Prop. 1943:361

('med förslag till lag angå\xad ende ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

1

Nr 361.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angå­

ende ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning; given Stockholms slott den 15 oktober 1943.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 361.

1

2

Kungli Majits proposition nr 361'.

Förslag

till '

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om Urigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, delS* * att 1 §, 25 § 2 mom. och 43 §' lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att till 2 §* nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 morn., av den lydelse nedan sägs, dels ock att till samma lag skall fogas ett nytt kapitel, betecknat 6 kap., med den överskrift oeh det innehåll som nedan angives.

1 §•

För skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket kommit, skall, i den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i 1—5 kapitlen stadgas.

Ersättning genom sådan försäkring skall ock under enahanda förutsätt­ ning som nyss nämnts beredas för skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid), och gäde härom vad i 6 kapitlet stadgas.

Krigsskada å fiskefartyg, som har en bruttodräktighet understigande tjugu registerton och är stationerat här i riket, skall, liksom sådan skada å om­ bord därå befintlig egendom, ersättas såsom ovan sägs även där skadan uppkommit under det fartyget nyttjats till fiske utanför den svenska territo­ rialgränsen.

2 §•

4 mom. Konungen äger förordna, att från lagens tillämpning skall undan­ tagas egendom, som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främ­ mande stat.

16 §.

Ersättning enligt------------ erforderliga förbrukningsartiklar. Ersättning utgår jämväl för krigsskada å fartyg, som är under bygg­ nad å varv och ännu ej blivit sjösatt, såframt fartyget är brandförsäkrat i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att

1 Senaste lydelse av dessa lagrum se SFS 1940:980 * Senaste lydelse se SFS 1940: 980.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

3

driva försäkringsrörelse här i riket; Och skall krigsskadenämnden i fråga örn samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande fartyg, som här avses, bestämma, att de skola anses tillhöra endera av de i första stycket angivna egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås här även försäkring mot brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.

Har egendom------------å egendomen.

25 §.

2 mörn. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas: ä) fartyg (båt, pråm), vilket är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller fesändés fortskäffandé eiler till annat ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag, så ock fiskefartyg, som har en bruttodräktighet av minst tjugu registerton, ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga tillbehör;

b) luftfartyg;

c) smycken, ädla------------äkta pärlor.

43 §.

Krigsskadenämndens beslut må ej överklagas. Finner nämnden att be­ slut, varigenom ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet ned­ sätts, blivit oriktigt i följd av nämndens förbiséende eller felaktig upplysning ellér på grudd äv ätt omständighet eller bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets avgörande icke varit hämnden bekant, äger nämnden dock upptaga ärendet till förnyad prövning.

Den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga örn vem rätten till krigs- skadeersättning skall tillkomma eller rörande fråga huruvida eller i vad mån, vid tillämpning av 17, 21, 26 eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal grundas rätt till ersättning eller skyldighet att erlägga avgift, äger utan hinder av vad i första stycket stadgas instämma sin talan till domstol inom en månad från det han fick meddelande om beslutet.

6 kap. Krigsskada under neutralitetstid.

45 §.

Vad i 1—5 kapitletl finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga motsvarande tillämpning å krigsskada under neuträtitetstid.

46 §.

Värdering av krigsskada under neutralitetstid å fastighet, som avses i 2 kapitlet, skall verkställas snarast möjligt efter det anmälan örn skadan in­ kommit.

47 §.

Ersättning för krigsskada under neutralitetstid utbetalas å tid, som krigs­ skadenämnden för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.

48 §.

Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller be­ räknas komma att utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitetstid eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid.

49 §.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undanta­ gen från försäkring för krigsskada under neutralitetstid, såframt försäkrings­ tagaren gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets ingående.

50 §.

Krigsskada under neutralitetstid skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, an­ mälas hos krigsskadenämnden inom tre månader efter erhållen kännedom örn skadan. I varje fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.

51 §.

Om riket indrages i krig, skola bestämmelesrna i 2—5 kapitlen äga ome­ delbar tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest varit att bedöma enligt bestämmelserna i detta kapitel, dock att vad sålunda stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats av krigsskadenämnden.

i

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat efter den 31 augusti 1939. Anmälan örn skada, som inträffat före lagens ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex må­ nader från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersätt­ ning eljest är förlorad.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjö- försäkrad, skall vara undantagen från försäkring för krigsskada under neu­ tralitetstid, såframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkrings­ givaren inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

5

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hams

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott dem i oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern för utrikes ärendena

G^unther,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^igforss, M^öller, S^köld, E^riksson, Q^uensel, B^ergquist, B^agge, A^ndersson, D^omö, H^osander, G^jöres, H^ubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och folkhushåll- ningsdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet- Eriksson, fråga angående lagstiftning örn ersättning för krigsskada å egen­ dom under neutralitetstid samt anför:

Inledning.

Enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) örn ^^skadeersättning skall, i den mån skada å egendom i följd av krig, vari riket kommit, icke gottgöres i annan ordning, för sådan krigsskada beredas ersättning genom statlig krigs­ försäkring i den omfattning och på de villkor som i lagen stadgas. Lagen omfattade från början tre skilda egenaomsgrupper, nämligen fastigheter jäm­ te vissa inventarier och produkter därå, vidare varor, huvudsakligen handels­ varor, samt slutligen maskiner. Genom lag den 6 december 1940 (nr 980), utsträcktes emellertid lagen örn krigsskadeersättning att gälla ytterligare en egendomsgrupp, omfattande personligt lösöre och annan lösegendom. Varje egendomsgrupp utgör enligt lagen ett i förhållande till annan egendom fullt fristående försäkringskollektiv.

Såsom redan nämnts, avser det försäkringsskydd, som sålunda tillskapats, endast skada i följd av krig, vari vårt land indragits. Motsvarande skydd saknas däremot beträffande skada, som drabbar egendom i riket då delta är neutralt och som orsakats av krig mellan andra nationer. På grund av en av de privata försäkringsbolagen allmänt tillämpad s. k. krigskläusul torde möj- ligheten att genom frivillig försäkring täcka sådan skada vara praktiskt taget utesluten.

Skador av nyss angiven art hava i icke obetydlig utsträckning uppkommit under det nu pågående världskriget. Var för sig torde dessa skador visser­ ligen i regel icke hava varit av svårartad karaktär. Emellertid har från olika håll och särskilt inom näringslivet uttalats farhågor för allvarligaie skade­

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

görelse såsom följd av krigföringens intensifiering. I anslutning därtill Ilar man framhållit önskvärdheten av en utvidgning av lagstiftningen angående krigsskadeersättning till att gälla jämväl krigsskador, vilka uppkomma under neutralitetstid.

På min hemställan bemyndigade Kungl. Majit den 21 april 1943 chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst fyra utredningsmän för att verk­ ställa utredning av frågan örn ersättning för krigsskador å egendom under neutralitetstid samt att avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde föran­ leda. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag den 10 maj 1943 över­ direktören i försäkringsinspektionen fil. doktorn O. A. Åkesson samt försäk- ringsdirektörerna K. Eriksson, C. G. Juhlin Dannfelt och P. Ulmgren att verkställa denna utredning samt uppdrog åt Åkesson att i egenskap av ord­ förande leda utredningmännens arbete.

Enligt de för utredningen meddelade direktiven borde i första hand fast­ ställas, i vilken utsträckning behov kunde anses föreligga av ett ingripande från statens sida i syfte att lagstiftningsvägen säkerställa att ersättning er- hölles för krigsskador som under neutralitetstid uppkomme å egendom i Sve­ rige. Vidare borde frågan om lagstiftningens omfattning och närmare utform­ ning samt dess giltighetstid upptagas lill behandling. De principer, som lågo till grund för lagen örn krigsskadeersättning, syntes därvid kunna tjäna till ledning; övervägas borde, huruvida den föreliggande frågan lämpligen kunde lösas genom ändringar i nämnda lag eller om de nya bestämmelserna borde sammanfattas i en särskild lag, som antingen gjordes helt fristående eller i tillämpliga delar hänvisade till lagen om krigsskadeersättning. Särskild upp­ märksamhet borde ägnas finansieringsfrågan. Därvid borde eftersträvas en sådan lösning, att administrationskostnaderna icke bleve oskäligt höga i för­ hållande till de utgående ersättningsbeloppen.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 19A3 års krigsskadeutredning, hava den 31 augusti 1943 avgivit betänkande jämte förslag dels till lag angående ändring i vissa delar av lagen örn krigsskadeersättning, dels ock till härav betingade lagar örn ändrad lydelse av 24 § 3 mom. förordningen angående inteckning i fast egendom och av 12 § 4 mom. lagen örn in­ teckning i tomträtt och vattenfallsrätt. Betänkandet, som är enhälligt, torde få såsom bilaga (Bilaga B) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. Grunddragen av gällande lag om krigsskadeersättning, i det följande kallad krigsslcadelagen, framgå av betänkandet, till vilket jag torde få hänvisa. I den mån av utredningen anförda motiv för de framlagda förslagen

i det föl­

jande icke av mig särskilt angivas, anhåller jag att jämväl i detta avseende få hänvisa till bilagan. En kortfattad översikt över betänkandets huvudsak­ liga innehåll torde emellertid här böra lämnas.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 361.

7

XJti-edningens förslag.

I syfte att belysa spörsmålet, huruvida behov föreligger av den -ifrågasätta lagstiftningen, har utredningen införskaffat uppgifter angående arten och omfattningen av sådana egendomsskador i vårt land, som förorsakats av det nu pågående kriget. Vidare har utredningen haft överläggningar i ämnet med vissa större näringsorganisationer. I fråga om antalet och omfattningen av redan inträffade skador framhåller utred­ ningen, att även örn den hittillsvarande erfarenheten icke enbart kan anses utgöra tillräckligt skäl för en utvidgad lagstiftning, så bör man av försiktig­ hetsskäl räkna med en stegring såväl beträffande frekvens som omfattning av inträffade skador efter hand som kriget ingår i sitt slutskede. Utredningen konstaterar, att det hos landets näringsorganisationer föreligger ett starkt öns­ kemål örn en utvidgning av krigsskadelagen till att gälla även skador under neutralitetstid, samt att såsom motiv för denna önskan bland annat åbero­ pats en i vida kretsar utbredd oro över frånvaron av möjlighet till ersättning för de ekonomiska följderna av en skadegörelse, som kan bliva omfattande och för den enskilde mycket betungande. Utredningen, som kommit till den slutsatsen, att behov föreligger av utökat skydd för ekonomiska förluster härrörande från skador av nu berörd art, framhåller önskvärdheten av att ett sådant skydd snarast möjligt måtte komma till stånd.

Förslagets allmänna grunder innebära i stort sett följande. De principer, som ligga till grund för utformningen av krigsskadelagen, till- lämpas i stort sett vid lagstiftningens utbyggande att gälla även under neu­ tralitetstid. Lagförslaget omfattar sålunda samma egendom som den gällande lagen, och dennas uppdelning av egendomen på fyra särskilda fullt fristående försäkringskollektiv bibehålies. Under neutralitetstid saknas anledning att i fråga om någon egendomsgrupp uppskjuta skaderegleringen, varför inträf­ fade skador värderas och ersättas snarast möjligt. Statsverket förskjuter er­ forderliga medel för skadereglering samt för bestridande av därmed förenade kostnader. Vid viss tidpunkt sker uttaxering av bidrag eller avgifter. Ersätt­ ningsfrågor handläggas av den i nuvarande lag omförmälda krigsskadenämn- den, som alltså måste omedelbart tillsättas och träda i funktion. Bestämmel­ ser örn ersättning för krigsskada under neutralitetstid införas i krigsskade­ lagen såsom ett särskilt kapitel. Utöver härav betingade ändringar i lagen föreslås ändrad lydelse av vissa lagrum.

Beträffande kostnaderna för den utsträckta försäkring- e n förutsätter utredningen, att dessa skola bäras av vederbörande egen- domskollektiv. Ett accepterande av principen om snabb reglering av under neutralitetstiden inträffade krigsskador leder till frågan om lämpligaste sättet för åstadkommande av likvida medel för skadeersättningarnas utanord- nande. Enda praktiska lösningen av denna fråga anser utredningen vara, att

8

Kungl. Majlis proposition nr 361.

de för skadereglering och omkostnader i övrigt erforderliga medlen förskot­ teras av statsverket. Om det vid neutralitetsperiodens slut skulle visa sig, att de sammanlagda skadeersättningarna inom något kollektiv uppgå till ett blott obetydligt belopp, bör spörsmålet huruvida utdebitering överhuvud skall verkställas inom detta kollektiv avgöras med hänsyn dels till storleken av det sammanlagda ersättningsbeloppet och dels till kostnaderna för debite­ ringens genomförande. Skulle skadorna inom ett kollektiv vara mera bety­ dande, medan inom ett annat endast obetydliga skador förekommit, bör icke finnas något hinder för att avgiftsdebiteringen inskränkes till förstnämnda kollektiv, i vilket fall de obetydliga ersättningsbelopp, som avse det andra kollektivet, skulle komma att åvila det allmänna. Såsom en möjlighet näm­ ner utredningen även det alternativet, att de under löpande neutralitetstid av statsverket förskotterade skadeersättningarna uppgå till ett belopp av sådan storlek, att frågan om verkställande av debitering aktualiseras redan före neutralitetsperiodens slut. Under löpande neutralitetsperiod bör enligt utred­ ningens mening debitering inom varu- och maskinkollektiven icke igångsät­ tas för täckande av kostnaderna för redan inträffade skador, med mindre det belopp, som behöver utdebiteras, uppgår till 1 %>o av försäkringssumman. Enligt av utredningen införskaffade uppgifter uppgår sammanlagda brand- försäkringsbeloppet för närvarande till omkring 7,058 miljoner kronor inom varukollektivet och omkring 4,470 miljoner kronor inom maskinkollektivet. I fråga örn övriga båda kollektiv bör, anser utredningen, utdebitering ej ske förrän vid neutralitetstidens slut skadeförloppet i dess helhet är känt.

Enligt utredningens mening är en konsekvens av ståndpunkten rörande snabb skadereglering, att grunden för krigsskadelagens bestämmelser om ränta å ersättningsbelopp bortfaller. I överensstämmelse därmed föreslår utredningen, att ränta icke må åtnjutas å ersättning för krigsskada under neutralitetstid.

Vad angår frågan om tiden för lagens tillämplighet finner utredningen övervägande skäl tala för att lagen får tillämpning å krigsskador, som inträffat efter den 31 augusti 1939. Däremot avvisar utredningen tanken att redan nu fixera någon tid för lagens hållande i kraft.

Statens krigsskadenämnd- bör anförtros handläggningen av frå­ gor om ersättning för krigsskada under neutralitetstid. Nämnden bör tillföras erforderlig sakkunskap särskilt beträffande brand­ försäkring. Däremot synes det utredningen åtminstone för närvarande ej på­ kallat att till ledamöter i nämnden utse representanter för envar mera bety­ dande intressegrupp, som beröres av lagen. Utredningen finner, att antalet ledamöter i nämnden bör kunna begränsas till högst fem jämte lika antal suppleanter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

9

Remissyttranden.

över utredningens förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits av full­ mäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, statskontoret, kommerskolle­ gium, försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen, statens krigsförsäkrings- nämnd, kooperativa förbundet, sjöassuradörernas förening, svenska försäk­ ringsbolags riksförbund, svenska järnvägsföreningen, Sveriges allmänna ex­ portförening, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sve­ riges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sve­ riges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges redareför­ ening. Vid kommerskollegii utlåtande hava fogats yttranden från handels- kamrama i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Icke från något håll hava betänkligheter uttalats mot en lagstiftning till skydd mot krigsskador under neutralitetstid. Tvärtom har i flertalet yttran­ den framhållits såsom önskvärt, att en sådan lagstiftning snarast möjligt kommer till stånd.

På vissa punkter av större eller mindre principiell betydelse lia emellertid erinringar framställts mot utredningens förslag.

