Prop. 1942:139
('angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
I
Nr 139.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående i
vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv; given Stockholms slott den 6 mars 1942.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punk terna l:o—10 :o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1942.
Närvarande:
Statsministern
Hansson,
ministern för utrikes ärendena
Gunther,
statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.
Statsrådet Ewerlöf anmäler följande frågor om avstående av allmänna arvsfondens rätt till arv efter vissa personer och anför därvid:
l:o.
Rätten till arv efter förre hemmansägaren Carl Viktor Jansson från Lena socken. Förre hemmansägaren Carl Viktor Jansson från Lena socken, Älvs borgs län, vilken var född den 21 mars 1862, avled den 6 februari 1930. I en efter honom den 24 mars 1930 förrättad bouppteckning antecknades, att han såsom arvinge efterlämnade brodern Johan August Jansson, som vistades å okänd ort i Nordamerika.
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 139
—
140.
1
2
I enlighet med 9 kap. 1 § lagen den 8 juni 1928 om arv infördes kungörelse
om arvfallet i Post- och inrikes tidningar för den 18 juni 1930. Enär Johan
August Jansson icke inom fem år från sistnämnda dag gjort sådan anmälan,
som i 9 kap. 5 § nämnda lag omförmäles, och han i anledning härav gått
förlustig sin rätt till arvet efter den avlidne, har den 22 juni 1940 tillägg till
förenämnda bouppteckning upprättats, upptagande allmänna arvsfonden
såsom arvinge efter den avlidne.
Enligt en den 6 mars 1941 av gode mannen för allmänna arvsfonden av
given redovisning har ett belopp av 24,566 kronor 32 öre tillgodoförts fonden
efter den avlidne.
I en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Älvsborgs län den 3 februari
1937 inkommen skrift har en kusin till den avlidne, förre hemmansägaren
August Herman Andersson i Alingsås, anhållit att någon del av ifrågavarande,
allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskap måtte avstås till förmån för
honom. Till stöd för ansökningen har sökanden åberopat en av kontrakts
prosten J. A. Rylander i Lena den 4 januari 1937 undertecknad handling,
innehållande bl. a. att sökanden under år 1918 av Carl Viktor Jansson inköpt
en jordbruksfastighet för 12,750 kronor men efter fem år — sedan stora kost
nader nedlagts på förbättring av fastigheten — nödgats sälja densamma
för 12,000 kronor, att sökanden vid inköpet av fastigheten ägt ett kapital på
8,000 kronor men vid avträdandet haft en skuld pa 1,500 kronor, att Jansson
under åren 1918—1922 bott hos sökanden utan att lämna någon kontant
ersättning för bostaden, samt att, enligt Rylanders mening, Jansson, därest
han ej så hastigt avlidit, skulle hava ihågkommit sökanden genom någon
testamentarisk gåva. Rylander har, med instämmande av åtskilliga personer
i orten, tillstyrkt, att sökanden, som jämte sin familj befunne sig i fattiga
omständigheter, måtte tillerkännas någon mindre summa såsom ersättning
för den omsorg och vårdnad han ägnat Jansson.
Efter inhämtande av yttrande från magistraten i Alingsås har länsstyrel
sen i Älvsborgs län med eget yttrande den 17 januari 1938 till kammarad-
vokatfiskalsämbetet insänt handlingarna i ärendet. Därefter har ämbetet, som
införskaffat ytterligare utredning i ärendet, med utlåtande den 20 oktober
1941 överlämnat handlingarna till Kungl. Majit.
Av utredningen framgår, att sökanden, som är född år 1875, är gift och
har två döttrar, födda åren 1917 och 1920, att han vid Janssons död haft tre
syskon i livet samt att han och hans hustru befinna sig i små ekonomiska
omständigheter.
Magistraten i Alingsås har i sitt yttrande anfört:
Av utredningen i ärendet och av företedda intyg framgår, att orsaken till
sökandens betryckta ekonomiska omständigheter är det höga pris han fått
betala för det hemman han år 1918 — således under en tid, då topp-pris
rådde å jordegendomar som på allt annat — inköpt av sin kusin Carl Viktor
Jansson. Då detta åtminstone delvis kan hava bidragit till den goda ekono
miska ställning, som bouppteckningen efter honom utvisade, vilket i sin ord
ning medfört att arvsfonden erhållit ett större belopp än som skulle blivit
fallet under andra förhållanden, anser magistraten billigt att sökanden till-
erkännes ett bidrag ur nämnda fond å t. ex. 5,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i sitt yttrande — vilket avgivits innan arvsfonden tillträtt kvarlåtenskapen efter Jansson — på skäl, sora anförts av magistraten i Alingsås, och med hänsyn till sökandens knappa ekonomiska omständigheter tillstyrkt att, därest arvsfonden skulle komma att tillträda kvarlåtenskapen, någon del därav, förslagsvis 5,000 kronor, avstodes till sökanden.
Kammaradvokatfiskalsåmbetet har i sitt utlåtande anfört bland annat:
Den i ärendet verkställda släktutredningen utvisar dels att den avlidne icke äger några kusiner å mödernesidan, dels ock att sökanden är kusin till den avlidne å fädernet. Den avlidnes fader har ägt fyra syskon, av vilka två efterlämnat till namn och boningsort kända barn. De två andra hava sedan lång tid tillbaka vistats å okänd ort och den möjligheten är icke utesluten att de efterlämnat bröstarvingar. Enligt vad utredningen i ärendet i övrigt giver vid handen, befinner sig sökanden i små ekonomiska omständigheter och synes därjämte hava stått den avlidne i livstiden nära. Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen om arv den 8 juni 1928 får därför anses vara tillämpligt å honom, varför ämbetet anser ansökningen vara förtjänt av beaktande. Be träffande storleken av den andel, som vid efterskänkande bör tillerkännas sökanden, utgör enligt ämbetets mening den arvsordning, som gällt innan nyssnämnda lag trätt i kraft, en lämplig grundval för beräkning av sagda andel. Enligt denna arvsordning skulle sökanden hava bekommit en sexton del av behållningen i boet efter den avlidne. Ämbetet tillstyrker ett avstående av allmänna arvsfondens rätt till behållningen i boet efter den avlidne till förmån för sökanden med den andel, som enligt vad nyss sagts skulle hava tillkommit honom, därest äldre lag varit tillämplig beträffande kvarlåten skapen.
I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet tillstyrker jag, att till sökanden avstås så stor del av ifrågavarande kvarlåtenskap, som skulle hava tillkom mit honom, därest den före år 1929 gällande arvsordningen varit tillämplig i förevarande fall.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att en sextondel av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter förre hemmansägaren Carl Viktor Jansson från Lena socken må avstås till August Herman Andersson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
S
2:o.
Rätten till arv efter förra sömmerskan Carolina Jansdotter Lamberg från Stockholm. Förra sömmerskan Carolina Jansdotter Lamberg från Stock holm, vilken var född den 17 april 1856, avled den 20 april 1933 utan att, så vitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen 18,446 kronor 2 öre. Jämlikt 9 kap. 2 § lagen den 8 juni 1928 om arv utfär dades kungörelse om arvfallet, vilken infördes i Post- och inrikes tidningar den 11 december 1933.
