2

överlämnat utredningar och förslag angående rationalisering och utbyggnad

av den skolhygieniska verksamheten vid folkskoleväsendet, folk- och små-

skoleseminarierna, de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.

Jag förklarade mig ha för avsikt att, sedan beredningen av dessa sinsemellan

sammanhängande ärenden slutförts, för 1944 års riksdag framlägga på skol­

överstyrelsens utredning grundat förslag. Sedan ärendenas beredning numera

slutförts, får jag nu ånyo anmäla desamma.

I. Hälsovården inom folkskoleväsendet.

Inledning.

Skolläkartjänster vid folkskoleväsendet inrättades för första gången på

1880-talet i vissa städer. På landsbygden var utvecklingen senare. Åren

1909—14 verkställde kommitterade, utsedda av svenska provinsialläkarför-

eningen och Sveriges allmänna folkskollärarförening, med bidrag av statsmedel

en undersökning av hälsovårdsförhållandena vid folk- och småskolor på lands­

bygden. I sitt år 1914 avgivna betänkande framförde de kommitterade sina

förslag, som legat till grund för många framsteg inom det skolhygieniska

området.

Med anledning av väckta motioner anhöll 1913 års riksdag i skrivelse till

Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vilken om­

fattning bidrag av statsmedel skulle kunna utgå till skoldistrikt, vilka be­

slutat anordna läkarundersökning av lärjungar i små- och folkskolorna, samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Den begärda utredningen verkställdes av dåvarande folkskolöverstyrelsen

och framlades i skrivelse den 30 september 1916. Överstyrelsen föreslog, att

statsbidrag skulle beviljas till av skoldistrikten anordnade läkarundersök­

ningar av skolbarn. Enligt förslaget skulle staten svara för kostnaderna för

läkarnas resor och bestrida 1/3 av läkararvodena, vilka borde utgå med 2

kronor per undersökt barn. Överstyrelsen beräknade ett förslagsanslag av

100 000 kronor erforderligt för år 1918. — Förslaget förverkligades icke;

genom beslut den 15 december 1922 förklarade Kungl. Maj:t, att förslaget av

statsfinansiella skäl icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

1920-talet medförde en livlig utveckling på det skolhygieniska arbetets

område. Allmänna svenska folkskolläraremötet i Stockholm år 1924 antog en

resolution, i vilken framhölls, att medicinsk-hygienisk omvårdnad borde kom­

ma alla svenska barn i skolåldern till del, i den mån resurserna det tilläte. År

1928 beslöt svenska provinsialläkarföreningen att hos sina medlemmar re­

kommendera de riktlinjer för det skolhygieniska arbetet, som framkommit så­

som resultat av på Örebro läns landsbygd bedriven sådan verksamhet.

1928 års riksdag återupptog frågan om statsbidrag till läkarundersökningar

av skolbarn. Med anledning av en i ämnet väckt motion hemställde riksdagen

nämligen, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och på vilka villkor

Kungl. Marits proposition nr 193.

4

sialläkare att, om han därtill anmodades, mot särskild ersättning vara skol­

kare vid folk- och fortsättningsskolor inom sitt distrikt. På landsbygden och

i de mindre samhällena borde vederbörande distriktssköterska jämväl vara

skolsköterska. I stad med minst 10 000 invånare borde i regel särskild skol­

sköterska anställas.

Skolbarnen borde icke bara läkarundersökas med lämpliga mellanrum utan

barn, som vore i behov av särskild kontroll, skulle därjämte vara underkastade

en fortlöpande sådan kontroll.

Skolläkarens arvode borde bestämmas till 2 kronor per år och skolbarn inom

vederbörande skoldistrikt. Staten borde bidraga med 1 krona per barn, d. v. s.

med 50 procent av skolläkararvodet. Läkarens resekostnader borde bestridas

av skoldistrikten, som borde erhålla statsbidrag med 70 procent av kostnader­

na i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 60 procent i Väster­

norrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent

inom riket i övrigt.

