av värnpliktslagen å den här avsedda personalen.

I andra stycket har föreslagits en utvidgning av Kungl. Majits befogenhet

beträffande bestämmandet i vad mån fast anställning skall anses motsvara

tjänstgöring enligt värnpliktslagen.

Tredje stycket hade ej upptagits i rullföringsnämndens förslag. Då enligt

gällande bestämmelser ej alla vid lots- och fyrstaten anställda äro tjänst­

göringsskyldiga vid krigsmakten i fredstid, har det ansetts nödigt stadga, att

Kungl. Majit äger medgiva undantag beträffande vämpliktslagens tillämpning

även å dem.

48 § (§ 48).

49 § (§ 49).

Närmare motivering av dessa från gällande värnpliktslag hämtade bestäm­

melser torde ej vara påkallad.

Bestämmelser örn lagens ikraftträdande.

Huvudregeln i detta hänseende avses skola vara, att den nya lagen skall

träda i kraft den 1 januari 1942. Genom den nya lagen skola såväl 1936 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

123

värnpliktslag som 1941 års provisoriska bestämmelser örn utbildningstiden

för vissa värnpliktiga m. m. upphävas. Vissa undantag från huvudregeln bliva

dock erforderliga och möjlighet torde även böra hållas öppen för Kungl. Maj:t

att låta lagen helt eller delvis träda i kraft vid en senare tidpunkt.

Till att börja nied torde huvudregelns tillämpning i ett visst avseende böra

klarläggas. I fråga om värnpliktstiden avses, att de, som vid tiden för den

nya lagens utfärdande enligt då gällande lag äro värnpliktiga, skola kvarstå

såsom sådana i ett år utöver vad förut i sådant hänseende ålegat dem. Första

gången skall bestämmelsen om höjning av värnpliktsålderns övre gräns till-

lämpas på dem, som enligt den äldre lagen skolat med utgången av år 1941

upphöra att vara värnpliktiga. Detta torde emellertid följa direkt av huvud:

regeln och någon särskild övergångsbestämmelse härutinnan synes ej vara

erforderlig.

Att uppställa särskilda regler för övergången i vad angår borttagandet av

indelningen i beväring och landstorm har icke synts påkallat. Det skulle

för övrigt ur flera synpunkter kunna vålla avsevärda olägenheter, därest man

ännu under flera år framåt nödgades räkna med nämnda båda kategorier. När

beväringens indelning i uppbåd år 1936 slopades, ansågs ej heller erforderligt

med särskilda bestämmelser för övergången till den nya ordningen härut­

innan.

Beträffande tjänstgöringsskyldighet för värnpliktiga, inskrivna före år

1942, lärer den nu gällande värnpliktslagen i stort sett böra tillämpas. Det

säger sig självt, att de, som redan fullgjort sin första tjänstgöring (tjänst­

göring i en följd), icke nu böra åläggas att efter en längre eller kortare tids

förlopp fortsätta sådan tjänstgöring under ytterligare någon tid. Häremot

tala såväl skälighetssynpunkter som organisatoriska skäl. Dessa hänsyn göra

sig emellertid icke gällande i fråga örn de värnpliktiga -— årsklass 1940 och

årsgrupp 1941 — vilka enligt 1941 års provisoriska bestämmelser redan på­

lagts tjänstgöring under 360 dagar, repetitionsövningar häri ej inräknade,

vilken tjänstgöring ett stort antal av dem för närvarande fullgöra. Beträffande

sistnämnda grupp av värnpliktiga böra därför bestämmelserna i 27 § 1 och 2

mom. i sin helhet omedelbart kunna sättas i tillämpning. Därvid böra de värn­

pliktiga dock äga tillgodoräkna sig den tjänstgöring, de fullgjort på grund

av de provisoriska bestämmelserna. Då vissa värnpliktiga av 1941 års klass

komma att inrycka till tjänstgöring redan under innevarande år, bör vidare

utsägas, att de nya bestämmelserna skola tillämpas jämväl å denna årsklass.