Före draganden.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 139
Sedan efter sistberörda dag fem år förflutit utan att någon arvinge efter den
avlidna låtit sig avhöra, har vederbörande gode man, enligt av kammaradvo-
katfiskalsämbetet godkänd redovisning, till allmänna arvsfonden inlevererat
ett belopp av 20,578 kronor 21 öre, utgörande behållningen i boet efter den
avlidna.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 18 april 1939 dagtecknad skrift hava Emil
Andersson i Säffle, Karl Adolf Andersson i Liljedal, Segmon, Hulda Maria
Persson, född Andersson, i Säffle, Signe Elvira Andersson i Liljedal, Segmon,
Elin Eugenia Jonsson, född Andersson, i Karlstad, Holger Eugen Andersson
i Lassåna, Ramundeboda socken, Axel Gunnar Andersson i Liljedal, Segmon,
Karl Oskar Andersson i Skoghall, Svea Hortensia Andersson i Karlstad och
Folke Ferdinand Andersson i Liljedal, Segmon, anhållit, att berörda kvar-
låtenskap måtte avstås till förmån för dem. I ansökningen har åberopats,
att de förstnämnda tre sökandena vore kusiner till den avlidna och att de öv
riga sökandena vore barn till en senare avliden kusin till henne, Alfred An
dersson, dels ock att den avlidna haft för avsikt att genom testamente bort
giva sin egendom till sina berörda fyra kusiner.
Över ansökningen hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Värmlands
län den 14 juli 1939, av Överståthållarämbetet den 11 mars 1940 och av
kammaradvokatfiskalsämbetet den 16 oktober 1941.
Genom beslut denna dag har Kungl. Majit förklarat förevarande ansök
ning, utom såvitt angår Hulda Maria Persson, icke föranleda någon Kungl.
Majits åtgärd.
Beträffande Hulda Maria Persson inhämtas av utredningen bland annat
följande. Hon är född år 1881 och sedan oktober 1925 änka efter stenhug
garen Anders Vilhelm Persson, med vilken hon har elva barn. Hon äger en
fastighet, taxeringsvärderad till 7,000 kronor och häftande för skuld å 5,000
kronor. Fastigheten bebos av henne och några av hennes barn. Då hon
är sjuklig och ej själv kan förtjäna till sitt uppehälle, erhåller hon ekono
misk hjälp av sina barn.
Länsstyrelsen i Värmlands län har tillstyrkt ansökningen, såvitt den avser
bland andra Hulda Maria Persson.
Överståthållarämbetet har förklarat sig sakna anledning tillstyrka bifall
till ansökningen i vad den angår Hulda Maria Persson.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande anfört bland annat föl
jande:
Den avlidna var dotter utom äktenskap till Maria Cajsa Jansdotter, vilken
haft sex syskon, av vilka en broder avlidit ogift, en broder, vistande å okänd
ort och såsom varande född den 25 april 1817 måste antagas vara död, en
broder och två systrar efterlämnat å okänd ort vistande bröstarvingar och
en broder var fader till de tre förstnämnda sökandena och farfader till de
övriga sökandena. Sistnämnde broder hade dessutom efterlämnat två å okänd
ort vistande döttrar samt en å känd ort i Norge vistande dotter. Beträffande
sökanden Hulda Maria Persson så framgår av handlingarna i ärendet, att
hon uppnått en ålder av sextio år, att hon vore änka och moder till 11 barn
samt att hon vore sjuklig och ur stånd att själv förtjäna sitt uppehälle. Stad
gandet i 5 kap. 3 § lagen örn arv får därför anses tillämpligt å henne, var
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
5
för ämbetet anser ansökningen i vad den rör henne vara förtjänt av be aktande. Beträffande storleken av den andel av kvarlåtenskapen, som vid ett efterskänkande bör tillerkännas denna sökande, utgör enligt ämbetets mening den arvsordning, som gällt innan nyssnämnda lag trätt i kraft, en lämplig grundval för beräkning av sagda andel. Då det kan tänkas, att den av Maria Cajsa Jansdotters ovannämnda broder, vilken vistades å okänd ort, efterläm nat bröstarvingar, skulle enligt berörda arvsordning Hulda Maria Persson hava bekommit en trettiofemtedel av behållningen i boet efter Carolina Jans dotter Lamberg.
Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter synes mig skäligt, att någon del av kvarlåtenskap.en efter Carolina Jansdotter Lamberg efter- skänkes till förmån för Hulda Maria Persson. Mot kammaradvokatfiskalsäm- betets förslag i fråga om den andel av kvarlåtenskapen, som bör efterskän kas, har jag icke något att erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att en trettiofemtedel av den allmänna arvsfonden tillfall na kvarlåtenskapen efter Carolina Jansdotter Lamberg från Stockholm må avstås till Hulda Maria Persson.
3 ro.
Rätten till arv efter Elsa Regina Berg, född Kindbom, från Stockholm.
Frånskilda hustrun Elsa Regina Berg, född Kindbom, från Stockholm, vil ken var född den 3 december 1881, avled den 2 februari 1935. Enligt den efter henne upprättade bouppteckningen, som utvisade en behållning av 3,323 kronor 25 öre, efterlämnade hon icke någon arvsberättigad släkting.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 16 juni 1936 dagtecknad och till Över ståthållarämbetet ingiven skrift hava följande kusiner till den avlidna an hållit, att hennes kvarlåtenskap måtte avstås till dem, nämligen förre mö belsnickaren August Ferdinand Karlsten i Hagalund samt änkan Tekla Inge borg Johansson, född Karlsten, och förra hushållerskan Ruth Sofia Elisabet Karlsten, de båda sistnämnda i Stockholm.
Sökandena, vilka äro syskon och födda, August Ferdinand Karlsten år 1862, Tekla Ingeborg Johansson år 1864 och Ruth Sofia Elisabet Karlsten år 1870, hava till stöd för ansökningen anfört, att de vore fullständigt me dellösa, att Elsa Regina Berg, som varit sinnessjuk och omyndigförklarad, under den tid hon varit frisk låtit förstå, att hon ville ihågkomma sökan dena med ekonomisk hjälp, samt att, örn Elsa Regina Berg vid sin död varit ett par år äldre, sökandena på grund av bestämmelsen i 4 § lagen den 8 juni 1928 angående införande av lagen örn arv skulle hava blivit hennes arvingar.
Sedan sökandena till Överståthållarämbetet inkommit med ytterligare en skrift, har Överståthållarämbetet, efter verkställd utredning, med yttrande den 29 januari 1937 insänt handlingarna i ärendet till kammaradvokatfiskals-
Föredraganden
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
Före
draganden-
ämbetet, som efter ytterligare utredning med utlåtande den 27 september
1941 överlämnat handlingarna till Kungl. .Majit.
Av utredningen i ärendet inhämtas, bland annat, att Elsa Regina Berg in
gått äktenskap vid 25 års ålder, att äktenskapet blivit upplöst år 1911 samt
att hon därefter varit sinnessjuk intill sin död. Därjämte framgår av utred
ningen, att sökandena befinna sig i små ekonomiska omständigheter.