Distriktssköterskornas uppgifter som skolsköterskor borde ingå i deras

tjänsteåligganden, varför några särskilda kostnader icke beräknades uppstå.

Skoldistrikten borde dock erhålla statsbidrag till kostnaderna för distrikts­

sköterskornas resor.

En särskild skolöverläkartjänst hos skolöverstyrelsen borde snarast komma

till stånd.

Vid 1941 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 22 och 1:19), vari

hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära,

att frågan om ordnande av den skolhygieniska verksamheten och läkarvården

vid rikets folkskolor genom statens medverkan måtte skyndsammast upptagas

till prövning. I skrivelsen nr 283 anförde riksdagen, att den i motionerna

berörda frågan om ordnande av den skolhygieniska verksamheten och vad

därmed ägde samband syntes förtjänt av den största uppmärksamhet från

statsmakternas sida. Under nu rådande förhållanden framträdde behovet av

åtgärder på ifrågavarande område med ökad skärpa. Riksdagen funne det där­

för angeläget, att inga åtgärder försummades, vilka kunde inom en rimlig

kostnadsram vidtagas i syfte att utan onödigt dröjsmål åstadkomma en effek­

tivare skolhygienisk verksamhet.

Sedan medicinalstyrelsens framställning av år 1937 överlämnats till 1940

års skolutredning, framlade denna i november 1941 förslag om anställande

från och med den 1 juli 1942 av en skolöverläkare hos skolöverstyrelsen. För­

slaget lades till grund för en framställning till riksdagen, som biföll förslaget.

Enligt den av Kungl. Majit den 6 november 1942 fastställda instruktionen

jör skolöverläkaren åligger det denne att ordna, leda och övervaka den skol­

hygieniska verksamheten vid de under skolöverstyrelsens inseende ställda läro­

anstalterna samt i hithörande frågor taga de initiativ och avgiva de förslag, som

han kan finna av förhållandena påkallade. Med avseende på uppgiften att

främja den skolhygieniska verksamheten åligger det enligt instruktionen skol­

överläkaren bland annat, att befordra efter enhetliga linjer lagda, regelbundet

under skoltiden återkommande läkarundersökningar vid de skolor, där sådana

undersökningar ej förekomma, i syfte att vinna kännedom örn lärjungar, vilka

Kungl. Marits proposition nr 193.

6

1937 varvid motsvarande siffror voro 108 och 1 071. Detta betydde, att någon

form av skolhygienisk verksamhet fanns i ungefär hälften av landskommu­

nerna och i alla städer utom två. Styrelsen för nämnda förening ansåg, att år

1938 verksamhet i någon form fanns i 28 procent (633 st.) av rikets lands­

kommuner och 62 procent (231 st.) av dess städer, köpingar och municipal-

samhällen. Utvecklingen hade alltså varit mycket snabb under de sistförflutna

åren.

Medicinalstyrelsen framhöll 1937, att ungefär 70 procent av alla skolläkar-

befattningar innehades av tjänsteläkare. Kostnaderna för skolhälso vården be-

striddes i olika kombinationer av kommuner, landsting, röda korset, skoldi­

strikt, skolkassor, skolöverstyrelsen, länsstyrelser o. s. v. Läkarna åtnjöto ett

arvode varierande mellan 1 kr. och 3 kr. per barn och år.

De nu anförda siffrorna giva dock i realiteten en mycket ofullständig in­

blick uti de undersökta förhållandena. Det skolhygieniska arbetets intensitet,

läkarundersökningarnas frekvens och omfattning m. m. var och är högst

varierande på olika håll. Särskilt finnes anledning framhålla, att enbart regel­

bundna läkarundersökningar, t. ex. en gång varje eller vart annat år eller med

ännu större tidsintervall, utan kontinuerlig skolhygienisk övervakning av lär­

jungarna dessemellan givetvis icke innebär en verksamhet av modern och

tillfredsställande art.