Vad först angår förslagets allmänna grunder vänder sig Sve­ riges fastighetsägareförbund mot tanken att skyddet mot krigsskada å fast egendom skall finansieras uteslutande genom bidrag från ägare till sådan egendom. Efter erinran att förbundet redan vid krigsskadelagens tillkomst och även därefter vid olika tillfällen offentligt givit uttryck åt denna upp­ fattning anför förbundet vidare:

Förbundet kan icke frånfalla sin principiella ståndpunkt, nämligen att av krig föranledda skador skola ersättas av det allmänna, därvid det givetvis icke bör föreligga någon åtskillnad mellan örn landet är indraget i kriget eller om skadorna stå i samband med neutralitetsförsvaret. Landets försvar är i båda fallen i lika hög grad en hela folkets angelägenhet. I den mån den enskilde drabbas av krigsskador bör det ankomma på medborgarna i gemen att samfällt svara för skadeersättningen, likaväl som det är medborgarna i

J

ernen, som lia att vidkännas kostnaderna för försvarsväsendet överhuvud.

tgärden att låta fastighetsägarna ensamma svara för vissa skador blott därför att skadorna drabba ett visst slags egendom synes icke kunna moti­ veras med rationella skäl, lika litet som det exempelvis vore rimligt att låta officerskåren såsom sådan svara för krigsskador som drabba officerarnas personer. Av vad sålunda anförts framgår, att förbundet icke kan godtaga den i förslaget bibehållna principen att fastighetsägarna, d. v. s. en relativt ytterst liten grupp medborgare, skola kollektivt och ensamma svara för krigs- skadorna å fast egendom. Förbundet måste därför — ehuru, såsom av det ovanstående framgått, förbundet livligt uppskattar försöken att finna vägar till en lösning av ersättningsproblemet — avböja, att den i och för sig önsk­ värda lagstiftningen angående rätt till ersättning för skador under neutrali­ tetstid äger rum på grundval av förslaget.

Skånes handelskammare bar framfört tanken på att bereda ersättning för driftsavbrott på grund av krigsskada under neutralitetstid. Enligt handels­ kammarens mening skulle ett dylikt försäkringsskydd otvivelaktigt tillgodose

10

Kungl. Majlis proposition nr 361

ett förefintligt behov. Kammaren säger sig emellertid till fullo inse, att bety­ dande svårigheter måste föreligga att realisera denna tanke.

Sveriges köpmannaförbund anser önskvärt, att genom lagen ersättning även beredes för minskning av inkomst från skadad fast egendom under ti­ den från det skadan inträffat till dess densamma ersättes.

Beträffande bestämmelsernas tillämplighet i r u m m e t an­ för försäkringsinspektionen följande.

Nu gällande lag örn ^^skadeersättning innehåller ej föreskrift örn lagens geografiska tillämplighetsområde. Då det enligt utredningens mening vore uppenbart, att lagen avsåge allenast egendom i Sverige, har utredningen före­ slagit, att uttrycklig bestämmelse örn den lokala tillämpligheten infördes i lagen. Inspektionen vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke genom införan­ de i 1 § av orden »i Sverige» tillämplighetsområdet för 25 § i lagen kommer alt begränsas. Enligt sistnämnda paragraf omfattar lagen bland annat fiske­ båtar av en bruttodräktighet, som ej uppgår till tjugo registerton. Med den föreslagna lydelsen av 1 § första stycket lärer emellertid ersättning för krigsskada icke kunna utgå för dylika fiskebåtar, därest de drabbas av krigs- skada under det att de exempelvis användas på havet för fiske. Att ersättning bör utgå i sådana fall som det nu berörda är enligt inspektionens mening uppenbart. Genom ifrågavarande ändring av 1 § första stycket torde även begränsning ske av tillämplighetsområdet för 16 § av lagen beträffande i paragrafen avsedd egendom under sjötransport, även om denna begränsning är av mindre betydelse, då dylik egendom nästan undantagslöst torde vara krigsförsäkrad å frivillig väg. Med hänsyn till den inverkan, som den ifråga­ satta ändringen av 1 § första stycket synes hava å tillämplighetsområdet, sär­ skilt för 25 § av lagen, vill inspektionen föreslå, att någon bestämmelse om lagens geografiska tillämplighet icke införes i densamma. Krigskadenämn- den torde hava tillräcklig ledning för bedömande av frågan angående vilken egendom, som är ersättningsbar enligt lagen, av de däri givna detaljbestäm­ melserna rörande de olika egendomskollektiven, ävensom av ifrågavarande lagstiftnings allmänna syfte. Då lagen icke innehåller någon definition av begreppet krigsskada utan det överlämnats åt krigsskadenämnden att avgöra vad som i de olika fallen bör rubriceras som krigsskada, synes det inspek­ tionen ej lämpligt att närmare än som tidigare skett angiva den egendom som avses skola ersättas enligt lagen.

Utredningens förslag att de nya bestämmelserna skola — i likhet med vad sorn redan gäller beträffande krigsskadelagens äldre bestämmelser — äga tillämpning å utländsk enskild egendom här i riket har uppta­ gits till behandling i flera yttranden. Exportföreningen finner det synnerligen angeläget att den ifrågasatta lagstiftningen kommer till stånd, bland annat med hänsyn till att densamma torde vara förutsättning för träffande av avtal med främmande makter om nationell behandling av svensk egendom och svenska intressen i utlandet i fråga örn ersättning för förlust i följd av krigs­ skada. Föreningen anser denna synpunkt vara av största vikt i betraktande av de mycket betydande svenska värden, vilka för närvarande i olika länder vore utsatta för riskerna att träffas av omfattande krigsskador. För att de föreslagna reglerna skulle kunna tjäna detta ändamål torde dock erfordras en bestämmelse av innebörd, att enskild utländsk egendom och enskilda ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

11

ländska intressen i Sverige skulle åtnjuta det föreslagna skyddet endast under förutsättning att Kungl. Majit'förordnade därom. Slutligen ifrågasätter för­ eningen huruvida icke en ändring av antydd innebörd borde göras även i den bestående lagen.

I stort sett uttala kommerskollegium, statskontoret och industriförbundet härutinnan samma mening som exportföreningen.

Fullmäktige i riksbanken ifrågasätta huruvida ersättning bör utgå för obe­ tydliga skador. Enligt fullmäktiges mening syntes skäl tala för att en viss gräns fastställdes, under vilken gottgörelse icke utginge. Örn så sked­ de, borde det emellertid stå krigsskadenämnden fritt att det oaktat tillerkänna den skadelidande ersättning, därest skadan ansåges vara av betydelse för ho­ nom med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden.

Vad utredningen anför därom, att staten bör förskottera medel till skadeersättningen jämte omkostnader för krigsskadenämnden, har icke mött gensaga från något håll. I anslutning till utredningens uttalande, att därest skadorna och omkostnaderna inom ett kollekiv vore av så obetydlig omfattning, att det icke kunde anses motiverat att verkställa debitering, sådan borde kunna inställas, i följd varav kostnaderna komme att bäras av det all­ männa, säger sig statskontoret icke vilja bestrida befogenheten av dylik efter­ gift av avgiftsskyldigheten i vissa fall. Emellertid understryker statskontoret angelägenheten av att möjligheten att fritaga ett visst egendomskollektiv från bidragsplikt begagnas med största försiktighet och endast då kostnaderna för debiteringsförfarandet uppenbarligen icke skulle stå i rimlig proportion till de ersättningsbelopp, som skola uttaxeras.

Beträffande frågan om ränta anser Skånes handelskammare att utred­ ningen icke förebragt tillräckliga skäl för slopande av rätten till räntegott- görelse. Samma skäl som ansetts böra föranleda att ränta gottgöres å ersätt­ ning för skada under krigstid torde motivera, att räntegottgörelse lämnades även i nu förevarande fall. Den omständigheten, att utbetalning av ersättning för skada under neutralitetstid förutsattes skola i regel ske utan dröjsmål, borde icke medföra en ändrad ståndpunkt i principfrågan.

Kommerskollegium intager samma ståndpunkt samt erinrar örn att skador under krigstid å varor och maskiner vore avsedda att regleras jämförelsevis snabbt och att räntegottgörelse i dessa fall föreskrivits för att i görligaste mån åstadkomma likhet i ersättningshänseende mellan olika krigsskador. Samma skäl talade för att även i här ifrågavarande fall bereda räntegottgörelse.

Jämväl Sveriges köpmannaförbund uttalar sig i denna riktning. Å andra sidan anför statskontoret: Statskontoret delar den av utredningsmännen hävdade åsikten, att ränta icke bör åtnjutas å tillerkänd ersättning för krigsskada under den lid landet är neutralt. Emellertid hava utredningsmännen i detta sammanhang fäst upp­ märksamheten på det förhållandet, att enligt bestämmelsen i 18 § krigsskade- lagen ersäftningsberättigad kan komma att tillerkännas ränta å ersättningsbe­ lopp, som icke utbetalats inom en månad från det anmälan örn skadan jämte redogörelse för skadans art och omfattning inkommit till krigsskadenämn-

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 361.

den, medan enligt de av brandförsäkringsbolagen tillämpade allmänna för- säkringsvillkoren ränta icke kan komma att utgå, förrän tidigast sex veckor efter det meddelande örn skadan jämte viss närmare utredning om densamma kommit försäkringsgivaren till handa. Härav följer, att ersättningsvillkoren i detta hänseende äro gynnsammaie beträffande krigsskada än i fråga om civil­ skada. Då denna fråga enligt utredningsmännen fallit utom ramen för utred­ ningsuppdraget, har utredningen icke ansett sig böra inkomma med något förslag örn ändring av krigsskadelagen på ifrågavarande punkt. Det synes emellertid statskontoret uppenbart, alt åtgärder snarast böra vidtagas för åstadkommande av likformighet vid regleringen av krigsskada och civilskada i förevarande hänseende, och ämbetsverket får därför för sin del framhålla önskvärdheten av att en omarbetning av 18 § krigsskadelagen i angiven rikt­ ning utan uppskov kommer till stånd.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar samma mening som stats­ kontoret.

Slutligen anför försäkringsinspektionen i detta hänseende följande: Enligt inspektionens mening kunna fall tänkas uppkomma, då ersättnings­ frågans avgörande kan komma att väsentligt fördröjas och då den skadeli­ dande därför skäligen bör tillerkännas viss räntegottgörelse å ersättningsbe­ loppet. Inspektionen avser härvid särskilt de fall, då frågan örn ersättning kan bliva föremål för förhandlingar med främmande makt för utrönande, huruvida ersättning från denna makt bör utgå. Det synes inspektionen även riktigt att i konsekvens med principen örn att söka ernå snabbast möjliga skadereglering möjlighet böj- förefinnas att gälda ränta å ersättningsbeloppet i de fall, där ersättningsfrågans avgörande fördröjes utan den ersättningsbe- rättigades åtgöranden. Inspektionen vill därför föreslå, att bestämmelsen i sistnämnda paragraf angående ränta uppmjukas. Ifrågavarande punkt synes kunna avfattas å exempelvis följande sätt: »Ränta gottgöres ej, där ej Ko­ nungen för visst fall annorlunda förordnar.»

Vad angår frågan örn lagens giltighetstid finner statskontoret del i hög grad betänkligt att giva bestämmelserna tillbakaverkande kraft. Statskontoret anför vidare härom:

Från utredningsmännens sida har också framhållits, att vissa erinringar av såväl principiell som praktisk art kunna resas häremot, varvid i sistnämn­ da avseende särskilt framhållits svårigheten att åstadkomma tillfredsställande utredning och värdering av för länge sedan inträffade skadefall. Därtill kom­ mer, att redan uppkomna skador, som för övrigt varken till omfattning eller storlek äro alltför betydande, i viss utsträckning redan reglerats antingen på diplomatisk väg eller därigenom att gottgörelse utgått av statsmedel. De där­ vid utgående ersättningsbeloppen torde icke alltid hava bestämts efter försäk- ringstekniska principer. Enligt det nu framlagda förslaget skola emellertid de normer, som gälla inom det privata brandförsäkringsväsendet, i görligaste mån tjäna till ledning vid skaderegleringen. Härav följer att, därest lagen er­ håller retroaktiv verkan, det förhållandet kan tänkas uppkomma, att skador av i huvudsak samma art och omfattning komma att gottgöras med skilda be­ lopp. Att i dylika fall verkställa omprövning av det före lagens tillkomst reg­ lerade skadeståndsfallet torde vara uteslutet. Med hänsyn till de olikformig­ heter beträffande skadefallens reglering, som sålunda kunna uppkomma, ävensom till de betänkligheter i övrigt av principiell och praktisk art, som kunna anföras mot utredningsmännens förslag att giva lagbestämmelserna retroaktiv verkan, anser sig statskontoret icke kunna biträda förslaget i denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

13

<Jel. Därest ämbetsverkets nu framförda synpunkter vinna beaktande, be­ höver därav icke följa, att enskild egendom, som före lagens ikraftträdande drabbas av krigsskada, under alla förhållanden skall vara utesluten från möj­ lighet att erhålla gottgörelse. Liksom hittills i viss utsträckning skett, torde nämligen dylik ersättning, då så anses skäligen böra ifrågakomma, kunna ut­ gå av statsmedel efter Kungl. Maj:ts särskilda beprövande.

Med hänsyn till de principiella betänkligheter och de praktiska svårigheter, som en retroaktiv tillämpning av den nya lagen skulle medföra, anse sig jäm­ väl fullmäktige i riksbanken i första hand böra föreslå, att lagen icke gives tillbakaverkande kraft. Skulle detta emellertid befinnas böra ske, avstyrka fullmäktige i varje fall — under hänvisning till vad fullmäktige i annat sam­ manhang uttalat därom, att gottgörelse i regel icke borde utgå för obetydliga skador — att lagen erhåller retroaktivitet beträffande sådana skador. Full­ mäktige anse dock att krigsskadenämnden även i fråga om skador, som in­ träffat före lagens ikraftträdande, borde erhålla befogenhet att tillerkänna den skadelidande ersättning, därest skadan ansåges vara av betydelse för ho­ nom med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden.

I fråga om kiigsskadenäm odens sammansättning säger sig Sveriges industriförbund vilja understryka vikten av att industriell sak­ kunskap funnes företrädd i nämnden även under neutralitetsförhållanden. Om nämnden i enlighet med utredningens förslag komme att bestå av högst fem ledamöter med lika antal suppleanter, borde enligt förbundets mening en ledamot och en suppleant representera industrien.

Jämväl Sveriges grossistförbund uttalar sig i detta ämne. Då man måste räkna med att åtskilliga frågor av vittgående principiell natur, vilka kunde vara av den största betydelse för en eller flera av lagen berörda intressegrup­ per, måste komma under krigsskadenämndens prövning, ville förbundet för sin del förorda, att även dessa grupper bleve representerade i nämnden.

Sveriges köpmannaförbund framhåller såsom ett önskemål att vissa leda­ möter i nämnden komme att utses i samråd med representanter för landets näringsorganisationer.

Departementschefen.

Redan under förarbetena till den nu gällande krigsskadelagen uttalades från olika håll önskemål om att anordningar vidtoges för reglering jämväl av sådana skador, som inträffat genom andra makters tillskyndan utan att krigstillstånd för Sveriges del förelåge. Sedan dess har egendom i vårt land gång efter annan drabbats av skador såsom följd av det utanför våra grän­ ser pågående kriget. Jag delar visserligen utredningens uppfattning, alt de skador, vilka inträffat fram till tiden för den av utredningen verkställda un­ dersökningen, i och för sig knappast kunna anses utgöra tillräckligt skäl för en utvidgning av gällande lagstiftning till att omfatta jämväl sådana krigs- skador, som uppkomma medan vårt land är neutralt. Emellertid synas den

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

senaste tidens erfarenheter giva vid handen, att krigets intensifiering ökar riskerna för dylik skadegörelse. Det förhållandet, att den enskilde för när­ varande står utan möjlighet att genom försäkring skydda sig mot de ekono­ miska följderna av sådan skadegörelse, har helt naturligt — särskilt inom näringslivet — framkallat en viss oro, vilken uppenbarligen skulle komma att dämpas genom den ifrågasatta lagstiftningen. Det bör också beaktas, att den förefintliga luckan i vår beredskapslagstiftning på detta område kan med­ föra svårigheter för svenska medborgare och företag i utlandet att utfå er­ sättning för krigsskador å deras där befintliga egendom.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits finner jag avgörande skäl tala för att den nuvarande lagstiftningen angående ersättning för krigsskador snarast möjligt utbygges att gälla jämväl sådana skador, som under neutralitetstid drabba egendom i vårt land.

Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att lagstiftningen bör ut­ byggas efter i stort sett samma principer, som ligga till grund för den nuva­ rande krigsskadelagen. De skäl, som motiverat egendomens uppdelning på fyra särskilda, i princip självförsörjande försäkringskollektiv, äga alltjämt giltighet. Jag anser mig därför icke kunna biträda det av Sveriges fastighets­ ägareförbund framförda förslaget att låta det allmänna bära kostnaderna för inträffade krigsskador.

Den i ett par yttranden berörda frågan om försäkringsskyddets utsträck­ ning till att avse ersättning jämväl för driftsavbrott och för inkomstminsk­ ning av fast egendom diskuterades redan under förarbetena till den nu­ varande krigsskadelagen. Enligt min mening saknas anledning att nu göra avsteg från den därvid godtagna principen, att sådan skada icke skall er­ sättas. Ett frångående av denna princip skulle uppenbarligen skapa helt nya problemställningar av delvis svårlöst art. Det må vidare framhållas, att ett snabbt skaderegleringsförfarande — vilket synes möjligt att i regel ge- nolnföra under neutralitetstid — torde i avsevärd mån reducera behovet av avbrottsförsäkring. Den enligt uppgift icke särskilt stora frtekvensen av civila avbrottsförsäkringar synes även tala för att denna försäkringsform ej inför­ livas med den obligatoriska statliga krigsskadeförsäkringen.

Utredningens påpekande, att krigsskadelagen avser att skydda endast egendom i Sverige, ehuru detta icke klart framgår av lagtexten, är uppen­ barligen riktigt. Till förebyggande av tveksamhet angående lagens tillämp­ lighet i rummet torde det vara lämpligt att, på sätt utredningen föreslagit, förtydliga lagtexten i denna del. Försäkringsinspektionen har framhållit, att fiskefartyg med en bruttodräktighet under tjugu registerton jämte ombord därå befintligt lösöre icke skulle komma att omfattas^v krigsskadelagen, då fartyget befunne sig utanför territorialgränsen. Denira fråga bör icke läm­ nas obeaktad, ehuru den torde sakna större praktisk betydelse. Fiskefartyg av denna storleksklass jämte därtill hörande redskap lära nämligen alle­ nast i ringa utsträckning vara frivilligt brand- eller sjöförsäkrade och om­ fattas i följd härav endast undantagsvis av krigsskadelagen. Oavsett detta bör det dock icke komma ifråga att ställa delina egendom utan möjlighet

15

till försäkringsskydd1 mot krigsskador då egendomen — i och för fiske — nyttjas utanför territorialgränsen. Formellt möter intet hinder att hänvisa denna egendom till frivillig försäkring hos statens krigsförsäkringsnämnd, antingen helt och hållet eller i den mån egendomen icke skyddas av krigs- skadelagen. En lösning av spörsmålet efter dessa linjer synes emellertid be­ häftad med uppenbara praktiska olägenheter. Jag vill vidare understryka vad som härutinnan framhölls under förarbetena till nuvarande lag, näm­ ligen att den fiskarbefolkning, varom här är fråga, i allmänhet står främ­ mande för försäkringstanken och dessutom till stora delar lever i så be­ gränsade ekonomiska förhållanden, att krigsförsäkringspremierna skulle kän­ nas svåröverkomliga. Då man under dylika omständigheter kan befara, att anslutningen till en frivillig krigsförsäkring skulle bliva ringa, förordar jag såsom en lämpligare lösning, att sådana fiskebåtar, varom här är fråga, jämte därå befintlig egendom bibehållas som försäkringsobjekt enligt krigsskadela- gen, även då fartygen för fiske nyttjas utanför territorialgränsen.

Främmande stat tillhörig egendom är enligt 2 § 1 mom. krigsskadelagen undantagen från lagens tillämpning. Däremot omfattar lagen annan utländsk egendom här i riket. Då ändring härutinnan ifrågasatts i vissa yttranden, samt spörsmålet örn den utländska enskilda egendomens ställning i detta hänseende icke tidigare särskilt uppmärksammats, synes det lämpligt att denna fråga nu upptages till behandling.

Jag vill då lill en början framhålla, att den omständigheten att viss egen­ dom omfattas av lagen visserligen för ägaren medför vissa förmåner men även en viss förpliktelse, nämligen skyldighet att med avgift för egendomen bidraga till finansieringen av denna försäkring. Då försäkringsskyddet så­ lunda lämnas mot ersättning från de försäkrade, kan det i och för sig knap­ past anses olämpligt att detsamma omfattar även utlänningar. Dessa skulle ju eljest komma att i visst hänseende intaga en förmånligare ställning än svenska medborgare. Erinras må tillika, hurusom vid tillkomsten av lagen som motiv för densamma bland annat framhölls dels såsom ett samhälls­ intresse av första ordningen, att ägare av krigsskadade fastigheter erhölle medel för fastigheternas återställande i brukbar! skick, dels ock angelägen­ heten av åtgärder, som möjliggjorde ett snabbt ersättande av skador berö­ rande varuförsörjningen under ett krig. Vad sålunda anfördes äger uppen­ barligen giltighet oberoende av örn ägarna till den skadade egendomen äro svenskar eller utlänningar:

Om man emellertid anser vad nyss sagts icke böra hindra, att från för­ säkringsskyddet undantages utländsk enskild egendom, måste jämväl beak­ tas att ett dylikt undantagande kan allvarligt skada även svenska intressen. Därigenom skulle, därest en fastighet i utländsk ägo genom inteckning är belånad bos svensk långivare, denne i händelse av krigsskada å fastigheten gå miste örn sin rätt — enligt 9 § i lagen —- till betalning ur utfallande er­ sättningsbelopp. Vid krigsskada å varulager, maskiner eller annan lös egen­ dom, tillhörig utlänning, skulle dennes ekonomiska ställning kunna bli un­ dergrävd, lill skada för hans svenska borgenärer. Äro utlänningar genom för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

16

Kungl. Majlis proposition nr 361.

medling av juridisk person, svensk eller utländsk, delägare i egendom här i landet, skulle ett undantagande av denna egendom trän skydd enligt krigs- skadelagen även gå ut över eventuella svenska delägare.

Att, oaktat de skäl som sålunda tala emot ett undantagande av utländsk enskild egendom från lagens tillämpning, förslag härom likväl väckts i detta ärende har huvudsakligen motiverats med önskemålet att vårt land måtte komma i ett bättre läge vid förhandlingar med främmande stat rörande be­ handlingen av krigsskadad svensk egendom å denna stats territorium. Detta är otvivelaktigt, med hänsyn till de betydande värden som den svenska egen­ domen utomlands representerar, förtjänt av allvarligt beaktande. Framhållas må tillika, att det skulle kunna framstå såsom stötande för rättsuppfatt­ ningen, därest ersättning enligt lagen utginge för utländsk egendom ågangen krigsskada, som vållats av den utländska statens krigsmakt.

Jag vill med hänsyn till det nyss anförda förorda, visserligen icke att ut­ ländsk enskild egendom undantages från lagens tillämpning men att Konung­ en förlänas befogenhet att, då omständigheterna föranleda därtill, förordna örn sådant undantag beträffande egendom, som direkt eller genom förmed­ ling av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främmande stat. Dylikt förordnande synes böra komma i fråga huvudsakligen då i den främmande staten svensk egendom icke be- redes skydd, som kan anses likvärdigt nied skydd enligt lagen. Även andra fall kunna dock tänkas, då det måste anses med svenska intressen fören­ ligt att ett förordnande av nyss angivet innehåll kan meddelas. Att emellertid ifrågavarande befogenhet enligt min mening bör utövas med största varsam­ het torde framgå av vad jag tidigare anfört i detta ämne.

Därest förordnande av nyss antydd innebörd meddelas, torde i samband därmed vissa tillämpningsföreskrifter böra utfärdas med stöd av 44 § i la­ gen. Särskilt lärer behov då föreligga av bestämmelser för reglering av frå­ gan i vilken ordning egendom tillhörig medborgare eller juridisk person i den främmande staten skall särskiljas vid avgiftsuppbörden inom de olika för- säkringskollektiven.

För krigsskada å egendom inom lösörekollektivet skall enligt 26 § krigs- skadelagen den försäkrade stå viss självrisk, motsvarande fem procent av försäkringsbeloppet. Fullmäktige i riksbanken hava nu ifrågasatt, huruvida icke från försäkringsskyddet i regel borde uteslutas skador under en viss värdegräns. Frågan härom har, vad lösörekollektivet beträffar, tidigare varit under diskussion, därvid emellertid den lösning, som återspeglas i nyss­ nämnda lagregel, ansågs vara att föredraga. Jag finner icke skäl föreligga att härutinnan förorda en lagändring. Vad härefter angår fastighets-, varu- och maskinkollektiven skulle visserligen genom en bestämmelse med syfte att från skaderegleringsförfarandet utmönstra bagatellskador antagligen kun­ na vinnas en förenkling av administrationsapparaten. Gent emot denna prak­ tiska synpunkt må emellertid framhållas, alt, enligt vad jag inhämtat, hittills inträffade smärre krigsskador i flertalet fall drabbat personer, för vilka även ett ringa ersättningsbelopp är av betydelse. Omdömet gäller särskilt fönster-

17

ntrdMpHCh andraJni?-nre å faStigheter 1 samb“d med minexplosio-

. Med hänsyn härtill, och da en reduktionsregel skulle innebära en viss orättvisa gent emot de mindre försäkringstagarna, vilka dock själva måste tor fiina värdet av sin egendom bidraga till finansieringen av utgående skade- ersattmngar, anser jag mig icke böra förorda en generell bestämmelse om vilkin ¹ ! V1Sf n2 PP' DCn ^ fullmäktige föreslagna anordningen, enligt I U * Iag“ Skul f stadgas dy,ik självrisk men krigsskadenämnden samtl

Utredningen har förebragt övertygande skäl för att staten bör förskottera ei ford erli ga medel till gäldande av krigsskadeersättningar jämte administ­ rationskostnader. I enlighet med vad utredningen vidare föreslagit, bär det

komma pa Kungl. Majit att avgöra huruvida och vid vilken tidpunkt ut­ debitering av bidrag eller avgifter skall ske.

Wm jag redan framhållit bör man räkna med att reglering av inträffade skader under neutrabtetstiden i allmänhet kommer att ske utan uppskov „n . da förhållande delar jag utredningens uppfattning att skäl till ränte- gottgorelse under denna tid icke föreligger. Gentemot försäkringsinspekho- nens påpekande att rantegottgörelse synes skälig i fall, då frågan örn er- , ^Ilning kaa komma att förhalas genom förhandlingar med främmande makt

Z

tTlt’ ^h“ hinde,r

iCke ,0rde mÖ,a f6r “rie.skadenäm„den attTt:

kt fall utanordna ersättning till den skadelidande. Den utdömda ersätt ningen kan därefter vid förhandlingarna sökas åter på diplomatisk ^g Jag tinner icke anledning att - på sätt föreslagits i vissa ytZd n

-i

frågan om — - —

redaT^räftt^fd11 IagCn bör göras tillämplig på skador, som

dan inträffat da de nya bestämmelserna träda i kraft, har i vissa yttrann m agus en fran utredningens förslag avvikande ståndpunkt I dessa ytt­ ern! t ^ PnnCiPiella °Ch Praktiska ^npunkter framförda betänSeter

11 Redningens förslag kunna icke frånkännas betydelse vid frågans be- domande. Enligt vad från utredningens sida för mig uppgivits torde hittiiL in raffade skador sa gott som undantagslöst hava gjorts till föremål för ut redning och värdering av den lokala polismyndigheten. Även örn vårdö ing-Mlhnd \ t ef,Cr Strängt ^örsäkringsmässiga normer, torde detta för­ hållande dock vara av underordnad betydelse med hänsyn till skadornas i genomsnitt ringa omfattning. I betraktande av det klarläggande, som sälun- a redan skett av de inträffade skadornas art och omfattning, 'lärer skade­ regleringen icke komma att erbjuda alltför stora svårigheter. En viss anhop­ ning av ärenden under tiden närmast efter det krigsskadenämnden trätt i f klum synes dock olrankomlig. En enligt min mening särskilt betydelse- fuH synpunkt pn fragan ar emellertid, alt vid utdebitering inom respektive forsakringskollektiv avgift i princip skall uttagas jämväl för egendom som

Bihang (ill riksdagens protokoll 104:). 1 sand. Nr. 361.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

18

drabbats av krigsskada, oavsett om denna inträffat före eller efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Det förefaller rimligt att kompensera den­ na i och för sig obegränsade bidragsskyldighet med en motsvarande rätt till ersättning. Med hänsyn härtill och jämväl till övriga av utredningen åbero­ pade skäl till förmån för förslaget om retroaktiv giltighet av de nya bestäm­ melserna anser jag mig böra biträda detta förslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda instruktion för krigs- skadenämnden samt att utse ledamöter och suppleanter i nämnden. Vad i olika yttranden framhållits angående nämndens sammansättning bör därvid tagas under övervägande.

I enlighet med de synpunkter, till vilka jag i det föregående anslutit mig, har utredningens förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning i viss omfattning överarbetats inom handelsdepartementet. Jag torde i det följande få något beröra de olika para­ graferna i förslaget. I anslutning därtill skall jag lämna en kortfattad över­ sikt över vissa hittills icke berörda detaljfrågor i förslaget, beträffande vilka frågor i de avgivna yttrandena erinringar framställts mot utredningens stånd­ punkt. Vidare torde jag få beröra utredningens förslag till lagar om ändring av 24 § 3 mom. inteckningsförordningen och 12 § 4 mom. lagen om inteck­ ning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Detaljmotivering.

1 §■

Utredningen har fattat begreppet krigsskada såsom liktydigt med skada i följd av krig. I stort sett har begreppet enligt förslaget samma innebörd, oav­ sett om skadan inträffar under neutralitetstid eller då vårt land är indraget i krig. Beträffande skador, orsakade av vår egen krigsmakt, anser utredningen likväl, att begreppet måste avgränsas något snävare under neutralitetstid. Av dylika skador borde huvudsakligen endast sådana, vilka föranletts av någon krigsmaktens åtgärd i syfte att avvärja en påbörjad eller omedelbart före­ stående kränkning av vårt lands neutralitet, behandlas såsom krigsskador.

Enligt denna begreppsbestämning skulle t. ex. åverkan genom splitter fran luftvämseld komma att hänföras till krigsskada, såframt eldgivningen skett i syfte att avvärja en neutralitetskränkning. I anslutning härtill antyder ut­ redningen, att åverkan genom sabotage av enskild person kan tänkas stå i så nära sammanhang med ett utanför Sverige pågående krig, att densamma bör betraktas såsom krigsskada. Enligt utredningens mening bör det ankomma på rättstillämpningen att närmare utmejsla begreppet krigsskada.

Skånes handelskammare anser, att innebörden av begreppet krigsskada icke klarlagts med önskvärd tydlighet i betänkandet. I detta hänseende anför handelskammaren vidare:

Kungl. Majlis proposition nr 361.

19

Medan av motiveringen till 1940 års lag synes framgå att under krigstid skada, åstadkommen genom sabotage, skulle vara att hänföra till krigsskada, under förutsättning att gärningsmannen stått i förbindelse med fientlig makt, angiver förevarande betänkande icke, under vilka förutsättningar under neu- tralitetstid krigsskada skall anses vara för handen, då skadan vållats genom sabotage. Då det icke är uteslutet att sabotage som orsak till krigsskada un­ der krigets fortsatta utveckling kan komma att bli annat än en teoretisk möj­ lighet även i vårt land, torde det vara önskvärt, alt någon tvekan icke före­ ligger på denna punkt, utan att lagstiftaren giver klart besked om att rätt till ersättning inträder även i detta fall, därest händelsen inträffat under sådana forhållanden, att de enskilda försäkringsbolagen på grund av sina allmänna torsakringsvillkor aro befriade från ersättningsskyldighet. Anledning torde vara att överväga, huruvida icke innebörden av begreppet krigsskada borde närmare klarläggas i själva lagtexten.

Ledamoten av försäkringsinspektionen, dispaschören Hasselrot, framhåller i ett särskilt yttrande, att det måste anses riktigt och lämpligt att i krigsskade- begreppet inbegripa allenast direkta följder av ett krig. En utvidgning av krigsskadelagstiftningen till att avse skada under neutralitetstid motiverade måhända, såsom utredningen anfört, en ännu restriktivare tolkning av be­ greppet i vad det gällde skada under neutralitetstid. Fråga vore dock om en dylik skillnad kunde upprätthållas i praktiken, då man alltjämt rörde sig med samma terminologi.

