2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I. Fortsatt utbyggande av karolinska sjukhuset.

A.

Inledning.

Karolinska institutets nuvarande kliniker.

De grundläggande besluten om

uppförande av karolinska sjukhuset på Norrbackaområdet fattades av 1927,

1930 och 1931 års riksdagar. Besluten byggde på den s. k. enhetstanken,

d. v. s. »önskvärdheten att vid byggnadsplanernas realiserande alla de institu­

tioner, teoretiska och praktiska, av vilka karolinska institutet för sin verk­

samhet är i behov, sammanföras till ett helt såsom en enda, sammanhängande

anläggning» (se riksdagens skrivelse 1930: 386). I enlighet med denna enhets-

tanke ha av karolinska institutets för närvarande 16 kliniker följande 8 hittills

förlagts till Norrbackaområdet eller i omedelbar anslutning till detta:

1 medicinsk klinik,

1 kirurgisk klinik,

1 öron-, näs- och halsklinik,

1 ögonklinik,

1 förlossnings- och kvinnoklinik,

1 radioterapeutisk klinik,

1 psykiatrisk klinik samt

1 ortopedisk klinik.

De 5 förstnämnda klinikerna äro inrymda i karolinska sjukhusets huvud­

komplex, den radioterapeutiska och den psykiatriska kliniken i särskilda bygg­

nader samt den ortopediska kliniken i Vanföreanstaltens i början av 1930-

talet uppförda byggnad omedelbart intill det egentliga Norrbackaområdet.

Karolinska institutets återstående 8 kliniker äro för närvarande förlagda

till följande sjukhus:

1 medicinsk klinik till serafimerlasarettet,

1 kirurgisk klinik till serafimerlasarettet,

1 neuro-kirurgisk klinik till serafimerlasarettet,

1 neurologisk klinik till serafimerlasarettet,

1 förlossnings- och kvinnoklinik till allmänna barnbördshuset,

1 pediatrisk klinik till Norrtulls sjukhus,

1 pediatrisk klinik till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn

samt

1 dermatologisk-syfilidologisk klinik till S:t Görans sjukhus.

Generalplanen för Norrbackaområdets bebyggande.

Den år 1931 till­

satta s. k. »karolinska sjukhusets byggnadskommitté» inkom den 15 februari

1932 på därom givet uppdrag med förslag till generalplan för Norrbackaom­

rådets bebyggande för därmed avsett ändamål. Avsikten med generalplanen

— vilkens uppgörande begärts av 1931 års riksdag i dess skrivelse nr 286 —

3

var, att statsmakterna redan från början skulle erhålla en ungefärlig före­

ställning om möjligheterna för tomtområdets lämpliga utnyttjande för avsett

ändamål och huvuddragen av anläggningens blivande utseende. Generalpla­

nen — för vilken redogörelse lämnats i propositionen 1932: 154 — upptog

byggnadsplats för karolinska institutets samtliga dåvarande teoretiska och

kliniska institutioner och övriga inrättningar, således bland annat för två

pediatriska kliniker och en dermatologisk-syfilidologisk klinik.

Samarbetet med Stockholms stad och län.

De förutnämnda grundläg­

gande besluten om byggande av karolinska sjukhuset utgingo från principen,

att staten skulle vara sjukhusföretagare men att Stockholms stad och län'

skulle lämna bidrag till sjukhusets uppförande och drift i enlighet med därom

ingånget avtal. Avtalet, vilket avser endast de kliniker, som ingingo i sjuk­

husets första byggnadsetapp, är av följande lydelse.

Avtal rörande samarbete för karolinska sjukhusets uppförande och drift

mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

»1. Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom en ren

statsinstitution till karolinska institutet.

2. Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju leda­

möter, av vilka Kungl. Majit utser två, därav en såsom ordförande, karolinska

institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige två och Stockholms läns

landsting en.

3. Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms stad och

Ilo för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas på de olika kli-

Kunni. Maj:ts proposition nr 151.

nikerna, att staden respektive länet erhålla:

Stockholms stad

Stockholms län

å medicinska kliniken ...........

40 vårdplatser

»

kirurgiska

»

............ ................. 75

»

15

»

^» ögon-

»

............ ................. 30

»

10 »

» oron-

»

............ ................. 25

»

35

»

»

obstetriska

»

............

...................... 60 »

5

»

.

^» gynekologiska

»

............ ................. 30

»

--- »

^» radioterapeutiska kliniken . . ................. 30

»

5

»

Summa 315 vårdplatser

110 vårdplatser.

Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden eller

sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade vårdplat­

serna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför

icke möter från sjukhusets sida.

För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal vård­

platser å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes under förut­

sättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara därtill berättigad.

Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, utöver

förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet skall å

nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillförsäkrade antal platser skall

minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10.

4. För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18,000 kronor och länet

ett belopp av 17,000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka byggnadskostnader

4

och tomtavgift. För vårdplatsernas utrustning skall särskild ersättning utgå med

belopp motsvarande den verkliga utrustningskostnaden, dock högst det belopp

staden — länet — skulle behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på

flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.

5. Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas ordnande å

sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18,000 X 315 = 5,070,000 kronor;

länets totala platskostnadsbidrag, 17,000 X 110 = 1,870,000 kronor) skall betalas

på följande sätt:

Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet

erforderliga medel. Stadens — länets — bidrag skall fördelas per byggnadsår i

ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid hänsyn skall tagas

till det antal vårdplatser staden — länet — erhåller i förhållande till sjukhusets

totala antal vårdplatser.

Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag ställas till karo­

linska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av

30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden — länet — förbinder

sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under den tid sjukhusets ovan­

nämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift för var och en av sina 315,

respektive 110 vårdplatser. Denna platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å

respektive lån, fördelad på stadens — länets — antal vårddagar. Stadens platskost­

nadsavgift skall beräknas sålunda: 315 vårdplatser X 365 vårddagar = 114,975

vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet, fördelad på 114,975 vårddagar, skall

utgöra stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall

beräknas sålunda: 110 vårdplatser X 365 vårddagar = 40,150 vårddagar. Annuite­

ten å detta amorteringslån, fördelad på 40,150 vårddagar, skall utgöra länets plats­

kostnadsavgift per vårddag.

Skulle staden —- länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet — tillför­

säkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden —

länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets — egna sjukhus,

skall platskostnadsavgift icke utgå.

För staden — länet — tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång

belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden — länet — äga

uppbära särskild ersättning motsvarande ränta och amortering å stadens — länets

— lån till sjukhuset.

6. Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad om, i vilken

omfattning stadens — länets — platser å sjukhuset utnyttjas.

7. Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras

staden — länet — rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera före­

nämnda 315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men erhåller däremot icke

någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.

8. Sjuka från Stockholms stad och Stockholms län erlägga legosängsavgift, vars

storlek bestämmes av staden respektive länet. Frågor om nedsättning i eller be­

frielse från legosängsavgift för sjuka, tillhörande Stockholms stad, avgöras av

stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller befri­

else från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande fattigvårdssam-

hälle, landsting eller kommun.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för polikli­

nikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet vårddagar.

Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad som belöper å

antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock med iakttagande av

att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året,

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5

inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets

egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar, ägande staden

respektive länet härvid att räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängs-

avgifter för sjuka från staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av

dagkostnaden erlägges av staten.

9. Erforderlig mark för Norrtullsvägens breddning och för eventuell huvudgata

i Torsgatans förlängning norrut över Norrbackaområdet skall, örn och när så av

staden äskas, utan särskild ersättning upplåtas av staten.»

Antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset.

Det sammanlagda antalet

vårdplatser vid karolinska sjukhuset (härvid bortses från ortopediska klini­

ken vid Vanföreanstalten) uppgår för närvarande till 1,056, fördelade på föl­

jande sätt.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

Klinik m. m.

Riks-

platser:

Stock­

holms

stad:

Stock­

holms

län:

Enskilda

platser:

Garnisons­

avdelning :

Summa

vård­

platser :

Medicinska kliniken ....

45

65

40

25

—

175

Kirurgiska

»

....

60

75

15

25

—

175

Kirurgiska garnisonsavdel­

ningen .............................

—

—

—

8

100

108

Kvinnokliniken...................

36

90

5

25

—

156

Oron-, näs- och halskliniken

15

25

35

14

—

89

Ögonkliniken......................

33

30

10

9

—

82

Radioterapeutiska kliniken

90

30

5

13

—

138

Psykiatriska kliniken . . .

97

—

—

12

—

109

Isoleringsavdelningen ....

10

—

—

—

—

10

Sjukavdelningen för elever

14

—

—

—

—

14

Summa

400

315

110

131

100

1,056

Ursprungligen avsågs för Stockholms garnison 100 allmänna vårdplatser,

varav 50 på vardera av den medicinska och den kirurgiska kliniken. Härvid

skulle samtidigt det dittillsvarande garnisonssjukhuset nedläggas. Numera ha

dock samtliga 100 allmänna vårdplatser på karolinska sjukhuset tagits i an­

språk för kirurgiska fall, medan garnisonssjukhuset såsom ett provisorium fort­

farande begagnas för medicinska fall (193 vårdplatser) och venerologiska fall

(37 vårdplatser).

B. översikt av föreliggande förslag.

1939 års förhandlingskoinmission.

Den 26 maj 1939 bemyndigade Kungl.

Majit chefen för ecklesiastikdepartementet att dels utse en kommission med

högst tre ledamöter med uppdrag att på statens vägnar upptaga förhandlingar

med Stockholms stad, Stockholms läns landsting och styrelsen för Kronprin­

sessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn rörande frågor, som ägde samband

6

med karolinska sjukhusets utbyggande, samt att i god tid innan nämnda frå­

gor borde underställas riksdagen till Kungl. Maj:t inkomma med på förhand­

lingarna grundade förslag. Till ledamöter i kommissionen utsågos numera

generaldirektören Nils Löwbeer, ordförande, professorn Gösta Forssell samt

generaldirektören Anders Örne. Vid förhandlingarna representerades Stock­

kolms stad av borgarrådet Wictor Karlsson och sjukhusdirektören Nils Hans­

son, Stockholms läns landsting av riksdagsmannen G. W. Källman, borgmäs­

taren W. E. Hallin och landstingsdirektören Arne Piscator samt styrelsen för

vårdanstalten av majoren friherre Carl Reuterskiöld, medicine doktorn Ernst

Tengwall och professorn vid karolinska institutet, överläkaren vid nämnda

vårdanstalt Adolf Lichtenstein.

I betänkande den 12 augusti 1940 framlade förhandlingskommissionen så­

som resultat av förhandlingarna förslag av i huvudsak följande innebörd.

19/fO års förslag.

1. Vid karolinska sjukhuset uppföres en pediatrisk klinik, avsedd att er­

sätta den nu till Norrtulls sjukhus förlagda. Kliniken, å vilken staden och

landstinget erhålla visst antal platser, bygges, utrustas och drives av staten

under ekonomisk medverkan av staden och landstinget.

2. Vid ett nyuppfört barnsjukhus i Stockholm eller en nyuppförd barnav­

delning vid sjukhus i Stockholm anordnas en andra pediatrisk klinik, avsedd

att ersätta den för närvarande till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för­

lagda. För denna klinik svarar staden i förhållande till staten, som bidrager

till dess byggande, utrustning och drift.

3. Vid karolinska sjukhuset uppföres en dermatologisk klinik, på vilken sta­

den och landstinget erhålla visst antal platser. Kliniken uppföres och utrustas

av staten mot det att staden och landstinget till staten överlåter all rätt till

det av dem drivna, på en staten tillhörig tomt belägna sjukhuset Eira i Stock­

holm. Staden och landstinget bidraga till klinikens drift.

4. Staden och länet erhålla förmånligare villkor än nu med avseende på

»riksplatserna» vid karolinska sjukhuset.

Beträffande dessa förslag hade preliminära avtal upprättats.

Avtalen beträffande de nya klinikerna på karolinska sjukhuset hade upp­

gjorts efter mönster av ovannämnda år 1931 mellan staten, staden och lands­

tinget träffade avtal om samarbete för sjukhusets uppförande och drift.

Kommissionen hade för utrönande av ungefärliga byggnads- och utrust-

ningskostnaderna för de nu ifrågasatta två nya klinikerna vid karolinska sjuk­

huset låtit experter verkställa preliminära utredningar. Enligt dessa skulle den

pediatriska kliniken omfatta 219 vårdplatser, varav 127 för stadens och 28 för

länets räkning, samt draga en byggnadskostnad, inklusive kostnader för eko­

nomibyggnaden och personalbostäder, av 3,520,000 kronor och en utrust-

ningskostnad av 1,314,000 kronor. Av byggnadskostnaderna skulle 1,102,000

kronor falla på staten och tillhopa 2,418,000 kronor på Stockholms stad och

län (= 15,600 kronor för vårdplats, d. v. s. 77,6 procent av byggnadskostna­

derna för stadens och länets 155 vårdplatser). Av utrustningskostnaderna

skulle 616,500 kronor belöpa på staten och sammanlagt 697,500 kronor på

Stockholms stad och län (= 4,500 kronor för vårdplats, d. v. s. 75 procent

av utrustningskostnaderna för stadens och länets vårdplatser). Dermatologiska

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

7

kliniken skulle omfatta 218 vårdplatser (varav 80 platser för stadens och 54

för länets räkning) och, frånsett 28 garnisonsplatser, draga en byggnadskost­

nad av 2,630,000 kronor och en utrustningskostnad av 1,140,000 kronor.

Avtalsförslagen godkändes av Stockholms läns landsting.

Däremot hemställde stadskollegiet i Stockholm i skrivelse den 29 maj 1941

hos Kungl. Majit, att — enär under ärendets beredning från vissa stadens

myndigheter emot avtalsförslagen framställts erinringar av sådan art, att en

överläggning mellan kronans och stadens representanter rörande jämkningar

i avtalens utformning syntes önskvärd — åtgärder måtte träffas för uppta­

gande av förhandlingar rörande jämkningar i avtalsförslagen.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit den 4 juli 1941 åt kommis­

sionen att upptaga förhandlingar med staden angående jämkningar i avtals­

förslagen. Vid de nya förhandlingarna representerades Stockholms stad av

borgarrådet Ivar Öman, sjukhusdirektören Nils Hansson och tjänstemannen

Knut Anderson samt Stockholms läns landsting av samma personer som

förut jämte poststationsföreståndaren F. Thun.

Såsom resultat av de nya förhandlingarna har förhandlingskommissionen

i betänkande den 7 september 1942 framlagt nya avtalsförslag av i huvud­

sak följande innehåll.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

1942 års förslag.

1. Beträffande den föreslagna nya pediatriska kliniken vid karolinska sjuk­

huset förordas icke annan ändring än att stadens och länets andelar i bygg-

nadskostnaderna för av dem disponerade vårdplatser sänkts från 77,6 pro­

cent till 75 procent av totalkostnaden.

2. Byggandet av ett nytt stadens barnsjukhus ställes på framtiden.

3. Beträffande dermatologiska kliniken föreslås den ändringen, att antalet

vårdplatser minskas för stadens del från 80 till 70, för landstingets del från

54 till 47 samt för statens del med 35 för garnisonen avsedda platser.

4. I fråga om stadens och länets villkor med avseende på »riksplatserna»

vid karolinska sjukhuset vidhålles 1940 års förslag.

Kommissionen har bifogat nya preliminära kostnadsberäkningar, varav

bland annat inhämtas, att för pediatriska kliniken numera beräknas en bygg­

nadskostnad av 5,067,000 kronor, varav staten skulle bidraga med 2,377,300

kronor samt staden och länet med tillhopa 2,689,700 kronor. Byggnadskost-

naderna för dermatologiska kliniken beräknas till 2,630,000 kronor. Beträf­

fande utrustningen av de båda klinikerna ha några nya kostnadsberäkningar

icke framlagts.

Förhandlingskommissionens jämkningsförslag ha godtagits av såväl Stock­

holms stadsfullmäktige som Stockholms läns landsting.

Beträffande sina förslag anför kommissionen sammanfattningsvis:

Under förhandlingarna har kommissionen alltmera styrkts i sin uppfattning,

att de för den medicinska undervisningen utan tvekan mest trängande av

alla för närvarande aktuella sjukhusfrågor i Stockholm äro de, som gälla ny­

byggnader för den till Norrtulls sjukhus förlagda pediatriska kliniken och

den till en avdelning vid S:t Görans sjukhus förlagda dermatologiska kliniken.

Frånsett den omständigheten att Norrtulls sjukhus och nyssnämnda avdelning

vid S:t Görans sjukhus redan på grund av ålderdomlig planläggning över­

huvudtaget icke längre lämpa sig för det ändamål, vartill de nu användas,

ha, till följd av att staden planlagt nedläggning snarast möjligt av den därstä­

des bedrivna sjukhusverksamheten och därför ansett sig ej böra nedlägga

några kostnader på förbättringsarbeten, förhållandena nu blivit sådana, att

det mäste anses nödvändigt att utan ytterligare tidsutdräkt avveckla Norr-

tulls sjukhus och nyssnämnda avdelning vid S:t Görans sjukhus såsom under-

visningskliniker.

1941 års reumatikersakkunniga.

Sedan 1941 års riksdag i skrivelse till

Kungl. Majit anhållit, att Kungl. Majit ville, efter den ytterligare utredning,

som kunde befinnas erforderlig, taga frågan om reumatikervårdens utbyggan­

de under omprövning och för riksdagen framlägga det förslag, vartill ompröv­

ningen kunde föranleda, tillkallade chefen för socialdepartementet efter av

Kungl. Majit den 17 oktober 1941 givet bemyndigande sex sakkunniga för

ytterligare utredning av denna fråga.

Nämnda sakkunniga ha i ett år 1942 avgivet betänkande, betecknat såsom

»Del I», föreslagit uppförande på statens bekostnad dels vid karolinska sjuk­

huset i Stockholm av en avdelning för reumatiska och andra invalidiserande

sjukdomar, dels ock vid akademiska sjukhuset i Uppsala av en avdelning för

reumatisk och en avdelning för ortopedisk vård.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Departe­

mentschefen.

De förslag till nybyggnader vid undervisningssjukhusen i Stockholm och

Uppsala, som i detta sammanhang föreligga till prövning, äro, såsom av den

följande redogörelsen kommer att framgå, kostnadsberäknade till följande

belopp.

Byggnadsföretag

Totalkostnad

byggnads­

arbeten

kronor

utrustning

kronor

Karolinska sjukhuset:

Pediatrisk klinik (219 vårdplatser) ...................................................

5,067,000

1,314,000

Dermato-syfilidologisk klinik (166 vårdplatser)................................

2,623,000

1,140,000

Reumatologisk klinik (69 vårdplatser)...................................................

1,100,000

198,000

Akademiska sjukhuset:

Reumatologisk-ortopedisk klinik (74 + 73 = 147 vårdplatser) . .

2,750,000

602,000

Summa kronor

11,540,000

3,254,000

Beträffande dessa beräkningar är att märka, att utrustningskostnaderna för

de pediatriska och dermatologiska klinikerna vid karolinska sjukhuset äro upp­

skattade på grundval av omedelbart före krigsutbrottet rådande priser.

Ett samtidigt realiserande av dessa nybyggnadsplaner skulle sålunda för det

9

allmänna, i främsta rummet staten, medföra högst avsevärda engängsutgifter.

Ehuru några detaljerade driftkostnadskalkyler icke föreligga, är det uppenbart,

att klinikernas tillkomst även skulle komma att medföra avsevärda drift­

kostnadsökningar. En föreställning örn storleken av dessa ökningar synes enk­

last kunna erhållas med utgångspunkt från de nuvarande driftkostnaderna vid

karolinska sjukhuset. Under antagande, att statens nettoutgifter per patient

och underhållsdag i stort sett komma att bli desamma vid de nya klinikerna

som vid karolinska sjukhusets redan befintliga kliniker — nettoutgiften upp­

gick för budgetåret 1941/42 till 6 kronor 97 öre — skulle statens nettoutgifter

för år komma att ökas med i runda tal 400,000 kronor för den pediatriska,

350,000 kronor för den dermatologiska och 150,000 kronor för den reuma-

tologiska kliniken.1 För de nya klinikerna vid akademiska sjukhuset skulle

motsvarande kalkyl bli av mindre värde, eftersom särskilda regler för stats­

bidrag till driftkostnaderna avses komma att gälla, men man torde likväl

kunna utgå ifrån, att de årliga merkostnaderna för statsverket knappast kom­

ma att understiga 200,000 kronor. Allt som allt lärer man sålunda vid ett

genomförande av den planerade utbyggnaden av undervisningssjukhusen få

räkna med en årlig merkostnad för statsverket av över en miljon kronor.

Redan av statsfinansiella skäl torde det sålunda icke vara möjligt att under

nuvarande förhållanden på en gång realisera de föreliggande utbyggnadspro-

jekten. Detta synes för närvarande uteslutet även med hänsyn till den knappa

tillgången på arbetskraft och byggnadsmateriel och till svårigheterna att an­

skaffa erforderlig utrustning. Då det å andra sidan obestridligen föreligger

trängande behov av snara åtgärder för att bereda bättre möjligheter för såväl

sjukvården som den medicinska undervisningen, särskilt inom vissa av de om­

råden varom här är fråga, har jag icke ansett mig kunna ifrågasätta att helt

ställa de framlagda förslagen på framtiden utan förordar i stället, att de reali­

seras i etapper.

Till en början har det därvid synts mig lämpligt att nu taga tillfället i akt

att få till stånd en, såsom det förefaller mig, för statsverket godtagbar upp­

görelse med Stockholms stad och län angående ett framtida utbyggande av

karolinska sjukhuset med en pediatrisk och en dermato-syfilidologisk klinik

i enlighet med de riktlinjer, vilka framkommit såsom resultat av långvariga

och segslitna förhandlingar mellan av staten utsedda förhandlingsmän å ena

sidan och stadens och länets representanter å den andra sidan. Dessa upp­

görelser, till vilka jag återkommer i det följande, innebära icke någon utfästelse

från statens sida angående de nya klinikbyggnadernas närmare utformning

eller tidpunkten för byggnadsföretagens igångsättande och slutförande. Där­

emot innebära dessa uppgörelser, att statsmakterna nu skola fatta princip­

1 En preliminär beräkning av driftkostnaderna vid den pediatriska oell den dermatologiska kli­

niken, som jag låtit verkställa, bekräftar i stort sett dessa kalkyler. Beräkningarna utvisa en mer­

kostnad av i runda tal 280,000 kronor respektive 235,000 kronor. Härvid bär dock bortsetts från

kristillägg, och bränslekostnadema ha uppskattats efter i augusti 1039 gällande priser. Hade hänsyn

tagits även till kristillägg och de nuvarande höga bränslekostnaderna, torde de preliminära beräk­

ningarna ha utvisat en merkostnad av omkring 400,000 kronor respektive 300,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

10

beslut om, att kliniker av ifrågavarande slag skola uppföras vid karolinska

sjukhuset, samt om grunderna för kostnadsfördelningen mellan staten och dess

medparter.

När det sedan gäller att verkställa de principbeslut, som enligt min

mening nu böra fattas om utbyggande av karolinska sjukhuset med en pedia-

trisk och en dermatologisk klinik, få de statsfinansiella synpunkterna och hän­

synen till situationen på arbets- och byggnadsmarknaderna vägas mot ange-

lägenhetsgraden hos de särskilda utbyggnadsförslagen vart för sig, varvid även

övriga föreliggande förslag att utbygga undervisningssjukhusen böra tagas

i beaktande. För egen del har jag i samråd med chefen för socialdeparte­

mentet därvid kommit till den uppfattningen, att ett bestämt företräde bör

givas åt den pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset. Jag är icke beredd

att i detta sammanhang taga ställning till, i vilken ordning de övriga förslagen

böra komma till utförande; denna fråga torde böra bedömas med hänsyn till

de förhallanden, som råda vid den tidpunkt, då dessa byggnadsfrågor upp­

tagas till förnyad prövning.

I det följande ingår jag närmare på de särskilda förslagen vart för sig, var­

vid jag kommer att förorda anvisande av medel för utförande av ritningar

och andra förberedande arbeten i första hand för en ny pediatrisk klinik vid

karolinska sjukhuset. Det anslag, som bör anvisas för detta ändamål, torde

dock böra få tagas i anspråk för vissa förberedelsearbeten även för den dermato-

syfilidologiska kliniken vid detta sjukhus.

C. Pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.

1) Nuvarande förhållanden. Behovet av en ny klinik.

Nuvarande undervisning i pediatrik.

Vid karolinska institutet finnas två

professurer i pediatrik och två pediatriska kliniker, vardera under chefskap

av en av professorerna. Den ena kliniken är förlagd till Norrtulls sjukhus och

den andra till H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.

Den för medicine licentiatexamen föreskrivna tjänstgöringen vid pediatrisk

klinik omfattar tre månader. Årligen hållas vid karolinska institutet fyra så­

dana kurser, två på vardera kliniken. De på en gång tjänstgörandes antal får

ej överstiga 25. Vid institutet kunna alltså 100 studerande årligen fullgöra

ifrågavarande tjänstgöring. Motsvarande siffra är för Uppsala 30 och Lund 40.1

Läkarutbildningssakkunniga ha icke ifrågasatt någon förändring beträffande

längden av den obligatoriska tjänstgöringen vid pediatrisk klinik.

Norrtulls sjukhus.

Norrtulls sjukhus är beläget på de s. k. Mimersfastig-

heterna vid Norrtullsgatan i Stockholm. Dessa tillhörde tidigare allmänna

barnhuset. På dessa fastigheter låg också barnhusets sjukvårdsanstalt. Denna

nyttjades på sin tid såsom pediatrisk klinik för institutet. År 1930 genomför­

des en omorganisation av allmänna barnhusets verksamhet, och år 1931 träf­

fades avtal om fastigheternas försäljning till Stockholms stad.

Kungl. Marits proposition nr 151.

1 Med anledning av rådande förhållanden har provisorisk ökning av dessa siffror medgivits.

11

Genom brev den 21 november 1930 till direktionen över allmänna barnhuset

angående omorganisation av barnhusets verksamhet föreskrev Kungl. Maj:t

bland annat, att vissa bestämmelser skulle gälla i förhållandet mellan barn­

huset och Stockholms stad. I 1 § av dessa bestämmelser stadgades, att ett be­

lopp om 5,000,000 kronor, som barnhuset mottagit av staden för fastigheten

Rålambshov, skulle av barnhuset avsättas till en särskild fond, benämnd

»Allmänna barnhusets Stockholmsfond». 2 § innehåller bland annat följande

föreskrifter.

»1 mom. Av Stockholmsfondens kapital må såsom bidrag för uppförande dels av

byggnad för en pediatrisk klinik vid blivande rikssjukhus i Stockholm eller, om

sådant icke skulle komma till stånd, vid annan av karolinska mediko-kirurgiska

institutet godkänd sjukvårdsinrättning i Stockholm, dels ock vid eller i anslutning

till samma sjukhus eller sjukvårdsinrättning av anstalt för undersökning av s. k.

psykopatiska barn i enlighet med Kungl. Majits närmare bestämmande användas

sammanlagt 1,000,000 kronor, därvid staden skall erhålla samma rätt till platser å

kliniken och anstalten, som örn staden själv tillskjutit beloppet. Plats- och drifts­

kostnaderna skola beräknas enligt enahanda grunder, som kunna komma att till-

lämpas beträffande stadens övriga platser vid samma sjukhus. Uppgörelse om dessa

villkors närmare innebörd skall för godkännande underställas Stockholms stads

hälsovårdsnämnd.

2 mom. För tiden efter det barnhusets nuvarande sjukvårdsanstalt nedlagts och

intill dess pediatrisk klinik vid den i 1 mom. åsyftade sjukvårdsinrättning tagits i

bruk, må av Stockholmsfondens avkastning årligen användas intill 50,000 kronor

såsom bidrag för uppehållande av sådan klinik, under förutsättning att staden av

densamma tillförsäkras enahanda förman som nu av barnhusets sjukvårdsanstalt.

Uppgörelse om närmare villkor härom skall för godkännande underställas stadens

hälsovårdsnämnd.»

Vidare har Kungl. Majit den 29 april 1932 godkänt avtal mellan chefen för

ecklesiastikdepartementet å Kungl. Majits och kronans vägnar samt Stock­

holms stads hälsovårdsnämnd angående upprätthållande av karolinska insti­

tutets till de s. k. Mimersfastigheterna förlagda pediatriska klinik.

Enligt detta avtal har staden förbundit sig att för tiden intill dess en sådan

pediatrisk klinik, som omförmäles i § 2 av de av Kungl. Majit den 21 november

1930 utfärdade bestämmelserna, kommer till stånd, [dock högst intill den 1 juli

1941], inom ifrågavarande fastigheter upprätthålla en stadens sjukvårdsanstalt för

sjuka barn örn 701 platser (barnsjukhuset). Vidare föreskrives i avtalet bland annat

följande. Institutet skall på egen kostnad bestrida läkarvården vid barnsjukhuset,

dock skall staden utbetala arvoden till läkarna vid barnsjukhuset i samma utsträck­

ning och enligt samma grunder, som av barnhuset tillämpades i fråga örn läkarna

vid barnhusets sjukvårdsanstalt. Överläkarbefattningen vid barnsjukhuset bestrides

av den professor i pediatrik, som Kungl. Majit därtill förordnar .Såsom bidrag till

bestridande av kostnaden för barnsjukhuset äger staden dels fran statsverket ut­

bekomma 00,000 kronor för år räknat, dels ock från allmänna barnhusets Stock-

holmsfonds avkastning 50,000 kronor för ar räknat. Staden skall under av tals­

tiden upprätthålla den vid barnhusets sjukvårdsanstalt anordnade pediatriska poli­

kliniken och äger härför av statsverket erhålla 5,700 kronor flir år räknat. Därest

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

1 Barnsjukhuset omfattar för närvarande 75 allmänna vårdplatser.

12

Kungl. Majit det påfordrar, skall staden för barn, vilka icke äga hemortsrätt i

Stockholm, upplåta högst ¹⁵ av platserna å barnsjukhuset. (Enligt brev den ¹⁷ juni

1938

påkallar Kungl. Majit tills vidare från och med den

1

juli samma år icke

tillämpning av denna bestämmelse.)

Berörda belopp av 5,700 kronor jämte ett lika stort av staden tillskjutet

belopp utgår bland annat till bestridande av avlöningen åt en assistent, en

amanuens, en journalförerska och en sköterska.

Nämnda avtal, som ursprungligen gällde intill den 1 juli 1941, har i två

etapper (åren 1938 och 1941) förlängts att gälla intill den 1 juli 1944. Såsom

framgår av punkten 79 i 1943 års åttonde huvudtitel har jag förutsatt, att

förlängning av avtalstiden till den 1 januari 1946 skall utverkas.

Vidare bör anmärkas, att ett av statsmedel årligen utgående belopp av

för närvarande 2,500 kronor (tidigare 8,000 kronor) må, enligt vederbörande

klinikchefs bestämmande i varje särskilt fall, användas till nedsättning vid

kliniken av vårdavgifterna för barn, som ej äga hemortsrätt i Stockholm.

Efter denna redogörelse för de rättsliga och administrativa förhållandena

beträffande Norrtulls sjukhus må följande anföras beträffande förhål­

landena ur sjukvårds- och undervisningssynpunkt:

Medicinalstyrelsen anför i en inspektionsberättelse av den 19 februari 1936

bland annat.

Sjukhuset är uppfört i mitten på 1800-talet och obetydligt omändrat åt­

minstone på de 30 sista åren. Sjukavdelningarna bestå så gott som uteslu­

tande av störresalar, i vilka man på ett par ställen inmonterat glasboxar, för

att på så sätt åstadkomma den isolering, som på barnsjukhus är ännu vik­

tigare än på sjukhus för vuxna. Avstånden inom detta ålderdomliga sjukhus

äro avsevärda, den bristande koncentrationen i byggnadssättet för med sig

en hel del för den egentliga sjukvården oanvändbara utrymmen, som dock

fordra städning och renhållning, vilket allt jämte avsaknaden av hiss och

andra moderna arbetsbesparande anordningar förklarar sjukhusets anmärk­

ningsvärt stora behov av mänsklig arbetskraft.

Vad de särskilda avdelningarna beträffar, är avdelningen för de större

barnen avsedd för 28, men belägges emellanåt ända upp mot 40. Badrum­

met inom denna avdelning, som, då intagningsbad saknas, också måste an­

vändas till detta ändamål, är synnerligen bristfälligt, visserligen utrustat med

2 badkar, men med ett randigt asfaltgolv, som måste vara synnerligen svårt

att hålla ordentligt rent. Förrådslokalerna utgöras till stor del av i korrido­

ren placerade skåp.

Avdelning II är avsedd för 22 spädbarn jämte 4 ammor. Då emellanåt

någon av spädbarnens mödrar får stanna, kan utrymmet inom denna avdel­

ning vid dessa tillfällen bli mycket knappt. 4 av de i avdelningen ingående

större rummen äro genom glasskärmar uppdelade i boxar. Karantänsavdel-

ningen gav plats för 10 barn, därav 7 vårdade i boxar.

En del av bostäderna för sköterskorna och eleverna voro föga tillfreds­

ställande både vad läget och ljusförhållandena beträffar.

Då det här gäller ett sjukhus, som ej kommer att begagnas för detta ända­

mål mer än ett kort antal år, synes det medicinalstyrelsen ej lämpligt påyrka

mera genomgripande förändringar, vilket annars vore väl motiverat.

Kungl. Marits proposition nr 151.

13

Avdelningen för den öppna sjukvården är dock sådan, att medicinalstyrel­

sen måste tillråda både utvidgning och framför allt införande av boxsystem.

På denna öppna mottagning sammanföras nu barn med tuberkulos och andra

smittsamma, ej diagnosticerade åkommor samt barn med infektioner i de

övre luftvägarna för att nu endast nämna några av de ur isoleringssynpunkt

viktigaste grupperna.

Förhandlingskommissionen beskriver lokalförhållandena på följande sätt.

De båda allmänna avdelningarna äro synnerligen stora med långa korri­

dorer och mycket otillfredsställande belysningsförhållanden. Vintertid äro

sålunda de stora sjuksalarna med fönster på kortväggen delvis skumma. De

stora fönsterytorna medföra, att avdelningarna på vintern bliva dragiga och

kalla. Sköljrummen och badrummen inom vardera avdelningen äro belägna

avsides i avdelningens ena ände, liksom även förrådsrummen, vilka dessutom

äro små och otillräckliga för avdelningens behov. Ett enda litet rum inom

vardera avdelningen måste användas för såväl undersökning av patienterna

som också för samtal med de anhöriga, för telefonsamtal, för provtagningar

etc. Något särskilt rum för den tjänstgörande läkaren finnes icke på någon­

dera avdelningen. Isoleringsrum saknas i stor utsträckning på dessa avdel­

ningar. Vardera avdelningen har sålunda endast tre små rum, som i viss mån

kunna användas i isoleringssyfte. Något rum, där t. ex. fullständigt lugn

kan beredas åt döende barn och deras anhöriga, finnes icke på någondera

avdelningen. Karantänsavdelningen är synnerligen otillfredsställande.. Bad­

rummet är sålunda litet och vintertiden dragigt och kallt. Undersökning av

barnen måste ske i avdelningens korridor, där även dietköket är beläget.

Isoleringsavdelningen är otidsenlig och inrymmer trånga prång, sorn. äro svåra

att hålla rena. Denna avdelning saknar även för skötseln nödvändiga lokali­

teter. Klosettutrymmet måste sålunda här användas som förvaringsplats för

rengöringsartiklar, borstar och liknande. På grund av de stora fönsterytorna

är avdelningen vintertid synnerligen kall och svår att värma upp. Poliklini­

ken, som dagligen besökes av omkring 20 patienter, därav många höggradigt

smittoförande, inrymmer endast två isoleringsrum, varav det ena vintertid

på grund av kylan ofta icke kan utnyttjas. Väntsalen är för liten och jämväl

i övrigt otillfredsställande. Polikliniken inrymmer endast tre undersöknings-

rum, av vilka ett är synnerligen litet och ligger opraktiskt till. Laboratorium

samt mörkrum, nödvändigt för vissa polikliniska undersökningar, saknas.

På grund av de otillräckliga och otillfredsställande lokaliteterna på polikli­

niken kan poliklinisk undervisning, som är en synnerligen vildig elei av un­

dervisningen i pediatrik, ej bedrivas därstädes i önskvärd omfattning. Före­

läsningssalen är synnerligen otidsenlig och samtliga inventarier i densamma

föråldrade och till stor del obrukbara. Något väntrum för demonstrations-

patienter finnes icke, vilket medför att åtminstone vintertid mänga av dessa

patientdemonstrationer måste förläggas till den avdelning, där patienten

vårdas. Sjukhusets enda laboratorium utgöres av ett litet runi, där allt

laborationsarbete mäste utföras. För ämnesomsättningsundersökningar an­

vändes ett rum, där sjukhusets kuratorer ha sitt arbete förlagt. Sorn läkar-

expedition användes ett rum på poliklinikavdelningen,, som samtidigt, an­

vändes som jourrum. Biblioteksrum saknas. Journalarkivet är inrymt i ett

mycket litet rum med blott indirekt belysning, vilket rum även användes vid

bearbetning av journalmaterial. De utrymmen, som stil till bilds flir läke-

mc<Iclsförrådet, utgöras av två synnerligen små rum, som icke på något siitt

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

14

kunna anses tillfredsställande. Som köket är beläget i en särskild byggnad,

måste maten till samtliga avdelningar transporteras över gårdsplanen och

därför ständigt före utspisningen värmas på nytt. De lokaliteter, som an­

vändas för förvaring av linneförråd och som uppsamlingsplats för smuts­

tvätt, äro förlagda till källarutrymmet i sjukhuset. Dessa lokaler äro kalla,

dragga och vintertid otillräckligt belysta. Mjölkköket är också inrymt i en

källarlokal, belägen icke långt från uppsamlingsplatsen för sjukhusets smuts-

tviitt. Ett flertal av personalbostäderna är även förlagt till sjukhusets käl­

larvåning. Överläkarrummet är litet och otidsenligt, likaså sysslomannens

arbetsrum. Vid Norrtulls sjukhus vårdas utom barn också ett avsevärt antal

lugna sinnessjuka patienter i högre ålder. Sommartid, då barnen i största

möjliga utsträckning få tillbringa sin dag utomhus, kan en beröring mellan

barnen och de sinnessjuka — ej sällan synnerligen störande — icke undvikas,

enär de sinnessjuka patienterna få vistas på samma gårdsplan som barnen.

I skrivelse den 21 april 1941 till lärarkollegiet vid karolinska institutet an­

höll professorn A. Lichtenstein, att kollegiet måtte göra framställning om upp­

förande snarast möjligt av en ny pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.

Till stöd härför anförde Lichtenstein.

Vid karolinska sjukhuset saknas ännu en pediatrisk klinik. En rad olyck­

liga omständigheter ha bidragit till att försena den nya pediatriska klinikens

tillkomst. Under de många år som gått sedan frågan om förflyttning av de

pediatriska klinikerna togs upp, ha förhållandena vid dessa kliniker blivit

allt sämre. Alla förslag till förbättringar i fråga om lokaler, teknisk utrust­

ning och personal ha avvisats med hänvisning till förestående nybyggnader.

Numera kan varken en fullt tillfredsställande sjukvård eller en tillfredsstäl­

lande undervisning och forskning bedrivas vid dessa kliniker.

Från sjukvårdssynpunkt är särskilt bristen på tillräckliga isoleringsmöjlig-

heter i hög grad kännbar, såväl på sjukavdelningarna som på poliklinikerna.

Även avsaknad av tillräckliga laboratorier spelar här en roll.

Beträffande undervisningen så är först och främst tillgängligt patient­

material på båda de nuvarande pediatriska klinikerna för litet. Varje student

kan under den pediatriska kursen endast erhålla omkring hälften av det antal

patienter jag anser nödvändigt för en fullgod undervisning. De lokala för­

hållandena medgiva icke heller den intensifiering av det kliniska arbetet för

medicine kandidater, som en fullgod undervisning kräver. På grund av lokala

förhållanden kan icke heller den polikliniska undervisningen bedrivas på ett

ens tillnärmelsevis fullgott sätt. Och slutligen saknas möjligheter för labora­

toriearbete under den pediatriska kursen.

Beträffande forskningen må framhållas, att forskningslaboratorier saknas,

att den tekniska utrustningen är högst otillfredsställande samt att tekniska

biträden helt saknas.

På båda klinikerna ligga laboratorierna, på Norrtulls sjukhus även röntgen

och mjölkkök, i källarvåningen. Tillräckliga bostadsrum för den sjukvårds­

personal, som bör bo inom sjukhuset (vissa sköterskor, elever), saknas, och

de rum, som finnas, äro till stor del bristfälliga och delvis belägna i källar­

våning. Slutligen äro expeditions-, arkiv- och förrådslokaler synnerligen otill­

räckliga.

Sammanfattningsvis framgår således, att de pediatriska klinikerna med

hänsyn till sina arbetsuppgifter befinna sig i ett verkligt nödläge samt att

situationen för varje år som går förvärras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

15

De nu beskrivna förhållandena äro så mycket mer beklagliga som vårt

land varit ett föregångsland i fråga örn pediatrisk undervisning. Framhållas

må ock, att den befolkningskris, som är högaktuell i vårt land på grund av

den starkt sjunkande nativiteten, gör varje barn värdefullare än någonsin

för samhället. En tillfredsställande vård och ett tillfredsställande profylak-

tiskt pediatriskt arbete i landet förutsätter med nödvändighet, att läkarna

erhålla en fullgod utbildning i pediatrik. I annat fall bli de åtgärder, som

från statens sida vidtagits för att stödja profylaktisk barnavård och barn­

sjukvård, endast reformer på papperet.

Av de båda klinikerna skall enligt uppgjorda planer Norrtullskliniken

flyttas till karolinska sjukhuset, Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt till ett

stadens sjukhus. Ett förslag har framkommit, att vid vårdanstalten vidtaga

vissa trängande nödvändiga moderniseringar, som skulle möjliggöra ett kvar­

blivande i nuvarande lokaler cirka 5—8 år i avvaktan på gynnsammare för­

hållanden för nybyggnad.1 Beträffande Norrtullskliniken synas inga dylika

möjligheter till modernisering föreligga. Enda lösningen beträffande denna

klinik är en förflyttning till karolinska sjukhuset, och denna måste ske snart,

örn icke den pediatriska undervisningen och forskningen skola äventyras.

Lärarkollegiet underströk vad Lichtenstein anfört, och kanslern vitsordade

för egen del det trängande behovet av att en pediatrisk klinik snarast möjligt

uppfördes vid karolinska sjukhuset.

Kungl. Majlis proposition nr 151.

Lichtenstein har ytterligare utvecklat sin ståndpunkt rörande behovet av

en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset i en promemoria av den 7 feb­

ruari 1942, vari bland annat framhålles, att pediatriska kliniker numera

dagligen behöva samarbeta med specialkliniker av olika slag samt med mo­

derna röntgeninstitutioner, centrallaboratorier och dylikt. Redan häri ligger,

framhåller Lichtenstein, ett starkt medicinskt skäl för de pediatriska klini­

kernas förflyttning till stora centralsjukhus, samt tillägger, att centralsjuk­

husen å sin sida behöva de pediatriska klinikerna för samarbete och tillgång

till pediatrisk konsultverksamhet på ett flertal avdelningar, där barn vårdas,

såsom förlossnings- och öronkliniker m. fl. Även ett samarbete med den psy­

kiatriska kliniken behöves för vård av s. k. psykopatiska barn. Karolinska

sjukhuset kan enligt Lichtensteins mening icke anses färdigutbyggt på ett

tillfredsställande sätt, förrän det erhållit en pediatrisk klinik.

Dåvarande professorn i obstetrilc och gynekologi vid karolinska institutet,

överläkaren vid karolinska sjukhusets kvinnoklinik Erik Ahlström har i ytt­

rande den 26 juni 1942 anfört.

Undertecknad får härmed vitsorda nödvändigheten av att snarast möjligt

en pediatrisk klinik uppföres i omedelbar förbindelse med karolinska sjuk­

husets kvinnoklinik. Erfarenheterna från de gångna åren, dä kvinnokliniken

varit i bruk, lia alltmer bestyrkt nödvändigheten härav. Det var också under

denna förutsättning som kvinnokliniken byggdes och, då förutsättningen ej

1 Såsom av sid. 20 framgår ha dessa moderniseringar numera genomförts.

16

uppfylldes, var det nödvändigt att disponera ruin, avsedda för förlösta kvin­

nor, för vården av nyfödda barn.

Professorn i oron-, näs- och halssjukdomar vid karolinska institutet, över­

läkaren vid karolinska sjukhusets öronklinik Torsten Skoog anför i utlåtande

den 25 juni 1942.

Alltsedan öronkliniken vid karolinska sjukhuset öppnats i mars 1940, har

tillgång till pediatrisk fackkonsultation inom sjukhuset saknats. Denna om­

ständighet är enligt min bestämda uppfattning en allvarlig brist i sjukvården

och fordrar rättelse inom den närmaste framtiden. Öronkliniken handhar ett

stort antal barn, som utom de åkommor inom oto-rhino-laryngologien, för

vilka de intagits på kliniken, i mycket stor utsträckning också lida av olika

rent pediatriska åkommor, vilkas icke fackkunniga behandling fördröjer deras

tillfrisknande och försämrar prognosen.

Antalet på öronklinken under år 1941 intagna barn under 12 år uppgick

till 319, bland vilka 60 voro under 2 år. För det första halvåret 1942 äro

motsvarande siffror 200, respektive 36. Det synes mig uppenbart, att sjuk­

husvistelsen för många av dessa små patienter skulle avsevärt kunnat för­

kortas, om sakkunnig, rent pediatrisk vård samtidigt kunnat bjudas dem.

I sitt yttrande den 1 oktober 1942 över förhandlingskommissionens förslag

anför lärarkollegiet vid karolinska institutet enhälligt.1

Karolinska institutets lärarkollegium får på det livligaste tillstyrka det

nu framlagda förslaget. Lärarkollegiet vill ytterligare understryka, att nu

ifrågavarande båda kliniker vid karolinska institutet befinna sig i ett sådant

skick, att varken sjukvård, undervisning eller forskning där på ett tillfreds­

ställande, sätt längre kan bedrivas. Det gäller här tvenne för läkarutbildningen

nödvändiga ämnen, i vilka under nuvarande förhållanden en tillfredsställande

utbildning vid karolinska institutet sålunda icke kan lämnas. Då en stor del,

i dermatologi samtliga, blivande svenska läkare utbildas vid institutet, gäller

det här en betydelsefull angelägenhet, som ytterst rör omvårdnaden om folk­

materialet, icke minst barnen.