Överståthållarämbetet har i sitt yttrande anfört, att ämbetet, ehuru sökan
dena vore släktingar till den avlidna och syntes befinna sig i behövande
ekonomiska omständigheter, funne sig sakna anledning tillstyrka bifall till
ansökningen, då sökandena icke kunde anses hava stått den avlidna nära.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt 'utlåtande meddelat, att till all
männa arvsfonden inlevererats 3,274 kronor 87 öre, utgörande behållningen
i boet efter Elsa Regina Berg enligt en av vederbörande gode man avgiven
och av ämbetet godkänd redovisningsräkning. Ämbetet har vidare anfört
följande:
Enligt i ärendet verkställd släktutredning efterlämnade Elsa Regina Berg
såsom närmaste anhöriga å okänd ort vistande dels farbröderna Johannes
Johansson, född 1822, och Per Jacob Jonasson, född 1825, samt fastern
Greta Lovisa Jonasdotter, född 1827, dels ock morbröderna Carl August
Carlsson, född 1836, och Johan Carlsson, född 1845. De tre förstnämnda
torde med till visshet gränsande sannolikhet hava avlidit före Elsa Regina
Berg. Morbröderna hava numera på föranledande av sökandena genom be
slut av vederbörande domstol dödförklarats, därvid båda antagits hava av
lidit den 31 december 1883. På grund härav tillkommer kvarlåtenskapen
efter Elsa Regina Berg allmänna arvsfonden. Av den i ärendet verkställda
släktutredningen framgår, att sökandena och Elsa Regina Berg voro kusi
ner. För övrigt är enligt utredningen i ärendet sökandenas ekonomiska ställ
ning svag. Stadgandet i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 om arv får därför
anses tillämpligt å sökandena, varför ämbetet anser deras ansökan vara
förtjänt av beaktande. Beträffande storleken av de andelar, som vid ett
efterskänkande böra tillerkännas sökandena, utgör enligt ämbetets mening
den arvsordning, som gällt innan lagen den 8 juni 1928 om arv trätt i kraft,
en lämplig grundval för beräkning av dessa andelar. Enligt nämnda arvs
ordning och då det icke torde vara uteslutet, att Elsa Regina Berg efterläm
nat kusiner jämväl å fädernesidan, vilka enligt äldre arvsordning varit be
rättigade att taga arv efter henne, skulle envar av sökandena hava bekom
mit Vs av arvet efter Elsa Regina Berg.
I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet tillstyrker jag, att till envar
av sökandena avstås så stor del av ifrågavarande kvarlåtenskap, som skulle
hava tillkommit dem, därest den före år 1929 gällande arvsordningen varit
tillämplig i förevarande fall.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Elsa Regina Berg, född Kindbom, från Stockholm må
avstås en sjättedel till envar av August Ferdinand Karlsten,
Tekla Ingeborg Johansson och Ruth Sofia Elisabet Karlsten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
4io.
7
Rätten till arv efter Johanna Albertina Granholm från Stockholm. Jo hanna Albertina Granholm från Stockholm, vilken var född den 3 maj 1856, avled den 22 februari 1937 utan att, såvitt framgår av en efter henne upp rättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Till all männa arvsfonden har av den för arvsfonden förordnade gode mannen inlevererats 85,616 kronor 18 öre, utgörande behållningen i boet enligt av gode mannen avgiven, av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd redovis- ningsräkning.
I Johanna Albertina Granholms bostad anträffades efter hennes död två med blyerts skrivna, icke undertecknade och ej heller dagtecknade hand lingar av i huvudsak samma innehåll, uti vilka gjorts dispositioner rörande hennes kvarlåtenskap till förmån för bland andra änkan Kristina Märta Backlund i Loning, Indals socken, Margareta Nyberg, Hildur Kristina Ny berg, Jonas Petter Nyberg och Gerda Katarina Nyberg, alla i Hallsta, In dals socken, samt förre hemmansägaren Per Olof Nordin och Anny Alex andra Nordin, båda i Svaleri, Hässjö socken. Dessa handlingar blevo icke bevakade såsom testamenten.
I en den 22 juni 1939 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har Anny Nordin anhållit, att av arvet efter Johanna Albertina Granholm måtte till henne avstås 6,200 kronor och därutöver vad Kungl. Maj:t kunde finna skä ligt med hänsyn till den vård hon givit den avlidna.
Därjämte hava i en till Kungl. Majit ställd, den 22 juni 1939 dagtecknad skrift Per Olof Nordin, Kristina Märta Backlund, Margareta Nyberg, Hildur Kristina Nyberg, Jonas Petter Nyberg och Gerda Katarina Nyberg, den sist nämnda genom sin förmyndare Emanuel Melin, anhållit att av ifrågavaran de arv måtte avstås till vardera av Per Olof Nordin och Kristina Märta Back lund 6,200 kronor samt till envar av de övriga sökandena 1,550 kronor.
över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Väster norrlands län den 29 december 1939, av Överståthållarämbetet den 30 mars 1940 och av kammaradvokatfiskalsämbetet den 1 december 1941. Länssty relsen har vid sitt utlåtande fogat genom vederbörande polismyndigheter verkställd utredning rörande sökandenas ekonomiska förhållanden, varjämte såväl Överståthållarämbetet som kammaradvokatfiskalsämbetet föranstaltat örn närmare utredning i ärendet.
Av sökandena har Per Olof Nordin numera avlidit. Genom beslut inne varande dag har Kungl. Majit funnit förenämnda av Per Olof Nordin m. fl. gemensamt gjorda ansökning icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Vad åter beträffar Anny Nordin har hon, som är född år 1889, till stöd för sin ansökning, såvitt densamma avser ersättning för vård av den avlidna, anfört att Johanna Albertina Granholm vid upprepade tillfällen yttrat, att sökanden efter hennes död skulle erhålla dylik ersättning. Därjämte har sökanden framhållit, att hon befunne sig i små ekonomiska förhållanden. Vid ansökningen har fogats ett den 18 augusti 1937 dagtecknat brev till rätts-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Fure
by anden.
hjälpsanstalten i Stockholm från Anna Höglander, Linköping, i vilket brev
uppgives, att Johanna Albertina Granholm vid visst tillfälle skulle hava ytt
rat, att i händelse av hennes frånfälle Anna Höglander skulle tillse, att sö
kanden finge ersättning för vården.
Av utredningen i ärendet inhämtas, att Anny Nordin, som var kusinbarn
till Johanna Albertina Granholm, vissa tider under åren 1915—1921 samt
under tiden 15 oktober 1936—29 januari 1937 eller sammanlagt något över
5 år vistats i Granholms hem och därvid utan att erhålla någon kontant lön
biträtt och vårdat henne. Vidare framgår av utredningen, att sökanden be
finner sig i små ekonomiska omständigheter.
Länsstyrelsen i Västernorrlands lån har tillstyrkt, att Anny Nordin, som
syntes kunna åberopa långvarig men oavlönad tjänst hos den avlidna och
som vore i fullständig avsaknad av tillgångar och arbetsinkomst, måtte till
erkännas lämplig del av ifrågavarande arv.
Överståthållarämbetet har i sitt utlåtande anfört, att utredningen i ären
det syntes giva ett visst stöd för antagande, att den avlidna och Anny Nor
din stått varandra nära. Då det syntes ämbetet billigt, att av ifrågavarande
arv till sökanden avstodes viss del, tillstyrkte ämbetet den av henne gjorda
ansökningen samt föresloge, att beloppet bestämdes till så mycket som mot
svarade skälig kontant avlöning för den tid sökanden varit anställd hos
den avlidna.
Kammaradvokatfiskalsåmbetet har i sitt utlåtande yttrat, att ämbetet fun
ne den av Anny Nordin gjorda ansökningen förtjäna beaktande. Vad beträf
fade storleken av det belopp, som vid bifall till ansökningen skulle avstås till
henne, syntes med hänsyn till vad i ärendet upplysts angående omfattningen
av den vård, hon ägnat den avlidna, samt omständigheterna i övrigt ett be
lopp av 3,500 kronor vara skäligt.
