Prop. 1942:113

('angående indragning av ersättningarna åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet',)

Kungl. Majlis proposition Nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående indragning av

ersättningarna åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet; given Stock­ holms slott den 27 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern

H ansson ,

ministern för utrikes ärendena

G unther ,

stats­

råden

P

ehrsson

-B

ramstorp

, W

estman

, W

igforss

, M

öller

, S

köld

,

E

riksson

, B

ergquist

, B

agge

, A

ndersson

, D

omö

, R

osander

, G

jöres

,

E

werlöf

.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande:

I 1942 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl. Majit under punkten 38 föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposi­ tion i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1942/43 till ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet ett förslagsanslag av 80,000 kronor. Sedan ärendet numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 19i%. 1 sami. Nr lill.

1

2

Kungl. May.ts 'proposition Nr 113.

Gällande bestämmelser m. lii.

Enligt lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 1) angående lindring i främ­

mande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes präs­

terskap och betjäning gäller, att avgifter till svenska kyrkan eller hennes

prästerskap eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest

uttaxeras, skola för till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst

endast med hälften av det belopp, som eljest bort utgå, påföras med­

lemmar av sådan i riket befintlig församling av främmande kristna eller

mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till offentlig religionsövning.

Såsom villkor härför gäller, att de främmande trosbekännarna före den 1

januari det år, då debitering av avgifterna verkställes, i laga ordning över­

gått till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande tillhöra den främman­

de församlingen.

Jämlikt kungörelsen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 7) angående ersätt­

ning av allmänna medel åt svenska kyrkan tillhörande församling nied an­

ledning av främmande trosbekännare tillkommande lindring i skattskyldig­

heten till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning äger till

svenska kyrkan hörande församling, örn det avgiftsbelopp, från vilket be­

frielse enligt nämnda lag åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst 50

kronor, av allmänna medel undfå ersättning med motsvarande belopp. För

utbekommande av sådan ersättning skall vederbörande kyrkoråd före ut­

gången av april månad året efter det, då debitering av ifrågavarande avgifter

verkställts, å beloppet ingiva rekvisition till statskontoret eller vederbörande

länsstyrelse, som utbetalar ersättningsbeloppet.

Den nuvarande lagstiftningen om skattelindring för främmande trosbekän­

nare grundar sig på ett av 1906 års dissenterskattekommitté avgivet betän­

kande, i vilket som motivering för skattelindring anfördes bland annat:

Redan i 1860 års religionsfrihetslagstiftning hade erkänts, att tillämp­

ningen av religionsfrihetens grundsats måste med konsekvensens makt med­

föra lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till statskyrkliga

ändamål. I samvetsfrihetens namn hade sedermera krav på mera vittgående

befrielse tid efter annan framställts. Man finge dock icke bortse från att

grundlagarna såsom en statsangelägenhet hävdade den lutherska kyrkans

upprätthållande samt att staten ålagt det svenska prästerskapet mångfaldiga

rent borgerliga bestyr, vilka avsåge alla medborgare utan hänsyn till deras

trosbekännelse.

För en skattelindring talade emellertid, att främmande trosbekännare hade

dubbel skattskyldighet, nämligen förutom till svenska kyrkan även till den

egna församlingen. De vore med visst undantag skattskyldiga till svenska

kyrkan men samtidigt uteslutna från rättigheten att deltaga i överläggningar

och beslut angående beviljandet av medel till kyrkliga behov och i kontrol­

len över dessa medels användande. Motsvarighet mellan skatteplikt och röst­

rätt förelåge således icke. Så länge skattskyldigheten oförminskad kvarstode,

skulle personer, som hyllade främmande lära, kvarstå inom svenska kyrkan

och deltaga i behandlingen av dennas angelägenheter. Den svenska kyrkan

kunde därför icke med tillbörlig auktoritet hävda sin ställning gentemot av-

8

vikande meningar inom kyrkan. I våra lutherska grannländer vore dissenters i regel befriade från personella kyrkoskatter till nationalkyrkan.

Skattelindringen borde icke avse avgifter för fast egendom, då dessa finge betraktas som ett fastigheten åvilande onus. Däremot borde befrielse delvis ske från skatter för inkomst av kapital och arbete. I sistnämnda avseende borde beaktas, att prästerskapet och kyrkobot jäningen dock utförde vissa kyrkliga ämbetsgöromål för dissenters (vigsel, jordfästning m. m.) samt hand­ hade diverse borgerliga bestyr, särskilt kyrkobokföringen, varav även dissen­ ters hade gagn. En betydande lindring borde däremot tillerkännas de främ­ mande trosbekännarna i fråga örn skattebidrag för övriga kyrkliga ändamål, såsom kyrkobyggnad, underhåll av begravningsplatser m. m. Skattelind­ ringen i fråga örn inkomst av kapital och arbete kunde skäligen bestämmas till hälften av eljest utgående skattebelopp.