Erfarenheten visar, att under ett modernt krig skador av de mest skiftan-

Departements

-

de slag uppkomma i mer eller mindre nära anknytning till kriget. Ett när- rMen. mare fixerande i lagtexten av begreppet krigsskada synes under sådana för­ hållanden icke vara lämpligt. Jag delar därför utredningens uppfattning att det bör ankomma pa rättstillämpningen att närmare utforma begreppet. Nå­ gon olägenhet torde icke följa därav, att begreppet av naturliga skäl bör givas en något snävare räckvidd under neutralitetstid än då vårt land självt är indraget i kriget och detta således mera direkt föranleder skadegörande åt­ gärder å egendom här i landet.

Första stycket i departementsförslaget motsvarar 1 § i nu gällande lag. I lagtexten har dock — i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit — gjorts ett tillägg i syfte att klart utmärka, att endast egendom i Sverige om­ fattas av lagen. Beträffande detta stycke må i övrigt framhållas, att då krigs­ skada gottgjorts i annan ordning än enligt lagen, detta icke i och för sig lärer innebära, att den som gottgjort skadan därmed inträtt i den skadelidandes rätt till krigsskadeersältning. Härutinnan är jag alltså ense med utredningen. Har emellertid gottgörelsen lämnats utan att någon skyldighet därtill före­ legat, och har därvid tillika förbehåll gjorts om regressrätt gent emot krigs- skadenämnden, torde dylik rätt föreligga.

I denna paragraf har vidare såsom ett nytt andra stycke intagits ett stad­ gande örn att ersättning genom statlig krigsförsäkring även skall heredas för krigsskada under neutralitetstid jämte en erinran örn att särskilda bestäm­ melser avseende sådan krigsskada sammanförts i ett särskilt avsnitt__6 ka­ pitlet — av lagen.

20

Kungl. Majlis proposition nr 361.

1 ett likaledes nytillkommet tredje stycke har i enlighet med vad jag tidi­ gare förordat upptagits en bestämmelse, enligt vilken krigsskada å fiskebåt, som har en bruttodräktighet understigande tjugu registerton, liksom sådan skada å ombord därå befintlig egendom skall ersättas enligt lagen, även där skadan uppkommit under det båten nyttjats till fiske utanför den svenska territorialgränsen.

2 § 4 mom.

2 § gällande lag är indelad i tre moment och upptager en förteckning över egendom, som är undantagen från lagens tillämpning. I departementsförsla- get har till denna paragraf såsom ett fjärde moment fogats den av mig tidigare förordade bestämmelsen, enligt vilken Konungen förlänas befogenhet att, då omständigheterna föranleda därtill, från lagens tillämpning undantaga egen­ dom, som helt eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främmande stat.

16 § och 25 § 2 mom.

I fråga om fartyg och fartygstillbehör har utredningen funnit den i gällande krigsskadelag genomförda gränsdragningen i vissa avseenden otillfredsstäl­ lande. Jämlikt 16 § är — under förutsättning av frivillig brandförsäkring — varje fartyg under byggnad å varv (obligatoriskt) försäkrat mot krigsskada i varu- eller maskinkollektivet. På grund av bestämmelserna i 25 § 2 mom. undantages från lagens tillämpning varje fartyg, som nyttjas till handelssjö- fart eller för likartat ändamål, så ock fiskefartyg med en bruttodräktighet av tjugu registerton eller därutöver, jämte sålunda undantaget fartygs till­ behör.

Vad sålunda stadgats kunde enligt utredningens mening möjligen föranleda till den tolkningen, att krigsskadelagen ägde tillämpning å färdigbyggt han­ delsfartyg, även då detta av en eller annan anledning icke nyttjades för sitt ändamål. Det syntes utredningen mest troligt, att lagstiftaren med uttrycket »nyttjas till handelssjöfart» avsett att ange en viss fartygskategori på grund­ val av det ändamål, för vilket fartyget byggts, därvid det förhållandet sak­ nade relevans, huruvida fartyget vid ett visst tillfälle faktiskt nyttjades eller icke. Dock borde enligt utredningens mening icke förbises, att en tolkning, som fäste avgörande vikt vid om fartyget verkligen nyttjades, i vissa fall kunde hava fog för sig. Om sistnämnda tolkning skulle vara den riktiga, så innebure detta, att t. ex. temporärt upplagda handelsfartyg vore eller kunde vara att hänföra till krigsskadelagens lösörekollektiv. Utredningen ansåge det icke rimligt att belasta nämnda kollektiv, som avsåge att skydda helt andra egendomsgrupper, med risker av detta slag. Utan att vilja taga ställ­ ning till förenämnda tolkningsproblem ansåge utredningen, att krigsskade­ lagen uttryckligen borde från lösörekollektivet undantaga varje fartyg, som vore avsett att nyttjas som handelsfartyg.

I betänkandet påpekas vidare, att även upplagda handelsfartyg i stor ut­ sträckning äro frivilligt krigsförsäkrade hos statens krigsförsäkringsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

21

Om man godkände den tolkningen av krigsskadelagen — fortsätter utred­ ningen — att även temporärt upplagda handelsfartyg vore föremål för obli­ gatorisk försäkring enligt krigsskadelagen, bleve konsekvensen tydligen den, att i händelse av krigsskada å upplagt liandelstonnage såväl krigsförsäkrings­ lagen som krigsskadelagen kunde bliva tillämpliga på försäkringsfallet. Vi­ dare framhalles, att samma förhållande kunde inträffa i fråga örn fartyg, som i krigsskadelagens mening alltjämt vore under byggnad å varv men som desslikes blivit försäkrat hos krigsförsäkringsnämnden. Denna hade dock hittills icke meddelat försäkring av fartyg under byggnad å svenskt varv före sjösättningen. I syfte att åstadkomma en klar gränslinje mellan å ena si­ dan området för krigsförsäkring enligt krigsskadelagen och å andra sidan krigsförsäkringsnämndens verksamhetsområde föreslår utredningen sådan jämkning i krigsskadelagen, att fartyg under byggnad å varv bibehålies som objekt för denna lag endast intill dess fartyget blivit sjösatt. I fråga om un­ dantaget fartygs tillbehör föreslås, att blott sådana tillbehör undanlagas, vilka finnas ombord å fartyget.

Vad utredningen sålunda uttalat i fråga om krigsskadelagens tillämplighet beträffande vissa fartyg har under remissbehandlingen väckt uppmärksam­ het pa olika håll. Enighet rader i yttrandena därom, att färdigbyggda han­ delsfartyg icke böra belasta lösörekollektivet. Däremot har förslaget, att fartyg under byggnad å varv redan i och med sjösättningen skall uteslutas från krigs­ skadelagens tillämpning, mött gensagor i vissa yttranden.

I detta hänseende anför Sveriges industriförbund: Det är i hög grad önskvärt, att en rationell gräns dragés mellan den auto­ matiska försäkringen enligt krigsskadelagen och den frivilliga krigsförsäk­ ringen. Däremot kan det ifrågasättas, örn ej gränsen dragits alltför snävt i förslaget. Från varvsindustriens sida har framförts ett önskemål, att ifråga­ varande gräns angives med leveransen, d. v. s. den tidpunkt, då äganderätten till fartyget övergår från tillverkare till redare. Förbundet anser, att bärande skäl kunna anföras för leveransen som gränslinje. Före denna tidpunkt utgör ju nybyggnaden en del av företagets varulager och undergår därutinnan ej någon förändring därför att byggnadsverksamheten efter sjösättningen fort- sättes medan byggnaden ligger i vattnet. Vid sjösättningen torde i allmänhet av varvets åtagande återstå ungefär halva arbetskostnaden. Propellermaskineri, däcksmaskineri och utrustning äro icke ombordtagna, inredningsarbetet är icke påbörjat, och ofta återstå stora delar av skrovet, såsom kappar, däcks­ hus, bryggor etc., att komplettera. Först då fartyget är klart för leverans, kan varvets åtagande sägas vara slutfört. Det ligger i varvens intresse att leverera sina nybyggen till beställaren så snart ske kan. Så torde också i regel lia skett med undantag för vissa fall, då på grund av krigsförhållandena leverans ej kunnat ske. Krigsförsäkringsnämnden har visserligen förklarat sig beredd att meddela krigsförsäkring för dessa fartyg men härför uppställt vissa vill­ kor, som för vederbörande varv skulle komma att medföra betydande ekono­ miska uppoffringar. För att erhålla frivillig krigsförsäkring erfordras, att ett fartyg är infört i fartygsregistret. Dylik registrering kan jämlikt 5 § förord­ ningen angående registrering av svenska fartyg erhållas även för eli fartyg, sorn ännu ej är levererat och sålunda fortfarande tillhör varvet. Men detta förhållande bör ej vara utslagsgivande i detta sammanhang, alldenstund sagda regis t reringsmö jlighet tillkommit uteslutande för att bereda varvet tillfälle att

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Departements­

chefen.

använda nybyggnaden som kreditobjekt och ej för att med fartyget kunna bedriva sjötrafik. Enär ersättningen enligt krigsförsäkringslagen maximerats till 175 °/o av förkrigsvärdet, skulle följden av ett genomförande av utredning­ ens förslag bl. a. bliva, att varven för en stor del av sin produktion skulle kunna berövas den möjlighet till full ersättning för krigsskador, som krigs- skadelägen tillförsäkrar näringslivet i övrigt. Varvsindustrien och därmed även indirekt rederinäringen skulle dessutom vid ett genomförande av förslaget drabbas av en icke oväsentlig extra kostnad i krigsförsäkringspremier, vilka måste betalas oavsett örn någon skada inträffar eller ej. Med hänsyn till det anförda hemställer industriförbundet, att varvens nybyggnader beredas skydd enligt krigsskadelagen intill dess leverans skett.

Samma ståndpunkt intages av Skånes handelskammare och Sveriges all­ männa exportförening.

Kommerskollegium framhåller, att utredningens förslag möjligen kunde föranleda, att varvsindustrien försattes i ett sämre läge än övriga närings­ grenar genom att varven bleve nödsakade att erlägga premier för försäkring hos krigsförsäkringsnämnden av fartygen efter sjösättningen, varvid dock måste anmärkas, att premierna vore synnerligen låga i fall, varom här vore fråga, och att även försäkring enligt krigsskadelagen kunde medföra kostna­ der. I avseende å varvsindustriens möjligheter att erhålla täckning för krigs- skadeförluster kunde kollegiet ej finna att, såsom industriförbundet förut­ satt, någon försämring härutinnan skulle inträda vid ett genomförande av ut­ redningens förslag, enär försäkring hos krigsförsäkringsnämnden för nybyggt fartyg torde meddelas för ett värde motsvarande de å fartyget nedlagda bygg- nadskostnaderna. Enligt kollegiets mening syntes dock fartyget lämpligen böra hänföras under krigsskadelagen intill tiden för fartygets färdigställande i leveransklart skick. Kollegiet ville därför förorda ett tillmötesgående av nä- ringsorganisationernas förslag i så måtto, att fartyg under byggnad bereddes skydd enligt krigsskadelagen ända till dess fartyget vore färdigställt för leverans.

Dispaschören Hasselrot finner däremot i sitt förut omnämnda inom för- säkringsinspektionen avgivna särskilda yttrande, att utredningens förslag i förevarande hänseende måste betraktas såsom en av praktiska skäl föranledd kompromiss. Sjösättningen av ett fartyg under byggnad eller tidpunkten där­ för vore något som i allmänhet lätt kunde konstateras.

I anledning av industriförbundets uttalande, att förslagets genomförande in­ direkt skulle medföra en icke oväsentlig extra kostnad för rederinäringen, må framhållas, att Sveriges redareförening i sitt yttrande uttalat sig till förmån för förslaget, som föreningen funnit i förevarande del ändamålsenligt.

Krigsförsäkringsnämnden säger sig icke ha någon erinran mot förslaget, som syntes nämnden på ett praktiskt sätt lösa de föreliggande spörsmålen.

Nämnden bekräftar, att den föreslagna utvidgningen av nämndens verksam­ hetsområde icke torde medföra några komplikationer av svårlöst art.

Som jag redan nämnt synes enighet råda om att färdigbyggda handels­ fartyg och därmed i 25 § 2 morn. a) krigsskadelagen likställda fartyg princi­ piellt böra vara uteslutna ur lösörekollektivet, oavsett om i det särskilda fallet

24

Departements­

chefen.

åtgärder i syfte att förebygga såldefall. Beträffande den för krigsförsäk- rmgsnämnden föreskrivna maximeringen av ersättningsbelopp bör observe­ ras, att denna, såsom kommerskollegium påpekat, icke gäller nybyggnader. Enär invändningarna mot den rationella lösning av problemet, som utred­ ningens förslag innebär, alltså icke synas övertygande, förordar jag nämnda förslag. Genomförandet av detsamma förutsätter viss ändring i de för krigs- försäkringsnämndens verksamhet gällande bestämmelserna.

I enlighet med vad sålunda anförts hava 16 § och 25 § 2 morn., med en mindre redaktionell jämkning i förstnämnda paragraf, avfattats i överens­ stämmelse med utredningens förslag.

43

§.

Försäkringsinspektionen ifrågasätter, huruvida utredningens förslag röran­ de möjlighet till omprövning i vissa fall av krigsskadenämndens beslut är praktiskt lämpligt eller behövligt. Inspektionen anför vidare:

Vinsten av att nämndens beslut säges vara slutgiltigt synes kunna gå vä­ sentligen förlorad, örn man uttryckligen ger på hand att även något så sub- jektivt betonat som åberopande av bevis av beskaffenhet att inverka på ären­ dets avgörande i den del det nu gäller skall kunna föranleda en förnyad prov- ning av saken. Frågan torde även ha en viss allmännare betydelse.

Under förarbetena till krigsskadelagen anförde dåvarande chefen för han­ delsdepartementet (prop. nr 267 till 1940 års lagtima riksdag sid. 75), att det torde vara krigsskadenämnden obetaget att taga ersättningsärende under omprövning t. ex. i det fall, att nämnden ej ansett krigsskada föreligga me­ dan de allmänna domstolarna vid den skadelidandes mot civilförsäkrings­ givaren väckta ersättningskrav intagit motsatt ståndpunkt. Nämnda utta­ lande föranledde icke någon gensaga. Den möjlighet till omprövning av ett redan fattat beslut, som utredningen velat öppna genom det föreslagna till- lagget, torde följaktligen vara för handen redan enligt gällande lag. Det synes mig likväl lämpligt att principen klart kommer till uttryck i lagtexten. Jag biträder därför i sak utredningens förslag i denna del. Emellertid har jag ansett förslaget böra i formellt hänseende undergå vissa jämkningar.

45

§.

Denna paragraf överensstämmer med utredningens förslag.

46

§.

Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag bortsett från en mindre redaktionell ändring.

47

§.

Sveriges grossistförbund framhåller, att en snabb skadereglering är av den allra största betydelse för näringslivet. Förbundet förutsätter, att krigsskade­ nämnden kommer att taga hänsyn härtill vid tillämpningen av bestämmelser­ na beträffande varu- och maskinkollektiven samt anser en föreskrift härom böra intagas i instruktionen för nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, dels att 1 §, 16 §, 25 § 2 mom. och 43 §* lagen den 21 juni 1940 örn krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att till 2 §2 nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 morn., av den lydelse nedan sägs, dels ock att till samma lag skall fogas ett nytt kapitel, betecknat 6 kap., med den överskrift och det innehåll som nedan angives.

1 §•

För skada å egendom i Sverige i följd av krig, vari riket kommit, skall, i den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i 1—5 kapitlen stadgas.

Ersättning genom sådan försäkring skall ock beredas för skada å egen­ dom i Sverige i följd av krig, vari riket icke indragits (krigsskada under neu- tralitetstid), och gälle härom vad i 6 kapitlet stadgas.

Krigsskada å fiskebåt, som har en bruttodräktighet understigande tjugu re­ gisterton och som är stationerad i Sverige, skall, liksom sådan skada å om­ bord därå befintlig egendom, ersättas såsom ovan sägs även där skadan uppkommit under det båten nyttjats till fiske utanför den svenska territo­ rialgränsen.

