angående utgifter å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44

Kungl. Majlis proposition nr 344. 1

Nr 344.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående utgifter å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44; given Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I propositionen nr 2 till innevarande års riksdag angående utgifter å tillläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anfördes, att förhållandena efter krigsutbrottet framtvungit ett system med öppna tilläggsstater, över vilka riksstaten successivt kompletterats med nya medelsanvisningar, men att det framstått som ett önskemål att, i den mån förhållandena stabiliserades, begränsa medelsanvisningama på tilliiggsstat för att på så sätt nå fram till en fastare planläggning av den statliga verksamheten. I och med att man för budgetåret 1942/43 övergått till en bestämd gränsdragning mellan riksstat

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

och förskotlsstat med krav på balansering av riksslaten, hade angelägenheten av att undvika ej strängt nödvändiga förändringar av riksstaten under löpande budgetår vunnit ökad tyngd.

I syfte att såvitt möjligt förverkliga det angivna önskemålet lia i år liksom föregående år de statliga myndigheterna vid budgetårsskiftet genom cirkulärskrivelser från de olika departementen underrättats örn att vederbörande föredragande statsråd med hänsyn till riksstatens balansering endast i tvingande undantagsfall hade för avsikt att förorda anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44. Framställningar örn sådan medelsanvisning borde ingivas endast då särskilda skäl vore förhanden och medelsbehovet vid sträng bedömning prövades vara så trängande, att ett uppskov med medelsanvisningen till budgetåret 1944/45 icke vöre möjligt.

Den eftersträvade begränsningen av anslagen på tilläggsstaten har icke kunnat helt genomföras. Inkomna framställningar ha nämligen inom flera verksamhetsområden ådagalagt ett medelsbehov av sådan art, att anslagsanvisning på tilläggsstat framstått såsom oundgänglig. Där så prövats vara förhållandet har medelsäskandet ansetts böra göras i detta sammanhang och icke uppskjutas lill nästa års lagtima riksdag. I övrigt avse de nu förordade anslagen i huvudsak att reglera redan fattade utgiftsbeslut.

Genom beslut den 30 juni 1943 har Kungl. Majit fastställt beredskapsstat för förs vars väsen det för budgetåret 1943/44 att från och med den 1 juli 1943 lända till efterrättelse såsom förskottsstat samt ställt på förskottsstaten upptagna anslag till vederbörande myndigheters förfogande. Av praktiska skäl bör i detta .sammanhang täckning begäras endast för verkställda engångsutgifter å förskottsstatens kapitalbudget. För övriga engångsutgifter och för löpande utgifter komma täckningsmedel att äskas först vid slutet av budgetåret.

De anslagsäskanden vilka i enlighet med det anförda ansetts böra föreläggas årets riksdag under dess höstsession böra sammanfattas på en tilläggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår. Samtliga dessa anslagsäskanden ha tidigare anmälts för Kungl. Majit. Beträffande vissa anslagsäskanden har Kungl. Majit beslutat, att de skola i särskilda propositioner underställas riksdagens prövning, övriga äskanden, vilka av vederbörande föredragande anmälts tidigare denna dag, böra i en sammanfattande proposition föreläggas riksdagen. En sammanställning omfattande dels sistnämnda anslagsäskanden, varom Kungl. Maj :t på hemställan av vederbörande föredragande enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—16) fattat beslut, dels ock de anslagsäskanden å tilläggsstat I, beträffande vilka Kungl. Majit beslutat avlåtande av särskilda propositioner, torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende (bihang).

Av sammanställningen framgår, att å tilläggsstaten äskas anslag örn tillhopa å driftbudgeten 66 miljoner kronor, varav ej fullt 3 miljoner kronor för avskrivningsändamål, och å kapitalbudgeten 108 miljoner kronor. Huvuddelen av dessa belopp faller på försvarsväsendet. Sålunda äskas under fjärde huvudtiteln sammanlagt nära 58 miljoner kronor, varav 52.5 miljoner kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 3

för extra ammunitionsanskaffning samt 2.5 miljoner kronor för anskaffning av cyklar för armén. Av kapitalbudgetens summa avses tillhopa 95 miljoner kronor till rörelsekapital för krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse, vilka anslag dock till större delen innebära en reglering av förskott. Bland anslagen för civila ändamål märkas å driftbudgeten 2 miljoner kronor till befrämjande av landsbygdens elektrifiering och å kapitalbudgeten 6 miljoner kronor till uppförande och drift av fabriksanläggningar för tillverkning av syntetiskt gummi.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att godkänna de förslag, om vilka Kungl. Majit enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—16) fattat beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro­

position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 5

Bilaga 1.

Egentliga statsutgifter.

*

Tredje huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

B. Sveriges representation i utlandet.

[1.] 8 a. Vissa hyres- och resekostnader för personalen vid beskickningar

och konsulat, förslagsanslag. Å tilläggsstat II till riksstaterna för budgetåren 1940/41 och 1941/42 anvisade riksdagen för bestridande av kostnader av ifrågavarande slag för personalen vid beskickningen och generalkonsulatet i London två förslagsanslag av 32,000, respektive 30,000 kronor. Med hänsyn till att den bostad utanför staden, som förhyrts för att kunna tjänstgöra såsom evakueringsbostad, under senare tid bebotts av endast en del av de i London placerade tjänstemännen, hava ifrågavarande kostnader kunnat begränsas till omkring 15,000 kronor för år. Detta belopp torde böra beräknas för inne-, varande budgetår.

I samband härmed får jag anmäla, att det befunnits nödvändigt att för personalen vid beskickningen i Berlin anordna en förläggning utanför staden. Kostnaderna för denna förläggning kunna för närvarande ej bestämt beräknas. Enligt hittills föreliggande uppgifter torde de under innevarande budgetår komma att uppgå till omkring 20,000 kronor.

För täckande av sålunda uppkomna evakueringskostnader torde å tilläggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår böra av riksdagen äskas ett förslagsanslag av sammanlagt 35,000 kronor. Skulle under budgetåret 1943/44 utgifter av enahanda slag bliva erforderliga jämväl vid andra beskickningar

6 Kungl• Maj:ts proposition nr 344.

och konsulat, torde kostnaderna härför få avföras å detta anslag. Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

alt till Vissa hyres- och resekostnader för personalen vid

beskickningar och konsulat å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

[2.] 12. Lastkommittén > New York m. m., förslagsanslag. I enlighet med Kungl. Maj:ts i proposition nr 316/1942 framlagda förslag anvisade riksdagen å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 för detta ändamål ett förslagsanslag av 540,000 kronor. Såsom i propositionen framhölls, hade kostnaderna för kommittén under tiden maj 1940—december 1941 uppgått till 76,989: 64 dollars. För tiden januari—juni 1942 beräknades de icke komma att understiga 21,000 dollars i kvartalet, vilket i svenskt mynt motsvarar 352,800 kronor för år. Härtill komme utgifter å tillhopa omkring 25,000 kronor för rese- och traktamentsersättningar m. m. Det skulle ankomma på utrikesdepartementet att utreda, efter vilka grunder vissa av dessa kostnader kunde uttagas av enskilda importörer och rederier. Slutligen borde från anslaget bestridas de till omkring 8,000 kronor beräknade kostnaderna för anställning vid beskickningarna i Buenos Aires och Rio de Janeiro gemensamt av en av de för den s. k. Göteborgstrafiken anlitade kontrollofficerarna. Sammanlagt beräknades för tiden maj 1940—juni 1942 komma att erfordras omkring 537,000 kronor, vilket belopp ansågs böra avrundas till 540,000 kronor.

Frågan om täckning av ifrågavarande utgifter för tiden från och med den 1 juli 1942 synes, sedan för anslagsberäkningen erforderliga redovisningar inkommit, nu böra underställas riksdagen. Utgifterna hava genom olika rationaliseringsåtgärder kunnat i viss mån minskas. Enligt föreliggande redovisningar och med hänsyn till de belopp, som kunnat och som förutses fortsättningsvis komma att uttagas från enskilda företag, beräknas kostnaderna för tiden den 1 juli 1942—den 30 juni 1944 uppgå till sammanlagt omkring 425,000 kronor. Ett förslagsanslag av detta belopp torde böra av riksdagen äskas å tilläggsstat till löpande riksstat. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lastkommittén i New York m. m. å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt be­

hagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

C.-G. Béve.

Kungl. Majlis proposition nr 344. 7

Bilaga 2.

EGENTLIGA STATSUTGIFTER.

Fjärde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober' 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Berg­

quist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Cliefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler under försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Med förmälan tillika att ärendena under punkterna 1—7 samt 13 och 16 vore av den natur, att närmare redogörelse för deras innebörd än som av det följande framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upplysningar borde få inhämtas genom de handlingar, som komme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför chefen för försvarsdepartementet därvid följande.

B. Centrala försvarsmyndigheter.

Krigsmaterielverket. [1.] 14a. Krigsmaterielverket: Anskaffande av viss utrustning för centrala ammunitionsförråd, reservationsanslag. För anordnande av centrala ammunitionsförråd har genom olika riksdagsbeslut å kapitalbudgeten anvisats ett belopp av sammanlagt 28,500,000 kronor (jfr propositionen 1942: 2, bilaga 8, punkten 1).

Statens krigsmaterielnämnd har i skrivelse den 31 maj 1943 anfört, att behov uppkommit av ytterligare ett antal friliggande byggnader vid ifrågavarande centralförråd för vissa särskilda förrådsändamål och för personalen. Såsom av skrivelsen närmare framgår erfordras dels vissa speciella förrådslokaler för en kostnad av (130,000 + 45,000 + 90,000 =) 265,000 kronor, dels lokaler, inrymmande omklädnads- och duschrum samt matsal och kokmöj-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

liglieter för personalen ra. m. för en kostnad av 350,000 kronor, dels ock bostäder vid två av förråden för tygförvaltare och tygskrivare för en kostnad av 146,000 kronor.

Nämnden har i samband därmed anfört, att nämnden ännu saknade möjlighet att bedöma, huruvida de av riksdagen för uppförande av centralförråden anvisade anslagen skulle komma att visa sig vara tillräckliga. Såsom följd härav kunde nämnden nu icke heller bedöma, huruvida kostnaderna för de här avsedda nya lokalerna kunde bestridas inom förrådsanslagets ram. Med hänsyn härtill ville nämnden nu endast hemställa, att Kungl. Majit måtte bemyndiga nämnden att med anlitande av de medel, som nämnden disponerade för anordnande av centrala ammunitionsförråd, jämväl uppföra angivna lokaler för en beräknad kostnad av (265,000 + 350,000 + 146,000 =) i avrundat tal 765,000 kronor. Därest dessa medel icke skulle förslå för ändamålet, avsåge nämnden att sedermera inkomma med framställning örn tilläggsanslag.

I detta sammanhang har nämnden meddelat, att av de medel, som anvisats för markförvärv för centralförråden, 1,000,000 kronor, en besparing på omkring 475,000 kronor beräknades uppkomma. Därest byggnadsanslagen skulle överskridas, förelåge sålunda möjlighet att omdisponera denna besparing för täckande av vissa byggnadskostnader.

Vidare har nämnden anfört, att den med anlitande av de för uppförande av centralförråden anvisade medlen för en kostnad av omkring 440,000 kronor inköpt viss utrustning och vissa driftsinventarier till centralförråden. Nämnden hade emellertid funnit det tveksamt, huruvida det vore riktigt att låta kostnader för dylika inventarier belasta anslag, som utgöra investering i försvarsväsendets fastighetsfond. Med hänsyn härtill ansåge nämnden ett särskilt anslag för anskaffande av inventarier för centralförråden vara erforderligt. Utöver redan anskaffade inventarier erfordrades emellertid viss ytterligare anskaffning av inventarier. Sålunda erfordrades elektriska truckar för transporterna inom förråden, lastbilar samt eldsläckningsmateriel för en beräknad sammanlagd kostnad av 245,000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet för driftsinventarier vid centralförråden skulle sålunda uppgå till (440,000 + 245,000 =) 685,000 kronor, vilket belopp dock för bestridande av nu icke förutsebara kostnader borde höjas till 750,000 kronor.

Departements­ Att kostnaderna för anskaffande för de centrala ammunitionsförråden av chefen. lös utrustning och vissa driftsinventarier icke böra belasta de på kapitalbudgeten för anordnande av dessa förråd anvisade anslagen finner jag uppenbart. För detta ändamål bör särskilt anslag å riksstatens fjärde huvudtitel anvisas. Såsom av framställningen framgår, ha lös utrustning och driftsinventarier redan inköpts för en kostnad av omkring 440,000 kronor. Jag har intet att erinra mot att medel anvisas för täckande av denna utgift och förordar tillika, att i enlighet med föreliggande förslag ytterligare 310,000 kronor ställas till förfogande för inköp av härutöver erforderliga inventarier. Det anslag, som för ändamålet bör upptagas under fjärde huvudtiteln, bör

Kungl. Maj ds proposition nr 344. 9 alltså bestämmas till (440,000 + 310,000 =) 750,000 kronor. Detta anslag, som hänför sig till äldre byggnadsföretag, synes icke böra belasta den av 1942 års riksdag för försvarsviisendets utbyggande under perioden 1942/47 fastställda kostnadsramen.

Jag har intet att erinra mot bifall till föreliggande förslag i vad avser anordnande av förutnämnda speciella förrådslokaler för en kostnad av omkring 265,000 kronor. Jag har även övertygats örn önskvärdheten av att särskilda lokaler anordnas för personalen för omklädnad, dusch och matlagning m. m., varigenom möjliggöres en mer tillfredsställande användning av de egentliga förrådslokaler na. En reduktion av de härför beräknade kostnaderna — 350,000 kronor — bör emellertid eftersträvas. Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka, att medel anvisas för anordnande av ytterligare personalbostäder vid dessa förråd.

För bestridande av nyssnämnda kostnader för byggnadsarbeten, högst (265,000 + 350,000=) 615,000 kronor, bör i första hand tagas i anspråk den besparing av omkring 475,000 kronor, som enligt det föregående beräknas uppkomma å de medel för markförvärv, som ingå i de hittills anvisade anslagen för anordnande av centrala ammunitionsförråd. Aven för bestridande av den återstående delen av nämnda kostnader synes ifrågavarande anslag lämna tillgång vid bifall till förslaget örn överförande av kostnaderna för lös utrustning m. m. till anslag å fjärde huvudtiteln. Särskilda medel för genomförande av det av mig förordade byggnadsprogrammet torde därför icke böra nu äskas. De byggnadsarbeten, som i det föregående avsetts, torde, därest riksdagen icke däremot riktar erinran, få bestridas med anlitande av förutnämnda anslag å sammanlagt 28,500,000 kronor. Skulle en förstärkning av dessa anslag av andra skäl visa sig erforderligt, torde denna fråga få efter framställning från krigsmaterielverket underställas 1944 års riksdag.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverket: Anskaffande av viss utrustning

för centrala ammunitionsförråd å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 750,000

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 1 a

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

C. Försvarskrafterna.

Armén.

Sjukvård. [2.] 15 a. Armén: Utrustning av krigssjukhus, reservationsanslag. Som framgår av propositionen 1939 U: 1, bilaga 3, punkt 1, skola enligt för sjukhusens krigsberedskap gällande organisationsplaner jämte de s. k. beredskapssjukhusen (civila sjukhus, vilka vid krig eller krigsfara skola fortsätta sin verksamhet m. m.) finnas vissa av arméns myndigheter organiserade krigssjukhus, med vilka icke må förblandas de av sjukhustrupperna uppsatta sjukhusformationerna i fält.

Sedan såsom av nämnda proposition framgår medicinalstyrelsen hemställt, att ett belopp av 4,300,000 kronor måtte anvisas för anskaffning av utrustning till ifrågavarande krigssjukhus, tillstyrkte jag — med hänsyn till angelägenheten av att den tillämnade krigssjukhusorganisationen redan från början bleve försedd med fullständig och modern materiel — anskaffning av den föreslagna materielen. På förslag av Kungl. Majit anvisade riksdagen, skrivelse nr 38, punkten 1, till Utrustning av arméns krigssjukhus å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 4.300.000 kronor. Genom brev den 27 oktober 1939 ställde Kungl. Majit anslaget till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses förfogande att av styrelsen disponeras för därmed avsett ändamål.

I skrivelse den 15 mars 1943 har sjukvårdsstyrelsen hemställt, att ett belopp av 1,143,000 kronor måtte ställas till förfogande till bestridande av kostnaderna för anskaffning av utrustning för nytillkomna krigssjukstugor, för komplettering av kirurgisk utrustning samt för anskaffning av viss reservutrustning. Härutöver erfordrades för prisstegring, frakt och oförutsedda utgifter m. m. ett belopp av 100,000 kronor. På grund härav hemställde sjukvårdsstyrelsen, att tillhopa 1,243,000 kronor måtte ställas till förfogande.

Över sjukvårdsstyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av arméförvaltningens civila departement, av tjf. chefen för försvarsstaben samt av chefen för armén. Departements- I samband med 1942 års försvarsbeslut ha kostnaderna under femårschefen. perioden 1942/47 för viss engångsanskaffning av för den nya försvarsplanens genomförande erforderlig sjukvårdsmaterial för arméns del beräknats till 1.430.000 kronor. I princip synes det nu för utrustning av arméns krigssjukhus av sjukvårdsstyrelsen äskade beloppet till större delen vara av natur att bestridas inom ramen för femårsplanens anskaffningsanslag. Detta kan dock icke lämna utrymme för dessa kostnader, vilka icke varit möjliga att förutse vid femårsplanens uppgörande. Under normala förhållanden hade ett uppskov med frågans bedömande varit motiverat i avbidan på närmare erfarenheter rörande möjligheterna att motväga merutgiften genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 11

kostnadsbesparingar inom andra delar av femårsprogrammet. Med hänsyn till de trängande omständigheter, som sjukvårdsstyrelsen i förenämnda skrivelse av den 15 mars 1943 åberopat, kan jag icke förorda ett sådant uppskov utan finner det nödvändigt, att medel i angiven omfattning anvisas för ifrågavarande ändamål. I vad mån det anvisade beloppet, vilket synes böra avrundas till 1,240,000 kronor, bör bestridas inom förutnämnda kostnadsram, synes få bliva beroende på ytterligare övervägande med hänsynstagande till kostnadernas samband med rådande försvarsberedskap. I anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Utrustning av TcrigssjuTchus å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

av 1,240,000 kronor.

Resor och militärtransporter. [3.] Armén: Inskrivnings- och färdkostnader. I samband med införandet av nytt registreringssystem för värnpliktiga upptog försvarsväsendets rullföringsnämnd — som framgår av propositionen 1942: 78, punkt 4 — i skrivelse den 28 januari 1942 till behandling frågan örn förenkling av då rådande system för identifiering genom identitetsbrickor av personal vid krigsmakten under krigsförhållanden. Nämnden förordade övergång till ett nytt identifieringssystem, varvid jämväl redan präglade brickor borde ersättas med nya. Kostnaderna beräknades till sammanlagt 138,000 kronor.

På förslag av Kungl. Majit i förenämnda proposition har riksdagen genom skrivelse, nr 90, punkt 4, till Anskaffning och prägling av identitetsbrickor å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisat ett reservationsanslag av 138,000 kronor. Genom brev den 1 april 1942 ställde Kungl. Majit nämnda anslag till arméförvaltningens intendenturdepartements förfogande.

I en av intendenturdepartementet, jämte eget yttrande, den 10 augusti 1943 överlämnad skrivelse har chefen för armén hemställt, att för anskaffning och prägling av identitetsbrickor, bland annat för vissa efterbesiktigade och nyinryckande värnpliktiga samt för hemvärnspersonal, ett belopp av ytterligare 49,000 kronor måtte ställas till intendenturdepartementets förfogande, varav 37,000 kronor för anskaffning och 12,000 kronor för prägling.

En ytterligare medelsanvisning för angivna ändamål synes erforderlig. Departements- Mot beräkningen av det äskade beloppet har jag intet att erinra. Det synes dock icke nödvändigt, att särskilt anslag för detta ändamål ställes till förfogande. Lämpligen böra de nu ifrågavarande kostnaderna liksom även de kostnader av motsvarande art, som framdeles kunna uppkomma, bestridas från arméns förslagsanslag till inskrivnings- och färdkostnader. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas. Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

12 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 344.

att medgiva, att utgifter för anskaffning och prägling av

identitetsbrickor må bestridas från det under riksstatens fjärde

huvudtitel uppförda förslagsanslaget Armén: Inskrivnings- och

färdkostnader.

Tygmateriel m. m. [4.] 38 a. Armén: Ytterligare anskaffning av ammunition m. m., reservationsanslag. I skrivelse den 30 juli 1943 har arméförvaltningens ty g departement hemställt, bland annat, att för anskaffning av viss ammunition m. m. för beredskapsändamål ett belopp av 52,500,000 kronor måtte ställas till departementets förfogande. Av utredningen framgår, att detta belopp motsvarar kostnaderna för den anskaffning, som under budgetåret 1943/44 beräknas erforderlig, och att framdeles ytterligare anskaffning kan bliva aktuell. Överbefälhavaren har i utlåtande den 5 augusti 1943 tillstyrkt bifall till framställningen.

Departements­ Stora svårigheter möta att på tillförlitligt sätt beräkna ammunitionsåtchefen. gången i krig och följaktligen även omfattningen av den tillverkning av ammunition, som av beredskapsskäl är erforderlig. De beräkningar i ämnet, som ligga till grund för vår nuvarande ammunitionsförsörjning, äro baserade på praktiska erfarenheter från de senare årens krigshändelser. Den allra senaste tidens utveckling av stridstekniken har föranlett en översyn av dessa beräkningar, vilka ådagalagt, att för vissa slag av ammunition m. m. åtgången vid krig bedömes komma att väsentligt överstiga den tidigare beräknade. Dr krigsförsörjningssynpunkt har det därför ansetts nödvändigt att anskaffa ytterligare ammunition m. m. för i framställningen angivna särskilda ändamål.

För egen del kan jag icke ännu finna det utan vidare klart, att de nya grunderna för beräkning av ammunitionsåtgången skola visa sig så tillförlitliga, att på dem böra fotas för längre sikt avsedda åtgärder för tryggande av ammunitionsförsörjningen. Likvisst kan jag icke i nuvarande beredskapsläge underlåta att förorda, att ytterligare ammunition m. m. för avsedda ändamål anskaffas, varigenom ökad säkerhet vinnes för att ammunitionstillgången 'skall vara tillräcklig. Utan att nu taga ställning till frågan huruvida anskaffning totalt bör ske i den omfattning den i ämnet verkställda utredningen utvisat vara erforderlig vill jag föreslå, att för ändamålet för innevarande budgetår anvisas ett belopp av 52,500,000 kronor. En anskaffning inom ramen för detta belopp synes nämligen under alla förhållanden böra komma till stånd. Frågan örn fortsatt anskaffning torde få framdeles efter förnyad framställning upptagas till bedömande.

För ändamålet ha medel beräknats under det i förskottsstaten för försvarsväsendet ingående anslaget till engångsutgifter. Jag förordar emellertid, att särskilt anslag anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår och utgår med hänsyn till de föreliggande omständigheterna från att anslaget icke medräknas inom den kostnadsram, som av 1942 års riksdag angivits för försvarsväsendets utbyggande under budgetåren 1942/47. På grund härav torde anslaget icke böra uppföras med samma benämning som det anslag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 13

vilket i femårsplanens kostnadsram är avsett för bestridande av kostnader av denna art. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till Armén: Ytterligare anskaffning av ammunition m. m. å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 52,500,000 kronor.

[5.1 43 a. Armén: Anskaffning av cyklar, reservationsanslag. I 1942 års försvarsbeslut förutsattes, att arméns behov av cyklar skulle i stor utsträckning tillgodoses genom rekvisition vid mobilisering. Efter framställning från chefen för armén medgav emellertid Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden genom beslut den 30 juni 1942, att visst antal cyklar finge anskaffas för fyllande av mobiliseringsbehovet vid vissa förband. Kostnaderna för denna anskaffning ha bestritts med anlitande av medel som riksdagen anvisat till anskaffning av tygmateriel för armén, därvid dock allenast en del av kostnaderna ansetts böra belasta den för anskaffning av tygmateriel under uppsättningsperioden beräknade kostnadsramen.

Sedan inom arméstaben i samråd med arméförvaltningens tygdepartement företagits utredning angående möjligheterna att fydia föreliggande brist i behovet av cyklar för armén i krig, har tygdepartementet, på uppdrag av chefen för armén, i skrivelse den 2 september 1943 gjort framställning örn anvisande av 2,550,000 kronor för anskaffning av visst antal armécyklar m/42. Chefen för armén har angivit, att kostnaderna för cykelanskaffningen icke kunna gäldas genom medel anvisade för försvarets utbyggnad under femårsperioden, enär motsvarande besparingar vid anskaffning av annan materiel icke kunna åstadkommas. Framställningen har tillstyrkts av överbefälhavaren.

Såsom av det redan anförda framgår äro medel för den materielanskaff­ Departementschefen. ning framställningen avser icke inräknade i de för anskaffning av tygmateriel för armén under femårsperioden 1942/47 beräknade kostnaderna. Då det får anses vara av synnerlig vikt ur beredskapssynpunkt att tillgången till erforderligt antal för krigsbruk lämpliga cyklar är tryggad och den i ärendet verkställda utredningen ger vid handen att den föreliggande bristen icke kan på annan väg på tillfredsställande sätt fyllas, anser jag mig böra förorda, att det med framställningen avsedda antalet cyklar anskaffas genom nytillverkning. Mot kostnadsberäkningarna synes anledning till erinran icke föreligga. Anskaffningen är föranledd av nu rådande extra ordinära förhållanden, varför kostnaderna icke böra belasta försvarsplanens kostnadsram utan särskilt anslag äskas av riksdagen för ändamålet. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till Armén: Anskaffning av cyklar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 2,550,000 kronor.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 344. [6.] 43 b. Armén: Uppförande av förrådslokaler för förvaring av blyackumulatorer, reservationsanslag. I skrivelse den 3 augusti 1943 gjorde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse framställning om bemyndigande att med anlitande av omhänderbavda medel uppföra laddnings- och förvaringslokaler för blyackumulatorer och framhöll därvid följande.

Arméförvaltningens tygdepartement hade till fortifikationsstyrelsen anmält, att departementet inom snar framtid måste vidtaga åtgärder för vård och underhåll av ett större, närmare angivet antal blyackumulatorer, vilka vore beställda och under leverans, samt ett antal redan befintliga sådana, vilka hittills förvarats torra. Då dessa ackumulatorer på grund av rådande beredskapsläge i stor utsträckning fyllts eller komme att fyllas med syra, laddats och utlämnats till truppförband, hade krav på iordningställande av laddningsförråd blivit överhängande. Ifrågavarande förrådslokaler borde vara tillgängliga vid augusti månads utgång innevarande år, vid vilken tidpunkt underhalIssituationen för ackumulatorer till ett värde av minst 500,000 kronor bleve kritisk. Arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse hade i samråd utarbetat ritning till barack för förvaring och laddning av blyackumulatorer. Baracken hade av styrelsen kostnadsberäknats till 5,000 kronor, exklusive yttre vatten- och avlopps- samt elektriska ledningar. Inalles erfordrades fjorton baracker. Exakta beräkningar rörande kostnaderna för yttre ledningar hade icke hunnit utföras, men dessa kostnader syntes icke komma att överstiga 40,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande av åren dets brådskande karaktär hemställde fortifikationsstyrelsen, att Kungl. Majit måtte bemyndiga styrelsen att med anlitande av omhänderhavda medel intill ett belopp av 110,000 kronor uppföra ifrågavarande fjorton baracker.

Genom beslut den 20 augusti 1943 bemyndigade Kungl. Majit fortifikationsstyrelsen att med anlitande av det för budgetåret 1943/44 såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, till Vissa byggnadsarbeten m. m. anvisade investeringsanslaget av 24,000,000 kronor intill ett belopp av 60,000 kronor gå i författning örn uppförande för ifrågavarande ändamål av åtta baracker ävensom örn utförande av för barackerna erforderliga yttre ledningar.

Departements­ Riksdagen har medgivit, att Kungl. Majit skall äga att i undantagsfall, då chefen. så prövas oundgängligen erforderligt, taga bland annat förutnämnda anslag till Vissa byggnadsarbeten m. m. i anspråk för täckande av kostnaderna för byggnadsarbeten, som blivit aktuella vid sådan tidpunkt, att ärendet icke kunnat underställas riksdagen, men som ur beredskaps- eller andra synpunkter prövats angelägna (1943 års statsverksproposition, kapitalbudgeten, bil. 2, sid. 11, riksdagens skrivelse nr 156). Det har dock förutsatts, att anmälan örn sådan anvisning skall ske till riksdagen.

I överensstämmelse härmed har förutnämnda belopp av 60,000 kronor ställts till styrelsens förfogande för uppförande av åtta av de fjorton baracker för förvaring av blyackumulatorer, som av styrelsen funnits behövliga. Dessa åtta baracker ha ansetts böra utan dröjsmål komma till utförande, medan i fråga örn de återstående sex ett uppskov i avbidan på riksdagens beslut prövats

Kungl. Maj:ts proposition nr '344. 15

möjligt. Ur beredskapssynpunkt är det dock angeläget, att även sistnämnda baracker snarast uppföras, varför jag tillstyrker bifall jämväl till fortifikationsstyrelsens förslag i denna del.

Sedan numera upplysts, att kostnaderna i sin helhet hänföra sig till rådande beredskapsförhållanden och att de ifrågavarande lokalerna äro av mycket provisorisk beskaffenhet, vill jag föreslå, att de redan disponerade medlen, 60.000 kronor, icke skola belasta anslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m. och därigenom även den för femårsperioden 1942/47 för försvarsväsendets fredsorganisation m. m. fastställda kostnadsramen. Kostnaderna, sammanlagt 110.000 kronor, torde böra falla utanför nämnda ram och bestridas från ett särskilt reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 under fjärde huvudtiteln.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Uppförande av förrådslokaler för förvaring av

blyackumulatorer å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 110,000 kronor.

[7.] 43 c. Armén: Förrådslokaler vid Stockholms luftvärnsregemente, reservationsanslag. I skrivelse den 28 september 1943 har arméförvaltningens fortifikations styr else framhållit i huvudsak följande. Chefen för Stockholms luftvärnsregemente hade — med anmälan att visst antal luftvärnspjäser komme att tilldelas regementet men att några förråd för materielens uppställande icke funnes vid regementet — hemställt, att fortifikationsstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för förrådsfrågans lösande. Chefen för armén hade tillstyrkt regementschefens framställning samt framhållit, att förrådsutrymme jämväl borde beräknas för visst antal depåpjäser.

Fortifikationsstyrelsen hade låtit ytterligare undersöka möjligheten av att bereda plats för ifrågavarande materiel i befintliga förrådsutrymmen men detta hade icke visat sig möjligt. Då regementets definitiva förläggningsplats ännu icke vore bestämd, hade styrelsen funnit, att en provisorisk förrådsbyggnad borde uppföras för ifrågavarande pjäser. Vidare hade det — med hänsyn att till för varje batteri måste finnas visst uppvärmt utrymme för ömtålig materiel — befunnits nödvändigt, att viss del av förrådet uppfördes såsom varmförråd.

Med överlämnande av vederbörlig ritning, vilken upprättats enligt tilllämplig standardritning för pjäsförråd, har fortifikationsstyrelsen hemställt, att till bestridande av kostnaderna för uppförande av det avsedda förrådet ett belopp av 40,000 kronor måtte ställas till förfogande.

För att bereda möjligheter till betryggande vård av den dyrbara, materiel, Departementssom här avses, torde (let vara nödvändigt, att förrådslokaler snarast anordnas. itiefen. Det föreliggande förslaget och de beräknade kostnaderna ha ej givit mig anledning till erinran. De lokaler, som skola uppföras, avses bliva av enkel typ med kortvarig livslängd, varför kostnaderna ej torde böra belasta kapitalbudgeten eller den av 1942 års riksdag fastställda kostnadsramen för

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 3dd. försvarsväsendet. De erforderliga medlen torde av samma skäl böra anvisas såsom särskilt anslag å riksstatens fjärde huvudtitel. Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Förrådslolcaler vid Stochholms luftvärnsrege-

mente å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av 40,000 kronor.

Marinen.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal. [8.] Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. Vid flottan finnas enligt gällande organisation följande s. k. manskapsskolor:

1. Flottans underofficersskolor i Stockholm och Karlskrona, som ingå i marinens fasta undervisningsverk och benämnas högre manskapsskolor,

2. Flottans underbefälsskolor (korprals- och furirskolor). 3. Sjömansskolan (förut Flottans rekrytskolor). De under 2 och 3 angivna skolorna benämnas lägre manskapsskolor.

Linderofficerssfcolorna ha under fredsförhållanden pågått den 20 september —den 20 juni påföljande år. Under beredskapstiden ha emellertid skolorna avkortats och avslutats redan den 20 mars. Underbefälsskolorna ha pågått den 20 september—den 20 mars påföljande år och beräknas pågå samma tid framdeles. Sjömansskolan, som tidigare omfattat tre månaders landtjänstgöring, tre månaders tjänstgöring ombord och viss ytterligare tjänstgöring under ett par månader, är nu ett-årig och beräknas börja under oktober 1943.

Enligt den ordning, som framdeles skall tillämpas, skola de elever, som genomgått sjömans-, korprals- och furirskolorna (således de lägre manskapsskolorna), från och med hösten 1944 genomgå en tvåårig utbildning i försvarets läroverk, som är gemensamt för samtliga vapengrenar. Vissa av de elever, som genomgått läroverket, komma därefter att kommenderas till den nyinrättade marinens underofficersskola från och med hösten 1946.

Sedan marinförvaltningen hemställt, att till anställande av civila lärare för undervisning i allmänbildande ämnen vid vissa av kustartilleriets skolor samt vid särskild kompletteringskurs för furirer, allt under läsåret 1942/43, visst belopp måtte få tagas i anspråk utöver det belopp örn 40,000 kronor, som för ändamålet under budgetåret 1942/43 avsetts skola utgå från marinens avlöningsanslag, hemställde Kungl. Majit i propositionen 1943:2, (bilaga 4, punkt 4) örn medgivande att den under marinens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. upptagna anslagsposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, måtte för budgetåret 1942/43 få överskridas med högst 78,000 kronor. Härtill lämnade riksdagen (skrivelse nr 25, punkt 4) sitt medgivande.

Enligt den för innevarande budgetår fastställda avlöningsstaten för marinens anslag till avlöningar m. m. till aktiv personal m. fl. avses ett belopp av

Kungl. May.ts proposition nr 344. 17 523,592 kronor till bestridande av kostnader för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Av denna post disponeras enligt vid regleringsbrevet den 30 juni 1943 fogad arvodesförteckning nedan angivna belopp enligt följande tablå:

Marinens underofficersskolor m. m.

Flottans underofficersskolor. Arvoden till timlärare vid flottans underofficersskolor i Stock­

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 344. tidpunkt, då möjligheterna till utbildningens effektivisering ej kunde överblickas.

Vid beräknandet av förutnämnda belopp om 55,256 kronor till arvoden till timlärare vid linderotficersskolan i Stockholm hade förutsatts, att skolan skulle vara avkortad. Därest emellertid, såsom nödvändigt vore, fullständig utbildning för nästkommande budgetår meddelades vid skolan, stege anslagsbehovet med 19,432 kronor.

Under rubriken Särskilda kurser m. m. borde upptagas 94,200 kronor till arvoden till timlärare vid flottans underbefälsskolor för att vid dessa, i likhet med vid armén, undervisning måtte få äga rum jämväl i allmänbildande ämnen. Dylik undervisning förekomme vid armén under 300 timmar i underbefälsskolan och handhades av civila lärare. För flottans underbefälsskolor funnes däremot i detta avseende endast möjlighet till korrespondensundervisning. När eleverna från flottan och armén komme till försvarets läroverk, vore därför arméns elever avsevärt bättre utbildade i allmänna ämnen än flottans elever. Det syntes därför nödvändigt att i flottans- underbefälsskolor inlägga minst 300 timmar allmänbildande undervisning av civila lärare. Kostnaderna beräknades med akademiskt utbildade lärare, för under befälsskolan i Karlskrona efter 6,600 timmar och ett timarvode av 7 kronor till 46,200 kronor samt i Stockholm efter 6,000 timmar och ett timarvode av 8 kronor till 48,000 kronor eller sålunda tillhopa 94,200 kronor. Under samma rubrik borde även upptagas ett belopp av 18,360 kronor till arvoden till timlärare vid flottans kompletteringskurser för elever utexaminerade från avkortad underofficersskola. Som förut framhållits hade nämligen de senaste årens underofficersskolor blivit väsentligt avkortade. Kompletteringskurser vore därför nödvändiga. Bristen i timantal jämfört med underofficersskola före införandet av förstärkt försvarsberedskap vore 2,295, vilket efter ett arvode av 8 kronor per undervisningstimme motsvarade ett medelsbehov av 18,360 kronor.

Slutligen borde under samma rubrik jämväl upptagas medel för kompletteringskurs för elever från flottan, vilka hösten 1944 komme att kommenderas till försvarets läroverk. En bristfällig undervisning hade nämligen under beredskapstiden meddelats i de lägre manskapsskoloma. Det vore därför nödvändigt att komplettera den erhållna utbildningen för de elever, som kommenderades till läroverket. Enda sättet vore att anordna en korrespondenskurs. Då antalet elever som borde genomgå kursen vore 180, av vilka de bästa uttoges, och kostnaden 50 kronor per elev, utgjorde sammanlagda kostnaden för korrespondenskursen 9,000 kronor.

Vidare erfordrades medel för anställande av timlärare vid sjömans sk o lan (förut flottans rekrytskolor). När anslagsbehovet för timlärare vid skolan beräknades, hade nämligen timplanerna icke varit utarbetade, varför anslagsberäkningen blivit endast ungefärlig. Numera beräknades, att det angivna medelsbehovet 83,300 kronor borde ökas med 51,700 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts har marinförvaltningen framhållit, att den till 107,456 kronor beräknade anslagsposten Marinens underofficersskolor

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 19 m. m. syntes böra ökas med (19,432 + 94,200 + 18,360 + 9,000=) 140,992 kronor till 248,448 kronor. Anslagsposten till lärare vid sjömansskolan, 83,300 kronor, syntes böra ökas med 51,700 kronor till 135,000 kronor. Medelsbehovet för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, stege därför från beräknade 523,592 kronor med (140,992 + 51,700=) 192,692 kronor till 716,284 kronor.

Någon höjnig av det för marinen beräknade anslaget å 29,000,000 kronor till Avlöningar till aktiv personal m. fl. syntes emellertid i anledning av det anförda icke nödvändig. Däremot syntes den i propositionen intagna avlöningsstaten böra ändras i enlighet med vad sålunda framhållits beträffande medelsbehovet och anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, upptagas till 716,284 kronor i stället för 523,592 kronor.

Sedermera har marinförvaltningen i skrivelse den 4 augusti 1943 meddelat, att hela det förutnämnda beloppet om 94,200 kronor för närvarande ej erfordrades och i samband härmed framhållit följande. Medlen vore avsedda till arvoden till timlärare vid flottans underbefälsskolor. Dylika timlärare borde, såsom förut framhållits, anställas vid flottans underbefälsskolor för undervisning i allmänbildande ämnen i likhet med motsvarande undervisning vid armén. Kurser för ändamålet syntes böra anordnas vid underbefälsskolorna i Karlskrona och Stockholm med början den 1 oktober 1943. Kostnaderna för dessa två skolor kunde beräknas till 4,000 kronor per månad eller sålunda för tiden oktoberdecember till 24,000 kronor. Dylik undervisning i allmänbildande ämnen hade jämväl med stöd av medel, som särskilt anvisats av Kungl. Majit genom beslut den 5 februari 1943, pågått under läsåret 1942—43 vid underbefälsskolan i Karlskrona. Denna undervisning hade emellertid efter utgången av juni 1943, intill vilken tidpunkt medel för verksamheten anvisats, fortgått även under juli 1943. Behov av medel för avlöning av lärarpersonalen under juli 1943, vilket behov uppskattades till högst 4,000 kronor, förelåge därför. I anslutning till vad sålunda anförts anmälde marinförvaltningen, att medel erfordrades för bestridande av ifrågavarande arvoden vid underbefälsskolorna under tiden oktober—december 1943 samt vid underbefälsskolan i Karlskrona under juli 1943. Sammanlagt erfordrades sålunda (24,000 + 4,000 =) 28,000 kronor. Marinförvaltningen hemställde, att anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, måtte få överskridas med 28,000 kronor.

över skrivelsen den 19 juni 1943 har sjöförsvarets utbildningskommission den 14 augusti 1943 avgivit utlåtande och därvid framhållit i huvudsak följande.

Ett förverkligande av det av riksdagen i skrivelse 1942: 374, sid 10, uttalade önskemålet att studiemålen för manskapsskolornas undervisning i allmänbildande ämnen i huvudsak skulle vara lika vid de tre försvarsgrenarna, vilket hittills i praktiken kommit att betyda, att det skulle avpassas efter arméns förhållanden, medförde för flottans del oavvisligen behov av kompletteringskurser för att flottans manskap vid inträdet i försvarets läroverk skulle kunna anses befinna sig på samma nivå som underbefälselever från andra vapenslag och försvarsgrenar.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Behovet av sådana i och för sig icke önskvärda kompletteringskurser vore, såsom framhållits, för närvarande särdeles stort vid flottan, vid vilken underbefälsskola under senare år av beredskapsskäl måst anordnas ombord, där undervisningen i allmänbildande ämnen huvudsakligen inskränkt sig till korrespondenskurser. För kompletterande undervisning kunde dylika kurser möjligen anses tillfyllest, särskilt om de bedreves under gynnsamma förhållanden. Enligt vad kommissionen funnit, vore korrespondensmetoden däremot ej tillräckligt effektiv för grundläggande undervisning, allra minst under så primitiva studieförhållanden som under beredskapstiden erbjudits flottans underbefälselever ombord.

En del av den grundläggande allmänbildande undervisningen måste även för framtiden nödvändigtvis vid flottan liksom vid armén förläggas till underbefälsskola. Denna skola borde emellertid av skäl, som redan anförts, förläggas i land. I sin skrivelse den 31 december 1942 med preliminärt förslag till ordnande av rekrytutbildningen för fast anställt manskap vid flottan hade kommissionen också förutsatt, att värnpliktiga skulle kunna utbildas till att ersätta underbefälselever under den tid, dessa genomginge underbefälsutbildning i land. Chefen för marinen hade meddelat, att detta för framtiden bleve möjligt och beräknade för den allmänbildande undervisningen i underbefälsskola 300 timmar, vilket timantal dock enligt kommissionens mening vore att betrakta som ett minimum.

De elever, som vintern 1943—1944 komme att genomgå underbefälsskola och vilka i enlighet med tidigare gällande bestämmelser i rekrytskola undervisats endast 143 timmar i allmänbildande ämnen, skulle för att kunna komma i nivå med övriga elever i försvarets läroverk behöva en påbyggnadsundervisning betydligt överstigande 300 timmar. I likhet med marinchefen ansåge kommissionen, att denna påbyggnadsundervisning av kostnadsskäl borde begränsas till sistnämnda timantal, dock att de för underofficersutbildning uttagna eleverna sedermera borde beredas tillfälle till erforderlig komplettering i dessa ämnen.

Såsom framhållits behövdes emellertid även för de underbefälselever, som hösten 1944 kommenderades till försvarets läroverk, påbyggnadsundervisning för att dessa elever verkligen skulle uppnå ett med andra elever i läroverket någorlunda jämförbart kunskapsmått i allmänbildande ämnen. Kommissionen vore därvidlag av samma uppfattning som marinchefen. Med särskild hänsyn till att denna kompletterande undervisning gällde endast utvalt manskap, ansåge sig kommissionen kunna tillstyrka, att den försöksvis anordnades i form av korrespondenskurs, enär detta medförde de minsta kostnaderna.

Slutligen har i en inom marinstaben den 23 augusti 1943 upprättad promemoria framhållits, att chefen för marinen, då medelsbehovet kunde närmare överblickas, avsåge att inkomma med förnyad skrivelse beträffande ifrågavarande medelsbehov. För närvarande påkallades därför avgörande endast beträffande ovan angivna medelsbehov örn dels 18,360 kronor till kompletteringskurser för elever utexaminerade från avkortad underofficersskola, dels 9,000 kronor till kompletterande korrespondenskurs för elever, som hösten 1944 komme att kommenderas till försvarets läroverk, dels ock 28,000 kronor till kurser i allmänbildande ämnen vid underbefälsskolorna. Sammanlagda medelsbehovet utgjorde alltså (18,360 + 9,000 + 28,000=) 55,360 kronor.

Departements­ Av det anförda framgår att de medel, som innevarande budgetår under chefen. marinens anslag till avlöningar till aktiv-personal m. fl. avses för undervisning

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 21

av viss personal, icke förslå till åstadkommande av en fullt tillfredsställande undervisning. Marinchefen har framhållit, att det förnyade medelsanspråk, som på grund härav framlagts, föranletts av att det icke varit möjligt att vid de ursprungliga medelsäskandena i alla avseenden bedöma i vilken utsträckning medel komme att erfordras. Det hade därför befunnits nödvändigt att revidera de tidigare beräkningarna rörande medelsbehovet. I enlighet härmed har behov av medel i följande utsträckning anmälts, nämligen dels 18,360 kronor till kompletteringskurser för elever utexaminerade från avkortad underofficersskola, dels 9,000 kronor till kompletterande korrespondenskurs för elever, som hösten 1944 komma att kommenderas till försvarets läroverk, dels och 28,000 kronor till arvoden till timlärare i allmänbildande ämnen vid flottans underbefälsskolor, av vilket belopp) 4,000 kronor belöpa på dylika arvoden under juli 1943. Marinchefen har tillika anmält sin avsikt vara att framdeles inkomma med förslag rörande tillgodoseende av det av honom anmälda medelsbehovet i övrigt.

Såsom i ärendet framhållits har framför allt den höga grad beredskap, som varit nödvändig beträffande flottans personal, bidragit till att undervisningen i vissa avseenden blivit mindre tillfredsställande under beredskapstiden särskilt i jämförelse med vad som gäller för arméns motsvarande personal. Dessa brister, som medföra olägenheter av olika slag icke blott för flottan utan även för manskapet, böra givetvis så snart ske kan avhjälpas.

Yad beträffar det nu närmast föreliggande behovet av anslag till skolverksamhet, vill jag på de av marinens myndigheter anförda skälen icke motsätta mig en ytterligare medelsanvisning av 55,360 kronor. Av utredningen framgår, att härutöver ytterligare medel kunna komma att under innevarande budgetår erfordras. I vad mån sådan ytterligare medelsanvisning bör medgivas synes få bliva beroende på särskild framställning från chefen för marinen. Riksdagens samtycke torde böra inhämtas till överskridande av vederbörlig anslagspost inom ramen för det belopp, som sålunda kan finnas erforderligt. Från marinstaben har jag under hand inhämtat, att antalet elever vid sjömansskolan kommer att understiga det tidigare beräknade och att det av beredskapsskäl synes nödvändigt att även i övrigt i viss grad begränsa utbildningsverksamheten. Med hänsyn härtill torde det vara möjligt att till 150,000 kronor begränsa det belopp, med vilket anslagsposten högst må överskridas.

Såsom av det sagda framgår äro en del av merkostnaderna betingade av rådande beredskapsförhållanden och borde följaktligen rätteligen bestridas med anlitande av förskottsanslag. Av praktiska skäl har jag emellertid funnit mig böra föreslå, att samtliga merkostnader bestridas från det å riksstaten för marinen uppförda avlöningsanslaget. På ytterligare utredning får bero i vad mån kostnaderna böra bestridas inom den av 1942 års riksdag angivna kostnadsramen för försvarsväsendet.

Genom beslut den 10 september 1943 har Kungl. Maj:t till bestridande av förenämnda arvoden till timlärare i allmänbildande ämnen vid flottans underbefälsskolor anvisat 28,000 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter. Därvid har förutsatts att nyssnämnda anslag skall beredas ersättning härför. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift

22 Kungl. May.ts proposition nr 344.

om överförande till anslaget av ett belopp av 28,000 kronor från marinens avlöningsanslag.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,

att den i avlöningsstaten för anslaget till Marinen: Avlöningar

till aktiv personal m. fl. upptagna anslagposten Arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, må för budget­

året 1943/44 överskridas med högst 150,000 kronor.

Sjukvård.

[9.) 67 a. Marinen: Anskaffning av avlusningsmateriel, reservationsanslag. I en till försvarsdepartementet den 30 juli 1943 inkommen skrivelse har marinförvaltningen hemställt, att ett belopp av 194,000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets förfogande för inköp av materiel till ambulanta avlusningsanstalter. Till stöd härför har marinförvaltningen anfört i huvudsak följande.

I ämbetsverkets skrivelse den 27 augusti 1942 angående anslag för marinen för budgetåret 1943/44 anmäldes behov av materiel för fyra ambulanta avlusningsanstalter. Örn behovet av medel för samma ändamål erinrade marinförvaltningen i ämbetsverkets skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 26 november 1942 angående anslag för materielanskaffning m. m. Genom beslut den 5 februari 1943 fann Kungl. Majit medelsäskandet icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Enär erfarenheten från pågående stormaktskrig under nästförflutna budgetår ytterligare styrkt uppfattningen, att fläcktyfus innebure högst betydande risk för såväl stridsstyrkan som för civilbefolkningen, ansåge ämbetsverket det vara nödvändigt, att marinen i likhet med armén vore försedd med sådan utrustning, att den viktigaste åtgärden för epidemiers bekämpande, nämligen avlusning, kunde snarast verkställas å plats där ohyra uppträtt. Förnyad utredning hade ådagalagt, att för marinens del fortfarande förelåge ett behov av fyra ambulatoriska avlusningsanstalter med samma utrustning, som tillkomme arméns s. k. badplutoner. Framställning hade från ämbetsverket gjorts till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse angående huruvida styrelsen kunde vid förekommande behov ställa erforderlig materiel till marinens förfogande, vilket dock styrelsen ansett icke vara möjligt med undantag av till Gotland förlagda förband från marinen.

I syfte att nedbringa anskaffningskostnaderna för dessa anstalter hade emellertid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse efter bemyndigande av Kungl. Majit till marinen utan ersättning överlåtit visst antal cyanvätekammare och tält av den typ som tillhöra badplutonernas utrustning. Med hänsyn till särskilda förhållanden vid marinen vore ändamålsenligt att varje an- * stalt tilldelades materiel i sådan utsträckning, att arbetet kunde samtidigt utföras å två skilda platser. För att möjliggöra detta erfordrades för varje anstalt, utöver arméns standardutrustning, ytterligare en kammare avsedd för värme- eller cyanbehandling samt ett värmeaggregat.

Under förutsättning att cyanvätekammare och tält utan kostnad för marinen överfördes från armén på sätt i det föregående angivits betingade en utrustning för fyra badplutoner, möjliggörande verksamhet å två skilda platser, en kostnad av 194,000 kronor.

I ärendet har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse avgivit utlåtande den 10 augusti 1943. Ämbetsverket har förklarat sig tillstyrka bifall till marinförvaltningens framställning. Arméns utrustning för avlusning kunde icke

Kungl. Maj:ts •proposition nr 344. 23

beräknas räcka för marinens behov, i synnerhet som ifrågavarande utrustning beräknats vid en tidpunkt, då arméns organisation vore mindre omfattande än för närvarande.

Såsom av det anförda framgår har Kungl. Majit bemyndigat sjukvårdssty­ Departements­

chefen. relsen att utan ersättning till marinen för ifrågavarande ändamål överlämna cyanvätekammare och tält. Denna utrustning utgör dock endast en mindre del av den utrustning, som erfordras för att ifrågavarande anstalter skola kunna vara i verksamhet. Det av marinförvaltningen äskade anslaget om 194,000 kronor utgör således beräknad kostnad för anskaffande av nödvändig materiel utöver den, som kostnadsfritt överlåtits från armén.

Kungl. Majit har tidigare lämnat utan åtgärd en av marinförvaltningen gjord framställning örn anskaffande av ifrågavarande materiel. Till grund härför låg uppfattningen att marinen borde kunna för ändamålet disponera arméns motsvarande utrustning. Den ytterligare utredningen har utvisat att så icke låter sig göra. Då det nuvarande krigsläget gör det angeläget att tillräcklig utrustning av denna art finnes disponibel, vill jag icke nu motsätta mig föreliggande förslag och förordar sålunda, att ett belopp av 194,000 kronor anvisas för ändamålet. Denna kostnad bör falla inom den av 1942 års riksdag angivna ramen för försvarsväsendets kostnader under budgetåren 1942/47, varför en motsvarande minskning av marinens materielanskaffning i övrigt blir erforderlig. Jag får hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Mannen: Anskaffning av avlusningsmateriel å tilläggs-

stat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reserva­

tionsanslag av 194,000 kronor.

Flytande materiel, artillerimateriel m. m. [10.] Marinen: Fartygsbyggnader för flottan. För fartygsbyggnader för flottan har beräknats ett belopp av 180,000,000 kronor i den av 1942 års riksdag angivna kostnadsramen för försvarsväsendets utbyggande under femårsperioden 1942/47. Vid anmälan i årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, sid. 105—110) av frågan örn anslag för detta ändamål under budgetåret 1943/44 framhöll jag, att på grund av vissa nya medelsbehov, för vilka utrymme måste beredas inom nämnda kostnadsram, risk förefunnes för att kostnadsramen skulle kunna överskridas även med kostnadsökningar, som icke hänförde sig till prisstegring. Konstruktionsarbetet beträffande de beslutade större jagarna, vore så långt framskridet, att möjligheterna att bygga lämpliga fartyg av denna typ kunde bättre än tidigare bedömas. Då kostnaderna för fartyg av önskvärd typ icke kunde täckas av de belopp, som vore förutsatta i försvarsbeslutet, syntes det lämpligt att i första hand utföra endast en stor jagare och bygga större jagare i övrigt i den takt, som tillgängliga medel inom femårsperiodens ram medgåve. Starka skäl förelåge, att för vinnande av ytterligare erfarenheter något förskjuta färdigställandet av de beslutade större motortorpedbåtarna, varigenom hela det till dessa fartygs-

24 Kungl. Marits proposition nr 344.

byggen för femårsperioden avsedda beloppet icke komme att tagas i anspråk för detta ändamål. Den nyss angivna kostnadsökningen kunde sålunda i den män den icke hänförde sig till beräknad prisstegring genom lämplig avvägning av byggnadstakten för stora jagare oell större motortorpedbåtar kompenseras så att kostnadsramen för 1942 års försvarsbeslut icke överskredes. Jag förordade därför, att planen för fartygsbyggnader för femårsperioden 1942/47 jämkades bland annat på sådant sätt, att byggandet av större jagare skedde etappvis med ett fartyg i första etappen och att byggandet av ytterligare jagare uppskötes till senare tidpunkt än ursprungligen ifrågasatts.

Riksdagen (skrivelse nr 4, sid. 14) fattade beslut i överensstämmelse med detta förslag.

Sedermera hemställde marinförvaltningen i skrivelse den 21 juni 1943 örn bemyndigande att sluta avtal örn byggande av en av dessa större jagare, samt vidare att få påbörja byggandet av ytterligare en sådan jagare vid Karlskrona örlogsvarv. Genom beslut den 30 juni 1943 lämnade Kungl. Majit det begärda bemyndigandet i vad avsåg den första jagaren men lämnade utan åtgärd marinförvaltningens framställning örn byggande av en jagare vid nämnda örlogsvarv.

I skrivelse den 30 augusti 1943 har marinförvaltningen återkommit till frågan örn byggande av ytterligare en stor jagare. I skrivelsen har marin förvaltningen yttrat bland annat följande.

I den plan för fartygsbyggnader för flottan under femårsperioden 1942/47, som Kungl. Majit i brev den 30 juni 1943 förklarat tills vidare skola gälla, upptoges för påbörjande av en andra större jagare ett belopp av 9.5 miljoner kronor, räknat efter prisläget den 1 juli 1941.

Marinförvaltningen hade i skrivelsen den 21 juni 1943 närmare utvecklat skälen för att byggande av den andra jagaren borde uppdragas åt Karlskrona örlogsvarv. Härigenom skulle det bland annat bliva möjligt att säkerställa en jämnare arbetsfördelning vid örlogsvarvet, att budgettekniskt underlätta genomförande av byggnadsminnen inom ramen av tillgängliga medel samt att ernå avsevärda ekonomiska fördelar, bland annat resulterande i att enligt nuvarande prisnivå ett medelpris av 24 miljoner kronor per jagare kunde förutsättas, örn byggandet snarast igångsattes.

Såväl på grund av nödvändigheten att tillföra Karlskrona örlogsvarv ett nybygge, sorn för att kunna utnyttja den prisreduktion, som vore att förvänta vid beställning samtidigt, eller ungefärligen samtidigt, av två satser materiel, borde den andra jagarens byggande påbörjas snarast.

Det i planen för fartygsbyggnader för flottan under femårsperioden 1942/47 upptagna beloppet för en andra större jagare, 9.5 miljoner kronor, motsvarade enligt nuvarande prisläge cirka 11 miljoner kronor.

Med åberopande härav har marinförvaltningen hemställt örn bemyndigande dels att snarast vid Karlskrona örlogsvarv påbörja byggandet av den andra större jagaren, dels att för ändamålet för tiden intill den 1 juli 1947 disponera 11 miljoner kronor av reservationsanslaget Marinen: Fartygsbyggnader för flottan, dels ock att härutöver intill ett belopp av (24 — 11 =) 13 miljoner kronor placera de beställningar, som erfordras för ett så snabbt färdigställande av fartygen som möjligt efter den l juli 1947. Härvid har

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 25

marinförvaltningen förutsatt, att utbetalning av belopp överskridande förstnämnda belopp av 11 miljoner kronor icke utan Kungl. Maj:ts medgivande skulle få ske före den 1 juli 1947.

Såsom av redogörelsen framgår har vid fastställandet för femårsperioden Departevients- 1942/47 av kostnadsram för flottans fartygsbyggnader förutsatts, att en av chefen. de i programmet ingående större jagarna skall påbörjas vid senare tidpunkt. På grund liärav upptager kostnadsramen endast en del av kostnaderna för denna jagare. Marinförvaltningen har framhållit, att fördelar i ekonomiskt hänseende stå att ernå, örn arbetena på denna jagare redan nu igångsättas. Sålunda kunna fördelaktigare priser vid materialbeställningar vara att påräkna. En av ämbetsverket tidigare gjord framställning i ämnet har, såsom av det föregående framgår, av Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1943 lämnats utan åtgärd. Anledningen härtill har varit, att ett bemyndigande för marinförvaltningen att igångsätta arbetena icke ansetts kunna utan riksdagens medgivande lämnas med hänsyn till de ekonomiska åtaganden, som ett sådant bemyndigande skulle innebära.

För egen del har jag på de av marinförvaltningen anförda skälen intet att erinra mot att den jagare, varom här är fråga, redan nu kommer till utförande och att för ändamålet erforderliga beställningar utläggas. Jagaren bör dock icke byggas i snabbare takt än att de för densamma för femårsperioden 1942/47 till förfogande stående medlen förslå till bestridande av de under nämnda femårsperiod uppkommande verkliga utgifterna för ifråga varande jagarbygge. Örn byggnadsföretaget utföres vid Karlskrona örlogs, varv, vilket ur åtskilliga synpunkter synes fördelaktigt, torde goda möjligheter föreligga att på lämpligt sätt avpassa byggnadstakten.

Med hänsyn härtill torde av riksdagen böra utverkas bemyndigande för Kungl. Majit att meddela beslut rörande igångsättande av nämnda byggnadsföretag, innefattande jämväl medgivande att utlägga härför erforderliga beställningar.

Under åberopande av vad sålunda, anförts hemställer jag, att Kungl Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att meddela beslut örn igång­

sättande av arbetena å omförmälda jagare.

[11.] 88 a. Marinen: Merkostnader för ombyggnad av kanonbåten Svensksund, reserva. tionsanslag. I propositionen 1942: 249 (punkten 3) äskade Kungl. Majit å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 349,500 kronor för ombyggnad av kanonbåten Svensksund. Av propositionen framgår, att marinförvaltningen med anlitande av det för sjöförsvarets löpande utgifter avsedda förskottsanslaget låtit föranstalta örn en genomgripande reparation och förändring av fartyget. Fartyget hade till en början av marinförvaltningen ifrågasatts till utrangering men i enlighet med av marinchefen meddelade direktiv iståndsatts och moderniserats i ändamål att kunna användas

26 Kungl. Maj:ts •proposition nr 344.

för sjömätningsändamål under sommarmånaderna och såsom basfartyg i sjöstyrka under övriga delar av året. Vid anmälan av propositionen framhöll jag såsom anmärkningsvärt, att arbeten av den art och omfattning, varom vore fråga, av marinförvaltningen anbefallts utan att ärendet underställts Kungl. Maj:ts prövning och att till ämbetsverkets förfogande för löpande beredskapskostnader avsedda medel tagits i anspråk för utgifter av engångsnatur. För täckning av dessa utgifter förordade jag, att förutnämnda anslag anvisades.

I skrivelse den 7 juli 1943 har marinförvaltningen hemställt örn anvisande av ytterligare 152,688 kronor 18 öre för täckande av merkostnader för ombyggnad av kanonbåten Svensksund samt därvid anfört i huvudsak följande. I skrivelse den 3 december 1942 hade chefen för Stockholms örlogsvarv anmält, att till förfogande ställda medel för underhållsarbeten å fartyget övermed 152,688 kronor 18 öre. I förklaring till detta överskridande hade anförts bland annat, att det vore synnerligen svårt att å ett så gammalt fartyg fran början kunna överblicka alla erforderliga arbeten för att säkerställa dess sjövärdighet. Först under arbetets gång hade å skrov, maskineri m. m. framkommit dolda svagheter, vilka oundgängligen måste åtgärdas. Med hänsyn härtill hade för arbetenas igångsättande en vid besiktningar av fartyg väl förtrogen expert erhållit i uppdrag att besiktiga fartyget samt uppgöra kostnadskalkyl och specifikation över erforderliga underhållsarbeten. Besiktningsmannens kostnadskalkyl hade ökats med ett betydande belopp, varigenom enligt varvsledningens åsikt kostnadsramen vore säkrad. Efter hand som reparationsarbetena fortskridit hade det emellertid visat sig, att vissa beräknade arbeten å bordläggning, däck, skott, bäddar samt maskineriet ej vore tillfyllest för att möjliggöra fartygets sjövärdighet och säkerhet, varför dessa arbeten finge utökas väsentligt. Detta förhållande hade icke varit möjligt att förutse vid de besiktningar, som företagits innan den egentliga reparationen påbörjades. Under den synnerligen stränga vintern hade fartyget varit upptaget på slip. Då sjösättning ej kunnat äga rum förrän isförhållandena så medgåve, hade leveranstiden måst förlängas med över två månader till den 22 maj 1942. Genom förlängningen av leveranstiden blevo de stegrade materialkostnadernas och arbetslönernas andel i kostnadsökningen större än annars skulle ha blivit fallet. Genom beslut den 8 januari 1943 hade marinförvaltningen uppdragit åt två experter att utreda orsakerna till det inträffade överskridandet av anvisade medel samt huruvida det kunnat undvikas. Efter företagen utredning hade besiktningsmännen den 12 februari 1943 ingivit rapport, vartill ämbetsverket hänvisade. Efter att ingående ha redogjort för reparations- och ändringsarbetenas förlopp upplysa de av marinförvaltningen utsedda besiktningsmännen i sin rapport, att i samband med beställningen av ändringsarbetena under loppet av januari 1942 under hand överenskommits, att Oscarshamns varv, vilket företag utförde reparationsarbetena, snarast efter månadsskifte skulle till chefen för ingenjördepartementet i Stockholm översända uppgift å upparbetat belopp specificerat å debiteringslittera. Uppgiften per den sista mars utvisade ett upparbetat belopp av 242,698 kronor 55 öre. En kontrollant uppgjorde i april månad en kostnadskalkyl för att kunna bilda sig en uppfattning om huru- .

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 27

vida till förfogande ställda medel skulle visa sig tillräckliga. Ett mindre överskridande å cirka 8,000 kronor ansågs därvid komma att uppstå. Svensksund färdigställdes den 22 maj 1942 och lämnade därefter omedelbart varvet.

Under senare hälften av juni månad verkställdes slutlig kontroll av debiteringen för arbetena. Härunder upplyste varvet under hand, att de lämnade månatliga uppgifterna varit felaktiga, i det att ett antal materieluttag genom förbiseende icke inberäknats. De uppgivna kostnaderna hade sålunda utan vederbörandes vetskap varit för låga. Till ingenjördepartementet vid Stockholms örlogsvaiw den 4 juli 1942 inkomna räkningar avseende ifrågavarande arbeten slutade å 440,108 kronor 40 öre, vartill komme en mindre räkning för diverse arbeten å 1,324 kronor 66 öre. De slutligt debiterade kostnaderna, 441,433 kronor 6 öre, utvisade sålunda en stegring från uppgivna kostnader per den 31 mars 1942 med icke mindre än 198,734 kronor 51 öre.

Som orsak till det uppkomna överskridandet anföra besiktningsmännen de på grund av Svensksunds höga ålder föreliggande svårigheterna att trots noggranna och av kvalificerad personal utförda besiktningar före arbetenas igångsättande bedöma såväl arbetenas omfång som de kostnader, desamma skulle komma att medföra. Då underhållsarbetena enligt marinförvaltningens order skulle bedrivas utan eftersättande av säkerheten kunde till kostnadernas nedbringande icke gärna under arbetets gång framkomna bristfälligheter lämnas utan åtgärd. Icke omedelbart erforderliga arbeten, som ändock utförts, torde, därest de uppskjutits till kommande år, ha dragit betydligt större kostnader än nu blivit fallet, varför erforderlig sparsamhet mäste anses ha iakttagits.

En andra anledning till det uppkomna överskridandet vore enligt besiktningsmännen omöjligheten att inom rimlig tid erhålla fast anbud å arbetena. Enligt av statens industrikommissions prisbyrå meddelade grunder för prissättningen borde arbetena i första hand utläggas efter anbudsinfordran och till fasta priser. Då så icke vore möjligt bland annat på grund av arbetenas brådskande natur, kunde prissättning enligt »bok och räkning» tillämpas allt enligt av prisbyrån fastställda grunder. Infordrande av anbud skulle i förevarande fall ha försenat leveransen ytterligare. Genom att fartyget icke sjösattes, innan isförhållandena omöjliggjorde detta, förlängdes leveranstiden högst avsevärt. Därtill bidroge jämväl den minskning i arbetstakten, som den stränga kylan under vintern otvivelaktigt medförde. Materialkostnadernas och arbetslönernas andel i kostnadsökningen bleve genom leveransförseningen större på grund av stigande priser och löner än annars .skulle blivit fallet.

Vidkommande frågan huruvida förevarande överskridande kunnat undvikas, framhålla besiktningsmännen, att åtgärder uppenbarligen vidtagits för att hålla kontroll över att tillgängliga medel icke överskridas. Den omständigheten att av Oscarshamns varv lämnade kostnadsuppgifter varit felaktiga kundo icke läggas chefen för ingenjördepartementet till last, särskilt med hänsyn till att kontrollanten under vistelsen vid Oscarshamns varv icke kunnat ägna någon tid åt att kontrollera de. lämnade kostnadsuppgifterna.

28 Kungl. Majlis proposition nr 344.

Därest det i tid varit möjligt för vederbörande att överblicka de kostnader, som varvet skulle komma att debitera, hade givetvis arbetena kunnat avbrj-tas, då till förfogande ställda medel upparbetats. Någon annan möjlighet att undvika ett överskridande syntes icke ha förelegat. I utlåtande i ärendet den 26 augusti 1943 har statens krisrevision anfört följande.

Körande orsaken till det avsevärda anslagsöverskridandet finge krisrevisionen, som i detta ärende samrått med särskild sakkunnig, som sin ujipfattning uttala, att överskridandet torde vara att tillskriva förhållanden, över vilka vederbörande myndigheter till större delen icke kunnat råda. En förhandsuppskattning av erforderliga reparationsarbeten å ett gammalt fartyg ansåges i regel vara ett ganska vanskligt företag; under arbetenas gång kunde nämligen både talrika och dyrbara ytterligare reparationsbehov yppa sig, vilka icke skäligen kunnat närmare bestämmas vid en besiktning. Ju äldre ett fartyg vore, desto större bleve givetvis berörda svårigheter, och det torde därför i och för sig icke få anses anmärkningsvärt, att en uppskattning av reparationsbehovet å ett överårigt fartyg som Svensksund visat sig icke hålla streck. I anslutning till vad sålunda anförts ville krisrevisionen emellertid erinra, att marinförvaltningen syntes ha fäst ganska ringa avseende vid nämnda förhållanden vid bedömandet av frågan, huruvida Svensksund borde kasseras eller iståndsättas för användning såsom sjömätningsfartyg, eller huruvida i stället ett nytt fartyg bort byggas för sistnämnda uppgift. I den till grund för detta bedömande liggande kostnadskalkylen inginge endast ett jämförelsevis ringa belopp såsom säkerhetsmarginal. Det torde i detta sammanhang även böra påpekas, att då marinförvaltningen den 13 januari 1942 för Kungl. Majit anmälde de då beräknade kostnaderna för Svensksunds ombyggnad, ämbetsverket alltjämt utginge från den summariska kalkyl, som uppgjorts vid besiktning i början av november 1941. Vid förstnämnda tidpunkt vore emellertid arbetena ganska långt framskridna och detaljerade specifikationer vore just färdigställda över erforderliga arbeten. Om dessa specifikationer tagits till utgångspunkt för anslagsäskandet, vore det sannolikt, att man kommit till en riktigare uppskattning av kostnaderna. Då nu ett relativt stort kapital nedlagts å ombyggnaden av Svensksund, hade det givetvis varit av vikt, att största möjliga utbyte av medlen kunnat ernås. Ur denna synpunkt hade den genom krisrevisionens försorg företagna undersökningen givit vid handen, att inga väsentliga anmärkningar syntes kunna framställas gentemot omfattningen av de arbeten av underhålls- och iståndsättningskaraktär, vilka — förutsedda eller oförutsedda —- kommit till utförande å fartyget. Beträffande de ändringsarbeten, som företagits huvudsakligen i syfte att göra fartyget mer lämpligt för sina nya uppgifter och i nivå med nutida fordringar på inredningens standard, torde visserligen erinringar kunna göras gentemot vissa arbeten, vilka med hänsyn till de av marinförvaltningen utfärdade direktiven örn iakttagande av sparsamhet lämpligen syntes ha kunnat anstå. Nu åsyftade arbeten hade dock icke medfört några mer avsevärda kostnader. Ombyggnadsarbetena å Svensksund övervakades å ombyggnadsvarvet från kronans sida av en å Stockholms örlogsvarv anställd ingenjör med biträde av en underofficer. Då ingenjören samtidigt innehade andra maktpåliggande kontrollantuppdrag, ville det synas, som örn han icke haft möjlighet att åt Svensksund ägna den tid och omsorg, som med hänsyn till uppdragets icke minst ekonomiska vikt torde lia varit önskvärt. Det vore visserligen icke möjligt

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344. 29

att numera bedöma nödvändigheten av en sådan förening av viktiga uppdrag, men det torde dock med fog kunna antagas, att det påtalade förhållandet i någon mån haft betydelse för de inträffade kostnadsstegringarna. Däremot torde enligt krisrevisionens uppfattning den jämförelsevis ringa leveransförsening, som träffade fartyget, icke haft så stor inverkan på kostnadsutvecklingen som marinförvaltningen sökte göra gällande.