Med hänsyn till omständigheterna i ärendet synes mig billigt att någon
del av lcvarlåtenskapen efter Johanna Albertina Granholm efterskänkes till
förmån för Anny Nordin. I fråga om storleken av det belopp, som sålunda
bör avstås, ansluter jag mig till kammaradvokatfiskalsämbetets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenska-
pen efter Johanna Albertina Granholm från Stockholm må
avstås ett belopp av 3,500 kronor till Anny Alexandra Nordin.
5:o.
Rätten till arv efter förre skomakaren Erik Johan Lind från Viby socken.
Den 5 april 1938 avled Jenny Lovisa Lind från Viby socken, örebro län, ef
terlämnande, enligt en efter henne den 21 juli 1938 upprättad bouppteckning,
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
9
såsom ende arvsberättigade skyldeman brodern Erik Johan Lind från sam ma socken. Denne, som var född den 12 augusti 1860, avled den 14 april 1938 utan att, såvitt framgår av en den 20 september 1938 efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Enligt bouppteck ningarna utgjorde behållningen i boet efter Jenny Lovisa Lind 230 kronor 60 öre och efter Erik Johan Lind 3,091 kronor 79 öre. Bland boens skulder upptogos i bouppteckningen efter Jenny Lovisa Lind 1,056 kronor och i bo uppteckningen efter Erik Johan Lind 344 kronor eller tillhopa 1,400 kronor för vård av syskonen Lind samt för lämnat biträde i hemmet hos dem även som för ombestyrande av deras begravning enligt en av Carin Gerda Kristina Nyström i Vallby, Vretstorp, utställd räkning. I skrivelse den 3 januari 1941 till den för allmänna arvsfonden förordnade godemannen vid boutredningen efter Jenny Lovisa och Erik Johan Lind har kammaradvokatfiskalsämbetet meddelat, att ämbetet icke funnit skäl godkänna Carin Nyströms ersättnings anspråk utom vad beträffade ett för ombesörjande av begravning m. m. fordrat belopp av 34 kronor.
Med eget utlåtande den 16 juli 1941 har kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd, den 7 januari 1941 dagtecknad skrift, däri Carin Nyström anhållit, att hela det fordrade beloppet, 1,400 kronor, måtte tilldelas henne, då hon vöre i stort behov därav.
Av i ärendet verkställd utredning inhämtas, att sökanden, som är född år 1899, under de senaste tolv åren före syskonen Linds frånfälle så gott som dagligen besökt dem och hjälpt till med varjehanda i deras hem förekom mande göromål utan att därvid erhålla någon avlöning, samt att hon förtjä nar sitt uppehälle genom arbete hos en broder. Vidare framgår av förenämn- da räkning, att sökanden såsom ersättning för arbete hos syskonen Lind be räknat 10 kronor för månad under åren 1929—1932, 12 kronor för månad under åren 1933—1936 och 20 kronor för månad från och med år 1937 till och med den 13 april 1938.
Länsstyrelsen i Örebro lån har den 18 mars 1941 avgivit yttrande i ären det och därvid anfört, bland annat, följande:
Av den förebragta utredningen framgår, att sökanden under en lång följd av år ägnat Erik Johan Lind och dennes syster Jenny Lovisa Lind tillsyn och vård utan att erhålla gottgörelse, som tillnärmelsevis svarat mot dessa tjäns ter. Det måste anses uppenbart, att den lämnade hjälpen varit för syskonen Lind nyttig och under de avsevärda tider, då någondera av dem varit säng liggande sjuk, oundgängligen nödvändig. Med hänsyn härtill och då sökanden, enligt vad handlingarna utvisa, saknar förmögenhet och i arbetsinkomst åt njuter allenast vissa naturaförmåner, finner länsstyrelsen rimligt, att den begärda ersättningen tillerkännes henne. Länsstyrelsen får fördenskull till styrka bifall till ansökningen.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat, att till allmän na arvsfonden av den för fonden förordnade gode mannen inlevererats 2,126 kronor 33 öre enligt en av ämbetet den 19 februari 1941 godkänd redovis- ningsräkning samt av länsstyrelsen i örebro län 1,651 kronor 36 öre, utgö
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 139
Före
draganden.
rande behållna köpeskillingen för en i dödsboet efter Erik Johan Lind in
gående fastighet. Därjämte har ämbetet anfört bland annat följande:
Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att sökanden stått av
lidne Erik Johan Lind i livstiden nära samt att hon befinner sig i små eko
nomiska omständigheter. På grund härav och med hänsyn till omständighe
terna i ärendet i övrigt anser sig ämbetet böra tillstyrka ett avstående av ett
belopp av 1,366 kronor utav den allmänna arvsfonden tillfallna behållning
en i boet efter Erik Johan Lind till förmån för sökanden, motsvarande skill
naden mellan av sökanden fordrade beloppet 1,400 kronor och det henne re
dan tillerkända beloppet 34 kronor.
Under åberopande av den sålunda förebragta utredningen hemställer jag,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter förre skomakaren Erik Johan Lind från Viby socken
må avstås ett belopp av 1,366 kronor till Carin Gerda Kristina
Nyström.
6:o.
Rätten till arv efter hemmansägaren Karl Artur Davidsson från Torrskogs
socken. Hemmansägaren Karl Artur Davidsson från Torrskogs socken, Älvs
borgs län, vilken var född den 15 mars 1903, avled den 28 oktober 1938 utan
att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna nå
gon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteck
ningen till 30,323 kronor 14 öre.
I en till Kungl. Majit ställd, den 19 juli 1939 dagtecknad skrift hava föl
jande i Bengtsfors bosatta personer, nämligen dels två kusiner till Davids
son, sulfitarbetaren Ernst William Lind och Esler Elvine Aronsson, född
Lind, dels ock sulfitarbetaren Emanuel Björk, vilken varit gift med Davids-
|ons den 30 maj 1939 avlidna kusin Hanna Valborg, född Lind, anhållit, att
kvarlåtenskapen efter Davidsson måtte lika fördelas mellan Ernst William
Lind, Ester Elvine Aronsson samt makarna Björks barn Harry Emanuel och
Birgit Anna Lisa.
Till stöd för ansökningen hava sökandena anfört, att Davidsson, som varit
sinneslö från födseln, icke kunnat förordna örn sin kvarlåtenskap, att samt
liga sökandena levde under betryckta ekonomiska omständigheter samt att
Harry Emanuel och Birgit Anna Lisa Björk vore sjuka.
över ansökningen hava, efter verkställd utredning, utlåtanden avgivits av
länsstyrelsen i Älvsborgs län den 28 november 1939 och av kammaradvokat-
fiskalsämbetet den 9 september 1941.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Sulfitarbetaren Ernst William Lind, som är todd år 1900, är gift och har
i sitt äktenskap fyra barn i åldern 6—16 år. Han äger en mindre fastighet
i Bengtsfors, taxerad till 6,500 kronor och intecknad för 4,500 kronor. För
år 1939 var han taxerad för en inkomst av 2,670 kronor.
11
Ester Elvine Aronsson, född Lind, är född år 1897 och gift nied sulfit arbetaren Johan Melker Aronsson i Bengtsfors. Makarna hava två barn i ål dern 14 och 19 år och befinna sig i fattiga omständigheter. Mannen Aronsson var för år 1939 taxerad för en inkomst av 2,920 kronor.
