4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

8

§•

1 morn. Där ej vad nedan stadgas till annat föranleder, utgår bidragsför­

skottet för år räknat med

252 kronor i ortsgrupp 1,

300

»

»

»

2 och

360

>

»

>3

eller, därest modem har vårdnaden om två eller flera till bidragsförskott be­

rättigade barn, med belopp enligt följande tabell:

Antalet till bidragsförskott

berättigade barn

under moderns vårdnad.

Två...............................

Tre................................

Fyra eller flera..........

Bidragsförskott (för barn

Ortsgrupp 1.

Ortsgrupp 2.

228 kronor

276 kronor

204

»

252

180

>

228

räknat).

Ortsgrupp 3.

336 kronor

300

»

276

För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas bi­

dragsförskottet med ett årligt belopp av 60 kronor.

2 mom. överstiger moderns årsinkomst

1,000 kronor i ortsgrupp 1,

1,250

>

»

>2 och

1,500

»

»

>3

eller har modern, därest hon är gift och sammanlever med sin man samt

denne är underhållsskyldig gentemot barnet, tillsammans med mannen en

årsinkomst överstigande

1,400 kronor i ortsgrupp 1,

1,700

>

»

»2 och

2,000

> > >

3

skall, med undantag för fall som i 9 § 2 morn. sägs, från bidragsförskottet

avdragas sex tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.

Har modern flera till bidragsförskott berättigade barn, minskas dock för­

skottet blott med så stor del av nämnda avdrag, som enligt fördelning efter

huvudtalet belöper på varje barn. Hava makar som nyss sagts att försörja

barn under sexton år, som icke är berättigat vare sig till barnbidrag enligt

lagen om barnbidrag eller till bidragsförskott, skall det här ovan för veder­

börande ortsgrupp angivna inkomstbeloppet för makar ökas med 100 kro­

nor för varje sådant barn.

Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall bidragsför­

skottet minskas med nämnda inkomst.

3 mom. Bidragsförskott utgår efter den i lagen om folkpensionering av­

sedda ortsgrupp, dit den kommun hänförts, vars barnavårdsnämnd enligt

3 § har att pröva ansökningen om förskott.

Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än mo­

dems mantalsskrivningsort, skall det enligt bestämmelserna i 1 och 2 mom.

7

12 §.

1 mom. Sedan faderns skyldighet att utgiva underhållsbidrag till barndt

upphört, skall beviljat bidragsförskott ej vidare utgå. Har dessförinnan för­

skott utbetalats för tid efter det nämnda skyldighet upphört, må sådant be­

lopp icke återkrävas från mottagaren.

2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom särskilt beslut indragas

a) om sökanden åberopat oriktig uppgift av beskaffenhet att påverka be­

slutet örn bidragsförskott, ehuru skäligen kunnat fordras, att uppgiften varit

riktig;

b) om, där barnet är fött utom äktenskap eller föräldrarnas äktenskap

upplösts genom äktenskapsskillnad, föräldrarna sammanflytta;

c) om barnet får bostad tillsammans med sin fader; eller

d) örn barnet befinnes icke vidare vara svensk medborgare eller stadigva­

rande vistas här i riket samt bidragsförskottets indragande icke med hänsyn

till omständigheterna prövas oskäligt.

Beslut örn indragning av bidragsförskott meddelas av den barnavårds­

nämnd, som beviljat förskottet, samt avser tiden från dagen för beslutet. Har

dessförinnan förskott utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant belopp

icke återkrävas från mottagaren.

3 mom. Beviljat bidragsförskott må ej jämkas under den tid, för vilken

förskottet beviljats.

13 §.

Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer

barnet till godo.

14 §•

Rätt till bidragsförskott kan ej överlåtas och må förty icke tagas i mät för

gäld.

15 §.

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit för­

skottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den underhållsskyldige.

16 §.

Sedan den underhållsskyldige erhållit meddelande, som i 10 § sägs, har

han att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å för­

skottet belöpande andel av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla

till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning av-

underhållsbidrag, som erlagts annorledes än nu sagts.

17 §.

Del åligger barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige efter

förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande betalningsskyldigheten, utan

dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

gående bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla

lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på

grundval av den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda

tidpunkt. Har beslutet enligt den gamla lagen meddelats av annan barna­

vårdsnämnd än den, vilken träffar avgörande som nu sagts, skall den senare

nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden örn att det gamla be­

slutet förklarats förfallet.

Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda

lagen, skall hänvisningen anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett

till visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sist­

nämnda bestämmelse i stället tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

13

Den 11 juli 1941 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa den

översyn av bidragsförskottslagen, varom riksdagen sålunda hemställt, samt

att avgiva de förslag, vartill översynen kunde föranleda. Sedan socialstyrel­

sen i skrivelse den 30 september 1941 anhållit om befrielse från nämnda upp­

drag, bley socialvårdskommittén den 17 oktober 1941 anbefalld att verk­

ställa berörda översyn. Till kommittén har sedermera — för att tagas i över­

vägande vid uppdragets fullgörande — från socialdepartementet överläm­

nats, bland annat, en av besparingsberedningen upprättad promemoria (ingi­

ven till departementet i september 1941) med yttrande och förslag angående

kostnaderna för bidragsförskott. I promemorian uppräknades i tretton punk­

ter olika åtgärder, vilka borde tagas under övervägande.

Socialvårdskommittén anhöll i skrivelse den 14 november 1941 till samt­

liga länsstyrelser att få del av den erfarenhet om lagens verkningar och

brister, som framträtt vid behandlingen av bidragsförskottsärenden inom

länsstyrelserna. Svarsskrivelser inkommo från i det närmaste samtliga läns­

styrelser. Upplysningar i ämnet inhämtades vidare av kommittén från barna-

vårdsdirektörerna i Göteborg och Malmö, sekreteraren i Gävleborgs läns bar-

navårdsförbund samt direktören i svenska fattigvårds- och barnavårdsför-

bundet.

Socialvårdskommittén har därefter den 26 maj 1942 avlämnat betänkande

IV med förslag till ändrad bidragsförskottslag m. m. (statens offentl. utredn.

1942: 29).

Yttranden över socialvårdskommitténs betänkande hava, efter remiss, av­

givits av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsver-

ket, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet samt svens­

ka fattigvårds- och barnavårdsförbundet ävensom av Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, vilka bifogat yttranden av ett stort antal barna­

vårdsnämnder och barnavårdssammanslutningar.

Allmänna synpunkter rörande frågan om revision av

bidragsförskottslagen.

Socialvårdskommittén.

Kommittén framhåller, att såsom allmänt omdöme örn bidragsförskotts­

lagen kunde uttalas, att den haft många goda verkningar. Till dessa hörde

framförallt, att ogifta och frånskilda mödrar i knappa ekonomiska omstän­

digheter i stor utsträckning erhållit möjlighet att utan anlitande av fattig­

vården försörja sina barn. Lagen uppgåves även hava haft den verkan, att

faderskap till barn utom äktenskap numera fastställdes i större omfattning

än tidigare varit fallet. Frågan huruvida lagen haft till följd en ökad inbe­

talning av underhållsbidrag vore svårare att med bestämdhet besvara, enär

tillförlitligt jämförelsematerial saknades och väl icke heller stöde att få. Det

förcfölle dock sannolikt, att indrivningen numera lämnade ett icke oväsent­

ligt bättre resultat än tillförne. Till sist finge framhållas, att bidragsförskol-

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

ten, vilka till större delen utginge av statsmedel, medfört en viss lättnad i

kommunernas fattigvårdskostnader.

Socialvårdskommittén påpekar emellertid, att lagen icke kunde anses helt

tillfredsställande och anför:

Erfarenheten av lagens tillämpning har visat, att den i såväl materiellt

som formellt avseende är behäftad med en del svagheter och brister. Några

av dessa torde vara ofrånkomliga med hänsyn till hjälpverksamhetens konst­

ruktion såsom ett förskotterande av visst fastställt underhållsbidrag. Här

syftas framför allt på det förhållandet, att bidragsförskottet aldrig kan utgå

med högre belopp än underhållsbidraget. I de fall, där detta fastställts till ett

lågt belopp, inträffar därför -—- även under normala tider — att bidragsför­

skottet icke räcker till utan att fattigvård måste utgå vid sidan därav. Ett

väsentligt syftemål med denna lagstiftning, att lämna bistånd åt de av den­

samma omfattade kategorierna barn i annan form än fattigvård, uppnås

sålunda icke i de angivna fallen. I stället vållas i dessa fall ökat arbete och

besvär genom att två olika samhällsorgan måste anlitas för hjälp ål ett och

samma barn. Det är uppenbart, att antalet dylika fall, där fattigvård måste

tillgripas vid sidan av bidragsförskott, ökar under en dyrtid som den nu

rådande. — Det bör emellertid framhållas, att enligt vad som från skilda

håll uppgivits underhållsbidragen under senare år sällan fastställas till så

låga belopp, som förut stundom skett. I viss mån har nog bidragsförskotts­

lagens tillvaro medverkat till denna i och för sig mycket tillfredsställande ut­

veckling. De flesta ansökningar örn bidragsförskott bygga likväl alltjämt

på domar och avtal av äldre datum.

Det kan under dessa förhållanden och då bidragsförskotten i realiteten

kommit att i rätt hög grad verka såsom en understödsform diskuteras, om

man icke borde ersätta bidragsförskottslagen med en ren understödslag.

Gränsen för en sådan lags tillämplighetsområde torde emellertid av praktiska

skäl då knappast kunna dragas snävare, än att den finge omfatta — givetvis

efter behovsprövning — alla barn till ogifta mödrar och till frånskilda eller

därmed jämställda hustrur. En stor fördel vore onekligen, att man på detta

sätt finge med även barn med okänd fader. Kommittén kan likväl icke förorda

denna utväg. Det kan nämligen med fog göras gällande, att en stor del av

de barn, vilka genom en sådan lag skulle få det allmännas hjälp, icke äro säm­

re ställda än barn i många barnrika familjer, där båda föräldrarna äro ar­

betsföra. En underslödslag av den omfattning som nyss antytts bör i varje

fall icke komma i fråga, innan någon hjälpform skapats för barn av sist­

nämnda kategori.

Det har även föreslagits, att man skulle, eventuellt genom en särskild för­

fattning vid sidan av bidragsförskottslagen, skapa möjlighet för barnavårds­

nämnderna att av medel utan fattigvårdskaraktär fylla i det belopp, varmed

bidragsförskott i vissa fall måste nedsättas med hänsyn till det låga under­

hållsbidraget. Härigenom skulle emellertid barn, vars fader försummar sin

underhållsskyldighet, kunna komma i bättre ställning än barn, vars fader

ordentligt betalar honom åvilande underhållsbidrag. Ett sådant förhållande

kan icke anses lyckligt. — Man kommer här in på ett område, som i viss

mån omfattas även av lagen den 18 juni 1937 örn kommunala pensionstill­

skott m. m. Denna lag torde i flera avseenden vara i behov av omarbetning.

Kommittén har dock icke ansett sig kunna upptaga frågan härom i föreva­

rande sammanhang.

e Trots att bidragsförskottslagen sålunda till följd av sin konstruktion måste

få en i viss män begränsad räckvidd, har den dock enligt socialvårdskom-

mitténs mening så pass stora förtjänster, att den bör bibehållas i sina grund­

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

till kommitténs pågående utredningsarbete på angränsande områden för barn-

hjälp icke kunnat göras mera genomgripande än det vore. I den form, i

vilken förslaget förelåge, innebure det dock ökade möjligheter för beredande

av stöd åt en kategori av barn och mödrar, som utan tvivel hörde till de i

högsta grad hjälpbehövande. Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att för­

slaget visserligen icke helt och hållet avhjälpte de bristfälligheter, som vid­

lådde gällande lag, ehuruväl det måste anses innebära en påtaglig förbätt­

ring. På grund härav och med hänsyn till att en omprövning av lagen i allt

fall bleve nödvändig i samband med en reformering av socialvårdens orga­

nisation i allmänhet, ansåge sig länsstyrelsen kunna biträda förslaget. Läns­

styrelsen i Västmanlands län, som påpekar, att de frågor det här gällde i

princip måhända borde upptagas till omprövning i ett större sammanhang,

anser dock, att så pass mycket torde vara att vinna på den inslagna, de parti­

ella reformernas väg, att övervägande skäl kunde anses föreligga att beträda

densamma.

I ett antal yttranden tillst yrkes förslaget i princip men

vissa invändningar göras. Länsstyrelsen i Jönköpings län fram­

håller, att syftet att bestämma bidragsförskottets belopp på ett matematiskt

riktigt sätt i lagen tillgodosetts väl mycket på bekostnad av lagreglernas enkel­

het. Liknande synpunkter anföras av barnavårdsnämnden i Borgholm. Svens­

ka stadsförbundet anför:

Förbundet har i olika sammanhang gång efter annan givit uttryck åt den

meningen, att med justeringar i lagstiftningen på detta område borde i gör­

ligaste mån anstå, till dess socialvårdskommittén blivit färdig med själva

grundritningen till den framtida socialvårdsorganisationen. Olägenheterna av

ett motsatt förfarande belysas skarpt också i det föreliggande betänkandet.

Gång efter annan nödgas kommittén på olika punkter konstatera, att en i

och för sig önskvärd reform måste skjutas på framtiden. Det gäller därvid

så viktiga frågor som hänförandet av visst klientel till andra hjälpformer än

de nu praktiserade eller tillskapande av organ för en mera effektiv prövning

än den som nu kan företagas.

Betänkandet visar i eminent grad svårigheterna med ett fortsatt beträdande

av de partiella reformernas väg. Ur allmännare synpunkter kunde goda skäl

föreligga för ett uppskov. Vad bidragsförskotten speciellt beträffar, stå emel­

lertid bakom reformkraven så vitala samhälleliga intressen, att förbundet

måste finna det angeläget, att reformer genomföras för att göra denna verk­

samhet så effektiv som möjligt. Upphovet till det föreliggande förslaget är

också att söka i ett konstaterande av den relativt ringa användning anslagen

till bidragsförskott fått. Det må vara att den relativa högkonjunkturen under

de år verksamheten pågått gjort intresset för hjälpen mindre och att må­

hända också bristfällig upplysning verkat i samma riktning. Nativitetspro-

blemet står emellertid i vårt land just nu i förgrunden på ett skrämmande

sätt och de närmaste åren torde hjälpbehovet för de mödrar det här gäller

också bli betydligt mera framträdande. Under sådana förhållanden vill för­

bundet — sina nyss anförda betänkligheter till trots — tillstyrka, att lag­

stiftningen om bidragsförskotten undergår en överarbetning i syfte att göra

densamma effektivare. Självfallet vill förbundet dock förutsätta, att därvid

i största möjliga mån tillses, att den blivande socialvårdsorganisationen så

litet som möjligt föregripes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

17

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar till en början, att

kommitténs förslag vore förtjänstfullt och att stora förbättringar utan tvivel

skulle åstadkommas i många avseenden med förslagets antagande. Förbundet

konstaterade även med tillfredsställelse, att en hel del spörsmål, som i prak­

tiken visat sig svåra att bemästra, även om desamma icke föranlett förslag

om ändringar eller förtydliganden i lagen, dock genom uttalanden i betän­

kandet i många fall nu erhållit en sådan belysning, att oklarhet icke längre

behövde råda i dessa avseenden. Av betänkandet kunde man emellertid ut­

läsa, att kommittén icke vore helt tillfredsställd med utformningen, särskilt i

organisatoriskt hänseende, av den hjälpverksamhet, som bidragsförskotten

utgjorde, samt att kommittén i ett blivande förslag till ordnandet av lan­

dets socialvård vore beredd att komma med nya och måhända väsentligt

ändrade bestämmelser beträffande samhällets hjälp till de barn, som be­

rördes av bidragsförskottslagen. I avvaktan på socialvårdskommitténs ställ­

ningstagande till berörda spörsmål, syntes den frågan med visst berättigande

kunna ställas, om det vöre lämpligt att överhuvud taget nu företaga stora

ändringar i gällande lag om bidragsförskott. Härefter anföres:

Man måste alltid hålla i minnet, att det kräver ganska avsevärd tid in­

nan lagändringar på socialvårdens område kunna smältas och vinna till-

lämpning av de kommunala socialvårdsorganen, fattigvårdsstyrelser och

barnavårdsnämnder landet runt. Förbundet, som under sin 35-åriga

tillvaro bedrivit upplysningsverksamhet inom socialvårdens område, kan

med stöd av sin erfarenhet intyga, att det förflyter rundlig tid, in­

nan insikten om innebörden av nya författningar inom detta område träng­

er ut till kommunernas organ. Dessutom bör i detta avseende icke förbises,

att varje författning, hur väl den än är skriven, alltid lämnar en del be­

tydelsefulla problem olösta. Sådana spörsmål komma först så småningom

att besvaras genom utslag i högsta instans. Rätt avsevärd tid från en lags

antagande förflyter innan dessa prejudikat kunna vinnas.

Även om förbundet av anförda skäl i princip vore motståndare till tätt

återkommande, genomgripande ändringar i gällande socialvårdslagar, hade för­

bundet klart för sig, att nuvarande kristid måste föranleda betydande juste­

ring i den gällande lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Då

justering sålunda ändock nu måste företagas samt föreslagna ändringar i

många avseenden skulle medföra förbättringar av bestämmelserna, tillstyrkte

förbundet i princip kommitténs förslag.