2

§■

4 mom. Konungen äger, då omständigheterna föranleda därtill, förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas egendom, som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främmande stat.

16 §.

Ersättning enligt------------ erforderliga förbrukningsartiklar. Ersättning utgår jämväl för sådan krigsskada å fartyg under byggnad å varv, som inträffat innan fartyget blivit sjösatt, såframt fartyget är brand- försäkrat i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med

1 Senaste lydelse av dessa lagrum se SFS 1940: 980. 2 Senaste lydelse se SFS 1940: 980.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

47 §.

Ersättning för krigsskada under neutralitetstid utbetalas å tid, som krigs­ skadenämnden för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.

48 §.

Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller be­ räknas komma att utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitetstid eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid.

49 §.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undanta­ gen från försäkring för krigsskada under neutralitetstid, såframt försäkrings­ tagaren gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets ingående.

50 §.

Krigsskada under neutralitetstid skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, an­ mälas hos krigsskadenämnden inom tre månader efter erhållen kännedom om skadan. I varje fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.

51 §.

Om riket indrages i krig, skola bestämmelserna i 2—4 kapitlen äga ome­ delbar tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest varit att bedöma enligt bestämmelserna i detta kapitel, dock att vad sålunda stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats av krigsskadenämnden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträf­ fat efter den 31 augusti 1939. Anmälan örn skada, som inträffat före lagens ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex må­ nader från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersätt­ ning eljest är förlorad.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjö- försäkrad, skall vara undantagen från försäkring för krigsskada under neu­ tralitetstid, såframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkrings­ givaren inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

29

Bilaga B.

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

LAG ANGÅENDE ÄNDRING I VISSA

DELAR AV LAGEN DEN 21 JUNI

1940 (NR 540) OM KRIGS-

SKADEERSÄTTNING

Avgivet den

31 augusti 1943 av 1943 års krigsskadeutredning

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet.

Den 21 april 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdeparte­ mentet att dels tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa utred­ ning av frågan örn ersättning för krigsskador å egendom under neutralitetstid samt avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda, dels uppdraga åt en av utredningsmännen att såsom ordförande leda utredningens arbete,

dels ock förordna sekreterare åt utredningsmännen.

På grund av detta bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartemen­ tet den 10 maj 1943 överdirektören i försäkringsinspektionen, fil. doktorn O. A. Åkesson samt försäkringsdirektörema K. Eriksson, C. G. Juhlin Dann­ felt och P. Ulmgren att i nämnda hänseende verkställa utredning och avgiva förslag. Tillika uppdrogs åt Åkesson att såsom ordförande leda utrednings­ arbetet. Vidare förordnades den 13 maj 1943 assessorn i Svea hovrätt O. H.

Appeltofft att vara sekreterare hos utredningsmännen.

Utredningsmännen, som för uppdraget antagit benämningen 1943 års krigs- skadeutredning, få härmed vördsamt överlämna sitt betänkande jämte för­ slag

dels till lag angående ändring i vissa delar av lagen om ^^skadeersätt­ ning,

dels ock till härutav betingad lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. för­ ordningen angående inteckning i fast egendom samt 12 § 4 mom. lagen örn inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Det är utredningsmännens avsikt att snarast möjligt överlämna förslag även till instruktion för krigsskadenämnden.

Stockholm den 31 augusti 1943.

O. A. ÅKESSON.

K. ERIKSSON. C. JUHLIN DANNFELT. P. ULMGREN.

Olof H. Appeltofft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

31

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)

om krigsskadeersättning.

Härigenom förordnas, att lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

För skada å egendom i Sverige i följd av krig, vari riket kommit, skall, i den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i denna lag stadgas.

Angående ersättning för skada i följd av krig, vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitet stid), gäller vad därom i 6 kapitlet finnes stad­ gat.

16 §.

Ersättning----------- förbrukningsartiklar. Ersättning utgår jämväl för sådan krigsskada å fartyg under byggnad å varv som inträffat innan fartyget blivit sjösatt, såframt egendomen är brand- försäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket; och skall krigsskadenämnden i fråga om samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande fartyg, som här avses, bestämma, att de skola anses tillhöra endera av de i första stycket angivna egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås här även försäk­ ring mot brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.

Har------------ egendomen.

25 §.

1 mom. Ersättning------- — riket. Förflyttas------------egendomen. 2 mom. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:

a) sjösatt fartyg (båt, pråm), färdigbyggt eller under byggnad, vilket är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till an­ nat ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag, så ock sjösatt fiskefartyg, färdig­ byggt eller under byggnad, som har eller utbygges till en bruttodräktighet av minst tjugo registerton, ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg be­ fintliga tillbehör;

b) luftfartyg;

c) smycken, ädla stenar och äkta pärlor. 3 mom. Egendom----------- ingående.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

43 §.

Krigsskadenämndens beslut skall vara slutgiltigt. Finner nämnden att be­ slut, varigenom rätt till ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet nedsatts, blivit oriktigt i följd av felaktig upplysning eller på grund av att omständighet eller bevis av beskaffenhet att inverka på ärendets avgörande icke varit nämnden bekant, äger nämnden dock upptaga ärendet till förnyad prövning.

Vad ovan stadgats utgör icke hinder för den, som ej åtnöjes med nämn­ dens beslut i fråga om vem rätten till krigsskadeersättning skall tillkomma eller rörande fråga huruvida eller i vad mån, vid tillämpning av 17, 21, 26 eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal grundas rätt till ersättning eller skyldighet att erlägga avgift, att instämma sin talan till domstol inom en månad från det han fick meddelande om beslutet.

6 kap. Om ersättning för krigsskada under neutralitctstid.

45 §.

Vad i 1—5 kapitlen finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga motsvarande tillämpning å krigsskada under neutralitetstid.

46 §.

Värdering av krigsskada å fastighet som avses i 2 kapitlet skall verkstäl­ las snarast möjligt efter det anmälan örn skadan inkommit.

47 §.

Ersättning för krigsskada utbetalas å tid, som krigsskadenämnden för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.

48 §.

Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller be­ räknas komma att utgivas i krigsskadeersättning eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet. Utdebitering verkställes enligt de för varje egendomsgrupp stadgade grunder.

49 §.

Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undan­ tagen från krigsförsäkring under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets ingående.

50 §.

Krigsskada skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas hos krigsskade­ nämnden inom tre månader efter erhållen kännedom örn skadan. I varje fall förloras rätten till ersättning, om anmälan ej inkommit till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.

Denna lag skall träda i kraft........... Med avseende å lagens ikraftträdande och giltighet skall vidare gälla:

1. Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som in­ träffat efter den 31 augusti 1939. Anmälan om skada, som inträffat före la­ gens ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex

33

månader från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till er­ sättning eljest är försutten.

2. Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid ti­ den för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjö- försäkrad, skall vara undantagen från krigsförsäkring under neutralitetstid, saframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.

3. Om riket indrages i krig, skola bestämmelserna i 2—4 kapitlen äga tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest varit att bedöma enligt 6 kapitlet, dock att vad sålunda stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats av krigsskadenämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

F ö r s I a g

till Lag

om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 § 3 mom. i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 mom. Huru i visst fall inteckning, som utgått ur brandskade- eller kngsskadeersättning, varder utan verkan, så ock huru inteckning i stället kan komma att meddelas på grund av handling, som K. B. har att utfärda därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft

Förslag

till Lag

örn ändrad lydelse av 12 § 4 mom. i lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att 12 § 4 mom. i lagen den 14 juni 1907 örn inteck­ ning i tomträtt och vattenfallsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 mom. Huru i visst fall inteckning, som utgått ur brandskade- eller kngsskadeersättning, varder utan verkan, så ock huru inteckning i stället kan komma att meddelas på grund av handing, som Iv. B. har att utfärda därom är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Allmän motivering.

A. Grunddragen av gällande lag om krigsskadeersättning.

Nu gällande lag om krigsskadeersättning, i det följande även benämnd krigs- skadelagen, omfattar all fast och lös egendom här i riket, som icke blivit uttryckligen undantagen. De viktigaste undantagen gälla den svenska staten och främmande stat tillhörig egendom, viss kommunal egendom, penningar och värdehandlingar, för allmän trafik avsedd kanal, spårväg eller annan farväg — dock ej järnväg — samt allmän farled eller allmän flottled jämte tillhörande byggnader, anläggningar och markområden. Det må framhållas, alt utländsk enskild egendom här i riket omfattas av lagstiftningen.

Den av lagen omfattade egendomen indelas i fyra särskilda grupper, kol­ lektiv, nämligen fastigheter, även jordbruks- och skogsfastigheter jämte vissa produkter och inventarier därå, vidare varor, huvudsakligen avsedda för för­ ädling eller försäljning, maskiner, dit även vissa industri- eller hantverks- inventarier hänföras ävensom ledningar och till enskild järnväg hörande rul­ lande materiel samt slutligen annan lösegendom, i stort sett personligt lös­ öre, affärs- och kontorsinventarier ävensom vissa fordon. De fyra kollektiven pläga i regel benämnas fastighets-, varu-, maskin- och lösörekollektiven. Far­ tyg under byggnad å varv tillhöra antingen varn- eller maskinkollektivet. Färdigbyggda, större fartyg äro genom särskild bestämmelse helt undantagna från lagens tillämpning, under det att mindre sådana fartyg tillhöra lösöre­ kollektivet. Utredningen återkommer nedan utförligare till vissa frågor, som sammanhänga med lagens tillämpning a fartyg.

För vart och ett av dessa fyra kollektiv innehåller lagen en finansierings­ plan, som går ut på att varje egendomsgrupp i princip skall vara självför­ sörjande. Beträffande fastighetskollektivet har sålunda föreskrivits, att kngs- skador å fast egendom jämte därmed i lagen likställd lösegendom skola täckas på det sätt, att, sedan värdering skett av samtliga inträffade skador, efter krigets slut årliga bidrag skola uttagas av landets samlade fastighetsbestånd. Den till varje fastighet sålunda knutna bidragsskyldigheten är maximerad lill fem procent av fastighetens taxeringsvärde och skall fullgöras med högst en halv procent örn året. Maximeringen av bidragsskyldigheten medför att, därest det sammanlagda ersättningsbeloppet skulle komma att överstiga bidrags- summan, skadeersättningarna måste i motsvarande grad nedsattas. Skade­ ersättning utbetalas först efter krigets slut, men det förutsättes, att statsverket, då anledning därtill föreligger, skall förskottera erforderliga medel, varigenom den fördelen vinnes, att ersättning kan utbetalas utan avbidan pa bidragspliktens slutliga fullgörande. „ , .. , ... . r ,

Medan fastigheterna representera ett mera bestående varde, vilket förhål­ lande möjliggör täckning i efterskott av kostnaderna för inträn ane krigs- skador och dessa kostnaders fördelning över en längre följd av ar ar en varas livslängd inom produktions- och distributionsapparaten starkt tidsbe­ gränsad. I fråga örn varuförsäkringen är det även av särskild betydelse att skaderegleringen kan verkställas snarast möjligt, för att förstörda varor skola

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

ende lagens tillämpning meddelas av Konungen eller, efter Konungens be­ myndigande, av krigsskadenämnden. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t genom beslut den 21 juni 1940 uppdragit åt försäkringsinspektionen att tills­ vidare hava överinseendet över samt vidtaga förberedande åtgärder tor till- lämpningen av lagen örn krigsskadeersättning. Enligt av Kungl. Maj:t sam­ tidigt lämnat bemyndigande har försäkringsinspektionen därefter förordnat tre representanter för brandförsäkringsväsendet att såsom sakkunniga bi­ träda inspektionen vid 1 ullgörandet av iirågavarande uppdrag.

På grund av nämnda uppdrag har inspektionen utfärdat närmare direk­ tiv för samliga brandförsäkringsbolag rörande uppläggning av register över alla brandförsäkringar av varor och maskiner, som tillhöra varu- och maskin- kollektiven och sålunda omfattas av krigsförsäkringen. Dessa register, som skola hållas å jour med ändringar i fråga om brandförsäkringarna, aro av­ sedda att tjäna såsom grund för avgiftsdebiteringen, vid vilken de enskilda brandförsäkringsbolagen hava att biträda. Inspektionen bär därjämte bl. a. föreskrivit å vilka varv som fartyg under byggnad skola tillhöra varu- respek­ tive maskinkollektiven.

B. Behovet av utsträckt lagstiftning.

I direktiven för utredningen har bl. a. uttalats, att det i första hand bör fastställas, i vilken utsträckning behov kan anses föreligga av ett ingripande från statens sida i syfte att lagstiftningsvägen säkerställa att ersättning er- hålles för krigsskador, som under neutralitetstid uppkomma a egendom i Sverige.

De enskilda försäkringsbolagens krigsvillkor.

Vid övervägande av behoys-

frågan må till en början erinras om de bestämmelser i gillande brandtor- säkringsvillkor, som reglera brandförsäkringsbolagens ersättningsskyldighet vid krigskador. Nu gällande allmänna försäkringsvillkor för brandförsäkring i anslutning till lagen om försäkringsavtal den 8 april 1927 innehålla en be­ stämmelse av innebörd, att meddelad försäkring icke omfattar förlust eller skada vars uppkomst eller omfattning direkt eller indirekt orsakats av eller står i’samband med, bland annat, »krig, invasion, fiendes åtgärd, krigslik- nande operationer, vare sig krig förklarats eller icke, inbördeskrig, myteri, revolution, uppror, upplopp eller åtgärd av makthavare, som obehorigen till­ växt sig makten». En krigsklausul av motsvarande innehall torde numera tillämpas av såväl direkt- som återförsäkrare i alla länder.

Av förevarande bestämmelse framgår, att de enskilda brandforsakrings- bolagen icke ersätta krigsskador. Tid efter annan ha dylika skador intrattat i vårt land under nuvarande världskrig, lör vilka ersättning vägrats. Drivan­ de ballonger med släplina lia föranlett skador, i något fall kortslutning med därav förorsakad brand, som även i flera fall förorsakats av branni läskor. Vid bombnedslag ha såväl större som mindre skador uppstått. Minexplosio- ner hava föranlett ett flertal skador särskilt å fönsterrutor men aven andra skador å byggnader. Dylika skador ha även föranletts av granatsplitter vid luftvärnets beskjutning av främmande flygplan, som Hugh in över svenskt område. En del fall ha förekommit, där det visat sig synnerligen svart att bedöma, huruvida en inträffad skada bör betraktas sorn civil- eller krigs- skada. För åstadkommande av enhetlighet på detta område har en särskild överenskommelse träffats mellan de olika brandförsäkringsbolagen, inneba­ rande bl. a. att framställda ersättningsanspråk för skador av nu berörd art icke böra upptagas till prövning, förrän polis- eller annan utredning anga-

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

37

ende skadan blivit slutförd. Om flera bolag lia del i skadan, får intet bolag reglera sin skada, förrän förhandlingar mellan samtliga intresserade försäk­ ringsgivare ägt nini för åstadkommande av likartad behandling av fallet. Det har i denna överenskommelse även fastslagits, att skada, som inträffar under tid, då rikets krigsmakt eller del därav är mobiliserad eller försatt i försvarsberedskap och vars uppkomst eller omfattning helt eller delvis för­ anletts av materiel avsedd för krigsändamål, skall behandlas som krigsskada, såvida icke genom utredning klarlägges, att så ej skäligen bör ske. Råder det tvekan, huruvida skadan är hänförlig till ovan angiven krigsklausul och finnes anledning förmoda att fallets behandling kan bliva prejudicerande för framtiden, bör detsamma hänskjutas till gemensam behandling av bolagen, innan skadan definitivt regleras.

.De förhållanden, för vilka ovan redogjorts och de åtgärder, som vidtagits från brandförsäkringsbolagens sida, ge ett tydligt belägg för att frågan örn ersättning för inträffade krigsskador under vår nuvarande neutralitetsperiod har blivit av en viss betydelse. Nu berörda omständigheter böra därför icke förbises, då det gäller alt bedöma, huruvida behov kan anses föreligga för skapande av ett skydd mot de ekonomiska följderna av dylika skador. Situa­ tionen är den, att den enskilde icke har möjlighet att genom försäkring skyd­ da sig mot ekonomiska förluster till följd av skador av nu berörd art. Vad beträffar annan krigsskada än sådan som förorsakats genom brand förelig­ ger samma begränsning i fråga om möjligheten att täcka risken genom fri­ villig försäkring.