Krisrevisionen önskade slutligen framhålla att den vid nu ifrågavarande arbete tillämpade principen att debitera kostnaderna »på bok och räkning» med tämligen stor säkerhet kunde antagas ha medverkat till högre totalkostnad än örn arbetet helt eller delvis utförts enligt fasta anbud. Aven örn i senare fallet varvet givetvis måst räkna med en ganska vid säkerhetsmarginal, hade kostnaderna likväl erfarenhetsmässigt bort hålla sig inom en snävare ram än som plägade bliva fallet vid »bok- och räkning »-systemet vid vilket arbetenas omfattning gärna visade en tendens att växa utöver det strängt nedvänd i ga. Det torde ock böra påpekas, att industrikommissionens pnsbyra rekommenderat marinens myndigheter att i möjligaste mån beställa reparationsarbeten till fasta priser. Att så likväl icke blivit fallet med Svensksund hade uppgivits bero därpå att med hänsyn till arbetenas brådskande natur fasta anbud icke hunnit avvaktas. Huruvida den jämförelsevis obetydliga leveransförsening, som skulle ha blivit följden, örn varvet givits tid att »rakna på» arbetet, varit av så avgörande betydelse, att merkostnaderna kunde anses motiverade, undandroge sig emellertid krisrevisionens bedömande.

Departements­

Vid anmälan i den förutnämnda propositionen 1942: 249 av fråga örn an­

chefen. visande av medel till ett belopp av 349,500 kronor för ombyggnad av kanonbåten Svensksund framhöll jag såsom min åsikt, att i och för sig intet syntes vara att i huvudsak erinra mot att fartyget undergått de angivna arbetena, vilka såvitt kunde bedömas voro tjänliga för fartygets användning för uppgivna ändamål.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha de till marinförvaltningens förfogande för ändamålet ställda medlen å 349,500 kronor överskridits nied 152,688 kronor 18 öre. Särskild granskning av marinförvaltningen genom av ämbetsverket utsedda besiktningsmän och av krisrevisionen synes ha givit vid handen, att anslagsöverskridandet är att tillskriva förhållanden, över vilka vederbörande myndigheter till större delen icke kunnat råda. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta mig ytterligare medelsanvisning för ändamålet men vill dock i anknytning till krisrevisionens yttrande uttala, att arbetena knappast varit av så brådskande natur, att fasta anbud icke kunnat avvaktas före arbetenas igångsättande. Även de av krisrevisionen i övrigt anförda synpunkterna synas böra av marinförvaltningen beaktas vid nu pågående och blivande arbeten.

Det av marinförvaltningen äskade beloppet, avrundat till 152,700 kronor, torde böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår såsom särskilt reservationsanslag och bör i likhet nied de tidigare för samma ändamål anvisade medlen icke inräknas inom den för marinen för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte iörcslå riksdagen

att till Marinen: Merkostnader för ombyggnad av lcanonbåten

Svensksund å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av 152,700 kronor.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[12.] 93a. Marinen: Bärgningsmateriel för ubåtar, reservationsanslag. Riksdagen anvisade för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 800,000 kronor för bärgningsmateriel för ubåtar samt för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 6,507,000 kronor för anskaffning av artilleri- och annan teknisk materiel. Av sistnämnda anslag skulle ett belopp av 274,000 kronor disponeras för anskaffning av bärgningsmateriel för ubåtar. Härjämte anvisade riksdagen, efter förslag i propositionen 1941:319, å tilläggsstat I till riksstaden för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 1,455,000 kronor till anskaffning av artilleri- och annan teknisk materiel, av vilket anslag ett belopp av 80,000 kronor avsetts för anskaffning av bärgningsmateriel för ubåtar.

Kungl. Majit medgav den 11 september 1942 marinförvaltningen att av förskottsanslaget Ga, delposten 3. övriga utgifter, disponera för bestridande av ytterligare kostnader för anskaffning av bärgningsmateriel för ubåtar högst 50,000 kronor, för anskaffning av dykerimateriel för flottans fartyg och kustartilleriet, 130,000 kronor, samt för anskaffning av för bärgningsfartyget Belos avsedd förankringsmateriel högst 22,500 kronor.

Med erinran härom har marinförvaltningen i skrivelse den 11 augusti 1943 framhållit i huvudsak följande.

För anskaffning av bärgnings- och dykerimateriel för marinen hade således ett sammanlagt belopp av (800,000 + 274,000 + 80,000 + 50,000 + 130,000 + 22,500 =) 1,356,500 kronor ställts till marinförvaltningens förfogande.

Dessa medel hade använts som av följande tablå framginge:

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 31

Å de anvisade medlen återstode alltså den 1 juli 1943 en odisponerad behållning av (1,356,500 — 1,265,190=) 91,310 kronor.

övningstankanläggningen i Karlskrona hade av chefen för Karlskrona örlogsvarv kostnadsberäknats till 250,000 kronor vid den 1 juli 1941 rådande prisnivån. Den 4 oktober 1941 beordrades varvschefen att omedelbart gå i författning om uppförande av anläggningen i överensstämmelse med avgivet förslag, varjämte marinförvaltningen anvisade varvschefen 250,000 kronor för bestridande av härmed förenade kostnader. Härutöver hade tidigare till förberedande grundundersökningar anvisats 5,000 kronor. I skrivelse den 29 oktober 1942 hade varvschefen emellertid anmält, att på grund av inträdda fördyringar det anvisade anslaget överskridits med 20,000 kronor. Marinförvaltningen, som i skrivelse den 17 augusti 1942 bland annat gjort framställning att få disponera ett belopp av 50,000 kronor för av ämbetsverket motsedd fördyring av kostnaderna för anskaffning av bärgningsmateriel för undervattensbåtar och genom förenämnda brev den 11 september 1942 erhållit det begärda bemyndigandet, hade genom skrivelse den 7 november 1942 anvisat varvschefen ett belopp av 20,000 kronor för att täcka den anmälda bristen.

Med anledning av att varvschefen i skrivelse den 29 oktober 1942 samtidigt anmält, att ytterligare 21,000 kronor erfordrades för kompletteringsarbeten, nämligen för hissanläggning 7,000 kronor, för värmeisolerande plattor m. m. å tornets insida 13,000 kronor samt för åskledareanläggning 1,000 kronor, hade inom marinförvaltningen under hösten 1942 företagits en utredning beträffande tankens slutliga utrustning och kostnaderna därför. Denna utredning föranleddes även därav att inspektören för torped- och ubåtsvapnen, med anledning av de erfarenheter, som på senaste tid vunnits vid användning av de mindre övningstankanläggningarna vid Stockholms örlogsvarv och Göteborgs örlogsdepå, framställt vissa önskemål med avseende på nu ifrågavarande större anläggnings utrustning. Utredningen hade givit vid handen, att anläggningen för att fylla avsett behov borde kompletteras även dels med vissa säkerhetsanordningar, dels med vissa utrustningsdetaljer beträffande utstigningsanordningarna, dels ock med viss möbelutrustning för omklädningsrum, expedition och läkarrum. Utöver av varvschefen äskat belopp örn 21,000 kronor erfordrades med nuvarande prisläge för slutförande av arbetena å övningstankanläggningen 49,000 kronor, eller tillhopa 70,000 kronor.

Såsom av tablån framginge hade av till marinförvaltningens förfogande ställda medel för anskaffning av bärgningsmateriel för ubåtar, för ombyggnad och utrustning av Belos hittills disponerats 200,000 kronor. Arbetena med ombyggnad och utrustning av fartyget hade på marinförvaltningens uppdrag utförts genom chefens för Stockholms örlogsvarv försorg. Fartyget färdigställdes under april 1942 och hade alltsedan dess befunnit sig på expedition.

Vid slutanmälan av anvisade medel hade varvschefen anmält, att reparation och ombyggnad av fartyget dragit en sammanlagd kostnad av 298,170 kronor. De anvisade medlen hade sålunda överskridits med 98,170 kronor. Rörande orsakerna till anslagsöverskridandet hade varvschefen meddelat följande.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

På grund av dels fartygets höga ålder, dels att det ej tidigare varit i flottans tjänst hade det vid övertagandet varit förenat med stora svårigheter att bedöma omfånget av erforderliga reparationsarbeten samt kostnaderna därför. Under arbetets gång framkommo vissa tidigare icke observerade bristfälligheter, som med hänsyn till uppställda krav på fartygets sjövärdighet med nödvändighet måste avhjälpas. Då emellertid fartyget med minsta möjliga tidsutdräkt erfordrades såsom ubåtsbärgningsfartyg, medgav tiden icke, att arbetena kostnadsberäknades, innan de igångsattes. Ett uppskjutande av arbetena skulle medfört en ytterligare fördyring. Då fartyget, innan reparations- och ombyggnadsarbetena påbörjades, måst disponeras för vissa för försvarsberedskapen viktiga arbeten, kunde arbetena med fartygets iordningställande såsom ubåtsbärgningsfartyg icke påbörjas förrän omkring 10 månader efter det att de ursprungliga kostnadsberäkningarna verkställts. Denna tidsförskjutning hade medfört en avsevärd kostnadsökning, dels emedan materialpriser och arbetslöner under tiden stigit, dels emedan arbetena måst genomföras vid en tidpunkt, då Stockholms örlogsvarv varit mycket kraftigt ianspråktaget för angelägna arbeten avseende i sjöstyrkorna ingående fartyg. På grund härav hade vissa arbeten måst rekvireras från privata firmor och övertidsarbete i ej ringa utsträckning tillgripas för att med minsta möjliga tidsutdräkt färdigställa fartyget. Nämnda förhållanden hade haft en oförmånlig inverkan på arbetenas planläggning och rationella bedrivande. Marinförvaltningen framhåller vidare, att det under den tid Belos varit i tjänst i flottan och framför allt vid bärgningen av ubåten Ulven visat sig att aktra förhalningsspelet ej varit tillräckligt starkt. Detta spel vore numera även kraftigt nedslitet. Med hänsyn till den stora betydelsen av ett kraftigt förhalningsspel ombord på bärgningsfartyget vid bärgning av sjunken ubåt vore det angeläget att utbyta aktra förhalningsspelet å Belos mot ett nytt av kraftigare typ. Kostnaden härför hade av marinförvaltningen beräknats till 10,000 kronor. Av det anförda framginge alltså att följande medelsbehov förelåge: a. Färdigställande av övningstankanläggningen i Karlskrona

b. Merkostnader för reparation och ombyggnad av Belos ... » 98,170

Summa kronor 178,170 Å redan anvisade medel återstode som nämnts en behållning av 91,310 kronor. Av denna behållning ämnade ämbetsverket disponera 60,000 kronor till bestridande av de under a. och b. angivna kostnaderna. Återstående behållning å de anvisade medlen, (91,310 — 60,000=) 31,310 kronor, ämnade marinförvaltningen disponera i samband med anskaffning av dykerimateriel enligt punkterna 6 och 13 i tablån. Ett återstående medelsbehov av (178,170 -— 60,000 =) 118,170 kronor förelåge alltså. I anslutning till vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen örn bemyndigande att disponera förskottsmedel till bestridande av sistnämnda kostnader. T ärendet har inhämtats, att marinförvaltningen icke kan disponera annan behållning å redan anvisade medel för ifrågavarande ändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 33

Som av det anförda framgår ha under de senaste budgetåren medel i avse- Departementsvärd utsträckning ställts till förfogande för bärgning av ubåtar. Jag vill i chefen. detta sammanhang erinra, att 1943 års riksdag (skrivelse nr 342) medgivit, att från anslaget till Marinen: Fartygsbyggnader för flottan må bestridas kostnaderna för iordningställande av ett för västkusten avsett bärgningsfartyg för ubåtar.

Marinförvaltningen har nu hemställt, att ytterligare tillhopa 118,170 kronor måtte ställas till förfogande, fördelande sig med 40,000 kronor på övningstank i Karlskrona, 68,170 kronor på reparation och ombyggnad av marinens bärgningsfartyg Belos och 10,000 kronor på förhalningsspel till sistnämnda fartyg. Av utredningen framgår, att merutgiften å 68,170 kronor föranletts av oförutsedda omständigheter och av prisstegringar samt att de återstående utgifterna, (40,000 + 10,000 =) 50,000 kronor, äro erforderliga för att redan anskaffad materiel skall bliva användbar. Från marinförvaltningen under hand lämnade uppgifter ådagalägga, att ett ianspråktagande för dessa ändamål av förutnämnda ännu icke disponerade belopp av 31,310 kronor skulle nödvändiggöra en icke tillrådlig begränsning av den redan planerade materielanskaffningen och av vissa pågående försök, vilka delvis föranletts av timade olyckor. Med hänsyn härtill anser jag mig itfke kunna tillstyrka, att sistnämnda belopp tages i anspråk utan tillstyrker bifall till marinförvaltningens förslag.

Beloppet å 10,000 kronor torde böra bestridas från det å fjärde huvudtiteln uppförda anslaget till underhåll av flottans fartyg. De övriga kostnaderna — i avrundat tal 108,000 kronor — torde böra bestridas från ett för ändamålet anvisat anslag, vilket bör äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Sistnämnda kostnader synas i motsats till beloppet å 10,000 kronor icke vara att hänföra till sådana utgifter, som skola bestridas inom den för marinen för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: Bärgningsmateriel för ubåtar å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservations­

anslag av 108,000 kronor.

*

[13.) 93 b. Marinen: Ytterligare medel till visst luftvärnsändamål,reservationsanslag. Sedan riksdagen i skrivelse den 9 juni 1939, nr 381, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 234 och 308 anmält, att riksdagen till extra materielanskaffning m. m. för försvarsväsendet för budgetåret 1939/40 å riksstatens fjärde huvudtitel anvisat ett reservationsanslag av 70,750,000 kronor, ställde Kungl. Majit den 15 juni 1939 av anslaget ett belopp av sammanlagt högst 8,500,000 kronor till marinförvaltningens förfogande för kompletterande materielanskaffning m. m. för marinen.

Efter hemställan av marinförvaltningen medgav Kungl. Majit genom beslut den 7 juli 1939 bland annat, att ämbetsverket av förenämnda belopp av 8,500,000 kronor finge disponera 1,560,000 kronor för visst luftvärnsändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 176» 48 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

I skrivelse den 11 maj 1943 har marinförvaltningen anmält, att beloppet å 1,560,000 kronor på grund av prisfördyring överskridits med 50,775 kronor 87 öre samt hemställt, att sistnämnda belopp måtte ställas till ämbetsverkets förfogande.

Departements­ Marinförvaltningens förevarande framställning finner jag mig kunna tillchefen. styrka, då prisfördyringen är föranledd av rådande extraordinära förhållanden. Beloppet, som lämpligen bör avrundas till 51,000 kronor, bör på grund av anslagsändamålets art icke inräknas i den av 1942 års riksdag för försvarsväsendets utbyggande angivna kostnadsramen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: Ytterligare medel till visst luftvärnsändamål

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett

reservationsanslag av 51,000 kronor.

Flygvapnet.

Intendenturmateriel m. m. [14.] 120 a. Flygvapnet: Vissa luftskyddsåtgärder m. m. vid andra eskaderstaben och västra flygbasområdesstaben i Göteborg, reservationsanslag. Som framgår av propositionen 1942: 210, sid. 722, framhöll försvarsutredningen, att andra eskaderstaben och västra flygbasområdesstaben vid förläggning till Göteborg syntes kunna erhålla erforderliga tjänstelokaler i riksbanken tillhörig fastighet därstädes. Östra flygbasområdesstaben syntes kunna erhålla erforderliga tjänstelokaler i flygvapnets blivande ämbetsbyggnad i Stockholm.

Genom beslut den 27 augusti 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t flygförvaltningen att sluta avtal örn förhyrning från och med den 1 juli 1943 och tills vidare av erforderliga lokaler för andra eskaderstaben och västra flygbasområdesstaben i riksbanken tillhörig fastighet i Göteborg mot en årlig hyra av 41.000 kronor, exklusive uppvärmningskostnad, samt föreskrev, att härav föranledda hyreskostnader skulle bestridas från försvarsväsendets fastighetsfond under titeln: Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden: Flygförvaltningens delfond.

1 skrivelse den 20 augusti 1943 har nu flygförvaltningen anfört i huvudsak följande. Kostnaderna för anordnande och inredning av östra flygbasområdesstabens lokaler i ämbetsbyggnaden hade av försvarsutredningen beräknats till 45.000 kronor. Härtill torde böra läggas merkostnad på grund av prisstegringar i förhållande till prisläget den 1 juli 1941, vilka beräknades till cirka 15 procent å byggnadskostnaden, varigenom beloppet borde höjas till 51,750 kronor. Några kostnader för staben utöver de för ämbetsbyggnaden särskilt anvisade medlen erfordrades emellertid icke. För de båda Göteborgsstabema

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344. 35 däremot hade nedanstående inrednings- m. fl. arbeten, huvudsakligen avseende luftskyddsåtgärder, utförts eller vore under utförande: Ventilationsanläggning för skyddsrum och reservelektricitets-

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Flygvapnet: Vissa luftskyddsåtgärder m. m. vid andra

eskaderstaben och västra flygbasområdesstaben i Göteborg å till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett re­

servationsanslag av 48,000 kronor.

Flygmateriel m. m. [15.] 132. Flygvapnet: Bidrag till Kalmar stad för omläggning av Törnebybäcken. I enlighet med beslut av 1941 års riksdag har en bombflottilj, Kalmar flygflottilj, förlagts till Kalmar. För förläggningsfrågans ordnande har Kalmar stad enligt ett den 22 mars och den 4 april 1941 dagtecknat kontrakt iklätt sig vissa ekonomiska förpliktelser gentemot kronan, i huvudsak innebärande att staden till kronan utan vederlag överlåtit omkring 59 hektar av fastigheten Stora Törneby samt åtagit sig att dels framdraga vatten-, gas- och elektriska ledningar för flottiljen, dels ock mot ersättning för självkostnaden, dock med högst 148,400 kronor, omlägga en inom området befintlig bäck, Törnebybäcken, i enlighet med ett av stadsingenjöreu E. T. Schiöler i augusti 1940 upprättat och i februari 1941 avgivet förslag jämte därtill hörande arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning.

Sedan kostnaderna för Törnebybäckens omläggning befunnits icke oväsentligt överstiga de i nyssnämnda kostnadsberäkning angivna, har frågan örn beredande av gottgörelse åt staden för de sålunda uppkomna merkostnaderna underställts Kungl. Majlis prövning av flygförvaltningen genom en skrivelse den 22 februari 1943 samt av drätselkammaren i Kalmar genom en den 23 i samma månad dagtecknad framställning.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår i huvudsak följande.

I en av stadsingenjöreu Schiöler den 19 september 1941 upprättad promemoria angåvos de slutliga kostnaderna för omläggningsarbetena till omkring 220,000 kronor, innebärande — efter avdrag av de tidigare beräknade kostnaderna, 148,400 kronor, ävensom av flygförvaltningen godkänd tilläggsersättning, 820 kronor — en merkostnad av (220,000—148,400 — 820=) 70,780 kronor, av vilket belopp Schiöler emellertid ansett 9,950 kronor motsvara arbeten, för vilka flygförvaltningen skulle vara skyldig utgiva särskild ersättning. Merkostnaderna i övrigt angåvos bero på dels ogynnsamma väderleksförhållanden med därav följande särskilda kostnader för tjälbrytning och vattenlänsning, dels — och framför allt — den upptagna jordmassans oberäknat svåra beskaffenhet på vissa sträckor.

Sedan Kalmar stad hos flygförvaltningen yrkat gottgörelse för de sålunda uppkomna merkostnaderna, utsågos för vinnande av fastare hållpunkter för bedömande av rättsfrågan och ersättningsspörsmålen vägingenjören i Östergötlands län, civilingenjören T. S. Lindbeck och arbetschefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten, östra distriktet, civilingenjören S. L. Segerfors — den förre av flygförvaltningen och den senare av Kalmar stad

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 37 — att såsom sakkunniga företaga vidare undersökning och framlägga förslag Jäll reglering av föreliggande spörsmål.

I utlåtande den 26 november 1942 beräknade Lindbeck kostnaderna för Törnebybäckens omläggning till 216,867 kronor 81 öre, varför merkostnaden angavs till (216,867:81 —148,400— 820=) 67,647 kronor 81 öre. De höga kostnaderna angåvos ha delvis föranletts av olämpliga arbetsmetoder, med manuell arbetskraft i alltför stor omfattning, samt mindre goda arbetsprestationer.

Beträffande själva rättsfrågan framhöll Lindbeck, att staden på grund av kontraktsbestämmelserna icke syntes kunna framställa några på juridisk rätt grundade ersättningskrav utöver beloppet örn (148,400 + 820=) 149,220 kronor. Det måste emellertid få anses skäligt, att gottgörelse lämnades för sådana tilläggskostnader, vilka icke upptagits i den till grund för kontraktet liggande kostnadsberäkningen, antingen på grund av bristande förutseende eller på grund därav, att dessa icke kunnat förutses. Ifrågavarande kostnader beräknades — enligt en utlåtandet bifogad promemoria — uppgå till 24,680 kronor, vilket belopp Lindbeck funne staden skäligen böra tillerkännas utöver förenämnda 149,220 kronor.

Lindbeck har sedermera i skrivelse den 3 februari 1943 till flygförvaltningen — med förmälan att av Kalmar stad till honom lämnad redovisning, vilken legat till grund för av honom gjorda kostnadsberäkningar, i vissa avseenden varit felaktig — förordat, att staden måtte tillerkännas en tilläggsersättning av 31,980 kronor.

Segerfors anslöt sig i ett den 18 december 1942 avgivet utlåtande beträffande beräkningen av merkostnaderna till en av Schiöler den 22 oktober 1942 upprättad uppställning, vari kostnaderna för omläggningen och merkostnaden angivits till 214,632 kronor 58 öre respektive (214,632: 58 — 149,220 =) 65,412 kronor 58 öre. Jämväl beträffande anledningen till de uppkomna merkostnaderna anslöt sig Segerfors till Schiölers uppfattning, varvid särskilt framhölls, att arbetena, för att kunna slutföras inom avtalad tid, måst igångsättas vid en synnerligen olämplig tidpunkt och bedrivas i skift. I motsats till Lindbeck ansåg Segerfors, att merkostnaden visserligen i och för sig vore av beskaffenhet att skäligen böra gottgöras Kalmar stad men att ersättningen av statsmedel med hänsyn till den nytta i socialt hänseende staden haft av ifrågavarande arbete borde fastställas till allenast två tredjedelar av berörda merkostnad eller sålunda till 43,608 kronor 39 öre.

För egen del har flygförvaltningen i sin förenämnda skrivelse den 22 februari 1943 anfört följande.

Såsom Lindbeck i sitt utlåtande anfört, kunde Kalmar stad med hänsyn till innehållet i de till grund för förevarande arbete liggande avtalsbestämmelserna icke framställa rättsliga anspråk på ytterligare ersättning av kronan. Flygförvaltningen funne emellertid i likhet med Lindbeck, att vissa av de ytterligare kostnader som staden åsamkats vore av natur att skäligen böra ersättas med statsmedel, och an slote sig helt till Lindbecks beräkningar av ersättningsbeloppets storlek. Det förtjänade därvid att bringas i

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 344. erinran, att staden på allt sätt sökt medverka till att byggnadsplan^! för Kalmar flygflottilj planenligt kunnat fullföljas samt att staden redan genom kostnadsfri upplåtelse av mark för flottiljen gjort väsentliga ekonomiska uppoffringar för kronan. På grund av vad sålunda anförts hemställde flygförvaltningen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till ytterligare medel för ifrågavarande omläggningsarbete anvisa ett reservationsanslag av 32,000 kronor.

I sin skrivelse den 23 februari 1943 har drätselkammaren i Kalmar hemställt, att staden måtte — utöver den av flygförvaltningen förordade ersättningen örn 32,000 kronor — tillerkännas ersättning med det belopp, varmed den av Schiöler enligt förenämnda uppställning av den 22 oktober 1942 beräknade merkostnaden, 65,412 kronor 58 öre, överstege förstnämnda belopp, eller sålunda med 33,412 kronor 58 öre, avseende sådana kostnader, som måste anses förorsakade av de sociala betingelserna vid arbetets utförande.

I ärendet ha utlåtanden avgivits, av statskontoret den 3 mars 1943 över flygförvaltningens framställning samt av länsstyrelsen i Kalmar län den 14 maj 1943 över drätselkammaren^ framställning.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört, att bestämmelserna i ifrågavarande kontrakt icke syntes grunda någon rätt för Kalmar stad att erhålla ersättning för den förlust, som kunde lia åsamkats staden med anledning av att kostnaderna för arbetets utförande överstigit det belopp, som ursprungligen beräknats därför. Frågan örn ytterligare ersättning till staden för dessa kostnader syntes fördenskull helt vara beroende av en skälighetsprövning. Enligt statskontorets mening borde synnerligen vägande skäl vara för handen för att staten på grund av ett kontraktsförhållande av det slug varom här vore fråga skulle utgiva ersättning utöver det ursprungligen överenskomna beloppet. Av den i ärendet förebragta utredningen hade ämbetsverket icke blivit övertygat örn att sådana omständigheter förelåge, att ersättning av statsmedel för ifrågavarande merkostnad borde utgå. Statskontoret ansåge sig förty icke kunna tillstyrka bifall till flygförvaltningens framställning.

Länsstyrelsen i Kalmar län har i sitt utlåtande tillstyrkt, att ett anslag för ifrågavarande ändamål måtte beviljas staden med två tredjedelar av den uppgivna merkostnaden, eller 43,608 kronor 39 öre, i enlighet med det av Segerfors avgivna förslaget.

Departements­ Av utredningen i ärendet framgår, att Kalmar stad knappast kan resa chefen. några rättsligt grundade krav mot kronan rörande ersättning för de merkostnader — utöver de i de ursprungliga beräkningarna upptagna kostnaderna — som uppkommit vid omläggningen av Törnebybäcken. Med hänsyn bland annat till de ekonomiska uppoffringar, som staden enligt det ingångna avtalet gjort i samband roed Kalmar flygflottiljs förläggning till staden, synes det dock skäligt, att staden erhåller viss gottgörelse för ifrågavarande merkostnader. Då staden emellertid torde ha haft icke obetydliga fördelar ur social synpunkt genom arbetenas utförande på sätt som skett,

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 39 synes gottgörelsen skäligen böra begränsas till det av vägingenjören Lindbeck förordade och av flygförvaltningen tillstyrkta beloppet, i avrundat tal 32,000 kronor. Ifrågavarande belopp, vilket såsom hänförande sig till ett äldre byggnadsföretag icke bör inräknas i den av 1942 års riksdag fastställda kostnadsramen för flygvapnets byggnader, torde böra äskas av riksdagen såsom ett särskilt anslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Flygvapnet: Bidrag till Kalmar stad för omläggning

av Törnebybäcken å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1943/44 anvisa ett anslag av 32,000 kronor.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

E. Diverse.

[16.] 17 a. Chiffreringsapparater, reservationsanslag. Under erinran att 1939,1940, 1941 och 1942 års lagtima riksdagar anvisat tillhopa 1,064,000 kronor för anskaffning av chiffreringsapparater för försvarsväsendet ävensom att 1943 års lagtima riksdag anvisat 20,000 kronor för underhåll av sådana apparater har tjänst förrättande chefen för försvarsstaben i skrivelse den 22 april 1943 hemställt, att för tillgodoseende av ett genom försvarsorganisationens utbyggnad ökat behov av dylika apparater ett belopp av 38,000 kronor måtte anvisas.

I ärendet har arméförvaltningens civila departement avgivit utlåtande.

Departements­ Jag anser mig böra tillstyrka den gjorda framställningen och får — under chefen. erinran att det ytterligare anslaget är att hänföra till sådana utgifter, som skola medräknas inom den av 1942 års riksdag för försvarsväsendet fastställda kostnadsramen — i enlighet härmed hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Chiffreringsapparater å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 38,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gösta af Sandeberg.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Kungl. Ma}:ts proposition nr 344. 41

Bilaga 3.

Egentliga statsutgifter.

Femte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjörés, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, och statsrådet Rubbestad, anmäla härefter under socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstalen för budgetåret 1943/44 statsrådet Möller beträffande punkterna 1—3 och 6—7 samt statsrådet Rubbestad beträffande punkterna 4—5. Föredragandena yttra därvid följande.

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

[1.] 74 a. Anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjögränser, reser­

vationsanslag. Efter framställning av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen hava vissa åtgärder vidtagits i syfte att förhindra smittoöverföring till Sverige genom flyktingar från Norge. Dessa åtgärder bestå främst i upprättandet av sanitetsanstalter på vissa ställen utmed riksgränsen mot Norge för desinfektion av flyktingarna och deras kläder. I anförande till 1943 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 163) uttalade jag, att det vore lämpligt, att kostnaderna för ifrågavarande åtgärder bestredes från det under femte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till vissa kostnader för allmän hälsooch sjukvård samt att, därest riksdagen intet hade att erinra däremot, bestämmelser i sådant syfte borde meddelas. Sagda förelag föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har medicinalstyrelsen hemställt örn anvisande av medel dels för anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjö-

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 1

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

gränser dels ock för vidtagande av vissa ytterligare desinfektionsåtgärder utmed rikets gräns mot Norge. Styrelsen anför härom bland annat följande.

Medan åtgärder redan vidtagits för anordnande av sanitetsanstalter vid svensk-norska gränsen för desinfektion av flyktingar och deras kläder, äro möjligheterna att genomföra motsvarande desinfektionsåtgärder vid rikets övriga gränser tämligen beskurna. Medicinalstyrelsen anser, att det nuvarande krigsläget nödvändiggör skyndsamt ingripande i syfte att förbättra dessa förhållanden, framförallt vid kustgränsen från Haparanda till Halmstad.

Inom området för nyssnämnda kustlinje finnes för närvarande en större anstalt i Haparanda, som vid behov drivits av länsstyrelsen, en mindre kommunal anstalt i Ropsten inom Stockholms stad samt en marinen tillhörig anstalt å Stumholmen i Karlskrona. Härtill kommer en mindre kommunal anstalt i Trelleborg samt en under uppförande varande kommunal anstalt i Malmö. ♦

Härjämte har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse vidtagit åtgärder inom fem kuststäder, varigenom förutsättningar skapats att med några få timmars varsel etablera sanitetsanstalter inom särskilt utsedda lokaler, företrädesvis badhus, och man har då tänkt sig att i befintliga eller provisoriska gaskammare ombesörja desinfektionen av kläder. Från sjukvårdsstyrelsens sida hava jämväl förberedande undersökningar gjorts i syfte att planlägga liknande anstalter i vissa andra kuststäder, varvid man dock utgått från att desinfektionen av kläder lämpligare bör ske genom hetluftsbehandling än med användande av cyanväte, vilket även är medicinalstyrelsens uppfattning. Hetluftsbehandling är den metod, som tillämpats på anstalterna vid norska gränsen, och erfarenheterna härav äro i stort sett goda. För genomförande av de sistnämnda av sjukvårdsstyrelsen planerade åtgärderna erfordras mindre, tekniska förbättringar av vissa anordningar å badhusen, framför allt i syfte att möjliggöra driften av provisoriska hetluftskammare samt anskaffande av materiel. Den genomsnittliga kostnaden för dessa åtgärder belöper sig enligt sjukvårdsstyrelsens utredning till c:a 2,700 kronor för var och en av 9 planerade anstalter.

Mot anordnande av sanitetsanstalter i förefintliga badhus har riktats den anmärkningen, att behandlingen av flyktingarna skulle hindra invånarna i samhället från att själva taga behövliga bad. Erfarenheterna från sanitetsanstalterna vid norska gränsen hava emellertid visat, att det i regel är möjligt att på anstalten tillgodose samhällets eget badbehov även under de dagar, då behandling av flyktingar förekommer.

Medicinalstyrelsen anser, att provisoriska anstalter av nu nämnd beskaffenhet erfordras till ett antal av omkring 40, inberäknat de av sjukvårdsstyrelsen planerade nio anstalterna, vilka avses mottaga även civila flyktingar. Kostnaderna härför uppskattar styrelsen till 108 000 kronor.

Den närmare utredning, som är erforderlig för planläggande och utförande av ifrågavarande provisoriska sanitetsanstalter samt inköp av material för dessa bör enligt medicinalstyrelsens åsikt uppdragas åt tvenne hälsovårdsinspektörer. Kostnaderna härför uppskattar styrelsen preliminärt till 6,500 kronor, varav i löner 4,500, traktamenten 1,000 och resor 1,000 kronor. Enligt styrelsen bör för ändamålet avses ett belopp av 10,000 kronor, då planläggningen kan beräknas kräva vissa ytterligare utgifter.

Medicinalstyrelsen har framhållit, alt styrelsen ännu icke erhållit skriftlig rapport från företagen inspektion av sanitetsanstalterna vid norska gränsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 43

Muntligen hade det meddelats av inspektörerna, att anstalterna borde kompletteras genom vidtagande av vissa åtgärder på centrala punkter inom berörda län, varigenom en något större påfrestning skulle kunna tålas. För sådana åtgärders vidtagande beräknar medicinalstyrelsen en ytterligare kostnad av cirka 16,000 kronor.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte ställa ett förslagsanslag av (108,000 + 10,000 + 16,000) 134,000 kronor eller avrundat 140,000 kronor till förfogande för genomförande av förenämnda åtgärder och för fördelning till länsstyrelserna efter av dessa uppgjord och av medicinalstyrelsen godkänd plan.

Den fortgående flyktingströmmen till vårt land utgör ett betydande risk­ Departements­

chefen. moment med hänsyn till faran för överförande till riket av smittsamma sjukdomar. Det är därför en angelägenhet av största vikt att åtgärder vidtagas till förhindrande av smittoöverföring genom flyktingar. Som förut nämnts hava åtgärder redan vidtagits i syfte att i sådant hänseende förstärka gränsskyddet utmed riksgränsen mot Norge genom upprättandet av sanitetsanstalter för desinfektion av flyktingarna och deras kläder. Utmed rikets sjögränser hava emellertid, utöver förut befintliga begränsade desinfektionsmöjligheter, några motsvarande åtgärder hittills ej blivit vidtagna. Med hänsyn till möjligheten av att antalet flyktingar, som sjöledes söka sig hit, kan komma att avsevärt öka anser jag i likhet med medicinalstyrelsen, att särskilda åtgärder böra vidtagas för desinfektion beträffande dessa flyktingar. De av styrelsen i sådant syfte föreslagna åtgärderna finner jag i stort sett motiverade. Jämväl de härför beräknade kostnaderna 118,000 kronor, varav 10,000 kronor i planläggningskostnader, synas mig skäliga. Jag tillstyrker därför, att medel anvisas för vidtagande av de föreslagna åtgärderna. Det härför erforderliga beloppet, vilket lämpligen bör avrundas uppåt til! 120,000 kronor, torde böra anvisas under ett särskilt anslag av reservationsanslags natur, benämnt Anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjögränser. Då anstalterna snarast böra komma till utförande, torde anslaget böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Medicinalstyrelsen har vidare föreslagit, att de utmed gränsen mot Norge vidtagna åtgärderna kompletteras i vissa hänseenden, varigenom en större belastning skulle kunna tålas. Kostnaderna härför har styrelsen uppskattat till omkring 16,000 kronor. Sistnämnda kostnader torde emellertid i enlighet med tidigare lämnat bemyndigande böra bestridas från anslaget till vissa kostnader för allmän hälso- och sjukvård. Från samma anslag lära jämväl böra bestridas de löpande kostnaderna för samtliga förenämnda sanitetsanstalter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av sanitetsanstalter utmed rikets sjö-

gränser å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[2.] Sjuktransporter med flygplan. Till sjuktransporter med flygplan är för innevarande budgetår anvisat ett förslagsanslag av 98,000 kronor. Anslaget är avsett för gäldande av kostnaderna för underhåll och drift av flygplan för civila sjuktransporter från Frösön, Boden och Hägernäs.

I skrivelse den 27 september 1943 har flygförvaltningen gjort framställning rörande anordnande av en slip vid Bodens sjöflygstation för sjuktransportflygplanen i övre Norrland. Flygförvalfningen anför härutinnan i huvudsak följande.

Sjuktransportflygplanen i övre Norrland äro sommartid stationerade i Boden och använda en flygvapnet tillhörig hangar med slip vid Bodens sjöflygstation. Nämnda slip är nödvändig för flygplanens upphalning till hangaren. Slipen byggdes år 1934. Den är 72 meter lång och 7 meter bred och består av en 35.5 meter lång brygga av trä på träpålar samt en 38.5 meter lång förbindelsebana av trä upplagd på en utfylld skrotstensbank. Lutningen är 1: 10.5.

På grund av att träpålarna angripits av röta har underbyggnaden förskjutits dels genom trycket av sjuktransportflygplanen vid upphalningen, dels av isen, så att bryggan satt sig på flera ställen. Därigenom få rälerna för slipvagnen allt som oftast sina inbördes lägen ändrade, varför reparationstjänsten blir betungande och kostsam. Förstörelsen fortgår och iståndsättning av slipen synes icke vara genomförbar. Enda möjligheten är således nybyggnad.

Slipen användes enligt flygstaben numera uteslutande för sjuktransportplanen och dess nybyggnad är intet militärt krav. Härav följer, att medel härför icke böra upptagas under fjärde huvudtiteln.

Flygförvaltningen har gjort en utredning angående utförandet av en ny slip. Som utgångspunkt har tagits dimensionerna för i Boden stationerade sjuktransportflygplan. Det större av dessa är ett tvåmotorigt amerikanskt plan byggt år 1939 och ställt till förfogande 1940. Slipens yttre del bör utföras som betongdäck på ett balksystem grundlagt på pålar av betong, enär konstruktionen i så fall icke skulle komma att kräva någon eller i varje fall endast obetydlig underhållskostnad. Bredden föreslås till samma som nuvarande, 7 meter, vartill komma två kantbalkar på vardera 0.2 meter. Lutningen kan minskas till 1: 10 om slipvagnen halas upp med elektrisk spelanordning, vilket tekniskt såväl som ekonomiskt är att föredraga framför uppdragning med traktor. På skrotstensbanken, som behöver förbättras, skulle sliprar utläggas såsom underlag för räler. Ur arbetssynpunkt är det lämpligast, örn slipens yttre del kan utföras, medan sjön är frusen.

Kostnaderna för slipen, oberäknat administration m. m., har på grundval av dagens prisläge och örn arbetet delvis utföres vintertid uppskattats till 82,000 kronor, fördelade på följande sätt:

Summa kronor 82,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 45

Av flygförvaltningens skrivelse framgår, att ombyggnad erfordras av den Departementsslip vid Bodens sjöflygstation, vilken användes för de för sjuktransporter i övre chefen. Norrland avsedda flygplanen. Flygförvaltningen har funnit det vara fördelaktigt, örn arbetena delvis kunna utföras vintertid. Då med arbetenas utförande ej utan betydande olägenhet synes kunna anstå någon längre tid, torde medel för ändamålet böra ställas till förfogande inom sådan tid, att arbetena kunna påbörjas redan under instundande vinter. De för arbetenas utförande beräknade kostnaderna, 82,000 kronor, anser jag mig böra godtaga. Kostnaderna synas lämpligen böra bestridas från förslagsanslaget till sjuktransporter med flygplan. Med hänsyn till storleken av det erforderliga beloppet och då arbetena ej torde kunna hänföras till det löpande underhållet, torde riksdagens medgivande böra inhämtas till disposition av ifrågavarande anslag för anordnande av slipen.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det å riksstaten för budgetåret 1943/44 under femte

huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till sjuktransporter med

flygplan må disponeras ett belopp av högst 82,000 kronor för

anordnande av en slip för i Boden stationerade sjuktransport­

flygplan.

D. Överståthållarämbetet och landsstaten.

[3.] Länsstyrelserna: Avlöningar. På hemställan av chefen för finansdepartementet framlägges denna dag proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379), m. m. För åstadkommande av ett förbättrat taxeringsarbete föreslås i propositionen, bland annat, att den med sådant arbete sysselsatta personalen vid länsstyrelserna skall från och med den 1 januari 1944 på visst, i propositionen närmare angivet sätt utökas.

Jag anhåller att här få anmäla de åtgärder beträffande personalförteckning och avlöningsstat för länsstyrelserna, som föranledas av berörda personalförstärkning.

Kungl. Majit har den 30 juni 1943 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning för länsstyrelserna, att tillämpas från och med den 1 januari 1944. Förteckningen finnes intagen å sid. 279 i statsliggaren för innevarande budgetår.

Kungl. Majit bar samtidigt fastställt följande av riksdagen godkända avlöningsstat för länsstyrelserna, att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1944:

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Avlöningsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 47

lagen — 1,328,500 kronor — dragas dels kostnaderna för lön till icke-ordinarie länsbokhållare och landskontorister, vilka anställts såsom ersättare för sådana befattningshavare, som provisoriskt avdelats för taxeringsarbete — 47,500 kronor för halvt budgetår -— och dels de besparingar i övrigt beträffande avlöningar och arvoden till nuvarande befattningshavare vid landskontoren, som vid genomförande av den nya organisationen kunna åvägabringas — 30,000 kronor för halvår. Till återstoden, 1,251,000 kronor, lägges kostnaden för avlöning under ett halvt år å de tjänster såsom taxeringsintendent, taxeringsrevisor, landskontorist, kanslibiträde, kontorsbiträde och skrivbiträde samt lönegradsplacerad taxeringsinspektör, vilka vid omorganisationen skola nyinrättas. Denna kostnad, beräknad efter en nettolön å E-ort i lägsta löneklass inom vederbörande lönegrad, varvid begynnelselönegraden ansetts vara för landskontorister Ex 4 och för kontorsbiträden och skrivbiträden Ex 2, uppgår till 392,500 kronor. Härtill komma kostnaderna för arvoden under ett halvår till 17 taxeringsinspektörer med sammanlagt 69,000 kronor och till 90 kontrollanter beträffande omsättningsskatten med tillhopa 229,000 kronor. Genom omorganisationen komma samtliga med taxeringsarbete sysselsatta länsstyrelsetjänstemän att uppföras å länsstyrelsernas stat. Härav torde böra följa att sådana kostnader för övertidsersättning och extra personal, som hänföra sig till prövningsnämndernas arbete, överflyttas från det under sjunde huvudtiteln anvisade s. k. taxeringsanslaget till länsstyrelsernas avlöningsanslag. Sistnämnda kostnader, vilka jämväl böra utgå från ifrågavarande delpost, kunna för senare hälften av innevarande budgetår uppskattas till 27,000 kronor. Utgifterna under delposten till annan icke-ordinarie personal än bokföringsgranskare torde sålunda för tiden 1 januari—30 juni 1944 kunna beräknas till (1,251,000 + 392,500 + 69,000 + 229,000 + 27,000) 1,968,500 kronor. Då delposten i avlöningsstaten är upptagen med 1,328,500 kronor, torde riksdagens medgivande att överskrida delposten med skillnaden mellan sistnämnda båda belopp, 640,000 kronor, böra inhämtas.

Vad härefter angår anslagsposten till rörligt tillägg kommer personalförstärkningen att medföra en ytterligare belastning av denna post å 55,000 kronor. Någon åtgärd med anledning härav synes icke påkallad, då posten är förslagsvis beräknad.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna följande tillägg till personalförteckningen för

länsstyrelserna, att tillämpas från och med den 1 januari

1944:

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

Lönegrad Lönegrad Lönegrad Lönegrad Lönegrad Eo 29 Eo 27 Eo 25 Eo 24 Eo 21 Län Taxerings- Taxerings- Taxerings- Taxerings­ Taxeringsintendent intendent revisor inspektör inspektör

Kungl. Majlis proposition nr 344. 49

frågorna om besiktning och reparation av vissa luftskyddsfordon samt om kontroll av vissa drivmedelsförråd böra upptagas till behandling. Dessa frågor komma att var för sig anmälas under denna och nästföljande punkt.

Beträffande nämnda besiktning och reparation erinrar luftskyddsinspektionen till en början örn att Kungl. Majit den 20 februari 1942 och den 12 februari 1943 bemyndigat inspektionen att låta verkställa besiktning och översyn av de vid högsta beredskap inom luftskyddet erforderliga motorfordon, vilka vid nämnda tidpunkter voro avregistrerade, samt ställt de för ifrågavarande båda besiktningar erforderliga medlen, tillhopa 70,000 kronor, till förfogande. Rörande omfattningen under beredskapsgrad III inom det civila luftskvddet av dess beredskap i fråga örn berörda fordon — fortsätter inspektionen — hade Kungl. Majit den 6 mars 1942 föreskrivit, bland annat, att luftskyddschef skulle, i den mån det visade sig oundgängligen nödvändigt för att bringa och bibehålla visst fordon i kördugligt skick, låta det underkastas reparation och komplettera dess utrustning samt med nyttjanderätt taga i anspråk särskild förvaringslokal och där låta uppställa fordonet. De medel, som i samband härmed ställdes till inspektionens förfogande för gäldande av kostnaderna för fordonens iordningställande i kördugligt skick, vore beräknade efter en kostnad av 40 kronor för fordon.

Luftskyddsinspektionen förklarar härefter, att sålunda för besiktning, översyn och reparation av de avregistrerade luftskyddsfordonen anvisade medel i regel visat sig vara otillräckliga. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att ju längre tid ett motorfordon stått obegagnat och lämnats utan tillsyn desto vidlyftigare och kostsammare bleve de åtgärder, som erfordrades för alt bringa fordonet i kördugligt skick, finner inspektionen, att numera en relativt omfattande reparation vore ofrånkomlig. I många fall hade kommun gäldat vissa hithörande kostnader men samtidigt förutskickat, att anspråk på ersättning av statsverket komme att framställas. Även om av inspektionen tidigare uttalat önskemål, att de avregistrerade luftskyddsfordonen skulle underkastas besiktning och översyn minst en gång varje kvartal, kvarstode oförändrat, syntes det inspektionen lämpligast, att besiktning och reparation kombinerades och att man därför under innevarande år begränsade sig till endast en besiktning. I fråga om varje avregistrerat luftskyddsfordon borde följande åtgärder vidtagas, nämligen besiktning, provkörning och iståndsättande av motorn, laddning och eventuell reparation av batteri samt justering av styrning, bromsar och tändning. Kostnaderna härför — inberäknat kostnad för drivmedel lill provkörningen, hyra för batteri och erforderlig materiel — uppskattade inspektionen till i runt tal 170 kronor per fordon. Antalet avregistrerade fordon, vilka — såvitt för närvarande kunde bedömas — komme att i händelse av krig stå till luftskyddets förfogande, uppginge till omkring 4,500. Inspektionen beräknar sålunda kostnaderna för besiktning och reparation av samtliga ifrågavarande fordon till 705,000 kronor.

De avregistrerade motorfordon, som liro avsedda för luftskyddets behov, are-

dragandtn. hava vid två tillfällen — våren 1942 och våren 1943 — underkastats besikt­

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

ning och översyn. I anslutning till den första besiktningen hava vidare verkställts sådana reparationer å fordonen och kompletteringar av dessas utrustning, vilka vid besiktningen befunnits oundgängligen nödvändiga för att bringa fordonen i kördugligt skick. Ehuru flertalet fordon under tiden därefter varit uppställda i goda förvaringslokaler, har luftskyddsinspektionen funnit, att en relativt omfattande reparation av fordonen numera är ofrånkomlig. Inspektionen har, enligt vad jag inhämtat, bibringats denna uppfattning dels av den allmänna kännedom som vunnits beträffande följderna ur driftsäkerhetssynpunkt av att motorfordon under längre tid icke användes och dels av anmälningar till inspektionen från ett flertal luftskyddschefer, att luftskyddets motorfordonsberedskap icke kunde anses tillfredsställande förrän fordonen underkastats vissa reparationer. Då härtill risk föreligger för att de betydande värden fordonen representera på grund av bristande tillsyn och vård komma att spolieras, biträder jag luftskyddsinspektionens förslag, att de avregistrerade luftskyddsfordonen skola snarast besiktigas samt att av inspektionen angivna reparationsarbeten skola vidtagas beträffande fordonen, i den mån arbetena vid besiktningen visa sig oundgängligen nödvändiga.

Luftskyddsinspektionen beräknar kostnaderna för besiktning och reparation till 170 kronor per fordon. Häremot har jag icke något att erinra. I fråga örn inspektionens uppskattning av de sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande ändamål må följande anföras. Inspektionen upplyser, att medel till bestridande av kostnaderna för reparation av avregistrerade luftskyddsfordon i många fall förskotterats av vederbörande kommun och att denna hade för avsikt att begära ersättning härför av staten. Jag utgår från att i sådana fall ny reparation icke är erforderlig. Emellertid synes ersättning böra beviljas kommunen för ifrågavarande förskott, dock högst med ett belopp motsvarande en genomsnittskostnad av 170 kronor för fordon. Då utredning saknas om antalet fordon, beträffande vilka reparationsåtgärder sålunda icke nu behöva vidtagas, får jag förorda, att för bestridande av kostnaderna för besiktning av samtliga avregistrerade luftskyddsfordon och reparation av sådana fordon, som därav äro i behov, ävensom utbetalande av berörda ersättningar till kommuner anvisas ett gemensamt anslag, vilket jag i likhet med luftskyddsinspektionen beräknar till 765,000 kronor. Anslaget bör upptagas på tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår såsom reservationsanslag under rubriken Civilt luftskydd: Besiktning och reparation av vissa fordon.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Civilt luftskydd: Besiktning och reparation av vissa

motorfordon å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 51

[5.] 12 b. Civilt luftskydd: Kontroll av vissa drivmedelsförråd. I sin under nästföregående punkt omförmälda skrivelse den 7 september 1943 upplyser luftskyddsinspektionen, att för tillgodoseende av luftskyddets omedelbara behov av drivmedel i händelse av krig ett stort antal s. k. förstahandsförråd av drivmedel funnes upplagda inom olika delar av landet. I den mån sagda förstahandsförråd vore avsedda för motorsprutor, bestode de av bentyl. Det kunde förutsättas, att den långvariga lagringen medfört vissa skadliga verkningar å bentylen. Statens bränslekommission hade på inspektionens förfrågan meddelat, att det finge anses absolut ofrånkomligt att taga kvalitetsprov — särskilt på förråd i underjordiska tankar, vilka förutom av hartsbildning även kunde vara förorenade av vatten. Skulle drivmedelsförråden befinnas behäftade med nämnda brister, vore de ur beredskapssynpunkt obrukbara, varför en s. k. stabilisering av desamma ovillkorligen måste komma till stånd. Såsom första åtgärd i fråga om förevarande förråd av drivmedel för luftskyddsändamål borde enligt inspektionens förmenande kvalitetsprov tagas på ett antal av de förråd, som vore lagrade i underjordiska tankar. Inspektionen beräknade kostnaderna härför till i runt tal 10,000 kronor samt hemställde, att detta belopp måtte för ändamålet ställas till inspektionens förfogande.

Häröver har statens bränslekommission den 21 september 1943 avgivit utlåtande och däri anfört följande.

Enligt kommissionens erfarenhet uppkomma regelmässigt vissa ogynnsamma förändringar vid lång tids lagring av flytande bränslen. Sålunda stiger ofta hartstalet i bensin (bensinen »förhartsas»), så att risk uppkommer för skadliga avsättningar i motorer. Denna företeelse kan motverkas genom tillsats av vissa ämnen, s. k. stabilisatorer, vilka förhindra eller försena nybildning av harts i bensinen. Vid lagring av blandningsbränslen, såsom bentyl, inkommer stundom vatten, vilket upplages av alkoholkomponenten, varefter spriten separerar ur bensinblandningen. Dylikt blandningsbränsle måste utbytas. Om bensinen i övrigt är oskadad, kan densamma blandas med ny motoralkohol. De för luftskyddsinspektionens räkning upplagda förråden av flytande bränslen lia lagrats så lång tid, att kontrollåtgärder på sätt inspektionen föreslagit måste anses påkallade.

Bränslekommissionen tillstyrker sålunda luftskyddsinspektionens framställning i denna del.

En förutsättning för en tillfredsställande beredskap på luftskyddets om­ Fört-

drag andon. råde är, att de för luftskyddet avsedda förstaliandsförråden av drivmedel äro brukbara. Kontroll på drivmedlens beskaffenhet bör därför snarast vidtagas. För ändamålet bör å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår under rubriken Civilt luftskydd: Kontroll av vissa drivmedelsförråd anvisas ett obetecknat anslag av 10,000 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Civilt luftskydd: Kontroll av vissa drivmedelsförråd

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

G. Diverse.

[6.] 8 a. Bidrag till vissa om- och nybyggnadsarbeten vid Långmora ar­

betshem. Enligt kungörelsen den 16 februari 1940 (nr 92) med tillägg till kungörelsen den 1 september 1939 (nr 599) med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar må socialstyrelsen, därest beslut om avvisning, förpassning eller utvisning av utlänning ej kunnat verkställas eller eljest särskild anledning föreligger, föi'ordna, att utlänning skall omhändertagas för att vistas i förläggning.

Den 20 februari 1940 bar socialstyrelsen med direktionen för mellersta Sveriges arbetshemsförbund träffat avtal rörande anordnande av en dylik utlänningsförläggning vid Långmora arbetshem. Genom beslut den 23 februari 1940 godkände Kungl. Maj:t ifrågavarande avtal, varjämte Kungl. Majit ställde medel till socialstyrelsens förfogande för bestridande av statens kostnader för förläggningen under viss tid.

Enligt avtalet gäller, bland annat, att anstaltens drift i ekonomiskt avseende alltjämt skall ankomma på direktionen och anstaltens styrelse. Särskilda anordningar å fastigheten eller inventarieanskaffning, vilka påyrkas av socialstyrelsen, skola bekostas av socialstyrelsen. För kostnaderna för anstaltens drift skall direktionen (anstaltsstyrelsen) erhålla ersättning enligt följande regler: Socialstyrelsen skall erlägga en årlig platsavgift av 86,000 kronor för samtliga platser att utbetalas i förskott per kvartal. Härjämte skall socialstyrelsen, i den mån beläggningen per dag överstiger 25 platser, erlägga en provisorisk dagavgift av 2 kronor per plats för det överskjutande antalet belagda platser. Dagavgifterna utbetalas månadsvis i efterskott. Efter kalenderårets utgång skall, på grundval av anstaltens årsbokslut, utjämning beträffande dagavgifterna ske på grundval av den verkliga kostnaden. I avseende å oförutsedda utgifter, sammanhängande med anstaltens vidmakthållande för sitt egentliga ändamål, skall, i den mån försäkringar eller dylikt icke förefinnes eller icke förslå för ändamålet, socialstyrelsen, om så påkallas, förskottera utgiftsbeloppel räntefritt, mot full återbetalning, när socialstyrelsens dispositionsrätt över anstalten upphör. Avtalet gäller tills vidare med tre månaders uppsägning.

I skrivelse den 2 augusti 1943 har socialstyrelsen påtalat vissa brister, som vidlådde Långmoraförläggningen, samt framlagt förslag till dessas avhjälpande. Styrelsen anför härom i huvudsak följande.

Alltsedan socialstyrelsen i februari 1940 övertog Långmora arbetshem för att använda detsamma till förläggning för utlänningar, har styrelsen funnit de för ändamålet disponibla lokalerna i flera avseenden mindre tillfredsställande. Ju längre tiden har lidit, desto angelägnare har det synts styrelsen att fa dessa förhallanden avhjälpta. \ad styrelsen härvid närmast avsett är i huvudsak följande. Huvudbyggnaden gör ett förslitet och fattigt intryck, vilket medverkar till att skapa en ur förläggningssynpunkt mindre trevlig stämning såväl bland personal som interner. Särskilt av behovet påkallad är omläggning av golven i internernas dagrum. Köket i dess nuvarande skick

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 53

är icke rustat för den stora beläggning, som förelegat under större delen av den tid, socialstyrelsen använt Långmora arbetshem såsom utlänningsförläggning. En modernisering av köket för utvinnande av större kapacitet har visat sig nödvändig, likaså anordnande av en särskild matsal för förläggningens personal. För närvarande finnes på arbetshemmet en smedja, vilken emellertid är belägen några hundratal meter utanför förläggningens fritidsområde, ett förhållande, som bland annat ur övervakningssynpunkt visat sig i hög grad otillfredsställande. Vad som emellertid vållat såväl styrelsen som arbetshemmets styrelse de största bekymren har varit svårigheten att behålla den kvinnliga arbetshemspersonalen ävensom att få dylik nyanställd. En kraftigt bidragande orsak har härvidlag varit de synnerligen otillfredsställande bostadsförhållandena för sådan personal. På grund av den omfattning Långmora utlänningsförläggning fått, har den kvinnliga personalen från att för arbetshemmets ordinarie drift ha omfattat fem kvinnor i köket numera måst utökas till tio. Den kvinnliga personalen måste bo två i varje rum och till och med personalbyggnadens kök har måst tagas i anspråk som bostadsrum för två av personalen. Trots denna överbeläggning av personalutrymmena har bristen på bostäder åt den kvinnliga personalen utgjort direkt hinder för att anställa tillräckligt stor dylik och följden härav har blivit, att den normala arbetstiden icke kunnat iakttagas, vilket givetvis i sin tur visat sig i hög grad försvåra möjligheterna att få bibehålla eller nyanskaffa kvinnlig personal. Härtill kommer, att verkstäderna äro belägna under bostadsrummen; särskilt snickeriverkstadens maskiner verka störande för personalen.

Styrelsen framhåller fortsättningsvis, att anslag för att rätta till de påtalade bristerna vid förläggningen redan tidigare synts styrelsen väl motiverat men att styrelsen av kostnadsskäl dragit sig för att begära medel härför. Sedan emellertid direktionen för mellersta Sveriges arbetshemsförbund visat sig intresserad' för frågan örn nybyggnader vid Långmora arbetshem och tagit initiativet till en utredning, hade styrelsen upptagit diskussioner i frågan med direktionen. Direktionen har därvid efter närmare utredning uppdragit åt byggmästaren A. Lundkvist, Uppsala, att uppgöra förslag till de förändi ingar av nybyggnaderna, som ur såväl arbetshemmets som socialstyrelsens synpunkter ansetts erforderliga.

Det av byggmästaren A. Lundkvist uppgjorda förslaget omfattade reparation av anstaltens huvudbyggnad, inredning av personalbostäder i nuvarande verkstadsbyggnad samt uppförande av ny smides- och verkstadsbyggnad. Kostnaderna för byggnadsarbetena hava beräknats komma att uppgå lill sammanlagt 103,955 kronor enligt följande fördelning. Reparation av huvudbyggnaden, däri inberäknat modernise­

25,320

0,000

Summa kronor 103,955

Socialstyrelsen framhåller vidare, under hänvisning till handlingarna i ärendet, att arbetshemsförbundets direktion ursprungligen gjort anspråk på

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ett statsbidrag till byggnadskostnaderna på minst 50,000 kronor eller i runt tal hälften av de beräknade kostnaderna. Sedan socialstyrelsen förklarat sig under nuvarande förhållanden icke kunna göra en framställning om ett så stort bidrag — under framhållande att i så fall behovet av personalbostäder kunde komma att tillgodoses endast på elt mera provisoriskt och billigt sätt, nämligen genom att styrelsen hemställde om anslag för uppförande av för ändamålet erforderliga barackbyggnader, vilka med inredning torde komma att betinga en kostnad av mellan 15,000 och 20,000 kronor — hade direktionen efter hörande av landstingens förvaltningsutskott samt drätselkammaren i Gävle ansett sig kunna godtaga ett av styrelsen framlagt förslag om bidrag av statsmedel, under förutsättning av Kungl. Maj :ts medgivande, med högst 27,000 kronor. Det avsedda statsbidraget hade med hänsyn till socialstyrelsens intressen tänkts fördelat på följande sätt: huvudbyggnaden 7,000 kronor, personalbostäder 15,000 kronor och verkstadsbyggnad, däri inberäknat smidesverkstad, 5,000 kronor. Styrelsen funne det av direktionen framlagda förslaget för örn- och nybyggnader vid Långmora arbetshem förmånligt. Påpekas kunde, att, som tidigare anförts, uppförande av personalbostäder, antingen tre stycken barackbyggnader eller en större personalbyggnad, vilket syntes ofrånkomligt, skulle med inredning betinga ett pris av inemot 20,000 kronor. Redan med hänsyn till förläggningens nuvarande verksamhet syntes den av styrelsen föreslagna relativt obetydliga merkostnaden böra förordas. Härtill komme, att fastigheten därigenom otvivelaktigt bleve mera användbar för den uppgift, som den framdeles kunde komma att erhålla. Såsom arbetshem torde densamma icke på nytt behöva tagas i bruk. Däremot borde densamma kunna finna god användning inom sinnessjukvården, sinnesslövården eller möjligen fångvården.

Under åberopande av det anförda har socialstyrelsen hemställt om anvisande av ett belopp av högst 27,000 kronor till bidrag till ny- och ombyggnader vid Långmora förläggning för utlänningar.

Av en av socialstyrelsen överlämnad avskrift av skrivelse från arbetshemsförbundets direktion den 9 juni 1943 framgår, att direktionen vid sammanträde samma dag beslutat, atl, under förutsättning att socialstyrelsen bidroge med ett belopp av 27,000 kronor, låta verkställa ifrågavarande ny- och ombyggnadsarbeten. Direktionen har emellertid härvid förutsatt att, därest de beräknade kostnaderna, 103,955 kronor, komme att överskridas, socialstyrelsen skulle svara för en fjärdedel av merkostnaden, alltså med proportionellt lika mycket som för den beräknade kostnaden.

Vidare har socialstyrelsen bifogat en inom styrelsen upprättad promemoria angående behovet av platser å arbetshem enligt 33 § fattigvårdslagen. I promemorian framhålles, att, ehuru man vid skapandet av arbetshemmen från början iakttagit vad som då framstod såsom mycket stor försiktighet, det efter hand blivit klart, att antalet platser blivit långt större än behovet. Hemmen hade därför i regel drivits med mycket klen beläggning. Någon tendens till stegring av platsbehovet, utöver vad som förekommit sedan 1936, hade ej kunnat skönjas. Av promemorian framgår vidare att, såvitt angår arbetshemmen för män, sedan år 1936 beläggningssiffran varit högst 184 (den 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 55

februari 1939) samt lägst 113 (den 1 augusti 1937). Med utgångspunkt härifrån beräknas ett platsantal av omkring 180 vara fullt tillräckligt. Det nuvarande antalet godkända platser på arbetshem uppgår emellertid till ej mindre än 283. Ett platsöverskott på cirka 100 platser skulle sålunda föreligga. I fråga om arbetshemmen för kvinnor vore situationen liknande i det att av nuvarande 96 platser 40 å 45 syntes obehövliga.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Långmora arbetshem i dess egen- Departements-

Chef 671

skap av utlänningsförläggning är behäftat med vissa brister, vilka med tiden blivit allt mera påtagliga. Detta gäller framför allt knappheten på lämpliga personalbostäder. Ifrågavarande brist skulle visserligen, som socialstyrelsen framhållit, kunna avhjälpas genom uppförande av erforderliga barackbyggnader, men även övriga av styrelsen föreslagna byggnadsarbeten äro — enligt vad jag vid besök å stället övertygat mig om — så pass angelägna att med desamma ej utan allvarlig olägenhet kan anstå. Enligt den mellan socialstyrelsen och arbetshemmets ägare, mellersta Norrlands arbetshemsförbund, träffade preliminära överenskommelsen föreligger möjlighet att för en för statsverket rimlig kostnad få de önskvärda förbättringarna utförda. Av hela den beräknade kostnaden för arbetena, 103,955 kronor, skulle statsverket behöva bestrida endast cirka en fjärdedel eller 27,000 kronor. Som jämförelse har socialstyrelsen framhållit, att uppförande av enbart barackbyggnader för personalen skulle komma att betinga en kostnad av mellan 15,000 och 20,000 kronor. Den merkostnad, som ett godtagande av socialstyrelsens förslag skulle medföra, är därför ganska obetydlig i förhållande till de avsevärda förbättringar, som förslagets realiserande skulle medföra. Härtill kommer den större användbarhet för framtiden som hemmet skulle erhålla, därest det — då det i fortsättningen ej torde behöva tågås i anspråk för sitt egentliga ändamål — som föreslagits, tages i bruk som vårdhem för sinnesslöa eller sinnessjuka eller kommer till användning inom fångvården eller dylikt. Jag vill därför tillstyrka, att arbetshemsförbundet såsom bidrag till ifrågavarande byggnadsarbeten beviljas statsbidrag med 27,000 kronor. Härvid förutsättes, att kostnaderna skola hålla sig inom den beräknade ramen. Med hänsyn till angelägenheten av att arbetena snarast möjligt komma till utförande torde beloppet böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa om- och nybgggnadsarbeten vid

Långmora arbetshem å tilläggsstat I till riksstaten för bud­

[7.] 8 b. Understöd m. m. åt vissa estniska medborgare, reservationsan­

slag. I skrivelse den 2 september 1943 har kommittén för Rågösvenskarna gjort framställning örn bidrag av statsmedel för understöd m. m. åt vissa estniska medborgare av svensk härkomst.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kommittén erinrar till en början örn att kommittén tillkommit genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 september 1940 för att omhändertaga de estniska medborgare av svensk härstamning, som önskade återvända till Sverige för att här bosätta sig. Kommittén upplyser vidare, att i början av oktober 1940 anlänt 110 Rågösvenskar, som emottagits och beretts arbetsanställning. Efter hand hade kommitténs uppgifter utvidgats att omhändertaga en grupp örn ytterligare 42 återvändande estlandssvenskar och att därefter ombänderhava vissa andra flyktingärenden. Kommittén hade för detta ändamål endast disponerat obetydliga medel för administrationskostnader. För övriga utgifter hade kommittén främst måst hänvisa till den inom Stockholms lokalförening av riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet bildade Rågöstiftelsen, som numera disponerat hela sitt kapital för ändamålet och därutöver upptagit lån för att kunna bistå estlandssvenskarna.

Kommittén framhåller, att medel erfordrades för att täcka redan gjorda utgifter för estlandssvenskarnas transport till Sverige, inkvartering i Stockholm, karantän samt därmed sammanhängande administrativa utgifter. Medel behövdes vidare för tillhandahållande av korta lån åt estlandssvenskarna för utrustning med kläder och arbetsredskap. För de redan anlända rågösvenskarna erfordrades cirka 200 mindre lån växlande mellan 150 och 200 kronor. Härutöver påkallades medel för uppehälle av vissa estniska medborgare. Sammanlagt har kommittén beräknat utgifterna för nu berörda ändamål till 150,000 kronor samt hemställt örn statsbidrag med nämnda belopp.

Vidare har kommittén i skrivelse den 6 oktober 1943 gjort framställning örn ytterligare medel för bestridande av kostnaderna för en i samråd med de tyska myndigheterna i Estland planerad transport till Sverige av minst 600 estlandssvenskar under innevarande höst. Transporten och omhändertagandet av dessa estlandssvenskar skall ske genom kommittén jämlikt Kungl. Maj:ts åt kommittén givna uppdrag alt omhändertaga till Sverige ankommande personer från Estland av svensk härstamning. Kommittén upplyser, att medlen skola användas för att täcka transportkostnader, kostnader för mottagning och undersökning samt försörjning under den första tiden, innan estlandssvenskarna blivit utplacerade i arbetslivet. Kommittén funne det omöjligt att nu lämna någon koslnadsberäkning, då utgifterna icke kunde med någon säkerhet förutses. Erfarenheterna gåve emellertid vid handen, att en summa av omkring 150,000 kronor torde vara nödvändig.

Departements­ De ändamål, som föreliggande framställningar avse, äro av den natur, att chefen. staten icke bör undandraga sig att lämna erforderlig ekonomisk medverkan. Med hänsyn såväl härtill som till ärendets brådskande art har Kungl. Majit genom beslut den 10 september 1943 från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter redan ställt ett belopp av 100,000 kronor till förfogande, att av kommittén för Rågösvenskarna enligt vissa närmare föreskrifter användas för att bistå sådana estniska medborgare av svensk härstamning, som återvänt till Sverige för att bosätta sig här. Enligt kommitténs i förenämnda skrivelser

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 57

gjorda uppskattning erfordras emellertid sammanlagt ytterligare 200,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Jag förordar, att för tillgodoseende av detta hjälpbehov ett reservationsanslag å nämnda belopp uppföres å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Understöd m. ni. åt vissa estniska medborgare å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett

[8 ] Beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge.

För beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge har a tilläggsstat till riksstaten för budgetaret 1942/43 anvisats ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor. Å anslaget kvarstår odisponerat omkring 1,000,000 kronor. Grunder för anslagets användning hava fastställts genom beslut av Kungl. Maj :t den 24 april 1942 och den 16 april 1943.

I skrivelse den 28 september 1943 har medicinalstyrelsen anmält, att på grund av utvecklingen i Danmark numera till Sverige inkommit ett antal danska barn, vilka vore i behov av samma förmåner i fråga om sjukvård som finska och norska barn. Någon motsvarighet till hjälpkommittén för Finlands barn och svenska norgelijälpen hade ännu icke, medicinalstyrelsen veteriigt, tillkommit för Danmarks del. Det syntes medicinalstyrelsen rimligt, att motsvarande medgivande som i nu berörda hänseende lämnats för finska och norska barn, även borde föreskrivas för barn från vårt tredje nordiska grannland.

Vidare har styrelsen erinrat om att Kungl. Majit tidigare förklarat hinder icke möta för kostnadsfritt tillhandahållande av skyddsläkemedel — i enlighet med kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 461) — at finska och norska kvinnor och barn, som vistas i Sverige. Motsvarande medgivande borde meddelas även för danska kvinnor och barn.

Styrelsen tillägger, att ett bifall till vad styrelsen sålunda ifrågasatt, så vitt nu kunde bedömas, icke komme att medföra sådana kostnader, att de för ifrågavarande ändamål beträffande finska och norska medborgare beräknade beloppen därigenom komme att överskridas.

Under åberopande av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte dels medgiva, att vad i brev den 24 april 1942 bestämts rörande sjukvård at minderårig linsk medborgare skall äga motsvarande tilllämpning i fråga örn sjukvård åt minderårig dansk medborgare, dels förklara hinder icke möta för kostnadsfritt tillhandahållande av skyddsläkemedel i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 461) åt danska kvinnor och barn, som vistas i Sverige, dels ock bemyndiga medicinalstyrelsen ali för kostnader, som föranledas av dessa medgivanden, disponera erforderliga belopp från reservationsanslaget till Beredande av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge respektive förslagsanslaget till Skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn.

Biliana till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 344. 5

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Departement s - Enahanda skäl, som föranlett statsmakterna att anvisa medel för beredande chefen. av sjukvård i Sverige åt barn från Finland och Norge, tala för att motsvarande förmån beredes danska barn, vilka anlänt hit som flyktingar. Jag tillstyrker därför, att riksdagens medgivande inhämtas till att det för beredande av sjukvård i Sverige åt finska och norska barn å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisade reservationsanslaget å 1,200,000 kronor må disponeras jämväl för beredande av motsvarande förmån åt danska barn, som på grund av rådande förhållanden vistas i Sverige. Närmare bestämmelser rörande tillhandahållandet av denna förmån torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

Medicinalstyrelsens framställning angående tillhandahållande av skyddsläkemedel åt danska kvinnor och barn synes mig ock böra vinna bifall. Denna fråga har jag för avsikt att senare anmäla för Kungl. Maj :t.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att det å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43

anvisade reservationsanslaget till Beredande av sjukvård i

Sverige åt barn från Finland och Norge må disponeras jämväl

till beredande av motsvarande förmån åt danska barn, som på

grund av rådände förhållanden vistas i Sverige.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

Kungl. Majds proposition nr 344. 59

Bilaga 4.

Egentliga statsutgifter.