För att få en uppfattning om huru det för närvarande förhåller sig med

den hygieniska övervakningen av folkskoleungdomen i stort och i rikets olika

delar har skolöverstyrelsen i februari 1943 anmodat samtliga statens folkskol­

inspektörer att inkomma med vissa uppgifter härom. Under betonande av

svårigheten att på detta sätt få en tillräckligt ingående uppfattning om de­

taljerna i läget vill överstyrelsen ur det insamlade materialet framlägga följan­

de siffror som hänföra sig till vårterminen 1942.

Det insamlade materialet beträffande läkarövervakningen redovisas i tabell

1 (sid. 7). I materialet ingår icke de städer, som befriats från inspektion av

statens folkskolinspektörer nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrkö­

ping, Gävle och Hälsingborg med ett sammanlagt antal lärjungar i folkskolan

på 70 606. Det totala antalet lärjungar i folkskolorna i riket vårterminen

1942, den tidpunkt uppgifterna avse, var 529 784. Totalantalet elever minus

antalet elever i de nämnda städerna var 459 178. Emellertid omfattar tabell

1 ett antal av 456 686 lärjungar, en summa som med 2 492 understiger den

nyssnämnda. Detta spelar emellertid ingen nämnvärd roll för de nedan gjorda

beräkningarna.

En svårighet vid avgivande av inspektörernas rapporter, som man icke

kunnat komma ifrån är den, att det ofta icke helt låter sig göra att på ett

tillförlitligt sätt dela upp läkarverksamheten i de grupper, som tabell 1 anger.

I vissa fall är gränsen svår att draga mellan grupperna A och B t. ex. (A = re­

gelbunden läkarundersökning och kontinuerlig hälsokontroll genom läkare och

B = regelbunden läkarundersökning av varierande täthet utan kontinuerlig

hälsokontroll). Trots denna föreliggande svårighet att mera exakt få insyn

över den skolhygieniska övervakningens effektivitet på vissa håll, torde dock

de i tabell 1 angivna siffrorna i stort återspegla de verkliga förhållandena.

Av tabellen framgår, att regelbundna läkarundersökningar av särskilt an­

ställda skolläkare med kontinuerlig, tillfredsställande hälsokontroll av lär­

jungarna (Grupp A) omfattar 138 834 elever, vilket av det insamlade mate­

rialet utgör 30 procent. Medräknas de städer, som ovan nämnts, uppgår total-

Kungl. Maj:ts -proposition nr 193.

8

Kungl. Majlis 'proposition nr 193.

Tabell

3.

översikt av övervakningen genom anställda sköterskor med skol­

hälsovård som huvuduppgift i statens folkskolinspektörs-

områden vårterminen 1942.1

Inspektionsområde

Tjänstgörings-

station

Antal

sköterskor

Antal

övervakade

lärjungar

% sköterskeöver-

vakade lärjungar

av totalantalet i

respektive inspek­

tionsområde

1. Stockholmstraktens...............

Solna

1

1966

23,1

3. Upplands...............................

Uppsala

1

1699

16,4

4. Södermanlands östra............

Nikolai

1

3941

Nyköping

1

7461

oq

a

.

Strängnäs

1

249 f

Södertälje

1

962;

5.

»

västra ....

Eskilstuna

1

2 853

25,1

6

. Östergötlands östra...............

Söderköping

1

203

3,1

7.

»

västra............

Linköping

2

2 532

22,1

9. Nordsmålands östra............

Bredestad

1

891

Säby

1

310>

8,5

Hässleby

1

243J

10

.

»

västra............

Huskvarna

1

6931

Jönköping

1

2 878 >

41,7

Nässjö

1

839j

15. Blekinge ..................................

Karlskrona

1

19141

Karlshamn

1

8281

Ronneby

1

583 f

Sölvesborg

1

331 )

16. Nordskånes östra..................

Kristianstad

1

1723

13,0

17.

»

västra...............

Landskrona

1

1439

13,0

18. Sydskånes östra.....................

Ystad

1

803

7,1

19.

