18

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

vid annan tid på året, som alltså innebure förändring i lagerbeståndets stor­

lek, kunde föranleda, att förlagskrediten behövde göras större. Dock borde

bolaget enligt utredningsmannens mening utöver denna förlagskredit äga

möjlighet att, vid de tillfällen, då behov därav yppade sig, exempelvis när

särskild lageranhopning utöver den normala av någon anledning inträdde,

mot säkerhet i inneliggande lager och eventuella fastighetsinteckningar vid

behov upptaga ytterligare förlagskredit. Under hänvisning till det anförda

har utredningsmannen föreslagit att för sålunda erforderlig förlagskredit sär­

skilda statsmedel måtte anvisas, varvid likväl borde iakttagas, att storleken

av denna förlagskredit gåves viss rörlighet.

Utredningsmannen har upprättat följande tablå rörande kapitalbehovet

för den händelse det av honom såsom alternativ II betecknade förslaget

skulle genomföras:

Ursprungligt anskaffningsvärde per 37ⁱ2 1938 ................ kronor 12,715,210

Avskrivningar före bokslutet ................ kronor 3,394,219

+ vinstbalans ....................................... »___ 1,323,854

»

4,718,073

Netto bokfört värde kronor 7,997,137

Avgår del av bokfört anskaffningsvärde för Sandvik,

Båtskärsnäs och Löfholmen ................................... » 927,500

Summa för anläggningarna kronor 7,069,637

Lager av rundvirke och färdiga produkter......................... » 10,800,344

Summa kapital för anläggningar och lager kronor 17,869,981

Rörelsekapital å 75 kr. per enhet X 88,400 enheter . . „

»

6,630,000

Totalt kapitalbehov kronor 24,499,981.

I anslutning till frågan om kapitalbehovet för bolaget har utrednings­

mannen även uttalat, att bolagsbildandet kommer att kräva vissa engångs­

kostnader. Härvid har framhållits, att bolaget kan få övertaga förpliktel­

serna för arbetares och tjänstemäns pensionering även i den mån dessa

ha avseende å tiden före bolagets tillkomst. Enligt utredningsmannens me­

ning bör i så fall denna gottgörelse lämpligen kvittningsvis användas för

att minska överlåtelsevärdet på anläggningar, lager och inventarier. Ifrå-

gakomna gottgörelse, vilken preliminärt beräknats till c:a 7,500,000 kronor,

torde alltså i sådant fall böra minska det enligt respektive alternativ uträk­

nade värdet på anläggningar, lager och inventarier och därmed storleken

av aktiekapitalet. Därest bolaget övertoge skyldigheten att utbetala redan

nu utgående pensioner kunde enligt vad utredningsmannen vidare fram­

hållit jämväl det kapitaliserade värdet av denna skyldighet omkring

1,480,000 kronor minska aktiekapitalets storlek. Bland andra engångsut-

gifter som det nya bolaget har att taga hänsyn till har utredningsmannen

påpekat lagfartsstämplar och aktiestämpel. Lagfartsstämpeln för alterna­

tiv I bleve cirka 175,000 kronor och för alternativ II cirka 170,000 kronor.

Lagfartsstämpeln kunde enligt utredningsmannens mening bliva lägre, där­

est ifrågavarande egendom i tillskottshandlingen icke åsattes högre värde

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

19

än som svarade mot det belopp, för vilket den som tillsköte egendomen

själv förvärvat densamma. I senare fallet utginge lagfartsstämpeln med

allenast 1 procent, vilket skulle göra för alternativ I cirka 86,000 kronor och

för alternativ II cirka 82,000 kronor. Aktiestämpeln skulle enligt utred­

ningen, under förutsättning att aktiekapitalet bleve ungefärligen det i ut­

redningen under respektive alternativ med utgångspunkt från bokslutet per

31/i2 1938 angivna, bliva för alternativ I omkring 180,000 kronor och för

alternativ II i runt tal 179,000 kronor. Örn gottgörelsen för pensionsåta-

gandet minskade aktiekapitalet med cirka 7,500,000 kronor bleve ak­

tiestämpeln för alternativ 1 cirka 105,000 kronor och för alternativ II cirka

103,000 kronor. Uppginge denna minskning till cirka 9,00C,000 kronor ble­

ve aktiestämpeln för alternativ I 90,000 kronor och för alternativ II 89,000

kronor. Utredningsmannen har därjämte framhållit att cirka 5,000 kronor

torde böra beräknas för avstyckningskostnader. Enligt utredningsmannens

mening borde aktiekapitalet ökas med det belopp som behövdes för täc-

kade av ifrågavarande engångskostnader.

I fråga om sättet för kapitalbehovets täckande har utredningsmannen

anfört i huvudsak följande.

Följande kapitalbehov skall kontant täckas, nämligen rörelsekapitalet

samt de förut upptagna engångskostnaderna vid bolagets bildande, vilka

skulle öka aktiekapitalet och kontant inbetalas. Enär vid frågans behand­

ling i riksdagen någon definitiv utredning om storleken av dessa belopp icke

kan föreligga, föreslås att, därest proposition i anledning av utredningen

framlägges för riksdagen med förslag om bolagets bildande, approximativa

förhandsberäkningar av berörda kapitalbehov göres, samt att reservations­

anslag härför äskas, så tilltagna att de skäligen kunna anses räcka till. Vid

bolagets bildande skall sedan allenast så stor del av anslaget tagas i bruk,

som enligt då verkställda beräkningar erfordras. Vad beträffar rörelseka­

pitalet må erinras, att detta icke kommer att innebära en utgift i egentlig

mening för staten, eftersom rörelsekapitalet för domänverkets industrirö­

relse nu tillhandaliålles av domänstyrelsen. Det borde måhända ifråga­

sättas, om icke rörelsekapitalbehovet kunde täckas genom kredit, eventuellt

lämnad av domänstyrelsen från under domänstyrelsens förvaltning stående

fonder, upp till det belopp, som vid bolagets tillblivande fixeras på sätt i

utredningen förutsatts. Bolaget behöver ju nämligen icke hela året anlita

rörelsekapitalet i dess fulla utsträckning. Vad beträffar engångsutgifterna

erinras, att såväl lagfartsslämpel som aktiestämpel, alltså allra största delen

av nämnda utgift, återgå till statskassan.

Rörande själva bolagsbildningen har utredningsmannen föreslagit, att ge­

neraldirektören för domänstyrelsen ulsåge fyra personer, som jämte domän­

styrelsen undertecknade en stiftelseurkund för bolaget. 1 stiftelseurkunden

skulle intagas förbehåll för domänstyrelsen att som likvid för de av domän­

styrelsen tecknade aktierna få tillskjuta avsedda fastigheter och anläggning­

ar m. m. Å den därefter utfärdade teckningslistan skulle styrelsen teckna alla

aktierna utom de fyra, som till ett antal av en vardera tecknades av de öv­

riga stiftarna. Utredningsmannen har föreslagit, all bolaget måtte benäm­

nas Kungl. Domänstyrelsens Industri Aktiebolag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

21

För Kungsskogens lokalförvaltning

» Granviks

»

» Sjöbacka

»

> Karlsby

»

» Grankullavikens

»

kronor 3,245

»

7,830

»

8,455

»

8,240

*

11.960 kronor 339,175

Nuvarande kostnad summa kronor 569,295.

Kostnaderna för administrationen vid tillämpning av det av utrednings­

mannen förordade förslaget framgår av följande uppställning.

Centralförvaltning enl. specifikation ............................................. kronor 198,000

Lokalförvaltningarna enl. specifikation.................................... » 303,760

Summa kronor 501,760.

Domänstyrelsens försäljningsbyrå reorganiserad sedan in­

dustriförvaltningen för samtliga industrier ombildats till

bolag ...................................................................................................... »

54,000

Inom domänstyrelsens övriga byråer medför bolagsbild-

ningen ingen personalminskning ......................................... »_—

Summa kronor 555,760.

Kostnaderna vid bibehållande av gemensam förvaltning med domänsty­

relsen skulle bliva 638,880 kronor. Administrationskostnaderna, därest bo­

laget endast omfattade anläggningarna under grupp I, ha beräknats för mot­

svarande fall till 575,320 respektive 655,140 kronor.

Utredningsmannen har såsom skäl för sin ståndpunkt att förorda att

bolaget finge en självständig administration anfört bland annat:

Genom att bolaget erhåller egen förvaltning undvikes, att en betungande

och dyrbar dubbelorganisation uppkommer såväl beträffande den ekono­

miska som den tekniska ledningen av industrien. Det är ur alla synpunkter

mest rationellt, att hela industrirörelsen som sådan ifråga om den ekono­

misk-tekniska administrationen, försäljningar, befruktningar, inköp etc. helt

avskiljes i form av en särskild förvaltning i bolagsform, varigenom även den

fördelen skulle vinnas, att frågan om tjänstemännens anställningsform och

pensionsförhållanden kunde tillfredsställande lösas. Härigenom skulle do­

mänstyrelsens nuvarande försäljnings- och industribyrå i fortsättningen kun­

na inskränkas till de försäljningar, som avse det egentliga skogsbruket.

Även inom de nu av industrirörelsen berörda revirförvaltningarna skulle en

liknande uppklyvning mellan industri- och skogsförvaltning ske och där­

igenom viss förenkling i dessa revirförvaltningar kunna göras samtidigt som

bättre enhetlighet inom industrirörelsen skulle uppnås.

I de fall då personal med fördel kan utnyttjas såväl i domänverkets som

i bolagets tjänst, bör likväl möjlighet till avtal härom finnas med fördel­

ning av avlönings- och pensionskostnaderna mellan parterna.

I detta sammanhang bör till förebyggande av missförstånd påpekas, att

det nya bolagets centralförvaltningsorganisation lämpligen torde böra så

bildas, att den nu å domänverkets försäljningsbyrå anställda personal, som

sysslar med hithörande frågor, av det nya bolaget övertages i den mån så

lämpligen kan ske. Härigenom vinnes också att kontinuiteten i centralför­

valtning och driftsledning bibehålies.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

25

ring. Det torde därvid icke vara lämpligt att på förhand begränsa bolagets

rörelsefrihet genom att giva direktiv om huru stora pensionerna för de sär­

skilda tjänsterna böra vara. Detta hör ordnas genom överenskommelse mellan

bolaget och förmän respektive tjänstemän sedan bolaget bildats.

I fråga om avsättning av det för pensionering nödiga kapitalet, placering,

fondbildning etc. bör likaledes överlåtas åt det ifrågasatta bolaget att fatta

beslut med beaktande av de möjligheter i detta avseende för vilka här redo-

gjorts.

