2

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § för-

b»

ordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å

vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 sep­

tember 1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning på

här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger tjugu­

fem kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, tolv kronor

50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande tjugu procent av vins­

tens belopp. Skatt som nu sagts skall ock utgå å vinst i annat här i riket

anordnat lotteri, vilken utgöres av värdepapper.

Skatt skall------------ vinnaren uttages.

2

§•

När vinst, som avses i 1 § 1 morn., utbetalas eller utgives till vinnaren,

skall lotteriets anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så

stor del av vinsten, som motsvarar den stadgade skatten å densamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942, dock att äldre bestäm­

melser fortfarande skola äga tillämpning i fråga om vinst, som utfallit vid

vinstdragning å premieobligationer vilka utfärdats före nämnda dag, även­

som beträffande annan lotterivinst, som blivit tillgänglig för lyftning före

samma dag.

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se SFS 1939:205.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

icke utgår särskild skatt, i och för sig är skattepliktig och således skall

beskattas som inkomst, om dess värde tillsammans med värdet å övriga

dylika lotterivinster (varulotterivinster, som ej bestå av värdepapper, totali-

satorvinster etc.) under beskattningsåret uppgår till minst 100 kronor.

till 36 §.

1. Vid beräkning------------annan förvärvskälla.

2. För att------------ av realisationsvinst. Avdrag är medgivet för alla de

utgifter, som den skattskyldige under beskattningsåret haft för inköp av-

lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri, dock med undantag för

svenska premieobligationer samt lottsedlar eller insatser i penninglotteri av

den beskaffenhet, att för vinst i detsamma skall erläggas skatt enligt förord­

ningen om särskild skatt å lotterivinst och att vinsten för den skull icke

skall beskattas såsom inkomst (jfr punkt 2 av anvisningarna till 19 §). Av­

drag är sålunda medgivet för alla kostnader för inköp av lottsedlar i varu-

eller tombolalotteri, och gäller detta även om å sådan lott utfallit vinst, som

utgöres av värdepapper och därför icke skall beskattas som inkomst. Har

den skattskyldige haft annan lotterivinst än vinst i sådant penninglotteri

eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som ovan nämnts, till

så litet sammanlagt belopp att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig,

få utgifterna för lottköp eller insatser i lotteri avdragas från realisations­

vinst endast i den mån de överstigit lotterivinsten.

3. I punkt —------- annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

net den 21 december 1928 (nr 486), att lotteriets anordnare eller premie­

obligationernas utfärdare skall, när vinst utbetalas till vinnaren, innehålla

så stort belopp som motsvarar den stadgade skatten å vinsten. Därefter har

vinstutbetalaren att inom en månad efter det vinstdragningen ägt rum till

generalpoststyrelsen i 2 exemplar ingiva anmälan om dragningen, däri skall

lämnas uppgift å sammanlagda beloppet av på avyttrade lotter utfallna vinster

om mer än 25 kronor. Samtidigt skall den å dessa vinster belöpande skatten

av vinstutbetalaren inbetalas till generalpoststyrelsen, som förser det ena

exemplaret av anmälan med enkla beläggningsstämplar till belopp, mot­

svarande den erlagda skatten, och, sedan stämplarna makulerats, återställer

detta exemplar till vederbörande. Skatt skall sålunda inbetalas även för

vinst, som eventuellt ej kommer att uttagas. Sådan skatt restitueras emeller­

tid till vinstutbetalaren, om denne till generalpoststyrelsen ingiver ansökan

härom i viss föreskriven ordning.

Beträffande annan lotterivinst än sådan, som avses med nu angivna be­

stämmelser, stadgas i gällande författningar örn inkomstskatt, att dylik vinst

skall inräknas bland vinnarens skattepliktiga intäkter, såvitt vinsten tillsam­

mans med övriga under beskattningsåret erhållna vinster av samma slag

uppgår till minst 100 kronor (eljest föreligger ingen skatteplikt, se 19 § kom­

munalskattelagen). Vinsten skall därvid upptagas som intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet (35 § kommunalskattelagen). Avdrag får göras för ut­

gifter för inköp av lottsedlar i lotteri, varom nu är fråga, därvid dock skall

iakttagas, att avdrag endast får göras från intäkter, som bestå av lotteri­

vinster eller realisationsvinster, samt att, om den skattskyldige haft lotteri­

vinster av ifrågavarande slag till mindre sammanlagt belopp än 100 kronor,

utgifterna för lottköp få avdragas från realisationsvinst endast i den mån de

överstigit lotterivinsterna (36 § kommunalskattelagen med anvisningar). I

kontrollsyfte är föreskrivet, att envar, som vid vinstdragning å här i riket

utfärdade premieobligationer erhållit vinst, vilken uppgått till minst 1,000

kronor och för vilken icke skall utgöras skatt enligt förordningen den 28

september 1928, nr 376, är skyldig att härom avgiva särskild uppgift, som

vid vinstmedlens lyftande skall avlämnas till obligationernas utfärdare för

att av denne vidarebefordras till vederbörande taxeringsmyndighet (42 §

taxeringsförordningen). Frånsett sistnämnda bestämmelse, som numera har

en mycket begränsad räckvidd, då den blott avser 14 vinster örn året i de

båda teaterobligationslotterierna, finnas inga föreskrifter angående kon­

troll å att lotterivinster verkligen bliva i vederbörlig ordning deklarerade till

beskattning.

Undantagna från den särskilda lotterivinstskatten enligt förordningen den

28 september 1928 äro sålunda alla vinster i varulotterier. Dessa vinster skola i

stället — om de under loppet av ett år för samma vinnare uppgå till sam­

manlagt minst 100 kronor — hos vinnaren beskattas såsom vanlig inkomst.

I detta sammahang må erinras, att enligt gällande förordning örn stämpel­

avgiften lottsedel i varulotteri, som anordnas med Kungl. Maj:ts tillstånd,

skall förses med en stämpel av 10 öre för varje lottsedel. Sådan stämpelav­

9

lotterierna, vilkas värde ej får överstiga 5 kronor, eller vinster, som bestå

av skänkta föremål — vara frambragta eller tillverkade inom landet samt

att, om presentkort förekomma, dessa skola vara så beskaffade, att de möj­

liggöra förvärv av dylika varor.

I de lotteritillstånd, som meddelas av Kungl. Maj:t, brukar Kungl. Majit,

om man bortser från tillstånd till s. k. båtlotterier o. dyl., lämna föreskrif­

ter örn lotternas antal, lottpriset, minsta sammanlagda vinstvärdet samt —

om lotteriet är av något större omfattning — ungefärliga värdet å högsta

vinsten. I fråga örn vinsternas beskaffenhet brukar i övrigt angivas, örn

någon vinst får utgöras av statens premieobligationer eller försvarsobliga-

tioner och örn någon vinst får utgöras av fastighet (sportstuga eller dylikt).