I några andra yttranden ifrå g asättes mera bestämt lämplighe­

ten av att nu vidtaga ändringar i gällande lag. Barna­

vårdsnämnden i Gävle framhåller, att tillämpningen av olika stadganden i

gällande lag till en början mötte svårigheter, enär en viss osäkerhet rådde

angående lagstiftarens mening i en del fall. Sedan emellertid praxis löst

de flesta av dessa tolkningsfrågor, syntes det nämnden som om lagen skulle

kunna utan våda få stå kvar oförändrad åtminstone ännu några år, till

dess ytterligare erfarenhet angående dess verkningar vunnits. Barnavårds­

nämnderna i Borås, Häverö och Ekeberga påpeka, att kommittén lämnat åt­

skilliga viktiga frågor olösta, samt ifrågasätta, örn det icke ur praktiska syn-

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 133 och 184.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

21

mit, då barnavårdsnämnd av sådan anledning ansett avtalet ogiltigt och väg­

rat bevilja bidragsförskott.

I några yttranden beklagas, att socialvårdskommittén icke givit någon tolk­

ning av uttrycket »sammanbor» i andra stycket. Stockholms stads barna­

vårdsnämnd framhåller, att barnavårdsnämnderna nu tvingades till en restrik­

tiv tolkning för att ej riskera att få avslag vid sökande av gottgörelse av

statsverket och sökandena uppmanades ofta att genom besvär söka vinna

gehör för en mindre sträng uppfattning. Stockholms läns barnavårdsförbund

och Sundbybergs barnavårdsnämnd anse ett förtydligande av bestämmel­

serna erforderligt med tanke på det fallet, då en barnafader, vilken samman­

bott med modern, blir omhändertagen t. ex. för alkoholistvård eller för att

intagas å straffanstalt.

Malmö stads barnavårdsnämnd anför, att socialvårdskommitténs uttalan­

de, att bidragsförskott icke borde utgå för barn, som vistades hos t. ex. far­

föräldrarna tillsammans med fadern utan att denne i högre grad bidroge till

barnets försörjning, icke stöde i överensstämmelse med gällande praxis (RÅ

1940 not. S 237). För den händelse den av kommittén nu föreslagna formule­

ringen av andra stycket finge anses innebära ett avsteg från praxis hade

nämnden icke något att erinra mot förslaget. Nämnden anför vidare, att då

bestämmelserna i 1 § förutsatte, att barnets moder eller särskilt förordnad

förmyndare hade vårdnaden örn barnet eller omvänt att annan än fadern

hade den rättsliga vårdnaden, ett direkt angivande av denna förutsättning

bort införas i lagtexten. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser detta barna­

vårdsnämndens förslag väl motiverat.

Den föreslagna jämkningen av ordalagen i första stycket synes ändamåls- Dep^iej^nt3'

enlig. Vittnena å avtal om underhållsskyldighet skola givetvis vara ojäviga.

Föreskrift därom synes emellertid icke hava sin plats i nu förevarande lag.

Att i lagtexten införa en tolkning av uttrycket »sammanbor» synes mig

icke låta sig göra; det torde böra överlåtas åt praxis att utforma innebörden

av detsamma. Vad de av barnavårdsnämnden i Malmö omnämnda spörs­

målen beträffar torde genom den föreslagna lagbestämmelsen bliva klart,

att barn, som vistas hos sin fader, under inga förhållanden äger rätt till

bidragsförskott. Det synes icke vara erforderligt att i lagtexten utsätta den

givna förutsättningen för tillämpningen av 1 §, att barnets moder eller sär­

skild förordnad förmyndare har vårdnaden om barnet.

² §.

(Gällande lag.)

(Kommittéförslaget.)

2

§.

2

§.

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare och stadig­

varande vistas här i riket; dock äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, träffa

överenskommelse med främmande stat i fråga örn tillämpning av denna lag å dess under­

såtar.

Bidragsförskott utgår icke för längre tid Bidragsförskott utgår icke för längre tid

än till och med den månad, under vilken bär- än till den dag, då barnet fyller sexton år.

net fyller sexton år.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Departements-

chefen.

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar därom, att i 14 § andra stycket gällande lag stadgas,

att bidragsförskott ej vidare skall utgå, sedan underhållsskyldigheten upp­

hört. Denna bestämmelse, vilken ju vore en följd av hjälpformens konstruk­

tion såsom en förskottering av underhållsbidrag, som fadern vore pliktig ut­

giva, motsvarades av en bestämmelse av samma innebörd i kommittéförsla­

get (12 § 1 morn.). Örn det genom dom eller avtal fastställda underhållsbi­

draget skulle utgå till dess barnet fyllde sexton år — ett mycket vanligt för­

hållande — skulle bidragsförskott sålunda icke beviljas för längre tid än till

den dag barnet uppnådde nämnda ålder. I ett mycket stort antal fall hade

emellertid barnavårdsnämnder feltolkat bestämmelserna i 2 och 14 §§ så, att

de, i fall som nyss sagts, beviljat förskott till och med den månad, under

vilken barnet fyllde sexton år. Till förhindrande av varje möjlighet till fel­

tolkning av bestämmelsen örn slutdag i dessa fall hade kommittén föreslagit,

att förskott icke skulle få utgå för längre tid än till den dag, då barnet fyllde

sexton år. Därmed vunnes även den fördelen, att man finge en enhetlig regel

för båda kategorierna barn, d. v. s. de, vilkas rätt till underhållsbidrag upp­

hörde då de fyllde sexton år, och de, vilka tillförsäkrats underhållsbidrag

även för senare ålder.

Yttrandena.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs lån, Malmö stads barnavårds­

nämnd och barnavårdsnämnden i Vetlanda anse den i andra stycket vidtag­

na ändringen ur praktisk synpunkt lämplig, då den förhindrade de feltolk­

ningar beträffande förskottets slutdag, till vilka den nuvarande lydelsen givit

anledning.

Ljusnarsbergs barnavårdsnämnd anser, att full klarhet skulle vinnas endast

om andra stycket formulerades sålunda, att bidragsförskott icke utginge för

längre tid än till och med dagen före den dag, under vilken barnet fyllde 16 år.

Samma nämnd framhåller, att, då det visat sig, att olika beräkningsgrunder

förekommit vid förskotts bestämmande, ett tillägg borde göras till 2 § av

innehåll, att vid beräkning av bidragsförskott för kortare tid än hel månad

varje månad skulle anses utgöra 30 dagar.

Barnavårdsnämnden i Dala-Järna anser, att det vore enklare och mera

överensstämmande med vad som i allmänhet tillämpades vid betalning av

vårdkostnader för barn, som vore omhändertagna för samhällsvård, att

bidragsförskott finge utgå till och med den månad, under vilken barnet fyllde

16 år. Jämväl länsstyrelsen i Västmanlands län finner det ur enkelhetens

synpunkt lämpligare, om man i andra stycket räknade med jämn månad.

Så hade barnavårdsnämnderna i länet i allmänhet gjort. Den kostnadsökning,

som därigenom skulle uppstå, bleve ej betydande.

Med hänsyn till vad socialvårdskommittén anfört synes ett förtydligande

av bestämmelsen i andra stycket erforderligt. För att undanröja varje möj­

lighet till missförstånd torde emellertid, i enlighet med vad i ett yttrande

föreslagits, formuleringen böra bliva den, att bidragsförskott icke skall utgå

23

för längre tid än till och med dagen före den, då barnet fyller sexton år.

Föreskrift om att månad skall anses utgöra 30 dagar torde vara överflödig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

3

(Gällande lag.)

3 §.

Bidragsförskott beviljas av barnavårds­

nämnden i den kommun, där barnets moder

senast blivit mantalsskriven eller, om sådan

mantalsskrivningsort ej finnes, den kommun,

där barnet stadigvarande vistas.

§■

(Kommittéförslaget.)

3 §.

Ansökning örn bidragsförskott prövas av

barnavårdsnämnden i den kommun, där bar­

nets moder är mantalsskriven dd förskottet

sökes. År modern avliden eller icke mantals­

skriven för året i fråga, prövas ansökningen

av barnavårdsnämnden i den kommun, där

modern senast varit mantalsskriven. Finnes

icke mantalsskrivningsort som ovan sagts,

prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i

den kommun, där barnet stadigvarande vistas.

Socialvårdskommittén.

Beträffande denna paragraf anför kommittén:

Enligt den föreslagna lydelsen utsäges uttryckligen, att, därest ^ modern

lever och överhuvud taget är mantalsskriven, det avgörande för frågan örn

behörig barnavårdsnämnd är, i vilken kommun hon är mantalsskriven vid

den tidpunkt då ansökning om bidragsförskott göres. Även om besvär anförts

över moderns mantalsskrivning i viss kommun och genom lagakraftvunnet

utslag fastslås, att hon bort mantalsskrivas i annan kommun, bör därför an­

sökan, som gjorts innan lagakraftägande utslag föreligger, prövas av barna­

vårdsnämnden i förstnämnda kommun. Bestämmelsen torde vara nödvändig

till förhindrande av att barnavårdsnämnd avsiktligt fördröjer ärendets av­

görande i fall, där det kan tänkas att moderns mantalsskrivning i kommunen

kan komma att bli upphävd. Motsvarande gäller för övrigt sådana fall, da

modern i slutet av ett kalenderår söker förskott i den kommun där hon är

mantalsskriven för nämnda år, ehuru hon måhända redan blivit lör nästa år

mantalsskriven i annan kommun. Också här är det nämnden i den förra kom­

munen, som skall bevilja förskottet, även örn beslutet ej fattas förrän efter års­

skiftet. Bestämmelsen innebär i huvudsak endast ett lagfästande av praxis,

sådan den kommit till uttryck i olika rättsfall. Paragrafen har även i övrigt

omformulerats något, i syfte att förhindra vissa feltolkningar, vilka stundom

förekommit i tillämpningen. Det må anmärkas, att fall, där moder till för-

skottsberättigat barn varken har eller har haft mantalsskrivningsort, torde

vara ytterligt sällsynta.

Kommittén omnämner, att det föreslagits, att förskottsutbetalande kom­

mun skulle tilläggas rätt att, örn modern varit eller bort vara mantalsskriven

i annan kommun under någon del av den tid, under vilken förskottet utgått,

erhålla sina nettoutgifter för denna del av tiden ersatta av sistnämnda kom­

mun. Även om vissa skäl ur rättvisesynpunkt kunde tala för införandet av

en sådan regressregel, syntes den dock böra undvikas med hänsyn till de

praktiska olägenheter den skulle föra med sig. Ur vissa andra synpunkter

vore det för övrigt också onekligen mest tilltalande, att den kommun, vars

barnavårdsnämnd beviljade förskottet, ansvarade för hela kommunandelen

av kostnaderna.

Kunql. Maj:ts proposition nr 183.

25

givas behörighet att söka bidragsförskott för barnet. Såsom skäl hade åbe­

ropats, att det förekommit fall, där modern inom sin vistelsekommun på­

verkats alt ej söka förskott, enär detta skulle medföra, att hon finge hem­

ortsrätt i vistelsekommunen. Även om sådana — i och för sig förkastliga —

manipulationer någon gång kunde förekomma, syntes det dock enligt kom­

mitténs mening icke lämpligt att utsträcka behörigheten att söka bidragsför­

skott längre än enligt gällande lag.

Det långt övervägande antalet barnavårdsnämnder torde, anför kommit­

tén vidare, redan nu tillämpa vad som utsädes i det nya sista stycket. Det

hade emellertid förekommit, att barnavårdsnämnder ställt sig avvisande i nu

ifrågakomna hänseende, varför bestämmelsen synts vara av behovet på­

kallad.

Yttrandena.

Sju barnavårdsnämnder yrka, att barnavårdsnämnd, som omhändertagit

barn och hade att svara för dess underhåll, skulle givas rätt att göra ansökan

örn bidragsförskott. Stockholms läns barnavårdsförbund anser, att ordföran­

den i sådan nämnd borde hava dylik rätt. Även svenska landskommunernas

förbund upptager detta spörsmål till diskussion men kommer till annat re­

sultat. Förbundet anför:

Under sin rådgivande verksamhet bland kommunerna har förbundet erhål­

lit kännedom örn ett flertal fall, där underlåtenhet att söka bidragsförskott

orsakat vederbörande hemortskommun betydande utgifter för barns vård

och uppfostran. Bidragsförskottsverksamheten har ju till ändamål att genom

att utbetala det underhållsbidrag, som barnets fader lagligen är skyldig att

lämna barnet men underlåter, förhindra att barnets hjälpbehov tillfredsstäl-

les genom tillämpning av fattigvårds- eller barnavårdslagen. Underlåtes an­

sökan om bidragsförskott till barnet, fastän rätt till sådant föreligger, måste

alltså barnets vård och uppfostran i regel bekostas under sådana former, som

vår sociallagstiftning numera i möjligaste mån sökt undvika. Underlåtenhe­

ten att söka bidragsförskott, ehuru rätt till sådant förelegat, torde i några

fall berott på okunnighet eller försummelse från vederbörandes sida, men un­

derlåtenheten torde även i vissa fall berott på sådana omständigheter, som

socialvårdskommittén anfört.

Förbundet anser således, att de gällande bestämmelserna rörande rätten

att ansöka om bidragsförskott böra ändras, men anser sig icke kunna förorda

en sådan utsträckning av ansökningsrätten, som kommittén omnämnt, d. v. s.

att rätt att göra ansökan skulle tillkomma även den omhändertagande bar­

navårdsnämnden. Skulle nämligen ansökningsrätt tillkomma sagda bar­

navårdsnämnd, borde sådan rätt även tillgodokomma fattigvårdsstyrelsen i

vistelsekommunen, enär det ju icke alltid är blott vistelsekommunens barna­

vårdsnämnd, som haft utgift, vilken rätteligen bort täckas genom bidrags­

förskott. En sådan anordning, som att ansökningsrätt icke blott skulle till­

komma vistelsekommunens barnavårdsnämnd utan även dess fattigvårdssly-

relse, kan förbundet emellertid icke förorda av den anledningen, att det skulle

kunna inträffa, att den barnavårdsnämnd, sorn skulle söka bidragsförskott,

bleve samma nämnd, som skulle mottaga och handlägga ansökningen. Detta

skulle komma alt inträffa i det fall, där barnets vistelsekommun och moderns

senaste mantalsskrivningskommun sammanfölle. Givetvis kan icke samma

myndighet såväl ansöka om som bevilja bidragsförskott. För övrigt torde det

27

ansökningen med föreläggande att inom viss ansökningen med föreläggande att, där han

kort tid muntligen eller skriftligen yttra sig har något att anföra i anledning av densam­

med anledning av densamma.

ma, inom viss kort tid muntligen eller skrift­

ligen yttra sig. I meddelandet skall tillika

lämnas under rättelse örn stadgandet i 6 §.

Meddelande, som nyss sagts, vare dock ej

erforderligt, såvida bidragsförskott utgått för

barnet under löpande kalenderår, ej heller

örn den under hälls sk yl dige vistas d utrikes

ort.

Socialvårdskommittén.

Mot 7 § i gällande lag hade, altför kommittén, från flera håll anmärkts,

att dess avfattning blivit alltför sträng. Särskilt hade framhållits det menings­

lösa i att år efter år sända meddelande om ansökningen till underhållsskyldig,

örn vilken man — på grund av hans invaliditet eller dylikt —- på förhand visste,

att han saknade varje möjlighet att betala. Kommittén delade uppfattningen,

att stadgandet borde uppmjukas, och hade i sådant hänseende föreslagit, att

meddelande om ansökningen ej skulle behöva avsändas i sådana fall, där

bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalenderår. Härmed åsyf­

tades framför allt att från huvudregeln undantaga det stora antal fall, där

förskottet utginge praktiskt taget oavbrutet år efter år. Vidare hade kom­

mittén på förekommen anledning föreslagit, att meddelande ej skall vara

erforderligt, därest den underhållsskyldige vistades å utrikes ort. Den för-

klaringstid, som måste utsättas om meddelande sändes, kunde nämligen i

dylika fall i allmänhet icke sättas så kort, som av andra skäl vore önskvärt.

Någon egentlig rättsförlust lede ju den underhållsskyldige icke genom att ej

erhålla meddelande om ansökningen. Vidare hade — förutom en mindre jämkT

ning av formuleringen -—- föreslagits det tillägget, att meddelandet skulle

innehålla underrättelse örn stadgandet i 6 §. Sistnämnda stadgande inne-

hölle redogörelse för vad den underhållsskyldige skulle prestera för att det

sökta förskottet ej skulle beviljas.

Yttrandena.

Statskontoret gör erinran mot bestämmelsen att meddelande ej skulle vara

erforderligt, såvida bidragsförskott utgått för barnet under löpande kalen­

derår, samt anför:

Statskontoret befarar, att en dylik bestämmelse skulle komma att bidraga

till ett ytterligare utsuddande av den redan förut tämligen oklara gränsen

mellan här avsedda form av hjälpverksamhet och vanlig fattigvård. Det

synes knappast överensstämma med lagstiftningens syfte att bevilja bidrags­

förskott i de fall, då det på förhand står klart, att den underhållsskyldige be­

finner sig i sådana omständigheter, att återbetalning ej kan ifrågakomma.