Att redan nu giva bolaget bindande direktiv i dessa avseenden torde icke

få anses praktiskt välbetänkt.

För den belastning, som bolagets övertagande av domänstyrelsens pen-

sionsskyldighet mot redan av domänstyrelsen pensionerad eller anställd och

i tjänst varande personal innebär, bör bolaget erhålla viss kompensation

genom att överlåtelsevärdet på fastigheter och anläggningar minskas med det

kapitaliserade värdet av den av bolaget övertagna pensionsskyldigheten i den

män den avser tjänstår före bolagets tillkomst. För den skull bör den som

bildar bolaget erhålla i uppdrag att med tillämpning av de principer, som i

utredningen angivits, och med utgångspunkt bl. a. från domänverkets bokslut

på tillträdesdagen låta beräkna storleken av dessa belopp.

Jag torde i detta sammanhang få omnämna, att framställningar inkommit

från domänstyrelsen och viss vid dess industriella rörelse antälld personal

ävensom från Sveriges arbetsledareförbund med anhållan om ordnandet av

pensionsfrågan för tjänstemän och förmän vid domänverkets industriföre­

tag.

Bolagets råvaruförsörjning och prissättningen å råvaran.

Utredningsmannen har rörande den nuvarande råvaruförsörjningen av

domänverkets industriella anläggningar uppgivit:

De ifrågavarande anläggningarna ha tillkommit huvudsakligen för att för­

ädla timmer från statens skogsinnehav inom berörda trakter och äro sålunda

beroende på råvarutillförseln från dessa skogar. På de trakter, där denna

råvarutillförsel ej är tillfyllest för ett ekonomiskt bedrivande av rörelsen, så­

som i vissa trakter inom Bergslagen samt även i mindre omfattning mom

Norrbotten, har råvara i form av rundvirke även inköpts från intilliggande

enskilda skogsägare. Därjämte har årligen från enskilda sågverk inköpts

vissa kvantiteter sågade varor i och för hyvling eller annan förädling. In­

köpspriserna för dylikt rundvirke eller sagade varor utgöra självfallet den

öppna marknadens. Med tillämpning av hittills följda principer för råva­

rornas fördelning torde råvarubehovet för dessa anläggningar kunna betrak­

tas såsom säkrat.

Likaledes har beträffande rundvirket från domänverkets egna skogar den

linjen följts, att de årliga överlåtelsepriserna mellan skogen och domänverkets

industrier anslutit sig till den öppna marknadens priser, d. v. s. de priser,

som, vid tiden för de årliga höstutbuden från statsskogarna, inom närmast lig­

gande eller närmast jämförbar trakt betalas i den öppna marknaden vid köp

av representativa partier rundvirke från statsskogarna. Härigenom bär den

enskilda industriens eller virkeshandelns prissättning av köpvirke från när­

mast liggande statsskogar fått vara utslagsgivande för överlåtelsepriserna även

till den egna industrien, som sålunda fått bära den risk för prisfluktuationer,

som med den långa omloppstiden mellan råvaruinköp och utskeppning, inne­

fattande bl. a. avverkning, flottning, förädling och försäljning, i regel ett till

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

27

Yttranden.

Det föreliggande förslaget har tillstyrkts av domänstyrelsen med vissa jämk­

ningar under det att statskontoret och statens pensionsanstalt ställt sig avvi­

sande till detsamma. Inom domänstyrelsen har byråchefen Wahlestedt an­

fört skiljaktig mening och avstyrkt förslaget.

Domänstyrelsen

har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Av de olika alternativen för bolagets omfattning ansluter sig domänsty­

relsen till det, enligt vilket samtliga anläggningar, angivna under grupperna

I och II, skulle ingå i det föreslagna bolaget.

Ehuru de för denna anordning angivna kostnaderna synas styrelsen vara

alltför lågt beräknade, jämförda med de kostnader, som beräknats för öv­

riga angivna organisationsformer, anser styrelsen dock denna bolagsform,

även om den icke såsom beräknats skulle bliva billigast, vara att framför

de övriga förorda.

Styrelsen ansluter sig till vad som anförts angående beräkningsgrunder tor

anläggningarnas övertagande av bolaget, innebärande att bolaget övertager

anläggningarna till exakt de belopp, som desamma i verkligheten kostat do­

mänverket med avdrag för den avskrivning, som vid bokslutens uppgörande

skett, ävensom för förefintlig vinstbalans.

Jämväl biträder styrelsen förslaget angående beräkningsgrunder för över­

tagandet av lager av råvaror, färdiga produkter och förbrukningsartiklar.

Däremot kan styrelsen icke fullt ansluta sig till förslaget i vad det avser

ordnandet av det tillämnade bolagets kapitalbehov. Styrelsen föreslår, att er­

forderligt kapital anskaffas på följande sätt.

1.

Aktiekapitalet sättes (avrundat) lika med anläggningarnas bokforda

värde (enligt 1938 års böcker 7,056,886 kronor, men i sinom tid fastställt en­

ligt blivande bokslut för 1940).

2.

För lagerhållningen överflyttas den räntefria kredit å 7,500,000 kronor,

som domänverket erhöll 1939 vid av statsmakterna beslutad uppskrivning av

lagervärdena, vilken kredit, efter ett blivande överlåtande av industrien, icke

torde komma att för domänverket bliva behövlig, i varje fall icke för detta

ändamål.

3.

Till rörelsekapitalet erfordras därutöver enligt utredningsmannens be­

räkningar, med 1938 års bokslut som grund, 10,479,982 kronor eller i runt

tal 10 1/2 miljoner kronor. För denna förlagskredit förordar styrelsen för­

slaget att särskilda statsmedel anvisas.

Förslaget om aktiekapitalets ökning med kostnader för stämplar, styck-

ningskostnader etc. avstyrkes. likaledes förslagen i vad de avse bolagets be­

frielse från erläggande av skatter före tillträdet. Ett dylikt tillvägagångssätt

skulle förrycka den grundläggande principen, att bolaget skall övertaga do­

mänverkets anläggningar till självkostnader och utgöra en fortsättning på

domänverkets rörelse.

Till vad som anförts därom att rörelsekapitalet skulle kunna täckas genom

kredit, lämnad av domänstyrelsen från under dess förvaltning stående fon­

der, vill styrelsen erinra, att dessa fonder äro avsedda att användas för vissa

andra ändamål. Dessa fonder erfordras oundgängligen för bestridande av

de kostnader, som enligt under de senare åren verkställda ^särskilda under­

sökningar uppkomma för försättande av kronoparkerna, sa snart ske kan,

i fullgott stånd i fråga örn virkesförråd och avkastning.

Särskild kredit synes därför böra av statsmedel anvisas.

Vad utredningsmannen anför och föreslår angående kompensation till det

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

nya bolaget för domänverkets pensionsskyldighet gentemot anställd perso­

nal, anser styrelsen icke böra vinna beaktande i annan mån än att, såsom

styrelsen förut föreslagit, bolaget får övertaga en räntefri kredit å 7.5 miljo­

ner kronor, vilken för närvarande ingår i domänverkets kapital.

Detta belopp utgör nära nog exakt det kapitaliserade värdet av nuvarande

pensionsåtaganden. I detta sammanhang vill styrelsen som sin mening fram­

hålla, att alla kostnader för pensionering eller understöd av personal och

tjänstemän, som äro eller tidigare varit vid ifrågavarande industrier anställ­

da, böra bestridas av bolaget för att en verklig bild skall erhållas av denna

statens industriella rörelse.

Byråchefen Wahlestedt

har såsom skäl för sin

skiljaktiga mening

gjort

följande uttalande.

Utredningsmannen har förordat bolagsformen. Som huvudsakligt skäl

härför anför han, att ledningen inom förädlings- och försäljningsorganisa­

tionen mäste fatta snabba beslut och taga vissa risker och icke lämpligen

vara bunden av de i dessa hänseenden betydligt snävare gränser, som gälla

för de statsanställda i form av instruktioner eller eljest. Häremot får jag

framhålla som min uppfattning, att de bestämmelser, som nu gälla för sty­

relsens förädlings- och försäljningsorganisation, icke med fog kunna sägas

utgöra något hinder i berörda hänseende. Att bestämmelser dock finnas, som

söka förebygga att alltför stora risker tagas utan allsidigt övervägande, inne­

bär en berättigad försiktighet med hänsyn till det betydande statskapital,

som står på spel.

Dessutom ma framhallas, att olikheterna i arbets- och anställningsförhål­

landen inom statsföretagen och de enskilda företagen icke äro så stora som

i utredningen göres gällande. Betydelsefulla uppslag ha undan för undan

tillgodogjorts å ömse håll och privatföretagen ha på grund av lagföreskrifter

eller eljest i åtskilliga hänseenden kommit att intaga likartad ställning med

statsföretagen. Så t. ex. beträffande lagstadgad arbetstid och semester, in-

dexberäknade löner etc. Härav synes det mig framgå, att genomförandet av

bolagsformen numera i mångt och mycket saknar den betydelse, som den

tidigare kunde anses ha.

Erforderliga reformer inom styrelsens förädlings- och försäljningsorgani­

sation torde kunna vidtagas utan genomförandet av den av utredningsman­

nen föreslagna bolagsbildningen, vilken i åtskilliga fall skulle medföra bety­

delsefulla olägenheter.

Statskontoret

har såsom en allmän motivering till sitt avstyrkande

anfört i huvudsak följande.

A ad beträffar själva sakfrågan — den skogsindustriella verksamhetens be­

drivande i aktiebolagsform eller i domänverkets egen regi — vill statskon­

toret erinra, att ämbetsverket i utlåtande den 16 september 1938 i anledning

av en av utredningsmannen da verkställd utredning rörande förevarande

spörsmål givit uttryck åt den uppfattningen, att den av domänstyrelsen be­

drivna industriella rörelsen borde sammanhållas på en hand. Ur flera syn­

punkter funne statskontoret skäl tala för ett närmare övervägande, om icke

berörda verksamhet borde helt skiljas från styrelsens förvaltning och anför­

tros ett särskilt för ändamalet inrättat organ. Därest detta organ funnes

böra erhålla formen av aktiebolag, syntes detsamma lämpligen böra sortera

direkt under Kungl. Maj :t. Ämbetsverket funne sig dock icke kunna enbart

pa grundval av den då föreliggande utredningen taga slutlig ståndpunkt till

denna fråga. Vad som särskilt medverkade till statskontorets ställningsta­

Kungl. Maj.ts proposition nr 68-

29

gande härutinnan var den tvekan, ämbetsverket hyste gentemot de av utred­

ningsmannen uppdragna riktlinjerna för pensionsfrågans lösning. Därest de

i utredningen förordade pensioneringsgrunderna skulle bliva gällande för ar-

betarpersonalcn i det tilltänkta bolaget, skulle detta nämligen enligt stats­

kontorets mening innebära en merbclastning för företagets omkostnadskonto,

vartill enskilda konkurrerande företag inom branschen saknade motsvarig­

het. Jämväl de föreslagna grunderna för överlåtelsen av de industriella an­

läggningarna på ett särskilt bolag vore av den beskaffenhet, att de icke syn­

tes kunna oförändrade godtagas. Innan organisationsfrågan företoges till

definitivt avgörande borde fördenskull ytterligare utredning komma till stånd.