I så fall angives också i allmänhet till vilket antal sådana vinster få före­

komma. Någon uppgift örn till vilket belopp eller till vilket värde nämnda

föremål få ingå bland vinsterna lämnas däremot icke. Vad angår övriga

vinster brukar endast föreskrivas, att de skola, i den mån de icke bestå av

skänkta föremål, utgöras av för lotteriet direkt från tillverkare inköpta

svenska hantverks-, slöjd-, industri- eller konstalster eller ock, dock huvud­

sakligen beträffande de lägre vinsterna, av presentkort, gällande såsom be­

talningsmedel hos ett flertal affärer, som huvudsakligen tillhandahålla va­

ror av svensk tillverkning. Beträffande värdet å vinsterna brukar angivas,

att detta ej må upptagas högre än gällande detaljhandelspris eller, örn de-

taljhandelspriset ej med bestämdhet kan utrönas, högre än inköpspriset,

dock att värdet å hemslöjds- eller hantverksalster liksom å skänkta varor i

senare fallet får upptagas till pris, som åsättes efter .värdering av opartisk

sakkunnig.

1 de lotteritillstånd, som Kungl. Maj:t lämnat under åren 1940 och 1941,

ha av värdepapper endast tillåtits statens premieobligationer och försvars-

obligationer. Därvid har i allmänhet angivits, att en vinst (i några fall 2

och i ett fall 3 vinster) fått utgöras av premieobligationer eller — efter

lotteriarrangörens fria val — av premie- eller lörsvarsobligationer. Vad

angår sistnämnda obligationer har dessutom i några under år 1940 lämna­

de tillstånd givits en allmän föreskrift örn att vinster med ett värde av 50

kronor eller däröver må utgöras av sådana obligationer.

En undersökning av vinstförteckningarna för de största under åren 1940

och 1941 av Kungl. Majit medgivna varulotterierna (19 olika företag)

visar, att de högsta vinsterna i dessa genomgående utgjorts av statens pre­

mieobligationer. Återstående större vinster lia oftast utgjorts av en sport­

stuga, en villa eller dylikt, merendels jämte tomt, därvid platsen för tomten

ofta fått väljas av vinnaren. Presentkort för inköp i en eller flera affärer

lia förekommit i stor utsträckning både bland de större och bland de min­

dre vinsterna. Övriga vinster lia huvudsakligen utgjorts av försvarsobliga-

tioner (i lotterierna under 1941 dock endast i ringa utsträckning), möbler,

husgerådssaker och sportartiklar såsom cyklar, skidor m. m. Automobiler,

motorcyklar och motorbåtar, som tidigare i stor utsträckning torde lia före­

kommit bland de större vinsterna, saknas av förklarliga skid så gott som

helt i de undersökta vinstlistorna.

I de lotterier, som anordnas utan tillstånd av Kungl. Maj:t, torde vins­

terna merendels utgöras av klädespersedlar, husgerådssaker och dylika

föremål. I elt flertal fall har emellertid Kungl. Majit under 1940 och 1941

medgivit rödakorsföreningar, luftskyddsföreningar m. fl. rätt att vid dylika

lotterier använda försvarsobligationer som vinster. Dessa medgivanden sy­

nas dock vart för sig ha avsett ganska små belopp, och sammanlagt torde

värdet av de i enlighet härmed utlottade vinsterna endast röra sig örn några

tusen kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Angående möjligheterna för genomförande av den särskilda skatten be­

träffande vinster i varulotterier anfördes härefter i promemorian:

En nödvändig förutsättning för tillämpning av bestämmelserna örn

den särskilda lotterivinstskatten å vinster i varulotterier torde få anses va­

ra, att vinsterna utgöras antingen av föremål, som äro lätta att realisera i

allmänna marknaden och vilkas omedelbara saluvärden sålunda utan svå­

righet kunna fastställas, eller också av föremål, som — oavsett de åtgärder,

som kunna komma att föreskrivas för beskattningen — undergått eller

komma att undergå en officiell värdering av något slag. Det synes därför

utan vidare vara klart, att det icke kan ifrågakomma att belägga vinster,

som bestå av exempelvis en segelbåt i ett båtlotteri eller ett konstverk i

ett konstlotteri, med den ifrågavarande skatten, och detsamma torde gälla

även för vinster, som utgöras av klädespersedlar, husgerådssaker, sport­

artiklar och dylikt. Däremot synas vinster, som utgöras av värdepapper,

lämpa sig väl för skatten, såvitt värdepapperen äro börsnoterade. Slutligen

skulle man kunna tänka sig beskattningens genomförande även beträffan­

de vinster, bestående av presentkort eller fastigheter.

Vad då först angår vinster, som utgöras av börsnoterade värdepapper, är

det ju lätt att fastställa det omedelbara saluvärdet på en sådan vinst, och det

är ju ingen orättvisa mot vinnaren att beräkna skatten på detta värde, efter­

som han omedelbart kan förvandla vinsten i reda pengar till belopp, motsva­

rande samma värde. Detta medför också, att det icke behöver uppstå några

komplikationer vid skatteuppbörden, i det lotteriarrangören, örn vinnaren icke

kan eller vill betala skatten kontant, kan innehålla och utan större besvär

låta försälja så stor del av vinsten, att köpeskillingen täcker skatten.

Beträffande vinster, som utgöras av presentkort, torde dylika vinster kunna

sägas ha ett saluvärde, motsvarande det angivna priset på presentkorten, un­

der förutsättning att dessa icke äro utställda på alltför stora belopp samt gälla

för inköp i ett flertal affärer. Emellertid har det visat sig vid undersökningen

av vinstlistorna för de större varulotterierna, att presentkort eller anvisningar

på 1,000 kronor och mera ingå bland vinsterna, och vidare att dessa ofta gälla

för inköp i en enda affär eller t. o. m. för inköp av endast visst slag av varor i

en enda affär. I dylika fall torde det vara svårt att avyttra presentkorten utan

reducering av priset under det belopp, varå de lyda. Härtill komma svårig­

heter vid uppbörden. Då man icke gärna kan ålägga lotteriarrangören

skyldighet att för skattens uttagande låta försälja vinsten eller erforder­

lig del därav, återstår endast att lita till att vinnaren betalar skatten kon­

tant, då han lyfter vinsten. Den situationen kan ju emellertid uppstå, att vin­

naren icke förmår erlägga det mot skatten svarande beloppet. Ur vinnarens

synpunkt skulle detta innebära, att han helt enkelt icke kunde lösa ut sin

vinst. Även örn man kunde antaga, att en vinnare i dylikt fall alltid skulle

kunna anskaffa det erforderliga beloppet genom att avyttra vinsträtten, skulle

arrangemanget ändå icke vara tillfredsställande, eftersom avyttringen under

sådana förhållanden säkerligen ofta finge ske till betydligt underpris.

Vad angår vinster, som utgöras av fastigheter, så vore ju anledningen till

att man skulle belägga just en sådan vinst med den särskilda skatten att man

kan använda sig av fastighetens taxeringsvärde som grundval för skattebe­

räkningen. Emellertid försvåras detta av att en dylik vinst vid utlämnandet i

allmänhet endast torde bestå av en anvisning på en monteringsfärdig bygg­

nad jämte visst kontant belopp för inköp av tomt och uppmonteringen samt

att den fastighet, som vinsten motsvarar, därför först efter en längre tid före­

ligger i sådant skick, att den kan bliva föremål för fastighetstaxering. Härtill

komma alla de olägenheter, vilka ovan angivits gälla för uppbörden av

skatt, som påförts vinster bestående av presentkort.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

vis även beträffande avdrag för andra insatser i lotteri, t. ex. insatser vid tipp­

ning. Då detta ej direkt framgår av författningstexten i dess nuvarande ly­

delse, synes ett förtydligande härutinnan böra ske.