Sjätte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

N ärvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

D. Byggnadsväsende!.

[1.] 8. Lokaler för taxcringsavdelningar vid vissa länsstyrelser, reserva­

tionsanslag. I särskild proposition denna dag framlägges på finansdepartementets föredragning förslag om vissa åtgärder till förstärkning av taxeringsorganisationen, innefattande bland annat inrättande av särskilda taxeringsavdelningar vid länsstyrelserna. Såsom i nämnda sammanhang framhålles, måste i flertalet län lokaler anskaffas för den sålunda utökade personalen hos länsstyrelserna. Det förutsättes, att lokaler tillsvidare i allmänhet skola förhyras, i den mån så kan ske. Emellertid torde man icke kunna räkna med, att lokaler för närvarande på alla håll skola kunna anskaffas genom förhyrning. I fall, där detta icke visar sig vara möjligt, måste lokaler ordnas genom skyndsamma ändrings- eller inredningsarbeten i statliga byggnader, där tjänstelokaler genom sådana åtgärder kunna vinnas, genom uppförande av provisorisk barackbyggnad, förvärv av mindre fastighet eller på annat sätt.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t på min föredragning uppdragit åt byggnadsstyrelsen att skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag beträffande tillgodoseende av lokalbehovet för taxeringsavdelningarna. Innan

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

denna utredning hunnit slutföras, är det icke möjligt att överblicka, i vilken omfattning förhyrning kan ske eller på vad sätt lokalfrågan eljest skall kunna lämpligast ordnas. Det är sålunda icke heller möjligt att nu beräkna behovet av anslagsmedel för lokalbehovets tillgodoseende i de fall, då förhyrning icke kan komma till stånd. Då emellertid taxeringsavdelningarna förutsättas skola organiseras så snart som möjligt efter ingången av år 1944, torde det vara erforderligt att medel redan nu ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att täcka kostnader för åtgärder, vilka kunna ifrågakomma för lokalfrågans ordnande på annat sätt än genom förhyrning. Efter under hand gjord anmodan har inom byggnadsstyrelsen verkställts en preliminär uppskattning av erforderligt medelsbelopp på grundval av en summarisk bedömning å ena sidan av sannolika förhyrningsmöjligheter och å andra sidan av tänkbara utvägar för ett skyndsamt tillgodoseende av lokalbehovet i de fall, då förhyrning antagits icke bliva möjlig. Med ledning av denna uppskattning har ifrågasatts, att ett belopp av omkring 600,000 kronor skulle å tilläggsstat upptagas för lokalbehovets tillgodoseende i fall, där förhyrning icke kan komma till stånd. Innan den av Kungl. Majit anbefallda utredningen hunnit verkställas, anser jag mig emellertid icke böra taga ståndpunkt till anslagsfrågan i vidare mån än att jag förordar, att ett reservationsanslag å förslagsvis 150,000 kronor anvisas för att bereda Kungl. Majit möjlighet att utan dröjsmål igångsätta åtgärder och arbeten, som befinnas erforderliga. Sedan utredningen slutförts, torde för 1944 års riksdag få framläggas förslag örn den ytterligare medelsanvisning, som torde bliva ofrånkomlig.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Lokaler för taxeringsavdelningar vid vissa länssty­

relser å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 an­

E. Diverse.

[2.] 2 a. Ersättning åt statens och enskilda järnvägar för vissa transporter. Under kriget hava vid olika tillfällen flyktingar av .skilda nationaliteter sökt sig till Sverige. I flertalet fall hava de erhållit avgiftsfria resor inom landet å såväl statens som enskilda järnvägar. Sålunda bemyndigade Kungl. Majit järnvägsstyrelsen den 22 december 1939 att på framställning av vederbörande länsstyrelse dels låta på statens järnvägar i 3 klass avgiftsfritt befordra medellösa finska och svenska flyktingar från Finland från den statens järnvägars station, dit de anlänt, till vederbörande uppehållsort i Sverige, ävensom, fram och åter, flyktingarna medföljande manliga och kvinnliga vårdare jämte annan för transporten erforderlig personal, dels ock låta på statens järnvägar avgiftsfritt återbefordra för flyktingarnas förplägnad och dylikt erforderlig utrustning. Därjämte bemyndigades styrelsen att på enahanda villkor låta befordra sådana medellösa flyktingar av annan nado-

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 61

nalitet än nyss nämnts, vilka på grund av rådande krigstillstånd önskade ge* nomresa Sverige till respektive hemland, från den statens järnvägars station, dit de anlänt, till vederbörande gränsstation mot utlandet.

Den 30 mars 1940 erhöll järnvägsstyrelsen vidare Kungl. Maj:ts bemyndigande till avgiftsfri återbefordran av medellösa finska flyktingar kortaste vägen från uppehållsorten i Sverige till Haparanda eller till svensk hamn, varifrån överfarten till Finland kunde företagas.

Vid lämnandet av nyssnämnda bemyndiganden förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles på anmälan av järnvägsstyrelsen taga under övervägande, huruvida ersättning för ifrågavarande resor kunde beredas statens järnvägar. Sedan i anledning härav järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjort framställning om ersättning med 50 procent av de enligt den normala taxan för vederbörande järnvägar uträknade avgifterna för omnämnda transporter, eller med sammanlagt 129,666 kronor 98 öre, föreslog Kungl. Majit i proposition nr 2 till 1942 års riksdag (bilaga 5, punkt 1) riksdagen att till ersättning åt statens och enskilda järnvägar för transporter av finska flyktingar m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 130,000 kronor. Framställningen bifölls av riksdagen.

På grund av de den 9 april 1940 inträdda förhållandena i Norge erhöll järnvägsstyrelsen, efter därom gjorda framställningar, genom särskilda beslut den 19 april och den 17 maj 1940 bemyndiganden av enahanda innebörd beträffande kostnad för befordran av medellösa svenska och norska flyktingar från Norge till uppehållsort i Sverige m. m., beträffande befordran av medellösa flyktingar från Norge av annan nationalitet än nyss nämnts genom Sverige till respektive hemland samt beträffande återbefordran av medellösa norska flyktingar från uppehållsorten i Sverige till gränsstation mot Norge m. m.

Kungl. Majit förklarade Sig även i sistnämnda båda beslut vilja framdeles på anmälan av järnvägsstyrelsen taga under övervägande, huruvida ersättning för ifrågavarande resor kunde beredas statens järnvägar av statsmedel, därest dylik ersättning icke på annat sätt bereddes dem.

Utöver de här berörda medgivandena beträffande avgiftsfri befordran av vissa flyktingar m. fl. bär Kungl. Majit meddelat vissa beslut örn befordran lill nedsatt avgift av deltagare i jordbrukets arbetshjälp till Finland under år 1942. Med hänsyn till att denna arbetshjälp — vilken helt bekostats av på frivillig väg genom Sveriges lantbruksförbund insamlade medel — utgjorde ett led i den allmänna svenska hjälpverksamheten till Finland ansåg sig järnvägsstyrelsen i yttrande till Kungl. Majit över en av lantbruksförbundet gjord framställning örn nedsättning i biljettpriset för deltagare i berörda arbetshjälp under tiden maj—juni 1942 böra på vissa villkor tillstyrka 50 procents nedsättning i den för person över 12 år gällande befordra gsavgif ten i 3 klass på statens järnvägar. Samtidigt hemställde styrelsen, alt i händelse av bifall till framställningen kompensation för den genom nedsättningen förorsakade inkomstminskningen måtte beredas statens järnvägar med skillnaden mellan

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

50 och 75 procent av befordringsavgiften. Styrelsen meddelade, att enligt från svenska järnvägsföreningen inhämtat yttrande de i personsamtrafiken deltagande enskilda järnvägarna vore villiga medgiva samma nedsättning, örn motsvarande kompensation från statsverkets sida bereddes även dem. I anledning av denna framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den 15 maj 1942 järnvägsstyrelsen att låta å statens järnvägar vid såväl individuella som gruppresor befordra ifrågavarande deltagare i jordbrukets arbetshjälp till Finland under första halvåret 1942 i 3 klass mot en avgift, motsvarande 50 procent av den för person över 12 år gällande ordinarie biljettavgiften.

På därom av Sveriges lantbruksförbund gjord framställning lämnade Kungl. Maj:t sedermera den 27 november 1942 järnvägsstyrelsen enahanda bemyndigande att gälla i fråga örn deltagande i jordbrukets arbetshjälp till Finland under andra halvåret 1942.

Även i samband med sistnämnda båda beslut förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles, på anmälan, taga under övervägande, huruvida ersättning för ifrågavarande resor kunde beredas av statsmedel.

I särskilda skrivelser den 6 april och den 10 april 1943 har järnvägsstyrelsen gjort framställning örn ersättning åt statens och enskilda järnvägar för omförmälda transporter av norska flyktingar m. fl. samt av deltagare i jordbrukets arbetshjälp till Finland.

I den förstnämnda skrivelsen omnämner järnvägsstyrelsen till en början, att beträffande motsvarande resor av norska flyktingar m. fl. å de i personsamtrafiken deltagande enskilda järnvägarna svenska järnvägsföreningen på hänvändelse förklarat sig villig att för sin del medgiva fria resor. Dylikt medgivande hade också lämnats för samtliga här ifrågavarande transporter, under förutsättning att gottgörelse lämnades de enskilda järnvägarna i den mån sådan komme att utgå till statens järnvägar.

Ifrågavarande transporter hade, anför styrelsen vidare, nu pågått i snart tre år och fortginge alltjämt. Svenska järnvägsföreningen hade emellertid under hand hemställt om ersättning för de intill den 31 december 1942 på enskilda järnvägar utförda transporterna.

Med anledning härav hade styrelsen låtit verkställa en undersökning beträffande de uppkomna kostnaderna på såväl statens som enskilda järnvägar för tiden till och med nyssnämnda datum. Enligt denna undersökning utgjorde den totala kostnaden för ifrågavarande transporter av resande vid förenämnda tidpunkt, med prisberäkning enligt normal taxa, 387,715 kronor 35 öre, varav 53,352 kronor 19 öre avsåge transporter å enskilda järnvägar. För resgods hade någon särskild kostnad ej uppstått.

Huvudparten av nämnda totalkostnad eller 380,225 kronor 60 öre folie på av norska flyktingar företagna resor. Av dessa medellösa personer hade styrelsen ej kunnat fordra någon som helst gottgörelse. Ej heller hade framställning till de norska myndigheterna örn ersättning under rådande förhållanden ansetts böra göras.

Kostnaden för flyktingar av annan nationalitet än norsk hade, anför sty-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344 63

reisen, visat sig vara relativt ringa eller för tiden till och med den 31 december 1942 7,489 kronor 75 öre. Av denna biljettkostnad, beräknad enligt normal taxa, folie på nedannämnda nationaliteter följande belopp.

Nationalitet Kronor

Schweizisk 27: 50

Summa kronor 5,759: 75

För flyktingar av sistnämnda nationaliteter hade styrelsen hänvänt sig till vederbörande legationer med anhållan om ersättning.

Vad beträffar frågan, i vilken omfattning ersättning för resorna borde utgå, uttalar styrelsen, att i betraktande av transporternas särskilda karaktär endast de med desamma förknippade direkta kostnaderna borde komma ifråga att gottgöras. Att exakt uträkna, hura stor del av ifrågavarande belopp som kunde motsvara dessa kostnader, ställde sig emellertid vid transporter av detta slag synnerligen svårt. Styrelsen ville såsom skälig föreslå samma ersättning som för de finska flyktingstransporterna eller med 50 procent av normal biljettkostnad alt utgå till såväl statens som enskilda järnvägar.

I anslutning till det anförda hemställer järnvägsstyrelsen att ersättning av statsmedel måtte beredas statens och de i personsamtrafiken deltagande enskilda järnvägarna med 50 procent av de enligt normal taxa för vederbörande järnvägar uträknade avgifterna för sådana transporter beträffande vilka

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

styrelsen icke ansett sig böra begära ersättning hos vederbörande utländska myndigheter. Enligt nu föreliggande redovisningar skulle ersättningen härför för tiden till och nied den 31 december 1942 uppgå till sammanlagt 190,977 kronor 80 öre. Styrelsen hemställer vidare, att styrelsen måtte bemyndigas att i avräkningsväg fördela de ersättningsbelopp, som tillkomma de enskilda järnvägsförvaltningarna.

Styrelsen meddelar i detta sammanhang sin avsikt att senare inkomma med framställning örn ersättning för transporter av medellösa flyktingar efter den 31 december 1942.

I skrivelsen den 10 april 1943 beträffande ersättning för befordran av deltagare i jordbrukets arbetshjälp till Finland under år 1942 meddelar järnvägsstyrelsen, att enligt verkställd utredning det belopp, som motsvarade 50 procents nedsättning i de ordinarie biljettavgifterna för samtliga ifrågavarande resor under år 1942, utgjorde 12,328 kronor 83 öre, varav 11,339 kronor tolle pa statens järnvägar och 989 kronor 83 öre på de enskilda järnvägarna. Den kompensation, som styrelsen förutsatt, skulle alltså utgöra 6,164 kronor 42 öre. Styrelsen hemställer om anvisande av detta belopp samt om bemyndigande att i avräkningsväg fördela de ersättningsbelopp, som tillkomrne de enskilda järnvägsförvaltningarna.

Departements­

Förevarande framställningar avse ersättningar åt svenska järnvägar dels chefen. för avgiftsfria resor för medellösa norska och andra flyktingar, vilka på grund av krigshändelserna lämnat Norge, och dels för resor till Finland, som företagits av deltagare i jordbrukets arbetshjälp till detta land under år 1942.

Totalkostnaden för de ifrågavarande flyktingsresorna har efter verkställd utredning beräknats till 387,715 kronor 35 öre, varav endast en mindre del utgöres av biljettkostnader för flyktingar av annan nationalitet än norsk. Beträffande ett belopp av 5,759 kronor 75 öre av dessa kostnader har styrelsen till vederbörande legationer gjort hänvändelse med anhållan örn ersättning, bör återstående belopp har styrelsen på grund av rådande förhållanden icke ansett sig böra påkalla gottgörelse från vederbörande utländska myndigheter.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att skälig ersättning av statsmedel bör beredas järnvägarna för sådana transportkostnader, beträffande vilka styrelsen funnit framställning till vederbörande utländska myndigheter om gottgörelse icke böra komma ifråga. Ersättningen bör på sätt styrelsen föreslagit utgå med 50 procent av kostnaden, beräknad enligt gällande taxa. Härför skulle enligt styrelsens utredning erfordras ett belopp av 190,977 kronor 80 öre.

Gottgörelse synes jämväl böra beredas statens och enskilda järnvägar för kostnader, uppkomna genom av deltagare i jordbrukets arbetshjälp till Finland under år 1942 företagna resor. I biljetthänseende hava dessa resor betraktats såsom gruppresor, vadan deltagarna erhållit s. k. sällskapsrabatt med 25 procent. Då deltagarna erlagt 50 procent av biljettkostnaden, återstår

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 05

alltså att gälda 25 procent. Enligt verkställd utredning skulle ersättningsbeloppet utgöra 6,164 kronor 42 öre. Det sammanlagda ersättningsbeloppet skulle således uppgå till 197,142 kronor 22 öre eller i runt tal 197,200 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Ersättning åt statens och enskilda järnvägar för vissa transporter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

A. C. F. von Krusenstierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344- 67

Bilaga 5.

Egentliga statsutgifter.

Sjunde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober J943.

N ärvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter under finansdepartementet hörande ärende angående egentliga statsutgifter å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

E. Diverse.

[1.] 5 a. Kostnader för anställningsregister i Stockholm. I förordningen den 30 april 1943, nr 218, har arbetsgivare ålagts skyldighet att göra anmälan om arbetsanställning. Sådan anmälan sker i Stockholm till Överståthållarämbetet, som har att förvara inkomna anställningskort i ett alfabetiskt ordnat register.

Sedan Överståthållarämbetet hemställt om anvisande av 40,000 kronor från anslaget till kostnader för årlig taxering, att disponeras för avlöningar och omkostnader i samband med uppläggning av ett register över arbetsanställda inom Stockholms stad, har Kungl. Maj:t den 16 juli 1943 medgivit att ämbetet finge för inventarieanskaffning i samband med registeruppläggningen disponera högst 11,640 kronor från sjunde huvudtitelns anslag till extra utgifter. Sedermera har Överståthållarämbetet i skrivelse den 27 september 1943 hemställt, att utöver nämnda för inventarieanskaffning anvisade belopp måtte till bestridande av kostnader för det s. k. anställningsregistret i Stockholm anvisas 41,500 kronor. Av överståthållarämbetets sistnämnda framställning kan inhämtas bland annat följande.

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 344

Överståthållarämbetet förutsatte, att Kungl. Majit vid beslutet om medelsanvisning till inventarieanskaffning ansett sig böra avvakta förnyad, på erfarenheter från anställningsregistrets uppläggning och bearbetning stödd framställning, innan ytterligare medel ställdes till ämbetets förfogande för ifrågavarande ändamål. Det vore numera möjligt att fastställa engångskostnaderna för berörda göromål ävensom beräkna de löpande kostnaderna för registrets handhavande.

Inkomna anmälningar i Stockholm örn arbetsanställning hade uppgått till i runt tal 300,000. Av dessa hade 26,000 avsett restskyldiga, beträffande vilka indrivningen tills vidare vilat på grund av att vederbörande befunnits sakna utmätnings- eller införselbara tillgångar. Det kunde med visshet förutsättas, att förnyade indrivningsåtgärder mot ifrågavarande restskyldiga i mycket stor utsträckning komme att leda till resultat, varigenom avkortning eller avskrivning i motsvarande mån skulle kunna undvikas. Vidare hade inkommit omkring 17,000 uppgifter om för indrivningsmyndigheten okända arbetsanställningar avseende ärenden där indrivning påginge. Även detta komme uppenbarligen att medföra ett förbättrat indrivningsresultat.

Ehuru det ännu vore ogörligt att i siffror ange de skattebelopp som influtit såsom en direkt följd av anställningsuppgifterna syntes med visshet kunna sägas, att dessa belopp vore betydande ävensom att indrivningsförrättarnas arbete väsentligt underlättats genom anmälningsplikten.

Vad beträffar kostnaderna hade engångskostnaderna för inventarieanskaffning m. m. uppgått till sammanlagt omkring 12,500 kronor, varav omkring 5,500 kronor för möbler m. m., 4,700 kronor för förvaringsskåp och 1.600 kronor för skrivmaskiner. Avlöningskostnaderna under tiden juli—september 1943 uppginge till i runt tal 23,000 kronor. Enär uppläggningsarbetet beräknades i huvudsak vara avslutat i början av oktober, inträdde för tiden därefter en kostnadsminskning. För tiden 1 oktober 1943—30 juni 1944 kunde sålunda de löpande avlöningskostnaderna beräknas till i runt tal 17.600 kronor.

Inberäknat det av Kungl. Majit tidigare från anslag till extra utgifter anvisade beloppet skulle sålunda den av Överståthållarämbetet äskade medelsanvisningen till ifrågavarande ändamål utgöra i runt tal 53,000 kronor.

Departements­

Kostnaderna för anslällningsregistret bestridas i länen av vederbörliga chefen. avlönings- och omkostnadsanslag till länsstyrelserna. Motsvarande möjligheter föreligga icke i fråga om Överståthållarämbetet, enär de till ämbetet anvisade avlönings- och omkostnadsanslagen icke avse ämbetets skatteverk, varest arbetet med anställningsregistret naturligen hör hemma. Skatteverket är uppfört på Stockholms stads stat.

Enligt min uppfattning får det anses skäligt, att statsverket bidrager till kostnaderna för anställningsregistret i Stockholm. Emellertid är jag icke beredd att förorda, att större belopp anvisas för ändamålet än 35,500 kronor, vilket motsvarar kostnaderna för registrets uppläggande. Häri ingår ett belopp av 11,640 kronor, som ställts till överståthållarämbetets förfogande genom Kungl. Majits förenämnda beslut av den 16 juli 1943 och som icke slutligt bör bestridas från anslag till extra utgifter.

^Åberopande vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 69

att till Kostnader för anstållningsregister i Stockholm å lilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla. Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

,W.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 71

Bilaga 6.

Egentliga statsutgifter.

Åttonde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel.

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, anmäler härefter under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

D. Akademier m. m.

[1.] 2. Bidrag till vetenskapsakademien. Professorn i organisk kemi vid tekniska högskolan i Stockholm Bror A. L. Holmberg, vilken är född år 1881 och uppnår pensionsåldern den 31 juli 1946, anhöll i december 1942 hos Kungl. Majit örn avsked från och med oktober månad 1943 med rätt till full pension efter fyllda 65 år samt med den pension för tiden dessförinnan, som kunde anses skälig. Såsom skäl för ansökningen framhöll Holmberg en önskan att under därför gynnsammare förhållanden kunna få fortsätta sin organiskt-kemiska forskningsverksamhet. Rörande sin forskningsverksamhet anförde Holmberg bland annat.

Under min tjänstgöring vid tekniska högskolan har denna verksamhet huvudsakligen varit ägnad åt bearbetandet av några inhemska naturprodukter, vilkas kemi varit bristfälligt utredd och vilka förefinnas i så stora mängder, att de borde kunna tjäna som råmaterial för industriell tillverkning av praktiskt viktiga organiskt-kemiska ämnen. Dessa arbeten lia omfattat alunskiffern, resp. den därur genom torrdestillation utvinnbara oljan, barrträdens vedämne eller lignin samt torven. Eftersom de haft det praktiska syftet att genom utredandet av dessa materialiers kemiska natur åvägabringa underlag

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

för bedömandet av möjligheterna till deras tekniska nyttiggörande, ha nämnda arbeten ekonomiskt understötts av ingenjörsvetenskapsakademien, under det att erforderliga modellförsök med ämnen av känd sammansättning, vilka samtidigt varit av allmänt kemiskt intresse, under en följd av år kunnat finansieras tack vare anslag från vetenskapsakademien.

Trots det bistånd, som sålunda kommit mig till del, har mitt arbete särskilt inom ligninkemien och det därmed nära sammanhängande bearbetandet av torvens kemi ännu ej kunnat föras så långt, som dess såväl vetenskapliga sorn praktiska intresse samt konkurrensen med utländska forskare gjort önskvärt. Anledningen härtill har förnämligast varit svårigheten att vid sidan av de med en professur vid tekniska högskolan förenade undervisningsoch examinationsskyldigheterna samt administrativa göromålen finna tid till en något så när ostörd forskningsverksamhet, vartill kommer en lokalbrist, som särskilt blivit kännbar, sedan från och med höstterminen 1939 också övningar i kvantitativ analys förlagts till tekniska högskolans organisk-kemiska institution.

En ändring i nämnda institutions lokalförhållanden är visserligen ej att påräkna under de närmaste åren, men en möjlighet att tillgodose mitt behov av arbetsutrymme har yppat sig på annat håll. Vetenskapsakademien har nämligen anslagit medel till ändring, inredning och utrustning av inom dess Nobelinstitut förefintliga lokaler, så att dessa bliva lämpade för användning som organiskt-kemiskt laboratorium, och akademien har samtidigt beslutat att för en tid av fem år, räknat från den 1 oktober 1943 och under förutsättning av att det här begärda avskedet beviljas, ställa detta laboratorium till min disposition, varjämte även medel lill dess drift från samma akademi kan påräknas.

Alla i övrigt erforderliga yttre betingelser för en framgångsrik fortsättning av min forskningsverksamhet få sålunda anses bliva uppfyllda, och som denna verksamhet har ett bättre tillgodogörande av vissa av våra naturtillgångar till praktiskt mål, så synes det mig kunna vara av intresse för staten, att jag genom erhållandet av det sökta avskedet också tillförsäkras nödig arbetsro för denna min fortsatta forskning.

Holmbergs framställning tillstyrktes av lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm. Högskolans styrelse tillstyrkte -— med hänsyn till Holmbergs vetenskapliga skicklighet och betydelsen av de forskningsuppgifter, vilka han i fortsättningen avsåge att helt ägna sina krafter, och trots att högskolan genom hans avgång skulle förlora en av sina skickligaste vetenskapsmän — bifall till Holmbergs framställning eller till den anordning i annan form, i vilken syftet med framställningen kunde uppnås.

Vetenskapsakademien förklarade sig finna »dels att den av Holmberg för de närmaste 5 åren planerade vetenskapliga verksamheten kan anses vara s. k. teknisk grundforskning, en forskning alltså just av det slag, som för närvarande till fäderneslandets båtnad omhuldas av statsverket, och dels att Holmberg är utomordentligt väl kvalificerad för denna forskning».

Akademien förpliktade sig även att, för den händelse Holmberg erhölle sökt avsked, ställa till hans förfogande ett laboratorium inom nobelinstitutet och låta på bekostnad av sina nobelmedel inreda detta laboratorium för Holmbergs organiskt-kemiska forskning. Härjämte anslog akademien av sina nobelmedel till bestridande av andra kostnader för denna forskning och

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 73

gottgörande för minskad inkomst i följd av förtidigt avsked» inalles 125,000 kronor, därav 30,000 kronor för sistnämnda ändamål.

Meningen vore, framhöll akademien vidare, att den planerade forskningsverksamheten skulle utföras i akademiens regi och att följaktligen årlig redogörelse skulle lämnas till akademien att inflyta i akademiens årsbok. Även för det fall, att Holmberg skulle genom beviljande av tjänstledighet vinna befrielse från vissa åligganden som professor vid tekniska högskolan, vore akademien beredd att främja hans forskning på ovan angivet sätt.

Akademien åberopade vidare ett yttrande i ämnet från sina sakkunniga ledamöter professorerna The Svedberg och Arne Westgren, vilka anfört bland annat.

Under sin första tid som forskare ägnade sig Holmberg i huvudsak åt preparativa arbeten på de organiska svavelföreningarnas område samt åt stereokemiska och reaktionskinetiska undersökningar. Han hade emellertid ej länge innehaft sin professur vid tekniska högskolan, innan han därjämte och så småningom i allt större utsträckning tog upp till behandling problem av teknisk-vetenskaplig art. Han sökte utreda sådana råprodukters och avfallsprodukters kemiska struktur som äro att tillgå i så stora mängder att de kunna tjäna som tekniskt värdefulla utgångsmaterial.

Sålunda började Holmberg redan 1917 undersöka sulfitfabrikernas avfallslut och några år senare tog han upp till utredning frågan om beskaffenheten av sulfatfabrikernas s. k. svartlut. Han fann vid dessa arbeten, att vedämnet eller ligninet, som till en mängd av ungefär en fjärdedel av det ursprungliga trämaterialet ingår i dessa lutar, under de tekniska processerna mer eller mindre genomgripande förändras. Dessa cellulosaindustriens avfallsprodukter lämpa sig därför i själva verket mindre väl som utgångsmaterial för försök att lösa ligninets mer än hundraåriga strukturkemiska gåta. Holmberg fann det vara bättre att vid undersökningarna utgå från växtmaterial i oförändrat skick och har sedermera i regel valt granträ som forskningsobjekt. Alltifrån 1923 har han offentliggjort en serie redogörelser över arbeten som utförts enligt denna princip. De ha alla med undantag av en del smärre meddelanden tryckts i ingenjörsvetenskapsakademiens handlingar under samlingstiteln »Ligninundersökningar». Hittills ha ej mindre än 14 dylika redogörelser framlagts. En del av dessa arbeten lia understöds av vetenskapsakademien.

En annan fråga, som Holmberg likaledes år 1917 upptog till behandling, berör den svenska skifferoljans kemiska natur. På uppdrag av ingenjörsvetenskapsakademiens kraft- och bränsleutredning fortsattes dessa arbeten under åren 1920—29 i speciellt syfte att finna de bästa betingelserna för framställning av flytande bränslen ur vår alunskiffer. Ingenjörsvetenskapsakademiens oljeskifferkommitté uppdrog år 1940 åt Holmberg att fullfölja sin ursprungliga arbetsplan på området, d. v. s. att utreda möjligheterna för utvinning av högvärdiga organisk-kemiska produkter ur skifferolja. Sex redogörelser för dessa arbeten ha under samlingstiteln »Skifferundersökningar» framlagts i ingenjörsvetenskapsakademiens handlingar, och en sjunde är, enligt vad vi erfarit, under utarbetande.

Sorn medlem av ingenjörsvetenskapsakademiens kommitté för inhemskt motorbränsle har Holmberg kommit att intressera sig också för torvens kemiska problem och har för närvarande enligt vad han meddelat oss, bearbetningen av dessa problem — särskilt ur ligninkemisk synpunkt — på sitt arbetsprogram. Även fettkemiska undersökningar ha igångsatts av Holmberg.

Vid samtliga här nämnda arbeten bar Holmberg använt vissa organiska svavelföreningar som hjälpmedel. I den mån dessa ämnens kemi varit ofull-

liihanq lill riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 311. 6

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ständigt utredd, har han anställt modellförsök med bättre kända substanser för att därigenom möjliggöra studiet av de naturliga eller tekniska forskningsobjekten. Dessa modellförsök lia tillfört den rena kemien värdefulla landvinningar, och vetenskapsakademien har också därför nu under ett tiotal år understött dem medelst anslag av nobelmedel. Resultaten av dessa undersökningar ha framlagts i ett tjugotal avhandlingar, publicerade i akademiens arkiv för kemi, mineralogi och geologi.

Holmberg har under de snart 28 år han varit professor vid tekniska högskolan utfört en forskargärning som är imponerande ej endast till sin omfattning utan även till sin art. Att han kunnat prestera så mycket och så gediget vetenskapligt arbete trots en tyngande undervisningsbörda och en mångfald hindrande administrativa åligganden vittnar om en brinnande forskarhåg och en osedvanlig flit. Hans produktion har ännu icke heller visat någon avmattning.

Det finns därför anledning vänta, att Holmberg ännu under åtskilliga år skall kunna med samma framgång som hittills bearbeta de för landets försörjning så viktiga problem som han angripit. För att hans stora skicklighet som forskare och hans under årens lopp samlade erfarenhet från de områden som han ägnat sig åt skola kunna fullt utnyttjas, är det emellertid nödvändigt, att han befrias från den undervisningsbörda och de tjänsteplikter som nu hindra hans vetenskapliga arbete. Akademien har velat bidraga till att skapa bättre arbetsbetingelser för honom genom att ställa laboratorieutrymmc till hans förfogande. För inredning och utrustning av de lokaler som avses härför ha avsevärda belopp anslagits. Akademien har därjämte förklarat sig beredd att bekosta hans undersökningar för en tid av fem år från den 1 oktober 1943 och vill hålla honom ekonomiskt skadeslös genom att kompensera den inkomstminskning som skulle bli en följd av hans förtidspensionering. För sistnämnda ändamål skulle han under de fem åren uppbära en årlig ersättning av 6,000 kronor.

Den av Holmberg för de närmaste fem åren planerade vetenskapliga verksamheten kan anses vara s. k. teknisk grundforskning. Den är sålunda just av det slag som för närvarande omhuldas av statsmakterna. Betydande anslag av statsmedel lia ju under de senaste åren beviljats för den tekniska grundforskningens förkovran. När det nu gäller att på rationellt sätt tillvarataga Holmbergs forskarkapacitet för den vetenskapliga bearbetningen av för vårt lands försörjning viktiga frågor, är vetenskapsakademien beredd icke endast att ställa ett för ändamålet särskilt utrustat laboratorium till förfogande utan även att med avsevärda belopp svara för de årliga omkostnaderna. Av staten begäres endast den mycket måttliga ekonomiska uppoffring som skulle föranledas av Holmbergs pensionering tre år i förtid. Goda utsikter borde därför finnas, att Holmbergs underdåniga hemställan bifalles.

Statskontoret, som avstyrkte Holmbergs framställning, anförde.

Handlingarna i ärendet utvisa, att Holmberg den 31 juli 1946 uppnår föreskriven pensionsålder samt att han i pensionshänseende kan tillgodoräkna mer än 25 tjänstår. Holmberg uppfyller sålunda i nu angivna hänseenden villkoren för erhållande av förtidspension.

Såsom enda skäl för sin anhållan om förtidspension har Holmberg anfört, att han därigenom skulle bliva i tillfälle att helt ägna sina krafter åt vetenskaplig forskning, för vilket ändamål vetenskapsakademien utfäst sig att ställa lokal och medel till hans förfogande. Statskontoret vill med anledning härav framhålla, att, för den händelse den av Holmberg bedrivna forskningsverksamheten skulle anses vara av sådan betydelse, att Holmberg skäligen bör beredas tillfälle att odelat ägna sig åt densamma — ett spörs­

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 75

mål som undandrager sig ämbetsverkets bedömande — Holmberg torde äga möjlighet att för vetenskapligt arbete erhålla tjänstledighet från professorsbefattning i erforderlig utsträckning. Vid sådant förhållande anser statskontoret angivna av Holmberg åberopade skäl icke utgöra tillräcklig grund för att förtidspension skulle medgivas. I betraktande härav och särskilt med hänsyn till konsekvenserna av ett bifall till framställningen får ämbetsverket avstyrka densamma.

Med anledning av vad i ärendet förekommit utarbetades inom ecklesiastikdepartementet en promemoria, vari ifrågasattes, huruvida icke det lämpligaste vöre att åt Holmberg inrättades en personlig professur, anknuten till vetenskapsakademien och bekostad delvis av statsmedel och delvis av akademiens nobelmedel. I promemorian anfördes.

Av handlingarna i ärendet synes framgå, att starka skäl tala för att Holmberg beredes tillfälle att ostört ägna sig åt vetenskaplig forskning inom det organiskt-kemiska ämnesområdet. Å andra sidan torde det av principiella skäl få anses tveksamt, huruvida detta bör ske i den formen, att Holmberg tillerkännes förtidspension. Den i ärendet likaledes ifrågasatta utvägen att bereda Holmberg erforderlig ledighet från hans professur synes även med hänsyn icke minst till undervisningen vid tekniska högskolan örn möjligt böra undvikas. I stället synes det kunna ifrågasättas huruvida icke den lämpligaste anordningen för att vinna det avsedda syftet vore att åt Holmberg inrätta en personlig forskningsprofessur i organisk kemi, knuten till vetenskapsakademien på samma sätt som den åt K. M. G. Siegbahn inrättade personliga professuren i experimentell fysik. Härvid förutsättes, att Holmberg intill uppnådd pensionsålder skulle äga rätt till samma löneförmåner, som om han alltjämt vore ordinarie professor vid tekniska högskolan. Vidare förutsättes, att statsverket skulle svara för dessa löneförmåner mot ett årligt bidrag från vetenskapsakademien av 6,000 kronor, d. v. s. samma belopp, som akademien anslagit av nobelmedel, för den händelse avsked eller tjänstledighet beviljades Holmberg. Slutligen förutsättes, att Holmberg i pensionshänseende skulle vara likställd med ordinarie professor vid högskolan.

Genom remiss till vetenskapsakademien torde dess yttrande böra inhämtas, huruvida akademien biträder ifrågavarande förslag samt huruvida dess utfästelser i övrigt må gälla, för den händelse den personliga professuren åt Holmberg kommer till stånd.

Då den ifrågasatta personliga professuren lämpligen torde böra inrättas från och med den 1 januari 1944, synes vetenskapsakademien jämväl böra yttra sig över, huruvida akademien åtager sig att bereda Holmberg erforderlig lönefyllnad, för den händelse tjänstledighet med s. k. B-avdrag beviljas honom för tiden den 1 oktober—den 31 december 1943.

Vetenskapsakademien har framhållit, att den funne den i promemorian ifrågasatta anordningen god och väl värd att genomföras. Vidare har akademien förklarat sig gilla de i promemorian för anordningen uppställda förutsättningarna. Akademien har även förklarat, att den låter de tidigare gjorda utfästelserna gälla för det fall att en personlig professur inrättas åt Holmberg samt att akademien åtager sig alt bereda honom erforderlig lönefyllnad för den händelse tjänstledighet med s. k. B-avdrag beviljas honom för tiden den 1 oktober—den 31 december 1943.

Statskontoret bar med anledning av vad i promemorian anförts yttrat följande.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

I avlöningshänseende har förutsatts, att Holmberg — vilket för övrigt gäller beträffande de till tekniska högskolan knutna personliga forskningsprofessurerna — skulle likställas med ordinarie professor vid tekniska högskolan i Stockholm. Professuren torde lämpligen böra anknytas till vetenskapsakademien och medel till bestridande av de med professuren förenade kostnaderna för statsverket böra anvisas från det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda anslaget till bidrag till vetenskapsakademien. Från detta anslag utgår för närvarande medel till avlönande av professorn K. M. G. Siegbahn å den av honom innehavda personliga professuren i experimentell fysik. Anslaget till akademien, vilket alltjämt bör bibehålla karaktären av obetecknat anslag, torde för ifrågavarande ändamål böra ökas med 8,352 kronor, fördelade på följande poster: Lön åt professor Holmberg, för­

utom 6,000 kronor av nobel­

medel (sammanlagt motsvaran­

de 33 löneklassen civila avlö-

Härutöver synes böra förordnas, att Holmberg skall äga åtnjuta kristilllägg såsom professor vid tekniska högskolan från det under åttonde huvudtiteln uppförda gemensamma förslagsanslaget till kristillägg.

Statskontoret vill erinra, att Holmberg jämlikt gällande avlöningsreglemente är berättigad till sjukvård på statens bekostnad. Därest Holmberg anses böra bibehållas vid rätten till fri sjukvård, förutsätter ämbetsverket, att eventuellt uppkommande kostnader härför bestridas av vetenskapsakademien utan bidrag av statsmedel.

I fråga om Holmbergs pensionsförhållanden torde föreskrift böra meddelas därom, att han i pensionshänseende skall vara likställd med ordinarie professor vid tekniska högskolan i Stockholm. Holmberg kommer härigenom att bibehållas vid sin nuvarande pensionsrätt ävensom vara skyldig att med utgången av den månad, då han uppnår 65 års ålder, avgå från tjänsten.

För den händelse inrättande av förevarande professur, såsom ifrågasatts, kommer till stånd från och med den 1 januari 1944, torde vid bifall till vad ovan förordats av riksdagen böra äskas ett tilläggsanslag för budgetåret 1943/44 av 4,176 kronor till det såsom bidrag till vetenskapsakademien uppförda anslaget, 75,200 kronor.

Departements Av den lämnade redogörelsen framgår, att professorn Holmberg med stor chefen. framgång ägnat och alltjämt ägnar sin forskningsverksamhet åt vissa centrala problem inom den organiska kemiens område, vilka ha särskilt intresse för svenskt näringsliv. Under senare år har han främst inriktat sitt forskningsarbete på aktuella frågor rörande inhemska bränslen. Det har emellertid framhållits, att de mångahanda uppgifter, som åtfölja hans befattning såsom professor vid tekniska högskolan i Stockholm, hindra honom att i önskvärd utsträckning ägna sin tid och sina krafter åt fullföljandet av sina för landets försörjning betydelsefulla forskningsuppgifter. Det frikostiga erbjudande, som vetenskapsakademien gjort, är ett bevis på, vilken vikt den vetenskapliga världen lägger vid, att Holmbergs forskargärning skall kunna av honom fullföljas under gynnsammare betingelser än de hittills rådande.

Jag delar för egen del uppfattningen, att det ligger i det allmännas intresse,

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 77

att åt Holmberg beredes möjlighet att i fortsättningen helt ägna sig åt sitt vetenskapliga arbete, och är därför beredd att förorda åtgärder i detta syfte. Av skäl, som berörts i förutnämnda promemoria, torde därvid icke böra ifrågasättas att bevilja Holmbergs förtidspension eller ledighet från undervisningen. Jag förordar i stället, att åt Holmberg inrättas en personlig forskningsprofessur i organisk kemi, knuten till vetenskapsakademien på samma sätt som den år 1936 upprättade Siegbahnska professuren i experimentell fysik. Vetenskapsakademien har tillstyrkt en sådan anordning och utfäst sig att bidraga till Holmbergs avlönande med 6,000 kronor för år. Då jag förutsätter, att Holmberg skall såsom innehavare av den personliga professuren vara i lönehänseende likställd med ordinarie professor vid tekniska högskolan i Stockholm, komma de på statsverket belöpande kostnaderna vid bifall till mitt förslag att uppgå till (14,352 — 6,000 =) 8,352 kronor för år förutom utgifter för kristillägg. På sätt statskontoret anfört torde medel för bestridande av de på statsverket belöpande avlöningskostnaderna, utom i vad avser kristillägg, böra anvisas från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag till vetenskapsakademien. Då professuren torde böra inrättas den 1 januari 1944, bör detta anslag alltså för innevarande budgetår höjas med (V2 av 8,352) i runt tal 4,200 kronor. Vederbörligt kristillägg bör utgå från åttonde huvudtitelns anslag till kristillägg. Holmberg torde böra bibehållas vid rätten till fri sjukvård. Då vetenskapsakademien icke synes böra svara för eventuella sjukvårdskostnader, torde dessa böra utgå av statsmedel. Av praktiska skäl torde emellertid uppkommande sådana kostnader böra förskolteras av vetenskapsakademien. På framställning av akademien torde denna sedermera i efterskott beredas ersättning av statsmedel för gjorda utlägg. I likhet med statskontoret förordar jag, att Holmberg i pensionshänseende likställes med ordinarie professor vid tekniska högskolan i Stockholm. Vederbörlig pension bör bestridas av statsmedel. Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels medgiva, att vid vetenskapsakademien må för professorn i organisk kemi vid tekniska högskolan i Stockholm Bror Alexander Ludvig Holmberg från och med den 1 januari 1944 inrättas en personlig professur i organisk kemi, dels besluta, att Holmberg skall-såsom innehavare av ifrågavarande personliga professur i löne- och pensionshänseende vara likställd med ordinarie professor vid tekniska högskolan i Stockholm, dels godkänna de av mig i det föregående förordade grunderna för bestridandet av Holmbergs avlönings- och pensionsförmåner, dels ock till Bidrag till vetenskapsakademien å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

F. Tekniska högskolor.

[2.] Tekniska högskolan i Stockholm: Avlöningar. Enligt gällande avlöningsstat för tekniska högskolan i Stockholm skall ett belopp av 480,000 kronor av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal användas till arvoden åt tillfälliga biträden och assistenter. Av dessa medel skall även bestridas kostnad för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet och vikariatsarvode i vissa fall vid förordnande att uppehålla professorsbefattning. Besparingar å delposten skola överföras till en särskild fond för besparade medel till arvoden åt tillfälliga lärarbiträden och assistenter. Denna fond skall också tillföras överskott eller täcka underskott på de i avlöningsstaten såsom särskilda uppbördsmedel med ett belopp av 350.000 kronor upptagna avgifterna från de studerande. Uppstår behov av arvoden åt tillfälliga lärarbiträden och assistenter utöver det anvisade beloppet, må för ändamålet medel utgå ur fonden, om den lämnar tillgång därtill.

De egentliga för tillfälliga lärarbiträden och assistenter anvisade medlen ha sedan år 1940 ökats med 15,000, 10,000, 5,000 och 20,000 kronor (år 1942 underkastades delposten dock i själva verket en tillfällig minskning med 50.000 kronor, då detta belopp ansågs kunna utgå ur besparingsfonden). Den i avlöningsstaten upptagna inkomstposten för elevavgifter har samtidigt höjts med respektive 15,000, 25,000, 5,000 och 20,000 kronor. I detta sammanhang bör nämnas, att utgiftsposten år 1941 uppräknades i samband med dyrtidstilläggets inarbetande i arvodesbeloppen och att en höjning med 10,000 kronor vidtogs år 1942 för att de s. k. huvudsysslearvodena — i allmänhet arvodena åt förste assistenterna — skulle kunna på grund av levnadskostnadernas stegring höjas med omkring 5 procent.

Högskolans kollegienämnd har i en den 10 juni 1943 dagtecknad framställning anfört, att högskolan icke kan erhålla tillräckligt kvalificerade assistenter med nuvarande anställnings- och lönevillkor för dessa. Beträffande assistenternas anställningsförhållanden har nämnden upplyst följande.

Förste assistenterna äro för närvarande delade i tre grupper allt efter tjänstgöringstidens längd per vecka. På grundarvodena tillkommer visst tillägg efter 2, respektive 4 års anställning. Löneförmånerna framgå av nedanstående tabell. På det i tabellen angivna beloppet tillkommer 33 procent tillägg (»rörligt tillägg») åt sådana förste assistenter, vilka ha sin huvudsakliga sysselsättning vid högskolan, och 30 procent åt övriga.

Arvode per månad Tjänstgöring grundbelopp etter 2 år efter 4 år

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 79

Förste assistenterna äro anställda per budgetår och med en uppsägningstid av 6 månader. De åtnjuta 6 veckors årlig semester. I övrigt utgå inga förmåner i samband med tjänstledighet, sjukvård o. d.

Till övningsassistenterna utgår ett arvode av kronor 6:80 per timme vid tjänstgöring i högskolans lokaler och kronor 3: 70 per timme vid hemarbete, vartill i båda fallen kommer tillägg (»rörligt tillägg») med 30 procent.

Tillfälliga lärarbiträden och assistenter avlönas för närvarande av inkomsterna av avgifter från de studerande. Avgiften per termin uppgår för närvarande för ordinarie studerande till 200 kronor, varjämte för specialstuderande uttages en avgift per läroämne, i vilket de deltaga, dock med ett fastställt maximibelopp av 250 kronor per termin. Kollegienämnden kan medgiva nedsättning i dessa avgifter till hälften eller fjärdedelen för mindre bemedlade eller medellösa studerande.

Kollegienämnden har framhållit nödvändigheten av att assistenternas anställningsförhållanden förbättrades.

Arvodena och anställningsvillkoren i övrigt för högskolans assistenter äro för närvarande sådana, att en snar ändring synes ofrånkomlig för att icke undervisningens kvalitet skall nedgå och den genom anvisade forskningsanslag i viss omfattning möjliggjorda forskningen onödigtvis skall fördröjas och försvåras. En ändring av dessa förhållanden bör snarast komma till stånd. För närvarande är löneläget inom industrien sådant, att en nyutexaminerad civilingenjör mycket snart kan påräkna en årslön av 6,500 å 7,000 kronor.1 Uppenbart är därför, att förste assistenterna vid högskolan måste beredas lika förmånlig löneställning, då i annat fall i regel endast de minst kvalificerade och minst lämpade civilingenjörerna eller akademikerna skulle erhållas. I många fall ha överhuvud taget inga kvalificerade personer kunnat erhållas som förste assistenter utan antingen ha teknologer måst anställas eller befattningarna måst stå obesatta, något som visat sig ha synnerligen tråkiga konsekvenser. Vad sålunda anförts beträffande förste assistenterna äger till stor del tillämpning på övningsassistenterna.

Kollegienämnden har föreslagit, att förste assistenterna anställas såsom extra tjänstemän med viss löneplacering i anslutning till lönegraden Ex 21 och att övnjngsassistenternas timarvoden höjes till 10 kronor vid arbete på högskolan och 5 kronor vid hemarbete samt att terminsavgifterna i anslutning härtill höjas med 20 procent. Nämnden har anfört.

Enligt vad kollegienämnden under hand erfarit komma de sakkunniga för den högre tekniska undervisningen att föreslå, att förste assistenterna skola anställas såsom extra tjänstemän enligt civila icke-ordinariereglementet och med anslutning till lönegraden Ex 21 enligt följande formel: utgående

t 52 4 grundlön per år ■= X —^— X grundlönen Ex 21, vartill skulle komma

rörligt tillägg, för närvarande 31 procent. Formeln är baserad på att den i Ex 21 gällande grundlönen hänför sig till en arbetstid av 40 timmar per vecka och 2 veckors årlig semester. 1 formeln anger »t» tjänstgöringstiden i timmar per vecka och .skulle kunna utgöra alternativt 25, 30, 35 och 40 timmar. Reduktionen med hänsyn till veckoantalet under året är baserad på alt 6 veckors årlig semester skall utgå. För exempelvis Fort skulle vid 35 timmars tjänstgöringstid per vecka erhållas en grundlön av 5,180 kronor och med

* Begynnelselönen för en lie assistent med 35 veckotimmars tjänstgöring uppgår, inkl. 33 * tillägg till 5,976 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

magg av 31 procent en totallön av 6,785 kronor. Anställningen skall vara löpande med 3 manaders ömsesidig uppsägningstid. 1 övrigt skulle beträffande tjänstledighet, sjukvård etc. i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat i avlonmgsreglementet. Efter 3 respektive 6 år skulle löneförhöjning inträda enligt gängse normer.

Beträffande högskolans övningsassistenter komma de sakkunniga att föres a, att deras arvoden höjas till 10 kronor per timme vid arbete på högskolan och 5 kronor per timme vid hemarbete.

Då de sakkunnigas förslag i gynnsammaste fall kan tänkas bli genomfört fran och med budgetåret 1944/45 och det enligt högskolans bestämda mening ar av allra storsta betydelse, att snara åtgärder vidtagas, är enligt högskolans förmenande enda möjligheten den, att terminsavgifterna höjas. En' detaljerad beräkning har givit till resultat, att vid inplacering av nuvarande antal förste assistenter (37 st.) i lönegraden Ex 21 och i mot tjänstgöringstiden svarande löneklass en merkostnad av 17,500 kronor skulle uppstå under innevarande budgetar samt att vid ökning av övningsassistenternas arvoden till 10 respektive 5 kronor per timme en kostnadsökning av cirka 37,000 kronor skulle uppstå. Ökningen skulle således uppgå till sammanlagt 54,500 kronor under budgetåret 1943/44.

Vid den fördelning, som för närvarande råder mellan fulla och reducerade terminsavgifter, skulle vid nuvarande studerandeantal avgifterna per termin behöva ökas med cirka 35 kronor, för att den totala kostnadsökningen skulle täckas. Med hänsyn saväl till svårigheten att fullt säkert beräkna sammanlagda beloppet inflytande terminsavgifter som med hänsyn till önskvärdheten att tillmötesgå högskolans berättigade krav på utveckling synes en höjning av terminsavgiften med 40 kronor vara lämplig, vilket vid nuvarande terminsavgift, 200 kronor, skulle svara mot en procentuell höjning av 20 procent.

Högskolestyrelsen har tillstyrkt kollegienämndens framställning.

Allmänna lönenämnden har ansett en lönereglering för assistenterna böra övervägas först i samband med förutnämnda sakkunnigas förslag. Nämnden har anfört.

Enligt lönenämndens mening synas med hänsyn till vad i framställningen anföres skäl i och för sig° föreligga att i viss utsträckning åvägabringa en förbättring i avlöningsförmanei na för ifrågavarande lärarbiträden och assistenter. Vissa svårigheter att tillförlitligt bedöma det förevarande förslagets innebörd föreligga emellertid för närvarande. Lämpligast vore otvivelaktigt, att nied ett definitivt ställningstagande till frågan finge anstå, till dess nyssnämnda sakkunnigas förslag framlagts och spörsmålet kan bedömas i ett vidare sammanhang. Därigenom skulle också vinnas, att man undveke ett föregripande av sakkunnigförslaget, något som måste anses i och för sig önskvärt. Örn emellertid en höjning av ifrågavarande ersättningar finnes böra vidtagas med omedelbar verkan — i vilket fall enligt lönenämndens mening förste assistenternas arvoden i första hand böra komma i fråga — synes tills vidare den närmast till hands liggande utvägen vara att vidtaga förhöjning av de nuvarande arvodesbeloppen.

Statskontoret har avstyrkt högskolans framställning och därvid anfört.

I likhet med lönenämnden måste statskontoret finna det olämpligt, att frågan örn förbättring av avlöningsförhållandena för i ärendet omförmälda befattningshavare upptages till prövning och avgörande, innan ännu de sakkunniga för den högre tekniska undervisningen slutfört sitt utredningsupp-

Kungl. Mnj:ts proposition nr 344. 81

drag. Statskontoret kan således icke tillstyrka ett genomförande av det av koliegienämnden framförda förslaget härutinnan. Ämbetsverket anser sig icke heller kunna förorda, att — på sätt lönenämnden antytt — en interimistisk förhöjning av nu utgående arvoden kommer till stånd. De av koliegienämnden påtalade svårigheterna för erhållande av fullt kvalificerade förste assistenter ha uppenbarligen föranletts av i nuvarande tidsläge rådande särskilda förhållanden och måste således betraktas såsom en ren konjunkturföreteelse. Såvitt statskontoret har sig bekant, lära liknande svårigheter ha yppat sig även för andra verk och inrättningar med teknisk personal. Ett tillmötesgående på ett eller annat sätt av den föreliggande framställningen i denna del kan följaktligen tänkas medföra motsvarande krav på löneförbättring från andra håll inom statsförvaltningen. Härtill kommer, att ett medgivande av de ifrågasatta avlöningsförbättringarna principiellt sett måste anses stå i strid mot de grundsatser på lönepolitikens område, som kommit till uttryck i årets statsverksproposition.

Erinras må jämväl i detta sammanhang, att Kungl. Maj :t genom beslut den 14 maj 1943 lämnat utan bifall en framställning från arméförvaltningen om förbättrade löne- och befordringsförhållanden för den därstädes anställda extra personalen ävensom att statskontoret på i huvudsak de skäl, som ovan anförts, funnit sig i utlåtande den 7 juli 1943 böra avstyrka en framställning från patent- och registreringsverket rörande förbättrad löneställning för viss icke-ordinarie teknisk personal.

Vad beträffar kollegienämndens förslag örn höjning av terminsavgifterna, får statskontoret erinra, att ifrågavarande terminsavgifter höjdes från och med vårterminen 1940 med 25 procent för ordinarie studerande. Att i nuvarande tidsläge, då en fortsatt stabilisering av prisnivån synes uppnåelig, vidtaga en ytterligare höjning av elevavgifterna finner statskontoret icke tillrådligt. Härvid bör även uppmärksammas, att terminsavgifterna^ vid Chalmers tekniska högskola höjdes från och med höstterminen 1942 från 100 till 150 kronor samt från och med vårterminen 1943 till samma belopp, 200 kronor, som är fastställt för ordinarie studerande vid tekniska högskolan i Stockholm. Ett bifall till kollegienämndens förslag på denna punkt kan alltså förutses medföra konsekvenser även beträffande Chalmers tekniska högskola. Statskontoret anser sig vid här angivna förhållanden jämväl böra avstyrka högskolans ifrågavarande förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får statskontoret hemställa, att framställningen icke må till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Enligt stadgan för de tekniska högskolorna åligger det tillfälligt lärarbi-Departement

° ~ , chef 671 träde och assistent särskilt alt efter vederbörande huvudlärares anvisningar biträda denne med undervisningen vid övningar och laborationer, med bedömandet av de studerandes arbeten, med anordnande! av föreläsningsexperiment samt med vården av laboratorier och samlingar. Lärarbiträdena och assistenterna ha sålunda synnerligen krävande och för undervisningen oundgängliga uppgifter. I vilken grad undervisningen vid tekniska högskolan i Slockholm är beroende av tillgången lill sådana underordnade lärarkrafter framgår icke minst därav, ali de för ändamålet beräknade anslagsmedlen för närvarande uppgå lill icke mindre än 480,000 kronor, d. v. s. 30.5 procent av dess avlöningsstats utgiftssida. Härav åtgår inemot hälften, 225,000 ä 230,000 kronor, till avlönande av förste assistenter, vilkas antal för närvarande är 37. Högskolan har emellertid betydande svårigheter att rekrytera

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

särskilt förste-assistentkåren. Löneläget inom industrien för nyutexaminerade ingenjörer, bland vilka förste-assistentkåren främst rekryteras, är nämligen för närvarande sådant, att högskolan icke kan hävda sig i konkurrensen. Nyexaminerade civilingenjörer kunna sålunda inom industrien påräkna en lön av 6,500 å 7,000 kronor, medan begynnelselönen för en förste assistent med full tjänstgöring för närvarande uppgår till icke fullt 6,000 kronor. Dessa svårigheter hota för närvarande att leda till en kris, varför högskolan funnit åtgärder för förbättrande av assistenternas löneställning oundgängligen nödvändiga redan för innevarande budgetår. På sätt allmänna lönenämnden och statskontoret framhållit torde det icke vara tillrådligt att taga definitiv ställning till förslaget örn lönereglering förrän i samband med de sakkunnigas för den högre tekniska undervisningen förslag. Med hänsyn till den av statsmakterna på övriga områden av förvaltningen och undervisningsväsendet tillämpade principen för lönesättningen hyser jag även betänkligheter mot att tillstyrka en allmän löneförbättring för högskoleassistenterna inom ramen för det nuvarande lönesystemet. Då emellertid ett starkt behov av en ökad tjänstgöringsskyldighet för dessa assistenter föreligger, torde detta även under nu rådande förhållanden utgöra tillräcklig grund för en ökad medelsanvisning för här ifrågavarande ändamål. Förste assistenternas tjänstgöringsskyldighet är för närvarande i allmänhet 35 timmar per vecka, undantagsvis 25 eller 30 timmar, vilket timantal behöver ökas till 25—40 veckotimmar. I syfte att underlätta möjligheterna för högskolan att rekrytera förste-assistentkåren med kvalificerad personal är jag beredd tillstyrka en förstärkning av anslagsmedlen till avlönande av assistenter och lärarbiträden för innevarande budgetår med 20,000 kronor. Härigenom torde högskolan erhålla möjlighet att, räknat från och med den 1 november 1943, med bibehållande i huvudsak av det nuvarande lönesystemet utsträcka försteassistenternas tjänstgöringsskyldighet på angivet sätt i de fall, där behovet därav är mest trängande. Däremot anser jag mig för närvarande icke böra tillstyrka högskolans framställning, i vad den avser de s. k. övningsassistenternas arvoden. Då en ytterligare höjning av terminsavgifterna vid tekniska högskolan för närvarande icke synes böra tillgripas, förordar jag, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens medgivande lill att den i avlöningsstaten för högskolan uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal under innevarande budgetår må överskridas med högst 20,000 kronor. Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den i avlöningsstaten för tekniska högskolan i Stockholm uppförda anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må för budgetåret 1943/44 överskridas med högst 20,000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344- 83

I. Folkundervisningen.

[3.] 50 a. Dövstumskolorna: Nyanskaffning av inventarier in. m. för dövstumskolan i Växjö, reservationsanslag. Dövstumskolbyggnaden i Växjö var ursprungligen avsedd att inrymma en barndomsskola för dövstumma. Vid 1938 års förstatligande av dövstumskolväsendet beslöts, att Växjöskolan skulle ombildas till fortsättningsskola för talundervisade flickor. På grund av omorganisationen och skolbyggnadens skick måste byggnaden underkastas vissa ombyggnadsarbeten, avseende modernisering av värmeledningssystemet, en allmän modernisering av lokalerna, anordnande av nya sovsalar, iordningställande av lokaler för den yrkesutbildning, som bedrives i fortsättningsskola, m. m. Vid krigsutbrottet togs skolbyggnaden i anspråk som militärförläggning, varför skolan förlädes till småskoleseminariets byggnad. Vid 1942 års riksdag beslöts omläggning av undervisningen vid fortsättningsskolan på sådant sätt, att den vid sidan av utbildning i husligt arbete och dylikt även skulle möjliggöra en god utbildning i ett antal andra yrken, som kunde lämpa sig för kvinnliga dövstumma, såsom sömnad, bakning, tvättning, damskrädderi m. m. Efter denna omorganisation består skolan av en tvåårig obligatorisk fortsättningsskola med därtill anknuten frivillig tvåårig yrkesutbildning. Riksdagen anvisade även medel till reparations- och ombyggnadsarbeten vid skolan, vilka arbeten beräknades kosta 675,000 kronor.

Styrelsen för skolan har anhållit, att till styrelsens förfogande måtte ställas ett belopp av sammanlagt 41,000 kronor, avseende nyanskaffning och iståndsättande av inventarier och maskiner för 35,000 kronor, anskaffande av undervisningsmateriel för 2,000 kronor samt anläggning med audiometer och hörselapparater för 4,000 kronor. Styrelsen har framhållit, att behovet av inventarier och maskiner m. m. väsentligt ökats genom skolans omorganisation till att omfatta såväl fortsättnings- som yrkesskola. De inventarier, som funnos tidigare, voro avpassade för småbarnsskola. Under provisorietiden i småskoleseminariets byggnad har det varit möjligt att låna inventarier där, men det blir nu nödvändigt att nyanskaffa inventarier och iståndsätta de gamla. Vidare har erfarenheten visat, att skolans undervisningsmateriel måste kompletteras. Beträffande audiometer och hörselapparatur har styrelsen anfört.

För alt det skall kunna bliva möjligt att bedriva viss hörselundervisning såsom fortsättning på den undervisning, som meddelats oegentligt dövstumma vid special- och upptagningsskolorna, erfordras en anläggning med radioförstärkare och hörlurar. Synnerligen stor vikt lia dessa apparater vid korrigering av talfel och vid stämbildningsövningar, eftersom eleverna tack vare dessa apparater kunna uppfatta sina egna stämmor. För att kunna bedriva denna verksamhet effektivt fordras även en audiometer, varmed man exakt kan uppmäta varje elevs hörselförlust och utröna hörselresternas omfång.

Inspektören för dövstumundervisningen har tillstyrkt framställningen. Gardiner, dukar, handdukar och andra textilier hade tillverkats vid skolan. De äskade inventarierna m. m. vore nödvändiga för skolans ändamålsenliga an-

Kunni. Maj:ts proposition nr 344.

ordning och drift. Den befintliga undervisningsmaterielen vore dels otillräcklig i förhållande till elevantalet, dels olämplig, då den anskaffats för småbarnsskolan. Det vore också av synnerlig vikt för artikulationsundervisningen, att en audiometer funnes vid skolan.

Skolöverstyrelsen har även tillstyrkt framställningen. Det syntes ofrånkomligt, att vid återinflyttningen i dövstumskolbyggnaden en del inventarier och annan materiel nyanskaffades och att redan befintliga inventarier iståndsattes. Behovet av inventarier hade också väsentligt ökats genom skolans omorganisation. De begärda inventarierna syntes vara erforderliga för att verksamheten skulle kunna tillfredsställande bedrivas. Det till arbetsmaterial begärda beloppet avsåge åskådningsmateriel, kartor, planscher och dylikt samt vissa smärre gymnastikredskap ävensom materiel för undervisning i hemsjukvård och barnavård. Audiometeranläggningen syntes även vara av stort värde för artikulationsundervisningen, varför överstyrelsen ehuru med viss tvekan ansåge sig böra tillstyrka framställningen även i denna del.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig intet lia att erinra beträffande de beräknade kostnaderna för materielanskaffningen.

Statskontoret har erinrat, att vid 1942 års riksdag förutsatts, att skolans omorganisation skulle träda i kraft från och med budgetåret 1943/44. Styrelsen borde därför rätteligen i sina anslagsäskanden för sagda budgetår ha hemställt örn medel för anskaffande av ifrågavarande inventarier m. m. Ämbetsverket ansåge så mycket större anledning ha förelegat för styrelsen att i god tid underställa detta spörsmål Kungl. Maj:ts prövning, som det i förevarande fall vore fråga om inventarieanskaffning av relativt stor omfattning. Statskontoret saknade möjlighet att bedöma, huruvida skolans omorganisation nödvändiggjorde nyanskaffning i angiven utsträckning. Ämbetsverket funne sig emellertid böra ifrågasätta, om audiometeranläggningen vöre av behovet påkallad. Det förefölle som örn med anskaffande av dylik apparatur skulle tillsvidare kunna utan olägenhet anstå. Beträffande sättet för bestridande av kostnaderna torde böra framhållas, att desamma till övervägande del vore att betrakta som en engångsutgift. Med hänsyn härtill och till utgiftsbeloppets storlek kunde statskontoret icke tillstyrka, att skolstyrelsen medgåves rätt att med erforderligt belopp överskrida vederbörliga i omkostnadsstaten ingående delposter. Ämbetsverket föresloge i stället, att Kungl. Maj:t i proposition till riksdagen äskade ett särskilt anslag för ändamålet.

Genom beslut den 17 september 1943 har Kungl. Maj:t medgivit, att den i omkostnadsstaten för dövstumskolorna uppförda delposten till inventarier och maskiner må för beredande av medel till anskaffande av vissa omedelbart erforderliga inventarier samt för verkställande av reparation och målning av befintliga möbler för budgetåret 1943/44 överskridas med högst 9,800 kronor. I ärendet hade upplysts, att för uppehållande av skolans verksamhet inventarier till ett belopp av 6,800 kronor måste skyndsamt anskaffas, varjämte reparationer och målning av befintliga möbler måste verkställas för en kostnad av 3,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 85

Dövstumskolbyggnaden i Växjö, som de senaste åren använts för militärt Departementsändamål, står nu efter reparations- och ombyggnadsarbeten färdig att tagas chefeni bruk för dövstumskolan. Ombyggnaden och dövstumskolans omorganisation till fortsättningsskola med yrkesskola nödvändiggöra givetvis anskaffande av diverse materiel och inventarier m. m. Skolans styrelse har nu för ändamålet begärt anvisande av ett belopp av 41,000 kronor. Såsom statskontoret anmärkt, borde framställning örn dylik medelsanvisning, vilken icke kan anstå till nästa budgetår, ha gjorts tidigare. För sådan inventarieanskaffning m. m., som ansetts mest trängande, har — såsom nämnts — ett belopp av 9,800 kronor ställts till skolans förfogande, att utgå ur vederbörligt omkostnadsanslag. I övrigt torde för ifrågavarande ändamål ett särskilt anslag böra anvisas på tilläggsstat till löpande riksstat. Mot det av skolstyrelsen begärda beloppet har jag ingen annan erinran att göra än att jag icke anser mig böra tillstyrka anvisande av medel för anskaffande av en audiometer. Kostnaden för sistnämnda apparat torde enligt vad jag inhämtat böra beräknas till 2,000 kronor. För nyanskaffning av inventarier m. m. vid dövstumskolan i Växjö torde således böra äskas ett reservationsanslag av (41,000 — 9,800 — 2,000 —) 29,200 kronor eller i runt tal 29,000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Dövstumskolorna: Nyanskaffning av inventarier m. m. för dövstumskolan i Växjö å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

K. Yrkesundervisningen.

[4.] 16 a. Särskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag till grafiska

institutet. Tekniska skolan i Stockholm disponerar för sin verksamhet fastigheten Mästersamuelsgatan 44, vilken redovisas på statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond. Kostnaderna för skolans disposition av fastigheten belasta åttonde huvudtitelns anslag till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens delfond. Svenska boktryckarföreningen har — med förmälan att föreningen planerade upprättandet av ett grafiskt institut för utbildning av företags- och arbetsledare inom den grafiska industrien och av produktionsmän inom reklambranschen — anhållit, att nämnda institut måtte för sin teoretiska undervisning kostnadsfritt få helt taga i anspråk en expeditionslokal och ett leklionsrum med tillhörande biutrymmen ävensom erhålla tillgång till vissa föreläsnings- och laboratorielokaler i den av tekniska skolan i Stockholm disponerade fastigheten. Av framställningen inhämtas följande. Den högre utbildning inom den grafiska industrien, som tidigare kunnat erhållas i England, Förenta staterna och Tyskland, står för närvarande icke till buds och kommer — när tillfälle till deltagande åter kan beredas — säkerligen att draga så stora kostnader, att det måste anses nödvändigt alt

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

inom Sverige skapa möjligheter för meddelande av en motsvarande utbildnmg därest denna utbildningsfråga skall kunna lösas på ett rationellt och tor alla intresserade ekonomiskt tillfredsställande sätt. Med det ifrågavarande planerade grafiska institutet avses sålunda att tillgodose den grafiska industriens krav på möjligheter till utbildning inom landet av blivande företags- och arbetsledare. Institutets ändamål skall vara att meddela en allsidig undervisning i den grafiska branschens fackliga, tekniska, ekonomiska, estell?..00*1 kulturella ämnen samt att utbilda företagsledare, ekonomichefer, torman faktorer, försäljnings- och administrativ personal ävensom annonsoch reklambyramän. Härvid har särskilt beaktats, att dylika utbildningsmöihgheter bora beredas icke blott personer, vilka redan erhållit högre skolutbildning, utan även framåtsträvande personer inom arbetarnas led. Undervisningen vid institutet är avsedd att omfatta två årskurser, nämlgen dels en lägre kurs med syfte att hos eleven skapa en i första hand praktisk, teknisk och ekonomisk underbyggnad, dels ock en högre fortsättningskurs med ändamål att bibringa insikter i sådana i den lägre kursen icke torekommande ämnen, vilka ha särskilt värde för blivande företagsledare bestallnmgsfaktorer, försäljare, reklamproducenter m. fl. En utbildningsanstalt sådan som den föreslagna kommer att erhålla den storsta betydelse för den grafiska industrien och borde här liksom i andra lander kunna påräkna stöd från myndigheternas sida. För det planerade institutet ar aven av största vikt, att dess lokalfråga kan med ringa kostnad tor institutet lösas på satt som föreslagits. Institutet skulle vid ett bifall till föreningens framställning även erhålla en naturlig plats för sin verksamhet, tillgång till bibliotek o. s. v. Aven för tekniska skolan torde den föreslagna lösningen av lokalfrågan inrymma fördelar. Så skulle undervisningen vid de bada utbildnmgsanstalterna delvis kunna upprätthållas med gemensamma lararkrafter, något som givetvis innebure ekonomiska fördelar för båda parter’jjX^are t.orc^e. institutets förläggande inom tekniska skolan komma att medföra ett ökat intresse från allmänhetens sida för skolans verksamhet varjamte för skolans vidkommande en i högsta grad ökad kontakt med en omfattande gren av industrien skulle komma till stånd. 0InrättEindet av det grafiska institutet, vars verksamhet beräknas kunna paborjas tidigast hösten 1943, har ansetts draga en engångskostnad av 20 000 kronor. Den årliga nettokostnaden har vid ett bifall till den föreliggande framställningen beräknats till 33,000 kronor. De sålunda erforderliga medlen skola ställas till förfogande av företag inom den grafiska industrien. Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har framhållit, att ett upprättande av den planerade utbildningsanstalten syntes vara av synnerlig vikt för den grafiska industriens framtida utveckling samt att den undervisning, som det grafiska institutet komme att meddela, i stora delar stöde den vid tekniska skolan bedrivna undervisningen nära. Styrelsen skulle helst hava sett, att undervisningen i fråga direkt anordnats vid tekniska skolan, men då kostnaderna härför torde bliva avsevärda, hade styrelsen icke ansett sig böra under nuvarande ekonomiska förhållanden framlägga förslag härom. Enär emellertid undervisningen genom svenska boktryckareföreningens nu ifrågavarande initiativ skulle kunna komma till stånd i nära anslutning till den av tekniska skolan meddelade och utan direkt kostnad för statsverket, hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva styrelsen rätt att för det planerade institutet tills vidare upplåta erforderliga lokaler inom skolans

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 87

fastighet i den utsträckning så kunde ske utan olägenhet för skolan, allt emot skälig ersättning för lokalernas uppvärmning, belysning och städning. Vid ett bifall till framställningen avsåge styrelsen att såsom villkor för upplåtelsen föreskriva, att tekniska skolans elever i viss utsträckning skulle beredas möjlighet att övervara institutets föreläsningar.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt den föreliggande framställningen.

Statskontoret har beträffande den ifrågasatta lokalupplåtelsen erinrat, att det enligt gällande regler ålåge enskilda att erlägga skälig hyra för av dem disponerade lokaler i å statens allmänna fastighetsfond upptagna fastigheter. Då ett bifall till den föreliggande framställningen om rätt för det grafiska institutet att hyresfritt taga i anspråk vissa av tekniska skolans lokaler skulle innebära ett avsteg från dessa regler, måste ämbetsverket, som ansåge hyra i förevarande fall böra utgå, redan av principiella skäl motsätta sig förslaget härutinnan.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att hyresersättningen för de lokaler i tekniska skolans fastighet, vilka skulle helt disponeras av grafiska institutet, skäligen syntes böra beräknas efter det å-pris av 18 kronor för kvadratmeter, som läge till grund för den tekniska skolan i statens allmänna fastighetsfond påförda hyresersättningen. I anslutning härtill skulle nämnda lokaler betinga en årshyra av sammanlagt 3,600 kronor, vartill komme de på lokalerna belöpande kostnaderna för uppvärmning och belysning av tekniska skolans byggnad. Städningen av dessa lokaler förutsatte byggnadsstyrelsen skola ombesörjas av institutet. Vad åter beträffade hyresersättningen för de föreläsnings- och laboratorielokaler, vilka institutet förutsattes skola disponera gemensamt med tekniska skolan, borde jämväl denna beräknas efter ett å-pris av 18 kronor för kvadratmeter samt utgå i förhållande till det antal timmar under varje arbetsdag, institutet kunde komma att taga lokalerna i anspråk uteslutande för egen räkning. Härjämte borde institutet efter samma grund deltaga i skolans kostnader för dessa lokalers uppvärmning, belysning och städning.