Vid den granskning, statskontoret underkastat det nu föreliggande försla­

get, har ämbetsverket kunnat konstatera, att vissa av de av statskontoret

påtalade bristerna i den tidigare utredningen alltjämt äro för handen. Stats­

kontoret har vidare kommit till den uppfattningen, att utredningsmannens

argumentering för den ifrågasatta överflyttningen å ett aktiebolag av den

av domänstyrelsen drivna träindustriella rörelsen icke är övertygande.

Ett av de förnämsta av utredningsmannen anförda skälen för den före­

slagna omorganisationen skulle — såvitt statskontoret kan finna — vara

att ledningen och driften av den träindustriella rörelsen skulle lättare kunna

anpassa sig efter den allmänna utvecklingen, om den handhades av ett aktie­

bolag med dess friare arbetsformer än örn den vore hänvisad till den tyngre,

mera ämbetsmannamässiga och genom reglementen bundna gestaltning, som

vore förenad med drift i direkt statlig regi. Häremot torde till en början

kunna framhållas, att den inom domänverkets industri- och försäljnings-

verksamhet sysselsatta personalen redan nu i mycket stor utsträckning är

anställd under väsentligen smidigare former än de, som gälla för verkets

övriga personal eller för tjänstemän inom statsförvaltningen i allmänhet.

Domänstyrelsen har ock i utlåtande den 19 februari 1936 över en av utred­

ningsmannen verkställd undersökning angående Kalix träindustriaktieholag

och därmed sammanhängande förhållanden betonat, att styrelsen hade all

nödig frihet att i sin dåvarande organisationsform driva ifrågavarande rörel­

se lika effektivt som genom ett aktiebolag och fördenskull avstyrkt en vid

detta tillfälle föreslagen aktiebolagsbildning. För övrigt har utredningsman­

nen själv framhållit vissa skäl, som talade för ett bibehållande av den nu­

varande ordningen för den industriella rörelsens bedrivande, hl. a. den om­

ständigheten, att samma möjligheter att klart överblicka träindustriens ställ­

ning och rörelsens resultat, som skulle vinnas genom den för aktiebolag före­

skrivna bokföringsformen, lika väl skulle kunna ernås genom domänverkets

egen bokföring, sedan densamma numera i viss utsträckning omlagts.

Utredningsmannen har erinrat, att inom andra områden för statsförvalt­

ningen aktiebolagsformen kommit till användning och där visat sig ända­

målsenlig samt att de skäl, som legat till grund för inrättandet av dessa bolag,

med ökad styrka gjorde sig gällande ifråga örn domänverkets industriella

verksamhet. Statskontoret kan för sin del icke biträda utredningsmannens

uppfattning på denna punkt. Redan den omständigheten, att vissa av de av

utredningsmannen angivna företagen hava karaktären av monopol, talar mot

hållbarheten av den av utredningsmannen gjorda jämförelsen. Nämnda bo­

lag hava dessutom det gemensamt, att de uteslutande tillgodose inhemska

behov. Det för domänverkets nu ifrågavarande verksamhet utmärkande är

däremot, att densamma måste i konkurrens med in- och utländska företag

inom samma område bedriva fabrikation och försäljning, huvudsakligen

avsedd för utländsk marknad. Med de i nuvarande läge beskurna möjlighe­

terna till export skulle näppeligen någon större ekonomisk vinst vid försälj­

ning av förädlade skogsprodukter kunna vinnas enbart därigenom, att drif­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

31

näts till belopp, motsvarande värdet av nämnda tillgångar enligt domänsty­

relsens bokslut per den 31 december 1938, elter avdrag av före bokslutet

verkställda avskrivningar, förefintlig balans samt bokfört anskaffningsvärde

för vissa närmare angivna anläggningar. I anslutning till sitt här förut åter­

givna uttalande håller statskontoret före, att köpeskillingen bör fastställas

att motsvara det beräknelig^ värdet av anläggningar och inventarier vid

själva överlåtelsetillfället. Ämbetsverket anser sig ock böra framhålla, att

enligt ämbetsverkets mening värdet av de såsom likvid för ifrågavarande

tillgångar överlämnade aktierna synes böra överföras från statens domä­

ners fond till fonden för statens aktier samt att bolagets kapitalbehov i övrigt

(rörelsekapitalet, inklusive medel för gäldande av förenämnd engångskost­

nader) torde böra täckas genom anvisande av anslag å kapitalbudgeten under

fonden för förlag till statsverket.

I fråga om administrationskostnaderna har statskontoret ytt­

rat:

Beträffande administrationskostnaderna har utredningsmannen framhållit,

att enligt det av honom förordade förslaget dessa kostnader skulle uppgå till

sammanlagt 555,760 kronor, av vilket belopp 198,000 kronor avsåge central­

förvaltningen, 303,760 kronor belöpte sig på lokalförvaltningarna samt åter­

stoden utgjorde kostnaderna för domänstyrelsens försäljningsbyrå, sedan

industriförvaltningen ombildats till bolag. Förvaltningskostnaderna enligt

domänstyrelsens bokslut 1938 utgjorde sammanlagt 569,295 kronor, varav

230,120 kronor hänförde sig till huvudförvaltningen inom styrelsen. Den

besparing, som skulle uppstå vid en omläggning av rörelsen enligt utrednings­

mannens förslag, skulle följaktligen uppgå till allenast 13,535 kronor. Därest

domänstyrelsen i fortsättningen skulle bibehålla centralförvaltningen i egen

regi, skulle emellertid enligt utredningsmannens mening administrationskost­

naderna för styrelsens försäljnings- och industribyrå komma att ökas med

ytterligare 90,000 kronor.

De av utredningsmannen verkställda beräkningarna av det föreslagna bo­

lagets administrationskostnader undandraga sig i allt väsentligt statskonto­

rets närmare bedömande. Ämbetsverket har emellertid icke kunnat värja

sig för det intrycket, att dessa kostnader upptagits med alltför låga belopp.

Statskontoret vill vidare fästa uppmärksamheten vid att utredningsmannen

icke förebragt någon motivering för det ökade medelsbehovet beträffande

styrelsens försäljnings- och industribyrå (90,000 kronor), därest centralför­

valtningen allt fortfarande skulle vara knuten till styrelsen. Den ofullstän­

diga utredningen i nu nämnda avseenden har ytterligare ökat ämbetsverkets

i det föregående uttalade betänkligheter mot ett genomförande —- i vart fall

för närvarande — av den ifrågasatta omorganisationen.

Vad angår pensionsfrågan har statskontoret uttalat följande.

I sitt utlåtande den 16 september 1938 förklarade sig statskontoret i det

oklara läge, vari frågan örn industrirörelsens organisation då befann sig,

icke kunna bilda sig en slutlig uppfattning rörande de grunder, som lämp­

ligen borde tillämpas vid en pensionering av ifrågavarande tjänstemanna-

och arbetarpersonal. Enligt ämbetsverkets mening borde vid spörsmålets

prövning hänsyn tagas såväl till den praktiskt ekonomiska riickvidden för

företaget självt av olika pensioneringssystem som till problemets principiella

sida och dess konsekvenser på andra statliga verksamhetsområden, önsk­

värt vore, att pensioneringsspörsmålet gjordes till föremål för en allsidig ut­

redning, innan organisationsfrågan slutligt avgjordes.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Såvitt statskontoret kunnat finna har någon sådan utredning, som ämbets­

verket åsyftat, icke verkställts.

De ekonomiska konsekvenserna av de pensionsförpliktelser, som utred­

ningsmannen ansett böra åläggas bolaget, skulle bliva av betydande omfatt­

ning. De årliga pensionskostnaderna för ett bolag, omfattande domänver­

kets samtliga skogsindustrier, beräknas vid inträffande jämviktsläge kom­

ma att uppgå till cirka 1.5 miljoner kronor. För att bestrida dessa kostna­

der skulle bolaget hava till sin disposition den beräknade på bolaget ankom­

mande årliga avsättningen å 500,000 kronor jämte årssumman av persona­

lens egna pensionsbidrag, vilken torde kunna uppskattas till omkring 150,000

kronor eller tillhopa 650,000 kronor. Återstoden av pensionskostnaderna,

omkring 850,000 kronor, skulle täckas av räntan å de för pensionsändamål

fonderade medlen, redovisade i pensionskassan och pensionsstiftelsen. Vid

en ränteavkastning av 3 procent skulle finansieringen av pensionskostna­

derna alltså förutsätta fonder å sammanlagt mellan 25 och 30 miljoner kro­

nor.

Statskontoret har med denna kortfattade redogörelse för utredningsman­

nens förslag i fråga örn bolagets pensionsåtaganden velat belysa den ekono­

miska innebörden av detsamma. Det bör emellertid härvid framhållas, att

den föreliggande utredningen icke lämnar någon möjlighet att bedöma frå­

gan, huruvida bolaget kan tänkas bliva i stånd att ekonomiskt bära den

pensionering, som här skulle komma ifråga. Utredningsmannen anför i

detta hänseende, att örn det nya bolaget ålägges samma eller liknande pen-

sionsskyldigheter, som nu åvila domänstyrelsen i fråga om de anställda,

detta innebär en betydligt högre belastning för företaget, än vad enskilda

företag inom skogsindustrien ansett sig kunna åtaga sig.

Genom det av utredningsmannen nu framlagda förslaget rörande lösandet

av pensioneringsfrågorna för bolagets räkning har statskontoret ytterligare

styrkts i sin tidigare uttalade uppfattning, att organisationsfrågan icke bör

slutligen avgöras, förrän pensioneringsspörsmålet blivit föremål för en allsi­

dig utredning. Ämbetsverket vill härvid endast erinra, att pensioneringen av

personal vid andra såsom aktiebolag konstruerade statliga företag, exempel­

vis aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet samt aktiebolaget Vin- och sprit­

centralen, ordnats efter helt andra linjer än de av utredningsmannen här

utstakade.