Vid promemorian funnos fogade författningsutkast, vilka torde få såsom

bilaga fogas vid dagens statsrådsprotokoll.

I promemorian förutsattes, att vissa ändringar jämväl skulle ske i kungö­

relsen den 21 december 1928 (nr 486) om uppbörd och redovisning av sär­

skild skatt å vissa lotterivinster samt i deklarationsformulär nr 3 a.

Härefter anmärktes i promemorian, att med den föreslagna anordningen

följde, att till viss vinst hörande värdepapper alltid borde förekomma i så­

dana valörer att den vinnaren tillkommande andelen av vinsten kunde jämnt

avdelas och att Kungl. Maj:t därför vid meddelande av lotteritillstånd i fram­

tiden borde föreskriva icke blott hur många vinster, som finge bestå av-

värdepapper, utan även att dylika vinster skulle vara så beskaffade, att vin­

narens andel kunde utlämnas endast i sådana (t. ex. med en skattesats av

20 procent, som i promemorian senare föreslås, att antalet till viss vinst hö­

rande premieobligationer skulle vara jämnt delbart med 5). Vidare fram­

hölls, att något tillstånd till arrangörer av mindre lotterier att såsom vinster

använda försvarsobligationer eller dylikt efter genomförande av de föreslag­

na bestämmelserna icke borde ifrågakomma.

Vad angår den praktiska betydelsen av den föreslagna ändringen i bestäm­

melserna om beskattningen av värdepappersvinster hade enligt promemorian

en approximativ beräkning givit vid handen, att premieobligalionsvinsterna

i de år 1940 medgivna lotterierna uppgått till ett värde av något över 500,000

kronor och i de år 1941 medgivna till ett värde av något över 600,000 kro­

nor samt att motsvarande siffror beträffande försvarsobligationer vore för

vissa större lotterier (någon beräkning rörande förekomsten av sådana i samt­

liga medgivna lotterier hade ej kunnat göras) omkring 100,000 kronor res­

pektive några hundra kronor. För att giva en föreställning om proportio­

nen mellan värdet å värdepappersvinster samt värdet å övriga vinster i

varulotterierna uppgavs slutligen, att de i lotteritillstånden nämnda båda år

föreskrivna minsta värden, som vinsterna i respektive lotterier skulle be­

sitta, för vartdera året utgjort sammanlagt omkring 3,000,000 kronor.

över författningsutkasten och promemorian ha, efter remiss, utlåtanden av­

givits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i

riksgäldskontoret, Överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus samt Malmöhus län. Överståthållarämbetet har vid sitt utlå­

tande fogat infordrade yttranden från taxeringsintendenten vid ämbetet samt

Svenska penninglotteriet aktiebolag och aktiebolaget Tipstjänst.

Kammarrätten har i huvudsak intet att erinra mot de ifrågasatta författ­

ningsändringarna men anmärker beträffande de föreslagna bestämmelserna

om värderingen av vinsterna i och för skattepåföringen, att dessa bestäm­

melser skulle kunna medföra tveksamhet vid tillämpningen, då dels kursen

å ett värdepapper kunde växla under en och samma börsdag och dels kurs­

14

Kungl. Majlis proposition nr 213.

stånd till lotteriet, meddelas samtidigt beslut, varigenom båda dessa belopp

fastställas efter avdrag av förslagsvis 20 procent av det för sistnämnda vinster

avsedda beloppet. Samtidigt ålägges anordnaren av lotteriet att inom viss an­

given tid till statsverket inbetala det belopp, vilket sålunda avdragits. Uppbörd

och redovisning torde kunna verkställas på ungefär samma sätt, som för när­

varande tillämpas beträffade den särskilda lotterivinstskatten. Rätt till resti­

tution för det fall, att vinst utfaller å icke försåld lott, eller om vinst icke lyf­

tes, synes ej erforderlig.

Statskontoret framhåller, alt vid genomförande av dess sålunda angivna

förslag vid den vanliga inkomstbeskattningen torde kunna bortses från alla

vinster i lotterier och därmed jämförliga spel med undantag för vinster å vad­

hållning medelst totalisator vid hästtävlingar. Härutinnan erinrar statskon­

toret, att Överståthållarämbetet i utlåtande över en i december 1934 inom fi-

nansdeparementet utarbetad promemoria angående beskattning av tipsvins­

ter (se proposition år 1935 nr 43, sid. 12) föreslagit, att även totalisator-

vinster skulle frikallas från vanlig inkomstbeskattning samt att ersättning

för den skatteförlust det allmänna härigenom kunde anses lida skulle utta­

gas genom inflytande vadhållningsmedel, förslagsvis med 5 procent av in­

satsernas sammanlagda belopp. Statskontoret anser sig böra förorda ett ge­

nomförande av detta förslag.

Överståthållarämbetet är av den uppfattningen, alt den särskilda lotteri­

vinstskatten i sin nuvarande form svårligen låter sig genomföras för andra

vinster i varulotterier än sådana, som bestå av värdepapper. Ämbetet för­

ordar emellertid en anordning liknande den, som föreslagits av statskon­

toret. Ämbetet ifrågasätter sålunda, att saken skulle ordnas på sådant sätt

att lotteriets arrangör redan i samband med inköp av respektive vinster —

oavsett om de bestode av värdepapper eller andra varor — skulle avsätta

viss procent av det då beräknade värdet till skatt, d. v. s. att det sammanlagda

vinstvärdet från början skulle beräknas med en mot skatteavdraget sva­

rande reduktion. Av det avsatta skattebeloppet skulle arrangören vara skyl­

dig redovisa så stor del som svarade mot antalet försålda lotter i förhål­

lande till hela antalet lotter i vederbörande lotteri. Någon hänsyn till örn

vinsterna uttoges eller ej behövde då icke tagas. Lottdragningen, kunde

ju utfalla jämförelsevis ojämnt, men i det långa loppet skedde en utjäm­

ning i detta avseende. Med detta arrangemang, som borde bliva enkelt i

tillämpningen, vunne man vissa fördelar utöver den som läge i ett en­

hetligt system för beskattningens anordnande. Sålunda bleve alla vinster

endast föremål för statlig beskattning, ej som nu i vissa fall statlig och

i andra fall såväl kommunal som statlig, vilket sistnämnda måste be­

traktas såsom mindre rationellt. Vidare skulle icke, såsom hittills säkerligen

ofta varit fallet på grund av underlätet fullgörande av deklarationsskyldig­

heten, någon del av vinsterna undgå beskattning. Slutligen hade man att

räkna med vinstens värde allenast vid en tidpunkt, under det att — såvitt

anginge värdepapper — med det i promemorian föreslagna systemet skat­

ten skulle beräknas efter värdet vid en viss tidpunkt, medan realisation av

Kungl. Maj-.ts proposition nr 213.

15

det innehållna värdepapperet eller de innehållna värdepapperen kunde kom­

ma att ske till ett vid en senare tidpunkt gällande värde, som tilläventyrs

på grund av ändrad notering vore endera högre eller lägre än det först­

nämnda.

Om den väg, som sålunda föreslagits av Överståthållarämbetet, skulle be­

finnas icke vara framkomlig, tillstyrker ämbetet i allt fall en utsräckning

av den särskilda skattens tillämpningsområde i överensstämmelse med det

i promemorian framlagda förslaget.

I övriga yttranden ha inga erinringar riktats mot de i promemorian fram­

förda synpunkterna i nu förevarande del.