>

västra..................

Lund

1

15391

Trelleborg

1

1182 >

23,2

S. Sallerup

1

90J

20. Hallands södra.....................

Halmstad

1

2

200

19,6

23. Bohusläns...............................

Uddevalla

1

1

2801

Lysekil

1

464/

26. Älvsborgs södra.....................

Borås

1

3 672

34,0

28. Skaraborgs norra..................

Lidköping

1

7341

14 3

Mariestad

1

528/

29. Värmlands västra..................

Arvika

1

683

9,0

30.

*

mellersta............

Karlstad

1

1866

17,9

32. Närkes.....................................

Örebro

1

2 8961

Karlskoga

1

1 797/

Xvjv

33. Västmanlands västra............

Köping

1

588

9,1

34.

»

östra............

Västerås

1

2 6401

un

9

Sala

1

640/

35. Dalarnas södra.....................

Ludvika

1

435

8,4

36.

»

östra.....................

Stora Tuna

1

7471

Silvberg

1

100

}

10,7

Torsäng

1

86

/

46. Västerbottens södra............

Umeå

1

8221

20

1

Åsele

1

711/

Samtliga

43

49 977

10,9

1

Tabellen omfattar icke städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg

och Gävle.

9

antalet på tillfredsställande sätt övervakade lärjungar (Grupp A) till cirka 40

procent av elevantalet i riket.

De barn, sorn alltså icke kunna anses vara föremål för en tillfredsställande

läkarövervalming, äro omkring 300 000.

Gruppen B med regelbundna läkarundersökningar av varierande täthetsgrad

utan kontinuerlig hälsokontroll omfattar 249 497 lärjungar eller cirka 55 pro­

cent av det insamlade materialet. Av hela lärjungeantalet i riket utgör detta

omkring 47 procent. Då man betänker, att inom denna grupp, där regelbund­

na läkarundersökningar vanligen förekomma en gång örn året, i några fall två

gånger per år och i ett icke ringa antal fall en gång vart annat eller t. o. m.

endast vart tredje år, så inses, att, då kontinuerlig läkarkontroll mellan nämn­

da läkarundersökningar på de flesta håll nästan helt saknas, den skolhygieni-

ska övervakning, som dessa lärjungar åtnjuta, icke kan betraktas såsom till­

fredsställande och i många fall är den att uppfatta såsom varande av ringa

värde.

De lärjungar, som erhöllo sporadisk övervakning (Grupp C), voro 29 277

och de som icke åtnjöto någon övervakning alls (Grupp D) voro 39 078. Dessa

båda grupper måste i stort sett anses icke vara föremål för någon skolhygienisk

övervakning av betydelse. Grupp C och D tillsammantagna omfattade 68 355

barn eller 15 procent av det insamlade materialet. Av totalantalet folkskole-

lärjungar i riket utgjorde de omkring 13 procent.

Sammanfattningsvis kan alltså påstås, att vårterminen 1942 situationen var

följande:

___________________

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 193.

Skolläkarövervakning av folkskolungdomen i riket vårterminen 1942

Tillfredsställande

Icke tillfredsställande

Ingen

40 %

47 %

ia %

Vad sköterskeövervakningen beträffar framgår av tabell 2 (sid. 8), att av

de elever, som icke tillhöra ovan nämnda 6 större städer sammanlagt 49 977

eller 10,9 procent av det insamlade materialet äro övervakade av 43 särskilt

anställda skolsköterskor, med skolövervakning såsom huvudsyssla. Lägger

man härtill de 70 606 barn, som finnas i de 6 större ovan nämnda städerna, som

också ha tillgång till dylika sköterskor (till ett sammanlagt antal av 42) finner

man, att dylik sköterskeövervakning förekom för omkring 23 procent av folk­

skolornas lärjungar i riket. De nämnda sköterskorna äro i allmänhet placerade

i städerna. På varje sköterska kommer i medeltal 1 164 övervakade barn (de

6 större städerna ej medräknade).