Vad angår detaljerna i pensioneringsförslaget inskränker sig statskonto­

ret till att anföra följande.

I fråga om domänverkets nuvarande pensionsförpliktelser mot anställda

arbetare har, såsom ovan framhållits, framkastats tre olika förslag för in­

förandet av dessa förpliktelser. Då de arbetare, som äro underkastade ar-

betarpensionsreglementet, vid avsked från domänverkets tjänst för övergång

till tjänst hos bolaget författningsenligt skolat åtnjuta rätt till uppskjuten

livränta, torde endast det av utredningsmannen upptagna andra alternativet

för ordnandet av nu berörda spörsmål kunna komma ifråga. Domänstyrel­

sen skulle i enlighet härmed i förekommande fall utbetala den uppskjutna

livränta och familjepension, som intjänats i statstjänsten, under det att

bolaget mot en därefter avpassad engångsersättning svarar för den pen-

sionsfyllnad, som vid fråga om pension i bolagets tjänst skulle belöpa på

statstjänsten.

Nyss berörda engångsersättning till bolaget liksom även den engångser­

sättning, som föreslagits komma i fråga på grund av att bolaget jämväl

skulle övertaga statsverkets förpliktelser beträffande utgående pensioner till

f. d. anställda — mot vilka ersättningar under här angivna förutsättningar

intet torde vara att erinra —- skulle enligt utredningsmannens förslag gott-

skrivas bolaget genom nedskrivning av överlåtelsesnmman för anläggning­

arna.

Statens pensionsanstalt

bär anfört i huvudsak följande.

Av de i utredningen framlagda beräkningarna framgår, att kostnaderna

för den föreslagna pensioneringen till övervägande del falla på pensione­

ringen av arbetarpersonalen, varför man vid prövning av frågan om lämp­

lig form för pensioneringen i lörsta liand torde böra taga hänsyn till denna

personal. Det har i utredningen förutsatts, att pensionsvillkoren för arbe­

tarpersonalen skola bliva i huvudsak desamma som för arbetare i statens

tjänst. Detta innebär bland annat, att arbetare som avgår ur bolagets

tjänst med rätt till pension skall komma i åtnjutande av ungefär samma

pensionsförmåner som om han kvarstått i domänverkets tjänst, d. v. s. pen­

sion enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare respektive de summariska

pensionsbestämmelserna för arbetare i statens tjänst, samt rätt till pension

åt efterlevande enligt familjepensionsreglementet för arbetare, vilka förmå­

ner skola beräknas ej endast å de tjänstår arbetaren intjänat hos bolaget

utan även å de tjänstår han vid anställningen ägde tillgodoräkna enligt de

statliga pensionsbestämmelserna, ävensom å sådan pension belöpande dyr-

tidstillägg eller rörligt tillägg enligt de för statsanställd arbetarpersonal gäl­

lande grunderna.

De från domänverket övertagna arbetarna kunna antagas i flertalet fall

hava förvärvat författningsenlig rätt till uppskjuten livränta enligt tjänste­

pensionsreglementet för arbetare samt en motsvarande familjepensionsrätt.

Det torde svårligen låta sig göra att avhända dem denna statligt garanterade

rätt och ersätta densamma med en motsvarande pensionsrätt hos bolaget.

Vid sådant förhållande synes man nödgas bortse från det i utredningen al­

ternativt framförda förslaget att låta bolaget mot engångsgottgörelse helt

övertaga de på tjänstetiden vid domänverket belöpande pensionsförpliktel-

serna. Att, såsom i utredningen även ifrågasatts, låta statsverket för de från

bolaget pensionerade arbetarna direkt utbetala de under tiden före anställ­

ningen intjänade pensionsförmånerna skulle, såvitt pensionsanstalten kan

finna, bliva allt för komplicerat. Under förutsättning, att rätten till upp­

skjuten livränta och motsvarande familjepensionsrätt befinnes böra lämnas

orubbad, skulle nämligen från statsverket utgå

dels

sådan livränta från och

med månaden näst efter den, under vilken arbetaren uppnått 63 års ålder,

och detta vare sig arbetaren avgått ur bolagets tjänst eller ej,

dels

— i all­

mänhet från en tidigare tidpunkt — det pensionsbelopp därutöver, som

tillsammans med den uppskjutna livräntan motsvarar den försäkringstek-

niskt beräknade pension som intjänats före anställningen hos bolaget,

dels

även

ett med levnadskostnadsindex varierande dyrtidstillägg å sagda liv­

ränta och pensionsbelopp,

dels slutligen

intjänta familjepensioner med därå

belöpande rörliga tillägg.

Av de i utredningen ifrågasatta alternativen för gäldande av de på tiden

före anställningen hos bolaget belöpande pensionsförpliktelserna till den från

domänverket övertagna arbetarpersonalen anser pensionsanstalten därför en­

dast del kunna komma ifråga, enligt vilket statsverket skall utbetala de in­

tjänta uppskjutna livräntorna och familjepensionerna under det att bolaget

mot därefter avpassad engångsgottgörelse skall svara för utbetalandet av

samtliga pensionsförmåner med avdrag för beloppen av sagda livräntor och

familjepensioner. Då bolaget torde böra utbetala å tjänstepensionerna be­

löpande dyrtidstillägg, synes skäligt, all särskild engångsgottgörelse lämnas

detsamma för fullgörande av denna förpliktelse i vad den avser den del av

pensionerna, som grundats på tjänstetid före anställningen hos bolaget.

Ritning till riksdagens protokoll 19il■ 1 saint. Nr (iS.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

35

få övertagas, och motsvarande nedsättning av aktiekapitalet; om sådan kom­

pensation lämnas i form av engångsgottgörelse, kunde denna tillföras den av

bolaget förräntade pensionsstiftelsen, som därvid skulle hava att bestrida en

del av bolagets årliga avsättningar till pensionskassan. Huruvida sådan sub­

vention lämpligen bör beredas bolaget är ett spörsmål, varpå pensionsanstal-

ten ansett sig icke böra ingå.

Om bolaget skall mot därefter avpassad engångsgottgörelse övertaga skyl­

digheten att utbetala redan utgående pensioner, torde de däremot svarande

pensionsförpliktelserna böra tryggas genom försäkring eller på annat likvär­

digt sätt. Emellertid torde bolaget, därest den i det föregående omnämnda

gottgörelsen för de på föregående anställningstid belöpande pensionsförplik­

telserna säkerställas genom inteckningar med bästa rätt i bolagets fasta egen­

dom, icke kunna därutöver ställa ur försäkringssynpunkt godtagbar säkerhet

för förstnämnda gottgörelse. I betraktande härav och då vägande skäl icke

torde föreligga för bolagets övertagande av ifrågavarande pensionsförpliktel-

ser, finner sig pensionsanstalten icke böra förorda dylikt övertagande.

Vad pensionsanstalten i det föregående anfört rörande anordnandet av ar­

betarnas pensionering gäller — i tillämpliga delar -—• jämväl förmännens och

tjänstemännens pensionering.

Till belysande, utöver vad i utredningen skett, av de vittgående ekonomis­

ka konsekvenser, som en tillämpning av de i utredningen ifrågasatta pen­

sionsförmånerna för de anställda skulle medföra, får pensionsanstalten slut­

ligen anföra följande.

Under förutsättning, att personalbestånd och pensionsvillkor för framti­

den bliva ungefär desamma som för närvarande, skulle enligt de till utred­

ningen fogade, efter en räntefot av 3 procent gjorda beräkningarna summan

av de årligen utgående pensionerna, bortsett från dvrtidstillägg, vid jämvikts­

läget (omkring år 1980) utgöra omkring 1,500,000 kronor, därest det domän­

styrelsens samtliga skogsindustrier omfattande alternativet för bolagsbild­

ning väljes. Vid fondering av de för pensioneringen avsatta medlen jämte

därå belöpande räntor, i den mån dessa medel ej krävts för bestridande av

löpande pensionsutgifter, skulle därefter årligen inflytande inkomster, näm­

ligen bolagets avsättningar, de anställdas bidrag samt räntan å den uppkom­

na fonden, i stort sett jämnt förslå till bestridande av utgående pensioner.

Som bolagets årliga avsättningar beräknats utgöra omkring 500,000 kronor

och de anställdas årliga bidrag synas kunna uppskattas till omkring 150,000

kronor, skulle man alltså — och detta vare sig pensioneringen ordnas genom

pensionskassa eller genom pensionsstiftelse — hava att räkna med fondräntor

till belopp av omkring 850,000 kronor, efter 3 procent motsvarande en fond

av närmare 30,000,000 kronor. Utöver de årliga avsättningarna av 500,000

kronor skulle bolaget hava att bestrida dyrtidstillägg å pensionerna. Under

förutsättning av 15 procent dyrtidstillägg skulle härför åtgå omkring 225,000

kronor.

I betraktande av de ekonomiska konsekvenserna finner pensionsanstalten

det näppeligen rimligt alt söka bilda ett med enskild skogsindustri i räntabi­

litet jämförbart bolag för domänverkets skogsindustriella rörelse, örn de hos

bolaget anställda skola tillerkännas de i utredningen förutsatta pensionsför­

månerna.

Riksräkenskapsverket

har rörande bolagets administration an­

fört:

Riksräkenskapsverket har funnit sig böra tillstyrka, att bolaget i enlig­

het med vad utredningsmannen förordat erhåller egen centralförvaltning.

36

Kunell. Dlaj:ts proposition nr 68.

Denna organisationsform bör enligt riksräkenskapsverkets mening såsom va­

rande den mest rationella godtagas även örn den icke i och för sig skulle vi­

sa sig innefatta den billigaste lösningen.

Vad särskilt angår de av utredningsmannen i förevarande avseende fram­

lagda kostnadsberäkningarna må framhållas, att det belopp å i runt tal

230,000 kronor, som, på sätt framgår av utredningen, vid verkställd fördel­

ning av domänstyrelsens egna kostnader för avlöningar och omkostnader un­

der år 1938 beräknats belöpa å den industriella verksamheten, enligt vad

riksräkenskapsverket inhämtat fördelar sig med 110,700 kronor på försälj­

nings- och industribyrån och med 119,300 kronor på styrelsen i övrigt. Av

dessa belopp avse 72,200 kronor respektive 77,800 kronor avlöningar och

38,500 kronor respektive 41,500 kronor omkostnader. Beräkningen har

verkställts så, att styrelsens avlöningskostnader först fördelats på de olika

verksamhetsgrenarna, varefter på varje verksamhetsgren lagts så stor del av

styrelsens totala omkostnader som svarar mot verksamhetsgrenens beräkna­

de andel i styrelsens kostnader för avlöningar. Härvid hava avlöningskosI-

naderna för försäljnings- och industribyrån beräknats till 70 procent hänfö­

ra sig till den industriella verksamheten.