Såsom bevillningsutskottet vid 1941 års riksdag framhöll torde det vara

Departements-

önskvärt, att sådana vinster i varulotterier som utgöras av premieobligatio- chefen-

ner eller därmed jämställda värdehandlingar underkastas beskattning efter i

huvudsak samma regler som nu gälla i fråga om vinster i penninglotterier.

Förslag till härför erforderliga lagstiftningsåtgärder har framlagts i den

inom finansdepartementet upprättade promemorian. Enligt förslaget skall

skatt med viss procent utgå å sådan vinst i här i riket anordnat varulotteri,

som utgöres av värdepapper, noterade å svensk börs. Det föreslås vidare, att

vinstens belopp skall beräknas efter de i vinsten ingående värdepapperens

notering den dag, då vinsten blir tillgänglig för lyftning, eller, om värde­

papper av detta slag icke då noteras, efter närmast föregående notering,

ävensom att vid utbetalningen av vinsten skall innehållas så stor del av den­

samma som motsvarar skatten. En förutsättning för förslagets genomföran­

de har i promemorian angivits vara, att värdepappersvinstema hädanefter

komma att bestå av ett sådant antal värdepapper som möjliggör ett dylikt

innehållande. Förslaget innebär slutligen, att någon inkomstskatt för dy­

lika lotterivinster icke längre skall förekomma.

Förslaget har härutinnan avstyrkts allenast av statskontoret, som uttalat

tvekan rörande möjligheten att i fråga om värdepapper använda en dylik

beskattningsform och i varje fall funnit det uteslutet att anordnaren av ett

lotteri skulle kunna underlåta att tillhandahålla vinnaren värdepapper till

hela det i vinstförteckningen angivna nominella beloppet. I anledning härav

må understrykas, att enligt förslaget vid utbetalningen av vinsten skall

innehållas så stor del av densamma som motsvarar skatten, varjämte må

tilläggas att, enligt vad jag inhämtat, nu ifrågavarande vinster regelmässigt

pläga avse obligationer till ett visst värde, icke lill ett visst nominellt belopp.

Något hinder för en anordning i huvudsaklig överensstämmelse med pro-

mcmorieförslaget synes därför icke föreligga, under förutsättning dock att

vinsterna kunna uppdelas på ett för beskattningen lämpligt sätt. Till denna

fråga återkommer jag senare.

Stalskontoret och Överståthållarämbetet ha ifrågasatt, huruvida icke i

stället den nuvarande inkomstbeskattningen beträffande vinster i varulot­

terier borde ersättas nied en skyldighet för lotteriarrangörerna att direkt till

statsverket inleverera ett i förhållande till värdet av vinsterna eller vissa av

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

dem bestämt belopp. En sådan anordning skulle enligt min uppfattning få

ungefär samma verkningar som om det ålades lolteriarrangörerna att till

statsverket inbetala viss del av vad som influtit för försålda lotter, d. v. s.

som en stämpelavgift på lottsedlarna. Frågan om ordnandet av beskattning­

en av lotterivinster så att skatten enbart komme att utgå i form av dylik stäm­

pelavgift har •— närmast med tanke på vinster i penninglotterier — tidi­

gare varit föremål för övervägande men då ansetts böra avskrivas. De skäl,

som därvid anförts mot beskattningens ordnande på detta sätt, anser jag

med samma styrka tala emot det av statskontoret och Överståthållarämbe­

tet nu framförda förslaget.

Jag vill alltså förorda, att beskattningen anordnas i huvudsaklig överens­

stämmelse med promemorieförslaget.

Kammarrättens erinringar mot de i promemorian föreslagna reglerna om

värderingen av vinsterna för skattepåföringen synas böra föranleda, att

dessa regler helt uteslutas ur förslaget. De torde nämligen icke vara nödvän­

diga. För närvarande utgöras förekommande värdepappersvinster huvudsak­

ligen av statens premieobligationer. Enligt vad jag inhämtat brukar det i de

flesta lotterier med dylika vinster tillgå så att lotteriarrangören icke inköper

obligationerna förrän efter dragningen, ibland för övrigt icke förrän vinna­

ren anmäler sig för att lyfta vinsten. Härvid inköpas obligationer för ett be­

lopp motsvarande värdet å vinsten enligt vinstförteckningen, och antalet

obligationer, som komma att ingå i vinsten, blir sålunda beroende av note­

ringen den dag inköpet sker. Skulle beloppet icke jämnt svara mot visst an­

tal obligationer — vid en vinst å 10,000 kronor kunna obligationerna för

exakt detta belopp vid inköp å börsen en viss dag icke erhållas utan det

mot vinstbeloppet närmast svarande antalet obligationer betingar t. ex. en­

dast ett pris av 9,980 kronor — inköpes ytterligare en obligation eller ock­

så fylles vinstsumman på annat sätt, i det angivna exemplet kanske med

ett presentkort på 20 kronor. Då de värdepappersvinster, som utlämnas till

vinnarna, sålunda åtminstone i de allra flesta fall komma att hava ett värde,

som uppgår till praktiskt taget samma belopp som det i vinstförteckningen

för respektive vinst angivna beloppet, synes skatten kunna beräknas på

sistnämnda belopp. Detta innebär, att om i ett lotteri förekommer en värde-

pappersvinst å 10,000 kronor, skatten med en skattesats av exempelvis 20

procent alltid skall utgöra 2,000 kronor. Inköp och utlämning av vinster

kunna efter skattens genomförande ske i samma former som hittills. Den

enda skillnaden blir att i stället för att hittills fått inköpas och tillhanda­

hållas obligationer för ett noterat värde inköpsdagen av (ungefär) 10,000

kronor härefter få inköpas och utlämnas obligationer till ett noterat värde

av (ungefär) 8,000 kronor. Tillämpningen av bestämmelserna örn den sär­

skilda skatten på värdepappersvinsterna torde med en sådan metod för

skatteberäkningen i praktiken bliva mycket enkel. Jag förutsätter därvid

att, såsom i promemorian framhållits, Kungl. Majit vid meddelande av

lotteritillstånd föreskriver villkor som möjliggöra en beskattning enligt nu

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

ej vöre att anse såsom en förvärvsverksamhet i vanlig mening utan endast

vore en fördelning mellan vissa av slumpen utsedda spelare av ett belopp,

som hopsamlats från samtliga, så vore emellertid därmed icke sagt, att en

beskattning av lotterivinst vore omotiverad. För vinnaren vore obestrid­

ligen vinsten att betrakta såsom resultatet av en spekulation. I själva verket

torde kunna göras gällande, att lotterivinst lämpade sig väl för beskattning

i en eller annan form. Just dess karaktär av ren lyckovinst syntes göra,

att vinnaren icke kände skatten så hårt, och det skulle troligen för den

allmänna föreställningen förefalla oförklarligt, om lotterivinst undginge be­

skattning, under det att intäkter av annan art underkastades en, ofta mycket

hård, beskattning.

I sammanhang med en därefter företagen undersökning av möjligheten

att införa den ifrågasatta skatten på olika slags lotterivinster anförde skatte-

beredningen.