Emellertid måste det här framhållas, att där läkare regelbundet övervaka

folkskolornas lärjungar vanligen också tillgång till sköterskehjälp finnes. Sär­

skilt är det därvid distriktssköterskorna på landsbygden, som biträda i skol-

hälsovården, dock oftast endast vid själva läkarundersökningarna. Ehuru alltså

en fullgod sköterskeövervakning med kontinuerlig kontroll av barnens

hälsoförhållanden endast omfattar cirka 23 procent av samtliga folkskol ebarn,

kan man räkna med att de återstående lärjungarna i någon form ha tillgång till

sköterska, ehuru icke i tillfredsställande omfattning och av nöjaktig art. Man

torde alltså böra utgå ifrån att cirka 3//+ av follcskolomas elever äro i behov av

intensifierad sköterskeövervakning.

Behovet av en allmän hygienisk övervakning i folkskolorna.

Utvecklingen på såväl det pedagogiska som det medicinska området har,

erinrar skolöverstyrelsen, på sista tiden givit ett flertal nya viktiga synpunkter

10

på skolläkarens betydelse och uppgifter. Redan detta är ett skäl för skolöver­

styrelsen att nu hos Kungl. Majit göra en ny framställning i ärendet. Ett an­

nat skäl till att hela problemkomplexet enligt överstyrelsens mening nu på

nytt bör läggas under Kungl. Marits prövning är, att kristidens speciella på­

frestningar på skolungdomens hälsa gör en allmänt genomförd hygienisk över­

vakning till en angelägenhet av brådskande beskaffenhet. Ett tredje dylikt skäl

är det, att överstyrelsen numera äger tillgång till en skolöverläkare, varigenom

nya förutsättningar skapats för enhetlig ledning och kontroll av en sådan skol-

hygienisk verksamhet, som här avses.

Beträffande behovet av en intensifierad skolhygienisk övervakning anför

överstyrelsen i huvudsak följande.

Allmänna synpunkter.

Behovet av en allmän hygienisk övervakning av vår folkskoleungdom har

manifesterat sig i de lokala initiativ, som på allt flera håll lia tagits. Övervak­

ningen är på olika håll av mycket olikartad typ och effektiviteten mycket väx­

lande. På några håll, i de större städerna framför allt, måste den skolhygieniska

verksamheten sägas vara förebildlig och motsvara högt ställda krav. Den ge­

nomgående tendensen är: ju större samhälle, desto bättre övervakning. Lands­

bygdens ungdom är tydligt missgynnad i detta avseende. Omkring 300 000

folkskolebarn komma icke alls i åtnjutande av någon skolhygienisk omvårdnad

eller få sådan i en anspråkslös och otillfredsställande form. Den bristande en­

hetlighet med vilken nämnda arbete bedrives och den frånvaro av möjlighet

till central ledning och kontroll av verksamheten som förelegat, har gjort det

omöjligt att bearbeta de på olika håll gjorda erfarenheterna till fromma för

ungdomen och dess hälsofostran. Tvenne förutsättningar måste bland annat

vara fyllda, för att skolöverstyrelsen skall kunna öva vederbörlig ledning och

kontroll av den hälsovårdande verksamheten i skolorna. Dels måste översty­

relsen förfoga över vid sig knuten skolhygienisk sakkunskap, ett villkor som

uppfylles i och med anställningen av en skolöverläkare, och dels måste läkare

och sköterskor finnas anställda för alla folkskolors behov.

Det är ett anmärkningsvärt faktum, att skolläkarverksamhet vid de allmän­

na läroverken sedan år 1892 understötts med statsmedel och sedan 1905 varit

obligatorisk och helt bekostats av staten, under det att folkskolans ungdom,

bortsett fran en ärlig summa av omkring 6 000 kronor för skolornas hälsovård

i vissa nordliga distrikt, icke åtnjuta något statligt bidrag för skolläkar- eller

skolsköterskeverksamhet. Detta kan icke anses vara rimligt, i synnerhet om

man betänker att läroverken äro placerade på orter, där möjligheterna till lä­

karvård överhuvudtaget äro störst. De av landsbygdens skoldistrikt, som nu

icke ha någon skolhygienisk verksamhet, torde i stort sett kunna antagas vara

i särskilt stort behov av statligt understöd.