Principiellt riktigare synes vara att i dylika fall söka utnyttja andra till

buds stående hjälpformer, närmast genom en utvidgad tillämpning av lagen

örn barnbidrag, som för ändamålet bör kunna i erforderlig utsträckning kom­

pletteras.

Den i bilaga till betänkandet (sid. 77 ff) framlagda statistiken angående

frekvensen av återbetalade bidragsförskott, enligt vilken av beviljade bi­

dragsförskott under år 1940 endast omkring en fjärdedel återbetalats, visar

för övrigt klart det fiktiva i hela det — även av kommittén omfattade .

Kungl. Maj.-ts proposition nr 183.

Kunql. Maj:ts proposition nr 183.

29

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar om att enligt 8 § i gällande lag bidragsförskott ej finge

beviljas, om den underhållsskyldige — bland annat — gäldade samtliga till

betalning förfallna bidragsposter. Då den underhållsskyldige ofta resterade för

betydande belopp, stundom för flera år tillbaka i tiden, torde det ofta vara en

praktisk omöjlighet för honom att fylla kravet. Och även om han skulle kunna

gälda tidigare förfallna belopp, torde nog utsikten att under en tid framåt

få betala underhållsbidragen (eller del därav) till barnavårdsnämnden i

stället för till barnets målsman knappast synas honom så oläglig, att den i och

för sig föranledde honom att gälda de tidigare posterna. Skulle stadgandet

över huvud taget få någon praktisk betydelse, måste det därför uppmjukas

betydligt. Kommittén hade föreslagit, att bidragsförskott ej finge beviljas, om

den underhållsskyldige erlade oguldna underhållsbidrag för tiden från och

med månaden före den, under vilken förskottet söktes, samt dessutom givetvis,

på sätt paragrafen ytterligare stadgade, ställde viss pant eller borgen eller

ock visade sannolika skäl för att han skulle framgent fullgöra sin under­

hållsskyldighet. Sistnämnda föreskrift syntes utgöra ett tillräckligt hinder

mot att den underhållsskyldige skulle söka utnyttja den föreslagna lagändring­

en till att i upprepade fall dröja med betalningen av underhållsbidrag till

dess han finge meddelande örn att bidragsförskott sökts.

Yttrandena.

Den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna anse länsstyrelsen i

Malmöhus län och barnavårdsnämnden i Malmö behövlig, om stadgandet

överhuvud skulle få praktisk betydelse. Länsstyrelsen i Kalmar lån samt

barnavårdsnämnderna i Häverö och Bergs kommun i Kronobergs län anse,

att i 6 § borde stadgas, att bidragsförskott ej skulle få beviljas, där oguldna

underhållsbidrag erlades för tiden från och med två månader före den må­

nad, under vilken bidragsförskott söktes. Även barnavårdsnämnden i Borås

ifrågasätter, om icke stadgandet till skada för barnet uppmjukats för myc­

ket. Det kunde nämligen tänkas, att fadern besutte förmåga att gälda det

förfallna underhållsbidraget för längre tid tillbaka än månaden näst före

ansökningens ingivande men att han på grund av tredska underlåtit detta.

Denna olägenhet syntes kunna elimineras därigenom, att det lades i barna­

vårdsnämndens hand att avgöra, hur stor del av skulden som fadern i det

uppkomna läget skulle betala, för att bidragsförskott ej skulle beviljas, men

att detta belopp ej finge sättas lägre än att det svarade mot minst en månads

bidrag.

Socialvårdskonnnitténs förslag synes lämpligt och jag tillstyrker i princip

Departements-

detsamma. I 7 § har jag för avsikt föreslå viss ändring av kommitténs för- chefen.

slag; för att vinna den överensstämmelse mellan 6 och 7 §§, som synes

erforderlig, föreslår jag den ändringen av 6 §, att bidragsförskott ej skall

beviljas, där den underhållsskyldige erlägger oguldna underhållsbidrag för

tiden från och med andra månaden före den, under vilken förskottet sökts.

En bestämmelse av den innebörd barnavårdsnämnden i Borås ifrågasatt fin­

ner jag alltför vag.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

§■

(Kommittéförslaget.)

7 §.

Bidragsförskott beviljas för tiden från och

med den månad, under vilken förskottet

söktes, elier, där den underhållsskyldige häf­

tar i skuld för bidrag som belöper d måna­

den närmast dessförinnan, från och med

sistnämnda månad samt, där ej stadgandet

i 2 § andra stycket till annat föranleder, till

utgången av det budgetår (den 1 juli—den 30

juni), som löper vid förskottets beviljande.

Att under vissa förhållanden beviljat bi­

dragsförskott innehdlles under del av tid,

för vilken förskottet beviljats, elter rätten

till beviljat bidragsförskott helt upphör före

utgången av nämnda tid, därom stadgas i 11

§ 2 mom. samt 12 § 1 och 2 mom.

Socialvårdskommittén.

Kommittén omnämner, att enligt gällande bestämmelser i 9 § första

stycket bidragsförskotten kunde såväl börja som sluta att löpa vid vilken

tidpunkt som helst under året. Från åtskilliga håll hade man understrukit

önskvärdheten av att i görligaste mån få en enhetlig bidragsförskottsperiod.

Med hänsyn till att förutsättningarna för erhållande av förskott kunde in­

träda när som helst under året, kunde man tydligen icke gärna i lagen fast­

ställa någon bestämd begynnelsedag. Däremot läte det sig naturligtvis göra

att bestämma en slutdag, då alla beviljade bidragsförskott skulle upphöra

att utgå. Härigenom finge man i själva verket också för det stora flertalet

fall — de i vilka förskottet utginge år efter år — en bestämd begynnelsedag.

Det nya förskottet toge nämligen i dessa fall vid, där det gamla slutade.

Från några håll hade föreslagits, att bidragsförskott skulle beviljas för

kalenderår eller återstående del därav, från andra åter, att man i stället skulle

välja budgetåret den 1 juli—den 30 juni såsom enhetsperiod. Genom en

övergång till något av dessa system ansåge man sig vinna ökad ordning i

och bättre översikt över förskottsverksamheten. Vidare skulle ernås den för­

delen, att ett och samma bidragsförskottsärende icke behövde redovisas mer

än en gång till länsstyrelsen. Valdes budgetåret finge givetvis, för att det sist

sagda skall vara riktigt, ändring ske även beträffande den tid, som ansökning

örn statsbidrag skall omfatta.

I fråga om fördelar och nackdelar hos de olika systemen anför kommittén:

Mot båda systemen talar det förhållandet, att den första bidragsförskotts-

perioden — återstoden av året — ofta kan bli mycket kort. Detta skulle med­

föra, att en andra ansökan måste göras tätt efter den första, något som måste

sägas vålla ökat besvär och arbete såväl för sökanden som vederbörande

barnavårdsnämnd. En annan nackdel synes vara, att den stora massan av an­

sökningar kommer praktiskt taget på en gång, något som ur arbetssynpunkt

måste vara olägligt, örn icke för alla så dock för många barnavårdsnämnder.

(Gällande lag.)

9 § första stycket.

Bidragsförskott beviljas varje gång för ett

år, där ej rätten till förskott upphör tidigare,

samt utgår ej för längre tid tillbaka än två

månader före den månad, under vilken för­

skottet söktes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3.

31

En fördröjning av ärendenas avgörande torde därigenom lätt kunna bli

följden.

Vid jämförelse mellan kalenderår och budgetår synes det senare erbjuda

fördelar framför det förra i två viktiga hänseenden. Dels finge man för det

stora flertalet fall en jämförelsevis färsk inkomsluppgift att bygga på, efter­

som taxeringslängden skall vara justerad i länen senast den 15 maj och i

Stockholm senast den 15 juni, och dels är frågan om rätt mantalsskrivnings­

ort — utom i de relativt fåtaliga fall där besvär anföras — i början av juli

fullt klar, vilket ofta icke är fallet i början av januari.

Ett kalenderårssystem har å sin sida den icke oväsentliga fördelen, att den

kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskottet, förblir mantals-

skrivningskommun för modern under hela perioden.

Vid övervägande av de olika skälen för och emot en övergång till enhetlig

period för bidragsförskotten har kommittén kommit till den uppfattningen,

att en sådan övergång vore att förorda. I valet mellan kalenderår och bud­

getår har kommittén stannat för det sistnämnda. Anledningen härtill vore

framför allt, att man här — i motsats till vad som skulle gälla om kalender­

året valdes — i regel finge en jämförelsevis sen inkomstuppgift att bygga

på. I samband med den nu föreslagna ändringen hade även föreslagits där­

av motiverade ändringar i bestämmelserna i 21 § rörande det år, som an­

sökning örn gottgörelse av statsverket för kostnader för utgivna förskott

skulle avse, och den tidpunkt, då ansökning senast skulle göras.

Kommittén anför vidare, att enligt dess förslag förskott icke kunde utgå

för längre tid tillbaka än en månad — mot nu gällande två månader — fö­

re den månad, under vilken förskottet söktes. Den föreslagna tiden syntes

fullt tillräcklig. Anledningen till den förordade ändringen vöre bland annat,

att det stundom visat sig ofördelaktigt ur indxivningssynpunkt, att modem

dröjt över två månader med sin ansökan och barnavårdsnämnden till följd

därav ej fått taga hand om indrivningen, förrän tre månadsbelopp redan

förfallit till betalning.

Av den föreslagna formuleringen framginge, dels att barnet hade rätt att

— om angivna förutsättningar vore uppfyllda — erhålla bidragsförskott

retroaktivt och att det sålunda icke vore fråga blott örn en möjlighet

för barnavårdsnämnden att efter eget skön tillämpa retroaktivregeln, dels

ock att förskott skulle beviljas, såvida den underliållsskyldige häftade i

skuld för någon av de månader — sålunda ej nödvändigt den löpande —

som i och för sig kunde omfattas av beslutet om bidragsförskott. I båda dessa

hänseenden hade den nuvarande formuleringen visat sig vålla tveksamhet.

Att i sådana fall, där den underhållsskyldige erlagt underhållsbidragen för

löpande och närmast föregående månad, bidragsförskolt icke finge sökas på

grund av betalningsförsummelse med avseende å underhållsbidrag, som för­

fallit dessförinnan, syntes icke behöva direkt utsägas.

Det har synts kommittén lämpligt alt i ett andra stycke av paragrafen

göra hänvisning till 11 § 2 mom. och 12 § 1 och 2 morn., enligt vilka lag­

rum rätten till beviljat bidragsförskott under vissa förhållanden kunde, för

viss tid eller helt, avbrytas redan före utgången av den tid, för vilken för­

skottet beviljats.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Yttrandena.

Förslaget att fastställa enhetlig slutdag för bidragsförskotten och att i så­

dant hänseende välja utgången av budgetår tillstyrkes i flertalet yttranden.

Jämtlands läns barnavårdsförbund uttalar, nied instämmande av länsstyrel­

sen i länet, viss tveksamhet samt anför, att delade meningar kunde råda rö­

rande valet mellan kalenderår och budgetår. En fördel med kalenderåret så­

som förskottsperiod vore den, att barnavårdsnämnderna med lätthet kunde

kontrollera vederbörandes inkomster å företedda debetsedlar. Örn perioden

fastställdes till budgetår, måste inkomsterna kontrolleras direkt från taxe­

ringslängd, vilket givetvis vållade ett visst besvär. En olägenhet vöre även, att

laxeringsarbetet i de större taxeringsdistrikten ofta icke hunne att avslutas

förrän kort tid före budgetårets början. Fördelen att få inkomstuppgiften så

aktuell som möjligt vore dock så betydande, att budgetåret såsom förskotts­

period vore att föredraga. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet be­

tonar den nackdel, som anordningen med budgetår som förskottsperiod med­

förde, nämligen att det stora flertalet ansökningar om bidragsförskott prak­

tiskt taget inkomme på en gång. För stora kommuner komme detta att med­

föra betydande svårigheter ur arbetssynpunkt. Då ändringen emellertid ur

andra synpunkter medförde avsevärda fördelar, ansåge förbundet ändock, att

den föreslagna reformen borde genomföras. Riksräkenskapsverket påpekar,

att uttrycket budgetår lämpligen borde förtydligas till statligt budgetår.

För kalenderåret såsom förskottsperiod uttala sig länsstyrelserna i Krono­

bergs samt Göteborgs och Bohus lån ävensom nio barnavårdsnämnder, bl. a.

barnavårdsnämnderna i Göteborg, Ljungby och Arboga. Länsstyrelsen i Kro­

nobergs län framhåller, att därigenom vunnes den icke oväsentliga fördelen,

att den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskott, förbleve

mantalsskrivningsort för modern under hela perioden. Ur kommunal syn­

punkt torde kalenderåret som tidsperiod också vara att väsentligen föredraga

framför budgetåret särskilt med hänsyn till den omständigheten, att kom­

munernas budgetår sammanfölle med kalenderår och barnavårdsnämnderna

sålunda hade att uppgöra inkomst- och utgiftsstat för kalenderår. Vad kom­

mittén som skäl för sin ståndpunkt anfört därom, att frågan om rätt mantals­

skrivningsort vöre fullt klar i juli månad, syntes därjämte kunna tillmätas

allenast ringa betydelse, då denna fråga utom i ett relativt fåtal fall vore klar

redan i början av kalenderåret. Barnavårdsnämnden i Göteborg anser, att ett

genomförande av budgetåret såsom förskottsperiod skulle medföra olägenhe­

ter såväl för barnavårdsnämnden som för den hjälpsökande allmänheten,

bl. a. därigenom att en fördröjning av ärendenas avgörande uppstode. Pen-

sionsstyrelsen erinrar om att i samtliga fall, då barnavårdsnämndens beslut

fattades efter det taxeringsnämndens beslut justerats men före kronodebet-

sedlarnas utlämnande, alltså i det stora flertalet fall, inkomstuppgifterna mås­

te hämtas ur taxeringslängderna. Detta komme att medföra svårigheter för

såväl sökande och barnavårdsnämnder som för dem som handhade taxe­

ringslängderna. — Om en enhetlig bidragsförskottsperiod genomfördes, kom­

me detta otvivelaktigt att för barnavårdsnämnderna medföra forcerat arbete

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

33

i början av varje sådan period. Det kunde möjligen med hänsyn därtill böra

övervägas, huruvida icke den lättnaden kunde beredas barnavårdsnämnder­

na, att i fall, då bidragsförskott med stor sannolikhet kunde antagas komma

att få karaktär av ett år efter år fortlöpande understöd, lagen lämnade öppen

en möjlighet att fastställa längre förskottsperiod än ett år.

Förslaget att bidragsförskott icke skall utgå för längre tid tillbaka än en

månad — mot nu gällande två månader -—- före den månad, under vilken

förskottet sökes, avstyrkes av länsstyrelsen i Kalmar län samt flera barna­

vårdsnämnder, bl. a. nämnderna i Stockholm. Malmö, Tranås, Vetlanda,

Kalmar och Hässleholm. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att genom

den föreslagna begränsningen barn i många fall skulle kunna gå miste örn

del av underhållsbidrag. Detta gällde t. ex. i det fall, att talan om fastställande

av faderskap påginge, men gällde även då barnamoder i brist på hjälp med

uppsättande av ansökningshandlingar eller av annan orsak försutte tid att

ansöka om förskott. I varje fall borde barnets behov av bidragsförskott icke

eftersättas av hänsyn till indrivningsresultatet. Även Stockholms stads barna­

vårdsnämnd anser, att berörda begränsning i många fall komme att lända

sökanden till nackdel samt yttrar härom:

Då faderskapet fastställts genom domstols beslut eller utslag angående

hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, dröjer det ofta flera veckor,

innan utdrag av protokollet kan erhållas och företes vid ansökan om bidrags­

förskott. I detta sammanhang må framhållas, att enligt 27 kap. 1 § rätte­

gångsbalken besvärstiden i vissa fall utgör 45 dagar. Vidare kan det inträffa,

att i sådana ärenden, där införsel tidigare löpt i den underhållsskyldiges av­

löning, utmätningsmannen får underrättelse om att den underhållsskyldige

slutat sin anställning, först sedan mer än en månad förflutit, efter det att

införselmedlen bort redovisas av arbetsgivaren. I tro att hon skall erhålla

införsel söker modern i sådant fall ej bidragsförskott. Därefter kan ännu

någon tid förflyta, innan hon får vetskap örn att hon har möjlighet att få

bidragsförskott. Skulle bidragsförskott endast få utgå retroaktivt för en må­

nad, går modern alltså miste om underhållsbidraget för denna tid. På denna

punkt innebär förslaget således en försämring. Nämnden anser därför, att

stadgandet i gällande bidragsförskottslag om att bidragsförskott retroaktivt

kan beviljas för två månader tillbaka, räknat från den månad, under vilken

ansökan göres, bör bibehållas.

