2

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med

vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 juni 1936 med vissa bestäm­

melser örn centralkassor för jordbrukskredit skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

1

§•

Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett eller flera län av

ekonomiska föreningar med huvudsakligt ändamål att var inom sin ort till­

godose jordbrukets kreditbehov, må, enligt de bestämmelser Konungen med­

delar, kunna vinna godkännande såsom centralkassa för jordbrukskredit.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

3

Förslag

till

förordning om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1

§•

Jordbrukets kreditkassor hava till ändamål att på sätt i denna förordning

stadgas tillgodose jordbrukets kreditbehov, i första hand dess behov av drift­

kredit. Det ankommer vidare på kassorna att befordra sparverksamheten på

landsbygden ävensom att i övrigt främja en sund utveckling av medlemmar­

nas ekonomiska förhållanden.

2

§.

Jordbrukets kreditkassor utgöras av svenska jordbrukskreditkassan, cen­

tralkassorna för jordbrukskredit och jordbrukskassorna.

Kassorna skola vara organiserade såsom ekonomiska föreningar med be­

gränsad personlig ansvarighet.

Varje centralkassa skall vara ansluten till jordbrukskreditkassan och varje

jordbrukskassa till den centralkassa, inom vars verksamhetsområde jord­

brukskassans styrelse har sitt säte.

3 §.

Med jordbruksekonomisk förening förstås i denna förordning annan eko­

nomisk förening än i 2 § nämnts, som har till ändamål att befordra jord­

brukets eller någon till jordbruket hörande binärings utveckling eller till­

godogörandet av produkter från jordbruket med tillhörande binäringar.

Med jordbruk likställes trädgårdsskötsel, hönsskötsel, fiske eller annan där­

med jämförlig verksamhet, även om den bedrives såsom självständig näring.

Vad i denna förordning stadgas örn jordbruksekonomisk förening skall

även gälla aktiebolag av lokal karaktär, vilket bildats för i första stycket

angivet ändamål och varå bestämmelserna i 52 § här nedan icke äro till­

lämpliga.

Svenska jordbrukskreditkassan.

4 §.

Svenska jordbrukskreditkassan skall i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning och för kassan fastställda stadgar handhava ut-

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

lärling till centralkassorna och till dessa anslutna jordbruksekonomiska för­

eningar samt anskaffa härför erforderliga medel ävensom öva kontroll och

tillsyn över centralkassorna och jordbrukskassorna samt verka för jord-

brukskasserörelsens befrämjande och utveckling i allmänhet.

I jordbrukskreditkassans stadgar skola meddelas bestämmelser av det in­

nehåll, som angives i tredje stycket här nedan samt i 5—19 §§.

Jordbrukskreditkassan må icke vinna registrering såsom ekonomisk för­

ening, med mindre stadgarna godkänts av Kungl. Majit. Ej heller må änd­

ring i stadgarna registreras utan sådant godkännande.

5 §■

Till medlem av jordbrukskreditkassan må allenast kunna antagas central­

kassa.

Centralkassa skall vara delaktig i jordbrukskreditkassan med en andel och

skall till denna kassa kontant erlägga en insats av femhundra kronor, vilken

skall tillföras jordbrukskreditkassans reservfond.

6

§.

Jordbrukskreditkassan äger vid föreningssammanträde besluta att för

täckande av förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel

genom uttaxering å medlemmarna i förhållande till högsta under nästföre­

gående räkenskapsår oguldna kapitalbelopp av deras från jordbrukskredit­

kassan erhållna lån.

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en procent av

medlems sålunda beräknade låneskuld.

⁷ §•

Försättes jordbrukskreditkassan i likvidation och förslå kassans tillgångar

härvid icke till gäldande av dess skulder, äro medlemmarna ansvariga för

kassans förbindelser i förhållande till högsta under nästföregående räken­

skapsår oguldna kapitalbelopp av deras från jordbrukskreditkassan er­

hållna lån. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd

av denna ansvarighet åligger medlemmen, äro övriga medlemmar efter nyss­

nämnda grund ansvariga för bristen. Medlems ansvarighet må icke tagas i

anspråk till högre belopp än tio procent av medlemmens låneskuld, beräk­

nad på sätt nyss sagts.

Betalning av enligt 6 § uttaxerat belopp föranleder icke minskning i med­

lems ansvarighet enligt denna paragraf.

8

§.

Såsom grundfond för jordbrukskreditkassan ställer staten genom fullmäk­

tige i riksgäldskontoret till förfogande svenska statens obligationer, oupp-

sägbara från innehavarens sida och löpande med minst fyra procent ränta,

till ett nominellt belopp av tjugofem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att

6

Kungl. Majlis proposition nr 41.

Lån må beviljas på högst ett år eller, om fråga är om lån till centralkassa

eller mot pant av fastighetsinteckning eller obligationer, på viss tids, högst

tre månaders, uppsägning. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

14 §.

Kredit må lämnas jordbruksekonomisk förening endast mot fullt betryg­

gande säkerhet av pant i fast eller lös egendom eller fordringsrätt jämväl

mot annan än den, åt vilken krediten beviljas. Mot inteckning i jordbruks-

inventarier eller förlagsinteckning må kredit ej lämnas, jordbrukskreditkas­

san dock obetaget att mottaga sådan säkerhet tillika med annan i och för

sig fullgod säkerhet.

15 §.

Jordbrukskreditkassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm.

Styrelsen består av fem ledamöter med lika många suppleanter.

Kungl. Majit utser för en tid av tre år i sänder en ledamot, tillika ordfö­

rande i styrelsen, samt en suppleant för honom. Fullmäktige i riksgäldskon­

toret utse, likaledes för en tid av tre år i sänder, en ledamot och en supple­

ant för denne. Övriga tre ledamöter och suppleanter väljas å föreningssam-

manträde. Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till det ordinarie

föreningssammanträde, som hålles under tredje året efter det, då valet för­

rättades.

Arvoden för de av Kungl. Majit och av fullmäktige i riksgäldskontoret ut­

sedda ledamöterna bestämmas av Kungl. Majit.

Styrelsen utser verkställande direktör samt tillsätter kassans övriga be­

fattningshavare. Beslut, varigenom verkställande direktör utsetts, vare ej gäl­

lande med mindre det biträtts av den av Kungl. Majit utsedda styrelseleda­

moten.

16 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola

årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor jämte

suppleant för honom utses av fullmäktige i riksgäldskontoret, de övriga väl­

jas å föreningssammanträde. Av de sistnämnda skola en revisor och hans

suppleant hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.

Revisor må ej den vara, som är i kassans eller styrelseledamots tjänst,

och ej heller den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

17 §.

Ombud för centralkassorna skola årligen före utgången av april månad

samlas till ordinarie föreningssammanträde i Stockholm å tid, som jord­

brukskreditkassans styrelse bestämmer. Vid detta sammanträde skola före­

skrivna val av ledamöter i kassans styrelse och av revisorer ävensom av supp­

leanter för dessa förrättas samt balansräkningen med de rättelser och till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

7

lägg, som må finnas erforderliga, fastställas och beslut fattas angående an­

svarsfrihet för styrelsen.

Extra föreningssammanträde skall utlysas i fall, som sägs i 37 § lagen om

ekonomiska föreningar.

18 §.

Ombud, som i 17 § avses, väljas av envar centralkassa till ett antal, som

motsvarar ett ombud för varje helt tiotal av antalet till centralkassan an­

slutna jordbrukskassor, dock högst fem ombud för varje centralkassa.

Varje ombud äger vid föreningssammanträde en röst.

19 §.

Visar sig vid uppgörande av bokslut eller eljest, att jordbrukskreditkassan

gjort så stora förluster, att dessa överstiga en tiondel av det belopp, vartill

medlemmarnas ansvarighet för kassans förbindelser enligt 7 § sammanlagt

uppgår, åligger det styrelsen att ofördröjligen därom lämna meddelande å

föreningssammanträde samt göra anmälan till Kungl. Majit och bank- och

fondinspektionen.

Det åligger jordbrukskreditkassans styrelse att, när helst anledning yppas

till antagande, att kassan gjort förluster i den omfattning varom ovan för-

mäles, ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska det­

samma.

Hava icke senast vid det i första stycket omförmälda föreningssammanträ-

det kassans förluster blivit täckta, äger Kungl. Majit förordna, att kassan

skall träda i likvidation.

Kungl. Majit äger ock besluta härom, i händelse jordbrukskreditkassan icke

i vad på den ankommer iakttäger föreskrifterna i denna förordning eller icke

ställer sig till efterrättelse av bank- och fondinspektionen meddelat förbud

eller föreläggande eller örn eljest kassans angelägenheter handhavas på ett

sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till kassan.

Rörande användningen av vad som vid likvidationen må återstå av kassans

tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, bestämmer Kungl. Majit.

Centralkassorna för jordbrukskredit.

20

§.

Centralkassa för jordbrukskredit må på de villkor, som nedan angivas,

erhålla godkännande av Kungl. Majit. Innan centralkassa godkänts, må den

icke börja sin verksamhet.

Centralkassa må ej vinna godkännande, med mindre till densamma äro an­

slutna minst femton jordbrukskassor.

I centralkassas stadgar skall kassans verksamhetsområde angivas samt

bestämmelser meddelas av det innehåll, som angives i fjärde stycket bär

nedan samt i 22—48 §§.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Centralkassa må icke vinna registrering såsom ekonomisk förening, med

mindre stadgarna godkänts av Kungl. Maj :t. Ej heller må ändring i stad­

garna registreras utan sådant godkännande.

21

§.

Centralkassas verksamhetsområde skall vara sammanhängande och skilt

från andra centralkassors.

Vid bestämmandet av verksamhetsområdet skall hänsyn tagas till att cen­

tralkassans styrelse utan svårighet eller oskäliga kostnader skall kunna över­

vaka de anslutna jordbrukskassornas verksamhet samt bedriva en effektiv

upplysnings- och organisationsverksamhet för kasserörelsens befrämjande

inom verksamhetsområdet.

22

§.

Till medlem av centralkassa må endast kunna antagas godkänd jordbruks­

kassa eller jordbruksekonomisk förening, vars styrelse har sitt säte inom

centralkassans verksamhetsområde.

Jordbruksekonomisk förening må icke beviljas medlemskap med mindre

centralkassans styrelse finner föreningen väl ägnad att kunna bedriva sin

verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt. Beslut,

varigenom inträde i centralkassan meddelats föreningen, må icke vinna till-

lämpning, med mindre det godkännes av styrelsen för jordbrukskreditkassan.

23 §.

Jordbrukskassa skall vara delaktig i centralkassan med en andel och skall

till denna kassa kontant erlägga en insats av etthundra kronor, vilken skall

tillföras centralkassans reservfond.

Jordbruksekonomisk förening, som antages till medlem av centralkassa,

skall vid inträdet i denna teckna minst en andel. För varje andel skall för­

eningen kontant erlägga en insats av etthundra kronor. Sådana insatser skola

sammanföras under benämning jordbruksekonomiska föreningarnas insats­

kapital. Vid förenings utträde ur kassan skall insats, med iakttagande av vad

därom stadgas i lagen örn ekonomiska föreningar, återgäldas med en femte­

del årligen under fem år, därest icke kassans styrelse finner återbetalning

lämpligen kunna äga rum tidigare.

24 §.

Centralkassa äger vid föreningssammanträde besluta att för täckande av

förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel genom uttaxe­

ring å medlemmarna i förhållande till högsta under nästföregående räken­

skapsår oguldna kapitalbelopp av deras från centralkassan erhållna lån.

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en procent av

medlems sålunda beräknade låneskuld.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr ål.

föregående år å dem uttaxerats till täckande av förlust, dels ock lämnas ut­

delning till anslutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser, dock

högst efter en räntesats av fem procent.

28 §.

Centralkassa må icke utan medgivande av jordbrukskreditkassans styrelse

genom anlitande av årsvinst eller av reservfondens medel helt eller delvis

avskriva fordran hos medlem, med mindre centralkassan vidtagit laga åt­

gärder för fordringens indrivning och betalning därvid icke kunnat erhållas.

29 §.

Centralkassa må ej idka annan rörelse än in- och utlåning av penningar.

Centralkassa må icke utan medgivande av styrelsen för jordbrukskredit­

kassan förskaffa sig annan kredit än i 30 § sägs.

30 §.

Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel till förräntning å spar-

kasseräkning, depositionsräkning, kapitalräkning och checkräkning.

Medel, som äro insatta å sparkasseräkning, depositionsräkning eller kapi­

talräkning, må centralkassa ej ikläda sig skyldighet att återbetala annorle­

des än viss tid efter uppsägning, nämligen i fråga om medel å sparkasse­

räkning minst en vecka och i fråga om medel å depositionsräkning eller ka­

pitalräkning minst tre månader; styrelsen för kassan dock lämnat öppet att,

då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetal­

ning utan avvaktan av uppsägningstidens utgång.

En och samma insättares tillgodohavande på sparkasseräkning må icke

annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver

fyratusen kronor.

31 §.

Centralkassa skall vara skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet

förvandlas i penningar, redovisa kassareserv, som tillsammans med den in­

neliggande kassan motsvarar minst tjugofem procent av de förbindelser, som

det åligger kassan att vid anfordran fullgöra. Pantsatt tillgång, som nu sagts,

må härvid icke tagas i beräkning; dock att, där tillgången utgör säkerhet

för avtalad kredit, som ej av kassan till fullo begagnats, den må beräknas

till det belopp, som kassan enligt avtalet är berättigad ytterligare utbekom­

ma. Nedgår kassareserv under vad nu är sagt, skall den, så snart det kan

ske, åter uppbringas till föreskrivet belopp.

Närmare föreskrifter angående de tillgångar, som må såsom kassareserv

godkännas, meddelas, där så erfordras, av bank- och fondinspektionen.

32 §.

Centralkassa må in- och upplåna penningar dels till ett belopp, för vilket *

full täckning hos kassan finnes i kontanta penningar, i medel som för kas­

11

sans räkning innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan eller inländskt

bankaktiebolag eller å postgiro, i statens eller Sveriges allmänna hypoteks-

banks obligationer eller i fordringar på grund av lån, för vilka säkerheten

utgöres av inteckning inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvär­

det å jordbruksfastighet, dels ock därutöver till ett belopp motsvarande tolv

och en halv gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fon­

der och insatskapital.

I intet fall må dock in- och upplåningen med avdrag av ett belopp mot­

svarande centralkassans kassa och de medel, som för centralkassans räkning

innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan eller inländskt bankaktiebo­

lag eller å postgiro, överstiga trettio gånger centralkassans och därtill an­

slutna jordbrukskassors fonder och insatskapital.

33 §.

Centralkassa må ej bereda kredit åt andra än sina medlemmar.

Vid beviljande av kredit skola med avseende å tiden för låns återgäldande

sådana villkor uppställas, som betingas av centralkassans förpliktelser till

återgäldande av kapital, som in- eller upplånats av kassan.

Kreditgivningen till jordbrukskassor må bestå i återbelåning av hos jord­

brukskassorna belånade fordringsbevis med tillhörande säkerheter. Härut­

över må jordbrukskassa kunna beviljas kredit för förvärv av egendom till

skyddande av fordran, så ock tillfällig kredit för reglerande av förlust.

Det åligger centralkassans styrelse att tillse, att de säkerheter, som lämnas

för lån till jordbrukskassorna, äro fullt betryggande och förvaras hos cen­

tralkassan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

34 §.

Till centralkassa ansluten jordbruksekonomisk förening må kunna erhål­

la kredit till belopp, som av centralkassans styrelse prövas lämpligt, med

iakttagande av att krediten icke må uppgå till högre belopp än fyra gånger

så stor del av föreningens tillgångar utöver skulderna, som motsvarar för­

eningens insatskapital jämte egna fonder av sådan beskaffenhet, att de icke

kunna anlitas utan därom för varje gång å föreningssammanträde fattat be­

slut. Vid beräknandet av den högsta kredit, som sålunda må beviljas jord­

bruksekonomisk förening, skall iakttagas, att såsom insatskapital må räknas

jämväl tecknad men ej gulden insats i föreningen, därest tecknaren lämnat

skriftlig förbindelse å beloppet samt för insatsens inbetalande i föreningens

stadgar eller eljest fastställts en plan, som godkänts av centralkassans sty­

relse. Dylik insats må dock ej medräknas till högre belopp än som kan an­

tagas bliva guldet inom fem år efter medlems inträde i föreningen. Såsom

tillgång av beskaffenhet att utgöra underlag för kredit må icke räknas an­

delar, vilka föreningen förvärvat i annan ekonomisk förening. Vad här är

stadgat med avseende å förenings insatskapital och egna fonder skall äga

motsvarande tillämpning beträffande aktiekapital och fonder tillhörande

aktiebolag, varom förmäles i 3 § andra stycket.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Centralkassas sammanlagda utlåning till jordbruksekonomiska föreningar

må icke överstiga en tiondel av centralkassans sammanlagda utlåning.

Till en och samma förening må lån ej beviljas till högre belopp än som

motsvarar en tjugofemtedel av sammanlagda utlåningen från centralkassan.

35 §.

Kreditgivningen från centralkassan till de jordbruksekonomiska förening­

arna må bestå i utlämnande av reverslån eller beviljande av kredit i räkning

eller växeldiskontering.

Reverslån må beviljas på högst ett år eller, örn pant av fastighetsinteckning

eller obligationer blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning.

Kredit i räkning må beviljas på högst ett år. Växel må diskonteras på högst

sex månader. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

Kredit må lämnas endast mot säkerhet, som styrelsen för centralkassan

finner fullt betryggande. Säkerheten skall utgöras av pant i fast eller lös

egendom eller fordringsrätt jämväl mot annan än den, åt vilken krediten be

viljas. Mot inteckning i jordbruksinventarier eller förlagsinteckning må kredit

ej lämnas, centralkassan dock obetaget att mottaga sådan säkerhet tillika med

annan i och för sig fullgod säkerhet.

36 §.

Centralkassa må ej förvärva fast egendom, såvitt fråga ej är örn fastighet,

som är avsedd för kassans inrymmande. Vill kassan förvärvå eller i väsentlig

omfattning ombygga dylik fastighet, skall frågan härom hänskjutas till pröv­

ning vid föreningssammanträde; och må åtgärden ej vidtagas, där ej minst

två tredjedelar av de röstande uttalat sig därför samt styrelsen för jordbruks­

kreditkassan godkänner densamma.

Centralkassa må ej förvärva annan lös egendom än penningar, obligationer,

av rörelsen betingade fordringar samt sådana inventarier, som anskaffas för

rörelsen eller till fastighet, som kassan äger.

Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgas må centralkassa till

skyddande av fordran på offentlig auktion eller fondbörs inköpa egendom,

som är för fordringen utmätt eller pantsatt, så ock såsom betalning för fordran

övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom, där uppenbart är, att

kassan eljest skulle lida avsevärd förlust. Dylik egendom skall av centralkassan

åter avyttras, så snart lämpligen kan ske, och senast då avyttring kan äga

rum utan förlust för kassan.

37 §.

Centralkassas styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter,

för vilka utses lämpligt antal suppleanter. En av ledamöterna jämte supp­

leant för honom skall utses av styrelsen för jordbrukskreditkassan, de övriga

väljas å föreningssammanträde.

Styrelsen skall sammanträda minst fyra gånger om året.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

13

Styrelsen äger inom sig utse arbetsutskott, vilket på styrelsens ansvar be­

slutar i löpande ärenden.

Beträffande vid sammanträde med styrelse och arbetsutskott fattade beslut

skall föras protokoll.

38 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola

årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor jämte supp­

leant för honom utses av styrelsen för jordbrukskreditkassan, de övriga väl­

jas å föreningssammanträde. Minst en av revisorerna och hans suppleant skola

hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.

Revisor må ej den vara, som är i centralkassans eller styrelseledamots

tjänst, och ej heller den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

39 §.

Hos centralkassa skall finnas verkställande direktör.

Innan styrelsen för centralkassa fattar beslut örn utseende av verkstäl­

lande direktör, skall frågan härom underställas jordbrukskreditkassan. Beslut

i sådan fråga är ej giltigt, med mindre det godkänts av styrelsen för sist­

nämnda kassa.

Visar sig verkställande direktör olämplig för sin befattning men vidtager

centralkassans styrelse icke åtgärder för att skilja honom från denna, må

styrelsen för jordbrukskreditkassan förelägga centralkassans styrelse att vid­

taga åtgärder för hans entledigande. Sistnämnda styrelse är pliktig att ställa

sig sådant föreläggande till efterrättelse.

40 §.

Vid centralkassas föreningssammanträde äger jordbrukskassa deltaga i av­

görandet av förekommande ärenden med en röst och jordbruksekonomisk

förening med en tiondels röst.

41 §.

Centralkassa äger icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd utöva verksamhet vid

avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är beläget. Dylikt till­

stånd må meddelas, när verksamheten finnes kunna vara till nytta för det

allmänna.

42 §.

Centralkassa skall vara skyldig att i fråga om skötseln av sin rörelse och

sina räkenskaper ställa sig jordbrukskreditkassans instruktioner och anvis­

ningar till efterrättelse samt att tillhandahålla jordbrukskreditkassans sty­

relse och revisorer alla uppgifter som påkallas.

Centralkassa åligger att hålla noggrann kontroll och tillsyn å de till kassan

anslutna jordbrukskassornas verksamhet och förvaltning ävensom att utfärda

erforderliga instruktioner för jordbrukskassorna.

43 §.

Jordbrukskreditkassans styrelse äger, efter hörande av centralkassas sty­

relse, meddela anvisningar rörande grunderna för räntesättningen vid såväl

inlåning från allmänheten som vid utlåning.

44 §.

Anmälningar om medlemmars avgång, som inkomma från jordbrukskas­

sor, skola av styrelsen för centralkassa samlas och ordnas samt hållas till­

gängliga för en var, som vill taga kännedom örn dem.

45 §.

Den senaste revisionsberättelsen angående centralkassas förvaltning skall

jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning hållas anslagen å lätt till­

gänglig plats i centralkassans expeditionslokal samt, därest ansluten jord­

brukskassa har särskild expeditionslokal, jämväl i denna. Anslåendet skall äga

rum så snart ske kan efter det sammanträde, å vilket revisionsberättelsen

framlagts.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

46 §.

Visar sig vid uppgörandet av bokslut eller eljest, att centralkassa gjort så

stora förluster, att dessa överstiga en tiondel av det belopp, vartill medlem­

marnas ansvarighet för centralkassans förbindelser sammanlagt uppgår, ålig­

ger det styrelsen att ofördröjligen därom lämna meddelande å föreningssam-

manträde samt underrätta den länsstyrelse, hos vilken kassan är registrerad,

bank- och fondinspektionen ävensom styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Det åligger centralkassas styrelse att, när helst anledning yppas till anta­

gande, att centralkassan gjort förluster i den omfattning varom ovan förmäles,

ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

Hava icke senast vid det i första stycket omförmälda föreningssamman-

trädet kassans förluster blivit täckta, skall länsstyrelsen anmäla förhållandet

för Kungl. Maj:t, som äger besluta angående återkallande av det för kassan

meddelade godkännandet.

47 §.

Nedgår antalet anslutna jordbrukskassor i godkänd centralkassa under fem­

ton, åligger det kassans styrelse att därom ofördröjligen underrätta den läns­

styrelse, hos vilken kassan är registrerad, bank- och fondinspektionen även­

som styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Fylles ej detta antal inom två månader efter erinring om förhållandet från

länsstyrelsens sida, eller iakttager centralkassan icke i vad på den ankommer

föreskrifterna i denna förordning eller ställer kassan sig icke till efterrättelse

av bank- och fondinspektionen meddelat förbud eller föreläggande, eller hand­

havas eljest kassans angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba förtro­

Kungl. Muj:ts proposition nr 41.

15

endet till kassan, skall förhållandet anmälas för Kungl. Maj:t, som äger besluta

angående återkallande av godkännandet.

48 §.

Har godkännandet för centralkassa återkallats, skall underrättelse om för­

hållandet kungöras i den stads tidning, där den länsstyrelse, hos vilken kassan

registrerats, har sitt säte, eller, örn flera tidningar där utgivas, i den av dessa,

där allmänna påbud för staden vanligen meddelas, ävensom, där kassans sty­

relse har sitt säte å annan ort, i en tidning å denna ort.

När godkännandet återkallats, skall centralkassan vara pliktig att omedel­

bart träda i likvidation.

Jordbrukskassorna.

49 §.

Jordbrukskassa må på de villkor, som nedan angivas, erhålla godkän­

nande av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte. Ansökan

örn godkännande må göras antingen i samband med ansökningen örn kassans

registrering eller därefter. I sistnämnda fall skall ansökningen vara åtföljd av

ett exemplar av kassans stadgar.

Godkännande av jordbrukskassa må ej meddelas, med mindre länsstyrelsen

från bank- och fondinspektionen samt vederbörande centralkassa inhämtat

yttrande över ansökningen.

Innan jordbrukskassa godkänts, må den icke börja sin verksamhet.

Jordbrukskassa skall vara pliktig att iakttaga vad på den ankommer för

vinnande av inträde i centralkassa, som finnes bildad eller bildas för det

område, inom vilket jordbrukskassans styrelse har sitt säte. Har jordbruks­

kassa icke inom sex månader efter godkännandet vunnit anslutning till cen­

tralkassa, vare godkännandet förfallet.

50 §.

I jordbrukskassas stadgar skall kassans verksamhetsområde angivas samt

bestämmelser meddelas av det innehåll, som angives i andra stycket bär

nedan samt i 51—67 §§.

Ändring av dessa bestämmelser i stadgarna eller beträffande stadgarnas

föreskrifter om jordbrukskassas ändamål må ej vinna tillämpning, förrän

den godkänts av länsstyrelsen.

51 §.

Jordbrukskassas verksamhetsområde skall vara sammanhängande och skilt

från andra jordbrukskassors samt ej större än att kassans medlemmars per­

sonliga och ekonomiska förhållanden kunna överblickas och följas av kas­

sans ledning.

16

52 §.

Till medlem i jordbrukskassa må endast antagas i Sverige bosatt svensk

medborgare, som är ägare eller brukare av jordbruksfastighet, belägen inom

jordbrukskassans verksamhetsområde, ävensom här i riket registrerat aktie­

bolag, som har till ändamål att idka jordbruk och som äger eller brukar sådan

fastighet som nyss nämnts.

Med jordbruksfastighet jämställes, där ej annat sägs, sådan fastighet, vars

ägare eller brukare bedriver trädgårdsskötsel, hönsskötsel, fiske eller annan

därmed jämförlig verksamhet som självständig näring, så ock sådan som

annan fastighet taxerad mindre fastighet, vilken äges eller brukas av hant­

verkare eller annan arbetare, som beredes sin väsentliga sysselsättning av

idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet.

Medlemskap må icke för en och samma brukningsdel erhållas i mer än

en jordbrukskassa.

Till medlem må, ändock att han icke äger eller brukar sådan fastighet,

som ovan sägs, antagas ledamot eller suppleant i kassans styrelse, så ock

verkställande direktören för den centralkassa, till vilken kassan är ansluten.

Jordbrukskassa skall bestå av minst tjugo medlemmar.

53 §.

Medlem skall vid inträdet i jordbrukskassa teckna minst en andel i kassan.

För varje andel skall erläggas en insats av tjugofem kronor. Insats skall

kontant inbetalas. Dock må, där den fastighet, för vilken medlem blir del­

aktig i jordbrukskassan, har ett taxeringsvärde understigande tiotusen kro­

nor eller av kassans styrelse vid medlemmens inträde åsättes ett värde, som

understiger sistnämnda belopp, en femtedel av insatsen betalas kontant och

återstoden inom tre år efter inträdet. Insatser skola sammanföras under be­

nämning jordbrukskassans insatskapital.

Medlem må, utöver de insatsbelopp, som svara mot antalet av honom

tecknade andelar, erlägga ytterligare insatser till kassan intill ett belopp av

tjugofem kronor. Dessa insatser, som skola erläggas kontant, skola tillföras

insatskapitalet.

Insats skall, med iakttagande av vad därom stadgas i lagen om ekonomiska

föreningar, återgäldas vid medlems utträde ur kassan med en femtedel år­

ligen under fem år, därest icke kassans styrelse finner återbetalning lämp­

ligen böra äga rum tidigare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

54 §.

Jordbrukskassa äger vid föreningssammanträde besluta att för täckande

av förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel genom ut­

taxering å medlemmarna i förhållande till senast fastställda taxeringsvärdena

å de fastigheter, för vilka medlemmarna äro delaktiga i jordbrukskassan,

eller, där fastighet vid medlems inträde i kassan eller i samband med be­

viljande av lån åsatts annat värde, fastighetens sålunda åsätta värde.

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en halv procent

av fastighetens värde.

Uttaxering å medlem, som erhållit delaktighet i jordbrukskassa enligt 52 §

fjärde stycket, må icke något räkenskapsår ske till högre belopp än fem

kronor.

55 §.

Försättes jordbrukskassa i likvidation och förslå kassans tillgångar härvid

icke till gäldande av dess skulder, äro medlemmarna ansvariga för kassans

förbindelser i förhållande till värdena å medlemmarnas fastigheter, beräkna­

de på sätt i 54 § sägs. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av denna ansvarighet åligger honom, äro övriga medlemmar

efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen. Medlems ansvarighet må icke

tagas i anspråk till högre belopp än fem procent av värdet å medlemmens

fastighet.

Medlem, som erhållit delaktighet i jordbrukskassa enligt 52 § fjärde styc­

ket, är ansvarig för kassans förbindelser intill ett belopp av femtio kronor.

Betalning av enligt 54 § uttaxerat belopp föranleder icke minskning i med­

lems ansvarighet enligt denna paragraf.

56 §.

Av jordbrukskassas årsvinst skola, sedan avdrag skett för täckande av

möjligen förefintlig brist från föregående år, minst sjuttiofem procent av­

sättas till reservfond.

Då reservfonden uppgår till ett belopp, motsvarande tjugo procent av jord­

brukskassans utlåning vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret, an­

kommer på jordbrukskassan att bestämma, i vad mån den andel av års­

vinsten, som skall avsättas till reservfonden, må understiga sjuttiofem pro­

cent. Nedgår reservfonden under vad sålunda stadgats, skall avsättning till

densamma ånyo vidtaga i minst sådan omfattning, som nyss sagts.

Av årsvinsten, i den mån den ej åtgår för avsättning till reservfonden, må

efter beslut å föreningssammanträde kunna dels till medlemmarna åter­

gäldas belopp, som under något föregående år å dem uttaxerats till täckande

av förlust, dels ock lämnas utdelning å deras insatser, dock högst efter en

räntesats av fem procent.

57 §.

Jordbrukskassa må ej idka annan rörelse än in- och utlåning av penningar.

Jordbrukskassa må icke förskaffa sig kredit på annat sätt än genom åter-

belåning hos centralkassan av hos jordbrukskassan belånade fordringsbevis

med tillhörande säkerheter. Dock må jordbrukskassa upptaga lån hos central­

kassan för förvärv av egendom till skyddande av fordran, så ock tillfällig

kredit för reglerande av förlust.

Såsom ombud för centralkassan äger jordbrukskassa i den ordning, som

bestämmes av jordbrukskreditkassans styrelse, förmedla inlåning för cen-

Iralkassans räkning.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 41.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

17

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

58 §.

Jordbrukskassa må ej bereda kredit åt annan än sådan medlem av kassan,

som är ägare eller brukare av i 52 § avsedd fastighet.

Kreditgivningen må bestå i utlämnande av reverslån eller växeldiskonte­

ring eller beviljande av kredit i räkning, som genom kassans förmedling

öppnas hos vederbörande centralkassa.

Reverslån må beviljas på högst ett år eller, örn pant av fastighetsinteck-

ning eller obligationer blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders, upp­

sägning. Kredit i räkning må beviljas på högst ett år. Växel må diskonteras

på högst sex månader. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

Vid beviljande av kredit skola med avseende å tiden för låns återgäldande

sådana villkor uppställas, som betingas av jordbrukskassans förpliktelser till

återgäldande av kapital, som upplånats av kassan.