Medicinalstyrelsen har i sin framställning av år 1937 framhållit, att den obli­

gatoriska skolgången medför den ur hälsovårdens synpunkt synnerligen viktiga

fördelen, att barnen under en följd av år finnas sammanförda under allmän till­

syn och följaktligen kunna utan alltför stora besvärligheter nås av åtgärder

från det allmännas sida. Det synes överstyrelsen uppenbart, att man icke bör

avhända sig den möjlighet, som genom nyssberörda förhållande erbjudes att i

skolhygieniskt avseende övervaka ungdomen under den skolgång, som staten

av den kräver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

12

petens för både lärare och läkare. Man må härvid bland annat taga det förhål­

landet i beaktande, att de efterblivna barnens förhållande i psykiskt avseende

under undervisningen och eljest i stor utsträckning också är en funktion av

vissa miljöfaktorer, vilkas betydelse bäst kan bedömas och normeras av läka­

ren. I samband med själslig debilitet förekommer nämligen ofta symtom på

nervositet, trötthet o. s. v., som kunna ha sin rot i t. ex. brist på sömn, olämplig

näring, kroppsliga åkommor och mindre rationell behandling av psykologisk

art från omgivningens sida. Också en observation av läkare utan speciell psy­

kiatrisk eller pediatrisk utbildning måste alltså anses vara av största värde för

hjälpklassbarnen. Alldeles särskilt måste kontakten mellan hem och skola för

denna ungdoms vidkommande vara av största betydelse. Härvid torde skol­

sköterskorna kunna bli till god hjälp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Övervakning av efterblivna efter avgången från skolan.

En fråga av det största intresse är den rörande kontinuerlig övervakning av

psykiskt debil ungdom efter folkskolans slut under ungdomsåren. Denna över­

vakning tillhör icke skolans egentliga uppgift. Emellertid är det för denna vik­

tiga frågas tillfredsställande lösning av största vikt, att skolläkare finnas dis­

ponibla för vederbörlig anmälan av från skolan avgående debil ungdom till

myndighet med uppgift att omhänderhava den fortsatta registreringen och ob­

servationen av nämnda ungdom. Det är nämligen icke lämpligt, att lärarkåren

framdeles får uppgiften att anmäla dylika avgående lärjungar till myndighe­

terna. Det skulle dels ligga utanför deras möjligheter att medhinna uppgiften

och dels kunde det befaras, att hjälpklassinstitutionen därigenom skulle komma

att lida avbräck. Det är en helt inom läkarens arbetsområde liggande uppgift

att bedöma vilka efterblivna barn som böra anmälas till myndigheterna.

Övervakning av psykopatiska barn.

Detsamma som gäller beträffande hjälpklassernas barn gäller även i princip

övervakningen av de icke intellektuellt efterblivna men med avseende på andra

psykiska kvaliteter abnorma barnen, de s. k. psykopaterna. Dessa svårfostrade

barn erbjuda hemmen och skolan de största svårigheter. Ett uttryck för de be­

kymmer, som man hyser för dessa barns fostran, kan man se i den motion, som

vid 1943 års riksdag framlagts, vari påyrkades utredning rörande lämpliga åt­

gärder i frågan. Säkerligen skulle en allmänt genomförd skolläkarorganisation

i detta sammanhang vara av den största betydelse ehuru tills vidare special-

kvalificerade läkare endast i ringa utsträckning kunna påräknas i arbetet. Sär­

skilt anställande av skolsköterskor skulle härför vara önskvärt icke minst för

knytande av intim kontakt mellan hemmen och skolorna.

Sexualundervisningen.