Sulfitarbetaren Emanuel Björk är född år 1884. Hans hustru Hanna Val borg Lind hade avlidit av lungtuberkulos, efterlämnande, förutom mannen, omförmälda två barn, Harry Emanuel, född ar 1927, och Birgit Anna Lisa, född år 1932. Båda barnen äro sjukliga. Dottern har vårdats å sanatorium för lungtuberkulos. Björk var för år 1939 taxerad för en inkomst av 2,470 kronor.
Vederbörande landsfiskal har såsom yttrande i ärendet framhållit, att sö kandena vore i fattiga omständigheter och därför i behov av att erhålla åt minstone någon del av kvarlåtenskapen efter Davidsson.
Länsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att de utredda omständigheterna syntes göra det synnerligen billigt att ifrågavarande arvsmedel avstodes till förmån för sökandena.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har meddelat, att enligt av vederbörande gode man avgiven redovisningsräkning, som av ämbetet godkänts, behållningen i boet efter Davidsson utgjort 38,693 kronor 96 öre, som tillgodoförts all männa arvsfonden. Ämbetet har vidare anfört följande:
Då Harry Emanuel Björk och Birgit Anna Lisa Björk, som äro den avlid nes kusinbarn, icke på grund av skyldskapsförhållande eller eljest kunna an ses hava stått den avlidne nära, anser sig ämbetet icke kunna tillstyrka bi fall till ansökningen i denna del. Vad åter beträffar sökandena Ernst William Lind och Ester Elvine Aronsson äro de, såvitt visats, den avlidnes enda nu levande kusiner och befinna sig i åtminstone mindre goda ekonomiska om ständigheter, varför deras framställning synes förtjänt av beaktande. I fråga om storleken av den del av kvarlåtenskapen, som vid ett efterskänkande bör tillerkännas sistnämnda båda sökande, anser ämbetet ett kapitalbelopp av 5,000 kronor till var och en av dem vara skäligt.
Av släktutredningen i ärendet framgår, att Ernst William Lind, Ester Elvine Aronsson och Hanna Valborg Björk vid arvlåtarens frånfälle den 28 oktober 1938 voro hans enda då levande kusiner samt att Hanna Valborg Björk se dermera den 30 maj 1939 avlidit, efterlämnande make och två minderåriga barn, Harry Emanuel och Birgit Anna Lisa.
Kammaradvokatfiskalsämbetet, som avstyrkt den för barnen Björk gjorda ansökningen, har ansett skäligt, att vardera av Ernst William Lind och Ester Elvine Aronsson tillerkännes ett kapitalbelopp av 5,000 kronor ur kvarlåten skapen. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet synes skäligt, att samma belopp tillerkännes barnen Björk att lika fördelas mellan dem.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Karl Artur Davidsson från Torrskogs socken må avstås
dels ett belopp av 5,000 kronor till vardera av Ernst William
Lind och Ester Elvine Aronsson, dels ock ett belopp av 2,500 kronor till vardera av Harry Emanuel Björk och Birgit Anna Lisa Björk.
Kungl. May.ts proposition nr 139.
Före draganden.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
7io.
Rätten till arv efter förre lantbrevbäraren Svante Leonard Berglund från
Järnboås socken. Förre lantbrevbäraren Svante Leonard Berglund från
Järnboås socken, Örebro län, vilken var född den 21 januari 1868, avled den
23 november 1938 utan att, såvitt en efter honom den 15 februari 1939 upp
rättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Be
hållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 17,718 kronor 44 öre.
Till allmänna arvsfonden har inlevererats dels av länsstyrelsen i Örebro län
den 5 april 1940 ett belopp av 937 kronor 64 öre, utgörande behållna köpe
skillingen för en dödsboet tillhörig fastighet, dels ock av den för allmänna
arvsfonden vid boutredningen efter den avlidne förordnade gode mannen den
7 juni 1940 ett belopp av 17,810 kronor 30 öre, utgörande behållningen av
boets lösa egendom enligt en av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd slut
redovisning för boets förvaltning.
I proposition den 28 februari 1941, nr 132, punkten 9, föreslog Kungl. Majit
riksdagen medgiva, att till Hulda Lundberg, en kusin till Berglund, måtte av
den allmänna arvsfonden efter Berglund tillfallna kvarlåtenskapen avstås en
a der tondel, motsvarande vad som skulle hava tillkommit henne, därest den
före år 1929 gällande arvsordningen varit tillämplig. Enligt riksdagens skri
velse den 29 april 1941, nr 192, blev berörda förslag bifallet av riksdagen.
Förenämnda den 28 februari 1941 föredrogs inför Kungl. Majit jämväl en
av en annan kusin till Berglund, förre byggnadsarbetaren Carl Johan Funke i
Örebro gjord ansökning om erhållande av viss del av ifrågavarande kvarlåten-
skap, vilken ansökning emellertid icke föranledde någon Kungl. Majits åt
gärd. Beträffande denna ansökning hade kammaradvokatfiskalsämbetet i
utlåtande den 31 augusti 1940 anfört, att Funke, enligt vad som upplysts, för
sig och sin familj alltsedan år 1923 åtnjutit fattigvård, som under de sista tio
åren uppgått till ett sammanlagt belopp överstigande 5,000 kronor. Därest
Funkes ansökning vunne bifall, skulle detta enligt ämbetets mening innebära,
att Karlskoga och Örebro städer, som utbetalt förevarande understöd, erhölle
del av kvarlåtenskapen efter Berglund. Då emellertid ett efterskänkande till
förmån för dessa kommuner icke syntes kunna komma i fråga, ansåge sig
ämbetet böra avstyrka bifall till Funkes ansökning.
i en till Kungl. Majit ställd, den 14 augusti 1941 dagtecknad skrift har
Funke förnyat ansökningen. Funke har därvid överlämnat en av fattigvårds
styrelsen i Karlskoga den 7 januari 1941 undertecknad handling, däri fattig
vårdsstyrelsen, under förmälan att Funke hade hemortsrätt i Karlskoga, för
klarat, att därest Funkes förevarande hos Kungl. Majit gjorda ansökan bi-
fölles, fattigvårdsstyrelsen för sin del icke komme att göra anspråk på att de
medel, Funke därigenom kunde erhålla, skulle helt eller delvis avstås till fat
tigvårdsstyrelsen såsom ersättning för fattigvård, som Funke åtnjutit för sig
och sin familj. Tillika har överlämnats ett av örebro stads fattigvårdsstyrelse
den 7 april 1941 utfärdat intyg, att fattigvårdsstyrelsen i Karlskoga till fullo
ersatt fattigvårdsstyrelsen i örebro alla kostnader för fattigvård till och med
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
13
den 31 december 1940, som utgivits till Funke, att fattigvård från och med den 1 januari 1941 utgåves av fattigvårdsstyrelsen i örebro till Funke med 32 kronor i månaden, att fattigvårdsstyrelsen i Karlskoga medgivit ersätta nämn da kostnad, samt att fattigvårdsstyrelsen i örebro på grund därav icke ägde fordran å Funke.
Av genom länsstyrelsen i örebro län införskaffad utredning inhämtas bl. a., att Funke är född den 14 november 1867 och gift, att han har fem söner, av vilka den yngste är 18 år, att han sedan många år tillbaka varit oförmögen att genom arbete försörja sig och sin familj, samt att han sedan år 1937 erhål ler folkpension, vilken för närvarande utgår med 33 kronor 40 öre i måna den.