Kredit må lämnas endast mot säkerhet, som styrelsen för jordbrukskas­

san finner fullt betryggande. Säkerheten skall utgöras av pant i fast eller

lös egendom eller fordringsrätt jämväl mot annan än den, åt vilken krediten

beviljas. Mot inteckning i jordbruksinventarier eller förlagsinteckning må

kredit ej lämnas, jordbrukskassan dock obetaget att mottaga sådan säker­

het tillika med annan i och för sig fullgod säkerhet.

Lån må ej utestå mot skuldförbindelse, för vars uppfyllande ledamot av

jordbrukskassans styrelse eller suppleant för sådan ledamot eller i kassan

anställd tjänsteman svarar i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman, med

mindre styrelsen för centralkassan lämnat medgivande härtill.

Centralkassans styrelse äger bestämma, att krediter överstigande visst

belopp eller eljest av viss beskaffenhet ej må beviljas utan godkännande av

styrelsen för centralkassan.

59 §.

Åt medlem, som är ägare av fastighet, som avses i 52 § första stycket, må

lån mot annan säkerhet än inteckning inom sex tiondelar av fastighetens

sammanlagda jordbruks- och skogsvärden enligt gällande taxering icke be­

viljas till högre belopp än som motsvarar fyra tiondelar av nämnda värden

eller, om fastigheten efter av centralkassan verkställd särskild värdering

åsatts andra jordbruks- och skogsvärden, det belopp varmed sålunda åsatt

värde överstiger sex tiondelar av taxeringsvärdena.

Åt medlem, som är ägare av fastighet, som avses i 52 § andra stycket, må

lån mot annan säkerhet än inteckning inom sex tiondelar av fastighetens

taxeringsvärde icke beviljas till högre belopp än som motsvarar fyra tion­

delar av taxeringsvärdet eller, om fastigheten efter av centralkassan verk­

ställd särskild värdering åsatts annat värde än taxeringsvärdet, det belopp

varmed sålunda åsatt värde överstiger sex tiondelar av taxeringsvärdet.

Är fastighet av ägaren upplåten åt annan till brukande, må denne erhålla

kredit med belopp högst motsvarande fyra tiondelar av fastighetens taxe­

ringsvärde eller särskilt åsätta värde. Jordägaren skall, i den mån så erford­

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

19

ras för att jordägarens och brukarens lån tillhopa icke skola överstiga det

belopp, vartill jordägarens lån enligt första eller andra stycket ovan högst

må uppgå, förpliktas att återbetala motsvarande del av sin kredit.

Åt en och samma medlem må lån ej beviljas till högre belopp än som

motsvarar en tiondel eller, efter medgivande av centralkassans styrelse, en

femtedel av jordbrukskassans sammanlagda utlåning. Vad sålunda stadgats

skall dock icke utgöra hinder för jordbrukskassa att bevilja medlem kredit

intill ett belopp av tiotusen kronor.

Oavsett bestämmelserna här ovan må jordbrukskassa enligt grunder, som

fastställas av styrelsen för jordbrukskreditkassan, bevilja lån till uppförande

av bygdegård. Beslut härom skall i varje särskilt fall underställas central­

kassans styrelse för godkännande.

60 §.

Bestämmelserna i 36 § skola äga motsvarande tillämpning med avseende

å jordbrukskassas rätt att förvärva fast och lös egendom. Innan jordbruks­

kreditkassans styrelse fattar beslut rörande fråga örn jordbrukskassas förvärv

av fastighet för kassans inrymmande, skall styrelsen inhämta yttrande i

ärendet från centralkassans styrelse.

61 §.

Till jordbrukskassa inflytande medel, som icke omedelbart åter utbetalas,

skola genast insättas hos centralkassan, i den mån centralkassan ej annorle­

des bestämmer.

In- och utbetalning av medel skall vara underkastad kontroll i den ord­

ning, styrelsen för jordbrukskreditkassan beslutar.

62 §.

Jordbrukskassas styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter,

för vilka utses lämpligt antal suppleanter.

Visar sig befattningshavare hos jordbrukskassa olämplig för sin befattning

men vidtager kassans styrelse icke åtgärder för att skilja honom från denna,

må styrelsen för centralkassan förelägga jordbrukskassans styrelse att vidtaga

åtgärder för hans entledigande. Sistnämnda styrelse är pliktig att ställa sig

sådant föreläggande till efterrättelse.

Beträffande vid styrelsesammanträde fattade beslut skall föras protokoll.

63 §.

Bevisor för jordbrukskassa må ej den vara, som är i jordbrukskassans eller

styrelseledamots tjänst, och ej heller den, som är omyndig eller i konkurs­

tillstånd.

64 §.

Jordbrukskassa är skyldig att i fråga örn skötseln av sin rörelse och sina rä­

kenskaper ställa sig jordbrukskreditkassans och centralkassans instruktioner

och anvisningar till efterrättelse samt att tillhandahålla jordbrukskreditkas­

sans och centralkassans styrelse och revisorer alla uppgifter, som påkallas.

20

65 §.

Jordbrukskreditkassans styrelse äger, efter hörande av styrelsen för veder­

börande centralkassa, meddela anvisningar rörande räntesättningen vid ut­

låning från jordbrukskassa.

66

§.

Då medlem av jordbrukskassa avgått, skall styrelsen för kassan, i stället för

att om avgången utfärda kungörelse på sätt i lagen örn ekonomiska förening­

ar sägs, ofördröjligen till centralkassan göra skriftlig anmälan om avgången.

67 §.

Om antalet medlemmar i jordbrukskassa nedgår under tjugo eller om sam­

manlagda beloppet av kassans utlåning och den inlåning, kassan såsom om­

bud förmedlat för centralkassans räkning, sedan fem år förflutit från kassans

godkännande ännu icke uppnått ett belopp av tjugofemtusen kronor eller se­

dermera understiger detta belopp, åligger det kassans styrelse att därom oför­

dröjligen underrätta den länsstyrelse, hos vilken kassan är registrerad, samt

centralkassan. Fylles ej antalet medlemmar inom en månad efter erinring om

förhållandet från länsstyrelsens sida, eller uppnår icke sammanlagda ut- och

inlåningen inom samma tid det belopp, som nyss sagts, eller iakttager kassan

icke i vad på den ankommer föreskrifterna i denna förordning, eller ställer

kassan sig icke till efterrättelse av bank- och fondinspektionen meddelat

förbud eller föreläggande, eller handhavas eljest kassans angelägenheter på

ett sätt, sorn är ägnat att rubba förtroendet till kassan, kan länsstyrelsen, efter

hörande av inspektionen och styrelsen för jordbrukskreditkassan, återkalla

godkännandet.

Har godkännandet för jordbrukskassa återkallats, skall genom länsstyrel­

sens försorg ofördröjligen göras anmälan därom till bank- och fondinspek­

tionen samt till centralkassan ävensom underrättelse om förhållandet kun­

göras i den stads tidning, där länsstyrelsen har sitt säte, eller, om flera tid­

ningar där utgivas, i den av dessa, där allmänna påbud för staden vanligen

meddelas, ävensom, där kassans styrelse har sitt säte å annan ort, i en tid­

ning å denna ort.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, om godkännandet

förfallit jämlikt 49 § sista stycket.

Har jordbrukskassa meddelat godkännande återkallats eller förfallit, skall

kassan vara pliktig att omedelbart träda i likvidation, vid återkallelse av god­

kännande dock först sedan beslutet härom vunnit laga kraft.

Tillsyn.

68

§.

Jordbrukskreditkassan, centralkassorna och jordbrukskassorna skola stå

under tillsyn av bank- och fondinspektionen.

Ledamot av inspektionen må ej deltaga i styrelsen av eller vara anställd vid

kassa, som nu nämnts.

i : •

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra vad styrelsen åligger enligt lag,

förordning eller stadgar. Sådant föreläggande må dock, utom vad angår inne­

hållet av .vinst- och förlusträkning eller balansräkning, icke av inspektionen

meddelas i fråga örn i lag eller förordning givna föreskrifter, vilkas överträ­

dande är belagt med straff.

Inspektionen äger förelägga vile vid meddelande av föreskrift eller förbud

enligt första stycket samt fälla till sådant vite.

Ändå att fall icke är för handen, som i första stycket sägs, äger inspektionen

meddela de erinringar i fråga örn kassans verksamhet, som inspektionen

finner påkallade.

73 §.

Underlåter centralkassa eller jordbrukskassa att ställa sig till efterrättelse

av inspektionen meddelat förbud eller föreläggande eller handhar sådan kassa

eljest sina angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till

densamma, äger inspektionen göra anmälan därom hos den, som meddelat

godkännande för kassan, med anhållan örn att detta återkallas.

74 §.

Över inspektionens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t inom den tid,

som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut

är stadgad, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Kungl. Majit

annorlunda förordnar.

75 §.

Träder centralkassa eller jordbrukskassa i likvidation, äger bank- och fond­

inspektionen förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas sam­

manträden, med rätt att yttra sig till protokollet, samt att i övrigt övervaka

likvidationen.

Likvidatorerna skola bereda ombudet tillfälle att när som helst inventera

centralkassans eller jordbrukskassans kassa och övriga tillgångar samt granska

kassans alla böcker, räkenskaper och andra handlingar, och må av ombudet

begärd upplysning angående förvaltningen ej av likvidatorerna förvägras.

Kassans egendom må ej avyttras under hand på andra villkor än om­

budet godkänner. Ombudet må ej utan synnerliga skäl motsätta sig av likvida­

torerna ifrågasatt försäljning.

Bank- och fondinspektionen äger under likvidationen i avseende å likvida-

torer och föreningssammanträde enahanda befogenhet, som, innan kassan

trätt i likvidation, enligt denna förordning tillkommer inspektionen beträf­

fande styrelse och föreningssammanträde.

76 §.

Styrelseledamot eller befattningshavare hos kassa, som mot bättre vetande

till bank- och fondinspektionen eller länsstyrelse avgiver oriktig eller ofull­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

23

ständig uppgift angående omständighet, varom det ålegat honom att lämna

upplysning, straffas med dagsböter eller fängelse, där ej förbrytelsen i all­

männa strafflagen är belagd med strängare straff.

77 §.

Böter eller vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Slutbestämmelser.

78 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942. Från oell med samma dag

skola förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor,

förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) angående rätt för centralkassa för

jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än

jordbrukskassor samt reglementet för Svenska jordbrukskreditkassan den 12

september 1930 (nr 337) upphöra att gälla.

Utan hinder av vad sålunda stadgats skola de nedan i 79—84 §§ medde­

lade bestämmelserna lända till efterrättelse i där avsedda hänseenden.

79 §.

Centralkassa eller jordbrukskassa, som vunnit godkännande före den 1 juli

1942, åligger att före den 1 juli 1943 eller den senare dag, som Kungl. Majit

för särskilt fall bestämmer, hava underställt vederbörande myndighets pröv­

ning de ändringar i kassans stadgar, som erfordras för att bringa dem i över­

ensstämmelse med föreskrifterna i denna förordning. Till dess att dessa änd­

ringar av myndigheten godkänts, skola de äldre stadgarna äga fortsatt till-

lämpning.

Underlåter kassa att inom sålunda föreskriven tid ansöka örn godkännande

av erforderliga stadgeändringar eller finnas de av kassan beslutade änd­

ringarna icke vara av beskaffenhet att kunna godkännas, skall det för kassan

meddelade godkännandet återkallas.

80 §.

Bestämmelserna i 6, 7, 24, 25, 54 och 55 §§ samt 59 § fjärde stycket skola

äga tillämpning från och med den 1 juli 1944. Intill nämnda tidpunkt skola

motsvarande äldre bestämmelser fortfarande tillämpas. Härvid skall vid be­

räkningen av antalet andelar, varå ansvarighet och rätt till uttaxering enligt

äldre bestämmelser grundas, en andel anses motsvara varje belopp av fem

kronor, som medlem av jordbrukskassa eller till centralkassa ansluten eko­

nomisk förening erlagt eller tecknat såsom insats och som icke återbetalats

till medlemmen.

Har medlem av jordbrukskassa, som åtnjuter kredit från kassan, icke del

i kassans insatskapital nied minst tjugofem kronor, må med inbetalningen

av återstående insatsbelopp anstå intill den 1 juli 1944 eller, såvitt gäller

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

medlem, som äger eller brukar fastighet med värde understigande tiotusen

kronor, intill den 1 juli 1946.

Medlem av jordbrukskassa, som inträtt i kassan före den 1 juli 1942 och

som icke åtnjuter kredit från kassan, må så länge han ej erhållit kredit

kvarstå såsom medlem utan att erlägga ytterligare insats enligt denna för­

ordning.

I 5 och 23 §§ stadgad skyldighet för medlemmarna av jordbrukskreditkassan

och centralkassorna att erlägga insatser till nämnda kassor skall äga tillämp­

ning oavsett vilka belopp som tidigare erlagts som insatser.

81 §.

Om medlem, som inträtt i kassa före den 1 juli 1942, sedermera avgår ur

kassan, må av medlemmens insats allenast återbetalas den del, som tillförts

insatskapitalet.

82 §.

Utan hinder av bestämmelserna i 32 § första stycket må, därest Kungl.

Majit finner skäl att lämna medgivande härtill, centralkassas sammanlagda

in- och upplåning intill utgången av år 1946 uppgå till, förutom ett belopp

motsvarande kassans tillgångar av i nämnda författningsrum angiven art,

femton gånger centralkassans och anslutna jordbrukskassors fonder och in­

satskapital.

83 §.

Styrelseledamot och revisor må intill ordinarie föreningssammanträde år

1943 behålla sitt uppdrag, ändå att antalet styrelseledamöter och revisorer

överstiger det i denna förordning medgivna antalet. Uppgår ej antalet sty­

relseledamöter och revisorer till det i förordningen stadgade minsta antalet,

skall val av bristande antalet ledamöter och revisorer ske senast vid nämnda

föreningssammanträde.

84 §.

I 67 § meddelad föreskrift angående visst minsta belopp, som sammanlagda

beloppet av jordbrukskassas inlåning för centralkassan och utlåning icke må

underskrida, skall träda i tillämpning den 1 juli 1947.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

25

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 35 § förordningen den 26

juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 35 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända

sjukkassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

35 §.

Då bokslut----------- dylikt ändamål.

Tillgångar motsvarande sjukhjälpsfonden skola redovisas:

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag, sparbank eller

centralkassa för jordbrukskredit;

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 41

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern för utrikes ärendena

G^unther,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, M^öller, S^köld, E^riksson,

B^ergquist, B^agge, A^ndersson, D^omö, R^osander, G^jöres, E^werlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmä­

ler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor

beträffande jordbrukskasserörelsen.

Inledning.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan rinder

nionde huvudtiteln, punkterna 114 och 115, föreslagit riksdagen att, i avbi-

dan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna

dels till Jordbrukets kreditkassor: Revision av jordbrukskasserörelsen

m. m. ett anslag av 53,000 kronor,

dels ock till Jordbrukets kreditkassor: Förvaltningsbidrag till jordbruks­

kasserörelsen ett förslagsanslag av 215,000 kronor.

Såsom jag i nämnda sammanhang anförde, har frågan om revision av be­

stämmelserna för jordbrukskasserörelsen varit föremål för utredning genom

särskilda sakkunniga. Dessa — vilka tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndiganden den 14 oktober 1938 och den 2 februari 1940 — ha utgjorts av

egnahemsdirektören V. S. Ljungdahl, tillika ordförande, bankinspektören S.

J. Lindeberg, verkställande ledamoten i svenska jordbrukskreditkassan, lant­

brukaren N. Adler, verkställande direktören i Gävleborgs läns centralkassa

för jordbrukskredit P. Svensson, bankradet Hj. K. A. Ekengren och byrå­

chefen hos egnahemsstyrelsen Y. A. R. Ericsson.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen jordbruk skås seutredningen, ha

den 29 januari 1941 framlagt betänkande med förslag till förordning örn

jordbrukets kreditkassor m. m. Betänkandet åtföljes av ett särskilt yttrande

av ledamoten av utredningen Svensson.

över betänkandet lia yttranden efter remiss avgivits av pensionsstyrelsen

och fullmäktige för folkpensioneringsfonden, generalpoststyrelsen, statskon­

toret, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, statistiska central­

byrån, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, Överståthållarämbetet, läns­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

27

styrelserna i Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,

Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län — i vilka län cen­

tralkassor för jordbrukskredit ha säte — lånenämnden för sekundär jord­

brukskredit, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken, sty­

relsen för Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges lantbruksförbund och

riksförbundet landsbygdens folk. Lantbruksstyrelsen har vid sitt yttrande

fogat ett yttrande i ärendet från hushållningssällskapens ombuds förvalt­

ningsutskott. Bank- och fondinspektionen har överlämnat yttranden från

styrelserna för svenska jordbrukskreditkassan, centralkassorna och svenska

bankföreningen. Vid sparbanksinspektionens yttrande är fogat ett yttrande

från styrelsen för svenska sparbanksföreningen, vid yttrandet från länssty­

relsen i Gävleborgs län ett yttrande från samma läns centralkassa samt vid

yttrandena från länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län yttran­

den från respektive läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Från centralkassornas sida har avgivits ett gemensamt yttrande, vilket ut­

arbetats vid ett möte mellan kassornas direktörer.

Till undvikande av upprepningar i det följande må här nämnas, att läns­

styrelsen i Kristianstads län i sitt yttrande instämt i vad centralkassorna an­

fört ävensom att vid yttrandet från fullmäktige i riksbanken är fogad en re­

servation, däri utredningens förslag tillstyrkes i alla delar utom såvitt angår

inrättandet av ett förvaltningsråd.

I detta sammanhang torde även få anmälas dels en den 12 augusti 1940

dagtecknad framställning från styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

örn framflyttande av tiden för återlämnande av vissa till kassans förfogande

ställda statsobligationer, över vilken framställning utlåtanden efter remiss

avgivits av bank- och fondinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret och

fullmäktige i riksbanken, dels ock en den 6 september 1941 dagtecknad

framställning från samma kassa angående vissa anslag för budgetåret

1942/43.

Gällande bestämmelser.

De bestämmelser, som nu reglera jordbrukskasserörelsen, återfinnas i la­

gen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser örn centralkassor för

jordbrukskredit ävensom förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jord­

brukets kreditkassor samt förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) angående

rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor. Vid upprepade tillfällen ha änd­

ringar vidtagits i dessa författningar. Särskilt betydelsefulla ändringar lia

genomförts genom författningar den 26 juni 1936 (nr 374 och 375). Vidare

bör nämnas det den 12 september 1930 utfärdade reglementet för svenska

jordbrukskreditkassan (nr 337) samt vissa kungörelser angående överläm­

nande till riksbanken av statsobligationer såsom pant för centralkassas för­

bindelser, av vilka kungörelser den senaste är utfärdad den 26 juni 1936

(nr 376). I fråga örn förvaltningsbidrag åt jordbrukets kreditkassor äro före­

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

skrifter meddelade i en kungörelse den 13 februari 1931 (nr 17), ändrad ge­

nom en kungörelse den 26 juni 1936 (nr 377). Den huvudsakliga innebörden

av gällande bestämmelser är följande.

Den kreditorganisation, varom här är fråga, består av jordbrukskassor

såsom lokalorgan, centralkassor för jordbrukskredit, utgörande samman­

slutningar av jordbrukskassor, till vilka jordbrukskassorna skola vara an­

slutna, samt, såsom ett för hela kasserörelsen gemensamt centralorgan,

svenska jordbrukskreditkassan.

Svenska jordbrukskreditkassan har till ändamål att driva lånerörelse ge­

nom att lämna kredit åt centralkassorna, öva kontroll och tillsyn över så­

dana kassor och till dem anslutna jordbrukskassor samt verka för jord-

brukskasserörelsens befrämjande och utveckling i allmänhet. Det för jord­

brukskreditkassans lånerörelse erforderliga kapitalet anskaffas genom upp­

låning. Därest jordbrakskreditkassans förbindelser ej kunna infrias med

anlitande av dess egna tillgängliga medel, äger jordbrukskreditkassan in­

fordra erforderliga tillskott från centralkassorna. För jordbrukskreditkas­

sans förbindelser svara centralkassorna i förhållande till högsta under rä­

kenskapsåret oguldna kapitalbelopp av sina från jordbrukskreditkassan

erhållna lån. Kan en centralkassa icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av denna ansvarighet åligger centralkassan, äro övriga central­

kassor efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen. Såsom grundfond för

jordbrukskreditkassan har staten ställt till förfogande svenska statens fyra

och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida.

Grundfondsobligationernas belopp bar vid kassans inrättande år 1930 be-

stämts till sammanlagt 15 miljoner kronor men har enligt beslut av 1932

års riksdag höjts till 25 miljoner kronor. Härutöver hava av 1933, 1934 oell

1935 års riksdagar ställts till jordbrukskreditkassans förfogande statsobli­

gationer till ett belopp av tillhopa 20 miljoner kronor att användas till pant­

förskrivning för lån i riksbanken. Sist avsedda obligationer är jordbruks­

kreditkassan skyldig att återställa till riksgäldskontoret inom vissa angivna

tider. Beträffande grundfondsobligalionerna är i förordningen om jordbru­

kets kreditkassor stadgat, att obligationerna fortfara alt tillhöra staten, som

dock ej äger att för annat ändamål förfoga över dem, så länge jordbruks­

kreditkassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda. Sammanlagda be­

loppet av jordbrukskreditkassans upplåning får icke uppgå till mer än fem

gånger beloppet av grundfonden. Vid beviljandet av kredit till centralkassa

skall jordbrukskreditkassan uppställa sådana villkor med avseende å tiden

för låns återgäldande, som betingas av jordbrukskreditkassans förpliktelser

till återgäldande av kapital, som av denna upplånas. Det åligger jordbruks­

kreditkassans styrelse att tillse, att för den kredit, som av kassan lämnas,

fullt betryggande säkerhet finnes och hålles vid makt. Jordbrukskreditkas­

san förvaltas av en styrelse på fem personer, av vilka en utses av Kungl.

Majit, en av fullmäktige i riksgäldskontoret och de övriga av centralkassor­

na å ombudsstämma.

Centralkassorna och jordbrukskassorna äro ekonomiska föreningar med

29

begränsad personlig ansvarighet. Jordbrukskassorna hava till uteslutande

syfte att bereda kredit åt sina medlemmar, och centralkassornas väsentliga

ändamål är att främja de anslutna jordbrukskassornas gemensamma syfte.

Till centralkassa skola vara anslutna minst tio jordbrukskassor inom cen­

tralkassans verksamhetsområde med ett sammanlagt insatsbelopp i central­

kassan å minst 1,500 kronor. Numera kunna även andra inom centralkas­

sans verksamhetsområde lokaliserade ekonomiska föreningar, vilka hava till

ändamål befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket hörande

binärings utveckling eller tillgodogörandet av genom jordbruket med till­

hörande binäringar vunna produkter, bliva medlemmar i centralkassa.

Vid inträdet i centralkassa skall jordbrukskassa för varje i sistnämnda

kassa tecknad andel teckna en insats av 50 öre i centralkassan. Insats skall

inbetalas kontant. Den tillföres oavkortad en fond, benämnd centralkassans

säkerhetsfond, och får icke av jordbrukskassan återbekommas vid utträde

ur centralkassan. Utdelning får icke lämnas å insats i centralkassa.

I fråga örn jordbrukskassas ansvarighet för centralkassans förbindelser

gäller numera, att denna ansvarighet utgör 50 kronor för varje i jordbruks­

kassan tecknad andel. Jordbrukskassa skall vid behov vara underkastad

uttaxering intill visst belopp, enligt gällande förordning högst 3 procent för

år räknat av jordbrukskassans ansvarighet för centralkassans förbindelser.

Centralkassas årsvinst skall i sin helhet tillföras säkerhetsfonden. Dock

skall, då denna fond uppgår till ett belopp motsvarande 10 procent av kas­

sans utlåning jämte hälften av insättarnas behållning, det ankomma på cen­

tralkassan att bestämma, i vad mån någon del av årsvinsten skall dispone­

ras för annat ändamål. Utan hinder av det sagda kunna till medlemmarna

återgäldas belopp, som under något föregående år uttaxerats.

Centralkassa får ej bereda kredit åt andra än sina medlemmar. Jordbruks­

kassa får icke beviljas kredit till högre belopp än som motsvarar det sam­

manlagda lånemaximum, som gäller för kassans medlemmar. Centralkassa

äger emellertid att till jordbrukskassa utöver lånemaximum utlämna lån mot

inteckningssäkerhet inom 60 procent av fastighets sammanlagda jordbruks-

ocli skogsvärden enligt gällande taxering.

Centralkassas kreditgivning får bestå i utlämnande av reverslån eller be­

viljande av kredit i räkning eller växeldiskontering. Reverslån får beviljas

på högst ett år eller, örn pant av fastighetsinteckning eller obligationer bli­

vit ställd, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning. Kredit i räkning får

beviljas på högst ett år. Växel får diskonteras på högst sex månader. Om­

sättning av kredit kan medgivas. Såsom säkerhet för kredit till jordbruks­

kassa skola lill centralkassan pantförskrivas av jordbrukskassans kredit-

tagare avlämnade lånehandlingar med tillhörande säkerheter. Växelkredit

kan lämnas genom rediskontering av hos jordbrukskassa diskonterad växel.

Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel lill förräntning å spar-

kasscräkning, depositionsräkning, kapitalräkning och checkräkning. Medel,

som äro insatta å de Ire förstnämnda räkningarna, får centralkassa ej iklä­

da sig skyldighet att återbetala annorledes än viss tid efter uppsägning, näm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

30

Kungl. Muj:ts proposition nr 41.

ligen i fråga om medel å sparkasseräkning minst en vecka och i fråga om

medel å depositionsräkning eller kapitalräkning minst tre månader. Dock

kan centralkassas styrelse, då så finnes kanna ske utan olägenhet, i särskil­

da fall medgiva utbetalning utan avvaktan av uppsägningstidens utgång. En

och samma insättares tillgodohavanden på sparkasseräkning får icke annor­

ledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver 4,000

kronor. Centralkassas sammanlagda inlåning å bankmässiga räkningar får

icke överskrida ett belopp, motsvarande tre gånger den ansvarighet, som de

till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för central­

kassans förbindelser. Då så betingas av särskilda skäl, kan likväl Kungl.

Majit medgiva, att inlåningen må uppgå till ett belopp, motsvarande fyra

gånger nämnda ansvarighet.

Centralkassa är skyldig att i tillgångar, vilka med lätthet kunna förvand­

las i penningar, redovisa kassareserv, som tillsammans med den inneliggan­

de kassan motsvarar minst 25 procent av de förbindelser, som det åligger

kassan att fullgöra vid anfordran. Närmare föreskrifter angående de till­

gångar, som må godkännas såsom kassareserv, meddelas, där så erfordras,

av bank- och fondinspektionen.

Det åligger centralkassa att vidtaga erforderliga åtgärder för sakkunnig

uppsikt över och revision av anslutna jordbrukskassors verksamhet och för­

valtning.

Såsom säkerhet för envar centralkassas förbindelser med undantag av

kassans skuld till jordbrukskreditkassan har staten ställt till förfogande

statsobligationer till belopp, vilket bestämmes av Kungl. Majit under iakt­

tagande av att det högst må motsvara 20 procent, med avrundning av be­

loppet uppåt till jämnt hundratusental kronor, av kassans in- och upplå­

ning, dock att beloppet icke i något fall får överstiga 1,000,000 kronor och

understiga 100,000 kronor. Statsobligationerna i fråga, vilka av riksgälds­

kontoret överlämnats till riksbanken, innehavas av denna såsom en för en­

var centralkassas förbindelser avsedd gemensam pant, med rätt för kassans

fordringsägare att på särskilt angivna villkor använda panten till täckande

av sina fordringar, i den mån kassans egna tillgångar, de belopp inberäkna­

de, som på grund av medlemmarnas i kassan ansvarighet för dess förbindel­

ser kunna från dem uttaxeras, därtill visa sig otillräckliga. Såsom villkor

för ifrågavarande pants användande gäller, att behovet av pantens tillgri­

pande skall styrkas genom intyg av ombud, som förordnats för tillsyn över

kassans verksamhet, att medgivandet till pantens användning skall lämnas

av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte, därvid tillika

skola meddelas erforderliga föreskrifter angående sättet för pantens tillgodo­

görande och för därigenom influtna, medels fördelning mellan fordrings­

ägarna, att riksgäldskontoret skall ofördröjligen underrättas då dylikt med­

givande lämnats samt att obligationerna därvid tillika i första hand skola

hembjudas riksgäldskontoret.

Medlemskap i jordbrukskassa kan ej, med visst undantag, vinnas av annan

än i Sverige bosatt svensk undersåte, som är ägare eller brukare av jord­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

31

bruksfastighet, eller här i landet registrerat aktiebolag, som bar till ändamål

att idka jordbruk. I motsats mot vad som gällde tidigare kan ekonomisk för­

ening icke vara medlem i jordbrukskassa utan endast i centralkassa. — Jord­

brukskassa skall bestå av minst femton medlemmar.

Delaktigheten i jordbrukskassa beräknades enligt de ursprungliga bestäm­

melserna efter antalet hektar odlad jord, för vilket medlem ingått i kassan,

dock högst 50 hektar eller en tiondel av den sammanlagda areal, för vilken

medlemskap i kassan vunnits. År 1918 utvidgades möjligheten till delaktig­

het i jordbrukskassa till att omfatta jämväl ängsmark samt skogs- och be­

tesmark inom vissa storleksgränser, varjämte maximiarealen för inträde

höjdes från 50 till 100 hektar odlad jord. Vissa relationstal bestämdes till­

lika för omräkning till areal odlad jord av annan jordareal. År 1925 vidtogs

den ändringen i delaktighetsbestämmelserna, att delaktigheten i stället be­

räknas med hänsyn till fastighetens taxeringsvärde. Brukare av jordbruks­

fastighet, belägen inom kassans verksamhetsområde, får nu vara delaktig i

kassan med högst en andel för varje fullt tal av 500 kronor av sammanlagda

jordbruks- och skogsvärdena. Om fastighet upplåtits till annan för brukande,

kunna ägaren och brukaren var för sig vinna delaktighet till högst en andel

för varje fullt tal av 1,000 kronor av nämnda värden. Med jordbruksfastig­

het likställas vissa andra därmed jämförliga fastigheter.

Jordbrukskassemedlems insats är fastställd att utgöra minst 5 kronor för

varje andel, varav minst 2 kronor skola kontant inbetalas och återstoden

inom tre år efter tecknandet. Av de såsom insatser tecknade beloppen skola

70 procent sammanföras under benämning jordbrukskassans insatskapital,

10 procent, dock högst 50 öre per andel, användas såsom kassans insats i

vederbörande centralkassa och återstoden tillföras jordbrukskassans reserv­

fond. Till den del, insats tillförts insatskapitalet, skall den återgäldas vid

medlems utträde ur kassan.

Medlems personliga ansvarighet må icke understiga 50 kronor för varje

andel. Medlemmarna skola vid behov vara underkastade uttaxering intill visst

i stadgarna bestämt belopp, som enligt gällande författning ej må vara hög­

re än 10 kronor för andel och år.

Av jordbrukskassas årsvinst skola minst 75 procent avsättas till reserv­

fond. Då denna uppgår till ett belopp motsvarande 20 procent av det sam­

manlagda beloppet av medlemmarnas lånemaxima, ankommer på jordbruks­

kassan att bestämma, i vad mån den andel av årsvinsten, som skall avsättas

till reservfonden, må understiga 75 procent. Av årsvinsten kunna, i den mån

den ej åtgår för avsättning till reservfonden, till medlemmarna återgäldas

belopp, som under något föregående år uttaxerats. I den mån årsvinsten icke

skall avsättas till reservfond eller användas till återgäldande av tidigare

uttaxering, kan jordbrukskassa lämna medlemmarna utdelning å deras in­

satser, till den del desamma tillförts insatskapitalet, dock ej efter högre

räntefot än medlemmen skulle fått åtnjuta, därest insatsbeloppet i stiillet

innestått å sparkasseräkning i cenlralkassan, och i varje fall icke efter

högre räntefot än 5 procent.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Jordbrukskassas utlåningsrörelse är begränsad att allenast avse medlem­

marna. Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket kredit får av sådan

kassa beredas en och samma medlem (medlems lånemaximum), utgör nu­

mera högst 200 kronor för varje andel, varmed medlem är delaktig i kassan.