Sedan sexualundervisning i folkskolorna anbefallts genom kungörelse den 10

april 1942, har också frågan örn skolläkarinstitutionens utbredning fått ökad

aktualitet. Undervisning i könslivets biologi och hygien bör, säger författnin­

gen, där så lämpligen kan ske, behandlas i samband med undervisningen örn

människokroppens byggnad och förrättningar samt i hälsolära. Ehuru läraren

är den, som i allmänhet bör leda undervisningen, skulle det dock säkerligen

för honom vara av stort värde att ha tillgång till den expertis i hygien m. m.,

som en skolläkare besitter.

14

Fostran genom kroppsövningar.

. Vidare är fostran genom kroppsövningar (gymnastik, lek och idrott m. m.)

i stort behov av det incitament och den kontroll, som en utbyggnad av det

skolhygieniska arbetet skulle innebära. Gymnastik, lek och idrott äro hälsome-

del, som äro särskilt ägnade att kompensera barnen för de nackdelar i hygie­

niskt avseende, som skolarbetet i övrigt kan medföra på grund av stillasittande

och inomhusvistelse, samt ett värdefullt uppfostringsmedel. Samarbetet mellan

skolläkare, skolsköterskor och de, som handhava undervisningen i gymnastik,

lek och idrott, mäste därför vara intimt. Fostran genom kroppsövningar i sko­

lan måste på ett lämpligt sätt bättre än nu inarbetas som ett viktigt led i det

allmänna, skolhygieniska arbetet.

Yrkesvägledning.

En fråga, som är viktig och aktuell, är den, under vilka former ungdomen vid

avgången från skolan skall lämnas yrkesvägledning. Det är uppenbart, att

skolläkaren här har en viktig uppgift att fylla. Här kan t. ex. framhållas det

faktum att 5—8 procent av de manliga eleverna kunna beräknas ha ett defekt

färgsinne, vilket i hög grad måste influera på valet av levnadsbana i många

fall. I sammanhanget kan det önskemålet framföras, att avgående elever eller

elever som nyligen slutat skolan.genom skolläkarens försorg på begäran borde

förses med s. k. intygsbok för minderåriga arbetare. Dylika böcker erhållas nu

av vederbörande pastorsämbete och däri befintligt läkarintyg skrives av den

legitimerade läkare, som härför uppsökes. Det synes rimligt, att böckerna ut­

delas genom skolans försorg, som väl känner lärjungarnas kroppsliga och and­

liga egenheter och utvecklingsgrad. Därvid skulle en hel del uppgifter ur hälso­

korten inskrivas i intygsböckerna. En allmän skolläkarinstitution är också från

denna speciella synpunkt en betydande fördel.

Övervakning av lärarnas hälsotillstånd särskilt med avseende på tuberkulos.

Lärarnas och andra skolfunktionärers hälsotillstånd skulle man också på det­

ta sätt få en helt annan insyn över, särskilt i fråga om smittsam sjukdom så­

som t. ex. tuberkulos. I ett visst antal fall lia som bekant tuberkulösa lärare

smittat lärjungar i skolorna, en eventualitet, som man med effektiva organisa­

toriska och medicinska åtgärder på allt sätt måste försöka skydda sig emot.

Kontroll av skollokalerna.

. Icke minst för den kontinuerliga kontrollen av skolans lokaliteter från hy­

gienisk synpunkt (t. ex. upplysning, uppvärmning, renhållning, vädring,

bekvämlighetsinrättningar) är skolläkar- och skolsköterskeverksamhet en av

de viktigaste förutsättningarna. Visserligen har för förbättring av skolornas

lokaler ett mycket.aktningsvärt arbete lagts ned av folkskolinspektörerna, men

det torde vara otvivelaktigt, att här föreslagen utvidgning av den skolhygieni­

ska övervakningen skulle innebära ett kraftigt stöd för inspektörerna i denna

del av deras verksamhet.

Skolhälsovårdens betydelse för särskilt landsbygdsdistriktens allmänna

hälsovård.