Svenska boktryckareföreningen har härefter hemställt, att, därest framställningen om ett kostnadsfritt upplåtande till grafiska institutet av de ifrågavarande lokalerna icke kunde bifallas, institutet i stället måtte erhålla statsanslag till belopp, motsvarande de å lokalerna belöpande kostnaderna för hyra, uppvärmning och belysning.

Den grafiska industriens initiativ till att inom landet skapa ett grafiskt Departementutbildningsinstitut måste från allmän synpunkt hälsas med tillfredsställelse. cAe/««- En anknytning av detta institut till tekniska skolan bör, såsom i ärendet framhållits, kunna medföra påtagliga fördelar såväl för institutet som för skolan. Jag är fördenskull beredd att i princip tillstyrka den föreliggande framställningen om beredande av kostnadsfritt utrymme inom skolans lokaler för institutet, vilket, enligt vad jag inhämtat, kommer att starta den 1 januari 1944. Framställningen synes lämpligen på det sätt böra bifallas, att institutet erhåller statsbidrag med belopp, motsvarande den hyres-

88 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

ersättning, som skäligen synes böra påföras institutet. Jag tillstyrker, att hyresersättningen bestämmes till 3,600 kronor för år för samtliga de lokalutrymmen, som institutet enligt den föreliggande undervisningsplanen beräknas komma att taga i anspråk helt eller delvis. Härvid förutsätter jag, att institutet kommer att gottgöra tekniska skolan för bränslekostnader o. dyl. Kostnaderna för städning av de av institutet disponerade lokalerna torde böra gäldas av institutet. Det statsbidrag, som bör tillerkännas institutet bör sålunda bestämmas till 3,600 kronor för helt budgetår. Då grafiska institutet tillträder lokalerna redan under hösten 1943 torde bidraget för innevarande budgetår böra bestämmas till (7* av 3,600 =) 2,700 kronor.

Under erinran örn, att den av grafiska institutet erlagda hyran kommer att tillgodoföras statsverket såsom inkomst, hemställer jag således att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Särskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag

till grafiska institutet å tilläggsstat I till riksstaten för bud­

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet.

G. v. Krusenstjerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344- 89

Bilaga 7.

Egentliga statsutgifter.

Nionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, och statsrådet Domö anmäla härefter under jordbruksdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44, statsrådet Pehrsson-Bramstorp beträffande punkterna 1—5 och 7—9 samt statsrådet Domö beträffande punkten 6. Föredragandena yttra därvid följande.

D. Undervisningsanstalter för jordbruk och lantinannanäringar

m. in.

[1.] 8 a. Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten m. m. för försöksverk­

samhet, reservationsanslag. Innevarande års riksdag (prop. nr 2, bil. 9, p. 1; skr. nr 20) har under denna anslagstitel å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisat ett reservationsanslag av 25,000 kronor. Av anslaget avsågs ett belopp av 15,000 kronor för uppförande av ett potatislagerhus vid Ugerups försöksgård. I skrivelse den 30 augusti 1943 har styrelsen för lantbrukshögskolan hemställt, att för uppförande av ifrågavarande potatislagerhus måtte till högskolestyrelsens förfogande ställas ytterligare ett belopp av 9,000 kronor. Härvid har styrelsen anfört i huvudsak följande. På uppdrag av högskolestyrelsen ha anbud på potatislagerhuset infordrats av Ultuna egendoms förvaltare. Lägsta anbudet, omfattande samtliga byggllihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 7

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

nadsarbeten, slutar å 23,860 kronor. För uppförande av ett potatislagerhus av planerad storlek erfordras sålunda ytterligare ett belopp av i runt tal 9,000 kronor.

Anledningen till den väsentliga ökningen av kostnaderna torde vara följande. Byggmästare Karl Persson, Balsby, vars anbud föregående år avsåg uppförande av ett lagerhus vid Ugerup under september och oktober 1942, var synnerligen angelägen att hans lagerhustyp omedelbart skulle bliva föremål för prövning av statlig myndighet. Hans anbud hade tydligen av denna anledning satts mycket lågt, nämligen till 15,000 kronor. Byggnaden kunde dock ej uppföras 1942. Under vintern och våren 1943 har byggmästare Persson som entreprenör uppfört ett flertal potatislagerhus. Då nu lagerhustypen redan hunnit bli känd, har han tydligen icke längre någon anledning att lämna ett för staten särskilt förmånligt anbud.

I skrivelse till högskolestyrelsen den 8 juli 1943 har provningsnämnden vid statens maskinprovningars lantbruksavdelning vid Alnarp meddelat, att nämnden av provningsanstaltens styrelse erhållit uppdrag att ordna och utföra tekniska undersökningar i samband med potatislagring. I första hand avsågs jämförelse mellan lagring i stuka och lagring i lagerhus, bland annat av den typ som utföres av byggmästare Persson. Nämnden har framhållit betydelsen av att dessa undersökningar kunde ske på Ugerup i samarbete med ledningen på försöksgården.

I infordrat utlåtande den 17 september 1943 har statens livsmedelskommission tillstyrkt bifall till framställningen. Byggnadsstyrelsen har i remissyttrande samma dag förklarat sig icke ha något att erinra i ärendet.

Departements­

Med hänsyn till angelägenheten av att den nya metoden för potatislagring chefen. varom i ärendet är fråga blir prövad vid en statlig försöksgård, tillstyrker jag högskolestyrelsens framställning om att för uppförande av ifrågavarande potatislagerhus erforderliga medel anvisas. För att lagerhuset skall kunna färdigställas i tid att mottaga potatisskörden redan detta år, synes det äskade beloppet, 9,000 kronor, böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten m. m. för

försöksverksamhet å tilläggsstat I till riksstaten för budget­

året 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 9,000.

[2.] 18 a. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet, reservationsanslag. För detta ändamål anvisade 1939 års lagtima riksdag å riksstaten för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 193,000 kronor. Av anslagsbeloppet avsågos 141,000 kronor för byggande av en institutionsbyggnad, en trädgårdsmästarbostad och en stallbyggnad vid Nyckelby trädgårdsförsöksstation i Stockholms län, 29,000 kronor för reparation av äldre byggnader, planeringsarbeten, inventarier m. m. vid nämnda trädgårdsförsöksstation och 23,000 kronor för uppförande av bostadshus för två vid trädgårdsförsöken vid Alnarp anställda kördrängar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 91

I den av 1939 års urtima riksdag behandlade propositionen, nr 79, rörande åtgärder för begränsning av statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m. förutsattes, att av nämnda reservationsanslag ett belopp av 125,000 kronor skulle disponeras endast i den mån Kungl. Majit framdeles prövade sådana förutsättningar vara för handen, som gällde för användning av anslag, upptaget å allmän beredskapsstat. Enligt vad som framgår av nämnda proposition avsågs att med uppförandet av trädgårdsmästarbostaden och stallbyggnaden vid Nyckelby försöksstation skulle anstå tills vidare samt att i stället för institutionsbyggnaden borde tills vidare endast uppföras en föreståndarbostad, för vilken kostnaden förutsattes kunna hållas inom ett belopp av 45,000 kronor. För reparation av äldre byggnader m. m. ansågos 23,000 kronor vara erforderliga. Uppförandet av bostadshuset för två kördrängar vid Alnarp avsågs skola uppskjutas.

Vid 1941 års riksdag (prop. nr 2; r. skr. nr 94) lämnades medgivande till att av förenämnda anslagsbelopp å 125,000 kronor högst 121,000 kronor finge tagas i anspråk för utförande av vissa i propositionen närmare angivna arbeten vid statens trädgårdsförsök vid Nyckelby och Alnarp. Sedermera medgav Kungl. Majit genom särskilda beslut den 16 maj 1941 och den 12 september samma år samt den 8 januari 1943 med stöd av sistnämnda riksdagsbeslut, att styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finge taga i anspråk 20,000 kronor för dräneringsarbeten vid Nyckelby, 4,355 kronor för reparationer vid Alnarp och Nyckelby, 18,195 kronor för inventarieanskaffning vid statens trädgårdsförsök, 58,184 kronor för uppförande av en trädgårdsmästarebostad och en arbetarebostad vid Nyckelby samt 20,266 kronor för utförande av en vattenanläggning vid Nyckelby. Slutligen medgav Kungl. Majit den 30 april 1943 att ett för igenläggning av ett större öppet dike avsett belopp å 5,950 kronor, som ingick i förenämnda för dräneringsarbeten vid Nyckelby anvisade anslagsbelopp av 20,000 kronor, i stället finge tagas i anspråk för uppförande av stängsel runt de vid Nyckelby anlagda fruktförsöken. I

I skrivelse den 27 augusti 1943 har styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut hemställt örn beviljande av ett anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 av 13,463 kronor 48 öre, motsvarande den vid utgången av budgetåret 1942/43 kvarstående reservationen å förenämnda för budgetåret 1939/40 uppförda reservationsanslag. Institutsstyrelsen har därvid anfört följande.

Då genom propositionen nr 79 och det därav föranledda beslutet av 1939 års urtima riksdag det ursprungligen anvisade reservationsanslaget ej mer än till en del kunnat disponeras förrän efter förnyad riksdagsbehandling 1941, bär det icke varit möjligt att helt kunna utnyttja anslaget lill avsett ändamål inom den tidsrymd, som fastställts för dispositionen av dylika reservationsanslag. Med hänsyn härtill och till de svårigheter, som uppstått för institutsstyrelsen att fullgöra sina förpliktelser gentemot entreprenörer och leverantörer, har institutsstyrelsen funnit det vara nödvändigt hemställa örn att återstående belopp av ifrågavarande reservationsanslag på nytt anvisas.

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Vid innevarande budgetårs början den 1 juli 1943 kvarstod av det anvisade reservationsanslaget 13,463 kronor 48 öre, varav 9,463 kronor 48 öre utgjorde sådana medel, som Kungl. Maj :t genom särskilda beslut medgivit kunna disponeras. Ytterligare 4,000 kronor kvarstå av de 193,000 kronor som ursprungligen uppfördes å riksstaten för budgetåret 1939/40. I första hand finner Alnarpsstyrelsen det vara angeläget att helt få disponera de 9,463 kronor 48 öre, vilka ingå i kalkyler, som vid olika tillfällen inlämnats till Kungl. Majit. Sedan det dessutom visat sig nödvändigt att komplettera såväl vattenledning som stängsel vid Nyckelby försöksstation, har emellertid institutsstyrelsen ansett sig även böra anhålla örn det återstående beloppet 4,000 kronor för att i första hand täcka utgifter för anskaffning av bevattnare och rörledningar samt i andra hand till komplettering av stängslet vid Nyckelby försöksstation.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 4 september 1943 förklarat sig tillstyrka, att framställning gjordes till riksdagen örn anvisande å tillläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 av i runt tal 13,500 kronor för ifrågavarande ändamål.

Departements­ Behållningen av förenämnda å riksstaten för budgetåret 1939/40 uppförchefen. da reservationsanslag, vilket enligt Kungl. Majits medgivande den 30 juni 1942 fått användas för därmed avsett ändamål jämväl under budgetåret 1942/43, har vid utgången av sistnämnda budgetår tillgodoförts budgetutjämningsfonden. För utförande av de i institutsstyrelsens förevarande framställning omförmälda arbetena, för vilka medel tidigare i viss utsträckning ställts till förfogande, torde därför vara erforderligt att ett belopp svarande mot de medel som enligt vad nyss nämnts överförts till budgetutjämningsfonden, eller i runt tal 13,500 kronor, ånyo anvisas. Med hänsyn härtill och då arbetena i fråga torde vara behövliga, vill jag förorda, att nämnda belopp äskas såsom ett särskilt reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reserva­

G. Lanthushållning i allmänhet.

[3.] 11 a. Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar, reservationsanslag. Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 333; r. skr. nr 501) anvisades å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 för ifrågavarande ändamål ett reservationsanslag av 500,000 kronor. För samma ändamål har innevarande års riksdag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisat ett reservationsanslag av

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 93

800.000 kronor (prop. nr 2, bil. 9 p. 4; r. skr. nr 20). Å riksstaten för löpande budgetår lia medel för ändamålet icke anvisats. För anslagets användning gälla bestämmelserna i kungörelsen den 13 mars 1942 (nr 153).

I gemensam skrivelse den 31 augusti 1943 ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/ 44 måtte för ifrågavarande ändamål anvisas ett reservationsanslag av 130,000 kronor. Ämbetsverken ha anfört i huvudsak följande.

Av riksdagen hittills anvisade anslag å sammanlagt 1,300,000 kronor ha redan tagits helt i anspråk, varför medel för ifrågavarande bidragsverksamhet nu icke finnas tillgängliga. Emellertid ha till lantbruksstyrelsen inkommit ansökningar örn dylikt statsbidrag med sammanlagt omkring 61,000 kronor för xithyggnad och komplettering av linberedningsanstalterna i Växjö och Kristinehamn. Till uppförande av nämnda anstalter lia statsbidrag jämväl tidigare beviljats. Vidare äro enligt vad kommerskollegium och lantbruksstyrelsen erfarit ytterligare utvidgningar påbörjade eller planerade vid linberedningsanstalterna i Laholm och Hybo samt vid hampberedningsanstalten i Värmbol, till vilka arbeten statsbidrag beräknas bliva erforderligt med sammanlagt omkring 55,000 kronor. Även för uppförande av sistnämnda tre anstalter har statsbidrag tidigare utgått. Enligt vad ämbetsverken vidare erfarit torde därjämte ansökan örn statsbidrag å 6,000 kronor för uppförande av linberedningsanstalten i Bodum invid Örnsköldsvik komma att ingivas inom den närmaste liden. Något statsbidrag har tidigare icke utgått till uppförande av sistnämnda anstalt. För ifrågavarande ändamål ha emellertid ämbetsverken redan den 14 november 1940 beviljat lån från hemslöjdslånefonden med 34,000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehov av förevarande slag, som kan beräknas uppstå under återstående del av innevarande budgetår, skulle alltså uppgå till omkring (61,000 + 55,000 + 6,000 =) 122.000 kronor. Med hänsyn till de alltjämt fortgående kostnadsstegringarna med därav följande ökade kostnader för de ifrågasatta utbyggnaderna anse ämbetsverken sig böra föreslå, att ett reservationsanslag å 130,000 kronor anvisas för ändamålet.

Då det torde bliva erforderligt att statsbidrag lämnas för de i kommers-Departements-

• chefen kollegiums och lantbruksstyrelsen skrivelse avsedda anläggningarna, biträder jag ämbetsverkens förslag om anvisande å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår av för ändamålet erforderliga medel eller i runt tal 130.000 kronor. Jag har för avsikt att i annat sammanhang denna dag föreslå, att å sagda tilläggsstat uppföres ett kapitalinvesteringsanslag till hemslöjdslånefonden av 600,000 kronor för att möjliggöra utlämnande av lån för utförande av vissa av förutnämnda anläggningar. Emellertid torde i vad rör fortsatt utbyggnad av anläggningarna största försiktighet böra iakttagas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majli måtte föreslå riksdagen

att till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till lin-

eller hampberedningsanläggningar å tilläggsstat I till rikssta­

ten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[4.] Prisreglcrande åtgärder på jordbrukets område. Å riksstaten för budgetåret 1943/44 är under denna anslagstitel uppfört ett reservationsanslag av 99,000,000 kronor. Anslaget är i huvudsak avsett för upprätthållande av jordbruksregleringen.

Jag torde för Kungl. Maj:t få anmäla dels en den 31 augusti 1943 dagtecknad framställning från lantbruksstyrelsen om anvisande av 9,000 kronor för täckande av vissa kostnader under första halvåret 1944 i anledning av bestämmelserna om klassificering av kött, dels ock en den 1 september 1943 dagtecknad framställning från statens livsmedelskommission avseende bland annat beviljande av ett anslag å 70,000 kronor för att möjliggöra försäljning till nedsatt pris av 200 ogrässprutor.

I anledning av lantbruksstyrelsens framställning rörande köttklassificeringen torde jag få erinra om följande. Efter att ha inhämtat riksdagens yttrande (1941: prop. nr 299, r. skr. nr 413) utfärdade Kungl. Majit den 30 december 1941 förordning (nr 1011) angående klassificering av kött. Med stöd av förordningen bemyndigades lantbruksstyrelsen den 13 februari 1942 att utfärda erforderliga föreskrifter för förordningens tillämpning ävensom att meddela undantag från vissa däri givna bestämmelser. Sistnämnda dag anvisade Kungl. Majit vidare till lantbruksstyrelsens förfogande från elfte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter ett belopp av 10,450 kronor för anställande under en tid av sex månader av särskild tjänsteman med uppgift att biträda styrelsen med utövande av inspektion över köttklassificeringen m. m. ävensom för anordnande av kurser för köttklassificerare.

Sedermera anvisades dels den 30 oktober 1942 ett belopp av 13,800 kronor att av lantbruksstyrelsen användas för fortsatt anställande under tiden 15 oktober 1942—30 juni 1943 av särskild tjänsteman för inspektion över köttklassificeringen ävensom för anordnande av kurser för köttklassificerare, vilket belopp till lika delar skulle utgå från nionde och elfte huvudtitlarnas anslag till extra utgifter, dels ock den 17 juni 1943 från nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter ett belopp av 9,650 kronor att av styrelsen användas för fortsatt anställande intill utgången av år 1943 av nyssnämnde befattningshavare ävensom för anordnande av kurser för klassificerare.

I förutberörda skrivelse den 31 augusti 1943 har lantbruksstyrelsen hemställt, att för anställande under tiden 1 januari—30 juni 1944 av ifrågavarande tjänsteman samt för täckande av befattningshavarens resekostnader måtte ställas till styrelsens förfogande ett belopp av 9,000 kronor. Lantbruksstyrelsen har anfört följande.

Med anledning av Kungl. Majits beslut den 17 juni 1943 förordnade lantbruksstyrelsen den 6 juli 1943, räknat från och med den 1 juli 1943, tills vidare intill utgången av år 1943 innehavare av befattningen såsom inspektör för köttklassificeringen, med rätt för denne att åtnjuta ett arvode av 890 kronor för månad ävensom vid resor i tjänsten resekostnads- och traktamentsersättning efter klass II D i allmänna resereglemente! intill ett belopp av högst 3,600 kronor för angivna tid. Nämnda arvode har bestämts med utgångspunkt från beloppet för lön samt rörligt tillägg (15 procent) och

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 95

kristillägg (16 procent) till tjänsteman i 20 löneklassen, varjämte, med hänsyn till de avgifter för pensionering, som den till innehavare av befattningen förordnade tjänstemannen såsom tjänstledig från en till svenska personalpensionskassan ansluten tjänst har att erlägga, till sistnämnda belopp lagts en summa av 100 kronor för månad.

På grund av köttklassificeringens omfattning och vikten av nödig inspektion över klassificeringen torde jämväl under tiden 1 januari—30 juni 1944 upprätthållandet av ifrågavarande tjänst hos lantbruksstyrelsen bliva behövligt. Framhållas må, att det antal offentliga slakthus, kontrollslakterier och köttbesiktningsbyråer, där klassificering förekommer, nu uppgår till omkring 190.

För nämnda tjänst synes jämväl under tiden 1 januari—30 juni 1944 ersättning böra beräknas i form av arvode ävensom resekostnads- och traktamentsersättning. Då den nuvarande innehavaren av ifrågavarande befattning, vid bifall till vad lantbruksstyrelsen i denna skrivelse föreslår, torde komma att erhålla fortsatt- förordnande att innehava nämnda tjänst, synas förut angivna, nu tillämpade grunder för fastställande av det med tjänsten förenade arvodet fortfarande böra gälla. Ett belopp av (890 X 6 =) 5,340 kronor torde sålunda böra beräknas för ändamålet. Resekostnads- och traktamentsersättning åt ifrågavarande tjänsteman bör, i likhet med vad som för närvarande är fallet, utgå efter klass II D i allmänna resereglementet och med ett till 600 kronor för månad beräknat belopp.

Medelsbehovet för anställande under tiden 1 januari—30 juni 1944 av ifrågavarande tjänsteman kan sålunda beräknas till sammanlagt (5,340 + 6 X 600 =) i runt tal 9,000 kronor.

Jag torde få erinra om att lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1943 angående förslag till anslagsäskanden inom lantbruksstyrelsen förvaltningsområde för budgetåret 1944/45 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att för uppehållande av ifrågavarande verksamhet under budgetåret 1944/45 erforderligt belopp finge användas av reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Över lantbruksstyrelsen framställning ha den 17 september 1943 infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret och statens livsmedelskommission.

Statskontoret har anfört, att därest icke det å nionde huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter ansåges böra anlitas för täckande av här ifrågavarande kostnader, riksdagens medgivande -—- i anslutning till vad lantbruksstyrelsen i särskild framställning föreslagit i fråga om för samma ändamål erforderliga anslagsmedel för budgetåret 1944/45 —- torde böra utverkas, att anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område finge tagas i anspråk.

Livsmedelskommissionen, som framhållit, att en noggrann klassificering av kött och fläsk utgjorde en förutsättning för bela systemet med normalpriser å dessa varor, har tillstyrkt bifall till den av lantbruksstyrelsen i ärendet gjorda framställningen. I

I anledning av livsmedelskommissionens framställning örn försäljning av ogrässprutor torde jag få anföra följande. Genom beslut den 24 juli 1942 uppdrog Kungl. Majit, efter det ärendet un-

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

derställts riksdagen (prop. nr 319; r. skr. nr 418), åt svenska spannmålsaktiebolaget att inköpa 100 ogrässprutor, lämpade för besprutning mot potatisbladmögel, för försäljning enligt anvisningar av statens livsmedelskommission till priser, som finge understiga bolagets självkostnader högst med 30 procent eller med tillhopa 30,000 kronor. Den 30 juni 1943 uppdrog Kungl. Majit, likaledes efter det ärendet underställts riksdagen (prop. nr 246; r. skr. nr 378), åt spannmålsaktiebolaget att inköpa ytterligare 200 dylika ogrässprutor för försäljning enligt anvisningar av livsmedelskommissionen till priser, som finge understiga bolagets självkostnader med tillhopa högst 70,000 kronor.

I förenämnda skrivelse den 1 september 1943 bär statens livsmedelskommission gjort framställning örn medelsanvisning med 70,000 kronor för möjliggörande av försäljning genom svenska spannmålsaktiebolaget till ett pris av 650 kronor per styck av 200 ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning mot potatisbladmögel. 1 ill stöd för framställningen har kommissionen anfört bland annat.

De med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 24 juli 1942 och 30 juni 1943 av svenska spannmålsaktiebolaget inköpta 300 ogrässprutorna ha försålts t1}! intresserade lantbrukare genom hushållningssällskapens förmedling. Försäljningspriset för de år 1943 inköpta 200 sprutorna har varit bestämt till 650 kionor, vilket inneburit en nedsättning med 35 procent av inköpspriset, däri imäknat spannmålsbolagets omkostnader för denna verksamhet. Då efterfrågan pa ogrässprutor till nedsatt pris år 1943 emellertid varit vida större än tillgången därpå och det är av synnerligen stor betydelse, att sprutor finnas tillgängliga hos jordbrukarna för besprutning av så stor del av potatisarealen som möjligt, anser livsmedelskommissionen det önskvärt, att jordbrukarna beredas tillfälle att jämväl under år 1944 inköpa ett antal sprutor på i huvudsak samma villkor som under de närmast föregående åren. Livsmedelskommissionen vill därför föreslå, att spannmålsbolaget erhåller i uppdrag att inköpa ytterligare 200 ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning mot potatisbladmögel, och att bolaget genom statssubvention beredes möjlighet att försälja desamma till nedsatt pris. Därest ett så stort antal sprutor som 200 icke skulle kunna försäljas på ett år, komma eventuellt överblivna sprutor att bli en värdefull reserv att äga tillgång till för den händelse svårare angrepp av bladmögel skulle uppstå under det kommande året. Under alla förhållanden torde ett eventuellt restparti sannolikt kunna försäljas under därpå följande år, ty jordbrukarna synas alltmer börja inse betydelsen av rationell besprutning av potatisodlingarna. Välgrundade förhoppningar finnas, att inköpspriset på dessa sprutor skall bliva detsamma som på de senast inköpta. Om därför inköpspriset och spannmålsbolagets omkostnader sammanlagt beräknas till enahanda belopp som tidigare eller 1,000 kronor per styck och sprutorna skola försäljas till samma pris som i år eller 650 kronor per styck, erfordras för försäljning av 200 sprutor till detta pris ett anslag av 70,000 kronor.

Departements­

Den verksamhet, som regleras av förordningen den 30 december 1941 anchefen. gående klassificering av kött, är närmast föranledd av önskemålet att under rådande krisförhållanden underlätta genomförandet av prisregleringen å kött och fläsk. Efter framställning av lantbruksstyrelsen har Kungl. Majit genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 97

särskilda beslut, senast den 17 juni 1943, ställt medel till lantbruksstyrelsens förfogande för anställande av en särskild tjänsteman med uppgift att biträda styrelsen vid utövandet av inspektionen över köttklassificeringen. Genom beslutet den 17 juni 1943, därvid för ändamålet ett belopp av 9,650 kronor anvisats att utgå från nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter, har möjliggjorts anställande av ifrågavarande tjänsteman för tiden intill utgången av år 1943. Lantbruksstyrelsen har i nu ifrågavarande skrivelse hemställt att 9,000 kronor måtte anvisas till nämnda befattningshavares avlöning och resekostnader under första halvåret 1944. Med hänsyn till ändamålet med köttklassificeringen torde hinder icke böra möta mot att de med ifrågavarande verksamhet förenade kostnaderna, för budgetåret 1943/44 beräknade till (9,650 + 9,000 =) 18,650 kronor, bestridas från reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder. Förenämnda belopp om 9,650 kronor torde i anslutning härtill få överföras från sistnämnda anslag till nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.

Vad angår statens livsmedelskommissions framställning rörande inköp och försäljning av ogrässprutor finner jag mig med hänsyn till betydelsen, framförallt i nuvarande försörjningsläge, av de ifrågasatta åtgärderna böra tillstyrka, att spannmålsbolaget erhåller i uppdrag att inköpa ytterligare 200 ogrässprutor, lämpade jämväl för besprutning mot potatisbladmögel, och att bolaget beredes möjlighet att försälja desamma till ett pris av 650 kronor per styck. Riksdagens medgivande torde böra inhämtas, att för ändamålet erforderligt belopp, som av kommissionen beräknats till högst 70,000 kronor, må bestridas från anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att för tillgodoseende av de i det föregående

omförmälda ändamålen må tagas i anspråk sammanlagt högst

88,650 kronor från nionde huvudtitelns reservationsanslag

till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

[5.] 39, Befrämjande av landsbygdens elektrifiering, reservationsanslag. För detta ändamål har anvisats dels å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, dels i riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av likaledes 5,000,000 kronor, dels å tilläggsstat lill riksstaten för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, dels ock i riksstaten för innevarande budgetår ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

Förevarande anslag utbetalas och disponeras av länsstyrelserna i enlighet med bestämmelser som meddelas för varje särskilt fall. För avgivande av utlåtanden i frågor rörande understöd till befrämjande av landsbygdens elektrifiering har tillsatts en beredning, benämnd elektrifieringsberedningen, bestående av en representant för en var av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

I skrivelse den 9 juli 1943 har elektrifieringsberedningen gjort framställning om att för innevarande budgetår måtte för ifrågavarande ändamål anvisas ett ytterligare anslag av förslagsvis 8,000,000 kronor. Beredningen bär hemställt, att, för den händelse anslag icke alls eller endast till mindre belopp kunde erhållas, direktiv måtte lämnas på vad sätt de hittills tillämpade grunderna för bidragstilldelningen borde ändras.

Efter att inledningsvis lia erinrat örn sin tidigare i skrivelse den 16 februari 1943 (se prop. nr 163/1943, bilaga 5, punkt 2) lämnade redogörelse angående disponerandet av de under åren 1940 och 1941 anvisade anslagen å sammanlagt 10,000,000 kronor, har beredningen beträffande ytterligare anslagsbehov för innevarande budgetår yttrat följande.

Sedan beredningens skrivelse den 16 februari 1943 avgavs, ha statsmakterna anvisat ytterligare anslag å sammanlagt 4,000,000 kronor, varav 2,000,000 kronor på lilläggsstat för budgetåret 1942/43 och 2,000,000 kronor för innevarande budgetår. Ur anslaget på tilläggsstat ha hittills beviljats 1,400,000 kronor. Därest nu under behandling liggande ansökningar — till stor del avseende anläggningar som igångsatts med förväntan om bidrag — behandlas efter de grunder, som under den senaste tiden tillämpats, skulle endast cirka 500,000 kronor finnas disponibla för ytterligare elektrifieringsprojekt. Enligt de underhandsupplysningar, beredningen erhållit från skilda håll, kunna ansökningar förväntas inkomma inom den närmaste tiden i sådan utsträckning, att även sistnämnda belopp inom kort bleve disponerat, därest ansökningarna behandlas efter nu tillämpade grunder. Hos beredningen vila dessutom på grund av kopparransoneringen tills vidare bordlagda ansökningar på sammanlagt något mer än 2,000,000 kronor.

För att den subventionerade elektrifieringen skall kunna bedrivas i samma omfattning som under de senaste 12 månaderna, för vilket kopparransoneringen, som den nu tillämpas, icke synes lägga hinder i vägen, beräknar beredningen att ytterligare 5,000,000 kronor skulle erfordras för innevarande budgetår. Räknat efter under senaste femmånadersperiod inkomna ansökningar å cirka 750,000 kronor per månad skulle behovet uppgå till omkring 8,000,000 kronor.

Beredningen har beträffande de hittills tillämpade tilldelningsgrunderna och dessas lämplighet anfört följande.

För elektrifieringsbidragen har hittills tillämpats en subventionsgräns av 90 kronor per tariffenhet, innebärande att elektrifieringsintressenterna skola bära minst denna kostnad själva. I undantagsfall — speciellt för vissa trakter i Värmland och övre Norrland — har subventionsgränsen dock varit 70 eller 80 kronor per enhet. Vad beträffar bidragens maximala storlek föreslogs i den utredning, som låg till grund för det första anslaget, 90 kronor per enhet. I åtskilliga fall lia emellertid högre bidrag beviljats. Beredningen har sålunda på senaste tiden baserat sina förslag på en maximitiildelning av 100 kronor per enhet. Maximibegränsningen har emellertid icke hindrat bidragstilldelning för projekt med något högre kostnad än (90 + 100 =) 190 kronor per enhet i sådana fall, då intressenterna — konsumenter, distributörer och kraftleverantörer — velat taga på sig mer än 90 kronor per enhet och den framtida ekonomien kunnat anses någorlunda tryggad genom att nyelektrifieringen utförts av ett större befintligt distributionsföretag med god ekonomi, genom åtaganden av konsumenterna att utföra naturaprestationer för anläggningarnas underhåll eller dylikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 99

Beredningen är av den uppfattningen, att de hittills tillämpade tilldelningsgrunderna varit i stort sett lämpligt avvägda beträffande såväl de prestationer, vilka begärts av intressenterna själva, som hjälpens minimiomfattning med hänsyn till nyelektrifieringarnas ekonomi. Vidare synes det vid hittillsvarande storlek på bidragen ha varit möjligt att genomföra rätt fullständiga elektrifieringar, i det att även enstaka gårdar med mycket höga elektrifieringskostnader kunnat få komma med, vilka, örn de icke fått kraft i samband med övrig elektrifiering, troligen fått bliva ulan för mycket lång framtid. Ur dessa synpunkter anser beredningen sålunda anledning till ändring icke finnas.

Beträffande åtgärder för begränsning av den totala medelsåtgången har beredningen framhållit följande.

Höjning av subventionsgränsen och sänkning av det maximala bidraget få göras proportionsvis mycket stora för att medelsbehovet skall nämnvärt påverkas. En ändring med 10 kronor per enhet beräknas sålunda rent matematiskt minska bidragens totalbelopp med cirka 13 respektive 5 procent. Man får emellertid räkna med vissa biverkningar. En ytterligare minskning torde nämligen uppstå genom att vissa projekt, som ur ekonomisk synpunkt skulle genomföras med bidrag enligt nuvarande grunder, befinnas för vanskliga efter en skärpning. De ökade kraven på konsumenterna vid höjning av subventionsgränsen komma emellertid också att minska önskan att vara med och därigenom försämra anslutningsgraden, varvid i många fall kostnaderna per enhet öka snabbare än anslutningen minskas, så att bidragen i verkligheten bli större. En höjning av subventionsgränsen anser sig beredningen därför icke vilja föreslå. Beträffande maximibeloppets storlek skulle en återgång till den ursprungligen tillämpade 90-kronorsgränsen visserligen icke behöva ingiva betänkligheter, men en ändring, som verkligen radikalt påverkar medelsbehovet, skulle troligen medföra, att elektrifieringarna bli mindre fullständiga, och öka risken för att konsumenterna — i de fall då angelägenheten örn kraft är mycket stor — påtaga sig större prestationer än de egentligen kunna bära.

En relativt kraftig beskärning av medelsbehovet med mindre ogynnsamma biverkningar torde kunna ernås, om en sänkning av maximala bidragsbeloppet per enhet kombineras med att bidrag överhuvudtaget icke lamnas till elektrifieringar med specifika kostnader överstigande ett fastställt värde, överslagsvis skulle sålunda sammanlagda bidragsbeviljningen nedgå till hälften, därest bidragen maximeras till 80 kronor per enhet och därjämte som villkor för bidrag kräves att specifika anläggningskostnaden icke överstiger 170 kronor per enhet. Fastställes åter en lägre maximitilldelning kan vid oförändrat totalt bidragsbelopp kostnadsgränsen höjas. Det är visserligen toga tilltalande att avskära från bidrag en hel del projekt, vid vilka konsumenterna lia vilja och ekonomisk förmåga att prestera mera än vad sorn svarar mot det under subventionsgränsen liggande beloppet, men örn en begränsning överhuvudtaget skall genomföras, torde det vara nödvändigt att helt utesluta vissa projekt, och det framstår då som förnuftigt att här flir utvälja de dyraste. Vissa biverkningar få emellertid förutses. Det har sålunda hittills visat sig, ali förutsättningarna för elektrifieringsprojekten i hög grad avpassas efter de för bidragen tillämpade tilldelningsgrunderna, och en tendens att tillrättalägga kostnaderna, så att specifika kostnaden kommer under det for bidragsbeviljningen avgörande värdet, torde sannolikt komma till synes. Beredningen, som hittills närmast haft alt undersöka, att kostnaderna icke äro för högt upptagna i ansökningarna, torde emellertid lia lika god möjlighet all kontrollera motsatsen, varför orimliga avvikelser från de avsedda rikt-

100 Kunni- Maj:ts proposition nr 344.

linjerna icke torde behöva befaras. Ävenså torde få räknas med en tendens att vid projektering av anläggningarna utesluta de mera kostsamma delarna i syfte att hålla specifika kostnaden under det för bidrag fastställda gränsvärdet. Även örn detta i extrema fall kan vara befogat, synes dock som allmän regel böra eftersträvas att varje elektrifiering blir så fullständig som möjligt. Det kan därför bli nödvändigt att sovra de bidragsberättigade projekten även ur den synpunkten att de skola giva en rimlig fullelektrifiering av området i fråga.

De förut avhandlade åtgärderna, avseende en ransonering av tillgängliga anslagsmedel, hänföra sig helt till de siffermässiga tilldelningsgrunderna. Åtgärder av annat slag äro emellertid tänkbara.

En möjlighet är, att de tillgängliga medlen förbehållas vissa landsdelar. Man .skulle därvid kunna utvälja deni, sorn hittills fått minst bidrag, eller deni som äro minst utvecklade i elektrifieringshänseende.

En annan möjlighet är, att nian söker placera bidragen, där elektrifieringen gör största nyttan. Svårigheten är blott att mäta ifrågavarande nytta. Statens industrikommission tillämpar i fråga örn tilldelningen av koppar för landsbygdselektrifiering en kvalificeringsfaktor, som ungefärligen angiver proportionen mellan motorelektrifiering och totalelektrifiering. Avsikten är att förbehålla kopparen för sådan elektrifiering, särskilt av tröskverksdriften, sorn minskar behovet av olja för motorer, under det att ren belysningselektrifiering uteslutes. Sedan bestämmelserna för koppartilldelningen numera mildrats, begränsa svårigheterna i detta hänseende icke längre elektrifieringen i samma utsträckning som tidigare. Det kan emellertid ifrågasättas, att även för bidragstilldelningen skulle förutsättas en kvalificering i princip likartad med den som tillämpas vid koppartilldelningen, men strängare än denna. Härigenom skulle åtskilliga elektrifieringsprojekt bli uteslutna. Det är emellertid föga tilltalande att laborera med två olika kvalificeringskrav, helst som tillskapandet av ifrågavarande faktor väl närmast var en nödfallsutväg och den antagligen ger ett mycket ofullkomligt uttryck åt elektrifieringsnyttan.

När kopparsvårigheterna satte in, medgav kommerskollegium i syfte att möjliggöra viss önskvärd elektrifiering avsteg från förbudet att använda järn i lågspänningsledningar. Industrikommissionen medgiver vidare, att koppartilldelningen baseras på enbart den till eli projekt hörande kvalificerade anslutningen, under det att elektrifieringen och därmed även bidragsbehovet i obegränsad utsträckning kan utökas med okvalificerad anslutning, vilken tillgodoses medelst järnledningar. Ett upphävande av medgivandet att använda järn för ifrågavarande ledningar skulle av allt att döma minska medelsåtgången för bidragen. För ett sådant upphävande, vilket i varje fall torde komma att vidtagas så snart koppartillgången blir normal, tala vissa skäl. Järnledningarna i lågspänningsnäten möjliggöra i regel endast en nödtorftig kraftförsörjning, varför utbyten till betydande kostnader bli aktuella, så snart koppar åter kan anskaffas. Vidare bör beaktas, att de elektriska gårdsinstallationer, som nu utföras, till följd av brist på åtskillig annan material än koppar, särskilt gummi, bli, om än icke lika mindervärdiga som under förra kristiden, dock av kristidskvalitet. Örn det kunde förutses, att materialtillgången skulle vara normal örn exempelvis ett år, borde det därför vara övervägande fördelaktigt att nedbringa elektrifieringsverksamheten under detta år. Åtgärden att förbjuda järn i lågspänningsledningarna torde emellertid få rätt vittgående följder, och i vilken omfattning därmed anspråken på elektrifieringsbidrag skulle nedbringas är svårt att överskåda. Även en del icke bidragsbehövande elektrifiering skulle förmodligen hindras, och tidpunkten för materialsvårigheternas upphörande kan ännu icke förutses.

Örn anslagstillgången för elektrificringsbidrag blir begränsad, kan som för-

Kuni;!. Maj.ts proposition nr 344. 101

ut framhållits antingen denna begränsning direkt få återverka på bidragstilldelningcn eller någon eller några ransoneringsåtgärder vidtagas. I förra fallet skulle bidrag då beviljas i den ordning ansökningar komma in, och när tillgängliga anslag äro helt förbrukade, får ett uppehåll göras i avvaktan på nytt anslag. Om emellertid en begränsning av bidragsbeviljningen i anslutning till medelstillgången skall åstadkommas medelst ändring av tilldelningsgrunderna, förordar beredningen, att maximala bidraget per enhet minskas och att bidrag lämnas endast till elektrifieringar med anläggningskostnad per enhet understigande visst fastställt belopp. De båda gränsvärdena få bestämmas med hänsyn till medelstillgången för varje tidsperiod. Beredningen vill emellertid framhålla, att vare sig den ena eller andra av de ovan avhandlade ransoneringsmetoderna tillämpas, kommer så gott som all ytterligare elektrifiering i övre Norrland att hindras.

Anvisande av medel för ifrågavarande ändamål grundar sig på statsmak- Departements■

• chefen ternus önskan att i nuvarande krisläge med dess svårigheter att anskaffa bensin samt lys- och brännoljor lämna ett verksamt stöd åt strävandena för landsbygdens elektrifiering. Denna bidragsverksamhet synes alltjämt böra fortsättas. Tillgången på koppar och viss annan för elektrifiering erforderlig materiel är emellertid begränsad, och det är angeläget att endast sådan materiel användes till elektrifieringsanläggningar, att dessa bliva av beslående beskaffenhet. En närmare utredning erfordras av den utsträckning, i vilken elektrifieringen med hänsyn härtill kan fullföljas. För att möjlighet skall erhållas att fortsätta elektrifieringen i den omfattning, vartill materielåtgången lämnar utrymme, synes ett belopp av 2,000,000 kronor böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering å till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett

L. Rikets allmänna kartverk och statens meteorologiskhydrografiska anstalt m. m.

[6.] 3 a. Rikets allmänna kartverk: Anskaffande av flygplan m. m., reser­

vationsanslag. Sedan vid 1937 års riksdag beslutats, att den ekonomiska kartläggningen av landet skulle äga rum med stöd av fotokarta, framställd efter flygfotografering, lia anslag för budgetåren 1938/39 och 1939/40 beviljats för anskaffande till kartverket av två fotograferingsflygplan, ett under vartdera av nämnda budgetår. Flygplanen, som inköpts från Tyskland, voro tvåmotoriga landflygplan av typen Focke-Wulff 58.

I skrivelse den 9 juni 1943 hemställde överbefälhavaren efter samråd med rikets allmänna kartverk, att 885,000 kronor omedelbart måtte ställas till förfogande för inköp av ytterligare två fotograferingsflygplan jämte viss

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

annan materiel. I beslut den 30 juni 1943 förklarade Kungl. Maj :t att framställningen icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedermera har rikets allmänna kartverk i skrivelse den 9 juli 1943 hemställt, att förslag måtte föreläggas 1943 års riksdag om anvisande å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 av medel för inköp av två flygplan m. m. i enlighet med beräkningar, som framlagts av överbefälhavaren i skrivelsen den 9 juni 1943. Över denna framställning har statskontoret den 21 juli 1943 avgivit infordrat utlåtande.

Härefter har rikets allmänna kartverk i en den 3 augusti 1943 dagtecknad skrivelse anmält, att ett av kartverkets flygplan SE-KAA vid nödlandning den 21 juli 1943 havererat och därvid skadats så svårt att det sannolikt icke kunde repareras. Under alla förhållanden kunde det icke tänkas bliva reparerat inom sådan tid att det bleve användbart för flygfotografering under årets fotograferingssäsong. Under åberopande härav och med hänvisning till att,, då framställningen om medel för anskaffning av nya flygplan till kartverkets flygfotograferingar jämlikt Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 30 juni 1943 icke föranlett någon åtgärd, hos kartverket saknades tillgång till reservplan att insättas i stället för det havererade planet ifrågasatte kartverket, om icke i det genom flygplanshaveriet uppkomna nya läget medel omedelbart skulle kunna ställas till förfogande för anskaffning av flygplanen.

I anledning av kartverkets sistnämnda framställning anvisade Kungl. Maj :t den 27 augusti 1943 för inköp av ett flygplan jämte reservdelar samt för tullkostnader, frakter och transporter ävensom för allmänna omkostnader samt oförutsedda utgifter till kartverkets förfogande intill 365,000 kronor att utbetalas till kartverket från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Jag torde nu ånyo få för Kungl. Majit anmäla ifrågavarande ärende.

I sin förenämndä framställning den 9 juni 1943 om medel till inköp av fotograferingsflygplan m. m. anförde överbefälhavaren i huvudsak följande.

Med hänsyn till att vid rikets allmänna kartverk för närvarande endast finnas två fotograferingsflygplan är fotograferingskapaciteten vid kartverket relativt låg och motsvarar icke nuvarande behov. Det är nämligen nödvändigt att med större snabbhet än vad förhandenvarande flygplan göra möjligt införskaffa fotomaterial från de operativt betydelsefulla delar av vårt land, vilka ännu icke äro fotograferade, ävensom över övnings- och skjutfält.

En ökning av antalet fotograferingsflygplan är emellertid motiverad icke blott med hänsyn till ett forcerat arbete under närmaste år. Genom flygplanens förslitning ökas risken, att ett eller båda av kartverkets nuvarande flygplan bli satta ur funktion längre eller kortare tid mitt under den ganska kortvariga fotograferingssäsongen. Kartverkets äldsta flygplan, som inköptes år 1939, har redan begagnats i fem somrar.

Vid anskaffning av nya fotograferingsflygplan är det av ekonomiska skäl och praktiska driftssynpunkter lämpligast att samma slags plan inköpas som kartverkets nuvarande, alltså av typen F\V 58 Weike från firman Focke- Wulff i Bremen. Därjämte bör en reservmotor och vissa andra reservdelar anskaffas. För att vinna den med flygplansanskaffningen avsedda ökningen i kartverkets fotograferingskapacitet bör vidare till ett av planen anskaffas även en seriekamera; för det andra planet kan en vid kartverket befintlig reservkamera användas.

Kungl. Majlis proposition nr 344. 103

Förhandlingar ha sedan ett år tillbaka pågått med firmor i Tyskland i ändamål att undersöka möjligheterna att inköpa förenämnda materiel. Dessa förhandlingar ha nyligen lett till positivt resultat, varvid framgått att materielen nu kan levereras under förutsättning att beställning göres inom kort.

Kostnaderna för anskaffning av flygmaterielen beräknas av flygförvaltningen sålunda:

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

fel uppstått vid flera tillfällen innevarande sommar, varför möjligheten att medhinna det av överbefälhavaren önskade arbetsprogrammet kommit att äventyras.

Sedan Kungl. Maj:t avslagit överbefälhavarens framställning örn medel till inköp av två nya flygplan till kartverket, saknas möjlighet att för innevarande års flygfotograferingar åstadkomma någon utökning av antalet flygplan, ulan arbetena få verkställas i den omfattning nuvarande utrustning kan komma att medgiva. Att det icke kan, vare sig ur säkerhetssynpunkt eller beredskapssynpunkt, vara försvarligt att låta det fortgå på samma sätt ännu ett år, torde ligga i öppen dag.

Kartverket har därför funnit sig hos Kungl. Majit böra göra framställning om medel för anskaffande av två flygplan, en reservmotor jämte reservdelar samt en seriekamera i enlighet med av överbefälhavaren framlagda beräkningar.

Med hänsyn till den långa tid, som åtgått vid förhandlingarna mellan flygförvaltningen och de tyska myndigheterna för erhållande av exporttillstånd, vilket nu förfallit, lärer ingen möjlighet finnas att efter nytt exporttillstånd erhålla flygplanen i tid till nästa års flygfotograferingar, vilka beräknas bliva påbörjade i april månad, om icke medel kunna anvisas under innevarande års höst. Då kartverket inhämtat, att anvisande av medel för anskaffning av flygplanen m. m. icke ansetts kunna ske från försvarsväsendets beredskapsanslag, hemställer kartverket, att Kungl. Majit måtte till 1943 års riksdag framlägga proposition om anvisande av medlen på tilläggsstat för budgetåret 1943/44.

Statskontoret framhöll i sitt utlåtande den 21 juli 1943, att, därest det befunnes erforderligt att anskaffa de flygplan och den utrustning, varom i ärendet vore fråga, framställning -— i likhet med vad som skett vid anskaffande av den nu utnyttjade flygfotograferingsmaterielen — borde göras till riksdagen örn anvisande av särskilda medel för ändamålet under riksstatens nionde huvudtitel. Huruvida anskaffandet av ifrågavarande materiel kunde anses vara så angeläget, att medel borde äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår, undandroge sig statskontorets bedömande.

I skrivelse den 27 augusti 1943 har rikets allmänna kartverk anfört, att, därest å tilläggsstat för innevarande budgetår endast upp foges medel till ett flygplan med därtill hörande utrustning, för budgetåret 1944/45 erfordrades ytterligare medelsanvisning med 376,000 kronor för anskaffande av ännu ett flygplan.

Före­ För anskaffande av den materiel, som avses i överbefälhavarens och kartdraganden. verkets förenämnda skrivelser den 9 juni respektive den 9 juli 1943, erfordras — sedan genom Kungl. Majits beslut den 27 augusti 1943 till kartverkets förfogande ställts ett belopp av 365,000 kronor från anslaget till oförutsedda utgifter för inköp av ett flygplan jämte reservdelar — en ytterligare anslagsanvisning med 520,000 kronor. För dessa medel torde sålunda för kartverkets fortsatta arbeten med flygfotograferingen kunna anskaffas ännu ett flygplan av samma typ som de hittills inköpta, en reservmotor jämte vissa reservdelar

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 105

samt en seriekamera. Enligt vad som upplysts från flygförvaltningen finns det till inköp avsedda flygplanet alltjämt till disposition för omedelbar leverans.

Vad överbefälhavaren och kartverket i ärendet anfört giver vid handen, att på grund av den forcerade flygfotograferingen för militära ändamål under de senaste åren de för kartverket tidigare anskaffade flygplanen i hög grad förslitits. Möjligheterna att verkställa erforderlig flygfotografering ha i hög grad försämrats genom det i somras inträffade haveriet, varigenom det ena av kartverkets flygplan så svårt skadats att detsamma icke torde kunna repareras. Med hänsyn till det anförda och då de flygplan, vilka förhyrts för kartverkets räkning, icke äro lämpade för ifrågavarande arbeten samt deras användande dessutom innebär ökade risker för personal och kamerautrustning, synes det för genomförandet av flygfotograferingen — främst för militära ändamål —- synnerligen angeläget, att den sålunda föreslagna ytterligare nyanskaffningen snarast kommer till stånd. Mot storleken av det härför beräknade anslagsbeloppet, 520,000 kronor, finnes från min sida icke anledning till erinran. Beloppet torde böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår i form av ett reservationsanslag, benämnt Rikets allmänna kartverk: Anskaffande av flygplan m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Rikets allmänna kartverk: Anskaffande av flygplan

m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44

[7.] 6. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i allmänhet: Observatörer. Under åberopande av vad chefen för försvarsdepartementet vid anmälan av propositionen nr 354 angående den militära väderlekstjänstens organisation anfört beträffande förstärkning av observationsnätet hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verk­

samheten i allmänhet: Observatörer å tilläggsstat I till riks­

staten för budgetåret 1943/44 anvisa ett an­

[8.] Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i all­

mänhet: Tclegramkostnader m. m. Under åberopande av vad chefen för försvarsdepartementet vid anmälan av propositionen nr 354 anfört beträffande förstärkning av observationsnätet hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att i omförmälda proposition avsedda kostna­

der för telefonavgifter under budgetåret 1943/44 må bestri­

das från det i riksstaten för nämnda budgetår uppförda för­

slagsanslaget till Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:

Verksamheten i allmänhet: Tclegramkostnader m. m.

Wlum<) till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 344. 8

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

[9.] 8. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i all­

mänhet: Underhåll av stationer m. m., reservationsanslag. Under åberopande av vad chefen för försvarsdepartementet vid anmälan av propositionen nr 354 anfört beträffande anskaffning av meteorologisk utrustning till observationsstationerna hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i allmänhet: Underhåll av stationer m. m. å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj-.t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 107

Bilaga 8.

Egentliga statsutgifter.

Elfte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler härefter under elfte huvudtiteln hörande ärende angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

D. Diverse.

[1.] 10 a. Ersättning för vissa förtullningskostnader. Till finska legationens i Stockholm dåvarande handelsavdelning utlämnade statens reservförrådsnämnd under december månad 1939 och januari månad 1940 från nämndens lager ett parti aktivt kol om sammanlagt 62,476 kilogram. Av partiet skulle enligt överenskommelse 20,000 kilogram anses såsom försålda och återstoden såsom utlånade. Av den sistnämnda kvantiteten, 42,476 kilogram, återlevererades i december månad 1941 42,212 kilogram. Återstående 264 kilogram försåldes sedermera. I samband med att angivna 42,212 kilogram infördes till Sverige, erlade finska staten i enlighet med tulltaxeförordningen tullavgifter för partiet, uppgående till 30,289 kronor 89 öre. För det försålda partiet har överenskommen köpeskilling erlagts.

I skrivelse den 19 november 1942 har statens reservförrådsnämnd meddelat, att finska legationens inköpsavdelning anhållit, att nämnden måtte vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra restitution till byrån av de för det aktiva kolet erlagda tullavgifterna. Under förmälan att generaltullstyrelsen förklarat sig sakna befogenhet att medgiva sådan restitution har nämnden hemställt, att ett belopp av 30,289 kronor 89 öre måtte anvisas för att bereda

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

finska staten täckning för kostnaderna för förtullningen av här ifrågavarande parti aktivt kol.

Generaltullstyrelsen har i utlåtande den 10 december 1942 anfört, att det från Finland levererade kolet icke utgjorde sådant returgods, för vilket enligt 5 § s) tulltaxeförordningen tullfrihet finge åtnjutas. Ej heller eljest hade omständigheterna vid införseln varit sådana, att tullfrihet eller tullrestitution kunde ifrågakomma med stöd av de av Kungl. Maj:t med riksdagen utfärdade tulltaxe- eller tullrestitutionsförordningarna.

Departements Det från Finland levererade partiet aktivt kol utgör kompensation för dychefen. likt kol, som Sverige tidigare ställt till finska statens förfogande. Då formella förutsättningar för tullfrihet för det första partiet icke varit för handen, har finska staten måst erlägga tullavgifter för kolpartiet. I likhet med statens reservförrådsnämnd anser jag, att denna utgift icke bör slutligt stanna å finska staten. Då gällande bestämmelser om tullrestitution lägga hinder i vägen för medgivande av restitution av de erlagda tullavgifterna, synes ersättningen till finska staten böra beredas genom anvisande av ett särskilt anslag, vilket torde böra upptagas med ett till 30,300 kronor avrundat belopp.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Ersättning för vissa förtullningskostnader å tilläggs-

stat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Carl-Erik Wällhammar.

Kungl. Majlis proposition nr 344. 109

Bilaga 9.

Utgifter för statens kapitalfonder.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågor örn anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 och anför därvid följande.

Erforderlig avskrivning av kapitalinvesteringar på tilläggsstat till de olika riksstaterna ha under krigsåren plägat anmälas först mot slutet av vederbörande riksdagssession, då avskrivningsbehovet kunnat fullständigt överblickas. De principer, på vilka organisationen av arbetet under årets riksdags höstsession bygger, möjliggöra framläggande av medelsäskanden för avskrivningsändamål redan vid sessionens början. Skulle nya avskrivningsbehov uppkomma eller ändring ske i de till grund för här beräknade avskrivningar liggande förhållandena, förutsätter jag, att vederbörliga tillägg och jämkningar vidtagas av riksdagen.

Jag torde nu i korthet få redogöra för de olika fall, i vilka omedelbar avskrivning är påkallad beträffande investeringarna å tilläggsstaten.

Statens affärsverksfonder. Ett anslag under statens järnvägars fond till vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap å 750,000 kronor forde böra i sin helhet avskrivas.

Luftfart sfonden. Ett anslag till belysningsanläggningar för luftfartsleder å 60,000 kronor och ett anslag till byggande och förbättring av flygplatser å 650,000 kronor torde i enlighet med hittills tillämpade avskrivningsgrunder böra helt avskrivas.

Statens allmänna fastighetsfond. Anslagen till ombyggnadsarbeten vid förvarings- och intcmeringsanstalten i Norrköping, till tillbyggnad till statens väginstitut m. m., till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan

Ilo Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

samt till nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska anstalt böra enligt gällande principer avskrivas till 50 procent. Ett anslag till anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Helsingfors bör i likhet med tidigare anslag till samma ändamål helt avskrivas. Övriga investeringsanslag, nämligen till inköp av fastighet för beskickningen i Ottawa, till ökade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län, till lantmäterikontorsbyggnad i Örebro samt till anordnande av avloppsledning vid veterinärhögskolan, böra avskrivas med 25 procent.

Försvarsväsendets fastig hetsfond. För nu löpande budgetår beräknas avskrivningsbehovet för investeringar i försvarsväsendets fastighetsfond schablonmässigt till 50 procent av den totala investeringen i vederbörande delfond, med undantag för kostnader för dels markförvärv, vilka icke underkastas någon avskrivning, dels ock för byggnader å Järvafältet och ammunitionsfabriken, vilka avskrivas med anlitande av medel utom budgeten. För investeringar inom ramen av 1942 års försvarsbeslut, beträffande vilka anslagen från och med innevarande budgetår årligen uppföras med jämna kvotdelar av den återstående anslagssumman sedan från det för hela uppbyggnadsperioden beräknade anslagsbehovet avdragits för budgetåret 1942/43 anvisade investeringsanslag, ha Irån och med löpande budgetår jämväl avskrivningsanslagen kvoterats. För avskrivningsändamål anvisas sålunda under varje delfond ett kvotanslag under rubriken Vissa byggnadsarbeten m. m. samt ett anslag för avskrivning av övriga investeringar under rubriken övriga arbeten.

Med tillämpning av dessa principer skola för avskrivning av investeringar på tilläggsstat I till löpande riksstat under rubriken Övriga arbeten uppföras ett anslag under envar av arméförvaltningens och marinförvaltningens delfonder å respektive 375,800 och 163,000 kronor.

Statens utlåningsfonder. I proposition till årets riksdag framlägges förslag till enhetliga räntebestämmelser för lån från statens utlåningsfonder. För flertalet utlåningsfonder skall enligt förslaget tillämpas en i anslutning till räntekostnaden för statens långfristiga upplåning bestämd normalränta. För ett mindre antal utlåningsfonder skall utgå utöver normalräntan ett särskilt tillägg för teckning av med utlåningsverksamheten förenade speciella kreditrisker. Efter denna enhetliga reglering av räntebestämmelserna torde en översyn böra ske av de avskrivningskvoter som tillämpas för de olika lånefonderna.

Å nu förevarande tilläggsstat äskas ett anslag å 600,000 kronor för investering i hemslöjdslånefonden. Å dylika investeringar har under senare år avskrivits 20 procent. Med hänsyn till alt i fortsättningen normalränta skall tilllämpas på lån från hemslöjdslånefonden, bör någon avskrivning å nu äskat investeringsanslag icke ske.

Fonden för låneunderstöd. Ett anslag till lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av linlaboratorium å 207,000 kronor bör med hänsyn till de föreslagna lånevillkoren helt avskrivas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. lil

till avskrivning av nya kapitalinvesteringar i härefter angivna fonder å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa följande reservationsanslag, nämligen.

Statens järnvägars fond:

Kommunikationsdepartementet:

Försvarsberedskap vid statens järnvägar:

Vissa åtgärder för ökad försvarsbered­

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Fonden för låneunderstöd:

Jordbruksdepartementet:

Lån till Sveriges utsädesförcning för inrät­

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 113

Bilaga 10.

Kapitalinvesteringar.

JU8titiedepartementet.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler härefter under justitiedepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 1 a. Ombyggnadsarbeten vid förvarings- och interncringsanstalten i

Norrköping. I skrivelse den 27 augusti 1943 har fångvårdsstyrelsen hemställt, att anslag måtte äskas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 för bland annat vissa brådskande ändringsarbeten vid förvarings- och interneringsanstalten i Norrköping. Såsom stöd för framställningen åberopas, att antalet manliga förminskat tillräkneliga förbrytare och återfallsförbrytare under den senaste tiden stigit så att tillgängligt platsutrymme blivit i det närmaste fullbelagt. Den 1 augusti 1943 uppgick sålunda, enligt vad styrelsen meddelar, antalet förvarade och internerade män till 178, medan antalet platser å de för män avsedda förvarings- och interneringsanstaltema å Hall samt i Norrköping och Ystad utgjorde sammanlagt 182. Då till följd av klientelets beskaffenhet icke alltid samtliga platser i öppna och halvöppna paviljongerna vid vårdanstalten å Hall kunde tagas i anspråk, vore behovet av ytterligare platser trängande.

En utökning av platsantalet finner styrelsen kunna till minsta kostnad åvägabringas genom att ytterligare utrymme anskaffas å Norrköpingsanstal-

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

ten. Beträffande de för sådant ändamål erforderliga ändringsarbetena anföres i styrelsens skrivelse följande:

I centralfängelset i Norrköping är för närvarande i norra flygeln ett avsevärt utrymme upptaget av den s. k. nattcellavdelningen, bestående av sovboxar, som emellertid äro så ålderdomliga och ohygieniska, att de icke kunna användas till logement utan tagits i anspråk till förrådslokaler för en del av fängelsets verkstadsdrift, skrädderiet, som är av betydande omfattning. För att skaffa nya bostadsutrymmen är nu avsikten att omändra nattcellavdelningen till verkstads- och förrådslokaler, varigenom de nuvarande verkstadslokalerna i centralfängelsets södra flygel skulle kunna ändras till bostadsrum, 11 st. jämte ett dagrum. Nya fönster skulle samtidigt insättas. Dessa förändringar föranleda emellertid med hänsyn till byggnadernas beskaffenhet att nytt mellanbjälklag av betong måste läggas in i norra flygeln samt viss grundförstärkning vidtagas och nytt bjälklag inläggas i södra flygeln. Samtidigt skulle vissa omändringsarbeten avseende fönsterupphuggning m. m. vidtagas å andra och tredje botten i västra flygeln, varigenom nya bostadsutrymmen vinnas.

Genom att verkstadslokaler anordnas i norra flygeln kunna vidare vissa utrymmen i östra flygeln, som nu provisoriskt användas till verkstäder, åter tagas i anspråk som bostadsrum. Sammanlagt skulle genom de föreslagna anordningarna erhållas 20 högst 25 nya platser. Kostnaden skulle begränsas till c:a 3 600 kronor per plats, vilket måste betecknas som synnerligen lågt.

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten ha av fångvårdsstyrelsens arkitekt Gustaf Birch-Lindgren beräknats sålunda:

Nya celler i östra delen av södra flygeln

Grunder, bärbalkar m. m. i källaren under

Kungl. Majlis proposition nr 344. 115

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till nya bostadsutrymmen och verkstadslokaler m. m. vid förvarings- och interneringsanstalten i Norrköping anvisa ett investeringsanslag av 90,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen, som avgivit infordrat utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning, har icke funnit något att erinra mot de föreslagna arbetena. De för arbetenas utförande angivna kostnaderna ha synts styrelsen i och för sig något knappt tilltagna men tillräckliga under förutsättning att arbetena i viss omfattning utfördes av på anstalten intagna personer.

Enligt den översikt rörande beläggningen å rikets fångvårdsanstalter som Departements. lämnades i årets statsverksproposition (II ht sid. 42) hade antalet förvarade chefenoch internerade under år 1942 icke företett några större förändringar. Antalet, som den 1 januari 1942 utgjort 150 och under året såväl under- som överstigit detta antal, uppgick sålunda den 1 december 1942 till 157. Med hänsyn härtill ansåg föredragande departementschefen det tillgängliga platsutrymmet å förvarings- och interneringsanstaltema — sammanlagt 190 platser för män och kvinnor — vara tillräckligt under förutsättning att alltjämt kunde anstå med ikraftträdandet av 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt.

Under den hittills förflutna delen av innevarande år har ifrågavarande klientel enligt uppgifter från centrala fångregistret ökat från 160, därav 3 kvinnor, den 1 januari till 180, därav likaledes 3 kvinnor, den 1 september. Då antalet platser för män obetydligt överstiger 180, har frågan örn anskaffande av ytterligare platsutrymme blivit trängande. Förslaget att för ändamålet utnyttja Norrköpingsanstalten, som väl lämpar sig för detta slag av specialvård, synes innebära den bästa lösningen av frågan. Genom de föreslagna ombyggnadsarbetena skulle man samtidigt vinna en ändamålsenligare disposition av anstaltens lokaler. Tilläggas må, att det framtida ikraftträdandet av 1937 års förvarings- och interneringslag under alla förhållanden kommer att medföra behov av ökat platsutrymme för förvarade och internerade, varför det tillskott av 20 å 25 platser, som nu skulle vinnas, med säkerhet kommer att bliva erforderligt även efter en återgång till mera normala förhållanden med lägre fångantal.

Med anledning av byggnadsstyrelsens uttalande rörande de beräknade kostnaderna för ifrågavarande arbeten har fångvårdsstyrelsen under hand meddelat, att hinder icke möter att i viss omfattning anlita å anstalten intagna personer för arbetenas utförande. Styrelsen anser med hänsyn härtill att den angivna kostnadsramen kan hållas.

På grund av det brådskande behovet av ytterligare platsutrymme torde anslag för ändamålet böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

att till Ombyggnadsarbeten vid förvarings- och interneringsanstalten i Norrköping å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsan-

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 117

Bilaga 11.

Kapitalinvesteringar.

Utrikesdepartementet.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den S oktober 1943.

N ärvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Ministern för utrikes ärendena anmäler under utrikesdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 2 a. Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten i Helsing­

fors. Det i beskickningsfastigheten i Helsingfors befintliga luftskyddsrum, som under vintern 1939/40 inretts i fastighetens källarvåning, erbjuder enligt sakkunnigas utlåtande icke tillfredsställande trygghet vid bombanfall och icke heller tillräckligt utrymme åt beskickningens tjänstemän och deras familjer samt övriga i fastigheten boende personer. Med hänsyn härtill har det ansetts påkallat att vidtaga åtgärder för att bereda ifrågavarande personer ökat skydd. Kungl. Maj:t har i detta syfte bemyndigat beskickningen att låta i huvudsaklig överensstämmelse med ett i samråd med luftskyddsmyndigheterna i Helsingfors utarbetat förslag, mot vilket byggnadsstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra, anordna ett mera tillfredsställande luftskyddsrum. Tillika har Kungl. Maj:t medgivit, att uppstående kostnader tills vidare må bestridas från det å förskottsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1943/44 under fonden för förlag till statsverket uppförda förskottsanslaget till Försvarsberedskapens stärkande i allmänhet. Anordnandet av det förbättrade skyddsrummet beräknas medföra en kostnad av 46,315 kronor.

Frågan om täckning av denna utgift synes nu böra underställas riksda-

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

gen. Jag förordar, att ett särskilt investeringsanslag, vilket synes böra avrundas till 50,000 kronor, äskas för ändamålet, och hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av skyddsrum i beskickningsfastigheten

i Helsingfors å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/

[2.] 2 b. Inköp av fastighet för beskickningen i Ottawa. I enlighet med det medgivande, som lämnats av 1943 års lagtima riksdag (r. skr. nr 346/ 1943) har Kungl. Majit den 29 juli samma år beslutit, att generalkonsulsbefattningen i Montreal skall indragas och att en sändebudsbefattning skall upprättas i Ottawa. Sändebudet har numera telegrafiskt inberättat, att till följd av den i Ottawa rådande akuta bostadsbristen några för beskickningen lämpliga lokaler för närvarande icke funnes att hyra. Örn detta framdeles skulle visa sig möjligt, finge för en mindre bostadslägenhet beräknas en hyreskostnad av lägst 450 kanadensiska dollars för månad och för därutöver erforderlig kanslilokal om förslagsvis tre rum omkring 200 kanadensiska dollars för månad, i svenskt mynt motsvarande tillhopa omkring 30,000 kronor för år. Med hänsyn till rådande höga hyresnivå, vilken betingades av den synnerligen betungande fastighetsskatten, vore förhyrning över huvud taget ekonomiskt ofördelaktigare än inköp av fastighet, för vilken beskickningen ej skulle komma att påföras någon skatt. Flertalet utländska beskickningar i Ottawa hade därför ansett förmånligast att inköpa egna fastigheter.

Under dessa förhållanden har sändebudet efter en grundlig översyn av hyresmöjligheterna samt efter samråd med sändebudet i Washington och med vederbörande kanadensiska myndigheter för lokalfrågans lösning förordat inköp av en fastighet för statens räkning. Sändebudet föreslår, att för beskickningen förvärvas en enligt hans uppfattning för denna synnerligen lämplig fastighet med läge i ett förstklassigt bostadsdistrikt. Fastigheten omfattar i bottenvåningen hall, salong, arbetsrum, ytterligare ett rum och matsal, i våningen en trappa upp fyra sovrum och två badrum samt i våningen två trappor upp tre sovrum och ett badrum. Fastigheten inrymmer vidare kök och fyra rum samt badrum för tjänare och gift beskickningsvaktmästare. Å tomten finnes därjämte ett välplanerat hus med fem rum, lämpliga för beskickningskansliet. Båda dessa byggnader, som äro uppförda omkring år 1918, äro byggda av tegel och befinna sig i synnerligen gott skick samt fordra ringa reparation. Tomten är stor och mycket fritt belägen. Fastigheten betingar ett pris av omkring 68,200 amerikanska dollars, eller i svenskt mynt 286,440 kronor. För ändringar och reparationer samt för inköp av inventarier beräknas omkring 9,800 amerikanska dollars bliva erforderliga. Sammanlagt skulle alltså för fastighetsköpet krävas omkring 78,000 amerikanska dollars, i svenskt mynt motsvarande 327,600 kronor.

Sändebudet har framhållit, att enligt ett från sakkunnigt håll inhämtat utlåtande enbart byggnadsvärdet för de båda husen uppgår till sammanlagt

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 119

75,000 kanadensiska dollars, motsvarande i svenskt mynt 286,500 kronor, samt enbart tomtvärdet till samma belopp. Slutligen har sändebudet meddelat, att fyra nya beskickningar komme att upprättas i Ottawa inom den närmaste framtiden och att vederbörande regeringar konkurrerade om tillgängliga fastigheter. Det vore därför angeläget att snart kunna fatta beslut angående det ifrågasatta fastighetsförvärvet.

Byggnadsstyrelsen, som anmodats yttra sig över sändebudets förslag, har förklarat att, såvitt av de hittills telegrafiskt lämnade uppgifterna kunde bedömas, det ifrågasatta fastighetsförvärvet syntes vara för statsverket synnerligen förmånligt.

Det av 1943 års riksdag i enlighet med den s. k. Amerikautredningens för- DepartemenUslag (jfr prop. nr 280/1943) fattade beslut, enligt vilket Sveriges representa- chelention i Canada genom upprättande av en sändebudspost i Ottawa förlänades diplomatisk karaktär, var ett uttryck för statsmakternas uppfattning rörande de svensk-kanadensiska förbindelsernas under senare tid starkt ökade betydelse. Det synes angeläget, att i samband härmed beskickningens lokalfråga löses på ett tillfredsställande sätt. Då, såsom sändebudets framställning utvisar, lämpliga lokaler för beskickningen för närvarande icke finnas att hyra i Ottawa, skulle denna tills vidare nödgas kvarstanna i Montreal och sändebudet vara tvunget att företaga särskilda resor till Ottawa för förhandlingar med de kanadensiska myndigheterna därstädes. En sådan anordning skulle givetvis vara förenad med åtskilliga olägenheter. Man synes därför icke böra underlåta att begagna den utväg, som det nu framlagda förslaget att för statens räkning förvärva en fastighet i Ottawa erbjuder. Ett dylikt förvärv är desto mera att förorda, som det i och för sig måste anses vara ett önskemål, att beskickningen installeras i egen fastighet.

Den till inköp föreslagna fastigheten synes väl motsvara beskickningens behov. De av sändebudet insända upplysningarna rörande kostnaderna för dess förvärvande synas vidare giva vid handen, att ett inköp skulle vara för statsverket ekonomiskt fördelaktigt. Jag tvekar därför ej att förorda sändebudets förslag och föreslår, att av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår för ändamålet äskas ett anslag, vilket lämpligen torde böra avrundas till 330,000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av fastighet för beskickningen i Ottawa å till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt be­

hagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

C.-G. Béve.