Barnavårdsnämnden i Malmö befarar, att den inskränkta tiden för retro­

aktivt bidrag skulle komma att medföra ett mycket stort antal bidragsför-

skottsärenden, vilka rätteligen icke borde hänföras dit. I avsikt att bevara

rätten till retroaktivt bidrag sökte vederbörande redan då första underhålls­

bidraget utebleve, trots att en viss oregelbundenhet i avseende å liden för un­

derhållsbidragets erläggande redan tidigare förekommit. Med den kännedom

barnavårdsnämnderna hade om svårigheterna att få ett bidragsiörskottsären-

de alt upphöra som sådant ärende måste den föreslagna bestämmelsen enligt

nämndens uppfattning komma att medföra ett högst ökat antal bidragsför-

skottsärenden med ty åtföljande arbete för barnavårdsnämnderna och läns­

styrelserna. Den nuvarande bestämmelsen borde därför bibehållas.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr IS3 neli 1S4.

ii

34

Kungl. Majda proposition nr 183.

Departements

chefen.

Barnavårdsnämnden i Borås ifrågasätter, huruvida icke bestämmelsen att

bidragsförskott icke skulle utgå för längre tid tillbaka än en månad borde

förenklas därhän, att bidragsförskott alltid skulle avse kalendermånad och

alltså alltid börja utgå den 1 i en månad.

- Vad i ärendet förekommit synes mig tala för alt förslaget att tillskapa eu

enhetlig bidragsförskottsperiod bör godtagas. Visserligen kan härav, särskilt

i större kommuner, föranledas en anhopning av ärenden på en gång. 1 så­

dana kommuner torde emellertid finnas avsevärda möjligheter att relativt

snabbt behandla ärendena, vilka för övrigt i ej ringa utsträckning äro av

tämligen enkel beskaffenhet. Huruvida kalenderår eller budgetår skall väl­

jas såsom period kan anses tveksamt. Båda utvägarna innebära såväl för­

delar som nackdelar, övervägande skäl synas mig emellertid tala för att valet

bör falla på det statliga budgetåret, d. v. s. den 1 juli—den 30 juni. Den

nu förordade linjen har föreslagits av socialvårdskommittén och tillstyrkts

i det stora flertalet yttranden.

Den av pensionsstyrelsen ifrågasatta möjligheten att i lagen införa en be­

stämmelse, som medgåve fastställandet av en längre förskottsperiod än ett

år, synes mig värd att överväga. Spörsmålet torde böra upptagas av social­

vårdskommittén i samband med dess fortsatta utredning rörande reforme­

ring av socialvården.

Socialvårdskommitténs förslag att förskott icke skall kunna utgå för längre

tid tillbaka än en månad före den, under vilken förskott sökes, synes hava

upptagits huvudsakligen med hänsyn till vissa fördelar ur indrivningssyn-

punkt, som skulle vara förenade därmed. Detta förslag finner jag icke till­

räckligt starkt motiverat. Fastmera har enligt min mening vägande skäl an­

förts för ett bibehållande av gällande bestämmelser med tvåmånaderstid i

stället för enmånadstid. Härutinnan må hänvisas särskilt till vad som an­

förts av barnavårdsnämnderna i Stockholm och Malmö. Jag tillstyrker därför

ändring av kommittéförslaget i nu angivna hänseende.

Vad socialvårdskommittén i övrigt föreslagit beträffande 7 § synes mig

lämpligt och jag finner ej skäl att i anledning av vad som förekommit under

utredningen föreslå någon ändring därutinnan. Den i första stycket inskjutna

satsen »där ej stadgandet i 2 § andra stycket till annat föranleder» synes

emellertid böra jämkas. En situation liknande den som där avses inträder i

de fall, då avtal om underhållsskyldighet ingåtts t. ex. för tid till dess bar­

net fyller 10 år, vilket torde förekomma i fall, då man ej velat binda bidrags­

beloppet för barnets hela uppväxttid. Jag föreslår därför en formulering, som

omfattar båda de ifrågavarande fallen.

Kunql. Majlis proposition m 183.

35

S §■

(Gällande lag.)

4 §.

1 mom. Bidragsförskott utgår, där ej ne­

dan annorlunda stadgas, med ett årligt be­

lopp au 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor

i orlsgrupp 2 och 360 kronor i orlsgrupp 3

eller, där moder har vårdnaden om två el­

ler flera till bidragsförskott berättigade barn,

med följande ärliga belopp i nedan angivna

ortsgrupper:

Orts- Orts- Orts-

grupp 1 grupp 2. grupp 3.

för två barn............... 420 kr. 525 kr. 630 kr.

för tre barn............... 600 >

750 »

900

>

och för varje barn

däröver ytterligare

120 >

150 >

ISO

»

Uppgår på grund av stadgandet i i mom.

första stycket andelen av bidragsförskott,

som bestämmes gemensamt för tvä eller fle­

ra barn, för något eller några av dem till

lägre belopp än den å barnet eller barnen

efter huvudtalet belöpande andelen av det

belopp, varmed enligt första stycket av före­

varande moment bidragsförskottet utgår,

skall skillnaden tillgodoräknas övriga barn,

därvid dock icke något av barnen må erhålla

högre belopp än som skulle hava utgått till

barnet, därest bidragsförskottet ej bestämts

gemensamt.

För tiden till och med den månad, under

vilken barn fyller två år, ökas bidragsför­

skottet med ett årligt belopp av 60 kronor.

överstiger moderns årsinkomst 600 kro­

nor i ort sgrupp 1, 800 kronor i orlsgrupp 2

och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller har

modern, därest hon är gift, tillsammans med

sin make en årsinkomst överstigande 900

kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i orts­

grupp 2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3,

minskas bidragsförskottet med sju tionde­

lar av årsinkomsten, i vad den överstiger

sagda belopp. Hava makar som nyss sagts

att försörja barn under sexton år, som icke

är berättigat till vare sig barnbidrag enligt

vad därom särskilt stadgas eller bidragsför­

skott, skall det för vederbörande ortsgrupp

sist angivna inkomstbeloppet ökas med 100

kronor för varje sådant barn.

2 morn. Bidragsförskott utgår efter den

i lagen örn folkpensionering avsedda orts­

grupp, dit den ort hänförts, d vilken modern

senast blivit mantalsskriven. Finnes ej så­

dan mantalsskrivningsort, utgår bidragsför­

skottet efter den ortsgrupp, dit den ort hän­

förts, å vilken barnet stadigvarande vistas,

eller, dä modern har vårdnaden örn flera

till bidragsförskott berättigade barn och des­

sa vistas å orter, som hänförts till olika orts­

grupper, efter den billigaste av dessa. Mo­

der eller barn, som flyttat till ort i dyrare

ortsgrupp, skall dock hava tillhört sådan

ortsgrupp tre år, innan bidragsförskott må

utgå enligt de för denna gällande reglerna,

(Kommittéförslaget.)

8

§.

1 mom. Där ej efterföljande sladganden

till annat föranleda, utgår bidragsförskottet

för dr räknat med

240 kronor i ortsgrupp 1,

300

>

>

>

2 och

360

>

«

>

3

eller,

därest modern

har vårdnaden örn

såväl

barnet i fråga som ett eller flera andra

till

bidragsförskott berättigade barn, med

be­

lopp enligt följande tabell:

Antal till bidrags- Bidragsförskott

(för barn

förskott berättigade

räknat),

barn under moderns

Orts- Orts- Orts-

vårdnad.

grupp 1. grupp 2. grupp 3.

Två........................

220

kr.

275

kr.

330 kr.

Tre........................

200

>

250

>

300

>

Fyra eller flera .. 180

>

225

>

270

>

För tiden till och med den månad, under

vilken barn fyller två år, ökas bidragsför­

skottet nied ett årligt belopp av 60 kronor.

2 moni. överstiger moderns årsinkomst

1.000 kronor i ortsgrupp 1,

1,250 kronor i ortsgrupp 2 och

1,500 kronor i ortsgrupp 3,

eller har modern, därest hon är gift

och

sammanlever med sin man samt denne är

underhållskyldig gentemot barnet,

tillsam­

mans med

mannen

en årsinkomst översti­

gande

1,500 kronor i ortsgrupp 1,

1,700 kronor i ortsgrupp 2, och

2.000 kronor

i

ortsgrupp 3,

skall, med undantag för fall som i 9 § 2 mom.

sägs, från bidragsförskottet avdragas sex

tion­

delar av årsinkomsten, i vad den överstiger

sagda belopp.

Ilar modern flera till bidrags­

förskott berättigade barn, minskas dock för­

skottet blott med så stor del av nämnda av­

drag, som enligt fördelning efter huvudta­

let belöper på varje barn.

Hava makar som

nyss sagts att försörja barn under sexton år,

som icke är berättigat

vare sig till

barnbi­

drag enligt

lagen örn barnbidrag

eller

till

bi­

dragsförskott, skall det

här ovan

för veder­

börande ortsgrupp angivna inkomstbelop­

pet

för makar

ökas med 100 kronor för varje

sådant barn.

Har barn inkomst, som ej härrör från

dess eget arbete, skall bidragsförskottet mins­

kas med nämnda inkomst.

3 mom.

Bidragsförskott utgår efter den

i lagen örn folkpensionering avsedda orls­

grupp, dit den

kommun

hänförts,

vars bar­

navårdsnämnd enligt 3 (j har att bevilja för­

skottet.

Vistas barn stadigvarande å ort, som till­

hör billigare ortsgrupp än moderns mantals-

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

såvida icke på grund av omständigheterna

prövas skäligt i särskilt fall medgiva un­

dantag.

Vistas barn stadigvarande å ort, som till­

hör billigare ortsgrupp än moderns mantals­

skrivningsort, skall på detta barn belöpande

andel av bidragsförskott med hänsyn därtill

nedsättas.

3 mom. Där Konungen i fråga om ort,

vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,

jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen om

folkpensionering förordnat om förhöjning av

tilläggspension till pensionstagare, vilken är

mantalsskriven inom visst intill gränsen lig­

gande område, äger Konungen på därom av

vederbörande kommun gjord framställning

förordna, att bidragsförskott, som beräknas

med hänsyn till mantalsskrivning eller vis­

telse inom området, skall förhöjas med hälf­

ten av skillnaden mellan d ena sidan det be­

lopp, vartill bidragsförskottet skulle uppgå,

örn mantalsskrivningen skett eller vistelsen

ägt rum d orten i den högre ortsgruppen,

samt å andra sidan det belopp, vartill bi­

dragsförskottet uppgår å orten i den lägre

ortsgruppen.

Vad i 2 mom. första stycket sista punkten

stadgas angående bidragsförskott ävensom

vad i 6 § 3 mom. tredje stycket lagen om

folkpensionering stadgas angående pensions-

förhöjning skall äga motsvarande tillämpning

d förhöjning, som avses i detta moment.

4 mom. Bidragsförskott md icke utgå

med högre belopp än barnets fader enligt

rättens beslut eller avtal är skyldig att ut­

giva till barnets underhåll.

Bidragsförskott skall icke utgå, därest be­

loppet av detsamma icke uppgår till 60 kro­

nor för år räknat.

5 §.

2 mom. Har barn inkomst, som ej här­

rör från dess eget arbete, skall den pä detta

barn belöpande andelen av bidragsförskottet

minskas med nämnda inkomst.

(Beträffande 5 § 1 mom. se under 9 §.)

skrivningsort, skall det enligt tillämpliga be­

stämmelser i 1 och 2 mom. beräknade bi­

dragsförskottet minskas med 50 kronor,

därest de båda orterna tillhöra ortsgrupperna

l och 2 eller 2 och 3, samt med 100 kronor,

därest de tillhöra ortsgrupperna 1 och 3.

4 mom. Där Konungen i fråga om ort,

vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,

jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn

folkpensionering förordnat örn förhöjning

av tilläggspension till pensionstagare, vilken

är mantalsskriven inom visst intill gränsen

liggande område, äger Konungen på därom

av vederbörande kommun gjord framställ­

ning förordna, att bidragsförskott, som be­

räknas med hänsyn till moderns mantals­

skrivning inom området eller, där modern

icke blivit mantalsskriven, till barnets vis­

telse inom området, skall förhöjas med 25

kronor, därest de båda orterna tillhöra orts­

grupperna 1 och 2 eller 2 och 3, samt med

50 kronor, därest de tillhöra ortsgrupperna

1 och 3.

5 mom. överstiger det enligt tillämpliga

bestämmelser i 1—4 mom. beräknade bi­

dragsförskottet det belopp, barnets fader

jämlikt rättens beslut eller avtal är skyldig

att utgiva till barnets underhåll, skall bi­

dragsförskottet nedsättas till nämnda belopp.

Har moder under sin vårdnad två eller

flera barn, som samtidigt beviljas bidrags­

förskott, och sker nedsättning, som i första

stycket sagts, för något eller några av dem,

skall belopp, varmed nedsättning skett, till­

godoräknas det eller de barn, som ej behövt

vidkännas sådan nedsättning, med fördel­

ning, därest de äro flera, efter huvudtalet.

Därvid md dock icke något av sistnämnda

barn erhålla högre belopp än barnet tillkom­

mande underhållsbidrag eller som enligt till­

lämpliga bestämmelser i 1—4 mom. skulle

hava utgått till barnet, därest det icke stått

under moderns vårdnad; måste på grund av

vad sist sagts nedsättning ske för något el­

ler några barn, skall belopp, varmed ned­

sättning skett, i sin tur tillgodoräknas övriga

barn under tillämpning av ovan angivna

grunder.

6 mom. Bidragsförskott skall icke utgå,

därest beloppet av detsamma eller, där

fråga är örn flera barn under moderns vård­

nad, förskottens sammanlagda belopp icke

skulle uppgå till minst 60 kronor för år

räknat.

Socialvårdskommittén.

Kommittén framhåller, att de önskemål örn enklare och Marare bestäm­

melser i bidragsförskottslagen, som framställts från många håll, särskilt tagit

sikte på reglerna i 4 § i gällande lag, som motsvarade 8 § i kommittéförslaget.

Kommittén hade sökt att genom föreslagna ändringar i görligaste mån till­

mötesgå önskemålen.

1 momentet. Vad som i icke oväsentlig grad bidragit till uppkomsten av

svårigheter vid uträkningen av bidragsförskott hade enligt kommitténs åsikt

Kimot. Alajits proposition nr 183.

varit det förhållandet, att bidragsförskottet, då det gällde flera barn under

moderns vårdnad, bestämdes till ett gemensamt belopp för dem. Härigenom

finge man i lagen att göra med Ire olika begrepp, nämligen bidragsförskott

tor ensamt barn (varmed i detta avseende kunde likställas bidragsförskott

för ett vart av flera barn, som icke stöde under moderns vårdnad), gemensamt

bidragsförskott för flera barn under moderns vårdnad samt slutligen den

på det enskilda barnet belöpande andelen av nämnda gemensamma bidrags­

förskott. Det bade visat sig svårt att i lagtexten konsekvent hålla isär dessa

begrepp, vilket i sin tur vållat svårigheter i tillämpningen. Kommittén föresloge

nu, att bidragsförskottet alltid skulle bestämmas till visst

belopp för varje enskilt barn. Något för flera barn gemensamt

bidragsförskott förekomme sålunda ej. Ett dylikt förfaringssätt förefölle även

principiellt riktigare, eftersom det vore det enskilda barnets underhållsbidrag,

som skulle förskotteras, helt eller delvis. Den reducering av förskottet, för

barn räknat, som ansetts motiverad då modem bade vårdnaden om flera

barn, kunde naturligtvis lika väl verkställas enligt det av kommittén före­

slagna systemet.

Reglerna i 8 § avsåge uträkningen av förskottsbeloppet för helt år räknat.

Även om bidragsförskott beviljades för annan tidsperiod, måste nämligen

alltid ett tänkt årsbelopp först uträknas. Beloppet av det bidragsförskott,

som skulle beviljas, erhölle man genom att dividera årsbeloppet med 12 och

därefter multiplicera det erhållna månadsbeloppet med det antal månader,

som omfattades av bidragsförskottet.

Kommittén anför vidare, att det från flera håll anmärkts, att n o r m a 1-

beloppen för ett barn under rådande dyrtid visat sig vara alltför

knappt tillmätta, samt yttrar härom:

Utan tvivel förhåller det sig också så, att prisnivåns allmänna höjning med­

fört ökade svårigheter även för en moder, vilkens barn åtnjuter bidragsför­

skott med normalbeloppet — och sålunda icke behöver vidkännas nedsättning

på grund av lågt underhållsbidrag —- att med hjälp av förskottet försörja

barnet. Någon böjning av normalbeloppen i en eller annan form såsom kom­

pensation för de fördyrade levnadskostnaderna vore sålunda i och för sig

önskvärd. Emellertid möter detta för närvarande svårigheter, delvis beroende

på lagens konstruktion. Beträffande barnbidragen, vilkas normalbelopp äro

desamma som bidragsförskottens, har man valt utvägen med särskilda dyr-

tidstillägg. Ett sådant tillvägagångssätt skulle lia ganska ringa och framför

allt ojämn verkan i fråga om bidragsförskotten med hänsyn till dessas be­

gränsning uppåt genom det fastställda underhållsbidragets storlek. Samma

olägenhet, ehuru icke lika framträdande, uppkommer vid en allmän höjning

av normalbeloppen. I mångå fall skulle det låga underhållsbidraget förhindra

ett tillgodogörande av höjningen. Särskilt betänkligt är, att just de, som redan

förut äro sämst ställda, icke finge någon fördel av höjningen. Redan det an­

förda gör, att kommittén icke anser sig böra förorda någon allmän höjning

av normalbeloppen. Härtill kommer emellertid dessutom, alt det knappast

kan vara lämpligt att, innan en något så när stabiliserad prisnivå föreligger,

lagfästa ändrade normalbelopp på grundval av det för tillfället rådande pris­

läget. Kommittén har även övervägt, huruvida man icke skulle kunna bryta

ut bestämmelserna örn normalbeloppen ur själva lagen och låta dem ingå i en

särskild författning, som lättare kumle ändras tid efter annan, men funnit ett

•37

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

sådant förfaringssätt mindre lämpligt. Ofta förekommande ändringar av be­

loppen skulle för övrigt medföra vissa svårigheter i den praktiska tillämp­

ningen av lagen.