Kanslern för rikets universitet har i utlåtande den 16 oktober 1942 yttrat.

I likhet med lärarkollegiet vid karolinska institutet vill jag starkt under­

stryka behovet av en ny pediatrisk klinik, avsedd att ersätta kliniken vid

Norrtulls sjukhus. Kommissionen har lämnat en skildring av de brister, som

vidlåda den nuvarande kliniken såväl ur sjukvårdens som ur

undervisningens

synpunkt. Även en flyktig besiktning av de nuvarande lokalerna giver vid

handen, att de stå avsevärt under den standard, som är vanlig vid våra sjuk­

hus. Det kan icke vara rimligt, att de blivande läkarna skola för åratal framåt

erhålla sin utbildning i det viktiga ämne, som barnsjukdomarna utgöra, vid

ett så bristfälligt utrustat och i olika hänseenden så ålderdomligt inrett sjuk­

hus som Norrtullskliniken. Jag anser det alltså vara ett trängande behov

från undervisningens och den medicinska forskningens synpunkter, att en

nybyggnad snarast möjligt kommer till stånd.

Om en nybyggnad icke längre kan uppskjutas utan stora och alltmer ökade

olägenheter för den medicinska utbildningen, torde någon annan plats för

kliniken än inom karolinska sjukhusets område ej gärna böra ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1 Yttrandet i förevarande del avser även den dermatologiska kliniken.

17

Såsom i ärendet framhållits, behöver en pediatrisk klinik ständigt samarbeta

med specialkliniker av olika slag samt med moderna röntgeninstitutioner,

centrallaboratorier och dylikt, liksom ett centralsjukhus å sin sida behöver

en pediatrisk klinik för samarbete och tillgång till konsultation på avdel­

ningar, där barn vårdas, såsom obstetriska kliniken, öronkliniken, psykia­

triska kliniken m. fl. En grundtanke vid karolinska sjukhusets planerande

har just varit att möjliggöra sådant intimt samarbete mellan de olika klini­

kerna. Det är uppenbarligen av den största vikt, att denna enhetstanke ej

uppgives utan tvärtom fullföljes genom sjukhusets kompletterande med en

pediatrisk klinik.

Medicinalstyrelsen framhåller i utlåtande den 13 oktober 1942, att loka­

lerna vid Norrtulls sjukhus enligt styrelsens mening äro av sådan beskaffen­

het, att de icke motsvara nutida fordringar. Styrelsen tillstyrker livligt, att

en pediatrisk klinik anordnas vid karolinska sjukhuset. Styrelsen har även

hemställt, att, därest kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 563) örn arbetsförmed-

lingstvång för byggnadsverksamhet eller likartad kungörelse fortfarande

skulle vara gällande, då eventuellt beslut fattas om uppförande av en pedia­

trisk klinik vid karolinska sjukhuset, detta arbete tills vidare skall anses

såsom sådant företrädesberättigat byggnadsarbete, som avses i § 3 av nämnda

kungörelse.

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.

Denna till­

hör H. K. H. Kronprinsessan Lovisas förening för barnasjukvård. Sjukvår­

den vid anstalten bedrives på en medicinsk avdelning om 81 och en kirurgisk

örn 69 vårdplatser, tillhopa 150 vårdplatser. Vid anstalten finnes jämväl an­

ordnad pediatrisk poliklinik. Vårdanstalten, som öppnades 1854, är för när­

varande belägen i västra delen av kvarteret Kronoberg på Kungsholmen. Un­

dervisning i pediatrik har meddelats vid vårdanstaltens medicinska avdelning

sedan år 1885.

Ifrågasatt sammanslagning av de pediatriska klinikerna.

Frågan om

antalet professurer i pediatrik vid karolinska institutet var föremål för behand­

ling av 1932 års riksdag. I statsverkspropositionen (åttonde huvudtiteln, sid.

214 f.) uttalade departementschefen, att det icke vore tänkbart att indraga

den ena professuren samt att det syntes ofrånkomligt, att man även i fort­

sättningen hade tillgång till två pediatriska kliniker. Riksdagen (skrivelse

nr 8 A, sid. 35) fann ådagalagt, att det icke vore möjligt, att vidtaga någon

inskränkning i fråga om de anstalter och arbetskrafter, som för det dåvaran­

de stöde till buds för den pediatriska undervisningen vid institutet.

Den ena av karolinska institutets professurer i pediatrik hölls emellertid

efter år 1937, då dess innehavare avgick med pension, tills vidare vakant, enär

fråga ånyo uppkommit om indragning av den ena lärostolen.

Anledningen till att professuren vakanssattes var, att universitetsbered-

ningen i yttrande den 16 juni 1936 anmält, att beredningen övervägde möjlig-

Bihang

till riksdagens jnotokoll 191)3. 1 sami. Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

2

18

heterna att sammanslå de båda pediatrikprofessurerna vid karolinska institu­

tet. En förutsättning härför vore emellertid, att de båda pediatriska klini­

kerna sammanfördes till en större klinik, att en biträdande lärartjänst inrät­

tades samt att antalet medicine kandidater i var och en av de tre årligen

erforderliga tjänstgöringsperioderna ökades från 25 till 30.

I sitt år 1937 avgivna betänkande (stat. off. utr. 1937: 36, sid. 121 ff.)

upptog universitetsberedningen frågan till mera utförlig diskussion och an­

förde därvid bland annat.

Lärarkollegiet har ansett, att indragningen av den ena professorsbefatt­

ningen i pediatrik skulle vara till väsentligt men för den praktiska läkarut­

bildningen och till stor skada för den medicinska vetenskapliga verksamheten,

samt därför avstyrkt professurens indragande. Även de medicinska fakulte­

terna hava ställt sig avvisande mot tanken på en indragning.

Såsom skäl mot en indragning av den lediga pediatrik-professuren hava

anförts särskilt följande omständigheter:

Pediatriken är ett mycket omfångsrikt ämne — det har i viss mån samma

omfattning som den interna medicinen — och är statt i stark utveckling.

Ämnet är av största betydelse för flertalet läkare, och pediatrikens målsmän

måste i allt mer ökad utsträckning syssla med spörsmål rörande uppfostran,

skolundervisning, social barnavård etc. Då det i riket endast finnes 4 läro­

stolar i detta för omvårdnaden om det uppväxande släktet så viktiga ämne,

måste det från den vetenskapliga forskningens synpunkt anses synnerligen

beklagligt, örn en av dessa fasta forskarplatser indrages.

Även med hänsyn till karolinska institutets ställning som den största medi­

cinska undervisningsanstalten är en indragning förenad med åtskilliga olägen­

heter. Särskilt kan en ökning av antalet samtidigt tjänstgörande klinikanter

från 25 till 30 befaras medföra en försämring av utbildningsmöjligheterna i

ämnet.

Slutligen har understrukits, att den ekonomiska vinsten av en indragning

säkerligen blir jämförelsevis obetydlig.

Till förmån för professurens indragning kunna huvudsakligen följande om­

ständigheter anföras:

Förefintligheten av dubbelprofessurer låter sig motivera, då fråga är dels

örn särskilt stora ämnen, vilka från undervisnings- och examinationssynpunkt

ansetts böra uppdelas på 2 lärare, ehuru man icke funnit lämpligt att företaga

en klyvning av själva ämnesområdet för respektive professurer, dels och örn

sådana ämnen, där på grund av undervisningens omfattning och beskaffenhet,

undervisningslokalernas belägenhet samt de studerandes antal en professor

icke anses kunna omhänderhava utbildningen av samtliga studerande. Exem­

pel på dubbelprofessurer av nu nämnd beskaffenhet äro professorsbefattning­

arna vid karolinska institutet i medicin, i kirurgi samt i obstetrik och gyne­

kologi. Så länge undervisningen i pediatrik vid karolinska institutet måste

meddelas såväl å Norrtulls sjukhus som å Lovisa-anstalten (således å 2 kli­

niker, belägna på betydande avstånd från varandra), kan en dubblering av

pediatrikprofessuren anses befogad. Detta skäl för dubbelprofessurer i pedia­

trik bortfaller emellertid, örn pågående underhandlingar rörande Lovisa-anstal-

tens flyttning leda därhän, att den där befintliga kliniken förflyttas till karo­

linska sjukhuset, eller om det genom en utvidgning av den redan planerade

pediatriska kliniken vid sagda sjukhus (den som skall ersätta Norrtulls sjuk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

19

hus) blir möjligt att å denna sistnämnda klinik utbilda samtliga studerande.

Samtliga de 90 medicine kandidater, vilka för närvarande årligen vid karo­

linska institutet mottagas å de propedeutiska kurserna, torde kunna under

loppet av ett år fullgöra sin tjänstgöring i pediatrik vid en klinik, under förut­

sättning att antalet samtidigt tjänstgörande klinikanter kan ökas från 25

till 30.

Universitetsberedningens ordförande, dåvarande universitetskanslern Ernst

Trygger samt ledamoten, professorn Jolm Olow anslöto sig till den uppfatt­

ningen, att övervägande skäl talade för bibehållande av två professurer medan

däremot de två övriga ledamöterna, nuvarande statsrådet K. G. Westman

och ledamoten av riksdagens I. kammare, lektorn Ivan Pauli ansågo att den

ena professuren — under förutsättning att de pediatriska klinikerna samman-

sloges — skulle kunna indragas och ersättas med en biträdande lärartjänst.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet avstyrkte enhälligt den ifrågasatta

sammanslagningen av professurerna.

Förhandling skommissionen, som erinrade om vad universitetsberedningen

anfört i ämnet, yttrade för egen del i sitt år 1940 avgivna betänkande.

Beträffande H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn

är sedan länge anstaltens nybyggnadsfråga brännande. Vid de förda under­

handlingarna har undersökts möjligheten att förflytta anstalten till karolinska

sjukhuset. Detta uppslag har dock befunnits icke kunna fullföljas av i huvud­

sak två skäl. Dels lia betänkligheter från anstaltsstyrelsens sida rests mot

anstaltens inlemmande i karolinska sjukhuset, enär därigenom anstaltens hit­

tillsvarande självständiga ställning skulle uppgivas. Dels har man från Stock­

holms stads sida ej velat medverka till att Lovisa-anstalten förlädes till Norr-

backaområdet.

Denna stadens ståndpunkt har motiverats förnämligast med att genom en

sådan förflyttning stadens västra stadsdelar skulle bliva utan barnplatser vid

eller i närheten av de för dessa stadsdelar avsedda sjukhusen. För de södra

stadsdelarnas vidkommande vore barnsjukvården i huvudsak tillgodosedd ge­

nom barnsjukhusen Samariten och Simon och Mathilda Sachs’ minne. För de

norra stadsdelarna funnes Norrtulls sjukhus och sedennera pediatriska klini­

ken vid karolinska sjukhuset.

Vid de förhandlingar, som kommissionen fört med stadens representanter,

hava dessa förklarat, att man från stadens sida måste tillse, att dc västra

stadsdelarnas behov av bamsjukvård tillgodosåges genom ett tillräckligt antal

vårdplatser på Kungsholmen samt att staden vore villig att till karolinska

sjukhuset förlägga jämte barnplatserna på Norrtulls sjukhus ytterligare ett

så stort, antal sådana platser, att det inom de norra stadsdelarna föreliggande

vårdbehovet täcktes. Härvid hava stadens representanter förutsatt, att de på

Kungsholmen befintliga vårdplatserna avsåges blott för stadens egna barn

och att sjuka barn från Stockholms län och landet i övrigt skulle i den mån dc

sökte vård i Stockholm ej behöva intagas på stadens sjukhus utan i stället

intagas på karolinska sjukhuset.

Stockholms läns landstings representanter hava vid överläggningarna med

kommissionen meddelat, att landstinget för sjuka barn från länet disponerade

10 vårdplatser på akademiska sjukhuset i Uppsala och att inom landstinget

planerades att utbygga länets vid Mörby belägna centrallasarett med en sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

20

skild barnavdelning inrymmande omkring 40 vårdplatser. Då härigenom

länets platsbehov för den slutna barnsjukvården vore i huvudsak fyllt, kunde

landstinget icke binda sig för annat än ett mindre antal barnplatser på karo­

linska sjukhuset; dessa skulle huvudsakligen avses för undersökning och be­

handling av mera komplicerade sjukdomsfall.

Da kommissionen haft att taga ställning till frågan örn de pediatriska kli­

nikerna vid karolinska institutet, har kommissionen med beaktande av de

ståndpunkter, stadens och länets representanter intagit, måst avvisa såväl

den under den tidigare diskussionen framförda tanken att till karolinska sjuk­

huset förlägga båda klinikerna som ock det inom universitet sberedningen alter­

nativt framförda förslaget att vid karolinska sjukhuset anordna en pediatrisk

klinik av sådan storlek, att all karolinska institutets undervisning i pediatrik

kunde bedrivas där. Det för sistnämnda alternativs genomförande erforderliga

patientmaterialet har nämligen icke av staden kunnat ställas till förfogande pa

Norrbackaområdet. Vid dessa förhållanden har alltså blott återstått att bibe­

hålla två pediatriska kliniker, varav den ena förlagd till karolinska sjukhuset.

I följd härav har kommissionen undersökt möjligheterna att förlägga den

andra kliniken vid ett sjukhus i någon del av Stockholm, där större behov

av vårdplatser för barn finnes.

Härvid har kommissionen utgått ifrån att, då det sålunda visat sig nöd­

vändigt att även för framtiden räkna med två pediatriska kliniker, också två

professorer i pediatrik — en vid vardera kliniken — skola finnas vid karolin­

ska institutet. Kommissionen anser förty, att skäl ej längre föreligga att vidare

hålla den lediga professuren vakant, utan att åtgärder böra i vanlig ordning

inledas för dess återbesättande.

Beträffande den undervisning i pediatrik, som skulle komma att träda i

stället för den till Lovisa-anstalten förlagda, innebar förhandlingskommissio-

nens förslag, att denna skulle förläggas till den pediatriska avdelning, som

Stockholms stad planerade vid S:t Görans sjukhus. I sitt år 1942 avgivna

betänkande anförde förhandlingskommissionen beträffande denna fråga.

Frågan om en nybyggnad för den pediatriska klinik, som nu är förlagd till

Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt, har, sedan kommissionen avgivit sitt

förra betänkande, kommit i ett annat läge, i det att stadens representanter i

skrivelse till kommissionen anfört följande: Sedan en ombyggnad av Kron­

prinsessan Lovisas vårdanstalt planerats och delvis genomförts, syntes vård­

anstalten och dess överflyttning till S:t Görans sjukhus icke nu böra göras

till föremål för nya avtalsförslag. Den provisoriska lösning, som ernåddes

genom vårdanstaltens restaurering, torde föranleda, att frågan om nya bygg­

nader för dess vidkommande uppskötes åtminstone ett decennium. Det syn­

tes vid sådant förhållande lämpligt, att frågan om samarbete mellan staten

och staden på denna punkt ställdes på framtiden.

Med anledning av vad stadens representanter sålunda anfört, har kommis­

sionen hänvänt sig till professorn A. Lichtenstein i dennes egenskap av före­

ståndare för den till anstalten förlagda kliniken; och har denne därvid förkla­

rat, att han med hänsyn till den planerade och delvis redan verkställda om­

byggnaden av anstalten ansåge undervisningen under en tidrymd av högst

10 år kunna bedrivas därstädes under någorlunda tillfredsställande former.

Vid sådant förhållande anser kommissionen, att frågan om nybyggnad för

den till anstalten förlagda kliniken tills vidare bör anstå.

Kungl. May.ts proposition nr 151.

21

Stadens förhandlingsdelegerade hava förklarat sig för sina huvudmän vilja

tillstyrka, att staden i god tid före den hittillsvarande anstaltens nedläggande

medverkar till sådana åtgärder, att åt karolinska institutet såsom en institu­

tets pediatriska klinik upplåtes ett nyuppfört barnsjukhus i Stockholm eller

en nyuppförd barnavdelning vid ett sjukhus i Stockholm.

Statskontoret förklarade sig i sitt yttrande den 9 september 1940 över för-

handlingskommissionens år 1940 framlagda förslag anse, att — därest en ut­

byggnad av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik komme till stånd

— antalet vårdplatser vid denna klinik borde så avvägas, att till densamma

kunde centraliseras hela den pediatriska undervisningen i Stockholm samt att

därvid, med utgångspunkt från nu gällande ordning, större antal platser än

200 icke i nuvarande läge borde ifrågakomma.

Med anledning härav har professorn Lichtenstein i förutnämnda promemo­

ria den 7 februari 1942 bland annat anfört följande.

En indragning av den ena professuren skulle medföra, att den återstående

professorn fick övertaga hela undervisningen i Stockholm i ämnet, d. v. s. en

undervisningsbörda, som med hänsyn till antalet studenter är lika stor som

den sammanlagda undervisningen i Uppsala och Lund. Detta skulle självfallet

icke behöva möta större hinder om undervisningen skedde i form av katedrala

föreläsningar, vid vilka givetvis ett stort auditorium kan närvara. Att antalet

tentamina för professorn i Stockholm i dylikt fall skulle bli ungefär dubbelt

så stort som för vardera professorn vid universiteten är icke något avgörande

skäl.

Emellertid sker icke undervisningen och kan icke ske katedralt. Undervis­

ningen måste läggas praktiskt och innebära en handledning från lärarens sida

i konsten att undersöka och bedöma sjuka barn, ett undervisningsmaterial,

som väsentligt skiljer sig från det material av vuxna, som studenten tidigare

sysselsatt sig med. Detta gör, att läraren måste ha tid för varje student om

utbytet av undervisningen skall bli tillfredsställande.

Kursens storlek kan därför icke utan stor olägenhet ökas. Redan 25 studen­

ter är ett stort antal för en klinisk-praktisk undervisning. Under sådana för­

hållanden skulle en indragning av den ena professuren medföra nödvändighe­

ten av kontinuerlig undervisning året runt. Ingen klinik kan dock utan stor

olägenhet bedriva undervisning ständigt. Såväl för läraren som för läkare,

sköterskepersonal, laboratorier och sist, men icke minst, för patienterna äro

vissa uppehåll mellan de olika kurserna nödvändiga. Även för det vetenskap­

liga arbetet vid kliniken är detta enligt min mening nödvändigt. Härtill kom­

mer att på en pediatrisk klinik undervisning icke kan ske under en del av

sommaren, juni—augusti, enär de pediatriska sjukdomarna äro i hög grad

säsongbetonade. Sjukligheten bland barnen är sommartiden ytterst ringa. Sko­

lorna äro stängda, och en stor mängd barn vistas på landet på sommarkolonier

och dylikt. På grund härav är beläggningen på våra barnsjukhus under som­

martiden dålig, och något tillfredsställande, tillräckligt allsidigt kliniskt mate­

rial för undervisningen kan icke åstadkommas.

En koncentration av undervisningen till en enda klinik skulle därför —

under förutsättning av ungefär samma antal studenter vid karolinska insti­

tutet som hittills — icke kunna ske utan en ökning av kursernas storlek, vilhel

enligt min bestämda mening mäste leda till en avsevärd försämring av under-

visningsresultatet. Man skulle kunna invända, att denna svårighet kan un-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

22

danröjas genom anställandet av en biträdande lärare. Trängande behov av

dylik kraft för var och en av pediatrikprofessorerna har emellertid redan med

den nuvarande undervisningsbördan länge förefunnits och framhållits.

På grund av vad jag här anfört anser jag bibehållandet av de båda profes­

surerna i ämnet i Stockholm nödvändigt, om man icke vill riskera en sänkning

av undervisningens kvalitet. Detta vöre i hög grad olyckligt, enär i själva

verket i stället en förbättrad undervisning i pediatrik är trängande önskvärd.

Jag vill tillägga, att pediatriken är ett ämne i rask utveckling och ämnets

medicinska och social-medicinska betydelse har i hög grad ökat. Att just i en

dylik tid genom indragning av en professur beröva landet en härd för pediatrisk

forskning, undervisning av blivande läkare och utbildning av blivande barn­

läkare vore en från samhällets synpunkt synnerligen olycklig åtgärd.

Genom beslut den 6 mars 1942 har Kungl. Majit förordnat, att den sedan

år 1937 vakanta professuren i pediatrik vid karolinska institutet skulle i veder­

börlig ordning återbesättas. Sedermera har Kungl. Majit till innehavare av-

professuren från och med den 1 januari 1943 utsett medicine doktorn A. J.

Wallgren.

Tidigare behandling av nybvggnadsfrågan. I

sitt betänkande och förslag

rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. (stat. off. utr.

1928:26) framhöll 1926 års sjukhuskommission (sid. 51), att det skulle vara

önskvärt att i karolinska sjukhusets första byggnadsetapp medtaga jämväl en

pediatrisk klinik. Under förutsättning att bidrag lämnades från allmänna

barnhusets medel hade kommissionen ansett sig böra medtaga en dylik klinik

redan i nämnda byggnadsetapp. Vidare uttalade sig kommissionen för att i

en andra etapp, som avsåges omfatta de i första etappen ej ingående klinikerna,

borde medtagas en andra pediatrisk klinik. Den i första etappen ingående

pediatriska kliniken skulle enligt kommissionens förslag omfatta tre allmänna

vårdavdelningar, en var om 26 platser, samt en isoleringsavdelning om 8 plat­

ser, tillhopa 86 allmänna vårdplatser, vartill skulle komma en enskild vård­

avdelning om 8 platser. Kliniken skulle sålunda inrymma sammanlagt 94

vårdplatser.

Vid avlåtandet till 1930 års riksdag av propositionen nr 232 angående upp­

förande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. framhöll departements­

chefen (sid. 56), att med hänsyn till läget av barnhusets organisationsfråga be­

slut ej då kunde fattas om uppförande av en pediatrisk klinik å Norrbacka-

området och att resultaten av planerad utredning rörande antalet professurer

i pediatrik vid karolinska institutet och den pediatriska undervisningens behov

av kliniker måste avvaktas, innan något som helst avgörande kunde träffas

beträffande en pediatrisk klinik å Norrbackaområdet.

Såsom förut framhållits, innehåller avtalet av år 1931 angående samarbete

för uppförande och drift av karolinska sjukhuset bland annat den bestämmel­

sen, att när en pediatrisk klinik uppföres där, skall staden erhålla 35 och länet

15 platser på densamma.

Den 23 maj 1935 uppdrog Kungl. Majit åt karolinska sjukhusets byggnads­

kommitté att inkomma med ritningar och kostnadsberäkningar för en

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

23

pediatrisk klinik vid sjukhuset. Detta uppdrag har icke fullgjorts beroende

på dels

det svävande spörsmålet om antalet pediatrikprofessurer vid karolin­

ska institutet, dels och

uppkommen fråga om flyttning till karolinska sjuk­

huset av H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Be­

träffande dessa spörsmål hänvisas till den i det föregående lämnade redogö­

relsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

2) Pediatriska klinikens storlek.

Stadens platsbehov.

Förhandlingskommissionen har satts i tillfälle att

taga del av en inom Stockholms stads sjukhusdirektion i september 1939 verk­

ställd utredning rörande stadens behov av vårdplatser för barnsjukdomar. En­

ligt denna utredning skulle det dåvarande behovet uppgå till 335 vårdplatser,

varav 260 medicinska och 75 kirurgiska, motsvarande ett vårdplatsbehov av

4,5 promille av antalet barn. Då barnantalet i staden beräknades öka från

74,777 år 1938 till 77,500 år 1940, 85,200 år 1945 och 91,200 år 1950, skulle

vårdplatsbehovet bliva följande:

Medicinsk

Kirurgisk

avd.

avd.

1938 ...................................... 260

75

335

1940 ...................................... 271

78

349

1945 ...................................... 298

85

383

1950 ...................................... 319

91

410

Örn man bortsåge från tillgängliga vårdplatser å Norrtulls sjukhus och

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, beräknades

för täckande av stadens platsbehov finnas disponibla följande antal vård­

platser (varvid medräknats en i samband med Söder-sjukhusets, färdigstäl­

lande planerad utvidgning av barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs’

minne):

Medicinsk Kirurgisk gunjma

avd.

avd.

Barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs’ minne

68

—

68

Barnsjukhuset Samariten ..................... 46_______ 7_____ 53

Summa

114

7

121

För fyllande av stadens platsbehov erfordras alltså ytterligare följande

antal vårdplatser:

Medicinsk

avd.

Kirurgisk

avd,

Summa

1945 .................................... 184

78

262

1950 .................................... 205

84

289.

Därest samtliga vårdplatser på barnsjukhuset Samariten utnyttjades för

stadens räkning, skulle stadens platsbehov minskas med 19 medicin- och

2 kirurgplatser.

Expertutlåtanden om klinikens storlek och sammansättning. I

fråga örn

den med hänsyn till undervisningens behov önskvärda storleken av den medi­

cinska avdelningen av en pediatrisk klinik har kommissionen

rådgjort med professorn i pediatrik

vid karolinska institutet A. Lichtenstein

24

samt d-ocenten i samma ämne därstädes, numera överläkaren Curt Gyllen­

swärd, vilken uppehållit den vakanta professuren till den 1 december 1939.

Lichtenstein har därvid framhållit, att en klinik bör omfatta minst 150

allmänna vårdplatser. Gyllenswärd å sin sida har ansett antalet allmänna

vårdplatser kunna begränsas till 120.

Lichtenstein har motiverat sin mening på i huvudsak följande sätt.

En pediatrisk universitetsklinik måste vara tämligen stor för att tillfreds­

ställande praktisk undervisning där skall kunna lämnas. Detta beror på, att

pediatrikens kärna i själva verket är invärtes medicin i barnaåldern. Ma­

terialet måste därför vara så stort, att de tjänstgörande kunna få patienter

mom alla områden av ämnet, lungsjukdomar, hjärtsjukdomar, njursjukdo­

mar, nervsjukdomar m. m. Härtill kommer, att man också måste ha till­

gång till barn inom olika åldersgrupper, späda barn, koltbarn, äldre barn.

oAh pediatrisk erfarenhet talar också för, att barnklinikens patienter även

från vårdsynpunkt måste uppdelas pa olika avdelningar, nämligen späda

barn, koltbarn och äldre barn, dessa senare fördelade på goss- och flickav-

delningar (ungefär från 7—8 års åldern).

Härtill kommer, att en barnklinik måste äga tillgång till minst tvenne

specialavdelningar, nämligen för tuberkulösa bani och för s. k. psykopa­

tiska barn. Tuberkulosen spelar en sådan roll som barnsjukdom och upp­

träder i barnaaldem med sådana kliniska särdrag, att ingen pediatrisk un­

dervisning kan undvara ett material av tuberkulösa barn. En mindre av­

delning avsedd såsom diagnostisk station för utredning — icke en sana-

torieavdelning — är därför nödvändig på en pediatrisk klinik.

I våra dagar har också barnpsykopatologien och därmed intimt för­

bundna .pedagogiska problem kommit att tilldraga sig allt större intresse

och blivit av allt större betydelse. En undervisning i pediatrik måste taga

hänsyn härtill och för den skull äga tillgång till lämpligt undervisnings­

material.

. Vidare måste barnkliniken äga tillgång till ett antal karantäns- och isole­

ring splatser och slutligen till ett antal enskilda och halvenskilda platser.

Alla dessa omständigheter leda till att en fullgod barnklinik i våra dagar

måste vara tillräckligt stor.

Vid ett försök att beräkna minimistorleken av en tillfredsställande barn­

klinik har jag utgått därifrån, att klinikanternas antal för varje kurs förblir

högst 25, att den egentliga kurstiden bibehålies till 3 månader, att hela

patientmaterialet på »allmän sal» utnyttjas för undervisningen samt att

den genomsnittliga vårdtiden, som fallet varit vid Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt under senare år, beräknas till 3—4 veckor. Då ett par veckor

av kurstiden åtgår till förberedande undervisning, innan klinikanterna lärt

sig så undersöka sjuka barn, att man med fördel kan utdela patienter, kan

man i runt tal beräkna, att patientmaterialet under en kurs förnyas två

gånger. Det sammanlagda antalet patienter, som står till förfogande under

en kurs, kan således beräknas till högst 3 gånger klinikens kapacitet.

Man måste här räkna med en viss marginal, då en sjukavdelnings kapa­

citet under 3 mannder aldrig kan utnyttjas till 100 procent, i det en del sängar

stå tomma vissa dagar och vissa patienter (t. ex. mycket för tidigt födda

och döende) icke kunna utnyttjas för undervisningen.

Då det gäller att bedöma antalet patienter per klinikant, har jag hittills­

varande erfarenhet från Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt att bygga på.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

25

Det har då visat sig, att denna klinik med sina 81 sängar har givit mig ett

undervisningsmaterial av 220—230 patienter på 3 månader. Fördelade på

25 tjänstgörande blir detta högst 9—10 patienter per man under kursen. På

grund av det pediatriska klientelets egenart är detta alldeles otillräckligt.

Det har också tydligt visat sig, att de tjänstgörande icke på ett så knappt

material kunna förvärva nödig träning i att handskas med och undersöka

barn. Enligt min mening skulle varje klinikant behöva minst ett 20-tal

patienter fördelade inom olika områden av pediatriken. Efter noggrant

övervägande har jag kommit fram till följande minimikrav på ett något så

när tillfredsställande kliniskt material för den pediatriska kursen.

Varje klinikant måste under sin kurs erhålla åtminstone följande pa­

tienter:

4 späda barn (för tidigt födda, näringsrubbningar, rachitis, tetani m. m.),

2 fall av mag-tarmsjukdomar hos äldre barn,

2 akuta lungfält (och andra akuta infektioner),

2 hjärtfall (medfödda och förvärvade hjärtfel),

1 njurfall (pyelit, nefrit),

2 fall av barntuberkulos (därav ett spädbarn),

2 fall av växlande art (exsudativ diates, astma, mongolism, blodsjuk­

domar m. m.),

1—2 nervfall (chorea, Little m. m). samt

1—2 psykopatiska barn.

Enligt denna uppfattning åtgå 17—19 patienter per klinikant och kurs.

Räknar man med 18 som medeltal, så uppgår antalet erforderliga patienter

under en kurs till 450. Då nu klinikens patientmaterial kan förnyas två

gånger under kursens lopp, erfordras för att kunna bjuda på ett tillfreds­

ställande patientmaterial en tillgång till omkring 150 sängplatser på »all­

män sal» (däri då inberäknat specialavdelningar för tuberkulösa och psy­

kopatiska barn).

De pediatriska klinikerna böra således enligt min uppfattning bestå av

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

följande avdelningar:

2 avdelningar å 20 för spädbarn ........................................... Summa 40

1 avdelning » 20 » koltbarn .......................................... »

20

1

»

» 20 » äldre gossar........................................... » 20

1

»

» 20 » äldre flickor ......................................... » 20

1

»

» 20 » tuberkulösa barn ................................. » 20

1

»

» 20 » psykopatiska barn ................................ » 20

1 isoleringsavdelning på 10 ...................................................... »

10

Summa sängplatser på allmän sal 150.

Härtill kommer en extrarumsavdelning med 4 enskilda och 8 halvenskilda

sängplatser.

Till stöd för sin uppfattning örn önskvärdheten av en tuberkulos­

avdelning har Lichtenstein hänvisat till ett på hans begäran av över­

läkaren vid Söderby sjukhus, Uttran, Alf Gullbring i ämnet gjort uttalande

av i huvudsak följande innehåll.

Då det gäller tuberkulösa barn med sjukdomen i smittosamt stadium,

förefinnes ingen meningsskiljaktighet örn nödvändigheten att helt isolera

26

dem fran icke tbc-sjuka; beträffande sådana tbc-barn som för omgivningen

endast medföra ringa smittorisk ha visserligen olika meningar örn isolerings-

ätgärdernas nödvändighet kommit till synes, men enligt min mening bör sam­

ma synpunkter anläggas vid deras förläggning pä vårdanstalt, som gälla för

smittförande. Att tillfredsställande kunna ordna isoleringen på så sätt, att

tuberkulösa och icke tuberkulösa vårdas på samma avdelning men på olika

säfar, är ogörligt. Ej ens då barnen äro sängliggande är detta möjligt. Fol­

den tuberkulin-negativa personalen på avdelningen skulle också en dylik

anordning icke vara försvarlig. På grund av det ovan sagda får jag som min

mening uttala, att det är ett oeftergivligt krav, att tuberkulösa vårdbehö-

vande barn intagas på avdelning, som på betryggande sätt är avskild från

sjukavdelningar för annat barnklientel, samt att avdelningen bör vara så

belägen, att barnen även under utevistelsen på sjukhusområdet kunna hållas

strängt avskilda från övriga icke tuberkulösa patienter.

Rörande behovet av en psykopatavdelning vid en pediatrisk

klinik vid karolinska sjukhuset har Lichtenstein åberopat ett yttrande av pro­

fessorn i psykiatri vid karolinska institutet V. Wigert, (numera avliden), däri

anföres följande.

o Att förlägga vården av barn med psykiska rubbningar till de allmänna

vårdavdelningarna synes mindre välbetänkt ur såväl sjukvårdens som den

medicinska forskningens och undervisningens synpunkter. I sjukvårdshän-

seende är att märka att barn med psykiska rubbningar för observation och

vård erfordra en helt annan miljö än de kroppsligt sjuka barnen. För de

psykiskt sjuka erfordras resurser för arbetsterapi, lek och skolundervisning

m. m., något som endast i mycket begränsad utsträckning finnes på en all­

män avdelning. Den stillhet och fasta medicinska disciplin, som måste till-

lämpas på en allmän avdelning, är olämplig för de psykiskt sjuka barnen.

De behöva också observeras och handledas av en för barnpsykiatriska upp­

gifter speciellt intresserad och skolad vårdpersonal, som ej finns tillgänglig

på allmänna avdelningar. Ur forskningssynpunkt är att märka, att det rena

sammanblandandet av barnpsykiatriska och pediatriska uppgifter i hög grad

försvårar utvecklingen av den förra specialgrenen. Det måste ur folkhälsans

synpunkt anses synnerligen viktigt, att denna vetenskapsgren får utveckla

sig, och målet måste man — i likhet med universitetsberedningen — tänka

sig soln full självständighet för detta läroämne med en självständig represen­

tant. Ur undervisningssynpunkt bör anmärkas, att det är självklart, att

förekomsten av en relativt fristående barnpsykiatrisk avdelning är ägnad

att bereda bättre undervisningsmöjligheter och att väcka större intresse hos

de blivande läkarna för barnaålderns psykiska problem än vad som eljest

är fallet. Dessutom bör en sådan avdelning med större framgång kunna till­

godose den i hög grad erforderliga elementära undervisningen om barnaål­

derns psykiska problem åt barnavårdspersonal och andra socialarbetare.

När jag vid planerandet av den nya psykiatriska kliniken vid karolinska

sjukhuset med mycken tvekan kunde gå med på, att denna icke i likhet

med psykiatriska kliniken i Uppsala utrustades med en egen bampsykiat-

risk avdelning, så var det under den uttryckliga förutsättningen, att en så­

dan avdelning skulle tillskapas i den pediatriska kliniken, som skulle ligga

som psykiatriska klinikens närmaste granne, att avdelningen skulle vara

anknuten till bägge klinikerna och stå till förfogande för forskning och un­

dervisning jämväl å psykiatriska kliniken. Skulle denna avdelning nu icke

Kungl. Majds proposition nr 151.

27

komma till stånd såsom en relativt självständig enhet inom pediatriska kli­

niken, måste från psykiatriens sida uppställas ett ofrånkomligt krav på

anordnandet av en till psykiatriska kliniken ansluten barnpsykiatrisk av­

delning med ett 20-tal platser.

Gyllenswärd utvecklar sin uppfattning på i huvudsak följande sätt.

Lichtenstein har kommit till 18—20 patienter per tjänstgörande . som

önskvärt antal för klinisk undervisning. Vissa sjukdomar äro emellertid så

pass sällsynta, att materialtillgången under inga förhållanden kan beräknas

medge, att varje studerande tilldelas sådan patient. Återigen ökas erfaren­

heten om åtskilliga sjukdomar därigenom, att flera sådana, särskilt under

spädbarns- och småbarnsåldern, ofta uppträda samtidigt eller som följd-

sjukdomar till varandra hos en och samma patient. 18—20 patienter per

studerande ger sålunda på det hela taget större erfarenhet än antalet i sig

själv synes ange.

.

I Uppsala intogos 896 patienter år 1937 och 897 patienter ar 1938. Sjuk­

huset har 60 platser samt 2 kurser med 15 tjänstgörande per kurs. På Upp-

salakliniken torde ungefär 16—18 patienter som regel kunna utdelas per stu-

derande och kurs. Vårdplatsbehovet i Stockholm bör beräknas på grundval

av faktiskt föreliggande erfarenhet. På Norrtulls sjukhus ger en sådan be­

räkning följande resultat. (Jag har härvid endast ansett mig böra utgå från

de två år, om vilka jag har egen erfarenhet.)

Varje tjänstgörande har i medeltal kunnat tilldelas 12 patienter. Nuva­

rande vårdplatstillgång är 75 platser. 18 patienter skulle alltså kräva

75 -f- 75: 2 = 113 vårdplatser.

Erfarenheten från tiden 1/9 1937—31/8 1939 utvisar följande vårdplats­

behov för respektive åldrar:

0— 1 år................................ 40

1— 7

» 40

7—15

» 20

En vårdavdelning bör även enligt min erfarenhet omfatta 20 ordinarie

platser. Alltså skulle erfordras för

åldern 0— 1 år.................2 avdelningar om 20 platser = 40

»

1— 7

» 2

»

»20

»

=40

»

7—15

» 1 avdelning

»20

»

= 20

Behovet för äldre barn kräver endast en vårdavdelning om 20 platser.

Vårdbehovet för pojkar är i denna ålder cirka 30 procent högre än för

flickor. Äldre gossar och mindre gossar kunna mindre lätt vårdas tillsam­

mans. Avdelningen för äldre barn bör alltså vara en gossavdelning.

Äldre flickor bli då utan särskild vårdavdelning. Äldre flickor kunna emel­

lertid utan olägenhet, till och med med en viss fördel, vårdas pa samma

avdelning som mindre gossar. De äldre flickornas vardplatsbehov kan och

bör därför täckas genom att den ena avdelningen för barn i åldern 1—7 år

bör avses för pojkar i förskolålder jämte flickor i samma ålder jämte äldre

flickor.

.

En jämkning mellan olika avdelningar får naturligtvis alltid förutses allt­

efter det tillfälliga behovet.

I denna plan ingår ingen särskild vårdavdelning för tuberkulösa barn.

Örn man utgår ifrån, att platsantalet för tuberkulösa barn bör beräknas till

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

28

20, innebär en särskild avdelning för sådana barn, att barn i alla åldrar och

av båda könen måste läggas tillsammans på denna avdelning, en åtgärd,

som ju annars av flera skäl konsekvent undvikes. När vårdbehovet icke

täcker fullständiga avdelningar för respektive åldrar, anser jag det medföra

minst olägenheter, örn tuberkulösa barn vårdas på avdelningar för respek­

tive åldrar.

I denna planläggning ingår heller icke en särskild vårdavdelning för psy­

kopatiska barn. Sådana barn skulle jag hellre vilja kalla svårfostrade barn,

eftersom erfarenheterna från Norrtulls sjukhus visa, att det här mera sällan

rör sig om rena psykopatier. Oftast föreligger en blandning av somatiska

och psykiska, av hereditära, konstitutionella och miljöbetingade orsaksfak­

torer. Dessa barn förete sinsemellan väl så stora olikheter som för kroppsliga

sjukdomar vårdade psykiskt normala barn. En del av dessa barn böra vårdas

tillsammans med psykiskt normala barn i samma ålder. I andra fall kräver

barnets psykiska tillstånd isolering för barnets eget eller andra barns skull.

Denna kan enligt min erfarenhet ske på en för hela kliniken gemensam

isoleringsavdelning, avsedd även för andra isoleringsfall. Beläggningen med

svårfostrade barn å Norrtulls sjukhus är för närvarande genomsnittligt

cirka 10 procent eller 8 platser. Väntetiden har dock understundom varit ett

par månader, varför platsbehovet är större.

Isoleringsavdelningen bör i allt beräknas till inemot 20 platser. Den bör

anordnas så, att den vid.sommarvädringen kan användas som evakuerings-

station för övriga avdelningar samt vid fall av epidemier till evakuering av

på övriga avdelningar inneliggande inkuberade patienter, vilka icke kunna

hemskrivas. Även av dessa orsaker bör isoleringsavdelningen åtminstone

närma sig den för vanlig driftsekonomi lämpliga avdelningsstorleken, nämli­

gen 20 platser.

Med ledning av erfarenheterna från Norrtulls sjukhus skulle erforderlig

klinik beräknad efter undervisningsbehovet för 25 samtidigt tjänstgörande

bestå av

2 vårdavdelningar om 20 platser för späda barn

1 vårdavdelning

» 20

»

» koltbarn

1

2 * *

5

* 20

»

» barn i förskolåldern samt

äldre flickor

1

»

» 20

»

» äldre gossar

1 isoleringsavdelning örn cirka 20 platser.

Summa 120 platser.

Härtill kommer poliklinik och barnavårdscentral samt rådgivningsbyrå

för uppfostringsfrågor.

För att fullgöra klinikens sociala uppgifter kräves ett organiskt samar­

bete med en del andra sociala barnavårdsanstalter, i främsta rummet upp-

tagningshem för tillfällig vard samt barnhem av olika art för stadigvarande

vård.

Vidare bör ett konvalescenthem (B-sjukhus) anknytas till kliniken. För

att vara till verklig nytta mäste detta direkt underställas klinikchefen så

att kliniken utan omgång kan avlastas från visserligen fortfarande vård-

behövande patienter, men där vården i fortsättningen kan göras både enk­

lare och billigare än på en klinik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Gentemot Gyllensvvärds beräkning har Lichtenstein framhållit bland annat

följande.

Gyllenswärds beräkning stöder sig på alltför kort tids erfarenhet och

alltför små tal. Vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt är ävenledes antalet

gossar sammanlagt för alla åldrar i regel större än flickorna. Men denna

skillnad förefinnes för åldrarna under 8 år. För åldersgrupperna 8—15 år

kommer ingen tydlig skillnad fram. Så har under 1 O-årsperioden 1929—1938

vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalts medicinska avdelning intagits

1,129 gossar och 1,079 flickor i åldern 8—15 år. Skillnaden är således prak­

tiskt taget ingen. Vissa år överstiger t. o. m. antalet äldre flickor antalet

gossar i samma ålder.

När Gyllenswärd således anser sig kunna utesluta en särskild avdelning

för äldre flickor, så kan detta förslag icke få stöd i faktiskt förefintligt

vårdbehov.

Den omständigheten att Gyllenswärd och jag kommit till något olika

resultat vid beräkningen av vårdplatsbehovet i olika åldrar beror tydligen

också därpå, att materialet på de båda klinikerna i detta hänseende är olika.

Gyllenswärd anger det relativa vårdplatsbehovet för respektive åldrar till

0— 1 år................................. 40

1— 7 >................................. 40

7—15 »................................. 20

För att belysa skillnaden mellan de båda klinikerna har jag gjort en mot­

svarande beräkning för Lovisa-kliniken omfattande åren 1937—1938. Re­

sultatet blev följande.

0— 1 år................................. 30

1— 7 »................................. 40

7—15 »................................. 30

Beräknat på Lo visa-materialet är vårdbehovet för äldre barn (7—15 år)

således lika stort som behovet av spädbarnsplatser.

Det största platsbehovet föreligger för åldersgruppen 1—7 år. hlärvid är

emellertid att märka, att en utjämning lätt kan ske såväl nedåt som uppåt.

En hel mängd av de i åldersgruppen 1—7 år upptagna barnen befinna sig

i åldern 1—2 år och kunna i stor utsträckning placeras på spädbarnsavdel-

ning. Å andra sidan kan man utan svårighet placera en del av de äldsta

i mellangruppen å en av avdelningarna för äldre barn.

För kommissionen har framhållits som önskvärt, att i samband med de

pediatriska klinikerna i Stockholm anordnades särskilda barnkirur-

giska avdelningar.

Docenten Einar Perman, som förut innehaft överläkarbefattningen vid

Lovisa-anstaltens kirurgiska avdelning, har i detta avseende meddelat bland

annat följande.

Erfarenheten visar, att först sedan vården av kluvna läppar och gommar

koncentrerats till särskilda avdelningar har behandlingen av dessa svar-

opererade missbildningar givit goda resultat. Av samma skäl är det önskvärt

att koncentrera behandlingen av flera andra missbildningar såsom epi- och

hypospadi, atresia ani m. m. samt av vissa för barnaåldern speciella åkom­

mor som t. ex. pylorospasm och invagination. Dödligheten i pleuraempyem,

som för vuxna är rclalivt låg, är hos mindre barn mycket hög; det är en

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

29

30

viktig uppgift att söka sig fram till de för barnen lämpligaste behandlings­

metoderna och en lägre mortalitet vid denna åkomma, vilket likaledes en­

dast kail ske genom en systematiskt samlad större erfarenhet. Ett annat

område inom barnkirurgien, som varit i hög grad försummat, är urologien;

sedan de diagnostiska möjligheterna nu förbättrats, kommer här att kunna

göras stora framsteg.

De nu angivna exemplen visa, att genom en fortsatt utveckling av barn­

kirurgien är mycket att vinna. En sådan utveckling är emellertid endast

möjlig genom en koncentration av materialet till speciella barnkirurgiska av­

delningar. Det är därför ett riksintresse, att en barnkirurgisk avdelning med

rikssjukhus karaktär skapas. Detta är så mycket mera nödvändigt som en

barnkirurgisk avdelning alltid måste ha ett mycket stort befolkningsun­

derlag.

Att driva barnkirurgi på en under en stor kirurgisk klinik inordnad liten

avdelning, omfattande en eller ett pär »barnsalar» är ej lämpligt. De bam-

kirurgiska fallen bli då lätt föremål för mindre intresse än de »storkirur-

giska» fallen, och vardén av barnen blir ofta överlåten på underordnade

läkare. Även om dessas kompetens ar god, kan denna anordning aldrig inne­

bära den önskvärda och nödvändiga utveckling av barnkirurgien, som en

större självständig barnkirurgisk avdelning medför.