Utan hinder härav kan dock till medlem, som är ägare av jordbruksfastig­

het eller därmed likställd fastighet, utöver lånemaximum utlämnas lån mot

säkerhet av i fastigheten beviljad inteckning, om och i den mån inteckning­

ens kapitalvärde ligger inom sex tiondelar av fastighetens sammanlagda jord­

bruks- och skogsvärden enligt gällande taxering.

I fråga om formerna för kreditgivningen gäller i stort sett detsamma som

nyss anförts med avseende å centralkassorna.

Vad angår förenämnda andra ekonomiska föreningar än jordbrukskas­

sor skola de vid anslutning till centralkassa ingå med högst en andel för

varje fullt tal av 50 kronor av så stor del av föreningens tillgångar utöver

skulderna, som motsvarar föreningens insatskapital jämte egna fonder av

sådan beskaffenhet, att de icke kunna anlitas utan därom för varje gång å

föreningssammanträde fattat beslut. Insats skall utgöra 5 kronor för varje

föreningens andel i centralkassan. Av insatsbeloppen skola 30 procent över­

föras till centralkassans säkerhetsfond. I övrigt skola insatserna sammanföras

under benämningen andelsföreningars insatskapital. Förening ansvarar för

centralkassans förbindelser med 50 kronor för varje andel, föreningen äger

i kassan. I avgörandet av kassans angelägenheter äger förening deltaga med

allenast en tiondels röst. Kredit till förening får beviljas högst till ett belopp

av 200 kronor för andel, vartill kan komma primärlån enligt särskilda

bestämmelser. Centralkassas sammanlagda utlåning till ekonomiska före­

ningar, varom nu är fråga, får icke överstiga en tiondel av det sammanlagda

lånemaximum, som gäller för medlemmarna i de till centralkassan anslutna

jordbrukskassorna, från vilken begränsning dock Kungl. Maj:t för särskilt

fall kan medgiva undantag. I övrigt äro föreningarna i fråga örn rättighe­

ter och skyldigheter likställda med till centralkassorna anslutna jordbruks­

kassor.

Slutligen må erinras om att jordbrukskasserörelsen numera står under

tillsyn av bank- och fondinspektionen.

Jordbrukskasserörelsens utveckling och nuvarande ställning

in. in.

Till jordbrukskreditkassan äro för närvarande anslutna 10 centralkassor,

vilkas verksamhetsområden täcka hela landet.

Av nedanstående sammanställning, vilken bygger på uppgifter i jord-

brukskasseutredningens betänkande, framgår huru kasserörelsens utveck­

ling gestaltat sig i olika hänseenden (uppgifterna avse utgången av här

angivna år):

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

33

1929

1930

1932

1934

1936

1938

1940

Antal jordbrukskassor .............

Antal medlemmar i jordbruks-

173

187

456

699

789

772

754

kassor................................................

Antal tecknade andelar i så-

12,566

14,061

32,936

59,867

84,142

101,202

108,679

dana kassor.................................

Antal till centralkassor anslut-

137,352

142,073

140,805

236,789

336,877

449,491

512,540

na ekonomiska löreningar..

Jordbrukskreditkassans upplå-

—

—

80

201

279

312

314

ning (milj. kr.)............................

Centralkassornas inlåning(milj.

—

6.52

14.76

24.14

40.18

44.30

39.50

kr.)......................................................

Centralkassornas utlåning till

6.82

7.61

9.50

17.87

31.94

58.97

72.91

jordbrukskassor (milj. kr.) .

Centralkassornas utlåning till

ekonomiska föreningar (milj.

13.86

15.01

23.75

42.17

70.84

104.32

111.70

kr.)........................................................

0.26

0.26

0.49

1.33

1.79

3.19

3.43

Av uppgifter från jordbrukskreditkassan framgår vidare, att centralkas­

sornas och jordbrukskassornas årsvinster under år 1940 uppgått till respek­

tive 180,444 och 377,724 kronor, att omkostnaderna under samma år belöpt

sig till respektive 568,461 och 572,507 kronor eller sammanlagt 1,140,968

kronor, motsvarande 0.96 procent av omslutningen, samt att de statliga för-

valtningsbidragen enligt kassornas vinst- och förlusträkningar för år 1940

uppgått till respektive 61,050 och 210,912 kronor.

Jordbrukskasserörelsens eget kapital utgjorde vid 1940 års utgång enligt

en i betänkandet gjord beräkning sammanlagt omkring 7,017,000 kronor,

fördelade sålunda (1,000-tal kronor):

Insatskapital

Fonder

Balanserade

vinstmedel

Summa

;

1,787.5

93.6

2,454.5

1,995.1

311.3

375.2

1

4,617.2

2,088.7

311.3

Jordbrukskreditkassan.........................................

Kronor

1,881.1

4,760.9

375.2

7,017.2

Av det såsom jordbrukskreditkassans fonder redovisade beloppet utgör

viss del en rörelsens gemensamma riskförsäkringsfond.

Allmänna utgångspunkter för förslaget.

Efter att lia framhållit en del synpunkter i anslutning till de uppgifter,

som i betänkandet lämnats beträffande jordbrukskasserörelsens utveckling,

och härvid såsom det icke minst glädjande uttrycket för rörelsens livskraft

hänvisat till att inlåningen från allmänheten ökats i stegrad takt har utred­

ningen ansett sig som ett sammanfattande omdöme örn rörelsens utveckling

niliang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 41.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

under de senare åren kunna uttala, att rörelsen i stort sett väl fyllt sina upp­

gifter samt att den befäst det förtroende, som den åtnjuter hos jordbruks­

näringens utövare.

Trots de huvudsakligen goda erfarenheter, som sålunda vunnits, har det

enligt utredningens uppfattning visat sig, att de författningsbestämmelser,

som reglera verksamheten, lämna rum för erinringar i olika hänseenden.

Med hänsyn bland annat till de nuvarande ovissa ekonomiska förhållan­

dena har utredningen funnit sig icke höra framlägga förslag om någon ge­

nomgripande omläggning av rörelsen utan nöjt sig med att föreslå sådana

ändringar i gällande bestämmelser, som ansetts särskilt trängande eller som,

även om så icke vore fallet, kunde genomföras utan mera långtgående för­

fattningsändringar. Utredningen har förklarat sig icke göra anspråk på att

med sitt förslag komma med någon slutgiltig lösning beträffande grunderna

för jordbrukskasserörelsen.

Den huvudsakliga innebörden av förslaget är följande.

De nuvarande tre leden inom rörelsen, svenska jordbrukskreditkassan,

centralkassorna och jordbrukskassorna, lia föreslagits skola bibehållas med i

huvudsak oförändrade uppgifter. Jordbrukskreditkassans inflytande på rö­

relsen skall emellertid i vissa hänseenden stärkas. Jordbrukskreditkassan

skall i fortsättningen erhålla karaktären av en ekonomisk förening med cen­

tralkassorna som medlemmar.

Nya grunder ha föreslagits i fråga om omfattningen av centralkassornas

inlåning från allmänheten. Dessa grunder ansluta sig i huvudsak till vad

som gäller för sparbankerna.

Beträffande frågan, i vilken utsträckning jordbrukskassorna böra utlämna

primärlån, har utredningen uttalat sig för att någon inskränkning icke bör

göras i kassornas rätt till sådan utlåning. Emellertid böra kassorna i första

hand tillgodose jordbrukarnas behov av driftkredit, och först i den mån för

kasserörelsen tillgängligt kapital därutöver förslår till utlämnande av pri­

märlån, böra sådana lån beviljas. Bland annat för att icke primärbelåningen

skall befrämjas på bekostnad av övrig utlåning, har utredningen föreslagit

borttagande av nuvarande frihet för primärbelåningen från andelsteckning.

Ali utlåning skall enligt utredningens förslag likställas i detta hänseende.

Lån skall kunna beviljas till belopp av 500 kronor för varje tecknad andel.

För envar andel skall betalas en insats av 5 kronor. Utöver insatserna skall

nytillträdande medlem betala en inträdesavgift av 5 kronor, oavsett kredi­

tens storlek, vilken avgift fonderas.

Kreditgivningen till jordbruksekonomiska föreningar skall i huvudsak bi­

behållas hos centralkassorna. Om centralkassa ej kan ställa tillräcklig kre­

dit till förfogande, skall emellertid ytterligare erforderlig kredit kunna läm­

nas av svenska jordbrukskreditkassan.

I övrigt innefattar utredningens förslag ändringar i åtskilliga, mer eller

mindre väsentliga hanseenden.

De ändringar utredningen föreslagit i gällande bestämmelser ha synts ut­

redningen vara av den art, att helt ny författning borde utfärdas. Detta syn­

tes så mycket mer motiverat, som 1930 års förordning redan förut vid olika

tillfällen varit föremål för mer eller mindre omfattande ändringar, varav

författningens överskådlighet blivit lidande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

35

Bank- och fondinspektionen har i sitt yttrande ansett sig visserligen kunna

i stort sett vitsorda utredningens uttalande, alt jordbrukskasserörelsen väl

fyllt sina uppgifter samt att rörelsen befäst det förtroende, som den åtnjöte

hos jordbruksnäringens utövare. Inspektionen har emellertid framhållit, att

nian icke finge bortse från att utvecklingen i dylik riktning blivit sådan den

blivit mycket tack vare de goda ekonomiska förhållanden, som varit rå­

dande på jordbruksområdet och till vilka de av staten vidtagna stödaktio­

nerna på nämnda område i ej ringa omfattning bidragit. Inspektionen kun­

de icke underlåta att framhäva, att utvecklingen, såsom även bestyrktes av

utredningens uttalanden, delvis framgått i banor, som icke varit avsedda

med den nu gällande jordbrukskasselagstiftningen. Jämväl organisationen

av de olika leden inom rörelsen hade ingivit inspektionen starka betänk­

ligheter. Dessa led måste ha till uppgift sinsemellan att fungera självstän­

digt men i gemensamt syfte. Principiellt oriktigt måste det då vara att —

såsom fallet vore inom rörelsen — i ett övre led, som skulle bland annat

handhava kreditgivningen till ett undre led, styrelsen eller styrelserna till

övervägande del rekryterades av representanter, vanligen verkställande re­

presentanter, för det undre ledet. Även i andra än nu nämnda avseenden

hade, enligt vad inspektionens erfarenheter givit vid handen, mer eller mind­

re anmärkningsvärda förhållanden framstått. För den nya lagstiftningen på

området måste det vara en uppgift att i största möjliga utsträckning söka

råda bot mot dylika förhållanden. Lagstiftningens bestämmelser borde där­

vid giva en såvitt möjligt klar avgränsning av det område, varinom jord­

brukets kreditkassor finge röra sig. Över huvud borde vid lagstiftningen

samma allmänna synpunkter göras gällande i fråga örn jordbrukets kredit­

kassor som beträffande andra penninginrättningar.

I detta sammanhang må nämnas, att bank- och fondinspektionen av sist

angivna skäl uttalat sig för att handläggningen av ärenden-angående jord-

brukskasseväsendet borde överflyttas från jordbruksdepartementet till finans­

departementet. Inspektionen har hänvisat till att ärenden rörande affärs­

banker, sparbanker och hypoteksinstitutionen handlades inom sistnämnda

departement. I samma riktning ha även uttalat sig statskontoret, sparbanks-

inspektionen och fullmäktige i riksbanken.

Den verksamhet, som utövas av jordbrukskasserörelsen, torde särskilt un­

der de senare åren lia vunnit stor uppskattning bland jordbruksnäringens

utövare. Rörelsen synes i stort sett lia fyllt sina uppgifter på ett tillfreds­

ställande sätt. Detta hindrar uppenbarligen icke ali, såsom bank- och fond-

inspektionen framhållit, vissa erinringar kunna framställas mot handliavan-

det av verksamheten i ena eller andra hänseendet.

Att frågan örn grunderna för den av jordbrukskasserörelsen utövade

verksamheten ansetts böra bliva föremål för utredning, har främst haft sin

grund i att motstridande meningar gjort sig gällande i fråga örn riktlinjerna

för verksamheten, särskilt beträffande kreditgivningen. Vidare lia nuvaran­

Departements-

chefen.

36

Kungl. Majlis proposition nr 41.

de bestämmelser örn rörelsens kapitalanskaffning lämnat rum för erinringar

ur olika synpunkter. Gällande författningar ha också i andra mer eller mind­

re betydelsefulla hänseenden befunnits vara i behov av revision.

Det förslag, som nu framlagts av jordbrukskasseutredningen, synes mig

i huvudsak kunna läggas till grund för nya bestämmelser för jordbruks-

kasserörelsen. I likhet med utredningen håller jag före, att gällande förord­

ning örn jordbrukets kreditkassor — vilken genom täta ändringar kommit

att bliva ganska svåröverskådlig — härvid bör ersättas med en helt ny för­

fattning.

Vad angår frågan örn överflyttande av ärenden angående jordbrukskasse-

väsendet från jordbruksdepartementet till finansdepartementet torde detta

spörsmål, som ankommer på Kungl. Maj:ts avgörande, böra göras till före­

mål för ytterligare överväganden.

Jordbrukskasserörelsens allmänna uppgifter.

Med avseende å jordbrukskasserörelsens allmänna uppgifter har utred­

ningen hänvisat till att rörelsen enligt gällande bestämmelser närmast haft

till uppgift att tillgodose det mindre jordbruket med driftskredit, men att rö­

relsen, efter att till en början i stort sett ha hållit sig inom denna ram, seder­

mera utvidgat sitt verksamhetsområde. Utredningen har föreslagit bortta­

gande av ifrågavarande begränsningar ur 1936 års lag med vissa bestämmel­

ser om centralkassor för jordbrukskredit. Till stöd härför har utredningen

bland annat anfört följande.

Kasserörelsen räknade numera ingalunda enbart mindre jordbrukare

bland sina medlemmar. Anslutningen till rörelsen av större jordbruk vore

för närvarande proportionsvis sett ungefär lika omfattande som av mindre

jordbruk. I detta sammanhang må återgivas en i betänkandet införd sam­

manställning, enligt vilken de av jordbrukskassemedlemmarna ägda fastig­

heterna enligt uppgifter för den 15 mars 1939, räknat efter fastigheternas

taxeringsvärden, varit hänförliga till följande storleksgrupper:

Taxeringsvärde

Antal

låntagare

Hela taxerings­

värdet

Därav

Jordbruks­

värde

Skogsvärde

1. högst 5,000 kr........................................

2.

5,001— 10,000 kr...............................

3. 10,001— 25,000 » ............................

16,406

12,932

14,695

4,424

1,566

527

51,620,978

94,431,529

202.826,498

150,099,883

104,316,2n7

90,536,900

48,166,708

83,133,225

171,932,912

128,371,080

92.777.570

80.743.570

3,454,270

11,298,304

30,893,586

21,728,803

11,538,637

9,793,330

4. 25,001— 50,000 > ............................

5. 60,001—100,000 > ............................

6. över 100,000

» ............................

Summa

50,550

693,831,995

605,125,065

88,706,930

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

37

Att rörelsen icke inskränkt sig till att lämna kredit till »mindre jordbruk»

bär utredningen ansett lia sin förklaring däri alt detta uttryck vore obestämt

och givit anledning till olika tolkning. Inom rörelsens egna led hade man

också varit av den uppfattningen, att det knappast varit tillräckligt motive­

rat att undantaga de större jordbrukarna från möjlighet att erhålla kredit

hos jordbrukskasserörelsen, så mycket mindre som man i den allmänna

jordbruksekonomiska föreningsrörelsen ansett det vara angeläget att i sig

innesluta alla jordbruk utan hänsyn till storlek. Som den hittillsvarande ut­

vecklingen på detta område alltså sprängt ramen för nuvarande bestämmel­

ser och man torde sakna anledning att söka vrida utvecklingen tillbaka, syn­

tes här angivna begränsning i rörelsens uppgifter böra upphävas. En önsk­

värd riskfördelning hos kassorna borde man hellre söka åstadkomma ge­

nom begränsningar i ullåningsrätten till ett och samma företag.

Enligt vad utredningen framhållit hade även i så måtto en utvidgning av

jordbrukskasserörelsens verksamhet ägt rum, som kassorna i allt större ut­

sträckning vid sidan av driftskrediter ställt till förfogande primärkrediter.

Denna senare kreditgivning kunde sägas lia underlättats därigenom att för

erhållande av kredit mot säkerhet av inteckning inom 60 procent av fastig­

hets värde icke såsom för annan kredit erfordrats andelsteckning. Av de i

betänkandet lämnade uppgifterna framginge, att jordbrukskassornas pri­

märkrediter vid 1940 års utgång tillhopa uppgått till omkring 54.61 miljoner

kronor eller 49 procent av sammanlagda utlåningen samt centralkassornas

primärkrediter till jordbruksekonomiska föreningar till omkring 0.62 miljo­

ner kronor eller 18 procent av utlåningen till sådana föreningar. Mycken

kritik hade riktats mot att jordbrukskasserörelsen utlämnat primärkrediter

i så stor utsträckning som skett. Denna kritik hade väsentligen grundats på

att andra kreditinrättningar funnes, till vilka jordbrukarna ansetts i första

hand böra vända sig för erhållande av primärkredit. Härvid torde främst

lia åsyftats hypoteksföreningarna, vilka vore särskilt inrättade för dylik

kreditgivning.

Med avseende å frågan, i vad mån jordbrukskasserörelsen framdeles bör

handhava primärbelåning, har utredningen framhållit följande synpunkter.

De av hypoteksföreningarna utlämnade lånen äro bundna för lång tid,

även med avseende å räntan. Detta möjliggöres genom att även kapitalan­

skaffningen är långfristig, i det att erforderligt kapital upplånas hos hypo­

teksbanken, vilken i sin tur upplånar motsvarande medel genom obligations-

utgivning. Då hypoteksbanken obligationer grundas på säkerhet av botten­

inteckningar intill sextio procent av de belånade fastigheternas värden och

då dessutom staten ställt en grundfond till förfogande såsom säkerhet för

upplåningen, följer härav att upplåningen kan ske billigt. Detta medför ock­

så, att hypoteksföreningarnas lån kunna utlämnas mot förhållandevis för­

månlig ränta. Särskilt gynnsamt kan det tydligen ställa sig för en jordbru­

kare att upptaga lån hos en hypoteksförening vid en tidpunkt, då räntan är

låg, varvid hans ränteutgifter komma alt kvarstå oförändrade utan inverkan

av framdeles inträdande höjningar av räntan på allmänna marknaden. Å

andra sidan kan det självfallet visa sig oförmånligt att lia bundit ett lån,

därest marknadsräntan sedermera nedgår. I någon mån mildras emellertid

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

denna olägenhet av att låntagarna — men ej de långivande föreningarna —

kunna efter det tio år förflutit från låns beviljande uppsäga detta till inbe­

talning eller för konvertering till lägre ränta.

Bortsett från de fördelar och olägenheter, som ur låntagarens synpunkt

kunna vara förenade med en bindning av krediten hos en hypoteksförening,

kan det ur allmänna kreditsynpunkter anses naturligt, att kreditbehov, som

kunna antagas bestå lång tid framåt, tillgodoses genom långfristiga lån.

Detta står bäst i överensstämmelse med de grunder för kapitalanskaffningen,

som tillämpas hos olika slag av kreditinstitutioner.

Såsom en ytterligare synpunkt, vilken icke hör förbises då det gäller att

bedöma frågan örn jordbrukskasserörelsen bör utlämna primärlån, må

framhållas, att det i vissa fall kan anses önskvärt, att en och samma lån­

givare tillgodoser en låntagares hela behov av kredit. Långivaren får då en

bättre överblick över låntagarens ekonomiska ställning och de lämpligaste

formerna för kredit i de olika fallen.

t Slutligen bör uppmärksammas, att den omständigheten att jordbruks-

kasserörelsens utlåning till en del grundas på botteninteckningar är ägnad

att.öka insättarnas förtroende för rörelsen och sålunda att underlätta in­

låningen från allmänheten.

Vid sitt övervägande av de olika förhållanden, som påverka frågan örn

jordbrukskasserörelsens primärbelåning, har utredningen stannat för att

icke föreslå några åtgärder av sådan innebörd, att lånebehövande jordbru­

kare skulle betagas frihet att vända sig till den kreditinrättning, som de med

hänsyn till ränteförhållanden eller eljest själva funne det förmånligast att

anlita. Från en del håll hade gjorts gällande, att jordbrukskasserörelsen,

genom att staten ställt till förfogande grundfondsobligationer för rörelsen

och tilldelat denna vissa förvaltningsbidrag, otillbörligt gynnats i konkur­

rensen med övriga kreditinrättningar. Ifrågavarande statliga åtgärder -—

vilka i vad de avsåge förvaltningsbidrag efter hand minskades i omfattning

— hade föranletts av att rörelsen anseus lia uppgifter att fylla, som icke

överallt tillfredsställande tillgodosetts av andra kreditinrättningar. Oavsett

detta syntes tillräckliga skäl ej föreligga att förbjuda rörelsen att i mån av

efterfrågan samt tillgång på medel även sörja för annan kreditgivning än så­

dan, för vilken det statliga stödet närmast vore avsett.

Enligt utredningens mening måste emellertid fortfarande fasthållas vid

att jordbrukskasserörelsen i första hand hade att sörja för de kreditbehov,

vilkas tillgodoseende icke ankomme på andra kreditinrättningar, d. v. s. när­

mast behovet av driftskredit. Först i den mån av rörelsen anskaffade kapi­

talmedel därutöver försloge till utlämnande av primärkredit, borde sådan

ställas till förfogande av rörelsen. Såvitt utredningen hade sig bekant kunde

den hittillsvarande primärbelåningen åtminstone icke före krigsutbrottet

sägas lia skett med uppoffrande av rörelsens uppgift att tillgodose behovet av

driftskredit. Det måste anses vara en viktig uppgift för jordbrukskreditkas­

san alt särskilt i tider av penningknapphet övervaka, att för utlåning till­

gängliga medel i första hand utnyttjades till utlämnande av driftskredit.

Emellertid syntes en viss risk för en dylik icke önskvärd utveckling ligga

däri att primärkrediter nu i motsats mot andra krediter vöre fritagna från

39

andelsteckning, vilket kunde befrämja primärbelåning framför annan kre-

ditgivning. Någon anledning att i fortsättningen bibehålla denna skillnad

syntes icke föreligga.

_

Med avseende å jordbrukskasserörelsens uppgifter har utredningen vidare

förklarat sig anse det naturligt, att jordbrukskasserörelsen, som själv ut­

gjorde ett led i jordbrukets föreningsrörelse, inom ramen för en normal kre-

ditgivning medverkade vid dennas kapitalanskaffning och överhuvud taget

deltoge i arbetet på dess sunda utveckling. Då nu ifrågavarande krediter

emellertid ofta vore av betydande storlek och med avseende å säkerhet och

andra utlåningsvillkor av mera affärsbetonad art än jordbrukskrediter i all­

mänhet, måste självfallet synnerligen stor försiktighet iakttagas vtö kredit-

givning av denna art, varjämte stundom stora anspråk ställdes på bank­

teknisk sakkunskap. I detta sammanhang har utredningen erinrat om att

det statsägda aktiebolaget jordbrukarbanken sedan länge bedreve en om­

fattande utlåning icke minst till större jordbruksekonomiska föreningar.

Enligt vad utredningen slutligen anfört hade jordbrukskasserörelsen på­

tagit sig även andra uppgifter än på kreditgivningens område. Vid sin in­

låning hade rörelsen sålunda ansett sig böra verka för sparande och god

hushållning på landsbygden, i vilket sammanhang icke minst borde näm­

nas arbetet på att underlätta kontanta inköp av förnödenheter av olika slag.

Rörelsen hade överhuvud taget en viktig uppgift att fylla genom upplys­

ningsverksamhet i ekonomiska ting bland den jordbrukande befolkningen.

Denna verksamhet kunde bli så mycket mer betydelsefull, som rörelsen har

kunde samarbeta med övriga grenar av ekonomisk föreningsrörelse.

I de avgivna yttrandena lia i allmänhet icke framställts några erin! ingar

mot utredningens förslag om borttagande av den nu gällande lagstiftningens

begränsning av jordbrukskassornas uppgift till att bevilja kredit till det

mindre jordbruket. Styrelsen för svenska bankföreningen har emellertid för­

menat, att jordbrukskasserörelsens kooperativa karaktär komme att förlora

i betydelse genom åtgärder för befordrande av kreditgivning till idkare av

större jordbruk liksom till jordbruksekonomiska föreningar med betydande

kreditbehov. Styrelsen för svenska sparbanksföreningen har ifrågasatt, örn

icke genom det större jordbrukets anslutning till systemet nya rätt bety­

dande riskmoment skulle införas.

Gentemot förslaget, att beviljandet av driftskredit icke längre i författ­

ningarna skulle angivas såsom jordbrukskasserörelsens huvuduppgift, lia

betänkligheter anförts i yttrandena från generalpoststyrelsen, bank- och

fondinspektionen, sparbanksinspektionen, styrelserna för svenska bankför­

eningen, svenska sparbanksföreningen och Sveriges allmänna hypoteksbank,

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och länsstyrelsen

i Örebro län. I dessa yttranden har i allmänhet gjorts gällande, att jordbrukets

behov av annan kredit än driftskredit, närmast primärlån, vore tillfyllcstgö-

rande tillgodosett av övriga kreditinrättningar, utan att dessa för sin verk­

samhet behövde anlita förvaltningsbidrag av statsmedel. Gentemot utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

ningens uttalande, att det kunde vara till fördel, att en jordbrukares olika

lån bleve placerade på ett oell samma ställe, har styrelsen för hypoteksban­

ken gjort gällande, att det naturliga och normala nu liksom tidigare syntes

vara att den ena organisationen hade att ombesörja primärkredit, den andra

i huvudsak driftskredit. I flera yttranden lia uttalats önskemål, att i för­

fattningstexten uttryckligen angåves, att jordbrukskasserörelsen i första hand

hade att utlämna driftskredit. Generalpoststyrelsen har ifrågasatt, om icke nå­

gon lämplig begränsning av primärkreditgivningen borde införas, exempel­

vis genom en bestämmelse om att beloppet av utlämnad primärkredit icke

finge överstiga driftskrediternas sammanlagda belopp. Eller också skulle

primärbelåningen eventuellt kunna regleras genom en förskrift örn att en

ytterligare ökning av denna utlåning (utöver dess nuvarande omfattning)

skulle få ske endast i den mån inlåningen lämnade möjlighet därtill och att

således upplåning av medel för utvidgning av primärkrediten icke skulle före­

komma.

Länsstyrelsen i Gotlands län har, för att i lagbestämmelserna på något

sätt skulle komma till uttryck den i utredningens betänkande uttalade prin­

cipen, att jordbrukskasserörelsens huvudsakliga uppgift fortfarande borde

vara att bereda driftskredit, ifragasatt införande i lagtexten av bestämmelser

till förhindrande av alltför liten räntemarginal beträffande primärlån.

I detta sammanhang må nämnas, att egnahemsstyrelsen erinrat örn att

del vid framläggandet av propositionen nr 236 till 1939 års lagtima riksdag

angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m., med hänsyn

till att grunderna för jordbrukskasserörelsens framtida verksamhet för det

dåvarande vore föremål för utredning, icke ansetts lämpligt att i delta läge

latta någon bestämd ståndpunkt i frågan, om egnahemslåntagares botten­

kredit skulle kunna placeras hos jordbrukskassa. Egnahemsstyrelsen har

förutsatt att, om i enlighet med utredningens förslag jordbrukskassornas

rätt att bevilja primärlån lämnades oinskränkt, hinder ej skulle anses möta

för egnahemsnämnd alt medgiva, att egnahemslåntagares bottenkredit finge

vara placerad hos jordbrukskassa likaväl som hos annan kreditinrättning.

Med avseende å förslaget att såsom en uppgift för jordbrukskasserörelsen

angiva befordrandet av sparverksamheten på landsbygden, ha bank- och

fondinspektionen, fullmäktige i riksbanken samt styrelsen för svenska

sparbanksföreningen framställt vissa erinringar. Enligt vad inspektio­

nen anfört ankommer en sådan uppgift icke på jordbrukets kreditkassor mel­

ån på vilken penninginrättning som helst med rätt till bankmässig inlåning

och med landsbygden som verksamhetsfält. Ett särskilt angivande av en

dylik uppgift skulle vidare på ett ur konkurrenssynpunkt olämpligt sätt

kunna medföra förväxling med sparbanksverksamhet.

Bank- och fondinspektionen har icke heller funnit det påkallat att såsom

ett allmänt ändamål för jordbrukets kreditkassor angiva att i samarbete

med andra grenar av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse befrämja

jordbruksnäringens intressen. I ali synnerhet måste detta vara olämpligt,

örn man, såsom i förslaget, angåve att denna uppgift jämväl inginge i jord-

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

41

brukskassornas ändamål. Slutligen borde det i författningsväg angivna än­

damålet för rörelsen uttryckligen angiva, alt de krediter, som utlämnades,

skulle avse jordbruksändamål. Det hade nämligen ofta visat sig, alt krediter

beviljats för jordbruket helt ovidkommande ändamål, exempelvis rena af-

färskrediter.

I likhet med utredningen anser jag övervägande skäl tala för att den nu

Departements-

chatau

stadgade begränsningen av jordbrukskassornas rörelse till att avse mindre

jordbruk borttages. De betänkligheter, som ur riskfördelningssynpunkt skul­

le kunna anföras häremot, synas mig sakna större betydelse örn, såsom ut­

redningen föreslagit, i stället en inskränkning göres med avseende å det låne­

belopp, som får beviljas till en och samma låntagare. Jag återkommer här­

till i det följande.

Frågan i vad mån jordbrukskasserörelsen, vid sidan av utlämnandet av

driftkredit, också bör befatta sig med primärlångivning har varit föremål

för mycken diskussion. På de skäl, som anförts av utredningen, anser jag

för min del hinder icke böra föreligga för rörelsen att ställa till förfogande

även primärkredit. Med hänsyn till de möjligheter att tillgodose jordbrukets

behov av primärkredit, som erbjudas av andra kreditinrättningar, bör emel­

lertid jordbrukskasserörelsens mest angelägna uppgift vara att sörja för att

behovet av driftkredit blir tillgodosett i tillräcklig omfattning och på ett

ändamålsenligt sätt. Jag förutsätter att, därest andra kreditinrättningar kun­

na lämna primärkredit på förmånligare villkor än jordbrukskassorna, dessa

ej komma att draga till sig dylik kredit. Utredningens i det följande om­

nämnda förslag, att primärlån såsom särskilt säkra placeringar skola kunna

tjäna som grundval för inlåning, torde emellertid vara ägnat att uppmuntra

kasserörelsen till att ge alltför stort utrymme åt primärlångivningen på drift­

kreditens bekostnad. Till motverkande härav torde i anslutning till den

ståndpunkt, varåt jag nyss givit uttryck, i den nya jordbrukskasseförord-

ningen föreskrift böra meddelas därom att kasserörelsen i sin kreditgivning

i första hand har att tillgodose behovet av driftkredit. Däremot torde ur

lagen med vissa bestämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit — vil­

ken upptager en del föreskrifter rörande centralkassornas inlåning m. m. —

kunna uteslutas alla föreskrifter, som reglera arten av jordbrukskasserörel­

sens kreditgivningsverksamhet.