Vad beträffar gällande regel att normalbeloppet för barn, som

vore under moderns vårdnad, bleve lägre för barn räknat ju större

barnantalet vore, upplyser kommittén, att förslag framställts örn re­

gelns slopande samt anför härom:

I 1937 års proposition förklarade departementschefen, att det av kost­

nadsskäl knappast läte tänka sig, att det för ett barn föreslagna normal­

beloppet skulle utgå för varje barn, samt att ett slopande av regeln därför

måste föra nied sig en sänkning av del föreslagna normalbeloppet för ett

barn, något som vöre mindre önskvärt. Att även under nuvarande förhål­

landen regelns bibehållande är att föredraga framför en sänkning av nor­

malbidraget för ett barn är uppenbart. Det förefaller emellertid som örn

den kostnadsökning regelns slopande skulle medföra knappast behövde bli

så stor, att den under normala förhållanden skulle behöva kompenseras

med en sänkning av det gällande normalbidraget för ett barn. — Kommittén

har övervägt ett från flera håll framfört förslag, att regeln i varje fall skulle

slopas beträffande barn, som väl stöde under moderns rättsliga vårdnad men

stadigvarande vistades hos annan. Det är onekligen riktigt, alt vissa sakliga

skäl tala för detta förslag. Emellertid torde det ofta ställa sig svårt att i

praktiken avgöra, om ett barn stadigvarande vistas hos annan än modern.

Det vöre även risk för att modern skulle föranledas att skilja barnet från sig

för att få högre bidragsförskott. Kommittén finner sig därför icke böra upp­

taga förslaget. — Å andra sidan har föreslagits, att reduktionsregeln skulle

tillämpas även beträffande de barn, som icke stå under moderns rättsliga

vårdnad. Såsom skäl härför har uppgivits, att det förekommer att modern,

stundom påverkad av vederbörande kommuns förtroendemän, söker få

vårdnaden örn sina barn överflyttad på annan person för att få högre bidrags­

förskott lör barnen. Kommittén känner sig dock icke övertygad örn att ett

dylikt förfarande, vilket för sitt fullföljande kräver domstols medverkan,

förekommer i sådan utsträckning, att det utgör tillräckligt motiv för den

föreslagna ändringen, vilken säkerligen i de flesta fall skulle helt opåkallat

verka försämrande för de berörda barnen.

Kommittén framhåller härefter, att kommittén emellertid, i anslutning till

förut omförmälda principiella ändring i fråga örn bestämmandet av förskotts-

belopp i fall, där modern har vårdnaden örn flera förskottsberättigade barn,

föreslagit viss ändring av normalbeloppens storlek i två olika

avseenden. Härom anföres:

Den ena ändringen innebär en höjning av normalbeloppet för barn räknat

i de fall, där modern har vårdnaden om två barn, från nu gällande 210 kro­

nor, 262 kronor 50 öre och 315 kronor (= hälften av resp. 420 kronor, 525

kronor och 630 kronor) till resp. 220 kronor, 275 kronor och 330 kronor. Så

som skäl för denna ändring kan åberopas önskemålet att få en jämnare skala

för nedsättningen av normalbeloppet allt efter ökat barnantal. I t. ex. orts-

grupp 1 utgör i ifrågavarande fall normalbeloppet enligt gällande lag, för

barn räknat, 240 kronor då barnet är ensamt, 210 kronor då barnantalet är

två, 200 kronor då antalet är tre och 180 kronor då antalet är fyra. Den ök­

ning av de utgivna förskottsbeloppens summa, som föranledes av den före­

slagna höjningen, blir mycket obetydlig. Den andra föreslagna ändringen be­

träffande normalbeloppens storlek innebär, att minimigräns införes i fråga

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 18Ö.

om barn under moderns vårdnad. Denna gräns bär satts vid ett belopp av 180

kronor i ortsgrupp 1, 225 kronor i ortsgrupp 2 och 270 kronor i ortsgrupp 3

samt medför sålunda — eftersom dessa belopp utgöra normalbelopp i de fall

där antalet barn är fyra — att någon ytterligare reducering icke sker då barn-

antalet överstiger fyra. Den av kommittén valda utformningen av ifrågava­

rande bestämmelser nödvändiggör på sätt och vis en minimigräns. Däremot

kan det ju diskuteras, var denna skall sättas. Det synes emellertid kommit­

tén, som örn starka materiella skäl tala för att ej underskrida de nyss angivna

beloppen. 1 själva verket torde den föreslagna ändringen få jämförelsevis liten

praktisk betydelse. Det torde nämligen vara ganska sällsynt, att ogift moder

eller frånskild (eller därmed i förevarande hänseende likställd) hustru har

flera än fyra förskottsberättigade barn.

Med uttrycket »till bidragsförskott berättigade barn» omfattas även sådana

till förskott berättigade barn, för vilka ansökan örn förskott icke gjorts. Upp­

gift örn antalet förskottsberättigade barn synes böra lämnas av sökanden.

Någon plikt för barnavårdsnämnden att — om ej särskild anledning därtill

förekommer — kontrollera uppgiftens riktighet föreligger givetvis icke.

2 momentet första stycket. Enligt kommitténs åsikt vore det ofrånkomligt,

att de i gällande lag angivna beloppen för avdragsfri inkomst

ganska väsentligt höjdes. Även för mer normala ekonomiska förhållanden

syntes de vara väl knappt tilltagna. Redan av detta skäl vore en förhöjning

motiverad. De ökade arbetslönerna, sedda i samband med de än mer höjda

levnadskostnaderna, utgjorde ytterligare ett skäl för att en revision av be-

istämmelserna härutinnan nu komme till stånd.

Efter att hava erinrat örn att kommittén hösten 1941 av samina skäl som

nyss anförts hemställt örn höjning av motsvarande belopp enligt lagen om

barnbidrag, därvid föreslagits, att dessa belopp, som varit desamma som be­

loppen för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskottslagen, måtte för ensam­

stående försörjare höjas med 25 °/o eller till resp. 750, 1,000 och 1,250 kronor

och för gift försörjare bestämmas 20 °/o högre än sistnämnda belopp eller

sålunda till resp. 900, 1,200 och 1,500 kronor (förslagen hava sedermera ge­

nomförts enligt lag den 30 juni 1942, nr 483), anför kommittén, att, när det

gällde att bestämma gränsen för avdragsfri inkomst enligt bidragsförskotts­

lagen, man icke syntes kunna stanna vid samma belopp som de i lagen örn

barnbidrag upptagna. Härom yttrar kommittén:

Vad först beträffar e n s a mstående mode r, måste hänsyn tagas till

att det här till stor del rör sig om kvinnliga yrkesutövare med lön huvudsakli­

gen i form av naturaförmåner. Uppskattas dessa förmåner, såsom sker vid

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till eli relativt högt be­

lopp, utestängas i stor utsträckning denna kategori kvinnor från möjlighet att

erhålla bidragsförskott. Väl har man i gällande lagstiftning sökt avhjälpa ett

sådant förhållande genom att införa en särskild regel örn värdering av na­

turaförmåner. Denna regel har emellertid i praktiken ofta visat sig besvärlig

att tillämpa. Den innebär också på sätt och vis en orättvisa i förhållandet mel­

lan dem som åtnjuta och dem som icke åtnjuta naturaförmåner. Det synes

därför lyckligast, örn man kunde helt slopa denna regel och i .stället göra en

ytterligare höjning av den avdragsfria inkomsten.

Rent formellt skulle väl därigenom ogifta mödrar och frånskilda eller där­

med jämställda hustrur få en gynnsammare ställning än den änkor intaga

39

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

enligt lagen om barnbidrag. Denna gynnsammare ställning skulle emellertid

i själva verket i stort sett vara endast skenbar, vilket förhållande samman­

hänger därmed, att uppskattningen av änkans årsinkomst sker efter de i lagen

om folkpensionering angivna grunderna. Såsom hennes årsinkomst anses så­

lunda vad hon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta.

Här finnes sålunda — i motsats till vad som är förhållandet enligt bidrags­

förskottslagen, där taxeringen av redan uppburen inkomst är helt avgörande

— i allmänhet utrymme för en skälighetsbedömning, vilken i de flesta fall

helt naturligt torde verka därhän att änkans antagna blivande årsinkomst

uppskattas relativt sett ganska lågt. Det må även framhållas, alt värderingen

av naturaförmåner jämlikt folkpensioneringslagen sker efter särskilt fast­

ställda regler, enligt vilka sådana förmåner åsättas förhållandevis låga vär­

den. En högre avdragsfri inkomst i fråga örn bidragsförskottslagen kail slut­

ligen motiveras därmed, att det här principiellt icke är fråga örn understöd

i egentlig mening utan örn förskott, som återkräves av den underhållsskyl-

dige. De praktiska olägenheter, som kunna uppstå genom förekomsten av

olika inkomstgränser i de håda lagarna, förefalla ej att vara så betydande,

att de böra få hindra en i och för sig lämplig avvägning av avdragsfria in­

komsten i förevarande fall. Med stöd av det anförda föreslår kommittén, att

den avdragsfria inkomsten beträffande ensamstående moder höjes till resp.

1,000 kronor, 1,250 kronor och 1,500 kronor.

Även beträffande äkta makar syntes den avdragsfria inkomsten böra

sättas högre än i lagen om barnbidrag, och höjningen torde böra göras rela­

tivt sett större än den höjning, som föresloges för ensamstående moder. Skä­

len härtill vore följande:

Det är att märka, att när det gäller lagen örn barnbidrag den inkomst,

som utgöres av invalids folkpension, icke skall avdragas. Någon motsva­

rande lättnad lämnas icke enligt bidragsförskottslagen. Även ur belolk-

ningspolitisk synpunkt är det önskvärt, att den avdragsfria inkomsten är

jämförelsevis hög, då modern ingått äktenskap med en arbetsför man. En

alltför låg inkomstgräns är nämligen ägnad att motverka sådana i och för sig

önskvärda äktenskaps ingående. Det har från flera håll uppgivits, att bi­

dragsförskottslagen redan i viss mån haft en mindre lycklig inverkan i an­

givna hänseende. Slutligen må påpekas, att i bidragsförskoltsfallen mannen

icke är fader till barnet i fråga, något som däremot oftast är händelsen i de

lall, där barnbidrag utgår till barn, vars moder är gift nied arbetsoförmögen

man. Mannens underhållsskyldighet gentemot barnet måste anses vara av eli i

viss mån annan och högre valör i de fall, där mannen är fader till barnet. -

Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén, att avdragsfria inkomsten

beträffande makar höjes till resp. 1,400 kronor, 1,700 kronor och 2,000

kronor.

I anslutning till förslagen om höjning av avdragsfria inkomsten föreslår

kommittén, att den nu gällande bestämmelsen örn särskild värdering av na­

turaförmåner helt slopas. Genomföras de föreslagna höjningarna, synes näm­

ligen taxeringen av naturaförmåner för ovan omtalade kategori kvinnor

icke längre utgöra hinder för dessa att i erforderlig utsträckning kunna kom

ma i åtnjutande av bidragsförskott för sina barn.

Kommittén erinrar vidare om att den i sin framställning hösten 1941 före­

slagit, att i lagen om barnbidrag — enligt vilken liksom i bidragsförskotts­

lagen avdrag skall verkställas från förmån enligt lagen med

‘ho av årsinkomst, i vad den överstiger avdragsfri inkomst — avdragsregeln

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

41

borde mildras beträffande lägre inkomstbelopp sålunda, att avdrag skulle ske

med 5/io av överskjutande beloppet, i den mån det icke överstege 400 kronor,

med

“/

io

i den mån beloppet överstege 400 men icke 800 kronor och med

i den mån det överstege 800 kronor.

Enligt den förut omförmälda lagen den 30 juni 1942, nr 483, har bestämts

en fast avdragsfaktor, nedsatt från ^7/io till

6;,io.

Kommittén förklarar sig visserligen vara av den uppfattningen, att det

materiellt sett bästa resultatet skulle kunna vinnas genom en regel, enligt vil­

ken avdragsfaktom bestämdes relativt låg beträffande inkomstbelopp när­

mast över avdragsfria inkomsten för att därefter på visst sätt höjas alltefter

inkomstbeloppets ökning. Därigenom skulle man möjliggöra större hjälp åt

de sämst ställda utan att samtidigt alltför mycket höja den inkomstgräns,

vars underskridande berättigade till bidragsförskott. Det vore dock otvivel­

aktigt, att en varierande avdragsfaktor i fråga om bidragsförskott skulle

vålla barnavårdsnämnderna svårigheter i tillämpningen. Med hänsyn härtill

och då fast avdragsfaktor bestämts beträffande barnbidragen, föreslår kom­

mittén, att en fast avdragsfaktor — 6/io - väljes även beträffande bidrags­

förskotten.

Kommittén har vidare ingående behandlat vissa detaljspörsmål beträf­

fande 2 mom. första stycket. Jag anhåller att därutinnan få hänvisa till be­

tänkandet (sid. 57—59).

2 momentet andra stycket. Då stadgandet, som överensstämde med 5 § 2

mom. gällande lag, rörde själva uträkningen av förskottets belopp, anser

kommittén dess rätta plats vara i förevarande pararaf.

3 momentet första stycket. Detta stycke motsvarar 4 § 2 mom. första

stycket i gällande lag, vari stadgas, bland annat, att moder eller barn, som

flyttat till ort i dyrare ortsgrupp, skall hava tillhört sådan ortsgrupp tre år,

innan bidragsförskott får utgå enligt de för denna gällande reglerna, såvida

icke på grund av omständigheterna prövas skäligt att i särskilt fall medgiva

undantag. Kommittén anför rörande denna bestämmelse:

Bestämmelsen har uppenbarligen — i likhet nied motsvarande bestämmel­

ser i andra författningar — tillkommit för att motverka, ait dyrortsgruppe-

ringen skulle föranleda flyttning till dyrare ortsgrupp. Emellertid torde

bestämmelsens betydelse i angivna hänseende vara ytterst ringa för de fall,

som omfattas av bidragsförskottslagen. Man lärer sålunda knappast behöva

befara, att dess slopande skulle medföra ökad flyttning till dyrare ortsgrupp.

Det är å andra sidan obestridligt, att bestämmelsens tillämpning för dem,

som flytta till sådan ortsgrupp av fullt lojala skäl — och detta gäller ju den

långt övervägande delen — oftast får en mycket obillig verkan. Visserligen

finnes en undantagsbestämmelse, men denna kan icke gärna tillgripas för

alla de fall, varom här blir fråga. För bestämmelsens slopande lärer även

tala det förhållandet, att det här i princip icke är fråga örn ett understöd

utan om ett förskott, som beviljas för en jämförelsevis kort period åt

gången. Socialvårdskommittén föreslår därför, att bestämmelsen om viss

tids tillhörighet till dyrare ortsgrupp, innan de för denna gällande reglerna

få tillämpas, måtte helt utgå.

Kommittén tillägger, alt i gällande lag en särskild föreskrift funnes örn

ortsgruppsbestömning för det fall, att modern varken hade eller hade haft

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

mantalsskrivningsort men under sin vårdnad hade två eller flera barn, vilka

vistades å skilda orter, hänförda till olika ortsgrupper. Förskottet skulle

enligt denna bestämmelse räknas efter den billigaste av dessa ortsgrupper.

Enligt kommitténs förslag behövdes ingen särregel för detta fall, som för

övrigt torde vara ytterligt sällsynt i verkligheten.

3 momentet andra stycket. Detta stycke motsvarar 4 § 2 mom. andra

stycket i gällande lag. Sistnämnda stadgande hade, upplyser kommittén,

vållat mycket stora svårigheter i tillämpningen och tolkats på skilda sätt.

Det vanligaste syntes hava varit att göra avdrag med skillnaden mellan nor

malbeloppet — eller, där förskottet skulle bestämmas gemensamt för flera

barn under moderns vårdnad, barnets andel av normalbeloppet — i den

högre ortsgruppen och motsvarande belopp i den lägre ortsgruppen. Tilläm­

pades denna metod på de av kommittén föreslagna normalbeloppen, bleve

skillnadsbeloppet, då det gällde orter inom grupperna 1 och 2 eller 2 och 3,

60 kronor eller, örn modern hade vårdnaden örn två, tre eller flera barn.

resp. 55 kronor, 50 kronor och 45 kronor. Hörde moderns mantalsskriv­

ningsort till ortsgrupp 3 och barnets vistelseort till ortsgrupp 1, bleve skill­

nadsbeloppet dubbelt så stort, eller resp. 120 kronor, 110 kronor, 100 kronor

och 90 kronor. Till förenkling av uträkningen hade kommittén för ifråga­

varande fall föreslagit ett fast avdrag med 50 kronor, örn de båda orterna

tillhörde ortsgrupp 1 och 2 eller 2 och 3, och med 100 kronor örn de till­

hörde ortsgrupp ema 1 och 3.