Beträffande fyllandet av den brist, som skulle för vederbörande kyrkliga kommun uppkomma genom skattelindringen, anförde kommittén bland annat:

Den genom lindringen åt dissenters uppkommande bristen i den kyrkliga kommunens inkomster borde — med hänsyn därtill, att utgifter för kyrkliga ändamål till ojämförligt största delen bestredes av kommunerna själva — åtminstone i första hand och örn bristen vore ringa fyllas genom ökade bidrag av inom kyrkan kvarstående församlingsmedlemmar. Vid större brist borde statsanslag utgå. Genom skattelindringen främjades nämligen ett intresse, vilket kunde sägas beröra ej ensamt de inom församlingen boende dissen­ ters utan jämväl samhället i dess helhet. Sedan gammalt hade väl i vårt land prästerskapet avlönats och kyrkliga utgifter bestritts av församling­ arna själva. Då statsanslag lämnats, hade dessa huvudsakligen varit av sub- sidiär art. Men just av sådan karaktär skulle det anslag bli, som komme att utgå till täckande av den uppkomna bristen i församlingarnas budget. För övrigt hade den tanken alltmer börjat tränga sig fram, att i fall så­ dana som detta staten borde träda emellan till lättande och utjämnande av de kommunala skattebördorna.

I propositionen 190S: 85, däri de av kommittén angivna huvudgrunderna för en lagstiftning förklarades kunna i allt väsentligt godkännas, anfördes beträffande ersättningen av statsmedel, att denna borde utgå med belopp, som fullt motsvarade vad församlingarna miste, så snart beloppet för år och församling räknat uppginge till minst 50 kronor, emedan eljest en eller annan till svenska kyrkan hörande mindre församling möjligen kunde få vidkännas en väl betungande ökning i skattebördan och då statsverkets kostnad för utbetalande av ersättning åt församlingarna icke skulle bli syn­ nerligen betungande, icke ens örn dissenters skulle i ökad utsträckning ut­ träda ur statskyrkan.

Beträffande skattelindring för främmande trosbekännare torde i övrigt få hänvisas till en utförlig redogörelse i ett av 1925 års religionsfrihetssak- kunniga år 1927 avgivet betänkande, statens offentliga utredningar 1927: 13, sid. 202 ff.

De ersättningar, som avses i ovannämnda kungörelse, utgå ur ett under åttonde huvudtiteln uppfört förslagsanslag, vilket för budgetåret 1941/42 är uppfört med 80,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

Besparingsberedningens förslag.

Besparingsberedningen har föreslagit, att ersättningarna till de statskyrk- liga församlingarna till följd av skattelindringen för främmande trosbekän­ nare skulle upphöra att utgå. Det nuvarande förslagsanslaget skulle då kunna indragas. Efter en redogörelse för motiven till 1908 års lagstiftning har beredningen anfört:

Statens utgifter för ifrågavarande ersättningar hade — enligt en av 1925 års religionsfrihetssakkunniga gjord sammanställning (statens offentliga utred­ ningar 1927:13, sid. 252) — under det första tillämpningsåret (1911) utgjort omkring 6,000 kronor, därefter i stort sett årligen stigit t. o. m. år 1921, clå de uppgått till omkring 72,000 kronor, och därefter företett en tids nedgång. En undersökning av de senaste årens anslagsbelastning utvisade en fortgående utgiftsökning. Under budgetåret 1940/41 hade enligt från statskontoret och länsstyrelserna erhållna uppgifter från det i riksstaten för ändamålet upp­ förda förslagsanslaget utbetalats följande ersättningsbelopp:

Län

Ersättnings­

belopp kr. 50—99

Ersättnings­

belopp kr. 100—499

Ersättnings­

belopp kr. 500—999

Ersättnings­ belopp kr. 1,000

och däröver

Summa

summa kronor

antal

för­

sam­

lingar

summa kronor

antal

för­

sam­

lingar

summa kronor

antal

för­

sam­

lingar

summa kronor

antal

för­

sam­

lingar

ersätt­ nings­ belopp kronor

för­

sam­

lingar

Stockholm ....