Vad därvid först angår vinster i det svenska penninglotteriet skulle kunna

göras gällande, att dessa redan äro underkastade en särbeskattning, nämligen

genom stämpeln å lottsedlarna. På grund av denna stämpelskatt kommer en

mindre del av insatserna att tillfalla spelarna än vad som skulle varit fallet,

om stämpelskatten icke funnits och insatserna dock varit lika stora. Vill

man frikalla lotterivinst från inkomstbeskattning och i stället uttaga samma

skattebelopp på annan väg, skulle detta då enklast kunna ske genom en

lämpligt avvägd höjning av stämpelskatten. Att gå denna väg synes dock

icke vara att tillråda. Genom en beskattning av lotterivinster vill man träffa

de särskilda vinnarna, och detta sker nu genom inkomstbeskattningen. Ge­

nom en höjning av lottsedelsstämpeln skulle man väl kunna träffa lotteri­

spelarna såsom en helhet med samma skatt som vid inkomstbeskattning av

vinsterna, men däremot får man ingen som helst garanti för att skatten kom­

mer att träffa just vinnarna, Det är snarare troligt, att även efter en för­

höjning av stämpelskatten samma vinstfördelning som nu skulle bibehållas

och att skatten alitsa skulle träffa alla lottköpare och icke blott vinnarna;

resultatet av reformen skulle blott bliva, att man befriade vinnarna från den

nuvarande inkomstbeskattningen på bekostnad huvudsakligen av de lott­

köpare, som icke erhållit någon vinst. Blott en ringa del av skatten skulle

bårås av vinnarna och icke ens denna andel skulle fördelas i förhållande

till respektive vinsters storlek, utan i stället i förhållande till antalet in­

köpta lottsedlar. Vid införandet av den nuvarande stämpeln å lottsedlar vai­

let -------------ej heller avsikten att med skatten träffa vinnarna utan lott-

köparna.

Skattesatsen för vinster i penninglotteriet borde enligt skatteberedningens

mening bestämmas så, att den ungefärligen motsvarade vad vinnarna skulle

haft att i genomsnitt erlägga i stats- och kommunalskatt för sina vinster,

därest dessa tagits till taxering i vanlig ordning. Härvid hade man att taga hän­

syn till att den ojämförligt största delen av spelarna och alltså även av vin­

narna torde vara att finna bland personer med relativt obetydlig annan in­

komst och att i följd härav progression i regel förekomme blott i fråga

örn de högre vinsterna. Därjämte borde skattesatsen icke sättas alltför hög

för att icke försvåra konkurrensen med de utländska lotterierna. Med hänsyn

till de nu anmärkta förhållandena torde en skattesats motsvarande 10 pro­

cent av vinstbeloppet kunna anses lämpligt avvägd. Denna skattesats erbjöde

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

19

jämväl obestridliga fördelar därutinnan, att den medförde minsta svårighe­

ten vid skattens uträknande och att man vid vinsternas utbetalande icke be­

hövde röra sig med alltför ojämna belopp.

Som skäl för den föreslagna skattedegressionen beträffande de lägsta vins­

terna anförde skatteberedningen:

Sammanlagda antalet vinster uti en dragning i penninglotteriet utgör för

närvarande 16,307 stycken och därav äro 2,300 å 100 kronor, 6,000 å 50 kro­

nor och 7,000 å 25 kronor. Vid den nuvarande inkomstbeskattningen av lot­

terivinster äger man under alla förhållanden avdraga kostnaden för inköp

av lotten i fråga (större avdrag äro tänkbara) och alltså skulle återstå att

beskatta 88 kronor av en vinst på 100 kronor, 38 kronor av en vins på 50

kronor och 13 kronor av en vinst på 25 kronor. Det kan vid dylikt förhål­

lande anses obilligt, att man efter införande av den nya skatteformen skulle

hava att erlägga 10 procent å vinstens hela belopp eller vid en vinst å 100

kronor ett belopp av 10 kronor, motsvarande 11.4 procent å nettovinsten,

88 kronor, vid en vinst å 50 kronor ett belopp av 5 kronor, motsvarande 13.2

procent å nettovinsten, 38 kronor, och vid en vinst å 25 kronor ett belopp

av 2 kronor 50 öre, motsvarande 19.2 procent av nettovinsten, 13 kronor.

Vid vinster å 100 kronor och därutöver torde man dock kunna bortse från

denna oegentlighet, men däremot torde det vara svårare att göra det vid lägre

vinster, speciellt vid vinsterna å 25 kronor. För att få rättvisa och dock icke

behöva röra sig med alltför ojämna tal borde skatten för en vinst å 50 kronor

utgöra 4 kronor eller 8 procent och för en vinst å 25 kronor utgöra 1 krona

eller möjligen 1 krona 50 öre, motsvarande respektive 4 och 6 procent å vinst­

beloppet. Olägenheterna av dylika särskilda procentsatser för de lägre vins­

terna torde icke bliva av större betydelse.

Därefter behandlade skatteberedningen vissa andra lotterivinster och an­

förde därvid bl. a., att beträffande vinster å statens premieobligationer för­

hållandena i stort sett vore likartade med vad som gällde för vinster i pen­

ninglotteriet.

Vid framläggande till 1928 års riksdag av förslag till bestämmelser om den

särskilda lotterivinstskatten (proposition nr 213, sid. 236 och 240 samt pro­

position nr 221, sid. 4) ansåg departementschefen de av skatteberedningen

åberopade skälen för skattedegression äga full giltighet endast beträffande

mycket små vinster eller för det svenska penninglotteriets del vinsterna örn

25 kronor. Han föreslog därför, att skattefrihet skulle medgivas för vinster

örn högst 25 kronor, men att för alla övriga vinster skulle utgå skatt efter

en och samma procentsats. Den av skatteberedningen föreslagna generella

skattesatsen av 10 procent fann departementschefen vara viii avvägd och er­

bjuda fördelar ur rent teknisk synpunkt. I enlighet härmed hade Kungl.

Maj:ts förslag avfattats.

1928 års riksdags särskilda utskott (utlåtande nr 1, sid. 40) lämnade Kungl.

Maj:ts förslag i denna del utan erinran. Utskottet framhöll, att vid skatte­

satsernas bedömande borde ihågkommas, att lotterierna redan beskattades

med 20 procent stämpelskatt och att vid dylikt förhållande en skattesats

av 10 procent på vinsten ej torde få anses för liten. Det borde ock uppmärk­

sammas, att genom en alltför hög vinstbeskattning de utländska lotterierna

t

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

— vilkas vinster inkomstbeskattades men utan möjlighet till kontroll å vins­

terna — torde komma att bliva alltför förmånligt ställda i konkurrensen med

de svenska.

Under förarbetena till år 1935 vidtagna ändringar i bestämmelserna om

den särskilda lotterivinstskatten, varigenom dessa blevo tillämpliga även å s. k.

tippningsvinster, upptogs till behandling frågan, huruvida den särskilda skat­

ten å sådana vinster också skulle utgå med 10 procent eller örn en skärpt

skattesats borde tillämpas i avseende å dem. I den förut nämnda inom fi­

nansdepartementet i december 1934 utarbetade promemorian uttalades med

hänsyn till vissa anförda synpunkter den uppfattningen, att skattesatsen för

tippningsvinster borde bestämmas till 20 procent. I den vid 1935 års riks­

dag i ämnet avgivna propositionen, nr 43, anslöt jag mig till den meningen,

att det vore lämpligast att ha samma skattesats för de olika slagen av lotteri­

vinster, men förklarade mig å andra sidan icke kunna bortse från att en

skattesats å 10 procent dåmera vore väl låg för att någorlunda motsvara den

genomsnittliga vanliga inkomstbeskattningen till stat och kommun. En höj­

ning av skattesatsen i fråga om alla slagen av lotterivinster ansåg jag där­

för böra övervägas, och därvid syntes även böra beaktas ett av Överståt­

hållarämbetet framfört förslag om differentiering av skattesatsen. Då jag

emellertid icke vid detta tillfälle var beredd framlägga något förslag härut­

innan, fann jag skattesatsen för tippningsvinsterna böra bestämmas till 10

procent.