A momentet. Detta moment motsvarar 4 § 3 mom. första stycket i gällande

lag. Kommittén framhåller, att sistnämnda lagrum erbjudit vissa tolknings-

svårigheter. Sålunda vore det icke fullt klart, örn lagrummet skulle — med

avseende å barnets vistelseort — tillämpas även på sådana fall, som avsåges

i 4 § 2 mom. andra stycket bidragsförskottslagen (motsvarande 8 § 3 mom.

andra stycket i kommitténs förslag). Ehuru ordalagen närmast tydde på att

så skulle ske, torde detta dock icke vara meningen. Enligt kommitténs förslag

skulle stadgandet icke vara tillämpligt på ifrågavarande fall. Vidare kunde

det vara föremål för tvekan, huruvida med ordet »belopp» i uttrycken »det

belopp, vartill bidragsförskottet skulle uppgå, örn mantalsskrivningen skett

eller vistelsen ägt rum å orten i den högre ortsgruppen» och »det belopp,

vartill bidragsförskottet uppgår i den lägre ortsgruppen», avsåges de i 4 § 1

mom. första stycket bidragsförskottslagen angivna normalbeloppen eller i

stället de belopp, som kvarstode, sedan tillämpliga normalbelopp minskats

med hänsyn till den i det enskilda fallet föreliggande inkomsten. Ehuru del

senare alternativet ur materiell synpunkt måhända finge anses såsom det

mest tillfredsställande, hade dock kommittén, för att i görligaste mån för­

enkla uträkningen av bidragsförskottet, principiellt byggt sitt förslag på

det förra alternativet, därvid kommittén likväl föreslagit fasta tilläggsbelopp.

Kommittén påpekar vidare, att den på anförda skäl (sid. 60 i betänkan­

det) icke upptagit i sitt förslag den i gällande lag förekommande hänvis­

ningen till lagen örn folkpensionering.

5 momentet första stycket. Detta motsvarar 4 § 4 mom. första stycket i

gällande lag.

Kunijl- Maj.ts proposition nr 183.

43

ö momentet andra stucket. Detta stycke motsvarar den år 1941 införda

bestämmelsen i andra stycket av 4 § 1 mom. gällande lag. Kommittén anför,

att bestämmelsen underkastats en formell omarbetning och kompletterats i

vissa punkter, där den nuvarande formuleringen enligt kommitténs förme­

nande icke vore fullt uttömmande. Kommittén ville ej underlåta att fram­

hålla, att bestämmelsen rent formellt sett icke ginge så väl samman med

den av kommittén föreslagna uppläggningen med beslut om särskilt bidrags­

förskott för varje enskilt barn ävensom att uträkningen av bidragsförskot­

tens belopp med tillämpning av bestämmelsen i fråga i vissa fall kunde bliva

ganska besvärlig.

6 momentet. Detta morn., som motsvarar 4 § 4 mom. tredje stycket gäl­

lande lag, bär av kommittén omarbetats, dock endast i förtydligande syfte.

Yttrandena.

1 momentet. Kommitténs förslag att bidragsförskott skall be-

stämmas till visst belopp för varje särskilt barn har häl­

sats nied tillfredsställelse i yttrandena.

Beträffande storleken av normalbeloppet för ett barn hava

pensionsslyreisen. länsstyrelsen i Västernorrlands län, samma läns barna-

oårdsfÖrlund, svenska stadsförbundet samt barnavårdsnämnderna i Stock­

holm, Härnösand, Umeå, Sundbyberg och Billeberga ifrågasatt höjning därav.

Pensionsstyrelsen framhåller, alt en måttlig höjning av normalbeloppen

torde komma att medföra en böjning av storleksnivån för de underhålls­

bidrag, som fastställdes efter lagändringens genomförande. På detta sätt

skulle en höjning av normalbeloppen kunna komma att utnyttjas beträffande

barn, som framdeles föddes. Vidare syntes det uppenbart, att redan fast­

ställda underhållsbidrag i många fall vöre av sådan storlek, att en allmän

höjning av normalbeloppen skulle medföra högre bidragsförskott även för

ifrågavarande barn, särskilt i de fall då modern i sin vårdnad hade mer

än eli till bidragsförskott berättigat barn. Pensionsstyrelsen anför vidare:

En jämförelse mellan normalbeloppen för bidragsförskott och de ur­

sprungligen lika men nu genom dyrtidstillägg höjda barnbidragsbeloppen

visar, att skillnaden numera är ganska stor. För exempelvis ett utomäkten-

skapligt barn i ortsgrupp 1, vars fader lever men icke förmår utgiva fast­

ställt underhållsbidrag, utgår i bidragsförskott högst 240 kronor för år räk­

nat, och delta även örn fadern utfäst sig eller ålagts att betala mer än^ 20

kronor i månaden. Dör fadern, erhåller barnet däremot under budgetåret

1942/43 i högsta barnbidrag jämte dyrtidstillägg 330 kronor eller, om även

modern avlidit, 400 kronor. Då inom överskådlig tid icke torde kunna för­

utses någon väsentlig allmän sänkning av levnadskostnadsnivån men väl

fortsatt stegring av densamma så länge det nuvarande kriget pågår, synes

det knappast rimligt att en så betydande och ur materiell synpunkt omoti­

verad skillnad nu tillätes bestå, i synnerhet som bidragsförskottslagens kon­

struktion icke torde lägga binder i vägen för en sänkning av normalbelop­

pen, örn en sådan åtgärd framdeles skulle befinnas önskvärd.

Stockholms stads barnavårdsnämnd betonar, att erfarenheten visat, all

nuvarande normalbelopp i ett mycket stort antal fall oj varit tillräckliga för

barnens försörjning utan att fattigvård eller samhällsvård måst beredas bar­

nen eller tidigare beviljad samhällsvård måst bibehållas. Vidare yttrar

nämnden:

För Stockholms vidkommande är antalet ansökningar om bidragsförskott

för barn i äktenskap i stadigt stigande. Beträffande en mycket stor del av

dessa barn ligger det utdömda underhållsbidragets storlek betydligt över

bidragsförskottets normalbelopp. I de under år 1941 till barnavårdsnämn­

den i Stockholm inkomna 3,782 ansökningarna gällde 2,343 barn i orts-

grupp 3. I dessa senare ärenden utgjorde det fastställda underhållsbidraget

i ej mindre än 937 fall 35 kronor i månaden och däröver. Även beträffande

barn, som stadigvarande vistas i ortsgrupperna 2 och 1, måste normalbelop­

pet anses vara alltför lågt under nuvarande kristid. Fosterlönerna på lands­

bygden för omhändertagna utackorderade barn ha också under senare år

höjts avsevärt. På grund av det anförda synes det önskvärt, att de nuva­

rande normalbeloppen något höjas.

Barnavårdsnämnden i Umeå anser, att normalbeloppens höjande med för­

slagsvis 5 kronor per månad skulle kunna försvaras även vid en återgång

till 1937 års penningvärde och ökningen av statens kostnader skulle helt

uppvägas av en minskning i kommunernas. Barnavårdsnämnden i Billeberga

finner det önskvärt, att bestämmelserna örn normalbeloppen utbrytas ur

lagen och intagas i särskild författning. Svenska stadsförbundet uttalar den

meningen, att det ville förefalla som örn huvudsakligen tekniska svårig­

heter fått förhindra en höjning, vilken kommittén själv funnit motiverad

och som i och för sig torde vara betydelsefullare än vissa justeringar i

andra delar av lagen.

Kommitténs förslag i vad det avser ett bibehållande av regeln

att normalbeloppet för barn minskas, örn barnen är o

flera, kritiseras av länsstyrelserna i Jönköpings och Västmanlands län,

svenska fattigvårds- och barnavårds!örbundet, svenska stadsförbundet och

Stockholms stads barnavårdsnämnd. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser,

att reduktionsregelns slopande icke skulle komma att medföra någon bety­

dande kostnadsökning. Stockholms stads barnavårdsnämnd finner det både

naturligt och riktigt, att hänsyn i reducerande syfte ej längre toges till örn

det vore flera barn i samma familj, särskilt med hänsyn till kommitténs för­

slag att något för flera syskon gemensamt bidragsförskott ej längre skulle

lörekomma. På denna väg skulle man även undgå risken att modern sökte

skilja något av barnen från sig för att få högre bidragsförskott. Svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet framhåller, att socialvårdskommittén

syntes anse, att den kostnadsökning, som reduktionsregelns slopande skulle

medföra, knappast behövde bliva så stor, att den under normala förhållan­

den behövde kompenseras med en sänkning av normalbeloppet för ett barn.

Någon beräkning av kostnadsökningens storlek syntes kommittén icke hava

verkställt. Med hänsyn därtill vore det svårt att bilda sig någon uppfattning

om huruvida ett frångående av regeln vore möjligt eller ej. Utan att bortse

Irån det aktuella kravet på att i nuvarande tid hålla statens och kommu­

nernas kostnader nere ville förbundet, därest det här rörde sig örn en icke

alltför stor kostnadsökning, ifrågasätta, örn det icke borde övervägas att

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

45

fastställa normalbeloppet till lika belopp för varje barn, oberoende av an­

talet barn, som vore under moderns vårdnad. Det förhållandet att bidrags-

underhållet till beloppet fastställdes utan hänsyn till antalet barn, talade

utan tvivel rent principiellt för en sådan ändring. De låga belopp, med

vilka normalbeloppen fortfarande komme att utgå, syntes i dessa tider med

stigande levnadskostnader göra den omförmälda reduktionen allt mindre be­

rättigad. Ett slopande av ifrågavarande regel skulle slutligen medföra för­

enklingar i lagen, vilka säkerligen av barnavårdsnämnderna skulle ses med

tillfredsställelse.

Barnavårdsnämnden i Malmö förklarar, att de för varje barn föreslagna

bidragsförskottsbeloppen lede av den svagheten, att de icke vore jämnt del­

bara med 12. Vore så förhållandet skulle utbetalningsförfarandet i icke ovä­

sentlig grad underlättas. Då de av kommittén valda beloppen, enligt kom­

mitténs eget uttalande, vore mer eller mindre godtyckligt satta, förefölle

hinder icke böra möta för att tillmötesgå krav på delbarhet. De för orts-

grupp 2 föreslagna beloppen för två eller flera barn, 275, 250 respektive

225 kronor, kunde ju sålunda med lika stor rättvisa sättas till exempelvis

276, 252 och 228 kronor, vilka alla belopp bleve jämnt delbara med 12. En

dylik jämkning skulle även ur avdragssynpunkt medföra fördelar.

2 momentet första stycket. Kommitténs förslag örn höjning av be­

loppen för av dragsfri inkomst och om avskaffande av

särskilda regler för värdering av naturaförmåner av-

styrkes allenast av statskontoret, som icke blivit övertygat om lämpligheten

av att därutinnan avvika från de grunder, som fastställts i lagen om barn­

bidrag. Den överensstämmelse med avseende å inkomstgränserna, som tidi­

gare varit rådande mellan barnbidrags- och bidragsförskottslagarna, syntes i

stället nu böra återställas. Detta syntes emellertid förutsätta, att den i 5 §

gällande bidragsförskottslag införda särskilda regeln örn värdering av na­

turaförmåner bibehölles, dock med en mot de förhöjda inkomstgränserna

svarande höjning av de belopp, till vilka värdet av fri kost och bostad högst

finge uppskattas inom olika ortsgrupper. Dessa värden syntes i enlighet där­

med böra bestämmas till 350 kronor i ortsgrupp 1, 500 kronor i ortsgrupp 2

och 650 kronor i ortsgrupp 3. Bestämmelse härom borde intagas såsom en

ny punkt under 9 § 1 mom. Fem barnavårdsnämnder yrka, att beloppen för

avdragsfri inkomst måtte höjas än ytterligare under det att barnavårdsnämn­

den i Umeå anser, att beloppen borde höjas beträffande äkta makar. Barna­

vårdsnämnden i Billeberga håller före, att inkomstbeloppen borde utbrytas

ur bidragsförskottslagen och inlagas i särskild författning. Barnavårdsnämn­

den i Svedvi framhåller, att olikheterna i bidrag mellan olika dyrortsgrupper

örn möjligt borde minskas.

Beträffande avdragsf aktorns bestämmande anför länsstyrel­

sen i Malmöhus län, att kommitténs förslag syntes innebära ett steg i rätt

riktning. Länsstyrelsen ville dock för sin del förorda införandet av ett rör­

ligt avdrag, relativt lågt beträffande belopp närmast över den avdragsfria

inkomsten samt därefter höjt alltefter inkomstens ökning. Genom denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

47

mottagande hos remissmyndigheterna. För egen del anser jag, att kommitténs

förslag innebär en avsevärd förbättring av här ifrågavarande bestämmelser.

Endast i ett par avseenden har jag funnit mig böra frångå kommittéförslaget.

Vad först beträffar förslaget ilmo m., att bidragsförskott i princip

skall bestämmas till visst belopp för varje barn, synes detsamma väl moti­

verat. I fråga örn normalbeloppens storlek har kommittén framhållit, att nå­

gon höjning därav i en eller annan form såsom kompensation för levnads­

kostnadsökningen i och för sig kunde anses önskvärd. Mot en sådan höjning

talade emellertid i huvudsak, att de sämst ställda dock icke därigenom skulle

få någon bättring samt att det, med hänsyn till det rådande labila prisläget,

icke vöre lämpligt att nu fastställa nya normalbelopp. Kommittén har med

hänsyn därtill icke i sitt förslag ändrat på normalbeloppen för ett barn; där­

emot har kommittén föreslagit vissa mindre jämkningar i fråga om de belopp

som utgå, om de bidragsförskottsberättigade barnen äro två eller flera. För

egen del kan jag, med vissa mindre avvikelser, som närmare angivas i det

följande, ansluta mig till vad kommittén föreslagit. Med anledning av vissa i

yttrandena gjorda jämförelser nied barnbidragen, vilka på grund av de å

dem nu utgående dyrtidstilläggen äro högre än bidragsförskotten, må erinras,

ali bidragsförskotten nied hänsyn till denna hjälpforms konstruktion prin­

cipiellt icke utan vidare kunna jämställas med barnbidragen. En allmän höj­

ning av bidragsförskottsbeloppen skulle dessutom föranleda avsevärda kostna­

der för statsverket. Även om detta i och för sig med hänsyn till det sociala syf­

tet med bidragsförskotten icke bör förhindra en höjning, torde därmed böra

anstå till dess prisläget blivit mera stabiliserat, eftersom det knappast låter sig

göra att såsom beträffande barnbidragen giva vissa procent i dyrtidstillägg.

Den nu gällande principen, enligt vilken viss minskning äger rum be­

träffande bidragsförskottets storlek för barn räknat i det fall, då modern har

vårdnaden om två eller flera barn, synes mig fortfarande kunna accepteras. I

anledning av vad som anförts i åtskilliga yttranden föreslår jag mindre

jämkningar i de av socialvårdskommittén föreslagna beloppen i syfte att de­

samma skola bliva jämnt delbara med 12, vilket ur praktiska synpunkter

är lämpligt. Mitt förslag härutinnan innefattar även en höjning med 12 kro­

nor av normalbeloppet för ett barn i lägsta ortsgruppen. Förslaget på denna

punkt, som närmast föranletts av önskemålet att erhålla lämpliga intervaller

mellan bidragsförskottsbeloppen för olika antal barn, innebär jämväl ett till­

mötesgående i någon män av önskemålet örn en utjämning mellan dyrorts-

grupperna. Den kostnadsökning, isom kan föranledas av sistnämnda förslag,

synes kunna uppskattas till inemot 100,000 kronor. De av mig föreslagna

bidragsförskottsbeloppen framgå av följande tabell:

Antal till bidragsförskott

Bidragsförskott (för barn räknat),

berättigade barn

under moderns vårdnad.

Ortsgrupp 1. Ortsgrupp 2. Ortsgrupp 3.

Ett ............................................. 252

300

360

Två ............................................. 228

276

336

Tre ............................................. 204

252

300

Fyra eller flera....................... 180

228

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

49

⁹ §■

(Gällande lag.)

5 § 1 mom.

1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt 4 §

skall läggas till grund för beräknande av

bidragsförskott, anses det för vederbörande

senast till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt taxerade beloppet. Härvid skall

emellertid iakttagas, att därest i detta be­

lopp inräknats värdet av fri kost och fri

bostad, sammanlagda värdet av dessa för­

måner icke md vid inkomstens beräkning

uppskattas högre än till 200 kronor i orts-

grupp 1, 300 kronor i ortsgrupp 2 och 400

kronor i ortsgrupp 3.

(Kommittéförslaget.)