Av det anförda framgår, att skada, som uppkommer å enskild egendom här i riket under tid, då riket icke är i krig och som direkt eller indirekt orsakats av krig mellan andra nationer, varken kan täckas genom frivillig försäkring eller omfattas av lagen om ^^skadeersättning. Ägaren har alltså att själv bära förlusten, såvida icke undantagsvis ersättning för skadan kan vinnas på diplomatisk väg eller annorledes.

Förekomsten av krigsskador under neutralitetstiden.

För ytterligare be­

lysning av frågan huruvida behov av försäkringsskydd för krigsskador un­ der neutralitetsperioden kan anses föreligga har utredningen sökt bilda sig en uppfattning örn frekvensen av redan inträffade dylika skador. För så­ dant ändamål har utredningen i skrivelse till samtliga länsstyrelser anhållit örn uppgift rörande arten och omfattningen av krigsskador, som inom olika län efter stormaktskrigets utbrott drabbat fast och lös egendom av enskild natur. Svar lia inkommit från samliga länsstyrelser. Dessutom har utred­ ningen trän vissa affärsdrivande verk erhållit uppgift örn motsvarande ska­ dor å egendom tillhörande dessa verks förvaltningsområde.

De från länsstyrelserna inkomna uppgifterna torde icke kunna betraktas såsom fullständiga, även örn de synas ge en relativt god bild av orsakerna till de inträffade skadorna och deras relaliva förekomst inom landet. I fråga om skadornas betydelse ur ekonomisk synpunkt lämnas i nämnda uppgifter för flertalet län i ett betydande antal fall även uppgift om resultatet av verkställ­ da värderingar. För en del län saknas dock dylika värdeuppgifter.

De inkomna uppgifterna ge vid handen, att de inträffade skadorna i hu­ vudsak härröra från bombfällning, minsprängning, spärrballonger, bränn­ flaskor, granatsplitter i samband med beskjutning av främmande flygplan, sorn flugit in över svenskt område samt nödlandning av dylika plan. Vad ska­ dornas lokala fördelning beträffar uppge åtta länsstyrelser, eller tredjedelen av samtliga, att skador av nu berörd art icke inträffat inom vederbörande hill. Största antalet skador uppges lia förekommit inom Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län, Älvsborgs län och Jönköpings län, för vilka län uppgi-

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

vits respektive 274, 73, 50 och 43 skador. För alla övriga län sammantagna uppges antalet inträffade skador till 58. Av de uppgivna 498 skadorna, som samtliga avse enskild egendom, ha 201 drabbat fastigheter, 253 starkströms- ledningar, 27 andra ledningar samt endast 17 egendom av annan art. Det må framhållas, att skador å fiskefartyg och redskap icke ingå i dessa siff­ ror, alldenstund ifrågavarande skador som regel ersatts på grund av fri­ villig försäkring hos statens krigsförsäkringsnämnd. Såvitt kan bedömas, torde sabotageskador, även om dylika av krigsförhållandena föranledda ska­ dor förekommit, icke lia medtagits i länsstyrelsernas uppgifter.

I fråga örn de inträffade skadornas svårhetsgrad, varvid bortses från ska­ dor å fiskefartyg och fiskredskap, må nämnas, att med undantag för en­ staka skadefall, där skadan värderats till ett eller annat tusental kronor, det övervägande flertalet skador synes vara av mindre betydelse med ett genom­ snittligt värde av i runt tal 100 kronor. Det må i anslutning härtill nämnas, att kostnaderna för avhjälpande av å telegrafverkets anläggningar uppkom­ na fel, förorsakade av spärrballonger, uppgingo till följande avrundade belopp.

År 1940 ...................... 40 000 kronor

» 1941 ...................... 7 000 » i» 1942 ...................... 2 000 »

För vattenfallsstyrelsens del ha reparationskostnaderna för skador härrö­ rande från spärrballonger under tiden t. o. m. 1942 uppgått till i runt tal 40 000 kronor. Till jämförelse med dessa kostnadssiffror kan det förtjäna framhållas, att värdet av samtliga av länsstyrelserna uppgivna skador som drabbat starkströmsledningar och andra ledningar i enskild ägo och som enligt dessa uppgifter varit föremål för värdering, utgjorde cirka 20 500 kronor, medan de värderade fastighetsskadorna, huvudsakligen skador å fönsterrutor på grund av granatsplitter från luftvärnet och minsprängningar, representerade den relativt låga summan av cirka 28 500 kronor. Det må emellertid betonas, att de båda sistnämnda beloppen icke kunna betraktas som ett tillförlitligt mått på värdet av de krigsskador som drabbat nu berörda egendomsslag, detta bland annat på grund av att värderingen icke avser samtliga uppgivna skador.

Skador å fiskefartyg och fiskredskap lia så gott som uteslutande förekom­ mit inom Göteborgs och Bohus län och representera ofta betydande belopp. Ur den från länsstyrelsen i nämnda län inkomna uppgiften hava följande siffror erhållits, avseende förhållandena t. o. m. utgången av juli 1943.

Fiskefartyg, totalförlust ..

» , andra skador

Fiskredskap........................

Antal Skadornas värde

skador

i kronor

10

387 500

10

6 800

36

35 800

56

430 100

Det må nämnas, att det belopp av 6 800 kronor, som angivits för skador å fiskefartyg, motsvarar endast 6 av de 10 inträffade skadorna. För 4 av dem har något värde icke angivits. Möjligheten att i fråga örn fiskefartyg och fiskredskap erhålla försäkring mot krigsskada hos krigsförsäkringsnämn- den, synes hava utnyttjats i praktiskt taget samtliga nu nämnda skadefall, ett förhållande som, vad Göteborgs och Bohus län beträffar, också bekräf­ tats av krigsförsäkringsnämnden.

Den föreliggande undersökningen synes berättiga till följande slutsats. Örn man bortser från skador å fiskefartyg, för vilka frivillig försäkring kunnat

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

såsom krigsskada. Emellertid bör ^^skadeersättning utgå allenast i den män gottgörelse ej lämnas i annan ordning. Även under neutralitetstid torde förekomma fall, där ersättning för krigsskada bör utgå i första hand enligt gällande rekvisitionsförfattningar eller på annan grund.

Med del sagda bar utredningen endast i stora drag velat ange riktlinjerna för tolkningen av begreppet krigsskada under neutralitetstid i sådana fall, där skadan vållats av vår egen krigsmakt. Det bör lämpligen ankomma på rätts­ tillämpningen att närmare utmejsla begreppet. Enligt utredningens mening synes någon olägenhet icke föranledas därav, att detta begrepp kan få en något vidare räckvidd under krig än under neutralitetstid.

I anslutning till det sist sagda bör påpekas, att man vid ett krigsutbrott måste räkna med att skador i följd av krigshandlingar inträffat redan under tiden närmast dessförinnan. Sådan skadegörelse skall tydligen bedömas enligt bestämmelserna om krigsskada under neutralitetstid. Bortsett från svårigheten att fixera den tidpunkt, då krigstillstånd inträtt eller, i vissa fall, då skadan skett, anser utredningen det emellertid ur flera synpunkter lämpligt att, därest vårt land skulle indragas i kriget, all före och under kriget uppkommen krigs­ skada bedömes enhetligt och då givetvis enligt reglerna örn skada under krig. Detta innebär bland annat, att värdet av »neutralitetsskadorna» sammanräk­ nas nied värdet av »krigsskadorna», därvid de i nu gällande lag stipulerade reduktionsreglerna för ersättning — i händelse av mycket omfattande egen- domsförstöring — tillämpas på samtliga skadeersättningar. Både billighetsskäl och praktiska synpunkter tala likväl för alt skadelidande, som redan fått sin ersättningsfråga prövad under neutralitetstid, icke sedermera drabbas av reduktionen.

I fråga om begreppet krigsskada bör vidare uppmärksammas åverkan genom sabotage av enskild person. Det låter väl tänka sig, att skadegörelse av dylik art står i så nära sammanhang med ett utanför Sverige pågående krig, att densamma bör betraktas såsom krigsskada. Att redan nu, innan tillräcklig erfarenhet föreligger, söka åstadkomma en gränsdragning, låter sig näppeligen göra.

Ett annat problem, som bar viss anknytning till det ovan sagda, kan i detta sammanhang lämpligen tagas upp till behandling. Man måste räkna med att vid tillämpning av ifrågavarande lagstiftning möta tveksamma fall på gränsområdet mellan begreppen krigsskada och civilskada. Vid tillkoms­ ten av den nuvarande lagen örn krigsskadeersättning torde statsmakterna hava utgått ifrån, att varje avgörande av krigsskadenämnden i en ersätt­ ningsfråga bör träffas så, att skadan bedömes antingen som krigsskada eller som civilskada. Med den kännedom man sedan dess vunnit örn den ej sällan komplicerade naturen av skador i anknytning till krigsförhållanden, står det klart för utredningen, att ett avgörande efter nämnda riktlinjer kan leda till obilliga resultat. En skada kan med hänsyn till orsak, förlopp eller omfång uppvisa ett växelspel av civila och krigspräglade faktorer. Redan den enkla, alls icke verklighetsfrämmande frågan, hur man enligt gällande lag bör bedöma en av civil orsak uppkommen skada, vars verkningar för­ svårats genom en krigshandling, är svår att besvara.

Utredningen, sam haft tillfälle till överläggningar med initierade personer i våra grannländer, har därvid fått bekräftat, att de här endast antydnings- vis omnämnda svårigheterna i mycket stor utsträckning förekomma vid rättstillämpningen. Från dessa personers sida har med skärpa framhållits olämpligheten av att genom alltför stela direktiv klavbinda lagtillämp­ ningen, alldenstund situationer ofta uppkomma som ej kunna förutses. I våra nordiska grannländer tillämpar man nu sådant förfaringssätt vid ska­ dereglering, att ett skadefall kan till viss del betraktas såsom krigsskada

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

ens lia nyttjats, till handelssjöfart, blir den, att fartygen ingå i krigsskade- lagens lösörekollektiv.

Här må vidare erinras om att den svenska handelsflottans fartyg i icke ringa utsträckning lagts upp i anledning av avspärrningen på haven. Det kan lili föremål för tvekan, huruvida också dessa fartyg skola anses undantagna från krigsskadelagen på grund av bestämmelserna i 25 §. örn ett sådant fartyg endast tillfälligt tagits ur trafik, är frågan enkel att besvara, men problemet tillspetsas, i den mån fartygets stillaliggande sträcker sig över en längre tidrymd, kanske flera år. Det synes mest troligt, att man med lagens uttryck »nyttjas till handelssjöfart» avsett att ange en viss fartygskategori på grundval av det ändamål, för vilket fartyget byggts, därvid det förhållandet saknar relevans, huruvida fartyget vid ett visst tillfälle faktiskt nyttjas eller icke. Dock bör icke förbises, att en tolkning, som fäster avgörande vikt vid örn fartyget verkligen nyttjas, i vissa fall kan lia fog för sig. Om sistnämnda tolkning skulle vara den riktiga, så innebär detta, att även temporärt upp­ lagda handelsfartyg äro eller kunna vara att hänföra till krigsskadelagens lösörekollektiv, såframt fartygen äro vederbörligen försäkrade för civilrisk. Det kan emellertid icke anses rimligt att belasta nämnda kollektiv, som avser att skydda helt andra egendomsgrupper, med risker av delta slag. Utan att vilja ta ställning till förenämnda tolkningsproblem anser utred­ ningen, att lagen uttryckligen bör från lösörekollektivet undantaga varje fartyg, som är avsett att nyttjas som handelsfartyg. Den omständigheten, att fartyget tilläventyrs för längre eller kortare lid icke nyttjas för sitt ändamål, bör följaktligen enligt utredningens mening icke tilläggas någon betydelse i detta hänseende. Det kan icke väntas medföra svårigheter att i varje särskilt läll avgöra, huruvida ett fartyg byggts för användning som handelsfartyg eller för annat ändamål. Förslaget påkallar en mindre ändring i lagtexten.

Beträffande handelsfartygen och de större fiskefartygen finns ännu ett spörsmål att uppmärksamma. Efter tillkomsten av krigsförsäkringsnämn- den, vars huvudsakliga uppgift ursprungligen angavs vara att meddela trans­ portförsäkring mot krigsrisk, har utvecklingen gått i riktning mot en succes­ siv utvidgning av nämndens verksamhet. Detta förklarar, att också de nyss åsyftade upplagda handelsfartygen i stor utsträckning äro frivilligt krigsför- säkrade hos nämnden. Örn man godkände den tolkningen av krigsskadelagen, att även temporärt upplagda handelsfartyg äro föremål för obligatorisk för­ säkring enligt nämnda lag, blir konsekvensen tydligen den, att i händelse av krigsskada å upplagt handelstonnage, såväl krigsförsäkringslagen som krigs­ skadelagen kunna bli tillämpliga på försäkringsfallet. Det bör vidare obser­ veras, att samma förhållande kan inträffa i fråga om fartyg, som i krigs­ skadelagens mening alltjämt är under byggnad å varv men som desslikes blivit försäkrat hos krigsförsäkringsnämnden. Denna anser sig nämligen i princip oförhindrad att försäkra fartyg, som efter sjösättning kvarligger vid varvet för att där färdigställas. Däremot har krigsförsäkringsnämnden icke meddelat försäkring av fartyg under byggnad å svenskt varv före sjösätt­ ningen. Olägenheten av att vissa objekt omfattas av både den obligatoriska krigsskadeförsäkringen och den frivilliga krigsförsäkringen kompliceras där­ av, att ersättning utgår efter i viss mån olika normer i de håda lagarna. Så­ lunda är ersättningen enligt krigsförsäkringslagen för närvarande maximerad till 175 °/o av förkrigsvärdet, medan enligt krigsskadelagen det aktuella värdet ersättes utan begränsning. Att situationen är otillfredsställande ligger i öppen dag. Utredningen har därför diskuterat möjligheten av att åstad­ komma en klar gränslinje mellan området för krigsförsäkring enligt lagen örn ^^skadeersättning och krigsförsäkringsnämndens verksamhetsområde. Lösningen av frågan kail sökas på olika vägar. Utredningen har därvid 44

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

45

funnit ett alternativ träda så starkt i förgrunden, att varje annan lösning avgjort bör stå tillbaka. Det faller sig nämligen av flera skäl naturligt, att göra sjösättningen till det avgörande momentet vid denna gränsdragning. Utredningen föreslår därför sådan jämkning i lagen om krigsskadeersättning, att fartyg under byggnad å varv bibehålies som objekt för denna lag endast intill dess fartyget blivit sjösatt. Under den del av byggnadsprocessen, som faller i tiden efter sjösättningen, bör fartyget däremot vara undantaget från nämnda lags bestämmelser. Principen bör gälla alla fartyg, avsedda att nyttjas som handelsfartyg, samt fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton.

De jämkningar i krigsskadelagen, som utredningen här ovan föreslagit, innebära en viss begränsning i fråga örn lagens tillämplighet å fartyg. Det måste självfallet tillses, att man icke därigenom ställer de betydande värden, om vilka det här är fråga, utan möjlighet till försäkringsskydd. Utredningen vill fördenskull framhålla, att representanter för krigsförsäkringsnämnden, med vilka utredningen haft överläggningar, som sin uppfattning uttalat, att den ifrågasatta utvidgningen av nämndens verksamhet icke kan väntas med­ föra några komplikationer för denna av svårlöst art. Eftersom krigsskade­ lagen omfattar även utländsk enskild egendom, kan krigsförsäkringsnämn- dens verksamhet tydligen komma att avse även sådan egendom. Här i riket torde emellertid finnas endast ett begränsat antal utländska fartyg, för vilka intresse av krigsförsäkring i Sverige föreligger. Ändring av gällande instruk­ tion för krigsförsäkringsnämnden torde erfordras, därest utredningens förslag i förevarande hänseende godtages.

Frivillighetsprincipen inom lösörekollektivet.