Frågan örn skattesatsen för lotterivinster har även varit föremål för be­

handling i t. f. underståthållaren Sandströms betänkande med allmänna rikt­

linjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder. Sandström

(betänkandet sid. 266) föreslog, som förut nämnts, att beskattningen av så­

dana lotterivinster, å vilka bestämmelserna örn den särskilda skatten ej vore

tillämpliga, skulle utbrytas ur inkomstbeskattningens ram samt verkställas

ungefär i samma ordning som nu gäller för beskattning av gåvor. Sandström

framhöll i sammanhang härmed, att om man vid en dylik anordning bestäm­

de sig för att göra beskattningen proportionell — och de tidigare beträffande

lotterivinstbeskattningen anförda skälen talade enligt Sandströms mening när­

mast härför — syntes skattesatsen förslagsvis kunna sättas till 25 procent, vil­

ken skattesats då jämväl borde införas i förordningen örn den särskilda lotteri­

vinstskatten. Som stöd för förslaget beträffande den sålunda angivna skatte­

satsen åberopade Sandström vissa synpunkter, som han i annat sammanhang

framfört som skäl för en liknande skattesats vid föreslagen preliminär be­

skattning av räntor och utdelningsbelopp. Vid behandlingen av sistnämnda

spörsmål anförde Sandström bl. a. (betänkandet sid. 412):

Tager man till utgångspunkt nuvarande skatteläge, värnskatten sålunda

inbegripen i beräkningarna, finner man, att den lägsta skatteprocent i fråga

örn den statliga beskattningen, som ifrågakommer för i utlandet bosatt per­

son, för närvarande utgör 11.75 procent. På förut anförda skäl synes någon

nedgång under denna procentsats icke böra ifrågakomma; det synes därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

21

icke tänkbart att stanna vid 10 procent, vilket framför allt i nuvarande tid

icke vore tillrådligt. I stället vill synas som om ett avdrag, fixerat till 15 pro­

cent i fråga om statsskatten, skulle vara närmast till hands liggande, ehuru

ändock måhända väl lågt beräknat.

Då den gemensamma kommunala skattesatsen enligt vad förut anförts sy­

nes böra bliva 8 å 10 procent, ernår man ett sammanlagt avdrag, som lämp­

ligen synes böra bestämmas till 25 procent, att tillämpas vid utbetalning av

räntor å bankmedel och obligationer samt utdelning å aktier; någon som helst

anledning att i dessa fall tillämpa annat än en och samma avdragsprocent

lärer icke föreligga.

I den inom finansdepartementet nu utarbetade promemorian anfördes:

Det kan antecknas, att vinsternas sammanlagda värde i förhållande till in­

betalda insatser numera utgör vid tippning — liksom förut — 50 procent

och vid deltagande i svenska penninglotteriet — efter 1938 års omorganisa­

tion av detsamma, i samband varmed stämpelavgiften å lottsedlarna borttogs

— 66 procent. Återstoden, efter avdrag för vad som kan åtgå till omkost­

nader m. m., inbetalas till statsverket, som använder en del därav till vissa

idrottsliga respektive kulturella ändamål och låter resten ingå i den all­

männa budgeten. Sålunda ha enligt den senaste statsverkspropositionen av

däri för budgetåret 1942/43 beräknade intäkter å 25,000,000 kronor 7,250,000

kronor avsatts för dylika särskilda ändamål och 17,750,000 kronor tillförts

den allmänna budgeten.

Om man vill öka statsverkets inkomster från nämnda båda lotterier, som

absorbera den övervägande delen av här i landet förekommande lotterispel,

kan detta ske antingen därigenom att man höjer vinstskatten eller därigenom

att man beskär vinnarnas andel av insatserna genom att minska vinsternas

storlek eller antal. Verkan blir ju i båda fallen densamma. Om man nu vill

genomföra det först angivna alternativet, vilket synes vara ur flera synpunk­

ter att föredraga, synes man emellertid icke kunna helt bortse från att

avsevärda belopp av insatserna från lotterideltagarna direkt tillföras stats­

verket och att dessa belopp till betydande del ersätta den tidigare stämpel­

avgiften.

Någon hänsyn synes också böra tagas till att en lotterivinst aldrig utgör

nettoinkomst för vinnaren, som ju alltid måst göra utgifter för insatsen i

lotteriet. Oftast torde lotterivinsterna utgöra frukten av ett regelbundet del­

tagande i lotterispel, och därför är otvivelaktigt nettobehållningen — för år

räknat — för de flesta vinnarna av betydligt blygsammare omfattning än

vinsternas bruttobelopp, varå skatten uträknas.

Tagas nu anförda omständigheter i betraktande, vill det synas, som örn en

fördubbling av den nuvarande lotterivinstskatten kan anses innebära en

lämplig avvägning. I det härvid fogade utkastet till ändringar i förordning­

en örn den särskilda lotterivinstskatten har därför upptagits en skattesats av

20 procent.

I den mån skattesatsen höjes, göra sig skälen för en särskild, lindrigare

behandling av de lägre vinsterna starkare kännbara. En höjning av skatte­

satsen till 20 procent synes emellertid icke få sådana verkningar, att man

behöver vare sig ändra den hittills gällande minimigränsen av 25 kronor för

skattepliktens inträdande eller införa en särskild degression för de lägre

vinsterna. Vid ytterligare höjning synes man emellertid icke kunna undgå

att taga dessa frågor under övervägande.

I promemorian gjordes slutligen ett försök att beräkna det belopp, som

kunde tänkas inflyta genom en fördubbling av skattesatsen. 1 detta avseende

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

anfördes, att enligt uppgift från generalpoststyrelsen i vinstskatt influtit för

budgetåret 1939/40 4,952,086 kronor och för budgetåret 1940/41 5,015,771

kronor. Då penninglotteriernas sammanlagda omsättning under den när­

maste framtiden kunde antagas snarare komma att ökas än minskas, kunde

den föreslagna höjningen av skattesatsen beräknas medföra en ökning av

vinstskatten med minst 5,000,000 kronor. Härtill skulle läggas den vinst­

skatt, varulotterierna komme att få betala genom den föreslagna omlägg­

ningen beträffande beskattningen av värdepappersvinster, vilken sistnämnda

skatt — som beräknades till 125,000 å 150,000 kronor — dock i viss mån upp­

vägdes av genom omläggningen uppkommande minskning av inkomst­

skatten.

Kammarrätten har i sitt över departementspromemorian avgivna yttrande

i princip intet att erinra mot den föreslagna höjningen av skattesatsen utom

såvitt den skulle tillämpas på vinster å redan utfärdade premieobligationer.