Riksräkenskapsverket vill beträffande de av utredningsmannen verkställ­

da kostnadsberäkningarna vidare erinra örn att en överflyttning av central­

förvaltningen för den industriella verksamheten från domänstyrelsen till bo­

laget av utredningsmannen förklarats komma att medföra personalminskning

endast i fråga om försäljnings- och industribyrån. Under denna förutsätt­

ning — samt vid tillämpning av de vid fördelningen av styrelsens totala kost­

nader för avlöningar och omkostnader under år 1938 använda beräknings­

grunderna jämväl i avseende å fördelningen mellan den skogsindustriella rö­

relsen och domänverkets verksamhet i övrigt av den beräknade kostnaden

för den förstärkning av försäljnings- och industribyrån, som anses erforder­

lig, för den händelse bolaget icke erhåller egen centralförvaltning — torde,

därest 1938 års kostnader tagas till utgångspunkt, den kostnadssumma. som

skall jämföras med den av utredningsmannen till 198,000 kronor uppskattade

kostnaden för egen centralförvaltning för bolaget, böra beräknas sålunda:

Den industriella verksamhetens andel i kostnaderna för den

nuvarande försäljnings- och industribyrån ......................... kronor 110,700

På den industriella verksamheten fallande del av den beräk­

nade kostnaden för förstärkning av samma byrå

I fråga om bolagets kapitalbehov har riksräkenskapsverket ut­

talat:

Bildandet av det tillämnade bolaget, med vilken åtgärd närmast avses att

åvägabringa en för domänverkets skogsindustriella rörelse speciellt lämpad

organisationsform, bör enligt riksräkenskapsverkets mening icke föranleda

någon ändring i storleken av det å domänverkets fond nu redovisade stats­

kapitalet. De industrianläggningar, som överlåtas till bolaget, böra därför

jämte tillhörande lager övertagas av bolaget till de värden, varmed dessa till­

gångar upptagas i domänverkets huvudbok vid tidpunkten för överlåtelsen.

Det överlåtelsevärde, som erhålles på detta sätt, kommer för övrigt att endast

70 X 90,000

63.000

Av utredningsmannen beräknat belopp för arvoden till le­

damöterna i bolagets styrelse m. m............................... ... . .

15,000

Summa kronor 188,700.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

37

obetydligt avvika från ett på grundval av domänverkets indnstribokföring

fastställt inlösningspris, därest i det senare fallet icke, såsom skett i utred­

ningen, avdrag göres för de tillgångsvärden, som äro att återföra till å rikssta-

ten anvisade anslag eller som utan ersättning överförts till domänverket från

annan myndighets förvaltning. Några skäl för ali överlåta dessa tillgångs­

värden till bolaget ulan vederlag kunna enligt riksräkenskapsverkets mening

icke anses föreligga.

För att en riktig bild skall erhållas av den av bolaget övertagna industriella

rörelsen är det, såsom domänstyrelsen framhållit, nödvändigt, att alla till

denna rörelse hänförliga pensionskostnader bestridas av bolaget. Av samma

skäl böra även de rörelsen åvilande skatter, som avse tiden före rörelsens

övertagande, erläggas av bolaget. Bolaget bör enligt riksräkenskapsverkets

mening icke beredas någon kompensation för att det åtar sig att bestrida nu

angivna utgifter. Syftet med åtagandet skulle nämligen förfelas, därest gott-

görelse föreskreves skola utgå. Utredningsmannen har alternativt föreslagit,

att bolaget för pensionsförpliktelser, som bolaget övertar från domänverket,

skall tillerkännas viss engångsersättning i form av nedsättning av det fast­

ställda inlösningspriset för de anläggningar och lager, som bolaget skall över­

taga från domänverket, därvid det av utredningsmannen föreslagna aktieka­

pitalet förutsatts skola minskas med motsvarande belopp. Även detta för­

slag, vars genomförande endast skulle leda till en nedskrivning av domän­

verkets kapital, avstyrkes bestämt av riksräkenskapsverket. Det torde för

övrigt kunna ifrågasättas, huruvida det icke vid en dylik nedskrivning skulle

bliva erforderligt att anvisa medel å driftbudgeten för täckning av nedskriv­

ningen.

Riksräkenskapsverket tillstyrker, att aktiekapitalet i huvudsaklig anslut­

ning till vad utredningsmannen föreslagit fastställes till samma belopp som

inlösningspriset för de anläggningar och lager, som övertagas från domän­

verket. Härutöver erforderligt rörelsekapital bör — i första hand inom ra­

men av det belopp å 7.5 miljoner kronor, som av 1939 års riksdag ställts till

domänverkets förfogande för att användas såsom rörelsekapital för dess

skogsindustriella verksamhet — tillhandahållas bolaget av domänverket i

form av en rörlig förlagskredit. Å denna kredit bör bolaget hava att erlägga

ränta, vilken lämpligen bör bestämmas av Kungl. Majit. Då den av riksrä­

kenskapsverket förordade ränteskyldigheten -— utan vilken bolagets ställning

och resultatet av dess rörelse icke fullständigt skulle komma att avspeglas i

bolagets räkenskaper — till skillnad från vad sorn ifrågasatts av domänstyrel­

sen, även avser den del av förlagskrediten, som håller sig inom nyssnämnda

belopp å 7.5 miljoner kronor, har riksräkenskapsverket ansett sig icke kunna

biträda domänstyrelsens förslag örn fixering av aktiekapitalet till belopp mot­

svarande inlösningspriset för de från domänverket övertagna anläggningar­

na utan tillhörande lager. Därest bolaget i enlighet med riksräkenskapsver­

kets förslag skall erlägga ränta å all kredit, som tillhandahålles bolaget, kan

det nämligen befaras, att bolaget, om aktiekapitalet sättes så lågt som domän­

styrelsen ifrågasatt, kommer all utvisa förlust under mindre gynnsamma år,

i all synnerhet som bolaget på grund av de omfattande pensionsförpliktelser,

som avses skola åläggas detsamma, kan antagas komma att uppvisa en lägre

genomsnittlig avkastning än motsvarande privata företag.

Riksräkenskapsverket bar i likhet med domänstyrelsen funnit sig icke kun­

na tillstyrka, all i akliekapitalet inbegripes det belopp, som erfordras för

täckande av vissa engångskostnader avseende lagfartsstämpel, aktiestämpel,

kostnader för avstyckning och en del andra utgifter i samband med bildandet

av bolaget. Nu angivna utgifter böra enligt riksräkenskapsverkets mening re­

dovisas såsom driftkostnader.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

I pensionsfrågan har riksräkenskapsverket framhållit:

Riksräkenskapsverket har icke ingått på någon närmare granskning av det

vittutseende förslag, som av utredningsmannen framlagts i avseende å pensio­

neringen av personalen vid de med bolagsbildningen avsedda företagen. Riks­

räkenskapsverket har nämligen funnit det erforderligt, att detta spörsmål gö­

res till föremål för ytterligare utredning i ett större sammanhang. Detta gäl­

ler i alldeles särskild grad frågan om grunderna för arbetarnas pensionering

samt frågan örn i vilken utsträckning fondering bör äga rum för pensionsän-

damål. Det synes sålunda, vad den första frågan angår, önskvärt, att kon­

sekvenserna för andra statliga bolags vidkommande av en reglering av pen­

sioneringen för arbetarna hos det här avsedda bolaget efter samma grunder,

som gälla beträffande arbetare i statens tjänst, närmare övervägas. I avse­

ende å fonderingsfrågan åter bör bland annat närmare undersökas, huruvida

icke denna fråga, därest staten iklädde sig garanti för bolagets fullgörande

av åtagna pensionsförpliktelser, skulle kunna lösas i anslutning till de rikt­

linjer, som tillämpats vid regleringen av motsvarande spörsmål inom statens

affärsdrivande verk.

I yttrandet har slutligen framhållits att, för den händelse det tillämnade

bolaget komme till stånd, det vore angeläget att bolagets nettoavkastning icke

användes till fondbildning inom bolaget utöver vad som påbjudes i aktiebo­

lagslagen. I den mån avkastningen icke behövde tagas i anspråk för angiv­

na fonderingsändamål, borde den inbetalas till domänverket såsom aktieut­

delning för att tillföras den å riksstaten uppförda inkomsttiteln för domän­

verket.

Efter remiss har

domänstyrelsen

den 21 december 1940 avgivit förnyat

yttrande. I detta yttrande har styrelsen rörande pensionsfrågan anfört föl­

jande.

I fråga om pensionsbelastningen för arbetare är det riktigt, att densamma

för här ifrågavarande skogsindustri är väsentligt större än vid något enskilt

företag. Det torde ändock ej kunna ifrågasättas att någon sänkning skall ske

i gällande pensionsförmåner för nu anställd arbetarepersonal i samband med

den ifrågasatta aktiebolagsbildningen.

Det bör likväl ej förbises, att denna pensionsbelastning ej blir mera tyngan­

de för industrirörelsen, örn rörelsen överföres till aktiebolagsform, än örn den­

samma fortsättes i nuvarande organisationsform. Genom bolagsform be-

redes därjämte möjligheter till viss rörlighet, som kan innebära ej oväsent­

lig ekonomisk lättnad såväl för företaget som för den anställde. Sålunda

kan, efter prövning från fall till fall, pensionsåldern förskjutas efter när­

mare överenskommelse mellan bolaget och den anställde. En möjlighet för

fullt arbetsdugliga att få bibehålla sin arbetsinkomst ytterligare några år

kan vara särskilt motiverad för de årsklasser, som nu närma sig pensions­

åldern, men för vilka antalet tjänsteår endast berättigar till en i större eller

mindre grad avkortad pension.

Genom bolagsformen beredes bolaget även möjlighet att reglera pensions­

frågan för tjänstemän och förmän, för vilka icke någon som helst uppgörelse

i fråga örn vare sig egen eller familjepension förefinnes. Antingen bör denna

nu jämförelsevis stora grupp av anställda tillerkännas pensionsförmåner ef­

ter samma grunder som för statstjänstemän eller också måste pensionsfrå­

gan ordnas på annat sätt. Det möter även .svårighet att inordna denna grupp

av industritjänstemän, ingenjörer, sågverks- och cellulosainspektorer samt

39

förmän i statliga lönegrader. Även härvidlag kan bolagsformens möjlighet

till förskjutning i pensionsåldern i särskilda fall innebära fördel såväl för

företaget som för den anställde.