9 §•

1 mom. Såsom inkomst, vilken enligt

8 § 2 mom. första stycket skall läggas till

grund för beräknandet av bidragsförskott,

anses det belopp, för vilket vederbörande

blivit taxerad till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt vid den senaste taxeringen

före barnavårdsnämndens beslut i ärendet.

2 mom. Uppgår den enligt 1 mom. be­

räknade inkomsten till belopp, som med

tillämpning av bestämmelsen örn avdrag i

8 § 2 mom. första stycket skulle föranleda

avslag å ansökningen eller minskning av

bidragsförskottet till ett i förhållande till

fullt förskott ringa belopp, må barnavårds­

nämnden, därest vederbörandes ekonomiska

förhållanden så avsevärt försämrats sedan

beskattningsåret, att ett sådant avgörande

skulle vara uppenbart obilligt, på särskild

framställning besluta, att bidragsförskott

skall beräknas utan hänsyn till sagda bestäm­

melse. Sådant beslut skall för att bliva bin­

dande underställas länsstyrelsens prövning

och fastställelse. Beslutet skall, jämte till

ärendet hörande handlingar, av barnavårds­

nämnden ofördröjligen översändas lill läns­

styrelsen.

Socialvår dskommittén.

1 momentet. Detta motsvarar 5 § 1 mom. första punkten i gällande lag.

Kommittén framhåller (sid. 35—36 i betänkandet), att den gällande metoden

för inkomstens beräknande, enligt vilken såsom inkomst skall anses det för

vederbörande senast till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade be­

loppet, utsatts för mycken kritik. Den kunde leda till ytterst otillfredsstäl­

lande resultat men hade dock även sina klara fördelar. Kommittén disku­

terar dess ersättande med annan metod men stannar för att förorda, att gäl­

lande metod dock tillsvidare skall bibehållas såsom huvudregel. Dess ogynn­

samma verkningar torde för övrigt i ej obetydlig grad komma att lindras

genom den ändring beträffande bidragsförskottsperioden, som kommittén

föreslår.

Beträffande detaljerna i 1 mom. anför kommittén, att taxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen finge anses föreligga först när dess beslut vore juste­

rat. Tveksamhet hade kommit till synes, huruvida enligt gällande lag ansök-

ningsdagen eller dagen för barnavårdsnämndens beslut i ärendet vore den

utgångspunkt, från vilken man hade att bedöma vilket som vore det senast

taxerade beloppet. För de flesta fall saknade frågan betydelse, men det kunde

naturligtvis i något fall inträffa, att taxeringslängdcn justerades under tiden

mellan ansökningsdagen och den dag, då barnavårdsnämnden fattade sitt be­

slut. Eftersom man ju ville komma i tiden så nära den aktuella inkomsten som

möjligt, syntes det riktigaste vara att utgå från dagen för barnavårdsnämn-

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 183 och 181.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

51

sändas till länsstyrelsen. Det är givetvis av största vikt, att länsstyrelsens be­

slut i anledning av underställningen meddelas så snabbt som möjligt.

Kommittén omnämner i detta sammanhang, att kommittén även övervägt

att föreslå ett stadgande örn undantag från huvudregeln i andra riktningar,

d. v. s. där förbättring inträtt i vederbörandes ekonomiska läge sedan be­

skattningsåret. Kommittén anför härom:

Ett dylikt stadgande skulle formuleras ungefärligen så, att därest veder­

börandes ekonomiska ställning befunnes vara sådan att bidragsförskott up­

penbarligen icke vore av behovet påkallat, ansökan örn förskott skulle avslås,

även om beloppet av den senast taxerade inkomsten icke i och för sig skulle

utgöra hinder för beviljande av förskott. För avgörande av frågan, när behov

av bidragsförskott skall anses föreligga, har man emellertid knappast annan

ledning än som framgår av de i bidragsförskottslagen givna reglerna för

minskning av förskottet på grund av inkomst. Barnavårdsnämnderna skulle

därför bli nödsakade att i varje särskilt fall göra en uppskattning av den ak­

tuella inkomsten för att kunna undersöka, i vad mån densamma, beräknad

för helt år, skulle enligt dessa regler medföra rätt till förskott. Härigenom

införes emellertid på en bakväg för ett stort antal fall den metod för in­

komstuppskattning, som •— ehuru i och för sig den principiellt riktigaste —

kommittén på tidigare anförda grunder icke ansett sig kunna förorda till

införande under nuvarande organisation av socialvården. Härtill kommer,

att ett stadgande av antydd beskaffenhet synes framtvinga en föreskrift om

skyldighet för samtliga sökanden av bidragsförskott att lämna uppgifter örn

vederbörandes aktuella ekonomiska ställning. Barnavårdsnämnderna måste

nämligen ha tillgång till sådana uppgifter för att kunna avgöra, om stadgan­

det är tillämpligt eller ej. Detta skulle för det långt övervägande antalet fall

vålla mycket besvär och arbete alldeles i onödan. Med anledning av vad nu

sagts har kommittén funnit sig icke böra föreslå något stadgande om undan­

tag från huvudregeln i nu förevarande hänseende. Det förhållandet, att för­

skottet principiellt sett icke är ett understöd utan ett förskotterande av bar­

nets fordran hos den underhållsskyldige gör också, att anmärkningen om det

stötande i att bidragsförskott kan utgå, utan att behov därav föreligger, i

viss mån förlorar i vikt.

Yttrandena.

Socialvårdskommitténs förslag beträffande 1 mom. tillstyrkes eller läm­

nas utan erinran i så gott som alla yttranden. Svenska stadsförbundet intager

en kritisk inställning och förklarar, att en rationell lösning förutsatte en in­

dividuell prövning av föreliggande fall. Åt en liknande uppfattning ger

barnavårdsnämnden i Billeberga uttryck. För att undvika den tolkningen, att

vederbörande skulle anses hava blivit taxerad först i och med att taxeringen

blivit fastställd av länsprövningsnämnden, borde, framhåller länsstyrelsen i

Gävleborgs län, i texten tilläggas, att såsom inkomst skulle anses det belopp,

för vilket vederbörande blivit taxerad till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt av årets taxeringsnämnd. Därjämte borde tilläggas bestämmelse för det

fall, att länsprövningsnämnden vidtoge ändring i vederbörandes av taxerings­

nämnden åsätta taxering.

De föreslagna nya bestämmelserna i 2 m o m. kritiseras i en del yttranden.

Helt avstyrkande uttalanden avgivas av statskontoret, länsstyrelsen i Älvs­

53

bro län anse, att bestämmelsen att prövning skulle ske först »på särskild

framställning» borde utgå.

Slutligen framhåller Stockholms stads barnavårdsnämnd, att den föreslagna

underställningen kunde antagas komma att draga ut på tiden, under vilken

vederbörande bleve i avsaknad av bidragsförskott. Stadgandet borde därför

kompletteras med föreskrift om provisoriskt utgivande av bidragsförskott

med lägre belopp, bestämt enligt den i 9 § 1 mom. angivna grund, i avvaktan

på länsstyrelsens prövning av det underställda beslutet.

I likhet med socialvårdskommittén finner jag den i dess förslag upptagna

Departements-

metoden för beräknandet av inkomst böra tills vidare bibehållas. Det synes

chefen.

onödigt att tynga lagtexten i enlighet med de förslag, som framlagts av läns­

styrelsen i Gävleborgs län.

Även i fråga örn det i 2 mom. upptagna stadgandet om undantag från hu­

vudregeln, beträffande vilket önskemål om ändringar i olika riktningar fram­

ställts i yttrandena, ansluter jag mig helt till socialvårdskommittén. Jag vill

betona vikten av att ärenden av det slag, varom nu är fråga, erhålla en snabb

behandling hos länsstyrelserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

10

§.

(Gällande lag.)

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, där­

est den underhållsskyldiges postadress är

känd eller kan utrönas, genom rekommen­

derat brev eller eljest bevisligen tillställas

honom skriftligt meddelande härom, därvid

underrättelse tillika skall lämnas om stad­

gandet i 18 § sista punkten.

(Kommittéförslaget.)

10

§.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, där­

est den underhållsskyldiges postadress är

känd eller kan utrönas, genom rekommen­

derat brev eller eljest bevisligen tillställas

honom skriftligt meddelande härom, därvid

underrättelse tillika skall lämnas om inne­

hållet av 16 §.

Denna paragraf har från kommittéförslaget med en mindre jämkning upp-

Departementt-

tagits i departementsförslaget.

chefen.

11

§.

(Gällande lag.)

11 8

.

Bidragsförskott utbetalas månadsvis och

md, förutom i det fall, som avses i .9 §

tredje stgcket, Igftas av barnets moder eller,

där särskilt förordnad förmyndare finnes,

av denne; dock äger barnavårdsnämnden,

därest barnet vistas hos annan än modern

eller förmyndaren, att, då särskilda skäl där­

till äro, förordna, att bidragsförskott skall

utbetalas till den, hos vilken barnet vistas,

eller till annan lämplig person.

Belopp, som ej Igftats inom tre månader

efter den månad, under vilken detsamma för­

fallit lill betalning, vare förverkat.

9 § andra, tredje och fjärde styckena.

För tid, under vilken barn är intaget d

allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt,

utgår icke bidragsförskott.

(Kommittéförslaget.)

11

§•

1 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas,

där ej nedan annorlunda stadgas, månadsvis

till barnets moder eller, där särskilt för­

ordnad förmyndare finnes, till denne; dock

äger barnavårdsnämnden, därest barnet vis­

tas hos annan än modern eller förmyndaren,

alt, då särskilda skäl därtill äro, förordna,

alt bidragsförskott skall utbetalas till den,

hos vilken barnet vistas, eller lill annan lämp­

lig person.

Belopp, som i första stgcket sägs, vare

förverkat, örn det ej Igfts inom tre måna­

der efter den månad, under vilken detsam­

ma förfallit till betalning.

2 mom. Beviljat bidragsförskott utbeta­

las icke för tid, under vilken kostnaderna

för barnets vård d anstalt eller för kost och

bostad dt barnet helt bestridas av statsme­

del.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

59

tet eller någon del därav kan antagas kom­

ma att sakna nödiga medel till underhåll för

sig och de sina eller eljest sgnnerliga skäl

tala mot återkrävande av förskottet.

mål vidtaga erforderliga åtgärder för ford­

ringens indrivande.

När synnerliga skäl därtill föranleda, äger

länsstyrelsen på framställning av barnavårds­

nämnden eller av den underhållsskyldige be­

sluta, att återkravsrätten skall eftergivas.

Socialvårdskommittén.

Kommittén omnämner, att det från olika håll anmärkts, att barnavårds­

nämndernas verksamhet för utgivna bidragsförskotts återkrävande av de un-

derhållsskyldiga bruste i effektivitet. Som bevis därför hade man framför allt

pekat på det förhållandet, att en så stor del av bidragsförskotten icke in-

dreves. Socialvårdskommittén kunde emellertid icke underlåta att framhålla,

att det i och för sig knappast v-ore så anmärkningsvärt att resultatet av in­

drivningen siffermässigt visat sig tämligen dåligt. Man finge nämligen icke

glömma, att förskotteringen i ganska stor utsträckning nödvändiggjorts icke

av försummelse i egentlig mening från den underhållsskyldiges sida utan av

hans oförmåga att fullgöra underhållsskyldigheten. En stor del av de under-

hållsskyldiga befunne sig i sådana omständigheter, att återbetalning helt

enkelt ej kunde ifrågakomma. Man behövde endast såsom exempel härpå

nämna sådana ingalunda fåtaligt representerade grupper som invalider, av

fattigvården försörjda, sinnessjuka och fångar. Med det anförda ville kom­

mittén naturligtvis ej göra gällande annat än att indrivningen med all säker­

het borde kunna lämna bättre resultat. Kommittén ville endast varna för en

överskattning av möjligheterna att här uttaga avsevärt större belopp än som

nu skedde.

Beträffande återbetalningsfrekvensen må i detta sammanhang hänvisas till

den vid betänkandet fogade bilagan 3 (sid. 77—82).

Kommittén anför vidare:

De brister som föreligga kunna bero antingen därpå, att barnavårdsnämn­

derna icke till fullo utnyttja de möjligheter lagen bjuder för framtvingande

av underhållsskyldighetens fullgörande, eller också därpå, att dessa möjlig­

heter äro otillräckliga. Vad det förra beträffar, förhåller det sig otvivelaktigt

så, att en del nämnder visat försumlighet i utnyttjandet av förefintliga möjlig­

heter. Till icke ringa del torde emellertid detta förhållande ha berott på

bristande orientering om hur dessa för dem nya ärenden borde handläggas. I

flera av de yttranden rörande bidragsförskottslagen, vilka inkommit till kom­

mittén från länsstyrelserna, har också uppgivits, att under de sista åren en

viss förbättring inträtt i fråga om barnavårdsnämndernas sätt att bedriva

återkravsverksamheten. Det är väl att förmoda, att denna förbättring kommer

att fortsätta, allt eftersom nämnderna vinna ökad erfarenhet och vana vid

verksamheten. Den vägledning de få i samband med länsstyrelsernas gransk­

ning av ansökningarna om statsbidrag har givetvis också sin stora betydelse.

Det har föreslagits, att lill befrämjande av ett mera nitiskt uppträdande

från barnavårdsnämndernas sida i fråga om återkravsverksamheten detal­

jerade föreskrifter borde meddelas rörande de åtgärder, som böra av dem vid­

tagas. Socialvårdskommittén finner det för sin del knappast lämpligt eller

ens praktiskt möjligt att lagfästa sådana föreskrifter. Härför äro de fall, som

möta, av allt för varierande beskaffenhet. Vilka åtgärder barnavårdsnämn­

derna lia att företaga får väl också anses vara i princip ganska klart. De sko­

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

63

21

(Gällande lag.)

21

§.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bi­

dragsförskott sökes av barnavårdsnämnden

hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämn­

dens kostnader under visst kalenderår, skall

göras före utgången av kalenderåret näst ef­

ter det, då förskottet utgivits. Konungen må

dock, när skäl därtill äro, förordna, att an­

sökning skall av länsstyrelsen upptagas till

prövning, ändå att den göres senare.

Vid ansökningen skola fogas följande

handlingar:

a) uppgift beträffande varje barn om

namn, födelsedag och vistelseort samt för­

äldrarnas namn och vistelseort;

b) specificerad uppgift å nämndens kost­

nader för bidragsförskott med angivande

särskilt för varje barn av förskottets belopp

och tidpunkten för dess utbetalande; där

uppgiften ej åtföljes av behöriga verifikatio­

ner, skall den vara till riktigheten stgrkt av

ordföranden och annan ledamot i nämnden

eller, då kassaförvaltare finnes, av denne

jämte ytterligare en ledamot;

c) fullständig redogörelse för barnens och

deras föräldrars ekonomiska ställning; samt

d) redogörelse för de åtgärder, som vid­

tagits för bidragsförskottens återkrävande,

jämte härutinnan meddelade utslag eller be­

slut ävensom, i fall där tvångsmedel mot

den unde Thalis skyldige icke anlitats, uppgift

örn anledningen härtill.

De under c) och d) omförmälda redogö­

relserna skola vara till riktigheten styrkta av

barnavårdsnämndens ordförande.

Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen

samt genom sökanden införskaffat eller själv

låtit införskaffa den ytterligare utredning,

som må vara behövlig, har länsstyrelsen att

meddela beslut i ärendet samt att utanord­

na beviljat belopp.

Socialvårdskommittén.

Kommittén erinrar örn att enligt 21 § första stycket andra punkten i gäl­

lande lag ansökning, avseende barnavårdsnämndens kostnader under visst

kalenderår skulle göras före utgången av kalenderåret näst efter det, då

förskottet utgivits. Tvekan hade uppstått, huruvida den omständigheten, att

på t. ex. december månad belöpande förskott av någon anledning ej ut­

betalats förrän under påföljande januari, skolat beträffande detta förskotts-

belopp föranleda förlängning av ansökningstiden med ett år. Enligt kom­

mitténs uppfallning borde det avgörande vara, å vilket år förskottet be­

löpte. Med anledning härav hade en något ändrad formulering av stadgan­

det föreslagits. I samband därmed hade vidtagits några ändringar, som för­

anletts av övergången till budgetår såsom förskottsperiod. Kommittén hade

vidare föreslagit införandet i 21 § av en bestämmelse, enligt vilken ansök­

ning om statsbidrag skulle, i likhet med vad redan nu stadgats rörande an­

sökning örn bidragsförskott, avfattas enligt fastställt formulär. De i den

(Kommittéförslaget.)

21

§.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bi­

dragsförskott sökes av barnavårdsnämnden

hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämn­

dens kostnader för förskott som belöpa å

visst budgetår, skall göras före utgången av

därnäst följande budgetär. Konungen må

dock, när skäl därtill äro, förordna, att an­

sökning skall av länsstyrelsen upptagas till

prövning, ändå att den göres senare. An­

sökning' avfattas enligt fastställt formulär.

Sedan länsstyrelsen granskat ansökningen

samt genom sökanden införskaffat eller själv

låtit införskaffa den ytterligare utredning,

som må vara behövlig, har länsstyrelsen att,

i den män bidragsförskotten befunnits be­

viljade och utbetalade i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna lag samt barna­

vårdsnämnden skäligen får anses hava full­

gjort vad densamma ålegat i fråga örn åt­

gärder för förskottens återkrävande, bevilja

gottgörelse och utanordna beviljat belopp.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

gällande paragrafens andra och tredje stycken intagna detaljföreskrifterna

syntes vara av sådan beskaffenhet, att de lämpligen borde, i vissa delar om­

arbetade, överflyttas lill tillämpningskungörelsen.