•*

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 121

Bilaga 12.

KAPITALINVESTERINGAR.

Förs varsdepartemen tet.

Utdrag av protokollet över' försvarsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 oktober 1843.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

'Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Berg­

quist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler härefter under försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 m. m.

Med förmälan tillika att ärendena under punkterna 1 d., 2, 3, 5 och 10 vore av den natur, att närmare redogörelse för deras innebörd än som av det följande framginge icke borde ske till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upplysningar borde få lämnas genom de handlingar, som komme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför departementschefen följande.

Försvarsväsendets fastighetsfond.

Arméförvaltningens delfond.

[1.] Vissa byggnadsarbeten m. m. Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 24,000,000 kronor. Såsom framgår av årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 2, sid. 13) har anslaget beräknats såsom s. k. kvotanslag, d. v. s. uppförts med omkring en fjärdedel av det belopp, som för byggnadsarbeten för armén återstår att anvisa för budgetåren 1943/47, med rätt för Kungl. Majit att överskrida detsamma inom den av riksdagen fastställda kostnadsramen samt för mötande av prisstegringar. Nämnda kostnadsram inrymmer viss marginal för nya kapitalinvesteringar. Förevarande anslag får dock av Kungl. Majit tagas i anspråk för sådana investeringar först efter av riksdagen lämnat medgivande.

Under denna punkt upptager jag uppkomna frågor örn anslagets disposition för sådana nya ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 1759 48 9

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

a. Ny vaktmästarbostad vid försvarsväsendets kemiska anstalt m. m. I skrivelse den 14 maj 1943 Ilar försvarsväsendets verkstadsnämnå äskat medel för uppförande av en bostadsbyggnad för vaktmästaren vid försvarsväsendets kemiska anstalt ävensom ändring till laboratorie- och verkstadslokaler av den lägenhet, som för närvarande disponeras av vaktmästaren. Nämnden, som i ärendet samrått med försvarets forskningsnämnd, har därvid anfört i huvudsak följande. Utrymmena vid försvarsväsendets kemiska anstalt vore utnyttjade till bristningsgränsen, varför en utökning av anstaltens lokaler vore i hög grad nödvändig. Frågan örn den militära forskningens framtida organisation vore för närvarande föremål för särskild utredning, vilken sannolikt komme att omfatta jämväl anstaltens organisation och utrymmesbehov. I avvaktan på utredningens slutförande syntes anstaltens behov av ökade utrymmen i någon mån kunna tillgodoses genom att den i anstalten inrymda lägenhet, som disponerades av vaktmästaren, toges i anspråk för laboratorier och verkstäder. Då den nuvarande vaktmästarbostaden vore belägen på ett ur tjänstesynpunkt synnerligen olämpligt och delvis hälsovådligt sätt, vore det även ur andra synpunkter önskvärt, om denna bostad förflyttades. Bostaden vore för närvarande belägen på stort avstånd (400 m) från anstaltens inkörsgrindar, vilket försvårade kontrollen över in'- och utpassering utom tjänstetid samt nödvändiggjorde, att besökande till expeditionsvakten måste passera över anstaltens område. Bostaden vore belägen omedelbart intill laboratorier, där arbeten med ytterst giftiga gaser påginge. Bostaden utsattes dessutom för obehag genom att brand- och rökmateriel prövades å en intill bostaden belägen öppen plats. Omedelbart under bostaden befunne sig dessutom anstaltens garage, där gengasdrivna bilar förvarades och varifrån gengas kunde tränga upp. Enligt nämndens förmenande borde särskild byggnad inrymmande vaktmästarbostad uppföras omedelbart intill anstaltens inkörsgrindar, varigenom inpasseringskontrollen skulle förenklas samt dessutom vissa andra fördelar ernås. Kostnaderna för en nybyggnad, inrymmande en trerumslägenhet jämte ett vaktrum, inklusive kostnaderna för omändring till laboratorie- och verkstadslokaler av den av vaktmästaren för närvarande disponerade lägenheten, hade av verkstadsnämnden beräknats till 40,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts har verkstadsnämnden hemställt, att nämnda belopp 40,000 kronor måtte för angivna ändamål ställas till nämndens disposition. I ärendet har försvarets bostadsanslcaffningsnämnd den 30 augusti 1943 avgivit utlåtande och därvid framhållit följande. På de skäl verkstadsnämnden anfört torde en ny vaktmästarbostad vara behövlig. Ur övervakningssynpunkt syntes det erforderligt att förlägga bostaden i anslutning till vaktrummet, även örn denna anordning torde komma att medföra vissa obehag för expeditionsvakten och hans familj. De beräknade kostnaderna, varav enligt uppgift cirka 35,000 kronor belöpte på vaktmästarbostaden, torde få anses som i och för sig i stort sett skäliga. En hyressättning efter normala förräntningsgrunder för den planerade bostaden torde emellertid ej kunna ske. Byggnadskostnaderna torde nämligen — efter reducering av desamma till 1939 års nivå samt avdrag å desamma för vaktrummet — bli så höga, att årshyran, räknat efter normal hyresavkastning, bleve cirka 1,800 kronor. Denna hyra torde vara alltför hög i förhållande

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 123 till den för innehavaren av expeditionsvaktbefattningen, som enligt gällande personalförteckning för kemiska anstalten vore placerad i lönegrad A 5, utgående lönen. För nedbringande av byggnadskostuaderna torde en nedskärning av den planerade bostaden till två rum och kök kunna ifrågasättas. Vid en dylik nedskärning torde en relativt sett mera ekonomisk och ändamålsenlig planlösning kunna åstadkommas, varvid man framför allt torde kunna vinna i effektiv yta genom att onödiga korridorutrymmen helt torde kunna elimineras.

Då det av skäl, som verkstadsnämnden anfört, synes erforderligt att en Departementsutökning av anstaltens utrymmen kommer till stånd och annan lokal än chefen. den lägenhet, som disponeras av vaktmästaren, icke finnes att tillgå för sådant ändamål, finner jag mig böra tillstyrka, att lägenheten tages i anspråk för laboratorier och verkstäder samt att medel anvisas för i samband därmed erforderliga omändringsarbeten ävensom för uppförande av ny bostadsbyggnad för vaktmästaren. På av bostadsanskaffningsnämnden anförda skäl bör emellertid övervägas en begränsning av bostadens storlek.

Enär ifrågavarande kostnad — bortsett från den efter den 1 juli 1941 in. trädda prisstegringen — synes böra falla inom den i 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen för arméns byggnader, lärer kostnaden böra bestridas från förenämnda investeringsanslag av 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.

b. Anläggande av pumpverk och tryckledning vid Skaraborgs pansarregemente.

I skrivelse den 16 augusti 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse anfört i huvudsak följande. Vid förutvarande Skaraborgs regemente, numera Skaraborgs pansarregemente, i Skövde funnes uppfört ett reningsverk, färdigbyggt år 1915, för rening av spillvatten från regementet. Sedan reningsverket byggdes, hade spillvattenmängden avsevärt ökats, bland annat genom anslutning av 95 vattenklosetter. Dessa förhållanden hade medfört, att verkets kapacitet numera blivit otillräcklig och reningsförmågan obetydlig. Åtgärder måste alltså vidtagas till skydd mot förorening av den bäck, vari vattnet utsläpptes. Detta kunde ske

1. genom modernisering och utvidgning av nuvarande reningsverket, 2. genom uppförande av nytt reningsverk och 3. genom anslutning till ett av Skövde stad planerat reningsverk. Beträffande de olika alternativen finge anföras följande.

1. Om det gamla reningsverket bibehölles, måste på grund av den ökade belastningen en dubblering ske av de flesta anläggningsdelarna. Den biologiska bädden vore av ineffektiv typ och måste helt förnyas och utökas. Verket vöre dessutom så beläget, att avloppsvatten från planerad central tygverkstad vid regementet icke kunde med självfall anslutas, varför en separat pumpstation med tryckledning måste uppföras för detta ändamål.

2. Ett nytt reningsverk måste uppföras å annan plats än där det nuvarande vore beläget för att möjliggöra anslutning av tygverkstadens avloppsvatten med självfall.

3. En anslutning av regementets avloppsvatten till stadens ledningsnät krävde utvidgning av stadens reningsverk samt uppförande av gemensam pumpstation för regementet och tygverkstaden.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kostnaderna för de olika alternativen hade beräknats sålunda: 1. Iståndsättning och utvidgning av gamla verket ... kronor 100,000

Ny pumpstation för verkstaden med tryckledning » 60,000 160,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 125 nisk synpunkt avgjort fördelaktigare, att reningen koncentrerades till en enda större anläggning såsom skulle bliva fallet enligt alternativ 3. Förutsättningarna för sakkunnig skötsel av en sådan anläggning bleve större och driftskostnaderna lägre liksom även kostnaderna för anlitande av specialister vid förekommande behov. Genom anslutning till stadens reningsverk befriades kronan från de med drivandet av eget reningsverk förbundna frågorna. Ansvaret för avloppsvattnets effektiva rening och för reningsverkets skötsel m. m. åvilade då helt staden. Av det sålunda anförda framginge att anslutning till stadens reningsverk vore fördelaktigast.

Arbetena med stadens reningsverk vore avsedda att påbörjas snarast möjligt och beräknades taga en tid av två till och två och ett halvt år. Stadens representanter önskade därför omgående besked, huruvida kronan önskade ansluta till reningsverket samt hade tillställt fortifikationsstyrelsen förslag till avtalsuppgörelse, baserat på en ersättning av 55,000 kronor. Representanterna hade därvid framhållit, att uppkommande kostnadsökningar, orsakade genom kronans dröjsmål, borde belasta kronan.

Fortifikationsstyrelsen hade emellertid funnit definitivt kontrakt icke böra slutas omedelbart med hänsyn till att det i framtiden kunde befinnas lämpligare att gälda årlig driftskostnad i stället för kapitaliserad engångsdriftskostnad. På grund härav borde avtalet begränsas att omfatta rätt för kronan att mot erläggande av 15,000 kronor vid arbetets igångsättande ansluta till stadens reningsverk, därvid kronan skulle äga att framdeles avgöra sättet för erläggandet av återstående ersättning, sedan Kungl. Majit ställt medel till styrelsens förfogande. Återstående ersättningar syntes därvid böra bindas till 39,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsstyrelsen, att Kungl. Majit måtte ställa ett belopp av 15,000 kronor till styrelsens disposition för säkerställandet av kronans berörda anslutningsrätt.

Av det anförda framgår, att avloppsfrågan vid Skaraborgs pansarregemente Departementsmåste ordnas inom en nära framtid. I likhet med fortifikationsstyrelsen finner Zeferi. jag det av styrelsen förordade alternativet 3, varigenom anslutning sker till stadens reningsverk, vara för kronan mest fördelaktigt. Härför är, såsom fortifikationsstyrelsen framhållit, ett belopp av (92,000 + 54,000 =) 146,000 kronor erforderligt.

Beloppet 92,000 kronor, som avser anläggningskostnader, synes böra — inom ramen för den i samband med 1942 års försvarsbeslut angivna kostnadsramen för byggnadsföretag för armén — bestridas från förenämnda anslag till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Beloppet 54,000 kronor avser ersättning till staden för den ökning av stadens kostnader för anläggning och drift m. m. av dess reningsverk, som uppkommer vid anslutning av regementets avloppssystem. Enligt det föregående kan icke nu avgöras, huruvida denna ersättning bör erläggas såsom kapitaliserad engångsersättning eller i form av årligt bidrag. Det synes lämpligast, att denna kostnad — oavsett på vad sätt ersättningen erlägges — bestrides från den under arméförvaltningens delfond uppförda anslagsposten till hyres-

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 344. och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden. Därest riksdagen intet har att häremot erinra, torde Kungl. Mapt böra i sinom tid lämna medgivande härtill.

c. Centraluppvärmningsanläggning vid Svea trängkår. I skrivelse den 15 maj 1943 har arméförvaltningens fortifikations styr else hemställt örn anvisande av medel för reparation av en brandskadad gymnastikbyggnad vid Svea trängkår och därvid anfört i huvudsak följande.

Natten mellan den 9 och 10 februari 1943 hade gymnastikbyggnaden vid Svea trängkår skadats genom eldsvåda. Sålunda hade i omklädnadsrum, tvättrum och städskrubb panel, bärlinor, innanfönster, innerdörrar och bänkar m. m. fullständigt förstörts. Likaså hade golvet delvis skadats och yttertaket vid eldsläckningen på skilda ställen upphuggits och fönstren förstörts på grund av värmen.

För reparation av de uppkomna skadorna erfordrades enligt av fortifikationsstyrelsen gjord kostnadsberäkning 46,000 kronor.

I samband med reparationerna ansåge styrelsen, att det för undvikande av framtida risker för eldsvåda vore fördelaktigt att i byggnaden införa centraluppvärmning. Denna kunde installeras för 13,000 kronor. Då till förfogande stående underhållsmedel ej medgåve iståndsättning av så stort omfång och ej vore beräknade för dylika arbeten, hemställde iortifikationsstyrelsen, att Kungl. Maj:t för iståndsättning av den eldskadade gymnastikbyggnaden måtte ställa ett belopp av (46,000 + 13,000 =) 59,000 kronor till fortifikationsstyrelsens förfogande.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att medel för såväl reparation av den brandskadade byggnaden som inledande av värmeledning i samband med reparationen borde, då byggnaden redovisas å den i försvarsväsendets fastighetsfond ingående arméförvaltningens delfond, äskas av riksdagen såsom anslag å kapitalbudgeten till kapitalinvestering i sagda delfond. Departements­ Jag har intet att erinra mot fortifikationsstyrelsens förslag och de till chefen. grund för detsamma liggande kostnadsberäkningarna. För ändamålet synes sålunda för budgetåret 1943/44 ett belopp av 59,000 kronor böra ställas till förfogande. Enär införandet av centraluppvärmning i byggnaden lärer vara ett arbete av beskaffenhet att böra bestridas inom den i 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen för arméns byggnader, torde det därför beräknade beloppet, 13,000 kronor, böra utgå av förenämnda investeringsanslag av 24,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m., medan det i övrigt erforderliga beloppet, 46,000 kronor, torde böra anvisas såsom ett särskilt investeringsanslag å tilläggsstat till riksstaten för samma budgetår. Till sistnämnda medelsanvisning återkommer jag i det följande.

d. Förvärv av viss fastighet. Uti skrivelse den 22 september 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse gjort framställning örn anvisande av medel för inköp av viss fastighet. Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Chefen för armén hade i princip godkänt ett av militärbefälhavaren för vederbörande militärområde insänt förslag till omflyttning av vissa fältdepåer. Genom dessa anordningar skulle fältdepåkostnaderna väsentligt nedbringas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 127

En närmare rekognoscering av förhållandena hade givit vid handen, att en mindre fastighet borde av kronan förvärvas. Å denna fastighet befintliga byggnader kunde användas som förrådslokaler m. m., varigenom nybyggnadsbehovet kunde inskränkas. Fastigheten, vilken åsatts ett taxeringsvärde av 6,000 kronor, innehåller enligt en handlingarna i ärendet vidfogad karta i areal 0.8o6o hektar. Särskild värdering hade företagits av en å fastigheten uppförd byggnad med tillhörande mindre jordområde örn 2,100 kvadratmeter, vilka åsatts ett värde av tillhopa 32,575 kronor. Enligt av fastighetens ägare avgivet försäljningsanbud kunde fastigheten av kronan förvärvas för 21,000 kronor. Chefen för armén hade i skrivelse till fortifikationsstyrelsen anfört, att ett förvärv av fastigheten i fråga syntes honom vara ur ekonomisk synpunkt förmånligt samt att området borde förvärvas, enär det enligt de riktlinjer för framtida förrådshållning, som uppdragits av den s. k. förrådskommittén, komme att även i fredstid utnyttjas för förläggning av mobiliseringsförråd. Fortifikationsstyrelsen hade med hänsyn till önskvärdheten av att snabbt kunna genomföra ett eventuellt förvärv av ifrågavarande fastighet och med hänsyn tagen jämväl till det i jämförelse med värderingssumman låga försäljningspriset ansett sig böra upptaga köpeförhandlingar med fastighetens ägare. Förhandlingarna hade resulterat i ett preliminärt avtal örn fastighetens överlåtelse till kronan för 21,000 kronor. Förbehåll örn Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 januari 1944 hade intagits i köpehandlingen. Fortifikationsstyrelsen hade efter hörande av sin tjf. domänofficer funnit köpeskillingen förmånlig för kronan.

Fortifikationsstyrelsens skrivelse utmynnar i en hemställan att ett investeringsanslag av 21,000 kronor måtte anvisas för förvärv av ifrågavarande fastighet samt att Kungl. Maj:t måtte, därest medlen anvisas, godkänna det ingångna köpeavtalet.

I ärendet torde vidare böra anmärkas, att Kungl. Maj:t på därom av fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 11 augusti 1943 gjord framställning genom brev den 27 augusti 1943 ställt medel till fortifikationsstyrelsens förfogande från förskottsanslag för anskaffande av förrådsbaracker för tillgodoseende av det ytterligare behovet av förrådsutrymmen vid den fältdepå, varom i detta ärende är fråga.

Den till inköp föreslagna fastigheten ingår i ett större område, avsett att Departements utnyttjas såsom förrådsområde för fältdepåer. Den koncentrering av förråds- ‘^/'enhållningen, som avses att genomföras i här föreliggande fall, torde otvivelaktigt komma att medföra sådana besparingar i form av minskade utgifter för bevakning m. m., att den får anses ekonomiskt fördelaktig. Jag förordar därför, att fastigheten förvärvas av kronan. Mot skäligheten av den avtalade köpeskillingen har jag intet att erinra. Enligt uppgift från fortifikationsstyrelsen kunna av köpeskillingsbeloppet 1,550 kronor anses belöpa på marken och 19,450 kronor på byggnaderna. Riksdagens bemyndigande torde böra inhämtas att till bestridande av kostnaderna för förvärvet anlita det för innevarande budgetår för armén anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m.

e. Serviceverkstad vid Stockholms luftvärnsregemente. I skrivelse den 10 september 1943 ha arméförvaltningens tygdepartement och fortifilcationsstyrelse anfört i huvudsak följande.

128 Kungl. Maj.ts ■proposition nr 344.

Vid Stockholms luftvärnsregemente saknades för närvarande möjligheter att på ett ur materielvårdssynpunkt tillfredsställande sätt utföra vård och översyn samt mindre reparationer å regementets motorfordon. Denna servicefråga hade hittills fått bero i avvaktan på avgörande beträffande ifrågasatt förflyttning av regementet från nuvarande förläggningsplats. Svårigheterna att med tillgängliga resurser vårda och underhålla materielen hade emellertid efter hand ökats och då, såvitt nu kunde förutses, någon förflyttning av regementet icke inom de närmaste åren torde komma till stånd, hade genom tygdepartementets försorg verkställts utredning rörande möjligheten att vid regementets nuvarande förläggning åstadkomma erforderliga anordningar för vård och underhåll av motorfordonsmaterielen.

Utredningen, som verkställts i samråd med fortifikationsstyrelsen, hade givit vid handen, att förutvarande Göta livgardes pansarbilsgarage lämpligen syntes kunna iordningställas såsom serviceverkstad för motorfordon med anordningar tillika för laddning av ackumulatorer och tvättning av fordon. I samband därmed torde åtgärder böra vidtagas för förbättring av de sanitära förhållandena inom byggnaden samt för iordningställande av på gården befintliga smörjbryggor.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena hade av fortifikationsstyrelsen beräknats sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 129

Hemställan. Åberopande det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att de under a., b., c., d. och e. angivna arbetena må komma

till utförande med anlitande av det för budgetåret 1943/44 för

armén anvisade investeringsanslaget av 24,000,000 kronor till

Vissa byggnadsarbeten m. m.

[2.] 10 a. Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. Å Fågelbacken, Ladugårdsgärde, finnes uppfört ett sammanhängande byggnadskomplex för marinen och flygvapnet omfattande fyra flyglar örn sex våningar jämte souterrängvåning förenade med tre förbindelsebyggnader. Norr örn komplexet finnas för detsamma avsedda i berg insprängda skyddsrum.

Byggnadskomplexet är, som framgår av proposition 1943: 58, riksdagens skrivelse nr 130, avsett att utbyggas. Sålunda skall en flygel tillbyggas å marinens ämbetsbyggnad. Vidare skall en utbyggnad i anslutning till marinens och flygvapnets byggnader ske, till en början därigenom att norr örn komplexet uppföras ytterligare två flyglar, sammanbundna av en förbindelsebyggnad, ävensom en nybyggnad, vilken förenar den västligaste flygeln med flygvapnets byggnad. I detta nya byggnadsparti avses arméförvaltningen erhålla lokaler. Riksdagen har i samband med anvisande av medel till den nya byggnaden jämväl anvisat 200,000 kronor till utsprängning av vissa skyddsrum, avsedda för den nya byggnaden och belägna omedelbart väster om de till flygvapnets ämbetsbyggnad hörande redan färdigställda skyddsrummen. Att medel begärdes till dessa sprängningar föranleddes därav att det för undvikande av skador var nödvändigt företaga sprängningsarbetena, innan de egentliga byggnadsarbetena påbörjades. Härutöver ha medel anvisats för påbörjande å nu ifrågavarande plats av en byggnad för krigsarkivet.

Hos byggnadsstyrelsen har marinförvaltningen — med förmälan att de för ämbetsverket avsedda skyddsrummen icke vore tillräckliga hemställt, att styrelsen måtte vidtaga åtgärder för utvidgning av skyddsrummen. I samband härmed har marinförvaltningen hemställt, att visst redan färdigställt skyddsrum måtte inredas till arbetsplatser samt att en reservutgång måtte få iordningställas för användning såsom skyddsrum.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 15 juni 1943 meddelat, att reservutgången på grund av sin beskaffenhet icke kunde användas till skyddsrum, varemot styrelsen intet hade att erinra emot att förenämnda skyddsrum inreddes till arbetsplatser. Kostnaden härför beräknades till 15,000 kronor. Beträffande huvudfrågan, nämligen anordnande av ytterligare skyddsrum, har styrelsen anfört följande.

Marinförvaltningens behov av ytterligare skyddsrum, vilket vitsordades, kunde tillgodoses genom anordnande av förbindelse med de skyddsrum, som, enligt vad nedan anfördes, avsåges norr örn marinförvaltningens nuvarande.

Härjämte hade emellertid framkommit krav på bombsäkra skyddsrum även för den i samband med den fortsatta utbyggnaden av marinens ämbetsbygg-

ISO Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

nåd planerade byggnaden för försvarsstabens fotoanstalt. Även för den fortsatta utbyggnaden av de militära administrationsbyggnaderna på Fågelbacken samt för den där avsedda byggnaden för krigsarkivet komme att erfordras ytterligare skyddsrumsanläggningar. Ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt torde det vara riktigast att redan nu utspränga de skyddsrum, som sålunda ytterligare behövdes för hela detta byggnadskomplex, innan den fortsatta utbyggnaden av ämbetsbyggnaderna och uppförandet av krigsarkivet igångsattes. Kostnaden för utsprängning av samtliga avsedda skyddsrum, inräknat två reservutgångar och erforderliga förstärkningsarbeten, hade styrelsen beräknat till i runt tal 700,000 kronor. Det vore särdeles angeläget, att utsprängningama av de sålunda återstående skyddsrummen snarast möjligt igångsattes, icke minst med hänsyn till att sprängningarna borde vara avslutade, innan inredningen av skyddsrummen vidtoges, då eljest stor risk förelåge att den mycket ömtåliga inredningen skadades av skakningar och luftstötar. Ur samma synpunkt vore det även önskvärt, att skyddsrummen vore färdigställda, innan byggnaderna över dessa började uppföras. Inredningsarbetena borde även av den anledningen anstå, att beslut lämpligen först borde fattas örn skyddsrummens användning för de olika institutionerna.

I anslutning till vad sålunda anförts, har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte ställa till styrelsens förfogande dels 700,000 kronor till utsprängning av ifrågavarande ytterligare skyddsrum för ämbetsbyggnaderna på Ladugårdsgärdet, dels ock 15,000 kronor till inredning av ovan angivna skyddsrum till arbetsplatser för marinförvaltningen. Chefen för försvarsstaben har i utlåtande den 23 september 1943 framhållit följande.

Av tekniska och ekonomiska skäl föresloge byggnadsstyrelsen, att erforderliga skyddsrum till ifrågavarande byggnadskomplex utsprängdes snarast och innan avsedd byggnadsverksamhet i övrigt påbörjades. Under förutsättning att byggnadernas uppförande icke försenades, funnes häremot intet att erinra. -— I vad avsåge omfattningen av skyddsrumsanläggningarna syntes styrelsen utgå från att behovet av utrymmen vore lika med eller större än de möjligheter, som — enligt vissa angivna förutsättningar — förefunnes att i berget Fågelbacken utspränga bombsäkra skyddsrum. Huruvida en behovsprövning från byggnadsstyrelsens sida läge till grund för detta bedömande stöde icke klart. Det rent militära behovet av ifrågavarande skyddsrum sammanhängde med förhållanden, som vore helt beroende av händelseutvecklingen i samband med ett eventuellt krigsutbrott. Någon reell behovsprövning i detta hänseende syntes därför knappast möjlig att åvägabringa. På grund av de alltmer stegrade kraven på bombsäkra skyddsrum syntes det även för det fall, att ett överskott av skyddsutrymme för de berörda militära myndigheterna skulle uppstå, byggnadsstyrelsens ^byggnadsplan vara väl motiverad. Ett eventuellt sådant överskott borde med full dispositionsrätt ställas till vederbörande civila luftskyddsmyndighets förfogande. I anslutning till vad sålunda anförts och under förutsättning att vissa av follifikationsstyrelsen gjorda uttalanden rörande det tekniska utförandet av ifrågavarande arbeten upptoges till omprövning, har försvarsstabschefen tillstyrkt byggnadsstyrelsens framställning.

Departements­ Det synes lämpligt, att ytterligare skyddsrum redan nu anordnas för chefen. de militära institutioner, som avsetts skola förläggas till byggnadskomplexet på Ladugårdsgärde. Såsom försvarsstabschefen antytt, synes dock behovet

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 131 av skyddsrum tarva ytterligare övervägande. Sålunda har byggnadsstyrelsen räknat med bombskyddade utrymmen även för försvarsstabens fotoanstalt, beträffande vars förläggande till Ladugårdsgärde ståndpunkt ännu icke ens preliminärt tagits. Det synes även tveksamt, örn tillgängligt berg medger utsprängning av skyddstunnlar i den omfattning som byggnadsstyrelsen förutsatt.

Å andra sidan är det med hänsyn till de förestående byggnadsarbetena angeläget, att sprängningsarbetena snarast påbörjas. Jag vill därför föreslå, att av riksdagen utverkas medelsanvisning i anslutning till byggnadsstyrelsens förslag för utsprängning av nya skyddstunnlar och att arbetena så snart ske kan påbörjas men att de anvisade medlen av Kungl. Majit ställas till förfogande endast i den utsträckning som vid närmare utredning rörande behovet av skyddsrum och möjligheterna att tillgodose detta behov finnes påkallad. Åt byggnadsstyrelsen har uppdragits att skyndsamt utföra sådan utredning i samråd med vederbörande militära myndigheter.

Det belopp av 15,000 kronor, som av byggnadsstyrelsen äskats för inredning av visst skyddsrum till arbetslokaler, skall enligt vad jag inhämtat användas för fast inredning med skiljeväggar o. dyl. Denna kostnad synes böra bestridas inom ramen av det anslag av 700,000 kronor, som enligt vad nyss anförts bör anvisas.

Yid anmälan av den förutnämnda propositionen 1943: 58 anförde jag, att jag med hänsyn till de skäl, som motiverade de då aktuella byggnadsföretagens genomförande, icke ansåg mig böra för det dåvarande räkna med att kostnaderna skulle inrymmas inom den ekonomiska ram, som jämlikt 1942 års riksdag avsetts för byggnadsverksamheten inom försvarsväsendet under femårsperioden. I vad mån de nu förevarande kostnaderna för anordnande av skyddstunnlar böra inrymmas i nämnda ram kan icke nu avgöras utan bör bli föremål för ytterligare övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av

700,000 kronor.

[3.] 10 b. Täckning av utgifter för vissa byggnadsarbeten. I skrivelse den 18 juni 1943 hemställde statens krigsmaterielnämnd, att medel måtte anvisas för vissa såsom förberedande åtgärder för överflyttande av viss maskinanläggning till fullträffsäkert skyddsutrymme erforderliga byggnadsarbeten. I anledning av framställningen har Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1943 hemställt till fullmäktige i riksgäldskontoret att från det å förskottsstaten för försvarsväsendet för budgetåret 1943/44 uppförda förskottsanslaget till försvarsberedskapens stärkande i allmänhet (VII b) till krigsmaterielverket, efter rekvisition i mån av behov, utbetala högst 5,500 kronor för ifrågavarande ändamål.

För täckning av den förskottsvis bestridda utgiften torde särskilt anslag Departementsböra äskas av riksdagen såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastig- chefen.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

hetsfond, arméförvaltningens delfond. Jag får hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Täckning av utgifter för vissa byggnadsarbeten å till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett in-

vesteringsanslag av 5,500 kronor.

[4.] 10 c. Ombyggnad av gymnastikbyggnad vid Svea trängkår. Under åberopande av vad jag under punkten 1 c anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ombyggnad av gymnastikbyggnad vid Svea trängkår å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett

investeringsanslag av 46,000 kronor.

[5.] 15 a. Mark för ammunitionsfabriken i Karlstad. I propositionen 1939 L: 190 föreslog Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att besluta att i stället för den i Stockholm belägna ammunitionsfabriken en ny dylik fabrik skulle uppföras i Karlstad. Riksdagen biföll (skrivelse nr 455) detta förslag. Sedan Karlstads stad utan vederlag ställt mark till förfogande för ändamålet samt åtagit sig att, likaledes utan kostnad för kronan, framdraga vatten-, gas- och elektriska ledningar till området, godkände 1940 års lagtima riksdag (skrivelse nr o28) av Kungl. Maj:t i propositionen nr 208 skisserat byggnadsprogram samt har i olika repriser anvisat medel för de första byggnadsetappernas påbörjande enligt programmet.

I skrivelse den 26 februari 1941 gjorde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse framställning örn anvisande av medel för inköp av vissa markområden för införlivande med det för ammunitionsfabriken avsedda området, därvid styrelsen anförde i huvudsak följande.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen i september 1940 hade ägarna till vissa intill ammunitionsfabriken gränsande fastigheter med hänsyn till olägenheter, som för dem komme att uppstå med anledning av ammunitionsfabrikens byggande och inhägnad, ifrågasatt, huruvida icke kronan borde inköpa dessa fastigheter. Av fortifikationsstyrelsen från försvarsväsendets verkstadsnämnd infordrad utredning i ärendet hade givit vid handen, att förutom avsedda fastigheter, nämligen stadsägorna 690 Q, S, T, U, Y, X och Y i Karlstad, ytterligare ett område om cirka 6.07 hektar av stadsägorna 702, 703 och 690, vilket gränsade till ammunitionsfabriken, borde för erhållande av en betryggande riskzon införlivas med fabriksområdet. Stadsägorna hade vid sakkunnig värdering den 13 december 1940, verkställd av överlantmätaren S. Bergsjö och förvaltaren O. Feldt, båda i Karlstad, åsatts följande värden:

Stadsägan 690 Q kronor 4,542: — » » S » 5,557:75 » » T » 8,801: — » » U » 8,017:75 » » Y » 3,042:25 » » X » 4,301:25 » » Y »____5,114: 50

Summa kronor 39,376: 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 133

Vid värderingen hade bland annat hänsyn tagits till nedlagt arbete på tomterna i form av planeringar och trädgårdsanläggningar samt kostnader för väganläggningar.

Förenämnda område örn 6.0 7 hektar — tillhörigt Karlstad stad — hade enligt en av fortifikationsstyrelsens domänofficer den 22 februari 1941 avgiven promemoria värderats till 18,210 kronor, varjämte sex å området belägna, enskilda personer tillhöriga sommarstugor värderats till sammanlagt 5,350 kronor.

I en den 12 juni 1941 dagtecknad skrift hemställde sedermera ägarna till stadsägoma nr 690 T, U, V och Y, att kronan måtte inköpa deras fastigheter för köpeskillingar örn tillhopa 20,200 kronor, vilket belopp utgjorde i runt tal 80 procent av för stadsägorna enligt förenämnda värdering fastställt uppskattningsvärde.

I anledning av vad sålunda förekommit och då motsvarande anbud icke avgivits beträffande övriga till förvärv ifrågasatta markområden och byggnader, bemyndigade Kungl. Maj:t den 28 juni 1941 arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att träffa avtal örn förvärv av stadsägorna nr 690 T, U, V och Y i Karlstad för tillhopa 20,200 kronor — jämte lagfartskostnader — i enlighet med avgivna anbud.

I skrivelse den 17 november 1942 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse ånyo underställt frågan örn förvärv av stadsägan nr 690 X samt förberörda område örn 6.0 7 hektar av stadsägorna 702, 703 och 690 i Karlstad Kungl. Maj:ts prövning, därvid styrelsen i fråga om stadsägan 690 X åberopat en framställning från försvarsväsendets verkstadsnämnd den 31 juli 1942, vari nämnden anfört, att stadsägan vore belägen inom det område som avsetts för ammunitionsfabriken och komme att beröras av anläggningar, vilka inom kort avsåges att komma till utförande. Beträffande det staden tillhöriga området örn 6.0 7 hektar hade drätselkammaren anhållit örn besked, huruvida kronan hade intresse av att förvärva detsamma, enär staden i annat fall ämnade planera för sommarstugebebyggelse därstädes. — Efter anhållan av fortifikationsstyrelsen hade verkstadsnämnden förklarat, att ett förvärv av ifrågavarande område vore synnerligen angeläget.

Slutligen har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 19 juni 1943 upplyst, att ägarna till stadsägorna nr 690 Q och S i Karlstad i skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den 27 april 1943 förklarat sig villiga att med representant för Kungl. Maj:t och kronan upptaga förnyade förhandlingar örn försäljning till kronan av fastigheterna. Då enligt av försvarsväsendets verkstadsnämnd i ärendet avgivna yttranden ett förvärv av dessa båda fastigheter vore för ammunitionsfabriken erforderligt, därest den för det dåvarande på Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning beroende planen för fabrikens utbyggnad (propositionen 1943:163) godkändes, hade genom verkstadsnämndens försorg förhandlingar med fastighetsägarna upptagits rörande den ifrågasatta försäljningen till kronan och skriftliga försäljningsanbud infordrats.

I dessa anbud hade för stadsägan 690 Q begärts ett pris av 4,542 kronor och för stadsägan 690 S ett pris av 5,557 kronor 75 öre eller samma belopp,

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

vartill fastigheterna uppskattats vid den genom fortifikationsstyrelsens försorg tidigare verkställda värderingen.

Fortifikationsstyrelsens tjf. domänofficer hade förklarat sig anse de avgivna anbuden för kronans räkning godtagbara.

Med hänsyn till det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen att ånyo få underställa frågan om förvärv av stadsägoma nr 690 Q och S i Karlstad Kungl. Maj:ts prövning.

Sedan ärendet varit föremål för ytterligare övervägande inom försvarsdepartementet, uppdrogs under hand åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att upptaga förnyade förhandlingar med markägarna i syfte att på frivillig väg ernå sådana överenskommelser angående priserna, att kostnaderna för de nu till förvärv ifrågasatta områdena icke bleve proportionsvis högre än kostnaderna för de med stöd av beslutet den 28 juni 1941 förvärvade stadsägorna. c,,

Foi-tifikationsstyrelsen har i skrivelse den 17 september 1943 anfört i huvudsak följande.

I anledning av det erhållna uppdraget hade styrelsen låtit föra förhandlingar med respektive fastighetsägare. Därvid hade ägaren till stadsägan nr 690 Q avgivit ett för honom till den 1 januari 1944 bindande försäljningsanbud å 3,600 kronor, vilken summa utgjorde cirka 80 procent av det stadsägan vid på styrelsens föranstaltande tidigare företagen värdering åsätta uppskattningsvärdet, 4,542 kronor. Likaledes hade ägaren till stadsägan nr 690 S, vilken stadsäga vid samma värdering åsatts ett värde av 5,557 kronor 75 öre, i ett den 14 augusti 1943 dagtecknat anbud förklarat sig villig att försälja stadsägan för en köpeskilling av 4,500 kronor, utgörande cirka 80 procent av uppskattningsvärdet, under villkor att preliminärt köpekontrakt mellan honom och styrelsen avslutades senast den 21 augusti 1943 samt att köpeskillingen av kronan utbetalades senast den 15 november 1943. I anledning av dessa för anbudets giltighet uppställda villkor hade styrelsen, efter från försvarsdepartementet erhållet underhandsmedgivande, under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande senast den 15 november 1943 med fastighetsägaren avslutat preliminärt köpekontrakt på grundval av det sålunda avgivna anbudet och alltså med bestämmelse, att köpeskillingen skulle utbetalas senast den 15 november 1943.

Vad anginge stadsägan nr 690 X hade vid de nu förda förhandlingarna fastighetsägaren förklarat sig icke vara villig att försälja stadsägan till lägre pris än den tidigare anbudssumman, 5,000 kronor. Med hänsyn till att fastigheten vid den tidigare i ärendet företagna värderingen åsatts ett värde av 4,301 kronor 25 öre, syntes kostnaderna vid ett eventuellt expropriationsförfarande komma att överstiga anbudssumman, varför en frivillig uppgörelse på basis av anbudet å 5,000 kronor syntes vara för kronan förmånligast.

Området örn 6.07 hektar av stadsägorna nr 702, 703 och 690 tillhörde Karlstads stad, varjämte å detsamma vore belägna vissa enskilda personer tillhöriga sommarstugor å ofri grund. Området hade tidigare värderats till 18,210 kronor samt stugorna å ofri grund till sammanlagt 5,350 kronor. Vid de nu förda förhandlingarna hade stadens drätselkammares tomtkommitterade förklarat sig villiga att tillstyrka en försäljning av området för en köpeskilling av 20,000 kronor, i vilket fall staden skulle ombesörja och bekosta uppgörelse med ägarna till stugorna å ofri grund. Därest kronan själv ville träffa uppgörelse med ägarna till stugorna, fordrade staden en köpeskilling av 18,200

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 135

kronor. Med hänsyn till föreliggande omständigheter syntes det avgivna anbudet å 20,000 kronor vara för kronan förmånligast. De sammanlagda kostnaderna för förvärv av samtliga stadsägor och område uppgingo alltså till (3,600 + 4,500 + 5,000 + 20,000 =) 33,100 kronor, varjämte för täckande av lagfarts- och avstyckningskostnader erfordrades cirka 400 kronor, i anledning varav för ändamålet syntes böra beräknas tillhopa 33,500 kronor. Styrelsen hemställde, att Kungl. Majit måtte godkänna det av styrelsen ingångna preliminära köpekontraktet rörande förvärv av stadsägan nr 690 S ävensom uppdraga åt styrelsen att å kronans vägnar träffa avtal om förvärv av stadsägoma nr 690 Q och X samt området örn 6.07 hektar mot köpeskillingar av respektive 3,600, 5,000 och 20,000 kronor samt till styrelsens förfogande för markförvärvet och därav föranledda lagfarts- och avstyckningskostnader ställa tillhopa 33,500 kronor.

Till grund för beslutet av den 28 juni 1941 om förvärv för försvarsväsen- Departementsdets räkning av vissa intill ammunitionsfabrikens i Karlstad (Zakrisdal) örn- c ^ råde belägna villafastigheter låg en önskan att i möjligaste mån tillmötesgå villaägarna, för vilka ammunitionsfabrikens tillkomst otvivelaktigt inneburit visst ekonomiskt avbräck. För kronans vidkommande var det därjämte ett önskemål — ehuru icke ett oavvisligt behov — att förvärva marken, vilken i händelse av ammunitionsfabrikens utbyggnad till full kapacitet syntes böra ingå i säkerhetsområdet kring fabriken. En förutsättning för förvärvet var emellertid, att kronan erbjödes någorlunda fördelaktiga villkor. Med hänsyn därtill inskränktes köpet att omfatta fyra fastigheter, vilka kunde förvärvas för avsevärt lägre belopp än uppskattningsvärdena. Sedan arméförvaltningens fortifikationsstyrelse — delvis på initiativ av vederbörande ägare — i olika sammanhang underställt frågan örn förvärv av återstående fastigheter Kungl. Majlis prövning, har styrelsen nyligen, efter under hand erhållet uppdrag, inkommit med en skrivelse i ämnet, varav framgår, att ägarna av tomterna 690 Q och S sänkt sina anbud så att dessa i stort sett kunna sägas vara jämförbara med de tidigare godtagna beloppen. Beträffande tomten 690 X har ägaren däremot förklarat sig vidhålla ett av honom tidigare avgivet anbud, vilket till och med icke oväsentligt överstiger värderingssumman. Beträffande slutligen det staden tillhöriga området — värderat till 18,210 kronor exklusive byggnader, vilka uppskattats till sammanlagt 5,350 kronor — ha mellan fortifikationsstyrelsen och staden förts förhandlingar, vilka lett till att staden erbjudit sig att antingen ställa området jämte därå befintliga byggnader till kronans förfogande mot ett köpeskillingsbelopp av tillhopa 20,000 kronor eller, därest kronan själv önskade träffa uppgörelse med ägarna till byggnaderna, att avyttra området i övrigt för ett belopp motsvarande värderingssumman. Enligt min uppfattning böra enahanda synpunkter anläggas på denna fråga som kommit till uttryck vid det tidigare förvärvet. Sedan 1943 års riksdag (skrivelse nr 334) numera i princip godkänt det i propositionen nr 163 framlagda byggnadsprogrammet för fabriken, kommer en skjutplats att anordnas

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

omedelbart söder örn ifrågavarande stadsägor. Dessas införlivande med ammunitionsfabrikens område är därför önskvärt ur flera synpunkter. I den mån områdena hembjudas kronan på villkor, motsvarande dem som lågo till grund för det föregående förvärvet, synes köpet sålunda böra komma till stånd. I överensstämmelse härmed tillstyrker jag förvärv av stadsägorna 690 Q och S för 3,600 respektive 4,500 kronor. Stadens anbud att försälja området om 6.07 hektar av stadsägorna 702, 703 och 690 jämte å området befintliga byggnader för tillhopa 20,000 kronor finner jag mig, ehuru icke utan tvekan, böra godtaga. Däremot kan jag icke tillstyrka förvärv av stadsägan 690 X till det av ägaren begärda priset. Den sammanlagda kostnaden skulle således bliva (3,600 + 4,500 + 20,000 =) 28,100 kronor, vartill torde böra läggas ett belopp av 400 kronor för diverse kostnader i samband med förvärvet. Det upprättade preliminära kontraktet rörande stadsägan 690 S torde böra godkännas.

1 anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Mark för ammunitions fabr iben i Karlstad å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investerings-

anslag av 28,500 kronor.

[6.] 15 b. Skjutplats för Hallands regemente m. m. I propositionen 1942: 322 beräknades ett belopp av 43,000 kronor för förvärv av skjutplats för Göteborgs luftvärnskår. Beloppet avsågs för inköp av ett av militära myndigheter förordat område vid Morups tånge, 10 mil söder örn Göteborg.

Sedan riksdagen (skrivelse nr 409) lämnat förslaget utan erinran samt anvisat medel för ändamålet, uppdrog Kungl. Maj:t den 30 juni 1942 åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att inkomma med dispositionsförslag.

I skrivelse den 7 april 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse anfört, bland annat, följande.

Sedan fortifikationsstyrelsen påbörjat åtgärder för förvärv av området vid Morups tånge, hade till styrelsen remitterats tvenne framställningar från ordföranden i vetenskapsakademiens naturskyddskommitté och Hallands naturskyddsförening angående möjligheterna att med hänsyn till det sällsport rika fågellivet vid Morups tånge förlägga den planerade skjutplatsen till annan ur naturskyddssynpunkt mindre värdefull plats. I anledning därav hade genom arméchefens försorg förnyade rekognosceringar ingångsatts, vilka efter samråd med fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt utsträckts att omfatta den tidigare icke undersökta kuststräckan Falkenberg—Halmstad. Därvid hade befunnits, att en lämplig skjutplats — tidigare icke föreslagen på grund av det stora avståndet från Göteborg — stöde att finna vid Bingenäs, 10 kilometer nordväst Halmstad. Platsen vore ur luftvärnsskjutningssynpunkt likvärdig med och ur markskjutningssynpunkt avgjort överlägsen Morups tånge. Det större avståndet från Göteborg betydde mindre, då skjutperioderna i allmänhet utsträcktes att omfatta en till två veckor. Genom sin belägenhet ungefär mitt emellan Göteborg och Malmö bleve Ringenäs även lämpligt som skjutplats för Skånska luftvärnskåren, som bland annat saknade användbar markskjutbana. Skjutplatsen kunde

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 137

därjämte användas för Hallands regementes luftvärns- och pansarvärnsskjutningar. — Ytterligare ett par platser hade uppförts på förslag men icke befunnits jämnbördiga med Ringenäsområdet.

På grund härav och då Morups tånge ur naturskyddssynpunkt icke borde ifrågakomma, hade arméchefen anmodat fortifikationsstyrelsen att vidtaga åtgärder för förvärv av Ringenäs såsom skjutplats för i första hand Göteborgs luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren men eventuellt även för Hallands regemente.

Beträffande omfattningen av sjöfarten utanför Ringenäs hade lotskaptenen i västra lotsdistriktet meddelat, att trafiken med handelsfartyg längs kusten kunde beräknas vara av ungefär samma omfattning vid Ringenäs som vid Morups tånge. Trafiken till och från närbelägna hamnar kunde emellertid antagas bliva mindre störd av skjutningar från Ringenäs än från den föreslagna skjutplatsen vid Morups tånge. Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt hade framhållit, att några fiskelägen icke funnes vid kuststräckan mellan Ringenäs och den nordnordost därom belägna udden Skallen. Några större fiskebåtar vore ej heller stationerade inom området, varför ett skjutområde väster eller sydväst örn Skallen eller väster örn Ringenäs syntes bliva till minsta hinder för fisket.

I anledning av vad sålunda förekommit hade fortifikationsstyrelsen föranstaltat om närmare undersökning av Ringenäsalternativet. Det av arméchefen till förvärv föreslagna området hade en areal av cirka 72 hektar och omfattade bland annat viss del av hemmanet Slätten. Då det emellertid visat sig att hemmanets ägare icke vore villiga att försälja del av fastigheten, syntes förvärvet böra utsträckas att omfatta hela hemmanet, varigenom även lämplig förläggningsplats samt erforderliga utrymmen bakom själva skjutplatsen erhölles. En preliminär undersökning hade visat, att byggnaderna vid Slättens gård kunde användas för provisorisk förläggning eller omändras till förrådsbyggnader. Utredningen hade sålunda givit vid handen, att markförvärvet i fråga, med hänsyn till nu angivna förhållanden, lämpligen borde omfatta ett å en skrivelsen bifogad ekonomisk karta med heldragen blå linje utmärkt område, vars gränser i görligaste mån anslöte till befintliga fastighetsgränser. Detta område hade en areal av 88.9580 hektar och omfattade dels fastigheterna Villshärad 24 och Villshärad 25 och ett område av Villshärad 23, vilka fastigheter utgjorde del av Vapnö fideikommiss i Söndrums socken, dels ock fastigheterna Villshärad l7 och Villshärad l9 samt del av fastigheten Villshärad 28 i Harplinge socken, utgörande hemmanet Slätten. Härtill bomme vissa samfällda vägar och annan samfälld mark.

Markområdet med befintliga byggnader hade värderats av domänintendenten B. Carlheim-Gyllenskiöld, Voxtorp, och förre landstingsmannen Victor Skantze, Varebacka. Av det över värderingen upprättade instrumentet framginge bland annat:

Den Vapnö fideikommiss tillhöriga delen av området hade en areal av 50.0990 hektar, därav bland annat cirka 9.0200 hektar åker av svag beskaffenhet, cirka 30.55 00 hektar avrösningsjord, huvudsakligen ljungmark, och cirka 6.0100 hektar skog. Åker och skogsmark med skog hade åsätta ett värde av 800 kronor per hektar och avrösningsjord 200 kronor per hektar, medan ett samfällt mindre område ansetts ha ett värde av 100 kronor per hektar. Samfällda vägar och ett kärr hade icke åsätta något värde. Efter dessa grunder hade åkerjorden beräknats ha ett sammanlagt värde av 7,216 kronor, skogsmarken 4,808 kronor, avrösningsjorden 6,110 kronor samt samfälld mark 196 kronor eller tillhopa 18,330 kronor. Värderingsmännen hade därjämte ansett, att ett visst intrång förorsakades fideikommisset på grund av minskade möjligheter att avyttra närbelägen för tomtförsäljning utlagd mark. Detta

Bihang Ull riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 1759 43 10

138 Kungl. Majlis proposition nr 344.

intrång hade värderats till 10,000 kronor. Det sammanlagda värdet av den Vapnö fideikommiss tillhöriga marken hade sålunda uppskattats till (18,330 + 10,000 =) 28,330 kronor eller i runt tal 28,300 kronor.

Återstoden av det till förvärv föreslagna området utgjordes dels av det bröderna G. B. Johansson och J. L. Johansson tillhöriga hemmanet Slätten, dels ock av vissa för Villshärads skifteslag eller vissa fastigheter i Villshärad samfällda vägar, tillhopa 38.8590 hektar. Hemmanet Slätten omfattade 37.9297 hektar, varav cirka 12.8340 hektar åker och cirka 25.0957 hektar avrösningsjord. Efter ett å-pris av 800 kronor respektive 200 kronor per hektar hade åkerjordens värde uppskattats till 10,267 kronor 20 öre och avlösnings jordens till 5,019 kronor 14 öre. Därjämte hade ett par smärre skogsdungar beräknats ha ett värde av 200 kronor. Den samfällda vägmärken hade icke ansetts lia något värde. På hemmanet funnes ett antal äldre byggnader uppförda. Samtliga vore av trä under plåttak och försvarligt underhållna. Byggnadernas värde hade upptagits till 12,500 kronor, motsvarande deras bruksvärde för hemmanet. Värdet av hela hemmanet uppginge salunda till (10,267:20 + 5,019:14 + 200 + 12,500=) 27,986 kronor 34 öre eller i runt tal 28,000 kronor.

Bröderna Johansson hade förklarat sig villiga att på vissa villkor försälja hemmanet för 28,000 kronor. Beträffande det Vapnö fideikommiss tillhöriga markområdet hade innehavaren av fideikommisset avgivit ett anbud örn försäljning av området med vissa inskränkningar och på vissa villkor i övrigt till ett pris av 50,000 kronor.

Överstelöjtnanten Hj. Cedercrona, vilken biträtt fortifikationsstyrelsen i ärendet, hade i en promemoria den 24 mars 1943 anfört bland annat: Bröderna Johanssons anbud överensstämde med värderingssumman och borde sålunda kunna godtagas, medan däremot det av fideikommisset avgivna anbudet icke kunde anses godtagbart. För genomförande av förvärvet i denna del syntes därför expropriationsförfarande bliva nödvändigt. Vissa vägar hade i värderingsinstrumentet icke åsatts något värde. Försiktigheten syntes dock bjuda, att någon ersättning beräknades jämväl för förvärv av desamma. För genomförande av markförvärvet syntes följande kostnader böra beräknas:

Vapnö fideikommiss tillhörig mark:

Kostnader för eventuell ersättning för samfällda vägar, utred­

ning, expropriationsförfarande, avstyckning, lagfart m. m. ... 5,000 39,000

Summa 67,000

För förvärv av det föreslagna området syntes sålunda ett belopp av 67,000 kronor vara erforderligt.

För egen del har fortifikationsstyrelsen framhållit, att området i fråga syntes lämpligt såsom luftvärnsskjutplats. Såsom en väsentlig fördel finge även anses, att vid ett förvärv av området ingreppet i produktiv mark och privat bebyggelse bleve ringa. Till följd av sitt läge syntes skjutplatsen kunna utnyttjas förutom av Göteborgs luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren jämväl för vissa av Hallands regementes övningar. Mot den av Cedercrona verkställda kostnadsberäkningen hade styrelsen intet att erinra.

Sedan Kungl. Maj: t i anledning av vad sålunda förekommit den 21 april 1943 uppdragit åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att med vederbörande markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar överens-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 139

kommelse kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande träffa avtal rörande förvärv av ifrågavarande område, har styrelsen den 26 maj 1943 inkommit med skrivelse i ärendet jämte ett upprättat preliminärt köpekontrakt. Av skrivelsen inhämtas, såvitt här är i fråga, följande.

Under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1943 hade avtal slutits med ägarna av fastigheterna Villshärad l7 och l9 samt del av Villshärad 26 örn fastigheternas försäljning till Kronan för ^8,000 kronor, d. v. s. i enlighet med tidigare avgivet anbud.

Beträffande den Vapnö fideikommiss tillhöriga delen av det till förvärv föreslagna markområdet, eller bland annat fastigheterna Villshärad 24 och 25 samt del av Villshärad 23, hade uppgörelse icke kunnat träffas, då fideikommissmnehavaren vidholm sitt tidigare avgivna anbud på 50,000 kronor, en summa som med cirka 43 procent överstege den åsätta värderingssumman. I sm förenämnda skrivelse den 7 april 1943 hade fortifikationsstyrelsen beräknat kostnaderna för förvärv av viss samfälld mark samt för utredning, avstycknmg, lagfart och expropriationsförfarande m. m. till sammanlagt 5,000 kronor. Därjämte hade enligt sedvanliga grunder räknats med en marginal av 20 procent av värdet å det område, som avsåges skola exproprieras. Med hänsyn till att byggnadsplan upprättats för ett Vapnö fideikommiss tillhörigt område, beläget cirka 300 meter söder örn Ringenäs och avsett för tomtförsäljning’ syntes emellertid marginalen böra ökas till 30 procent av värderingssumman eller till 8,500 kronor.

I enlighet med det anförda beräknade styrelsen numera kostnaderna för genomförande av markförvärvet vid Ringenäs till (28,000 + 28,300 + 8,500 + 5,000=) 69,800 kronor eller i runt tal 70,000 kronor mot förut beräknade 67,000 kronor.

Sedermera ha jämväl från flygvapnets sida framkommit önskemål rörande disposition av skjutplatsen vid Ringenäs, i anledning varav Kungl. Majit genom beslut den 1 juni 1943 uppdragit åt överbefälhavaren att, med beaktande av en inom försvarsdepartementet upprättad promemoria i ärendet, avgiva utlåtande angående områdets utnyttjande.

I anledning härav har överbefälhavaren i skrivelse den 3 september 1943 anfört i huvudsak följande.

Sedan lång tid tillbaka hade Hallands regemente använt Ringenäs för vissa skjutningar och regementet borde även i fortsättningen ha förstahandsrätt till området. På grund av infanteriets ökade tilldelning av pansarvärnsoch pansarvärnsluftvärnsvapen samt granatkastare hade regementets behov av platsen avsevärt stegrats. Skjutplatsen kunde dock förutom för Hallands regemente avses för antingen Göteborgs luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren eller för Hallands flygflottilj.

Chefen föi flygvapnet hade anfört, att med hänsyn till flygsäkerheten vid Hallands flygflottilj luftvärnsskjutningar icke borde förekomma vid Ringenäs efter den 1 maj 1945 ävensom att Ringenäs vore den enda plats inom lämpligt avstånd från Halmstad, som kunde användas för all slags bomfällning och skjutning. Vidare hade framhållits, att platsen syntes kunna användas gemensamt av Hallands regemente och Hallands flygflottilj.

Arméchefen hade anfört, att, sedan det tidigare beslutet örn förvärv av skjutplats vid Morups tånge upphävts, Ringenäs vore den enda plats inom rimligt avstånd från Göteborg, som vore lämplig såsom skjutplats för Göteborgs luftvärnskår. Därest likväl Ringenäs icke kunde avses för luftvärns-

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 344. skjutningar hade arméchefen för avsikt att efter förnyad utredning inkomma med nytt förslag rörande inköp av annan skjutplats på västkusten.

Efter övervägande av det anförda har överbefälhavaren hemställt, att Ringenäsområdet snarast måtte förvärvas för försvarsväsendets räkning såsom skjutplats för Hallands regemente med skyldighet för regementet att ställa platsen till förfogande för Göteborgs luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren intill den 1 maj 1945 och därefter till förfogande för Hallands flygflottilj.

Departements- Såsom av redogörelsen framgår har ett belopp av 43,000 kronor anvisats chefen. till anskaffande av skjutplats för Göteborgs luftvärnskår. Då av praktiska och ekonomiska skäl en dylik skjutplats bör vara belägen vid havet, ha omfattande undersökningar av kuststräckan norr och söder örn Göteborg företagits. Det område vid Morups tånge, som ur militär synpunkt i första hand ansetts lämpligt, synes emellertid, efter vad som numera upplysts, ur naturskyddssynpunkt icke utan tvingande skäl böra ifrågakomma. Risk föreligger nämligen för att fågellivet vid Morups tånge, som är av egenartad karaktär, kan bliva ödelagt, om skjutplatsen förlägges dit. Andra alternativ, som varit föremål för närmare granskning, äro Gamla Köpsta 8 kilometer söder Varberg, Grimsholmen 8 kilometer sydost Falkenberg samt Ringenäs 10 kilometer väster Halmstad. Av dessa platser ha de militära myndigheterna obetingat förordat Ringenäs-alternativet, vars enda nackdel synes vara det förhållandevis stora avståndet — omkring 150 kilometer — till Göteborg. Då platsen är belägen ungefär mitt emellan Göteborg och Malmö, har emellertid föreslagits, att jämväl vissa av Skånska luftvärnskårens skjutningar, som för närvarande äga rum under relativt ogynnsamma betingelser vid Stenudden öster örn Falsterbo, skulle förläggas till Ringenäs. Hallands regemente, som redan tidigare utnyttjat Ringenäsområdet för vissa skarpskjutningsövningar, har även hemställt, att området måtte förvärvas med äganderätt för försvarsväsendets räkning och ställas till regementets förfogande. Slutligen har chefen för flygvapnet uttryckt ett önskemål, att området, som enligt verkställd undersökning väl lämpar sig såsom skjut- och bombfällningsplats för Hallands flygflottilj, måtte ställas till flygvapnets förfogande, eventuellt för att utnyttjas gemensamt av Hallands regemente och Hallands flygflottilj. Att använda området för luftvämsskjutningar är enligt chefens för flygvapnet mening mindre lämpligt med hänsyn till flygflottiljens förläggning i närheten av skjutplatsen och de till följd därav ofta förekommande överflygningarna.

För egen del finner jag det utrett, att Ringenäsområdet väl lämpar sig till skjutplats för luftvärn och infanteri samt till skjut- och bombfällningsplats för flygvapnet. Då därjämte intrång på odlad mark och enskild egendom sker i förhållandevis ringa utsträckning, anser jag mig böra medverka till att området förvärvas för försvarsväsendets räkning. Med hänsyn till behovet av ytterligare skjutterräng för Hallands regemente och till platsens belägenhet nära regementet och Hallands flygflottilj synes det naturligast,

Kungl. Maj.-ts proposition nr 344. 141 att området ställes till Hallands regementes förfogande att disponeras gemensamt av regementet och flottiljen. Beträffande områdets begränsning och kostnaderna för förvärvet finner jag icke anledning till erinran mot vad arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i sådant avseende anfört. Det preliminärt träffade avtalet, vilket enligt numera träffad överenskommelse skall av Kungl. Maj:t och kronan antagas före den 15 november 1943, synes sålunda böra godkännas och kostnaderna i sin helhet beräknas till 70,000 kronor.

I enlighet med vad överbefälhavaren i ämnet anfört torde luftvärnets skjutningar tills vidare kunna förläggas till Ringenäs i avvaktan på att undersökningarna angående annan lämplig plats för luf t värnsskjutningar slutföras. Dessa undersökningar böra bedrivas med all skyndsamhet, därvid särskilt bör beaktas önskvärdheten av att kostnaderna för förvärvet icke skola överskrida det för ändamålet redan anvisade beloppet. Dispositionen av detta belopp bör bliva beroende av det resultatet, vartill undersökningarna leda.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:! måtte föreslå riksdagen

att till Skjutplats för Hallands regemente m. m. å tilläggs-

stat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investe-

ringsanslag av 70,000 kronor.

Marinförvaltningens delfond.

[7.] 16 a. Modernisering av Stockholms öriogsvarv. Genom beslut den 8 december 1939 har Kungl. Majit medgivit, att för utförande av i skrivelse den 12 oktober 1939 från marinförvaltningen närmare angivna nybyggnadsarbeten och materialanskaffningar för örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm ett belopp av högst 1,475,000 kronor måtte ställas till marinförvaltningens förfogande från det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. uppförda förskottsanslaget Försvarsväsendet i allmänhet: Engångsutgifter (Ga). I detta belopp ingick bland annat en post å 250,000 kronor för omläggning av den elektriska distributionsanläggningen vid Stockholms örlogsvarv från 25periodig till 50-periodig växelström ävensom anordnande därstädes av ny kraftcentral i bombskyddat bergrum. I

I skrivelse den 12 maj 1943 har nu marinförvaltningen i anslutning till en av chefen för Stockholms örlogsvarv avgiven framställning inkommit med anmälan, att berörda arbeten komme att draga väsentligt större kostnader än som beräknats. Kostnadsökningen hade betingats av stegrade materiel- och arbetskostnader samt nödvändigheten av att i stor utsträckning utföra ifrågavarande arbeten på övertid. Vidare hade för anordnandet av den nya kraftcentralen erforderliga sprängningsarbeten blivit dyrare än beräknat. På grundval av kostnadskalkyler, ingivna av chefen för Stockholms örlogsvarv, hade marinförvaltningen beräknat, att kostnaderna för arbetets slutförande

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

komme att utöver för ändamålet redan anvisade medel uppgå till 96,000 kronor.

I samband härmed Ilar marinförvaltningen anmält, att ett belopp av 20,000 kronor icke behövde tagas i anspråk av det reservationsanslag av 80,000 kronor, vilket av riksdagen (skrivelse nr 493) efter därom av Kungl. Majit i propositionen 1941: 319 (punkten 10) framlagt förslag med benämningen Modernisering av Stockholms örlogsvarv anvisats å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 för anordnande av en laddningsstation för undervattensbåtar vid Stockholms örlogsvarv. Det hade nämligen visat sig att det utrymme, som av varvet reserverats för stationen, vore för ändamålet olämpligt och dessutom otillräckligt. Annat utrymme inom varvets område kunde icke utan stora olägenheter disponeras. Företagen undersökning hade emellertid givit vid handen, att en station med mindre kapacitet än den i propositionen avsedda vore tillfyllest. Å det reserverade utrymmet kunde trots vissa olägenheter plats beredas för densamma. Då uppförandet av en station med mindre kapacitet hade beräknats komma att betinga en kostnad av enbart 60,000 kronor, komme sålunda 20,000 kronor att inbesparas av de av riksdagen för ändamålet anvisade medlen.

I anslutning till det anförda har marinförvaltningen hemställt, att för omläggning av distributionsnätet vid Stockholms örlogsvarv och anordnande av bombskyddad kraftcentral därstädes Kungl. Majit måtte dels medgiva att 20,000 kronor av de för anordnandet av en laddningsstation för undervattensbåtar anvisade medlen måtte få disponeras och dels bemyndiga ämbetsverket att disponera ett belopp av 76,000 kronor från det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda förskottsanslaget IV. Cd. Engångsutgifter (Ga), delposten 3. övriga utgifter.

Departements­ Arbetet med omläggningen av distributionsnätet vid Stockholms örlogschefen . varv och anordnandet av bombskyddad kraftcentral därstädes är numera praktiskt taget avslutat. Endast efterarbeten för sanering och ordnande av vissa ledningar återstå. Det belopp av 250,000 kronor, som genom Kungl. Majlis beslut den 8 december 1939 ställts till marinförvaltningens disposition för angivna ändamål, är enligt uppgift från förvaltningen numera förbrukat. Att beloppet varit otillräckligt uppgives närmast ha förorsakats av de stegrade materiel- och arbetskostnaderna ävensom nödvändigheten av att i stor utsträckning utföra arbetet på övertid. Med hänsyn härtill har jag intet att erinra mot att, utöver tidigare anvisade medel, i enlighet med marinförvaltningens förslag anvisas ett belopp av 96,000 kronor för arbetenas avslutande. I första hand torde av de för anordnande av en laddningsstation för undervattensbåtar vid Stockholms örlogsvarv anvisade medlen få för ändamålet disponeras det belopp av 20,000 kronor, som på sätt den föreliggande utredningen utvisar kan inbesparas. Resterande 76,000 kronor torde böra utgå över riksstaten och upptagas under samma anslagsrubrik som vissa tidigare å riksstaten anvisade medel för modernisering av Stockholms örlogsvarv. Kostnaderna för ifrågavarande arbeten hänföra sig till prisstegringar o. dyl. samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 143

till äldre byggnadsföretag och torde därför icke böra inräknas inom den kostnadsram, som av 1942 års riksdag angivits för försvarsväsendets utbyggande under femårsperioden 1942/47. Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till Modernisering av Stochholms örlogsvarv å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av 76,000 kronor; dels och medgiva, att för utförande av de av mig i det föregående angivna arbetena må härutöver disponeras ett belopp av 20,000 kronor av det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 till Modernisering av Stockholms örlogsvarv anvisade reservationsanslaget av 80,000 kronor.

[8..] Nybyggnader för sjökrigsskolan. På förslag av Kungl. Majit (propositionen 1941:330 samt 1942 års statsverksproposition, kapitalbudgeten, bilaga 2, punkt 12) anvisade riksdagen till nybyggnader för sjökrigsskolan såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens delfond tillhopa (2,000,000 + 1,870,000 =) 3,870,000 kronor för bestridandet av kostnaderna för sjökrigsskolans förläggande till Näsby i huvudsaklig överensstämmelse med ett av marinförvaltningen i samråd med 1940 års civila byggnadsordning utarbetat byggnadsprogram med vissa däri angivna förändringar. Sedan marinförvaltningen i skrivelse den 18 november 1942 anmält, att de av riksdagen anvisade anslagen icke komme att förslå, har riksdagen till nybyggnader för sjökrigsskolan å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 under försvarsväsendets fastighetsfond anvisat att reservationsanslag av 370,000 kronor (propositionen nr 2, bilaga 13, punkt 5, riksdagens skrivelse nr 48). Detta belopp har, enligt vad av sistnämnda proposition framgår, beräknats på följande sätt, nämligen till vissa ny- och ombyggnadsarbeten, vatten-, värme- och avloppsledningar, elektriska ledningar och väganläggningar kronor 176,300 » entreprenörerna utgående belopp på grund av prissteg­

Summa kronor 371,300 eller i runt tal 370,000 kronor. Av detta belopp har Kungl. Majit genom brev den 19 mars 1943 ställt till marinförvaltningens förfogande dels 185,000 kronor för bestridande av vissa av merkostnaderna, dels beloppet örn 125,000 kronor för gäldande av de gottgörelser för prisstegringar, som kontraktsenligt tillkomma vederbörande entreprenörer.

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 10 september 1943 bemyndigat marinförvaltningen att gå i författning örn slutförande, i huvudsaklig överensstämmelse med ingivna ritningar och inom en kostnadsram av 110,000 kronor, av vissa omändrings- och iståndsättningsarbeten inom Näsby slott samt att för bestridande av de med arbetena förenade kostnaderna anlita, förutom medel som från anslag till nybyggnader för sjökrigsskolan genom tidigare beslut ställts till marinförvaltningens förfogande, förenämnda anslag av 370,000 kronor intill ett belopp av 60,000 kronor.

Med erinran härom har marinförvaltningen i skrivelse den 11 september 1943 framhållit följande.

Ehuru samtliga i byggnadsprogrammet för sjökrigsskolan ingående arbeten ännu icke slutförts, kunde totala kostnaderna för byggnadsprogrammets genomförande redan nu med erforderlig säkerhet överblickas.

Enligt vissa entreprenörers debiteringar för tilläggsarbeten, av vilka debiteringar ett avsevärt antal poster icke kunde av marinförvaltningen godtagas, skulle anslagsställningen uppvisa en brist på i runt tal 45,000 kronor, men enligt marinförvaltningens detalj justeringar av dessa felaktiga poster skulle anslagsställningen uppvisa ett överskott av i runt tal 15,000 kronor. I dessa skiljaktiga anslagsställningar vore icke medräknade dels i det följande angivna merkostnader i samband med ännu ej utförda arbeten, dels förutnämnda delbelopp, 125,000 kronor, för bestridande av entreprenörerna tillkommande ersättningar för prisstegringar, vilket belopp fördes i särskild räkning.

Beträffande nyssnämnda skiljaktigheter mellan entreprenörernas debiteringar och marinförvaltningens kontrollräknade poster påginge förhandlingar med ifrågavarande entreprenörer. Sannolikt torde överenskommelse icke kunna träffas, utan måste tvisten kontraktsenligt överlämnas till skiljenämnd och torde avgörandet komma att kräva icke oväsentlig tid. Yad resultatet komme att bli kunde självfallet nu icke med säkerhet bedömas, men marinförvaltningens kontrollberäkningar vore så noggrant utförda, att de icke i någon större utsträckning torde kunna jävas av entreprenören.

Emellertid finge marinförvaltningen framhålla, att det ofrånkomliga dröjsmålet med ernående av skiljedom och ovissheten örn dess följder för anslagsställningen hindrade marinförvaltningen att igångsätta nedan angivna återstående arbeten i byggnadsprogrammet, av vilka särskilt iordningställandet av bostäder för maskinist och trädgårdsarbetare vore brådskande. Nämnda arbeten avsåge

båtbrygga, varom särskilt förslag avgivits med kostnadsberäkning slutande på 30,000 kronor,

slottet (vissa resterande omändringsarbeten, varom särskilt förslag avgivits) samt

tre mindre byggnader, vilka skulle iståndsättas till bostäder för maskinist och trädgårdsarbetare och till gåshus, varjämte ett bränsleskjul skulle ändras till båthus.

Marinförvaltningen hade för sistnämnda iståndsättningsarbeten i skrivelsen den 18 november 1942 angående tilläggsanslag hemställt örn 47,400 kronor i stället för i det ursprungliga byggnadsprogrammet upptagna belopp örn 37,000 kronor. I tilläggsanslaget å 370,000 kronor hade emellertid för ändamålet upptagits endast 40,000 kronor, varav för en första redan utförd iståndsättning av en fiskarstuga disponerats 3,400 kronor. För under denna punkt angivna utgiftsändamål återstode således (40,000 — 3,400 =) 36,600 kronor.

Enligt inkomna anbud skulle inredande av en maskinistbostad i en av de tre mindre byggnaderna, nämligen grindstugan, komma att ställa sig väsent-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 145

ligt dyrare än en ny byggnad av monteringsfärdigt material, varför marinförvaltningen i särskild skrivelse hemställt örn ändring av byggnadsprogrammet i denna del.

Kostnaderna för angivna tre mindre byggnader lii. m. med de ändringar som föranleddes av förbättrad planering och nya behov skulle härigenom komma att uppgå till:

146 Kungl. Maj-.ts 'proposition nr 3d4.

Ett underskott av i runt tal 30,000 kronor beräknades härigenom uppstå, vilket icke inginge i den på grund av skiljedom uppkommande anslagsbristen å 45,000 kronor eller anslagsöverskottet å 15,000 kronor.