Vad nyss nämnts örn de lokala tjänstemännen etc. gäller även beträffande

flertalet tjänstemän inom domänstyrelsens försäljnings- oell industribyrå,

vilkas antal under tiden efter utredningens avslutande utökats i samband

med den industriella rörelsens successiva tillväxt.

Ej heller bör förbises den möjligheten, att staten framdeles kan komma att

av ekonomiska eller sociala skäl övertaga eller utbygga ytterligare skogs-

industriell rörelse, och att det i samband därmed kan ställa sig lämpligare

att ordna anställnings- och pensionsfrågor för vid sådana anläggningar an­

ställda i bolagsform än i direkt statsregi.

Då statskontoret liksom även statens pensionsanstalt i sina yttranden ifråga­

sätta ytterligare utredning för belysande av frågan, huruvida bolaget kan

tänkas bliva i stånd att ekonomiskt bära den pensionering, som bär skulle

komma i fråga, får styrelsen uttala, att denna fråga undandrager sig varje

säkert bedömande, då densamma helt sammanhänger med den allmänna

ekonomiska utvecklingen. Genom den omfattande rationalisering, som spe­

ciellt de större industrianläggningarna undergått under de senaste åren, och

de ytterligare tekniska förbättringar, som undan för undan alltjämt vid­

tagas, vill styrelsen emellertid hålla för sannolikt att förutsättningar till före­

tagets bärighet äro förhanden.

Med hänsyn till de synpunkter i fråga om pensionsbelastningen, som sty­

relsen härovan anfört, vill styrelsen likväl uttala, att det under varje för­

hållande bör ställa sig lättare för den industriella rörelsen att i bolagsform,

med dess möjligheter till smidigare anpassning, bära pensionsbelastningen

än vad fallet är i nuvarande förvaltningsform.

Det är såväl med hänsyn till den föreliggande särskilda belastningen för

arbetarepensionering i jämförelse med den privata skogsindustrien som med

hänsyn till behovet av nödigt kapital för fortgående rationalisering m. m.

givetvis önskvärt att bolagets kapitalförsörjning för rörelsen i övrigt från

början ordnas på ett betryggande sätt.

Domänstyrelsen har i övrigt i sitt nu ifrågavarande utlåtande framhållit

följande.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket anfört, synes det domänstyrelsen

skäligt att aktiekapitalet omfattar jämväl det bokförda värdet av de lager,

som övertagas från domänverket.

Då styrelsen i tidigare yttrande, i motsats till vad riksräkenskapsverket

nu anfört, uttalat sig för att det belopp av 7,500,000 kronor, som av 1939

års riksdag anvisades domänverket såsom rörelsekapital lör viss del av den

dåvarande skogsindustriella rörelsen, skulle överföras på bolaget såsom sär­

skilt tillskottskapital utan ränteskyldighet, var anledningen härtill, att sty­

relsen förutsatte att bolaget skulle övertaga nämnda förlag. Styrelsen vid­

håller sin uppfattning i detta avseende jämväl av den anledningen att bolaget

därigenom skulle beredas skälig och lämplig lättnad för den extra pensions-

belastning, som detsamma har att bära i jämförelse med de enskilda skogs-

industriella företagen. För att ersätta domänverket för nämnda, i domän­

verkets räkenskaper bokförda förlagsskuld å 7,500,000 kronor bör särskilt

häremot svarande statsanslag beviljas bolaget att överlämnas till domänsty­

relsen för att genom inbetalning avskriva skulden till statsverket. Bolaget

erhåller i sin tur gottgörelse av domänverket lill samma belopp i form av

lager.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Summa:

Summa:

Summa:

Grupp I (med

Grupp II (med

Grupp I o. II (med

saldering av förlags- saldering av förlags- saldering av förlags-

fordr. mot förlags- fordr. mot förlags- fordr. mot förlags-

skulder och vinster skulder och vinster skulder och vinster

mot förluster)

mot förluster)

mot förluster)

Tillgångar:

Fasta tillgångar.

Tomter ..............................................

136,400: —

_

136.400: —

Byggnader..........................................

7,167,953:44

593,860: 75

7,761,814:19

Maskiner och inventarier..............

7,159,734:72

408,778: 27

7,568,512:99

Summa

14,464,088:16

1,002,639:02

15,466,727:18

Avgår avskrivning från rörelsens

början å byggnader ..................

1,699,405: 97

382,413:32

2,081,819: 29

D:o å maskiner och inventarier..

2,831,600: 32

246,401:32

3,078,001:64

Summa

4,531,006:29

628,814:64

5,159,820:93

Summa netto

9,933,081: 87

373,824: 38

10,306,906: 25

Rörliga tillgångar.

Rundvirke..................................

6,322,564:43

13,578: —

6,336,142: 43

Trävaror ..............................

5,505,162: —

143,585: —

5^648,747: —

Sulfatmassa ......................................

274,076: —

_

274,076: -

Material m. m................................

1,121,762:76

292: 64

1,122,055:40

Biprodukter ......................................

7,797: 22

_

7,797: 22

Förskott å virkesleveranser..........

_

Fordringar och kassa......................

178,583:19

3,482: 24

182,065: 43

Summa

13,409,946: 60

160,937: 83

13,570,883:48

Domänstyrelsens förlag..................

—

—

—

Summa tillgångar

23,343,027:47

534,762:26

23,877,789: 73

Driftsförlust från rörelsens början

efter avskrivn. och räntebelastn.

_

Summa summarum

23,343,027: 47

534,762: 26

23,877,789: 73

Skulder:

Domänstyrelsens förlag..................

21,560,753:44

8,239: 99

21,568,993: 43

Driftsvinst från rörelsens början

efter avskrivn. och räntebelastn.

1,782,274: 03

526.522:27

2,308,796: 30

Summa summarum

23,343,027: 47

534,762:26

23,877,789: 73

I enlighet med vad jriksräkenskapsverket vidare framhållit, är det av vikt

att en riktig bild erhålles av det ekonomiska resultatet av den industriella

rörelsen. Enligt styrelsens uppfattning erhålles en sådan bild, örn inlösnings-

priset direkt anknytes till den ställning den industriella rörelsen enligt do­

mänstyrelsens särskilda industribokföring utvisar vid överlåtelsetillfället.

Såsom styrelsen här förut anfört vore det till ej oväsentlig fördel för bo­

laget, om aktiekapitalet ej sättes lika med nämnda inlösningspris utan mins­

kades med ovan särskilt nämnda 7,500,000 kronor.

Såsom riksräkenskapsverket anfört böra de med bolagsbildningen förena­

de engångskostnaderna för lagfartsstämpel etc. bestridas av bolaget såsom

driftskostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

41

Utöver i utredningen angivna företag har industriverksamheten under år

1940 utökats med legosågning vid Sandviks sågverk inom Umeå distrikt,

varjämte under år 1941 driften beräknas igångsättas vid en nu under upp­

förande varande större retortkolugnsanläggning vid Piteå. Denna utökade

rörelse binder ytterligare kapital samt ökar antalet produktionsenheter till

inalles omkring 130,000. Som en följd härav kräver rörelsen enligt de grun­

der, som i utredningen angivits, utöver aktiekapitalet en förlagskredit av

130,000 enheter gånger 75 kronor, eller 9,750,000 kronor, för vilken förlags­

kredit förutsättes att bolaget erlägger ränta efter den årliga medelräntan för

statslån. För denna förlagskredit bör särskilda statsmedel beviljas i form av

anslag.

Sålunda erfordras för bolaget anslag å

dels

7,500,000 kronor för inlösen

av domänverkets i lager bundna kapital

och dels

9,750,000 kronor som för­

lagskredit åt bolaget.

Som namn för det ifrågasatta bolaget föreslår styrelsen Aktiebolaget Sta­

tens Skogsindustri.

Vid domänstyrelsens yttrande fanns fogat balansräkning per den 31 de­

cember 1939. Denna innehåller bland annat de uppgifter rörande industrier­

nas ekonomiska ställning nämnda dag, som framgå av tabellen å vidstå-

ende sida.

Domänverkets skogsindustriella rörelse har under årens lopp högst vä-

Departements-

sentligt utvecklats. Genom ombyggnader, moderniseringar och utvidgningar cAe/en-

av skilda slag har industrirörelsen fått allt större kapacitet och omfattning.

År 1937 erhöll densamma ett betydande tillskott genom förvärvet av Karls-

borgsverken. De större mera självständigt arbetande industrierna omfatta

anläggningarna vid Karlsborg, Sandvik, Båtskärsnäs, Lövholmen, Skinn­

skatteberg, Saxviken-Vikarbyn och Horndal-Grönsinka, Valåsen och Gran-

kullaviken, vilka i utredningsmannens förslag sammanförts under beteck­

ningen grupp I, samt sågverken vid Bjurfors, Granvik, Sjöbacka, Karlsby och

Kungsskogen, vilka i utredningen betecknats såsom grupp II. Såsom framgår

av det för år 1939 upprättade bokslutet utgöra dessa anläggningar ett högst

betydande industrikomplex. Rörelsens tillgångar äro sålunda efter avskriv­

ningar å över 5,000,000 kronor bokförda med ett värde av nära 23,900,000

kronor, därav å fasta tillgångar belöpa över 10,300,000 kronor samt å rörliga

tillgångar över 13,500,000 kronor. Efter 1939 års bokslut lia tillkommit ytter­

ligare i domänstyrelsens senaste yttrande omnämnda dels rörelsen vid Sand­

viks sågverk och dels kolugnsanläggningen i Piteå, vilken har ett anlägg­

ningsvärde av 1,750,000 kronor. Vid anläggningarna äro sysselsatta omkring

1,700 arbetare.

Såsom framgår av vad inledningsvis anförts bedrives domänverkets skogs-

industriella rörelse för närvarande i domänstyrclsens egen regi med ledning­

en förlagd till domänstyrelsen, där den närmast handhas av styrelsens för­

säljnings- och industribyrå. Frågan om en förändrad organisation av rörelsen

har sedan länge stålt på dagordningen. Redan år 1936 i samband med förvärvet

av Karlsborgsanläggningarna övervägdes att i viss omfattning överföra in­

dustrirörelsen på ett bolag, vars aktier innehades av domänstyrelsen. Efter

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

ett flertal utredningar föreligger nu ett förslag i sådan riktning. Rörande

lämpligheten av att bedriva domänverkets skogsindustriella rörelse i bo­

lagsform ha i de över förslaget avgivna yttrandena delade meningar gjort sig

gällande.