över ansökningen hava infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i örebro län den 4 november 1941 och av kammaradvokatfiskalsämbetet den 15 december 1941. Länsstyrelsen har tillstyrkt, att lämplig del av kvarlåten- skapen efter Berglund avstås till förmån för Funke. Kammaradvokatfiskals ämbetet har anfört följande:
Då grunden för kammaradvokatfiskalsämbetets avstyrkande av bifall till sökanden Funkes tidigare framställning i ärendet numera icke torde före finnas samt då Funke uppnått en ålder av 74 år, lider av höggradig dövhet och allmän ålderdomsskröplighet och befinner sig i fattiga omständigheter, får stadgandet i 5 kap. 3 § i lagen den 8 juni 1928 örn arv anses vara tillämp ligt å honom, varför ämbetet anser nu förevarande ansökning vara förtjänt av beaktande. Beträffande storleken av den andel av kvarlåtenskapen, som vid ett efterskänkande bör tillerkännas sökanden, utgör enligt ämbetets me ning den arvsordning, som gällt, innan nyssnämnda lag trätt i kraft, en lämplig grundval för beräkning av denna andel. Enligt denna arvsordning skulle Funke, vilkens moder Greta Lisa Andersdotter var syster till Svante Leonard Berglunds moder Cathrina Andersdotter, hava bekommit en sjätte del av behållningen i boet efter Berglund. Ämbetet anser sig nu kunna till styrka ett avstående av allmänna arvsfondens rätt till behållningen i boet efter Berglund till förmån för Carl Johan Funke med den andel av behåll ningen i boet efter honom, som, enligt vad nyss sagts, skulle hava tillkommit Funke, därest äldre lag varit tillämplig beträffande kvarlåtenskapen.
På grund av vad i ärendet blivit upplyst synes mig hinder nu icke böra möta för ett avstående av viss del av ifrågavarande kvarlåtenskap till för mån för Carl Johan Funke. Mot kammaradvokatfiskalsämbetets förslag be träffande storleken av det belopp, som bör avstås, har jag icke något att erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att en sjättedel av den allmänna arvsfonden tillfallna kvar låtenskapen efter förre lantbrevbäraren Svante Leonard Berg lund från Järnboås socken må avstås till Carl Johan Funke.
Före draganden.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
8:o.
Rätten till arv efter hemmansägaren Bagg Carl Ernst Eriksson från Tor
sångs socken. Hemmansägaren Bagg Carl Ernst Eriksson från Torsångs soc
ken, Kopparbergs län, vilken var född den 23 september 1868, avled den 9
juni 1939 utan att, såvitt en efter honom den 12 juli 1939 upprättad bo
uppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen
i boet efter honom utgjorde enligt bouppteckningen 49,438 kronor 94 öre.
I särskilda till Kungl. Majit ställda skrifter hava följande kusiner till
Eriksson gjort framställning om erhållande av vissa delar av kvarlåtenska-
pen efter honom, nämligen Albertina Björk, född Henriksson, Grycksbo, Eli
sabet Wilhelmina Henriksson, Ornäs, och Maria Gustafsson, född Anders
son, Borlänge.
Vidare har ett kusinbarn till Eriksson, Elsa Kristina Dahlbäck, född Hen
riksson, Domnarvet, anhållit att komma i åtnjutande av någon del av ifråga
varande kvarlåtenskap.
Över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Koppar
bergs län den 9 februari och den 6 juni 1940 samt den 5 februari 1941 även
som av kammaradvokatfiskalsämbetet den 14 juli 1941.
Genom beslut denna dag har Kungl Majit funnit den av Elsa Kristina
Dahlbäck gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
De övriga sökandena hava till stöd för sina ansökningar bland annat dels
åberopat sin släktskap med Eriksson, dels ock uppgivit, att de vore i mindre
goda ekonomiska omständigheter.
Av utredningen i ärendet inhämtas bland annat följande.
Albertina Björk, som är född den 7 augusti 1869 och sedan 1937 änka
efter pappersarbetaren Emil Björk, är på grund av sin höga alder icke i
stånd att genom arbete förtjäna något till sitt uppehälle. Fran oktober 1937
uppbär hon folkpension med 25 kronor 80 öre per månad. Vidare uppbär
hon sedan 1939 års början understöd med 10 kronor per månad från Stora
Kopparbergs sockens fattigvårdsstyrelse. Fattigvårdsstyrelsen har den 1 mars
1941, under förutsättning att Albertina Björk tilldelas medel ur allmänna
arvsfonden, beslutat avstå från att fordra ersättning för fattigvårdsunder-
stöd till henne.
Elisabet Wilhelmina Henriksson, som är född den 5 november 1866, är
ogift. På grund av sjukdom har hon icke sedan år 1922 kunnat utföra nå
got förvärvsarbete. Hon bor hos en son, vilken bidrager till hennes försörj
ning. Förutom folkpension, uppgående till 25 kronor per månad, uppbär hon
understöd från fattigvårdsstyrelsen i Stora Tuna socken. Fattigvårdsstyrelsen
har den 12 februari 1941 beslutat att icke framställa några anspråk på
ersättning för fattigvårdsunderstöd till henne.
Maria Gustafsson är född den 31 oktober 1868 och gift med förre bygg-
nadssnickaren Herman Gustafsson i Borlänge, född den 7 augusti 1864.
Mannen är på grund av sjukdom och hög ålder oförmögen till förvärvs
arbete. Även Maria Gustafsson är sjuklig. Makarna Gustafssons inkomster
Kungl. Majda proposition nr 139.
15
utgöras endast av deras folkpensioner. De bo hyresfritt hos en son, som hjälper föräldrarna med mindre belopp. Mannen har en skuld å 1,850 kro nor jämte upplupen ränta därå.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört, att skäl syntes föreligga för att sökandena såsom kusiner till Eriksson erhölle någon del av kvarlåten- skapen efter honom.
Kammaradvokatfiskalsåmbetet har i sitt utlåtande meddelat, att till all männa arvsfonden inlevererats dels av den för fonden förordnade gode man nen 42,057 kronor 10 öre enligt av ämbetet den 10 februari 1941 godkänd redovisningsräkning, dels ock av länsstyrelsen i Kopparbergs län tillhopa 14,463 kronor 45 öre, utgörande efter avdrag av auktionskostnaderna reste rande köpeskillingar för dödsboets fastigheter. Ämbetet har vidare anfört bland annat följande:
Beträffande de av Albertina Björk, Elisabet Wilhelmina Henriksson och Maria Gustafsson gjorda ansökningarna, så framgår av den i ärendet verk ställda släktutredningen, bland annat, att Bagg Carl Ernst Eriksson vid sin död såsom närmaste släktingar efterlämnat — förutom kusiner å fädernet — en avliden morbroders dotter, sökanden Maria Gustafsson, en avliden mosters tre barn, däribland sökandena Elisabet Wilhelmina Henriksson och Albertina Björk, samt en annan avliden mosters dotter. Enligt den arvsord ning, som gällt, innan lagen om arv den 8 juni 1928 trätt i kraft, skulle så lunda sökanden Maria Gustafsson bekommit
Ve
av kvarlåtenskapen samt en
var av sökandena Elisabet Wilhelmina Henriksson och Albertina Björk
Vis
därav. Då samtliga dessa tre sökande befinna sig i fattiga omständigheter och uppnått jämförelsevis hög ålder, så att de äro oförmögna att genom eget arbete försörja sig, torde fog finnas för ett efterskänkande till deras förmån av allmänna arvsfondens rätt till viss del av kvarlåtenskapen efter den av lidne. Beträffande storleken av det belopp, som sålunda skulle efterskänkas, ävensom sättet för dess utbetalande finner ämbetet lämpligast att i enlighet med av sökanden Elisabet Wilhelmina Henriksson uttalat önskemål vissa belopp av sagda kvarlåtenskap överföras till den genom Kungl. Maj:ts be slut den 11 september 1931 inrättade, under statskontorets förvaltning stå ende »Allmänna arvsfondens livräntefond» för beredande av livränta åt sö kandena, och föreslår ämbetet, att dessa belopp må beräknas för Maria Gustafsson till Vs samt för en var av Elisabet Wilhelmina Henriksson och Albertina Björk till
Vis
av det fonden tillgodoförda beloppet eller i runt
tal för Maria Gustafsson 9,500 kronor samt för en var av de övriga 3,200 kronor. Ämbetet föreslår därjämte, att tidpunkten, varifrån livräntan an gles skola utgå, bestämmes till den 1 januari 1942.