Kammarrätten anför härom:

Vid införande av gällande förordning stadgades undantag från förord­

ningens tillämpning — utom beträffande redan dragna vinster — jämväl i

fråga om vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka ut­

färdats före dagen för ikraftträdandet. En motsvarande övergångsbestämmel­

se synes vara erforderlig beträffande höjningen av skattesatsen, såvitt angår

vinster å statens nu utelöpande premieobligationer av 1933, 1936 och 1940

års emissioner samt å statens 3 procentlån (andra försvarslånet) av år 1941,

däri vinstlottning förekommer. Obligationsinnehavarna torde nämligen vara

berättigade till antagande, att höjning av den särskilda skatten å vinsterna

icke vidtages under obligationernas löptid. I texten till obligationerna har

även gjorts hänvisning till bestämmelserna örn den särskilda skatten å lot­

terivinster. Denna hänvisning har emellertid för de särskilda emissionerna

olika formulering såsom framgår av nedanstående:

l:o. Å premieobligationerna av 1933 års emission.

»Enligt kungl, förordningen 28/9 1928 utgår å vinst på denna obli­

gation särskild skatt med 10 procent av vinstbeloppet och avdrages

denna skatt vid vinstens utbetalande. Vinst å obligationen är däremot

fri från inkomstbeskattning och upptages ej såsom inkomst i själv­

deklaration.»

2:o. Å premieobligationerna av 1936 års emission.

»Enligt kungl, förordningen 28/9 1928 utgår å vinst, om den överstiger

25 kronor, särskild skatt med 10 procent av vinstbeloppet och avdrages

denna skatt vid vinstens utbetalande.»

3:o. Å premieobligationerna av 1940 års emission.

*

»Vinst utbetalas med avdrag av stadgad skatt i Riksgäldskontoret

mot uppvisande av obligationen två månader efter utlottnings av­

slutande.»

4:o. Å statens 3 procentlån (andra försvarslånet) av år 1941.

»Vinst utbetalas med avdrag av stadgad skatt mot uppvisande i

Riksgäldskontoret av obligationen en månad efter utlottnings av­

slutande. »

Statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret ha intet annat att erinra

än att de ifrågasätta örn den höjda skatteprocenten borde göras tillämplig

å vinster som utfalla å statens premieobligationer av 1933 och 1936 års

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

värdet med 3,720,000 kronor och beträffande vinstskatten med 576,000 kro­

nor eller tillhopa med 4,296,000 kronor.

Enligt departementspromemorian skulle den nuvarande vinstskatten hö­

jas från 10 till 20 procent men liksom nu utgå allenast å vinst med ett

värde överstigande 25 kronor. I händelse av oförändrad omslutning, 600,000

lotter per dragning, skulle sålunda ett förverkligande av förslaget medföra

en inkomstökning med samma belopp som den nuvarande vinstskatten eller

311,500 kronor per dragning, motsvarande för år räknat 3,738,000 kronor.

Det är alltså bär fråga om ett belopp som med 558,000 kronor understiger

den inkomstökning, som uppstår vid en med 100,000 lotter per dragning

ökad omslutning. Huruvida en på grund av den föreslagna skattehöjningen

ökad inkomst kommer att inträda med angivet belopp, 3,738,000 kronor, är

självfallet beroende på, huruvida oaktat vinstskattehöjningen samma antal

lotter som eljest må kunna genom allmänhetens orubbade intresse försäljas.

Vid bedömandet härav måste tagas i betraktande, att den starkt ökade efter­

frågan på lottsedlar, som under de senaste månaderna framträtt, redan ge­

nom sin omfattning måste anses tämligen känslig; en av ena eller andra an­

ledningen uppstående tendens till minskad efterfrågan kan komma att ge

. ^Pr^a^ar,devis stort utslag. Det ligger nära till hands att befara att en

höjning av vinstskatten i föreslagen omfattning kan utlösa en dylik tendens.

.Bedömt uteslutande ur synpunkten av statens inkomster av penninglotteriet

anser sig bolaget därför böra avråda från den föreslagna skattehöjningens

genomförande.

Om en skattehöjning likväl anses böra av andra hänsyn genomföras, fram­

står det ur anförda synpunkt såsom angeläget, att bestämmelserna givas ett

sadant innehåll, att faran för en tendens av nyss antytt slag blir så ringa

S(?.1? löjligt. Det är därför önskvärt, att de vinster, som drabbas av skatte­

höjningen, begränsas till antalet och att delta sker genom att vinster av de

lägre valörerna helt undantagas från skattehöjning. Från dessa utgångs­

punkter böra från skattehöjning undantagas vinsterna örn respektive 50, 100

och 200 kronors varde. I en dragning örn t. ex. 600,000 lotter uppgå dessa

vinster, tillika med de helt skattefria vinsterna å 25 kronor, till ett antal av

58,850 eller 98 procent av hela vinstantalet, 60,000, men representera ändock

allenast 64 procent av den totala vinstsumman. Vid bedömandet av de så­

lunda alternativt ifrågasatta undantagen från skattehöjning bör uppmärk­

sammas, att det alldeles övervägande antalet lottköpare regelmässigt torde spe­

la på lotteriet samt att, då enligt vinstplanen var tionde lott utfaller med vinst,

de här åsyftade vinsterna örn högst 200 kronor i praktiken allenast innefat­

ta återbetalning av gjorda insatser. Dessa lägre vinster utgöra därför i själva

verket ingen verklig inkomst för vinnarna; och jämförelsen med skattesat­

serna för den vanliga inkomstbeskattningen saknar alltså berättigande för

dessa lägre vinsters vidkommande.

I samband härmed må anföras att, därest man vid en dylik begränsning

av den föreslagna skattehöjningen skulle kunna räkna med oförändrad om­

slutning av 600,000 lotter per dragning, något varom bolaget dock anser sig

icke kunna göra något uttalande, skattehöjningen skulle medföra en merin-

komst för statsverket av 142,700 kronor per dragning, motsvarande 1,712,400

kronor för år räknat.

Under vanliga fredsförhallanden har såsom känt det svenska penninglot­

teriet haft att utstå en icke oväsentlig konkurrens från vissa utländska lot­

teriföretags sida. Penningar ha härigenom gått ur landet. Denna trafik,

s°m förut varit omöjlig att förhindra, torde på grund av nuvarande valuta­

restriktioner ha praktiskt taget upphört. När dessa restriktioner en gång

lättas, får man emellertid ånyo räkna med en dylik onödig kapitalexport.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

särskilt såvitt anginge tipparna, vilka till övervägande del tillhörde de lägre

inkomsttagarna, men denna anmärkning syntes vara av mindre betydelse.

Det vore med hänsyn till lotteri- och tippningsvinsternas extraordinära natur

icke nödvändigt och knappast ens riktigt att ställa storleken av den särskilda

skatten för dessa vinster i relation till den vanliga inkomstskatteprocenten.

Något hinder att höja skatteprocenten för dessa vinster till 20 borde således

icke möta däri att den ordinarie skattebördan procentuellt sett vore lägre för

genomsnittet.