Krigsförsäkring av egen­

dom tillhörande krigsskadelagens lösörekollektiv är nu knuten till gällande försäkring för civilrisk men bygger i princip på frivillig anslutning. Om för­ säkringstagare vid försäkringsavtalets ingående gör förbehåll om att egen­ domen skall undantagas från krigsförsäkring, är sådant förbehåll gällande. Därmed följer också befrielse från skyldighet att erlägga avgift till finan­ siering av kollektivets skador. Med hänsyn till synpunkter av principiell art, vilka underströkos under förarbetena till den nuvarande lagen, anser utred­ ningen att nämnda anordning bör bibehållas. Praktiskt sett har frågan om frivillig eller obligatorisk anslutning tydligen endast ringa betydelse. Inom utredningen har upplysts, att det privata försäkringsväsendet vid lirigsskade- lagens tillkomst bland allmänheten lät sprida populärt avfattade broschyrer angående lagens grunddrag. I dessa broschyrer, som utgingo i en upplaga på över två miljoner och följaktligen kunna antagas ha nått de breda lagren av försäkringstagare, underströkos lagens bestämmelser örn frivillig anslut­ ning tih krigsskadelagens försäkring å lösöre. Trots detta har, enligt vad som framgår av en i dagarna av Svenska Försäkringsföreningens upplys- ningsbyrå bland större försäkringsbolag i Stockholm företagen undersökning, endast en försäkringstagare gjort sådant förbehåll. Beträffande avtal som redan ingåtts då en lag örn krigsskadeersättning under neutralitetstid träder i kraft, föreslår utredningen, att försäkringstagaren medgives rätt att inom viss tid, förslagsvis tre månader, efter lagens ikraftträdande göra förbehåll beträffande krigsförsäkring.

Frågan om ränta å ersättningsbelopp.

Den tidigare krigsskadeutredningen,

som deli 7 februari 1940 avgav betänkande med förslag till lag örn krigs- skadeersättning (SOU 1940:4), förutsatte, ali ränta icke skulle utgå å er­ sättning för krigsskada. En motsatt ståndpunkt intogs i den lill riksdagen avgivna propositionen (prop. nr 207 lill 1940 lagtima riksdag). I detta hän-

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 361-

seende anförde föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet föl­ jande beträffande fastighetskollektivet.

»Därest skaderegleringen utsträckes under en längre tid, måste vidare av­ göras, huruvida ränta skall beräknas å innestående ersättningebelopp. Med ett system, vilket bygger på principen örn samtliga fastighetsägares gemen­ samma ansvar för krigsskador, måste det enligt mili mening följa, alt likhet i ersättningshänseende såvitt möjligt skall iakttagas. För utjämnande av den olikhet härutinnan, som blir följden vid ersättningarnas utbetalande å skilda tider, synes det oundgängligt att skadelidande tillerkännes ränta å oguldna ersättningsbelopp från viss angiven tidpunkt. Denna tidpunkt torde lämpligen böra bestämmas så att det kan beräknas, att en överblick över krigsskadornas omfattning och finansieringsmöjligheterna därvid vunnits. För­ slagsvis synes den kunna fastställas till sex månader efter krigets avslutande.»

Beträffande ränta å egendom tillhörande varu- eller maskinkollektivet anförde departementschefen vidare:

»Utredningen har förutsatt, att ersättning för skada å varor och maskiner i regel skall utbetalas omedelbart eller snarast möjligt efter skadans in­ träffande, men ej föreslagit några närmare bestämmelser i detta hänseende. Såsom utredningen framhållit måste man emellertid beträffande maskinför­ säkringen förutsätta, att influtna försäkringsavgifter ej förslå till att ome­ delbart täcka uppkomna skador, något som även i viss utsträckning kan tänkas äga tillämpning med avseende å varuförsäkringen. För sådant fall har utredningen föreslagit, att staten, som meddelar försäkringen, skulle förskjuta erforderliga medel för utbetalning av ersättningar. Ehuru jag i princip delar utredningens uppfattning i fråga örn tiden för ersättningarnas utgivande, torde dock enligt min mening någon ovillkorlig skyldighet i detta hänseende icke böra föreskrivas. Statens möjlighet att i erforderlig utsträck­ ning förskottera medel kan lika litet här som då det gäller ersättning för fastighetsskador på förhand bedömas. Tidpunkten för skadeersättningarnas utbetalande torde därför få bliva beroende av medelstillgången. Härvid bör givetvis beaktas, att ersättning i främsta rummet lämnas för sådan skada, vars snabba reglerande ur det allmännas synpunkt framstår såsom nödvän­ dig. För att i görligaste mån åstadkomma likhet i ersättningshänseende vill jag emellertid, på samma sätt som i fråga örn ersättningen för fastighets­ skador, föreslå, att ränta må åtnjutas å innestående ersättningsbelopp. Tid­ punkten, från vilken räntan skall beräknas, synes — i viss anslutning till vad som gäller i fråga örn utbetalning av försäkringsbelopp enligt lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal — lämpligen kunna bestämmas till en må­ nad från det anmälan örn skadan jämte, i den mån så är möjligt, bestyrkt redogörelse för den skadade egendomens beskaffenhet före skadan samt skadans art och omfattning inkommit.»

I överensstämmelse med departementschefens sålunda uttalade mening föreslogs i propositionen beträffande fastighetskollektivet, att å ersättnings­ belopp, som ej utbetalats sex månader från krigets slut, ersättningsberätti- gad ägde åtnjuta ränta från utgången av nämnda tid. 1 fråga örn krigs- skada å varor eller maskiner föreslogs motsvarande rätt till ränta, sedan en månad förflutit från det anmälan örn skadan jämte redogörelse enligt 35 § andra stycket kommit krigsskadenämnden till handa. Det förutsattes, att ränta skulle utgå efter räntefot, som Konungen bestämde. Vad sålunda föreslagits i propositionen lämnades av riksdagen utan erinran. Bestäm­ melserna rörande lösörekollektivet, som senare infogades i krigsskadelagen, utformades — såvitt angår finansiering och skadereglering — i viss över­ ensstämmelse med reglerna för fastighetskollektivet och upptogo i konse-

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

säkringstagaren cd angående brandens uppkomst eller det skadades myc­ kenhet eller värde, tillställa försäkringsgivaren polisprotokoll eller bevis örn fullgjord edgång. Till jämförelse må nämnas att 35 § andra stycket krigs- skadelagen föreskriver, att vid anmälan om krigsskada skall, såvitt möjligt, fogas av trovärdiga personer bestyrkt redogörelse för den skadade egendo­ mens beskaffenhet före skadan samt skadans art och omfattning. Lagrum­ mets avfattning kan möjligen föranleda till den tolkningen, att redogörelsen för skadan icke behöver tillfredsställa de mera vittgående krav, som, en­ ligt vad ovan anförts, tillämpas av de privata försäkringsbolagen.

Men oavsett vilken grad av fullständighet man anser sig böra kräva här­ vid, kvarstår likväl det förhållandet, att — på grund av stadgandet i 18 § krigsskadelagen — rätt till ränta å ersättningen inträder redan vid en tid­ punkt, då enligt brandförsäkringsbolagens erfarenhet skadeersättningen i ett betydande antal fall ännu icke kunnat fastställas. Enligt.utredningens upp­ fattning är detta icke tillfredsställande. I följd därav har utredningen över­ vägt att föreslå sådan ändring av 18 § krigsskadelagen, att ersättningsvill­ koren i berörda hänseende i varje fall icke bliva gynnsammare beträffande krigsskada än i fråga örn civilskada. Emellertid har utredningen avstått därifrån, eftersom frågan torde falla utom ramen för utredningsuppdraget. Frågan måste dock tillmätas viss både principiell och praktisk betydelse, varför utredningen hyser förhoppningen, att örn statsmakterna skulle finna skäligt införa bestämmelser om räntegottgörelse jämväl beträffande krigs­ skada under neutralitetstid, vad ovan framhållits därvid måtte beaktas.

Lagens giltighetstid.

Beträffande lagens giltighetstid anmäler sig först

frågan, huruvida bestämmelserna böra göras retroaktiva med avseende å ska­ dor, som inträffat före lagens ikraftträdande. Starka billighetsskäl tala till förmån härför. Örn statsmakterna anse det nuvarande tidsläget påkalla en sådan lagstiftning till skydd för den enskilde, varom här är fråga, kan med fog göras gällande, att skyddet bör omfatta hela det skede, som präglas av de extraordinära förhållandena. En gränsdragning, som avskär möjligheten till ersättning för redan lidna skador, kommer säkerligen att för den stora allmänheten te sig godtycklig. Det kan vidare åberopas att den mot försäk­ ringsskyddet svarande skyldigheten att bidraga till finansieringen av respek­ tive försäkringskollektiv principiellt åvilar ali egendom, vilket innebär, att även sådan egendom, som skadats före lagens tillkomst, svarar för finan­ sieringen av därefter inträffade skadefall. Vidare må anföras, att åtskilliga av de skador, vilka tidigare omnämnts i redogörelsen för länsstyrelsernas uppgifter torde hava medfört ganska kännbara ekonomiska verkningar för den enskilde. Emot en lösning av problemet på grundval av retroaktiv gil­ tighet kunna till en början åberopas merendels tillämpade lagstiftningsprin- ciper, även örn de beträffande en lagstiftning av extraordiär karaktär och, såvitt man kan förutse, begränsad varaktighet icke böra tilläggas avgörande betydelse. Vissa praktiska synpunkter peka i samma riktning; i detta hän­ seende bör framförallt erinras om svårigheterna vid utredning och värde­ ring av för länge sedan inträffade skadefall. Trots betänkligheter av prin­ cipiell och praktisk art, har utredningen ansett sig böra giva det först nämnda alternativet företräde. Om bestämmelserna alltså enligt utredning­ ens mening böra göras retroaktiva, inställer sig därnäst frågan, hur långt tillbaka i tiden man bör sträcka sig. Konsekvensen synes bjuda att man därvid tar steget fullt ut och låter det pågående världskrigets utbrott bilda utgångspunkt. Utredningen föreslår i överensstämmelse härmed, att lagen får tillämpning å krigsskada, som inträffat efter den 31 augusti 1939. Spörs­ målet huru länge lagen bör hållas i kraft är med hänsyn till den mångfald

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

ligger, en sådan debitering undvikas i större utsträckning ju större kostnader och administrationsbesvär den beräknas föra nied sig. För närmare belys­ ning av hithörande frågor har genom utredningens försorg verkställts en upp­ skattning av kostnaderna för verkställande av debitering och uppbörd inom varu- och maskinkollektiven. Enligt uppgifter, som införskaffats från de brandförsäkringsbolag i riket, vilka meddela brandförsäkring å egendom till­ hörande nämnda kollektiv, framgår att för närvarande cirka 260 000 dylika försäkringar äro i kraft, varav omkring 187 000 tillhöra varu- och cirka 73 000 maskinkollektivet. Med ledning av undersökningen, som på utredningens hemställan verkställts inom vissa försäkringsbolag, har debiteringskostnaden uppskattats till sammanlagt 26 öre per försäkring, varav 15 öre antagits ut­ göra portokostnader. Debitering av avgifter inom varukollektivet skulle så­ lunda draga en kostnad av närmare 50 000 kronor och inom maskinkollek­ tivet av bortåt 20 000 kronor. Av dessa belopp skulle mera än hälften inflyta till statsverket i form av portokostnader. Vid undersökningen har bl. a. för­ utsatts, att meddelanden från krigsskadenämnden till försäkringstagarna med upplysning örn storleken av den avgift, som skall inbetalas, komma att erhålla tjänstebrevsrätt, medan portot för inbetalning av avgifterna via post­ giro förutsättes komma att belasta krigsskadenämndens omkostnadskonto.

Då det gäller att avgöra, huruvida de till en viss tidpunkt under neulrali- tetsperioden av statsmedel förskotterade skadeersättningarna äro tillräckligt stora för att motivera att debiteringsapparaten sättes i gång, bör emellertid hänsyn tagas icke uteslutande till den kostnad debiteringen beräknas med­ föra utan framför allt till storleken av de avgiftsbelopp, som den enskilde försäkringstagaren i genomsnitt kan väntas behöva erlägga. Äro dessa belopp alltför små, torde debiteringen, i all synnerhet om den är avsedd att uppre­ pas vid senare tillfällen, ur allmänhetens synpunkt te sig omotiverad. Utred­ ningen har för sin del ansett skäligt att debitering inom varu- och maskin- kolléktiven icke bör igångsättas under löpande neutralitetsperiod för täckande av kostnaderna för redan inträffade skador, med mindre det belopp, som behöver utdebiteras, uppgår till 1 %0 av försäkringssumman. För att kunna avgöra vid vilken sammanlagd kostnad detta inträffar, behöver man känna storleken av den sammanlagda brandförsäkringssumman inom vart och ett av kollektiven. Enligt de uppgifter, som de olika brandförsäkringsbolagen på hemställan av utredningen tillställt denna, visar det sig, att sammanlagda brandförsäkringsbeloppet inom varukollektivet för närvarande uppgår till 7 058 miljoner kronor och inom maskinkollektivet till 4 470 miljoner kronor. Avgiftsdebiteringen borde sålunda under löpande neutralitetstid och under den ovan angivna förutsättningen äga rum först då de belopp, som behöva utdebiteras, uppgå till cirka 7 resp. 4 5 miljoner kronor inom de båda kol­ lektiven.

Fördelningen på olika grupper av försäkringsbolag av ovan nämnda för­ säkringssummor och motsvarande antal försäkringar framgår av följande sammanställning.

Varuförsäkringar

Belopp

mkr.

Antal

Maskinförsäkringar

Antal Belopp AlUal mkr.

Riksbolag

Aktiebolag .......................................... 110 597 5 030 40 192 3 611 Örns. bolag.......................................... 62375 1 714 19697 683 Läns- och häradsbolag.......................... 8 840 62 10 273 53 Utländska bolag...................................... 5 203 252 3 217_______ 123

7 058 73 379 4 470

Summa 187 015

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

51

Har neutralitetstiden passerats utan att någon debitering ägt rum och utan att landet indragits i kriget, skall debitering givetvis ske så snart skadeför- loppet kunnat överblickas och administrationskostnaderna för försäkringen uppskattats, även örn det belopp, som behöver utdebiteras, understiger den i föregående tall förordade gränsen av 1 %0 av brandförsäkringsbeloppet. Därest skadeersättningar och omkostnader för ett visst kollektiv äro så obe­ tydliga, att det icke kan anses motiverat att verkställa debitering, bör denna kunna inställas, vilket innebär, att kostnaderna komma att bäras av det allmänna.

Vad ovan anförts gäller närmast varu- och maskinkollektiven, för vilka register över försäkringarna redan finnas upprättade hos vederbörande brandförsäkringsbolag. I fråga örn lösörekollektivet, som torde omfatta ett betydligt större antal försäkringar än de båda andra kollektiven, ha register över försäkringarna däremot icke upprättats; delta med hänsyn till att en­ ligt lagen om krigsskadeersättning någon debitering inom detta kollektiv icke skulle ske förrän efter krigets slut. Även om lagstiftningen utvidgas att omfatta neutralitetstiden, bör med hänsyn till nu nämnda omständig­ heter någon utdebitering inom lösörekollektivet ej ske, förrän skadeförlop- pet i dess helhet är känt. Skulle skadeersättningar och omkostnader i övrigt endast uppgå till mindre belopp, gälla samma synpunkter i fråga om utde­ biterings verkställande som anförts i fråga örn varu- och maskinkollektiven, dock med beaktande av att en utdebitering inom lösörekollektivet torde kom­ ma att medföra icke oväsentligt större kostnader än beträffande de övriga.

Vad slutligen fastiglietskollektivet beträffar gestalta sig förhållandena här i fråga örn utdebiterings verkställande helt annorlunda än inom övriga kol­ lektiv. Inom fastiglietskollektivet utgår krigsskadebidrag på grundval av bi- dragspliktig fastighets taxeringsvärde. Påföring av bidrag verkställes av den, som har alt debitera kronoutskylder, varefter bidrag uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden. Därest fastighet icke åsatts särskilt taxeringsvärde, skall fastighetens värde fastställas i den ordning Konungen bestämmer. Denna anordning av debiteringsförfarandet beträf­ fande fast egendom torde även i fråga om den utvidgade försäkringen vara den för ändamålet mest rationella och utredningen finner ej anledning före­ slå någon ändring däruti. Det torde emellertid utan vidare stå klart, att verkställande av debitering, uppbörd och redovisning i fråga örn ett bidrags- skyldigt fastighetsbestånd, vars sammanlagda värde för närvarande torde överstiga 23 miljarder kronor, innebär ett icke obetydligt arbete på många händer. Såsom särskilt problem anmäler sig här vidare det förhållandet, att bidragspliktiga fastigheter i relativt stor utsträckning torde sakna taxerings­ värde. Detta gäller icke endast sådana fastigheter, som nybildats efter se­ naste fastighetstaxering ulan jämväl vissa kategorier av fast egendom, som enligt gällande föreskrifter överhuvud taget icke skola åsättas taxeringsvärde men för vilka skyldighet att gälda krigsskadebidrag föreligger. Debitering av bidrag måste följaktligen föregås av ett mer eller mindre omfattande taxeringsförfarande. Här åberopade förhållanden torde göra det klart att debitering av bidrag i fråga örn fastighelskollektivet icke bör förekomma förrän det sammanlagda ersättningsbeloppet och de med verksamheten för­ enade kostnaderna i övrigt kunnat fixeras.