Det är för närvarande en tendens att som en särskild kirurgisk specialitet

avgränsa den plastiska kirurgien. Hit har man också velat föra barnets

missbildningar. Bamkirurgen måste emellertid sätta sig in i härför erforder­

liga operationsmetoder, så att han grundligt behärskar dem. Han måste

själv kunna taga hand om dessa fall, så att de icke behöva överföras från

barnkirurgien till den plastiska kirurgien.

Samarbetet mellan den pediatriska och den barnkirurgiska avdelningen

måste vara synnerligen intimt. Enligt min egen fleråriga erfarenhet blir det

mer intimt än mellan en allmän kirurgisk och en medicinsk avdelning. För

den pediatriska avdelningen är det mycket fördelaktigare att samarbeta med

en barnkirurgisk avdelning än med en allmän kirurgisk avdelning, huru

väl ledd den senare än må vara. På den barnkirurgiska avdelningen kan

barnet dessutom få den vård beträffande uppfödning, kroppshygien m. m.,

som ur pediatrisk synpunkt är nödvändig och som aldrig kan bliva rutin­

mässig på en avdelning för vuxna. Den pediatriska och den barnkirurgiska

avdelningen måste ligga i varandras omedelbara närhet. I

I anslutning till vad Perman anfört hava Perman och t. f. överläkaren vid

Lovisa-anstaltens kirurgiska avdelning J. Hindmarsh framhållit som önsk­

värt, att barn med kirurgiska åkommor i största möjliga utsträckning vår­

das på särskilda, för barn avsedda kirurgiska avdelningar med härför sär­

skild skolad personal. Beträffande barn med medfödda missbildningar, späd­

barn och barn lipp till 6 års ålder har det — yttrar Perman och Hindmarsh

vidare -— ansetts självklart, att de i första hand böra disponera platser på dylik

avdelning. I fråga örn barn i en ålder lipp till 12 år har det ansetts synnerligen

önskvärt, att de i största möjliga utsträckning få åtnjuta sådan vård, och be­

träffande äldre barn, upp till 15 år, att även dessa böra i relativt stor utsträck­

ning beredas plats på sådan avdelning.

Rörande omfattningen av vården vid Stockholms-sjukhusen under år 1938

av barn under 15 ar lidande av kirurgiska sjukdomar har kommissionen er­

hållit följande uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Majlis proposition nr 151.

31

Sjuka från

Vårdade

Vårddagar

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn

(kirurgisk avdelning om 69 platser).

14,545

Stockholms stad...................................................

1,340

Stockholms län......................................................

139

1,248

Landet i övrigt......................................................

102

2,821

Barnsjukhuset Samariten

(kirurgisk avdelning om 7 platser).

195

3,471

Stockholms stad....................................................

Stockholms län......................................................

9

134

Landet i övrigt ..................................................

2

27

Övriga sjukhus (Ersta, Maria, Sabbatsberg, Serafi­

merlasarettet, S:t Erik, S:t Göran).

Stockholms stad ..................................................

602

6,069

Stockholms län .....................................................

145

1,589

Landet i övrigt ....................................................

34

496

Av det antal om 781 barn, som vårdats å »övriga sjukhus», d. v. s. sjuk­

hus för vuxna, voro 182 i åldern 0—6 år, 348 i åldern 7—12 år och 251 i

åldern 13—15 år. Sammanlagda antalet operationer å dessa 781 barn ut­

gjorde 518, nämligen missbildningar 16, akuta bukfall 157, olycksfall 268

och andra sjukdomar 340.

Med en antagen medelbeläggning av 85 procent upptogo ifrågavarande

barn genomsnittligt något mer än 26 vårdplatser på sjukhusen för vuxna.

Förhandlingskommissionen.

Beträffande den nya klinikens storlek inta­

ger kommissionen samma ståndpunkt såväl i 1940 års förslag som i 1942 års

jämkningsförslag. Kommissionen anför.

Den pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset synes böra innehålla en

medicinsk och en kirurgisk avdelning.

Inom den medicinska avdelningen bör såsom Lichtenstein och Gyllenswärd

angivit finnas en särskild karantäns- och isoleringsavdelning.

Vidare bör den medicinska avdelningen inrymma en särskild för psyko­

patiska barn avsedd avdelning. Kommissionen vill erinra örn att i uppgörel­

sen örn dispositionen av allmänna barnhusets Stockholmsfond förutsättes en

särskild »anstalt» vid eller i anslutning till sjukhuset för undersökning av

psykopatiska barn. Enligt kommissionens uppfattning är det av stor sam­

hällelig betydelse, att våra kunskaper om behandlingen av barnaålderns psy­

kiska rubbningar ökas. På detta område torde kunna sagås föreligga en brist

i vår medicinska beredskap. Det synes därför vara högeligen önskvärt, att vid

en medicinsk undervisningsanstalt finnes åtminstone en dylik avdelning,

speciellt utrustad och försedd med skolade krafter. Denna avdelning bör

anordnas på annat sätt än en avdelning för akut kroppssjuka barn. Avdel­

ningen för de psykopatiska barnen bör nämligen i särskild grad bereda sina

uppegående patienter trevnad och möjlighet till sysselsättning och undervis­

ning. Denna avdelning skall emellertid ej blott tjäna den pediatriska under­

visningen utan även stå till förfogande för den psykiatriska. Därest de psy­

kopatiska barnen ej vårdades i en särskild avdelning utan vore kringspridda

på klinikens olika avdelningar, skulle det önskvärda samarbetet mellan

pediatrik och psykiatri i hög grad försvåras.

.32

Däremot har kommissionen ej räknat med en särskild avdelning för tuber-

kulösa barn. Vid de undersökningar, som kommissionen företagit, har det

nämligen visat sig, att antalet redan tillgängliga vårdplatser för sådana sjuka

från Stockholms stad och län är så stort, att behovet därmed i huvudsak är

fyllt. I varje fall torde behov av en ny fullständig tuberkulosavdelning icke

vara för handen. I den mån tuberkulösa barn med hänsyn till undervisningen

mäste intagas på kliniken, får plats för dem beredas inom ramen för de av

kommissionen i övrigt föreslagna utrymmena.

Vad angår behovet av barnkirurgisk avdelning vill kommissionen hänvisa

till vad Perman anfört. Behandlingen av kluven gom och andra missbild­

ningar hos barn utgör en specialitet, som bör förläggas till särskilda för barn

avsedda kirurgiska avdelningar. Det är vidare önskvärt, att jämväl barn,

lidande av andra kirurgiska åkommor, kunna vårdas på dylika specialavdel­

ningar. Avdelningar av ifrågavarande slag böra anordnas i anslutning till

medicinska barnavdelningar. Det är vidare för läkarutbildningen av vikt, att

vid ett undervisningssjukhus, som inrymmer pediatrisk klinik, finnes en barn-

kirurgisk avdelning. Från dessa utgångspunkter har kommissionen funnit sig

böra förorda anordnande vid förevarande klinik av en barnkirurgisk avdelning.

Förutom vårdplatser för sjuka från Stockholms stad och län bör den

pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset inrymma vårdplatser avsedda

för sjuka från landet i övrigt.

Beträffande vårdplatsantalet har kommissionen muntligen överlagt med

Lichtenstein och Gyllenswärd. Den förre har — såsom förut angivits — an­

sett den medicinska avdelningen böra omfatta 150 platser, varav 100 på all­

männa avdelningar, 20 på en tuberkulosavdelning, 20 på en psykopatavdel­

ning och 10 på en isoleringsa vdelning, medan Gyllenswärd förordat 120 vård­

platser, varav 100 pa allmänna avdelningar och inemot 20 på en isolerings-

avdelning. Avräknas fran Lichtensteins siffra de 20 tuberkulosplatserna,

skulle återstå 130 platser. Gyllenswärd har framhållit, att, om en särskild

avdelning för psykopatiska (svårfostrade) barn inrättas, denna lämpligen bör

omfatta 20 vårdplatser men att samtidigt isoleringsavdelningen bör minskas

med 10 platser. Med dessa justeringar skulle den medicinska avdelningen

enligt Gyllenswärd böra omfatta 130 vårdplatser.

Kommissionen våll i detta sammanhang understryka, att frågan om till­

räckligt stora kliniker ej blott berör undervisningen utan även är av bety-

delse leir sjukvården, enär det för undervisningsändamål använda sjukhuset

också ingår som ett led i åtgärderna att tillfredsställa det förefintliga vård­

platsbehovet.

För egen del har kommissionen efter de överläggningar, som ägt rum med

stadens och länets representanter, och med beaktande av behovet av vård­

möjligheter för sjuka från landet i övrigt funnit sig böra förorda, att medi­

cinska avdelningen omfattar 140 vårdplatser, inberäknat en karantäns- och

isoleringsavdelning om 16 vårdplatser och en psykopatavdelnmg örn 20 vård­

platser.

. Sorn det ur vårdsynpunkt är önskvärt, att barn med kirurgiska åkommor

ej behöva vårdas på avdelningar, avsedda för vuxna, har kommissionen för­

ordat barnkirurgiska avdelningar vid de båda nya klinikerna1 av sådan stor­

lek, att de böra kunna upptaga samtliga vårdsökande barn av ifrågavarande

slag, i följd varav dessa barn ej skulle på grund av bristande tillgång på spe-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

1 Härmed åsyftas, förutom den pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset, även den pedriatiska

klinik, som är avsedd att framdeles ersätta Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt.

33

cialplatser behöva intagas på de för vuxna avsedda avdelningarna på stadens

sjukhus. Denna mening har jämväl biträtts av stadens representanter.

Den kirurgiska avdelningen vid kliniken på karolinska sjukhuset föreslår

kommissionen till 60 vårdplatser.

Vidare böra finnas enskilda vårdplatser, på medicinska avdelningen för­

slagsvis 13 och på kirurgiska förslagsvis 6.

Vid kliniken torde slutligen böra anordnas polikliniker för medicinska och

kirurgiska fall.

I fråga örn vårdplatsernas fördelning har från stadens sida framställts

önskan, att staden måtte erhålla 85 vårdplatser på den medicinska avdel­

ningen, varav 10 på karantäns- och isoleringsavdelningen samt 5 på psyko­

patavdelningen, ävensom 42 vårdplatser på den kirurgiska avdelningen, till­

hopa 127 vårdplatser.

För länets del har begärts 21 vårdplatser på den medicinska avdelningen,

varav 1 på karantäns- och isoleringsavdelningen samt 5 på psykopatavdel­

ningen, ävensom 7 vårdplatser på kirurgiska avdelningen, sammanlagt 28

vårdplatser.

De vårdplatser, som sålunda ej skulle disponeras av staden och länet,

komma att stå till förfogande för landet i övrigt.

Av följande sammanställning framgår antalet vårdplatser på. de olika av­

delningarna och huru platserna enligt kommissionens uppfattning böra för­

delas. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Medicinska avdel ningen

Kirurgiska

Allmänna

Karantäns-

Psykopat-

Summa

avdel-

Summa

avdel-

och isolerings-

avdel-

ningen

ningen

avdelningen

ningen

Stockholms stad ..

70

10

5

85

42

127

Stockholms län . . .

15

1

5

21

7

28

Landet i övrigt . ..

19

5

10

34

11

45

Summa

104

16

20

140

60

200

Enskilda avdelningar................................................ 13____ 6______19

Summa 153

66

219

I detta sammanhang hava landstingets representanter förklarat, att man

från landstingets sida icke önskar begagna sig av den landstinget genom 1931

års avtal tillförsäkrade rätten att vid pediatriska klinikens tagande i bruk ned­

sätta länets antal platser på de medicinska och kirurgiska klinikerna utan i

stället vill bibehålla detta platsantal oförändrat.

Då denna anordning för sjukhusets del är fördelaktig, har kommissionen

med tillfredsställelse hälsat detta tillkännagivande.

Med anledning av att Stockholms stads sjukhusdirektion i yttrande över

1940 års förslag uttalat sin tvekan, huruvida icke staden med hänsyn till den

låga nativiteten kunde åtnöjas med ett mindre platsantal än det föreslagna,

har Icommissionen i det år 1942 avgivna betänkandet anfört.

Enligt vad stadens representanter meddelat, har läget i fråga örn stadens

platsbehov på barnsjukhus, sedan sjukhusdirektionen uttalade sig, undergått

en väsentlig ändring. I detta hänseende hava stadens representanter anfört:

»I stället för den tidigare rådande låga nativiteten med därav följande mindre

framträdande behov av vårdplatser för barnsjukdomar har på de senare åren

Bihang till riksdagens protokoll 19b3. 1 sami. Nr 151.

3

34

inträtt en kraftig alltjämt fortgående stegring i nativiteten, som aktualiserat

utvidgningen av barnsjukvården. Då sjukdomsfrekvensen inom spädbarns-

och koltåldrama är avsevärt större än inom övriga åldrar, är behovet av ytter­

ligare vårdplatser särskilt inom den medicinska barnsjukvården trängande.

Enär en utvidgning av stadens barnsjukvård sålunda är ofrånkomlig, vore det

lämpligast, att, med hänsyn till det skick, vari Norrtullskliniken befinner sig,

ökningen av det för staden tillgängliga platsantalet på barnsjukhus i första

hand kunde ernås genom uppförande av den nya kliniken på karolinska sjuk­

huset. En uppgörelse med staten rörande Norrtullskliniken med utgångspunkt

från 1940 års preliminära avtal tedde sig därför önskvärd.»

Yttranden. Stockholms stad och Stockholms läns landsting ha godtagit

kommissionens förslag beträffande det antal vårdplatser, som äro avsedda för

deras räkning.

Medicinalstyrelsen och direktionen för karolinska sjukhuset ha förklarat sig

icke ha något att erinra mot storleken av den planerade nya barnkliniken.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet — varmed kanslern instämmer —

har i yttrande den 10 oktober 1940 anfört.

_ Kollegiet har intet i princip att erinra mot planläggningen av kliniken. För

sin del vill kollegiet endast betona vissa synpunkter på klinikens anordning.

Först och främst anser kollegiet, att de pediatriska klinikerna måste göras

tillräckligt stora för att bereda tillräckligt material för undervisningen av barn

i olika åldrar och med sjukdomar inom pediatrikens olika områden. Den av

kommissionen efter ingående undersökningar föreslagna storleken av de båda

klinikerna synes kollegiet nödvändig i betraktande av det pediatriska klien­

telets mångskiftande art. Då, såsom kommissionen understryker, det före­

slagna antalet vårdplatser ingår som ett led i åtgärderna att tillfredsställa ett

förefintligt vårdplatsbehov, anser kollegiet alla skäl tala för en sådan utökning

av de pediatriska klinikernas storlek som kommissionen föreslagit.

_ Kollegiet biträder professor Lichtensteins uppfattning, till vilken kommis­

sionen jämväl ansluter sig, att särskild avdelning för s. k. psykopatiska barn

inrättas åtminstone, inom den vid karolinska sjukhuset planerade kliniken.

Denna klinik bör tjäna undervisningen vid såväl den pediatriska som den

psykiatriska kliniken.

Kollegiet biträder även Lichtensteins uppfattning, som stödes av överläka­

ren vid Söderby sjukhus A. Gullbring, att de tuberkulösa barn, som med hän­

syn till undervisningen måste vårdas vid pediatriska kliniken, böra samman­

föras till en särskild avdelning.

Lärarkollegiet vill ock uttala sin anslutning till förslaget att med hänsyn till

undervisningen till båda de blivande nya barnklinikerna förlägga mindre av­

delningar för barnkirurgi.

3) Ekonomiska frågor. Samarbete med Stockholms stad och län.

Till en början må erinras om kostnaderna för karolinska sjukhusets första

byggnadsetapp samt om byggnadsföretagets finansiering.

De delar av karolinska sjukhuset, som uppfördes på grund av 1931 års riks­

dagsbeslut (d. v. s. hela det nuvarande sjukhuset med undantag för den psy­

kiatriska kliniken), beräknades av 1930 års sjukhuskommission komma

Kungl. May.ts 'proposition nr 151.

35

att draga en totalkostnad av 21,319,000 kronor och inrymma 843 vårdplatser.

Kostnaderna per vårdplats beräknades följaktligen till (21,319,000 : 843 =)

25,289 kronor. Av totalkostnaderna beräknades 5,945,700 kronor, d. v. s.

27,9 procent, vara betingade av sjukhusets egenskap av undervisningssjukhus;

med bortseende från sistnämnda merkostnad uppskattades kostnaderna per

vårdplats till 18,236 kronor.

Enligt 1931 års avtal mellan kronan samt Stockholms stad och län skulle

staden för sina 315 vårdplatser erlägga 18,000 kronor per vårdplats, d. v. s.

71,2 procent av totalkostnaderna per vårdplats och länet för sina 110 vård­

platser 17,000 kronor per vårdplats, d. v. s. 67,2 procent av totalkostnaderna

per vårdplats.1 De 106 enskilda vårdplatserna bekostades av staten, varvid

dock förutsattes, att kostnaderna skulle förräntas och amorteras genom infly­

tande avgifter. Medel för de enskilda vårdplatsernas iordningställande anvisa­

des därför särskilt med tillhopa 1,933,016 kronor. De beräknade totalkostna­

derna för första byggnadsetappen, avrundade till 21,400,000 kronor, skulle

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

alltså enligt beräkningarna finansieras på följande sätt:

Statens bidrag....................................................................... kronor 11,926,984

Stockholms stads bidrag (315 X 18,000 =).......................... »

5,670,000

Stockholms läns landstings bidrag (110 X 17,000 —).. . s>

1,870,000

Enskilda vårdplatser....................................................... » 1,933,016

Summa kronor 21,400,000.

Härtill kom jubileumsfondens bidrag till uppförande av den radioterapeu­

tiska kliniken, sammanlagt 2,230,000 kronor.

1930 års kostnadsberäkningar visade sig med hänsyn till under byggnads­

tiden inträffade kostnadsstegringar m. m. icke hålla streck, utan statsverket

nödgades anvisa ytterligare 4,050,000 kronor (varav 725,000 kronor för

skyddsrumsanläggningar).

Förhandlingskommissionens förslag av år 1940.

Som nämnts beräknar

kommissionen den pediatriska klinikens storlek till 219 vårdplatser. 1940 års

förslag var åtföljt av en preliminär kostnadsberäkning, vilken sammanfatt­

ningsvis innebar följande:

Byggnadskostnad^1 för huvudbyggnaden........................... kronor 2,900,000

2

>

» personalbostad (gemensam för per­

sonalen vid den pediatriska och den dermatologiska kli­

niken; på den förra ansågs belöpa 620,000 kronor) ....

»____ 620,000

Summa kronor 3,520,000.

Utrustningskostnader ........................................................... kronor 1,314,000.

1 Anledningen till länets lägre bidrag var, att länet ansågs för uppförande av ett nytt sjukhus

invid Stockholm kunna disponera tomtmark med lägre värde än den mark, staden skulle behöva

taga i anspråk.

36

Kungl. Majlis 'proposition nr 151.

Kommissionen anförde.

Utredningen har resulterat i att kostnaden för själva klinikbyggnaden

approximativt uppskattats till 2,900,000 kronor eller 13,000 kronor för vård­

plats. Av sistnämnda belopp beräknas de av undervisningen föranledda kost­

naderna uppgå till 3,000 kronor.

Härtill måste emellertid läggas dels pediatriska klinikens andel i ekonomi-

anläggningar och övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar, vilken an­

del beräknas till 3,600 kronor för vårdplats, varav 1,100 kronor belöper på

undervisningen, dels ock klinikens andel i sjukhusets personalbostäder, beräk­

nad till 3,500 kronor för vårdplats, varav 400 kronor belöper på undervis­

ningen.

Kostnaderna för utrustning av den pediatriska kliniken har med ledning

av de erfarenheter, som vunnits beträffande karolinska sjukhusets övriga

kliniker, uppskattats till 6,000 kronor för vårdplats — varav 1,500 kronor

avser av undervisningen föranledda kostnader — tillhopa 1,314,000 kronor.

De nu angivna kostnaderna hava beräknats med utgångspunkt från de

priser, som gällde omkring den 1 augusti 1939.

Kostnaderna för byggande och utrustande av den pediatriska klinikens

vårdplatser framgå av följande sammanställning:

1. Byggnadskostnad

a) Kliniken..............................

b) Ekonomilokaler m. m.........

c) Personalbostäder................

Summa

2. Utrustningskostnad ................

Tillhopa

Sjukvården Undervisningen

Summa

10,000

3,000

13,000

2.500

1,100

3,600

3.1004003.500

15,600

4,500

20,100

4,5001,5006,000

20,100

6,000

26,100.

Kommissionen vill påpeka, att utöver särskilda medel för själva klinikbygg­

nadernas uppförande och för utrustning erfordras även anslag för byggnad

för personalen vid sjukhusets pediatriska och dermatologiska kliniker. Kost­

naden för en sådan byggnad har beräknats till 1,000,000 kronor, varav i runt

tal 620,000 kronor belöper på den pediatriska och 380,000 kronor på der­

matologiska kliniken. I de förut angivna kalkylerna angående platskostnaden

hava kostnaderna för denna byggnad medtagits.

Med utgångspunkt från dessa kostnadsberäkningar hade kommissionen

uppgjort ett förslag till avtal angående ekonomiskt sam­

arbete med Stockholms stad och län. Enligt detta

skulle av klinikens 219 vårdplatser 127 tillkomma staden och 28 länet. Be­

träffande den ekonomiska uppgörelsen anförde kommissionen.

Med hänsyn till rådande förhållanden har det ansetts olämpligt att nu till

bestämda belopp fixera de bidrag, som staden och landstinget böra erlägga

för byggande och utrustning av sina platser på kliniken. Vid valet mellan

olika metoder för bidragens bestämmande har kommissionen samt stadens

och länets representanter stannat för en glidande skala med angivande av de

tal, efter vilka bidragen i förhållande till totalkostnaden böra utgå, och där­

vid begagnat de i nyss återgivna sammanställning förekommande beloppen.

I avtalet angående kliniken har i anslutning härtill stadgats, att stadens

37

och länets platskostnadsbidrag utgör 15,600 kronor under förutsättning, att

totalkostnaden för färdigställande av varje vårdplats, däri inbegripet därpå

belöpande kostnad för de pediatriska poliklinikerna, personalbostäder, eko-

nomianläggningar samt övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar, upp­

går till 20,100 kronor samt att, därest vid byggnadsföretagets avslutande

skulle befinnas, att nämnda totalkostnad ökats eller minskats, stadens och

länets platskostnadsbidrag skall i motsvarande mån ökas respektive minskas.

I fråga örn utrustningen av stadens och länets vårdplatser föreskrives i av­

talet, att staden respektive länet skall erlägga ett bidrag av 4,500 kronor för

vårdplats under förutsättning, att totalkostnaden för utrustning av varje vård­

plats jämte därpå belöpande kostnad för utrustning av de pediatriska poli­

klinikerna, personalbostäder, ekonomianläggningar samt övriga för sjukhuset

gemensamma inrättningar uppgår till 6,000 kronor, att därest efter utrust­

ningens fullbordande befinnes, att nämnda totalkostnad ökats eller minskats,

stadens och länets bidrag skall i motsvarande mån ökas respektive minskas,

men att stadens och länets bidrag icke skall överstiga det belopp staden res­

pektive länet skulle behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på

flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.

Sistnämnda förbehåll, som har sin motsvarighet i 1931 års avtal, har in­

förts på begäran av stadens och länets representanter.

Vid användande av nu angivna metod för platskostnadsbidragets beräk­

nande kommer någon hänsyn till tomtkostnaderna icke att tagas. Skillnaden

mellan de i 1931 års avtal stipulerade bidragen från staden (18,000 leonor)

och landstinget (17,000 kronor) föranleddes av att landstinget ansågs för

uppförande av ett nytt sjukhus invid Stockholm kunna disponera tomtmark,

som hade lägre värde än den mark, Stockholms stad skulle behöva taga i

anspråk för ett nytt sjukhus. Genom att nu bortse från tomtkostnaden göres

från statens sida en eftergift, som emellertid får betraktas mot bakgrunden

av de förmåner, som staden och landstinget giva den medicinska undervis­

ningen genom att förlägga ytterligare vårdplatser till karolinska sjukhuset.

I fråga om stadens platskostnadsbidrag har förutsatts, att det belopp av

1,000,000 kronor av allmänna barnhusets Stockholmsfond, som jämlikt de

av Kungl. Majit den 21 november 1930 meddelade bestämmelserna avsatts

för ny pediatrisk klinik m. m., skall utbetalas till statsverket under bygg­

nadstiden och fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion till övriga

parters platskostnadsbidrag.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift, att barn­

husets direktion skall till statens vederbörande myndighet, efter rekvisition,

utbetala ifrågakommande belopp.

Med utgångspunkt från nyss angivna siffror skulle stadens totala plats­

kostnadsbidrag uppgå till (127 X 15,600) 1,981,200 kronor — varav

1,000,000 kronor ur allmänna barnhusets Stockholmsfond — och länets till

(28 X 15,600) 436,800 kronor, tillhopa 2,418,000 kronor. Som bidrag till

utrustningen skulle staden lämna (127 X 4,500) 571,500 kronor och länet

(28 X 4,500) 126,000 kronor, tillhopa 697,500 kronor.

Statens utlägg för byggnads föret agot skulle alltså uppgå till (2,900,000 +

+ 620,000 — 2,418,000)

1,102,000 kronor och för utrustningen till

(1,314,000 —097,500) 616,500 kronor.

Vad angår driftkostnaden har förutsatts, att staden och länet bidraga till

dessa efter samma grunder, som gälla i fråga örn de av dem disponerade plat­

serna på de i 1931 ars avtal omförmälda klinikerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

38

Yttranden.

Såsom förut erinrats, godkände Stockholms lä?is landsting kom­

missionens förslag, medan däremot Stockholms stad fann avtalsförslaget oför­

månligt och hos Kungl. Majit hemställde om upptagande av förhandlingar

rörande jämkningar i förslaget.

Stockholms stads sjukhusdirektion anförde sålunda bland annat.

Stadens bidrag till utrustningskostnaden utgör enligt förslaget 75 procent av

totalkostnaden, beräknad till 6,000 kronor enligt prisnivån i augusti 1939. Vid

1939 års uppgörelse om stadens utrustningsbidrag till karolinska sjukhusets

huvudkomplex påyrkade sjukhusets representanter, att detta bidrag skulle fixe­

ras till 75 procent av totalkostnaden, medan stadens representanter påyrkade

en nedsättning av bidraget till 70 procent. Genom kompromiss bestämdes slut­

ligen stadens andel till 72,5 procent av totalkostnaden. De nu föreslagna vill­

koren äro alltså för stadens vidkommande mindre fördelaktiga än de villkor,

som gällde vid huvuduppgörelsen.

Kammarkontoret yttrade bland annat.

För fördelningen mellan parterna av platskostnaderna för de pediatriska

klinikerna angives i avtalen vissa relationsantal, som skola utvisa uppdelningen

av kostnaderna på vård, respektive undervisning. Då ingen upplysning läm­

nats, huru man kommit till dessa tal, är det svårt att bedöma skäligheten i

fördelningsgrunden. I de beräknade kostnaderna per allmän vårdplats vid

karolinska sjukhusets huvudkomplex deltog staden med omkring 73 procent.

Motsvarande tal utgör i detta fall 77,6 procent. Med hänsyn till att de nu före­

slagna nya klinikerna till alldeles övervägande grad äro motiverade av de stat­

liga intressena, kan med skäl ifrågasättas, huruvida icke staten borde bära

större andel av platskostnaderna, än som var fallet i fråga om karolinska

sjukhusets huvudkomplex. Det må härvid påpekas, att kommissionen själv

omnämner, att staten för lasarettet i Lund, som även fungerar som undervis-

ningssjukhus, plägat bidraga med hälften av byggkostnaderna. Då kommis­

sionen uttalar, att underlåtenheten att för den första pediatriska kliniken, vid

karolinska sjukhuset, påfordra stadens deltagande i tomtkostnaden utgör en

eftergift från statens sida, må häremot anföras, att detta kompenseras av att

staten ej skulle deltaga i tomtkostnaden för den andra kliniken, vid S:t

Görans sjukhus.

Stadens anpart i utrustningskostnaderna har i avtalen satts till 75 procent

mot 72,5 procent enligt uppgörelsen rörande karolinska sjukhusets huvud­

komplex. Denna höjning torde staden sakna anledning att bestrida. Även

ifråga om dessa kostnader gäller för övrigt, vad nyss sagts, att staten skäli­

gen borde påtaga sig större anpart.

Direktionen för karolinska sjukhuset yttrade.

Att överenskommelse kunnat träffas med stadens och länets representan­

ter om stadens och länets deltagande i kostnaderna för ifrågavarande bygg­

nadsföretag måste anses särskilt tillfredsställande och innebära stora fördelar.

Då de preliminära överenskommelserna härom äro resultat av långvariga och

ingående förhandlingar, torde några gynnsammare villkor för samarbetet i

fråga om klinikernas tillkomst knappast kunnat vinnas.

Direktionen vill emellertid framhålla, att erfarenheterna under den tid sjuk­

huset hittills drivits, tyda på att sjukhusets vårdplatser tagas i anspråk för

vård av patienter från Stockholms län i större utsträckning än vad som mot­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

39

svarar av länet kontrakterade platser på sjukhuset, och att det antal vård­

platser, som enligt förslagsöverenskommelserna — särskilt beträffande den

pediatriska kliniken — skulle upplåtas ät sjuka från länet, med hänsyn härtill

förefaller lågt. Beträffande överenskommelsen angående den pediatriska kli­

niken vill direktionen därjämte framhålla lämpligheten av att en i denna över­

enskommelse intagen bestämmelse förtydligas. I punkt 2 stadgas, att för

varje kontralierad vårdplats skall staden — länet — erlägga platskostnads-

bidrag till belopp av 15,000 kronor under förutsättning att totalkostnaden

för färdigställandet av varje vårdplats, däri inbegripet därpå belöpande kost­

nad för de pediatriska poliklinikerna, personalbostäder, ekonomianläggningar

och övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar uppgår till 20,100 kronor

och att i händelse vid byggnadsföretagets avslutande skulle befinnas, att

nämnda totalkostnad ökats eller minskats, stadens — länets — platskostnads-

bidrag skall i motsvarande mån ökas respektive minskas. Av betänkandet

framgår, att i nämnda totalkostnad inräknas dels på varje vårdplats vid kli­

niken belöpande kostnad för anordnande av bostäder åt klinikens personal,

beräknad till 3,500 kronor per vårdplats, och dels på varje vårdplats därstä­

des belöpande andel i sjukhusets ekonomianläggningar, beräknad till 3,600

kronor. Av betänkandet synes därjämte framgå att sistnämnda belopp — i

motsats till förstnämnda belopp — icke avser några nya kostnader i anled­

ning av den pediatriska klinikens tillkomst, utan den på klinikens vårdplatser

belöpande andelen i redan guldna kostnader för nu befintliga ekonomilokaler

vid sjukhuset. Detta förhållande synes böra tydligt angivas i en blivande över­

enskommelse för undvikande av eventuella tvistighet^1 vid dess tillämpning.

Vid förhandlingarna synes, såsom nyss framhållits, hava förutsatts, att

några nybyggnader i avseende på sjukhusets ekonomilokaler icke skulle vid­

tagas i samband med de pediatriska och dermatologiska klinikernas tillkomst.

Det torde emellertid bliva nödvändigt att vidtaga vissa anordningar inom

sjukhusets maskin-, köks- och tvättinrättningar i anledning av den ökade be­

lastning på dessa inrättningar, som de nya klinikerna komma att medföra.

Särskilt torde den pediatriska kliniken med dess krav på särskild matlagning

för barnen kunna medföra betydande omändringar inom köksinrättningen. Pa

sätt framgår av en sjukhusets syssloman upprättad promemoria bör kapaci­

teten av maskin-, köks- och tvättinrättningarna i vissa avseenden utökas i

samband med de nya klinikernas tillkomst. Kostnaden härför kan icke angi­

vas utan närmare utredning, som direktionen icke varit i tillfälle att verkställa.

Statskontoret ställde sig i yttrande den 9 september 1940 avvisande mot

kommissionens förslag i dess helhet och anförde inledningsvis beträffande för­

slagen om karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk och en derma-

tologisk klinik.

I nuvarande statsfinansiella läge, vilket säkerligen lärer komma att under

avsevärd tid förbliva ansträngt, torde — framför allt med tanke pa den ök­

ning av driftkostnaderna vid karolinska sjukhuset, som den ifrågasätta ut­

byggnaden av sjukhuset med visshet .skulle medföra — de praktiska möjlig­

heterna att realisera ett projekt av (leii betydande omfattning, varom bär är

fråga, få anses vara mycket små. Statskontoret kan i vart fall icke tillråda,

att några ytterligare åtgärder för en mera ingående planläggning av en dylik

utbyggnad vidtagas eller att statsmakterna fatta ståndpunkt till de nu före­

liggande avtalsförslagen, innan full klarhet vunnits rörande förutsättningarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

40

att inom den ansvällda statsbudgetens ram bereda utrymme för utgifter av

en dylik storleksordning.

Även om mera normala ekonomiska förhållanden varit rådande, kunde det

enligt statskontorets mening hava ifrågasatts, om det av kommissionen fram­

lagda förslaget till utbyggnad av karolinska sjukhuset bort genomföras, i

vart fall i den omfattning, som föreslagits. Statens nettokostnader för driften

av sjukhuset hava nämligen redan med sjukhusets nuvarande omfattning visat

uppnå en sådan storlek, att ur statsfinansiell synpunkt de allvarligaste be­

tänkligheter måste resas mot varje ytterligare ökning av dessa utgifter. Till

belysande av det sagda torde böra framhållas, att enligt vad statskontoret

under hand erfarit nettokostnaden per underhållsdag vid sjukhuset för bud­

getåret 1941/42 kan beräknas komma att uppgå till omkring 15 kronor, var­

av staden, respektive länet för sina kontrakterade platser synes komma att

erlägga endast 11 kronor, respektive 9 kronor 50 öre, motsvarande den genom­

snittliga kostnaden för underhållsdag på stadens, respektive länets egna, på

flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar. Enligt anslagsbe-

rakmngarna för budgetåret 1941/42 hava stadens, respektive länets kostnader

för sjukvården vid sjukhuset beräknats komma att uppgå till i runt tal

1,1

miljoner kronor, respektive 0,3 miljoner kronor, medan statens verkliga netto­

utgifter för sjukhuset torde komma att snarare över- än understiga 3 miljo­

ner kronor. Även om tillbörlig hänsyn tages till att av sjukhusets vårdplatser

1°8 aro avsedda för garnisonens behov och vissa allmänna vårdplatser stå

öppna för sjuka fran hela riket (riksplatser), lära de anförda sifferuppgifterna

otvetydigt visa, att en ytterligare utbyggnad av karolinska sjukhuset ur stats­

finansiell synpunkt måste vara ägnad att ingiva de allvarligaste betänklig­

heter. Under sådana omständigheter lära de nu rådande förhållandena få an-

fried styrka tala för, att karolinska institutets behov av undervisnings-

möjligheter i pediatrik samt i dermatologi och syfilidologi tillgodoses genom

att Stockholms stad jämväl i fortsättningen ställer erforderliga kliniker och

polikliniker till förfogande för undervisning i sagda ämnen mot att staten hål­

ler staden skadeslös för de merkostnader, som undervisningen kan föranleda.

Val är det sant, att förståelse för en lösning efter en dylik samarbetslinje hit­

tills icke kunnat uppnås från stadens sida. Men statskontoret föreställer sig,

att i det allvarliga läge, som för såväl staten som huvudstaden inträtt genom

krisförhallandena, det numera skall befinnas vara ett så betydande intresse

även för staden att undgå alltför avsevärda kapitalinvesteringar för sjukvårds-

ändamål, att en nyprövning av frågan bör hava utsikter att leda till positivt

resultat. Ämbetsverket håller före, att den ordning, som sedan en följd av

ar fastslagits för samarbetet vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund,

otvivelaktigt skulle vara ägnad att möjliggöra en ekonomiskt mera rationell

dnit av för läkarutbildningen nödvändiga sjukvårdsanstalter än ett fortsatt

utbyggande av karolinska sjukhuset.

Beträffande förslagets enskildheter yttrade statskontoret, såvitt nu är i fråga.

. I fråga örn förslaget till den pediatriska undervisningens ordnande må er­

inras, att till sagda undervisnings förfogande i Stockholm för närvarande stå

sammanlagt 156 allmänna vårdplatser, nämligen 75 vid Norrtulls sjukhus

och 81 vid H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för siuka barn. Ett

genomförande av kommissionens förslag skulle innebära, att antalet för under­

visningen tillgängliga allmänna vårdplatser bomme att ökas till 350, nämligen

200 vid den föreslagna pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset och 150

Kungl. Majlis proposition nr 151.

41

vid den av Stockholms stad nyinrättade pediatriska kliniken. Ett genomfö­

rande av detta förslag, vilket skulle mer än fördubbla antalet vårdplatser i

denna specialitet, synes statskontoret under alla förhållanden utesluten.

Vad särskilt angår finansieringen av kostnaderna för byggandet och utrust­

ningen av de enskilda vårdplatser, som kommissionen ansett böra inrättas vid

den av kommissionen förordade utbyggnaden av karolinska sjukhuset, har

denna kostnad förutsatts skola bestridas av statsmedel. Häremot är från stats­

kontorets sida intet att erinra, såframt vårdavgiften på dessa platser alltid så

avväges, att den täcker, förutom den egentliga vårdkostnaden, jämväl de be-

räkneliga utgifterna för förräntning och amortering av anläggningskostnaden

för dessa platser. De avgifter för vård på enskild vårdplats, som för närva­

rande äro fastställda, täcka emellertid endast nettokostnaden per underhålls-

aag, varför en omedelbar höjning av dessa vårdavgifter enligt ämbetsverkets

mening måste anses ofrånkomlig. Med hänsyn till den storlek, som vid en dylik

beräkningsmetod dagavgiften på enskilt rum skulle uppnå, måste statskontoret

hysa den största tvekan, om det över huvud kan vara välbetänkt att räkna

med fortsatt anordnande av dylika vårdmöjligheter. Anledning härtill synes

så mycket mindre förefinnas som, enligt vad ämbetsverket har sig bekant, an­

talet vårdplatser i varje sjukrum på sjukhuset starkt begränsats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förhandlingskommissionens jämkningsförslag av år 1942.

Sedan kom­

missionen erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att upptaga förhandlingar angående

jämkningar i 1940 års avtalsförslag, har kommissionen i sitt den 7 september

1942 avgivna betänkande framlagt följande förslag till avtal.

Mellan svenska staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting, vilka år

1931 ingått avtal angående samarbete för uppförande och drift av karolinska sjuk­

huset, är — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäk­

tiges respektive landstingets godkännande — följande avtal träffat angående sådant

samarbete beträffande en pediatrisk klinik vid sjukhuset.

1. Av klinikens allmänna vårdplatser skola 127 avses för sjuka från Stockholms

stad och 28 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas på

klinikens olika avdelningar, att staden — länet — erhåller följande antal vård­

platser:

å medicinska avdelningen

allmänna avdelningarna..................

karantäns- och isoleringsavdelningen

psykopatavdelningen .....................

» kirurgiska avdelningen.......................

Stockholms stad

Stockholms län

. . . 70

15

. . . 10

1

5

85

5 21

42

7

Summa 127

28

Staden — länet — skall vara berättigad att, därest under byggnadstiden eller

sedermera annan fördelning av de staden — länet — tillförsäkrade vårdplatserna

önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför icke

möter från sjukhusets sida.

Länet avstår från den länet jämlikt mom. 3 i 1931 års avtal tillkommande

rätten till minskning av det länet tillförsäkrade antalet vårdplatser å de medicinska

och kirurgiska klinikerna, i följd varav det av länet å desamma disponerade antalet

allmänna vårdplatser skall även efter pediatriska klinikens tagande i bruk uppgå

till 40 respektive 15.

2. För varje kontraherad vårdplats skall staden — länet — erlägga platskost-

nadsbidrag, som skall anses täcka tomtavgift och byggnadskostnad, med ett belopp

motsvarande 75 procent av totalkostnaden för färdigställande av varje vårdplats,

däri inbegripet därpå belöpande kostnad för de pediatriska poliklinikerna, personal­

bostäder, ekonomianläggningar samt övriga för sjukhuset gemensamma inrätt­

ningar.

Vid erläggandet av stadens bidrag skall staden gottskrivas det bidrag om

1,000,000 kronor av allmänna barnhusets Stockholmsfond, som enligt kungl, brevet

den 21 november 1930 angående omorganisation av barnhusets verksamhet må

användas för uppförande av en pediatrisk klinik jämte anstalt för undersökning av

s. k. psykopatiska barn.

3. För utrustning av stadens — länets — vårdplatser erlägger staden — länet

— för varje vårdplats ett bidrag motsvarande 75 procent av totalkostnaden för

utrustning av varje vårdplats jämte därpå belöpande kostnad för utrustning av

de pediatriska poliklinikerna, personalbostäder, ekonomianläggningar samt övriga

för sjukhuset gemensamma inrättningar. Stadens — länets — bidrag skall dock

icke överstiga det belopp staden — länet — skulle behöva vidkännas för utrustning

vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.

4. Stadens — länets — i mom. 2 nämnda platskostnadsbidrag skall betalas på

följande sätt:

Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden erforderliga medel.

Stadens — länets — bidrag skall fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion

till övriga parters platskostnadsbidrag, därvid hänsyn skall tagas till det antal

vårdplatser staden — länet — erhåller i förhållande till klinikens totala antal

vårdplatser.

Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag — däri ej inräknat

bidraget ur allmänna barnhusets Stockholmsfond — ställas till karolinska sjukhusets

förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under en tid av 30 eller 40 år,

räknat fran det kliniken helt tages i bruk. Staden — länet — förbinder sig att

utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under den tid sjukhusets ovannämnda

lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift för en var av sina 127 respektive 28

vårdplatser. Denna platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å respektive

lån, fördelad på stadens — länets — antal vårddagar å dessa platser. Stadens plats­

kostnadsavgift skall beräknas sålunda: 127 vårdplatser X 365 vårddagar = 46,355

vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet, fördelad på 46,355 vårddagar, skall

utgöra stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall

beräknas sålunda: 28 vårdplatser X 365 vårddagar = 10,220 vårddagar. Annuiteten

å detta amorteringslån, fördelad på 10,220 vårddagar, skall utgöra länets platskost­

nadsavgift per vårddag.

Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet — tillförsäkrad

vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken staden — länet

— ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets — egna sjukhus, skall

platskostnadsavgift icke utgå.

För staden — länet — tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång

belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden — länet — äga

uppbära särskild ersättning motsvarande ränta och amortering å stadens — länets

— lån till sjukhuset.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

43

5. Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad om, i vilken

omfattning stadens — länets — platser å kliniken utnyttjas.

6. Genom att lämna ovanberörda bidrag till klinikens uppförande tillförsäkras

staden — länet — rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera före-

nämnda 127, respektive 28 vårdplatser å kliniken men erhåller däremot icke någon

del i äganderätt till tomt eller byggnader.

7. Sjuka från Stockholms stad — Stockholms län — erlägga vid vård å av staden

— länet — enligt detta avtal kontraherade platser legosängsavgift, vars storlek

bestämmes av staden — länet. Frågor om nedsättning i eller befrielse från lego­

sängsavgift för sjuka från staden — länet — avgöras av stadens — länets — veder­

börande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller befrielse från lego­

sängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting

eller kommun.

Samtliga kostnader för klinikens drift fördelas mellan staten, staden och länet

på enahanda sätt, som angives i 1931 års avtal, varvid kliniken inräknas i sjukhuset.

8. Bestämmelserna i ett den 8 och den 12 augusti 19401 mellan kontrahenterna

ingånget avtal rörande tillägg till 1931 års avtal — vilket tilläggsavtal avser belägg­

ning med sjuka från staden och länet av för riket i övrigt avsedda allmänna vård­

platser å de i 1931 års avtal omförmälda klinikerna — skola äga motsvarande

tillämpning i fråga om pediatriska kliniken.

9. Med avseende å stadens — länets — rätt att enligt gällande bestämmelser

erhålla statsbidrag till uppförande eller inrättande av barnavdelningar vid eller i

anslutning till lasarett och statsbidrag till driften av sådana barnavdelningar skall

så anses som om de av staden — länet — å klinikens medicinska avdelning kontra­

herade vårdplatserna utgjorde en medicinsk avdelning vid ett stadens — länets —

lasarett eller därmed jämställd sjukvårdsinrättning.

Kommissionen anför för egen del i huvudsak följande.

Kommissionen, som under hand tagit del av hittills över kommissionens be­

tänkande avgivna yttranden, har därvid särskilt uppmärksammat statskonto­

rets utlåtande, vilket på grund av sitt innehåll icke torde böra stå oemotsagt

från kommissionens sida.

Kommissionen vill här nedan — för överskådlighetens skull punkt för punkt

— behandla statskontorets huvudanmärkningar emot kommissionens förslag,

såvitt de avse den pediatriska undervisningens lokalfråga.

Statskontoret synes i första hand ställa sig avvisande till kommissionens för­

slag i dess helhet på grund av det nuvarande statsfinansiella läget.

Kommissionen vill i anledning härav framhålla, att tidsförhållandena vis­

serligen föranlett inskränkningar i den statliga byggnadsverksamheten men

dock icke i den utsträckning, att byggnadsföretag, där behovet varit trängande,

ställts på framtiden. De nu förevarande byggnadsfrågor™ äro enligt kommis­

sionens mening av sådan betydelse, att de icke utan allvarlig skada kunna upp­

skjutas. Det är här icke fråga örn att tillgodose några exklusiva vetenskapliga

behov eller att tillfredsställa några överdrivna eller lyxbetonade fordringar från

läkar- eller sjukvårdshåll. Det gäller i detta fall endast vad som är oundgäng­

ligen nödvändigt för läkarutbildningen i två viktiga ämnen, pediatrik och der-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1 Härmed åsyftas det avtalsförslag, som kommer att behandlas under II i det följande.