Å andra sidan finge marinförvaltningen anmäla att å delbeloppet, 125,000 kronor, för bestridande av entreprenörer tillkommande ersättningar för prisförhöjningar förefunnes ett överskott av i runt tal 50,000 kronor, vilket överskott marinförvaltningen ifrågasatte finge användas till täckande av underskottet å 30,000 kronor och som reserv för täckande av de kostnader, som i sämsta fall komme att drabba marinförvaltningen genom skiljedom. Därest denna närmare anslöte sig till marinförvaltningens beräkningar, ifrågasatte ämbetsverket, att överskottet även finge användas till angelägen iståndsättning av den kulturhistoriskt värdefulla magasinsbyggnaden samt dess inredning till brandbod ävensom till kompletterande väg- och planeringsarbeten m. m.

I anslutning till vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt, att uppkommande överskott å förenämnda delbelopp om 125,000 kronor måtte få användas till täckande av även andra med nybyggnadsprogrammet för sjökrigsskolan sammanhängande kostnader än entreprenörerna tillkommande ersättningar för prisförhöjningar.

Departements­ Sjökrigskolan i Näsby är nu i det närmaste färdigställd och har tagits i chef en. bruk. Vissa mindre byggnadsarbeten återstå emellertid att utföra. Enligt föreliggande framställning finnas medel härför tillgängliga, om för ändamålet kunna disponeras besparingar å de medel, som beräknats för täckande av prisstegringar. Häremot har jag intet att erinra men föreslår, med hänsyn till den avvikelse från anslagsberäkningen, som ett beslut i överensstämmelse med marinförvaltningens förslag innebär, att ärendet underställes riksdagens prövning.

Mot detaljerna i marinförvaltningens föreliggande förslag har jag intet att erinra. Jag förutsätter dock, att den del av de hittills anvisade medlen, som kan komma att återstå efter slutförandet av de av ämbetsverket i första hand föreslagna arbetena, tages i anspråk för iståndsättning av magasinsbyggnaden m. m. endast i den mån så finnes oundgängligen nödvändigt och efter särskilt medgivande av Kungl. Majit.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att befintlig behållning å för nybyggnader för sjökrigsskolan

anvisade medel må disponeras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående angivits.

[9.] 16 b. Vissa byggnads- och anläggningsarbeten invid Karlskrona. Med anledning av propositionen 1940 U: 73 angående vissa byggnadsarbeten vid försvarsväsendet anvisade riksdagen såsom kapitalinvesteringar i försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens delfond därav, å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 reservationsanslag å tillhopa 2,225,000 kronor för uppförande av dels förråd för artilleri- och fortifikationsmateriel

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344. 147 vid kustfästningarna och. för intendentur- och sjukvårdsmateriel vid marinen, dels ock garagebyggnader m. m. vid kustfästningarna.

Invid Karlskrona har uppförts huvuddelen av de förrådsbyggnader och garage, som avsågos för Blekinge kustartilleriförsvar och Sydkustens marindistrikt.

I skrivelse den 20 februari 1943 har marinförvaltningen anmält behov av medel för utbyggnad av vägar och stängsel m. m. vid förrådsbyggnaderna enligt följande sammanställning:

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

gjort framställning om ett anslagsbelopp av omkring 1,500,000 kronor för maskering av anläggningar, stående under ämbetsverkets förvaltning. Enligt utredningens uppfattning borde frågan örn maskering av ifrågavarande förrådsbyggnader upptagas till prövning i samband med liknande åtgärder för övriga anläggningar, varför medel i detta sammanhang icke syntes böra upptagas.

Under hänvisning till det anförda har utredningen tillstyrkt, att följande belopp ställas till marinförvaltningens förfogande för förrådsbyggnaderna: för uppförande av bostad åt tillsynsman inklusive brunnsan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 149

skulle betydligt minska svårigheterna vid vakthållning, då varje vistande innanför stängslet skulle ge vaktpersonalen anledning att ingripa, medan däremot frånvaron av ett stängsel skulle hindra ingripande till dess direkt försök till åverkan kunnat konstateras.

Vidkommande slutligen den för maskeringsåtgärder beräknade kostnaden å 25,000 kronor hade denna icke inräknats i den av marinförvaltningen gjorda framställningen om anslag av 1,500,000 kronor för vissa maskeringar. Medel mäste sålunda beräknas för ändamålet i detta sammanhang.

Det synes mig anmärkningsvärt, att marinförvaltningen vid uppgörande Depariementsav byggnadsprogram och kostnadsberäkningar för de nu i huvudsak färdig- chefen. ställda förrådsbyggnaderna på denna plats icke räknat med anläggande eller förbättrande av tillfartsvägar till byggnaderna, vilka av luftskyddsskäl utspritts över ett tämligen stort område. Enligt vad jag inhämtat äro nu befintliga vägar delvis i sådant skick, att förråden icke kunna utnyttjas för avsett ändamål. Det hade jämväl varit naturligt, örn man vid projektens utarbetande beaktat frågan örn förrådens bevakning och sålunda beräknat medel för erforderliga stängsel och vaktlokaler. Då så icke skett och det är angeläget, att förråden snarast möjligt kunna tagas i bruk, finner jag mig nödsakad att nu upptaga ärendet till behandling.

Den personal, som kommer att vara sysselsatt med vård och översyn av materiel som skall förvaras i förråden, måste äga tillgång till uppvärmd lokal. Då lämplig sådan icke finnes inom området, blir det nödvändigt att uppföra en eller flera värmestugor. Med hänsyn till områdets utsträckning och byggnadernas spridning inom detsamma torde det vara tidsbesparande och i längden ekonomiskt att i enlighet med marinförvaltningens förslag uppföra tre värmestugor.

Det område där förråden uppförts genomskäres av en landsväg, som är öppen för allmän trafik. Området användes av stadsborna i viss utsträckning som rekreationsområde och för bär- och svampplockning samt tjänar även som övningsområde för närliggande militära förband. Under dessa omständigheter böra extra anordningar för bevakning och skydd av materielen vidtagas för att hindra- skadegörelse eller obehörig verksamhet. Önskvärt hade varit, örn redan nu kunnat framläggas förslag rörande bevakningens ordnande. Då det emellertid under nu rådande förhållanden torde vara erforderligt med militär bevakning, har jag intet att erinra mot att för vaktpersonalen uppföres en barack för omkring 15,000 kronor. Jag utgår därvid från att baracken, örn behov av densamma icke skulle föreligga vid bevakningstjänstens slutliga ordnande, skall kunna, eventuellt efter flyttning, utnyttjas för annat ändamål.

I likhet med marinförvaltningen anser jag det nödvändigt att stängsel anordnas. Mot kostnaden härför synes ingen erinran vara att rikta.

För uppförande av en bostad för tillsynsmannen har marinförvaltningen beräknat en kostnad av 35,000 kronor, under det militära byggnadsutredningen hållit före, att omkring 25,000 kronor borde räcka. Då marinförvaltningens beräkning grundar sig på anbud och då det synes angeläget att bostaden upp-

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 344. föres i enlighet med eljest tillämpad standard, får jag tillstyrka marinförvaltningens förslag.

Beträffande kostnaderna för anordningar för elektrisk anläggning och kraftförsörjning synes icke någon erinran vara att göra, varför jag även härutinnan tillstyrker marinförvaltningens förslag. Av de för ändamålet beräknade medlen torde, i anslutning till vad militära byggnadsutredningen anfort, 14,000 kronor, avseende anslutningsavgift för den elektriska kraftförsörjningen, böra bestridas från vederbörligt omkostnadsanslag.

Marinförvaltningen har föreslagit anordnande av sju brunnar för färskvatten förutom en vid tillsynsmannens bostad. Ehuru jag finner det tveksamt, om så många nya brunnar skola behöva anläggas, beräknar jag för närvarande medel för ändamålet i enlighet med marinförvaltningens förslag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter ytterligare utredning fatta slutlig ståndpunkt till frågan.

Vägar, lämpade för de delvis mycket tunga transporter, som komma att äga rum till och från förråden, äro såsom redan anförts nödvändiga. Då marinförvaltningens kostnadsberäkning härför lämnats utan erinran av byggnadsutredningen, får jag tillstyrka, att det föreslagna beloppet utgår för ändamålet.

Vad slutligen beträffar det för maskeringsåtgärder äskade beloppet avser detta, enligt vad jag inhämtat, ommålning av vissa tak, vilka erhållit en ur luftskyddssynpunkt olämplig färg. Det synes vid sådant förhållande riktigast, att medel för ändamålet beräknas i detta sammanhang.

De sammanlagda kostnaderna för här berörda åtgärder torde på grundval av marinförvaltningens kalkyler kunna enligt prisläget den 1 juli 1943 uppskattas till omkring 250,000 kronor. Enär arbetena hänföra sig till ett äldre byggnadsföretag, torde kostnaderna härför icke böra medräknas i den för marinen för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen, varför för ändamålet torde böra äskas ett särskilt investeringsanslag.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa byggnads- och anläggningsarbeten invid Karls­

krona å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 an­

visa ett investeringsanslag av 250,000 kronor.

[10.] 18 a. Bestridande av på marinen belöpande kostnader för inköp av Berga egendom invid Hårsfjärden. Invid Hårsfjärden är belägen den dödsboet efter hovjägmästaren H. Ax:son Johnsson tillhöriga egendomen Berga med slott och underlydande fastigheter i Västerhaninge socken i Stockholms län, omkring 4 kilometer söder örn Västerhaninge järnvägsstation. Egendomen är belägen vid Hårsfjärdens nordvästra strand och gränsar till kronans område vid Vitsa. I

I skrivelse till marinchefen av den 9 februari 1943 har chefen för kustflottan framlagt förslag örn inköp för kronans räkning av nämnda egendom. I skrivelsen erinras att Hårsfjärden alltmer framträtt som den för kust-

Kungl. Maj:ts proposition nr 3å-±. 151

flottan lämpligaste övningsbasen på Ostkusten och att på grund härav marinens anläggningar därstädes i land, på öarna och vid Yitså successivt blivit alltmer omfattande. De kostnader och det arbete, som nedlagts på denna plats, samt dess i övrigt lämpliga geografiska utformning och belägenhet talade för att kustflottan jämväl under framtiden komme att utnyttja Hårsfjärden. Flottans myndigheter hade år 1929 erbjudits att från Årsta gård inköpa norra stranden av Hårsfjärden från Yitså brygga räknat. Inköpet hade dock icke kommit till stånd och i stället hade Årsta havsbad på platsen anlagts på enskilt initiativ. Yid kustflottans lämpligaste förläggningsplats funnes sålunda en omfattande bebyggelse av småstugor och en allmän restaurang, vilket vållade kustflottan svårigheter. Rörelsefriheten hade inskränkts och vissa skjutövningar kunde icke längre utföras på Hårsfjärden, vilket medförde extra kostnader, vartill komme, att insyn över övningsbasen och ankringsplatsen underlättades. De av kronan ägda öarna kring Hårsfjärden erbjöde praktiskt taget inga möjligheter för ytterligare bebyggelse. Ytterligare anläggningar kunde emellertid förväntas tillkomma och nya krav på tomtmark uppställas. För sådan utvidgning kunde Berga egendom disponeras.

I skrivelsen angivas vissa ändamål för vilka egendomen och där uppförda byggnader skulle kunna tagas i anspråk. Vidare framhålles, att nya förläggningsplatsen för kustflottan vid inköp av denna egendom skulle kunna komma till stånd. I skrivelsen hemställes, att chefen för marinen ville upptaga ifrågavarande problem till övervägande och vidtaga åtgärder för deras bringande till en snar lösning.

I skrivelse till överbefälhavaren av den 19 februari 1943 har marinchefen såsom eget förslag åberopat det sålunda av chefen för kustflottan framställda förslaget. I marinchefens skrivelse understrykes, att Berga strandområde till skillnad mot Årsta havsbad är beläget omedelbart intill vissa ankarplatser och att möjligheterna för obehöriga att från stranden följa övningarna m. m. vore uppenbara och utgjorde även i fredstid en allvarlig fara. Vidare framhålles, att Berga strandområde utgöres huvudsakligen av berg och att för jordbruk lämplig mark och ekonomibyggnader icke äro belägna inom detta område.

I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet av den 13 mars 1943 har överbefälhavaren funnit de sålunda framlagda synpunkterna beaktansvärda och yttrat, att förvärvet av egendomen måste anses vara av värde ur försvarssynpunkt.

I ärendet har domänstyrelsen den 29 juni 1943 avgivit utlåtande.

Av utlåtandet framgår, att egendomen omfattar fastigheterna Berga l1, 21, 3l, 41 och 5\ Kapp Ekeby ll och 21, Dalby l1 och 2\ Näringsberg l1 och 2\ Fors 23, 310, 312 jämte lägenheterna Fors 38, 313, 42, 53, 54 och 58, Yidså 21, Söderhagsgärdet l1 samt Bergavägen l1. Med fastigheterna Berga l1, 21, 31, 41 och 51, Näringsberg l1 och 21, Kapp Ekeby ll och 21 samt Vidsa 21 höra fiskevatten sområden i Saltsjön (Hårsfjärden) jämlikt bestämmelserna i 12 kap. 4 § jordabalken.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Enligt av egendomsförvaltningen lämnade uppgifter samt med ledning av befintlig karta beräknas arealen omfatta omkring 1,280 hektar, varav

Kungl. Maj-.ts 'proposition nr 344. 153 Ekonomibyggnaderna vöre förhållandevis goda. Ladugården vid huvudgården vore lanterninbyggd under tak av papp. Lanterninen vore angripen av röta. Byggnaden komme sannolikt att framdeles erfordra tämligen stora reparationer. Utöver för egendomens brukande behövliga byggnader funnes dels i närheten av stranden mot Hårsfjärden Berga slott med byggnader för ekonomipersonal samt terrass- och parkanläggningar m. m., uppfört åren 1913— 1915 och i mycket gott skick, dels ock spridda över egendomens ägor 16 hyreslägenheter. Av dessa vore Näset, Eiskarstugan, Jaktstugan och Norrlöt i gott skick samt de övriga gamla och delvis i så dåligt skick, att de i en snar framtid torde böra rivas. Egendomen vöre elektrifierad genom anslutning till Västerhaninge elektriska distributionsförening. Andelarna vore inbetalda och strömavgifterna förhållandevis låga. Skogsmarken vore i regel starkt bergbunden med godartade lermarker mellan bergområdena samt i genomsnitt av medelgod beskaffenhet. Virkesförrådet hade okulärt uppskattats till omkring 53,000 kubikmeter eller 114 kubikmeter per hektar skogsmark. Härtill komme virkesförrådet å impediment, som beräknats till 5,900 kubikmeter. Större delen av skogsavkastningen beräknades åtgå till husbehov vid egendomens jordbruk. Efter underhandlingar mellan domänstyrelsen och utredningsmannen i dödsboet, advokaten Emil Heijne, hade dödsboet förklarat sig villigt att försälja egendomen till ett pris av 2,635,000 kronor med avräkning per den 1 maj 1943. I erbjudandet inginge levande inventarier och förråd å Berga egendom enligt den 30 april 1943 upprättad förteckning med av säljaren gjord värdesättning, utsäde och konstgödsel för vårbruket 1943, döda inventarier å Berga och Näringsbergs gårdar, vissa yttre inventarier å Berga slott, inre inventarier å Berga gård, inventarier å Näringsberg och Näset samt i Eiskarstugan och Jaktstugan samt marketenteriet. Häremot inginge icke i anbudet — förutom en del yttre inventarier å Berga slott — inventarier å Berga slott och inventarier i chaufförsbostaden i ekonomibyggnaden. Härjämte hade från försäljning undantagits en i närheten av slottet belägen minnesbyggnad med tillhörande tomtområde, omfattande en areal av 2,676 kvadratmeter, vilket område enligt uppgift numera avstyckats till särskild fastighet. Het hade förutsatts, att köparen skulle svara för de naturaförmåner, som tillkomme åtta å egendomen boende pensionärer, under det att till dessa utgående kontanta belopp skulle betalas av en enligt testamente av hovjägmästaren Helge Ax:son Johnsson bildad stiftelse. Förråden, vilka underginge ständiga förändringar, syntes böra värderas sådana dessa befunnes vid tillträdet och enligt då gällande priser. Jämväl ersättning för utsäde och konstgödsel syntes böra bestämmas med hänsyn till värdet vid tiden för tillträdet. Säljaren hade uj^pgivit värdena per den 30 april 1943 av befintliga förråd (virke, ved, spannmål, stråfoder m. m.)till i avrundat tal 71,700 kronor samt av utsäde och konstgödsel för vårbruket 1943 till omkring 24,000 kronor, eller tillsammans 95,700 kronor. Efter avdrag av sistsagda belopp, vilket borde jämkas med hänsyn till förhållandena vid tillträdesdagen, utgjorde således den begärda köpeskillingen i avrundat tal 2,539,000 kronor. För köpet behövliga detaljvillkor i övrigt hade icke varit föremål för underhandlingar. Bihang till riksdagens protokoll 194.3. 1 sami. Nr 344. 17f.!l 43 ] 1

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

De närmast saltsjön belägna områdena av egendomen ägde, framhåller domänstyrelsen, otvivelaktigt ett avsevärt tomtvärde och skulle vid exploatering säkerligen röna stor efterfrågan för bebyggelse. Sannolikhet torde föreligga att egendomen, som varit utbjuden till salu, kunde komma att användas för sådant ändamål. Det torde emellertid ur försvarssynpunkt vara av värde att egendomen icke bleve föremål för dylik exploatering och för att förhindra detta syntes angeläget att i första hand strandområdet förvärvades av kronan. En delning av egendomen torde emellertid vara mindre välbetänkt och ett eventuellt förvärv för statens räkning syntes därför böra avse hela egendomen. Ur synpunkten av domänverkets ekonomiska verksamhet vore köpet — särskilt med hänsyn till den relativt ringa skogstillgången — icke av något särskilt intresse. Styrelsen ville dock icke motsätta sig att, därest egendomen av angivet skäl inköptes, åt styrelsen uppdroges att omhändertaga egendomen för att förvalta densamma enligt de för förvaltning av kronoparker och kronans utarrenderade jordbruksdomäner gällande grunder, varvid avkastningen av skog och jordbruk tillfördes domänfonden.

Yärdet av skogen under förutsättning av uthålligt skogsbruk uppskattades av styrelsen enligt handlingarna bifogad värdering till 263,200 kronor. Yärdet av jordbruket, för jordbruket behövliga befintliga byggnader, övriga byggnader med undantag av slottsbyggnaden med tillhörande bostadshus och anläggningar, ävensom i hembudet ingående inre inventarier samt levande och döda jordbruksinventarier beräknades per den 1 maj 1943 enligt handlingarna bifogad värdering till 904,500 kronor. Skogs-, jordbruks- och inventarievärde utgjorde således tillsammans 1,167,700 kronor eller i avrundat tal 1,168,000 kronor. Yid det förhållandet att endast omkring en fjärdedel av sistnämnda belopp belöpte å skog syntes tveksamt, huruvida medel ur domänverkets markinköpsfond borde anlitas för ändamålet. Styrelsen hade dock för sin del icke något att erinra emot att för köpeskillingens gäldande av markinköpsfondens medel utginge ett belopp av 1,168,000 kronor jämte ersättning för vid tillträdet befintliga förråd ävensom för utsäde och konstgödsel. Härvid förutsattes att inventariebeståndets omfattning icke vid tillträdet vore mindre än den 1 maj 1943. Av särskilt anslag syntes böra utgå återstoden av köpeskillingen, utgörande (2,539,000 —1,168,000=) 1,371,000 kronor, belöpande å dels mervärden vid tomtupplåtelser inom strandområdet — ett område av omkring 500 meters bredd utefter egendomens hela strandlinje — vilka mervärden förutsattes icke få av domänverket tillgodogöras, dels ock slottsbyggnaden med tillhörande anläggningar m. m., som beräknades icke komma att disponeras av domänverket.

Av en på uppdrag av mig av förvaltaren B. Eklund, Tumba, och stadsjägmästaren G. Olin verkställd värdering framgår följande.

Yad beträffar skogstillgångarna ha vid värderingen två alternativ utarbetats. Båda grunda sig liksom domänstyrelsens uppgifter på de för 1942/43 gällande priserna, ehuru vissa korrigeringar vidtagits i förhållande till styrelsens material. I alternativ I Ira dessa priser oförmedlat tillämpats på alla kommande års avverkningar, vilket innebär, att nuvarande priser ansetts fastlåsta för framtiden. På grundval härav har framkommit ett skogs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 155

värde av 518,400 kronor. I alternativ 2 lia tillämpats vissa reduktioner å de för 1942/43 gällande priserna, varigenom priserna kommit att utgöra ett medeltal av de senaste tio årens. Vid denna beräkning, som överensstämmer med det av domänstyrelsen tillämpade förfaringssättet, har skogsvärdet uppskattats till 328,500 kronor. Till båda alternativen kommer ett värde för arrende av jakt på småvilt oell högvilt, som tillsammans beräknas representera ett kapitalvärde av 25,000 kronor.

Värderingen av jordbruket utmynnar i en värderingssumma av 1,098,086 kronor. Denna värdering omfattar sålunda fastigheterna samt levande och döda inventarier, frånsett slottet och i detta befintliga inventarier. Vid värderingen av fastigheterna har förutsatts, att till egendomen hörande lantbruksskola kommer att bibehållas och skolbyggnaden alltså användas som bostad för den huvudsakliga delen av arbetsstyrkan. Skulle så ej bliva fallet, måste, framhåller utredningsmannen, betydande kostnader nedläggas för iordningställande av arbetarbostäder, vilket medför, att ett lägre värde borde beräknas för Berga gård än som vid kalkylen skett. De levande inventarierna lia värdesatts efter de priser de böra kunna betinga vid försäljning. Maskiner och redskap lia i allmänhet åsatts ett värde motsvarande hälften av de nuvarande inköpspriserna. För större maskiner har dock verkställts särskild värdering med hänsyn till användningstiden. Inre inventarier lia upptagits till samma värde, som tidigare åsatts dem. Värdering av förråden bör enligt utredningen ske tillträdesdagen efter då gängse dagspriser.

Genom beslut den 3 september 1943 har Kungl. Majit uppdragit åt domänstyrelsen att förhandla örn inköp av Berga egendom och att, därest för kronan antagbar överenskommelse kunde träffas, under förbehåll av Kungl. Majis godkännande, träffa avtal örn sådant inköp.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har domänstyrelsen med skrivelse den 7 oktober 1943 insänt ett samma dag dagtecknat, under förbehåll av Kungl. Ma.jts godkännande före den 1 december 1943 slutet köpekontrakt, varigenom dödsboet till kronan sålt Berga egendom och viss förtecknad lösegendom för en sammanlagd köpeskilling av 2,635,000 kronor, därav belöper å den fasta egendomen 2,235,000 kronor och på lösegendomen 400,000 kronor. Beträffande köpevillkoren i övrigt torde få hänvisas till handlingarna.

Berga egendom avgränsar hela nordvästra delen av de partier av Hårs­ Departementsfjärden, som huvudsakligen användas av kustflottan. En tomtförsäljning på chefen. denna plats skulle därför vara i hög grad betänklig ur försvarsväsendets synpunkt. Såsom handlingarna i ärendet närmare utvisa, skulle kustflottan därigenom vållas svårigheter av olika slag utöver dem som redan nu föreligga genom exploateringen av Årsta gård till havsbad. Ett förvärv för kronans räkning av de delar av fastigheten, som i berörda hänseenden äro av den största betydelsen, framstår därför såsom lämpligt. Ett sådant förvärv synes även ur andra synpunkter vara motiverat, icke minst kustflottans behov av ytterligare utrymmen för sin verksamhet. En olägenhet härvidlag är att den på strandområdet uppförda huvudbyggnaden, Berga slott, är av sådant utförande, att den icke utan vidare lämpar sig för statliga ändamål. Då emellertid värdet av denna byggnad representerar en förhållandevis liten del av egendomens sammanlagda värde, synes denna olägenhet icke böra tillmiitas avgörande betydelse.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Ehuru ett förvärv av enbart strandområdena skulle vara tillräckligt för att trygga kronans omedelbara intressen, ansluter jag mig till domänstyrelsens uppfattning att en delning av egendomen bör undvikas och att ett förvärv för statens räkning bör avse hela egendomen. Härigenom erhåller kronan rörelsefrihet för framtiden, varförutom möjligheter föreligga att på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt bedriva det till egendomen hörande jordbruket och skogshanteringen.

Såsom av det föregående framgår, har preliminärt avtal slutits örn försäljning av egendomen till statsverket. Den avtalade köpeskillingen — 2,635,000 kronor, innefattande jämväl i köpet ingående lösegendom — avser hela egendomen med undantag i huvudsak för inventarierna i slottsbyggnaden jämte vissa andra inventarier ävensom ett markområde örn 2,676 kvadratmeter, som avstyckats till särskild fastighet. Köpeskillingen synes med hänsyn till egendomens beskaffenhet och läge ej vara oskälig. Till de med köpet förenade villkoren i övrigt torde Kungl. Majit framdeles få taga ställning. Domänstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot att domänverkets markinköpsfond anlitas för gäldande av köpeskillingen till den del denna belöper på skog och jordbruk men anser, att återstoden — i huvudsak belöpande på tomtvärde å strandområdet samt å slottsbyggnaden — skall gäldas av särskilt för ändamålet anvisat anslag. Egendomens förvaltning kommer för sådant fall att åvila domänverket till den del ej vissa områden, av vilka försvarsväsendet har särskilt intresse, avskiljas till förvaltning genom marinförvaltningen, och avkastningen av jordbruket och skogen kommer att tillföras domänfonden. Detta förslag, som bereder säkerhet för en betryggande skötsel av egendomen, synes mig utgöra en lämplig lösning av den föreliggande frågan. Jag har därför funnit mig böra förorda, att Berga egendom inköpes för statsverkets räkning och att köpeskillingen fördelas enligt de grunder som i det föregående angivits. Anmärkas må, att köpeskillingen kommer att jämlikt testamentariska föreskrifter tillföras särskild understödsfond för allmännyttiga ändamål.

Den genom min försorg verkställda värderingen synes utvisa, att domänverket bör erlägga en något större del av köpeskillingen än domänstyrelsens förslag förutsätter. Domänverkets markinköpsfond synes böra svara för ett belopp av 1,350,000 kronor, inberäknat ersättning för vid tillträdet befintliga förråd ävensom för utsäde och konstgödsel. För bestridande av det återstående beloppet, (2,635,000 — 1,350,000=) 1,285,000 kronor, torde böra anvisas särskilt anslag, uppfört å kapitalbudgeten under marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastiglietsfond.

Domänstyrelsen bör i samråd med marinförvaltningen i sinom tid underställa Kungl. Majit närmare förslag rörande egendomens ställning i förvaltningshänseende.

Såsom av utredningen framgår, föreligga vissa förslag rörande utnyttjande för marinens räkning av huvudbyggnaden och det till egendomen hörande strandområdet. Sålunda har marinförvaltningen i skrivelse den 11 september 1943 angående förläggningsutrymmen m. m. för Stockholms örlogs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 157

station framlagt olika alternativ i fråga om förläggningen av örlogsstationens värnpliktsskola ock därvid såsom ett alternativ upptagit förläggning till Berga. Härjämte kar marin förvaltningen i sina anslagsäskanden för marinen för budgetåret 1944/45 förklarat, att för förläggning av marinens underofficersskola något område som bättre lämpade sig än Bergaområdet icke stöde till buds. I detta sammanhang torde det icke vara erforderligt att fatta ståndpunkt till dessa frågor, som tarva ytterligare övervägande och icke äro i sak avgörande vid ställningstagandet till huvudfrågan om inköp av Berga egendom. Jag ber att framdeles få återkomma till dessa byggnadsfrågor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bestridande av på marinen belöpande kostnader för

inköp av Berga egendom invid Hårsfjärden å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag

av 1,285,000 kronor.

158 Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.

Fonden för förlag till statsverket.

[11.] 2 a. Rörelsekapital för krigsmaterielverket. 2 b. Rörelsekapital för försvarets fabriksstyrelse. Statens krigsmaterielnämnd, som under benämningen statens ammunitionsnämnd inrättades genom beslut den 21 mars 1940, hade till uppgift att anskaffa ammunition för försvarsväsendet och efter hand även viss annan krigsmateriel. Den bildade ett centralt inköpsorgan för armé-, marin- och flygförvaltningarna. Försvar sväsendets verkstadsnämnd, som inrättades genom beslut den 24 maj 1940, fick till uppgift att direkt under Kungl. Majit i tekniskt och ekonomiskt avseende handhava driften vid vissa försvarsväsendet tillhörande fabriker och anstalter.

Både verkstadsnämnden och krigsmaterielnämnden lia varit att anse såsom för beredskapstiden provisoriskt inrättade organ.

Genom beslut av 1943 års riksdag lia dessa myndigheter med i princip oförändrade arbetsuppgifter från och med den 1 juli 1943 ombildats till permanenta organ, krigsmaterielnämnden med benämningen krigsmaterielverket och verkstadsnämnden med benämningen försvarets fabriksstyrelse. Från och med budgetåret 1944/45 skola enligt samma beslut fabriksstyrelsens tillgångar, skulder, inkomster och utgifter redovisas över en särskild kapitalfond, försvarets fabriksfond.

Det redovisningstekniska förhållandet mellan arméförvaltningen och nämnda organ har gjorts till föremål för erinringar från riksräkenskapsverkets sida. Arméförvaltningen har i boksluten för budgetåren 1940/41 och 1941/42 upptagit två förskottskonton, benämnda »Statens ammunitionsnämnd: rörelsen» och »Försvarsväsendets verkstadsnämnd: verkstadsnämndens rörelse», å vilka utestått oredovisade betydande belopp, för budgetåret 1940/41 tillhopa inemot 127 miljoner kronor och för 1941/42 omkring 122.6 miljoner kronor. Biksräkenskapsverket har framhållit, att för dessa poster i redovisningen bort angivas, till vilka anslag eller undertitlar å anslag medlen vore att hänföra, och att det vore i hög grad olämpligt att belopp av angiven storleksordning icke blivit i vederbörlig ordning redovisade mot anslag.

Arméförvaltningens civila departement har funnit stora svårigheter föreligga att verkställa den av riksräkenskapsverket påfordrade redovisningen. De å förskottskonto upptagna beloppen hade kommit att stiga till så avsevärda belopp av den anledningen, att lång tid förflutit mellan fakturering och förvaltningsmyndighetens likvid. Denna tidsutdräkt vore beroende på det stora antalet räkningar och gällande bestämmelser att räkningarna icke finge likvideras förrän de försetts med besiktnings- och uppbördsbevis. En möjlig utväg att råda bot på de av riksräkenskapsverket påtalade bristerna vore att å kapitalbudgeten anvisa rörelsekapital för nämnderna. Därmed förenade fördelar syntes civila departementet dock icke så påtagliga, att åtgärder i denna riktning kunde anses motiverade.

I skrivelse den 3 mars 1943 hemställde sedermera riksräkenskapsverket,

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 159

att erforderliga rörelsemedel måtte ställas till verkstadsnämndens och krigsmaterielnämndens förfogande. På grund härav uppdrog jag den 17 april 1943 åt generaldirektören Erik Stridsberg att verkställa undersökning rörande de i riksräkenskapsverkets skrivelse berörda betalningstransaktionerna mellan arméförvaltningen, angivna båda nämnder och olika materialleverantörer samt att till mig avgiva berättelse örn vad därvid framkommit samt förslag angående sättet att tillgodose behovet av rörelsemedel för ifrågavarande ändamål.

I skrivelse den 4 juni 1943 bar generaldirektören Stridsberg förordat, att fabriksstyrelsen erhåller ett under fonden för förlag till statsverket anvisat rörelsekapital å 20 miljoner kronor samt en rörlig kredit hos riksgäldskontoret å likaledes 20 miljoner kronor, vilken utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande icke må tagas i anspråk under annan tid än då förskottsstat är satt i kraft, samt att krigsmaterielverket erhåller ett rörelsekapital av sammanlagt 75 miljoner kronor, varvid bör föreskrivas, att värdet av inköpta råvaror icke vid någon tidpunkt må överstiga 50 procent av inneliggande beställningar ävensom beställningar, som väntas komma att utläggas på grund av till förfogande ställda anslag.

I sin skrivelse har utredningsmannen till en början lämnat en redogörelse för det betalningsförfarande, som hittills kommit till användning mellan de ifrågavarande myndigheterna. Av denna redogörelse inhämtas följande.

Ammunitionsnämnden och verkstadsnämnden lia i redovisningshänseende behandlats på samma sätt som övriga militära organ. Därav har bland annat följt obegränsad dragningsrätt å arméförvaltningens centrala postgirokonto. Dragningsrätten regleras genom att vederbörande myndigheter redovisa havda utgifter å av arméförvaltningen fastställda titlar. För nämnderna har emellertid detta icke kunnat ske, eftersom varderas verksamhet behandlats såsom en enhetlig rörelse, för vilken samtliga icke ersatta medel redovisats å ett för vardera nämnden upplagt rörelsekonto. Tillvägagångssättet har varit i stort sett följande. De militära förvaltningarna ha inom ramen för till förfogande stående anslag eller med stöd av Kungl. Maj:ts särskilda bemyndiganden att anlita förskottsstat för engångsanskaffningar till maximerade belopp utlagt beställningar hos nämnderna. Dessa ha utnyttjat dragningsrätten å postgirokontot för bestridande av de kostnader nämnderna haft att vidkännas för beställningarnas effektuerande till följd av inköp av råmateriel, driftkostnader under materielens färdigställande vid egna verkstäder eller för förskott och slutlikvider till nämndernas underleverantörer. Sedan materielen färdigställts och levererats till beställaren, har fakturering skett. Av arméförvaltningen verkställda likvider lia av nämnderna tillgodoförts postgirokontot. Då mycket stora beställningar utlagts hos nämnderna, ha betydande belopp blivit utestående å nämndernas rörelsekonton. En bidragande orsak härtill har varit, att granskningen hos tygdepartementet av nämndernas fakturor tagit mycket lång tid. För att utjämna de uppkomna stora saldona å nämndernas rörelsekonton har arméförvaltningen vid olika tidpunkter till nämnderna utbetalat belopp i jämna tiotal miljoner kronor, högst 100 och 120 miljoner kronor per gång, utan att angiva till vilka exakta fakturor eller beställningar beloppen varit att hänföra.

Att det härigenom mött svårigheter att centralt kontrollera nämndernas medelsanvändning är uppenbart. Detta är även orsaken till att medel kunnat

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

användas till finansiering av sådana anslagsöverskridanden och merutgifter för byggnadsarbeten, maskinanskaffningar m. m., som i olika sammanhang blivit anmälda för riksdagen.

För bedömningen av dessa problem bör dock framhållas, dels att arméförvaltningen givetvis varit förpliktad tillhandahålla nämnderna för deras verksamhet erforderliga medel och dels att Kungl. Majit icke utfärdat några föreskrifter angående nämndernas medelsförvaltning. Det torde dock förhålla sig så, att föreskrifterna i 4 § kungörelsen 1940: 695 äro tillämpliga aven på nämndernas nu ifrågavarande rörelsemedel, att det tillämpade förfaringssättet medfört att riksräkenskapsverket icke kunnat redovisa dessa medel i enlighet med nämnda föreskrifter samt att i riksbokslutet praktiskt taget samtliga av statliga myndigheter utbetalade förskott — utom kassaförskott med undantag för nu ifrågavarande rörelsemedel kunnat redovisas mot anslag i enlighet med nyssnämnda föreskrifter.

Det är uppenbart, att de på angivet sätt lyftade, icke anslagsredovisade medlen äro att anse som av nämnderna disponerat, icke särskilt anvisat rörelsekapital. I arméförvaltningens huvudbok ha de bokförts å särskilda tillgangskonton under rubriken ammunitionsnämndens respektive verkstadsnämndens rörelse. I boksluten för budgetåren 1939/40 och 1940/41, i vilka de å förskottsstaten utbetalade medlen utan närmare specifikation reglerades över ett täckningsanslag, kunde dessa förskott av riksräkenskapsverket redovisas såsom förskott å täckningsanslagen. Sedan ett strängare system för redovisning av engångsutgifter genomförts i bokslutet för budgetåret 1941/42 har detta icke kunnat ske, eftersom dessa förskott icke kunde fördelas å de bestämda specificerade anvisningar, vilkas redovisning numera såsom ovan angivits lagts till grund för riksbokslutet.

. Såsom riksräkenskapsverket framhållit är den hittills praktiserade ordnmgen för tillgodoseende av nämndernas medelsbehov icke ändamålsenlig. Särskilt i två hänseenden är systemet ägnat att ingiva betänkligheter. Dels kunna de verkställda utgifterna först vid en senare tidpunkt redovisas mot anslag eller anvisningar och dels gives möjlighet för nämnderna att utnyttja statsmedel for utgifter, vilka normalt böra föregås av statsmakternas beslut i ärendet. Det tillämpade systemet att i redovisningshänseende betrakta nämnderna såsom krigskassor torde visserligen ha varit ofrånkomligt under den första tiden av nämndernas verksamhet, innan erfarenhet ännu förelegat rörande, nämndernas verksamhet och överblick kunnat vinnas i fråga örn omfattningen av deras rörelse, men allteftersom bristerna i systemet kommit till synes borde lia tagits under övervägande att åstadkomma en övergång till en ordning, som bättre överensstämde med eljest tillämpade principer föi ledovisning av statsutgifter av här ifrågavarande art. Av utredningen i ärendet framgår, att riksräkenskapsverket på ett relativt tidigt stadium hos civila departementet påtalat bristerna i redovisningshänseende och att verkstadsnämnden fört på tal behovet av rörelsekapital för nämndens del.

Utredningsmannen har funnit starka skal tala för en ändring av principerna för nämndernas medelsförsörjning. Härvid syntes olika vägar stå öppna. Salunda kunde tänkas ett system med förskottslikvider till nämnderna i samband med beställningarna, vilka förskottslikvider omedelbart skulle kunna redovisas på vederbörligt anslag (förskottsanvisning). Detta system renodlat skulle emellertid bereda vissa svårigheter att till bestämda anslag hänföra materialanskaffningar, som vore gemensamma för de tre försvarsgrenarna eller avsåge olika anslag inom en försvarsgren, vartill komme, att krigsmaterielverkets och fabriksstyrelsens behov av medel för inköp av råvaror,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 344. 161

som för tillverkningarnas fortlöpande bedrivande kunde behöva lagerhållas, icke bleve tillgodosett. Vidare kunde tänkas ett system, där rörelsekapital ställdes till förfogande i så stor utsträckning, att verket respektive styrelsen förmådde bedriva rörelsen med anlitande av allenast dessa medel utan att behöva tillskott från beställaren, förrän den bestämda varan tillverkats och levererats. Rörelsekapital av betydande storleksordning skulle emellertid därvid erfordras och vissa svårigheter i redovisningshänseende uppstå. Det syntes icke uteslutet att kunna ernå en lämplig lösning genom en kombination av dessa båda system. Vid upprättandet av sitt förslag hade utredningsmannen tagit särskild hänsyn till de strävanden att undvika förskott vid sidan av budgeten, som präglat senare års budgetsystem och som föranlett att rörelsemedel av nu ifrågavarande karaktär — d. v. s. medel för statlig verksamhet för vilka kostnaderna sedermera skulle täckas från anslag å riksstaten — brukat preliminärt täckas genom rörelsemedel, som anvisats från fonden för förlag till statsverket.

Till stöd för nämnda förslag har utredningsmannen anfört följande.

Vad först angår fabriksstyrelsen kommer denna styrelses tillgångar, skulder, inkomster och utgifter att från och med budgetåret 1944/45 redovisas över en särskild kapitalfond, försvarets fabriksfond. Från fonden avses skola bestridas kostnaderna för löner och pensioner, även för styrelsen, samt omkostnader, underhåll och förnyelse av fastigheter och maskiner m. m. Huruvida överskottet å den produktiva verksamheten (= förräntningen av det produktivt arbetande kapitalet) skall såsom 1942 års militära bolagsutredning förordat användas till täckning av beredskapskostnaderna (tomgångsförlusten) eller i sin helhet inlevereras till driftbudgetens inkomstsida är ännu ej avgjort. Spörsmålet torde dock i förevarande sammanhang sakna betydelse. Bolagsutredningen har framhållit, att de rörelsemedel, över vilka fabriksstyrelsen under normala förhållanden måste förfoga, böra redovisas å fabriksfonden. Styrelsen avses skola intaga en gentemot försvarets civilförvaltning fullt självständig ställning och redovisa fabriksfonden direkt mot rikshuvudboken. Styrelsens kassamedel böra då icke redovisas över statsverkets checkräkning utan på samma sätt som de affärsdrivande verkens kassamedel innestå å särskilda riksbanks- eller postgirokonton. Styrelsen bör erhålla likvid för utförda arbeten. Yid större beställningar synes det lämpligt att för rörelsemedlens nedbringande förskottslikvider lämnas. Vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering torde emellertid en förstärkning av det för normala förhållanden beräknade rörelsekapitalet erfordras.

Det för normala förhållanden för fabriksstyrelsen erforderliga rörelsekapitalet har av militära bolagsutredningen beräknats till omkring 16 miljoner kronor. Från verkstadsnämnden har framhållits, dels att nämnda belopp icke innefattade erforderligt rörelsekapital för driften vid de till inrättande föreslagna centrala tvätt- och reparationsanstalterna, beräknat till omkring 1 miljon kronor, dels ock att senare på större erfarenhet grundade kalkyler pekade hän mot behov av rörelsekapital av 20 miljoner kronor för normala förhållanden. Försiktigheten torde bjuda att icke uppskatta verkstadsnämndens rörelsekapital till lägre belopp än vad sålunda av verkstadsnämnden beräknats. I avvaktan på fabriksfondens inrättande torde detta kapital böra anvisas från fonden för förlag till statsverket.

Den utökning av rörelsekapitalet för fabriksstyrelsens del, som erfordras för upprätthållande av driften under särskilda förhållanden, syues böra möj-

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

liggöras genom att styrelsen erhåller en kredit i riksgäldskontoret, vilken torde kunna maximeras till 20 miljoner kronor. Krediten bör liksom den motsvarande kredit som domänstyrelsen förfogar över löpa med ränta, varigenom ett intresse uppstår för fabriksstyrelsen att icke av krediten utnyttja större belopp än som är ofrånkomligt för driftens upprätthållande.

Krigsmaterialverket, vilket skall intaga samma ställning som ett vanligt administrativt ämbetsverk, avses på sätt framgår av propositionen 1943: 180 skola i kassa- och redovisningshänseende underställas försvarets civilförvaltning. Verket skall alltså icke lia egen kassaförvaltning. Beträffande behovet av rörelsemedel må härvid framhållas följande.

Krigsmaterielverket i sin egenskap av inköpsorgan utbetalar genom civilförvaltningen i vissa fall förskott å blivande leveranser samt tillhandahåller leverantörer vissa råvaror och betalar slutlikvid för fullgjorda leveranser, varefter verket i sin tur omföringsvis erhåller likvid genom civilförvaltningen. Först sedan verket sålunda erhållit likvid bliva kostnaderna slutgiltigt avförda å anslag. De belopp, som utbetalas av krigsmaterielverket men för vilka detta icke beredes omedelbar ersättning från vederbörande myndigheter, motsvara en betydande del av de medel, för vilka anslagsredovisning hittills icke kunnat erhållas. Det för täckning erforderliga rörelsekapitalet — vilket nu erhålles genom dragning å arméförvaltningens centrala postgirokonto — bör kunna avsevärt reduceras och specificeras mot anslag genom vidtagande av följande bokföringstekniska anordningar.

Varje av en förvaltning till krigsmaterielverket lämnad beställning bör förses med beställningsnummer och anslagsbeteckning. Förvaltningen bör anteckna den beräknade beställningssumman i sin dispositionsbokföring. Sedan beställningen preliminärt utlagts av krigsmaterielverket, bör verket underrätta förvaltningen örn avtalad kostnad. Om denna överstiger den av förvaltningen beräknade, bör verket givetvis icke fullfölja beställningen utan förvaltningsorganets medgivande. Därest förskott till leverantören erfordras för viss beställnings effektuerande, bör verket lämna civilförvaltningen betalningsuppdrag med angivande av anslagsbeteckning och beställningsnummer. Civilförvaltningen bör bokföra förskottet i vanlig ordning med angivande av beställningsnummer och anslag, samtidigt som krigsmaterielverket bör avföra förskottet i sin avräkningsbokföring. Örn verket utlägger beställningar, som avse flera beställningsnummer (gemensamma inköpsorder), böra kostnaderna avföras å särskilda förskottskonton för respektive inköpsorder och redovisas av krigsmaterielverket i dess avräkningsbokföring. Civilförvaltningen bör efter erhållet betalningsuppdrag redovisa de utbetalade beloppen i sin huvudbokföring.

Vid leverans bör krigsmaterielverket lämna vederbörande förvaltning uppgift örn samtliga kostnader, vilka, sedan förvaltningen godkänt desamma, av civilförvaltningen i samband med slutlikvids erläggande böra omföras till vederbörligt anslag och undertitel. Därmed vinnes kontroll över att krigsmaterielverket icke över dessa beställningar täcker kostnader, som ej bort utgå eller som bort regleras över andra anslag.

Det må vidare framhållas, att anskaffningarna icke må påföras andra kostnader än sådana som direkt avse inköp av materiel och aptering av ammunition, inräknat kontrollkostnader m. m. Yerkets egna omkostnader skola sålunda alltid påföras dess avlönings- och omkostnadsanslag, vilka redovisas genom förmedling av civilförvaltningen.

Med det nu förordade systemet bli de hittills förekommande, icke specificerade utbetalningarna å jämna miljonbelopp — som verkställts för att formellt minska de för nämndens räkning utestående delvis genom eftersläpning vid utställande och granskning av fakturor föranledda förskotten —

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 163

överflödiga. Av verket utanför anslagsredovisningen disponerade medel inskränka sig till de belopp, som utbetalats för gemensamma inköpsorder, innan kostnaderna omföras till anslag. Dessa belopp motsvara i realiteten ett gemensamt rörelsekapital, som för närvarande torde uppgå till omkring 25 miljoner kronor men vilket vid fredstid kan beräknas komma att avsevärt nedgå. Det torde vara lämpligt att Kungl. Maj:t framdeles meddelar föreskrifter örn erforderlig begränsning av det belopp, som under fredstid må utnyttjas för ändamålet.

Medel tor skötseln av förrådslokalerna disponeras av fortifikationsförvaltningen från fastigketsfondens stat. Övriga förrådskostnader böra bestridas från särskilda anslag. För detta ändamål erfordras alltså inga rörelsemedel.

Det bär visat sig att staten vid stark forcering av krigsmaterielproduktionen måste tillhandahålla leverantörerna råvaror. Även för planerade men icke utlagda beställningar kunna råvaror behöva inköpas. Kostnaderna härför kunna icke fördelas å anslag och böra följaktligen icke heller debiteras förvaltningarna. För härmed förenade uppgifter behöver nämnden ett förlagskapital, vars storlek kommer att växla beroende på tillverkningens omfattning. Vid krig eller krigsfara blir medelsbehovet betydande. Under fred torde medelsbehovet bli avsevärt lägre. De medel som av nämnden hittills disponerats utan redovisning mot anslag avse till ett belopp av omkring 50 miljoner kronor utgifter av denna karaktär. Vid återgång till fredsförhållanden synes denna förrådshållning kunna avsevärt minskas till sin omfattning. Hur långt detta kan ske är emellertid för närvarande omöjligt att bedöma.

För denna förrådshållning erforderliga medel böra maximeras av Kungl. Majit. Detta kan ske antingen genom att rörelsekapital ställes till förfogande från fonden för förlag till statsverket eller genom att Kungl. Majit föreskriver, att förskott för sådana rörelsemedel må tillhandahållas nämnden under särskild rubrik (förrådskonto) med visst belopp. För att undvika att förrådsinköpen stiga till för högt belopp torde tillika böra föreskrivas att av dessa medel icke vid någon tidpunkt får disponeras mera än som motsvarar 50 procent av utlagda beställningar och de beställningar, som beräknas skola utläggas på grund av till förfogande ställda anslag.

Skulle en sådan maximering icke anses erforderlig, kan alternativt ifrågasättas, att krigsmaterialverket bemyndigas att vid sidan av budgeten upplägga särskilt förrådskonto för råmaterial och halvfabrikat med iakttagande av dels att behållningen därå icke må överstiga 30 procent av inneliggande beställningar, dels att begränsningen av lagerhållningen skall vara genomförd senast den 31 december 1943. Detta alternativ har under hand förordats från arméförvaltningens civila departement. Alternativet med anslagsmässig reglering av de för verkets rörelse förskotterade rörelsemedlen synes emellertid vara att förorda.

Marin- och flygförvaltningarna samt riJcsräkensJcapsverket lia förklarat sig intet ha att erinra mot utredningsmannens förslag.

Mot den föreslagna formen för tillhandahållande av rörelsekapital till krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen ha ej heller armeförvaltningens tygoch civila departement haft något att i princip erinra. Departementen lia emellertid påpekat, att enligt förslaget skulle detaljredovisningen och avräkningen gentemot olika beställningar beträffande av krigsmaterielverket utgivna leverantörsförskott efter krigsmaterielverkets anslutning i kassahänseende till försvarets civilförvaltning komma att åvila sistnämnda ämbetsverk, en anordning, vilken enligt departementen icke kunde anses ändamåls-

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 344. enlig. Det av utredningen förordade tillvägagångssättet skulle leda till ett omfattande parallellarbete inom krigsmaterielverket och civilförvaltningen.

Förvaltningen av anvisade medel och ansvaret för överskridanden av givna anslag hade enligt departementens uppfattning intet samband med kassarörelsens formella och tekniska utformande. Den av utredningsmannen föreslagna ordningen innebure icke heller någon garanti mot anslagsöverskridanden. Någon möjlighet för civilförvaltningen att förhindra uppkomsten av dylika överskridanden komme icke att förefinnas lika litet som så hittills varit fallet beträffande civila departementet. Den av utredningsmannen för nämndernas del påtalade möjligheten att utnyttja statsmedel för utgifter, vilka normalt borde föregås av statsmakternas beslut i ärendet, komme sålunda att allt fortfarande förefinnas för ifrågavarande institutioner likaväl som för alla andra med egna kassaorgan utrustade statliga myndigheter.

Krig smaterielverket anser» sig icke kunna tillstyrka utredningsmannens förslag att beställningar som regel göras preliminära utan föreslår ett förfaringssätt, som endast oväsentligt skiljer sig från det av utredningsmannen föreslagna. Enligt krigsmaterielverkets förslag borde en förvaltning, innan densamma lämnade verket en beställning, hos verket inhämta förhandsuppgift rörande de beräknade kostnaderna för upphandlingen. Verket lämnade förvaltningen förhandsuppgift rörande de beräknade kostnaderna för upphandlingen. På sätt utredningsmannen föreslagit antecknade förvaltningen därefter den beräknade beställningssumman i sin dispositionsbokföring. Förvaltningens beställning borde, såsom utredningsmannen även föreslagit, förses med beställningsnummer och an slagsbeteckning. Samtidigt med beställningen anvisade förvaltningen verket genom s. k. anvisningssedel det belopp, som finge användas för upphandlingen. Sedan verket mottagit beställningen, anskaffade verket offerter etc., så att den slutliga kostnaden för beställningen kunde bedömas. Därest genom denna utredning framkomme, att upphandlingen icke kunde ske inom ramen för det anvisade beloppet, skulle det åvila verket att inhämta förvaltningens medgivande att fullfölja beställningen. Sådana utbetalningar, som avsåge inköpsorder eller råvaruinköp, gemensamma för flera förvaltningar, avfördes å verkets rörelsekapital. Övriga utbetalningar, avfördes genom förmedling av civila departementet direkt å vederbörande förvaltnings anslag.

Fabriksstyrelsen finner en nödvändig förutsättning för att det föreslagna rörelsekapitalet skulle anses tillfyllest vara att de myndigheter, till vilka fabriksverket hade att leverera tillverkade varor, lämnade förskott å större beställningar.

Fullmäktige i riksgäldskontoret lia icke funnit något att erinra mot att på sätt föreslagits försvarets fabriksstyrelses behov av rörelsekapital till viss del tillgodosåges genom en rörlig kredit hos riksgäldskontoret å 20 miljoner kronor, vilken icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande finge tagas i anspråk under annan tid än då förskottsstat vore satt i kraft. Å ifrågavarande kredit borde ränta lämpligen beräknas efter samma grunder, som tillämpades å domänverkets kredit hos riksgäldskontoret. Räntan å nyss-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 165

nämnda kredit utginge efter den lägsta räntesats, som av riksbanken vid varje tidpunkt tillämpades för kredit å checkräkning (för närvarande 3 procent).

Den hittillsvarande ordningen för reglering av likvider för beställningar, Departements­

chefen. utlagda eller effektuerade av krigsmaterielverket (statens ammunitionsnämnd, statens krigsmaterielnämnd) och försvarets fabriksstyrelse (försvarsväsendets verkstadsnämnd), synes omöjliggöra en jämsides medbetalningstransaktionerna löpande redovisning av utgifterna och avsevärt försvåra överblicken över betalningsläget även beträffande beställningar, som ligga relativt långt tillbaka i tiden. De nuvarande formerna för dessa myndigheters medelsförsörjning kunna därför icke sägas vara tillfredsställande. Särskilt under den första tiden av ammunitionsnämndens och verkstadsnämndens verksamhet lia de ogynnsamma verkningarna framträtt i form av medelsdispositioner från nämndernas sida, för vilka formella förutsättningar icke förelegat men vilka möjliggjorts genom tillgången på likvida medel i form av förskott till nämnderna från arméförvaltningen för andra ändamål. I icke så få fall ha dylika medelsdispositioner fått i efterhand regleras genom äskanden hos riksdagen av särskilda anslag. Det ligger i sakens natur, att medelsdispositioner av denna art icke få förekomma och att åtgärder böra vidtagas för att åstadkomma en även ur denna synpunkt mera tillfredsställande form för reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan ifrågavarande statsorgan. I och med ombildningen från och med den 1 juli 1943 av krigsmaterielnämnden och verkstadsnämnden till permanenta och fast organiserade statliga verk ha möjligheterna härför väsentligt ökats. Utan anvisande av särskilt förlagskapital för krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen torde det dock vara praktiskt taget ogörligt att åvägabringa ett nöjaktigt avräkningssystem.

Det av utredningsmannen i sistnämnda hänseende framlagda förslaget anknyter delvis till principerna för den medelsanvisning för viss förrådshållning av byggnadsmateriel, som för budgetåret 1942/43 skett under fonden för förlag till statsverket (propositionen 1943: 2, riksdagens skrivelse nr 25). Fabriksstyrelsens och krigsmaterielverkets behov av rörelsekapital förutsättes sålunda skola bliva föremål för anslagsmässig reglering. Härutöver förordar emellertid utredningsmannen jämväl tillhandahållande i viss omfattning av rörlig kredit genom riksgäldskontorets försorg.

Storleken av det erforderliga rörelsekapitalet har beräknats för fabriksstyrelsen till 20 miljoner kronor under normala förhållanden och 40 miljoner kronor under rådande beredskap samt för krigsmaterielverket till 75 miljoner kronor, allt under förutsättning att förskottslikvider i viss utsträckning erläggas av de militära förvaltningarna i samband med beställningar av större omfattning. Enligt utredningsmannens förslag skulle fabriksstyrelsen erhålla ett under fonden för förlag till statsverket anvisat rörelsekapital å 20 miljoner kronor samt en rörlig kredit hos riksgäldskontoret å likaledes 20 miljoner kronor, vilken utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande icke finge tagas i anspråk under annan tid än då förskottsstat är satt i kraft, samt krigsmaterielverket erhålla ett rörelsekapital av sammanlagt 75 miljö-

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

ner kronor, varvid borde föreskrivas, att värdet av inköpta råvaror icke vid någon tidpunkt finge överstiga 50 procent av inneliggande beställningar ävensom beställningar, som väntas komma att utläggas på grund av till förfogande ställda anslag. Vidare har utredningsmannen framlagt vissa förslag rörande formerna för likvideringen av genom fabriksstyrelsen och krigsmaterielverket utlagda eller effektuerade beställningar, allt i syfte att förhindra anslagsöverskridanden.

De sålunda framlagda förslagen, vilka i allt väsentligt biträtts av de hörda myndigheterna, finner jag mig kunna förorda. Därest rörelsekapitalet begränsas på sätt förslaget innebär, torde det icke kunna undvikas, att förskottslikvider måste av de militära förvaltningarna erläggas i samband med beställningar av större omfattning. Jag vill emellertid framhålla, att så endast undantagsvis bör ske och att frågor av denna art lämpligen böra, i varje fall tills vidare, underställas Kungl. Maj:ts prövning. Ehuru det ur redovisningssynpunkt varit att föredraga, örn den nya ordningen kunnat tilllämpas med början vid ett budgetårsskifte, finner jag mig med hänsyn till önskvärdheten av att de nuvarande likvidförhållandena med det snaraste avvecklas böra föreslå, att övergången sker den 1 januari 1944.

I likhet med utredningsmannen förutsätter jag, att krediten i riksgäldskontoret skall löpa med ränta till den del den tages i anspråk samt utgår från att denna ränta bestämmes av fullmäktige i riksgäldskontoret efter samråd med fabriksstyrelsen med hänsyn till förhållandena å penningmarknaden. I vad avser rätt för riksgäldskontoret att tillhandahålla ifrågavarande kredit torde riksdagens bemyndigande böra inhämtas. Härförutom torde av riksdagen böra å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår äskas anslag till rörelsekapital åt krigsmaterielverket med 75 miljoner kronor och åt fabriksstyrelsen med 20 miljoner kronor. Erforderliga bestämmelser i ämnet torde få meddelas efter närmare övervägande av de i yttrandena anförda ändringsförslagen, varförutom jag förutsätter, att riksräkenskapsverketkommer att uppmärksamt följa de erfarenheter, som ernås under de nya reglernas tillämpning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44

anvisa

till Rörelsekapital för krigsmaterielverket ett investeringsan-

slag av 75,000,000 kronor samt

till Rörelsekapital för försvarets fabriksstyrelse ett investe-

ringsanslag av 20,000,000 kronor,

dels ock bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för­

beredande, på sätt av mig i det föregående förordats, av ytter­

ligare rörelsekapital åt försvarets fabriksstyrelse tillhandahålla

sagda styrelse en rörlig kredit av 20,000,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 167

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gösta af Sandeberg.

Sid. 121 — 167.

Stockholm 3043. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 169

Bilaga 13.

Kapitalinvesteringar.

Kommunikationsdepartementet.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

Statens affärsverksfonder.

B. Telegrafverket.

[1.] 19. Trådlös radiostation och trådradioanläggning på Gotland. I skrivelse den 17 februari 1943 har länsstyrelsen i Gotlands län gjort framställning om anordnande av en radiosändarstation på Gotland och därvid anfört följande.

Gotland, som genom sitt läge av naturen är ett av Sveriges mest isolerade län, är i radiohänseende mycket vanlottat. Möjligheterna att avlyssna det svenska radioprogrammet äro även för de invånare, som ha råd att hålla sig med moderna apparater, mycket ojämna. Flerstädes på ön höras ofta utländska stationer bättre och med mindre störningar än de svenska.

Dessa förhållanden måste få sin direkta inverkan på radiointresset. Licenssiffrorna för Gotland enligt telegrafstyrelsens officiella statistik visa, att av öns cirka 59,000 invånare endast mellan 11—12,000 inneha radiolicens, en siffra som procentuellt sett måste betraktas såsom mycket låg. Efter vad det meddelats torde det endast finnas ett antal glest befolkade Norrlandsområden, som redovisa ett lägre antal licenser per 1,000 invånare.

Men även bortsett från detta finner länsstyrelsen det vara nödvändigt att en förbättring på detta område snarast möjligt kommer till stånd. Särskilt under

Bihang lill riksdagens protokoll t9i3. 1 sami. Nr 344. 12

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

nuvarande tider, då nödvändigheten av nära kontakt med fastlandet blivit större än någonsin, framstår det klart och tydligt, att något måste göras för att i antydd riktning stärka Gotlands folks känsla av samhörighet med det övriga landet. Med tillfredsställelse hälsar länsstyrelsen därför skapandet av en studio i Visby, varigenom även Gotland får göra sin stämma hörd. Men detta är ej tillräckligt utan nu måste steget tagas fullt ut på så sätt, att länet även erhåller en egen sändarstation.

Betydelsen av en sådan är flerfaldig och uppenbar. Dels kan därigenom svensk rundradio bättre höras till fördel icke blott för öns egen befolkning utan även för de många fastlänningar, som under fredsförhållanden här fullgöra sin värnpliktstjänstgöring eller vilka hit inkallas till försvar för denna viktiga utpost, dels motverkas radioinnehavarnas kanske understundom något ensidiga avlyssnande av vissa utländska stationer, vilka i fråga om hörbarheten äro betydligt överlägsna de svenska, dels slutligen skapas möjligheter för de civila och militära myndigheterna att vid utomordentliga tillfällen genom lokala meddelanden få en nödvändig kontakt med befolkningen, en sak som för länsstyrelsen givetvis är av allra största betydelse.

Denna rent lokala kontakt mellan myndigheter och invånare i länet är såvitt länsstyrelsen kail förstå mer eller mindre säkerställd i övriga delar av landet men är givetvis av en alldeles särskild vikt för Gotland med dess utsatta och isolerade läge. Vid en granskning av radiostationernas placering på fastlandet förefaller det länsstyrelsen, som om flera av dessa stationer ur nyss anförda synpunkter vore mindre nödvändiga för sin rayon än vad en sändarstation på Gotland skulle vara för sin.

Under hänvisning till vad som sålunda anförts och under framhållande av ärendets brådskande natur har länsstyrelsen hemställt, att den för Gotlands län så utomordentligt viktiga frågan örn egen sändarstation måtte såvitt möjligt utan tidsutdräkt lösas.

I skrivelse samma dag har militärbefälhavaren på Gotland biträtt länsstyrelsens framställning samt därvid närmare utvecklat de militära synpunkterna å frågan. Härutinnan torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.

I anledning av länsstyrelsens framställning hava utlåtanden infordrats från telegrafstyrelsen, riksräkenskapsverket och statens industrikommission.

Telegraf styrelsen uppehåller sig i sitt den 16 mars 1943 dagtecknade utlåtande till en början vid de av länsstyrelsen berörda nuvarande mottagningsförhållandena på Gotland samt anför därvid följande.

Enligt utförda fällstyrkemätningar har Gotland vid normal drift av Motala rundradiostation en fältstyrka, som på skilda delar av ön varierat från 6 mV/m (millivolt per meter) i bland annat Visby och ned till 3 mV/m. Till följd av den effektminskning, som telegrafstyrelsen på grund av krigsförhållandena varit nödsakad vidtaga å Motalasändaren, ha emellertid dessa siffror nedgått till 4—2 mV/m, vilken minskning dock i huvudsak kompenserats av höjd modulationsnivå. Stockholms rundradiostation i Spånga har på Gotland en fältstyrka av 3—0.5 mV/m. Till ledning för bedömning av dessa fältstyrkors värde ur lyssnarsynpunkt kan nämnas, att en fältstyrka av 2—1 mV/m oftast ger god mottagning med en enkel rörmottagare och utomhusantenn vid den störningsnivå, som i allmänhet förekommer på landsbygden.

Emellertid tillhör Gotland de områden, vilka på grand av avståndet till de svenska stationer som avlyssnas äro relativt ogynnsamt ställda med hänsyn

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 171

till s. k. facklig, vilken under den mörka delen av dygnet giver upphov till besvärande variationer i ljudstyrka och kvalitet. Gotlands öppna läge medför, att åtskilliga utländska stationer där komma in med särskild styrka. Härigenom ökas också de störningar vid mottagningen, som orsakas av interferens mellan den avlyssnade svenska stationen och i våglängd närliggande utländska sändare. Efter krigsutbrottet lia flera främmande radiostationer av militär art uppträtt i närheten av och på Motalas och Spångas våglängder och tidvis förorsakat mycket besvärande störningar för lyssnarna ej endast på Gotland utan även på fastlandet. I detta sista hänseende torde man kunna påräkna förbättring först efter krigets slut.

I anledning av vad länsstyrelsen anfört om licenssiffrorna såsom belägg för dåliga mottagningsförhållanden bör måhända framhållas, att lyssnarantalet givetvis är betingat även av andra faktorer än mindre goda avlyssningsförhållanden, bland vilka graden av områdets elektrifiering spelar en icke oväsentlig roll. Enligt en av telegrafstyrelsen i april 1941 gjord uppskattning skulle da omkring en tredjedel av Gotlands licensinnehavare varit hänvisad till att använda batteridrivna mottagare. Även om en förbättring härutinnan successivt kommer till stånd tack vare pågående elektrifieringsarbeten, torde det icke kunna förbises, att detta förhållande hittills måste ha verkat hämmande på licensökningen.

Då länsstyrelsen framhåller, att Gotland är mycket vanlottat ur rundradiosynpunkt och att det endast är ett antal glest befolkade Norrlandsområden, som redovisa ett lägre antal licenser per 1,000 invånare, måste telegrafstyrelsen tyvärr konstatera, att cirka 650,000 invånare ho i ett tjugutal redovisningsområden — ej endast i Norrland — med samma eller lägre promilletal än Gotlands.

Telegrafstyrelsen finner emellertid vad länsstyrelsen anfört om Gotlands isolering samt nödvändigheten av att stärka befolkningens känsla av samhörighet med det övriga landet vara värt beaktande och måhända kräva extraordinära åtgärder.

Styrelsen övergår därefter till att behandla de möjligheter, som skulle kunna sta till buds för åstadkommande av förbättrade mottagningsförhållanden på Gotland, samt anför därvid följande.

Ehuru det i länsstyrelsens framställning endast talas örn en egen sändarstation på Gotland, torde därmed avses en station nied så stor effekt, alt den med god hörbarhet skulle kunna avlyssnas över hela ön. Härför skulle erfordras antingen en station örn 10 å 15 kW antenneffekt på långvågsbandet eller en 100 kW station på mellanvågsbandet. Vid båda alternativen borde stationen disponera en exklusiv våglängd. Då någon sådan emellertid icke finnes tillgänglig bland de i den internationella våglängdsplanen Sverige tilldelade våglängderna, återstode endast möjligheten alt samköra Gotlandsstationen med någon av de befintliga större svenska stationerna, där de internationella överenskommelserna icke lägga hinder i vägen. Vad beträffar långvågsbandet, skulle endast Motala kunna ifrågakomma. En samköming på gemensam våglängd medför emellertid en betydligt minskad störningsfri mottagnmgsi ayon för bada de samkörande stationerna. På grund av Motalastationens belägenhet och betydelse kan därför dess våglängd icke delas med en station pa Gotland. Det återstår sedan endast alternativet med en station på mellanvagsbandet, där samköming av olika skäl endast skulle kunna ifrågakomma med Falustationen. Gjorda undersökningar lia visat att icke ens "en samlare av storleksordningen 100 kW placerad mitt på ön vid sådan sam-

172 Kungl. Majlis proposition nr 344.

körning skulle förslå att tillförsäkra de norra och södra delarna av Gotland fullgod mottagning under den mörka delen av dygnet och att den förbättring för Gotlands del, som dock vunnes därigenom, tyvärr skulle ernås till priset av förstörda mottagningsmöjligheter för ungefär dubbla antalet invånare inom Falustationens yttre lyssningsområden.

En 100 kW rundradiostation skulle draga en anläggningskostnad av storleksordningen 1,500,000 kronor och de årliga driftkostnaderna belöpa sig till över 150,000 kronor, häri icke inberäknat kostnaden för förräntning av anläggningskapitalet eller avsättning till förnyelsefonden.

Vad beträffar stationer på kortvåg, så ha dessa sin egentliga användning för internationell kommunikation över långa distanser. Kortvågsstationernas ytterst begränsade lokala räckvidd och deras utpräglade fjärrverkan göra dem olämpliga att använda för att förse ett lokalt område av Gotlands storlek med rundradio. Tillgängliga våglängdsområden äro dessutom överbelagda med internationell trafik.

I Amerika har numera ett nytt system för rundradiosändning börjat användas, varvid i stället för hittills uteslutande använd »amplitudmodulering» nyttjas s. k. »frekvensmodulering». Dessa stationer sända på våglängder under 10 meter, och deras begränsade räckvidd samt moduleringssystemet medföra, att våglängdsp roblem et bär praktiskt taget icke bereder några svårigheter. Frekvensmodulering har föreslagits för den nya polisradion i Sverige. En sådan sändarstation med en effekt av 50 å 100 kW eller några sändare med mindre effekt skulle vara tillräckliga för Gotland. Emellertid kräver systemet särskilda mottagningsanordningar, vilka lyssnarna måste anskaffa. Telegrafstyrelsen är icke i tillfälle lämna exakta kostnadsuppgifter å dessa, men man torde kunna utgå ifrån att en god mottagaranordning för frekvensmodulerade vågor knappast kan erhållas under 400—500 kronor. Då rörantalet och därmed strömförbrukningen närmar sig det dubbla jämfört med nuvarande mottagare av genomsnittstyp för amplitudmodulering, kunna apparaterna för frekvensmodulering ej lämpligen drivas med lokalbatterier. Även om tekniskt sett en lösning av Gotlands rundradiofråga med en eller flera frekvensmodulerade stationer är möjlig, torde emellertid de ekonomiska förutsättningarna knappast vara för handen med hänsyn till de stora kostnaderna på lyssnarsidan, vilka skulle röra sig om ett engångsbelopp av storleksordningen 5 miljoner kronor ävensom örn dubbla de nuvarande driftkostnaderna. För avlyssning av utländska program måste dessutom de vanliga mottagningsapparaterna bibehållas.

Om en rundradiostation skall uppföras på Gotland — av tekniska skal bör ett nät av flera stationer icke komma ifråga — måste det bliva en mindre sändare av ungefär samma typ som telegrafverkets lokala sändarstationer på åtskilliga platser i landet, arbetande på gemensam våglängd med vissa av dessa och lämpligen förlagd i närheten av Visby. Som tidigare nämnts medför en samköming, att stationernas mottagningsrayoner reduceras särskilt under den mörka delen av dygnet. Då det här gäller rent lokala stationer får man bortse därifrån. Visbystationens räckvidd blir vid samköming endast 12 å 15 kilometer. Då inom 15 kilometers radie från Visby äro bosatta omkring 18,000 invånare eller endast bortåt en tredjedel av Gotlands befolkning och drygt samina andel av licensinnehavarna, skulle enbart uppförandet av Visbystationen emellertid icke innebära den lösning av flugan, som länsstyrelsen avsett. ..

Det bästa sätt, som telegrafstyrelsen för närvarande kan se att bereda aven övriga delar av Gotland förbättrade mottagningsmöjligheter, är medelst användning av s. k. högfrekvent trådradio. Systemet innebär, att programmet överföres till lyssnarna från en på närmaste telefonstation uppställd

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 173

sandar- eller förstärkaranläggning, som utsänder en modulerad högfrekvent bärvåg på metalliska ledningar i stället för genom rymden såsom vid det trådlösa systemet. För telefonabonnenter användes därvid telefonledningen. Vid telefonapparaten uppsättes en filteranordning, där en vanlig rörmottagare kan anslutas. Det blir därigenom möjligt att mottaga den högfrekventa utsändningen utan att detta inkräktar på ledningens användning för telefonändamål eller omvänt. För radiolyssnare, som icke äro telefonabonnenter, kan trådradioanslutning ordnas med ledning antingen från närmaste telefonstation eller telefonabonnent eller annan punkt, där trådradio finnes tillgänglig. Sådan anslutning kan ske utan att telefonhemligheten äventyras. Den högfrekventa trådradion medför den stora fördelen, att radiolyssnarna kunna använda sina nuvarande rörmottagare, och den ger en i stort sett störningsfri mottagning. Möjligheten till trådlös mottagning från utlandet med samma apparat kvarstår därvid obeskuren.

I detta sammanhang har styrelsen utvecklat skälen för en försöksanläggning i större skala med trådradio samt därvid anfört följande.