Av vad jag nu sagt torde följa att hinder icke i och för sig bör anses möta

mot att, såsom egnahemsstyrelsen förutsatt, egnahemslåntagares bottenkredit

är placerad hos jordbrukskassa lika väl som hos annan kreditinrättning.

Jag kan icke finna, att några bärande skäl blivit anförda mot utredning­

ens förslag, att jordbrukskasserörelsen även skall lia lill uppgift att be­

fordra sparverksamheten på landsbygden. Härutöver torde såsom en allmän

uppgift för rörelsen böra angivas, att den har att främja en sund utveck­

ling av medlemmarnas ekonomiska förhållanden.

Kungl. Muy.ts proposition nr 41.

4-2

Organisationsfrågor.

Utredningen har erinrat om att jordbrukets behov av kredit tillgodoses,

förutom av jordbrukskasserörelsen, även av den med statlig grundfond ut­

rustade hypoteksbanken och det i huvudsak statsägda aktiebolaget jordbru-

karbanken. Utredningen har ansett det kunna ifrågasättas, om icke de upp­

gifter, som här avsedda kreditinstitutioner lia sig förelagda, skulle kunna

tillgodoses på ett bättre sätt, örn deras arbete samordnades i en eller annan

form. Vid överläggningar, som utredningen hållit med representanter för

lanthypoteksinstitutionen och jordbrukarbanken, ha emellertid dessa ställt

sig avvisande till en sammanslagning av någon av institutionerna med jord­

brukskasserörelsen. Även från denna rörelses sida har man uttalat sig mot

en dylik sammanslagning. Med hänsyn till de betänkligheter, som sålunda

framförts häremot, har utredningen ansett sig icke böra framlägga något

förslag i förevarande syfte. Emellertid har utredningen framhållit önskvärd­

heten av att hvpoteksinstitutionen och jordbrukskasserörelsen ej släppa tan­

ken på ett närmare samarbete. Bland annat har utredningen funnit det ligga

nära till hands, att vardera institutionen lämnar lånesökande uppgift angå­

ende de lånemöjligheter, som erbjudas av den andra institutionen.

Utredningen har även upptagit till behandling vissa frågor angående jord-

brukskasserörelsens interna organisation. Utredningen har funnit tveksamt,

huruvida centralkassorna icke lämpligen böra upphöra såsom självständiga

organ och i stället ombildas till avdelningskontor under jordbrukskreditkas­

san. Denna skulle då kunna erhålla ett fastare grepp över rörelsen, utan att

därför jordbrukskassornas självständighet behövde lida intrång. En omor­

ganisation i här avsedd riktning skulle även kunna underlätta en reducering

av administrationskostnaderna. Vidare skulle också rörelsens kapitalanskaff­

ning kunna befrämjas genom att denna skulle kunna grundas på resurserna

hos rörelsen i dess helhet. Emellertid har utredningen av olika skäl ansett

sig i nuvarande läge böra avstå från att förorda en ombildning av central­

kassorna. Utredningen har ej heller kunnat undgå att taga hänsyn till att

centralkassorna själva i allmänhet synts vara motståndare till en sådan om­

organisation. Såsom framgår av det följande har utredningen likväl föresla­

git vissa åtgärder i riktning mot ökad befogenhet för jordbrukskreditkassan

att öva inflytande på centralkassornas verksamhet.

Såsom ett förbindelseled mellan jordbrukskreditkassan och centralkassor­

na har utredningen föreslagit inrättande av ett förvaltningsråd, med vilket

förstnämnda kassa skulle kunna rådpläga i viktigare frågor. Av rådets leda­

möter skall en utses av varje centralkassas styrelse. Två ledamöter skola ut­

ses av sådan sammanslutning för främjande av jordbrukets intressen, som

Kungl. Maj:t bestämmer. Utredningen har i sistnämnda hänseende närmast

haft i tankarna Sveriges lantbruksförbund.

Enligt utredningens förslag skall jordbrukskreditkassan ombildas till eko­

nomisk förening med centralkassorna såsom medlemmar, varvid centralkas-

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

4b

sonia skola hava att solidariskt ansvara för jordbrukskreditkassans förbin­

delser.

Under det att fråga om godkännande av centralkassa för närvarande prö­

vas av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte, bar utred­

ningen föreslagit, att avgörandet härutinnan skall ankomma på Kungl. Maj :t.

Som skäl för denna ändring har utredningen hänvisat till att centralkassor­

nas verksamhetsområden i allmänhet omfatta mer än ett län, varför länssty­

relse enligt nuvarande bestämmelser kan komma att fatta beslut, som rör

kreditgivningen inom annat län. I samband med godkännandet av kassa

böra kassans stadgar fastställas av Kungl. Majit. I stadgarna skall bland

annat angivas centralkassans verksamhetsområde. Däremot bör fråga om

tillstånd för centralkassa att inrätta avdelningskontor avgöras av bank- och

fondinspektionen. Sådant tillstånd bör lämnas, när det befinnes kunna vara

tili nytta för det allmänna.

Bland övriga reformer med avseende å jordbrukskasserörelsens organisa­

tion, vilka föreslagits av utredningen, må nämnas, att utredningen uttalat

sig för att, liksom för närvarande jordbruksekonomiska föreningar, exempel­

vis mejeriföreningar, kunna anslutas till centralkassorna, medlemskap i så­

dana kassor även skall kunna medgivas aktiebolag, som bildats med motsva­

rande ändamål.

Minsta antalet till centralkassa anslutna jordbrukskassor har föreslagits

skola höjas från 10 till 15 och minsta antalet medlemmar i jordbrukskassa

från 15 till 20.

Utredningen bar ansett även andra garantier böra skapas för att icke jord­

brukskassor bibehållas, som icke lia tillräcklig livskraft. I detta hänseende

har utredningen föreslagit att, om sammanlagda beloppet av jordbrukskas­

sas inlåning för vederbörande centralkassa och utlåning, sedan fem år för­

flutit från jordbrukskassans godkännande, ännu icke uppnått ett belopp av

25,000 kronor eller sedermera understiger detta belopp, godkännandet för

kassan skall kunna återkallas. Enligt vad utredningen upplyst, funnos vid

1939 års utgång 62 jordbrukskassor av sådan ringa storleksordning. Ifråga­

varande föreskrift har föreslagits skola träda i tillämpning först fem år efter

författningens ikraftträdande i övrigt.

Enligt utredningens förslag skall antalet styrelseledamöter i centralkassa

och jordbrukskassa utgöra minst fem samt beträffande centralkassa högst

elva och beträffande jordbrukskassa högst sju.

Slutligen bar utredningen föreslagit, att fråga om utseende av verkstäl­

lande direktör hos centralkassa skall underställas jordbrukskreditkassan, in­

nan styrelsen för centralkassan fattar beslut i frågan. Jordbrukskreditkas­

san får då tillfälle att i tid underrätta centralkassan om sin uppfattning.

Beslutar styrelsen för centralkassan i strid häremot, skall jordbrukskredit­

kassans styrelse lia rätt att vägra att godkänna centralkassans beslut.

Vidare bar utredningen hänvisat till att det kan inträffa, att direktör i

centralkassa visar sig olämplig lill sådan befattning men centralkassan av

ett eller annat skäl anser sig icke böra skilja honom från befattningen. I

44

sådana fall skall jordbrukskreditkassans styrelse enligt utredningens förslag

ha befogenhet att förelägga centralkassans styrelse att vidtaga åtgärder för

hans entledigande. I vad mån han därefter under längre eller kortare tid

skall, trots entledigandet, åtnjuta lön, blir beroende av innehållet i förefint­

ligt avtal mellan centralkassan och direktören.

I anslutning härtill har utredningen för jordbrukskassornas del föresla­

git alt, örn befattningshavare hos sådan kassa visar sig olämplig för sin be­

fattning men kassans styrelse icke vidtager åtgärder för att skilja honom

fran denna, styrelsen för centralkassan skall kunna förelägga jordbrukskas­

sans styrelse att vidtaga åtgärder för hans entledigande.

Beträffande vad i yttrandena anförts med avseende å de organisationsfrå­

gor, som berörts av utredningen, må först nämnas, att statskontoret uttalat

sitt beklagande av att utredningen icke tagit initiativ till en fastare organisa­

tion på jordbrukskreditväsendets område. Statskontoret har bland annat an­

fört:

Förbättring i jordbrukskreditväsendets organisation kan givetvis ernås

efter olika linjer. Man kan salunda tänka sig antingen en centralisering till

ett enda starkt utrustat organ med underlydande lokalorganisation eller också

en uppdelning pa olika organ av de skilda arterna av kredit, primärkredit,

driftkredit o. s. v. En nyordning efter den förstberörda linjen skulle enligt

statskontorets mening kunna ske på det sättet, att den i huvudsak statliga jord-

brukarbanken, som besitter erforderlig teknisk sakkunskap och organisation,

förenade de olika slagen av kreditgivning på en och samma hand. I behövlig

omfattning kunde lämpliga delar av den nuvarande jordbrukskreditorganisa­

tionen därvid utnyttjas. På nämnda sätt skulle, såvitt statskontoret kan finna,

betydande besparingar och samtidigt ökad fasthet i organisation kunna ernås.

Det ovanberörda andra alternativet skulle kunna genomföras exempelvis på

det sättet, att jordbrukskreditkassornas uppgifter begränsades till dem, för

vilkas tillgodoseende kassorna ursprungligen tillkommit, d. v. s. tillhandahål­

landet av driftkredit åt det mindre jordbruket, under det att övriga former av

kredit finge förbehållas hypoteksbanken med dess lokala organ samt spar­

banker och affärsbanker, eventuellt med ytterligare uppdelning mellan dessa

senare kreditorgan.

Styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank har visserligen funnit uppen­

bart, att en sammanslagning av hypoteksinstitutionen och jordbrukskasse-

rörelsen icke bör komma i fråga men däremot ansett önskvärt, att möjlig­

heterna till samarbete mellan de båda instilutionerna, närmast i form av för­

medling av primärlan genom jordbrukskassorna till hypoteksföreningarna, bör

upptagas till vederbörlig behandling, vare sig en anordning i sådant syfte före-

skrives i författningen eller avtalas genom överenskommelse mellan institu­

tionerna.

Fullmäktige i riksbanken lia funnit det beklagligt, att ett närmare sam­

arbete icke föreslagits mellan jordbrukskasserörelsen och aktiebolaget jord-

brukarbanken, när det gäller utlåningen till jordbruksekonomiska föreningar.

I varje fall utlåningen till de större föreningarna — en verksamhet på vilken

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Kimot. Majlis proposition nr 41.

45

jordbrukarbank.cn specialiserat sig — bör enligt fullmäktiges mening över­

flyttas från jordbrukskasserörelsen till jordbrukarbanken.

Med avseende å jordbrukskasserörelsens interna organisation bär general­

poststyrelsen ansett den av utredningen framförda tanken på en ombildning

av centralkassorna till avdelningskontor icke böra förfalla, innan densamma

noga omprövats. Vad som enligt styrelsens mening bör tillmätas särskild be­

tydelse är att vid en sådan organisation såväl inlåningen som utlåningen skulle

komma att grunda sig på resurserna hos rörelsen i dess helhet i stället för

såsom för närvarande på de skiftande förhållandena inom olika centralkas­

sor. Fördelarna härav vore påtagliga. I samma riktning ha uttalat sig lant­

bruksstyrelsen och hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott.

Utredningens förslag om inrättande av ett förvaltningsråd har avstyrkts av

statskontoret, bank- och fondinspektionen, länsstyrelsen i Jämtlands län, sty­

relserna för svenska jordbrukskreditkassan och centralkassorna, hushållnings­

sällskapens ombuds förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund och riks­

förbundet landsbygdens folk. Det har ansetts, att kontakten mellan jordbruks­

kreditkassan och centralkassorna kan upprätthållas utan att ett särskilt för­

valtningsråd inrättas och att ett sådant skulle tynga rörelsens organisation.

Det med förvaltningsrådet avsedda syftet har i yttrandena från styrelserna

för jordbrukskreditkassan och centralkassorna, hushållningssällskapens om­

buds förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet lands­

bygdens folk i stället ansetts bättre kunna ernås genom att antalet styrelse­

ledamöter i jordbrukskreditkassan utökas från 5 till 7, av vilka liksom hittills

en ledamot skulle utses av Kungl. Majit och en av fullmäktige i riksgäldskon­

toret. Örn övriga 5 ledamöter och suppleanter för dem utsåges av centralkas­

sorna, skulle envar av dessa kunna få sin representant i jordbrukskreditkas­

sans styrelse.

Å andra sidan har bank- och fondinspektionen funnit det oeftergivligt, att

jordbrukskreditkassan, med bibehållande av centralkasserepresentationen i

nuvarande omfattning, gives en starkare och mera självständig ställning. En­

ligt inspektionens förmenande bör detta lämpligast kunna ske därigenom att

styrelsen utökas med två utanför den aktiva jordbrukskasserörelsen stående

personer. Inspektionen har sålunda föreslagit, att styrelsen skall bestå av sju

personer, utsedda, ordföranden och en utanför rörelsen stående person med

ekonomisk erfarenhet av Kungl. Majit, en ledamot av vardera fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret och de tre återstående leda­

möterna å föreningsstämma. Lika antal suppleanter bör utses i samma ord­

ning. I anslutning härtill och i syfte att jämväl centralkassornas styrelser skola

erhålla större självständighet i förhållande till de till vederbörande kassa an­

slutna jordbrukskassorna än för närvarande är fallet bör vidare beträffande

centralkassestyrelse stadgas, att av dess ledamöter allenast visst antal, mindre

än hälften, får vara styrelseledamot eller befattningshavare i jordbrukskassa,

ansluten till centralkassan.

Inspektionen har vidare hållit före att, därest en sådan organisation av

46

jordbrukskreditkassans styrelse, som inspektionen sålunda ifrågasatt, bleve

genomförd, den revisor, som enligt utredningens förslag liksom hittills skulle

utses av fullmäktige i riksgäldskontoret, lämpligen bör utses gemensamt av

nämnda fullmäktige och fullmäktige i riksbanken.

Å andra sidan ha fullmäktige i riksbanken uttalat sig för att ifrågavarande

revisor, jämte suppleant för honom, bör utses av bank- och fondinspektio­

nen.

I detta sammanhang må nämnas, att bank- och fondinspektionen ansett

föreskrift böra meddelas, att en av centralkassas revisorer skall vara aukto­

riserad revisor eller åtminstone av handelskammare godkänd gransknings-

man.

Samma inspektionsmyndighet har uttalat sig för att maximiantalet leda­

möter i centralkassas styrelse bör begränsas till nio.

I fråga om centralkassornas verksamhetsområden ha styrelserna för cen­

tralkassorna ansett bestämmelser böra införas örn att, i enlighet med vad

som hittills gällt, dessa områden skola bestämmas av styrelsen för jordbruks­

kreditkassan.

Styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan har hållit före, att det bör

tillkomma Kungl. Maj:t att träffa avgörande beträffande tillstånd för central­

kassa att utöva verksamhet vid avdelningskontor. Frågor av hithörande slag

kunna vara av den allmänna betydelse, att de böra falla under Kungl. Maj:ts

prövning. För affärsbankernas vidkommande avgöras dylika frågor av

Kungl. Maj :t. Samma uppfattning har uttalats av riksförbundet landsbyg­

dens folk samt styrelserna för centralkassorna. Enligt vad dessa senare an­

fört bör tillstånd till inrättande av avdelningskontor lämnas, när verksam­

heten vid avdelningskontoret bedömes kunna vara till nytta för ortens jord­

brukare. Bank- och fondinspektionen har däremot icke funnit några bärande

skäl till frångående av det förslag, som i förevarande ämne framlagts av

utredningen och som överensstämmer med vad som nu gäller.

Sparbanksinspektionen har ansett det i författningstexten böra komma till

uttryck, att jordbrukskassa endast får inrättas, när den kan förväntas bliva

till nytta för det allmänna.

I fråga örn förslaget, att vissa aktiebolag skola kunna erhålla medlemskap

i centralkassa, har bank- och fondinspektionen uttalat tvekan. Såsom aktie­

bolag, vilket, utan att vara ägare eller brukare av jordbruksfastighet och

idka jordbruk, har till ändamål »att befordra jordbrukets eller någon till

.jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet av produkter

från jordbruket med tillhörande binäringar», synes kunna betraktas prak­

tiskt taget vilket aktiebolag som helst, vilkets rörelse har någon anknyt­

ning till jordbruket. Det är vidare att märka, att jordbruksekonomiska för­

eningar utgöra kooperativa sammanslutningar med verksamhet av mer eller

mindre lokal natur, under det att aktiebolag kan vara ett såsom sådant

organiserat enskilt företag och vara lokaliserat på en plats men ha hela

landet eller större delar därav till verksamhetsområde. Om man överhuvud

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

47

taget skall bereda anslutning till centralkassa för aktiebolag, bör man enligt

inspektionens mening antingen inskränka detta till mindre lokala aktiebolag

med kooperativ karaktär eller också och helst till mindre lokala aktiebolag

med i författningen angivet speciellt ändamål, t. ex. mejeriaktiebolag.

Beträffande utredningens förslag, att en jordbrukskassa skall bliva skyldig

att träda i likvidation, örn den icke senast 5 år efter bildandet bar en sam­

manlagd in- och utlåning av minst 25,000 kronor, lia fullmäktige i riksban­

ken uttalat sig för alt ifrågavarande gräns höjes till 50,000 kronor (antalet

jordbrukskassor av denna eller mindre storlek utgjorde vid 1939 års utgång

126).

Vad slutligen angår förslaget örn ökad befogenhet för jordbrukskredit­

kassans styrelse att påverka tillsättning och entledigande av vissa funktio­

närer hos centralkassorna och örn motsvarande befogenhet för dessa kassors

styrelser med avseende å entledigande av befattningshavare hos jordbruks­

kassorna har bank- och fondinspektionen framhållit, att inspektionen ofta

erhållit en påtaglig erfarenhet av att med nuvarande organisation det övre

ledet icke kunnat intaga den självständiga hållning gentemot det undre

ledet, som måste vara oeftergivlig för att rörelsen skall kunna få en enhet­

lig struktur. Särskilt har det visat sig, att centralkassornas synpunkter på

rörelsens utveckling varit den förhärskande, ofta till och med den särskilda

centralkassans. Enligt inspektionens mening är det framför allt av nöden,

att svenska jordbrukskreditkassan inom rörelsen gives en starkare och mera

självständig ställning.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen örn befogenhet för jordbruks

kreditkassans styrelse att påverka centralkassas styrelse att företaga ombyte

av verkställande direktör, som befunnits olämplig, har synts bank- och fond­

inspektionen ineffektiv, eftersom förstnämnda styrelse icke har några lag­

liga medel att genomdriva sin mening. Lämpligare synes vara en bestäm­

melse, att därest styrelsen för jordbrukskreditkassan återkallar sitt godkän­

nande av verkställande direktör i centralkassa, denna kassas styrelse skall

vara skyldig att utse ny verkställande direktör. Motsvarande erinringar ha

av inspektionen framställts med avseende å entledigande av befattningshavare

hos jordbrukskassa.

Å andra sidan lia stgrelserna för centralkassorna ställt sig synnerligen

tveksamma till lämpligheten och önskvärdheten av stadganden av här åsyf­

tad innebörd, då desamma kunna anses innebära ett underkännande av res­

pektive styrelsers funktionsduglighet. I varje fall kunna de godtagas endast

under den bestämda förutsättningen, att antalet ledamöter i jordbrukskredit-

kassans styrelse utökas på sätt från centralkassornas sida blivit föreslaget.

Riksförbundet landsbygdens folk har ansett ifrågavarande bestämmelse

helt omotiverad. Det måste anses högst betänkligt alt genom en bestäm­

melse i en förordning ge rättsligt stöd åt en princip, som skulle kunna skapa

ett fullständigt godtycklighetsförfarande. Ett på sådant sätt skapat osäker­

hets- och rättslöshetstillstånd för rörelsens mest ansvariga tjänstemän kunde

cj heller gagna utan måste i stället skada rörelsen.

48

Departements

-

Enligt ulin mening linde det varit önskvärt, om utredningen kunnat linna

chefen.

en positiv lösning av frågan om ett fastare samarbete mellan jordbruks-

kasserörelsen och övriga kreditinrättningar, som bedriva mera betydande ut­

låning till jordbruket, i syfte att förbilliga krediten.

Det torde emellertid ej vara möjligt att i sakens nuvarande läge åstad­

komma en sådan långtgående reform. Utredning bör enligt min mening

igångsättas rörande dessa spörsmål. Atl med hänsyn härtill uppskjuta ge­

nomförandet av önskvärda ändringar i bestämmelserna för jordbrukskasse-

rörelsen anser jag icke lämpligt.

Beträffande kasserörelsens interna organisation delar jag utredningens

uppfattning, att skäl kunna tala för att — utan att jordbrukskassornas

självständiga ställning påverkas —- en viss koncentration sker av jordbruks­

kreditkassans och centralkassornas verksamhet. Då emellertid utredningen

icke ansett sig böra framlägga förslag härom, finner jag mig icke nu böra

upptaga denna fråga.

Då förslaget örn inrättande av ett förvaltningsråd som förbindelseled mel­

lan jordbrukskreditkassan och centralkassorna snarast skulle strida mot

lanken på en koncentration av rörelsen och en sådan anordning överhuvud

taget synes onödig och ägnad att komplicera organisationen, kan jag icke bi­

träda förslaget härom. Ej heller anser jag mig böra förorda att, såsom före­

slagits i en del yttranden, antalet ledamöter av jordbrukskreditkassans sty­

relse utökas, vare sig för att förstärka centralkassornas eller det allmännas

inflytande inom styrelsen. Enligt min mening bör styrelsen liksom hittills

utgöras av fem ledamöter, av vilka en utses av Kungl. Majit och en av full­

mäktige i riksgäldskontoret samt övriga tre väljas av centralkassorna.

I enlighet med utredningens förslag torde godkännande av centralkassa

böra meddelas av Kungl. Majit. Härvid bör Kungl. Majit även godkänna

centralkassans stadgar, i vilka bland annat kassans verksamhetsområde

skall vara angivet. I likhet med vad som gäller enligt banklagen, torde fråga

örn inrättande av avdelningskontor till centralkassa böra underställas Kungl.

Majit. Tillstånd härtill bör lämnas, när det finnes kunna vara till nytta för

det allmänna. Vid tillämpning av denna bestämmelse — vilken ansluter sig till

motsvarande föreskrifter för affärsbanker och sparbanker —- böra givetvis

beaktas de jordbrukares intressen, som det åsyftade avdelningskontoret skall

lia att betjäna.

Jag anser mig också kunna biträda utredningens förslag att, lika väl som

en jordbruksekonomisk förening, exempelvis en mejeriförening, kan anta­

gas till medlem av centralkassa, även ett aktiebolag, som bildats med mot­

svarande ändamål, skall kunna erhålla medlemskap i sådan kassa. På grund

av vad bank- och fondinspektionen anfört synes det böra förutsättas, att här

avsett aktiebolag är av lokal karaktär. I detta sammanhang vill jag förorda,

att även sådan förening, som bildats av utövare av trädgårdsskötsel, liöns-

skötsel eller fiske, skall betraktas som jordbruksekonomisk förening och

sålunda kunna anslutas till centralkassa.

Vad slutligen angår utredningens förslag, att jordbrukskreditkassan skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

49

äga vissa befogenheter med avseende å tillsättning och entledigande av verk­

ställande direktör hos centralkassa samt att centralkassestyrelse skall kunna

påfordra entledigande av befattningshavare hos jordbrukskassa, finnes knap­

past anledning att befara, att här avsedd befogenhet att ingripa mot befatt­

ningshavare skall utnyttjas annat än i rena undantagsfall, då det ur rörel­

sens gemensamma synpunkt måste anses mindre lyckligt, om befattnings­

havaren bibehålies i tjänst. Med denna utgångspunkt kan jag ej finna de

starka betänkligheter befogade, som ifrågavarande förslag väckt på sina

håll. På grund av vad bank- och fondinspektionen anfört torde utredningens

förslag böra kompletteras med en föreskrift, att kassastyrelse, som blivit fö­

relagd att entlediga befattningshavare, skall vara pliktig att ställa sig sådant

föreläggande till efterrättelse.

Med hänsyn till vad här och i det följande föreslås i fråga om vissa öka­

de befogenheter för jordbrukskreditkassan synes man kunna räkna med att

bank- och fondinspektionens arbete med övervakningen över rörelsen i nå­

gon mån kan lättas.

Beträffande de övriga organisationsfrågor, som berörts av utredningen,

finner jag ej anledning till annan erinran mot vad utredningen föreslagit, än

att högsta antalet styrelseledamöter i centralkassa torde böra bestämmas till

nio.

Jordbrukskasserörelsens kapitalanskaffning.

Den kapitalanskaffning, som erfordrats för att tillgodose de växande kra­

ven på lån från jordbrukskasserörelsen, har i huvudsak skett på två vägar,

nämligen dels genom centralkassornas inlåning från allmänheten och dels ge­

nom jordbrukskreditkassans upplåning. Härtill kommer viss rediskontering

i riksbanken.

Enligt nu gällande förordning får centralkassas sammanlagda inlåning å

bankmässiga räkningar icke överskrida ett belopp, motsvarande tre gånger

den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sam­

manlagt hava för centralkassans förbindelser. Då så betingas av särskilda

skäl kan likväl Kungl. Majit medgiva, att inlåningen må uppgå till ett be­

lopp, motsvarande fyra gånger nämnda ansvarighet. Sådant medgivande har

lämnats beti'äffande vissa centralkassor.

Utredningen har funnit en av sina mest angelägna uppgifter vara att under­

söka, vilka gränser som för framtiden böra sättas för centralkassornas in­

låning.

Härvid har utredningen till en början förutskickat, att begränsningen av

centralkassornas — liksom av andra kreditinrättningars — inlåningsrätt är

motiverad av hänsyn till insättarnas intresse av att kassorna icke ikläda sig

förbindelser i en omfattning, som icke motsvaras av deras inre styrka. Ur

denna synpunkt är det uppenbart, att med kassas inlåning å bankmässiga

räkningar bör, liksom sker beträffande bankerna, jämställas dess upplåning

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 41.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

hos jordbrukskreditkassan eller annan, vilket icke är fallet enligt nu gällande

författning. Utredningen bär utgått från att i den nya författningen in- och

upplåning bör jämställas i förevarande hänseende.

Enligt utredningens mening bör vid bestämmandet av centralkassas inlå-

ningsrätt hänsyn tagas till såväl de risker, vilka kunna anses vara förbundna

med dispositionen av det anskaffade kapitalet, som till den säkerhet, vilken

utöver fordringarna på grund av de utlämnade lånen kan erbjudas för in­

låningen. I förstnämnda hänseende torde skäl finnas att göra skillnad mellan

å ena sidan kontanter och banktillgodohavanden, vissa slag av obligationer

och lån mot säkerhet av primärinteckningar samt å andra sidan övriga kre­

diter. I det senare hänseendet skulle det kunna ifrågakomma att beakta dels

storleken av fonderna, dels centralkassemedlenunarnas ansvarighet och dels

den statliga garantien. Den nuvarande begränsningen av inlåningsrätten

grundas enbart på ansvarigheten. Emot denna grundval för inlåningen kan

enligt utredningens mening invändas, att det i verkligheten lärer vara mycket

svårt att uttaga hela eller någon större del av ansvarigheten, i synnerhet om

härav skulle föranledas att jordbrukskassorna behövde taga i anspråk sina

medlemmars ansvarighet. Att grunda inlåningen på den statliga garantien

synes än mindre tilltalande, då centralkassornas beroende av denna i så

fäll skulle ytterligare ökas. På grund av det sagda har utredningen funnit

övervägande skäl tala för alt vid inlåningsrättens bestämmande åtminstone

i första hand tages hänsyn till omfattningen av centralkassornas placeringar

i kontanter, banktillgodohavanden m. m. och lån mot primärinteckning samt

till fondernas storlek. Detta synes också delvis ansluta sig till vad som nu

gäller i fråga om sparbankernas och affärsbankernas rätt till inlåning. Ut­

redningen har förordat, att de för sparbankerna gällande inlåningsbestäm-

melserna i stort sett tågås till förebild för centralkassorna. 1 detta hänseende

har utredningen anfört följande:

Till grund för inlåningen bör alltså till en början ligga vad centralkassan

har placerat i kontanta penningar, i medel, som för kassans räkning innestå

i jordbrukskreditkassan eller hos riksbanken eller inländskt bankaktiebolag

eller å postgiro eller ock i statens eller hypoteksbankens obligationer. Det torde

icke finnas anledning för centralkassorna att lia medel placerade hos post­

sparbanken eller sparbank —- sparbankerna lia icke checkräkning — eller i

skattkammarväxlar eller andra skuldförbindelser utfärdade av riksgäldskon­

toret och ej heller i andra obligationer än statens och hypoteksbankens. Pla­

cering av eventuella överskottsmedel hos annan centralkassa torde ej ifråga­

komma men däremot att desamma utlånas till jordbrukskreditkassan, som

kan använda dessa för att täcka andra centralkassors kapitalbehov. De för

sparbankerna gällande inlåningsbestämmelserna ha i förevarande del modifie­

rats i anslutning till vad här anförts.

Att taga särskild hänsyn till primärlånen vid bestämmandet av centralkas­

sornas inlåningsrätt synes motiverat på grund av den goda säkerhet, varå

dessa lån vila. Å andra sidan kan invändas, att ett gynnande av primärlånen

i förevarande hänseende kan vara ägnat att stödja primärbelåningen på be­

kostnad av utlämnandet av driftskredit. Emellertid må erinras om att utred­

ningen i det föregående uttalat sig för att skyldighet till andelsteckning även

bör införas såvitt gäller primärlån. Med beaktande härav finner utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

51

avgörande hinder icke möta att vid inlåningsrättens bestämmande tillmäta

primärlånen den betydelse, som synes motiverad på grund av deras säkerhet.

De primärlån, som enligt sparbankslagen få läggas till grund för inlåning,

skola ligga inom femtio procent av fastighets taxeringsvärde. På grund av

de i gällande förordning om jordbrukets kreditkassor meddelade bestäm­

melserna örn andelsteckning räknas däremot såsom primärlån bos jordbruks-

kasserörelsen sådana inteckningslån, för vilka säkerheten ligger inom 00

procent av taxeringsvärdet. Detta senare procenttal utgör även den gräns,

som sedan några år tillbaka gäller för hypoteksiöreningarnas primärbelåning.

Nu anförda omständigheter synas motivera, att även vid bestämmandet av

centralkassornas inlåningsrätt hänsyn tages till alla lån, som grundas på in­

teckning inom 60 procent. Denna höjning i förhållande till vad som gäller

för sparbankerna synes försvarlig med hänsyn till att centralkassorna för sin

inlåning erbjuda den ytterligare säkerhet, som ligger i medlemmarnas an­

svarighet och till vilken icke någon hänsyn i övrigt tages vid inlåningsrättens

bestämmande. Från den nu angivna regeln torde emellertid böra göras det

undantaget att lån mot inteckning i annan fastighet än jordbruksfastighet

— det gäller här närmast lån till jordbruksekonomiska föreningar — skola

kunna medräknas vid inlåningsrättens bestämmande allenast till den del de

ligga inom 40 procent av fastighetsvärdet. De särskilda restriktioner med

avseende å vissa slag av fastigheter, som i övrigt i förevarande sammanhang

upptagits i sparbankslagen, synas icke behöva göras tillämpliga beträffande

centralkassorna.

Att låta fondernas storlek öva inflytande på centralkassornas inlåningsrätt

synes motiverat icke blott med hänsyn till det mått på soliditeten, som

fonderna utgöra, utan även ur den synpunkten att centralkassorna härigenom

uppmuntras till en ökad fondbildning.