44

mato-syfilidologi. I själva verket föreligger här en angelägenhet av betydelse­

full social natur; det gäller nämligen ytterst omvårdnaden om folkmaterialet.

Såvitt kommissionen kunnat finna, har staten även under nuvarande tider

icke velat undandraga sig sina, förpliktelser emot andra sociala ändamål av-

jämförlig beskaffenhet. Kommissionen vill också fästa uppmärksamheten vid

det samband, som förevarande spörsmål äger med den nu så aktuella befolk­

ningsfrågan. Staten har ju redan vidtagit och torde av allt att döma i fram­

tiden komma att vidtaga kostnadskrävande åtgärder för att bringa landets

status i detta hänseende i ett bättre läge. Det kan då i detta sammanhang för­

tjäna påpekas, att en av de mest effektiva anordningar i detta syfte torde

vara, att staten bereder forskningen och undervisningen särskilt på barnsjuk­

domarnas område de bästa möjliga arbetsbetingelser. Utgifterna härför torde

bliva försvinnande små i jämförelse med kostnaderna för statens övriga direkta

och indirekta åtgärder för befolkningsfrågans lösning.

Statskontoret synes i andra hand ställa sig avvisande till kommissionens för­

slag i dess helhet på den grund, att statens nettokostnader för driften av karo­

linska sjukhuset redan med sjukhusets nuvarande omfattning, enligt statskon­

torets åsikt, visat sig uppnå en sådan storlek, att ur statsfinansiell synpunkt

de allvarligaste betänkligheter måste resas mot varje ytterligare ökning av

dessa utgifter. Statskontoret framhåller därvid, i avsikt att belysa det sagda,

att, enligt vad statskontoret under hand erfarit, nettokostnaden per underhålls-

dag vid sjukhuset för budgetåret 1941/42 kunde beräknas komma att uppgå till

omkring 15 kronor, varav staden, respektive länet för sina kontrakterade platser

syntes komma att erlägga endast 11 kronor, respektive 9 kronor 50 öre, mot­

svarande den genomsnittliga kostnaden för underhållsdag på stadens, respek­

tive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar.

. Kommissionen vill häremot endast anmärka, att den av statskontoret an­

givna nettokostnaden per underhållsdag (d. v. s. den verkliga dagskostnaden

efter avdrag av inkomsterna från poliklinikverksamheten, vilken vid karolinska

sjukhuset har en helt annan och större omfattning än vid stadens sjukhus)

under budgetåret 1941/42 i själva verket uppgått till 14 kronor 68 öre, varav

staden och länet för sina kontraherade vårdplatser erlagt respektive 14 kronor

24,7 öre och 11 kronor 90,9 öre. Motsvarande siffror för budgetåret 1940/41

voro 14 kronor 7 öre, 13 kronor 4 öre och 10 kronor 73 öre. Relationen mellan

dessa tal visar onekligen en helt annan bild av kostnadsfördelningen mellan

staten, staden och länet än de av statskontoret anförda siffrorna. Till belysande

av att den verkliga kostnaden per underhållsdag vid karolinska sjukhuset

(d. v. s. poliklinikinkomsterna icke frånräknade) — trots den omständigheten

att själva undervisningen föranleder dryga omkostnader — icke är opropor­

tionerligt hög i jämförelse med dagskostnaderna på stadens egna sjukhus, vill

kommissionen härjämte meddela, att denna dagskostnad vid karolinska sjuk­

huset under budgetåren 1940/41 och 1941/42 utgjort respektive 15 kronor

14 öre och 15 kronor 79 öre, medan dagskostnaden under åren 1940 och 1941

uppgått, vid Sabbatsbergs sjukhus till 14 kronor 78 öre, respektive 16 kronor

50 öre och vid Maria sjukhus till 15 kronor 25 öre respektive 16 kronor 58 öre.

För fullständighetens skull måste emellertid tilläggas, att avlöningarna på vissa

befattningar vid karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar bestridas av an­

slag under fjärde huvudtiteln och att dessa avlöningskostnader icke ingå i den

för nämnda sjukhus angivna dagskostnaden. Med tillägg av dessa avlönings-

kostnader ökas sålunda den verkliga dagskostnaden för budgetåren 1940/41

Kungl. Majlis proposition nr 151.

45

och 1941/42, bär ovan angivna till respektive 15 kronor 14 öre och 15 kronor

79 öre, till i stället respektive 15 kronor 30 öre och 15 kronor 97,5 öre.

Statskontoret uttalar i fortsättningen som sin uppfattning, att den ordning,

som sedan en följd av år fastslagits för samarbetet vid Malmöhus läns sjuk­

vårdsinrättningar i Lund, otvivelaktigt skulle vara ägnad att möjliggöra, en

ekonomiskt mera rationell drift av för läkarutbildningen nödvändiga sjuk-

vårdsanstalter än ett fortsatt utbyggande av karolinska sjukhuset.

Häremot vill kommissionen anföra, att, därest statskontoret med detta sitt

uttalande avsett att till efterföljd i Stockholm rekommendera den vid nyss­

nämnda lasarett rådande praxis i fråga om statens bidrag vid uppförande av

undervisningssjukhus, statskontoret uppenbarligen förbisett, att med en sådan

praxis statens utgifter för uppförande och utrustande av dylika sjukhus i

Stockholm skulle bliva vida större än enligt kommissionens förslag.

Skulle åter statskontoret med sitt uttalande lia avsett, att inga ytterligare

kliniker borde av staten uppföras vid karolinska sjukhuset utan att de under-

visningskliniker, som för framtiden kunde bliva erforderliga, i stället borde för­

läggas till stadens sjukhus, vill kommissionen framhålla, att en sådan utveck­

ling helt skulle strida mot de principer, som av statsmakterna godtagfe och

som voro ledande vid skapandet av karolinska sjukhuset. Dessa principer åsyf­

tade, att vid ett statens undervisningssjukhus på Norrbacka samtliga huvud­

grenar av medicinen skulle vara representerade, detta för att man skulle få ett

slut på det för undervisningen och forskningen så olägliga tillståndet av splitt­

ring, som förut rådde i detta hänseende. Kommissionen måste med bestämd­

het hävda, att denna tanke icke får spolieras. Betydelsen för såväl undervis­

ning och forskning som sjukvård av att de olika specialgrenarna äga goda möj­

ligheter till samarbete är så allmänt känd och så ofta framhållen, att kommis­

sionen icke torde behöva närmare uppehålla sig vid detta ämne. Dessutom

vill kommissionen framhålla, att några utsikter till att staden skulle vara vil­

lig att medverka till den ovan antydda ordningen icke torde förefinnas.

Slutligen anför statskontoret.

»I fråga om förslaget till den pediatriska undervisningens ordnande må er­

inras, att till sagda undervisnings förfogande i Stockholm för närvarande stå

sammanlagt 156 allmänna vårdplatser, nämligen 75 vid Norrtulls sjukhus och

81 vid H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Ett ge­

nomförande av kommissionens förslag skulle innebära, att antalet för under­

visningen tillgängliga allmänna vårdplatser bomme att ökas till 350, nämligen

200 vid den föreslagna pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset och 150

vid den av Stockholms stad nyinrättade pediatriska kliniken. Ett genomfö­

rande av detta förslag, vilket skulle mer än fördubbla antalet vårdplatser i

denna specialitet, synes statskontoret under alla förhållanden utesluten.»

Härtill vill kommissionen anföra. Vid jämförelsen mellan nuvarande antal

undervisningsplatser och det antal dylika platser, som kommissionen i sitt

förra betänkande föreslagit, har statskontoret, då det gällt att angiva nuvaran­

de antal platser, uteslutit 69 barnkirurgiska platser å Kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt och endast medräknat platserna på de medicinska avdelningarna

(75 -f- 81) men, då det gällt kommissionens platsantal, till de medicinska

platserna (140 + 110) lågt även de av kommissionen föreslagna platserna

å de barnkirurgiska avdelningarna (60 -f- 40). Med en dylik jämförelse har

statskontoret kommit till den slutsatsen, att kommissionens förslag i fråga

Kungl. Maj:ts -proposition nr 151.

46

om de pediatriska klinikerna skulle innebära mer än en fördubbling av an­

talet undervisningsplatser. Rätteligen innebar kommissionens förslag en ök­

ning av antalet allmänna platser med — icke mera än 100 procent såsom

statskontoret påstått — utan endast med 55,5 procent. Behovet av en sådan

ökning av platsantalet ur undervisningens synpunkt torde få anses till fullo

ådagalagt genom den utredning härom, som kommissionen lämnat i sitt förra

betänkande.

Närmaste anledningen till att kommissionen anbefalldes att upptaga nya

förhandlingar med staden angående de av kommissionen redan avgivna av-

talsförslagen var, att från vissa stadens myndigheter emot avtalsförslagen

framställts erinringar av den art, att en överläggning mellan statens och sta­

dens representanter rörande jämkningar i avtalens utformning från stadens

sida syntes önskvärd.

Vad angår kostnadsfördelningen mellan de i byggnadsföretaget deltagande

parterna hava stadens representanter hemställt om en omprövning av 1940 års

preliminära avtal i denna del och till en början hävdat, att bestämmelserna i

1931 ars avtal i huvudsak borde läggas till grund för kostnadsfördelningen.

Denna uppfattning har kommissionen icke kunnat dela. Med anledning av de

sålunda uppkomna meningsskiljaktigheterna och då samtliga emellertid voro

överens om att staten beträffande stadens och länets kontraherade vårdplatser

endast skulle svara för de merkostnader, som kunde föranledas av sjukhusets

apterande för undervisningsändamål, uppkom den tanken, om icke på grund­

valen av denna enighet i princip en lösning skulle kunna ernås, som för fram­

tiden eliminerade eventuella tvistigheter mellan staten, staden och länet röran­

de kostnadsfördelningen vid uppförande av undervisningssjukhus i Stockholm.

En sådan lösning syntes kommissionen kunna vinnas genom att till en på visst

sätt utsedd nämnd, i vilken samtliga parter hade representanter, hänskötes

att bestämma det verkliga beloppet av den utav undervisningen föranledda

merkostnaden, vilken kostnad alltså skulle drabba statsverket. I samarbete

med stadens representanter utarbetades ett avtal efter dessa riktlinjer, vilket

vann både kommissionens och stadens representanters enhälliga gillande. Emel­

lertid har länet genom sina utsedda representanter förklarat sig icke kunna

gå med på ett dylikt principavtal, varför planen på ett dylikt numera förfallit.

För kommissionen återstod därefter icke annat än att på basis av på för­

hand bestämda fördelningsgrunder söka ernå en för alla parter godtagbar lös­

ning.

I detta skede av förhandlingarna anfördes från stadens representanters sida

följande.

»Att nu endast hänvisa till fördelningsprinciperna i 1931 års avtal synes

oss icke skäligt, enär i avtalet angående karolinska sjukhusets huvudkomplex

hänsyn togs till att däri ingingo föreläsningssalar och andra för undervisningen

speciellt och uteslutande avsedda lokaler, av vilkas utförande staden hade

ringa direkt intresse. Liknande utrymmen ha icke planerats i den tillämnade

barnkliniken vid karolinska sjukhuset. En viss höjning av stadens anpart i

byggnadskostnaden jämfört med 1931 års avtal synes därför i detta fall skälig.

Denna höjning föreslås av oss till 75 procent i fråga om byggnadskostnaderna.

Stadens andel i utrustningskostnaderna synes däremot icke böra fastställas till

annat procenttal än som i fråga örn huvudkomplexet tillämpades. Föreläs-

ningslokalernas utrustning kan nämligen knappast antagas lia utgjort någon

väsentlig del av utrustningen vid karolinska sjukhuset i dess helhet. En andels-

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

procent av 72,5 procent synes alltså för stadens del böra gälla i fråga om dessa

kostnader.»

Kommissionen vill framhålla, att det för kommissionen framstått som det

centrala och viktigaste, att — självfallet inom gränserna för vad som kunde

anses skäligt — en lösning i den omstridda frågan konune till stånd, som ledde

till ett förtroendefullt och gott samarbete mellan staten och staden beträffande

den medicinska undervisningen i Stockholm; och kommissionen har för sin

del med hänsyn till såväl denna synpunkt som vad från stadens representan­

ters sida anförts, ansett sig böra kunna gå med på en mindre höjning av sta­

tens insats beträffande själva byggnadskostnaderna. Däremot har kommissio­

nen icke ansett det befogat, att staten skulle vidkännas ett ökat deltagande i

utrustningskostnaderna i förhållande till 1940 års avtal, varför kommissionen

ställt sig avvisande till detta krav.

Vid övervägande av olika alternativ för bestämmandet av kostnadsfördel­

ningen, nämligen å ena sidan den i 1940 års avtal tillämpade principen om

fasta relationstal och å andra sidan fasta procentsatser, har kommissionen fun­

nit det senare alternativet vara att föredraga, och kommissionen har för sin

del stannat vid att föreslå, att stadens och länets andel i kostnaderna för byg­

gande och utrustande av deras allmänna vårdplatser bestämmes till en och

samma procentsats, 75 procent.

I detta sammanhang kan kommissionen icke underlåta att framhålla, att

en eller annan procent mer eller mindre vid bestämmandet av kostnadsfördel­

ningen spelar en förhållandevis ringa roll samt att ett av maktstrid härom

eller av annan anledning orsakat uppskov med byggnadsföretagets igångsät­

tande icke blott kan leda till ett spolierande av möjligheterna till samarbete

utan även i en tid av stigande priser endast har den påföljden, att den even­

tuella vinsten för vederbörande part kommer att betydligt understiga den av

byggnadskostnadernas stegring orsakade ökningen av hans beräknade insats.

Såväl stadens som länets representanter lia ansett sig kunna gå med på den

av kommissionen föreslagna fasta procentsatsen; och har på grundvalen härav

nytt preliminärt avtal upprättats.

Beträffande länet kan visserligen invändas, att dess landsting godkänt det

tidigare avtalsförslaget. Emellertid har länet som villkor för att länet skulle

vara villigt att gå med på en av kommissionen föreslagen minskning av länets

allmänna vårdplatser på den ifrågasatta nya dermatologiska kliniken uppställt

det kravet, att länet i fråga om kostnadsfördelningen vid den pediatriska kli­

niken skulle bliva likställt med staden. Kommissionen har för sin del icke

funnit skäl att beträffande länet föreslå några avvikande bestämmelser.

Från stadens representanters sida har uttalats önskemålet om en omskift­

ning av platserna mellan de medicinska och kirurgiska avdelningarna å den

nya kliniken, innebärande en ökning av de medicinska platserna. Av ekono­

miska skäl har kommissionen icke ansett sig kunna gå med på en dylik om­

fördelning. Emellertid torde, enligt vad kommissionen under hand inhämtat,

den av staden önskade ökningen av antalet medicinska platser kunna ske ge­

nom en omfördelning av platserna på Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt.

Vad i övrigt invänts emot kommissionens förslag rörande den nya pediat­

riska kliniken på karolinska sjukhuset har icke givit kommissionen anledning

att ändra sitt tidigare förslag, varför det nyuppgjorda förslaget endast i ovan­

berörda avseende skiljer sig från det tidigare avtalsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

47

48

Kommissionen har vid sitt förslag fogat byggn adsskisser och

kostnadsberäkningar för den planerade pediatriska kliniken. Dessa

ha pa uppdrag av Kungl. Majrt uppgjorts av karolinska sjukhusets byggnads­

kommitté i samråd med kommissionen och dess expert, arkitekten Sven Ahl­

bom. Byggnadskostnaderna ha approximativt uppskattats till följande be­

lopp:

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Klinikbyggnaden ................................................................... kronor 4,600,000

Personalbostäder ..................................................................... »

290,000

Ändringsarbeten på vissa ekonomibyggnader....................... »

177,000

Summa kronor 5,067,000.

Kostnaderna för var och en av de 219 vårdplatserna skulle därigenom kom­

ma att uppgå till 23,137 kronor.

Någon ny kostnadsberäkning för utrustning har icke verkställts. I det år

1940 avgivna betänkandet uppskattades dessa kostnader till 1,314,000 kronor

(—— 6,000 kronor för vårdplats). Kostnaderna för den nya klinikens färdig­

ställande skulle alltså komma att uppgå till inalles (5,067,000 + 1,314,000 =)

6,381,000 kronor.

Kommissionen har framhållit, att den icke ansett med sitt uppdrag fören­

ligt att taga ställning till de framlagda skissförslagen och kostnadsberäkning­

arna.

Vidare har förhandlingskommissionen meddelat, att från stadens och lä­

nets sida uttalats bestämda önskemål örn att arbetet med kliniken påbörjas

i så god tid, att den kunde beräknas vara färdig till den 1 januari 1946.

Med hänsyn till vad kommissionen tidigare framhållit rörande de nuvaran­

de lokaliteterna har kommissionen understrukit angelägenheten av att dessa

önskemål tillgodoses.

Slutligen har kommissionen fäst uppmärksamheten på att nu gällande

avtal rörande Norrtullsklinikens användande för undervisningsändamål

upphör att gälla den 1 juli 1944, varför i avbidan på färdigställandet av

den nya kliniken avtalet i fråga måste förlängas.

Såsom på sid. 12 i det föregående erinrats, har jag under punkten 79 i

1943 års åttonde huvudtitel förutsatt, att förlängning av avtalstiden till den

1 januari 1946 skall utverkas.

Yttranden över kommissionens jämkningsförslag.

Statskontoret förkla­

rar sig i yttrande den 26 september 1942 anse, att de betänkligheter mot den

föreslagna utbyggnaden av karolinska sjukhuset, varåt statskontoret i sitt

förra yttrande givit uttryck, kunna i huvudsak oförändrade göras gällande

jämväl mot nu föreliggande förslag. Statskontoret anför.

49

Med de vittgående ekonomiska förpliktelser, som ett godtagande av avtals-

förslagen skulle medföra för statsverket, finner statskontoret oundgängligt, att

— innan slutlig ståndpunkt tages till kommissionens förslag — full klarhet

vinnes rörande omfattningen av dessa åtaganden. Enligt i betänkandet läm­

nade uppgifter hava byggnadskostnad^™ preliminärt uppskattats till för

pediatriska kliniken i runt tal 5 miljoner kronor och för dermatologiska kli­

niken 2,G miljoner kronor. Till dessa preliminära kostnadsberäkningar har kom­

missionen emellertid icke ansett sig böra taga ställning. Några uppgifter örn

de förutsebara utrustningskostnaderna hava icke framlagts, än mindre några

överslagsberäkningar rörande den ökning av statens årliga driftkostnader för

karolinska sjukhuset, som skulle följa av avtalen. Att fråga är örn avsevärda

kapitalinvesteringar för staten framgår emellertid redan därav, att kommis­

sionens år 1940 framlagda byggnadsprogram med dåvarande priser beräkna­

des medföra en nettoutgift för staten av 5,5 miljoner kronor.

Även om sålunda utredningen icke lämnar några säkra hållpunkter för ett

bedömande av den ekonomiska innebörden av förslaget, torde de allvarliga

betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt, som statskontoret framförde i sitt

ovannämnda utlåtande den 9 september 1940 mot då föreliggande förslag,

med än större skiirpa kunna göras gällande i nuvarande budgetära läge, vilket

kan förväntas bliva bestående under avsevärd tid framåt. Statskontoret måste

därför ånyo understryka vikten av att statsmakterna icke fatta ståndpunkt

till avtalsförslagen, innan full klarhet vunnits rörande förutsättningarna att

inom den ansvällda statsbudgetens ram bereda utrymme för utgifter av den

betydande storleksordning, varom här är fråga.

Då utsikterna härför i vart fall under den närmaste tiden synas mycket

mörka, lärer tillika böra ytterligare övervägas örn icke genom lokalbyten i sam­

förstånd med Stockholms stad eller genom förbättringsarbeten på de för un­

dervisningen för närvarande disponerade lokalerna en lösning kan vinnas, som

möjliggör ett uppskjutande av nybyggnadsplanerna och samtidigt ett .skäligt

tillgodoseende av undervisningens befogade krav. I avseende härå vill stats­

kontoret fästa uppmärksamheten vid de långtgående modifikationer i stadens

eget sjukhusbyggnadsprogram, som staden av finansiella hänsyn men även

på grund av nu rådande knapphet på byggnadsmaterial och arbetskraft nöd­

gats vidtaga. Den omständigheten, att en utbyggnad av karolinska sjukhuset

med kliniker för den pediatriska och dermatologiska undervisningen tidigare

planerats, kan enligt ämbetsverkets mening icke åberopas för ett fullföljande

av detsamma under de grundväsentligt ändrade förhållanden, som världskrig

och kris medfört.

I sitt utlåtande den 9 september 1940 uttalade statskontoret vissa betänk­

ligheter mot en fortsatt utbyggnad av karolinska sjukhuset jämväl med hän­

syn till statens nettokostnader för driften av sjukhuset. Ämbetsverket fram­

höll därvid, att enligt vad under hand inhämtats, nettokostnaden per under-

bållsdag vid sjukhuset för budgetåret 1941/42 kunde beräknas komma att

uppgå till omkring 15 kronor, varav staden, respektive länet för sina kontra-

herade platser syntes komma att erlägga endast 11 kronor, respektive 9 kro­

nor 50 öre. Dessa kostnadsuppgifter voro hämtade från direktionens beräk­

ningar i dess anslagsäskanden för nämnda budgetår och svara de för staden,

respektive länet beräknade ersättningarna väl mot de dagkostnader, respektive

Bihang till riksdagens protokoll lillio. 1 sami. Nr 151.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

50

11 kronor 4 öre och 9 kronor 46 öre, som redovisades i då senast kända bok­

slut (för budgetåret 1939/40). Att därefter stadens och länets egna sjukvårds­

kostnader avsevärt stegrats och denna ökning genom utformningen av gäl­

lande avtal kommit staten tillgodo, skulle väl kunna minska ehuru icke af ­

lägsna betänkligheterna mot en fortsatt utbyggnad under normala förhållan­

den av sjukhuset.

Kommissionen har vidare ingått på ett bemötande av statskontorets utta­

lande i ovannämnda utlåtande, att den ordning, som sedan en följd av år fast­

slagits för samarbetet vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, otvi­

velaktigt, skulle vara ägnad att möjliggöra en ekonomiskt mera rationell drift

av för läkarutbildningen nödvändiga sjukvårdsanstalter än ett fortsatt utbyg­

gande av karolinska sjukhuset. Gentemot vad kommissionen anfört rörande

detta spörsmål tillåter sig statskontoret framhålla, dels att —— örn hänsyn tages

till att vid karolinska sjukhuset de s. k. riksplatsernas byggande oell utrust­

ning helt bekostas av staten — någon mera väsentlig skillnad i anläggnings­

kostnaderna icke torde kunna beräknas vid en tillämpning av de olika syste­

men, medan däremot statens andel i driftkostnaderna skulle väsentligen ned­

bringas, dels ock att en i och för sig önskvärd centralisering av den medicin­

ska undervisningen till karolinska sjukhuset i vart fall icke under nu rådande

ekonomiska förhållanden kan få tjäna som motiv för att staten skall ikläda

sig ekonomiska förpliktelser av den storleksordning, varom här är fråga.

Vad därefter särskilt angår den av kommissionen planerade pediatriska kli­

niken vid karolinska sjukhuset, får statskontoret gentemot vad kommissionen

anfört rörande statskontorets tidigare beräkningar i fråga om ökningen av fol­

den pediatriska undervisningen tillgängliga vårdplatser i Stockholm erinra,

att ämbetsverket i nämnda beräkningar uteslutit 69 platser på den kirurgiska

avdelningen vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt, enär — statskontoret

veterligt — staten varken bidrager till finansieringen av sagda avdelning eller

formellt tillförsäkrats rätt att därstädes bedriva undervisning. Då emellertid

enligt det nu föreliggande förslaget nyssnämnda sjukhusinrättning icke skall

nedläggas, torde mot det föreslagna antalet vårdplatser å den planerade nya

avdelningen vid karolinska sjukhuset (200) böra ställas tillgängliga vårdplat­

ser vid Norrtulls sjukhus (75), vilket innebär nära nog en tredubbling av an­

talet. Därest därför den nuvarande pediatriska klinikens vid Norrtulls sjuk­

hus byggnadsfråga icke kan lösas på annat sätt än genom en utbyggnad av

karolinska sjukhuset — i detta sammanhang kan erinras om den av länet nu­

mera i princip beslutade utbyggnaden av Mörby lasarett med en pediatrisk

avdelning — lärer en minskning av det planerade antalet vårdplatser böra

genomföras. Vidare torde i sådant fall böra uppmärksammas möjligheterna

att genom en ur besparingssynpunkt företagen granskning av byggnadspro-

grammet reducera kapitalinvesteringen samt angelägenheten av att — därest

avtal träffas om driften av nämnda klinik — jämväl staten genom avtal till­

försäkras rätt att under avsevärd tid framåt för undervisningsändamål utan

kostnadsökning disponera Lovisa-anstalten.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller, att de ökade kostnaderna

och än mer svårigheten att under nuvarande förhållanden erhålla tillfredsstäl­

lande materialier för byggnadsarbeten och utrustning visserligen kunde vara

ägnade att inge betänkligheter, men direktionen funne ur de synpunkter, direk­

tionen hade att tillgodose, dessa omständigheter icke utgöra tillräcklig anled­

Kunell. Majlis 'proposition nr 151.

51

ning för uppskov med beslut rörande den pediatriska och den dennatologiska

klinikens uppförande. Sedan sådant beslut meddelats, komme en avsevärd tid

att åtgå för upprättande av fullständiga ritningar, planerings- och grundlägg-

ningsarbeten m. m. och det vore icke uteslutet, att en förbättrad situation i

fråga om materialtillgången under tiden kunde inträda.

Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting lia godtagit för-

handlingskommissionens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

4) Byggnadens utformning m. m.

Förhandlingskommissionen bär, som nämnts, vid sitt förslag fogat bygg-

nadsskisser och kostnadsberäkningar till den nya pediatriska kliniken, upp­

gjorda av karolinska sjukhusets byggnadskommitté i samråd med kommis­

sionen och dess expert, arkitekten Sven Ahlbom.

Byggnadskostnad^ ha av arkitekten Ahlbom approximativt beräknats

på följande sätt:

Byggnadsarbeten.......................... • •

Värme- och ventilationsanläggning,

gas-, vatten- och avloppsledningar

samt sanitetstekniska installationer

Steriliseringsanläggningar...................

Luftkonditionering..............................

Elektr. stark- och svagströmsanlägg-

ningar.................................................

Elektr. hissar........................................

Yttre transport- och rörkulvertar . .

Yttre ledningar...................................

Sprängnings- och planeringsarbeten .

Ritningar, kontroll, administration

samt oförutsedda utgifter..............

Ändringsarbeten inom tvättbyggnaden

»

» köksbyggnaden

Personalbostäder......................................

kronor 2,796,000

»

765,000

»

82,000

»

10,000

»

215,000

»

120,000

»

60,000

>

30,000

»

100,000

^_____________ 422,000 kronor 4,600,000

............................ »

83,000

.......................... »

94,000

......... .................. > 290,000

Summa kronor 5,067,000.

Beträffande byggnadens utformning inhämtas av en av Ahlbom upprät­

tad beskrivning bland annat:

Kliniken förlägges till den plats, som förutsetts i generalplanen för karo­

linska sjukhusets utbyggande, d. v. s. till bergpartiet norr örn Radiumhem­

met. Härigenom erhåller kliniken nära förbindelser med den obstetriska

och den psykiatriska kliniken, med vilka kliniker den skall hava nära sam­

arbete.

,

....

Den planerade anläggningen är avsedd att inrymma 219 patienter, för­

delade på åtta allmänna och en enskild vårdavdelning, en vårdavdelning

för psykopatiska barn samt en karantänsavdelning.

52

Kungl. Majlis

■proposition

nr 151.

Kliniken innehåller således:

1 allmän med. vårdavdelning för späda barn................... . . 24 platser

1

»

» »

y>

koltbarn....................... . . 20

»

1

»

» »

»

äldre gossar................ . . 20

»

1

»

»

äldre flickor................ . . 20

»

1 »

»

tbc1.............................. . . 20

»

1

»

kirurg.

»

»

kolt- och spädbarn. . . . . 20

1

» »

»

äldre gossar................ . . 20

»

1

» »

»

äldre flickor................ . . 20

»

vårdavdelning för psykopatiska barn................................... . . 20

»

enskild med. och kirurg. vårdavdelning . ;.....................

. . 19

»

karantänsavdelning.........

. . 16

»

Summa 219 platser.

Vårdavdelningarna äro sammanförda i en 6 våningars högbyggnad. Sjuk­

rummen äro orienterade mot söder. Poliklinik- och behandlingslokalema ha

i huvudsak förlagts till en västlig flygelbyggnad i tre våningar. En mindre

flygel på östra sidan inrymmer bland annat operationsavdelningen. Genom

hissar står denna avdelning i direkt kontakt med de kirurgiska vårdavdel­

ningarna.

Utöver ovanstående innehåller kliniken röntgen- och laboratorieavdel-

ningar, undervisningsavdelning, barnavårdscentral, mjölkkök, fördelnings-

kök, en mindre tvättavdelning samt bostäder för ammande mödrar och för

elevskolan.

Huvudentrén (poliklinikentrén) kommer på grund av höjdförhållandena

att lägga cirka 4,5 m. över befintlig väg. En ny uppfartsväg etc. måste så­

ledes anordnas.

Genom en föreslagen transportkulvert förbindes kliniken med sjukhusets

övriga institutioner.

Läget av ett tidigare planerat luftskyddsrum har något justerats, så att

sängbyggnadens mittrappa och hissar kunna nedföras i direkt kontakt med

detsamma.

Inom sjukhuset befintliga ekonomiavdelningar av olika slag äro, sånär

som på tvätt- och köksanläggningarna, vilka måste utökas, tillräckliga för

denna kliniks behov. Huvudledningar för värme, vatten, avlopp etc. finnas

framdragna dels till punkthuset, dels till elevhemmet.

Byggnaden grundlägges på berg. Byggnadens utformning och standard

framgår av upprättat program och ritningarna. Sängbyggnaden uppföres

med bärande mellanväggar och bjälklag av betong. Fasaderna av Rödbo

gula fasadtegel. Korridorbredder i sjukavdelningarna 2,40 m. Våningshöjd i

sjuksalar 3 m. Elevskolan, som förlagts till en särskild flygel, har rums­

höjden begränsad till 2,5 m.

Varje trapphus har försetts med en sjuktransporthiss och en mindre per­

sonhiss.

Karolinska sjukhusets byggnadskommitté har framhållit, att ritningarna

uppgjorts med ledning av ett av professorn Lichtenstein uppgjort program,

samt att det måste förutsättas, att vissa justeringar kunde bliva erforder-

1 Förhandlingskommissionen framhåller, att denna avdelning utgör en för tuberkulosv&rd inrättad

vårdavdelning inom den allmänna medicinska avdelningen och faller inom ramen för det för denna

avdelning beräknade utrymmet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

53

liga vid uppgörandet av de fullständiga ritningarna. Vidare anför kommit­

tén bland annat:

I samband med tillkomsten av de pediatriska och dermatologiska klinikerna

mäste vissa ändringar och utvidgningar av de nuvarande köks- och tvätt­

anläggningarna vidtagas, nämligen dels insättning i stekrummen av ett pär

nya stekugnar och därav föranledd utvidgning av dithörande lokaler, dels

utökning av hallen för matvagnar och därav betingad förflyttning av köks-

personalens omklädnadsrum, dels inredning av reserverat utrymme i källa­

ren till konserveringskök, dels vissa ändringsarbeten i elevernas matsal för

vinnande av ökat utrymme i densamma, dels ock insättning av ytterligare

en tvättmaskin med centrifug och därav föranledd utvidgning av tvätthal­

len samt förflyttning av vissa omklädningsrum för tvättpersonalen m. lii.

från bottenvåningen till våningen en trappa upp.

Enligt preliminära beräkningar, som vederbörande professorer på upp­

drag av kommittén verkställt, skulle för de båda klinikerna erfordras en

sjukvårdspersonal av sammanlagt 89 sjuksköterskor och 116 sjukvårds-

elever. Såsom de uppgjorda skissritningarna utvisa, skulle inom klinikbygg­

naderna kunna beredas bostäder för 12 sjuksköterskor och 67 elever. Med

hänsyn till att eleverna förläggas två i varje rum och till att vissa redan

befintliga bostäder kunna tagas i anspråk, har kommittén ansett, att an­

talet av de ytterligare bostadsrum, som erfordras för ifrågavarande sjuk­

vårdspersonal, böra beräknas till 15 för sjuksköterskor och 38 för elever.

Kommittén föreslår, att härför erforderlig nybyggnad förlägges till höjd­

platån väster om patologiska institutionen.

I det av professorn Lichtenstein uppgjorda byggnadsprogrammet framhål­

las följande allmänna synpunkter beträffande planläggningen av sjukhus-

avdelningar för barn:

Den ledande principen vid planläggningen av en sjukhusavdelning för

akut sjuka barn måste vara att välja ett byggnadssätt, sorn i görligaste mån

medger isolering och därigenom undvikande av smittospridning inom av­

delningen. Den enda större svårighet, som i våra dagar förefinnes vid drif­

ten av barnsjukhus, är den höga frekvensen av s. k. nosokomiala infek­

tioner, vilka spridas från patient till patient och även från personal till

patient. De vanliga s. k. smittosamma barnsjukdomarna kunna numera i

stort sett väl behärskas från denna synpunkt. Så är däremot icke fallet

med de s. k. övre-luftvägsinfektionerna (»snuvinfektionerna»).

Frekvensen av dylika infektioner på våra barnsjukhus av äldre typ är

förskräckande hög. Vilken betydelse denna fråga har framgår därav, att

densamma upptogs som huvuddiskussionsämne vid den 6:e nordiska kon­

gressen för pediatrik i Stockholm år 1934. I inledningsföredrag och diskus­

sionsinlägg framhölls från alla de nordiska länderna fragans stora betydelse.

Själv kunde jag i ett föredrag visa, att vid Kronprinsessan Lovisas vård­

anstalt frekvensen av dylika infektioner under åren 1926—1933 uppgick

till cirka 30 procent av samtliga intagna. Detta innebär att % av de pa­

tienter, som intagas på barnsjukhuset för vård, där förvärva en infektion,

sorn icke förefanns vid inläggningen. Erfarenheterna från andra sjukhus liro

av samma art. De ifrågavarande infektionerna äro visserligen i flertalet fall

lindriga, med snuva eventuellt hosta samt en mer eller mindre kortvarig

feber. Men i många fall, och särskilt giiller detta spiida oell små samt klena

54

och nedkomna barn, kunna dessa på sjukhuset förvärvade infektioner leda

till öroninflammation, lunginflammation m. m., som kunna vara livshotan­

de och t. o. m. leda till döden. I det material, som ovannämnda undersök-

ning omfattar, finnas 16 barn, d. v. s. i genomsnitt 2 per år, för vilka en

pa sjukhuset förvärvad infektion måste betecknas som den huvudsakliga

dödsorsaken.

De nosokomiala infektionerna ha således en stor medicinsk betydelse. De

komplicera ofta sjukdomsförloppen och förlänga dessa avsevärt, de för­

störa goda behandlingsresultat, kunna kosta patienterna livet, och äro så­

ledes ägnade att, icke utan fog, misskreditera sjukhuset i allmänhetens

ögon. Redan av dessa medicinska skäl är det uppenbarligen nödvändigt att

vid byggandet av nya barnsjukhus iakttaga allt som är möjligt för att i

görligaste mån minska frekvensen av ifrågavarande infektioner inom sjuk­

huset. Detta vore nödvändigt, även om byggnadssättet skulle vara ekono­

miskt ofördelaktigt.

Dess bättre förhåller det sig icke så. De nosokomiala infektionerna verka

nämligen i hög grad fördyrande för sjukvården genom den högst betydliga

förlängning av vårdtiden som de medföra. Den ovannämnda undersök­

ningen från Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt ger möjlighet att bedöma

denna ekonomiska sida av saken. Den genomsnittliga vårdtiden uppgick

för den undersökta tidsperioden till 29,5 dagar. För de på sjukhuset infek­

terade uppgick den till icke mindre än 52,8 dagar, för de på sjukhuset icke

infekterade endast till 17,9 dagar. Den genomsnittliga vårdkostnaden var

således 3 gånger så lång i den förra gruppen som i den senare.

Under de år undersökningen omfattar vårdades i genomsnitt 750 nyin­

tagna per år på den medicinska avdelningen. Av dessa blevo i runt tal 250

infekterade genom sjukhuset. Det sammanlagda antalet vårddagar för

denna grupp uppgick till 13,200. Antalet vårddagar för de 500 återstående

fallen uppgick till 8,925.

Räknar man nu med en vårdkostnad per dag av 14 kronor (kostnaden

per underhållsdag uppgick vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt 1941 till

14 kronor 43 öre), så uppgår den sammanlagda vårdkostnaden för 750 pa­

tienter per år till 309,750 kronor. Antages att samtliga 750 vårdade kunnat

undvika infektioner inom sjukhuset, så skulle under i övrigt lika förhållan­

den det sammanlagda antalet vårddagar för dessa endast uppgått till 13,425,

vilket skulle medfört en sammanlagd vårdkostnad av 187,950 kronor. De

nosokomiala infektionerna lia således flir detta material av sjuka medfört

en ökad sammanlagd kostnad av icke mindre än 121,000 kronor. Då den

medicinska avdelningen vid den planerade pediatriska kliniken på karolin­

ska sjukhuset är ungefär dubbelt så stor som den vid Kronprinsessan Lovi­

sas vårdanstalt kan under enahanda förhållanden de nosokomiala infektio­

nerna beräknas medföra en ökad sammanlagd vårdkostnad av över 200,000

kronor per år.

Det är då att märka, att vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt isole-

ringsmöjligheter ingalunda saknas. För ett sängantal av 81 disponerar av­

delningen 13 isoleringsrum samt ett antal halvöppna boxar. Detta har

således visat sig alldeles otillräckligt.

En lång erfarenhet visar nu, att nosokomiala infektioner i mycket hög

grad kunna undvikas vid vård i 1- och 2-sängsrum. I själva verket kan

man därigenom så gott som helt undvika infektioner från patient till pa­

tient, under del att infektioner från personal till patient till en viss grad

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

icke kunna undvikas. Dessa senare utgöra emellertid endast en bråkdel av

de förra.

Med ett lämpligt byggnadssätt kan man således icke helt utrota de noso-

komiala infektionerna men väl minska deras antal till enligt min mening

högst 10—20 procent av dem som uppträda vid gemensamhetsvård i större

utsträckning. För att emellertid vara på den säkra sidan — och även taga

hänsyn till att en del patienter bli långliggare på grund av sin ursprung­

liga sjukdom — räknar jag i fortsättningen endast med en minskning av

75 procent, med andra ord med att man även vid ett modernt byggnads­

sätt skulle få kvar 25 procent nosokomiala infektioner i förhållande till ett

omodernt byggnadssätt. Genomförandet av smårumsprincipen skulle då

på den planerade nya kliniken för det ifrågavarande antalet patienter leda

till en minskad sammanlagd vårdkostnad av minst kronor 150,000 per år.

Denna vinst kommer visserligen icke direkt till synes i form av minska­

de omkostnader, enär sjukhuset kan beräknas vara ständigt belagt, men

den ger ett ekonomiskt uttryck för en mycket betydlig reell vinst. Man kan

uttrycka saken så, att det moderna byggnadssättet, genom möjligheten att

hålla den genomsnittliga vårdtiden nere, i avsevärd grad ökar sjukhusets

kapacitet. Härigenom blir sjukhuset i stånd att på ett visst antal sängar

på 1 år vårda ett vida större antal patienter än eljest vöre möjligt. Med

andra ord kostnaden per vårdad patient sjunker avsevärt, vilket otvivel­

aktigt nationalekonomiskt sett innebär en stor vinst.

Nu har mot det ifrågavarande byggnadssättet anförts, dels att detta

skulle ställa sig dyrare i byggnadskostnad, dels att även driftkostnaderna

på grund av behovet av större personal skulle bli högre. I båda dessa an­

märkningar ligger ett visst fog.

En beräkning av dessa ökade kostnader ger vid handen följande. Bygg-

nadskostnaderna kunna beräknas bli något högre. Efter samråd med arki­

tekten Ahlbom räknar jag med 10 procent högre byggnadskostnad*», vilket

arkitekten anser mycket väl täcka ifrågavarande ökning. På en byggnads­

kostnad av cirka 4,000,000 kronor erhålles sålunda en ökning av 400,000

kronor. Räknat med 5 procent ränta blir den årliga ökningen således

20,000 kronor.

Beträffande personalökningen vid ett modernt byggnadssätt sa behover

denna enligt min mening icke bli nämnvärd örn sjukrummens väggar i stor

utsträckning göras av glas, varigenom övervakningen i hög grad under­

lättas. För att emellertid tillgodose även denna anmärkning mot det mo­

derna byggnadssättet räknar jag med en ökning av en vårdarinna per av­

delning, d. v. s. på de planerade 10 avdelningarna (jag frånräknar avdel­

ningen för de kroppsligt friska psykopatiska barnen) sammanlagt 10 per­

soner. Med en genomsnittlig lön av 3,000 kronor blir den arliga merkost­

naden i löner således 30,000'kronor. Lägges härtill ovannämnda 20,000 kro­

nor, utgörande ränta på ökningen av anläggningskapitalet, blir den sam­

manlagda kostnadsökningen 50,000 kronor. Jag är övertygad örn att den

verkliga driftkostnadsökningen kommer att bliva vida lägre än den har

beräknade. Mot denna eventuella ökning står den ovan beräknade avse­

värda vinst, som åstadkommes genom förkortning av den genomsnittliga

vårdtiden.

Ehuru den gjorda beräkningen självfallet endast kan vara grovt approxi­

mativ, framgår dock enligt min mening med all önskvärd tydlighet, att

ifråga örn ett barnsjukhus ett modernt byggnadssätt med små vårdenheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

55

56

även rent ekonomiskt är vida att föredraga framför det gamla byggnads­

sättet med stora vårdenheter.

Det är salunda icke endast ett medicinskt utan även ett ekonomiskt in­

tresse att vid byggandet och driften av ett barnsjukhus vidtaga alla tänk­

bara åtgärder för att minska infektionsrisken.

Den första förutsättningen för ett framgångsrikt bekämpande av de no-

sokomia a infektionerna är ett byggnadssätt, som medger långt gående in­

dividuell isolering. Varje feberfall, som införes till sjukhuset, måste kunna

individuellt isoleras först och främst till diagnosen är ställd och därefter

till smittorisken kan anses vara över. Detta kan taga några dagar upp till

ett pär veckor eller mer. Då nu den genomsnittliga vårdtiden på ett barn­

sjukhus tor akuta fall icke bör uppgå till mer än cirka 20 dagar, inses lätt,

att en mycket stor del av sjukhusets samtliga platser måste vara indivi­

duellt isolerbara.

Gemensamhetsvård kan endast komma ifråga i viss utsträckning och då

särskilt för konvalescenter, vissa långliggare samt barn lidande av säkert

icke smittosamma sjukdomar.

Jag anser det således vara ett oeftergivligt villkor för ett barnsjukhus,

som i våra dagar skall byggas, att bryta med det gamla systemet med

stora vårdenheter och övergå till vad som kan kallas »smårumsprincipen».

Härigenom kan man även avstå ifrån de stora karantänsavdelningar, som

j..tiWre.förslag anknutits till varje sjukavdelning, och nöja sig med en

lör hela sjukhuset gemensam karantänsavdelning av mindre omfattning.

En bamavdelning för akut sjuka barn bör därför enligt min bestämda

mening, stödd på en numera över 30-årig sjukhuserfarenhet, anordnas med

ett stort antal 1-sängsrum, ett antal 2-sängsrum och något 4-sängsrum (hu­

vudsakligen för konvalescenter). Fördelningen av dessa olika rumsstorlekar

bör på en vårdavdelning för kolt- och småbarn vara

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 151.

1- sängsrum, 6 st.................................................... 6

2-

»

,5 ^{» .................................................................................................} 10

4-

»

, 1 » ..................................................... 4

Summa 20

På avdelningen för äldre barn kail fördelningen vara följande:

1- sängsrum, 6 st.................. ................................... 6

2-

»

,3 » ..................................................... 6

4

-

»

,

2

» ...........................................................................................

8

Summa 20

Sjukavdelningarnas storlek.

. Da det gäller akut sjuka, späda och små barn kan en avdelningssköterska

icke på ett fullgott sätt behärska en större avdelning än 20—22 sängar, i frå«a

örn äldre barn kunna avdelningarna göras något större örn byggnadstek-

niska skäl tala härför. Å andra sidan ger en avdelningsstorlek på 20—22

sängar möjlighet att inom ramen för det fastställda totalantalet sängplat­

ser fördela de olika grupperna, således spädbarn, koltbarn, äldre gossar,

äldre flickor, tuberkulösa barn, psykopatiska barn, på lämpligt sätt. Jag

har därför genomgående räknat med 20—22 sängar per avdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

57

Rumsstorlekar.

Vid bedömandet av rumsstorlekar på den planerade barnkliniken måste

hänsyn tagas till att sjukrummen måste medge demonstration och under­

visning för grupper av läkare och studenter. Rummen måste vara tillräck­

ligt stora för att icke endast motsvara sjukvårdens krav utan även medgiva

plats för åtminstone ett 10-tal personer. Visserligen ha stora gemensamma

ronder med samtliga klinikanter mer och mer kommit ur bruk, men i dessas

ställe ha kommit undervisning och demonstration för smärre grupper, be­

stående av 2—3 läkare, 1—2 sköterskor, 1 elev och 5—6 medicine kandi­

dater, således 10—12 personer.

Mellanväggarna mellan sjukrummen liksom delar av korridorväggarna

böra i stol• utsträckning göras av glas, varigenom övervakningen underlät­

tas och personalens arbete minskas. Anordningen är också till gagn för

undervisningen.

Mellan sängarna i 2- och 4-sängsrummen fasta skärmar av glas.

På varje avdelning bör finnas något litet ruin för ostörda samtal mellan

läkare och föräldrar till barnen.

Synnerlig vikt ligger på att bekväma möjligheter skapas för utevistelse

icke endast för uppegående patienter utan även för sängliggande. För de

förra måste finnas ett tillräckligt stort inhägnat parkområde invid kliniken.