Vid övervägande av den föreliggande frågan och de för och emot förslaget

anförda meningarna har jag kommit till den uppfattningen, att övervägande

skäl synas tala för att en omorganisation av domänverkets skogsindustriella

rörelse nu genomföres och att därvid bolagsformen kommer till användning.

Domänverkets skogsindustriella rörelse är till sin natur ett rent affärsföretag,

som drives i konkurrens med såväl inhemska som utländska företag inom

samma bransch. Givet är, att det måste medföra vissa icke obetydliga svå­

righeter att driva en affärsrörelse av den omfattning varom här är fråga i

rent statlig regi under de för statlig verksamhet vanliga formerna. Det kan

icke undvikas — även örn ledningen i mesta möjliga grad lämnas frihet —

att den statliga formen kommer att lägga en viss hämsko på rörelsefriheten

hos företagens ledning. Den tyngre och mera omständliga handläggning av

ärendena, som i viss grad kännetecknar den statliga förvaltningen och som

inom dennas vanliga verksamhetsområde är till gagn för grundligheten och

säkerheten i arbetet, lämpar sig merendels icke i affärsföretag som i stor ut­

sträckning är beroende av förhållandena på världsmarknaden och som stän­

digt smidigt måste följa det rådande konjunkturläget. Icke heller äro i detta

fall de statliga anställningsnormerna ägnade att komma till användning. Ett

företag av den art, som det här gäller, måste äga frihet att anställa sina be­

fattningshavare, i varje fall de som äro i mera ledande ställning, under samma

förhållanden som konkurrerande företag med rätt att bestämma anställning­

ens form, längd och löneförmåner under hänsynstagande i huvudsak till vad

som är för rörelsen bäst och tjänligast. Uppenbart är även att rationalise­

ringar och omläggningar i rörelsens drift och organisation lättare och enk­

lare kunna ske, därest densamma drives i bolagsform.

Ett annat förhållande som bär också måste tagas i betraktande är det,

att omfattningen av domänverkets industriella rörelse under årens lopp i

hög grad vuxit. Denna rörelsens utveckling har medfört, att ledningen av

densamma och domänstyrelsens övriga verksamhetsgrenar icke i längden

torde kunna hållas samlade i en hand. Med den utveckling som skogsbruket

på olika sätt under de senaste årtiondena fått i vårt land torde det förr eller

senare bli nödvändigt att minska den arbetsbörda som kommit att påvila do­

mänstyrelsens ledning. Den begränsning i styrelsens verksamhetsområde,

som eftersträvats genom den under senaste åren konsekvent följda principen

att befria styrelsen från befattningen med andra skogar än de rent statliga,

har icke i någon nämnvärd grad kunnat hindra berörda överbelastning. Nu

anförda förhållanden synas nödvändiggöra en snar lösning av framförallt

frågan om organisationen av domänverkets skogsindustriella rörelse. Att vid

en dylik nyorganisation bibehålla rörelsen i nuvarande former lärer icke

böra ifrågakomma med hänsyn till vad jag förut anfört. Örn jag sålunda i

princip ansluter mig till utredningsmannens av domänstyrelsen och riksrä-

43

kenskapsverket tillstyrkta förslag om omläggning av domänverkets industri­

ella rörelse till bolagsform, finner jag mig å andra sidan icke till alla delar

kunna biträda utredningsmannens förslag i fråga om sättet för och detalj­

utformningen av denna bolagsbildning.

Över ledningen av det bolag, som enligt vad jag sålunda förordat bör bil­

das för att övertaga domänverkets industriella verksamhet, bör såsom i ut­

redningen förutsatts domänstyrelsen lia det avgörande inflytandet. Bolagets

aktier böra sålunda i den utsträckning så lagligen kan ske ägas av domän­

verket. Emellertid måste, därest icke en av fördelarna med bolagsbildningen

skall gå förlorad, bolaget erhålla sådana ekonomiska resurser samt en sådan

organisation, att det kan ha förutsättningar att utan vidare stöd från stats­

makternas sida bedriva ifrågavarande verksamhet under affärsmässiga for­

mer. Det blivande bolaget bör alltså lia en sådan konstruktion att detsam­

ma kan under domänstyrelsens överinseende drivas såsom ett självständigt

företag.

Beträffande bolagets omfattning har utredningsmannen framlagt två al­

ternativa förslag. Enligt det ena skulle bolaget endast omfatta de under

grupp 1 förut omförmälda anläggningarna under det att enligt det andra

skulle i bolaget ingå samtliga under grupp I och II upptagna anläggningar.

Såväl utredningsmannen själv som domänstyrelsen ha anslutit sig till det

senare alternativet. Av utredningen framgår att de anläggningar, som avses

skola ingå i bolaget enligt det sålunda tillstyrkta alternativet, äro av den

storleksordning att de lämpligen kunna drivas såsom mera självständiga fö­

retag. De i grupp II upptagna sågverken stå visserligen för närvarande un­

der revirförvaltningens ledning, men synes det önskvärt att de få en helt affärs­

mässig organisation. Såsom i utredningen påpekats vållar den nu tillämpade

organisationsformen även olägenheter så till vida att det kan uppstå svårig­

heter att finna lämpliga personer inom revirförvaltarkåren som kunna leda

såväl den skogliga skötseln av reviren som de industriella anläggningarna.

Med hänsyn till det anförda och i betraktande av vad jag förut anfört rörande

lämpligheten av att en affärsmässig anställningsform användes vid industri­

företagen synes mest ändamålsenligt att samtliga de nu ilragavarande under

grupp I och II upptagna industrianläggningarna ävensom de efter 1939 års

bokslut tillkomna företagen överföras till det nya bolaget. Härigenom synes

den mest rationella klyvningen ske mellan å ena sidan domänverkets skogs-

förvaltande verksamhet och å andra sidan dess industriverksamhet. Såsom i

det nu föreliggande förslaget förutsatts bör bolaget övertaga anläggningarna

med äganderätt.

I fråga om det pris, som bör beräknas vid inlösen från bolagets sida av

anläggningarna, lia delade meningar kommit till uttryck. Att såsom utred­

ningsmannen ifrågasatt bestämma inlösningspriset till det belopp, som kunde

erhållas för desamma i den öppna marknaden, kunde måhända principiellt

anses riktigt, men såsom i utredningen jämväl påpekats torde det möta oöver­

stigliga svårigheter att med någon säkerhet gilia en beräkning rörande pri­

set efter denna grund. Inför dessa svårigheter har utredningsmannen stan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

44

Kungl. Majlis proposition nr 68.

nät för att föreslå att överlåtelsevärdet för anläggningarna bestämmes till det

belopp desamma kostat domänverket. Såsom utredningsmannen framhållit

har för vissa av anläggningarna domänverket icke erlagt någon ersättning

av under dess förvaltning stående medel. Värdet av dessa anläggningar har

av utredningsmannen angivits till 927,500 kronor. Enligt min mening böra

de industrianläggningar som överlåtas till bolaget övertagas till de värden,

varmed dessa tillgångar upptagits i domänverkets industribokföring vid den

tidpunkt då överlåtelsen sker. Detta belopp torde närmast motsvara anlägg­

ningarnas verkliga värde. Någon anledning varför vissa tillgångar skulle

överlåtas på bolaget utan vederlag torde icke föreligga. Ett dylikt förfarings­

sätt skulle innebära att bolaget tillfördes vissa tillgångar utan vederlag och

att detta icke komme till klart uttryck i bolagets bokföring. Härigenom skulle

den rent affärsmässiga uppgörelsen mellan domänstyrelsen och bolaget för­

ryckas. De hos de överlåtna industrierna inneliggande lagren torde böra

övertagas efter enahanda grunder som själva anläggningarna.

I huvudsaklig anslutning till vad utredningsmannen och riksräkenskaps-

verket förordat synes aktiekapitalet böra fastställas till samma belopp som

inlösningspriset för de anläggningar och lager, som bolaget övertager av do­

mänverket. Det bör alltså överensstämma med domänstyrelsens utestående

förlag enligt industribokföringen. För aktiekapitalets täckande torde domän­

styrelsen böra äga att i likvid för det antal aktier, som motsvarar värdet av

anläggningarna och lagren, tillskjuta berörda anläggningar och lager. Till

1 rågan om viss nedsättning i överlåtelsevärdet å anläggningarna och lagren i

sammanhang nied ordnandet av arbetarnas pensionsförhållanden återkom­

mer jag i det följande. För bolaget fordras härutöver givetvis även visst rö­

relsekapital. Detta har i utredningen beräknats till 75 kronor per enhet, där­

vid varje enhet avsetts motsvara en standard trävaror eller ett ton cellulosa.

Enligt domänstyrelsens senaste yttrande skulle behovet av rörelsekapital upp­

gå till (130,000 X 75=) 9,750,000 kronor. Såsom riksräkenskapsverket för­

ordat synes lämpligast att rörelsekapitalet -— i första hand inom ramen av

det belopp av 7,500,000 kronor, som av 1939 års lagtima riksdag ställts till

domänverkets förfogande för att användas såsom rörelsekapital för dess

skogsindustriella rörelse — tillhandahålles bolaget av domänverket i form av

en rörlig förlagskredit. Såsom utredningsmannen ifrågasatt lärer möjlighet

böra stå öppen för domänstyrelsen att vid behov utöver nyssnämnda belopp

lämna bolaget ytterligare behövligt rörelsekapital av de medel, som stå till

domänstyrelsens förfogande. Ränta å förlagskredit, som icke, på sätt av det

följande framgår, motsvarar ersättning för åtagna förpliktelser, skall utgå

enligt av Kungl. Majit fastställda grunder. Det av mig nu förordade förfa­

randet för anskaffande av kapital till rörelsen ansluter sig i huvudsak till det

sätt, varpå den industriella rörelsen för närvarande finansieras. Samtidigt

medger förfarandet, att bolaget får en ställning som så långt sig göra låter är

jämställd med andra jämförliga bolag.

I fråga om vissa engångskostnader såsom aktie- och lagfartsstämplar m. m.

torde aktiekapitalet icke böra höjas med motsvarande belopp. Såsom riks-

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

45

räkenskapsverket och domänstyrelsen anfört böra dessa kostnader gäldas av

bolaget såsom driftskostnader. Däremot synas mig å tiden före övertagandet

belöpande skatter å rörelsen böra gäldas av domänverket.