I de fonder, som böra medräknas vid bestämmandet av centralkassornas

inlåningsrätt, torde böra inbegripas icke blott centralkassornas reservfonder

utan också de jordbruksekonomiska föreningarnas insatskapital hos dessa

kassor ävensom jordbrukskassornas reservfonder och insatskapital. Insats­

kapitalen torde ur inlåningens synpunkt kunna anses innebära ungefär sam­

ma säkerhet som reservfonderna. Att medräkna även jordbrukskassornas

reservfonder och insatskapital synes motiverat med hänsyn till att det i

varje fall intill gränsen för dessa medel icke torde möta alltför stora svårig­

heter att taga i anspråk jordbrukskassornas skyldighet att underkasta sig ut­

taxering samt deras solidariska ansvarighet för centralkassornas förbin­

delser.

Vid sitt bedömande av frågan, vilket förhållandelal som bör väljas mellan

fonderna och inlåningsrätten —- bortsett från den inlåning, som motsvaras

av kontanter och banktillgodohavanden m. m. samt primärlån — har ut­

redningen övervägt, örn anledning finnes att frångå det relationstal, som

härutinnan gäller för sparbankerna, d. v. s. I

2

V

2

gånger fonderna. Detta

relationstal motsvarar en fondtäckning av 8 procent. Även örn det från något

håll skulle göras gällande, att centralkassornas rörelse vore mera riskbeto-

nad än sparbankernas, motväges detta av medlemmarnas solidariska an­

svarighet för centralkassornas förbindelser samt de statsobligationer, som

stäilts till förfogande som ytterligare säkerhet för dessa förbindelser. Ur en

annan synpunkt sett har utredningen övervägt, huruvida centralkassorna

äro i behov av en så vidsträckt inlåningsrätt, sorn nyss angivits, och örn

icke här avsett förhållandetal borde kunna begränsas från 12'A till förslags­

vis 10. Av tillgängliga uppgifter rörande fondernas utveckling under senare

år »kulle man kunna draga den slutsatsen att fondbildningen är i sfi stark

utveckling, att sistnämnda relationstal skulle vara tillräckligt. Emellertid har

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

kasserörelsens sammanlagda årsvinst avsevärt nedgått under år 1940, be­

roende på ökade avskrivningar å inventarier, minskade statliga förvalt-

ningsbidrag och höjda skatter. Dessa faktorer -—- och härvidlag framförallt

minskningen i statsbidragens belopp — kunna åtminstone delvis väntas på­

verka rörelsens årsvinster även för kommande år. Med hänsyn till vad nu

anförts har utredningen stannat för att föreslå, att centralkassorna i före­

varande hänseende likställas med sparbankerna.

Likaledes torde i huvudsaklig anslutning till vad som gäller för sparban­

kerna såsom en kompletterande föreskrift höra stadgas, att centralkassas in­

låning, med avdrag av ett belopp motsvarande centralkassas kassa och de

medel, som för centralkassans räkning innestå hos riksbanken, jordbruks­

kreditkassan eller inländskt bankaktiebolag eller å postgiro, i intet fall får

överstiga trettio gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskas­

sors fonder och insatskapital.

Med utgångspunkt från centralkassornas och jordbrukskassornas ställ­

ning vid utgången av år 1940 skulle en tillämpning av de av utredningen

förordade grunderna medgiva de olika centralkassorna att inlåna i efter­

följande sammanställning angivna belopp, vilka belopp emellertid enligt

vad ulredningen framhållit såtillvida icke äro precisa som tillgängliga upp­

gifter icke medgivit ett borträknande av den del av primärlånen till jord-

bruksekonomiska föreningar, som ligger mellan 40 och 60 procent av fas­

tighetsvärdet, varför lånen till dessa föreningar ej till någon del inräknats i

primärlånen.

Centralkassa

Central­

kassornas

och jord­

brukskas­

sornas be­

räknade

fonder och

insats­

kapital

In- och upplåningsrätt i 1000-tal kronor

Summa

utlåning

i 1,000-tal

kronor

Inlån ngs-

rätten be­

räknad

efter 30

ggr fonder

och insats­

kapital

utgör i

1,000-tal

kronor

Central -

kassornas

kapital­

anskaff­

ning i

1.000-tal

kronor

Skillnaden

mellan be­

räknad in-

och upp­

lånings­

rätt och

kapitalan­

skaffning

i 1,000-tal

kronor

121/2

gånger

fonder

och

insats­

kapital

1 gång

jordbruks­

kassornas

lån mot

inteck­

ning inom

60

%

av

taxerings­

värdet

1 gång

central­

kassornas

kassa-

och bank-

räkniugar

samt

obliga­

tioner

Summa

in- och

upp­

lånings­

rätt

214,285

891,975

285,861

1,298,999

468,663

553,784

1,078,212

689,560

683,268

541,424

2,678

11,150

3,573

16,237

5,858

6,922

13,478

8,620

8,541

6,768

1,692

7,184

3,182

9,521

5,043

7,020

5,135

6,673

3,771

5,392

98

239

397

338

634

734

1,604

390

827

395

4,468

18,573

7,152

36,096

11,535

14,676

20,217

15,683

13,139

12,555

4,449

14,390

6,114

17,853

11,070

13,798

13,358

12.791

12,019

9,286

6,427

26,759

8,576

38,970

14,060

16,614

32,346

20,687

20,498

16,243

4,377

13,929

6,339

17,112

11,333

14,174

14,070

12,681

12,242

9,251

91

4,644

813

8,984

202

502

6,147

3,002

897

3,304

Gävleborgs läns ..

Malmöhus läns....

Mellersta Norrlands

Mellersta Sveriges..

Malarp rovinsernas

Södra Sveriges ....

Västra Sveriges ..

Östergötlands ....

Övre Norrlands ..

Summa 6,705,981

83,825

54,613

5,656

144,094

115,128 201,180

115,508

28,586

Utredningen har hänvisat till att den regel för maximeringen av central­

kassornas in- och upplåningsrätt, vilken föreslagits av utredningen, skulle

medgiva en kapitalanskaffning, som för samtliga centralkassor skulle över­

stiga nuvarande in- och upplåning. Då det syntes utredningen önskvärt, icke

minst vid nuvarande svårigheter att överblicka utvecklingen under de när­

mast kommande åren, att centralkassorna skola ha någon tid på sig för att

anpassa sig efter de nya bestämmelserna, har utredningen förordat, att dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

53

förbindas med en övergångstid, under vilken in- och upplåningen må uppgå

till, förutom ett belopp motsvarande centralkassas tillgångar av i det före­

gående angivna särskilda slag, därutöver 15 gånger centralkassans och an­

slutna jordbrukskassors fonder och insatskapital. Med utgångspunkt från att

den av utredningen föreslagna nya författningen i de flesta delar skulle sät­

tas i kraft den 1 juli 1941, har utredningen ansett nyssnämnda övergångs­

tid böra utsträckas intill utgången av år 1945, d. v. s. 472 år.

Slutligen må nämnas, att utredningen framlagt förslag örn sådan ändring

i förordningen om erkända sjukkassor, att sådan kassas sjukhjälpsfond skall

kunna redovisas i insättningar hos centralkassa lika väl som i insättningar

hos andra kreditinrättningar.

I yttrandena ha icke framställts några invändningar mot att centralkas­

sornas in- och upplåningsrätt i princip bestämmes i anslutning till vad som

gäller för sparbankerna. Emellertid ha bank- och fondinspektionen och spar-

banksinspektionen gjort gällande, att vid bestämmandet av in- och upp-

låningsrätten för centralkassorna större hänsyn än som skett i utredningens

förslag bör tagas till att dessa kassors utlåning vore mera riskbetonad än

sparbankernas.

Med hänsyn härtill har bank- och fondinspektionen — utom två ledamö­

ter, som anslutit sig till utredningens förslag — icke funnit sig kunna till­

styrka förslaget, att gränsen för de primärlån, som skola kunna tillgodoräk­

nas såsom täckningsfria i inlåningshänseende, skall vara bestämd högre för

centralkassor än för sparbanker. I samma riktning ha statskontoret och läns­

styrelsen i Malmöhus län uttalat sig. Fullmäktige i riksbanken ha ansett att,

om det skulle visa sig erforderligt att vid beräkningen av inlåningsrätten

medtaga inteckningar mellan 50 och 60 procent av taxeringsvärdet, en lik­

nande bestämmelse bör införas även i sparbankslagen.

Ej heller ha bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen och

nämnda länsstyrelse ansett sig kunna förorda att, i motsats till vad som gäl­

ler för sparbankerna, primärlån i andra fastigheter på landet än jordbruks­

fastigheter och i sådana fastigheter, som innehavas av de jordbruksekono-

miska föreningarna, till någon del få tjäna till underlag för in- och upp­

låningen. Två reservanter inom bank- och fondinspektionen ha emellertid

allenast riktat erinran mot att primärlån i sistnämnda fastigheter få tillgodo­

räknas i förevarande hänseende.

Bank- och fondinspektionen har icke heller ansett obligationer böra an­

givas såsom underlag för in- och upplåningsrätten. Enligt vad inspektionen

framhållit, bör centralkassa icke lämpligen placera medel i obligationer

utan göra dessa fruktbärande antingen i egen rörelse eller ock via jord­

brukskreditkassan inom jordbrukskasserörelsen i övrigt.

Lantbruksstyrelsen, styrelserna för svenska jordbrukskreditkassan och cen­

tralkassorna, Sveriges lantbruks!örbund och riksförbundet landsbygdens folk

lia uttalat sig för att även lån mot säkerhet av spannmål måtte få tjäna som

underlag för in- och upplåningsrätten eller att centralkassorna måtte få oav-

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

sett denna rediskontera spannmålsväxlar. Detta förslag har motiverats med

att spannmålen ansetts erbjuda en fullgod realsäkerhet samt att kassorna i så

fall få bättre möjlighet att möta det på grund av spannmålsbelåningen sä­

songmässigt växlande lånebehovet. Sålunda föreslagen anordning bar däre­

mot avstyrkts av bank- och fondinspektionen. Enligt inspektionens mening

skulle det strida emot in- och upplåningsbegränsningens mening att en sä­

songmässig utvidgning av rätten till in- och upplåning skulle kunna ske.

Därtill kommer, att det icke sällan visat sig, att den såsom säkerhet för kre­

diter av förevarande slag ställda spannmålen icke av låntagaren hållits till

förfogande såsom pant under hela kredittiden. Ur säkerhetssynpunkt kunna

dessa krediter således ingalunda jämställas med krediter mot botteninteck­

ningar i fastigheter. Någon dylik säsongmässig utvidgning av in- och upp-

låningsrätten tillkommer icke heller vare sig affärsbanker eller sparbanker.

Beträffande förslaget att utöver vad som motsvaras av täckningsfria till­

gångar, centralkassas in- och upplåning skulle få uppgå till 1272 gånger

centralkassans och anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital har

sparbanksinspektionen förordat nedsättning av ifrågavarande relationstal till

10. Samma inspektionsmyndighet har avstyrkt, att in- och upplåningsrätten

intill utgången av år 1945 skall få beräknas efter ett relationstal av 15

gånger fonder och insatskapital. Lantbruksstyrelsen, styrelsen för svenska

jordbrukskreditkassan, hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott

och Sveriges lantbruksförbund ha däremot ansett övergångstiden böra ut­

sträckas intill utgången av år 1950. Alternativt har nämnda förvaltningsut­

skott förordat, att begränsningen av centralkassornas penninganskaffning en­

dast får avseende å inlåningen från allmänheten, medan däremot upplå­

ningen från jordbrukskreditkassan lämnas utanför.

Bank- och fondinspektionen har uttalat vissa betänkligheter med avseende

å avfattningen av nyssnämnda övergångsbestämmelse. Inspektionen har för

sin del i stället föreslagit, att en övergångsbestämmelse gives, enligt vilken cen­

tralkassa, som vid tiden för lagstiftningens ikraftträdande har in- och upp­

låning, vartill centralkassan är berättigad enligt nu gällande lagstiftnings nor­

malbestämmelser eller på grund av särskilt medgivande, men till högre belopp

än i den nya lagstiftningen medgives, må äga anstånd till 1945 år.s utgång med

anpassningen av in- och upplåningen inom den nya lagstiftningens maximi­

gräns.

Förslaget att centralkassas in- och upplåning med avdrag av ett belopp mot­

svarande kassa och vissa banktillgodohavanden i intet fall skall få överstiga

30 gånger fonder och insatskapital har samma inspektionsmyndighet ansett

böra modifieras därhän att detta relationstal begränsas till 25. Sparbanksin­

spektionen har förordat, att ifrågavarande siffra skall nedsättas till 20.

Sparbanksinspektionen har också föreslagit införandet för centralkassornas

del av bestämmelser om maximering av en och samma insättares tillgodoha­

vande ävensom örn skyldighet för centralkassa att hålla kassareserv även för

andra förbindelser än sådana, som det åligger kassa att fullgöra vid anfordran.

Bestämmelser om kassareserv för jordbrukskreditkassans förbindelser ha

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

55

föreslagits av bank- och fondinspektionen, vilken som skäl härför hänvisat till

de svårigheter, som drabbat kassan under senare hälften av år 1939. Kassa-

reserven bör hänföra sig till de förpliktelser, som kassan har att fullgöra inom

tre månader eller efter samma tids uppsägning, och icke understiga 20 procent

av sammanlagda beloppet av dylika förbindelser.

Med avseende å jordbrukskreditkassans upplåning ha fullmäktige i riks­

banken funnit det vara av vikt, att kortfristig upplåning hädanefter icke tages

i anspråk av kassan i andra fall än då de centralkassor, till vilka medlen i sin

tur utlånas, utan svårighet, exempelvis genom rediskontering, omedelbart kun­

na återbetala det från jordbrukskreditkassan erhållna lånet.

Det torde vara en allmän uppfattning, att jordbrukskasserörelsen bör sträva Departement-

efter att i största möjliga utsträckning göra sig självförsörjande och oberoende chefen-

av upplåning hos andra institutioner. I anslutning härtill bör centralkassornas

inlåning från allmänheten upparbetas. En sådan ökning av inlåningen bör icke

motverkas genom mera restriktiva inskränkningar i kassornas inlåningsrätt,

än som påkallas av hänsyn till insättarnas intressen.

Nuvarande begränsning av inlåningsrätten — som grundas på kassemedlem­

marnas ansvarighet för centralkassornas förbindelser -— synes olämplig icke

blott ur den synpunkten att den innebär alltför trånga gränser för inlåningen

utan även med hänsyn till att andra faktorer kunna vara mera förtjänta av

beaktande än ansvarigheten, när det gäller inlåningsrättens bestämmande.

I detta hänseende biträder jag utredningens förslag, att såsom underlag

för centralkassas inlåningsrätt — i denna bör innefattas även upplåningen

— skall kunna tjäna kassans innehav av kontanter, vissa banktillgodohavan­

den, statens och allmänna hypoteksbankens obligationer samt primärlån,

ävensom att dessutom hänsyn skall tagas till fondernas storlek.

Såsom primärlån torde, i enlighet med vad utredningen föreslagit, böra

räknas lån mot inteckningar i jordbruksfastigheter inom 60 procent av taxe­

ringsvärdet. Utredningen synes mig ha anfört bärande skäl för att gränsen

sättes vid detta procenttal. Det torde saknas anledning att i detta samman­

hang taga ställning till frågan i vad mån denna gränsdragning bör utöva

inflytande på motsvarande bestämmelser för andra penninginrättningar, som

bedriva inlåningsrörelse. Däremot finner jag mig ej kunna tillstyrka den av

utredningen föreslagna avvikelsen från vad som gäller i fråga om sparban­

kerna, alt inteckningar även i andra fastigheter på landsbygden än jord­

bruksfastigheter skulle kunna ligga lill grund för inlåning.

Utöver den inlåning, som motsvaras av kontanter, banktillgodohavanden,

obligationer och primärlån, torde centralkassa på sätt utredningen föreslagit

böra få inlåna penningar intill etl belopp av 12 1U gånger kassans jämte anslut­

na jordbrukskassors fonder och insatskapital. Anledning torde icke finnas alt i

förevarande hänseende fastställa ett annat relationstal mellan fonderna och

inlåningen än som gäller för sparbankernas del.

Likaså tillstyrker jag utredningens förslag, alt centralkassas inlåning med

avdrag av kontanter och banktillgodohavanden — men inberäknat vad som

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

motsvaras av obligationer och primärlån — icke skall få överstiga 30 gånger

kassans och anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital. Även här ha

gällande föreskrifter för sparbankerna tagits till förebild.

Det från olika håll framställda förslaget, att rediskontering av spann-

målsväxlar skall få ske oberoende av inlåningsrätten, kan jag ej biträda.

Beträffande den av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen, enligt

vilken centralkassas sammanlagda inlåning under viss tid efter den nya för­

ordningens ikraftträdande skall fa uppgå till — förutom ett belopp motsva­

rande kontanter, förut avsedda banktillgodohavanden och obligationer samt

primärlån 15 gånger centralkassans och anslutna jordbrukskassors fon­

der och insatskapital, synes det angeläget att centralkassa icke kan utnyttja

ifrågavarande övergångsbestämmelse till en sådan ansvällning av rörelsen,

att svårigheter uppstå att vid utgången av övergångsperioden begränsa in­

låningen i anslutning till det relationstal lill fonderna, som därefter kommer

att gälla. Till förebyggande härav föreslår jag, att rätten för centralkassa att

utnyttja övergångsbestämmelsen skall bliva beroende av Kungl. Maj:ts med­

givande. Detta torde i allmänhet icke böra lämnas i andra fall än då central­

kassas inlåning vid tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande över­

stiger den där stadgade maximeringen. De förslag om förlängning av över­

gångstiden, vilka framkommit i några yttranden, kan jag ej biträda. Med

hänsyn till att de nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft ett år

senare än utredningen föreslagit, torde emellertid övergångsperioden böra

utsträckas intill utgången av ar 1946. Jag vill i detta sammanhang fästa

uppmärksamheten på att en centralkassa såtillvida kan göra sig oberoende

av inskränkningarna i inlåningen, som kassan alltid kan inlåna medel för

att därefter tillhandahålla dem åt jordbrukskreditkassan eller insätta dem

i riksbanken eller eljest placera dem i tillgångar, som få ligga till grund för

inlåning.

Med hänsyn till det sätt, på vilket rörelsens kapitalanskaffning är ordnad,

och till att för rörelsen tillgängliga medel i största möjliga utsträckning

böra utnyttjas för tillgodoseende av jordbrukets kreditbehov, finner jag mig

åtminstone icke för närvarande böra, såsom ifrågasatts av bank- och fond­

inspektionen, föreslå några bestämmelser i fråga örn skyldighet för jord-

brukskieditkassan att halla viss kassareserv för upplåningen. De kassareser­

ver, som skola hållas av centralkassorna, komma för övrigt även jordbruks­

kreditkassan indirekt till godo.

Slutligen vill jag här fästa uppmärksamheten på att den befogenhet, som

jordbrukskreditkassans styrelse i det följande föreslås skola erhålla med av­

seende å räntesättningen inom rörelsen, visserligen i första hand ansetts på­

kallad med hänsyn till utlåningsräntorna men även blir tillämplig i fråga örn

räntorna för inlåningen.

Mot utredningens förslag om viss ändring i förordningen om erkända sjuk­

kassor har jag intet att erinra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

57

Andelsteckning.

Av det föregående framgår, att delaktigheten i jordbrukskassa är maxi­

merad i förhållande till värdet å den fastighet, för vilken delaktighet sökes.

Ägare av jordbruksfastighet får vara delaktig i kassa med högst en andel

för varje fullt tal av 500 kronor av fastighetens sammanlagda jordbruks-

och skogsvärden. Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket kredit får av

jordbrukskassa beredas en och samma medlem (medlems lånemaximum),

får utgöra högst 200 kronor för varje andel, varmed medlemmen är delaktig

i kassan. Utan hinder härav kan dock till medlem, som är ägare av jord­

bruksfastighet eller därmed likställd fastighet, utöver lånemaximum utläm­

nas lån mot säkerhet av i fastigheten beviljad inteckning, om och i den mån

inteckningens kapitalvärde ligger inom 60 procent av fastighetens samman­

lagda jordbruks- och skogsvärden. Nu återgivna bestämmelser innebära som

synes, att jordbrukare kan erhålla kredit hos jordbrukskassa intill hela be­

loppet av fastighetens jordbruks- och skogsvärden.

Utredningen har haft under övervägande olika alternativ för andelsteck-

ningen hos jordbrukskasserörelsen.

Enligt vad utredningen anfört skulle den enklaste lösningen av här be­

rörda fråga vara, att varje medlem såsom insats erlade lika stort belopp,

oberoende av lånebehov eller andra faktorer. Då en sådan grund för insats­

betalningen emellertid skulle verka betungande för de minst bärkraftiga

jordbrukarna, har utredningen funnit densamma åtminstone icke för när­

varande kunna föreslås till genomförande.

Med avseende å ett inom utredningen framkommet förslag, att andels-

teckningen skulle, i stället för att såsom nu maximeras till visst högsta be­

lopp i förhållande till respektive fastighets värde, sättas i viss minsta rela­

tion till värdet, exempelvis sålunda att minst en andel skulle tecknas för

varje 5,000 kronor av fastighetsvärdet, har utredningen anfört, att ett så­

dant system visserligen skulle vara förenat med vissa praktiska fördelar

samt att det principiellt sett skulle kunna sägas vara naturligt, att de jord­

brukare, som hade de största jordbruken, även tecknade största antalet ande­

lar och iklädde sig ansvar för jordbrukskassans förbindelser i proportion

härtill. Emellertid har utredningen å andra sidan icke funnit något i och

för sig stötande i att de jordbrukare, som mest taga jordbrukskasserörelsen i

anspråk för kredit, även måste vara beredda att teckna andelar i motsva­

rande omfattning. Utredningen har också funnit tveksamt, om icke många

ägare av större eller medelstora jordbruk, vilka skulle vilja ansluta sig till

rörelsen som mer eller mindre passiva medlemmar, skulle avskräckas av att

behöva oavsett sitt lånebehov teckna andelar på grundval av hela värdet å

sina fastigheter. Med hänsyn härtill och då utredningen ansett icke alltför

stort avseende böra bistås vid att en andelsteckning, som baseras på stor­

leken av upptagna lån, är förenad med vissa besvärligheter för centralkas­

sorna, har utredningen uttalat sig för alt andelsteckningen inom jordbruks­

kasserörelsen fortfarande i princip regleras efter sist avsedda grunder.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Den nuvarande ordningen, varigenom andelsteckning icke erfordras för

erhållande av primärlån har, enligt vad utredningen vidare anfört, visat sig

icke vara tillfredsställande. Det måste anses strida mot grundsatserna för

den kooperativa tanken, varå rörelsen är grundad, att vissa medlemmar mot

tecknande av endast en andel skola kunna erhålla primärlån, ofta å bety­

dande belopp, under det att andra medlemmar, som på grund av sin sämre

ekonomiska ställning äro i behov av andelskredit, måste teckna andelar och

ådraga sig ansvar för jordbrukskassans förbindelser till avsevärda belopp. Vi­

dare har, såsom följd av att andelsteckning icke erfordrats för primärlån,

kreditgivningen mot primärinteckning icke medfört den förstärkning av rö­

relsens fonder, som eljest erhålles genom medlemmarnas insatsbetalning.

Utredningen har slutligen framhållit, att upprätthållandet av skillnaden mel­

lan primärlån och andelskredit med avseende å andelsteckningen även med­

för stora praktiska olägenheter för rörelsen.

På grund av dessa skäl har utredningen ansett sig böra borttaga skillna­

den mellan primärlån och annan kredit samt föreslå, att för all kredit skall

fordras andelsteckning efter samma grund. Införandet av andelsteckning för

nuvarande primärlånen bör å andra sidan medföra, att lånerätten per teck­

nad andel ökas. Enligt vad utredningen anfört är utlåningen mot primärin­

teckning och annan utlåning, visserligen med stora skiljaktigheter inom de

olika centralkassorna, av ungefär samma storleksordning inom rörelsen i

dess helhet. Om sålunda i samband med införande av andelsteckning för

primärlån lånerätten per andel fördubblades från nuvarande 200 kronor till

400 kronor, skulle medlemmarnas ansvarighet för rörelsens förbindelser

bliva i stort sett orubbad. Då i synnerhet låntagare, som endast lia primärlån,

få antagas lia en bättre ekonomisk ställning än låntagare, som även utnyttja

andelskredit, och den nya ansvarighet, som tillföres rörelsen, sålunda får

anses ha större värde än den förutvarande, har utredningen ansett sig kunna

gå ett steg längre och föreslå lånerätten till 500 kronor per andel. Härigenom

torde man även undanröja de farhågor, som uttalats från olika håll inom

rörelsen, att ett införande av andelsteckning jämväl för primärlånen skulle

medföra icke blott att nya primärlån icke skulle kunna erhållas utan även att

en stor del av den nuvarande primärlångivningen skulle försvinna. Skyldig­

heten att teckna en andel om 5 kronor för erhållande av ett lån å 500 kro­

nor, d. v. s. att erlägga en engångsavgift örn en procent av lånebeloppet, torde

icke kunna anses särskilt betungande, i synnerhet som enligt utredningens

förslag insatsen vid utträde skall till fullo återbetalas till medlemmen.

I anslutning till en i betänkandet återgiven sammanställning har utred­

ningen hänvisat till att nuvarande andelsteckning mer än väl skulle täcka den

utlåning, som skulle medgivas vid tillämpning av utredningens förslag. Lika

väl som kassemedlemmarna för närvarande låtit ett stort antal andelar

kvarstå, ehuru de icke erfordrats för utnyttjade krediter, har utredningen ut­

gått från att förhållandet blir liknande efter den föreslagna omläggningen

av andelsteckningen. I annat fall skulle svårigheter kunna uppstå för kas­

sorna. I den mån utträde ur kassorna skulle föranledas av införandet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

59

andelsteckning för primärlånen — att detta skulle ske i någon avsevärd ut­

sträckning syntes emellertid icke antagligt åtminstone under dåvarande svå­

righeter att erhålla lån hos kreditinrättningarna — skulle den härav orsa­

kade minskningen i antalet andelar av allt att döma motvägas av ny an­

delsteckning för kvarliggande primärlån. För övrigt har utredningen er­

inrat, att utträdande kassemedlem ej har rätt att återfå insats omedelbart

utan först under loppet av en femårsperiod.

Nuvarande begränsning, att högst en andel får tecknas för varje 500 kro­

nor av fastighets värde, har utredningen ansett icke längre böra bibehållas.

Hinder torde icke böra föreligga för någon att teckna så många andelar

han önskar. Härigenom ökas tydligen möjligheterna för jordbrukskasse-

rörelsen att mottaga andelsteckning från »passiva», stödjande medlemmar.

För att nämnda begränsning skall kunna borttagas förutsättes emellertid,

att ändrade maximibestämmelser införas rörande det högsta belopp, intill

vilket medlem må erhålla kredit. Såsom framgår av det följande har utred­

ningen även framlagt förslag härutinnan.

För varje andel i jordbrukskassa skall enligt utredningens förslag, liksom

för närvarande, erläggas en insats av 5 kronor. Under det att enligt nu gäl­

lande bestämmelser 70 procent av insatsen, alltså 3 kronor 50 öre för andel,

skola sammanföras såsom insatskapital, 10 procent, dock högst 50 öre per

andel, användas såsom jordbrukskassans insats i centralkassan och tillföras

dennas säkerhetsfond samt återstoden, d. v. s. 1 krona, tillföras jordbruks­

kassans reservfond, har utredningen föreslagit, att insats i sin helhet skall

tillföras jordbrukskassans insatskapital. Då detta innebär, att hela insatsen

skall återbetalas vid medlems utträde, men det är önskvärt att medlem till

rörelsen inbetalar något belopp, som kan definitivt fonderas inom rö­

relsen, har utredningen dessutom föreslagit, att medlem skall betala en

inträdesavgift å 5 kronor, som icke återbetalas vid utträde. Av inträdes­

avgiften skola 2 kronor få kvarbliva hos jordbrukskassan och tillföras den­

nas reservfond samt återstående 3 kronor inbetalas till centralkassan. Av

sistnämnda belopp skola 2 kronor tillföras centralkassans reservfond och

återstående 1 krona erläggas till jordbrukskreditkassan för att tillföras denna

kassas reservfond.

För jordbrukskassornas andelsteckning i centralkassorna och för dessa se­

nare kassors andelsteckning i jordbrukskreditkassan — i båda fallen grun­

das andelsteckningen på antalet andelar, som tecknats av jordbrukskasse-

medlemmarna — skola däremot ej erläggas några insatser.

Även med avseende å utlåningen till jordbruksekonomiska föreningar har

utredningen föreslagit, att för varje andel skall kunna beviljas kredit intill

högst 500 kronor, oavsett om fråga är örn primärlån eller annan kredit.

Beträffande jordbruksekonomiska föreningars insatsbetalning har utred­

ningen förordat, alt nuvarande bestämmelser bibehållas, enligt vilka insats

skall utgöra 5 kronor för varje andel. Därutöver skall emellertid förening en­

ligt utredningens förslag erlägga en inträdesavgift av 10 kronor, av vilken ena

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

hälften får behållas av vederbörande centralkassa och andra hälften till­

faller jordbrukskreditkassan.

I ett vid utredningens betänkande fogat särskilt yttrande har en av utred­

ningens ledamöter, verkställande direktören hos Gävleborgs läns centralkassa

Per Svensson uttalat sig för att andelsteckningen hos jordbrukskassorna —

i viss anslutning till ett av de av utredningen övervägda men förkastade alter­

nativen — skall bestämmas på grundval av taxeringsvärdena å medlemmar­

nas fastigheter och oberoende av lånebehovet. Till stöd härför har hänvisats

till att det av majoriteten föreslagna systemet är förenat med vissa praktiska

olägenheter, i det att nya andelar måste tecknas vid varje ökning av med­

lems kredit och varje medlem sålunda kan nödgas skriva under ett stort an­

tal inträdesansökningar, ävensom att majoritetsförslaget leder till att ju större

skuldsättningen är för medlem, desto större insats blir han skyldig att erlägga

och desto större blir ansvarigheten. Denna måste under dylika omständig­

heter bliva helt illusorisk. Reservanten har för sin del föreslagit, att medlem

i jordbrukskassa skall vara skyldig att teckna en andel för varje påbörjat

5,000-tal kronor av den av honom ägda eller brukade fastighetens värde upp

till 100,000 kronor. Örn värdet överstiger detta belopp, skola tecknas 30 an­

delar. För varje andel skall erläggas en minimiinsats av 10 kronor. Särskild

inträdesavgift skall ej betalas vid inträde i jordbrukskassa. Däremot skall

sådan kassa vid inträde i centralkassa endast erlägga en fast inträdesavgift

å 50 kronor men inga insatser. Vid centralkassas inträde i jordbrukskredit­

kassan skall enligt reservantens förslag erläggas en inträdesavgift av 500

kronor.

Enligt såväl majoritetens som reservantens förslag skall medlem av jord­

brukskassa vara ansvarig för kassans förbindelser intill ett belopp av 50

kronor för andel. Centralkassomas medlemmar skola vara solidariskt ansva­

riga för respektive centralkassas förbindelser intill ett belopp av likaledes 50

kronor för andel. Slutligen skola sistnämnda kassor solidariskt ansvara för

jordbrukskreditkassans förbindelser intill ett belopp av 10 kronor för andel.

Det har uttryckligen-angivits — vad som redan nu torde vara avsett — att

ansvarigheten icke kan utkrävas annorledes än i samband med kassas likvi­

dation.

Däremot skall utan samband med likvidation viss uttaxering kunna ske,

på medlemmar av jordbrukskassor och centralkassor intill högst 10 kronor

samt på centralkassorna såsom medlemmar av jordbrukskreditkassan intill

högst 5 kronor för andel och år.