För de sängliggande måste riklig mängd finnas av balkonger eller solveran­

dor, takterrasser m. m. Anordning för utevistelse avskilt från övriga barn

för smittosamt tuberkulösa barn (eventuellt på terrass eller dylikt).

Byggnadsstyrelsen har anfört (yttrandet avser jämväl den dermatologiska

kliniken).

Kommissionen har för sin del icke tagit ställning till de föreliggande skiss­

förslagen och kostnadsberäkningarna. Dessa torde således närmast få be­

traktas såsom underlag för de förda avtalsförhandlingarna och som en ut­

redning, avsedd att visa den ungefärliga kostnaden för uppförandet av de

båda klinikerna. Med hänsyn härtill har byggnadsstyrelsen funnit sig böra

begränsa sitt yttrande rörande förslagen till ett mera allmänt princip­

uttalande.

De föreslagna klinikbyggnaderna ingå i den för karolinska sjukhusets ut­

byggnad uppgjorda generalplanen och äro avsedda att förläggas å de i denna

plan angivna platserna.

Pediatriska kliniken omfattar en vårdbyggnad i sex våningar med 219

vårdplatser fördelade på 10 avdelningar, en poliklinik- och behandlingsbygg-

nad i tre våningar och en mindre flygel med lokaler för operationsavdel­

ning m. m.

Härjämte avser förslaget anordnandet av personalbostäder samt vissa änd­

ringsarbeten inom karolinska sjukhusets tvätt- och köksbyggnader.

De föreslagna klinikbyggnadernas uppbyggnad och planläggning, som väl

ansluter sig till den kuperade terrängen, synes byggnadsstyrelsen i huvudsak

vara god. Vad beträffar de olika utrymmenas storlek får byggnadsstyrelsen

utan att göra något uttalande rörande de till grund för förslagen liggande

lokalprogrammen framhålla, att anläggningarna föreslagits förhållandevis

rymliga. Till följd av klinikernas karaktär av undervisningssjukhus måste

givetvis större krav på utrymme uppställas än beträffande vanliga sjukhus,

58

varjämte särskilda för vetenskapligt arbete avsedda lokaler äro erforderliga.

Det synes dock icke uteslutet att vissa rumsmått vid förslagens närmare ut­

arbetande kunna minskas.

De beräknade kostnaderna för den pediatriska kliniken torde med nu gäl­

lande priser kunna godtagas.

. I anslutning till vad sålunda anförts får byggnadsstyrelsen meddela, att

styrelsen finner de föreliggande skissförslagen med tillhörande kostnadsbe­

räkningar rörande en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset lämpligen

kunna i huvudsak läggas till grund för vidare utarbetande av ritningar, var­

vid styrelsen dock förutsätter, att vid frågans fortsatta behandling alla möj­

ligheter att begränsa lokalprogrammet tillvaratagas, att ritningar och beskriv­

ningar utarbetas med iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga om

såväl utrymmesstandard som material och konstruktioner samt att styrelsen

beredes tillfälle att yttra sig över förslagen, sedan desamma närmare ut­

arbetats.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke lia något att erinra mot de upp­

rättade preliminära ritningarna.

Direktionen för karolinska sjukhuset har anfört.

f nu föreliggande förslag har räknats med vissa utökningar av sjuk­

husets köks- och tvättinrättningar i samband med de nya klinikernas till­

komst men däremot icke med någon utökning av sjukhusets maskinanlägg­

ning. I anledning därav får direktionen anföra följande.

I nuvarande skick beräknades maskinavdelningen med smärre komplette­

ringar av apparatutrustningen vara tillräcklig även för de nya klinikerna.

Huvudledningarna äro dimensionerade med hänsyn härtill. Först i samband

med nybygge för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle antalet

ångpannor behöva ökas. Av dessa institutioner har statens institut för folk­

hälsan redan uppförts och leverans dit av värme, varmvatten och elektrisk

energi har börjat, utan att någon ny ångpanna anskaffats. Den marginal,

som ursprungligen beräknades för de ovannämnda klinikerna, har sålunda

nu delvis tagits i anspråk för institutet för folkhälsan. Man måste därför

räkna med, att en ny ångpanna behöver anskaffas i samband med klinikernas

uppförande. Även örn maskinanläggningen med nu befintligt antal ångpannor

skulle kunna leverera erforderlig värme för såväl institutet för folkhälsan

som de nya klinikerna, är det knappast tillrådligt att sålunda utnyttja an­

läggningens hela kapacitet utan att anskaffa en reservångpanna, som kan

tagas i bruk vid driftavbrott på någon av de nu befintliga.

Kommissionen har i sitt betänkande föreslagit, att direktionen skulle, i

händelse beslut örn klinikernas uppförande meddelas, erhålla uppdrag att

vidtaga åtgärder för utarbetande av huvudritningar till desamma. I anled­

ning härav anser direktionen det vara angeläget att framhålla den utom­

ordentliga erfarenhet och sakkunskap, som under arbetet på karolinska sjuk­

husets uppförande förvärvats av sjukhusets byggnadskommitté. Då denna

kommitté ännu icke avslutat sitt arbete, synes det direktionen vara en lämp­

lig anordning att åt densamma anförtro jämväl förevarande uppdrag. Direk­

tionen förutsätter emellertid, att direktionen skall beredas tillfälle att i sam­

band med huvudritningarnas upprättande ingå på en närmare granskning av

desamma och har därför ansett sig icke på nuvarande stadium böra fram­

ställa några erinringar mot de vid remissakten fogade skissritningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

59

Direktionen vill betona önskvärdheten av att nödvändiga förberedelsearbe­

ten för karolinska sjukhusets utbyggande med de nya klinikerna måtte, med

hänsyn till desammas angelägenhetsgrad för såväl den medicinska under­

visningen som den på sjukhuset bedrivna sjukvården, snarast möjligt före­

tagas.

Den nya pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset är avsedd att träda i

stället för Norrtulls sjukhus. Detta drevs tidigare av allmänna barnhuset i

Stockholm men övertogs år 1931 av Stockholms stad, varvid staden genom

avtal med kronan förband sig att uppehålla sjukhusverksamheten under 10 år

och att upplåta sjukhuset för klinisk undervisning i pediatrik. Avsikten var,

att sjukhusverksamheten efter tioårsperiodens utgång den 1 juli 1941 skulle

nedläggas och överflyttas till en av staten nyuppförd pediatrisk klinik vid karo­

linska sjukhuset. Såsom av redogörelsen i det föregående framgår, har upp­

förandet av denna nya klinik emellertid av olika anledningar blivit fördröjd,

till följd varav avtalet angående Norrtulls sjukhus vid två tillfällen måst pro­

visoriskt förlängas.

Den främsta anledningen till dröjsmålen med avgörandet av spörsmålet

örn den nya pediatriska kliniken är, att fråga uppstått rörande sammanslag­

ning av karolinska institutets båda pediatriska kliniker och därmed även

örn indragning av den ena professuren i pediatrik. Trots att riksdagen redan

är 1932 hade avvisat då uppkommen fråga om en sådan sammanslagning,

upptogs nämligen detta spörsmål några år senare av universitetsberedningen

till diskussion. Beträffande frågans vidare behandling hänvisar jag till redo­

görelsen i det föregående. Jag erinrar i detta sammanhang blott, att jag

av den förebragta utredningen blev övertygad om olämpligheten av den

ifrågasatta indragningen av den ena professuren. Till denna ståndpunkt kom

jag av i huvudsak två, var för sig avgörande skäl, nämligen dels att en sam­

manslagning av klinikerna icke kunde genomföras, enär Stockholms stad mot­

satte sig en sådan, dels oek att utredningen visat, att undervisningen och

forskningen i ämnet pediatrik icke gärna kunde koncentreras till en enda läro­

stol. Jag fann mig sålunda icke kunna tillstyrka, att förslag örn sammanslag­

ning underställdes riksdagen utan utverkade Kungl. Maj:ts medgivande att

den sedan år 1937 vakanta professuren i pediatrik finge i vanlig ordning åter­

besättas.

Av utredningen framgår, att Norrtulls sjukhus icke är tillfredsställande vare

sig ur sjukvårds- eller undervisningssynpunkt. Jag kan efter eget besök på

sjukhuset vitsorda, att de beskrivningar över lokalernas mindre goda beskaf­

fenhet., som återgivits i det föregående, icke äro överdrivna. Lokalerna ha ur­

sprungligen tillkommit för vården av friska, icke av sjuka barn och äro därför

ur sjuk vårdssynpunkt knappast godtagbara. Utrymmen, som vid undervis-

ningssjukhus anses erforderliga för undervisning och forskning, saknas i stor

utsträckning. Ur undervisningssynpunkt torde emellertid den största olägen­

heten bestå däri, att sjukhuset har alldeles för ringa kapacitet för att medgiva

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Departe­

mentschefen.

tillräckligt patienturval för de studerande. Sjukhuset rymmer sålunda endast

75 allmänna vårdplatser, medan en pediatrisk klinik för att erbjuda ett full­

gott undervisningsmaterial enligt den medicinska sakkunskapen bör ha minst

omkring den dubbla kapaciteten. Det har vidare framhållits, att lokalerna

vid Norrtulls sjukhus icke lämpa sig för ombyggnad. Härtill kommer, att ett

barnsjukhus, örn än aldrig så modernt och välutrustat, icke utan betydande

olägenheter kan i längden avvara ett nära samarbete med andra sjukhusavdel­

ningar, t. ex. barnbörds- samt öron-, näs- och halskliniker, liksom även de

senare ofta behöva tillgång till pediatrisk sakkunskap. Slutligen har fram­

hållits såsom en brist i vår sjukvårdsorganisation, att landet ännu saknar ett

barnsjukhus av rikssjukhus karaktär.

Jag är på anförda skäl beredd att tillstyrka, att vid karolinska sjukhuset

skall uppföras en ny pediatrisk klinik.

60

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

I fråga om den blivande pediatriska klinikens storlek innebär förhandlings-

kommissionens förslag, att kliniken skulle bestå av en medicinsk avdelning örn

140 vårdplatser, en kirurgisk avdelning örn 60 vårdplatser samt en enskild av­

delning om 19 vårdplatser. Mot förslaget i detta hänseende har riktats erinran

endast av statskontoret, som synes anse, att en minskning av det planerade

antalet vårdplatser bör kunna genomföras. Den medicinska avdelningen kom­

mer att bilda det egentliga underlaget för den medicinska undervisningen och

forskningen i pediatrik vid karolinska institutet. Det måste därför givetvis

vara av största vikt, att denna avdelning planeras för ett så stort antal vård­

platser, att ett tillräckligt mångsidigt och instruktivt patientmaterial kommer

att stå till förfogande. Då antalet vårdplatser på den medicinska avdelningen

av förhandlingskonnnissionen efter ingående överläggningar med medicinska

auktoriteter avvägts just med tanke härpå, anser jag mig för egen del icke

kunna ifrågasätta någon minskning av denna avdelning. Även den planerade

kirurgiska avdelningens storlek har planlagts från samma utgångspunkter, var­

för jag icke heller beträffande denna avdelning finner skäl att förorda en minsk­

ning. Mot kommissionens förslag beträffande den medicinska avdelningens

uppdelning på olika underavdelningar har jag icke funnit anledning till er­

inran. Att den pediatriska kliniken vidare — liksom övriga kliniker vid karo­

linska sjukhuset — bör inrymma ett antal enskilda vårdplatser, finner jag

naturligt och tillstyrker, att antalet fixeras till 19. Dessa böra givetvis finan­

sieras på sådant sätt, att staten erhåller full kompensation för de nedlagda

kostnaderna.

I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla såsom önskvärt, att en

omfördelning av vårdplatserna vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för

sjuka barn äger rum på så sätt, att den medicinska avdelningen, vilken för

närvarande inrymmer 81 vårdplatser mot 69 på den kirurgiska avdelningen,

erhåller ett ökat antal platser till sitt förfogande. Genom tillkomsten av en

barnkirurgisk avdelning om 60 platser vid karolinska sjukhuset torde nårn-

61

ligen den kirurgiska avdelningen vid vårdanstalten kunna utan olägenhet min­

skas, exempelvis till 30 eller 40 platser. Den medicinska avdelningen skulle

härigenom till båtnad för undervisningen kunna få disponera över 110 ä 120

vårdplatser. Det torde böra ankomma på lärarkollegiet vid karolinska insti­

tutet att söka träffa överenskommelse med vårdanstaltens styrelse rörande en

omfördelning av antydda slag.

Den förhandlingskommission, som jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag utsetts

för att söka få till stånd en uppgörelse med Stockholms stad och Stockholms

läns landsting angående samarbete med staten för uppförande och drift av den

pediatriska kliniken, har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, efter

långvariga förhandlingar lyckats uppnå enighet med stadens och landstingets

representanter beträffande grunder för ett sådant samarbete. Dessa grunder

ha sammanfattats i ett preliminärt avtal, vilket i korthet innebär, att staden

och länet skola svara för 75 procent av engångskostnaderna för de samman­

lagt 155 vårdplatser, vilka på den nya kliniken skola upplåtas till begagnande

av dessa parter. Statsverket skulle svara för återstående 25 procent av en­

gångskostnaderna för stadens och länets vårdplatser samt för hela kostnaden

för de 45 »riksplatserna» och de 19 enskilda platserna. I fråga om driftkost­

nadernas bestridande skulle gälla samma grunder som för sjukhuset i övrigt.

Förhandlingskommissionens förslag, vilket redan godtagits av Stockholms

stad och Stockholms läns landsting, synes mig godtagbart även för statens

vidkommande. Jag erinrar, att förslaget bygger på samma principer, som lago

till grund för 1931 års avtal angående ekonomiskt samarbete för uppförande

och drift av den numera färdigställda delen av karolinska sjukhuset. I ett vik­

tigt avseende innebär det nya avtalet ur statens synpunkt en avsevärd för­

bättring, i det att stadens och länets bidrag bestämts till en viss procentuell

andel i kostnaderna och sålunda icke fixerats till vissa belopp som i 1931 års

avtal, vilket medförde, att staten ensam fick svara för de merkostnader utöver

de beräknade, som sjukhusets första byggnadsetapp drog med sig.

Mot detaljerna i avtalsförslaget har jag icke funnit anledning till erinran i

sak. Jag tillstyrker sålunda, att driftkostnaderna skola fördelas enligt 1931

års avtal med ett tillägg av det innehåll, som jag i det följande (under II)

kommer att närmare ingå på. Icke heller har jag funnit något att erinra emot

att med avseende på stadens och länets rätt att enligt gällande bestämmelser

erhålla statsbidrag till uppförande eller inrättande av barnavdelningar samt

till driften av sådana avdelningar skall så anses, som örn stadens och länets

vårdplatser på den nya barnkliniken utgjorde en medicinsk avdelning vid ett

stadens respektive länets lasarett eller därmed jämställd sjukvårdsinrättning.

Jag erinrar i detta sammanhang, att Stockholms stad jämlikt av Kungl. Majit

den 21 november 1930 meddelade bestämmelser äger såsom bidrag till stadens

kostnader för uppförande av ifrågavarande klinik använda ett belopp av

1,000,000 kronor av »allmänna barnhusets Stockholmsfond». Därest Stock­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

62

holms stad beslutar att begagna sig av detta medgivande, torde Kungl. Majit

därför böra uppdraga åt allmänna barnhusets direktion att till stadens veder­

börande myndigheter, efter rekvisition, utbetala ifrågakommande belopp.

Förhandlingskommissionen har vid sitt förslag fogat preliminära ritningar

och kostnadsberäkningar rörande den nya barnkliniken, dock utan att själv

taga ställning till dessa. Kommissionen har nämligen ansett, att dessa borde

granskas i annan ordning. Jag förutsätter även för egen del, att en sådan

granskning kommer att äga rum, varvid bland annat 1940 års civila byggnads-

utredning bör beredas tillfälle att yttra sig. Det är sålunda icke min avsikt

att föreslå, att ett definitivt utformat byggnadsprogram redan i år under­

ställes riksdagen. I likhet med byggnadsstyrelsen har jag dock funnit de före­

liggande skissförslagen lämpligen kunna i huvudsak läggas till grund för vidare

utarbetande av ritningar, varvid jag i likhet med byggnadsstyrelsen förutsät­

ter, att vid frågans fortsatta behandling alla möjligheter att begränsa lokalpro­

grammet tillvaratagas samt att ritningar och beskrivningar utarbetas med

iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga om såväl utrymmesstan-

dard som materiel och konstruktioner. Vid byggnadsplanernas närmare ut­

formning torde vidare böra beaktas de allmänna synpunkter på barnklinikens

anordnande, som enligt den i det föregående lämnade redogörelsen angivits av

professorn Lichtenstein. Härvid bör oavlåtlig uppmärksamhet ägnas jämväl

möjligheterna att begränsa driftkostnaderna; i detta hänseende böra precise­

rade kalkyler förebringas till ledning för de granskande myndigheterna.

Jag förordar, att för nästa budgetår anvisas medel för uppgörande av rit­

ningar och för andra därmed jämförliga förarbeten beträffande den blivande

pediatriska kliniken. För ändamålet torde böra uppföras ett investeringsan-

slag av 200,000 kronor. Från detta anslag torde även böra bestridas kost­

naderna för den byggnadstekniska utredning rörande de planerade pediatriska

och dermatologiska klinikerna, som karolinska sjukhusets byggnadskommitté

i samråd med förhandlingskommissionen på Kungl. Maj:ts uppdrag haft att

verkställa. I anslutning till vad direktionen för karolinska sjukhuset anfört

förutsätter jag, att byggnadsplanernas närmare utformning och genomförande

skall anförtros åt en byggnadskommitté, så sammansatt, att de erfarenheter

och den sakkunskap, som vunnits vid uppförandet av de redan fullbordade

delarna av karolinska sjukhuset, må komma den planerade utbyggnaden av

sjukhuset till godo. I

I detta sammanhang får jag erinra, att karolinska sjukhusets byggnads­

kommitté i en till mig ställd skrivelse den 8 februari 1943 anmält, att av de

medel örn tillhopa 725,000 kronor, vilka av riksdagen anvisades för budget­

året 1939/40 för anordnande av skyddsrum vid karolinska sjukhuset, för när­

varande i runt tal 215,000 kronor återstode odisponerade. Enligt de av stats­

makterna godkända planerna för anordnande av skyddsrum vid karolinska

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

63

sjukhuset skulle ett av skyddsrummen förläggas under den blivande pediat-

riska kliniken. Då dennas läge vid tidpunkten för skyddsrummens byggande

icke varit fixerat, hade byggnadskommittén ansett, att med utförandet av

ifrågavarande skyddsrum borde anstå till dess byggnadsarbetena för den

pediatriska kliniken kunde igångsättas. Då dispositionsrätten till det för bud­

getåret 1939/40 anvisade reservationsanslaget utginge med innevarande bud­

getår, hemställde byggnadskommittén, att jag ville vidtaga erforderliga åtgär­

der för att av riksdagen utverka fortsatt dispositionsrätt till ifrågavarande

anslag.

Med anledning av vad byggnadskommittén sålunda anfört får jag förorda,

att för riksdagen framlägges förslag om fortsatt dispositionsrätt till ifrågava­

rande anslag under budgetåren 1943/45.

D. Dermatologisk-syfilidologisk klinik vid karolinska sjukhuset.

1) Nuvarande förhållanden. Behovet av en ny klinik.

Den nuvarande undervisningskliniken. För vård av hud- och könssjuk­

domar finnas för närvarande i Stockholm dels en manlig och en kvinnlig av­

delning om vardera 127 vårdplatser vid det Stockholms stad tillhöriga S:t

Görans sjukhus, dels ock det av Stockholms stad och Stockholms läns landsting

drivna sjukhuset Eira om 167 vårdplatser. Båda sjukhusen äro belägna på

Kungsholmen.

Klinisk undervisning i dermatologi och syfilidologi förekommer icke vid

universiteten i Uppsala och Lund, utan undervisningen i ämnet är koncen­

trerad till karolinska institutet, där den för närvarande är förlagd till S:t Görans

sjukhus. Enligt avtal mellan karolinska institutet och Stockholms stad har för

undervisning upplåtits halva den manliga och halva den kvinnliga avdel­

ningen ävensom den dermato-syfilidologiska polikliniken samt sjukhusets Fin-

sen-radium-Röntgenavdelning. Till undervisningens förfogande stå samman­

lagt 127 vårdplatser. Karolinska institutet bestrider läkarvården för dessa

vårdplatser. Överläkare vid den för undervisning upplåtna avdelningen är

professorn i dermatologi och syfilidologi vid institutet.

Vid kliniken finnas anställda en underläkare och en amanuens, vilka åt­

njuta arvoden med 3,600 respektive 3,000 kronor från institutets avlönings-

anslag. Vid polikliniken, vilken jämväl är en av stadens polikliniker för kost­

nadsfri undersökning och behandling av könssjuka, tjänstgöra — förutom

assistentläkare — fyra läkare, av vilka en är förordnad som biträdande (poli-

klinisk) lärare i syfilidologi (arvode 3,000 kronor). Vidare finnes en biträdande

(klinisk) lärare i dermatologi och syfilidologi (arvode 3,000 kronor) — för

närvarande överläkare vid den till undervisning ej upplåtna vårdavdelningen

__ vilken leder en av de föreskrivna fyra årliga kurserna om två månader

för medicine kandidater (professorn leder de övriga tre).

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

64

Avtalet mellan karolinska institutet och Stockholms stad uppsades den 18

september 1939 av staden. Uppsägningen tillkom på initiativ av Stockholms

stads sjukhusdirektion, som motiverade uppsägningen i huvudsak med att

kvinnopaviljongén befunne sig i så dåligt skick, att det enligt överläkarnas

mening vore »ytterst svårt för att icke säga omöjligt att därstädes utöva

sjukvård på ett värdigt sätt och under förhållanden motsvarande hygie­

nens fordringar». Paviljongen måste ovillkorligen underkastas omfattande

förbättringsarbeten för att kunna användas fram till den tidpunkt, då sjuk­

husets planerade utbyggnad kunde vara färdig. Arbetet med utarbetande av

generalplan för utbyggnaden hade fortskridit så långt, att det blivit tydligt,

att kvinnopa vil jongén under alla omständigheter måste rivas i samband med

ombyggnadsarbetena. Med hänsyn härtill vore det mera ändamålsenligt att

nedlägga sjukvården i kvinnopaviljongen redan nu, i synnerhet som stadens

behov av sjukhusplatser för hud- och könssjukdomar vore väl tillgodosett

genom den återstående paviljongen jämte sjukhuset Eira. Ett slopande av

kvinnopaviljongen förutsatte, att den kliniska undervisningen förlädes till

annat sjukhus. Stadens sjukvårdsintressen och karolinska institutets behov av

patientmaterial för undervisningen torde nämligen icke kunna samtidigt till­

godoses inom den befintliga manspaviljongen.

Avtalet har sedermera med sex månaders ömsesidig uppsägningsrätt för­

längts att gälla högst intill den tidpunkt, då den nya kliniken öppnas. Karo­

linska institutet har därvid måst förbinda sig att icke påkalla några änd­

rings- eller förbättringsarbeten inom de för undervisning upplåtna lokalerna.

Framlidne professorn i dermatologi och syfilidologi vid karolinska institutet

J. Strandberg har till förhandlingskommissionen lämnat följande redogörelse

för undervisningens behov av nya lokaler.

För att undervisningen skall bli av bestående värde för de blivande läkar­

na, behövs ett rikt och omväxlande patientmaterial. Vidare fordras ända­

målsenliga och tillräckliga lokaler samt möjlighet att mottaga ett relativt

stort antal tjänstgörande åt gången för att undvika stagnation i utbildningen.

För närvarande gives årligen fyra kurser ä två månader, och assistenttjänst­

göring pågår året runt. Då varje kurs brukar omfatta 40 åhörare, kunna så­

lunda årligen 160 kandidater mottagas. 6 kandidater ha hittills kunnat full­

göra sin assistenttjänstgöring samtidigt, sålunda kan assistenttjänstgöring årli­

gen beredas 144 kandidater. De nuvarande undervisningsmöjligheterna stå

vid bristningsgränsen och äro knappast tillfyllest för det redan nu förefint­

liga behovet. Härtill kommer att från flera håll bland annat från dermatolo-

giska sällskapet i Stockholm uttalats begäran örn att bereda redan färdigut-

bildade läkare (speciellt sådana som enligt lagen angående könssjukdomarnas

bekämpande skola vara verksamma som könsläkare) möjligheter att förkovra

sina kunskaper i dermato-syfilidologi vid den nuvarande dermatologkliniken.

Detta har tyvärr av utrymmesskäl icke kunnat villfaras.

Ett behov av ökat antal specialutbildade dermatologer synes även före­

ligga inom landet, men tyvärr lägger även här bristen på utbildningsmöjlig­

heter hinder i vägen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

65

Av detta torde utan vidare framgå, att det är ett berättigat önskemål, att

en välordnad, rymlig klinik jämte en därmed förenad stor och praktiskt inredd

poliklinik, avsedd för köns- och hudsjukdomar, uppföres, om specialiteten i

fråga skall kunna drivas fram i önskad omfattning här i landet. Den veten­

skapliga forskningen inom detta område är även i behov av bättre labora­

torier och arbetsmöjligheter än vad hittills varit fallet.

Förhandlingskommissionen beskriver lokalförhållandena på följande sätt.

Dermatologiska kliniken å S:t Görans sjukhus är inrymd i tre från varandra

vitt skilda byggnadskomplex. Sängplatserna, så när som på 20, ligga i tredje

våningen. Underjordiska kulvertförbindelser och hissar saknas, varför trans­

portförhållandena inom sjukhuset lämna mycket övrigt att önska. Avdel­

ningarna sakna egna laboratorier, vilket medför att patienterna vid röntgen-

och andra undersökningar måste forslas genom långa korridorer, upp och ned

för trappor och ibland över öppen gård. Svårt sjuka, som icke kunna trans­

porteras, kunna vid behov icke röntgenundersökas, enär avsaknaden av his­

sar omöjliggör användandet av portativ röntgenapparat. De sanitära förhål­

landena äro synnerligen otillfredsställande, speciellt på den s. k. kvinoavdel-

ningen. För patienterna t. ex. finnas därstädes blott tre klosetter med ge­

mensam entré, belägna invid trappuppgången och skilda från varandra endast

medelst avbalkningar. Ehuru genom särskilda anslag angives, att klosetterna

äro avsedda, en för syfilispatienter, en för gonorrhépatienter och en för hud­

patienter, kan bland annat på grund av den vid könssjukdomarna använda

behandlingsformen, sköljningar, som tvingar patienterna att omedelbart efter

behandlingen uppsöka toaletten, icke undvikas, att det ofta uppstår köbild­

ning utanför dessa klosetter och att föreskrifterna om uppdelningen av de­

samma mellan olika slag av sjuka icke kunna följas. Intill toaletterna ligger

ett s. k. tekök för uppvärmning av mat, och intill detsamma ett utrymme

för slask och avlopp. De stora salarna äro ur många synpunkter olämpliga.

Isoleringsmöjligheter saknas i det närmaste helt. Dagrum i vanlig mening,

expeditions- och arbetsrum för läkarna samt lämplig lokal för förvaring av

journalarkivet saknas. Den till kliniken hörande föreläsningssalen är belägen

i poliklinikbyggnaden, och de till denna sal anslutna väntrummen för patien­

terna äro trånga och otidsenliga. Undervisningen inom själva kliniken måste

meddelas i sjuksalarna eller i behandlingsrummen. Polikliniklokalerna äro

trånga och olämpliga samt sakna rum för undervisning.

Kommissionen anför vidare:

Såsom från stadens sida i samband med uppsägningen framhållits är det

uteslutet, att efter slopande av kvinnoavdelningen undervisning skulle kunna

meddelas vid den kvarvarande hud- och könsavdelningen vid S:t Görans

sjukhus.

Hud- och könssjukdomar behandlas i Stockholm jämväl på det av staden

och Stockholms läns landsting drivna sjukhuset Eira. Detta, som är avsett

blott för vård av dylika sjukdomar, ligger isolerat utan möjlighet till när­

mare samarbete med andra specialavdelningar inom ett kliniskt sjukhus. Vidare

saknar sjukhuset Eira poliklinik samt för undervisning erforderliga utrymmen

såsom föreläsningssal och nödiga laboratorier. Sjukhuset är överhuvud av den

beskaffenhet, att det icke anses motsvara de krav, som numera ställas på ett

modernt specialsjukhus för ifrågavarande sjukdomar. Med hänsyn härtill har

kommissionen ansett det ej kunna ifrågasättas att ånyo använda sjukhuset

Eira för undervisningsändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 19I>3. 1 sami. Nr T51.

Kungl. May.ts proposition nr 151.

5

6G

Kungl. Marits 'proposition nr 151.

Återstår då blott möjligheten att lösa dermatologiska klinikens lokalfråga

genom nybyggnad.

1926 års sjukhuskommission uttalade sig för att en dermato-syfilidologisk

klinik borde ingå i en andra byggnadsetapp av karolinska sjukhuset.

I den genom propositionen nr 154 år 1932 framlagda generalplanen för Norr-

backaområdets utnyttjande upptogs jämväl en dermato-syfilidologisk klinik

örn 175 vårdplatser. Statsmakterna togo emellertid icke någon närmare stånd­

punkt till generalplanen. Departementschefen erinrade dock därom, att frå­

gan örn nybyggnader för en del institutioner, däribland en hud- och köns-

klinik, inom vissa år med nödvändighet trängde till sin lösning. Förutsätt­

ningen för byggandet av en sådan klinik syntes enligt departementschefen

vara nedläggandet av sjukhuset Eira, varigenom sjukhusets tomt, till vilken

staten vore ägare, kunde försäljas.

I anslutning till de uttalanden, som sålunda gjorts, och med hänsyn till

önskvärdheten av att ifrågavarande område av medicinen måtte bliva repre­

senterat vid undervisningssjukhuset, har det synts kommissionen naturligt,

att en nybyggnad för dermatologiska kliniken förlägges till karolinska sjuk­

huset. De uppenbara fördelar för sjukvården, undervisningen och den veten­

skapliga forskningen, som skulle följa härav, torde här icke behöva närmare

utvecklas.

Såsom i propositionen nr 154 år 1932 framhållits har det synts lämpligt att

i detta sammanhang upptaga frågan om sjukhuset Eiras fortbestånd.

Sjukhuset Eira. Stockholms stads och läns sjukhus Eira är beläget på

staten tillhörig mark, som upplåtits till staden och länet. I skrivelse den 27

juli 1815 anmälde nämligen rikets ständer hos Kungl. Majit, »att de givit sitt

bifall dertill, att den å Kungsholmen i Stockholm belägne Egendom, som till­

förne varit nyttjad till Bränvinsbränneriverk, men nu icke mera dertill be­

gagnas, må under förbehåll av Bankens panträttighet deruti, uplåtas till be­

gagnande för den gemensama Curhus Inrättningen för Stockholms stad och

Län». Detta beslut expedierades av Kungl. Majit genom brev den 16 augusti

1815 till överståthållaren.

Under åren 1861—1888 nyttjades sjukhuset för undervisning.

Sjukhuset omfattar nu 167 vårdplatser, varav 100 disponeras för sjuka från

staden och 67 för sjuka från länet. Medelbeläggningen har uppgått på stadens

platser till 68 och på länets till 57. I dessa siffror ingå emellertid kroniskt

sjuka, som ej lida av hud- eller könssjukdomar, med 6 beträffande stadens

och 4 beträffande länets platser. Medelbeläggningen av hud- och könspatien-

ter har alltså utgjort 62 respektive 53.

Eiratomten har en areal av 9,858 nr. Beträffande dess värde har byggnads­

styrelsen i skrivelse den 11 juni 1940 till kommissionen anfört.

Utan att i detta sammanhang taga ställning till frågan, huruvida ifrågava­

rande tomt bör behållas i statsverkets ägo eller avyttras, har byggnadsstyrel­

sen sökt beräkna det värde, som tomten representerar, därest densamma skulle

exploateras för uppförande av hyreshus. En av byggnadsstyrelsen verkställd

preliminär utredning i vilken utsträckning tomten skulle kunna tagas i anspråk

för en dylik exploatering har givit vid handen, att vid tomtens bebyggande

med hyreshus skulle kunna utvinnas omkring 690 eldstäder. Att under nuva­

67

rande förhållanden angiva något bestämt värde per eldstad är emellertid ytterst

vanskligt. Med de priser, som voro rådande vid tiden närmast före krigsut­

brottet, torde tomtvärdet å denna del av Kungsholmen då icke hava under­

stigit 2,500 kronor per eldstad, efter vilket ä-pris ifrågavarande tomts mark­

värde skulle uppgå till omkring 1,700,000 kronor. Numera hava emellertid

tomtpriserna visat en på grund av den minskade byggnadsverksamheten starkt

fallande tendens, och torde det kunna ifrågasättas, örn man för närvarande kan

påräkna ett högre å-pris per eldstad än omkring 2,000 kronor. Efter ett sådant

å-pris skulle tomtvärdet bliva endast omkring 1,400,000 kronor.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anförde i yttrande den 10 oktober

1940 över kommissionens förslag.

Att den som sjukvårdsanstalt utdömda kliniken, vilken dessutom saknar egna

laboratorier, icke är lämpad för forskning och undervisning är självfallet, och

man torde utan vidare inse, att läkarutbildningen i dermatologi och syfilidologi,

på vilken stora krav ställas bland annat inom den nu arbetande kommittén för

läkarutbildningens omorganisation, befinner sig i ett verkligt nödläge. Den

senaste tidens stora terapeutiska framsteg, som medfört en väsentlig nedgång

av syfilisfrekvensen och möjligheter till effektivare bekämpande av gonorrhéen,

kan ännu icke godtagas som skäl för att nedlägga eller ens att väsentligt min­

ska undervisningen i venerologi. Trots allt visar erfarenheten och vår numera

i stort sett gynnsamma statistik över könssjukdomarna, att dessa ännu äro en

viktig faktor att räkna med för folkhälsan. Ett tillfälligt återuppblossande av

könssjukdomarna kan icke heller uteslutas särskilt under de orostider, som nu

råda, och under dessa uppstå dessutom alltid nya problem att utreda även på

hithörande områden. Moderna behandlingsmetoder kunna lätt åstadkomma

mer skada än nytta, örn de utan föregående kritisk prövning på ett stort kli­

niskt material komma i ovana händer. Beträffande dermatologien har dess be­

tydelse från socialmedicinsk synpunkt och såsom medicinskt undervisningsäm­

ne och forskningsområde trätt allt mer i förgrunden. Såväl de smittsamma

könssjukdomarna som hudens yrkessjukdomar ha blivit föremål för lagstift­

ningsåtgärder, vilka pålägga staten stora direkta utgifter och dessutom fordra

speciell sakkunskap av läkarkåren. Kommissionens förslag örn uppförande av

en dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset måste därför hälsas med stör­

sta tillfredsställelse och inge den fasta förvissningen om att undervisningen

och forskningsmöjligheterna i berörda ämne härigenom skola bli ordnade på

lämpligaste sätt för framtiden.

Förhållandena äro för närvarande sådana, att det synes ytterst angeläget,

att arbetet med den planerade dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhu­

set icke fördröjes utan omedelbart igångsättes och genomföres på sätt, som

kommissionen angivit.

Professorn i medicin N. Svartz har beträffande betydelsen för karolinska

sjukhuset, att en dermatologisk klinik förlägges dit, anfört.

Inom karolinska sjukhuset saknas dermato-venerologisk specialkunskap. För

medicinska kliniken föreligger synnerligen ofta behov av konsultation beträf­

fande hudsjukdomar. Ej sällan iir ur såväl sjukvårdens som undervisningens

synpunkt upprepad observation önskvärd. Det är särskilt pä grund härav ett

starkt önskemål för medicinska kliniken, att en dermato-venerologisk klinik

kommer Lill stånd inom karolinska sjukhuset.

Kungl. Majlis 'proposition nr 151.

Professorn i radioterapi E. Berven har beträffande samma fråga anfört.

Till radiumhemmet remitteras förutom de vanliga hudtumörerna bland annat

ett stort antal hudsjukdomar av olika slag, för vilkas diagnosticerande ofta en

ingående dermatologisk sakkunskap är nödvändig. Det är nämligen icke möj­

ligt för radioterapeuten att fullständigt behärska även hudsjukdomarnas om­

fattande område. Konsultation med en erfaren dermatolog är därför ofta nöd­

vändig. Vid behandling av ett flertal hudsjukdomar måste också strålbehand­

lingen kombineras med rent dermatologisk behandling.

Vid strålbehandling med mycket stora doser inträder ej sällan allvarliga och

för patienten mycket besvärliga reaktioner på huden, för vilkas behandling

dermatologisk sakkunskap även är synnerligen önskvärd.

De elakartade tumörerna, särskilt de i munhåla och svalg, uppträda ofta hos

personer, som varit infekterade med syfilis. En regelrätt genomförd antisyfili-

tisk behandling är då nödvändig i samband med den radiologiska behandling­

en. Kombinationen av dessa bägge sjukdomar, kräfta och syfilis, försämrar i

hög grad patientens såväl lokala som allmänna reaktionsförlopp. Ett intimt

samarbete mellan radioterapeut och syfilidolog är därför av största betydelse

för ett framgångsrikt bekämpande av dessa bägge sjukdomar.

Behovet av en dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset har under de

gångna åren framträtt allt påtagligare. Ofta ha patienter fått sändas till S:t

Görans sjukhus för konsultation och behandling, vilket medför kostnader för

såväl sjukhuset som patienten.

Såväl för det dagliga diagnostiska och terapeutiska arbetet som för det ve­

tenskapliga studiet av gränsområdet mellan dermatologi och radioterapi skulle

det vara av stor betydelse, om en dermatologisk klinik inrättades vid karolin­

ska sjukhuset. Liksom den gynekologiska radioterapien utvecklats till mycket

hög fulländning, skulle säkerligen genom ett intimt samarbete mellan radio­

terapi och dermatologi en vetenskapligt synnerligen givande specialgren der-

mato-radioterapi komma att utvecklas.

2) Dermatologiska klinikens storlek.

Förhandlingskommissionens förslag. I

sitt år

1940

avgivna förslag hade

förhandlingskommissionen beräknat, att den dermatologiska kliniken skulle in­

rymma

218

vårdplatser med följande fördelning:

Avd. för Avd. för

Avd. för

hudsjuk- könssjuk- , '

malariabe- Summa

68

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

Allmänna vårdplatser:

domar

domar

handling

Stockholms stad............................... 34

34

12

—

80

Stockholms län............................... 28

23

3

—

54

Landet i övrigt............................... 11_______15___________ 5__________ 5________36

73

72

20

5

170

Garnisonsavdelning.......................................................................................................................... 35 205

Enskilda vårdplatser................................................................................................................................ 13

Summa vårdplatser 218

Till stöd för sitt förslag anförde förhandlingskommissionen:

Stadens platsbehov.

Kommissionen har bereus tillfälle taga del av en inom

Stockholms stads sjukhusdirektion i september 1939 verkställd utredning an­

gående stadens behov av vårdplatser för hud- och könssjukdomar.

69

Med utgångspunkt från 1938 års beläggning på sjukhusen S:t Göran och Eira

och under förutsättning att medelbeläggningen på en hud- och könsavdelning

normalt motsvarade 85 procent av befintliga platser beräknades platsbehovet

till 230, varav 90 för hud- och 140 för könssjuka. Då folkmängden i Stockholm

år 1938 uppgått till 556,954, motsvarade nämnda platssiffror 0.16 och 0.25

för hud- respektive könssjukdomar. Preliminärt beräknades, att folkmängden i

Stockholm ökade med 10,000 per år, varför denna år 1950 skulle utgöra

690,000. Med nyss angivna °/00-tal borde alltså 110 vårdplatser för hudfall

och 172 vårdplatser för könsfall vara erforderliga. I utredningen betonades den

gjorda beräkningens approximativa karaktär, enär sjukdomarnas frekvens in­

om förevarande specialitet vore mycket växlande.

Efter nedläggandet av kvinnopaviljongen kommer staden för hud- och hem­

sjukvård att — frånsett platserna på sjukhuset Eira — disponera 127 vård­

platser på S:t Görans sjukhus samt 72, därav 10 enskilda, vårdplatser vid det

under uppförande varande centralsjukhuset på Södermalm, tillhopa 199 vård­

platser. För att fylla stadens till 282 beräknade platsbehov år 1950 skulle allt­

så erfordras ytterligare 83 vårdplatser.

Länets platsbehov. Hud- och könssjuka från Stockholms län vårdas i Stock­

holm såväl på sjukhuset Eira som på S:t Görans sjukhus.

Enligt en av förste stadsläkaren i Stockholm E. Rietz verkställd utredning

vårdades under år 1937 på S:t Görans sjukhus 43 patienter från länet för hud­

sjukdomar och 74 för könssjukdomar. Då medelvårdtiden på detta sjukhus

uppgick beträffande hudpatienter till 22 dagar och beträffande könspatienter

till 29 dagar, skulle vårdtiden för länets hudpatienter uppgå till (22 X 43)

946 dagar och för länets könspatienter till (29 X 74) 2,146 dagar. Med an­

tagande att det tillgängliga platsantalet städse belädes till 85 procent, skulle

nämnda antal vårddagar motsvara i fråga om hudpatienterna 3 vårdplatser

och i fråga om könspatienterna 7 vårdplatser. Under år 1937 skulle alltså

sjuka från länet hava belagt 10 vårdplatser på sjukhuset.

På sjukhuset Eira vårdades under år 1938 för hudsjukdomar 336 patienter

från länet och för könssjukdomar 163 patienter. Beräknas för dessa patienter

samma antal vårddagar som för patienterna på S:t Görans sjukhus, skulle för

länets hudpatienter på sjukhuset Eira det beräknade antalet vårddagar uppgå

till (22 X 336) 7,392 och för länets könspatienter (29 X 163) 4,727. Under

förutsättning av en medelbeläggning av 85 procent skulle sagda vårddagsantal

motsvara 24 vårdplatser för hudsjuka och 15 vårdplatser för könssjuka.

Med ledning av de angivna siffrorna skulle alltså de i Stockholm vårdade

länspatienterna erfordra (3 + 24) 27 vårdplatser för hudsjukdomar och

(7 + 15) 22 vårdplatser för könssjukdomar, tillhopa 49 vårdplatser.

I fråga örn klinikens storlek ur undervisningssynpunkt hade professorn

Strandberg för kommissionen framhållit följande synpunkter.

Ur undervisningssynpunkt kan man utgå från att avdelningen icke bör bli

alltför stor och därigenom tungskött men att till densamma bör höra en rym­

lig och välutrustad poliklinik. Kliniken bör örn möjligt icke beläggas med värd­

fall, som ur studie- och undervisningssynpunkt ha föga av intresse att bjuda.

II iirvid åsyftas könssjuka, som måste inläggas av sociala skäl eller införas av

polisen för tvångsbehandling, enär de avbrutit sin behandling eller visat sig

vara smittoförande, o. s. v., samt patienter med kroniska bensår eller andra

»langliggarc». Kliniken bör med andra ord icke få karaktär av asyl utan av

sjukvårdsinrättning.

Kungl. Majlis proposition nr 151.

70

Kliniken bör omfatta avdelningar för hild- och könssjuka av båda konen,

en barnavdelning och en isoleringsavdelning avsedd för malariabehandling.

Professurens föregående innehavare hade på sin tid föreslagit, att kliniken

skulle omfatta 175 vårdplatser. Detta antal torde dock vara i största laget

för en undervisningsklinik med endast en överläkare (professorn). 100 vård­

platser vore önskvärt och lämpligt för undervisningen, men för att kunna fylla

sin uppgift som specialsjukhus för hela landet bör kliniken dock göras större.

Mer än 150 vårdplatser bör den dock ej omfatta.

Kommissionen anförde vidare.

Då det gällt att bestämma det antal vårdplatser på den nya kliniken, som

bör reserveras för staden och länet, hava stadens representanter förklarat sig

åtnöjas med 80 vårdplatser eller alltså 80 procent av det platsantal staden dis­

ponerar på sjukhuset Eira. Härigenom skulle staden i huvudsak fylla det plats­

behov, som beräknas föreligga för sjuka från staden, om hänsyn tages även

till de vårdplatser staden skulle för ändamålet förfoga över på S:t Görans och

Södersjukhusen. Länets representanter lia förklarat sig åtnöjas med 54 vård­

platser jämväl motsvarande 80 procent av länets platser på sjukhuset Eira.

Genom att länet på den nya kliniken disponerar detta antal platser skulle något

behov av vård för sjuka från länet på stadens sjukhus icke behöva ifrågakom­

ma. Enighet har vidare uppnåtts om platsernas fördelning på de olika avdel­

ningarna så, att staden skulle erhålla 34 platser på avdelningen för hudsjuk­

domar, 34 på avdelningen för könssjukdomar och 12 på en avdelning för barn,

medan länet skulle erhålla 28 platser på avdelningen för hudsjukdomar, 23 på

avdelningen för könssjukdomar och 3 på barnavdelningen.

Stockholms stad och län skulle alltså tillsammans disponera 134 vårdplat­

ser på kliniken.

De skäl, som föranlett statsmakterna att på de redan beslutade klinikerna

vid karolinska sjukhuset anordna särskilda vårdplatser, avsedda i första hand

för sjuka från riket i övrigt, göra sig med styrka gällande även i fråga om före­

varande klinik. Landets norra och östra delar sakna specialavdelningar av före­

varande slag utom Stockholm. På hud- och könsavdelningarna på S:t Görans

sjukhus vårdas därför ett betydande antal sjuka från andra delar av landet än

Stockholms stad och län. Enligt förste stadsläkarens utredning uppgick anta­

let sådana patienter under år 1937 till 210 i fråga om hudsjukdomar och 101

i fråga om könssjukdomar, motsvarande med en medelliggetid av 22 respektive

29 dagar ett beräknat antal av 4,620 respektive 4,669 vårddagar eller — efter

85 procent medelbeläggning — 14.9 respektive 15.1 vårdplatser. Ifrågavarande

patienter upptogo sålunda under året 30 platser.