Själva bolagsbildandet bör ske i huvudsaklig anslutning till vad utred­

ningsmannen föreslagit. Domänstyrelsen jämte fyra av denna utsedda per­

soner böra utfärda stiftelseurkunden för bolaget. I denna bör såsom tidigare

antytts göras förbehåll för domänstyrelsen att såsom likvid för de av do­

mänstyrelsen tecknade aktierna få tillskjuta förut omförmälda anläggningar

och lager. Å den därefter utfärdade teckningslistan skall domänstyrelsen

teckna alla aktier utom fyra som till ett antal av en vardera tecknas av de

övriga stiftarna. På ett betryggande sätt torde böra tillses att aktierna icke

kunna komma i obehörig hand. Mot det av domänstyrelsen föreslagna namnet

för bolaget, Aktiebolaget Statens Skogsindustri, torde intet vara att erinra.

Aven i fråga om anordnandet av bolagets administration har utrednings­

mannen framlagt olika alternativa möjligheter för frågans lösning. I likhet

med utredningsmannen samt domänstyrelsen och riksräkenskapsverket an­

ser jag, att bolaget bör erhålla en självständig organisation, även om denna

organisationsform icke skulle visa sig draga så låga kostnader som utred­

ningsmannens förslag giver vid handen. Det är utan tvivel den mest ratio­

nella anordningen, att bolagets ekonomiskt-tekniska administration, försälj­

ningar och befraktningar samt inköp m. m. handhas av bolagets egen perso­

nal. Såsom utredningsmannen framhållit skulle den nu förordade anordning­

en medföra inskränkningar i domänstyrelsens nuvarande försäljnings- och

industribyrås organisation. Dennas verksamhet skulle därefter begränsas

till de försäljningar, som avse det egentliga skogsbruket. Även inom revirför­

valtningen skulle den ifrågasatta omorganisationen medföra förenklingar.

Jag vill här i anslutning till vad utredningsmannen uttalat understryka, att

till det nya bolagets förvaltningsorganisation torde i den mån så lämpligen

kan ske böra överföras den personal, som för närvarande är sysselsatt på

domänverkets försäljnings- och industribyrå. Likaså bör där så med för­

del kan ske personal kunna utnyttjas i såväl bolagets som domänverkets

tjänst under förutsättning att avtal rörande avlöningskostnadema m. m. träf­

fas mellan parterna.

Överföringen av domänverkets skogsindustriella rörelse till ett bolag kom­

mer att påkalla en omläggning av personalens pensioneringsförbållanden.

I fråga om pensioneringen av rörelsens arbetare gälla för närvarande tjänste-

pensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), kungörelsen den

7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst och familjepensionsreglementet för arbetare

den 16 oktober 1936 (nr 543). För vissa befattningshavare inom domänsty­

relsens försäljningsbyrå gälla civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni

1934 (nr 442) samt allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936

(nr 542). övriga anställda torde för närvarande icke lia erhållit sina pensions-

förhållanden ordnade.

En viktig fråga som kommer alt kräva avgörande i samband med den

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

industriella rörelsens överflyttande till bolag är spörsmålet rörande arbetar­

nas ställning i pensionshänseende efter omorganisationen. Att för de vid

omorganisationen anställda begränsa pensionerna sedan rörelsen övertagits

av ett bolag synes skäligen icke kunna ske. Staten lärer näppeligen böra ge­

nom en organisatorisk förändring i rörelsens struktur försämra de nu an­

ställdas pensionsvillkor. Med hänsyn härtill torde man böra räkna med att

bolaget får ordna pensioneringen för de vid överlåtelsen anställda arbetarna

efter samma grunder som enligt gällande författningar äro fastställda för

arbetare i statens tjänst.

Vad angår de befattningshavare, som ha sina pensionsförhållanden ordnade

enligt civila tjänstepensionsreglementet och som kunna komma i fråga för

överflyttning till bolaget, torde frågan få ordnas från fall till fall.

Vad nu anförts gäller den personal som övertages av bolaget vid dess bil­

dande och som vid inträde i bolagets tjänst innehar statlig anställning. Frå­

gan, huru pensionsvillkoren böra utformas för den personal i tjänstemanna-

eller arbetarställning som framdeles anställes av bolaget, bör enligt min me­

ning nu lämnas öppen. I överensstämmelse med vad som i allmänhet är

brukligt beträffande statlig verksamhet som bedrives i det privata företagets

form bör lösningen av pensioneringsfrågan för sådan personal som senast

nämnts i första hand ankomma på bolagets ledning.

I anslutning till vad utredningsmannen framhållit lärer anledning icke hel­

ler föreligga att beträffande de tjänstemän, vilkas pensionsförhållanden för

närvarande äro oreglerade, binda bolaget med avseende å pensioneringens ord­

nande.

Vad angår den omfattning, vari bolaget skall övertaga pensionsförpliktel-

serna gentemot de vid övertagandet anställda arbetarna, torde denna fråga

icke nu kunna i detalj lösas utan torde densamma lämpligen kunna avgöras

av Kungl. Majit i sammanhang med bolagsbildningen och uppgörelsen mel­

lan bolaget och domänstyrelsen. Vid regleringen av denna fråga synes huvud­

sakligen det av utredningsmannen såsom en variant av alternativ A beteck­

nade förslaget böra ifrågakomma för genomförande. Vad pensionsanstalten

i anslutning därtill anfört torde böra beaktas. Givet är att försämring av ar­

betarnas och befattningshavarnas författningsenliga rätt härvid icke må

ifrågakomma.

För de förpliktelser, som bolaget övertager i pensionshänseende i fråga

om tid som belöper före bolagets övertagande av rörelsen, synes bolaget i

anslutning till vad utredningsmannen och domänstyrelsen anfört böra er­

hålla gottgörelse av domänverket. Detta kan, såsom utredningen visar, ske i

olika former. Antingen kan bolaget av staten erhålla löpande tillskott till

pensionsutbetalningarna (utredningsmannens alternativ B) eller också kan

viss nedsättning ske i överlåtelsevärdena på anläggningar och lager (utred­

ningsmannens alternativ A). Ett alternativ till nedsättningen av överlåtelsevär­

dena och därmed av aktiekapitalet är att lagret till en del motsvarande den

ifrågasatta värdesänkningen ställes till bolagets förfogande icke såsom likvid

för aktier utan såsom räntefri rörelsekredit. Sistnämnda lösning, av vilken en

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

47

viss variant förordats av domänstyrelsen, synes vara att föredraga ur de syn­

punkter som hävdats av riksräkenskapsverket.

För att möta utgifterna i anledning av de bolaget åvilande pensionsförplik-

telserna torde närmast två vägar stå öppna, nämligen att antingen verkställa

erforderlig fondering eller ock täcka pensionsutgifterna med andra för bolaget

tillgängliga tillgångar. För den händelse sistnämnda utväg anlitades synes

statlig garanti för pensionsförpliktelserna böra lämnas. En kombination av

båda dessa lösningar av pensionsproblemet är även tänkbar. Det torde böra få

ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma vilken av nu nämnda utvägar, som

bör väljas. Därest den nu ifrågasatta bolagsbildningen skulle komma till

stånd, synes ändamålsenligast att uppdrag lämnas domänstyrelsen att ge­

mensamt med pensionsstyrelsen och bolagets ledning framlägga i anslutning

till de av mig nu uppdragna riktlinjerna ett mera detaljerat förslag rörande

pensionsförhållandenas ordnande i samband med överlåtelsen, varefter Kungl.

Maj :t bör äga meddela beslut i frågan.

Råvaruförsörjningen för de industriella anläggningarna, som avses skola

övertagas av det nya bolaget, bör liksom hittills i den mån så är möjligt

och lämpligt ske från statens skogar. Såsom utredningsmannen framhållit

är en dylik försörjning i vissa trakter inom Bergslagen och Norrland icke

i full utsträckning möjlig. Inköp av erforderliga råvaror får då ske från en­

skilda skogsägare eller sågverk till den öppna marknadens priser. I fråga

örn prissättningen för råvaror, som inköpas från statens skogar, har utred­

ningsmannen framfört två olika förslag till övervägande. Enligt det ena av

dessa alternativ, vilket utredningsmannen själv förordat och som ansluter sig

till redan nu av domänstyrelsen tillämpat förfaringssätt, avses priserna sko­

la motsvara den öppna marknadens priser. Det andra alternativet innebär

såsom förut anförts att priserna skola bestämmas vid slutet av leveransåret

och sättas i viss relation till industriens för samma års utlastning i verk­

ligheten uppnådda medelpris vid försäljning av den färdiga varan. Ehuru

vissa skäl kunna tala för att sistberörda förfaringssätt bomme till använd­

ning, anser jag mig dock — med hänsyn till att bolaget bör jämställas med

andra liknande företag och att bolagets ekonomiska ställning eljest icke helt

blir klarlagd — böra förorda att förstberörda förfaringssätt tillämpas.

Den nu av mig förordade överföringen av domänverkets skogsindustriella

rörelse torde böra äga rum vid årsskiftet 1941/42. Med hänsyn till de skift­

ningar som kunna äga ruin i anläggningarnas och lagrens värde kan nu icke

lämnas några sifferuppgifter angående överlåtelsevärdena. Av liknande skäl

lärer icke heller i detta sammanhang kunna lämnas några exakta uppgifter

rörande de belopp som skola avräknas i samband med överlåtelsen i anled­

ning av bolagets övertagande av domänverkets pensionsförpliktelser. I sam­

band med bolagsbildningen torde viss omorganisation av domänstyrelsens

försäljnings- oell industribyrå bliva nödvändig. De härav föranledda änd­

ringarna i domänverkets personalförteckning torde få underställas nästa

års riksdag. Kungl. Maj:t torde nu böra inhämta riksdagens medgivande att

i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig uppdragna riktlinjerna verk­

ställa det ifrågasatta överförandet av domänverkets skogsindustriella rörelse

till ett för ändamålet bildat bolag, vars aktier i den utsträckning så lagligen

kan ske ägas av staten, samt vidtaga i anledning därav erforderliga åtgärder.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att domänverkets skogsindustriella rörelse må

i den utsträckning jag förut angivit och i huvudsaklig över­

ensstämmelse med de av mig uppdragna riktlinjerna över­

föras till ett för ändamålet bildat aktiebolag samt att Kungl.

Majit må vidtaga i samband härmed erforderliga åtgärder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

4

°

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

407477. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.