Bristen på våglängder i förening med vårt lands stora utsträckning har gjort det omöjligt för telegrafstyrelsen att bygga ut sändarstationsnätet på ett sådant sätt, att alla rikets invånare fått tillgång till god mottagning av svensk rundradio. Om icke tekniken öppnar nya möjligheter, torde trådradio bliva den enda utvägen att icke endast för Gotland utan även för landet i övrigt komma till rätta med detta problem. Trådradiosystemet bär i mindre omfattning redan provats på vissa platser i landet med goda resultat, men styrelsen anser, att det vore önskvärt att få göra försök i större skala för att erhålla en säkrare kännedom örn de tekniska och ekonomiska problem, som äro förbundna därmed. Särskilt gäller detta de viktiga och omfattande frågor, som sammanhänga med utbyggandet av det speciella ledningsnätet för lyssnare, vilka icke äro telefonabonnenter. På grund härav skulle en början med ett sådant begränsat område, som Gotland utgör, vara av stor betydelse, innan det större problemet för landet i övrigt angripes. Ett ytterligare skäl för att försök med trådradio i större skala bör göras är frågan örn dubbelprogram. För att rundradion skall kunna fylla sin mångskiftande uppgift i samhällslivet är kravet på mer än ett program i första hand under kvällstimmarna ofrånkomligt. Frågan kan på grund av bristen på våglängder icke lösas på det sätt, som eljest skulle ligga närmast till hands, nämligen genom en dubblering av det nuvarande sändarstationsnätet och med hänsyn till kostnaderna för lyssnarna för närvarande ej heller medelst frekvensmodulerade sändare. Kortvågens lämplighet speciellt för långa distanser i samband med vårt lands stora geografiska utsträckning skulle kunna ge en anvisning på möjligheten att nied en kortvågssändare uppställd exempelvis i det sydliga Sverige nå lyssnare i övre Norrland och omvänt. Dessa stationer .skulle dock icke bliva hörbara i de stora mellanliggande områdena av riket. Vidare är kortvågsmottagning som bekant i särskilt hög grad beroende av en mängd komplicerade faktorer såsom årstid, tid på dygnet m. m. Mottagningen blir därför mycket ojämn såväl till ljudstyrka som kvalitet och skulle säkerligen icke komma att motsvara lyssnarnas anspråk på kontinuerlig god mottagning. För övrigt är, som tidigare nämnts, även inom kortvågsområdet våglängdsträngseln numera stor, varför man också där skulle möta hinder för en utbyggnad av del nuvarande sändarstationsnätet för dubbelprogram.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

På ett trådradionät kunna däremot 2 eller 3 radioprogram framföras samtidigt, och lyssnaren har endast att med sin mottagare välja det önskade programmet på samma sätt som man väljer mellan olika stationer vid vanlig trådlös mottagning.

Telegrafstyrelsen har för sin del funnit en förbättring av rundradioförhållandena på Gotland böra ske i anslutning till vad styrelsen sålunda anfört. I fråga örn genomförandet av telegrafstyrelsens förslag samt kostnaderna därför yttrar styrelsen bland annat följande.

Invid Visby uppsättes en tillgänglig mindre rundradiosändare. Stamnätet för trådradiosystemet uthygges att omfatta samtliga telefonväxelstationer — ett 75-tal — utanför den lokala rundradiostationens räckvidd.

Därefter förses de radiolyssnare, som äro telefonabonnenter, med de nödvändiga filteranordningarna för trådradio. Arbetet fortsättes därefter i mån av tillgång på personal och materiel med anslutningarna av icke telefonabonnenter. Som sista etapp kommer så det lokala Visbyområdet, då frågan örn dubbla program blir aktuell.

Anläggningskostnaderna för ett över hela Gotland utanför Visbyområdet förgrenat trådradionät, beräknat för nuvarande antal radiolyssnare, uppskattar telegrafstyrelsen till 1,150,000 kronor och kostnaden för den trådlösa stationen i Visby till 90,000 kronor eller sammanlagt 1,240,000 kronor.

Drift- och underhållskostnaderna, avskrivning och förräntning av det nedlagda kapitalet icke inberäknade, uppskattas till sammanlagt 85,000 kronor per år.

Sedan nätet utbyggts för 18,000 lyssnare — det högsta antal man torde kunna vänta på Gotland — och sedan den trådlösa sändaren ersatts av ett trådradionät, beräknas anläggningskostnaden stiga med ytterligare 560,000 kronor till inalles 1,800,000 kronor. Den årliga driftkostnaden stiger med 25,000 kronor till sammanlagt 110,000 kronor.

Därest en rundradioanläggning — trådlös sändarstation eller trådradio — kommer till stånd på Gotland, måste programmet överföras dit medelst en telefonledning från fastlandet. Detta kommer givetvis att inkräkta på telefoneringsmöjligheterna till och från Gotland och kommer att giva sig tillkänna i ökade väntetider för telefonsamtal. Årskostnaden för denna ledning uppgår till 40,000 kronor.

Då den nu föreslagna anläggningen på Gotland är en försöksanläggning, avser telegrafstyrelsen, utan att därmed ha tagit ställning till framtida taxefrågor, att med telegrafverkets medel bestrida samtliga kostnader för trådradionätets installation och drift, dock med följande villkor och undantag. Telefonabonnent, som erhåller trådradioanslutning, skall förbinda sig att, utan anspråk på ersättning, tillåta att trådradioanslutning för andra lyssnare får ske till hans telefonledning. Det lösa snöret mellan radiomottagaren och anslutningskontakten till telefonledningen skall av ordningsskäl bekostas av licensinnehavaren. Det rör sig här örn en utgift på högst 5 kronor. Arbeten, som betingas av licensinnehavares flyttning till annan bostad, måste likaledes gäldas av honom. Erforderliga ledningar till icke telefonabonnenter skall vederbörande licensinnehavare förhyra av telegrafverket. Behövligt tillstånd för sådana anslutningsledningars framdragande skall anskaffas av licensinnehavaren, och eventuella kostnader härför gäldas av honom. Beträffande hyresavgiftens storlek och sättet för dess beräkning torde telegrafstyrelsen senare få framlägga förslag.

Kunell. Maj.ts proposition nr 344. 175

Den trådlösa stationens uppförande torde icke medföra några vanskligheter vad materialfrågan beträffar. Yrkeskunnig arbetskraft för de radiotekniska arbetena kan telegrafverket tillhandahålla, och övrig arbetskraft — ett tjugutal man — torde väl kunna påräknas under några månader. Det synes styrelsen böra vara möjligt att lia stationen färdig på 6 månader.

Erforderlig radiomateriel för trådradiostamnätet torde icke vara att påräkna förrän tidigast 8 månader med slutleverans ett år efter det att beslut fattats om nätets utbyggnad. För ledningarna för stamnätet beräknas 1,500 dagsverken eller 5 man under ett år. Då radiomaterielen erhålles, börjas successivt med en arbetsstyrka av cirka 15 man för montagearbetena för telefonabonnenternas anslutning. Detta senare arbete beräknas vara slutfört inom 8—10 månader. Arbetena med ledningar till icke telefonabonnenter förläggas till tiden efter nyssnämnda arbeten och kräva för nuvarande licensbestånd ungefär 9,000 dagsverken eller 30 man under ett år.

Styrelsen måste här framhålla, att de nu angivna siffrorna äro synnerligen approximativa.

Arbetena kunna med nämnt undantag icke inrymmas inom ramen för telegrafverkets normala arbetsstyrka utan kräva motsvarande förstärkning därav.

Vad materialfrågan beträffar, erfordras för utbyggandet av trådradionätet till att omfatta nuvarande licensbestånd cirka 60,000 kg koppar, 10,000 kg bly och 500 kg gummi, vilka material telegrafstyrelsen förutsätter kunna få disponeras för ändamålet.

Slutligen har styrelsen beträffande finansieringen av anläggningarna framhållit, att kostnaden för desamma, eftersom det gäller försöksanläggningar, icke bör öka telegrafverkets kapitalfond utan helt avskrivas. Antingen bör alltså riksdagen å kapitalbudgeten anvisa ett investeringsanslag och samtidigt å driftbudgeten anvisa samma belopp till avskrivning av nya kapitalinvesteringar, eller också kan beloppet anvisas att utgå av telegrafverkets förnyelsefond. I sistnämnda fall torde eventuellt en ökning böra ske i den sedvanliga avsättningen till förnyelsefond för radionätet.

Under åberopande av det anförda hemställer telegrafstyrelsen om bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen angivna riktlinjer låta uppföra en radiostation vid Visby samt anlägga ett trådradionät på Gotland. Därjämte hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte antingen föreslå riksdagen att för detta ändamål anvisa ett investeringsanslag av 1,240,000 kronor eller också, vilket styrelsen förordar, bemyndiga styrelsen att för ändamålet använda samma belopp ur telegrafverkets förnyelsefond.

Riksräkenskapsverket bar i sitt den 20 mars 1943 dagtecknade utlåtande yttrat sig i finansieringsfrågan samt därvid anfört följande.

Medel till rundradiostationer hava tidigare anvisats under det å kapitalbudgeten (bland utgifter för kapitalökning) för telegrafverket uppförda anslaget till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende. För exempelvis budgetåret 1938/39 beräknades sålunda under nämnda anslag för nya radiostationer ett belopp av 1,500,000 kronor, vilket i främsta rummet var avsett för rundradiostationen i Falun. I enlighet härmed torde, därest det av telegrafstyrelsen nu framlagda förslaget örn uppförande av en rundradiostation vid Visby samt anläggande av eli trådradionät på Gotland befinnes böra genomföras, medel härför böra anvisas å investeringsanslag för telegrafverket. Det får självfallet anses uteslutet att, på sätt telegrafstyrelsen ifrågasatt, taga

176 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

förnyelsefondsmedel i anspråk för ändamålet, eftersom fråga icke är örn ersättningsanskaffning eller ersättningsarbeten.

Riksräkenskapsverket anser för sin del, att något anslag icke bör anvisas å driftbudgeten för omedelbar avskrivning av ifrågavarande anläggningar utan att anläggningarna böra i likhet med vad som eljest tillämpas beträffande radionätet och rundradion avskrivas på vanligt sätt genom årliga avsättningar till förnyelsefond. Det extraordinära avskrivningsbehov, som kan befinnas föreligga, torde kunna tillgodoses genom höjning i motsvarande mån av förnyelsefondsavsättningen.

Statens industrikommission framhåller i utlåtande den 31 mars 1943, att telegrafstyrelsen under hand meddelat kommissionen, att det av styrelsen angivna behovet av koppar och bly, för såvitt inga oförutsedda omständigheter inträffade, syntes kunna tillgodoses ur styrelsens egna lager samt att någon ytterligare åtgång av sådant råmaterial, varå knapphet förelåge, icke erfordrades. Under förutsättning av oförändrade försörjningsförhållanden anser kommissionen de av telegrafverket ifrågasatta materialdispositionerna icke komma att inverka nämnvärt störande på landets lagerbestånd av koppar och bly. Gummibehovet måste enligt kommissionen tillgodoses ur vederbörande kabelverks normala tilldelning. På grund av vad sålunda anförts finner kommissionen anledning icke föreligga att avstyrka uppförandet av det föreslagna trådradionätet.

Sedan handlingarna i ärendet överlämnats till 1943 års rundradioutredning, har utredningen i skrivelse den 23 september 1943 anfört följande.

Tillfälle har beretts utredningen att avlyssna trådradioutsändning samt att därvid studera vissa med mottagningen förenade tekniska detaljer. Enligt utredningens uppfattning måste trådradion anses fylla högt ställda krav i fråga om störningsfri och tydlig mottagning. Utredningen har även haft tillfälle att konstatera, att trådradiosändningen icke påverkar möjligheterna att för telefonering utnyttja telefonledning, som användes för sändningen, samt att telefonhemligheten icke löper någon som helst fara genom radiomottagningsapparats anknytning till telefonledning.

Trådradiosändningen synes väl lämpad för landsändar, vilka för närvarande av olika anledningar icke kunna erhålla tillfredsställande möjligheter att trådlöst avlyssna de svenska radioutsändningarna. Innan slutlig ståndpunkt fattas till frågan om trådradions användning i här antytt syfte, synes emellertid angeläget, att tillfälle beredes att genom en anläggning i större skala studera därmed förenade tekniska och ekonomiska problem. Härför talar även sannolikheten av att någon bättre lösning av dubbelprogramsfrågan än genom anlitandet av trådradio icke torde stå till buds. Utredningen anser sig därför böra tillstyrka telegrafstyrelsens förslag om försök med en trådradioanläggning i större skala. Enligt utredningens mening bör försöket komma till stånd så snart ske kan.

På skäl, som anförts av länsstyrelsen i Gotlands län och telegrafstyrelsen, finner utredningen Gotland vara lämpligaste platsen för dylikt försök. Utredningen tillstyrker fördenskull styrelsens förslag.

Departements­

Telegrafstyrelsens förslag innebär, dels att vid Visby skall uppföras en stachefen. tion för trådlös sändning med en räckvidd av 12 å 15 kilometer, dels ock att

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 177

för lyssnare på Gotland utanför denna räckvidd skall anordnas trådradioförbindelse. De för den trådlösa sändaren och trådradion avsedda programmen skola överföras till Gotland medelst telefonledning från fastlandet. Kostnaderna beräknas för stationen för trådlös sändning till 90,000 kronor och för trådradion till 1,150,000 kronor eller tillhopa till 1,240,000 kronor.

Den ifrågasatta trådradioanläggningen har karaktären av en försöksanläggning, avsedd att skapa säkrare kännedom än som hittills kunnat vinnas om de tekniska och ekonomiska problem, som äro förbundna med trådradiosystemet. Liksom telegrafstyrelsen och 1943 års rundradioutredning anser jag mig böra förorda, att en sådan försöksanläggning kommer till stånd. Även enligt min mening bör försöksanläggningen förläggas till Gotland, som utgör ett väl avgränsat område av lämplig storlek.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att jag med det här lämnade förordet för en trådradioanläggning av försökskaraktär självfallet icke fattat ståndpunkt till frågan om trådradions fortsatta användning för att bereda förbättrade lyssningsmöjligheter inom landsändar, som för närvarande ej kunna trådlöst avlyssna det svenska radioprogrammet, liksom ej heller till spörsmålet om anordnande av dubbelprogram genom anlitande av trådradio. Med ett ställningstagande härutinnan synes böra anstå, till dess resultaten av den planerade försöksanläggningen föreligga.

Av praktiska och ekonomiska skäl bör trådradioanläggningen begränsas till den del av Gotland, som icke kan nås av den trådlösa sändaren vid Visby. Enligt vad jag under hand inhämtat finnes inom telegrafverket tillgänglig en stationsutrustning för trådlös sändning, vilken kan överflyttas till Visby. Av telegrafstyrelsens och statens industrikommissions uttalanden i ärendet framgår vidare, att anskaffandet av erforderlig materiel och arbetskraft icke torde stöta på några allvarligare svårigheter.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att medel anvisas för anordnande i enlighet med telegrafstyrelsens förslag av en trådlös radiostation i Visby och en trådradioanläggning på Gotland. Mot de för ändamålet beräknade kostnaderna har jag icke något att erinra. Såsom riksräkenskapsvei’ket framhållit, böra utgifterna bestridas från anslag å kapitalbudgeten och på vanligt sätt avskrivas genom årliga avsättningar till förnyelsefond. På telegrafstyrelsen torde få ankomma att framlägga förslag örn härav eventuellt påkallad höjning av den nuvarande förnyelsefondsavsättningen.

Vad telegrafstyrelsen föreslagit i fråga om fördelning mellan telegrafverket och abonnenterna av kostnaderna för trådradionätets installation och drift m. m. har icke givit mig anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Trådlös radiostation och trädradioanläggning på

Gotland å tilläggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1943/44

178 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

C. Statens järnvägar.

Försvarsberedskap vid statens järnvägar.

[2.] 25 a. Vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap. Efter därom av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (kapitalbudgeten, bil. 4, punkten 35) framställda förslag anvisade riksdagen till försvarsberedskap vid statens järnvägar sex investeringsanslag om tillhopa 3,760,000 kronor.

I skrivelse den 5 juli 1943 hemställde järnvägsstyrelsen örn anvisande av ytterligare 750,000 kronor för vidtagande av vissa i skrivelsen angivna åtgärder i syfte att öka försvarsberedskapen vid statens järnvägar.

Med anledning härav bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 16 juli 1943 järnvägsstyrelsen att i samråd med chefen för försvarsstaben låta för en kostnad av högst 750,000 kronor vidtaga de i styrelsens framställning avsedda åtgärderna.

Tillika hemställde Kungl. Majit till fullmäktige i riksgäldskontoret att till järnvägsstyrelsen på rekvisition utbetala nämnda belopp av det å förskottsstaten för förs vars väsendet för budgetåret 1943/44 under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, uppförda anslaget till kommunikationsverken (VII a).

I sin förenämnda skrivelse hemställde järnvägsstyrelsen, att hela beloppet örn 750,000 kronor måtte omedelbart avskrivas.

På grund av ärendets natur torde närmare redogörelse beträffande de avsedda arbetena icke här böra lämnas, utan upplysningar härutinnan torde få inhämtas av de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Departements­ I enlighet med principerna för förskottsstatens reglering bör anslag äskas chefen. å tilläggsstat för att täcka det av Kungl. Maj :t anvisade beloppet. Spörsmålet om avskrivning av anslagsbeloppet anmäles i annat sammanhang av chefen för finansdepartementet.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa åtgärder för ökad försvarsberedskap å till-

1 äggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett in­

Luftfartsfonden.

[3.] 2. Belysningsanläggningar för Iuftfartsleder. Till Belysningsanläggningar för Iuftfartsleder har för innevarande budgetår å kapitalbudgeten anvisats ett investeringsanslag av 300,000 kronor. Anslaget har, så när som på ett belopp av 12,500 kronor, tagits i anspråk för därmed avsedda ända-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 179

mål, bland annat komplettering i sådan utsträckning av belysningsanläggningarna å Bromma flygplats att de senaste utvidgningsarbetena där skola kunna helt utnyttjas. Dispositionsbeslut har av Kungl. Majit meddelats den 28 maj 1943. Belysningsanläggningarna i fråga äro under utförande.

På grund av flygteknikens utveckling hava vissa ytterligare utvidgningar av rullbanorna å Bromma flygplats befunnits erforderliga för säkerställande av landets flygförbindelser. Härtill återkommer jag senare i dag.

I skrivelse den 7 oktober 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmält, att det vore erforderligt att utvidga belysningsanläggningarna å Bromma flygplats samt anpassa dem efter avsedd ny sträckning av bansystemet för att de föreslagna nya delarna av flygplatsen skola kunna användas under mörker. Styrelsen, som beräknat kostnaderna för belysningsanläggningar å Bromma flygplats i för ändamålet erforderlig omfattning till 60,000 kronor, hemställer, att nämnda belopp måtte anvisas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Jag kommer under nästföljande punkt att föreslå, att å tilläggsstat I till Departementsriksstaten för budgetåret 1943/44 till Byggande och förbättring av flygplatser chef<™äskas ett investeringsanslag av 650,000 kronor, vilket anslag avses skola användas till bestridande av kostnaderna för statsbidrag för vissa utvidgningsarbeten å Bromma flygplats. För att dessa arbeten skola komma lill avsedd nytta böra belysningsanläggningarna å fältet i samband därmed utvidgas och ombyggas. För ändamålet erforderliga medel, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar 60,000 kronor, torde böra anvisas under förevarande rubrik å samma tilläggsstat. Å anslaget till Belysningsanläggningar för luftfartsleder kvarstående belopp av 12,500 kronor bör reserveras för oförutsedda behov.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Belysningsanläggningar för luft fartsleder å tilläggs­

stat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investe­

[4.] 4. Byggande och förbättring av flygplatser. Till byggande och förbättring av flygplatser har för innevarande budgetår å kapitalbudgeten anvisats ett investeringsanslag av 500,000 kronor. Från tidigare för ändamålet uppfört reservationsanslag kvarstod vid budgetårets ingång en behållning av 1,717,600 kronor, varav emellertid ett belopp av 1,500,000 kronor må disponeras endast därest läget å arbetsmarknaden därtill giver anledning eller så befinnes erforderligt för att tillgodose militära krav på flygfältsarbeten, vilka icke kunna uppskjutas eller tillgodoses genom militära anslag. Örn sistnämnda belopp frånräknas, utgjorde alltså det vid budgetårets ingång disponibla anslagsbeloppet 717,600 kronor.

Av detta anslagsbelopp har Kungl. Majit ställt till förfogande genom beslut den 14 maj 1943 140,600 kronor till bestridande av kostnaderna för

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 344-

den inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägs- och luftfartsbyrå inrättade byggnadsavdelningen, genom beslut den 17 juni 1913 315,000 kronor till vissa arbeten å Bulltofta och Torslanda flygplatser ävensom för inköp av maskiner och redskap samt genom beslut den 24 september 1943 250.000 kronor till påbörjande av vissa arbeten å Bromma flygplats. Av det tillgängliga anslagsbeloppet återstå sålunda nu endast 12,000 kronor odisponerade.

Beträffande de arbeten å Bromma flygplats, för vilka medel ställts till förfogande genom Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den 24 september 1943, må följande meddelas.

Å denna flygplats hava, såsom fortsättning på tidigare verkställda utvidgningsarbeten, under innevarande år pågått arbeten med förlängning dels av nord-sydbanan med 300 meter och dels av den s. k. blindlandningsbanan (belägen i riktning nordväst-sydost) med 350 meter. Företaget har bedrivits i Stockholms stads regi såsom statskommunalt beredskapsarbete, varvid av anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering utgått statsbidrag med 70 procent av kostnaderna. Då arbetena ifråga vid årets början planlädes, räknade man med att kunna genomföra desamma i sådan takt, att flygplatsen vid årets slut skulle äga dels en blindlandningsbana av 1,800 meters längd och dels ytterligare en rallningsbana av 1,400 meters längd. Läget på arbetsmarknaden förändrades emellertid under sommaren på ett sätt, som medförde försening av arbetena, och det visade sig icke möjligt att med anlitande enbart av hjälpsökande arbetslösa fullfölja arbetsprogrammet tillnärmelsevis i förut beräknad takt. Med anledning härav upptogs frågan om möjligheterna att genom vissa omläggningar i den tidigare planen, innefattande upptagande av ytterligare arbeten samt dessas forcerande med anlitande jämväl av annan arbetskraft än anmälda hjälpsökande, skyndsamt åvägabringa den utökning av rullningsbanorna, som befunnits erforderlig för säkerställande av landets flygförbindelser. I anslutning till härom under hand förda överläggningar gjorde statens arbetsmarknadskommission, efter av arbetslöshetskommittén i Stockholms stad ingiven hemställan, i skrivelse den 13 september 1943 hos Kungl. Majit framställning om statsbidrag för utförande å flygplatsen av vissa ytterligare arbeten, kostnadsberäknade till 815,000 kronor, samt örn dessa statsbidrags bestridande från andra medel än anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering.

Genom förenämnda beslut den 24 september 1943 medgav Kungl. Majit i anledning av arbetsmarknadskommissionens framställning, att statsbidrag till ifrågavarande ytterligare arbeten å Bromma flygfält finge tillsvidare, så länge till arbetena icke kunde väsentligen hänvisas personer, vilka vore anmälda såsom hjälpsökande hos Stockholms stads arbetslöshetskommitté, utgå statsbidrag med 80 procent av arbetskostnaderna, dock högst med 652.000 kronor. Tillika ställde Kungl. Majit till arbetsmarknadskommissionens förfogande för påbörjande av arbetena ett belopp av högst 250,000 kronor av investeringsanslaget till byggande och förbättring av flygplatser. I fråga om anvisande av ytterligare medel för ändamålet förklarade Kungl. Majit Sig vilja framdeles meddela beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

I skrivelse den 24 september 1943 har väg- och vattenbgggnadsstgrelsen gjort framställning örn anvisande å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår av ytterligare anslag till byggande och förbättring av flygplatser. Styrelsen har därvid anfört följande.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1943 ha i princip godkänts arbeten vid Bromma flygplats för ett belopp av 815,000 kronor, varav 652,000 kronor att utgå såsom bidrag av statsmedel. Enär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke beräknat, att ifrågavarande bidrag i år skulle belasta styrelsens anslag till byggande och förbättring av flygplatser utan avsett den tidigare förefintliga behållningen för vissa viktiga anläggningar vid luftfartslederna, särskilt vid Torslanda flygplats, vars planläggning emellertid ännu icke hunnit slutföras, är det oundgängligen nödvändigt, att ytterligare medel ställas till förfogande å anslaget till byggande och förbättring av flygplatser.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att å tilläggsstat till kapitalbudgeten under luftfartsfonden för innevarande budgetår anvisa ett investeringsanslag om 650,000 kronor till byggande och förbättring av flygplatser.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har det befunnits erforder- Departementsligt att från investeringsanslaget till byggande och förbättring av flygplatser c e/en’ ställa till förfogande medel för ett skyndsamt fullföljande av utvidgningsarbeten å Bromma flygplats, vilka ursprungligen avsetts skola utföras med bidrag av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering men vilka på grund av utvecklingen å arbetsmarknaden ansetts icke kunna i fortsättningen finansieras i denna ordning. Det måste ur skilda synpunkter anses angeläget, att åtgärder utan dröjsmål vidtagas för att å flygplatsen kunna mottaga flygplan av den storleksordning och med de flygegenskaper, som flygteknikens utveckling numera framskapat för användning. Såvitt icke inom den närmaste framtiden inträder en ändring i arbetsmarknadsläget i Stockholm, måste för fullbordande av ifrågavarande arbeten ställas till förfogande ytterligare medel från investeringsanslaget intill ett sammanlagt belopp av 652,000 kronor. En förstärkning av detta anslag är sålunda erforderlig. Då det för innevarande budgetår anvisade anslagsbeloppet icke beräknats med hänsyn till här avsedda arbeten och medel äro behövliga jämväl för andra betydelsefulla flygfältsarbeten, främst vid Torslanda flygplats, vill jag tillstyrka att, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, för innevarande budgetår anvisas ett tilläggsanslag till belopp motsvarande vad som enligt de föreliggande beräkningarna åtgår i statsbidrag för färdigställande av ifrågavarande utvidgningsarbeten å Bromma eller i avrundat tal 650,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att lill Byggande och förbättring av flygplatser å tilläggs­

stat I lill riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investe­

182 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Statens allmänna fastighetsfond.

[5.] 8 a. Ökade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län. Med bifall till Kungl. Maj:ts i 1942 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 4, punkten 50) framställda förslag anvisade riksdagen för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 89,500 kronor till Ökade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län. Medelsanvisningen åsyftade att möjliggöra inredande i nordvästra tornet av Örebro slott av vissa utrymmen för landskontorets behov, nämligen arkivlokaler i källar- och bottenvåningarna samt tjänsterum i våningen 2 trappor UPP- Tjänsterummen voro närmast avsedda att tillgodose det ökade lokalbehov, som föranletts av arbetet med omsättnings- och krigskonjunkturbeskattningen.

I det förslag av länsarkitekten i Örebro län, som låg till grund för byggnadsstyrelsens i ämnet gjorda framställning, hade upptagits jämväl inredande av tjänstelokaler i våningen 3 trappor upp i nordvästra tornet, den s. k. lanierninvåningen. Länsstyrelsen hade emellertid vid överlämnande av förslaget ansett, att med dessa inredningsarbeten kunde tills vidare anstå.

Redan i skrivelse den 29 januari 1942, som av byggnadsstyrelsen överlämnades till Kungl. Maj:t med utlåtande den 2 februari samma år, framlade emellertid länsstyrelsen förslag örn att tjänsterum skulle inredas även i lanterninvåningen. Till stöd för sin hemställan härutinnan hänvisade länsstyrelsen till det ökade lokalbehov, som ett realiserande av beskattningsorganisationssakkunnigas då under utarbetande varande förslag örn inrättande av särskilda taxeringsavdelningar vid länsstyrelserna väntades föranleda. I sitt utlåtande i ärendet tillstyrkte byggnadsstyrelsen, att medel skulle anvisas för lanterninvåningens inredande i anslutning till de ombyggnadsarbeten i nordvästra tornet, för vilka medel enligt vad nyss nämnts äskats i 1942 års statsverksproposition.

I skrivelse den 25 augusti 1942, som av byggnadsstyrelsen överlämnades med utlåtande den 2 november 1942, förnyade länsstyrelsen sin framställning örn lanterninvåningens inredande. Länsstyrelsen anförde därvid, att det blivit mer och mer uppenbart, att de nio nya tjänsterum, som skulle erhållas genom då pågående inredningsarbeten i nordvästra tornet, icke kunde fylla länsstyrelsens behov av ökat lokalutrymme. Belägenheten av dessa tjänsterum vöre vidare icke den lämpligaste med hänsyn till att vissa av de tjänstemän, för vilka lokalerna avsetts, hade att i stor utsträckning mottaga besök av allmänheten. Genom inredning av lanterninvåningen skulle erhållas lokaler med ur denna synpunkt bättre belägenhet och förbindelse.

Byggnadsstyrelsen tillstyrkte även nu äskande av medel för inredningsarbetena i lanterninvåningen.

De nyss nämnda framställningarna örn anslag för inredande av tjänsterum i lanterninvåningen av slottets nordvästra torn hava hittills icke föranlett åtgärd från statsmakternas sida. Härtill har bland annat bidragit den omständigheten, att vissa lokaler inom slottet, som hittills varit upplåtna åt

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 183

länsstyrelsen närstående institutioner, beräknats kunna frigöras för länsstyrelsens eget behov. I proposition nr 106 till 1943 års riksdag framlades på min föredragning förslag lill riksdagen om anslag lill uppförande av en nybyggnad för lantmäterikontoret i Örebro, vilket hittills varit förlagt till vissa rum inom slottet. Till denna nybyggnad skulle enligt förslaget förläggas jämväl den blivande vägförvaltningen i länet, som icke kunde inrymmas i de lokaler å slottet, vilka hittills disponerats av vägingenjörskontoret. I proposiiionen framhölls bland annat den fördel med det förordade nybyggnadsförslaget, som läge däri, att länsstyrelsen, sedan vägorganisationen och lantmäterikontoret avflyttat från slottet, kunde taga i anspråk därigenom ledigblivande lokaler. Propositionen vann riksdagens bifall, och medel för nybyggnaden anvisades för budgetåret 1943/44.

Länsstyrelsen i örebro län har nu i en till Kungl. Maj :t ställd, till byggnadsstyrelsen ingiven skrivelse den 30 augusti 1943 ånyo gjort framställning om anslag för inredande av lanterninvåningen i nordvästra tornet. Enligt av länsarkitekten gjorda beräkningar skulle för ändamålet erfordras ett anslagsbelopp av 28,000 kronor.

I en vid länsstyrelsens skrivelse fogad promemoria ha närmare utvecklats de förhållanden, vilka enligt länsstyrelsens mening påkalla de föreslagna inredningsarbetena trots att länsstyrelsen genom lantmäterikontorets och vägingenjörskontorets utflyttning inom en nära framtid kommer att erhålla ett visst lokaltillskott. Promemorian, vars rumsbeteckningar hänföra sig till numreringen å till ärendet hörande planritningar över Örebro slott, är av i huvudsak följande innehåll.

När nybyggnaden för lantmäterikontoret bleve färdig att tagas i bruk, kunde de nuvarande lantmäterikontorslokalema (ram 66, 67 a, 67 b, 67 bc, 67 bd och 67 be) disponeras för annat ändamål. Den av länsstyrelsens avdelningar, som för närvarande vore i största behovet av ytterligare lokalutrymme, vore landskansliet. Sedan landskontoret innevarande år genom inredning av en våning i nordvästra tornet fått sina lokaler utökade, hade visserligen landskansliet provisoriskt kunnat taga i anspråk dels tomrummet (nr 70 a) innanför rikssalen, vilket tidigare likaledes provisoriskt disponerats av landskontoret, dels ett av landskontorets förutvarande tjänsterum (ram 61 ci). Rum 70 a, vars möblering bekostats av landstinget, vore emellertid icke avsett till tjänstelokal. — Ofrånkomligt vore dock, att ytterligare lokalutrymmen bereddes landskansliet. Avsikten vore att för dess räkning få taga i bruk dels nuvarande sessionsrummet (ram 41), med innanför liggande landshövdingens ämbetsrum (rum42ab), dels de av landskontoret disponerade rummen 61 b och 61 c. Härför erfordrades, att ram 63 (landskamrerarens nuvarande ram) disponerades till sessionsram samt att tomutrymmet innanför detta (rum 73 a) inreddes till ämbetsrum åt landshövdingen.

För de utrymmen örn sammanlagt fyra ram, som genom en sålunda planerad utökning av landskansliets lokaler skulle fråntagas landskontoret, skulle detta kunna erhålla ersättning genom övertagande av lantmäterikontorets nuvarande lokaler. I dessa kunde efter uppdelning av ett av rummen erhållas fyra tjänsterum med en sammanlagd golvyta av 76 kvm tillika med en entresolerad arkivlokal med en golvyta av 74 kvm. Sammanlagda golvytan i de tjänsterum, som landskontoret skulle nödgas avstå, utgjorde 186 kvm. Genom att landskontoret finge dispositionsrätten till lantmäterikontors-

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

lokalerna vunnes också den betydelsefulla fördelen, att från huvuduppgången till slottets ämbetslokaler direkt ingång kunde erhållas till landskontorets lokaler.

Vägingenjören i länet disponerade för sitt kontor för närvarande tre rum i slottets översta våning, nämligen rummen 81 a, 81 b och 81 c. Dessa lokaler jämte rum 80 b, vilket hittills disponerats av landskontorets omsättningsskatteavdelning, komme alt upplåtas till länsarkitekten, som hittills endast disponerat rummen 80 c, 80 a och 80 e i slottets översta våning samt, i samband med nyss skedd personalutökning, tillfälligtvis även runi 80 f. Detta rum hade varit avsett att användas av omsättningsskatteavdelningen, som under vissa tider av året omöjligen kunde reda sig med allenast ett rum. Av de rum, som bleve lediga genom länsarkitektens överflyttning till västra längan av slottets översta våning, komme sålunda två rum — förslagsvis 80 c och 80 a — att tagas i anspråk av omsättningsskatteavdelningen. För det nu under uppläggning varande arbetstagarregistret, som sedan det första gången ordnats icke ansåges få draga större personal än två befattningshavare, erfordrades ett rum av minst den storlek rum 80 e eller 80 f erbjöde. Det återstående rummet utgjorde ett nödvändigt reservutrymme för tillfällig personal under uppbörd av kronoutskylder och värnskatt samt under förberedande arbeten till länets prövningsnämnd.

Av vad sålunda framhållits syntes klart framgå att de lokaler, som komme att bliva lediga genom utflyttning från slottet av lantmäterikontoret och vägingenjörskontoret, endast kunde tillgodose behovet för den redan nu nödvändiga personalen hos länsstyrelsen.

Emellertid syntes redan från och med ingången av år 1944 dels den nya taxeringsorganisationen kunna beräknas träda i kraft, dels förstärkning komma att ske av personalen å omsättningsskatteavdelningen för åstadkommande av effektivare skattekontroll. Enligt vad beskattningsorganisationssakkunniga föreslagit skulle taxeringsavdelningen vid landskontoret i örebro län omfatta 11 befattningshavare. Visserligen skulle antalet nya befattningar å landskontoret i anledning av taxeringsavdelningens inrättande enligt de sakkunniga inskränka sig till 6, men det vore ur arbetssynpunkt av synnerligen stor vikt, att arbetslokalerna för den sålunda föreslagna avdelningen förlädes intill varandra och att inom dessa lokaler eller strax invid desamma åtminstone två årgångar av deklarationerna för länet funnes tillgängliga. Av största betydelse vore även, att omsättningsskatteavdelningen med för denna föreslagna nya kontrollantbefattningar samt taxeringsavdelningen erhölle lokaler i omedelbar närhet av varandra. Det framstode fördenskull för länsstyrelsen såsom det mest lämpliga och önskvärda om lanterninvåningen i nordvästra tornet samt de för närvarande av länsarkitekten disponerade lokalerna kunde tagas i anspråk för de ifrågavarande båda avdelningarna. För ändamålet borde inredandet av lanterninvåningen utan dröjsmål igångsättas.

Byggnadsstyrelsen har med utlåtande den 7 september 1943 överlämnat länsstyrelsens ifrågavarande framställning och därvid anfört, att även bygi nadsstyrelsen funne det nödvändigt, alt det av länsstyrelsen framhållna lokalbehovet snarast möjligt tillgodosåges. För detta ändamål borde lanterninvåningen inredas enligt ritningar, som uppgjorts av länsarkitekten och som fogats vid handlingarna i ärendet.

Kostnaderna för inredningsarbetena har byggnadsstyrelsen ansett böra beräknas till 32,000 kronor. Då emellertid å det för budgetåret 1942/43 anvi-

Kungl. Majlis proposition nr 344. 185

sade anslaget till ökade lokaler för länsstyrelsen funnes en besparing av omkring 4,000 kronor, skulle, därest denna besparing kunde disponeras för nu ifrågavarande inredningsarbeten, för ändamålet ytterligare erfordras ett belopp av allenast 28,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för inredningsarbetena ifråga å tilläggsstat för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av 28,000 kronor.

Av vad i det föregående anförts framgår, att länsstyrelsen i Örebro län ny- Departementsligen genom inredning av våningen två trappor upp i slottets nordvästra torn chetenerhållit en utökning av sina tjänstelokaler samt att ett ytterligare lokaltillskott inom en nära framtid kommer att vinnas genom utflyttning av lantmäterikontoret och det nuvarande vägingenjörskontoret. De utrymmen, som sålunda komma att stå till länsstyrelsens förfogande, torde enligt min mening kunna anses ganska väl tillfredsställa länsstyrelsens utrymmesbehov med nuvarande personaluppsättning. Emellertid planeras nu en omläggning och utökning av taxeringsorganisationen, varom förslag på föredragning av chefen för finansdepartementet denna dag framlägges i särskild proposition. Denna reform, som avses skola genomföras med ingången av år 1944, förutsätter anställande hos länsstyrelsen av åtskilliga nya befattningshavare och torde nödvändiggöra anskaffande av ytterligare utrymmen. Enligt länsstyrelsens av byggnadsstyrelsen biträdda förslag skulle dessa utrymmen kunna erhållas genom inredande till tjänstelokaler jämväl av lanterninvåningen i slottets nordvästra torn.

För egen del har jag vid besök på platsen kommit till den uppfattningen, att ett genomförande av detta förslag skulle på ett lämpligt sätt och för en måttlig kostnad tillgodose det ytterligare lokalbehov för länsstyrelsen, som föranledes av den nya taxeringsorganisationen. Jag tillstyrker alltså, att medel för ändamålet beredas. Mot den av byggnadsstyrelsen framlagda kostnadsberäkningen har jag intet att erinra. Anslag för arbetena ifråga torde böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår och upptagas under samma rubrik som det för budgetåret 1942/43 beviljade anslaget, varvid reservationen å sistnämnda anslag kommer att överföras till det nya anslaget och stå till förfogande för de nu avsedda arbetena.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till ökade lokaler för länsstyrelsen i örebro län å till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett in-

[6.] 9. Lantmiiterikontorsbyggnad i örebro. Efter framställning av Kungl. Majit i den under nästföregående punkt omförmälda propositionen 1943: 106 anvisade riksdagen (skrivelse 1943: 140) till Lantmäterikontorsbyggnad i örebro ett investeringsanslag av 250,000 kronor. Såsom under nästföregående

niliana till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 344. 13

186 Kungl. Majlis proposition nr 344.

punkt omnämnts, avsågs nybyggnaden såväl för lantmäterikontoret i örebro som för den nya vägförvaltningen i Örebro län.

Genom beslut den 7 maj 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att i samarbete med vederbörande myndigheter för en kostnad av högst 250.000 kronor låta uppföra byggnaden i huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig vid anmälan av propositionen förordat ritningsförslag.

Enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 9 juli 1943 med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande fattat beslut skall en övervägmästare, avsedd för förrättningar i samband med enskild väghållning, hava Örebro till stationeringsort.

I skrivelse den 17 september 1943 har byggnadsstyrelsen, med förmälan att det icke varit möjligt att bereda nämnde övervägmästare tjänsterum inom den beslutade byggnaden på annat sätt än genom att öka byggnadens längd metf 1.2 meter, hemställt, dels att ett belopp av ytterligare 25,000 kronor måtte ställas till byggnadsstyrelsens förfogande för bestridande av härigenom uppkommande merkostnader, dels ock att samtidigt ingivna huvudritningar måtte godkännas. Ämbetsverket har ifrågasatt ianspråktagande för ändamålet av det av årets riksdag under sjätte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget å 100.000 kronor till Lokaler till vissa vägförvaltningar (1943/44 VI: D 7).

Departements- Utarbetandet av det av mig förordade förslaget till ritningar för den beslutachefen. de byggnaden för lantmäterikontoret och vägförvaltningen i örebro ägde rum efter samråd mellan byggnadsstyrelsen och kommunikationsdepartementet. Därvid blevo i besparingssyfte alla möjligheter till utrymmesbegränsning tillvaratagna. Enär en framtida tillbyggnad låter sig göra, ansåg jag nämligen några reservutrymmen icke böra beräknas. Det godkända ritningsförslaget kom i anslutning härtill att innebära en beskärning även av det ursprungligen av byggnadsstyrelsen förordade byggnadsprogrammet för lantmäterikontoret. Någon möjlighet att nu utan ökning av byggnadens volym bereda tjänsterum för ytterligare befattningshavare utöver vad som tidigare beräknats förefinnes ej. Ett dylikt rum är emellertid enligt vad numera blivit känt erforderligt för vägförvaltningens vidkommande.

Byggnadsstyrelsens förslag att vinna det avsedda ytterligare utrymmet genom att öka byggnadens längd med 1.2 meter synes ändamålsenligt. Härigenom kunna även vissa biutrymmen såväl för lantmäterikontoret som för vägförvaltningen erhålla en mera tillfredsställande utformning än som enligt det godkända förslaget var möjligt. Då det måste anses önskvärt, att byggnaden i fråga redan från början dimensioneras så, att utrymme erhålles för samtliga de tjänstemän, som enligt vad nu fastställts komma att få sin verksamhet knuten till vägförvaltningen, och då de numera härför beräknade kostnaderna ej giva mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka, att det begärda ytterligare beloppet ställes till byggnadsstyrelsens förfogande. Det å driftbudgeten uppförda anslaget till Lokaler för vissa vägförvaltningar synes emellertid icke böra tagas i anspråk för en kapitalinvestering av denna ari. Anslag för den uppkomna merkostnaden torde i stället böra anvisas å tilläggs-

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 187

stat under kapitalbudgeten och upptagas under samma rubrik som det ursprungliga anslaget. På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till Lantmäterikontorsbyggnad i örebro å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investerings-

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

A. C. F. von Krusenstierna.

'ili |;,f) •'r >.:v.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 189

Bilaga 14.

Kapitalinvesteringar.

Ecklesiastikdepartementet.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, anmäler härefter under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande:

Statens affärs verkst onder.

Domänverket.

[1.] 2. Uppförande av bostäder åt vissa befattningshavare vid lantbruks­

skolan i Broby för dövstumma. Enligt beslut av 1938 års riksdag har Broby gård i Funbo socken i Uppland inköpts för statsverkets räkning och tagits i bruk såsom lantbruksskola för dövstumma. Enligt propositionen 1938: 212, som låg till grund för nämnda riksdagsbeslut, hade egendomen värderats av vederbörande domänintendent och uppskattningsmän för kronoegendomar, vilka därvid förklarade en grundlig reparation av vissa byggnader, däribland rättarbostaden, vara erforderlig. Föredragande departementschefen yttrade härom, att med frågan örn anvisande av anslag till reparationer borde anstå till bedömande i samband med den allmänna omprövning av vid dövstumskolorna erforderliga ändrings- och reparationsarbeten, som han i annat sammanhang förordat. Riksdagen (skrivelsen nr 241) anförde i denna fråga, att vid omprövningen borde tagas under övervägande, örn icke den byggnad,

190 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

som inrymde rättarbostaden, kunde slopas och bostad för denna befattningshavare i stället upplåtas i någon av de övriga byggnaderna.

I propositionen nr 156 till 1939 års lagtima riksdag framlades program för örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna. Beträffande dövstumsskolan i Broby föreslogs bland annat, att invid de befintliga byggnaderna skulle uppföras ett nytt stenhus, inrymmande bostäder för rättare och trädgårdsmästare samt sovrum för eleverna m. m. Riksdagen (skrivelsen nr 379) beviljade anslag till bland annat detta byggnadsarbete.

Av 1940 års lagtima riksdag anvisades anslag till om- och tillbyggnad av ekonomibyggnaderna vid dövstumsskolan i Broby. Vid de följande riksdagarna har något anslag till byggnadsarbeten vid skolan icke beviljats.

Vid 1942 års riksdag beslöts lönereglering för viss personal vid lantbruksskolan för dövstumma. Rättaren, som närmast under skolans föreståndare skulle sörja för gårdens skötsel samt organisera, leda och övervaka lantbrukselevernas arbete, placerades därvid i lönegraden Eo 12. Frågan örn befattningshavarens löneställning skulle framdeles vid lämplig tidpunkt komma att upptagas till förnyat övervägande i samband med spörsmålet örn beredande av ordinarie ställning åt honom. Tillika beslöts, att vid skolan skulle finnas en ordinarie tjänst som lärare i kunskapsämne.

Styrelsen för dövstumskolan i Broby har hemställt, att av årets riksdag måtte utverkas medel till uppförande av bostäder åt dövstumläraren och rättaren. Styrelsen har anfört bland annat följande.

Särskilt i fråga örn för bostadsändamål avsedda byggnader råda vid skolan lokalförhållanden av för personalen så kännbart besvärande art, att ändring härutinnan måste betecknas såsom en tvingande nödvändighet.

Då staten år 1938 övertog skolan, funnos förutom rektorsbostaden inga tjänliga bostäder för skolans befattningshavare med undantag av den kollektivavtalsanställda personalen. Rättaren bebodde och bebor ännu ett rum och kök i ett lågt envåningshus, som måste betraktas som synnerligen otjänligt för bostadsändamål. För lärare m. fl. saknades bostäder. De av 1939 års lagtima riksdag anvisade byggnadsmedlen räckte endast till uppförande av en byggnad, inrymmande ett elevhem jämte två tjänstebostäder. Med färdigställandet av denna byggnad inträdde en viss förbättring i personalens bostadsläge. Bostäderna avsågos ursprungligen för rättaren och trädgårdsmästaren men kommo från början att disponeras av ämnesläraren och ladugårdsförmannen.

Följande befattningshavare äro i behov av familjebostäder: föreståndaren, dövstumläraren, rättaren, trädgårdsläraren, ladugårdsförmannen samt slöjdaren-smeden. Samtliga böra äga bostad på eller i omedelbart grannskap av skolan. I skolans närhet finnas inga bostäder att förhyra. För föreståndaren finnes bostad. Dövstumläraren och ladugårdsförmannen bebo de nybyggda bostadslägenheterna. Rättaren, som beräknas avgå med utgången av år 1943, bebor en undermålig bostad, vilken ej kan erbjudas en ny innehavare av befattningen. Trädgårdsläraren har hösten 1942 anvisats en provisoriskt iordningställd lägenhet i huvudbyggnaden. Då de befintliga tvårumslägenheterna böra disponeras av ladugårdsförmannen och slöjdaren, kräves nybyggnad för dövstumläraren, rättaren och trädgårdsläraren. Behovet av bostäder är mest trängande i fråga örn dövstumläraren och rättaren.

Förslagsvis bör för dövstumläraren beräknas en lägenhet om 4 rum och

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 191

kök samt för rättaren en bostad om 3 rum och kök. Styrelsen vill framhålla behovet av goda bostäder för erhållande av kvalificerade innehavare av befattningarna.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att av årets riksdag måtte utverkas ett anslag av 70,000 kronor till uppförande av bostäder åt dövstumläraren och rättaren. Kostnaden har beräknats till 41,000 kronor för dövstumlärarbostaden och 29,000 kronor för rättarbostaden eller till sammanlagt 70,000 kronor, överstyrelsen har anfört, att det synes ofrånkomligt, att ytterligare tjänstebostäder anskaffas. I övrigt har överstyrelsen i stort sett anfört samma synpunkter som skolans styrelse.

Enligt av länsarkitektkontoret i Uppsala uppgjorda, den 16 april 1942 dagtecknade skissritningar skulle de ifrågavarande bostadslägenheterna uppföras såsom en envåningstillbyggnad till den länga, som inrymmer de förutnämnda nybyggda bostäderna. Bostaden för dövstumläraren skulle omfatta 100 kvadratmeter och innehålla 5 rum och kök jämte badrum m. m. Rättarbostaden skulle få en yta av 80 kvadratmeter samt inrymma 3 rum, kök med matplats samt badrum m. m. Kostnaderna äro beräknade under förutsättning, att elevbyggnadens källare kan användas även för dessa bostäders behov, att kostnaderna för sprängningsarbeten och yttre ledningar bli små — vilket skulle förutsätta att bostäderna förskjutas något åt öster — samt att nuvarande värmeledningsanläggning genom utbyggnad kan omfatta de nya bostäderna utan utökning eller utbyte av värmeledningspannor.

Byggnadsstyrelsen, som ansett kostnaderna kunna nedbringas till 61,000 kronor, har anfört.

Byggnadsstyrelsen, som även finner det erforderligt att nya bostadslägenheter anskaffas för här avsedda befattningshavare, har icke något att i och för sig erinra beträffande de föreslagna byggnaderna. För kostnadernas nedbringande finner sig byggnadsstyrelsen dock böra föreslå vissa beskärningar och förenklingar i det framlagda förslaget. Bostaden för dövstumläraren torde med hänsyn till dennes löneställning kunna begränsas till att omfatta 4 inm och kök jämte tambur och badrum m. m„ och torde i anslutning härtill byggnadens planyta kunna begränsas till omkring 85 kvadratmeter. Beträffande rättarbostaden torde planytan inom denna kunna begränsas till omkring 72 kvadratmeter. Vidare torde båda byggnaderna lämpligen kunna utföras med väggar i trä i stället för — såsom avsetts —- tegel. Genom dessa ändringar i förslaget torde kostnaderna kunna nedbringas till 35,000 kronor för bostaden för dövstumläraren och till 26,000 kronor för rättarbostaden. De sammanlagda byggnadskostnaderna skulle sålunda uppgå till 61,000 kronor.

Redan vid övertagandet av Broby gård konstaterades, att skolbyggnaderna Departementsbehövde underkastas grundliga reparationer. På grund av krisläget lia plane- chefen. rade örn- och nybyggnadsarbeten icke kunnat utföras i erforderlig utsträckning. Vederbörande myndigheter lia nu hemställt, alt anslag måtte anvisas för uppförande av nya bostäder åt dövstumläraren och rättaren vid skolan. Dessa tjänster torde, efter en år 1942 beviljad reglering av befattningshavarnas löneställning, komma alt nytillsättas nästa år. Bostadsförhållandena för dövstumläraren och rättaren äro så dåliga, att svårigheter att erhålla tillräckligt

192 Kungl. Maj.ts proposition nr 344

kvalificerade sökande befarats komma att uppstå. Jag anser mig böra tillstyrka, att medel nu anvisas för uppförande av nya bostäder åt dövstumläraren och rättaren. Vad beträffar lägenheternas storlek ansluter jag mig till byggnadsstyrelsens förslag, vilket innebär en minskning av kostnaden för dövstumlärarbostaden från 41,000 till 35,000 kronor och av kostnaden för rättarbostaden från 29,000 till 26,000 kronor. Såsom av det föregående framgår, har vid byggnadsförslagets uppgörande förutsatts, att vissa nu befintliga anordningar skola kunna utnyttjas även för de nya bostäderna.

Broby gård ingår till större delen i domänfonden men vissa för undervisningsändamål disponerade byggnader redovisas över statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond. Då den byggnad, med vilken de här ifrågavarande bostäderna skola sammanbyggas, hänföres till domänfonden, torde det för bostädernas uppförande erforderliga anslaget böra anvisas såsom kapitalinvestering i domänfonden.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av bostäder åt vissa befattningshavare

vid lantbruksskolan i Broby för dövstumma å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsan-

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 193

Bilaga 15.

Kapitalinvesteringar.

Jordbruksdepartementet.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, och statsrådet Domö anmäla härefter under jordbruksdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44, statsrådet Pehrsson-Bramstorp beträffande punkterna 4—6 och statsrådet Domö beträffande punkterna 1—3. Föredragandena yttra därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 27. Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. På förslag av Kungl. Majit i 1942 års statsverksproposition anvisade riksdagen för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 1,043,000 kronor till byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. Av nämnda belopp avsågos 8,000 kronor för iordningställande av en stallavdelning för svinsjukdomar inom byggnaden för den medicinska kliniken. Den 22 maj 1942 anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att låta verkställa bland annat detta byggnadsarbete. I skrivelse den 30 augusti 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt, att för utvidgning av svinstallavdelningen vid veterinärhögskolan måtte anvisas ett anslag av 12,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har härvid anfört, att arbetena på svinstallavdelningen beräknades bliva färdigställda under hösten 1943. Från veterinärhögskolans sida hade emellertid gjorts framställning hos byggnadsstyrelsen örn utförande av ytterligare några inredningsarbeten i samband med svinstallavdelningen. Sålunda ansåges önskvärt, att vissa till av-

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

delningen angränsande lokaler i byggnaden omändrades till isoleringsrum för svin, operationsrum m. m. enligt ett av arkitekten J. Lundeqvist uppgjort, å en skrivelsen bilagd ritning åskådliggjort förslag. Styrelsen har beräknat, att de sålunda ifrågasatta arbetena komme att draga en kostnad av 12,000 kronor utöver de för den ursprungliga svinstallavdelningen anvisade medlen.

Före­

Jag bär icke något att erinra mot bifall till förevarande hemställan. Det draganden. torde vara erforderligt för att få ifrågavarande avdelning vid veterinärhögskolan i tillfredsställande skick att de i skrivelsen omförmälda arbetena komma till stånd. Då det torde vara synnerligen önskvärt, att omändringsarbetena utföras under innevarande år, synes det äskade beloppet böra anvisas å tillläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investe-

[2.] 27 a. Anordnande av avloppsledning vid veterinärhögskoian. För detta ändamål anvisades för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 40,000 kronor. I skrivelse den 29 juni 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt, att för vissa ändrings- och kompletteringsarbeten vid nämnda avloppsledning måtte anvisas ett belopp av högst 37,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har anfört i huvudsak följande. Enligt ett genom byggnadsstyrelsens försorg upprättat förslag avsågs att i samband med en planerad ombyggnad av Norrtäljevägen i dess sträckning utmed veterinärhögskolans och skogshögskolans områden framdraga avloppsledningar med fritt fall mot anslutningsbrunn utanför skogshögskolan till den staten tillhöriga huvudavloppsledningen å norra Djurgården. Sedan den nya vägens sträckning utefter de båda högskolornas områden nu blivit definitivt bestämd, har det emellertid visat sig, att den gångbana, i vilken avloppsledningen skulle förläggas, blivit så lågt placerad i förhållande till omgivande mark, att ledningens utförande enligt förslaget skulle medföra, att ledningens funktion äventyrades till följd av svårigheter att erhålla effektiv isolering mot köld. Enär en höjning av vägbanan på grund av markens beskaffenhet och därmed sammanhängande betydande kostnader icke torde kunna komma i fråga, är det nödvändigt att i samband med ledningens utförande anordna en helautomatisk pumpanläggning för att erhålla effektiv avrinning av avloppsvattnet från veterinärhögskolan. Till pumpverket böra jämväl anslutas avloppsledningarna från de söder örn veterinärhögskolan under uppförande varande nybyggnaderna. De nya ledningarna komma jämväl att ersätta det nuvarande reningsverket, vilket icke längre kan fylla sitt ändamål. De sålunda föreslagna ändringarna i avloppsledningens konstruktion medför emellertid, att det till ledningarnas anordnande hittills anvisade beloppet, 40,000 kronor, icke förslår, utan erfordras ytterligare 37,000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 195

Med hänsyn till att det numera visat sig erforderligt med vissa ändringar Före­

draganden. i konstruktionen av den nya avloppsledningen vid veterinärhögskolan i anledning av att vägarbeten i förut icke beräknad omfattning kommit till utförande, torde i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag till företagets slutförande böra anvisas ytterligare 37,000 kronor. Nämnda belopp torde böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av avloppsledning vid veterinärhög­

skolan å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44

[3.] 28. Nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska anstalt. Vid 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 209; r.skr. nr 345) fattades beslut om uppförande å Norra Djurgården av nybyggnader för statens veterinärbakteriologiska anstalt för en beräknad kostnad av 3,850,000 kronor, varjämte för budgetåret 1939/40 anvisades ett reservationsanslag för ändamålet av 1,000,000 kronor. För samma ändamål anvisade därefter 1941 års riksdag dels å tillläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag (B) av 1,000,000 kronor, dels ock för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av likaledes 1,000,000 kronor. Med skrivelse den 11 januari 1941 avlämnade byggnadsstyrelsen ett av ritningar åtföljt förslag rörande uppförande av ifrågavarande nybyggnad. Av skrivelsen framgick, bland annat, att genomförandet av det ursprungligen till 3,850,000 kronor kostnadsberäknade byggnadsföretaget befunnits med tillämpning av de i oktober 1940 gällande priserna draga en kostnad av 4,440,000 kronor samt att byggnadskostnaderna enligt ett av arkitekten J. Lundequist utarbetat förslag beräknats kunna nedbringas till 3,670,000 kronor. Den 20 juni 1941 anbefallde härefter Kungl. Majit byggnadsstyrelsen att efter samråd med medicinalstyrelsen och styrelsen för veterinärhögskolan samt i huvudsaklig överensstämmelse med det av arkitekt Lundequist utarbetade förslaget med de ändringar däri, vilka föreslagits i en den 26 maj 1941 dagtecknad promemoria av representanter för veterinärhögskolan och statens veterinärbakteriologiska anstalt, låta för en kostnad av högst 3,670,000 kronor verkställa ifrågavarande nybyggnad för veterinärbakteriologiska anstalten. Tillika föreskrev Kungl. Majit, att kostnaderna för arbetet skulle bestridas från förenämnda av 1939 och 1941 års riksdagar anvisade anslag å tillhopa 3,000,000 kronor. För byggnadsföretaget anvisade härefter 1942 års riksdag för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 705,000 kronor, av vilket belopp 35,000 kronor avsågos för bestridande av vissa ritningskostnader samt 670,000 kronor för täckande av återstående byggnadskostnader. Härutöver har för budgetåret 1943/44 till byggnadsföretaget anvisats ett investeringsanslag av 520,000 kronor, av vilket belopp 430,000 kronor avsågos för täckande av vissa merkostnader för företaget, uppkomna genom prisstegringar under byggnadstiden intill oktober 1942, och 90,000 kronor för inrättande av skyddsrum för personalen vid

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

veterinärbakteriologiska anstalten samt för förvaring av sera och stamkulturer. För byggnadsföretaget ha sålunda anvisats (1,000,000 + 1,000,000 + 1,000,000 + 705,000 + 520,000 =) tillhopa 4,225,000 kronor.

I skrivelse den 9 augusti 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt, att för slutförande av arbetena å nybyggnader för veterinärbakteriologiska anstalten matte a tilläggsstat för budgetåret 1943/44 anvisas ett investeringsanslag av 200.000 kronor. Styrelsen har anfört i huvudsak följande.

Byggnadsföretaget har numera fortskridit så långt, att vissa byggnadsdelar komma att kunna ställas till anstaltens förfogande redan innevarande år, och anläggningen i dess helhet kommer alt vara fullbordad under förra delen av år 1944.

Vid slutlig granskning av medelsbehovet för byggnadsföretaget har det visat sig, att de anvisade anslagsbeloppen icke komma att bliva tillräckliga. Vid företagen utredning rörande det slutliga medelsbehovet framgår nämligen, att en ytterligare medelsanvisning av 200,000 kronor är oundgänglig för byggnadsföretagets slutförande.

Anledningen därtill ligger dels i den även sedan år 1942 fortgående prisstegringen, som varit särskilt kännbar vid ett byggnadsföretag som detta med dess relativt stora laboratorieutrustningar, enär materielen till dessa undergått större ökningar än övrig byggnadsmateriel, dels i det följande berörda omständigheter.

I skrivelse den 11 januari 1941 har byggnadsstyrelsen med en utförlig redogörelse för byggnadsfrågan anmält, att kostnaderna för byggnadsföretaget kunde beräknas uppgå till 3,670,000 kronor. I samband med ärendets behandling hos civila byggnadsutredningen hade, enligt utredningens skrivelse den 23 april 1941, förnyade kostnadsberäkningar verkställts inom byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå och ställts till utredningens förfogande, slutande å ett belopp av 3,863,000 kronor, sålunda i runt tal 200,000 kronor högre än vad som angivits i byggnadsstyrelsens skrivelse den 11 januari 1941.

Sedermera avgåvo professorerna G. Forssell och A. Iljärre i en till Kungl. Majit ingiven promemoria ett besparingsförslag, vilket innebar, att vissa beskärningar kunde göras beträffande byggnader och yttre arbeten, motsvarande ett avdragsbelopp av 280,000 kronor. I promemorian angavs, att de av byggnadsstyrelsen senast uppskattade kostnaderna uppgingo till 3,950,000 kronor och icke såsom civila byggnadsutredningen missvisande angivit till 3.863.000 kronor. Genom de i promemorian beräknade kostnadsbesparingarna kunde enligt Forssells och Hjärres mening de uppskattade kostnaderna minskas till 3,670,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har emellertid funnit, att de upptagna besparingsbeloppen äro i flera avseenden för högt beräknade och att vid arbetenas genomförande motsvarande besparingar icke kunnat uppnås. Sålunda ha de ifrågasatta förenklingarna av byggnadskonstruktionerna i laboratoriebyggnaden, vilka i promemorian beräknats medföra en besparing av 20,000 kronor, icke kunnat genomföras. Vidare må anföras, att den besparing av 50,000 kronor, som beräknats kunna ernås genom att icke anlägga någon ny särskild utfartsväg till anstalten utan endast bredda en på platsen nu befintlig väg samt genom att tillsvidare uppskjuta vissa terrasseringsarbeten m. m., kan uppskattas till högst 25,000 kronor.

Vissa arbeten lia på grund av särskilda omständigheter blivit dyrare än . beräknat. Sålunda ha arbetena på den 700 å 800 meter långa yttre huvudavloppsledningen från byggnadsplatsen på grund av svårartade sprängnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 197

arbeten ned till 5 meters djup visat sig betinga en merkostnad av omkring 60.000 kronor. Sprängningsarbeten av större omfattning för grunder oell källare än som kunnat förutses ha dessutom ifrågakomma. Allmän brist på materialier, huvudsakligen tegel och glas, har inverkat synnerligen oförmånligt på byggnadsföretagets ekonomi, i det att därigenom försenade leveranser nödvändiggjort vidlyftiga provisoriska intäckningar och dylikt samt orsakat ökade kostnader genom anskaffning av glas från lager, varjämte förskjutningar uppstått i arbetsplanen så att merkostnader uppstått. Krav från anstaltens sida att belägga golven i huvuddelen av lokalerna med linoleummattor ha ansetts böra tillmötesgås, varigenom vållats tilläggskostnader. Genom fortgående stegring av ievnadskostnadsindex framkallad ökning av arbetslöner har även medfört en extra belastning av byggnadskostnadema.

Det för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslaget lämnar icke full ersättning för täckande av samtliga merkostnader uppkomna genom prisstegringar, enär, såsom redan framhållits, vissa stegringar uppstått jämväl efter oktober månad 1942. Byggnadsstyrelsen har emellertid under byggnadstiden sökt vidtaga åtgärder för att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna, vilket föranlett, att de ytterligare medel för byggets fullbordande, som styrelsen anser sig nu böra begära, kunna hållas under det belopp, som motsvarar stegringen av byggnadskostnadema sedan detta företag kostnadsberäknades. Denna stegring utgör cirka 18 procent, vilket å en byggnadssumma av 3.670.000 kronor motsvarar i runt tal 660,000 kronor. För mötande av denna kostnadsstegring har tidigare anvisats 430,000 kronor, och styrelsen begär nu ytterligare 200,000 kronor för företagets fullbordande.

Såsom framgår av byggnadsstyrelsens skrivelse ha de hittills anvisade an- Före-

draganden. slagsbeloppen för ifrågavarande byggnadsföretag blivit otillräckliga för företagets slutförande. Sålunda synas vissa merkostnader bliva ofrånkomliga. Under byggnadstiden har det vidare visat sig, att de besparingar i förhållande till tidigare utarbetat byggnadsförslag, med vilka räknades år 1941, i sin helhet icke kunnat uppnås. Härjämte ha vissa arbeten — bl. a. sprängningsarbeten — blivit dyrare än beräknats. Emellertid uppgå de ytterligare medel för byggnadsföretagets fullbordande, varom byggnadsstyrelsen nu gjort framställning, icke till så stort belopp, som motsvarar stegringen av byggnadskostnadema sedan företaget kostnadsberäknades. Med hänsyn till det anförda vill jag icke motsätta mig byggnadsstyrelsens förevarande framställning och förordar alltså, att å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår äskas ett investeringsanslag för ändamålet å 200,000 kronor. Jag förutsätter emellertid, att de åtgärder komma att vidtagas, som må visa sig möjliga och lämpliga i syfte att nedbringa kostnaderna för byggnadsföretaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för statens veterinärbakteriologiska an­

stedt å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 an­

198 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Statens utlåningsfonder.

[4.] Frukt- och potatislagerhusfondcn. Vid 1941 års riksdag (prop. nr 2, bil. 20, p. 3; r. skr. nr 94) beslöts inrättande av ifrågavarande utlåningsfond. Såsom kapital till frukt- och potatislagerhusfondcn anvisade 1941 års riksdag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 375,000 kronor. Härefter ha till fonden anvisats dels för budgetåret 1942/43 två reservationsanslag, vartdera å 500,000 kronor, dels ock för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 1,000,000 kronor. Enligt gällande bestämmelser för lånerörelsen, vilka äro meddelade i kungörelsen den 2 maj 1941 (nr 298) med däri genom kungörelsen nr 828/1941 vidtagen ändring, må ekonomisk förening utan personlig ansvarighet kunna erhålla lån från fonden för uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av uppsamlingseller centrallagerhus för frukt, potatis eller köksväxter med därtill hörande förpackningslokaler, maskinell utrustning och anordningar för industriell frukt- eller köksväxtförädling samt i fråga örn fruktlagerhus även kylanordningar. Lån må endast beviljas ekonomisk förening, som prövas lämplig att driva den med ifrågavarande lagerhusrörelse sammanhängande verksamheten och i vars stadgar vissa särskilda bestämmelser angående medlemskap i föreningen m. m. intagits. Innan lån må beviljas, skola medlemmarna i föreningen av tecknade insatser kontant ha inbetalat så stort belopp, som jämte till reservfond avsatta medel prövas erforderligt för att säkerställa föreningen en betryggande egen kapitalförsörjning. Lån må beviljas med högst 75 procent av kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna. Ränta skall erläggas å lyftat lån från och med fjärde året efter det kalenderår, under vilket lånet till någon del första gången lyftats. Räntan beräknas efter fyra procent om året med skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den höjning av räntan som Kungl. Maj:t med hänsyn till den effektiva medelräntan för statens upplåning kan bestämma. Lån är amorteringsfritt till och med fjärde året efter det kalenderår, under vilket lånet till någon del för första gången lyftats. Därefter skall lånet återbetalas med lika årliga inbetalningar inom den tid, högst 30 år från första lyftningsdagen, som bestämmes vid lånets beviljande. Såsom säkerhet för lånesumma erfordras inteckning med bästa förmånsrätt å motsvarande belopp i den fastighet, till vilken lagerhuset är förlagt eller avsett att förläggas, eller ock, därest låntagare icke är ägare av nämnda fastighet, förlagsinteckning, som med bästa förmånsrätt beviljats i de för hans rörelse avsedda lösa inventarier och råvaror samt i rörelsen frambragta alster, jämte, där så finnes erforderligt, vederhäftig borgen.

Enligt en den 2 maj 1941 utfärdad kungörelse (nr 299) kan till dylikt lån berättigad förening även beviljas statsbidrag med belopp motsvarande högst 10 procent av anläggningskostnaderna.

I skrivelse den 24 september 1943 har Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund, förening u. p. a. gjort framställning örn vidtagande av vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 199

ändringar i förenämnda kungörelser angående lån från frukt- och potatislagerhusfonden och statsbidrag för uppförande av frukt- och potatislagerhus. Förbundet har anfört i huvudsak följande.

Av innehållet i kungörelsen den 2 maj 1941 angående lån från fruktoch potatislagerhusfonden torde följa, att lån från fonden närmast äro avsedda för uppförande av större lagringshus, s. k. centrallagerhus. Emellertid har erfarenheten givit vid handen, att det syfte till potatis- samt fruktoch köksväxtodlingens fromma, som avsetts med ifrågavarande lånemöjligheter, först når full effektivitet, när möjlighet finnes att kring centrallagerhusen på lämpligt sätt gruppera mindre lagerhus, s. k. lagringskällare, som ägas av enskilda frukt-, köksväxt- eller potatisodlare. Det torde kunna antagas, att landets nuvarande behov av dylika lagringskällare uppgår till omkring 500. Kostnaderna för varje lagringskällare, inklusive montering, äro variabla, men torde kunna beräknas till genomsnittligt 20,000 å 25,000 kronor.

Riksförbundet, som är en sådan förening utan personlig ansvarighet, som omförmäles i lånekungörelsen, har med Aktiebolaget Carl Söderberg, vilket saluför monteringsfärdiga sådana lagringskällare ävensom delar därav, varom i ärendet är fråga, träffat ett avtal, varigenom riksförbundet erhållit kontroll över försäljningen av ifrågavarande lagringskällare, genom att bolaget förbundit sig att endast till föreningen eller av denna godkänd köpare försälja monteringsfärdiga lagringskällare.

De odlare, vilka komma i fråga såsom köpare av lagringskällare, äro ytterligt sällan i sådan ekonomisk situation, att de genom kontantköp eller anlitande av vanliga kreditmöjligheter kunna finansiera sina köp. För riksförbundet eller dess medlemmar är det av ekonomiska skäl icke möjligt att träda hjälpande emellan. Då emellertid tillkomsten av lagringskällare är synnerligen angelägen för en ändamålsenlig och rationell utveckling av landets potatis-, köksväxt- och trädgårdsodling samt vad därmed äger samband och då vidare ifrågavarande lagringskällare utgöra ett nödvändigt komplement till centrallagerhusen, synes det vara ett allmänt intresse, att icke blott sådana föreningar, varom lånekungörelsen talar, utan även enskilda odlare skola kunna erhålla lån ur frukt- och potatislagerhusfonden för uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av lagringskällare (primärlagerhus) för frukt, potatis eller köksväxter ävensom till därtill hörande maskinell utrustning.

I ändamål att skapa garantier för att lagringskällare anordnas å lämplig ort och att behov därav förefinnes, torde lån icke böra komma i fråga till andra än sådana odlare av potatis eller frukt- och köksväxter, som av riksförbundet rekommenderas till erhållande av lån. Låntagare bör vidare vara medlem av riksförbundet eller lokalförening, som är ansluten till denna organisation. Odlare bör i samband med lånets erhållande förplikta sig att till föreningen eller genom dess förmedling försälja så stor del av sin produktion, som föreningen bestämmer.

För att emellertid möjligheten för odlare att erhålla lån ur frukt- och potatislagerhusfonden skall få någon praktisk betydelse, torde det vidare vara nödvändigt att såsom säkerhet för lån godtaga ej blott sådan säkerhet, som föreskrives i lånekungörelsen utan även inteckning i jordbruksinventarier jämlikt lagen den 3 juni 1932 (dier borgen, som av det lånebeviljande organet må kunna godkännas.