Förslaget att jordbrukskassa skall få utlämna lån till belopp högst motsva­

rande 500 kronor för varje andel, som medlem äger i kassan, och alt i detta

hänseende primärlån skola likställas med annan kredit har i allmänhet till­

styrkts eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena. Härvid har emel­

lertid statskontoret förordat sådan jämkning i förslaget, att för varje andel

må erhållas en kredit å högst 400 kronor. I samma riktning har Överståthål­

larämbetet uttalat sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

61

Emellertid ha styrelserna för centralkassorna anslutit sig till det av leda­

moten av utredningen Per Svensson reservationsvis framställda förslaget, att

medlem skall, oavsett lånebehovet, teckna en andel för varje påbörjat 5,000-

tal kronor av fastighetens såsom delaktighetsunderlag bestämda värde, dock

att för jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande 100,000 kronor

skall tecknas 30 andelar. Särskilt ha styrelserna framställt erinringar mot

att andelsteckning även skall föreskrivas för primärlån. Reservantens för­

slag har också biträtts i reservationer till yttrandena från Sveriges lantbruks-

förbund och Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Detta

förslag har i princip även förordats av riksförbundet landsbygdens folk. För­

bundet har emellertid uttalat sig för en sådan modifikation i reservantens

förslag, att minst en andel skall tecknas för varje fullt tal av 2,500 kronor av

vederbörande fastighets taxerings- eller i förekommande fall värderade värde

upp till ett värde av 150,000 kronor. För högre taxeringsvärde skall andels-

teckningen kunna begränsas till 60 andelar. För taxeringsvärde understigande

2,500 kronor skall tecknas en andel. Den av reservanten föreslagna insatsen

å 10 kronor skall vid genomförande av riksförbundets alternativ nedsättas

till samma belopp som enligt majoritetens förslag, d. v. s. till 5 kronor. Slut­

ligen har det reservationsvis framställda förslaget även biträtts av två central-

kasserepresentanter inom svenska jordbrukskreditkassans styrelse (verkstäl­

lande ledamoten Adler har icke deltagit i ärendets behandling). Styrelsens

majoritet har däremot förordat utredningens huvudförslag. Nämnas må, att

ifrågavarande styrelse förordat en övergångstid av fem år för andelsteck-

ningen för nu utestående primärlån.

Bank- och fondinspektionen har icke givit bestämt företräde åt vare sig

majoritetens eller reservantens förslag. Inspektionen har såsom ett alternativ

antytt, att medlem skall vara skyldig att teckna en andel för varje fullt 1,000-

tal kronor av den honom tillhöriga fastighetens taxeringsvärde. För varje

andel skall erläggas en insats av 5 kronor. Härjämte erlägger varje medlem

en inträdesavgift av 5 kronor.

Inspektionen har också hänvisat till att utredningen antytt en enkel och

arbetsbesparande linje, enligt vilken varje jordbrukskassemedlem skall så­

som insats erlägga lika stort belopp oberoende av lånebehov eller andra fak­

torer. För att med ett dylikt system en tillfredsställande kapitalbildning skall

kunna ernås, synes insatsbeloppet enligt inspektionens mening icke kunna

bestämmas lägre än till 50 kronor.

Sveriges lantbruksförbund har likaledes berört nu sist avsedda system för

andelsteckningen, varvid förbundet ifrågasatt, att för varje ansluten fastighet

skall tecknas en andel, för vilken skall erläggas en insats av 25 kronor och

vilken skall medföra en ansvarighet av 200 kronor. Förbundet har emellertid

i första hand förordat majoritetens förslag. Dock bör härvid sambandet mel­

lan andelsteckning och utlåning göras omvänt mot vad som föreslagits och

bestämmelserna sålunda erhålla den avfattningen, att medlem skall deltaga

i jordbrukskassa med minst en andel för varje påbörjat 500-tal kronor, som

medlemmen har som lån från kassan. Fortfarande kan då kassan kontrollera

62

Kungl, Maj.ts proposition nr 41.

Departements

-

chejen.

insatsbetalningen och begära omedelbar betalning av nya insatser vid låns

utlämnande, men möjlighet finnes att uttaga insatserna i efterskott, exempel­

vis årsvis i samband med bokslut.

Utredningens förslag örn införande av särskilda inträdesavgifter, utöver

insatserna, har avstyrkts av lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län,

styrelserna för centralkassorna, hushållningssällskapens ombuds förvaltnings­

utskott, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens folk samt

av en reservant inom styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan. Det har

ansetts, att en anordning med inträdesavgifter skulle innebära en onödig och

opraktisk utbyggnad till andelsteckningen. Även utan att inträdesavgifter in­

föras har lantbruksförbundet ansett sådana bestämmelser kunna införas, att

jordbrukskassa skall av egna tillgångar — andra än insatskapital och fon­

der — till centralkassan betala en medlemsavgift av 3 kronor för varje ny

medlem och att centralkassan skall till jordbrukskreditkassan betala en med­

lemsavgift av 1 krona för sådan ny medlem.

De tillskott till jordbrukskreditkassans och centralkassornas fondbildning,

som bland annat skulle ernås genom de av utredningen föreslagna inträdes­

avgifterna, ha av styrelserna för centralkassorna ansetts i stället kunna, i en­

lighet med vad som föreslagits av reservanten inom utredningen, ernås där­

igenom att centralkassa skall vara skyldig att vid inträde i jordbrukskredit­

kassan erlägga en inträdesavgift av 500 kronor samt jordbrukskassa vid in­

träde i centralkassa en inträdesavgift av 50 kronor. Dessa belopp böra

angivas såsom minimiinsatser.

I viss anslutning härtill har bank- och fondinspektionen uttalat sig för att

centralkassa skall erlägga en fast avgift till jordbrukskreditkassan å 500 kro­

nor samt jordbrukskassa en fast avgift till vederbörande centralkassa å 100

kronor.

I detta sammanhang må nämnas, att fullmäktige i riksbanken ansett skäl

finnas att något minska kassemedlemmamas ansvarighet men i stället höja

inträdesavgifterna och insatserna.

Slutligen har bank- och fondinspektionen hållit före att vilket förslag, som

än väljes för andelsteckningen, frågan hur övergången från det nuvarande

till ett nytt andelssystem, särskilt förfarandet med de enligt nuvarande system

tecknade andelarna, skall ske, är mycket svårlöst. Det synes icke kunna und­

vikas, att i varje fall under en övergångstid, som måste vara rundligt till­

tagen, kassorna få arbeta med andelar, tecknade under både det äldre och

det nya systemet. För frågans lösning måste närmare utredning verkställas,

och denna utredning måste därjämte inriktas på de antagliga ekonomiska

konsekvenserna av det andelssystem, som man väljer. Inspektionen har icke

haft tillfälle att ingå på någon dylik utredning eller att uppgöra något förslag

till erforderliga övergångsstadganden.

Frågan om grunderna för andelsteckningen inom jordbrukskasserörelsen

är ett av de mest omdiskuterade spörsmål, som utredningen haft att be­

handla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

63

Enligt nuvarande bestämmelser är jordbrukskassemedlems rätt att teckna

andelar begränsad uppåt i förhållande till värdet å den av honom innehav­

da fastigheten, medan åter det minsta antal andelar, som medlemmen kan

teckna, blir beroende av i vad mån han behöver taga kredit i anspråk hos

jordbrukskassan. Primärlånen äro fritagna från andelsteckning.

Enligt det förslag, som avgivits av utredningens majoritet, skall andels-

teckningen fortfarande stå i viss relation till lånebehovet. Lån skall sålunda

icke kunna beviljas någon till högre belopp än 500 kronor för varje andel.

Härvid skola primärlånen likställas med annan kredit. Något maximum

för andelsteckningen i förhållande till fastighetsvärdet skall ej längre fin­

nas. För varje andel skall erläggas en insats av 5 kronor, varjämte varje

medlem skall ha att betala en inträdesavgift av likaledes 5 kronor, som skall

fonderas. Enligt den reservation, som avgivits av en av utredningens leda­

möter, skall andelsteckningen däremot helt grundas på värdet av medlems

fastighet, så att för varje påbörjat belopp av 5,000 kronor av värdet skall

tecknas en andel, för vilken skall erläggas en insats av minst 10 kronor. Någon

särskild inträdesavgift skall ej betalas enligt reservantens förslag. Enligt

såväl majoritetens som reservantens förslag skall varje andel liksom nu

vara förbunden med ansvarighet för respektive jordbrukskassas förbindelser

intill ett belopp av 50 kronor.

För min del kan jag visserligen icke i princip finna det oriktigt, att en

jordbrukskassemedlem har att erlägga insatser i rörelsen i förhållande till

den omfattning, i vilken han tager i anspråk kredit från rörelsen, liksom ej

heller att primärkredit härvid jämställes med annan kredit. Emellertid kan

mot ett sådant system för andelsteckningen med ett visst fog invändas, att

den hårdast kommer att belasta de mest skuldsatta och att ansvarigheten

inom rörelsen till stor del kommer att vila på det minst bärkraftiga med-

lemsklientelet. Ur dessa synpunkter innebär reservantens förslag vissa för­

delar framför majoritetsförslaget. Förstnämnda förslag synes även enklare

i tillämpningen. Å andra sidan synes det mig emellertid svårt att bortse

från majoritetens farhågor för att införandet av andelsteckning på grundval

av fastighetsvärdet skulle avhålla många, som endast ha ringa lånebehov,

från att inträda som medlemmar i rörelsen.

Enär sålunda både utredningsmajoritetens och reservantens förslag lämna

rum för befogade erinringar, har jag ansett mig böra taga under övervägan­

de ytterligare andra alternativ för andelsteckningen hos jordbrukskassorna.

Härvid har jag uppmärksammat, att utredningen ansett den enklaste lös­

ningen av här berörda fråga vara, att varje medlem såsom insats erlade lika

stort belopp, oberoende av lånebehov eller andra faktorer, men att utred­

ningen, då en sådan grund för insatsbetalningen förmenats verka betungan­

de för de minst bärkraftiga jordbrukarna, funnit densamma åtminstone icke

för närvarande kunna föreslås till genomförande. Bank- och fondinspek­

tionen har utgått från att, för att med ett dylikt system en tillfredsställande

kapitalbildning skulle kunna ernås, insatsbeloppet icke skulle kunna bestäm­

mas lägre än till 50 kronor. Såvitt jag kan finna är nu antydda system

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

icke endast det enklaste ur praktisk synpunkt, utan det synes även i de hän­

seenden, i vilka erinringar framställts mot de båda förut nämnda förslagen,

vara att föredraga framför dessa. En bestämd förutsättning för att nu sist

åsyftade system för andclsteckningen skall kunna ifrågakomma till genom­

förande är emellertid, att den insats, som till enahanda belopp uttages av

samtliga medlemmar, kan sättas tillräckligt lågt. Den av bank- och fond­

inspektionen angivna insatsen av 50 kronor skulle enligt min mening vara

alltför betungande för de minst bemedlade jordbrukarna. Det synes mig

icke behövligt, att insatsen fastställes till så högt belopp. Örn insatsen be­

gränsas till 25 kronor för varje medlem, skulle insatskapitalet ändock bliva

större än enligt såväl majoritetens som reservantens förslag. Härvid tages

i intet fall hänsyn till den eventuella avgång från kassorna, vilken till även­

tyrs skulle kunna föranledas av ändrade grunder för andelsteckningen. Ur

medlemmarnas synpunkt synes mig en insatsbetalning av sist angiven stor­

lek icke behöva verka alltför betungande. Detta gäller särskilt sådana jord­

brukare, som innehava fastigheter med höga värden eller vilkas lånebehov

är stort. Däremot kan möjligen för en jordbrukare med relativt begränsade

tillgångar en insats av 25 kronor förefalla väl hög, om han endast i ringa

omfattning ämnar taga kredit i anspråk. Jag vill emellertid erinra om att

insatsen kan betraktas såsom en besparing, varå han kan erhålla ränta och

som han kan återfå vid utträde ur kassan. För övrigt bör ifrågavarande ut­

gift bliva föga kännbar, om insatsbeloppet uttages genom avdrag å lån, som

beviljas jordbrukaren. Med tanke på sådana fall, då detta sistnämnda

förfaringssätt icke anses böra tillämpas, synes möjlighet böra finnas

att, då värdet å medlems fastighet understiger förslagsvis 10,000 kronor,

medgiva avgiftens betalning under en tidrymd av tre år. Det av mig nu an­

givna systemet för andelsteckningen och insatsbetalningen innebär enligt min

mening i åtskilliga hänseenden bestämda fördelar framför andra alternativ,

varför jag förordar detsamma. Insatserna torde i sin helhet böra tillföras

jordbrukskassas insatskapital. Tillräcklig anledning torde icke finnas att vid

sidan av insatserna även uttaga särskild inträdesavgift.

Slutligen vill jag i detta sammanhang framhålla, att tecknandet av en an­

del för medlem endast bör anses utgöra ett minimikrav och att hinder icke

bör möta för någon att teckna mer än en andel. Det synes ej uteslutet, att

särskilt ägare av större fastigheter skola vara beredda att frivilligt teckna

flera andelax*. Vidare bör det stå medlem fritt att, utöver de insatsbelopp,

som svara mot antalet av honom tecknade andelar, erlägga ytterligare insat­

ser till kassan. Så snart sådana insatser uppgå till ett belopp av 25 kronor,

komma de att gå i ersättning för en ny andel.

Vid ett genomförande av här avsedda system för andelsteckningen synes

det icke lämpligt, att medlemmarnas ansvarighet för respektive jordbruks­

kassas förbindelser i fortsättningen grundas på antalet andelar. Det torde

ur alla synpunkter vara att föredraga, att ansvarigheten fördelas mellan

medlemmarna i förhållande till värdet å deras fastigheter. Härvid torde den

begränsningen av ansvarigheten böra införas, att denna får tagas i anspråk

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

65

intill ett belopp av högst 5 procent av värdet ä medlems fastighet. Under

det att sammanlagda ansvarigheten med nuvarande grunder och anslutning

utgör omkring 25 miljoner kronor, skulle densamma enligt det av mig för­

ordade beräkningssättet uppgå till omkring 35 miljoner kronor. Även den

uttaxering, som liksom hittills hör kunna verkställas utan samband med

kassas likvidation, torde böra sättas i relation till fastighetsvärdena. Såsom

gräns för uttaxeringen torde böra angivas Va procent av fastighetsvärdet

för år.

Vad härefter angår andelsteckningen och insatsbetalningen i centralkas­

sorna och jordbrukskreditkassan synes mig det lämpligaste vara att låta en­

var medlem av centralkassa, alltså såväl jordbrukskassa som jordbrukseko-

nomisk förening och därmed jämställt bolag, teckna en andel i centralkassan.

Den insats, som härvid' skall erläggas, har av utredningen föreslagits skola

bestämmas till 50 kronor. Jag anser detta belopp alltför lågt och föreslår för

min del en höjning till 100 kronor. Envar centralkassa torde i sin tur. böra

teckna en andel och erlägga en insats å 500 kronor till jordbrukskreditkassan.

Enligt min mening tala övervägande skäl för att såväl jordbrukskassors

som jordbruksekonomiska föreningars och bolags ansvarighet för centralkas­

sornas förbindelser ställes i relation till kapitalbeloppen av respektive jord­

brukskassas, förenings eller bolags låneskuld till centralkassan. Efter ena­

handa grunder torde centralkassornas ansvarighet för jordbrukskreditkas­

sans förbindelser böra bestämmas. Vare sig det gäller jordbrukskassors, för­

eningars och bolags ansvarighet för centralkassas förbindelser eller sådan kas­

sas ansvarighet för jordbrukskreditkassans förbindelser, torde ansvarigheten

böra begränsas till 10 procent av låneskulden. Den årliga uttaxering, som cen­

tralkassa liksom jordbrukskreditkassan bör kunna verkställa för täckande av

inträffade förluster, torde böra bestämmas till högst 1 procent av samma

låneskuld. Att härvid såväl ansvarigheten som uttaxeringen kommer att be­

gränsas till lägre sammanlagda belopp än enligt nuvarande bestämmelser, sy­

nes mig reellt sett icke innebära någon avgörande olägenhet.

Under förutsättning att — såsom jag i det följande kommer att förorda —

de nya författningsbestämmelserna i allmänhet sättas i kraft den 1 juli 1942.

torde stadgandena i fråga örn ansvarighet och uttaxering, med hänsyn till

vad i 44 § lagen örn ekonomiska föreningar är bestämt örn genomförande av

ändringar i förenings stadgar av viss innebörd, likväl böra träda i tillämp­

ning först den 1 juli 1944. Om medlem av jordbrukskassa, som har lån hos

kassan, icke har del i kassans insatskapital till ett belopp av minst 25 kro­

nor, bör det åligga honom att inbetala återstående insatsbelopp före den 1

juli 1944 eller, såvitt gäller medlem, som äger eller brukar fastighet med

värde understigande 10,000 kronor, före den 1 juli 1946. Medlem, som icke

utnyttjat någon som helst kredit hos kassan, torde böra få kvarstå som med­

lem av kassan utan erläggande av ytterligare insats. De engångsinsatser å

100 kronor, som föreslagits skola erläggas av medlemmarna i centralkassor-

na, torde böra inbetalas i samband med ikraftträdandet av den nya författ­

ningen, oavsett vilka belopp som tidigare erlagts som insats. Detsamma torde

fallang till riksdagens protokoll 11H2. 1 sorni. Nr 41.

f>

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

böra gälla centralkassornas insatser i jordbrukskreditkassan. Föreskrifter av

nu åsyftad innebörd torde böra införas i slutbestämmelserna till den nya

jordbrukskasseförordningen.

I detta sammanhang torde böra uppmärksammas, att medlem, som er­

lagt större belopp till insatskapitalet än som erfordras enligt den nya för­

ordningen, kan utträda för motsvarande antal andelar och härvid återfå en

del av tidigare inbetalt belopp under loppet av en femårsperiod. Det torde

emellertid kunna antagas, att medlemmarna i allmänhet skola låta sina in­

satser kvarstå hos kassorna, så mycket hellre som de kunna få ränta å in­

satsbeloppen.

I den mån särskilda åtgärder, utöver vad nu anförts, kunna visa sig erfor­

derliga i fråga örn övergången till de nya bestämmelserna, torde det få an­

komma på Kungl. Majit att meddela föreskrifter i ämnet.

Kreditgivning m. m.

Såsom framgår av det föregående har en begränsning i jordbrukskassornas

utlåning till medlemmarna legat däri att medlem ej haft rätt att teckna flera

andelar än att dessa kunnat ligga till grund för en sammanlagd kredit upp

till den av medlemmen innehavda fastighetens värde. I och med att utred­

ningen föreslagit, att medlem skall få .teckna så många andelar han önskar,

har nämnda gräns fallit bort. Det av reservanten inom utredningen framlagda

förslaget örn löskopplande av andelsteckningen från kreditgivningen leder

till samma resultat.

I stället för nyss avsedda begränsning har utredningen uttalat sig för att

nya maximibestämmelser böra införas rörande det högsta belopp, intill vilket

medlem må erhålla kredit.

Ehuru nuvarande begränsning, enligt vad utredningen framhållit, kunnat

leda till en mycket hög skuldsättning, har utredningen funnit sig sakna an­

ledning att föreslå annan gräns. Bestämmelserna i förevarande hänseende

har utredningen ansett böra givas den formen, att lån mot annan säkerhet än

inteckning inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärde å belånad

fastighet icke må beviljas någon till högre belopp än som motsvarar fyra

tiondelar av taxeringsvärdet eller, örn centralkassan efter framställning av

jordbrukskassan med stöd av särskild värdering åsatt fastigheten annat värde

än taxeringsvärdet, det belopp varmed sålunda åsatt värde överstiger sex tion­

delar av taxeringsvärdet. Med taxeringsvärdet avses beträffande jordbruks­

fastighet sammanlagda jordbruks- och skogsvärdet.

För det fall att fastighet är utarrenderad gäller för närvarande, att ägaren

och brukaren var för sig får vara delaktig i jordbrukskassa med högst en

andel för varje fullt tal av 1,000 kronor av fastighetens värde. Då lånerätten

uppgår till högst 200 kronor för andel, kan arrendator ej erhålla högre kre­

dit än som motsvarar 20 procent av fastighets värde. Enligt vad utredningen

framhållit har, med hänsyn till de höga värden som inventarierna å jordbruk

Kungl. Majlis proposition nr 41

67

numera representera, nämnda begränsning av arrendators lånerätt i många

fall visat sig alltför restriktiv. Enligt utredningens mening bör ej någon sär­

skild gräns sättas för arrendators lånerätt utan arrendatorns och jordägarens

upplåning ses i samband med varandra. De böra sammanlagt kunna erhålla

kredit intill fyra tiondelar av arrenderad fastighets taxeringsvärde eller sär­

skilt åsätta värde (utöver lån mot inteckning inom 60 procent av värdet).

Det belopp, vartill jordägares lån enligt det nyss sagda högst får uppgå, bör

i händelse fastigheten utarrenderas minskas med beloppet av det lån, som be­

viljas arrendatorn.

I detta sammanhang har utredningen understrukit angelägenheten av att,

där fastighet blir föremål för särskild värdering, denna sker med iakttagande

av all försiktighet, icke minst under tider av förhållandevis höga jordvärden.

Utredningen har ifrågasatt, om icke jordbrukskreditkassan bör utfärda före­

skrift om att i alla sådana fall värderingen bör underställas vederbörande

centralkassa för godkännande.

Med hänsyn till de risker, som äro förenade med alltför stor utlåning på

en hand, har utredningen förordat, att åt en och samma jordbrukskassemed-

lem icke får beviljas större kredit än som motsvarar 1/s av det belopp, vartill

vederbörande jordbrukskassas sammanlagda utlåning må uppgå. Hänsyn

tages härvid icke till det faktiska beloppet av denna utlåning utan till den

kredit, som med hänsyn till antalet andelar i kassan tillhopa kan ställas till

förfogande av denna.

I fråga om centralkassornas utlåning till jordbruksekonomiska föreningar

gäller för närvarande, att den på liknande sätt som kreditgivningen till jord-

brukskassemedlemmar är begränsad till — bortsett från primärlån — ett

lånebelopp av 200 kronor för andel. Huru stort antal andelar en förening

har rätt att teckna, är i sin tur reglerat på så sätt, att högst en andel får teck­

nas för varje fullt tal av 50 kronor av så stor del av föreningens tillgångar

utöver skulderna, som motsvarar föreningens insatskapital jämte egna fon­

der av sådan beskaffenhet, att de icke kunna anlitas utan därom för varje

gång å föreningssammanträde fattat beslut. Härvid skall bland annat iakt­

tagas, att såsom insatskapital jämväl må räknas tecknad men ej gulden in­

sats i föreningen, därest insatstecknaren lämnat skriftlig förbindelse å be­

loppet samt för insatsens inbetalande fastställts plan, som godkännes av cen­

tralkassans styrelse.

Utredningen har föreslagit sådana ändringar i nu nämnda bestämmelser,

att en andel får tecknas endast för varje fullt tal av 100 kronor av nyss an­

givna skillnad mellan tillgångar och skulder samt att för varje andel skall få

beviljas kredit motsvarande 500 kronor. Beträffande den plan, som förut­

satts skola vara fastställd för inbetalningen av insatser i ekonomisk förening,

har utredningen framhållit önskvärdheten av att stränga krav upprätthållas på

att den göres betryggande och ändamålsenlig. Det synes exempelvis ej lämp­

ligt alt, såsom förekommer, vinst å förenings rörelse användes till avskriv­

ning å tecknade insatser. En större likformighet bör enligt utredningens me­

ning eftersträvas i fråga örn grunderna för insatsbetalningen. Jordbruks-

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

kreditkassan torde i samråd med bank- och fondinspektionen böra upprätta

en lämplig normalplan i detta hänseende.

Centralkassas utlåning till jordbruksekonomiska föreningar är för närva­

rande begränsad till en tiondel av det sammanlagda lånemaximum, som gäl­

ler för medlemmarna i de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna.

Kungl. Maj:t kan emellertid för särskilt fall medgiva undantag från denna

begränsning. Med hänsyn till den av utredningen föreslagna omläggningen

av bestämmelserna örn lånemaximum för medlemmarna hos jordbrukskas­

sorna har utredningen ansett begränsningen av centralkassornas utlåning till

jordbruksekonomiska föreningar böra, i stället för att ansluta sig till nämnda

lånemaximum, sättas i relation till den sammanlagda verkliga utlåningen från

respektive centralkassa. Ifrågavarande förhållandetal skall härvid bibehål­

las vid en tiondel. Centralkassornas sammanlagda utlåning till jordbrukseko­

nomiska föreningar skulle efter nämnda beräkningsgrund för närvarande

kunna uppgå till omkring 11.5 milj. kronor.

Med utgångspunkt från den för all långivningsverksamhet godtagna prin­

cipen att kredit ej bör lämnas till alltför stort belopp på en hand, har utred­

ningen vidare föreslagit, att lån till en och samma förening ej skall få be­

viljas till högre belopp än som motsvarar 1/25 av den sammanlagda utlåningen

från centralkassan.

I den mån centralkassa på grund av nu angivna begränsningar icke kan

tillgodose en förening med tillräcklig kredit, skall ytterligare sådan enligt

utredningens förslag kunna ställas till förfogande av jordbrukskreditkassan.

Härom har utredningen anfört följande:

Om fråga uppstår örn utlämnande av en kredit, vilken antingen enbart

för sig eller tillsammans med tidigare beviljade krediter överstiger maximum

för lån till en och samma låntagare, bör centralkassa med jordbruks­

kreditkassan överenskomma om att denna senare kassa skall ställa överskju­

tande kredit till förfogande. Om begränsningen av en centralkassas samman­

lagda utlåning till jordbruksekonomiska föreningar icke medgiver beviljandet

av viss ytterligare föreningskredit, bör det likaledes kunna ifrågakomma, att

överskjutande kreditbelopp ställes till disposition av jordbrukskreditkassan.

Då det emellertid av naturliga skäl bör undvikas, att jordbrukskreditkassan

handhar ett stort antal mindre lån på olika håll, synes denna kassa och veder­

börande centralkassa böra överenskomma om att jordbrukskreditkassan i

stället övertager en eller annan större föreningskredit för att giva central­

kassan tillfälle att i motsvarande utsträckning tillgodose behov av mindre

krediter. Den andelsteckning, som bör ligga till grund för krediten, torde i sin

helhet böra tecknas hos vederbörande centralkassa. Därav följer, att för­

eningen ikläder sig ansvarighet endast i förhållande till centralkassan. Så­

vitt utredningen kan finna, bör nu antydd anordning icke föranleda, att cen­

tralkassorna åtaga sig något särskilt betalningsansvar för ifrågavarande kre­

diter i förhållande till jordbrukskreditkassan. Införandet av ett sådant ansvar

skulle stå i strid mot anordningens syfte att avlasta centralkassorna krediter,

som icke stå i lämplig relation till kassornas bärkraft.

En begränsning torde emellertid böra stadgas med avseende å jordbruks­

kreditkassans utlåning till jordbruksekonomiska föreningar. Denna bör icke

få överstiga förslagsvis 8 gånger jordbrukskreditkassans reservfond. Beräk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

69

nät efter fondens storlek vid utgången av år 1940 skulle ifrågavarande utlå­

ning för närvarande få uppgå till drygt 2 milj. kronor.

Om i enlighet med vad nu föreslagits jordbrukskreditkassan övertager större

löreningskrediter från centralkassorna, böra dessa senare kassor likväl bi­

träda jordbrukskreditkassan med lånens förvaltning. Jordbrukskreditkassan,

som självfallet själv har att bedöma, om kassan vill på begäran av central­

kassa övertaga viss föreningskredit, bör ha befogenhet att beträffande vill­

koren härför med avseende å siikerhet m. m. uppställa de krav, vartill kas­

san finner anledning.

Utredningen har erinrat örn att under senare år på många båll i landet

uppbyggts s. k. bygdegårdar, vilka äro avsedda att tjäna som samlingslokaler

för ideella föreningar av olika slag. Önskemål lia framkommit, att jordbruks­

kassor skola kunna bevilja kredit till dylikt ändamål. Utredningen har ansett

hinder icke böra möta mot att så kan ske. Tillräckliga skäl torde icke finnas

att för beviljande av lån för uppförande av bygdegård påfordra medlemskap

och andelsteckning i jordbrukskassa. Till förebyggande av att utlåningen

till här avsedda ändamål utövas på olämpligt sätt torde jordbrukskreditkas­

san böra fastställa grunder för denna långivning. Vidare bör enligt utred­

ningens uppfattning jordbrukskassas beslut om lån av ifrågavarande slag

underställas vederbörande centralkassa för godkännande.

Med avseende å räntesättningen inom jordbrukskasserörelsen bar utred­

ningen föreslagit, att centralkassa bör vid såväl inlåning från allmänheten

som vid utlåning tillämpa de grunder för räntesättningen, som jordbrukskre­

ditkassans styrelse efter hörande av centralkassan och i samråd med förvalt­

ningsrådet anvisar. Motsvarande bestämmelser ha föreslagits beträffande

räntesättningen hos jordbrukskassorna. Som motivering för här avsedda för­

slag har utredningen anfört följande:

För utredningen tillgängliga uppgifter rörande de räntesatser för in- och

utlåning, som tillämpats av centralkassorna, giva vid handen, alt räntesat­

serna även för samma slag av inlåningsräkningar eller utlåningsformer i

stor utsträckning varierat de olika kassorna emellan. På senaste tiden synes

emellertid en påtaglig tendens mot större likformighet i räntehänseende ha

gjort sig gällande. Det är naturligt, att skiljaktigheter härutinnan stundom

kunna vara motiverade. Sålunda kan konkurrensen med andra kreditinrätt­

ningar eller andra lokala förhållanden göra det nödvändigt, att centralkas­

sorna på sina håll tillämpa lägre utlåningsräntor än eljest. Vidare kan det för

en centralkassa med dålig fondställning vara påkallat att hålla en större ränte­

marginal mellan in- och utlåning för att underlätta fondbildningen. Emeller­

tid bar utredningen funnit, att skiljaktigheterna i fråga örn räntesatserna icke

alltid kunna förklaras ur nyss angivna synpunkter.

Utredningen får erinra örn att affärsbankerna sinsemellan bruka träffa

avtal örn den allmänna räntesättningen. Också bland sparbankerna har en

strävan gjort sig gällande att ernå största möjliga enhetlighet härutinnan.

Även bortsett från den bristande enhetligheten i fråga örn centralkassornas

räntesättning kunna erinringar framställas mot de räntesatser, som fastställts

av en (lid kassor. Särskilt bar utredningen uppmärksammat, att räntan för

primärlån stundom hållits så lag att knappast någon räntemarginal funnits

för täckande av förvaltningskostnader och fondcring.

Utredningen bar övervägt möjligheterna alt åvägabringa en större enhetlig-

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

het än hittills med avseende å de inom jordbrukskasserörelsen tillämpade

räntesatserna och att skapa garantier för att kassorna icke tillämpa ränte­

satser, som med hänsyn till kasserörelsens uppgifter och önskvärdheten av

att förbättra säkerhetsunderlaget för densamma giva rum för invändningar.

Härvid har utredningen funnit enda framkomliga vägen vara, att styrelsen

för jordbrukskreditkassan får befogenhet att giva vissa anvisningar i fråga

om grunderna för ränlesättningen. Innan styrelsen fattar beslut härutinnan,

bör den ha samråd med förvaltningsrådet och även hört vederbörande

centralkassa.

Vid meddelandet av dylika anvisningar för viss kassa bör hänsyn själv­

fallet tagas till sådana förhållanden som nyss antytts, särskilt till konkur­

rensen med andra kreditinrättningar och till behovet av fondbildning.

För övrigt är det uppenbart, att de av jordbrukskreditkassan meddelade

anvisningarna rörande grunderna för räntesättningen allenast böra avse nor­

malräntor. Hinder bör följaktligen ej föreligga för kassorna att med hänsyn

till kreditriskerna tillämpa en högre räntesats än normalräntan.