Beträffande vinster i varulotterier — vilka vinster ju enligt överståthållar-

ämbetets mening borde utan undantag underkastas den särskilda skatten —-

föreslår ämbetet en skattesats av 10 procent. Ämbetet framhåller, att dessa

lotterier undantagslöst torde anordnas för att skaffa medel för välgörande,

allmännyttiga eller kulturella ändamål. Vinsternas värde uppginge i regel

icke till synnerligen höga belopp; i den mån så vore fallet gällde det ett fåtal

vinster i varje lotteri, och vinsterna utginge då i form av premieobligationer

eller andra liknande värdepapper. Ju större vinsten vore desto större borde

principiellt sett skattesatsen vara, och det kunde då synas hårt att belägga

de små varuvinsterna med procentuellt sett lika hög skatt som de större obli-

gationsvinsterna. Härvid vore dock, ur arrangörernas synpunkt, att märka,

hurusom dessa vanligen i samband med inköpet av de egentliga varuvinster­

na åtnjöte en ganska kraftigt tilltagen rabatt, till vilken motsvarighet givetvis

icke förelåge i fråga örn värdepapperen. Då utlottning av premieobligationer,

försvarsobligationer och dylika värdehandlingar ur allmän synpunkt vore att

föredraga framför utlottning av varor med understundom uppskruvade vär­

den, läge häri å ena sidan en anledning till att skatteprocenten icke borde

vara olika för värdepappersvinster och egentliga Varuvinster och å andra si­

dan ytterligare ett skäl till att nämnda procent icke för detta slags lotterier

borde tilltagas alltför högt.

Angående de av lotteriföretagen avgivna yttrandena anför Överståthållar­

ämbetet :

De farhågor som däri uttalats örn minskad köplust i händelse av ökad

skatt å lotterivinster respektive minskat deltagande i tippningen vid ökning

av skatten å tippningsvinsterna förefalla ämbetet i någon mån överdrivna,

åtminstone såvitt angår tippningen. I ändamål att förebygga en befarad ned­

gång i frekvensen kunde man eljest tänka sig att beskatta endast den del av

vinsten som överstege förslagsvis 1,000 kronor efter 20 procent, under det

att de lägre vinsterna liksom den del av de större vinsterna som läge under

1,000 kronor beskattades efter nuvarande tariff, 10 procent. Det av Svenska

penninglotteriet aktiebolag gjorda påpekandet, att någon behållen inkomst

genom deltagandet i lotteri i längden icke uppkommer för det övervägande

antalet lottköpare och att för den skull någon skatt å de lägre vinster om

högst 200 kronor, som utgöra det stora flertalet av utfallande vinster, rätte­

ligen iöke borde uttagas, är givetvis värt visst beaktande. Om man emellertid

ser saken ur den ovan angivna synpunkten, att ifrågavarande inkomstför­

värv såsom varande av helt extraordinär natur icke behöver beskattas enligt

de regler som gälla för behållen inkomst i allmänhet, lär någon grund för de

lägre vinsternas fritagande från beskattning icke kvarstå. Framhållas bör

härvid, att någon rätt till avdrag för inköp av lottsedlar eller för andra kost-

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Departements­

chefen.

Tiden för ikraftträdandet.

Enligt departementspromemorian skola samtliga dari föreslagna författ­

ningsändringar träda i kraft den 1 juli 1942 men icke äga tillämpning å lot­

terivinst, som utfallit vid dragning före nämnda dag.

Statskontoret har förordat, att höjningen av skatten å vissa lotterivinster

skulle träda i kraft den 1 juli 1942, men har ansett, att med genomförandet

av sådana förslag, som innebure ändring i kommunalskattelagen, lämpligen

borde anstå till efter det löpande beskattningsårets utgång eller till den 1

januari 1943.

Jag vill i enlighet med promemorieförslaget förorda, att samtliga de nu

ifrågasatta författningsändringarna träda i kraft den 1 juli 1942. Att, såsom

statskontoret föreslagit, låta ändringarna i kommunalskattelagen träda i

kraft vid en senare tidpunkt skulle onödigtvis komplicera författningstex­

ten. För dem som under innevarande år erhållit eller komma att erhålla

lotterivinster bestående av värdepapper torde innebörden av den av mig

sålunda förordade anordningen icke behöva vålla tvekan. I enlighet med

vad jag nyss förordat torde äldre bestämmelser fortfarande böra äga till-

lämpning i fråga örn vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobliga­

tioner vilka utfärdats före den 1 juli 1942. Även annan lotterivinst, som

blivit tillgänglig för lyftning före nämnda dag, lärer fortfarande böra vara

underkastad äldre bestämmelser.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom finansdepartementet ut­

arbetats förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom.

och 2 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt ä

vissa lotterivinster, dels ock lag örn ändring i vissa delar av kommunalskat­

telagen den 28 september 1928 (nr 370).

Föredragande departementschefen hemställer, att ifrågavarande båda för-

fattningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin-

sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

29

Bilaga.

Utkast

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen

[den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt

å

vissa

lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 sep­

tember 1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning på

här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger tju­

gufem kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, tolv kro­

nor 50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande tjugu procent av

vinstens belopp. Skatt som nu sagts skall ock utgå å sådan vinst i här i ri­

ket anordnat varulotteri, som utgöres av värdepapper, noterade å svensk

börs, och skall därvid vinstens belopp beräknas efter de i vinsten ingående

värdepapperens notering den dag, då vinsten blir för vinnaren tillgänglig

för lyftning, eller, örn värdepapper av ifrågavarande slag icke noteras denna

dag, efter noteringen närmast föregående dag, då sådan förekommit.

Skatt skall —--------vinnaren uttages.

2

§•

När vinst, som avses i 1 § 1 morn., utbetalas till vinnaren, skall lotteriets

anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så stor del av

vinsten, som motsvarar den stadgade skatten å densamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942 men skall icke äga till-

lämpning å vinst, som utfallit vid dragning före nämnda dag.

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se SFS 1939: 205.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Utkast

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 § samt anvisningarna till 19 och 36 §§ kom­

munalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

Vad som vid------- -— i 35 §;

lotterivinst, som är underkastad beskattning jämlikt förordningen om sär­

skild skatt å vissa lotterivinster, eller annan vinst i sådant penninglotteri eller

vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som i nämnda förordning av­

ses, och ej heller andra lotterivinster än nu nämnts, därest deras samman­

lagda värde under beskattningsåret understigit 100 kronor;

vad som i------------mottagarens utbildning.

(Se vidare anvisningarna.!

Anvisningar

till 19 §.

1. Fattigunderstöd, begravningshjälp — -—- -— sista stycket).

2. Enligt förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster skall dylik

skatt erläggas för vinst i svenskt penninglotteri (varunder jämväl inbegripes

vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i

samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid

hästtävlingar) ävensom för vinst vid vinstdragning å svenska premieobliga­

tioner, såvida obligationerna utfärdats efter den 31 december 1928, dock att

vinst, som ej överstiger tjugufem kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott

i penninglotteri, tolv kronor 50 öre, är fri från dylik skatt. Likaledes skall

särskild skatt erläggas för sådan vinst i här i riket anordnat varulotteri, som

utgöres av statens premieobligationer eller andra å svensk börs noterade

värdepapper. Vinst, som i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å

sådana premieobligationer, varom nu talats, tillfaller annan än lotteriet eller

obligationernas utfärdare, är icke underkastad inkomstskatt även om på

grund av vinstens ringa belopp särskild skatt icke skall utgöras för den­

samma, varemot varje sådan vinst i varulotteri, för vilken icke utgår särskild

skatt, i och för sig är skattepliktig och således skall beskattas som inkomst,

örn den tillsammans med övriga lotterivinster av annat slag än ovan angivits

under beskattningsåret uppgår till minst 100 kronor.

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 19 § se SFS 1940:876 och av anvisningarna tili 36 §

se SFS 1930:190.