Enligt vad pensionsstyrelsen, på förfrågan från finansdepartementet om möjligheten att bereda sökandena livräntor genom inbetalning av de före slagna beloppen till försäkring enligt 35 § lagen om folkpensionering, i skri velse den 22 januari 1942 upplyst, skulle, därest under januari månad 1942 till styrelsens frivilliga försäkring erlades 9,500 kronor för Maria Gustafs son och 3,200 kronor för vardera av Elisabet Wilhelmina Henriksson och Maria Björk, från och med den 1 januari 1942 till dem utgå årliga pen sioner med 1,014 kronor 60 öre lill Maria Gustafsson, 372 kronor 16 öre till Elisabet Wilhelmina Henriksson och 329 kronor 60 öre till Albertina Björk.
16
Kungl. Majlis proposition nr 139.
Före
draganden-
I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet anser jag billighetsskäl tala
för att vissa delar av kvarlåtenskapen efter Eriksson användas till bere
dande av understöd åt nu ifrågavarande tre sökande i form av livräntor
under deras återstående livstid. I överensstämmelse med vad som under
senare år plägat ske i liknande fall torde den anordningen böra vidtagas,
att för ändamålet erforderliga kapitalbelopp överföras till den av kammar
advokatfiskalsämbetet omnämnda livräntefonden, varefter statskontoret skall
hava att från fonden gälda livräntorna. Dessa synas med hänsyn till om
ständigheterna i ärendet skäligen böra bestämmas till belopp, som ungefär
ligen motsvara vad som skulle utgå vid inbetalning av resp. 9,500 kronor,
3,200 kronor och 3,200 kronor till pensionsstyrelsens på frivilliga avgifter
grundade försäkring. Jag föreslår därför, att livräntebeloppen bestämmas
till 1,000 kronor för Maria Gustafsson och 350 kronor för vardera av Elisa
bet Wilhelmina Henriksson och Albertina Björk att utgå från och med den
1 januari 1942.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenska
pen efter hemmansägaren Bagg Carl Ernst Eriksson från
Torsångs socken må avstås vad som erfordras för beredan
de av livräntor med 1,000 kronor om året åt Maria Gustafs
son från och med den 1 januari 1942 under hennes återstå
ende livstid och med 350 kronor om året åt vardera av
Elisabet Wilhelmina Henriksson och Albertina Björk från
och med den 1 januari 1942 under deras återstående livs
tid.
9:o.
Rätten till arv efter förre hemmansägaren Karl Emil Svensson från Järs
näs socken. Förre hemmansägaren Karl Emil Svensson från Järsnäs socken,
Jönköpings län, avled den 4 november 1940 utan att, såvitt en efter honom
upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting.
Behållningen i boet efter honom utgjorde enligt bouppteckningen 5,828 kro
nor 28 öre. Bland tillgångarna i boet har i bouppteckningen upptagits en
fordran å 6,000 kronor, utgörande resterande köpeskilling för en av Svensson
försåld fastighet.
Med utlåtande den 25 oktober 1941 har kammaradvokatfiskalsämbetet
överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Jönköpings län med
yttrande den 17 mars 1941 till ämbetet insänd skrift, däri sågaren Karl Ejnar
Karlsson i Fallnäs, Nätarn, anhållit, att till honom måtte avstås allmänna
arvsfondens rätt till förenämnda i bouppteckningen efter Svensson upptagna
fordran å 6,000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
17
Till stöd för ansökningen har sökanden uppgivit, att Svensson vid visst
tillfälle upprättat ett testamente, varigenom ifrågavarande fastighet bortgi-
vits till sökanden. För styrkande av denna uppgift har sökanden hänvisat
till en lill Kungl. Maj :t ställd skrift, däri de två personer, som bevittnat testa
mentet i fråga, uppgivit i huvudsak följande: Svensson hade genom ett i
april 1937 upprättat testamente förordnat, att hans fasta egendom 1ji mantal
Fallnäs i Järsnäs socken skulle med full äganderätt tillfalla sökanden. Svens
son, som undertecknat testamentet under sjukhusvistelse i Jönköping, hade
emellertid, sedan han tillfrisknat, till ett av testamentsvittnena yttrat förmo
dan, att han icke skulle komma att efterlämna någon behållen förmögenhet,
och därvid även bragt på tal att återkalla testamentet. Förmodligen hade
Svensson sedermera förstört testamentet. Under år 1940 hade fastigheten för
sålts, enär Svensson behövt penningar.
Av utredningen i ärendet inhämtas vidare i huvudsak följande.
Sökanden är född år 1903. Hans fader är ägare till 1/4 mantal Fallnäs l3,
vars boningshus är beläget alldeles intill den en gång av Svensson ägda går
den. Hans moder hade dött, då han var några månader gammal. Flan hade
under uppväxtåren mestadels vistats hos Svenssons familj och jämväl under
tiden därefter flitigt umgåtts i dennes hem. Sökanden hade under de senare
åren tidvis haft gemensamt hushåll med Svensson. Under Svenssons sista
sjukdom hade sökanden en tid vårdat honom i hemmet och därefter föran
staltat om hans förande till sjukhus.
Enligt vad sökanden uppgivit skulle Svensson vid ett tillfälle i juli månad
1940 hava omtalat, att han förstört testamentet, samt under samtalet därom
yttrat, att han sannolikt ej skulle lämna något efter sig, men att sökanden i
allt fall skulle erhålla gården.
Beträffande sin ekonomi har sökanden meddelat, att han ägde ett motorsåg
verk, som värderades till 3,000 kronor, samt att han ådragit sig en skuld å
1,700 kronor för inköp av sågverket, ävensom att han hade ett tillgodoha
vande hos sin fader å 1,800 kronor.