Ett ytterligare skäl tillkommer, då det gäller anordnande av riksplatser för

könssjukdomar. Enligt gällande lag angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar skall den, som lider av sjukdom, som avses i lagen, beredas

kostnadsfri sjukhusvård. Då sådana sjuka från övriga delar av landet intagas

på stadens sjukhus, saknar staden möjlighet att av den sjuke eller vederböran­

de landsting, fattigvårdssamhälle eller kommun uttaga någon del av kostna­

den för vården, som staden alltså helt får bekosta. Det synes ej orimligt, att

staten genom anordnande av riksplatser på karolinska sjukhuset övertager hu­

vudparten av den börda, som sålunda åvilar staden. Att så sker har också

varit en av de förutsättningar, som av staden angivits för dess medverkan till

förevarande uppgörelse.

Kommissionen har därför ansett sig böra föreslå, att på avdelningen för

könssjukdomar avses 15 vårdplatser för landet i övrigt. Avdelningen skulle så­

lunda omfatta (34 -j- 23 -f- 15) 72 vårdplatser.

Kungl Maj:ts 'proposition nr 151.

71

På avdelningen för hudsjukdomar, som bör givas ungefär samma storlek,

förordar kommissionen 11 vårdplatser för landet i övrigt. Denna avdelning

skulle alltså inrymma (34 + 28 + H) 73 vårdplatser.

Barnavdelningen bör lämpligen omfatta 20 vårdplatser. Da av dessa 12

skulle disponeras av Stockholms stad och 3 av Stockholms län, återstår for

landet i övrigt 5 vårdplatser.

...

I kliniken har vidare ansetts böra ingå en avdelning for malariabehandhng.

Denna avdelning bör lämpligen omfatta 5 vårdplatser med karaktär av riks-

rjj ofcpp

Vidare bör denna klinik liksom övriga kliniker vid sjukhuset omfatta en en­

skild vårdavdelning, inrymmande förslagsvis 13 vårdplatser.

I enlighet härmed skulle kliniken omfatta (72 -j- 73 -f- 20 + 5) 170 all­

männa och 13 enskilda vårdplatser.

Sedan kommissionen anbefallts att upptaga nya förhandlingar med staden

och länet angående jämkning av avtalsförslagen, fann kommissionen möjligt

att föreslå en viss minskning av den dermatologiska klinikens planerade stor­

lek. Kommissionen anförde i detta hänseende i sitt år 1942 avgivna yttrande.

Sedan den tidigare planen för antalet vårdplatser vid kliniken uppgjordes,

har det nämligen visat sig, att genom den vidsträckta användning, de kemo-

terapeutiska medlen numera fått vid gonorrhé, det reella behovet av sjukhus­

platser för könssjuka betydligt nedgått, en allmän erfarenhet, vilken icke gjorts

endast i vårt land. På grund härav tenderar behandlingen av gonorrhé att gai

riktning mot mera poliklinisk än klinisk vård med påföljd att behovet av vård­

platser för könssjuka minskats.

Med anledning härav och i samförstånd med professorn i dermatologi och

syfilidologi vid karolinska institutet S. Hellerström finner sig kommissionen nu

kunna föreslå, att antalet allmänna vårdplatser för könssjuka från staden och

länet nedbringas med 17 platser. Antalet riksplatser för könssjuka har däremot

icke ansetts tillrådligt att minska.

. .

,

,

_

Vad slutligen garnisonsavdelningen beträffar har kommissionen under hand

inhämtat, att det för närvarande pågår en allsidig utredning rörande garniso­

nens sjukhusfrågor. I avbidan på resultatet av denna utredning har kommissio­

nen i sitt nu föreliggande förslag icke räknat med några garnisonsplatser på

den nya kliniken. Skulle utredningen komma att giva vid handen, att garni­

sonsplatser för hud- och könsfall erfordras pa karolinska sjukhuset, torde kom­

missionens förslag utan svårighet kunna kompletteras med härför nödiga an-

01 Stadens och länets representanter lia visserligen framfört betänkligheter

emot den föreslagna nedskärningen av deras vårdplatsantal, men likväl efter

förhandlingar funnit sig böra biträda förslaget.

Av följande sammanställning framgår antalet vårdplatser på de olika avdel­

ningarna och hur platserna enligt kommissionens nya förslag böra fördelas:

Kungl. May.ts 'proposition nr 151.

Allmänna vårdplatser:

Stockholms stad .

Stockholms län . .

Landet i övrigt . .

Enskilda platser . . . .

Avd. för

hudsjuk­

domar

34

28

11

Avd. för

könssjuk­

domar

24

16

15

Avd. för

harn

12

3

5

Avd. för

malariabe­

handling

Summa

70

47

36

Summa 73

55

20

5

153

............................. ...................................... 13

Summa vårdplatser 166

72

Yttranden.

Kommissionens förnyade förslag beträffande dermatologiska

klinikens storlek har godtagits av såväl Stockholms stadsfullmäktige som

Stockholms läns landsting. Förslaget har vidare lämnats utan erinran av me­

dicinalstyrelsen, lärarkollegiet vid, karolinska institutet, kanslern för rikets uni­

versitet och direktionen för karolinska sjukhuset.

Beträffande frågan örn inrymmande av en garnisonsavdelning vid den nya

dermatologiska kliniken får jag i detta sammanhang erinra, att sedan förhand-

lingskommissionens förslag avlämnats, har Kungl. Majit den 6 november 1942

bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en person att såsom

sakkunnig leda utredning genom representanter för vederbörande militära

myndigheter, direktionen för karolinska sjukhuset samt Stockholms läns lands­

ting rörande organisation av garnisonssjukvården i Stockholm. Såsom sakkun­

nig har chefen för försvarsdepartementet tillkallat ledamoten av riksdagens

andra kammare

J.

E. G. Fast. I utredningsdirektiven har bland annat fram­

hållits nödvändigheten att uppmärksamma frågans samband med det under

övervägande varande spörsmålet om utvidgning av karolinska sjukhuset med

bland annat en dermatologisk avdelning. På någon detalj bedömning av karo­

linska sjukhusets organisation och lokalförhållanden syntes dock utredningen

icke böra ingå i annan mån än som för utredningsuppdragets fullgörande fun­

nes erforderligt.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har i yttrande den 14 oktober 1942

förklarat sig för närvarande sakna förutsättningar att närmare ingå på spörs­

målet, huru vården av hud- och könssjukdomar bland garnisonens personal

framdeles lämpligen borde ordnas. Såvitt nu kunde bedömas, syntes ur för­

svarssynpunkt hinder icke möta mot det föreliggande förslaget, enligt vilket

vid karolinska sjukhuset skulle uppbyggas en dermatologisk klinik, avsedd

för tillgodoseende av enbart det civila vårdbehovet. Enligt sjukvårdsstyrel­

sens mening borde nämligen vården av den med hud- och könssjukdom be­

häftade militära personalen nära anknytas till garnisonssjukhusvården i övrigt.

Även om det vid en kommande utredning skulle befinnas mest fördelaktigt

att hava garnisonssjukhusvården förlagd inom karolinska sjukhusets område,

syntes det ändamålsenligaste vara, att de militära vårdfallen av olika sjuk­

domar förlädes till en härför avsedd gemensam byggnad.

Marinförvaltningen har icke framställt någon erinran mot förhandlings-

kommissionens förslag av år 1942.

3) Avtal med Stockholms stad och län.

Förhandlingskommissionens förslag av år

1940. 1940 års förslag var

åtföljt av en preliminär kostnadsberäkning, vilken sammanfattningsvis inne­

Kungl. Marits proposition nr 151.

bar följande:

Byggnadskostnader för kliniken och polikliniken................. kronor 2,250,000

»

» personalbostad ......................... » 380,000

Summa kronor 2,630,000

Utrustningskostnader............................................................. kronor 1,140,000.

73

Totalkostnaden skulle sålunda bli 3,770,000 kronor. Härvid hade kostna­

derna för de ursprungligen planerade garnisonsplatserna icke medräknats.

Kommissionens förslag innebar, att staten skulle ensam bekosta klinikens

uppförande och utrustning samt på densamma upplåta så många vårdplatser

till staden och landstinget, som svarade mot stadens och länets behov mot

det att staden och landstinget skulle avstå från den rätt de ägde till sjukhuset

Eiras tomt samt till staten överlämna sjukhusets byggnader, anläggningar

och utrustning utan vederlag i övrigt. Klinikens drift skulle betalas av staden

och länet efter samma normer som gällde i fråga om de av staden och länet

disponerade platserna på de i första byggnadsetappen ingående klinikerna vid

karolinska sjukhuset, d. v. s. staden och länet skulle svara för den verkliga

driftkostnaden, men ej med högre belopp än den genomsnittliga vårdkost­

naden på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade

sjukvårdsinrättningar.

Statskontoret avstyrkte i yttrande den 9 september 1940 kommissionens

förslag och anförde därvid.

Statskontoret anser lokalfrågan beträffande den kliniska undervisningen i

hud- och könssjukdomar böra lösas under medverkan av Stockholms stad och

således icke genom en utbyggnad av karolinska sjukhuset. Skulle emellertid

detta oaktat en dylik utbyggnad anses böra ske, bör likväl staten icke ensam

svara för byggnads- och utrustningskostnaderna för sagda klinik. Den härför

av staden och länet erbjudna motprestationen, fri förfoganderätt för staten

till Ekatomten med därå befintliga, byggnader m. m. synes nämligen alltför

ringa. Med utgångspunkt från de i betänkandet lämnade uppgifterna angå­

ende byggnads- och utrustningskostnaderna för kliniken och under förutsätt­

ning, att den på sjukvården belöpande delen av klinikens andél i ekonomi­

lokaler och personalbostäder kan uppskattas till 4,500 kronor för vårdplats,

skulle stadens andel i byggnads- och utrustningskostnaderna kunna beräknas

till 1,440,000 kronor och länets andel till 972,000 kronor eller till samman­

lagt i runt tal 2.4 miljoner kronor. Häremot bör ställas värdet av Eiratomten

med därå befintliga byggnader m. m., vilket värde torde uppgå till högst 1.8

miljoner kronor. Det är emellertid härvid att märka, att staden och länet

endast hava begränsad nyttjanderätt till sagda tomt, medan äganderätten

är förbehållen staten, varför Eiraanläggningen för staden och länet måste

representera ett värde, avsevärt understigande 1.8 miljoner kronor.

Enligt statskontorets mening bör därför den föreslagna överenskommelsen

icke godtagas på denna punkt, utan synas staden och länet böra bidraga till

byggandet och utrustningen av förevarande klinik efter samma grunder, som

föreslagits i fråga örn den pediatriska kliniken. Hinder föreligger givetvis icke

mot att vid sidan därav särskild överenskommelse träffas om överlåtelse till

staten av Eiraanläggningen för ett skäligt pris.

Byggnadsstyrelsen anförde i yttrande den 10 september 1910.

Det synes byggnadsstyrelsen önskvärt, att dispositionsrätten till Eira­

tomten återgår till statsverket, och får styrelsen erinra att de s. k. byggnads-

sakkunniga i sitt den 18 mars 1925 avgivna betänkande angående ordnandet av

statens byggnadsverksamhet inom Stockholm framhållit att förutsättningarna

härför böra undersökas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

74

Såsom av kommissionen framhållits har byggnadsstyrelsen beräknat värdet

av Eirasjukhusets tomt, oberäknat därå befintliga anläggningar, till 1,400,000

å 1,700,000 kronor. Det kan emellertid enligt byggnadsstyrelsens mening

ifrågasättas, huruvida det vid finansieringen av den på stadens vårdplatser

belöpande andelen av kostnaderna för den dermatologiska kliniken kan anses

skäligt, att stadens nyttjanderätt till Eirasjukhusets tomt jämte värdet av

de på området befintliga anläggningarna sättes lika med saluvärdet av nämnda

tomt, allrahelst som Eirasjukhuset enligt kommissionens uppgift är av den

beskaffenhet, att det icke anses motsvara de krav, som numera ställas på ett

modernt specialsjukhus av ifrågavarande slag, och sålunda förr eller senare

torde böra ersättas med ett nytt sjukhus, förlagt till annan, för ändamålet

mera lämplig plats. I varje fall förutsätter byggnadsstyrelsen, att denna värde­

ringsfråga blir föremål för närmare utredning.

Stockholms stads vederbörande myndigheter framställde erinringar mot för-

handlingskommissionens förslag till ekonomisk uppgörelse såsom oförmånlig

för staden.

Stockholms stads sjukhusdirektion anförde bland annat: Vad angår de eko­

nomiska konsekvenserna för staden av sjukhuset Eiras nedläggande må föl­

jande anföras. Eftersom kostnaderna för uppförande och utrustning av den

föreslagna dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset skulle kvittas mot

Eirasjukhusets tomt, byggnader och utrustning, kommer staden att beröras

endast av driftkostnadernas förändring vid sjukvårdens överflyttning till karo­

linska sjukhuset. I detta avseende må erinras örn att driftkostnaderna vid sjuk­

huset Eira äro relativt låga. De utgjorde 8 kronor 26 öre per vårddag år 1939,

medan den genomsnittliga vårdkostnaden vid stadens egna, på flera special­

avdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar samma år utgjorde 11 kronor

4 öre. Då det är sistnämnda genomsnittskostnad, som skulle bestämma stor­

leken av stadens bidrag till den nya dermatologiska klinikens driftkostnader,

är det påtagligt att Eirasjukhusets nedläggande kommer att öka stadens kost­

nader för vården av könssjuka. Självfallet uppväges kostnadsökningen i viss

mån av de fördelar, som sjukvården skulle vinna genom att förläggas till mera

ändamålsenliga lokaler.

Fastighetsnämnden yttrade i skrivelse den 26 november 1940: För uppfö­

randet av en dermatologisk klinik vid karolinska institutet skulle stadens

och länets bidrag utgöras av överlåtelse till staten av dispositionsrätten till

tomten nr 13 i kvarteret Munklägret (Eiras tomt) samt äganderätten till de å

tomten befintliga byggnaderna. Denna tomt, som disponeras av staden och

länet sedan 1815, har en areal av 9,858 m2. Tomtens värde har angivits till

1,400,000 kronor. Detta belopp synes vara tillmätt i underkant. Därest man

skulle åsätta tomten ett rent affärsmässigt värde blir detta avsevärt högre

och torde böra sättas till 2,500,000 kronor, vilket motsvarar cirka 254 kronor

per kvm. Det byggnadstekniska värdet för staden och länet tillhöriga byggna­

der utgör enligt värderingsinstrument 575,000 kronor.

Kammarkontoret anförde: Då stadens bidrag till den nya dermatologiska

kliniken skulle lämnas genom avstående av stadens rätt till Eira sjukhus

tomt och byggnader, är det av intresse undersöka, huru en tillämpning av

fördelningsgrunderna för de andra klinikerna skulle utfalla. Utgår man från

den i kommissionens betänkande angivna uppdelningen på vård och underhåll

av kostaderna per vårdplats räknat vid dermatologiska kliniken, skulle sta­

dens bidrag stanna vid omkring 1,208,000 kronor. Räknar man med en höj­

Kungl. Marits proposition nr 151.

75

ning av 15 procent å byggnadskostnaderna, skulle bidraget, bortsett från pris­

stegringen för utrustningen, stiga till cirka 1,335,000 kronor. Då fastighets-

nämnden uppskattat Ekatomten till 2,500,000 kronor och byggnaderna till

575.000 kronor, varav stadens andel efter vårdplatserna räknat skulle utgöra

1.497.000 respektive 344,000 kronor, synes uppgörelsen beträffande dermatolo-

giska kliniken för staden mycket oförmånlig. Dessutom kan jämväl i fråga om

denna klinik åberopas, att statens övervägande intresse motiverade en större

statlig andel av kostnaderna. Det bör ej heller förbises, att nedläggandet av

Eira kan, såsom sjukhusdirektionen framhållit, beräknas medföra en ganska

betydande ökning av stadens vårdkostnader.

Förhandlingskommissionens förslag av år

1942. Förhandlingskommissio-

nens förnyade förslag rörande den nya dermatologiska kliniken innebär i jäm­

förelse med det förra, att stadens och länets vårdplatser skulle bli tillhopa

117 i stället för 134. I övrigt ifrågasättes icke någon ändring beträffande

den ekonomiska uppgörelsen örn klinikens uppförande och drift.

Kommissionens avtalsjörslag är av följande lydelse.

Mellan svenska staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting är

—- under förutsättning av Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges

respektive landstingets godkännande — följande avtal träffat.

^

1. Staten uppför och utrustar vid karolinska sjukhuset å Norrbackaomradet

vid Stockholm en dermatologisk klinik. Å denna klinik tillförsäkras staden

— länet — rätt att allt framgent så länge sjukhuset drives disponera staden

70

allmänna vårdplatser och länet 47 allmänna vårdplatser, avsedda företrädes­

vis för sådana sjukdomsfall, som äro lämpliga för klinisk undervisning. Staden

— länet — erhåller däremot ej någon del i äganderätt till tomt eller byggnader.

Dessa platser skola så fördelas på klinikens olika avdelningar, att staden

länet — erhåller:

Stockholms stad

å avdelningen för hudsjukdomar ..................... 34 vårdplatser

»

»

» könssjukdomar ..................... 24

»

»

»

» barn ................................... 12_

»

____

Summa 70 vårdplatser 47 vårdplatser

Staden — länet — skall vara berättigad att, därest under byggnadstiden eller

sedermera annan fördelning av de staden — länet — tillförsäkrade vårdplat­

serna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder

härför icke möter från sjukhusets sida.

2. Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad örn, i

vilken omfattning stadens — lånets — platser a kliniken utnyttjas. ^

3. Sjuka från Stockholms stad — Stockholms län — erlägga vid vard a av

staden — länet — enligt detta avtal kontraherade platser legosängsavgift, vars

storlek bestämmes av staden — länet. Frågor örn nedsättning i eller befrielse

från legosängsavgift för sjuka från staden — länet — avgöras av stadens

länets — vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller

befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande fattig-

vårdssamhälle, landsting eller kommun.

Bestämmelserna i föregående stycke gälla ej fall, som avses i 4 § lagen an­

gående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Kungl. Mårts proposition nr 151.

Stockholms län

28 vårdplatser

16

»

3

»

76

Samtliga kostnader för klinikens drift fördelas mellan staten, staden och länet

på enahanda sätt, som angives ⁱ det år ¹⁹³¹ mellan staten, staden och lands­

tinget ingångna avtalet angående samarbete för uppförande och drift av karo­

linska sjukhuset, varvid kliniken inräknas i sjukhuset.

^4. Bestämmelserna i ett den 8 och den ¹² augusti ¹⁹⁴⁰ mellan kontrahen­

terna ingånget avtal rörande tillägg till ¹⁹³¹ års avtal — vilket tilläggsavtal

avser beläggning med sjuka från staden och länet av för riket i övrigt avsedda

allmänna vårdplatser å de i

1931

ars avtal omförmälda klinikerna — skola äga

motsvarande tillämpning i fråga örn dermatologiska kliniken.

5.

Staden och länet avstå från all den rätt de må äga till den staten till­

höriga tomt å Kungsholmen, varå det av dem nu drivna sjukhuset Eira är

beläget och som upplåtits till dem jämlikt rikets ständers skrivelse den

27

juli

¹⁸¹⁵ och Kungl. Maj:ts brev den ¹⁶ augusti samma år, samt förbinda sig att

upphöra med verksamheten vid sjukhuset, då kliniken kan tagas i bruk.

Staden och länet förbinda sig att till dess kliniken kan tagas i bruk vid­

makthålla sjukhuset Eiras byggnader, anläggningar och utrustning samt att

vid nämnda tidpunkt till staten utan särskilt vederlag med full äganderätt

överlämna sagda byggnader, anläggningar och utrustning.

Förhandlingskommissionen har även ingått på bemötande av de invänd­

ningar, som riktades mot dess förslag. Kommissionen anför i detta hän­

seende.

Såväl statskontoret som stadens kammarkontor lia uppenbarligen utgått

fran en rent siffermässig jämförelse mellan å ena sidan värdet av den vinst,

staten skulle göra genom att erhålla fri dispositionsrätt till Ekatomten, och

å andra sidan värdet av den kompensation, staden och länet skulle erhålla

genom att ett antal vårdplatser å den nya kliniken upplätes till dem. Till

följd av olika beräkningsgrunder vid uppskattningen av värdet av denna

vinst och kompensation ha statskontoret och kammarkontoret båda kom­

mit till den slutsatsen, att avtalsförslaget vore oförmånligt, enligt statskon­

torets mening för staten och enligt kammarkontorets åsikt för staden.

Häremot vill kommissionen framhålla, att kommissionen vid förslagets

upprättande ansett sig icke blott böra utan även vara nödsakad att utgå

från, att i detta speciella fall de hittills vedertagna grunderna för kostnads­

fördelningen mellan staten, staden och länet icke kunna tillämpas utan att

istallet en lösning måste sökas, som rent praktiskt sett kan tillfredsställa

samtliga parter. Kommissionen har därvid närmast haft att sinsemellan

avvaga statens, stadens och länets intressen av den tillämnade kliniken. Be­

träffande å ena sidan staten kan därvid fastslås, att staten är nödsakad

att genom en nybyggnad tillgodose den för hela riket till karolinska insti­

tutet koncentrerade undervisningen i dermatologi och syfilidologi samt att

staten, därest den icke ensam vill bygga och driva en sådan klinik, måste

söka samarbete med de parter, som kunna tänkas ställa patientmaterial

till undervisningens förfogande, d. v. s. här närmast Stockholms stad och

Stockholms Ian. I fråga om å andra sidan staden och länet kan tillika fast­

slås, att de tills vidare icke hava något överhängande intresse av en ny

klinik, enär deras vårdbehov för hud- och könssjuka är fullt tillgodosett

genom den kvarvarande paviljongen vid S:t Görans sjukhus och Eirasjuk-

huset. .Det kan tvärtom ifragasättas, örn icke tillkomsten av den nya kli­

niken i sa matto innebär en nackdel för staden och länet, som härigenom

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 151.

77

vårdkostnaderna för deras könssjuka komma att ökas och åtminstone lä­

net blir nödsakat att på annat håll skaffa sig ersättning för de vårdplatser

på Eirasjukhuset, som på grund av det minskade vårdbehovet tor kons-

sjuka äro belagda av kroniskt sjuka. Den enda ekonomiska fördel staden

och länet kunnat hava av den nya kliniken är den, att staden och länet helnäs

från omsorgen att i en framtid, då Eirasjukhuset icke längre är användbart

för

sitt ändamål, bygga ett nytt sjukhus i dess ställe.

......

,

Vid en avvägning mellan de olika intressen, som salunda aro lorkmppade

med den nya kliniken, har kommissionen kommit till den slutsatsen, att

en för alla parter skälig och godtagbar lösning är den att staten, som en­

sam representerar det direkta intresset för den nya kliniken, även ensam

bekostar dess uppförande och utrustande emot det att den värdefulla Eka­

tomten med fri dispositionsrätt tillfaller staten, medan å andra sidan staden

och länet deltaga i kostnaderna för klinikens drift.

Av vad nu anförts framgår, att kommissionen icke lagt huvudvikten vid

en rent siffermässig jämförelse mellan å ena sidan statens samt å andra

sidan stadens och länets insatser, varför kommissionen saknar anledning

att, på sätt byggnadsstyrelsen i sitt yttrande över kommissionens betän­

kande ifrågasatt, föreslå en närmare utredning om Ekatomten varde. Kom­

missionen finner de skäl, kommissionen andragit till stöd för sitt torra för­

slag, alltjämt fullt bärande och vidhåller alltså detsamma.

Kommissionen har vid sitt förnyade förslag fogat byggnad1 sskis-

ser och kostnadsberäkningar. Dessa ha på uppdrag av

Kungl. Majit uppgjorts av karolinska sjukhusets byggnadskommitté i

samråd med kommissionen och dess expert, arkitekten Sven Ahlbom.

Byggnadskostnaderna ha approximativt uppskattats till följande belopp:

Klinikbyggnaden .................................................................. kronor 2,340,000

Personalbostäder .................................................................. *

160,000

Ändringsarbeten på vissa ekonomibyggnader . .............. »

123,000

Summa kronor 2,623,000.

Någon ny kostnadsberäkning för utrustning har icke verkställts. I sitt år

1940 avgivna betänkande hade dessa beräknats till 1,140,000 kronor, even­

tuella garnisonsplatser icke medräknade. Kostnaderna för klinikens färdig­

ställande skulle alltså uppgå till inalles (2,623,000 + 1,140,000 =)

3,763,000 kronor.

Kommissionen, har framhållit, att den icke ansett med sitt uppdrag för-

enligt att taga ställning till de framlagda skissförslagen och kostnadsbe­

räkningarna.

Kommissionen har slutligen framhållit angelägenheten av att arbetet

med den nya kliniken påbörjades i så god tid, att den kunde beräknas

vara färdig till den 1 januari 1946. Detta överensstämde även med av

stadens och länets representanter uttalade önskemål.

Statskontoret har i yttrande den 26 september 1942 förklarat sig vid­

hålla sina i det tidigare yttrandet framförda betänkligheter mot förhand-

lingskommissionens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

78

Stockholms stads kammarkontor framhöll, att, även om med hänsyn till

den begränsning, som förefunnes i stadens och länets rätt att disponera

Eiratomten, viss invändning kunde göras emot att vid bedömandet av av­

talsparternas ömsesidiga prestationer utgå ifrån ett affärsmässigt värde å

denna tomt, syntes dock överenskommelsen rörande den dermatologiska

kliniken vara att beteckna såsom för staten förmånlig.

Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting ha godtagit

kommissionens förslag.

Kungl. Maj ds proposition nr 151.

4) Byggnadens utformning m. m.

ByggHädskostnaderna för det av förhandlingskommissionen överlämnade

byggnadsprogrammet ha av arkitekten S. Ahlhom i augusti 1942 approxima­

tivt beräknats sålunda.

Byggnadsarbeten..................................

Värme- och ventilationsanläggning,

gas-, vatten- och avloppsledningar

samt sanitetstekniska installationer

Steriliseringsanläggningar ...................

Elektr. stark- och svagströmsanlägg-

ningar.................................................

Elektr. hissar ........................................

Yttre transport- och rörkulvertar ....

Yttre ledningar......................................

Bergsprängningar .................................

Yttre planeringsarbeten......................

Ritningar, kontroll, administration

samt oförutsedda utgifter ..............

Ändringsarbeten inom tvättbyggnaden

Ändringsarbeten inom köksbyggnaden

Personalbostäder..................................

kronor 1,420,000

»

400,000

»

45,000

»

115,000

»

35,000

»

10,000

»

10,000

»

75,000

»

30,000

200,000 kronor 2,340,000

»

47,000

»

76,000

»

160,000

Summa kronor 2,623,000.

Beträffande byggnadens utformning inhämtas av en av Ahlbom upprät­

tad beskrivning bland annat:

Kliniken förlägges till den plats, som förutsågs i generalplanen för karo­

linska sjukhusets utbyggande, d. v. s. området väster om huvudkomplexet.

Klinikbyggnaden anslutes direkt till B-flygeln. Härigenom kan där befint­

ligt trapphus jämväl utnyttjas för den dermatologiska kliniken.

Dermatologiska kliniken är avsedd att inrymma 166 patienter, fördelade

på fem allmänna vårdavdelningar, en enskild, samt en malariaavdelning.

Kliniken innehåller: 1 allmän hudavdelning för män.... 36

platser

1

»

»

»

kvinnor...

37

»

1

»

könsavdelning » män..... 25

»

1

»

»

» kvinnor. . . 30

»

1

»

barnavdelning . . .

20

»

1 enskild vårdavdelning.......................

13

»

1 malariaavdelning.................................

5

»

Summa 166 platser.

79

Avdelningarnas olika storlek har försvårat byggnadens utformning. Upp­

komna överloppsutrymmen lia disponerats för sjukvårdspersonal av olika,

slag. Dessa bostadsrum lia emellertid kunnat förläggas neutralt i omedel­

bar anslutning till trapphus.

. .

...

Kliniken omfattar vidare en poliklinik- och undervismngsavdelmng, av­

delningar för bad och ljusbehandling, en mindre djuravdelning, samt rum

för läkare, vetenskaplig forskning och rutinundersökningar. De olika av­

delningarna ha sammanförts i ett block om sju våningar i direkt förläng­

ning av huvudkomplexets B-flygel. Blocket avslutas mot väster med en

lägre flygel i tre våningar. Byggnaden kopplas direkt in i det befintliga un­

derjordiska kulvertsystemet.

.

„ .

....

Med undantag för köks- och tvättanläggningarna, som mäste utökas, aro

samtliga ekonomiavdelningar inom karolinska sjukhuset redan dimensionerade

för jämväl denna kliniks behov.

Utformning, standard och dimensionering av dermatologiska klinikens

vårdavdelningar och övriga lokaler äro i huvudsak desamma som tillämpats

vid uppgörandet av förslag till reumatisk klinik vid karolinska sjukhuset

j februari detta år. Således är t. ex. korridorbredden 2.40 m., rumsdjupet 6 m.,

rumsbredden för 3-sängssal 3.8 m., etc. På grund av sammanbyggnaden med

huvudkomplexet måste våningshöjden 3.2 m. bibehållas.

Konstruktioner, material och ytbehandlingar föreslås i huvudsak likar­

tade med vad som tidigare kommit till användning inom sjukhuset, tor-

såvitt icke rådande materialknapphet föranleder avvikelser Byggnaden

grundlägges på berg, samt uppföres i Rödbo fasadtegel. Bjälklagen utföras

av betong.

Till grund för skissförslagets uppgörande har legat ett av professorn S. Hel­

lerström uppgjort byggnadsprogram, beträffande vilket hänvisas till hand­

lingarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Beträffande byggnadsstyrelsens yttrande hänvisas till sid. 57 f. i det före­

gående.

Medicinalstyrelsen och direktionen för karolinska sjukhuset ha icke riktat

någon erinran mot de uppgjorda ritningarna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har icke ansett sig kunna taga

ställning till frågan, huruvida den nya kliniken i alla sina detaljer bör upp­

föras i överensstämmelse med det framlagda förslaget. I ett särskilt ytt­

rande anför professorn Berven.

I den dermatologiska klinikens organisationsplan ingår enligt de sak­

kunnigas förslag en avdelning för ljusbehandling. Denna omfattar dels en

avdelning för bågljusbehandling med två behandlingsrum jämte bnokaler,

sammanlagt 35 m.2, samt två rum för finsenbehandlmg m. m., sammanlagt

Mot inrättandet av en sådan avdelning vid dermatologiska kliniken fin­

nas tvenne huvudskäl, det första av mera principiell art, det andra av eko­

nomisk betydelse.

.

.

För tillgodoseendet av utvecklingen av forskningen inom stralterapien

finnes vid karolinska institutet inrättat en professur i radioterapi, vilkens

innehavare är överläkaren vid radiumhemmet, vilket jämväl är karolinska

so

sjukhusets radioterapeutiska klinik. Med radioterapi eller strålterapi för­

stas behandling med spektrums olika ljussorter, framför allt radium- och

röntgenstrålning, men i allmänhet räknas även dit behandling med det syn­

liga ljuset jämte den ultravioletta delen av spektrum.

Vid medicinskt radiologiska kongresser förekomma jämte sektionen för

röntgendiagnostik som regel sektioner ej blott för radium- och röntgen­

behandling utan även för ljusbehandling. Stora delar av de radiologiska

vetenskapliga tidskrifterna upptagas ävenledes av arbeten inom ljustera­

piens område. Det framgår härav, att terapien med olika ljussorter, radium,

röntgen, kolbågeljus, finsenljus o. s. v. betraktas som vetenskapligt sam­

manhängande forskningsområden.

Professorn i radioterapi ger f. n. en översiktskurs för medicine kandida­

ter över radium-, röntgen- och ljusterapien, vilken senare i sin biologiska

effekt är nära ansluten till radium- och röntgenterapien. Hittills har icke

någon undervisning givits beträffande terapien med finsenljus, då någon

sådan avdelning icke finnes på radiumhemmet, vilket är en brist i dess

verksamhet.

Liksom radioterapien redan utvecklat en klinisk sidogren, den gynekolo-

giska radioterapien, torde genom ett intimt samarbete mellan radiotera­

peuter och dennatologer en ny vetenskapsgren, radiodermatologien, kunna

komma att utvecklas.

Först genom ett intimt samarbete mellan radiologer och dermatologer

torde det vara möjligt att få till stånd en fruktbärande utveckling inom

detta område. Lämpligaste formen för detta samarbete torde väl vara, att

en dermatolog studerar radioterapi eller en radioterapeut dermatologi. En

liknande anordning har företagits vid den radiopatologiska avdelningen och

den patologiska avdelningen vid karolinska sjukhuset, i det att laboratorerna

på respektive avdelningar växelvis tjänstgöra på de bägge institutionerna.

För utbildningen av de blivande läkarna och framför allt för utbildningen

av radioterapeuterna är det också nödvändigt, att den radioterapeutiska

kliniken får ett material för såväl ljusbehandling som finsenbehandling av

de dermatologiska åkommorna. De röntgenologiska lasarettsläkarna vid

centrallasaretten ute i landet mäste känna indikationerna och strålbehand-

lingsformerna för de dermatologiska åkommorna, då det knappast är tro­

ligt, att dermatologiska specialavdelningar komma att upprättas vid cen­

trallasaretten under de närmaste årtiondena.

De principiella skäl, jag här framfört, synes mig tala mot en speciell ljus-

behandlings- och finsenbehandlingsavdelning på den dermatologiska kli­

niken.

För ljus- och finsenbehandlingsavdelningen har beräknats ett utrymme

av för den förra 35 och för den senare 110 m2. Då det finnes tillräckliga

lokaler i karolinska sjukhusets ljusavdelning för denna behandlingsform,

synes det.vara en onödig utgift att bygga nya lokaler i denna specialklinik.

En onödig utgift torde även vara kostnaderna för den ganska dyrbara

apparaturen. Ljusbehandlingsapparater finnas på karolinska sjukhusets cen­

trala ljusavdelning i tillräckligt antal, och för den händelse min reservation

vinner bifall, behöver endast finsenbehandlingsapparater anskaffas.

I en sedermera avgiven promemoria har professorn S. Hellerström på an­

förda skäl hemställt, att professorn Bervens reservation lämnas utan avse­

ende.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

81

Kanslern för rikets universitet, som livligt tillstyrkt, att åtgärder sna­

rast möjligt vidtagas för utarbetande av definitiva ritningar till och utfö­

rande av ifrågavarande byggnadsföretag, har beträffande professorn Bervens

reservation framhållit, att frågan om en ljusbehandlingsavdelning syntes böra

ytterligare övervägas, innan planen för kliniken definitivt fastställdes. Det

rörde sig emellertid här örn en detalj, som spelade en mycket underordnad

roll i kostnadshänseende. De åsyftade lokalerna skulle inredas i källarvå­

ningen och taga ett relativt litet utrymme i anspråk. I samband med ut­

arbetandet av definitiva ritningar borde likaledes ytterligare undersökas,

huruvida samtliga övriga föreslagna laboratorier och andra lokaler för spe­

ciella undersökningar vore oundgängligen nödvändiga.

Kungl. Majlis 'proposition nr 151.

5) Avtal angående personalen på sjukhuset Eira.

Förhandlingskommissionen framhöll i sitt första betänkande, att enär

tidpunkten för sjukhuset Eiras nedläggande vore oviss, några närmare nor­

mer för reglerandet av frågan, hur det borde förfaras med sjukhusets per­

sonal vid dess nedläggande, ej lämpligen borde fastslås i avtalets form.

Statskontoret framhöll, att en överlåtelse av sjukhuset Eira till staten

under alla förhållanden icke borde medföra någon förpliktelse för staten att

sörja för sjukhuspersonalen, utan syntes ansvaret härför böra åvila huvud­

männen för sjukhuset, d. v. s. staden och länet.

Förhandlingskommissionen framlade emellertid i sitt år 1942 avgivna

förslag ett formligt förslag till avtal angående överflyttning till den nya

dennatologiska kliniken av den vid sjukhuset Eira anställda personalen.

Kommissionen anförde.

Enligt från stadens sida förebragt utredning måste den ordinarie perso­

nalen därstädes anses vara anställd enligt grunder, som gälla för ordinarie

befattningshavare vid Stockholms kommunalstyrelse, och hava samma

trygga ställning, som tillkomma dessa. Vidare torde denna personal enligt

nämnda utredning vara skyldig att underkasta sig förändrad tjänstgöring

eller förflyttning till annan befattning inom Stockholms stad eller dess när­

het, dock med bibehållande av de i innehavande befattning tillförsäkrade

förmånerna av avlöning enligt lönegrupp, samt pension och semester. Nå­

got tveksammare vore det, enligt samma utredning, huruvida personalen

kunde anses vara skyldig att mottaga förflyttning till befattning inom

Stockholms län i dess helhet, för vilken uppfattning dock talade, att Eira-

sjukhuset uttryckligen angåves vara Stockholms stads och läns sjukhus.

Den extra ordinarie och den extra personalen vid sjukhuset kunde givetvis

entledigas.

I sitt utlåtande över kommissionens betänkande har statskontoret utta­

lat som sin mening, att en överlåtelse till staten av Eiraanläggningen under

alla förhållanden icke borde medföra någon förpliktelse för staten att sörja

för denna personal, utan att ansvaret härför borde åvila huvudmännen

för sjukhuset, d. v. s. Stockholms stad och län.

Bihang lill riksdagens protokoll 191f3. 1 sami. Nr 151.

ö

82

Stadens representanter, med vilka länets delegerade instämt, hava där­

emot framställt önskemål örn att till grund för en överenskommelse om

Eirapersonalen borde läggas det avtal, som träffades mellan staten och sta­

den vid överlåtande till statens institut för folkhälsan av stadens hälso­

vårdsnämnds biologiska och kemiska laboratorier.

Förslaget till detta avtal, som den 28 juni 1941 godkänts av Kungl.

Majit, hade uppgjorts av utsedda representanter för staten och staden. Som

statens representanter hade fungerat bland annat generaldirektören och

chefen för statskontoret W. Björck och dåvarande t. f. statssekreteraren i

finansdepartementet E. Swartling.

Detta avtal har, såvitt angår personalen, följande lydelse.

§ 4.

Mom. 1. Tjänsteman, som innehaft anställning eller förordnande såsom före­

ståndare, assistent eller analysbiträde vid nämndens biologiska eller kemiska

laboratorium minst tre år, äger vinna anställning vid statens institut för folk­

hälsan.

Mom. 2. Beträffande tjänsteman, som enligt mom. 1 övergått i statstjänst,

skall gälla:

att tjänstemannen efter övergången skall åtnjuta löneförmåner av statsmedel

med minst det belopp, vartill han på grund av ovannämnda anställning eller

förordnande i stadens tjänst är berättigad omedelbart före övergången, dock

att, i den mån avlöningen utgöres av rörligt lönetillägg, beloppet av detsamma

skall minskas, om så föranledes av de för stadens motsvarande tjänstemän gäl­

lande grunder;

att kostnaden för förutvarande ordinarie tjänstemän enligt nyssnämnda grun­

der tillkommande ökat rörligt lönetillägg skall gäldas av staden; samt

att för uppflyttning till högre löneklass enligt de statliga avlöningsbestäm-

melserna tjänstemannen skall tillgodoföras sådan tjänstgöring hos staden, som

tillgodoräknats för avlöningsförhöjningar i den vid övergången till statstjänst

innehavda kommunala tjänsten.

§ 5.

Morn. 1. Ordinarie befattningshavare hos staden ävensom på ordinarie befatt­

ning förordnad tjänsteman, som med stöd av vad i 4 § föreskrives, erhållit an­

ställning vid statens institut för folkhälsan, äger att för bekommande av tjän­

stepension, familjepension och uppskjuten livränta av staten tillgodoräkna sig

sin tjänstgöring i stadens tjänst.

Tjänstepensionen och familjepensionen jämte rörligt pensionstillägg skall till

ordinarie befattningshavare utgå med minst det belopp, som befattningshava­

ren eller hans efterlevande skulle hava erhållit, därest han kvarstått i kommu­

nens tjänst.

Ordinarie befattningshavare, som avgår utan rätt till tjänstepension, skall

erhålla uppskjuten livränta med minst samma belopp, som enligt kommunala

grunder skulle hava utgått till honom.

Blir ordinarie befattningshavare berättigad till tjänstepension, familjepension

eller uppskjuten livränta, skall staden gälda det belopp, varmed pensionen eller

livräntan överstiger enligt statens bestämmelser utgående motsvarande förmån;

och skall staden i övrigt, vad gäller i denna paragraf avsedda tjänstemän, del­

taga i statens kostnad för här angivna förmåner med så stor del, som svarar

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

8:3

mot förhållandet mellan tjänståren i stadens tjänst och sammanlagda antalet

tjänstår i stadens och statens tjänst.

^Mom. 2

.

Extra ordinarie tjänsteman hos staden, som med stöd av 4 § över­

går till statstjänst, behåller honom av staden tillförsäkrad rätt till uppskjuten

livränta, men äger icke för erhållande av statlig tjänstepension, familjepension

eller uppskjuten livränta tillgodoräkna tjänstgöring hos staden.

Kommissionen vill för egen del framhålla, att det uppenbarligen är ett

statens intresse att vid den nya dermatologiska klinikens öppnande hava

tillgång till en på detta område kvalificerad personal. Emellertid har det

synts kommissionen uteslutet att staten skulle i likhet med vad som skedde

beträffande personalen vid stadens hälsovårdsnämnds biologiska och ke­

miska laboratorier, förbinda sig att övertaga all den vid Eirasjukhuset an­

ställda sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen, och detta på den grund,

att en granskning av personaluppsättningen vid karolinska sjukhuset visat,

att några möjligheter ej finnas att därstädes placera hela den vid Eira sjuk­

hus anställda personalen.

Däremot har kommissionen funnit det skäligt, att, i händelse karolinska

sjukhusets personalbehov möjliggör en sådan anordning, staten bereder

Eirapersonalen motsvarande anställning vid karolinska sjukhuset, dock

först och efter det staden och länet undersökt, örn och i vad mån ifråga­

varande personal kan vinna motsvarande anställning i stadens eller länets

tjänst.

Med dessa inskränkningar och med vissa redaktionella ändringar i för­

berörda avtal, vilka endast åsyfta att undanröja eventuella misstolkningar

av avtalet, ävensom med tillägg av vissa bestämmelser, som enbart avse

förhållandet mellan staden och länet, har kommissionen funnit avtalet i

fråga böra vinna tillämpning jämväl i fråga örn Eirasjukhusets personal.

Stadens och länets representanter ha för sin del godkänt kommissionens

ståndpunkt.

Kommissionen vill i detta sammanhang icke underlåta att erinra därom,

att personalkostnaderna ingå i karolinska sjukhusets driftkostnader, av

vilka staden och länet i fråga om sina vårdplatser erlägga ojämförligt stör­

sta delen, samt att vid sådant förhållande ett åtagande från statens sida

att eventuellt under en begränsad framtid betala lönefyllnad till ett antal

av Eirasjukhusets personal icke kommer att ådraga staten några nämnvär­

da kostnader.

Det angående föreliggande fråga uppgjorda avtalsförslaget är av följande

lydelse.

I anslutning till ett mellan svenska staten, Stockholms stad och Stockholms

läns landsting denna dag ingånget avtal rörande samarbete för uppförande av

en dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset har — under förutsättning

av Kungl. Maj:ts, Stockholms stadsfullmäktiges och landstingets godkännande

— följande avtal träffats angående överflyttning till kliniken av den vid sjuk­

huset Eira anställda personalen.

§ 1.

Staten förklarar sig i förhållande till staden och landstinget (nedan kallade

sjukhusägarna) villig att i samband med dermatologiska klinikens inrättande,

örn och i den mån det med hänsyn till karolinska sjukhusets personalbehov är

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

84

möjligt, bereda arbetstagare, som tillhöra sjukhuset Eiras sjukvårds-, kontors-

oeh ekonomipersonal och som icke kunna förflyttas till någon av sjukhusägar­

nas sjukhusinrättningar, motsvarande anställning vid karolinska sjukhuset.

^§ 2

.

Beträffande ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman, som enligt § 1 över­

gått i statstjänst, skall gälla,

att tjänstemannen efter övergången skall åtnjuta löneförmåner av statsmedel

med minst det belopp, vartill han på grund av anställning vid sjukhuset Eira

är berättigad omedelbart före övergången, dock att i den mån avlöning utgöres

av rörligt lönetillägg, beloppet av detsamma skall minskas, örn så föranledes

av de för Stockholms stads motsvarande tjänstemän gällande grunder,

att, därest ordinarie tjänsteman, om han kvarstått i sin befattning vid sjuk­

huset Eira, skulle på grund av de för Stockholms stads motsvarande tjänste­

män gällande bestämmelser i fråga örn rörligt tillägg hava kommit i en för­

månligare ställning i lönehänseende än den han åtnjuter i sin anställning vid

karolinska sjukhuset, sjukhusägarna skola hålla honom skadeslös härför, samt

att för uppfattning till högre löneklass enligt de statliga avlöningsbestäm-

melserna ordinarie och extra ordinarie tjänsteman skall tillgodoföras sådan

tjänstgöring vid sjukhuset Eira, som tillgodoräknats för avlöningsförhöjningar

i den vid övergången till statstjänst innehavda tjänsten.

§ 3.

Morn. 1. Ordinarie tjänsteman, som med stöd av vad i § 1 föreskrives, erhållit

anställning vid den statliga kliniken, äger att för bekommande av tjänstepen­

sion och uppskjuten livränta av staten tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid

sjukhuset Eira.

Tjänstepensionen jämte rörligt tillägg skall till ordinarie tjänsteman utgå

med minst det belopp, som han skulle hava erhållit, därest han kvarstått i sin

vid övergången till statstjänst innehavda befattning hos sjukhusägarna.

Ordinarie tjänsteman, som avgår utan rätt till tjänstepension, skall erhålla

uppskjuten livränta med minst samma belopp, som enligt de för Stockholms

stads tjänstepersonal gällande grunder skulle hava utgått till honom, därest

hail intill avgången kvarstått i den vid övergången till statstjänst innehavda

befattningen hos sjukhusägarna.