Vidare bör gälla, att låntagare avgiftsfritt skall ställa erforderlig och lämplig tomt på fri grund lill förfogande för lagringskällares uppförande, att låntagaren avgiftsfritt med nyttjanderätt upplåter denna tomt åt långivaren

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

under en tidrymd av 35 år, räknat från dagen för lånets erhållande eller den kortare tidrymd, inom vilken låntagaren till fullo guldit lånet, att långivaren utan odlarens hörande och på dennes bekostnad äger inteckna nyttjanderätten samt att låntagare vid försäljning av den fasta egendom, å vilken nyttjanderätt till marken för lagringskällarens uppförande upplåtits, äger skyldighet göra skriftligt förbehåll örn beståndet av nyttjanderätten.

Riksförbundet utgår vidare från, att äganderätten till levererat material icke skall övergå till köparen, förrän detsamma blivit till fullo guldet och lånet återbetalats.

Därest så befinnes lämpligt, är riksförbundet — som förutsätter att även enskild odlare, som erhåller lån för uppförande, inköp, inrättande eller ombyggnad av lagringskällare för frukt, potatis eller köksväxter, skall erhålla sådant statsbidrag, som omförmäles i kungörelsen den 2 maj 1941 angående statsbidrag för uppförande av frukt- och potatislagerhus — villigt att tjänstgöra såsom lånebeviljande och kontrollerande organ för statsverkets räkning i enlighet med de bestämmelser, som Kungl. Majit härför må föreskriva.

över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen den 28 september 1943, av statens livsmedelskommission den 1 oktober 1943 och av statskontoret den 5 i sistnämnda månad.

Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Erfarenheterna rörande lagerhusen vore tidigare begränsade till större byggnader, uppsamlings- och centrallagerhus, vilka disponerades av föreningar av jordbrukare eller frukt- eller köksväxtodlare eller ock av sammanslutningar av sådana föreningar. Efter hand skapades emellertid med hänsyn till behovet av ändamålsenliga mindre lagerlokaler på produktionsorterna bland annat monteringsfärdiga lagringskällare, vilka äro en utveckling av den sedan gammalt inom landet använda jordkällaren. Sålunda äro dessa moderna lagringskällare utrustade med t. ex. särskilda ventilationsanordningar och anordningar för intagning av jordluft. Hittills ha potatis och rotfrukter på produktionsorterna i stor utsträckning lagrats i vanliga jordstukor. Detta lagringssystem är emellertid icke allenast synnerligen arbetskrävande, särskilt vid mera betydande odlingar, utan medför även vid stukornas öppnande under kyla risk för frostskador å eller, till följd av vårens solvärme, för tidig förruttnelse av den lagrade varan. Då det är av vikt, att odlare eller sammanslutningar av sådana äga tillgång till fullgoda lagringslokaler även på produktionsorterna, är en allmännare användning av dylika lagringskällare önsklig. Därigenom skulle också odlarna själva kunna fortlöpande övervaka produkternas beskaffenhet på ett effektivare sätt än både vid användning av stukor och vid sammanförande på en gång av större varupartier till konsumtionsorterna. Vidare skulle en successiv försäljning av odlarnas produkter genom odlarorganisationenms försorg möjliggöras, varigenom åter producenterna skulle kunna erhålla jämnare priser och sålunda bättre ekonomiskt utbyte av sina produkter.

Det vore enligt lantbruksstyrelsen förmenande betydelsefullt, örn även enskilda odlare i viss utsträckning kunde beredas möjlighet till erhållande av lån och statsbidrag utan återbetalningsskyldighet till bestridande av kostnaderna för uppförande av lagringskällare. Lantbruksstyrelsen vill därför tillstyrka, att åtgärder vidtagas i syfte att utsträcka ifrågavarande tåne- och bidragsverksamhet till även enskilda odlare. Enligt styrelsens förmenande torde rätten att erhålla lån och bidrag i princip stå^ öppen för envar odlare, som önskar använda sig av denna möjlighet, och sålunda icke vara bunden

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 201

vid medlemskap i viss organisation. På lantbruksstyrelsen torde betra ankomma att, när styrelsen avgiver utlåtande i låne- eller bidragsärende, övervaka, att lagringskällare anordnas på lämplig ort och att behov därav föreligger.

Riksförbundet ifrågasätter att självt stå som förmedlare av dylikt lån och statsbidrag. Detta förslag kan lantbruksstyrelsen icke tillstyrka. Enligt lantbruksstyrelsen mening bör den hittillsvarande ordningen för beviljande och utbetalande av lån från frukt- och potatislagerhusfonden och av statsbidrag för uppförande av frukt- och potatislagerhus allt fortfarande bibehållas. Även örn denna ordning kan förväntas komma att i någon mån verka hämmande på utvecklingen av den understödsverksamhet, varom här är fråga, synes någon ändring härutinnan tillsvidare icke böra komma till stånd. Sedan närmare erfarenheter rörande samma verksamhet vunnits, kan det möjligen befinnas möjligt och lämpligt att ställa hushållningssällskapen som förmedlare av ifrågavarande lån och bidrag på sätt nu skei- på många andra områden av den statliga understödsverksamheten för jordbrukare.

Vad angår ifrågavarande låneverksamhet förutsätter lantbruksstyrelsen, att samma ränte- och amorteringsfrihet, som gäller för ekonomisk förening, jämväl kommer att tillämpas på enskilda odlare, som erhålla lån från fonden. Lånesumman synes dock böra begränsas till ett belopp, motsvarande högst 50 procent av den beräknade och godkända kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna, kostnaden för tomt ej inräknad. Lantbruksstyrelsen får därjämte föreslå, att amorteringstiden för enskilda odlare fastställes till 10 år från första lyftningsdagen, som bestämmes vid lånets beviljande.

Riksförbundet har i någon mån även berört frågan örn säkerhet för utlämnade lån. Otvivelaktigt torde frågan om säkerhet vid utlämnande av lån ofta kunna förväntas medföra svårigheter för låntagaren och därigenom också begränsa användningen av de här föreslagna lånemöjligheterna enär man torde böra utgå därifrån, att låntagaren måste ställa en fullt betryggande säkerhet, som kan godkännas av den låneutbetalande myndigheten. Ett genomförande av det av riksförbundet framlagda förslaget om möjlighet för låntagare att såsom säkerhet för beviljat lån lämna inteckning i jordbruksinventarier torde knappast kunna förväntas komma att i högre grad underlätta ifrågavarande lånegivning, enär sådan säkerhet väl i regel ej torde komma att godtagas av den låneutbetalande myndigheten, annat än i samband med tillfredsställande borgen. Lantbruksstyrelsen har emellertid intet att i och för sig erinra mot förslaget. Sålunda bör såsom säkerhet i förevarande fall godtagas, förutom inteckning med bästa förmånsrätt för hela lanesumman i den fastighet, till vilken lagringskällaren är förlagd eller avsedd att förläggas, jämväl inteckning i jordbruksinventarier, vilken med bästa förmånsrätt beviljats i de lösa inventarier, levande och döda, vilka äro avsedda för låntagarens jordbruk och i samband därmed eventuellt bedriven rörelse av beskaffenhet att utgöra binäring till jordbruket, jämte, där så finnes erforderligt, vederhäftig Itorgen.

Vad slutligen beträffar statsbidrag utan återbetalningsskyldighet synes enskild odlare böra kunna komma i åtnjutande av sådant på samma villkor, sorn gälla för ekonomisk förening, eller med högst 10 procent av den beräknade och godkända anläggnings- eller inköpskostnaden, kostnad för tomt ej inräknad.

Statens livsmedelskommission har framhållit följande.

Eör att det syfte, sorn avsells med inrättande av frukt- och potatislagerhusfonden, skall nå full effektivitet, synes det även kommissionen vara nödvändigt, alt odlarna i trakten omkring de större av de ekonomiska föreningarna agda lagerhusen, vilka kunna betraktas som centrallagerhus, lia möjlighet att

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. i sami. Nr 311. H

202 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

förvara sina produkter i mindre lagerlokaler, s. k. lagringskällare, av ändamålsenlig beskaffenhet, intill den tidpunkt odlarna kunna få inleverera sina produkter till centrallagerhusen. Enär emellertid enskilda odlare i allmänhet torde sakna ekonomiska resurser att uppföra dylika lagerlokaler och vanliga låne- och kreditmöjligheter icke alltid torde kunna anlitas, synes det vara ett allmänt intresse, att möjlighet beredes för odlarna att för detta ändamål erhålla lån ur frukt- och potatislagerliusfonden. Likaså synes det kommissionen angeläget, att jämväl enskilda odlare skola kunna erhålla bidrag av staten utan återbetalningsskyldighel för uppförande av dylika lagringskällare. Enligt livsmedelskommissionens förmenande böra emellertid även andra odlare än sådana, som äro medlemmar i Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund eller lokalförening ansluten till denna organisation, kunna erhålla lån ur här ifrågavarande fond. Förslagsvis synes sålunda även av hushållningssällskap rekommenderade odlare böra beredas samma lånemöjlighet. Kommissionen förutsätter därvid, att Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund med stöd av det mellan riksförbundet och Aktiebolaget Carl Söderberg träffade avtalet, medgiver, att även odlare, som stå utanför riksförbundet, få inköpa sådana monteringsfärdiga lagringskällare, som av aktiebolaget försäljas. Ett principiellt medgivande av denna innebörd synes böra sättas som villkor för bifall till riksförbundets framställning.

Det synes vidare kunna diskuteras, huruvida lån till enskilda odlare lämpligen böra beviljas upp till samma procentsats av anläggningskostnaderna, som enligt nuvarande bestämmelser gäller vid beviljande av lån till ekonomiska föreningar, d. v. s. till belopp, som motsvarar högst 75 procent av den beräknade och godkända kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna, kostnaden för tomt ej inräknad. I viss omfattning torde nämligen enskilda odlare, såsom exempelvis större potatisodlare, ha bättre ställning än i många fall nybildade ekonomiska föreningar, varvid även torde böra beaktas, att uppförandet av lagringskällare, för vilket ändamål det övervägande antalet odlare säkerligen komma att ansöka om lån, kräver mindre kapitalutlägg än uppförandet av ett stort lagerhus. Därtill kommer, att dylika låntagare ofta torde kunna utföra viss del av arbetet med uppförandet av lagringskällare nied den ordinarie arbetsstyrkan vid vederbörande brukningsdel. Kommissionen vill därför för sin del föreslå, att till enskilda odlare lån endast beviljas till belopp, som motsvarar förslagsvis högst 50 procent av anläggningskostnaderna.

Slutligen torde kunna ifrågasättas, örn för lån, som beviljas enskilda odlare, amorteringstiden av lånet bör kunna utsträckas till samma längd, vartill möjlighet finnes vid beviljande av lån till ekonomiska föreningar, nämligen trettio år. De lagerlokaler, som komma att uppföras av enskilda odlare, torde nämligen i allmänhet komma att bli av sämre konstruktion och följaktligen även av mindre hållbarhet än de större lagerhus, som uppföras av de ekonomiska föreningarna. Enligt livsmedelskommissionens mening synes därför amorteringstiden för odlarlån böra begränsas förslagsvis till högst femton år.

Med stöd av vad sålunda anförts vill livsmedelskommissionen i princip tillstyrka bifall till här föreliggande förslag med de modifikationer av detsamma, som framgå av vad kommissionen anfört.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret vill till en början framhålla, att den föreslagna låneverksamheten rent konstruktivt sett har ganska litet gemensamt med de hittills utgående lånen ur denna fond. Kungörelsen den 2 maj 1941 angående lån från

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 203

frukt- och potatislagerhusfonden lärer därför vid bifall till framställningen höra i viktiga delar helt omarbetas.

Därest framställningen i sak finnes höra föranleda åtgärd, hör enligt statskontorets mening riksförbundet icke beredas den allenarådande ställning på förevarande område, framställningen åsyftat. Lånen torde sålunda alltjämt böra beviljas av Kungl. Majit och den erforderliga övervakningen ske genom lantbruksstyrelsens försorg. Berättigad till lån bör vara varje lantbrukare, som är beredd att uppföra lagringskällare på lämplig plats och i övrigt befinnes lämplig. För utrönande av att dessa förutsättningar föreligga torde riksförbundet eller hushållningssällskapen höras innan lån utdelas. Den här skisserade anordningen torde emellertid kräva vissa ändringar i det mellan tillverkaren och riksförbundet träffade avtalet.

Enär den föreliggande framställningen avser jämförelsevis enkla byggnader, vid vilkas tillkomst vederbörande jordbrukare torde kunna till mera betydande del ekonomiskt medverka, synes lånerätten därför utan olägenhet kunna begränsas, förslagsvis till högst 50 procent av byggnadskostnaderna. Likaså torde en begränsning av den nu medgivna 30-åriga amorteringstiden vara nödvändig. I sådant avseende torde beträffande lagringskällare en tidrymd av 10 år vara tillfyllest.

Vad säkerheten för lånen beträffar äro olika lösningar tänkbara. Därest prövningen därav såsom hittills helt överlämnas åt statskontoret, torde i första hand böra. fordras säkerhet, som kan av ämbetsverket godkännas för lånet. Såsom säkerhet för hela lånesumman torde få godtagas inteckning med bästa förmånsrätt å motsvarande belopp i den fastighet, till vilken lagerkällaren är förlagd eller avsedd att förläggas. För den händelse sådan säkerhet ej kan företes, synes förlagsinteckning med bästa rätt i de för låntagarens rörelse avsedda lösa inventarier och råvaror kunna godtagas eller ock sådan inteckning som avses i lagen den 3 juni 1932 örn inteckning i jordbruksinventarier. Alternativt vill statskontoret föreslå, att säkerhetsprövningen överlämnas åt ämbetsverket allenast för det fall att inteckning med bästa rätt i den fastighet, varå lagerkällaren är uppförd, kan företes, men att beträffande all annan säkerhet prövningen förbehålles Kungl. Majit. Då det lärer vara ofrånkomligt att stundom godtaga mindre goda säkerheter, är ämbetsverket för sin del böjt att förorda det sistnämnda alternativet. Vare sig prövningen av säkerheten förlägges till statskontoret eller till Kungl. Majit torde en viss arbetsförstärkning å ämbetsverkets ombudsmansexpedition bliva nödvändig.

Statskontoret vill slutligen framhålla, att medgivandet av lån av förevarande art i den utsträckning, som förordats av riksförbundet, med nödvändighet förr eller senare måste komma att medföra betydande krav å ny kapitalinvestering i fonden.

Vid inrättande av frukt- och potatislagerhusfonden torde närmast ha av­ Departement s-

chefen. setts att möjliggöra för producentföreningarna alt uppföra större lagerhus. Såsom framgår av vad i ärendet anförts har emellertid erfarenheten givit vid handen, alt synnerligen stora fördelar skulle vinnas, därest i viss utsträckning även mindre lagerhus skulle kunna anordnas hos odlarna själva. Härigenom skulle bättre förutsättningar ernås leir bevarande av potatis-, frulund! köksväxtskörden, vilket i nuvarande krisläge torde vara av stor betydelse. För en ändamålsenlig och rationell utveckling av ifrågavarande odlingar torde det vara av vikt alt möjligheter öppnas även för enskilda odlare alt erhålla lån för uppförande av dylika mindre lagerhus, i vilka ifrågavarande

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

produkter skulle förvaras till den tidpunkt då odlarna lämpligen kunde inleverera produkterna till centrallagerhusen.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig i likhet med såväl lantbruksstyrelsen som statens livsmedelskommission böra tillstyrka, att sådana ändringar vidtagas i lånebestämmelserna för frukt- och potatislagerhusfonden att lån kunna beviljas även för nu ifrågavarande ändamål. Däremot kan jag icke nu förorda alt statsbidrag må utgå för ändamålet. I anslutning till att låneverksamheten utsträckes att avse även enskilda odlare torde emellertid såsom ock de hörda myndigheterna framhållit andra ändringar böra vidtagas i lånebestämmelserna. En viss jämkning synes sålunda böra göras i bestämmelsen att lån kan beviljas till 75 procent av den godkända kostnaden för lagerhuset. Lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen ha för sin del ansett att en sänkning av lånemaximum till 50 procent bör ske, då fråga är om lån till mindre lagerhus. Ehuru jag delar myndigheternas uppfattning att en sänkning av lånemaximum bör komma till stånd, finner jag dock den föreslagna sänkningen alltför stor. Enligt min mening torde lån för nu ifrågavarade ändamål böra kunna beviljas till 60 procent av de godkända kostnaderna, tomtpriset oberäknat. Såsom myndigheterna förordat synes vidare en begränsning av amorteringstiden böra äga rum. Amorteringstiden för lån, varom nu är fråga, torde böra bestämmas till högst 10 år, givetvis med rätt för låntagaren att före lånetidens utgång inbetala lånesumman. Med hänsyn till de för närvarande höga byggnadskostnaderna torde beträffande ifrågavarande lagerhus ränte- och amorteringsfrihet böra medgivas under viss tid. Enligt min uppfattning synes emellertid ränte- och amorteringsfriheten böra omfatta endast två år. Det torde, såsom framgår av frukt- och trädgårdsodlarnas riksförbunds framställning, för ett icke ringa antal lånesökande möta svårigheter att ställa sådan säkerhet för lånet, som enligt gällande bestämmelser föreskrives för lån från ifrågavarande lånefond. Vissa lättnader härutinnan synas därför bliva erforderliga, därest den nu ifrågasatta verksamheten med uppförande av mindre lagerhus skall få den omfattning som anses önskvärd. Det torde sålunda böra medgivas att även enbart inteckning med bästa förmånsrätt i jordbruksinventarier kan godtagas såsom säkerhet för lån. Därjämte torde såsom sådan säkerhet kunna godkännas enbart fastighetsinteckning, även där denna icke har bästa förmånsrätt i fastigheten. Prövningen av säkerheten, vilken för närvarande åvilar statskontoret, torde såvitt angår lån till mindre lagerhus hos enskilda jordbrukare böra ankomma på Kungl. Maj:t. Den hittillsvarande ordningen för beviljande och utbetalande av lån torde i övrigt böra äga tillämpning även i avseende å nu förevarande verksamhet. Jag kan alltså i likhet med lantbruksstyrelsen icke tillstyrka, att riksförbundet självt står såsom förmedlare av lån. Sedan närmare erfarenheter rörande verksamheten vunnits, kan det möjligen befinnas lämpligt att låta hushållningssällskapen vara förmedlare av ifrågavarande lån. För utrönande av huruvida förutsättningar för lån föreligga torde yttrande böra inhämtas från lantbruksstyrelsen ävensom från vederbörande hushållningssällskap eller riksförbundet. Jag förutsätter att riksförbundet icke kommer att begagna sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 205

av sitt avtal med det bolag som uppför lagerhus av ifrågavarande slag på så^ dant sätt att låneverksamheten försvåras eller förhindras.

Någon särskild anvisning av medel till lån i anledning av de nu förordade ändringarna i förevarande låneverksamhet torde icke erfordras för inneva-, rande budgetår.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

jag i det föregående anfört ändringar må vidtagas i bestäm­

melserna för lån från frukt- och potatislagerhusfonden.

[5.] 9. Hemslöjdslånefonden. Ifrågavarande lånefond inrättades vid 1928 års riksdag för utlämnande av lån till hushållningssällskapen, vilka i sin tur skulle lämna förlagslån för anskaffande av för textil tillverkning avsett svenskt material, företrädesvis av lin och ull. Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) medgavs, att lån för anläggande av lin- och hampberedningsanstalter finge beviljas från hemslöjdslånefonden. Till förstärkning av fonden anvisades för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 300,000 kronor. Sedermera lia såsom kapital för fonden anvisats å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor, å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av likaledes 1,500,000 kronor, å riksstaten för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor samt å tilläggsstat till riksstaten för sistnämnda budgetår ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Bestämmelser rörande lån från ifrågavarande fond äro meddelade i kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 605) med däri genom kungörelserna nr 952/ 1940 och 152/1942 gjorda ändringar.

I gemensam skrivelse den 31 augusti 1943 ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/ 44 måtte för ifrågavarande ändamål anvisas ett investeringsanslag av 600,000 kronor. Ämbetsverken ha härvid anfört följande.

Enligt meddelande från statskontoret uppgick den till utlåning disponibla kapitaltillgången å fonden den 1 juli 1943 till 130,000 kronor. Under innevarande budgetår beräknas inflyta amorteringar till ett belopp av 60,000 kronor. Under den hittills tilländalupna delen av löpande budgetår ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen beviljat ett linberedningslån å 130,000 kronor, vadan för ytterligare utlåning under återstående del av innevarande budgetår sålunda torde finnas tillgängligt ett belopp av endast 60,000 kronor.

Emellertid lia till lantbruksstyrelsen inkommit ansökningar örn lån från fonden med sammanlagt omkring 325,000 kronor för utbyggnad och komplettering av linberedningsanstalterna i Växjö och Kristinehamn. Till uppförande av nämnda anstalter lia lån tidigare utgått från fonden. Vidare äro enligt vad ämbetsverken erfarit ytterligare utvidgningar påbörjade eller planerade vid linberedningsanstalterna i Laholm och Hybo samt vid hampberedningsanstalterna i Värmhol, för vilka åtgärder lån från fonden beräknas bliva erfor-

206 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

derliga till sammanlagt omkring 300,000 kronor. Jämväl för uppförande av sistnämnda tre anstalter ha lån tidigare utgått från fonden. Ifrågavarande utvidgningar torde till huvudsakliga delar bliva färdigställda under innevarande budgetår, varför medel till arbetena torde bliva erforderliga inom den närmaste tiden. Även om lån för de nu ifrågasatta utvidgningarna icke kunna i sin helhet lyftas, förrän vederbörande anläggningar färdigställts och besiktigats, är det för låntagarna av stor betydelse för erhållande av kredit hos banker och leverantörer, att statslån och statsbidrag till hela kostnadssumman beviljas så snart som möjligt.

För tillgodoseende av behovet av lån till nyssnämnda lin- och hampberedningsanstalter erfordras sammanlagt omkring (325,000 + 300,000 —) 625,000 kronor. Med hänsyn till att, enligt vad förut anförts, ett belopp av endast 60,000 kronor beräknas stå till förfogande för utlåning under återstående del av innevarande budgetår, skulle ytterligare 565,000 kronor behöva ställas till förfogande för ändamålet. Då ytterligare kostnadsstegringar med åtföljande ökat lånebehov kunna förväntas komma att inträffa eller redan inträffat sedan kostnadsberäkningar för utvidgningarna uppgjorts och då mindre belopp torde böra reserveras för utlämnande jämväl av hemslöjdslån åt hushållningssällskapen, synes ett avrundat belopp av 600,000 kronor böra anvisas å tillläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Departement s- I anslutning till vad jag förut denna dag anfört vid tillstyrkande av medelschefen. anvisning till bidrag för uppförande av lin- och hampberedningsanläggningar finner jag mig böra förorda, att hemslöjdslånefonden förstärkes för att möjliggöra utlämnande av lån för komplettering av de i kommerskollegiums och lantbruksstyrelsens framställning omförmälda lin- och hampberedningsanstaltema. I vad rör ifrågasatt utbyggnad av anläggningarna synes dock, såsom jag tidigare framhållit, största försiktighet böra iakttagas. För ändamålet synes ett belopp av 600,000 kronor vara erforderligt. Detta belopp torde böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Hemslöjdslånefonden å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1943/44 anvisa ett investe-

Fonden för låneunderstöd.

[6.] 6. Lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av linlaboratorium.

Från och med budgetåret 1940/41 har å riksstaten under nionde huvudtiteln under anslagstiteln Befrämjande av fröodlingen m. m.: Särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening för kvalitetsundersökning av lin m. m. varit uppfört ett reservationsanslag av 15,600 kronor. Anslaget bär utgått såsom bidrag till täckande av kostnaderna för verksamheten vid ett av utsädesföreningen inrättat laboratorium för undersökning av lin med hänsyn till kvalitet m. m.

Statens livsmedelskommission har den 14 september 1943 med eget yttrande samt utlåtande av statens linnämnd överlämnat en framställning från Sveriges utsädesförening, däri föreningen — med förmälan att det av förening-

Kunal. Maj-.ts proposition nr 344. 207

en med ekonomiskt stöd av vissa företag inom linneindustrien upprättade linlaboratoriet i Svalöv förstörts vid eldsvåda den 30 juli 1943 — hemställt om anvisande av ett statsanslag å 307,000 kronor för uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med ett av ingenjören N. Zetterman uppgjort förslag av nya byggnader för en försöksanstalt för linberedning och linlaboratorium i Svalöv ävensom för anskaffande av erforderlig utrustning. I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen den 20 september 1943, av statskontoret den 22 i samma månad, av byggnadsstyrelsen den 24 i nämnda månad samt av utredningen rörande tekniskt-vetenskaplig forskning den 1 oktober 1943.

Utsädesföreningen har lämnat följande uppgifter rörande det nu nedbrunna linlaboratoriet.

Efter förberedande överläggningar angående inrättande av ett linlaboratorium i Svalöv beräknades i augusti 1939 kostnaderna för ett sådant till 40,000 kronor, vilken summa de fyra linspinneriföretagen Almedahl—Dahlsjöfors Aktiebolag, Holma—Helsinglands Linspinneri- och Väfveriaktiebolag, Oskarströms Linnefabrik och Jonsereds Fabrikers Aktiebolag förklarade sig villiga gemensamt donera.

Under den fortsatta utredningen angående det planerade linlaboratoriet visade det sig, att anläggningskostnaderna för detsamma, på grund av de genom kriget höjda priserna samt önskvärdheten av att utrustningen kompletterades med en modern skäktturbin, kunde beräknas till omkring 60,000 kronor. I maj 1940 förklarade sig donatorerna villiga att till utsädesföreningens förfogande ställa ytterligare 20,000 kronor, varav hälften som direkt bidrag och hälften som lån. Genom tillmötesgående från Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget kunde utsädesföreningen förhyra för laboratoriet erforderliga byggnader vid bolagets egendom Månsabo vid Svalöv, vilka ombyggdes för sitt nya ändamål, så att anläggningen kunde fullbordas under hösten 1940. För varmvattenrötningen inreddes nio bassänger av olika storlekar med en sammanlagd volym av cirka 30 kubikmeter, vilket motsvarar en halmmängd av omkring 2,000 kilogram i varje rötomgång. Det rötade materialet lufttorkades på ett fält i omedelbar anslutning till laboratoriebyggnaden. Skäktturbin och övriga beredningsmaskiner hade inköpts från Belgien till mycket förmånligt pris.

I syfte att möjliggöra en mera kontinuerlig drift, oberoende av torkvädret, lämnade de förut nämnda fyra linspinnerierna i december 1940 en tilläggsdonation på 8,000 kronor, varigenom en mindre anläggning för artificiell torkning kunde anskaffas. Denna visade sig emellertid ej uppnå önskad kapacitet, varför linspinnerierna i januari 1943 beslöto att tillskjuta ytterligare 17,000 kronor för installerande av ännu en ångpanna samt vattenmangel, medan samtidigi vissa förbättringar av torken skulle göras. Vidare skulle en kombinerad tåga- och blånpress anskaffas. Dessa sistnämnda kompletteringar voro ej slulförda, då laboratoriet den 30 juli 1943 härjades av en eldsvåda, som totalt ödeläde anläggningen. Varken den nya ångpannan med tillhörande skäveldningsanordning eller vattenmangeln och fiberpressen voro emellertid vid tillfället levererade och installerade.

Vid branden räddades endast en del laboratorieapparatur— såsom analysvåg och andra vågar, fuktiglialtsmätare och konditioneringsskåp — samt övervägande delen av laboratoriets försöksprotokoll och kortregister. Däremot innebrändes bl. a. en större serie ritningar av mikroskopiska tvärsnitt, vilka påbörjades redan år 1938 och avsågo att belysa skillnaderna i tiber-

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

halt och fiberkvalitet mellan olika in- och utländska linsorter. Hela brandförsäkringssumman, innefattande inredning med bassänger o. d., rörledningar och elektriska installationer, maskinutrustning och laboratorieapparatur samt lager av linhalm och tågor, uppgick till 102,000 kronor, varav cirka 95,000 kronor torde komma att utbetalas av vederbörande försäkringsbolag.

Enligt vad föreningen anfört lia arbetsuppgifterna vid linlaboraloriet under de år det varit i verksamhet i stort sett omfattat följande områden.

1. Undersökning av material från förädlingsarbetena och försöken med lin lii. m. för utrönande av fiberkvaliteten hos olika sorter.

2. Undersökning av odlingsteknikens inflytande på spånadsväxternas fiberhalt och kvalitet, varvid material i främsta hand skulle hämtas från de av jordbruksförsöksanstalten ledda fältförsöken.

3. Forskningsarbeten berörande beredningsmetodikens olika faser, såsom rötning, torkning, grönberedning m. m.

4. Undervisnings- och upplysningsarbete i samverkan nied bl. a. statens linnämnd, linneindustrien och beredningsverken i syfte att stödja produktionen av kvalitetsfiber.

Föreningen har beträffande behovet av ett nytt laboratorium för fortsättande av ifrågavarande verksamhet samt angående kostnaderna härför anfört följande.

De betydelsefulla och vägledande resultat, som vunnits under de år laboratoriet varit i verksamhet, lia till fullo ådagalagt behovet och nödvändigheten av ett kvalitetslaboratorium med örn möjligt ökade resurser. I den mån odlingen av lin och hampa utvidgats och nya beredningsverk tillkommit, har också vikten av kvalitetsproduktion framträtt allt starkare. Med hänsyn till såväl spånadsväxtodlingens betydelse för folkförsörjningen som de stora insatser, vilka statsmakterna redan gjort för denna odlings uppbyggande torde laboratoriet otvivelaktigt ha en mycket stor uppgift att fylla.

På grund av nämnda omständigheter synes det från linodlingens och linhanteringens synpunkt vara angeläget och betydelsefullt, att den verksamhet som avbrutits snarast möjligt kan återupptagas och fortsättas. Utsädesföreningen har därför ansett sig höra omedelbart vidtaga åtgärder för att såsom ersättning för den nedbrunna linberedningsanstalten och linlaboratoriet få till stånd en ny byggnad med erforderlig utrustning för bedrivande av verksamheten i fråga.

Vid behandlingen av detta ärende har helt naturligt först det spörsmålet ställts, huruvida laboratoriets återuppbyggnad borde ske med bibehållande av den förutvarande omfattningen, eller om utvidgningar borde företagas. Från Allmänna Svenska Utsädesaktiebolagets sida har ställts i utsikt en återuppbyggnad av de bolaget tillhöriga, nedbrunna byggnaderna i ungefär samma omfattning, som den av bolaget erhållna brandskadeersättningen (cirka 65,000 kronor) medger. Från såväl spinneriernas som beredningsverkens sida har emellertid vid skilda tillfällen med skärpa framhållits, att laboratoriet borde vara bättre rustat än förut för genomförandet av olika för spånadsväxtodlingens framtid avgörande undersökningsserier. Dessa önskemål synas enligt utsädesföreningens mening vara av den art, att de, då tillfälle till deras förverkligande nu synes erbjuda sig, böra beaktas. Vid uppgörandet av förslagsplanerna till det nya laboratoriet, vilket skett i samarbete med statens linnämnds tekniske expert, ingenjör N. Zetterman, har sålunda hänsyn tagits till att även maskintekniska grundläggande försök skulle kunna förläggas till laboratoriet. Vidare har önskemålet örn att laboratoriet skulle kunna fungera

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 209

som avgörande instans vid tvistefrågor rörande fiberkvaliteter beaktats. I syfte att bättre kunna motsvara de krav, som kunna ställas på laboratoriet i samband med de på initiativ av linnämndens linberedningskommitté och i samarbete med tekniska högskolan igångsatta forskningsarbetena, har man också tänkt sig, att laboratoriets personal skulle utökas med en kemist. Slutligen har det ansetts, att möjligheterna för beredning och undersökning av hampa borde förbättras.

Efter förut berörda förberedande överläggningar har ingenjör N. Zetterman, på anmodan av föreningen, uppgjort ritningar och arbetsbeskrivningar till för anstalten och laboratoriet erforderliga nybyggnader. Vid uppgörandet av dessa ritningar har ökat utrymme bereus för såväl själva beredningen av lin och hampa som också för det egentliga laboratoriets undersöknings- och arbetslokaler.

Kostnaderna för den nya anläggningen har ingenjör Zetterman —- så långt möjligt på grundval av infordrade och erhållna prisuppgifter och anbud — beräknat till 370,000 kronor. I denna summa äro också inräknade kostnaderna för utrustning med behövliga maskiner och apparater av olika slag. Till de sålunda beräknade utgifterna kommer emellertid också ersättning för inköp av ett för anläggningen och dess drift behövligt jordområde. Det torde nämligen icke kunna anses lämpligt eller försvarligt, att ifrågavarande byggnader skulle uppföras på ofri grund.

För linberedningsanstalten och laboratoriet har utsädesföreningen hittills disponerat dels det jordområde, på vilket byggnaderna legat, med tillhörande mindre trädgård, dels ett av utsädesbolaget arrenderat, för lufttorkning av det rötade linet avsett jordområde av 7,200 kvadratmeter. Då ett sådant fält för torkning samt för landrötning fortfarande blir behövligt, och då det för byggnaderna torde erfordras ett område av ungefär samma storlek som förut och som nämnda fält, skulle sålunda för anläggningen i dess helhet erfordras ett jordområde av cirka 15,000 kvadratmeter. På förfrågan har utsädesbolaget förklarat sig villigt att till utsädesföreningen försälja angivna jordområde. Någon uppgörelse örn priset har ännu icke träffats. Med hänsyn till att jorden i fråga ligger inom Svalövs municipalsamhälle och inom en nära framtid sannolikt kan bli efterfrågad som byggnadstomter, torde man emellertid knappast kunna räkna med ett lägre pris än 1 krona per kvadratmeter, d. v. s. för hela området cirka 15,000 kronor.

Kostnaderna för den planerade anläggningen i sin helhet, inberäknat för densamma erforderligt jordområde, skulle alltså uppgå till 385,000 kronor, Såsom bidrag till dessa kostnader kan utsädesföreningen disponera största delen av den förut nämnda brandskadeersättningen, 95,000 kronor. I denna summa ingår emellertid 7,000 kronor för förstört lager av linhalm och tågor, vilka måste disponeras för anläggningens driftskostnader (inköp av linhalm, arbetskostnader m. m.). Vidare torde av ersättningen 10,000 kronor böra disponeras för återbetalning av det förut nämnda av vissa företag inom linneindustrien lämnade lånet å 10,000 kronor. Av den erhållna brandskadeersättning skulle sålunda såsom bidrag till den planerade nya anläggningen kunna användas [95,000 — (7,000 + 10,000) =1 78,000 kronor.

En sammanställning av de förut angivna kostnaderna och för en nyanläggning disponibla medel ger följande resultat:

Kostnader för byggnader oell utrustning . . » 370,000 kronor 385,000

Summa kronor 307,000.

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Såsom av sammanställningen framgår, skulle för genomförandet av föreliggande förslag till nyanläggning av linlaboratorium och linberedningsanstalt i Svalöv med erforderlig utrustning erfordras ett belopp av 307,000 kronor. Då några utsikter att för ändamålet erhålla andra medel än statsanslag för närvarande icke torde förefinnas, måste alltså förslagets genomförande bli beroende av om nämnda summa kan erhållas såsom statsbidrag.

Statens linnämnd har i ärendet anfört följande.

En av de första förutsättningarna för att det svenska spånadslinet under normala lörhållanden skall kunna hävda sig i konkurrensen med utländskt lin är, att verklig kvalitelsvara kan produceras. Om så skall kunna ske, måste dels förstklassiga, för svenska förhållanden lämpliga spånadslinsorter finnas tillgängliga, dels beredningen av linet ske på mest ändamålsenliga sätt. Visserligen lia redan tvenne lämpliga linsorter frambragts genom den av Sveriges utsädesförening bedrivna förädlingsverksamheten, men ett fortlöpande arbete på detta område är nödvändigt för att om möjligt nya ännu bättre linsorter skola kunna frambringas. Då fiberkvaliteten är av avgörande betydelse för en linsorts lämplighet, måste en noggrann kontroll av materialet från växtförädlingsförsöken företagas. Därför måste den institution, som handhar växtförädlingsarbetet, lia tillgång till ett beredningsverk av den storlek, att framkomna linhalmpartier kunna beredas under mera fabriksmässiga förhållanden och icke enbart laboratoriemässigt. Då varje parti måste beredas för sig och det framkomna fibermaterialet noggrant studeras, skulle dylik undersökning vid ett av de redan befintliga större linberedningsverken verka alltför störande på dessas drift. Ett dylikt förfarande är därför icke möjligt att genomföra. Det är ur bland annat denna synpunkt synnerligen angeläget, att Sveriges utsädesförening, som bedriver växtförädling på förevarande område, snarast beredes möjlighet att på nytt uppföra linlaboratoriet och att förse detsamma med erforderlig maskinell utrustning för beredning av förädlingsmaterialet.

Ett dylikt linlaboratorium är emellertid icke enbart av betydelse för nyssnämnda ändamål. De nyupprättade större linberedningsverken ställas nämligen ständigt inför nya problem, som måste lösas genom undersökningar vid ett speciellt linlaboratorium. Som exempel härpå kan nämnas, att beredningsverken hittills erhållit relativt lågt fiberutbyte. Därjämte har förhållandet mellan erhållet utbyte av lintåga och linblånor icke varit det bästa. Vid det nu eldhärjade linlaboraloriet i Svalöv hade påbörjats vissa undersökningar i syfte att höja fiberutbytet samt att förbättra utbytet av tåga i förhållande lill blånor. Tyvärr ha dessa försök nu måst avbrytas, men det är av största betydelse, att de med det snaraste kunna återupptagas. Varje procents höjning av fiberutbytet och utbytet av tåga bidrager högst väsentligt till att förbättra linberedningsverkens ekonomiska ställning. Undersökningar av olika rötningsmetoder m. m. äro också avsedda att företagas vid ett dylikt laboratorium. Vid utarbetandet av kvalitetsbestämmelser för halm samt tåga och blånor av lin ha de vid det eldhärjade linlaboratoriet redan vunna resultaten varit av stor betydelse. Emellertid är det av vikt, att ytterligare kvalitetsundersökningar kunna företagas vid ett laboratorium av bär ifrågavarande art, enär tillräcklig erfarenhet beträffande dylika spörsmål ännu icke vunnits. Liknande undersökningar beträffande hampa äro avsedda att företagas vid ifrågavarande laboratorium. Enligt linnämndens uppfattning är det nödvändigt för den inhemska odlingen och beredningen av lin och hampa att lia tillgång till ett särskilt laboratorium för ändamålet.

Av vad nu anförts framgår, att någon primärforskning av den art, som skall bedrivas vid det under statens medverkan tillkomna textilforskningsinstitutet i Göteborg, icke kommer att bedrivas vid här ifrågavarande linlaboratorium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 211

Då staten bidragit med avsevärda belopp i form av lån och bidrag för åstadkommande av fem linberedningsverk och två hampberedningsverk, synes det vara ett betydande statsintresse, att förutsättningar i förut berört avseende skapas för att avsett resultat skall uppnås härmed, nämligen skapandet av en ekonomiskt bärkraftig inhemsk odling och beredning av lin och hampa. Härtill skulle det planerade laboratoriet i hög grad kunna medverka. Med hänsyn till lin- och hampodlareföreningarnas för närvarande svaga ekonomiska ställning lia dessa icke några möjligheter att själva bekosta uppförandet och utrustandet av ett dylikt laboratorium. Med stöd av vad nu anförts får statens linnämnd på det livligaste tillstyrka bifall till föreliggande framställning.

Statens livsmedelskommission har — med instämmande i vad linnämnden anfört — förordat bifall till utsädesföreningens förslag. Lantbruksstyrelsen har framhållit följande. Verksamheten vid linlaboratoriet i Svalöv och de rön och erfarenheter, som därvid vunnits, synas ha varit av stor betydelse för det odlingsarbete, som under senare år med framgång bedrivits för att förse landet med det oundgängligen nödvändiga behovet av lin och hampa. Därjämte ha dessa rön och erfarenheter kommit den fabriksmässiga beredningen av lin- och hamphalm till godo och bidragit till att möjliggöra en utbyggnad av denna. Det förhållandet, att verksamheten vid linlaboratoriet alltmer utvidgats och att ytterligare utvidgningar av densamma planlagts, visar också, alt den varit av den största vikt för spånadsväxthanteringen. Det avbräck i linlaboratoriets forskningsarbete, som vållats genom branden, är således till stor olägenhet för ifrågavarande hantering och blir till verklig skada för densamma, därest det icke snarast återupptages. Under senare år lia lån från hemslöjdslånefonden till betydande belopp beviljats till bestridande av kostnaderna för anläggande av lin- och hampberedningsanstalter med inredning och utrustning eller för anskaffande av för dylik beredning erforderlig maskinell utrustning. Ifrågavarande lån lia av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt till och nied utgången av budgetåret 1942/43 beviljats nied sammanlagt i runt tal 7,290,000 kronor. Därjämte lia till och med samma tidpunkt statsbidrag för ändamålet intill 15 procent av den beräknade och godkända kostnaden av ämbetsverken beviljats nied tillhopa 1,190,000 kronor. o För lin- och hampberedningsanstalterna uppstå mångå frågor och problem, som mäste upptagas till behandling och lösas, örn driften vid dessa anstalter skall kunna fortgående förbilligas i sådan grad, att den kan forkesta och bliva ekonomiskt lönande även sedan nuvarande utomordentliga förhallanden upphört. Laboratorieutrustningen vid de hittillsvarande fabriksanläggningarna har emellertid varit av liten omfattning. Ämbetsverken ha också varit synnerligen återhållsamma vid beräknandet av lån och bidrag till anskaffningskostnaderna för dylik utrustning, detta med hänsyn till dels att forskningen på detta område ansetts böra utföras mera centralt vid linlaboratoriet i Svalöv, dels att beredningsanstalterna förutsattes ej lia tillgång till personal, kvalificerad för mera ingående laboratoriearbeten. Då sålunda såväl odlarna av lin och hampa som beredningsanstalterna för dessa växtslag äro i stort behov av ett linlaboratorium, tinner lantin uksstyrelsen det synnerligen angeläget, att linlaboratoriet i Svalöv återuppbygges snarast möjligt. o 1 detta sammanhang må anmärkas att det av årets riksdag beslutade, till Chalmers tekniska högskola i Göteborg förlagda textiltekniska forsknings-

212 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

institutet planlagts under den förutsättningen, att ^laboratoriet i Svalöv fortsatte sin verksamhet. Nämnda textiltekniska forskningsinstitut torde icke bliva rustat att upptaga den verksamhet, som hittills bedrivits av linlaboratoriet. Ett samarbete mellan nämnda båda institutioner synes däremot utan svårighet i framtiden kunna ordnas. Förläggningen av linlaboratoriet till Svalöv synes enligt lantbruksstyrelsens förmenande vara lämplig med hänsyn till icke blott det förädlingsarbete, sorn är behövligt och redan pågår vid Svalöv, utan även belägenheten av nyssnämnda forskningsinstitut och beredningsanstalterna i landet. För att linlaboratoriets verksamhet skall bliva så gagnelig som möjligt synes vidare ett effektivt samarbete mellan representanter för de skilda intressen, som här mota, vara önskvärt. Ett representantskap, bestående av utav forskning, linspinnerier, linberedningsanstalter och odlare utsedda personer, torde därför för rådgivning til’, linlaboratoriets ledning böra komma till stånd. Tillkomsten av det förutvarande linlaboratoriet möjliggjordes, såsom utsädeslöreningen i sin framställning erinrat örn, genom upprepade donationer av linspinnerierna. Utsädesföreningen håller emellertid nu för osannolikt, att ytterligare medel för ändamålet skola kunna erhållas från dessa. Då vidare linodlarna icke själva torde kunna bidraga till kostnadeiaia för uppförande av ett nytt linlaboratorium, synes statsanslag böra beviljas för ändamålet. Sökandeföreningen har i de planerade nybyggnaderna för linlaboratoriet beräknat utrymmen för en utvidgad verksamhet vid laboratoriet i jämförelse med den hittillsvarande, vilket synes vara välbetänkt med hänsyn lill spånadsväxtodlingens ökade omlattning. Detta jämte stegrade priser på arbetskraft, byggnadsmaterial och utrustningsartiklar har medfört, att de beräknade kostnaderna för anläggningen, 385,000 kronor, blivit höga. I nämnda belopp ingå emellertid 15,000 kronor för inköp av ett jordområde för anläggningen. Liksom utsädesföreningen anser lantbruksstyrelsen det icke försvarligt, att anläggningen uppföres på ofri grund. Lantbruksstyrelsen har intet att erinra mot sagda kostnader i och för sig. Då kostnaderna för anläggningen, 385,000 kronor, endast äro preliminärt beräknade, torde i avvaktan på närmare utredning statsanslag för ändamålet böra utgå med högst nämnda belopp, minskat med redan till disposition .stående brandskadeersättningsmedel, 78,000 kronor, eller således med högst 307,000 kronor. Såsom villkor för statsanslagets åtnjutande torde böra föreskrivas, att anläggningen uppföres på av utsädesföreningen med äganderätt förvärvat jordområde och att prövning av de slutliga anläggningskostnaderna uppdrages åt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande

har i sitt yttrande — under förmälan att utredningen samråd med professor Sven Hultin i Göteborg och överingenjör A. Engblom i Borås i egenskap av medlemmar av en för svenska textilforskningsinstitutet arbetande interimskommitté samt fil. lic. N. Gralén i Uppsala i egenskap av sakkunnig hos kommittén — anfört följande. Handlingarna i ärendet äro ej så fullständiga att man med ledning av dem kan närmare avgöra karaktären av den forskning, som är avsedd att bedrivas i det utvidgade linlaboratoriet. Av vissa ritningar som under hand överlämnats till utredningen genom statens tekniska forskningsråd synes framgå, att undersökningarna vid linlaboratoriet liksom tidigare huvudsakligen skulle vara att hänföra till s. k. tillämpningsforskning. Det utrymme och den utrustning som skulle kunna nyttjas för grundläggande forskning på fiberområdet äro av mycket obetydlig omfattning och dessa resurser skola tydligen främst användas för kontroll av beredningsförsöken. På grund härav

Kungl. Mcij:ts proposition nr 344. 213

torde man knappast lia anledning att vänta att någon dubblering av svenska textilforskningsinstitutets grundläggande fiberforskning skall komma att drivas vid det tillämnade linlaboratoriet, i all synnerhet som institutets apparatutrustning kommer att ge detta helt andra möjligheter till fysikalisk-kemisk grundläggande fiberforskning. Någon onödig dubblering av lokaler och utrustning torde förslaget till linlaboratorier sålunda knappast innebära. Det förutsättes dock självfallet att de båda institutionerna stå i kontakt med varandra för etablerande av samarbete och för undvikande av onödig dubblering av arbetsuppgifterna.

Enligt de av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande framlagda riktlinjerna skall svenska text.ilforskningsinstitutet svara för den grundläggande forskningen på fiberområdet och för denna forsknings finansiering skall staten bidraga med en betydande andel. Den mera målbetonade gemensamma forskningen, till vilken man även torde få räkna linlaboratoriets uppgifter, skulle däremot som regel bekostas av industrien och huvudsakligen förläggas till de båda textilinstituten i Borås och Norrköping. Huruvida genom samarbete med de båda nyssnämnda textilinstituten den ifrågavarande anstaltens laboratorium kan förminskas kan ej bedömas av nu föreliggande handlingar.

Statskontoret har uttalat, att det enligt ämbetsverkets mening i främsta rummet syntes böra ankomma på linneindustrierna att — i likhet med vad tidigare skett -—- tillhandahålla de medel, som erfordrades för uppförande och utrustning av den ifrågasatta försöksanstalten för linberedning och linlaboratorium i Svalöv. Därest emellertid skäl skulle anses föreligga att för ändamålet lämna bidrag av statsmedel, syntes annan utväg icke stå till buds än att hos riksdagen göra framställning örn anvisande av särskilda medel härför.

Byggnadsstyrelsen har framhållit följande.

Något fullständigt förslag till ifrågavarande anläggning har icke framlagts, utan föreligga endast vissa utredningsskisser varå schematiskt angivits fasader samt anordningen av bottenvåningen samt en mindre del av våningen en trappa upp. Med hänsyn till det ofullständiga skick, i vilket handlingarna i ärendet sålunda föreligga, kan byggnadsstyrelsen icke närmare bedöma lämpligheten av de avsedda anordningarna, utan får styrelsen inskränka sig till ett approximativt bedömande av kostnaderna. Dessa ha i en ärendet bilagd kostnadssammanställning angivits till sammanlagt 370,000 kronor inklusive kostnader för utrustning. Av detta belopp hänföra sig 160.000 kronor till kostnader för byggnadsarbeten samt för ledningar för ånga, värme, vatten och avlopp, vilka kostnader synas vara beräknade i underkant. övriga poster undandraga sig byggnadsstyrelsens bedömande.

Enligt en förslaget bilagd kortfattad beskrivning skulle en blivande entreprenad även omfatta uppgörande av huvudritningar samt »nödiga detaljoch arbetsbeskrivningar». En sådan form av entreprenad synes icke vara tillrådlig, då densamma icke medgiver en jämförande granskning beträffande skälighcten av inkommande anbud och icke heller lämnar byggherren möjlighet lill kontroll över anläggningens utförande.

I skrivelse den 7 oktober 1943 bar Sveriges utsådesförening meddelat, att det visat sig möjligt för föreningen att på annat sätt anskaffa ett belopp av 100.000 kronor för uppförande av ifrågavarande laboratorium, varför medelsbehovet för ändamålet stannade vid 207,000 kronor.

214 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Departements

Under de senaste åren ha statsmakterna genom åtgärder av skilda slag chefen. lämnat stöd åt såväl odlingen som beredningen av lin och hampa. Jag vill erinra om de garantier, som lämnats i fråga om priset å lin och hampa, samt örn de icke obetydliga belopp som av statsmedel ställts till förfogande för lån och bidrag till uppförande av lin- och hampberedningsanstalter. Anslag av statsmedel har även lämnats för upprätthållande av verksamheten vid det numera nedbrunna linlaboratoriet i Svalöv. Den verksamhet, som bedrives vid ett dylikt laboratorium, torde vara av största betydelse för den vidare utvecklingen inom landet av lin- och hampodlingen samt beredningen av dessa produkter. De framsteg på detta område, som kunna åstadkommas genom arbetet vid laboratoriet, torde komma att i hög grad bidraga till ett förbättrat resultat av odlingarna och beredningsverksamheten. Såsom i vissa yttranden framhållits torde en förutsättning för upprätthållande av lin- och hampodlingen även efter kriget vara att en kvalitetsvara av lin och hampa kan utvinnas av odlingarna. För att så skall kunna ske, är det ofrånkomligt att goda möjligheter till forskning på förevarande verksamhetsområde finnas inom landet. Jag finner därför i likhet med lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen det vara ett viktigt statsintresse att åtgärder vidtagas i syfte att få till stånd ett nytt laboratorium i stället för det nedbrunna. På sätt framgår av vissa yttranden komma laboratoriets arbetsuppgifter icke att sammanfalla med de uppgifter, som skola åligga det nyinrättade textilinstitutet i Göteborg. I den mån så finnes erforderligt kan ett samarbete mellan de två institutionerna utan svårighet genomföras. Under åberopande av det anförda vill jag tillstyrka att statsmedel i viss utsträckning ställas till förfogande för inrättande av ifrågavarande laboratorium.

Det av utsädesföreningen framlagda förslaget om återuppförande av laboratoriet avser en viss utvidgning av detsamma. Med hänsyn till vad i ärendet härutinnan anförts vill jag icke motsätta mig att så sker. Av handlingarna framgår att de slutliga planerna för laboratoriets återuppbyggande icke blivit slutligen utarbetade. I betraktande av den betydelse, som laboratoriet äger för lin- och hampodlingen, synas emellertid medel böra finnas tillgängliga så att arbetena med laboratoriets uppförande, om arbetskraft och byggnadsmateriel kan ställas till förfogande, omedelbart kunna igångsättas, så snart de slutliga planerna föreligga. För ändamålet erforderliga medel torde därför redan nu böra äskas av riksdagen. I fråga om medelsanvisningens storlek synes, då utsädesföreningen numera förklarat sig kunna ställa ytterligare 100,000 kronor till förfogande, ett belopp av högst 207,000 kronor böra anvisas. Beloppet torde böra utgå till utsädesföreningen i form av ett räntefritt lån utan amorteringsskyldighet.

Vid lånet bör knytas det villkoret att den avsedda verksamheten vid det föreslagna laboratoriet upprätthålles. Skulle verksamheten av föreningen nedläggas, bör lånet återbetalas. För lånets utbetalande till föreningen bör vidare krävas, att anläggningen uppföres på jordområde, som förvärvats av utsädesföreningen med äganderätt, att såsom säkerhet för lånet lämnas inteckning i den egendom varå laboratoriet uppföres, att de slutliga kostnads-

Kungl. Majlis proposition nr 344. 215

beräkningarna och ritningarna för arbetena för fastställelse underställas lantbruksstyrelsen och kommerskollegium gemensamt samt att byggnadsarbetena utföras under kontroll av en av byggnadsstyrelsen godkänd sakkunnig person. Anslag för ifrågavarande ändamål torde böra upptagas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 under fonden för låneunderstöd samt benämnas Lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av linlaboratorium.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Lån till Sveriges utsädesförening för inrättande av

linlaboratorium å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1943/44 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 207,000.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans

Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

T-. ' T

. \ ’ i

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 217

Bilaga 16.

Kapitalinvesteringar.

Folkhushållning sdepartementet.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Närvarande: Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler härefter under folkhushållningsdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] 7. Uppförande oell drift av fabriksanläggningar för tillverkning av

syntetiskt gummi. Frågan om ytterligare åtgärder för att åstadkomma en inhemsk produktion av ersättningsgummi har ånyo aktualiserats på grund av läget i vad avser gummiförsörjningen. Beträffande tidigare vidtagna åtgärder för en dylik produktion torde jag under hänvisning i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 76 till innevarande års riksdag här endast få erinra örn följande. Under ledning av professorn The Svedberg har alltsedan år 1941 försöksverksamhet bedrivits vid fysikaliisk-kemiska institutionen i Uppsala för utvinnande av syntetiskt gummi. För bestridande av de därmed förenade kostnaderna lia hittills anvisats medel örn tillhopa 460,000 kronor. Jämsides med försöksverksamheten utarbetades planer för en industrimässig tillverkning av syntetiskt gummi av storleksordningen 50 kg i timmen eller Bihang till riksdagens protokoll t9i3. 1 sami. Nr 344. 15

218 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

omkring 400 ton per år. Kostnaderna för en anläggning med angivna kapacitet beräknades till 3,000,000 kronor och de årliga driftskostnaderna till 1,500,000 kronor. För förverkligandet av de uppgjorda planerna lia å tillläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisats två särskilda kapitalinvesteringsanslag, nämligen ett å 500,000 kronor till anskaffande av maskiner för framställning av syntetiskt gummi (riksdagens skrivelse nr 18) och ett å 3,250,000 kronor till uppförande och drift av en fabriksanläggning för tillverkning av syntetiskt gummi (riksdagens skrivelse nr 87).

Enligt ett mellan statens industrikommission och Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag den 24 maj 1943 träffat avtal, vars huvudgrunder underställts riksdagens prövning (prop. 76/1943), skall bolaget för kronans räkning i närheten av bolagets fabriker i Ljungaverk uppföra den för framställning av syntetiskt gummi avsedda fabriken samt under tiden till och med år 1968 vid denna tillverka syntetiskt gummi. Avtalets bestämmelser äro i övrigt i huvudsak följande.

1) Bolaget upplåter till kronan för fabriksanläggningen erforderlig mark utan ersättning. Upplåtelsen gäller 25 år.

2) Anläggningen med maskiner och övriga tillbehör skall tillhöra kronan. Å området uppförda byggnader tillfalla bolaget med äganderätt ulan lösen vid upplåtelsetidens utgång.

3) Bolaget skall tillhandahålla all för drift och försök erforderlig karbid, elektrisk kraft intill 1,000 kW samt vätgas och ånga i den mån tillverkning sker vid bolagets egna anläggningar i Ljungaverk.

4) Bolaget skall bidraga till kostnaderna med 750,000 kronor.

5) Med hänsyn till de risker, som kunna vara förbundna med en anläggning av ifrågavarande slag, skall kronan svara för all såväl person- som egendomsskada, vilken vid eller till följd av anläggningen och dess drift drabbar bolaget direkt eller inträffar under sådana förhållanden, att bolaget blir för skadan ersättningsskyldigt.

6) Kronan medgiver, att bolaget under den tid, då anläggningen ej är i drift för kronans räkning, må utnyttja den för egen räkning. Härom skall särskilt arrendeavtal träffas mellan kronan och bolaget.

Arbetena å den under uppförande nu varande anläggningen äro beräknade vara avslutade under första halvåret 1944.

I skrivelse den 14 juli 1943 anförde industrikommissionen, att det med hänsyn till försörjningsläget inom landet beträffande gummi vore erforderligt dels att utbygga den redan påbörjade gummifabriken i Ljungaverk, så att dess kapacitet ökades från 400 ton till 800 ton gummi per år, dels ock att anlägga ytterligare en fabrik för tillverkning av syntetiskt gummi med sistnämnda kapacitet. I skrivelsen hemställde kommissionen att — såsom förskott å det belopp som framdeles komme att erfordras för en planerad utökning av den inhemska neoprengummitillverkningen från omkring 400 ton till omkring 1,600 ton per år — ett belopp av en miljon kronor måtte ställas till kommissionens förfogande samt anmälde, att därest denna hemställan vunne bifall, kommissionen hade för avsikt att upptaga förhandlingar med

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 219

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag rörande utökningen och sedermera för Kungl. Maj:t såsom förslag till avtal framlägga de resultat, vartill förhandlingarna kunde leda. I samband därmed skulle kommissionen inkomma med närmare kostnadsberäkningar i saken.

Genom beslut den 23 juli 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t kommissionen att dels vidtaga erforderliga förberedelser för utökning från 400 till 800 ton örn året av den vid superfosfatbolagets anläggningar i Ljungaverk planerade tillverkningen av neoprengummi samt att beställa härför erforderliga maskiner m. m., allt för en sammanlagd kostnad av högst 375,000 kronor, dels ock bestrida denna kostnad genom att anlita det förutnämnda, för uppförande och drift av en fabriksanläggning för tillverkning av syntetiskt gummi anvisade reservationsanslaget. Över industrikommissionens framställning, i vad den avsåge ytterligare utökning av gummitillverkningen, förklarade sig Kungl. Majit vilja framdeles meddela beslut.

I skrivelse den 29 september 1943 har statens industrikommission anmält, att kommissionen vidtagit erforderliga förberedelser för utökning av den i Ljungaverk planerade gummitillverkningen och beställt vissa maskiner m. m. Vidare hade kommissionen med Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag fört förhandlingar om en från 400 till 1,600 ton per år ökad tillverkning av syntetiskt gummi. Förhandlingarna hade resulterat i att enighet nåtts mellan kommissionen och bolaget om innehållet i dels ett tilläggsavtal till det förut träffade och dels ett nytt avtal.

Tilläggsavtalet avser en utökning av kapaciteten hos den under byggnad varande gummifabriken i Ljungaverk och villkoren äro i huvudsak desamma som i avtalet av den 24 maj 1943. Bolaget skall emellertid icke göra någon kontant insats för utökningen. Någon jämkning till kronans förmån beträffande bolagets ersättning för driften har dock skett. Enligt det helt nya avtalet skall en ny fabrik för neoprengummi med en kapacitet av 800 ton dylikt gummi per år uppföras i Stockvik å kronan tillhörig mark. Beträffande uppförande och drift av denna fabrik innehåller avtalsutkastet i stort sett samma bestämmelser som avtalet den 24 maj 1943, dock skall bolaget icke för denna fabrik göra någon kontant insats. Även här har emellertid någon jämkning till kronans förmån av bolagets ersättning för driften skett. Bolaget erhåller icke någon rätt till byggnaderna. Beträffande det närmare innehållet i övrigt i de båda avtalsförslagen torde jag få hänvisa till handlingarna, vilka komma ali tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Kommissionen har beräknat att, därest medel för ifrågavarande anläggningar erhölles inom den närmaste tiden, fabrikerna kunde vara färdiga för drift, den utökade fabriken i Ljungaverk omkring den 1 mars 1944, och den nya fabriken i Stockvik i slutet av nämnda år.

Beträffande kostnaderna för den utökade neoprengummitjllverkningen har kommissionen meddelat, att desamma vore ganska vanskliga att angiva, då flera av utgångspunkterna för dessas bedömande vore mycket osäkra. Arbelet med den under byggnad varande gummifabriken i Ljungaverk hade

220 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

visserligen hittills fortskridit enligt beräkning men ännu återstode mycket arbete, innan den bleve färdig för drift, och tillverkningen vid den mindre försöksfabriken i Uppsala hade ännu ej fortgått under så lång tid, att man därav kunnat inhämta några för kostnadsberäkningen betydelsefulla erfarenheter. Anläggningskostnaderna hade kommissionen emellertid uppskattat, för utökningen från 400 till 800 ton gummi per år i Ljungaverk till 750,000 kronor och för den nya anläggningen för 800 ton gummi per år i Stockvik till 3,900,000 kronor, eller alltså sammanlagt till 4,650,000 kronor. Driftskostnaderna vid anläggningen i Stockvik hade vid nu rådande priser beräknats till omkring 2,600,000 kronor per år. Kostnaderna för driften vid den utökade anläggningen i Ljungaverk torde endast obetydligt skilja sig från driftskostnaderna vid fabriken i Stockvik. För att säkerställa driften vid gummifabrikerna syntes det vara erforderligt, att visst belopp ansloges för igångsättningskostnader och såsom rörelsemedel. Visserligen borde man, fortsätter kommissionen, kunna räkna med att genom försäljning av framställt gummi viss inkomst komme att uppstå, men med hänsyn till de svårigheter som kunde antagas uppkomma vid ifrågavarande tillverkning, torde ett sådant driftskapital icke få tilltagas alltför knappt. Kommissionen hade i detta hänseende funnit ett belopp av 3,000,000 kronor för båda fabrikerna vara lämpligt avvägt. Då för drift av den redan beslutade gummifabriken i Ljungaverk anslagits 1,500,000 kronor, torde behovet av statsmedel för utökningen av gummifabriken i Ljungaverk och nybyggnad av gummifabrik i Stockvik jämte drift av båda anläggningarna kunna uppskattas till 6,150,000 kronor.

Slutligen har kommissionen lämnat vissa uppgifter om det nuvarande farsör jningsläget i fråga örn gummi. I detta hänseende torde jag få hänvisa till handlingarna.

I anslutning till vad kommissionen anfört har kommissionen hemställt dels om bemyndigande att med Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag träffa avtal i huvudsaklig överensstämmelse med de framlagda förslagen, dels ock att till kommissionens förfogande måtte ställas ett belopp av 6,150,000 kronor för utökande av den påbörjade gummifabriken i Ljungaverk och för byggande av en ny dylik fabrik i Stockvik ävensom för drift av fabrikerna.

Departements­ Verkställda undersökningar lia givit vid handen, att den under uppföranchefen. de varande fabriksanläggningen för syntetiskt gummi vid Ljungaverk skulle för en kostnad av 750,000 kronor kunna utbyggas till sin dubbla kapacitet eller till 800 lon per år. I förhållande till kostnaden för den redan beslutade anläggningen, beräknad till 3,000,000 kronor, skulle utvidgningskostnaden alltså bliva förhållandevis måttlig. Med hänsyn härtill och till vikten av att en produktion av syntetiskt gummi i ökad omfattning snarast kunde komma till stånd, bemyndigade Kungl. Majit den 23 juli 1943 statens industrikommission att vidtaga erforderliga förberedelser för en sålunda utökad produktion omfattande även anskaffande av härför erforderliga maskiner m. lii. Genom samma beslut erhöll industrikommissionen vidare bemyndigande att för sistnämnda ändamål disponera högst 375,000 kronor av det för budget-

Kungl. Maj:t.‘i proposition nr 344. 221

året 1942/43 anvisade kapitalinvesteringsanslaget till uppförande och drift av en fabriksanläggning för tillverkning av syntetiskt gummi. Det av industrikommissionen i anslutning till detta beslut nu framlagda förslaget till tillläggsavtal med Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag örn den avsedda utökningen av anläggningen vid Ljungaverk, bygger i huvudsak på det tidigare med bolaget träffade avtalet. Då jag anser förslaget böra i nuvarande läge godtagas från statens sida, vill jag förorda, att avtal i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget träffas med bolaget och att de för ulbyggnaden av anläggningen och för den utökade driften erforderliga medlen anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Såsom vid skilda tillfällen tidigare framhållits är landets läge i vad avser gummiförsörjningen kritiskt på grund av de synnerligen små kvantiteter rågummi, som under de senare åren kunnat importeras. Sedan frågan om inhemsk produklion av syntetiskt gummi senast underställdes riksdagens prövning har försörjningsläget ytterligare försämrats. Den import av ersättningsgummi, med vilken man räknat vid uppgörandet av nu gällande försörjningsplaner, har sålunda hittills icke kunnat upprätthållas i beräknad omfattning. Huruvida en ökad import av rågummi och en återhämtning i vad avser den beräknade importen av ersättningsgummi kunna komma till stånd under nu rådande förhållanden synes i hög grad ovisst. För att under en begränsad tid kunna hålla i gång åtminstone den mest oundgängliga lastbilstrafiken ha därför långt gående regleringsåtgärder blivit ofrånkomliga. Sålunda ha i enlighet med av Kungl. Majit den 16 juli 1943 meddelade direktiv vederbörande myndigheter måst vidtaga åtgärder i syfte att minska antalet sådana lastautomobiler i trafik, vilka äro utrustade med lastbilringar, till i runt tal 20,000. Även med denna starka beskärning av trafiken är emellertid försörjningsläget i vad avser gummiringar för de automobdler, som efter behovsprövning alltjämt få hållas i trafik, bekymmersamt. En fortsatt omedelbar utbyggnad utöver vad jag nyss förordat av den inhemska produktionen av ersättningsgummi är därför i och för sig synnerligen angelägen. Det nuvarande labila utrikespolitiska läget med möjligheter till snabba förändringar talar å andra sidan för att framgå med försiktighet. Då tillverkningsmetoderna för syntetiskt gummi äro för vårt land helt oprövade, vore det vidare givetvis av största värde, att erfarenheterna från den under uppförande varande anläggningen först avvaktades, innan en ytterligare kapitalkrävande anläggning uppfördes. Jag är därför icke nu beredd att förorda, att en ny anläggning för framställning av syntetiskt gummi omedelbart påbörjas. Läget å gummiförsörjningens område kan emellertid tämligen hastigt förändras i sådan riktning, att ett uppskov med den ifrågavarande nya anläggningen ej längre kan anses försvarligt. Jag finner därför försiktigheten bjuda, att genom anvisande redan nu av erforderliga medel möjligheter beredas för Kungl. Majit att, därest förhållandena så kunna anses påkalla, skyndsamt låta igångsätta arbetena å en ny anläggning.

Industrikommissionens nu föreliggande förslag avser en fabrik med en kapacitet av omkring 800 ton per år eller samma kvantitet som anläggningen

222 Kunyl. Maj:ts proposition nr 344.

vid Ljungaverk skulle erhålla efter den av mig förordade utvidgningen. Jämväl den nya anläggningen torde lämpligen böra för statens räkning uppföras och drivas av ett enskilt företag. Mellan industrikommissionen och Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag har också preliminär enighet uppnåtts örn innehållet i en härför erforderlig överenskommelse. Denna innefattar i stort sett samma bestämmelser som det tidigare träffade avtalet. Bolaget skall emellertid för den nya anläggningen, som förutsättes skola uppföras i Stockvik i närheten av Sundsvall å mark som avses skola förvärvas av kronan, icke bestrida någon del av de till 3,900,000 kronor beräknade anläggningskostnaderna. Å andra sidan har i jämförelse med det tidigare avtalet en viss jämkning till kronans förmån av bolagets ersättning för driften skett. Vidare har bolaget icke erhållit någon rätt till byggnaderna efter utgången av år 1968, då bolagets driftsåtagande skulle upphöra. Då ett avtal på de förutsatta villkoren torde under för handen varande omständigheter få anses godtagbart från statens sida, synes det uppgjorda förslaget kunna läggas till grund för ett slutligt avtal med bolaget, därest förhållandena framdeles skulle göra det angeläget, att anläggningen kommer till stånd. Jag förutsätter därvid, att en ytterligai'e prövning av frågan om platsen för fabrikens förläggning kommer till stånd. Mellan industrikommissionen och överbefälhavaren lia nämligen yppats olika meningar rörande den ur skilda synpunkter lämpligaste platsen.

Mot de av kommissionen beräknade kostnaderna, 3,900,000 kronor, för anläggningens uppförande har jag icke något att erinra. Utöver detta belopp erfordras emellertid rörelsemedel för att säkerställa driften. Med hänsynstagande till att viss inkomst kommer att erhållas genom försäljning av framställt gummi, har industrikommissionen uppskattat det sammanlagda behovet av rörelsemedel för anläggningarna vid Ljungaverk och Stockvik till 3,000,000 kronor. Då i det tidigare omnämnda, å tilläggsstat för sistlidna budgetår anvisade anslaget å 3,250,000 kronor inräknats 1,500,000 kronor till förlagskapital för anläggningen vid Ljungaverk, skulle det för sådant ändamål nu ytterligare erforderliga beloppet uppgå till 1,500,000 kronor. Tillhopa med det belopp å 750,000 kronor, vartill kostnaden för utvidgningen av fabriken vid Ljungaverk skulle uppgå, skulle alltså det nu aktuella anslagsbehovet sluta å ett sammanlagt belopp av (750,000 + 3,900,000 + 1,500,000 =) 6,150,000 kronor.

I likhet med vad tidigare skett böra medlen anvisas såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket.

Jag förutsätter, att tidigare för gummitillverkningen anvisade kapitalinvesteringsanslag och det anslag, om vars äskande jag här gör hemställan, må utan hinder av det särskilda ändamål, för vilket vederbörande anslag närmast avsetts, disponeras för att täcka eventuell brist, som kan uppkomma å annat av ifrågavarande anslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 223

att till Uppförande och drift av fabriksanläggningar för tillverkning av syntetiskt gummi å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investe-

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Carl-Erik Wällhammar.

v>

Kungl. Maj:ts proposition nr 344. 225

Bihang.

Förteckning

över av Kungl. Majit hos riksdagen äskade anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter.

III. Utrikesdepartementet.

Kronor

B: 8 a Vissa hyres- och resekostnader för personalen vid beskick­

226 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Kronor

V. Socialdepartementet.

Bekämpande av arbetslösheten: B: 16 a Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. 63,700 B: 88 Prov- och kompletteringskurser för hem vårdarinnor, re­

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 227

Kronor

IX. Jordbruksdepartementet.

Lantbrukshögskolan: D: 8 a Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet, reserva­

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.

Kronor

Kommunikationsdepartementet: 5 a Tillbyggnad till statens väginstitut m. m. (III: 5 a), reserva­

Kungl. Maj.ts proposition nr 344. 229

Kronor

II. Luftjartsjonden. Kommunikationsdepartementet:

230 Kungl. Maj.ts proposition nr 344.

Kronor

VII. Fonden för förlag till statsverket. Försvarsdepartementet: Folkhushållningsdepartementet: 7 Uppförande och drift av fabriksanläggningar för tillverkning ____________________ 101,150,000 Säger för kapitalbudgeten 107,973,000

488701. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.