Med hänsyn till den innebörd, som utredningen sålunda givit den före­

slagna befogenheten för jordbrukskreditkassan alt giva anvisningar i fråga

om grunderna för räntesältningen inom rörelsen, och då centralkassorna sko­

la lia möjlighet att såväl direkt som genom sin medverkan i förvaltnings­

rådet påverka jordbrukskreditkassans beslut, har utredningen funnit här

avsedd befogenhet för jordbrukskreditkassan näppeligen kunna komma i

strid mot centralkassornas behöriga intressen. Befogenheten, rätt utnyttjad,

synes också vara ägnad att avtrubba den kritik, som framkommit mot vissa

centralkassors räntepolitik.

En ledamot av utredningen, verkställande direktören i Gävleborgs läns

centralkassa Per Svensson har i ett särskilt yttrande gjort gällande, att ut­

redningens förevarande förslag synes vara ägnat att skapa irritation mellan

rörelsens olika organ. De led inom organisationen, som ansetts skola bära

det ekonomiska ansvaret för in- och utlåningen, måste i sista hand äga att

bestämma räntesatserna. Under andra förhållanden synes detta ekonomiska

ansvar icke kunna utkrävas. Största möjliga enhetlighet ifråga örn in- och

utlåningsräntorna bör enligt reservantens mening i fortsättningen liksom hit­

tills kunna åstadkommas genom fria överläggningar. I

I de avgivna yttrandena ha erinringar framställts mot vissa delar av ut­

redningens förslag beträffande kreditgivningen från jordbrukskasserörelsen.

Bank- och fondinspektionen har förmenat, att det icke bör få förekomma,

att fastighet genom särskild värdering åsättes ett högre värde än taxerings­

värdet såsom underlag för kreditgivningen. Erfarenheten har nämligen an­

setts visa, att genom särskilda värderingar ofta framkommit värden, vilka

högst avsevärt skilt sig från hållbara värden, och att vid de särskilda värde­

ringarna alltför optimistiska värderingsgrunder kommit till tillämpning.

Därest berättigade skäl förefinnas till antagande, att ett taxeringsvärde är

för lågt, finnes, särskilt numera med möjligheten att erhålla preliminärt

taxeringsvärde, alltid utvägen att söka ändring av taxeringsvärdet.

Med avseende å förslaget, att åt en och samma medlem icke skall få be-

Kungl. Maj:ts proposition nr il.

71

viljas större kredit än som motsvarar en femtedel av det belopp, vartill jord­

brukskassans sammanlagda utlåning till dess medlemmar må uppgå, ha full­

mäktige i riksbanken uttalat den uppfattningen, att en begränsning av lån­

givningen på en hand till en femtedel av jordbrukskassas sammanlagda med­

givna utlåning förefaller otillräcklig, i varje fall örn säkerheten icke består

av inteckningar inom 60 procent av fastighets taxeringsvärde. Oavsett örn

i detta avseende en strängare regel kommer att införas eller om utredningens

förslag godtages, synes en viss övergångsbestämmelse bliva erforderlig.

I samma ämne har bank- och fondinspektionen gjort gällande, att den

föreslagna bestämmelsen är för snäv för nybildade och små jordbrukskassor

och för vid för större kassor. Kredit intill ett belopp av 10,000 kronor synes

jordbrukskassa under alla förhållanden böra vara berättigad att bevilja. Där­

till kommer, att i andra fall beräknandet av kreditmaximum enligt inspek­

tionens mening bör ske i förhållande till jordbrukskassas verkliga utlåning.

Inspektionen har föreslagit, att maximeringen sker på sådant sätt, att kre­

dit icke må åt en och samma medlem beviljas till högre belopp än 10,000

kronor eller, örn detta ger högre belopp, ett belopp motsvarande en tiondel

av jordbrukskassans verkliga utlåning.

Samma inspektionsmyndighet har hänvisat till att jordbrukskassa för när­

varande icke åt en och samma medlem utan medgivande av centralkassans

styrelse får utlämna lån till högre sammanlagt belopp än som motsvarar

hälften av medlemmens i förhållande till andelsteckning beräknade lånemaxi-

mum. Denna bestämmelse saknar reell motsvarighet i det nu föreliggande för­

slaget. Visserligen har det visat sig, att den nu gällande bestämmelsen icke

alltid såsom sig bort iakttagits, men erfarenheten Ilar givit vid handen, att en

bestämmelse i ämnet är av största behov påkallad. Medel borde över huvud

icke av centralkassas styrelse ställas till jordbrukskassas förfogande för kre-

ditgivning utan att centralkassans styrelse godkänt medlens användning. In­

spektionen har föreslagit, att jordbrukskassa icke skall få bevilja kredit utan

att krediten godkänts av centralkassans styrelse. Ett dylikt stadgande bör icke

utesluta, att centralkassans styrelse lämnar jordbrukskassa ett generellt be­

myndigande att inom viss snäv gräns bevilja kredit utan att på förhand in­

hämta centralkassestyrelsens godkännande av varje särskild kredit.

Med avseende å en i förslaget intagen bestämmelse, enligt vilken med jord­

brukare likställes »hantverkare eller annan arbetare, som beredes sin väsent­

liga sysselsättning av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet»,

har bank- och fondinspektionen hänvisat till att denna bestämmelse visser­

ligen överensstämmer med nu gällande stadgande i ämnet. Det har emeller­

tid ofta uppstått meningsskiljaktigheter om gällande bestämmelses verkliga

innebörd. Sysselsättning av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verk­

samhet kunna ju i verkligheten de flesta hantverkare och arbetare på lands­

bygden anses hava. Så vidsträckt har emellertid bestämmelsen enligt inspek­

tionens mening icke avsetts att tolkas. Ett preciserande av stadgandets inne­

börd är därför erforderligt. Möjligen skulle stadgandets sylte kunna fram­

komma genom uttrycket »hantverkare eller annan arbetare, som är anställd

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

hos idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet, eller vilkens ar­

betskraft eljest utnyttjas för jordbruksändamål».

I detta sammanhang må nämnas, att styrelsen för svenska bankföreningen

hållit före att, liksom i lagen om bankrörelse finnas detaljerade bestämmelser

rörande kreditgivning till banks tjänstemän, revisorer och styrelseledamöter

m. fl., sådana bestämmelser också böra införas med avseende å jordbruks-

kasserörelsen.

Styrelserna för centralkassorna ha av praktiska skäl funnit det lämpligt,

att jordbrukskreditkassans utlåning till centralkassor får bestå, förutom av

reverslån, även av utlämnande av kredit i räkning. Bank- och fondinspektio­

nen, har för sin del avstyrkt en dylik utvidgning av jordbrukskreditkassans

utlåningsrörelse. Denna kassas rörelse är icke och bör icke vara tekniskt or­

ganiserad för en sådan form av utlåning. De praktiska skäl, som förestavat

centralkassornas förslag, synas avse tillgodogörandet av centralkassas even­

tuella överskottsmedel. Dylika medel har inspektionen emellertid ansett

jordbrukskreditkassan kunna beredas tillfälle att få till förfogande på andra

vägar, exempelvis genom upplåning.

Vad härefter angår kreditgivningen till jordbruksekonomiska föreningar

har hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott, med instämmande

av lantbruksstyrelsen, förklarat sig anse utredningens förslag att vid sidan av

centralkassorna även jordbrukskreditkassan skall kunna tillhandahålla viss

kredit åt föreningar, vara onödigt komplicerat och även principiellt olämpligt,

då jordbruksekonomisk förening enligt förslaget för kredit hos jordbruks­

kreditkassan skall teckna andelar och ikläda sig ansvarighet icke hos den

kreditgivande kassan men väl hos den centralkassa, inom vars verksamhets­

område föreningens styrelse har sitt säte. Förvaltningsutskottet har föreslagit,

att all ifrågakommaude kredit till jordbruksekonomiska föreningar beredes

dem genom vederbörande centralkassa. I samband därmed synes den i försla­

get upptagna bestämmelsen, att centralkassas sammanlagda utlåning till jord­

bruksekonomiska föreningar icke får överstiga en tiondel av centralkassans

sammanlagda utlåning, lämpligen böra ändras sålunda, att upp till en femte­

del av den sammanlagda utlåningen får användas för sagda ändamål. Här

föreslagen ändring bör enligt förvaltningsutskottets mening kompletteras med

en bestämmelse av innebörd, att centralkassas beslut om beviljande av kredit

åt jordbruksekonomisk förening skall, när denna kredit överstiger en viss

gräns, underställas jordbrukskreditkassans prövning.

Riksförbundet landsbygdens folk har funnit det oundgängligen nödvändigt,

att ramen för centralkassornas utlåning till jordbruksekonomiska föreningar

väsentligen vidgas, och har för sin del föreslagit en fördubbling, alltså till en

femtedel av vederbörande centralkassas sammanlagda utlåning. Dessutom

böra införas bestämmelser, som möjliggöra för en större förening, vilken dri­

ver verksamhet inom två eller flera centralkassors områden, att på ett prak­

tiskt sätt kunna utnyttja dessa centralkassors verksamhet.

Även Sveriges lantbruksförbund har ansett bättre förutsättningar böra be­

redas för kreditgivning till jordbruksekonomiska föreningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

73

Ä andra sidan har bank- och fondinspektionen föreslagit vissa begräns­

ningar i utlåningen till sådana föreningar. Sålunda har bank- och fondinspek­

tionen förmenat, att kredit till en och samma förening utöver ett belopp mot­

svarande 3 procent — utredningen har föreslagit 4 procent — av vederbö­

rande centralkassas sammanlagda utlåning ur riskfördelningssynpunkt icke

bör få utlämnas. Större krediter böra icke lämpligen beviljas inom en central­

kassa, där de tekniska förutsättningarna för handhavande av och kontroll

över dylika affärsbetonade krediter, enligt vad inspektionen anfört, över­

huvud • knappast förefinnas, utan böra överlätas till andra härför bättre

organiserade kreditinrättningar, särskilt aktiebolaget jordbrukarbanken. En­

ligt inspektionens mening är jämväl en begränsning av jordbrukskreditkas­

sans kreditgivning på en hand till jordbruksekonomiska föreningar nödvän­

dig. Denna begränsning har inspektionen ansett böra ske till en tiondel av det

belopp, varlin jordbrukskredilkassans sammanlagda utlåning till dylika för­

eningar högst får uppgå.

I en vid inspektionens yttrande fogad reservation har med avseende å för­

slaget, att krediter, som på grund av kravet på riskfördelning icke kunna

tillfullo beviljas av en centralkassa, skola till återstående del kunna ställas

till förfogande av jordbrukskreditkassan, uttalats, att denna anordning vis­

serligen är tänkbar, men att det kan ifrågasättas, huruvida icke en bättre

lösning skulle kunna vinnas genom inrättande av en särskild centralkassa för

kreditgivningen till jordbruksekonomiska föreningar.

Fullmäktige i riksbanken lia förklarat sig kunna tillstyrka rätt för jord­

brukskreditkassan att lämna ut lån till jordbruksekonomiska föreningar endast

under förutsättning att denna kreditgivning begränsas även i så måtto, att en

särskild maximigräns för varje kredit fastställes, exempelvis till högst 50,000

kronor. Fullmäktige lia också hänvisat till att grunderna för jordbrukseko­

nomiska föreningars rätt till lån hos centralkassorna av utredningen änd­

rats så att föreningarna endast få teckna hälften så många andelar som hit­

tills, medan lånemaximum höjts från 200 till 500 kronor för andel. Detta

innebär i realiteten en ökning av de ekonomiska föreningarnas möjligheter

att utnyttja jordbrukskasserörelsen för driftkredit. Fullmäktige, som icke

kunnat tillstyrka detta, ha ansett lånemaximum böra begränsas till 400 kro­

nor för andel eller alltså till motsvarande belopp som för närvarande gäller.

Bank- och fondinspektionen har uttalat sig mot att jordbrukskreditkassans

kreditgivning till jordbruksekonomiska föreningar, såsom föreslagits av ut­

redningen. skall kunna erhålla form av kredit i räkning. Enligt vad inspek­

tionen framhållit, är jordbrukskreditkassans rörelse icke och bör icke vara

tekniskt organiserad för kreditgivning av sådan art. De rörliga krediterna

böra helt överlämnas åt centralkassorna. Detta innebär, att jordbrukskredit­

kassans kreditgivning av denna art skulle inskränkas till att avse utlämnan­

det av reverslån.

Samma inspektionsmyndighet har hänvisat lill att enligt de föreslagna be­

stämmelserna, liksom enligt de nu gällande, får för beräkning av ekonomisk

förenings delaktighet i ccnlralkassa såsom föreningens eget insatskapital riik-

74

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

1.

nas jämväl tecknad men ej gulden insats i föreningen, därest bland annat för

insatsernas inbetalande fastställts en plan, som godkänts av centralkassans

styrelse. Enligt vad inspektionen anfört har det understundom visat sig, att

enligt en dylik plan inbetalningen skall komma att ske med så små belopp,

att hela inbetalningen kan beräknas bliva fullgjord först efter en ansenlig

tid. I dylikt fall synes en förenings insatskapital såsom underlag för delak­

tighet i centralkassa icke lämpligen böra godtagas. Inspektionen har föresla­

git ett tillägg till nu ifrågavarande bestämmelse av innebörd, att planen skall

avse insatsens fulla inbetalande inom fem års förlopp.

Bank- och fondinspeklionen har vidare avstyrkt den av utredningen före­

slagna bestämmelsen angående lån till uppförande av bygdegård. Bestäm­

melsen strider enligt inspektionens mening bland annat emot de grunder, varpå

jordbrukskasserörelsen är byggd, om kreditgivning sker till icke-medlem

och utan någon som helst andelsteckning. Ett sådant undantag, som här fö­

reslagits, skulle kunna få betänkliga konsekvenser.

Vad slutligen angår utredningens förslag om befogenhet för jordbrukskre­

ditkassan att meddela anvisningar i fråga örn räntesättningen inom rörelsen

har bank- och fondinspektionen ansett de sålunda föreslagna bestämmelserna

vara av största behov påkallade. Inspektionen har emellertid hemställt, att de

ifrågavarande bestämmelserna måtte givas en skärpt avfattning.

Fullmäktige i riksbanken ha funnit det angeläget, att utredningens förslag

i förevarande avseende genomföres.

Sveriges lantbruksförbund har förklarat sig förutsätta, att såväl jordbruks­

kreditkassan som bank- och fondinspektionen komma att beakta den när­

mare tolkning av bestämmelserna, som lämnats i motiveringen till utred­

ningens förslag. Om så sker, finnes enligt förbundets mening icke anledning

till erinran mot bestämmelserna i fråga. Erfarenheterna från andra grenar

av jordbrukets föreningsrörelse ha givit vid handen, att bestämmelser av

denna art ofta äro behövliga.

Däremot har ifrågavarande förslag avstyrkts av riksförbundet landsbyg­

dens folk och styrelserna för centralkassorna. Enligt vad styrelserna fram­

hållit måste centralkassorna och jordbrukskassorna, då de alltfort skola be­

stå som självständiga enheter, följaktligen också bära det ekonomiska ansva­

ret för sitt handlande. Ett sådant ansvar kan emellertid icke påläggas och ej

heller utkrävas av dem, om deras självbestämmanderätt kringskäres i en så

avgörande fråga som beträffande grunderna för räntesättningen. Å andra

sidan ligger det i rörelsens eget intresse, att räntesatserna hållas så likartade

som möjligt. Mycket har redan uträttats, när det gällt att göra räntesätt­

ningen enhetlig inom rörelsen, och med samarbete mellan organisationens

olika led är det enligt vad centralkassestyrelserna framhållit säkerligen möj­

ligt att rätta till vad som ännu kan brista härvidlag utan att bestämmelser av

angiven innebörd behöva intagas i den blivande förordningen.

Styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan har ansett den föreslagna be­

stämmelsen, i vad den gäller räntesättningen hos jordbrukskassorna, böra ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

75

gå, då det enligt allmänt tillämpad praxis är centralkassorna som träffa av­

görande beträffande de anslutna jordbrukskassornas utlåningsräntor.

I enlighet med vad utredningen föreslagit torde föreskrifter böra införas

Departements-

av innebörd att medlem av jordbrukskassa icke får ikläda sig högre skuld- ^/er­

sättning hos kassan än som svarar mot värdet å jordbrukarens fastighet.

Detta får naturligtvis icke tydas på det sätt att kredit skulle kunna lämnas

mot så högt liggande inteckningssäkerhet som upp till hela fastighetsvärdet.

Det förutsättes under alla förhållanden, att jordbrukaren skall kunna ställa

betryggande säkerhet.

I allmänhet torde till grund för belåningen böra läggas fastighets taxe­

ringsvärde. Liksom hittills torde emellertid möjlighet böra finnas att åsätta

fastighet annat värde. Jag kan icke ansluta mig till bank- och fondinspek­

tionens förslag om borttagande av möjligheten till särskild värdering av fas­

tighet. Emellertid synes det mig lämpligt att, till förekommande av miss­

bruk av denna möjlighet, föreskrift införes om att här avsedd värdering skall

verkställas av vederbörande centralkassa. I likhet med utredningen vill jag här

understryka angelägenheten av att, där fastighet blir föremål för särskild

värdering, denna sker med iakttagande av all försiktighet, icke minst under

tider av höga jordvärden.

Utredningens förslag, att åt en och samma jordbrukskassemedlem icke får

beviljas större kredit än som motsvarar */5 av det belopp, vartill vederböran­

de jordbrukskassas sammanlagda utlåning må uppgå, anser jag böra såtill­

vida modifieras, att jordbrukskassa må till en och samma medlem bevilja

kredit intill Vio av kassans verkliga utlåning eller, efter medgivande av cen­

tralkassans styrelse, intill Vs av samma utlåning. Oberoende härav bör dock

jordbrukskassa få utlämna kredit intill belopp ej överstigande 10,000 kronor.

Att vid sidan av nu avsedda begränsning bibehålla någon motsvarighet till

nuvarande föreskrift, att lån icke utan medgivande av centralkassans styrelse

får beviljas medlem till högre belopp än intill hälften av medlemmens låne-

maximum, finner jag ej erforderligt. Än mindre kan jag förorda sådan av

bank- och fondinspektionen ifrågasatt inskränkning i jordbrukskassornas be­

fogenheter, att dylik kassa överhuvud taget icke skulle få bevilja kredit utan

att krediten godkänts av centralkassans styrelse. Emellertid bör denna kunna

bestämma, att krediter överstigande visst belopp eller eljest av viss beskaffen­

het ej må beviljas utan godkännande av styrelsen för centralkassan.

Liksom hittills bör även hantverkare eller annan arbetare, som herodes

sin väsentliga sysselsättning av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig

verksamhet, kunna bliva medlem och erhålla lån hos jordbrukskassa. Att

begränsa tillämpligheten av dessa bestämmelser i den av bank- och fond­

inspektionen föreslagna riktningen synes mig icke erforderligt.

Bärande skäl tala för att, såsom styrelsen för svenska bankföreningen an­

tytt, införa särskilda inskränkande föreskrifter beträffande jordbrukskassas

kreditgivning till egna funktionärer. Att helt förbjuda sådan kreditgivning

torde likväl med hänsyn lill ifrågavarande kassors karaktär icke vara möj-

76

Kungl. Maj:ts proposition nr il.

ligt. Jag förordar, att föreskrift meddelas om att lån ej må beviljas mot

skuldförbindelse, för vars uppfyllande ledamot av jordbrukskassas styrelse

eller suppleant för sådan ledamot eller i kassan anställd tjänsteman svarar

i egenskap av liuvudgäldenär eller löftesman, med mindre medgivande här­

till lämnats av styrelsen för centralkassan.

I likhet med bank- och fondinspektionen finner jag det icke tillräckligt

motiverat, att jordbrukskreditkassan förutom reverslån även skall kunna

bevilja kredit i räkning.

Vad härefter angår kreditgivningen till de jordbruksekonomiska förening­

arna finner jag mig kunna biträda utredningens förslag. Centralkassa bör

sålunda icke kunna bevilja kredit till dylika föreningar till belopp översti­

gande ^Vio av kassans sammanlagda utlåning och icke till en och samma för­

ening till högre belopp än som motsvarar V25 av utlåningen. I likhet med ut­

redningen finner jag övervägande skäl tala för att jordbrukskreditkassan skall

kunna bevilja förening kredit, i den mån någon av nu angivna begränsningar

.skulle hindra vederbörande centralkassa att ställa krediten till förfogande.

Jordbrukskreditkassans kreditgivning till föreningar torde sammanlagt icke

böra få överstiga 8 gånger kassans reservfond. Någon uttrycklig föreskrift om

hur stor kredit som må beviljas en och samma förening torde icke vara er­

forderlig, då jag förutsätter, att kassans styrelse oberoende härav sörjer för

en lämplig riskfördelning.

Jordbruksekonomisk förenings lånerätt är för närvarande begränsad även

såtillvida att dylik förening får ingå i centralkassa med högst en andel för

varje fullt tal av 50 kronor av föreningens eget kapital, beräknat på visst sätt,

och att andelskrediten får utgöra högst 200 kronor för andel, d. v. s. fyra

gånger det egna kapitalet. Härutöver kan emellertid förening erhålla primär­

lån. Med hänsyn till de av mig förordade ändrade grunderna för andelsteck-

ningen torde nuvarande begränsning i detta hänseende böra ersättas med en

till innebörden motsvarande föreskrift, enligt vilken kredit icke får uppgå

till högre belopp än fyra gånger föreningens eget kapital. För att insats,

som ej blivit till fullo gulden, skall få inräknas i insatskapitalet bör gälla

— i huvudsaklig anslutning till vad bank- och fondinspektionen förordat —-

att en plan finnes fastställd för insatsbetalningen. Ogulden insats bör ej hel­

ler få medräknas till högre belopp än som kan antagas bliva guldet inom

fem år efter medlems inträde i föreningen.

I likhet med utredningen finner jag önskvärt, att jordbrukskassa skall kunna

lämna kredit till bygdegårdar. Då sådan utlåning enligt utredningens förslag

skall ske efter grunder, som fastställas av styrelsen för jordbrukskredilkassan,

och beslut om lån i varje särskilt fall skall underställas centralkassans sty­

relse för godkännande, synas mig några betänkligheter ej behöva möta mot

att jordbrukskassa beviljar kredit till nu avsett ändamål. Självfallet måste

här liksom vid annan kreditgivning förutsättas, att fullgod säkerhet lämnas.

Vad slutligen angår frågan, örn jordbrukskreditkassan, i enlighet med vad

utredningen föreslagit, bör erhålla befogenhet att meddela anvisningar be­

träffande centralkassornas och jordbrukskassornas räntesättning, synes det

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

77

önskvärt, att inom rörelsen tillämpas enhetliga räntesatser, i den mån ej an­

nat föranledes av särskilda förhållanden. En sådan likformighet eftersträvas

av såväl affärsbankerna som sparbankerna. Då jag icke finner grundade in­

vändningar kunna resas mot att här avsedd befogenhet tillägges jordbruks­

kreditkassan —- att tillämpas på det sätt utredningen förordat — anser jag

mig kunna i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag i förevarande

del.

Disposition av årsvinster, fondering m. m.

Utredningen har även framlagt vissa förslag med avseende å dispositionen

av kreditkassomas årsvinster, fondering m. m.

Enligt nuvarande bestämmelser inträder befogenhet för centralkassa att

använda del av årsvinsten till annat ändamål än fondering, då kassans säker­

hetsfond uppgår till ett belopp motsvarande tio procent av kassans utlåning

vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret jämte hälften av insättar-

nas behållning vid samma tidpunkt. Utredningen har funnit sist angivna krav

på viss relation mellan centralkassas fonder och inlåning orimligt strängt

och har föreslagit, att befogenheten att använda vinstmedel till annat än fon­

dering skall inträda så snart centralkassas fonder uppnå en storlek, som mot­

svarar tio procent av utlåningen.

Oberoende av örn fondema uppnått denna storlek skola av årsvinsten kun­

na dels till medlemmarna återgäldas belopp, som under något föregående år

uttaxerats å dem för täckande av förlust, och dels lämnas utdelning till an­

slutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser, dock högst efter

en räntesats av fem procent.

Fullmäktige i riksbanken ha funnit lämpligt, att centralkassa redan innan

dess reservfond uppgår till tio procent av utlåningen får använda en del av

vinsten till sådana ändamål, som direkt avse att gagna jordbrukskasserörel-

sens verksamhet och syften, t. ex. för organisations- och propagandaverk­

samhet o. d., dock endast i en omfattning, som i förhållande till kassans ställ­

ning och vinst är av mindre betydelse.

Styrelsen för svenska bankföreningen har ansett det oriktigt att, såsom

föreslagits av utredningen, centralkassa skall kunna av årsvinsten, innan be­

slut fattats örn avsättning från densamma till reservfonden, lämna utdelning

till anslutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser.

Bank- och fondinspektionen har hänvisat till att enligt utredningens för­

slag, liksom enligt nu gällande bestämmelser, centralkassa icke utan med­

givande av jordbrukskreditkassans styrelse får genom anlitande av reserv­

fonden helt eller delvis avskriva fordran hos medlem, med mindre central­

kassan vidtagit laga åtgärder för fordringens indrivning och betalning därvid

icke kunnat erhållas. Däremot föreligger icke hinder för centralkassa att med

anlitande av årsvinst företaga avskrivning av dylik fordran utan medgivande

av jordbrukskreditkassans styrelse och utan vidtagande av indrivningsåtgär-

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

der. Inspektionen har ifrågasatt, om icke i det sistnämnda fallet åtminstone

.jordbrukskreditkassans styrelses medgivande bör inhämtas, innan avskriv­

ning sker.

I detta sammanhang må nämnas, att utredningen föreslagit att, om jord­

brukskreditkassan eller centralkassa gjort så stora förluster, att -— sedan

fonderna förbrukats — förlusterna överstiga en tiondel av det belopp, vartill

medlemmarnas ansvarighet för kassans förbindelser sammanlagt uppgår,

kassans godkännande skall kunna återkallas, om icke förlusterna senast vid

det föreningssammanträde, som kassans styrelse på grund härav skall ut­

lysa, nedbringats under vad nyss sagts.

Med avseende å dessa bestämmelser har bank- och fondinspektionen hän­

visat till att i banklagen för motsvarande fall är föreskrivet, att hela det mot

förlusten svarande beloppet skall säkerställas på visst angivet sätt. Liknande

föreskrifter förekomma även inom annan ekonomisk lagstiftning. Samma

fordran bör enligt inspektionens mening uppställas även i fråga örn jord­

brukets kreditkassor. Det kan nämligen icke vara skäligt, att kassa skall

medgivas att fortsättningsvis, kanske permanent, arbeta med en i balansräk­

ningen upptagen klar förlust till så stort belopp som motsvarande närmare

en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet för kassans för­

bindelser sammanlagt uppgår, och att kassan sålunda har likvidationshotet

mer eller mindre permanent svävande över sig.

Med hänsyn till de konsekvenser en placering av centralkassas eller jord­

brukskassas tillgångar i fastigheter kan få med avseende å kassans förränt-

ningsmöjligheter och likviditet har utredningen ansett, att särskilda inskrän­

kande föreskrifter böra införas härutinnan. Kassa bör sålunda icke få för­

värva fastighet i andra fall än då det erfordras för skyddande av fordran el­

ler fråga är örn anskaffande av lokal för kassans inrymmande. Om kassa

inköper utmätt eller pantsatt fastighet för att skydda en fordran, bör kassan

så snart lämpligen kan ske och senast då fastigheten kan avyttras till belopp,

som täcker fordringen, vidtaga åtgärder för dess försäljning. Om jordbruks­

kassa behöver inköpa en belånad fastighet till skyddande av fordran men icke

disponerar medel härför, bör det stå öppet för jordbrukskassan att erhålla

kredit hos centralkassan för detta ändamål. Detsamma bör gälla för det fall

att jordbrukskassa är i behov av kredit för reglerande av förlust. Sådan kre­

dit bör emellertid endast vara tillfällig i avbidan på att kassans ställning ord­

nas. Bestämmelser av nu angivet innehåll ha upptagits i utredningens förslag.

Styrelsen för svenska bankföreningen har hänvisat till att, medan i lagen

om bankrörelse lämnas föreskrifter om de betingelser, under vilka bankaktie­

bolag äger förvärva fast eller lös egendom, i utredningens förslag saknas be­

träffande jordbrukskreditkassan varje motsvarande föreskrift samt beträf­

fande centralkassa och jordbrukskassa föreskrifter rörande lös egendom. Ej

heller finnes i den föreslagna förordningen någon motsvarighet till bank­

lagens föreskrifter om visst förfarande vid förvärv av egendom, som är för

79

fordran utmätt eller pantsatt. Komplettering synes vara av nöden på dessa

punkter.

Även bank- och fondinspektionen har ansett, att de av utredningen före­

slagna bestämmelserna om kassornas rätt att förvärva fast egendom böra

kompletteras med motsvarande bestämmelser beträffande lös egendom.

Mot vad utredningen föreslagit beträffande dispositionen av uppkommande

Departemenis-

vinstmedel och i fråga om fonderingen inom jordbrukskasserörelsen finner CÄe/en-

jag ej anledning till annan erinran än att centralkassa icke bör kunna utan

medgivande av jordbrukskreditkassans styrelse vare sig genom ianspråk-

tagande av reservfondens medel eller genom anlitande av årsvinsten av­

skriva fordran hos medlem, med mindre centralkassan vidtagit laga åt­

gärder för fordringens indrivning och betalning därvid icke kunnat erhål­

las. Med anledning av vad fullmäktige i riksbanken anfört vill jag fästa upp­

märksamheten på att hinder icke torde möta för kassa att av tillgängliga

medel bestrida även utgifter för erforderlig reklam o. dyl. Något särskilt med­

givande att taga i anspråk vinstmedel för detta ändamål torde ej vara er­

forderligt.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna om skyldighet för kassa att

under vissa förutsättningar träda i likvidation torde böra modifieras i an­

slutning till vad bank- och fondinspektionen förordat. Erinras må i detta sam­

manhang, att för kasserörelsen numera inrättats en gemensam riskförsäk­

ringsfond, vilken kan anlitas för att bringa hjälp åt kassa.

Vad slutligen angår de föreslagna bestämmelserna rörande kassas rätt att

förvärva fast egendom finner jag utredningens förslag kunna i huvudsak god­

tagas. Motsvarande bestämmelser torde böra införas beträffande lös egen­

dom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

De statliga grundfonderna.

Såsom i annat sammanhang omnämnts, ställde staten vid jordbrukskredit­

kassans inrättande år 1930 såsom grundfond för kassan till förfogande 4V2

procents statsobligationer till ett nominellt belopp av 15 milj. kronor. Enligt

beslut av 1932 års riksdag blev grundfonden genom tillskott av ytterligare 10

milj. kronor i statsobligationer höjd till 25 milj. kronor. Härutöver ställdes

av 1933, 1934 och 1935 års riksdagar till jordbrukskreditkassans förfogande

statsobligationer till ett belopp av tillhopa 20 milj. kronor att användas till

pantförskrivning för lån i riksbanken. Sist avsedda obligationer skulle kas­

san återställa till riksgäldskontoret inom vissa angivna tider. Vid 1936 års

riksdag har ett medgivande lämnats, att tiden för återställandet av bär av­

sedda statsobligationer till belopp av 20 milj. kronor får utsträckas beträf­

fande hälften av obligationerna till den 30 juni 1941 och beträffande åter­

stående hälften till den 30 juni 1946. I fråga om förstnämnda obligationer har

1941 års riksdag — i avbidan på att förslag örn ändrade grunder för jord-

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

brukskasserörelsen skall föreläggas riksdagen — medgivit anstånd med obli­

gationernas återställande intill den 1 juli 1942.

Utredningen har i sitt förslag upptagit jordbrukskreditkassans grundfond

lill minst nuvarande belopp av 25 milj. kronor. Huru lång ytterligare tid

kassan behöver disponera de 20 milj. kronor i statsobligationer, som ställts

till förfogande för pantförskrivning för lån i riksbanken, bär utredningen

ansett sig icke ha anledning att diskutera.