Beträffande omfattningen av länsstyrelsernas skyldigheter och befogen­

heter i samband med granskningen av ansökningarna om statsbidrag hade,

framhåller kommittén vidare, på några håll tvekan försports. Kommittén

anför som sin mening följande:

Gällande lags mening torde säkerligen vara, att länsstyrelserna ha att

underkasta ansökningarna en allsidig prövning av såväl formell som ma­

te™6^ art. Det bör sålunda kontrolleras, att bidragsförskotten blivit be-

viljade och utbetalade i enlighet med bidragsförskottslagens föreskrifter —

därvid länsstyrelsen dock givetvis saknar anledning framställa anmärkning

örn att bidragsförskott utgått med för lågt belopp — ävensom att barna­

vårdsnämnderna fullgjort vad som skäligen kan fordras i fråga örn åtgär­

der för förskottens återkrävande av de underhållsskyldiga. Några detaljera­

de regler örn granskningen synas ej böra lagfästas. Däremot föreslår kom­

mittén införandet av en allmän bestämmelse av nyss antytt innehåll.

Beträffande vissa av kommittén diskuterade spörsmål i samband med

frågan om barnavårdsnämnds rätt att få gottgörelse av statsverket för bi­

dragsförskott anhåller jag få hänvisa till betänkandet (sid. 46—47).

Yttrandena.

Barnavårdsnämnden i Täby samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenten

i tredje distriktet anse, att ansökning örn gottgörelse borde avse kostna­

derna under ett visst budgetår, ej de kostnader som belöpa därå.

Sistnämnda bestämmelse kunde föranleda onödigt besvär för barnavårds­

nämnderna. Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår, att en uttrycklig före-

skiift skulle meddelas därom, att, innan ansökan örn gottgörelse för ut­

givet förskott slutligen behandlades, yttrande i ärendet borde inhämtas från

fattigvårds- och barnavårdskonsulenten.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att det ur länsstyrelsernas arbets-

synpunkt måhända vore lämpligt att begränsa tiden för ingivande av rekvi­

sitioner till ett halvt år efter bidragsförskottsperiodens slut eller alltså till

senast den 31 december.

Riksråkenskapsverket anför:

Att ettårsfristen för ansöknings ingivande bibehålies efter det att bidrags-

perioden omlagts från kalenderår till budgetår synes komma att få den

konsekvensen, att statsbidragen till sådana bidragsförskott, som belöpa

exempelvis å budgetåret 1943/44, till stor del komma att belasta vederbö­

rande riksstatsanslag först för budgetåret 1945/46. Det är givetvis önskvärt,

att statsbidrag, som avse bidragsförskott för visst budgetår, bliva redovisade

i sa nära anslutning till detta budgetår som möjligt och under loppet av

ett och samma budgetår. Enligt riksräkenskapsverlcets mening böra stats­

bidragen därför sökas före utgången av april månad året efter utgången av

det budgetår bidragsförskotten avse, så att kostnaderna må hinna belastas

vederbörande riksstatsanslag före utgången av påföljande juli månad. Att

den kommunala revisionen i städerna ej är avslutad vid den nu föreslagna

tidpunkten för ansöknings ingivande torde icke behöva utgöra något hinder

härför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

65

Vad i yttrandena av barnavårdsnämnden i Täby och en fattigvårds- och

Departements-

barnavårdskonsulent anförts synes mig icke böra föranleda ändring i social-

chefen.

vårdskommitténs förslag. Att länsstyrelserna höra fattigvårds- och barna-

vårdskonsulenterna innan ansökning slutligen behandlas är visserligen enligt

min mening lämpligt, men uttrycklig föreskrift därom torde icke vara er­

forderlig.

För en ändring av tiden för ingivande av ansökning till länsstyrelsen tala

onekligen vissa skäl. Ä andra sidan kan anföras, att barnavårdsnämnderna

böra hava en icke altför kort tid på sig att ordna med ansökningarna. Efter

vägande av skälen för och emot har jag stannat för att godtaga socialvårds-

kommitténs förslag.

22

§.

(Gällande lag.)

22

§.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämn­

den mottagit gottgörelse av statsverket för

bidragsförskott, av den underhållsskyldige

uppburit ersättning för förskottet, åligger det

nämnden att i samband med den ansökning

örn sådan gottgörelse, som näst därefter gö­

res, till statsverket redovisa tre fjärdedelar av

den uppburna ersättningen.

(Kommittéförslaget.)

22

§.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämn­

den sökt gottgörelse av statsverket för visst

bidragsförskott, av den underhållsskyldige

uppburit ersättning för förskottet, åligger

det nämnden att i samband med den ansök­

ning om gottgörelse för utgivna bidragsför­

skott, som näst därefter göres, till statsver­

ket redovisa tre fjärdedelar av den uppburna

ersättningen, dock högst vad nämnden upp­

burit i gottgörelse av statsverket för för­

skottet.

Socialvårdskommittén.

Kommittén förklarar sig hava vidtagit vissa ändringar, föranledda därav

att i 22 § gällande lag icke stadgats, huru det skulle förfaras med belopp,

som barnavårdsnämnden uppburit av den underhållsskyldige efter det nämn­

den sökt gottgörelse av statsverket men före gottgörelsens utbetalande. Även

dessa medel borde naturligtvis redovisas i samma utsträckning som de, vil­

ka inflöte efter det nämnden mottagit gottgörelsen. Man kunde naturligtvis

tänka sig den utvägen, att nämnden omedelbart så att säga kompletterade

sin under prövning liggande ansökning med uppgift örn inbetalningen. Det

förefölle emellertid mera praktiskt att med dessa medel förfores på samma

sätt som med de medel, vilka inflöte efter det gottgörelsen utbetalats. Be­

stämmelse härom hade upptagits i kommitténs förslag. Paragrafen hade även

kompletterats med ett stadgande, enligt vilket barnavårdsnämnden behövde

redovisa högst vad nämnden av statsverket uppburit i gottgörelse för det

ifrågakomna förskottet. Delta med lanke på de fall, då länsstyrelsen icke

alls eller endast till viss del beviljat av nämnden begärd gottgörelse.

Yttrandena.

Vissa erinringar, huvudsakligen av tonnell natur, mot den föreslagna para­

grafen hava framförts i några yttranden.

På de skäl socialvårdskommittén anfört har jag funnit mig böra föresi ^Departement*

att dess förslag beträffande förevarande paragraf godtages.

chefen.

Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sami. Nr 18S och 1X4.

5

66

Kungl. Maj-.ts proposition nr 183.

Departements­

chefen.

Departements­

chefen.

23 §.

(Gällande lag.)

(Kommittéförslaget.)

23 §.

23 §.

Har barnets moder ingått äktenskap nied annan än barnets fader, skall, därest fadern

avlidit, vad i denna lag sägs om fader gälla maken.

Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av denna lag med

barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.

Gällande lags bestämmelser synas böra oförändrade bibehållas.

24—26 §§.

24 §.

(Gällande lag.)

24 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i ärende

rörande beviljande eller indragning av bi­

dragsförskott eller rörande eftergivande av

rätten att återkräva sådant förskott må den,

som beslutet rörer, anföra besvär hos läns­

styrelsen inom trettio dagar från det han av

beslutet erhållit del.

(Kommittéförslaget.)

24 §.

över barnavårdsnämnds beslut i ärende

rörande beviljande eller indragning av bi­

dragsförskott må den, som beslutet rörer,

anföra besvär hos länsstyrelsen inom tret­

tio dagar från det han av beslutet erhållit del.

25 §.

25 §.

Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen i vederbö­

rande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll

del av beslutet.

26 §. 26 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för

lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Nu ifrågavarande paragrafer, beträffande vilka i yttrandena allenast vissa

påpekanden och förslag av huvudsakligen formell natur gjorts, torde böra

inflyta i departementsförslaget i socialvårdskommitténs avfattning.

lkraftträdehe- och övergångsbestämmelser.

Kommittéförslaget innehåller följande ikraftträdelse- och övergångsbestäm­

melser:

Denna lag träder i kraft den ...

Genom lagen upphävas lagen den 18 juni 1937 (nr 383) örn förskottering av underhålls­

bidrag till barn och kungörelsen den 5 november 1937 (nr 924) med vissa bestämmelser an­

gående tillämpningen av sistnämnda lag.

Har ansökning örn bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937 ingivits men ej hunnit

slutbehandlas före nämnda lags upphävande, må förskott beviljas enligt den nya lagen

på grundval av den ingivna ansökningen, kompletterad med erforderliga uppgifter.

Har genom beslut enligt lagen den 18 juni 1937 bidragsförskott beviljats för tid efter

den ........................... , skall sådant förskott utan hinder av sagda lags upphävande utgå med

belopp och för period, som genom beslutet fastställts, men skola i övrigt den nya lagens

bestämmelser tillämpas beträffande förskottet.

Vad i föregående stycke sagts skall ej utgöra hinder för barnavårdsnämnd att, medan

bidragsförskott för visst barn ännu utgår på grund av beslut enligt den upphävda lagen,

pröva enligt den nya lagen gjord ansökning örn bidragsförskott för samma barn. Befinnes

därvid, att bidragsförskott skulle enligt den nya lagen utgå med högre månatligt belopp

än det redan utgående bidragsförskottet, skall nämnden förklara beslutet enligt den gamla

lagen förfallet, i vad det avser tiden efter löpande månads utgång, samt på grundval av

den nya ansökningen bevilja bidragsförskott för tiden från sagda tidpunkt. Har beslutet

enligt den gamla lagen meddelats av amian barnavårdsnämnd än den, vilken träffar av­

görande som nu sagts, skall den senare nämnden omedelbart underrätta den förra nämnden

om att det gamla beslutet förklarats förfallet.

67

Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda lagen, skall hän­

visningen anses avse den nya lagen, och där hänvisning skett till visst lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda bestämmelse i stället tillämpas.

Socialvårdskommittén.

Kommittén anför härom:

Har ansökning örn bidragsförskott ingivits men icke hunnit bliva slutbe­

handlad före den gamla lagens upphävande, må enligt förslaget förskott be­

viljas enligt den nya lagen på grundval av den ingivna ansökningen, even­

tuellt kompletterad med erforderliga ytterligare uppgifter.

Tidigare beviljade bidragsförskott, som ännu icke utlöpt då den nya lagen

träder i kraft, torde i princip böra utan hinder av den äldre lagens upphä­

vande utgå med belopp och för period, som ursprungligen beslutats. I övrigt

synas bestämmelserna i den nya lagen böra tillämpas även på de tidigare

bidragsförskotten.

För att skapa möjlighet för de förskottsuppbärande barn, vilka därav

kunna lia fördel, att så snart som möjligt efter den nya lagens ikraftträdande

få förskottet omräknat efter den nya lagens bestämmelser, har kommittén

emellertid föreslagit ett stadgande, enligt vilket ansökning må göras om

bidragsförskott jämlikt den nya lagen, medan förskott jämlikt den gamla

lagen alltjämt utgår. Befinnes vid prövning av sådan ansökning, att för­

skottet skulle, beräknat efter den nya lagens bestämmelser, utgå med högre

månadsbelopp än det redan utgående förskottet, skall det gamla beslutet för­

klaras förfallet och nytt förskott beviljas på grundval av den nya ansök­

ningen. Av praktiska skäl bär föreslagits, alt i sådant fall det gamla förskot­

tet skall upphöra och det nya förskottet börja i och med utgången av den vid

tiden för nämndens beslut löpande månaden. Det kan naturligtvis inträffa,

att det gamla beslutet meddelats av annan barnavårdsnämnd än den, som

prövat den nya ansökningen. Den senare nämnden skall då omedelbart

lämna meddelande om sitt beslut till den förra nämnden. Har genom det

gamla beslutet beviljats gemensamt bidragsförskott för flera barn, bör tyd­

ligen ansökningar enligt den nya lagen göras för samtliga dessa barn i ett

sammanhang. Med det gamla förskottets månadsbelopp får då jämföras

summan av barnens bidragsförskott, för månad räknat, enligt den nya

lagen. Särskilda bestämmelser härom synas icke erforderliga. Då den un-

derhållsskyldige underrättas örn del nya bidragsförskottets beviljande, bör

lämpligen till undvikande av missförstånd meddelas, att detsamma träder i

stället för det gamla förskottet. Ej heller härutinnan synes särskilt stadgan­

de erforderligt.

Särskilda övergångsbestämmelser synas bliva nödvändiga beträffande an­

sökningar om statsbidrag men de torde böra utformas först sedan det av­

gjorts när den nya lagen skall träda i kraft.

Den nya bidragsförskottslagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1943,

Departem

då nu gällande lag bör upphöra att gälla. Beträffande ansökning örn gott- ch^r"

görelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott,

som utgivits under år 1942. torde dock bestämmelserna i 21 § av nu gällande

lag fortfarande böra äga tillämpning.

Av socialvårdskommittén föreslagna övergångsbestämmelser torde vidare

böra kompletteras med ett stadgande, att ansökning örn gottgörelse av stats­

verket för barnavårdsnämnds kostnader för bidragsförskott under tiden den

1 januari—den 30 juni 1943 eller som belöpa å nämnda tid skall, där ej Ko­

nungen medgiver undantag, ingivas till länsstyrelsen senast den 30 juni 1944.

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 183.

Departements­

chefen.

Särskilda spörsmål.

J. Kostnaderna för bidragsförskotten.

Socialvårdskommittén omnämner, att förste aktuarien i pensionsstyrelsen

Erik Lindh på kommitténs uppdrag verkställt vissa beräkningar beträffande

de ökade kostnader, som kommitténs förslag till höjning av inkomstgrän­

serna och ändrad avdragsregel skulle medföra. Beräkningarna ingingo i en

av Lindh upprättad promemoria, vilken på grund av sitt omfång icke tryckts

i betänkandet.

Kommittén framhåller, att dessa ökade kostnader vore synnerligen vansk­

liga att uppskatta. Åtskilliga på frågan inverkande faktorer vore nämligen

ovissa och det statistiska material, som kunde läggas till grund för beräk­

ningarna, vore mycket ofullständigt. Lindh hade, under framhållande att man

knappast kunde uppnå annat än att söka härleda vissa gränser, inom vilka

ökningen kunde förväntas stanna, nått fram till det resultatet, att man, därest

kommitténs förslag genomfördes, finge räkna med en kostnad för bidrags­

förskotten av 3.72 miljoner kronor på landsbygden och 3.7t miljoner kronor

i städerna eller sålunda sammanlagt 7.43 miljoner kronor. År 1940 var kost­

naden, bortsett från återbetalningar från de underhållsskyldigas sida, på

landsbygden 3.01 miljoner kronor och i städerna 2.72 miljoner kronor eller

sålunda sammanlagt 5.73 miljoner kronor. I förhållande lill 1940 års siffror

skulle alltså ökningen av bruttokostnaderna uppgå till 1.7 miljoner kronor,

ökningen av nettokostnaderna, d. v. s. efter avdrag av återbetalningar, hade

av Lindh beräknats uppgå till 1.23 miljoner kronor för hela riket. Av detta

belopp skulle då statsverket få vidkännas s/4 eller omkring 0.92 miljoner kro­

nor och kommunerna 1[i eller omkring 0.31 miljoner kronor. Det resultat

vartill Lindh kommit angåve en kostnadsökning, som syntes vara antaglig,

och den beräknade summan borde kunna läggas till grund för anslagsbe­

räkning.

Till de ökade kostnader, som enligt förste aktuarien Lindhs beräkningar

kunna antagas komma att vid genomförande av socialvårdskommitténs för­

slag uppstå för statsverket — 920,000 kronor — torde böra läggas de kost­

nader, som kunna föranledas av de mindre jämkningar av normalbeloppen,

som jag i det föregående föreslagit vid behandlingen av 8 §. Dessa kostnader

kunna, såsom förut nämnts, uppskattas till inemot 100,000 kronor.

De nu föreslagna ändringarna komma icke afl inverka på kostnadsberäk­

ningarna för budgetåret 1943/44.

II. övriga spörsmål.

Socialvårdskommittén har i sitt betänkande behandlat även vissa förslag

till ändringar av gällande lagstadganden och införande av nya sådana, alla

med syfte att befrämja återkravsrättens effektivitet. Jag anhåller att därut-

innan få hänvisa till betänkandet (sid. 42—45). Bland annat hava därvid

föreslagits vissa ändringar i och tillägg till införsellagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

09

Jag vill i detta sammanhang endast nämna, att åtskilliga med bidragsför­

skottslagen sammanhörande frågor torde komma att upptagas till behandling

vid den utredning rörande ändringar i införsellagen, som enligt vad jag in­

hämtat överväges inom justitiedepartementet. Jag finner ej skäl att nu upp­

taga av kommittén diskuterade spörsmål till närmare behandling.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom .socialde­

partementet upprättat förslag till lag om förskoitering av underhållsbidrag

till barn (bidragsförskottslag) måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Bucht.