_ __

601: 06

2 3,692: 90 5

39,170: 33 12

43,464: 29 19

Stockholms län . .

—

—

944:12 4

1,317: 54 2 1,150: 42

1

3,412:08 7

Uppsala................ 59: 94 i 294: 70 1

790: 01 1

—

—

1,144: 65 3

Södermanlands . . 136: 30 2 861: 77 4

—

—

—

998: 07

Östergötlands . . .

80: 94 1 403: 57 2

— —

3,192: —

1 3,676: 51 4

Jönköpings .... 76: 65 1

— — —

—

— —

76: 65 1

Växjö.................... — — — —

—

— —

—

Kalmar................ 57:59 1

346: 85 1

—

—

— —

404: 44 2

Visby................... — — 107:16

1

—

—

—

—

107:16 1

Blekinge............. — — 219:16

1

— —

— —

219:16 1

Kristianstads . . .

— —

406: 64

1

— —

— —

406: 64 1

Malmöhus ....

— —

475: 48

3 783: 62 1 6,330: 55

2 7,589: 65

Hallands............. 68:81 1 986: 46

3

— —

—

—

1,055: 27

Göteborgs o. Bohus — —

1,458: 94

7 2,195: 94 3 12,722: —

4 16,376: 88 14

Älvsborgs ............. — —

527: 72

3

633: 60

1

—

—

1,161: 32 4

Skaraborgs .... 66: 55

1

— — — — —

—

66: 55 1

Värmlands .... 174: 93

2 187:25 1 901:87 1

—

—

1,264: 05 4

Örebro................ 81:42

1

622: 69

3

— —

— —

704:11

Västmanlands . . 94: 25 1

339: 46 1

— — — —

433: 71

Kopparbergs . . . — — 575: 24

2

—

—

— —

575: 24

Gävleborgs ....

— —

544:13

2 838: 55 1

— —

1,382: 68

Västernorrlands .

— —

128: 55

1 836: 47 1

—

—

965: 02 2

Jämtlands.............

-- . —

—

—

t

—

—

— . ._

Västerbottens . . .

— —

226: 93 2

— — — _ •

226: 93 2

Norrbottens . . . — —

—

— — — —

Summa 897: 38 12 10,257: 88 45

11,990: 50 16 62,565: 30

20 85,711: 06 93

Härtill komma vissa utgifter, avseende år 1939

589:19

Summa utgifter under budgetåret 1940/41

86,300: 25

Kungl. Maj:ts proposition Nr lis.

5

För de tre största städerna hade ersättningsbeloppen enligt nämnda uppgifter utgjort:

Stad Ersättningsbelopp kronor Antal församlingar

Stockholm............................ 43,464: 29 19 Göteborg.............................. 14,707:65 12 Malmö................................... 5,174:10____________ 1 (8)1

Summa 63,346: 04 32 (38)

Det till församlingarna i Stockholm utbetalade beloppet fördelade sig på följande sätt:

Församling

Maria Magdalena

Katarina............. Högalids............. S:t Görans ....

Sofia................... Engelbrekts . . . Oscars................

Bromma............. Matteus............. Hedvig Eleonora

Ersättnings­ belopp kronor

Församling

Ersättnings­ belopp kronor

988: 25

Kungsholms................... ....

2,927:82

. 1,690:92

Brännkyrka................... . . . .

249:77

814:17

Gustaf Vasa................... . . . .

1,761:21

. 1,520:03

Jakobs ............................. ....

1,465:78

776: 87

. 6,527:92

. 7,897:31 . 1,803:56 . 1,415:63

.... 6,167:83

.... 2,012:72 .... 570:90

.... 542:71

Enskede.......................... ....

351:29

. 3,979:60

Summa kronor 43,464: 29

Ersättningarna hade i allmänhet utgått till stadsförsamlingar och till övervägande del belöpt på de största städernas församlingar.

Övervägande skäl syntes tala för att ifrågavarande ersättningar till vissa församlingar upphörde att utgå. Det för ändamålet nu under åttonde huvud­ titeln uppförda förslagsanslaget å 80,000 kronor skulle då kunna indragas.

Över besparingsberedningens promemoria ha, efter remiss, yttranden av­ givits av kammarkollegiet, statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrel­ serna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.