I fråga om de grundfondsobligationer, som staten ställt till förfogande för

centralkassorna — föreskrifter härom återfinnas nu i särskilda kungörelser,

den senaste utfärdad den 26 juni 1936 (nr 376) — har utredningen ansett

det vara att föredraga, att bestämmelser i detta hänseende införas i själva

förordningen om jordbrukets kreditkassor. Dock synas de särskilda före­

skrifter, som erfordras i fråga om formaliteterna vid obligationernas ian-

språktagande, böra meddelas av Kungl. Majit i annan ordning. I samband

härmed böra tidigare i olika kungörelser meddelade föreskrifter i detta hän­

seende upphävas. Beträffande grundfondernas allmänna karaktär lia i för­

slaget upptagits motsvarande bestämmelser som i fråga om jordbrukskredit-

kassans grundfond.

Beträffande såväl jordbrukskreditkassans som centralkassornas grund­

fondsobligationer har utredningen föreslagit, att obligationerna skola vara

4Vä-procentiga.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha, vad till en början angår jordbrukskre­

ditkassans grundfondsobligationer, uttalat sig för att, då den föreslagna rän­

tefoten vid nuvarande läge å obligationsmarknaden ansetts vara för hög, rän­

tefoten å grundfondsobligationerna i den nya förordningen bör nedsättas till

högst 4 procent. Sådana obligationer böra då tillhandahållas jordbrukskre­

ditkassan mot det att kassan återlämnar riksgäldskontorets förbindelser rö­

rande nuvarande obligationer, i detta sammanhang lia fullmäktige om­

nämnt, att de statsobligationer å sammanlagt 20 milj. kronor, som enligt be­

slut av 1933, 1934 och 1935 års riksdagar utöver grundfondsobligationerna

överlämnats till jordbrukskreditkassan för att pantförskrivas såsom säkerhet

för lån hos riksbanken, löpa med en ränta av 4 procent.

Beträffande centralkassornas grundfondsobligationer ha fullmäktige erin­

rat om att i hittillsvarande kungörelser i ämnet någon viss räntefot ej är före­

skriven utan att denna bestämts av fullmäktige med hänsyn till förhållan­

dena å obligationsmarknaden vid varje tidpunkt, då utlämnande av sådana

obligationer ifrågakommit. Då fullmäktige ansett nuvarande anordning i

detta hänseende alltjämt vara lämplig, lia fullmäktige hemställt, att någon

räntefot ej angives i den nya förordningen.

Bank- och fondinspektionen har ifrågasatt, huruvida icke beloppet å jord­

brukskreditkassans grundfondsobligationer bör angivas till »högst» 25 milj.

kronor. Det har nämligen ofta gjorts gällande, att jordbrukskasserörelsen

strävar efter att bliva självförsörjande och oberoende av statens bistånd.

Det ligger då nära till hands, att en plan för återställande av de ifrågava­

rande obligationerna redan nu bör uppgöras. Denna skulle exempelvis kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

81

innebära, att allteftersom jordbrukskreditkassans reservfond stigit med en

miljon kronor, motsvarande belopp av obligationerna återställes till staten.

Även beträffande centralkassornas grundfondsobligationer har inspektionen

uttalat sig för att en plan för deras återställande till staten bör uppställas.

Så skulle exempelvis kunna ske allteftersom centralkassans reservfond stigit

med 500,000 kronor.

I detta sammanhang torde böra erinras örn förut omnämnda skrivelse från

styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan den 12 augusti 1940, i vilken sty­

relsen hemställt, att förslag måtte föreläggas 1941 års riksdag av den inne­

börd, att tiden för återställande till riksgäldskontoret av de svenska statens

obligationer till nominellt belopp av 20 milj. kronor, vilka överlämnats till

jordbrukskreditkassan att pantförskrivas som säkerhet för lån hos riksban­

ken, måtte utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den 30 juni

1946 och beträffande återstående hälften till den 30 juni 1951.

Till stöd för denna hemställan har styrelsen bland annat anfört följande:

Att finna en ersättning för den riksbankskredit, som erhållits mot säker­

het av ifrågavarande obligationer, genom ökad inlåning är en utväg, som

i nuvarande läge synes svårframkomlig. Visserligen har kasserörelsens in-

låningsverksamhet även efter krigsutbrottet visat tillfredsställande utveck­

ling, men ju längre nuvarande krisläge varar, desto starkare torde kraven

på jordbrukets tillgängliga medel bliva från det allmännas sida, varmed

kasserörelsens möjligheter att uppbringa kapital på denna väg naturligen

minskas. Märkas bör vidare, att, i den mån ett ökat kapitaltillflöde vinnes

genom inlåningen, behöver detta i första hand disponeras dels för att i nöd­

torftig utsträckning vidmakthålla och utveckla rörelsens kreditgivning, dels

för avbetalningar å den upplåning, som skett hos riksbanken mot säkerhet

av fastighetsinteckningar. Beträffande sistberörda upplåning gäller, att den

tillkom i samband med krisen hösten 1939 och nödvändiggjordes för regle­

ring av vissa korta lån hos affärsbanker etc., som då uppsades för åter­

betalning.

Måhända kunde någon ifrågasätta, att man genom en skärpning av redan

gjorda kreditinskränkningar skulle kunna bereda medel även för ett frigö­

rande av de statsobligationer å 10 milj. kronor, som närmast skola återläm­

nas. Styrelsen skulle emellertid anse en dylik väg synnerligen betänklig.

Redan med nuvarande lånemöjligheter kan kasserörelsen endast med stor

nödtorftighet tillgodose sina medlemmars kreditbehov, och ökade restriktio­

ner på detta område skulle sannolikt leda till de svåraste olägenheter för

rörelsen och dess låntagare.

Vad ovan anförts torde vara tillräckligt för att motivera styrelsens upp­

fattning, att föreskriften rörande återställandet av de statsobligationer, som

ställts till styrelsens förfogande för belåning i riksbanken, bör upptagas till

omprövning. Enligt styrelsens förmenande bör en dylik omprövning leda lill

beslut örn visst uppskov med ifrågavarande återställande. Med hänsyn tagen

till att en varaktig lättnad å kapitalmarknaden knappast torde vara att emot­

se under den närmaste tiden och till att kasserörelsens behov av ifrågavaran­

de stöd dels skärpts genom krisen, dels kan beräknas fortbestå tills mera nor­

mala förhållanden åter inträda synes uppskovet hilia avse en tid av åtminsto­

ne 5 år.

Fullmäktige i riksgäldskontoret lia förklarat sig icke lia något att erinra

mot föreliggande framställning.

Wilan!) Ull riksdagens protokoll 1942. 1

sami.

Nr 41.

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

DepartemenU-

chefen.

Däremot ha fullmäktige i riksbanken ansett den begärda förlängningen av

rätten att disponera över ifrågavarande obligationer böra begränsas till tre

år och endast avse de obligationer å nominellt 10 milj. kronor, vilka skulle

återställas till riksgäldskontoret senast den 30 juni 1941. Denna uppfattning

bar biträtts av bank- och fondinspektionen. I inspektionens yttrande har

gjorts gällande, att en av anledningarna för att icke säga huvudanledningen

till att svårigheter kommit att visa sig för jordbrukskreditkassan att åter­

ställa ifrågavarande obligationer är att finna däri att rörelsen väsentligt ökat

sin primärbelåning och för finansiering av denna anlitat upplåning mot

obligationer. Inspektionen har hållit före att först om under den nya över­

gångstiden åtgärder bliva på ett verksamt sätt vidtagna för en begränsning

och nedskärning av primärlångivningen det kan bliva reellt möjligt för jord­

brukskreditkassan att i behörig tid frigöra här avsedda statsobligationer för

deras återställande till riksgäldskontoret.

Här må slutligen nämnas, att styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

i en den 1 november 1939 dagtecknad skrivelse, under hänvisning till att

krigsutbrottet medfört vissa svårigheter med avseende å kassans kapitalan­

skaffning, gjort framställning om ställande av särskilda statsobligationer till

förfogande för belåning hos riksbanken, över vilken framställning utlåtanden

avgivits av bank- och fondinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret och

fullmäktige i riksbanken. Sedan nyssnämnda framställning avlåtits har, så­

som framgått av det nyss sagda, viss kredit ställts till förfogande i riksbanken

mot säkerhet av fastighetsinteckningar.

Storleken av jordbrukskreditkassans grundfond torde i den nya förord­

ningen om jordbrukets kreditkassor böra bestämmas till 25 milj. kronor

utan angivande av att fråga är vare sig örn maximibelopp eller minimibelopp.

Mot vad utredningen föreslagit beträffande storleken av centralkassornas

grundfonder har jag intet att erinra.

I motsats till fullmäktige i riksgäldskontoret anser jag icke lämpligt att ur

utredningens förslag utesluta föreskrifterna om procentsatsen för jordbruks­

kreditkassans och centralkassornas grundfondsobligationer. För alt likväl en

viss rörelsefrihet skall bliva möjlig härutinnan, tillstyrker jag, att obligatio­

nerna angivas skola löpa med minst 4 procents ränta.

Vad i ett par yttranden anförts om önskvärdheten av att efter hand av­

veckla de statliga grundfonderna finner jag åtminstone för närvarande icke

kunna realiseras, så mycket mindre som det visat sig nödvändigt att för jord­

brukskreditkassan utöver grundfonden ställa ytterligare statsobligationer till

förfogande för belåning i riksbanken.

Av sistnämnda obligationer skola enligt 1936 och 1941 års riksdagars be­

slut 10 milj. kronor återställas före den 1 juli 1942 och återstående 10 milj.

kronor före den 1 juli 1946. Jordbrukskreditkassans styrelse har hemställt

om sådant anstånd med obligationernas återställande att ena hälften av

dem skall återställas före den 1 juli 1946 och andra hälften före den 1 juli

1951. Bank- och fondinspektionen och fullmäktige i riksbanken lia allenast

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

83

lillstyrkt anstånd med återställande av förstnämnda obligationer och som

tid härför föreslagit den 1 juli 1944. För min del finner jag icke hinder böra

möta mot att bevilja jordbrukskredilkassan det anstånd, kassan begärt.

De statliga förvaltningsbidragen.

I en kungörelse den 13 februari 1931 (nr 17) ha föreskrifter meddelats an­

gående förvaltningsbidrag åt jordbrukets kreditkassor.

Enligt nämnda kungörelse utgår förvaltningsbidrag till jordbrukskredit­

kassan för vart och ett av de fem första åren från och med det, då kassan

börjat sin verksamhet (år 1930), med

0.05

procent, för vart och ett av de föl­

jande fem åren med

0.025

procent, för vart och etl av de därpå följande fem

åren med

0.0125

procent samt för vart och ett av de därnäst följande fem

åren med

0.00625

procent av kassans sammanlagda utlåning vid utgången av

det år, för vilket bidraget utgår. Bidraget till centralkassorna utgår med be­

lopp, motsvarande för varje till centralkassa ansluten jordbrukskassa eller

annan ekonomisk förening 200 kronor för vart och ett av de fem första åren

från och med det, då centralkassan vunnit godkännande, 100 kronor för vart

och ett av de följande fem åren, 50 kronor för vart och ett av de därpå föl­

jande fem åren samt 25 kronor för vart och ett av de därnäst följande fem

åren.

För jordbrukskassa utgår statsbidraget med belopp, motsvarande för med­

lem 4 kronor för vart och ett av de fem första åren från och med det, då kas­

san vunnit godkännande, 2 kronor för vart och ett av de följande lem åren,

1 krona för vart och ett av de därpå följande fem åren samt 50 öre för vart

och ett av de därnäst följande fem åren. Centralkassa eller jordbrukskassa,

som vunnit godkännande från det allmännas sida före den 1 oktober 1930 —

då 1930 års förordning trädde i kraft — får uppbära bidrag enligt nyss­

nämnda grunder från och med det år, varunder kassans stadgar bringats att

överensstämma med vad som föreskrives i nämnda förordning, varvid iakt-

tages, att bidragets storlek bestämmes såsom om godkännande givits det år,

varunder nyss nämnda överensstämmelse åvägabringats.

Utöver förvaltningsbidragen ha anslag anvisats såsom bidrag till be­

stridandet av revisionskostnader samt upplysnings- och organisationskost-

nader.

Utredningen har funnit önskvärt, alt jordbrukskasserörelsen så snart som

möjligt gör sig oberoende av ifrågavarande stöd från statens sida. Enligt vad

utredningen framhållit, torde denna uppfattning delas av rörelsens ledning.

Utredningen har förordat, alt förvaltningsbidrag icke skola utgå till kassor,

som bildas efter den nya författningens ikraftträdande. Beträffande redan bil­

dade kassor har utredningen erinrat, att enligt de nuvarande reglerna för

förvaltningsbidragen dessa efter hand minskas och försvinna, varigenom sta­

tens stöd åt rörelsen automatiskt reduceras lill beloppet. Utredningen har an­

sett sig icke böra framlägga förslag örn indragning av förvaltningsbidragen i

annan omfattning än som följer av nämnda automatiska nedgång. Emeller­

tid har utredningen utgått från att, allteftersom bidragen minskas till bety­

delsen, kassorna skola bliva benägna att avstå från bidragen, så att förslags-

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

vis efter år 1945 några ytterligare bidrag icke längre skola behöva utbetalas.

I detta sammanhang har utredningen uttalat sig för att centralkassa icke

tilldelas förvaltningsbidrag för ansluten jordbruksekonomisk förening under

annan förutsättning än att föreningen står i verklig affärsförbindelse med

centralkassan.

Beträffande det anslag, som staten plägat anvisa till jordbrukskreditkas-

sans revisions-, instruktions- och organisationsverksamhet, har utredningen

funnit sig icke ha anledning att föreslå någon ändring. I detta sammanhang

har utredningen fäst uppmärksamheten på att nämnda kassa årligen lämnar

bidrag till bank- och fondinspektionen för dess tillsyn över jordbrukskasse-

rörelsen.

I flera av de avgivna yttrandena har framhållits önskvärdheten av att det

statliga stödet åt jordbrukskasserörelsen så snart som möjligt avvecklas. Så­

lunda har bank- och fondinspektionen ifrågasatt huruvida icke redan nu

vid tillämpningen av bestämmelserna angående förvaltningsbidrag vissa re­

duceringar lämpligen borde ske. 1 sådant avseende har inspektionen åbero­

pat innehållet i en inom ämbetsverket upprättad promemoria. I denna har

bland annat anförts följande:

I anledning av ett uttalande av 1933 års riksdagsrevisorer har numera den

principen kommit till tillämpning, att förvaltningsbidrag till centralkassa för

anslutna ekonomiska föreningar utgår endast dä vederbörande förening under

det år, för vilket bidrag beräknas, stått i verklig affärsförbindelse med veder­

börande centralkassa, antingen genom att till centralkassan hava lämnat me­

del för insättning å inlåningsräkning eller genom att hos centralkassan hava

utnyttjat kredit, i båda fallen i någon egentlig omfattning. Genom en år 1936

genomförd ändring i jordbrukskasseförordningen är centralkassa numera be­

rättigad att å checkräkning mottaga insättningar jämväl av andra än anslutna

jordbrukskassor och ekonomiska föreningar. Eftersom numera en var, eko­

nomisk förening eller annan, äger att hos centralkassa verkställa insättning

å bankmässiga räkningar, synes den omständigheten, att ekonomisk förening

har ett mera betydande belopp innestående å sådan räkning, icke böra utgöra

skäl för att centralkassan skall för den ekonomiska föreningen få uppbära

förvaltningsbidrag. Förvaltningsbidrag till centralkassa synes därför böra

utgå, förutom för jordbrukskassor, allenast för sådana ekonomiska föreningar,

vilka under det år, varom fråga är, utnyttjat kredit hos centralkassan i sådan

omfattning, att föreningen på grund därav kan anses hava stått i verklig

affärsförbindelse med centralkassan.

Inom jordbrukskassor förekommer ej sällan, att medlem inträtt med alle­

nast en eller annan andel och utan att ens till någon del fullgöra den skyldig­

het att verkställa inbetalning å tecknad andelsinsats, som i jordbrukskasse­

förordningen är stadgad, och i mycket stor utsträckning hava jordbrukskasse-

medlenimar försummat att verkställa fullständig inbetalning av insatsbelopp

inom den tid, som berörda förordning angiver. Det måste anses obefogat, att

jordbrukskassa för sådan medlem åtnjuter förvaltningsbidrag, och det ifråga-

sättes, huruvida icke detsamma bör gälla beträffande förvaltningsbidrag för

medlem, som efter den medgivna övergångstiden icke till fullo inbetalt insats­

belopp. Ofta har det vidare visat sig, att jordbrukskassemedlem icke haft

annan förbindelse med sin jordbrukskassa, än att lian anmält sig såsom

medlem och möjligen att han anlitat jordbrukskassans förmedling viel insätt­

ning av medel å bankmässig räkning hos vederbörande centralkassa, en rätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 41

85

som emellertid står även icke-medlem till bilds. De synpunkter, vilka, enligt

vad förut framhållits, gjorts gällande i fråga örn förvaltningsbidrag lill cen­

tralkassa, borde skäligen komma till tillämpning i fråga örn jordbrukskassa

på så sätt att förvaltningsbidrag till jordbrukskassa ej må utgå för sådan jord-

brukskassemedlem, som icke under det år, varom fråga är, verkligen anlitat

sin jordbrukskassa. I anslutning till vad som anförts beträffande centralkas­

sor, bör därvid icke tagas i beräkning, att medlem eventuellt anlitat jordbruks­

kassan för förmedling av insättning hos vederbörande cenlralkassa.

Inspektionen har hållit före att också frågan örn en avveckling av det stöd,

som staten lämnar jordbrukskreditkassan genom anslag till kassans revisions-,

instruktions- och organisationsverksamhet, borde upptagas lill övervägande.

Länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt, örn icke såsom förutsättning för

att centralkassa skulle erhålla förvaltningsbidrag för ansluten förening borde

krävas, att föreningen tecknade en viss, ej för lågt tilltagen minimiprocent av

de andelar, med vilka den finge vara delaktig i kassan.

Även statskontoret, sparbanksinspektionen och fullmäktige i riksbanken

ha uttalat sig för en begränsning av det statliga stödet åt jordbrukskasserö-

relsen.

Beträffande beräkningen av vissa anslag till jordbrukskasserörelsen må

erinras om följande.

För budgetåret 1941/42 ha anvisats dels till Jordbrukets kreditkassor: Re­

vision av jordbrukskasserörelsen m. m. ett anslag av 53.000 kronor och dels

till Jordbrukets kreditkassor: Förvaltningsbidrag till jordbrukskasserörelsen

ett förslagsanslag av 260,000 kronor.

I skrivelse den 6 september 1941 har styrelsen för svenska jordbrukskredit-

kassan bland annat anfört följande:

För budgetåret 1941/42 beräknas kostnaden för den revisions-, instruktions-

och organisationsverksamhet, som åvilar jordbrukskreditkassan, uppgå till

omkring 120,000 kronor. I denna kostnad ingår ett belopp å 30.000 kronor,

vilket kreditkassan enligt statsmakternas beslut har att inleverera till stats­

verket såsom bidrag till bank- och fondinspektionens kostnader för jord-

brukskassetillsynen. Nyss angivna bidrag har bestämts såsom ett provisorium,

enär frågan om grunderna för bidraget i fråga befunnits böra ytterligare prö­

vas före deras definitiva fastställande. Då fastställda grunder för beräkning

av berörda bidrag för bekostande av bank- och fondinspektionens verksam­

het för budgetåret 1942/43 alltså saknas, anser sig styrelsen tills vidare kunna

antaga, att bidraget även för sagda budgetår kommer att bestämmas till

30,000 kronor. Under denna förutsättning synes även anslaget till revision av

jordbrukskasserörelsen m. m. för budgetåret 1942/43 kunna begränsas till ett

belopp lika med det för innevarande budgetår utgående, d. v. s. 53.000 kronor.

Till grund för den närmare beräkningen av anslagsbehovet för förvalt­

ningsbidrag till jordbrukskasserörelsen under budgetåret 1942/43 böra läg­

gas förhållandena vid 1942 års utgång. På grund härav kan det erforderliga

beloppet icke för närvarande med säkerhet fixeras, varför beräkningen lämp­

ligen torde få byggas på nu tillgängliga siffror beträffande de för anslagets

storlek bestämmande förhållandena. Beträffande de anslutna andra ekono­

miska föreningarna beräknas förvaltningsbidrag endast för de föreningar,

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Departements­

chefen.

sorn hava affärer av viss art och omfattning med vederbörande centralkassa.

Med angivna utgångspunkter skulle förvaltningsbidraget utgöra:

för Svenska Jordbrukskreditkassan:

0.0125

% å en utlåning av 24 milj. kronor ........................... kronor

3,000

för centralkassorna:

50 kronor för en var av 595 jordbrukskassor och 120 andra

föreningar

................................................................................... »

35,750

100 kronor för en var av 145 jordbrukskassor och 5 andra

föreningar

................................................................................... »

15,000

för jordbrukskassorna:

1 krona för c:a 61,000 medlemmar ......................................... »

61,000

2 kronor » »

46,000

»

.................................... »

92,000

4

»

» »

2,000

»

..................................... »____ 8,000

eller tillsammans kronor 214,750.

Anslaget till förvaltningsbidrag har jordbrukskreditkassans styrelse i en­

lighet härmed ansett böra upptagas till 215,000 kronor.

I enlighet med utredningens förslag torde förvaltningsbidrag icke böra

utgå till kassor, som bildas efter ikraftträdandet av den nya jordbrukskasse-

författningen. Jag delar även utredningens mening därutinnan att statsbidrag

snart nog helt skola kunna avvaras av kasserörelsen. Det kan anses ligga i

rörelsens eget intresse att i detta hänseende göra sig oberoende av statens

stöd. I avbidan härpå anser jag icke tillräckliga skäl finnas att nu, såsom

bank- och fondinspektionen föreslagit, vidtaga särskilda inskränkningar i

fråga örn bidragsgrunderna.

Vid beräkningen i årets statsverksproposition av inkomsterna för budget­

året 1942/43 har förutsatts, att jordbrukskasserörelsens bidrag till kostna­

derna för jordbrukskassetillsynen för nämnda budgetår skall uttagas med ett

från 30,000 till 35,000 kronor förhöjt belopp. Anslaget till revision av jord-

brukskasserörelsen m. m. torde oavsett denna höjning böra bibehållas vid

nuvarande belopp av 53,000 kronor.

I anslutning till de anslagsberäkningar, som verkställts av styrelsen för

jordbrukskreditkassan, torde till förvaltningsbidrag till jordbrukskasserörel-

sen för budgetåret 1942/43 böra upptagas ett förslagsanslag av 215,000 kro­

nor.

Statistiken över jordbrukskasserörelsen.

Enligt 1930 års förordning åligger det centralkassa och jordbrukskassa

att årligen avgiva statistiska uppgifter i enlighet med de föreskrifter, Kungl.

Maj:t kan finna gott meddela.

De statistiska sammanställningar, som statistiska centralbyrån utarbetar

på grundval av sålunda avgivna uppgifter, har utredningen — bland an­

nat med hänsyn till att sammanställningarna icke kunde färdigställas förr-

Kungl. Alaj.ts proposition nr 41.

87

än lång tid efie!- det år de gälla — icke ansett i värde svara mot de kost­

nader, som de medförde, och det arbete, som de förorsakade rörelsen. Det

syntes tillräckligt, att uppgifter i vissa hänseenden, såsom redan skedde, sam­

manställdes hos jordbrukskreditkassan och att bank- och fondinspektionen

ägde befogenhet att infordra översikter över kassorna.

Statistiska centralbyrån har med anledning av förevarande förslag bland

annat anfört följande:

Till centralbyrån inkommande primäruppgifter från kassorna ha grans­

kats och bearbetats inom ämbetsverket, varefter ett preliminärt sammandrag

årligen plägat offentliggöras i Statistisk årsbok. Offentliggörandet har skett

ungefär IV² år efter det kalenderår, som uppgifterna avse. En mera ingående

redogörelse för kassornas verksamhet har senast utarbetats för åren 1924—

1937, vilken offentliggjordes i Statistiska meddelanden år 1939. Att publice­

randet av resultaten av denna statistik skett i nämnda mera begränsade om­

fattning och icke genom årliga redogörelser, som annars är vanligt, har när­

mast berott på sparsamhetsskäl. Någon önskan om att offentliggörandet av

statistiken skulle ske på annat än det hittills vanliga sättet har, så vitt det

är centralbyrån bekant, icke framställts från något håll, i vilket fall hänsyn

givetvis skulle tagits därtill från centralbyråns sida.

Även med bibehållande av nu gällande system för ifrågavarande statis­

tiska uppgifters avgivande, torde något hinder icke möta från ämbetsverkets

sida att publicera årliga redogörelser för jordbrukskassornas verksamhet

inom ganska kort tid efter resp. kalenderårs utgång. Detta torde kunna ske

senast inom 15 månader därefter. I detta sammanhang vill centralbyrån

framhålla, att, huru viktigt det än är att statistiska utredningar färdigställas

i god tid för praktiska syftens tillgodoseende, statistiken dock även i annat

avseende kan vara till gagn. Statistiska uppgifter komma nämligen först då

till sin fulla nytta, då de föreligga för en längre tidrymd, varigenom utveck­

lingen kan på längre sikt belysas för de samhällsföreteelser, som behandlas.

Genom den här ifrågavarande statistiken har det sålunda varit möjligt att

i stort sett följa utvecklingen och förändringarna i fråga örn jordbrukskre-

ditkasserörelsen alltsedan kassornas tillkomst eller från och med år 1916.

Skulle det emellertid av andra än bär ovan senast avhandlade skäl —

tiden för statistikens färdigställande — numera anses obehövligt att göra

sådana statistiska sammanställningar rörande här avsedda verksamhet, som

verkställts av centralbyrån alltsedan år 1916, vill ämbetsverket för sin del

icke motsätta sig, alt ifrågavarande statistik upphör. Efter jordbrukskredit­

kassans tillkomst år 1930 har i viss mån inträtt ett förändrat läge, och de

statistiska uppgifter, som där numera pläga sammanställas, anses av jord-

brukskasseutredningen vara tillräckliga, ehuru de icke äro av samma om­

fattning, som de för närvarande till centralbyrån avgivna. Skulle beslut om

den nuvarande statistikens upphörande komma att fattas redan under lop­

pet av innevarande år, torde alltså centralbyråns befattning med denna sta­

tistik böra upphöra i fråga örn primärmaterialet för år 1941, medan däremot

motsvarande material för år 1940 bör avgivas till centralbyrån och bearbetas

i hittills gällande ordning.

Då jordbrukskreditkassan under alla förhållanden är i behov av fortlö­

pande uppgifter beträffande rörelsen vid de olika kassorna, synes del ¹¹¹ig

naturligt, alt erforderliga sammanställningar över verksamheten i fortsätt-

Departements.

chefen.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Departements­

chefen.

ningen utföras av jordbrukskreditkassan. Statistiska centralbyråns befatt­

ning härmed torde således böra upphöra. Det statistiska materialet för år

1941 torde emellertid böra av centralbyrån bearbetas i vanlig ordning.

De nya bestämmelsernas ikraftträdande.

I fråga om de nya bestämmelsernas ikraftträdande har utredningen anfört

följande:

Därest utredningens förslag till nya bestämmelser för jordbrukskasserö-

relsen föreläggas 1941 års riksdag och bliva antagna, torde bestämmelserna

kunna träda i kraft redan den 1 juli 1941. För att desamma skola bliva till­

lämpliga å kassorna erfordras emellertid även, att dessas stadgar ändras till

överensstämmelse med de nya föreskrifterna. Enligt lagen om ekonomiska

föreningar gäller såsom villkor för giltigt beslut ^örn ändring i sådan för­

enings stadgar, att samtliga röstberättigade förenat sig

örn

beslutet eller detta

fattas å två på varandra följande föreningssammanträden, varav minst ett

ordinarie, och å det sammanträde, som sist hållits, biträtts av en kvalificerad

majoritet av de röstande. Antagligen bör det i regel icke möta svårigheter

för centralkassorna och måhända ej heller för många av jordbrukskassorna

att tämligen snart efter de nya bestämmelsernas utfärdande erhålla sina

medlemmars godkännande av därav påkallade stadgeändringar, så att dessa

kunna bliva tillämpliga redan kort efter den 1 juli 1941. Under alla förhål­

landen skola desamma före den 1 juli 1942 underställas vederbörande läns­

styrelser eller, såvitt gäller centralkassor, Kungl. Maj:t. Till förhindrande av

olägenheter, för den händelse i något fall godkännande av de nya stadgarna

skulle finnas icke kunna meddelas på grund av någon förelupen felaktighet,

har en bestämmelse upptagits om rätt för Kungl. Majit att beträffande sär­

skild kassa meddela utsträckning av den föreskrivna tiden.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1942. Härav

följer, att de övergångsanordningar, som erfordras

i

olika hänseenden, ge­

nomgående böra förskjutas ett år i förhållande lill vad utredningen föreslagit.

I anslutning till vad i det föregående anförts hava, på grundval av utred­

ningens förslag, inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till dels lag

örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa be­

stämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit — enligt vilket förslag ur

lagen uteslutas föreskrifterna örn att jordbrukskasserörelsen har att bereda

driftkredit åt idkare av mindre jordbruk — dels förslag till förordning örn

jordbrukets kreditkassor, dels ock förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 35 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjuk­

kassor. Förslagen, vilka torde få såsom bilagor1 fogas till statsrådsprotokollet,

böra föreläggas riksdagen för antagande, förstnämnda förslag dock först

efler det lagrådets utlåtande däröver enligt § 87 regeringsformen inhämtats.

1 Dessa bilagor, vilka äro likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

ha här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

89

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom

jordbruksdepartementet utarbetade förslaget till lag om ändrad lydelse av

1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser om central­

kassor för jordbrukskredit måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 41.

7

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Utdrag ao protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 2 febru­

ari 1942.

Närvarande:

justitieråden F^orssman,

B^ellinder,

regeringsrådet L^undevall,

justitierådet S^terzel.

Enligt lagrådet den 29 januari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

16 januari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­

rättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936

(nr 373) med vissa bestämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen Y. A. R. Ericsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

91

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

februari 1942.

Närvarande:

Statsministern

H^{ansson ,} ministern för utrikes ärendena

G^{unther ,} statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, S^köld, E^riksson, B^ergquist,

B^agge, A^ndersson, D^omö, R^osander, G^jöres, E^werlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter:

Den 16 januari 1942 anmälde jag för Kungl. Maj:t vissa frågor beträffande

jordbrukskasserörelsen, däribland ett inom jordbruksdepartementet utarbetat

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med

vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit jämte tvenne där­

med sammanhängande, inom departementet upprättade författningsförslag.

Härvid förordade jag, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över lagförslaget

i fråga.

Lagförslaget har av lagrådet enligt utlåtande den 2 februari 1942 lämnats

utan erinran.

Under åberopande av vad jag förut i skilda hänseenden anfört hemstäl­

ler jag,

dels att omförmälda inom jordbruksdepartementet utarbe­

tade tre författningsförslag — förslaget till lag om ändrad ly­

delse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa be­

stämmelser om centralkassor för jordbrukskredit jämlikt §

87 regeringsformen — måtte genom proposition föreläggas

riksdagen lill antagande,

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att tiden för återställandet till riksgäldskon­

toret av de svenska statens obligationer till nominellt belopp

av sammanlagt 20,000,000 kronor, vilka enligt riksdagens

medgivande överlämnats till svenska jordbrukskredilkassan

för pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken,

må utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den

1 juli 1946 och beträffande återstående hälften till den 1 juli

1951;

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

2) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under nionde

huvudtiteln anvisa

ej mindre till Jordbrukets kreditkassor: Revision av jord-

brukskasserörelsen m. m. ett anslag av...........kronor 53,000;

än även till Jordbrukets kreditkassor: Förvaltning sbidrag

till jordbrukskasserörelsen ett förslagsanslag

av .......................................................................... kronor 215,000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga leda­

möter, hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll ut­

visar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

417686. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.