Blir ordinarie tjänsteman berättigad till tjänstepension eller uppskjuten liv­

ränta, skola sjukhusägarna gälda det belopp, varmed pension eller livränta,

därest densamma beviljats enligt för Stockholms stads tjänstemän gällande

grunder i den vid övergången till statstjänst innehavda befattningen, överstiger

den enligt statens bestämmelser utgående förmånen; och skola sjukhusägarna i

övrigt vad gäller i denna paragraf avsedda tjänstemän deltaga i statens kostnad

för den enligt statens bestämmelser utgående förmånen med så stor del, som

svarar emot förhållandet mellan tjänstaren i sjukhusets tjänst och samman­

lagda antalet tjänstår i sjukhusets och statens tjänst.

Morn. 2. Familjepension till sådan tjänstemans efterlevande, som i mom. 1

avses, skall utgå enligt de för statens tjänstemän gällande grunder, skolande

för sådan förmån tjänstemannens tjänstår vid sjukhuset Eira ej tillgodoräknas.

Sjukhusägarna förklara sig villiga att efter prövning av varje särskilt fall till

dylik tjänstemans efterlevande utgiva den utfyllnad av pensionen, som med

hänsyn till tjänståren vid sjukhuset Eira och övriga omständigheter kan finnas

skälig.

Kungl. Majlis 'proposition nr 151.

85

Mom. 3. Annan tjänsteman vid sjukhuset Eira än ordinarie ävensom kollek­

tivanställd arbetstagare därstädes, som med stöd av § 1 övergår till statstjänst,

behåller honom av sjukhusägarna tillförsäkrad rätt till uppskjuten livränta —

vilken jämväl skall av sjukhusägarna bestridas — men äger icke för erhållande

av statlig tjänstepension, familjepension eller uppskjuten livränta tillgodoräkna

tjänstgöring vid sjukhuset Eira.

§ 4.

Där enligt detta avtal kostnaden skall gäldas av sjukhusägarna gemensamt,

.skall denna mellan dem fördelas så att av hela kostnadsbeloppet staden bidrager

med tre femtedelar och landstinget med två femtedelar, därest ej annan fördel-

ningsgrund mellan staden och landstinget överenskommes.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna finna fog för att staten vid en

eventuell överlåtelse av Eirasjukhuset skulle åtaga sig några förpliktelser

gentemot den av huvudmännen för sjukhuset anställda personalen, vilket

givetvis icke finge hindra, att staten efter ett övertagande i sin tjänst på

sedvanliga villkor borde kunna anställa övertalig personal. Den av kom­

missionen som motiv för ett avtal örn övertagande av personalen åberopade

jämförelsen med statens institut för folkhälsan syntes icke hållbar, enär i

detta fall varit fråga örn specialutbildad personal, som svårligen kunnat an­

vändas av staden för andra uppgifter, medan nu förevarande personal —

i den mån den icke anställdes av staten — borde kunna beredas sysselsätt­

ning med likartade arbetsuppgifter i stadens eller länets tjänst.

Direktionen för karolinska sjukhuset har fäst uppmärksamheten på det

otillfredsställande i att karolinska sjukhuset kanske under en lång följd av

år kunde komma att utbetala högre lön till befattningshavare, som skulle

övertagas från sjukhuset Eira, än till övriga jämställda befattningshavare

vid sjukhuset. Det kunde därför ifrågasättas, om icke den i 2 § första styc­

ket intagna bestämmelsen borde ändras eller tolkas så att högre avlöning

icke skulle utgå av statsmedel än lön i den högsta löneklass, som gällde för

den befattning, vari befattningshavaren vid övergången placerades, jämte

därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg.

Med anledning av direktionens jämkningsforsing har färilarullingskom­

missionen anfört.

Beträffande den av direktionen ifrågasatta ändringen av avtalet rörande

Eirasjukhusets personal hava stadens och länets representanter förklarat,

att redan detta avtal innebure en sådan uppmjukning till förfång för staden

och länet av bestämmelserna i det avtal rörande överlåtelse till statens in­

stitut för folkhälsan av stadens hälsovårdsnämnds biologiska och kemiska

laboratorier, vilket i sina huvuddrag tjänat till förebild för överenskommel­

sen om Eirapersonalen, att staden och länet icke kunde godtaga någon

ytterligare försämring för deras del av överenskommelsen i fråga.

Vid sådant förhållande och då kommissionen anser det framlagda av­

tal sförslaget rörande Eirapersonalen innebära en rättvis avvägning mellan

fle olika kontrahenternas intressen, anser sig kommissionen böra avstyrka

direktionens ändringsförslag i denna del.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

86

Beträffande Stockholms stads ställningstagande till ifrågavarande avtals-

förslag inhämtas av handlingarna bland annat.

Tjänstedirektören yttrade: Med anledning av vad direktionen för karo­

linska sjukhuset i sitt yttrande anfört angående föreskrifterna i § 2, första

stycket, av avtalsförslaget rörande Eiras personal må erinras, att den i detta

fall föreslagna avfattningen i fråga om kronans åtaganden till fullo över­

ensstämmer med det avtal, som av kronan godkänts angående överlåtande

till statens institut för folkhälsan av hälsovårdsnämndens laboratorier. Nå­

gon anledning att från stadens sida godtaga en mindre gynnsam uppgörelse

synes icke förefinnas, helst avtalsförslaget i det hänseendet är mindre för­

månligt än nyssnämnda avtal angående laboratorierna, att enligt förslaget

kronan icke ikläder sig någon förbindelse att övertaga personalen.

Samtidigt kan med anledning av vad direktionen anfört finnas anledning

påpeka, att avtalsförslaget i den här avsedda delen möjligen kan behöva

kompletteras för det fall, att ordinarie befattningshavare vid sjukhuset Eira

vid tidpunkten för övergången till kronans stat icke uppnått slutavlöningen

i sin befattning. Rätten för dylik ordinarie befattningshavare att komma

i åtnjutande av återstående löneförhöjningar (ålderstillägg) bör säkerstäl­

las, antingen kostnaden hiirför skall bäras av kronan eller staden och länet

gemensamt. Vid sådan fortsatt behandling, som av direktionen påyrkats,

synes denna sak böra särskilt uppmärksammas.

Kammarkontor et anförde: I frågan örn överflyttning av personal vid

sjukhuset Eira till den planerade dermatologiska kliniken vid karolinska

sjukhuset samt framställningarna rörande pensionsförhållandena för samma

personal, får kontoret hänvisa till tjänstedirektörens yttranden. Vad tjänste­

direktören anfört i fråga om viss ordinarie personals rätt till löneförhöj­

ningar synes böra föranleda komplettering i avtalsförslaget.

Drätselnämnden uttalade, att nämnden funnit sig icke böra motsätta sig

ett godkännande av avtalsförslaget från stadens sida, men förutsatte, att

vid det definitiva utformandet av dessa av kammarkontoret förordade

jämkning borde iakttagas.

Föredragande borgarråd anförde:

Beträffande avtalet rörande personalen vid Eira har karolinska sjukhu­

sets direktion ifrågasatt en ändring i det uppgjorda avtalsförslaget, inne­

bärande en viss försämring för stadens del. Enär avtalsförslaget i fråga örn

kronans åtagande är en kopia av det avtal, som av kronan godkänts an­

gående överlåtande till statens institut för folkhälsan av hälsovårdsnämn­

dens laboratorier, dock med en viss uppmjukning till stadens nackdel, har

anlediiing icke ansetts föreligga för staden att göra ytterligare jämkningar.

Jag får därför avstyrka karolinska sjukhusdirektionens tilläggsförslag i

denna del. Med anledning av tjänstedirektörens påpekande synes man vi­

dare från stadens sida böra uttala, att de avlöningsförhöjningar jämte

rörligt tillägg därå, som enligt de statliga reglementena må tillkomma av

staten övertagen personal, skola avräknas på den avlöningsförhöjning med

rörligt tillägg därå, som staden kan komma att förpliktas utgiva till denna

personal.

Stadskollegiet biträdde föredragande borgarrådets ståndpunkt och förslag.

Stockholms stadsfullmäktige godkände det föreliggande avtalsförslaget

»på sätt ovan föreslagits».

Stockholms läns lansting godkände för sin del ifrågavarande avtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

87

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för undervisnings- och

sjukvårdsförhållandena vid den dermato-syfilidologiska kliniken på S:t Gö­

rans sjukhus framgår, att dessa måste betecknas såsom i hög grad otillfreds­

ställande. Ett besök på kliniken ger även en lekman en bestämd uppfatt­

ning örn att snara åtgärder äro oundgängliga för att bereda undervisningen

och sjukvården bättre möjligheter. Därtill kommer, att det är en tidsfråga,

när en förestående ombyggnad av S:t Görans sjukhus framtvingar en förflytt­

ning av undervisningen till annat sjukhus. Att fragan om undervisningskli-

nikens förflyttning bör lösas genom dess förläggning till karolinska sjuk­

huset synes därvid uppenbart. Ett principbeslut härom torde därför nu böra

fattas.

I fråga om den nya klinikens storlek har enighet nåtts mellan under­

visnings- och sjukvårdsintressenas representanter. Då någon erinran mot

klinikens föreslagna storlek icke heller riktats fran någon av de i ärendet

hörda myndigheternas sida, saknar jag anledning att ifrågasätta någon änd­

ring i detta hänseende. Jag tillstyrker alltså, att kliniken, såvitt gäller de

civila avdelningarna, planeras för 166 vårdplatser, varav 70 reserverade för

Stockholms stad, 47 för Stockholms län och 36 för landet i övrigt. Jag till­

styrker även, att en enskild avdelning örn 13 platser anordnas.

Beträffande den ekonomiska uppgörelsen med Stockholms stad och län

har förhandlingskommissionen sökt sig fram efter andra linjer än när det

gällde den nya pediatriska kliniken. Kommissionens förslag innebär så­

lunda, att staten ensam skulle svara för den nya klinikens iordningställan­

de, medan stadens och länets motprestation skulle bestå däri, att dessa

parter utan vederlag till staten överläte sin dispositionsrätt till sjukhuset

Eiras tomt och sin äganderätt till därå uppförda byggnader med tillhö­

rande sjukhusutrustning. Med hänsyn till att det ekonomiska värdet av

stadens och länets motprestation bedömts på olika sätt, har den föreslagna

uppgörelsen rönt invändningar från såväl statliga som kommunala myndig­

heters sida. Sålunda bedömdes själva tomtvärdet år 1940 av byggnadssty­

relsen till 1,400,000 kronor å 1,700,000 kronor och av Stockholms stads

fastighetsnämnd till 2,500,000 kronor. Byggnadsvärdet beräknades av sta­

den år 1940 till 575,000 kronor. Statens utgifter för stadens och länets vård­

platser skulle å andra sidan — beräknade efter samma grunder som enligt

det föregående skola tillämpas för dessas deltagande i kostnaderna för den

nya pediatriska kliniken — komma att med utgångspunkt från de preli­

minära kostnadsberäkningarna uppgå till omkring 1,990,000 kronor. Även

om det rent siffermässiga värdet av stadens och lånets motprestation är

vanskligt att bedöma, synes det mig dock, med hänsyn icke minst till vad

från förhandlingskommissionens sida anförts, uppenbart, att den ekonomiska

uppgörelsen i varje fall icke kan betecknas såsom sä oförmånlig fran statens

synpunkt, att icke staten nu bör taga det föreliggande tillfället i akt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Departe­

mentschefen.

88

uppnå en samförstandslösning med staden och länet angående det trängande

behovet att tillgodose den dermatologiska undervisningens och forskningens

behov. Jag är sålunda för egen del beredd att förorda, att ifrågavarande av­

tal sförslag i princip av statsmakterna godtages.

Såsom förhandlingskommissionen framhållit torde för närvarande böra

lämnas öppet, huruvida den nya dermatologiska kliniken bör inrymma

även en garnisonsavdelning. Skulle pågående utredning giva vid handen,

att även garnisonsplatser erfordras, torde, såsom kommissionen uttalat,

det föreliggande byggnadsförslaget utan svårighet kunna kompletteras med

därför nödiga anordningar. Jag förutsätter, att definitiva ritningar icke ut­

arbetas, förrän klarhet vunnits på denna punkt. Även i ett annat avse­

ende erfordras ytterligare utredning, innan ritningar utarbetas. Skulle näm­

ligen utredningen angående gamisonssjukvården leda till ett utflyttande

till Järvafältet av karolinska sjukhusets nuvarande garnisonsavdelning, och

dennas 108 vårdplatser därigenom bli lediga för civilt ändamål, torde böra

undersökas, huruvida icke dessa vårdplatser lämpligen skulle kunna ut­

nyttjas för den dermatologiska klinikens räkning. En viss örn- och tillbygg­

nad torde härvid bli nödvändig, men under alla förhållanden torde dessa

byggnadsarbeten komma att draga väsentligt lägre kostnader än en ny­

byggnad. Jag förutsätter, att fullständig utredning förebringas i detta hän­

seende, innan beslut fattas rörande tidpunkten för dermatologklinikens ut­

flyttning till karolinska sjukhuset. Skulle en lösning av byggnadsfrågan för

denna klinik kunna vinnas i enlighet med det av mig sålunda antydda

alternativet, torde statens kostnader för den ifrågasatta kliniken kunna av­

sevärt nedbringas. Ur stadens och länets synpunkt bör givetvis icke föreligga

hinder för en sådan lösning. Avtalsförslaget torde dock böra förtydligas där­

hän, att statens åtagande kommer att avse ett »iordningställande» av en der-

matologisk klinik i stället för »uppförande och utrustande» av en sådan.

Jag är icke för närvarande beredd att ingå närmare på detaljerna i det

byggnadsprogram, som utarbetats för den nya demi a tologkli n iken. Såsom

byggnadsstyrelsen framhållit torde det uppgjorda programmet dock vara

ägnat att läggas till grund för vidare utarbetande av ritningar. Vid det fort­

satta utredningsarbetet, vilket torde böra anförtros den förutnämnda bygg­

nadskommittén, bör givetvis den största uppmärksamhet ägnas åt alla möj­

ligheter att begränsa lokalprogram me t och att även i övrigt hålla kostna­

derna nere i största möjliga utsträckning. Särskilt beaktande bör ägnas den

alternativa lösning, som jag berört i det föregående, samt frågan om behöv­

ligheten av den ifrågasätta ljusbehandlingsavdelningen. Jag förutsätter

även, att civila byggnadsutredningens yttrande kommer att inhämtas be­

träffande byggnadsplanerna.

Såsom jag förut framhållit bör den pediatriska klinikens byggnadsfråga

ha företräde framför den nu ifrågavarande. Det anslag, jag tillstyrkt för

Kungl. Majlis proposition nr 151.

Kungl. Majlis proposition nr 151.

89

utarbetande av ritningar m. m. för den pediatriska kliniken, bör dock få

disponeras även för bestridande av kostnader för utredningar och andra

förarbeten för den dermatologiska kliniken.

I anslutning till förslaget till ekonomisk uppgörelse med Stockholms stad

och län angående dermatologkliniken har förhandlingskommissionen för­

ordat, att ett särskilt avtal med dessa medparter skulle träffas angående

överflyttning till den nya kliniken av den vid sjukhuset Eira anställda

personalen. Detta avtalsförslag har uppgjorts med förebild av det avtal,

som år 1941 träffades angående överförande till statens institut för folkhälsan

av personalen vid Stockholms stads biologiska och kemiska laboratorier. Av­

talets innehåll har icke givit mig anledning till erinran, varför jag tillstyrker,

att detsamma av statsmakterna godtages. Jag vill särskilt understryka, att

avtalet förutsätter en personalöverflyttning endast i den mån det med hänsyn

till karolinska sjukhusets personalbehov är möjligt samt att dessförinnan även

skall i första hand undersökas, huruvida icke vederbörande anställningshavare

kan förflyttas till någon av stadens eller länets egna sjukhusinrättningar. Jag

utgår ifrån, att ledigblivande befattningar vid sjukhuset Eira hädanefter icke

besättas med ordinarie innehavare.

Det av mig förordade avtalet angående statsövertagande av personal från

sjukhuset Eira garanterar en viss minimilön åt denna personal. Därvid kan

den situationen tänkas uppstå, att en och annan befattningshavare kommer

att placeras i högsta förekommande löneklass samt därjämte tillerkännas per­

sonlig lönefyllnad, på vilken givetvis då icke kommer att belöpa rörligt tillägg

eller kristillägg av statsmedel. Jag förutsätter även, att den personliga löne-

fyllnaden skall minskas i samma mån som det statliga rörliga tillägget (kris-

tillägget) på den egentliga lönen må komma att öka i förhållande till dess

storlek vid övergångstillfället.

Till frågan om den framtida användningen av sjukhuset Eiras tomt och

byggnaderna på denna torde icke i detta sammanhang böra tagas ställning.

E. Reumatologiska kliniker vid universitetssjukhusen

i Stockholm och Uppsala.

1941 års reumatikersakkunnigas förslag.

1941 års reumatikersakkunniga lia, som nämnts, föreslagit uppförande

dels av en klinik örn 69 vårdplatser vid karolinska sjukhuset »för reuma­

tiska och andra invalidiserande sjukdomars vård» (byggnadskostnad 1,100,000

kronor, utrustningskostnad 198,000 kronor, tillhopa 1,298,000 kronor),

dels ock av en reumatologisk och en ortopedisk klinik vid Akademiska sjuk­

huset i Uppsala örn (74 + 73 —) 147 vårdplatser, förenade i en gemensam

byggnad (byggnadskostnad 2,750,000 kronor, utrustningskostnad 602,000

kronor, tillhopa 3,352,000 kronor).

90

Av förslaget inhämtas vidare, bland annat, att klinikerna anses böra byg­

gas och utrustas helt på statens bekostnad, som även skulle svara för drift­

kostnaderna, i varje fall beträffande reumatikerklinikerna. I fråga örn den

ortopediska kliniken i Uppsala uttala de sakkunniga dock, att någon tvekan

kan rada, huruvida staten bör svara för hela byggnadskostnaden. Beträffan­

de driftkostnaderna för denna klinik böra dessa enligt de sakkunniga bestri­

das med beaktande av nu för vanföreanstaltema gällande bestämmelser;

de sakkunniga säga sig avse att i andra delen av sitt betänkande närmare

ingå härpå.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga inledningsvis.

De reumatiska sjukdomarnas två viktigaste grupper utgöras av den akuta

reumatiska febern och den kroniska ledgångsreumatismen. Enighet synes för

närvarande råda därom, att den förra i sina olika former helst bör vårdas ä

invärtesmedicinsk avdelning, respektive barnavdelning. Det viktigaste vid

utbyggandet av reumatikervården för dylika akuta fall är att bereda tillfälle

till tillräckligt lång vård. Detta kan ernås antingen genom anskaffandet av

flera invärtesmedicinska platser eller genom uppförandet av efterbehandlings-

sjukhus. Behovet av långvarig vård gäller icke minst barnaåren, då de akuta

sjukdomstyperna helt dominera. De sakkunniga vilja därför i detta samman­

hang ej underlåta påpeka, att det även för reumatikervården är av vikt, att

pediatriska sjukhusavdelningar inrättas i erforderlig utsträckning.

_ Aven för den kroniska formen av ledgångsreumatismen — den ur reuma­

tismens betydelse som invalidiserande folksjukdom helt dominerande grup­

pen — kunna olika vårdtyper tänkas. Här måste särskild hänsyn tagas till

att dessa sjukas vårdbehov under sjukdomens förlopp ändrar karaktär. Un­

der de initiala stadierna är den sjuke främst i behov av invärtesmedicinsk

vård, men ju mer sjukdomen fortskrider, desto mer blir han därjämte i behov

av ortopedisk vård.

Mångå läkare anse därför, att sjukdomens olika stadier böra vårdas på

olika avdelningar. Man synes vara ense om att det initiala stadiet bör vårdas

å invärtesmedicinsk eller pediatrisk avdelning. Mellanstadiet synes i tidigare

skede höra till invärtesmedicinsk avdelning med tillgång till ortopedisk kon­

sultation eller i vissa fall till ortopedisk avdelning med medicinsk konsulta­

tion. Fall i mellanstadiets senare skede anses ofta böra vårdas å ortopedisk

avdelning.

Andra läkare anse däremot, att dessa sjuka under hela sjukdomsförloppet

böra vårdas å särskilda reumatologiska avdelningar, där de kunna bliva före­

mål för ortopedisk, invärtesmedicinsk och fysikalisk specialvård.

De sakkunniga diskutera därefter preliminärt vissa riktlinjer för landets

reumatikervård överhuvudtaget och anföra i detta hänseende i huvudsak

följande:

1936 års sakkunniga för pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verk­

samhet förordade anordnandet i landstingens regi — men med statsbidrag —

av reumatikeravdelningar vid de flesta centrallasaretten. Härför skulle dels

tagas i anspråk pensionsstyrelsens redan befintliga avdelningar, vilka skulle

övertagas av landstingen, dels ock uppföras nya avdelningar. Detta förslag

har fördelen av enhetlighet, då reumatikervården liksom den övriga kropps-

sjukvården bleve en landstingets angelägenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

91

Genomförandet av denna plan synes under nuvarande förhållanden kom­

ma att ställa alltför stora anspråk på landstingets ekonomi och utsträckas

över alltför lång tid. De sakkunniga komma att föreslå, att pensionsstyrel-

sens redan befintliga reumatikeravdelningar vid lasarett — med uppmjuka­

de intagningsbestämmelser — bibehållas såsom statens anstalter. Liksom

hittills böra de drivas genom vederbörande landstings försorg, eventuellt

kompletterade genom på statens bekostnad uppförda specialavdelningar vid

ytterligare ett eller annat centrallasarett, i den mån sa vid särskild gransk­

ning kan befinnas lämpligt. För driftbidrag till specialavdelningar med riks-

platser komma särskilda regler att föreslås.

Reumatikervårdens platsbehov i övrigt skulle genom landstingens försorg

— men med statsbidrag -—- tillgodoses på annat sätt. Härvid föreligga flera

möjligheter. En sådan är, att nya avdelningar uppföras vid ett antal odelade

lasarett, varvid ett visst antal platser, t. ex. 60 procent, reserveras för reurna-

tikervärden. En annan möjlighet är att anordna efterbehandlingssjukhus eller

konvalescenthem med platser till visst antal reserverade för reumatikerpa-

tienter. Landstingen böra hava fritt val mellan dessa olika typer och even­

tuellt också kunna förena båda. I samtliga fall skulle statsbidrag utgå till

såväl byggnads- som driftkostnader.

Genom anordningen med reumatiskt-medicinska avdelningar vid hittills

odelade centrallasarett skulle tillgången till invärtesmedicinsk specialkunskap

på olika håll inom landet öka. Allteftersom remnatikerklientelet visade ten­

dens att öka eller minska, skulle möjligheter förefinnas att få den procentuella

fördelningen mellan reumatikerfallen och övriga invärtes fall ändrad.

Det synes särskilt i nuvarande läge vara av mycket stor vikt, att en billi­

gare s. k. il-vård så utbygges, att redan förefintlig lasarettsvård blir effek­

tivare genom att patienter icke skrivas hem alltför tidigt, utan kunna erhålla

den förlängda vårdtid, som kan möjliggöra ett bättre vårdresultat. Sakkun­

niga hava tänkt sig sådana eftervårdsanstalter, konvalescenthem eller polikli­

nikhem — i själva verket skulle dessa anstalter tjäna dessa tre ändamål

byggda och förvaltade av landstingen såsom huvudmän, men med statligt

bidrag för både byggnad och drift.

De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att dylika efterbehand-

lings- eller konvalescentsjukhus icke uteslutande skulle reserveras för reuma-

tikerfall utan endast till en viss bestämd tiel, exempelvis 60 procent. Pa övriga

platser skulle huvudsjukhusets andra avdelningar kunna placera en del av sina

patienter och härigenom deras A-platser kunna få en mera rationell använd­

ning. En sådan B-anstalt kan tänkas förlagd antingen i direkt anslutning till

huvudsjukhuset eller såsom en mera fristående inrättning.

Principiellt tänka sig de sakkunniga för den utbyggnad av reumatikervår-

den, som är avsedd att ske genom landstingens försorg, ett statsbidrag uppgå­

ende till 50 procent av byggnadskostnaderna och 50 procent av driftkostna­

derna.

Det synes de sakkunniga att staten — vid anförda principer för reuma-

tikervården i allmänhet — bör påtaga sig hela byggnadskostnad för upp­

förande av avdelningar, vilka liro avsedda att vid sidan av sin sjukvårdande

verksamhet tjäna ett allmänt behov av undervisning och forskning.

Pä den närmare utformningen av dessa riktlinjer ämna de sakkunniga ingå

i andra delen av sitt betänkande. Den nu föreliggande första delen av betän­

kandet innehåller sålunda endast förutnämnda förslag om inrättande av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kung1. Majlis proposition nr 151.

i eumatikerklinik vid karolinska sjukhuset samt en reumatologisk och en orto­

pedisk klinik vid akademiska sjukhuset. Beträffande dessa kliniker inhämtas

av de sakkunnigas betänkande bland annat:

Redan statens sjukvårdskommitté föreslog i sitt år 1934 avgivna betän­

kande angående den slutna kroppssjukvården i riket (stat. off. utr 1934-

2r,i

inrättande av en reumatikerpa vil jong örn 120 platser vid karolinska sjuk­

huset. 1 generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande upptogs därför

aven en reumatikeravdelning. 1936 ms sakkunniga återupprepade detta för­

slag. Lärarkollegiet vid karolinska institutet framhöll med anledning härav,

att det ur undervisningssynpunkt vöre synnerligen ömkligt, att en remna tiker-

u\ delning förlädes till karolinska sjukhuset. Den borde dock icke göras större

än som svarade mot undervisningens behov; för detta ändamål vore 00 vård­

platser tillräckligt.

Med anledning av att 1936 års sakkunniga framhållit, att det särskilt ur

undervisningssynpunkt vore önskvärt, att en avdelning för reumatiskt sjuka

förlädes till Uppsala samt att utredning företoges om inrättande i samband

darmed av en ortopedisk klinik, föranstaltade kanslern för rikets universitet

sedermera på givet uppdrag örn en utredning rörande reumatikervården i Upp­

sala. Det är denna utrednings förslag, som 1941 års reumatikersakkunniga

nu i huvudsak upptagit som sitt. I Uppsalautredningen hade dock förordats,

att byggm) dskostnaderna skulle fördelas mellan staten (70 procent) och Upp­

sala läns landsting (30 procent) samt att staten skulle bidraga till driftkost­

naderna för reumatikerkl huken med 2 kronor per dag och patient; beträffande

ortopedisk;! kliniken lämnades frågan örn statsbidrag öppen i avbidan på en

kommande utredning angående fördelningen mellan stat och landsting av vissa

kostnader för kroppssjukvården. Utredningsmännen framhöllo vidare ange-

lägenheten av att inrättandet av de föreslagna klinikerna icke komme att

undanskjuta vare sig det ytterligt trängande behovet av ögonklinikens moder-

roseling, öronklinikens om- eller tillbyggande eller det av statsmakterna redan

beslutade uppförandet av en psykiatrisk klinik i anslutning till akademiska

sjukhuset.

19M års reumatikersakkunniga anföra för egen del bland annat.

Ett behov av ökat antal vårdplatser för reumatiskt sjuka i olika stadier

synes de sakkunniga otvivelaktigt föreligga enligt vad företagna utredningar

ådagalagt. Även örn behovet av vårdplatser för pensionsstyrelsens klientel nu­

mera skulle vara tillgodosett, har detta för de sakkunnigas slutsatser endast

begränsad räckvidd, då detta klientel blott utgör en mindre del av hela det

vårdbehövande reumatikerklientelet. Enligt de sakkunnigas mening kräves

sålunda otvivelaktigt ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus.

Från olika håll har framhållits önskvärdheten av att reumatikeravdelningar

komma till stånd i anknytning till universitetssjukhusen i Stockholm och Upp­

sala. Lunds lasarett har redan en reumatiker- och en ortopedisk avdelning. De

sakkunniga ansluta sig för egen del till de sålunda framförda synpunkterna

och vilja för sin del ytterligare betona vikten av, att kompletteringen av under-

visningss juliusen med reumatikeravdelningar sker inom en snar framtid. Be­

hovet av undervisning örn reumatiska sjukdomar och örn forskning rörande

desamma motiverar dessa.

Beträffande den ortopediska avdelningen i Uppsala framhålles, att varje

reumatisk avdelning behöver ortopedisk sakkunskap. Vid undervisningssjuk-

oa

husen i Stockholm och Lund finnas ortopediska specialavdelningar, men i Upp­

sala saknas ännu en dylik.

De sakkunniga erinra vidare, att styrelsen för Konung Gustaf V:s 80-års

fond, vilkens ändamål är att främja utforskandet av de invalidiserande folk­

sjukdomarna, planerat uppförande vid karolinska sjukhuset av ett forsknings­

institut. Styrelsen hade framhållit såsom nödvändigt, att detta forsknings­

institut förlädes i nära anslutning till en avdelning för invalidiserande, i första

hand reumatiska sjukdomar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Yttranden över reumatikersakkunnigas förslag.

Pensionsstyrelsen avstyrker förslaget under framhållande av bland annat

följande.

De sakkunniga åberopa till stöd för sitt förslag behovet av undervisning och

forskning rörande de reumatiska sjukdomarna. Pensionsstyrelsen är emeller­

tid — med hänsyn till nuvarande tidsläge — av den meningen, att, innan sär­

skilda kliniker upprättas, möjligheterna att ordna undervisningen på annat

lämpligt och ekonomiskt mindre betungande sätt böra undersökas. Därest

undervisningen kan anordnas på några av de av pensionsstyrelsen disponerade

kuranstalterna, är styrelsen villig att upplåta lämpliga anstalter för sådant

ändamål.

Genom den av de sakkunniga verkställda utredningen kan icke anses visat,

att ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus eller s. k. A-platser för vård

av reumatiskt sjuka för närvarande är oundgängligen nödvändigt. Då i nu­

varande tidsläge platstillgången på pensionsstyrelsens kuranstalter under stora

delar av året är god och då all sparsamhet bör iakttagas med allmänna medel,

synes en utbyggnad av reumatikervården med dylika platser kunna anstå i

avvaktan på bättre tider. Då behovet av de föreslagna avdelningarna icke

kan anses vara trängande, får pensionsstyrelsen med hänsyn till nu rådande

utomordentliga förhållanden hemställa, att förslaget för närvarande icke måtte

föranleda någon åtgärd.

Pensionsstyrelsen har upplyst, att på grund av ökat platsantal under senare

år och huvudsakligen minskad tillströmning av sökande, lidande av neuros,

styrelsens kuranstalter sedan hösten 1939 under längre tidsperioder icke kun­

nat fullbeläggas.

Pensionsstyrelsens överläkare, docenten G. Kahlmeter, har i avgiven reser­

vation förklarat sig i huvudsak tillstyrka sakkunnigförslaget.

Statskontoret har likaledes avstyrkt ifrågavarande förslag under framhål­

lande av i huvudsak samma synpunkter som pensionsstyrelsen. Beträffande

särskilt den ortopediska avdelningen i Uppsala erinrar statskontoret, att utred­

ning icke förebragts rörande ett behov av ökade ortopediska vårdmöjligheter.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sitt livliga intresse för att

förlägga ett institut för forskning rörande de invalidiserande sjukdomarna till

karolinska sjukhuset. Kollegiet delar styrelsens för Konung Gustaf V:s 80-års

fond mening, att ett dylikt forskningsinstitut icke kan drivas utan tillgång

till en sjukvårdsavdelning för vård av reumatiska och andra invalidiserande

sjukdomar. Kollegiet biträder reumatikersakkunnigas förslag men förutsätter,

att ett beslut om byggandet av reumatikerkliniker icke får inverka på de

94

pediatriska och demiatologiska klinikernas trängande nybyggnadsfrågor, och

framhåller, att uppförandet av dessa båda kliniker, som båda skola tjäna den

obligatoriska undervisningen, ur institutets synpunkt är det viktigaste spörs­

målet. —• Kollegiet uttalar till slut den meningen, att landet behöver en ut­

byggnad av den allmänna invärtes sjukvården för vuxna och barn, innan en

stor organisation för viss specialvård skapas.

Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker sakkunnigförslaget. De båda

föreslagna reumatikeravdelningarna böra enligt fakultetens mening utgöra för­

söksanstalter, vid vilka verksamheten så anordnas, att densamma såvitt möj­

ligt kail giva vägledning för reumatikervårdens anordnande i riket i övrigt.

Reumatikeravdelningarna skulle sålunda bli centraler för undersökningar

rörande de reumatiska sjukdomarna, och olika behandlingsmetoder skulle

jämföras och värderas o. s. v. Enligt fakultetens mening bör med ytterligare

utbyggnad av reumatikervården i vårt land anstå, till dess fastare riktlinjer

för densamma erhållits bland annat i samband med verksamheten vid de nya

försöksanstalterna. — Den tilltänkta ortopediska kliniken finner fakulteten

nied sannolikhet ej bliva större än behovet kräver. Den är behövlig för under­

visningen. Fakulteten framhåller emellertid nödvändigheten av en närmare

utredning beträffande klinikens planmässiga infogande i den ortopediska sjuk­

vårdens organisation i övrigt, särskilt i avseende på upptagningsområden och

finansiering av driften. — Slutligen betonar fakulteten nödvändigheten av att

genom ifrågavarande byggnadsföretag icke andra för fakulteten betydelsefulla

byggnadsfrågor komma att undanskjutas, såsom fullföljandet av riksdagens

beslut örn uppförande av en psykiatrisk klinik, nybyggnad för medicinsk­

kemiska och farmakologiska institutionen, anordnande av nya lokaler för

rigon- och öronklinikerna samt centrallaboratorium.

Medicinska fakulteten i Lund tillstyrker inrättande av en avdelning för

reumatiska sjukdomar och en avdelning för ortopedisk vård vid akademiska

sjukhuset i Uppsala. Fakulteten tillstyrker däremot med stor tvekan en av­

delning för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar vid karolinska

sjukhuset. Fakulteten säger sig biträda förslaget örn de båda reumatiska av­

delningarna dels med tanke på undervisningens behov, dels emedan till univer­

sitetet knutna specialkliniker synas fakulteten bäst främja utforskandet av

dc reumatiska sjukdomarna. Det synes fakulteten önskvärt, att de båda före­

slagna reumatiska avdelningarna inrättas och drivas i intim kontakt med de

invärtes medicinska klinikerna. Det är fakulteten i detta sammanhang redan

nu angeläget att framhålla, att det fortsatta tillgodoseendet av vårdplatser för

reumatiskt sjuka icke bör ske genom utbyggandet av fristående reumatiska

specialsjukhus. — En reservant inom fakulteten, professorn i medicin Sven

Ingvar, har avstyrkt förslaget om två reumatologiska specialkliniker men till­

styrkt förslaget om inrättande av en ortopedisk klinik i Uppsala.

Kanslern för rikets universitet erinrar, att samtliga de medicinska läroan­

stalterna trots kritisk inställning till tanken på en vittgående specialisering

av reumatikervården tillstyrkt det nu föreliggande förslaget. Därvid har tyd­

ligen det avgörande skälet varit, yttrar kanslern, att de båda närmast plane­

rade klinikerna ansetts kunna få stor betydelse för den fortsatta forskningen

rörande de reumatiska sjukdomarna. För egen del, anför kanslern vidare,

skulle jag tveka att med hänsyn enbart till den vetenskapliga forskningens

och undervisningens intressen tillstyrka förslaget i nuvarande läge och innan

de sakkunniga utarbetat mer definitiva riktlinjer för reumatikervårdens fram­

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Majlis proposition nr 151.

95

tida ordnande. Kanslern hänvisar också till de övriga aktuella byggnadsfrå­

gor, som, enligt vad i remissyttrandena framhållits, icke böra undanskjutas till

förmån för reumatikerklinikerna. Därest emellertid sjukvårdsbehovet, slutar

kanslern, är så trängande, att ett par nya reumatikerkliniker böra inom en

nära framtid komma till stånd i landet, är det ett avgjort universitetsintresse,

att de förläggas till undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Behovet av den

föreslagna ortopediska avdelningen syntes vara ställt utom allt tvivel. Det

syntes vidare uppenbart, att ett påtagligt behov av ökat antal vårdplatser

för reumatiskt sjuka förelåge trots det faktum, att pensionsstyrelsens anstalter

sedan hösten 1939 under längre tidsperioder icke kunnat fullbeläggas. Sist­

nämnda förhållande syntes stå i samband med den rådande krisen och kunde

.således ej betecknas såsom normalt.

Beträffande de ifrågasatta reumatologiska klinikerna råder icke enighet mel­

lan de olika remissmyndigheterna vid bedömningen av sakkunnigförslaget.

Pensionsstyrelsen har sålunda avstyrkt förslaget, emedan de för reumatiker

tillgängliga vårdplatserna på styrelsens kuranstalter sedan hösten 1939 under

längre tidsperioder icke kunnat fullbeläggas. Medicinalstyrelsen, som tillstyr­

ker sakkunnigförslaget, hävdar å andra sidan, att den nuvarande goda plats­

tillgången är en kristidsföreteelse av endast temporär natur. Det av pensions­

styrelsen påpekade förhållandet, även om det har blott tillfällig karaktär,

synes mig likväl medgiva, att med prövningen av frågan örn uppförande av

de båda reumatologiska klinikerna kan anstå åtminstone något år. Jag vill

i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten på lärarkollegiets vid karo­

linska institutet enhälliga uttalande, att uppförandet av de föreslagna pediat-

riska och dermatologiska klinikerna ur institutets synpunkt är det viktigare

spörsmålet samt att de medicinska fakulteterna i både Uppsala och Lund vid

sin tillstyrkan av de sakkunnigas förslag lagt huvudvikten vid forsknings- och

icke vid sjuk vårdssynpunkten. Ur undervisningssynpunkt torde ett genom­

förande av sakkunnigförslaget icke kunna betecknas såsom trängande.

II. Jämkning av avtalet med Stockholms stad och län

angående karolinska sjukhusets drift.

Förhandlingskommissionen. Såsom inledningsvis erinrats, har förhand-

lingskommissionen föreslagit, att Stockholms stad och län skola erhålla för­

månligare villkor än nu med avseende på de s. k. riksplatserna vid karolinska

sjukhuset.

I fråga örn bidrag till driften av riksplatserna vid karolinska sjukhuset gäller

för närvarande följande, den 30 juni 1937 (nr 655) utfärdade

Departe­

mentschefen.

96

Förordning

angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till

bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet.

Härigenom förordnas som följer:

1

§•

Då någon för vård, som avses i 1 § lagen om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus, intages å allmän avdelning vid karolinska sjukhuset, har det lands­

ting, inom vars område han är boende, att till sjukhuset såsom bidrag till kostna­

derna för vården erlägga ett belopp av två kronor 50 öre för vårddag under förut­

sättning antingen att han under vistelse inom Stockholms stad eller Stockholms

län insjuknat i den sjukdom, vården avser, eller ock att han erhållit hänvisning till

karolinska sjukhuset för vård, som ej kan beredas å landstingets sjukvårdsinrätt­

ningar. Sådan hänvisning skall ske skriftligen och må meddelas av lasaretts-, sjuk­

stuga, sanatoriet eller tuberkulossjukstuguläkare vid lasarett, sjukstuga, sanatorium

eller tuberkulossjukstuga, som drives av landstinget, så ock av vederbörande tjänste­

läkare. Med lasarettsläkare, som nyss sagts, skall i förevarande hänseende jäm­

ställas överläkare vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Vad i första stycket stadgas örn landsting skall i tillämpliga delar gälla stad, som

ej deltager i landsting.

Utgår vårdbidrag, som i första stycket avses, minskas legosängsavgiften med ett

häremot svarande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

2

§•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjuk­

domar, är för handen, eller

b) om den intagne åtnjuter fattigvård enligt 1 § lagen örn fattigvården, eller

c) om den intagne är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket,

samt ej heller

^ d) beträffande försvarsväsendet tillhörande personal, som åtnjuter fri sjukhus­

vård.

3 §•

Är den intagne boende inom Stockholms stad eller Stockholms län, skall vad i

1 § sägs ej äga tillämpning.

Därest sjuk från Stockholms stad eller Stockholms län vårdas å plats vid karo­

linska sjukhuset, som staden eller länet ej disponerar enligt gällande överenskom­

melse med staten, har staden respektive Stockholms läns landsting att för varje

vårddag erlägga bidrag till driften uträknat i enlighet med de i nämnda överens­

kommelse meddelade bestämmelserna.

⁴ §.

Då någon, som ej är boende inom Stockholms stad eller Stockholms län, intages

å allmän avdelning vid serafimerlasarettet, skall vad i 1 och 2 §§ sägs äga mot­

svarande tillämpning.

Beträffande bestämmelserna i den i 3 § omnämnda överenskommelsen hän­

visas till sid. 3—5 i det föregående.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

97

Den i 1 § sista stycket omförmälda legosängsavgiften för »rikspatienter»

på allmän sal utgick före den 1 juli 1940 med 5 kronor och utgör sedan sist­

nämnda dag 7 kronor för var och en de första 15 dagarna och därefter 6 kronor

för dag. För fattigvårdsberättigade, som avser i 2 § b), erlägges för närvarande

en vårdavgift av 6 kronor för dag, vilken i sista hand bekostas av vederböran­

de landsting.

Förhandling skommissionen anförde i sitt år 1940 avgivna förslag.

Enligt 1931 års avtal erlägga sjuka från Stockholms stad och Stockholms

län en legosängsavgift, vars storlek bestämmes av staden respektive länet.

Frågor om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka, tillhö­

rande Stockholms stad, avgöras av stadens vederbörande myndighet. För

sjuka, som beviljas nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas

felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för

poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad

som belöper på antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock

med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vård­

kostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m.,

på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade, sjuk­

vårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att räkna sig till

godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden

respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges av

staten.

Däremot innehåller 1931 års avtal inga bestämmelser angående stadens och

länets bidrag, när sjuka från staden och länet belägga vårdplatser, som äro

avsedda för sjuka från landet i övrigt. Föreskrifter härom finnas i stället i

förordningen den 30 juni 1937 (nr 655).

I samband med tillkomsten av nämnda förordning var även spörsmålet örn

Stockholms stads och Stockholms läns landstings bidrag, då sjuka från staden

och länet vårdas på andra än de av staden respektive landstinget kontraherade

platserna, föremål för behandling.

Rörande vad i detta avseende förekom får kommissionen hänvisa till pro­

positionen nr 272 till 1937 års riksdag sid. 5 ff. och samma års riksdags skri­

velse nr 465.

Här må endast erinras därom, att enligt ett av direktionen för sjukhuset

utarbetat förslag staden och landstinget skulle för varje vårddag erlägga såväl

platskostnadsavgift som bidrag till driften, uträknade i enlighet med de i

1931 års överenskommelser meddelade bestämmelserna, att detta förslag för­

anledde starka erinringar särskilt från Stockholms stads sida, som fann be­

stämmelsen innebära en diskriminering av huvudstaden, som syntes både obil­

lig och kronan ovärdig, att enligt det i propositionen framlagda förslaget sta­

den och landstinget ej skulle erlägga platskostnadsavgift men väl driftbidrag

samt att riksdagen godkände det i propositionen framlagda förslaget.

I anslutning härtill har i 3 § förordningen den 30 juni 1937 stadgats, att,

därest sjuk från staden eller länet vårdas å plats vid karolinska sjukhuset, som

Bihang till rilcsdagens protokoll 191*3. 1 sami. Nr 151.

7

98

staden eller länet ej disponerar enligt gällande överenskommelse med staten,

staden respektive landstinget har att för varje vårddag erlägga bidrag till drif­

ten uträknat i enlighet med de i nämnda överenskommelse meddelade be­

stämmelserna.

Staden och landstinget skola alltså vid beläggning av icke kontraherade

vårdplatser erlägga den verkliga dagkostnaden i den mån den icke överstiger

den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens respektive landstingets egna, på

flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar.

Dessa bidrag komma att högst väsentligt överstiga de vårdbidrag om 2 kro­

nor 50 öre, som övriga landsting och städer utom landsting skola betala.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förevarande spörsmål har av kommissionen uppmärksammats vid förhand­

lingarna med stadens och länets representanter. Dessa hava med styrka häv­

dat, att genom de i förordningen fastslagna bestämmelserna staden och lands­

tinget ställts i en oförmånlig särställning. Från stadens sida har vidare fram­

hållits, att staden måste i följd av nämnda bestämmelser vidtaga åtgärder

för att bevaka, att sjuka från staden ej beläde fler än de av staden kontra­

herade vårdplatserna, förrän de vid stadens egna sjukhus befintliga vårdmöj­

ligheter till fullo utnyttjats.

Enligt kommissionens mening kunna näppeligen numera några bärande skäl

anföras för att i förevarande avseende låta Stockholms stad och Stockholms

län intaga en ogynnsammare ställning än övriga delar av riket. Genom sjuk­

husets belägenhet hava visserligen staden och länet större möjligheter än andra

landsdelar att utnyttja sjukhuset för sin sjukvård, men å andra sidan innebär

det enligt de erfarenheter, som vunnits, för staten ur undervisningens syn­

punkt en mycket betydande fördel att genom stadens och länets medintres-

sentskap i sjukhuset vara tillförsäkrad ett tillräckligt och rikhaltigt undervis­

ningsmaterial.

Det bör här framhållas, att kommissionen i sammanhang med planerna

på sjukhusets fortsatta utbyggande sett sig föranlåten påkalla medverkan i

betydande utsträckning från staden och landstinget.

Från stadens och landstingets sida har förevarande spörsmål tillmätts stor

betydelse, när det gällt deras fortsatta deltagande i sjukhusföretaget.

Som de s. k. riksplatserna i första hand böra stå till förfogande för sjuka

från andra delar av landet, torde det ur ekonomisk synpunkt för statsverket

vara av jämförelsevis underordnad betydelse, örn vid beläggning av riksplat­

serna med sjuka från staden och länet det från staden och länet utgående bi­

draget nedsättes att motsvara de från övriga landsting och städer utom lands­

ting utgående vårdbidraget.

_ Framhållas bör också vikten för sjukhusets vidkommande av ett friktions­

fritt samarbete mellan staten, staden och landstinget.

Kommissionen förordar alltså som ett led i uppgörelsen med staden och

länet rörande karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande, att en omreglering

av frågan om stadens och länets bidrag beträffande riksplatserna verkställes.