3. Krigsskadenämndens organisation oell verksamhet.

Man har uppenbarligen ali anledning räkna med både färre och mindre omfattande krigsskador under neutralitetstid än då riket är i krig. Pröv­ ningen av ersällningsfrågorna bör i följd därav regelmässigt komma all gestalta sig enklare under neutralitetsförliållanden, en omständighet, till vil-

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

ken enligt utredningens mening hänsyn bör tagas, då man bestämmer sam­ mansättning oell verksamhetsformer hos det organ, som skall handlägga frågor om ersättning för krigsskador under neutralitetstid.

Det är naturligt, att denna uppgift anförtros åt statens krigsskadenämnd, varvid det nuvarande provisoriet med försäkringsinspektionen bör bringas att upphöra och särskilda ledamöter utses i nämnden.

I fråga om nämndens sammansättning stadgar nuvarande krigsskadelag endast, att i nämndens beslut rörande ersättning skola deltaga minst tre ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava utövat domarämbete. Utred­ ningen finner ej anledning föreslå ändring härutinnan. Nämnden bör givet­ vis tillföras erforderlig sakkunskap särskilt beträffande brandförsäkring. Att — såsom tidigare diskuterats — till ledamöter i nämnden utse represen­ tanter för envar mera betydande intressegrupp, som beröres av lagen, synes åtminstone för närvarande icke påkallat. Antalet ledamöter i nämnden bör kunna begränsas till högst fem jämte lika antal suppleanter.

Om, såsom utredningen föreslagit, lagen får retroaktiv tillämpning, kan man vänta en viss anhopning av skadeanmälningar i början av lagens gil­ tighetstid. Sedan dessa blivit föremål för handläggning, torde endast ett eller annat sammanträde i månaden erfordras för behandling av ersättnings­ frågor. . .

Möjligheterna att anknyta nämndens expedition till annan statlig institu­ tion böra undersökas. Med en sådan anordning torde nämndens expeditions­ kostnader kunna nedbringas till mindre proportioner, än om ett särskilt fristående kansli skall upprättas. Det bör i detta sammanhang understry­ kas att de särskilda försäkringskollektivcn i krigsskadelagen principiellt skola bära nämndens förvaltningskostnader.

Beträffande skaderegleringen böra de normer, som härutinnan gälla inom det privata brandförsäkringsväsendet, i görligaste mån tjäna till ledning. Såsom i annat sammanhang framhållits bör skadefall kunna bedömas sa, att viss del betraktas som krigsskada och återstoden som civilskada; det är av vikt att möjlighet till samråd mellan nämnden och vederbörande försäk­ ringsanstalt hålles öppen.

Utredningen anser, att särskild instruktion för krigsskadenamnden bor ut­ färdas i administrativ ordning på grundval av de principer som finnas ut­ talade i 5 kapitlet krigsskadelagen. Därvid torde jämväl ovan anförda syn­ punkter beaktas. Beträffande bestämmelserna i nämnda kapitel föreslår utredningen en ändring i 43 § av innebörd, att nämndens beslut skall kunna ändras, därest detsamma grundats pa oriktiga eller ofullständiga uppgifter. Härutinnan hänvisas till den speciella motiveringen.

4. Principerna för lagtextens utformning.

För utformningen av de nya bestämmelserna erbjuda sig olika möjligheter. Ett alternativ är att sammanfatta dem i en särskild lag, som antingen göres helt fristående eller i tillämpliga delar hänvisar till gällande lag om krigs- skadeersättning. Det är vidare möjligt att inlemma de nya bestämmelserna i den bestående lagen, därvid man kan välja mellan att i erforderliga delar omarbeta denna eller att göra ett tillägg till densamma. Utredningen anser att det sista alternativet bör givas företräde. I förslaget hava de nya bestäm­ melserna fogats till den nuvarande lagen såsom ett särskilt kapitel. Däri han­ visas i tillämpliga delar till de äldre bestämmelserna. Vissa övergångsbestäm­ melser erfordras till de nya reglerna. Utredningen är medveten om att erin­ ran av formell art kan göras mot den föreslagna utformningen av lagen. En­ ligt utredningens mening är det emellertid av vikt, att den enkelhet och över­ skådlighet, som vinnes genom utredningens förslag, icke går förlorad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

53

Speciell motivering.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

48 §.

Gottgörelse till försäkringsanstalterna för biträde med debitering och upp­ börd av avgifter samt för sådant biträde med skadereglering, som kan be­ finnas lämpligt, ingår i krigsskadenämndens administrationskostnader. I dessa kostnader bör vidare ingå ränta å förskottsmedel, som staten ställer till förfogande.

49 §.

Detta lagrum korresponderar med 25 § 3 momentet. Vidare må hänvisas till övergångsbestämmelserna.

50 §.

Enligt 35 § skall krigsskada, som inträffar då vårt land befinner sig i krig, anmälas inom tre månader efter det den skadelidande erhållit känne­ dom örn skadan. För sen skadeanmälan medför icke utan vidare att rätten till ersättning avskäres. Endast örn försummelsen icke kan anses ursäktlig inträder denna påföljd.

Utredningen har icke funit påkallat att härutinnan föreslå ändrade be­ stämmelser beträffande skador under neutralitetstid. Däremot kan stad­ gandet, att skadeanmälan i varje fall skall ha inkommit inom ett år efter krigets slut, icke utan vidare få motsvarande tillämpning. Tidpunkten för skadans timande bör givetvis vara utgångspunkt för en preklusionsfrist under neutralitetstid. Sådana omständigheter, som under krig betinga lång preklusionstid, föreligga icke då riket är neutralt. Utredningen föreslår så­ lunda att fristen maximeras till sex månader från det skadan inträffat.

Bestämmelserna om lagens ikraftträdande och giltighet.

Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, föreslår utredningen, att de nya bestämmelserna få tillbakaverkande kraft och göras tillämpliga å skada, som inträffat efter det pågående världskrigets utbrott, vilket kan fixeras till den 1 september 1939. Skada, som skett före bestämmelsernas ikraftträdande, bör anmälas hos krigsskadenämnden inom viss tid, för­ slagsvis sex månader, efter det lagen trätt i kraft.

Principen om frivillig anslutning till lösörekollektivet föranleder ett över- gångsstadgande av innehåll, att om sådan egendom var vederbörligen civil- riskförsäkrad då de nya bestämmelserna trädde i kraft, försäkringstagaren skall äga rätt att viss tid därefter göra förbehåll örn egendomens undanta­ gande från krigsförsäkring. Eftersom frågan torde ha synnerligen begränsad praktisk räckvidd synes tiden icke behöva fixeras längre än till tre måna­ der.

Utredningen har i den allmänna motiveringen uttalat den meningen, att krigsskador, som i tiden inträffa före respektive efter ett krigsutbrott böra bedömas enhetligt enligt reglerna för krigsskada under krigstid. Föreskrift härom har ansetts böra få sin plats i anslutning till övergångsbestämmelserna.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 361.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 oktober

1943.

Närvarande:

justitieråden A

lsén

,

L

ind

,

regeringsrådet E

klund

,

justitierådet E

ricsson

.

Enligt lagrådet den 6 oktober 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 1 oktober 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­ rättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersåttning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn O. Appeltofft.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

1

§•

Då, såsom avsett är, krigsskadeersåttning enligt andra stycket av före­ varande paragraf skall utgå allenast i den mån krigsskadan ej gottgöres i annan ordning, lärer häråt böra givas uttryck i lagtexten.

Såsom en av förutsättningarna för den i tredje stycket av förevarande paragraf föreslagna utsträckningen av lagens tillämplighet i rummet har an­ givits, att fartyget skall vara »stationerat» i Sverige. Denna bestämning, för vilken någon motivering ej lämnats och som till sin innebörd synes oklar, lärer utan olägenhet kunna utgå. I övrigt torde åt stadgandet — vilket med hänsyn till sin jämförelsevis underordnade betydelse med fördel bör kunna placeras såsom ett tredje stycke i 1 mom. av 25 § — lämpligen böra givas det något jämkade innehåll, att fartyg som nyttjas till fiske jämte egendom ombord skall i ersättningshänseende anses såsom befintligt här i riket, ändå att fartyget vid skadans inträffande befinner sig utanför territorialgränsen.

2 § 4 mom.

Ifrågavarande lag omfattar utländsk egendom här i riket med undantag av sådan som tillhör främmande stat (2 § 1 mom. f). Genom nu förevarande stadgande avses huvudsakligen att från det i lagen givna skyddet skall

Kunyl. Maj:ts proposition nr 361.

59

kunna undantagas egendom tillhörig medborgare eller juridisk person i främ­ mande stat, där likvärdigt skydd ej beredes svensk egendom. Såtillvida ger stadgandet uttryck åt den s. k. retorsionsprincipen, i motsats till reciproci- tetsgrundsatsen. Emellertid har stadgandet fått en utformning som går vida utöver detta syfte. Då för befogenheten att förordna om sådant undan­ tag ej uppställes annan förutsättning än att »omständigheterna föranleda därtill», har sålunda själva grundsatsen, den likvärdiga behandlingen sta­ terna emellan, eftergivits. Ett dylikt eftergivande, som ur principiell syn­ punkt lärer vara mindre önskvärt, synes ej heller medföra någon nämn­ värd praktisk fördel. Med hänsyn härtill torde åt stadgandet böra givas en utformning som mera överensstämmer med den vari retorsionsprincipen vanligen plägar komma till uttryck.

16 och 25 §§.

Den i 16 § avsedda ändringen synes kunna enklast genomföras så att or­ den »fartyg under byggnad å varv» utbytas mot »fartyg, som är under bygg­ nad å varv och ännu ej blivit sjösatt».

Avfattas 16 § på sätt som nu förordats —- genom förbehållet i 25 § 1 mom. komma därmed ännu ej sjösatta fartyg att falla utanför regleringen i 4 kap. — torde ändringen i 2 mom. a) förra delen av 25 § kunna inskränkas till att orden »nyttjas till» ersättas med »är avsett att nyttjas till».

43 §.

Såsom i remissprotokollet uttalas lärer vad som stadgas i första stycket andra punkten av förevarande paragraf om rätt för krigsskadenämnden att företaga omprövning av redan fattat beslut gälla även utan särskild be­ stämmelse i ämnet. Att stadgandet det oaktat upptagits har motiverats med att det vore lämpligt att principen klart komme till uttryck i lagen. Före­ komsten av stadgandet i en enstaka lag kan emellertid lätteligen föranleda tvekan hur motsvarande spörsmål skall lösas på andra rättsområden, där dylikt stadgande saknas, exempelvis vid tillämpning av rekvisitionslagstift- ningen såvitt riksvärderingsnämnden angår; ett motsatsslut ligger då nära till hands. I viss anslutning till vad försäkringsinspektionen anfört i sitt ytt­ rande må ock framhållas att stadgandet kan komma att leda till att fram­ ställningar göras i oträngt mål och sålunda till att onödigt arbete åsamkas krigsskadenämnden. Med hänsyn härtill synes stadgandet lämpligen böra utgå.

Därest stadgandet bibehålies, torde åt detsamma böra givas en mera all­ män avfattning så att även det fall täckes, då den förelupna felaktigheten har sin grund i misstag från det beslutande organets egen sida.

50 §.

Då stadgandet i förevarande paragraf innebär ändring i 35 § allenast så­ vitt avser den ovillkorliga preklusionsfristen, torde avfattningen kunna järn-

60

Kungl. Majlis proposition nr 361.

kas förslagsvis till att rätten till ersättning för krigsskada under neutralitets- tid städse skall vara förlorad, där anmälan som i 35 § avses ej inkommit till krigsskadenämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.

51 §.

Enär meningen uppenbarligen är, att bestämmelserna ej allenast i 2—4 kap. utan jämväl i 5 kap. (se 35 §) skola äga tillämpning för det i föreva­ rande paragraf avsedda fallet, torde paragrafens avfattning böra jämkas härutinnan.

Bestämmelsen i denna paragraf — vilken hänför sig ej allenast till »krigs­ skada under neutralitetstid» — torde efter redaktionell jämkning lämpligen kunna upptagas som ett tredje stycke i 1 §.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 361.

trycket »då omständigheterna föranleda därtill» — vilket i och för sig icke torde innebära annat än vad som ligger i sakens natur — får utgå ur lagtexten.

16 och 25 §§ synas böra avfattas i enlighet med lagrådets förslag. I motiveringen till det remitterade förslaget har framhållits, att det torde vara krigsskadenämnden obetaget att taga ersättningsärende under ompröv­ ning samt att det syntes lämpligt att detta klart komme till uttryck i lag­ texten. 43 § i det remitterade förslaget har avfattats i överensstämmelse här­ med. Lagrådet, som bekräftat giltigheten av den sålunda uttalade principen, har emellertid anmärkt, att förekomsten av ett stadgande härom i en enstaka lag lätteligen kunde föranleda tvekan huru motsvarande spörsmål skulle lösas på andra rättsområden, där dylikt stadgande saknades; ett motsatsslut läge nära till hands. De farhågor för rättsosäkerhet, åt vilka lagrådet sålunda givit uttryck, synas dock knappast befogade. Lagrådets i andra hand framförda ändringsförslag torde däremot böra godtagas.

Den av lagrådet föreslagna avfattningen av 50 § synes mig lätteligen kunna giva anledning till missförstånd beträffande preklusionsfristens längd, vilket i sin tur kan föranleda rättsförlust. I varje fall torde för lekmannen paragra­ fens avfattning i det remitterade förslaget framstå såsom mera lättfattlig. Jag anser mig därför icke böra förorda vad lagrådet härutinnan föreslagit.

Lagrådets uppfattning, alt stadgandet i 51 § lämpligen borde upptagas som ett särskilt stycke i 1 §, finner jag mig ej heller kunna biträda. Enligt min mening avser nämligen bestämmelsen allenast »krigsskada under neutralitets- tid», varför densamma lämpligen torde böra bibehållas under 6 kapitlet. Då lagrådets anmärkning beträffande paragrafens utformning däremot synes böra iakttagas, bör lagrummet avfattas i enlighet med lagrådets förslag.

Enligt vad jag tidigare anfört bör statsverket förskottera erforderliga medel för utbetalning av ersättningsbelopp, som krigsskadenämnden fastställer för krigsskador under neutralitelstid, samt för de med verksamheten under sådan tid förbundna kostnaderna. Utdebitering för täckning av förskotten bör ske först sedan dessa inom vederbörande egendomskollektiv tillsammans nått en sådan storlek, att en utdebitering kan — med hänsyn till därmed förbundna kostnader och besvär samt till avgiftsbeloppens genomsnittliga storlek — anses motiverad. Skulle vid det nu pågående stormaktskrigets slut förskotten inom ett egendomskollektiv uppgå till ett jämförelsevis obetydligt samman­ lagt belopp, kan, såsom utredningen framhållit, ifrågasättas huruvida ut­ debitering inom detta kollektiv överhuvud taget bör äga rum. Därest riks­ dagen intet har att däremot erinra, torde för nu ifrågavarande förskottering erforderliga medel, vilkas storlek det givetvis är omöjligt att på förhand be­ räkna, tills vidare få gäldas från det å förskottsstaten för försvarsväsendet under fonden för förlag till statsverket uppförda förslagsanslaget till försvars- beredskapens stärkande i allmänhet. Till täckande av kostnaderna böra medel äskas av riksdagen först vid slutet av budgetåret, då den totala medelsåtgången under budgetåret kan beräknas.