Länsstyrelsen har, då den resterande köpeskillingen för ifrågavarande fas
tighet enligt bouppteckningen utgjorde 6,000 kronor men behållningen i boet
endast 5,828 kronor 28 öre, på det sätt tillstyrkt framställningen, att hela
arvet efter Svensson måtte efterskänkas till förmån för sökanden.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat, att den till
allmänna arvsfonden redovisade behållningen i boet utgjort 6,798 kronor 81
öre. Ämbetet har därefter anfört:
Av den i ärendet verkställda utredningen synes framgå, att sökanden kan
sägas hava stått den avlidne i livstiden nära. Med hänsyn härtill och då han
jämväl befinner sig i torftiga ekonomiska omständigheter, får stadgandet i
5 kap. 3 § lagen örn arv den 8 juni 1928 anses vara i ärendet tillämpligt. Fog
torde därför finnas för ett efterskänkande till hans förmån av allmänna arvs
fondens rätt till viss del av kvarlåtenskapen efter den avlidne, och anser äm
betet att till honom bör avstås ett belopp av 6,000 kronor, motsvarande vid
dödsfallet ogulden köpeskilling för av den avlidne försåld fastighet.
Rilian!)
till riksdagens protokoll I0 t2. 1 sami. Nr ISO—-140.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Före
draganden.
Med hänsyn till i ärendet upplysta omständigheter vill jag icke motsätta
mig bifall till ansökningen på sätt kammaradvokatfiskalsämbetet tillstyrkt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter förre hemmansägaren Karl Emil Svensson från Järsnäs
socken må avstås ett belopp av 6,000 kronor till Karl Ejrfar
Karlsson.
.
10 :o.
Rätten till arv efter Agnes Lovisa Käck från Stockholm. Agnes Lovisa
Käck från Stockholm, vilken var född den 26 juni 1862, avled den 19 maj
1941 utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning utvisar, efter
lämna. någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter den avlidna
utgjorde enligt bouppteckningen 336,474 kronor 81 öre.
Med utlåtande den 17 oktober 1941 har kammaradvokatfiskalsämbetet
överlämnat två till Kungl. Majit ställda, av Överståthållarämbetet med ytt
rande av den 1 oktober 1941 till kammaradvokatfiskalsämbetet insända an
sökningar, däri Anna Josefina Nyström och Emma Kristina Gustafsson, båda
i Stockholm, anhållit, att av ifrågavarande, allmänna arvsfonden tillfallna
kvarlåtenskap måtte till vardera av dem avstås antingen ett engångsbelopp
eller ock ett belopp att årligen utgå under deras återstående livstid.
Sökandena, vilka båda uppnått en ålder av 68 år, hava till stöd för an
sökningen anfört, Anna Josefina Nyström alt hon sedan år 1920 eller i 21
år varit anställd som hembiträde hos den avlidna och att hon på grund
av sjukdom vore oförmögen till arbete, samt Emma Kristina Gustafsson
att hon sedan år 1923 eller i 18 år varit anställd som kokerska hos den av
lidna och att utsikterna för henne att erhålla någon ny anställning givet
vis vore små.
Av utredningen i ärendet inhämtas, att Anna Josefina Nyström äger ett
sparkapital å 14,000 kronor och Emma Kristina Gustafsson ett sparkapital
å 16,000 kronor.
Överståthållarämbetet har i sitt yttrande anfört:
Båda sökandena hava varit anställda hos den avlidna under en avsevärd
tid, Anna Nyström sedan år 1920 och Emma Gustafsson sedan år 1923.
Med hänsyn härtill och då sökandena på grund av sin höga ålder — Anna
Nyström därjämte på grund av sjukdom — måste anses oförmögna till fort
satt förvärvsarbete, synes det Överståthållarämbetet icke vara opåkallat, att
de av dödsboets tillgångar erhålla bidrag till sin försörjning. Ett sådant
bidrag torde lämpligast böra utgå med visst årligt belopp. Då båda sökan
dena förfoga över eget kapital, som vid inköp av livräntor skulle tillför
säkra dem en årlig inkomst av omkring 1,200 kronor vardera, samt dess
utom uppbära folkpension med 23 kronor i kvartalet, synes det årliga bi
draget skäligen kunna begränsas till 400 kronor till var och en av sökan
dena.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
19-
Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat, att döds
boet efter Agnes Lovisa Käck ännu vore föremål för utredning, men att
hittills till allmänna arvsfonden inlevererats sammanlagt 42,906 kronor 12
öre av kvarlåtenskapen, varjämte ämbetet anfört:
Vad angår de nu föreliggande ansökningarna framgår av den i ärendet
verkställda utredningen att båda sökandena under en avsevärd tid varit an
ställda som tjänarinnor hos den avlidna varför de kunna anses hava stått
den avlidna i livstiden nära. På grund härav och då sökandena på grund
av hög ålder måste anses oförmögna till fortsatt förvärvsarbete, anser äm
betet fog finnas för ett efterskänkande till deras förmån av allmänna arvs
fondens rätt till viss del av kvarlåtenskapen efter den avlidna. Detta avstå
ende anser ämbetet böra få formen av beviljandet av en årlig livränta till
en var av sökandena under deras återstående livstid. Ämbetet får i detta
sammanhang i tillämpliga delar åberopa Kungl. Maj:ts proposition nr 196
punkt 6 till 1934 års riksdag angående avstående av viss del av allmänna
arvsfondens rätt till arv efter disponenten Pontus Andersson från Motala och
särskilt vad föredragande departementschefen därvid anfört i fråga om sättet
för beredande av livränta åt däri föreslagen person genom överlämnande av
därför erforderligt kapitalbelopp till särskild förvaltning hos statskontoret,
som skulle hava att med avkastningen gälda livräntan. Denna form för be
redande av livränta bör enligt ämbetets mening komma till användning jämväl
i förevarande fall. I fråga örn storleken av de ifrågasatta livräntorna synes,
såsom Överståthållarämbetet anfört, ett årligt belopp av 400 kronor till var
dera sökanden vara skäligt och lämpligt. Dessa livräntor böra utgå från den
månad, som infaller näst efter den, varunder kvarlåtenskapen blivit redo
visad till allmänna arvsfonden, och av statskontoret utbetalas månadsvis i
efterskott. För tiden, innan dessa livräntor börja utgå, böra sökandena er
hålla understöd, vilka enligt ämbetets mening böra utgå med samma belopp
för år räknat, vartill livräntorna bestämts. Jämväl dessa understöd synas
böra utgå månadsvis och utbetalas av godemannen för fonden i slutet av
månaden med början från den 1 oktober 1941, då sökandena slutat sin an
ställning hos dödsboet efter Agnes Lovisa Käck, till dess ovannämnda liv
räntor börja utgå.
I likhet med Överståthållarämbetet och kammaradvokatfiskalsämbetet an
ser jag fog finnas för att någon del av kvarlåtenskapen efter Agnes Lovisa
Käck användes till beredande av understöd åt sökandena i form av livräntor
under deras återstående livstid. Livräntorna torde böra bestämmas till 400
kronor för vardera. Livräntorna torde få utgå från och med den 1 oktober
1941, då sökandena slutat sin anställning hos dödsboet. För ändamålet erfor
derligt kapitalbelopp torde, såsom i liknande fall plägat ske, överföras till den
under statskontorets förvaltning stående allmänna arvsfondens livräntefond.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Agnes Lovisa Käck från Stockholm må avstås vad som
erfordras för beredande av livräntor åt Anna Josefina Nyström
och Emma Kristina Gustafsson med 400 kronor örn året åt
vardera från och med den 1 oktober 1941 under deras åter
stående livstid.
Före
dragande!t-
20
Vad föredraganden under punkterna l:o—10:o hem
ställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bi
faller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att propo
sition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Ur protokollet:
Lennart Hammarskiöld.