Legosängsavgifterna på sjukhuset bestämmas av Kungl. Majit med undan­

tag beträffande sjuka från staden och länet. För dessa bestämmas avgifterna

av staden respektive länet. I praktiken skulle betydande olägenheter uppstå,

därest för en sjuk från staden eller länet staden respektive länet skulle be­

stämma legosängsavgiften, då han vårdades på en kontraherad plats, medan

han skulle erlägga en av Kungl. Majit bestämd avgift vid vård på riksplats.

99

Förutom svårigheten vid överbeläggning med sjuka från staden (länet) att

avgöra, vilka sjuka beläde kontraherade platser och vilka läge på andra plat­

ser, skulle ett sådant system kunna medföra, att den sjuke ena dagen erlade

den för kontraktsplatsen bestämda avgiften och nästa dag den för riksplats

fastställda. Det synes därför enklast utgå från att staden och länet alltid be­

stämma de legosängsavgifter, som sjuka från staden respektive länet, skola

erlägga. De från sådana sjuka inflytande avgifter böra också redovisas till sta­

den respektive länet.

Ifrågavarande omreglering synes lämpligen ske på det sättet, att antalet

vårddagar för sjuka från staden (länet) under ett räkenskapsår uträknas. Örn

detta antal överstiger antalet vårddagar vid maximal beläggning av stadens

(länets) kontraherade platser, bör staden (länet) för varje överskjutande vård­

dag till staten erlägga ett belopp, motsvarande den legosängsavgift, Kungl.

Majit bestämt för betalande patient boende inom annan del av riket än sta­

den och länet.

Denna uträkning bör ske på en gång för samtliga de kliniker, på vilka staden

(länet) disponerar vårdplatser. Härigenom kan överbeläggning på en klinik

uppväga underbeläggning på en annan. Någon risk för att staden (länet) skulle

kunna skjuta över en del av de på vissa kliniker kontraherade platserna till

andra kliniker till förfång för sjuka från riket i övrigt synes ej föreligga med

hänsyn till att stadens (länets) rätt att belägga riksplatserna kommer blott i

andra hand samt det är sjukhusets läkare som besluta örn intagningen.

Det av kommissionen föreslagna tillvägagångssättet har godkänts av sta­

dens och länets representanter.

Det förtjänar framhållas, att tillämpningen av nämnda metod icke medför

någon minskning av sjukhusets inkomster i jämförelse med det fall, att riks­

platserna uteslutande belädes med sjuka från landet i övrigt.

Det har ansetts lämpligt att träffa särskilda uppgörelser i ämnet beträffan­

de dels samtliga i 1931 års avtal ingående kliniker, dels ock varje särskild

klinik, som ingår i det fortsatta utbyggandet av sjukhuset.

I sammanhang med genomförandet av det av kommissionen framlagda för­

slaget bör 3 § andra stycket förordningen den 30 juni 1937 upphävas.

Kommissionens förslag till överenskommelse angående jämkning i 1931 års

avtal är av följande lydelse.

Mellan svenska staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting, vilka år

1931 ingått avtal angående samarbete för uppförande och drift av karolinska sjuk­

huset, är — under förutsättning av Kungl. Majrts och Stockholms stadsfullmäktiges

respektive landstingets godkännande — följande överenskommelse träffad om

tillägg till nämnda avtal.

]. I den mån för riket i övrigt avsedda allmänna vårdplatser å de i 1931 års

avtal omförmälda klinikerna icke äro belagda, må dessa vårdplatser tagas i anspråk

för sjuka från staden — länet.

2. Sjuka från staden — länet — erlägga även vid beläggning av vårdplatser,

som avses i mom. 1, samma legosängsavgift som vid vård å platser, som staden —

länet —■ enligt 1931 års avtal kontrahera!. Frågor om nedsättning i eller befrielse

från legosängsavgift för sjuka, tillhörande staden — länet — avgöras av stadens

— länets — vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning i eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

100

befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande fattigvårds-

samhälle, landsting eller kommun.

3. Därest under ett räkenskapsår antalet vårddagar å samtliga kliniker, som

avses i 1931 års avtal, för sjuka från staden — länet — överstiger antalet vård­

dagar vid maximal beläggning av de vårdplatser, som staden — länet — enligt sam­

ma avtal disponerar, skall staden — länet — för varje överskjutande vårddag till

staten erlägga ett belopp, som motsvarar den legosängsavgift, Kungl. Maj:t bestämt

för betalande patient boende inom annan del av riket än Stockholms stad och län.

_ Härvid skall staden — länet — äga räkna sig till godo den avgift, som den sjuke

själv kan hava erlagt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Yttranden över förliandlingskommissionens förslag. Kommissionens för­

slag godkändes av Stockholms läns landsting. Stockholms stads vederbörande

myndigheter funno emellertid, att förslaget icke vore fullt tillfredsställande.

Stadens myndigheter yttrade.

Sjukhusdirektionen. Stockholms stad betalar för sina kontraherade vårdplat­

ser dels. en driftkostnadsavgift och dels en platskostnadsavgift. Driftkost-

nadsavgijten beräknas så, att samtliga kostnader för sjukhusets drift fördelas

på hela antalet vårddagar, varefter staden påföres vad som belöper på antalet

vårddagar för stadens sjuka, dock med iakttagande av att dagkostnaden ej

må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens egna, på flera spe­

cialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar, ägande staden härvid att

räkna sig tillgodo vad som erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden.

Platskostnadsavgiften utgår under den tid, varunder stadens byggnadslån till

sjukhusets uppförande amorteras, och motsvarar annuiteten å detta lån.

1931 års avtal innehåller däremot ej några bestämmelser angående stadens

bidrag, när sjuka från staden belägga sjukhusets riksplatser. Härom stadgar en

kungl, förordning den 30 juni 1937, att staden skall betala en driftkostnadsav­

gift, beräknad enligt bestämmelserna i 1931 års avtal, men däremot icke

någon platskostnadsavgift. För sjuka från andra delar av riket än Stock­

holms stad och Stockholms län betalar vederbörande landsting en vårdavgift

av 2 kronor 50 öre per vårddag, under förutsättning att patienten insjuknat

under vistelse i Stockholms stad eller Stockholms län eller ock att han hän­

visats^ till karolinska sjukhuset för vård, som ej kan beredas å landstingets

sjukvårdsinrättningar. I sådant fall minskas den fastställda legosängsavgiften,

för närvarande 7 kronor per vårddag med nedsättning till 6 kronor från och

med 16:e dagen, med belopp motsvarande landstingets bidrag. I enlighet med

dessa bestämmelser hade Stockholms stad att vid beläggning av riksplatser

under år 1939 betala en avgift av 11 kronor 4 öre per vårddag med avdrag

av vad den sjuke själv erlagt i legosängsavgift, högst 2 kronor 50 öre per

vårddag, eller sålunda minst 8 kronor 54 öre per vårddag, medan landstingen

(utom Stockholms läns landsting) i intet fall haft att erlägga högre bidrag

än 2 kronor 50 öre.

o Nyssnämnda bestämmelser gälla för Stockholms vidkommande beträffande

såväl betalande som medellösa patienter. För den sistnämnda kategorien ut­

gjorde stadens kostnad alltså under år 1939 11 kronor 4 öre per vårddag utan

avdrag. I fråga om medellösa sjuka från andra delar av landet än Stockholms

stad och län gäller däremot, att kostnaden uttages av vederbörande hemorts­

101

kommun med belopp, som angives i en av Kungl. Majit enligt fattigvårds­

lagen utfärdad taxa, för närvarande 4 kronor 50 öre per vårddag.1

Under de nu avslutade förhandlingarna hava stadens representanter med

styrka hävdat, att huvudstaden genom de i förordningen fastslagna bestäm­

melserna ställts i en oförmånlig särställning. Från stadens sida har vidare fram­

hållits, att staden till följd av nämnda bestämmelser måste vidtaga åtgärder

för bevakande, att sjuka från staden ej belägga rikssjukplatser förrän de vid

stadens egna sjukhus befintliga vårdmöjligheterna fullt utnyttjats. Enligt kom­

missionens mening kunna näppeligen numera några bärande skäl anföras för

att låta Stockholms stad och Stockholms län i förevarande avseende intaga

en ogynnsammare ställning än övriga delar av riket. Genom sjukhusets be­

lägenhet hade visserligen staden och länet större möjligheter än andra lands­

delar att utnyttja sjukhuset för sin sjukvård, men å andra sidan visade erfa­

renheterna, att det för staten vore en betydande fördel ur undervisningssyn-

punkt att genom stadens och länets medintressentskap i sjukhuset vara till­

försäkrad ett tillräckligt och rikhaltigt undervisningsmaterial. Kommissionen

framhåller vikten för sjukhusets vidkommande av ett friktionsfritt samarbete

mellan staten, staden och landstinget och förordar därför som ett led i upp­

görelsen med staden och länet rörande sjukhusets fortsatta utbyggande, att en

omreglering av frågan om stadens och länets bidrag beträffande riksplatserna

verkställes. Denna omreglering skulle enligt kommissionens förslag ske på det

sättet, att antalet vårddagar för sjuka från staden under ett räkenskapsår

uträknas. Örn detta antal överstiger antalet vårddagar vid maximal belägg­

ning av stadens kontraherade platser, erlägger staden för varje överskjutande

vårddag till staten ett belopp, motsvarande den legosängsavgift Kungl. Majit

bestämt för betalande patient, boende inom annan del av riket än Stockholms

stad och Stockholms län.

Då sistnämnda, legosängsavgift för närvarande utgör 7 kronor per vårddag

med nedsättning till 6 kronor från och med löle dagen, innebär förslaget en

viss förbättring av villkoren för riksplatsernas beläggning med stockholmsbor.

Efter avdrag av den för stadens patienter gällande legosängsavgiften av 4 kro­

nor 50 öre per vårddag med nedsättning till 3 kronor 50 öre från och med lG:e

dagen skulle stadens nettokostnad för fullt betalande patienter enligt förslaget

bliva 2 kronor 50 öre per vårddag eller samma belopp, som landstingen i vissa

fall erlägga för betalande patienter. Emellertid bör det framhållas, att staden

alltjämt skulle förbliva i ett sämre läge än landstingen (utom Stockholms läns)

med avseende å kostnaden för medellösa patienter. För sådana skulle staden

nämligen betala full legosängsavgift, alltså 7 kronor per vårddag med nedsätt­

ning till G kronor från och med 16:e dagen, medan kommunerna utom Stock­

holms stad och län hava att betala endast 4 kronor 50 öre per vårddag. Stads-

kollegiets år 1931 fällda omdöme, att »bestämmelserna innebära en diskrimi­

nering av huvudstaden, som synes både obillig och kronan ovärdig», skulle

sålunda principiellt fortfarande äga giltighet, även örn skillnaden mellan sta­

dens och övriga kommuners villkor i förevarande hänseende nu skulle reduceras

i någon mån.

Kamin arkontoret påyrkade genomförande av full likställighet med lands­

orten beträffande avgiften för beläggande av riksplats.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

1 kloppet har numera höjts till G kronor. Jfr kungörelsen 1942: 151 och 1943:32.

102

Statskontoret fann kommissionens förslag oförmånligt från statens synpunkt

och har ansett sig icke kunna tillstyrka detsamma. Statskontoret anför:

Som kommissionen påpekat, var förevarande spörsmål föremål för ingående

behandling vid 1937 års riksdag (jfr prop. nr 272, sid. 5 o. f.). De skäl, som

därvid anfördes för den nu gällande regleringen av förevarande spörsmål måste

enligt statskontorets mening tillmätas avgörande betydelse. Härtill kommer,

att den föreslagna jämkningen i bestämmelserna framstår ur ekonomisk syn­

punkt som synnerligen oförmånlig för staten. En överbeläggning av stadens

platser under ett budgetår med exempelvis 15 procent skulle således — om

kommissionens förslag bleve verklighet — kunna beräknas komma att med­

föra en inkomstminskning för statsverket med omkring 80,000 kronor årligen;

skulle överbeläggningen uppgå till 30 procent kan inkomstminskningen be­

räknas till omkring 160,000 kronor för är.

Förliancllmgskommissionens förslag av år 1942. Kommissionen har i

sitt år 1942 avgivna betänkande vidhållit sitt förslag av år 1940. Kommis­

sionen anför.

, •<

Gentemot de från ömse sidor framställda invändningarna emot förslaget vill

kommissionen till en början erinra därom, att Stockholms stad alltsedan karo­

linska sjukhusets tillkomst ännu icke fullbelagt sina egna platser på sjukhuset,

varför såväl den av statskontoret framhållna risken för en överbeläggning från

stadens sida som den av stadens myndigheter framställda anmärkningen emot

olika behandling av medellösa patienter från staden och riket i övrigt (med

undantag av Stockholms län) åtminstone för närvarande saknar aktuellt

intresse.

Beträffande den senare anmärkningen bör det emellertid även framhållas,

att hemortskommunens kostnad för medellösa patienter från landet i övrigt

numera höjts från 4 kronor 50 öre till 6 kronor per vårddag, varför skillnaden

mellan det belopp, staden och länet hava att erlägga för dylika patienter, 7

kronor per vårddag med nedsättning till 6 kronor från och med 16:e dagen,

och det belopp av 6 kronor för vårddag, som landet i övrigt har att erlägga,

numera blivit obetydlig.

Sedan stadens representanter uppmärksamgjorts på denna höjning av taxan

för medellösa patienter från landet i övrigt, ha de för att icke äventyra ett

samförstånd avstått från att påyrka någon ändring av kommissionens tidigare

förslag i ämnet.

Gentemot statskontorets invändningar vill kommissionen hänvisa till de skäl,

kommissionen förut anfört för sitt ståndpunktstagande i saken. De ekonomiska

konsekvenser av det föreslagna tilläggsavtalet, som statskontoret hypotetiskt

framhållit, synas utan större svårigheter kunna undvikas genom lämpliga åt­

gärder från sjukhusledningens sida. Kommissionen har därför ej funnit sig lia

anledning att ändra sitt förslag i denna del; och kommissionen vill i detta

sammanhang uttala den förhoppningen, att icke ett ensidigt vidhållande av en

gång förut intagna positioner måtte äventyra de för staten såväl ur ekonomisk

som andra synpunkter förmånliga utsikter till ett förtroendefullt och av ömse­

sidigt tillmötesgående präglat samarbete med staden och länet i fråga om

den medicinska undervisningen i Stockholm, som synas yppa sig genom ett

godtagande av kommissionens förslag.

Framhållas bör även, att ifrågavarande tilläggsavtal icke torde kunna be­

handlas som någon från kommissionens övriga förslag fristående fråga utan

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

103

att dess godtagande torde utgöra en förutsättning från stadens och länets sida

för genomförandet av ett vart av de två nu aktuella byggnadsfrågorna.

Förnyade yttranden. Statskontoret har i utlåtande den 26 september 1942

på det bestämdaste avrått från ett godtagande av kommissionens förslag.

Ämbetsverket anför.

Statskontoret påpekade i sitt förra utlåtande, att en överbeläggning av sta­

dens platser under ett budgetår med exempelvis 15 procent skulle medföra

en inkomstminskning för statsverket med omkring 80,000 kronor; skulle över­

beläggningen uppgå till 30 procent, kunde inkomstminskningen beräknas till

omkring 160,000 kronor. Gentemot detta har kommissionen velat erinra, att

Stockholms stad alltsedan sjukhusets tillkomst ännu icke fullbelagt sina egna

platser på sjukhuset, varför den av ämbetsverket framhållna risken för en

överbeläggning från stadens sida åtminstone för närvarande saknade intresse.

De ekonomiska konsekvenser av det föreslagna tilläggsavtalet, som statskon­

toret hypotetiskt framhållit, syntes enligt kommissionen utan större svårigheter

kunna undvikas genom lämpliga åtgärder från sjukhusledningens sida.

Med hänsyn till vikten av nu berörda omständighet måste det vara ägnat

att förvåna, att kommissionen uraktlåtit att lämna några uppgifter beträffan­

de bela ggningssiffroma för länet. Innan kommissionen ansett sig kunna av­

färda de av statskontoret uttalade farhågorna för de ekonomiska konsekven­

serna av en avtalsändring som »hypotetiska», synes all anledning hava före­

legat att undersöka, hur förhållandena efter en ändring av avtalet skulle hava

gestaltat sig icke enbart för staden utan jämväl för länet. I avseende härå till­

låter sig statskontoret under hänvisning till införskaffade uppgifter från karo­

linska sjukhuset påpeka, att under budgetåret 1941/42 det verkliga antalet

av länet ianspråktagna vårddagar utgjorde 71,347, medan det kontraherade

antalet vårddagar uppgick till endast 40,150, vilket motsvarar en beläggning

av

177,7

procent. För det överskjutande antalet vårddagar, 31,197, har länet

för nämnda budgetår erlagt 11 kronor 90,9 öre för varje vårddag, medan, örn

den av kommissionen föreslagna avtalsändringen varit genomförd, länet endast

skulle hava behövt erlägga 7 kronor för de första 15 dagarna av vårdtiden

och därefter 6 kronor per dag, vilket skulle medfört en inkomstminskning för

statsverket av mellan [31,197 (11,909 — 7) =] 153,146 kronor och [31,197

(11,909 — 6) =] 184,343 kronor.

De anförda siffrorna torde utvisa, att de yppade betänkligheterna mot en

avtalsändring icke rättvisligen kunna avvisas såsom enbart »hypotetiska». En­

ligt ämbetsverkets mening kommer ett bifall till kommissionens förslag i nu

åsyftade del att innebära avsevärda ekonomiska uppoffringar för statsverket.

Statskontoret måste därför på det bestämdaste avråda ett godtagande av det­

samma.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande den 24 oktober 1942

tillstyrkt förhandlingskommissionens förslag med vissa modifikationer.

Direktionen har verkställt en undersökning beträffande verkningarna av

kommissionens förslag. Resultatet av denna undersökning föreligger i en av

t. f. sysslomannen avgiven promemoria, varav inhämtas, att tillämpningen

av tilläggsavtalet skulle under budgetåret 1941/42 hava medfört en minsk­

ning av sjukhusets inkomster med omkring 153,000 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 151.

104

T. f. sysslomannens promemoria har i huvudsak följande innehåll.

Enligt punkt 3 i tilläggsavtalet skall staden — länet — för varje vårddag,

som överskjuter det för ett år maximala antalet vårddagar å samtliga kliniker,

erlägga ett belopp, som motsvarar den legosängsavgift, som Kungl. Maj:t

bestämt för betalande patient, boende inom annan del av riket än Stock­

holms stad och län.

Avgiften för patient från annan del av riket än Stockholms stad och län

utgör för närvarande 7 kronor för var och en av de 15 första vårddagarna

samt 6 kronor för var och en av följande vårddagar. Vid beräkning av det

ersättningsbelopp, som enligt förslaget till tilläggsavtal skall erläggas av sta­

den — länet — blir det omöjligt att fastställa, huru många vårddagar, som

skola ersättas med 7 kronor och huru många med 6 kronor. Förslaget torde

böra ändras i denna punkt så, att det framgår, efter vilken av de båda avgif­

terna ersättningen skall beräknas.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av avtalsförslaget kommer

det icke, vad gäller Stockholms stad, att medföra några minskade inkomster

för staten, under förutsättning, att staden icke kommer att utnyttja sina

kontrakterade platser i större utsträckning än vad hittills varit fallet. Staden

har för närvarande 315 vårdplatser på sjukhuset. Vid maximalt utnyttjande

av dessa skulle antalet vårddagar uppgå till (315 X 365 =) 114,975. Det

verkliga antalet vårddagar uppgick under budgetåret 1941/42 till 96,766,

motsvarande en beläggning av 84,2 procent.

"V ad gäller landstinget, torde avtalet däremot komma att ställa sig betyd­

ligt oförmånligare för staten. Landstinget har för närvarande 110 kontrak­

terade vårdplatser på sjukhuset. Vid maximalt utnyttjande av dessa skulle

antalet vårddagar uppgå till (Ilo X 365 =) 40,150 per år. Det verkliga an­

talet vårddagar uppgick under budgetåret 1941/42 till 71,347, motsvarande

en beläggning av 177,7 procent. Om avtalsförslaget skulle ha gällt under förra

budgetåret, skulle det ha medfört en inkomstminskning av cirka 153,000

kronor enligt följande beräkning:

Landstinget betalar enligt nu gällande avtal för 71,347

vårddagar kronor 11: 90,9 per vårddag eller samman­

lagt ............................................................................... kronor 849,671:42

Enligt det nya avtalet skulle landstinget ha betalat för

40,150 vårddagar kronor 11:90,9 per vårddag eller

sammanlagt kronor 478,146: 35 för 31,197 vårddagar

cirka kronor 7 per vårddag eller sammanlagt kronor

218,379 ........................................................... ............... »

696,525:35

Skillnad kronor 153,146: 07.

Direktionen anför för egen del.

Vid tilläggsavtalets upprättande torde hava förutsatts, att alla de vård­

platser på sjukhuset, som upplåtits till Stockholms stad och Stockholms län,

skulle komma att beläggas med sjuka från staden respektive länet och att

avtalet således skulle få betydelse endast i fråga örn beläggningen av de vård­

platser på sjukhuset, som avsetts för sjuka från riket i dess helhet. Under

det första budgetår sjukhuset varit i full drift eller budgetåret 1941/42, har

emellertid denna förutsättning icke helt infriats. En del av stadens vårdplatser

har nämligen under detta år icke utnyttjats för sjuka från Stockholms stad.

Om tilläggsavtalet varit gällande under nämnda år, skulle detsamma därför

hava blivit tillämpligt på flera underhållsdagar för sjuka från länet än dem,

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

105

sorn varit förlagda till sjukhusets riksplatser. Direktionen finner det vara

önskligt, att avtalet ges en tolkning, som framdeles vid en upprepning av de

förhållanden, som förelegat under nyssnämnda budgetår, begränsar avtalets

verkningar till vad som därmed torde hava avsetts, nämligen likställighet i

ersättningsavseende för staden och länet med riket i övrigt i fråga om sju k-

husets riksplatser. En sådan tolkning synes i första hand innebära, att den i

tilläggsavtalet stipulerade lägre ersättningen bör, i händelse antalet vårddagar

för sjuka från staden eller länet överstiger vad som motsvarar stadens respek­

tive'länets platsantal på sjukhuset, tillämpas beträffande så stor del av de

överskjutande vårddagarna, som i förhållande till antalet vårddagar vid maxi­

mal beläggning av riksplatserna motsvarar stadens respektive länets invånar­

antal i förhållande till rikets. I händelse antalet Överskjutande vårddagar över­

stiger jämväl detta antal, bör den lägre ersättningen tillämpas även på dessa

överskjutande vårddagar under förutsättning, att den andra kontralctsparten

— länet respektive staden — under året helt utnyttjat sina vårdplatser på

sjukhuset, I detta fall får det nämligen anses vara fullt klart, att de över­

skjutande vårddagarna varit förlagda till riksplatser. Örn åter den andra kon-

traktsparten icke under året utnyttjat sina vårdplatser, få de överskjutande

vårddagarna anses hava varit förlagda till den andra kontraktspartens vård­

platser i den mån desamma icke utnyttjats. Den i 1031 års avtal stipulerade

högre ersättningen bör därvid tillämpas på så stor del av de överskjutande

vårddagarna, som motsvarar det antal, varmed den andra kontraktspartens

vårddagar på sjukhuset understiger vad som vid maximal beläggning mot­

svarar hans platsantal. I den nian de överskjutande vårddagarna överstiga

jämväl den andra kontraktspartens underskott sdagar, få de återigen anses

hava varit förlagda till riksplatser och böra således ersättas med den lägre

ersättningen.

Även i ett annat avseende föreligger behov av överenskommelse om till-

läggsavtalets tolkning. Den däri stipulerade lägre ersättningen skall motsva­

ra den legosängsavgift Kungl. Maj:t bestämt för patient, boende inom annan

del av riket än Stockholms stad och län. För närvarande är avgiften för så­

dan patient bestämd till 7 kronor för vart och ett av de 15 första dygnen och

6 kronor för vart och ett av de följande dygnen av patientens vistelse^ på

sjukhuset. Då det icke kan avgöras, vilka patienter de överskjutande vård­

dagarna avse, kan ej heller avgöras, huru stor del av dessa vårddagar avser

de 15 första dygnen av varje patients vårdtid och huru stor del av desamma

avser därpå följande del av vårdtiden. Ett klargörande huru avtalet i detta

avseende bör tillämpas är därför nödvändigt. Med hänsyn till att medelligge­

tiden vid sjukhuset, frånsett den psykiatriska kliniken, som faller utanför

avtalet, under år 1941 uppgått till 15,27 dygn, synes det vara rimligt att där­

vid tillämpa den avgift, som gäller för de 15 första dygnen.

Den tolkning av bestämmelserna i tilläggsavtalet och närmast dess tredje

moment, som nu ifrågasatts, har vid överläggningar, vari stadens och länets

representanter i direktionen deltagit, ansetts kunna förslagsvis sammanfattas

på följande sätt.

»Därest under ett räkenskapsår antalet vårddagar å samtliga kliniker,

sorn avses i 1931 års avtal, för sjuka från staden (länet) överstiger antalet

vårddagar vid maximal beläggning av de vårdplatser, sorn staden (länet) en­

ligt samma avtal disponerar, skall staden (länet), lör sa stort antal av de

överskjutande vårddagarna, som i förhållande lill hela antalet varddagar

vid maximal beläggning å riksplatserna på ifrågavarande kliniker svarar mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

106

stadens (länets) invånarantal i förhållande till rikets, till staten erlägga ett

belopp för dag, motsvarande den legosängsavgift, som enligt Kungl. Maj:ts

bestämmelser skall utgå för betalande patient å allmän sal, boende inom an­

nan del av riket än Stockholms stad och län, under de femton första dygnen

av dennes vårdtid på sjukhuset. Härvid skall staden (länet) äga tillgodoräk­

na sig den avgift, som den sjuke själv kan hava erlagt.

Om antalet överskjutande vårddagar för sjuka från staden (länet) över­

stiger jämväl det antal vårddagar, som anges i föregående stycke, skall sta­

den (länet) för varje överskjutande vårddag till staten erlägga i 1931 års

avtal angiven ersättning, dock ej för flera vårddagar än det antal, varmed

vårddagarna under räkenskapsåret för sjuka från länet (staden) kan hava

understigit, vad som vid maximal beläggning motsvarar länets (stadens)

platsantal på sjukhuset. För övriga överskjutande vårddagar erlägger sta­

den (länet) till staten ersättning enligt i första stycket angiven grund.»

Förhandling skommissionen har förklarat sig biträda de av direktionen för

karolinska sjukhuset föreslagna modifikationerna och anför.

Kommissionen har beträffande denna fråga förhandlat med utsedda repre­

sentanter från Stockholms stad och Stockholms läns landsting, nämligen från

staden borgarrådet Ivar Öman, sjukhusdirektören Nils Hansson och tjän­

stemannen Knut Anderson samt från länet poststationsföreståndaren F.

Thun, grosshandlaren E. Birke, landstingsmannen Laur Franzon och lands­

tingsdirektören A. Piscator.

Vid dessa förhandlingar har från stadens sida anförts, att staden beslutat

att hos direktionen för karolinska sjukhuset göra framställning örn beredan­

de av plats på sjukhusets inskrivningsexpedition för en av staden tillsatt

tjänsteman med uppdrag, bland annat, att göra sig noga underrättad om i

vilken omfattning stadens platser på sjukhuset utnyttjades, samt att med

en dylik anordning uppenbarligen komme att vinnas, bland annat, den för­

delen, att staden,_ som hittills icke fullbelagt sina platser på sjukhuset, bleve

i tillfälle att kontinuerligt följa beläggningen på de utav staden kontraherade

platserna, ävensom erhölle en kontroll över eventuell framtida överbelägg­

ning av stadens platser.

Länets representanter hava å sin sida anfört, att en överbeläggning på

sjukhuset av den omfattning, som hittills ägt rum från länets sida, varken

vore avsedd eller önskad av länet, men att länet hittills, i avsaknad av särskilda

kontrollåtgärder vid patienternas intagning på sjukhuset, icke haft möjligheter

att bemästra denna överbeläggning. Länets representanter hava emellertid

samtidigt uttalat, att länet hade för avsikt att vidtaga verksamma åtgärder

i syfte att nedbringa överbeläggningen, därvid länet förutsatte en medverkan

från direktionens sida, samt tillika meddelat, att landstingets förvaltnings­

utskott sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på denna överbelägg­

ning och därför tillsatt en kommitté med uppdrag att närmare utreda frågan.

Kommitténs arbete väntades slutfört inom de närmaste veckorna. För vin­

nande av det önskade syftet hade, bland annat, ifrågasatts ett slags clearing-

förfarande ifråga om patienternas intagning på karolinska sjukhuset mellan

detta sjukhus och länslasarettet i Mörby för att förhindra samtidig över­

beläggning på det ena sjukhuset och underbeläggning på det andra.

Stadens och länets representanter hava enhälligt förklarat sig godkänna

det av direktionen för karolinska sjukhuset framlagda tolkningsförslaget i

fråga om tillägget till 1931 års avtal, länets representanter dock under ut­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

107

talande, att detta godkännande skedde med största tvekan, enär länet helst

sett, att det av kommissionen framlagda förslaget utan ändringar vunnit

statsmakternas godkännande.

För egen del får kommissionen uttala, att kommissionen vid förhandling­

arna örn tilläggsavtalet förutsatt icke blott, att staden respektive länet skulle

helt utnyttja sina kontraherade platser på sjukhuset utan även att det på

direktionen för karolinska sjukhuset såsom den inför staten ansvarige för­

valtaren av sjukhuset ankomme att meddela sådana förhållningsregler i fråga

örn patienternas intagning på sjukhuset, att några större avvikelser från den

en gång avtalade uppdelningen av platserna på sjukhuset icke förekomme.

Ehuru kommissionen sålunda ansett sig sakna anledning att närmare ingå

på spörsmålet, huru förfaras skulle vid en så att säga mera onormal överbc-

läggning på sjukhuset från en parts sida, har kommissionen icke något att

erinra emot det av direktionen framlagda tolkningsförslaget utan tillstyrker

jämväl för sin del detsamma, i anslutning vartill kommissionen vill under­

stryka vikten av att från direktionens sida i samråd med staden och länet

omedelbart åtgärder vidtagas för reglerande av patientintagningen på sjuk­

huset i ovan angivet syfte.

Stockholms läns landsting, som godtagit kommissionens förslag, har ännu

icke haft tillfälle att taga ställning till sjukhusdirektionens jämkningsforsing.

Stockholms stadsfullmäktige ha godkänt avtalsförslaget på sätt av veder­

börande borgarråd föreslagits. Borgarrådet, som tagit del av det av direk­

tionen för karolinska sjukhuset avgivna utlåtandet, hade förklarat, att avtalet

syntes »kunna godtagas av staden med här nedan angivna jämkningar». Efter

att ha erinrat örn innehållet i direktionens för karolinska sjukhuset ovan refe­

rerade utlåtande, anförde borgarrådet därefter.

Sedan den statliga förhandlingskommissionen anmodats yttra sig över

detta förslag till »tolkning» av tilläggsavtalet, hava förnyade överläggningar

ägt rum mellan kommissionen samt stadens och länets representanten Sta­

dens delegerade hava därvid, bland annat med hänsyn till att staden hitintills

icke helt utnyttjat det kontrakterade antalet vårdplatser, ansett sig kunna

acceptera denna ändring i avtalet. Därvid har dock förutsatts, att karolinska

sjukhusets direktion i sin tur skulle medgiva staden att på vissa villkor få

anställa en tjänsteman på karolinska sjukhuset för ernående av en fortlöpan­

de noggrann kontroll över beläggningen å sjukhuset — detta i enlighet med

av drätselnämnden uttalade önskemål.

I samband med de förhandlingar, som sålunda förts rörande tolkningen

av de nu föreliggande avtalsförslagen, har jag upptagit till behandling en

annan tolkningsfråga, avseende beräkningen av platskostnadsbidraget enligt

1931 års avtal; stadens ersättning utgår nämligen i form av dels ett drift-

kostnadsbidrag, dels ett platskostnadsbidrag. Rörande platskostnadsbidra-

gets beräkning stadgar avtalets punkt 5, fjärde stycket, följande:

»Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet —

tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vil­

ken staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets

— egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå.»

Under flera år har man diskuterat tillämpningen av denna bestämmelse;

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

108

Departe­

mentschefen.

svårigheten har gällt att vinna enighet om en lämplig metod att konstatera

eventuellt hinder för staden att belägga kontraherad vårdplats. I syfte att

ernå en praktisk lösning av frågan har direktionen för karolinska sjukhuset

framlagt förslag till överenskommelse rörande tolkningen av förevarande

punkt, vilket förslag sjukhusdirektionen för sin del godkänt. Landstinget har

emellertid, trots att nu två år förflutit, sedan karolinska sjukhusets direktion

framlagt sitt förslag, ännu ej meddelat sin ståndpunkt till förslaget. På

grund av angelägenheten av att en för staden acceptabel lösning kommer till

stånd, icke minst på grund av att ifrågavarande bestämmelser i 1931 års av­

tal återkomma i nu föreliggande avtalsförslag, förutsätter jag vid min till­

styrkan av de föreliggande avtalsförslagen, att en överenskommelse nu kan

träffas, örn en tolkning efter de av karolinska sjukhusets direktion framlagda

riktlinjerna.

Enligt 1931 års avtal mellan å ena sidan Kungl. Majit och kronan och å

andra sidan Stockholms stad och Stockholms läns landsting angående drif­

ten av karolinska sjukhuset skola staden och länet för sina kontrakterade

vårdplatser (staden har 315 och länet 110 sådana) betala ett driftkostnads-

bidrag, motsvarande den verkliga dagskostnaden, dock högst ett belopp, mot­

svarande den genomsnittliga vårdkostnaden på stadens respektive länets

egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar. I enlighet

härmed hade staden att under budgetåret 1941/42 erlägga 14 kronor 25 öre

och länet 11 kronor 91 öre (den verkliga dagskostnaden vid sjukhuset utgjorde

under samma tid 15 kronor 79 öre). Staden och länet ha dock härvid avtals-

enligt fått tillgodoräkna sig de legosängsavgifter, som de sjuka själva erlagt,

1 den mån sådana avgifter utgått. Då legosängsavgiften i Stockholm för när­

varande utgör 4 kronor 50 öre för de första 15 dagarna och därefter 3 kronor

50 öre, har Stockholms stad således för betalande patienter erlagt (14: 25 —

4: 50 =) 9 kronor 75 öre för de första 15 vårddagarna och därefter

(14: 25 — 3: 50 =) 10 kronor 75 öre. Stockholms läns landsting, vars lego­

sängsavgifter för närvarande utgå med 3 kronor för de första 10 dagarna,

2 kronor för de följande 20 dagarna och 1 krona därefter, har fått vidkännas

en kostnad per dag och patient av 8 kronor 91 öre, 9 kronor 91 öre och 10

kronor 91 öre.

Beträffande de s. k. riksplatserna ha andra landsting och därmed jämställ­

da städer än Stockholms stad och Stockholms läns landsting jämlikt förord­

ningen den 30 juni 1937 (nr 655) att erlägga en vårdavgift av 2 kronor 50 öre,

när det gäller betalande patienter, medan Stockholms stad och län däremot

vid beläggning av sådana platser ha att erlägga samma driftkostnadsbidrag

som vid beläggning av kontrakterade platser. Detta förhållande ha staden

och landstinget funnit innebära en orättvisa, och deras förhandlingsdelege-

rade ha inför den statliga förhandlingsdelegationen förklarat sig tillmäta frå­

gan örn åstadkommande av en rättvisare ordning stor betydelse, när det

gäller stadens och landstingets deltagande i karolinska sjukhusets fortsatta

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

109

utbyggande. Förhandlingskommissionen har även funnit sig böra förorda en

omreglering av stadens och länets avgiftsskyldighet vid beläggning av riks-

platser och i sådant hänseende föreslagit, att staden och länet alltid vid be­

läggning av riksplats skola erlägga ett belopp, motsvarande den legosängsav-

gift, som av Kungl. Majit bestämts för betalande »rikspatienter», d. v. s.

för närvarande 7 kronor för de första 15 dagarna och därefter 0 kronor.

Eftersom staden och länet förutsatts skola få tillgodoräkna sig patienternas

legosängsavgifter även vid beläggning av riksplatser, skulle Stockholms stad

följaktligen i de fall, då legosängsavgift utgår, få vid beläggning av riks­

plats vidkännas samma kostnad som övriga landsting, d. v. s. (7—4: 50 eller

6—

3

:

50

=) 2 kronor 50 öre, medan Stockholms län skulle få vidkännas en

kostnad, varierande mellan (7—3 —) 4 kronor och (6—1 =) 5 kronor. För fat-

tigvårdsberättigade, vilka icke själva betala legosängsavgift, skulle staden

och även länet få erlägga 7 kronor för de första 15 dagarna och därefter 6

kronor, medan däremot övriga landsting i motsvarande fall skulle lia att er­

lägga endast 6 kronor (= den av Kungl. Majit enligt fattigvårdslagen be­

stämda taxan). Ehuru således för Stockholms stad och län alltjämt skulle

gälla något oförmånligare grunder för bidrag till driftkostnaderna vid be­

läggning av riksplats, ha deras representanter likväl förklarat sig godtaga

förhandlingskommissionens förslag.

Emot förhandlingskommissionens förslag ha riktats starka erinringar av

statskontoret, som påpekat, att Stockholms läns landsting under budgetåret

1941/42 i stor omfattning överbelagt sina kontrakterade vårdplatser, var­

igenom statsverket tillförts en merinkomst av omkring 153,000 kronor, vil­

ken staten skulle ha gått miste om, därest förhandlingskommissionens förslag

varit gällande under budgetåret. Karolinska sjukhusets direktion har visser­

ligen i princip tillstyrkt en jämkning av avgiftsbestämmelserna men med

vissa betydelsefulla modifikationer i förhållande till kommissionens förslag.

Sålunda skulle staden och länet vid beläggning av riksplats betala lika stort

belopp under hela vårdtiden, för närvarande 7 kronor. Vidare skulle staden

och länet vid överbeläggning av kontraktsplatserna visserligen erlägga den

lägre riksplatsavgiften för så många riksplatser, som motsvarar stadens re­

spektive länets procentuella andel i rikets hela folkmängd1, men därefter vid

ytterligare överbeläggning erlägga det avtalade högre driftkostnadsbidraget

för så många vårdplatser, som motsvarar eventuell underbeläggning av

den andra medkontrahentens kontraktsplatser. Vid ytterligare överbelägg­

ning skulle den lägre riksplatsavgiften utgå. Detta kompromissförslag skulle,

tillämpat på förhållandena under budgetåret 1941/42, ha medfört, att stats­

verkets merinkomst från länet utgjort omkring 90,000 kronor i stället för

omkring 153,000 kronor.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

1 Stockholms stads folkmängd utgjorde den 1 januari 1942 cirka 9,4 procent och Stockholms läns

cirka 4,Ii procent av rikets.

Ilo

För egen del vill jag beträffande de föreliggande förslagen till en början

framhålla, att den merinkomst av 153,000 kronor, som under budgetåret

1941/42 tillfördes statsverket på grund av den inträffade överbeläggningen

från Stockholms läns sida, givetvis var att betrakta endast som en rent till­

fällig intäkt, som för övrigt motvägdes av en underbeläggning från Stock­

holms stads sida, vilken förde med sig en inkomstminskning av i runt tal

132,000 kronor. Statsverket kan vidare när som helst genom åtgärder, var-

över staten icke kan råda, för framtiden gå miste om en dylik tillfällig mer­

inkomst, som alltså icke kan tagas i beräkning vid uppgörande av budgeten.

Det torde från början ha varit förutsatt, att riksplatserna skulle i första hand

vara förbehållna åt patienter från riket, oavsett deras hemort; det torde med

andra ord icke ha varit avsett, att staten för driften av dessa riksplatser skulle

kunna påräkna större bidrag än som inflyter genom de avgifter, som skola

erläggas för »rikspatienter», d. v. s. för närvarande 7 kronor eller i vissa fall

6 kronor per vårddag. Det föreligger därför enligt min mening icke något

starkare intresse från statens sida att motsätta sig en jämkning av de hit­

tills för riksplatserna gällande avgiftsbestämmelserna, vilka för Stockholms

stads och läns vidkommande icke utan skäl måste te sig obilliga. Däremot

ligger det givetvis ur ekonomisk synpunkt i statens intresse, att stadens och

länets kontrakterade platser såvitt möjligt tillfullo utnyttjas. Sjukhusdirek­

tionens kompromissförslag avser att tillgodose detta intresse. Med hänsyn

härtill har jag ansett mig kunna tillstyrka bifall till sjukhusdirektionens för­

slag. Jag erinrar för övrigt, att detta förslag godtagits av Stockholms stads­

fullmäktige, trots att stadens myndigheter icke funnit förhandlingskommis-

sionens för staden gynnsammare förslag fullt tillfredsställande ur stadens

synpunkt.

Stockholms stad synes visserligen vid sitt godtagande av förslaget ha förut­

satt, att en överenskommelse kunde träffas om viss tolkning av en i detta

sammanhang icke aktuell punkt i 1931 års avtal, men då denna tolknings­

fråga icke synes vara av natur att böra underställas riksdagens prövning,

har jag icke ansett mig böra närmare ingå på detta spörsmål. Jag förutsätter

emellertid, att Stockholms stad icke avsett att fästa en dylik överenskom­

melse såsom formellt villkor för sitt godtagande av det nu ifrågavarande för­

slaget till tilläggsavtal till 1931 års överenskommelse.

Vid bifall till det förslag, jag för egen del förordat, synes någon ändring

av bestämmelserna i 3 § förordningen den 30 juni 1937, nr 655, icke vara

påkallad.

Slutligen vill jag för egen del understryka förhandlingskommissionens ut­

talande örn vikten av att effektiva åtgärder vidtagas för reglerande av patient­

intagningen i syfte att undvika större avvikelser från den en gång avtalade

uppdelningen av platserna på sjukhuset.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

lil

lil. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att karolinska sjukhuset skall utökas med en

pediatrisk och en dermato-syfilidologisk klinik;

dels godkänna av mig i det föregående förordade grunder

för ekonomiskt samarbete med Stockholms stad och Stock­

holms läns landsting beträffande den pediatriska klinikens

uppförande och drift;

dels godkänna av mig i det föregående förordade grunder

för avtal med Stockholms stad och Stockholms läns lands­

ting angående en dermato-syfilidologisk klinik vid karolin­

ska sjukhuset samt angående överflyttning till karolinska

sjukhuset av vid sjukhuset Eira anställd personal;

dels till Utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret

1943/44 anvisa ett investeringsanslag av .. .kronor 200,000;

dels medgiva, att vid utgången av budgetåret 1942/43

befintlig reservation å det senast för budgetåret 1939/40 an­

visade anslaget till Uppförande av byggnader för karolin­

ska sjukhuset i Stockholm m. m. må disponeras intill ut­

gången av budgetåret 1944/45;

dels ock godkänna av mig i det föregående förordade änd­

ringar i gällande överenskommelse mellan staten, Stockholms

stad och Stockholms läns landsting angående ekonomiskt

samarbete beträffande karolinska sjukhusets uppförande och

drift.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

^{I. Fortsatt utbyggande av karolinska sjukhuset................................} 2

A. Inledning.

Karolinska institutets nuvarande kliniker...............................................

2

Generalplanen för Norrbackaområdets bebyggande................................

2

Samarbetet med Stockholms stad och län............................................. 3

Antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset........................................ 5

B. Översikt av föreliggande förslag....................................................... 5

1939 års förhandlingskommission.................................. 5

1941 års reumatikersakkunniga................................................................. 8

Departementschefen.................................................................................. 8

C. Pediatrislc klinik vid karolinska sjukhuset........................................ 10

1) Nuvarande förhållanden. Behovet av en ny klinik............................10

Nuvarande undervisning i pediatrik.....................................................10

Norrtulls sjukhus .................................................................................. 10

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.......... 17

Ifrågasatt sammanslagning av de pediatriska klinikerna.................... 17

^{Tidigare behandling' av nybyggnadsfrågan..........................................}

22

2) Pediatriska klinikens storlek.................................................................23

Stadens platsbehov................................................................................23

Expertutlåtanden örn klinikens storlek och sammansättning............... 23

Förhandlingskommissionen...................................................................... 31

Yttranden...............................................................................................34

3) Ekonomiska frågor. Samarbete med Stockholms stad och län .... 34

Förhandlingskommissionens förslag av år 1940 ................................ 35

Yttranden........................................................... 38

Förhandlingskommissionens jämkningsförslag av år 1942 ................. 41

Yttranden över kommissionens jämkningsförslag................................. 48

4) Byggnadens utformning m. m................................................................ 51

Departementschefen.................................................................................... 59

D. Dermatologisk-syfilidologisk klinik vid karolinska sjukhuset ... 63

1) Nuvarande förhållanden. Behovet av en ny klinik............................63

Den nuvarande undervisningskliniken.................................................... 63

'Sjukhuset Eira....................................................................................... 66

2) Dermatologiska klinikens storlek............................................................68

Förhandlingskommissionens förslag......................................................... 68

Yttranden.............................................................................................. 72

3) Avtal med Stockholms stad och län.....................................................72

Förhandlingskommissionens förslag av år 1940 ..............................* . 72

»

»

» » 1942 ................................... 75

4) Byggnadens utformning m. m................................................................ 78

5) Avtal angående personalen på sjukhuset Eira......................................81

Departementschefen.................................................................................... 87

113

E. Reumatologiska kliniker vid universitetssjukhusen i Stockholm

och Uppsala.......................................................... 89

]

94-1

års reumatikersakkunnigas förslag........................................................... 89

Yttranden över reumatikersakkunnigas förslag............................................... 93

Departementschefen ......................................................................................................... 95

II.

Jämkning av avtalet med Stockholms stad och län angående

karolinska sjukhusets drift

................................................................................ 95

Förhandlingskommissionen...................................................................................... 95

Yttranden över förhandlingskommissionens förslag.........................................100

Förhandlingskommissionens förslag av år

1942

.................................................. 102

Förnyade yttranden......................................................................................................103

Departementschefen ............................................................................................................ 108

III. Hemställan ............................................................................................lil

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 151.

Bihang till riksdagens 'protokoll 1913. 1 sami. Nr 161.

8