Av de hörda myndigheterna lia kammarkollegiet, statskontoret, Överståt­ hållarämbetet samt länsstyrelserna i Krstianstads och Västernorrlands län utan närmare motivering förklarat sig icke ha något att erinra mot förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län har inhämtat yttrande av de berörda för­ samlingarna inom länet. Dessa avstyrka förslagets genomförande under åbe­ ropande av att församlingarna skulle tillfogas en åtminstone procentuellt sett icke obetydlig inkomstminskning. Ett par församlingar ifrågasätta i stället indragning av de främmande trosbekännarnas rätt till skattelindring. För egen del har länsstyrelsen förklarat sig icke vara böjd att överskatta den eko­ nomiska betydelsen för församlingarna av ersättningens borttagande. Därest en sådan åtgärd ansåges förenlig med rättvisans krav, ville länsstyrelsen så­ lunda icke motsätta sig densamma.

Samfällighet, bestående av åtta församlingar.

6

Departe­

mentschefen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att ersättningarna inom länet till

övervägande del belöpt på de största städernas församlingar. För skattetrycket

i dessa syntes ersättningarnas borttagande vara utan större betydelse med

hänsyn till de höga skatteunderlagen. Ej heller i andra städer eller å lands­

bygden, där ersättningarna utginge med obetydliga belopp, torde ersättning­

arnas borttagande förorsaka någon mera väsentlig höjning av skattetrycket.

Då några andra skäl för ersättningarnas bibehållande icke syntes föreligga,

hade länsstyrelsen intet att erinra mot att de upphörde att utgå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har yttrat, att ersättningarnas upphö­

rande icke torde nämnvärt betunga de bidragsberättigade församlingarna

inom länet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har inhämtat yttrande från kyrko­

fullmäktige i Göteborg, vilka avstyrkt besparingsberedningens förslag, då det

syntes obilligt mot församlingarna. Själv ansåge länsstyrelsen sig icke böra

tillstyrka förslaget. Visserligen vore ersättningarna av ringa betydelse men

några egentliga skäl hade icke åberopats för deras slopande.

Till en början vill jag understryka, att förevarande fråga icke avser

skattelindringen för främmande trosbekännare utan endast gäller en even­

tuell indragning av den statliga ersättningen till församlingarna för den mis-

tade skatteinkomsten.

S. k. dissenters erlägga kyrkoskatt till så stor del, som anses motsvara

deras gagn av prästerskapets och kyrkobetjäningens verksamhet samt kyr­

kans övriga inrättningar. Enligt min uppfattning föreligger med hänsyn här­

till strängt taget icke någon anledning att ersätta församlingarna av stats­

medel för den genom skattelindringen minskade inkomsten. Församlingarnas

utgifter för de kyrkliga befattningshavarna och institutionerna torde nämli­

gen i stort sett icke röna någon inverkan av, huruvida dissenters finnas inom

församlingarna eller icke. Jag erinrar även om att, i de fall då det bortgå­

ende skattebeloppet är ringa, församlingarna för närvarande icke erhålla

någon ersättning alls.

Den väsentliga orsaken till att staten lämnar ersättning av ifrågavarande

slag har varit vissa farhågor för att skattelindringen för dissenters kunde bli

betungande för mindre församlingar, medan den antagits få ringa statsfinan-

siell betydelse. Sedan år 1908 ha dessa förutsättningar undergått betydande

förskjutningar. Av den nu förebragta utredningen framgår, att ersättnings­

beloppen huvudsakligen utgå till sådana församlingar, för vilkas ekonomi

dessa belopp icke ha någon större betydelse. Statens utgifter för ändamålet

ha därjämte blivit avsevärt större än som synes lia beräknats vid lagstift­

ningens tillkomst; under det senast tilländalupna budgetåret uppgingo de till

icke mindre än omkring 86,000 kronor.

De grunder som föranlett ersättningsinstitutets tillkomst kunna alltså nu­

mera enligt min mening anses ha väsentligen försvagats. Därtill kommer,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

7

att institutet medför ej obetydliga besvär och därför ur förvaltningssyn­ punkt verkar tyngande. I likhet med det övervägande flertalet i ärendet hörda myndigheter finner jag mig därför kunna tillstyrka, att ersättning­ arna till församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet indragas. Lämpligen torde indragningen böra komma till stånd med utgången av budgetåret 1941/42. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för genomförande av detta förslag.

Under åberopande av vad som anförts hemställer jag, att Kungl. Majit — med återkallande av Sitt i årets statsverksproposition framställda förslag örn beräknande under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1942/43 av ett förslagsanslag av 80,000 kronor till ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet — måtte föreslå riksdagen

att besluta, att ersättning åt svenska kyrkan tillhörande församlingar till följd av lindring i främmande trosbekän­ nares skattskyldighet ej vidare skall utgå för tid efter bud­ getåret 1941/42.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.