I fråga om skyldighet för andra äldre värnpliktiga än dem, som nyss

nämnts, att fullgöra första repetitionsövning torde särskilda övergångsbestäm­

melser icke tarvas. Härutinnan böra hittillsvarande stadganden alltjämt vinna

tillämpning. Annat är förhållandet med den nyinförda andra repetitions-

övningen vid armén och kustartilleriet. Givet är, att det nya utbildnings­

systemet snarast möjligt bör bringas i tillämpning. Under den tänkta förut­

sättningen, att den nya lagen redan nu vore gällande, skulle de äldsta värn­

pliktiga, för vilka skyldighet att fullgöra sådan övning under år 1942 före-

låge, vara de, som äro födda år 1914. I enlighet härmed har dylik skyldighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

124

ålagts armén eller kustartilleriet tilldelade värnpliktiga, födda år 1914 eller

senare. Något undantag för värnpliktiga, som enligt gällande lag uttagits för

utbildning till underbefäl eller fackmän, på den grund, att de redan må hava

fullgjort två repetitionsövningar, lärer av organisatoriska skäl icke kunna

medgivas. Motsvarande bestämmelser med avseende å de nyinförda repeti-

tionsövningarna vid flygvapnet torde av organisatoriska skäl ej bliva på­

kallade.

Yad angår efterutbildningsövningen skulle de överväganden, som gjorts

beträffande sistnämnda repetitionsövningar, leda till att skyldighet att full­

göra sådan övning ålades dem, som äro födda år 1904 eller senare. Önskvärd­

heten av att såvitt möjligt förlägga denna övning till det sista året, innan

de värnpliktiga i mobiliseringshänseende överföras från fältförband till

territoriella förband, talar emellertid för att begränsa dylik skyldighet till

dem, som äro födda år 1906 eller senare. Därigenom skulle man även vinna,

att av dem, som enligt av Kungl. Majit i kommandoväg utfärdade bestäm­

melser skola anses hava genom beredskapstjänstgöring fullgjort dem senast

under år 1941 åliggande landstormsövning, icke kommer att utkrävas jämväl

efterutbildningsövning. I likhet med försvarsutredningen har jag stannat för

att utforma övergångsbestämmelserna i förevarande hänseende enligt sist­

nämnda alternativ.

Beträffande den terminologi, som använts i övergångsbestämmelserna må

följande anföras. Den gränsdragning, som gjorts mellan värnpliktiga, inskrivna

före och efter år 1942, är förestavad av praktiska skäl och avsedd att före­

bygga, att de gamla bestämmelserna under lång tid framåt skola tillämpas

på värnpliktiga, som inskrivits efter men bort inskrivas före nämnda år. I

punkten a) har använts samma beteckningssätt — årsklass respektive års-

grupp — som i 1941 års provisoriska bestämmelser, vilket där betingats av

särskilda skäl. I punkterna b) och c) har årsklass- (årsgrupps-)beteckningen

undvikits, enär denna i sin nuvarande form avses skola försvinna i det

planerade nya inskrivningssystemet. Av praktiska skäl hava stadgandena i

sistnämnda båda punkter hänförts till de värnpliktigas födelseår.

Beträffande den till 3 § andra stycket i nya lagen anslutna övergångs­

bestämmelsen må hänvisas till specialmotiveringen rörande nämnda paragraf.

Då landstingens sammanträden i år redan avslutats, böra de icke militära

ledamöterna i inskrivningsnämnderna vid övergången till den nya ordningen

lämpligen utses av länsstyrelserna.

Bedan år 1940 inställdes den i gällande värnpliktslag föreskrivna mönst­

ringen. De skäl, som då talade för en sådan åtgärd, äga alltjämt sin giltighet.

Därtill kommer, att redan genom 1941 års beredskapsmönstring från de värn­

pliktiga erhållits uppgifter, som äro betydligt fullständigare än de vanliga

mönstringsuppgifterna. Den planerade omläggningen av inskrivnings- och

redovisningsväsendet från och med nästkommande årsskifte torde dessutom

skapa förutsättningar för tillämpning av ett effektivare mönstringssystem än

det nuvarande. Med hänsyn härtill finner jag mig böra tillstyrka en av

chefen för armén i skrivelse den 3 september 1941 gjord framställning örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

125

inställande av årets mönstring. Föreskrift härom har intagits i övergångs­

bestämmelserna till den nya lagen. Genom provisoriskt beslut den 5 sep­

tember 1941 har Kungl. Majit redan förordnat, att med förberedelserna till

årets mönstring finge tillsvidare anstå.

Förslaget till ny värnpliktslag kommer, därest det upphöjes till lag, att

nödvändiggöra ändringar i andra lagar och författningar. Frågan örn ändring

av lagen den 12 juni 1925 örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, har redan i det föregående berörts. Även straff­

lagen för krigsmakten och åtskilliga andra författningar böra emellertid

underkastas ändringar, avseende bland annat överflyttning av den nuvarande

inskrivningsbefälhavarens befogenheter och skyldigheter på annan befattnings­

havare. Det är ingalunda självfallet, att dessa böra överflyttas på den blivande

inskrivningschefen. Motsvarande gäller även vissa åligganden, som i andra

författningar än värnpliktslagen tilldelats rullförings-(sjörullförings-)befäl-

havare. Närmare utredning om huru härmed bör förfaras pågår inom rull-

föringsnämnden samtidigt med utarbetandet av förslag till ny inskriv-

ningsförordning och därmed sammanhörande författningar. I den mån så

erfordras torde förslag senare få föreläggas riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Efter avslutad föredragning av det förslag till värnpliktslag, vars lydelse

framgår av bilaga till detta protokoll, hemställer departementschefen, att

förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Yad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

INNEHÅLLSFÖKTECKNING.

sid.

Förslag till värnpliktslag .......................................................................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 24 oktober 1241

.......................................................... 17

Inledning ......................................................................................................................................

17

Allmän motivering ................................................................................................................. 21

1. De värnpliktigas utbildning .................................................................................. 21

Arméns värnpliktiga .................................................................................................. 21

A. Gällande bestämmelser .............................................................................. 21

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet .......................................... 22

Yttranden ..................................................................................................... gg

C. Utbildning till värnpliktigt befäl..........................................................

33

Yttranden ..................................................................................................... gg

D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.....................................

39

Yttranden ......................................................................................................

45

E. Beredskapsövning..........................................................................................

45

Yttranden ............................................................................................... .

4

g

Flottans värnpliktiga..................................................................................................

47

A. Gällande bestämmelser ..............................................................................

47

'

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet .......................................... 48

Yttranden .....................................................................................................

4

g

C. Utbildning av sjökaptener och likställda.......................................... 50

D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst...................................... 51

E. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap .......................... 52

Yttranden ..................................................................................................... 52

Kustartilleriets värnpliktiga .................................................

53

A. Gällande bestämmelser..............................................................................

53

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet .......................................... 53

Yttranden .....................................................................................................

54

C. Utbildning till värnpliktigt befäl..........................................................

54

Yttranden .....................................................................................................

55

D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst...................................... 55

Yttranden .....................................................................................................

55

E. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap .......................... 55

F. Beredskapsövning.........................................................................................

55

Yttranden .....................................................................................................

5

g

Flygvapnets värnpliktiga.......................................................................................... 56

A. Gällande bestämmelser .............................................................................. 56

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet .......................................... 56

Yttranden .....................................................................................................

5

g

C. Utbildning till biträdande ingenjörer.................................................. 58

D. Utbildning till värnpliktigt befäl.......................................................... 58

E. Utbildning till flygförare, bombfällare och flygskyttar .......... 59

F. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap .......................... 60

Departementschefen...................................................................................... gg

Sid,

II. De värnpliktigas avlöning ......................................................................................... 66

Departementschefen .................................................................................................. 68

III. Ändring av värnpliktsåldern.................................................................................. 68

Yttranden ...................................................................................................................... 68

Departementschefen .................................................................................................. 68

IV. Upphävande av skillnaden mellan beväring och landstorm ................. 69

Departementschefen .................................................................................................. 69

V. Inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen .................................. 70

Nuvarande organisation .......................................................................................... 70

A. Inskrivningsväsendet .................................................................................. 70

B. Värnpliktsregistreringen.............................................................................. 74

Förs vars väsendets rullfö ringsnämnds förslag .............................................. 76

A. Inskrivningsväsendet .................................................................................. 76

B. Värnpliktsregistreringen.............................................................................. 83

C. Sammanfattning av rullföringsnämndens förslag ...................... 90

—

Yttranden ...................................................................................................... 90

Departementschefen...................................................................................... 94

Specialmotivering...................................................................................................................... 97

Grundläggande bestämmelser örn värnplikt.......................................................... 98

Örn de värnpliktigas inskrivning och redovisning ............................................ 103

Örn de värnpliktigas tjänstgöring m. m. ................................................................ lil

Örn adressanmälan och uppgiftsskyldighet............................................................ 117

Örn påföljder för åsidosättande av föreskrifterna i värnpliktslagen och

örn laga förfall ................................................................................................................ 119

Särskilda bestämmelser .................................................................................................... 122

Bestämmelser om lagens ikraftträdande ................................................................ 122

Departementschefens hemställan........................................................................................ 125

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

127