För den allmänna hälsovården inom särskilt landsbygdsdistrikten är det av

betydelse, att de personer, som främst äro ansvariga för den omedelbara kon­

trollen härav, nämligen provinsialläkare och distriktssköterskor, och vilka i för­

Kungl. Martts proposition nr 193.

16

Det bör betonas, att den skolhygieniska verksamheten till sin natur är före­

byggande, d. v. s. att den syftar till att bevara hälsan hos barnen genom

profylaktiska åtgärder och att genom hänvisning i vissa fall av sjuka barn

till läkare medverka till att dessa barn få tidig och erforderlig läkarvård.

Emellertid visar det sig i praktiken, vilket också bekräftas av bland annat

undersökningarna av skolbarn i de nordliga gränstrakterna, att en strikt upp­

delning av läkarvården i förebyggande och terapeutisk icke kan uppehållas.

Det är helt naturligt att vid den allmänna undersökningen av skolbarnen i de

större städernas skolor läkaren där icke kan giva alla de ordinationer, som

de sjuka barnen skulle behöva få. På landsbygden och i mindre samhällen,

där skolläkaren samtidigt är tjänsteläkare och därför ofta den enda läkaren i

orten, kan däremot en sådan differentiering av läkarverksamheten icke på

samma sätt upprätthållas. Ingen skulle förstå meningen med att läkaren vid

sin undersökning av barnen i skolan meddelade dem, läraren eller föräldrarna,

att ett barn vore sjukt och att de därför borde söka honom på hans mottag­

ning, men ej samtidigt lämnade någon anvisning om behövliga åtgärder för

sjukdomens behandling. Det har därför på landsbygden som regel blivit

praxis, att i samband med skolundersökningen lämnas de råd och anvisningar

till botande av sjukdom, som utan alltför stor tidsutdräkt kunna givas i sam­

band med undersökningen. Denna praxis torde man ej böra frångå, varmed

naturligtvis icke är sagt, att läkaren bör åtaga sig alla sjukdomsfall, som kon­

stateras vid undersökningen. En stor del behöver ytterligare undersökning

och kontroll, och dessa måste han hänvisa till sin mottagning eller till annan

läkare respektive till sjukvårdsinrättning. Behandlingen av sådana fall kan icke

anses tillhöra läkarens direkta åligganden i egenskap av skolläkare.

Rekryteringen av skolläkarkåren.

Skolöverstyrelsen förutsätter, liksom medicinalstyrelsen i sitt förslag av år

1937, att för landsbygdens och de smärre städernas vidkommande skolläkar-

göromålen i första rummet skola ankomma på vederbörande tjänsteläkare. I

städer med 10 000 invånare eller däröver liksom på landsbygden, när sär­

skilda förhållanden göra det lämpligt, borde kunna anställas skolläkare, som

icke vore tjänsteläkare. Skolöverstyrelsen hänvisar, med eget instämmande,

till följande av medicinalstyrelsen i dess utredning av år 1937 gjorda uttalande

i denna fråga.

Vad beträffar frågan örn vilka som böra vara skolläkare anser medicinalsty­

relsen, att på landsbygdens del och i smärre städer i första rummet tjänste­

läkarna äro lämpade att tagas i anspråk för denna uppgift, något som också i

stor utsträckning redan skett inom de kommuner, där skolhygienisk verksam­

het bedrives. Tjänsteläkarnas allmänna utbildning och hela deras verksamhet

göra dem väl skickade att omhänderhava ifrågavarande uppgift, och det torde

ej stöta på större svårigheter att anordna specialutbildning i skolhygien och

därmed sammanhängande frågor för de tjänsteläkare, som behöva sådant till­

skott i sin allmänna läkarutbildning. Redan nu meddelas vid de två årliga

kurserna i socialhygien och socialmedicin för tjänsteläkare undervisning i bland

annat skolhygien, hälsovård för barn och ungdom, tuberkulosbekämpandet och

psykisk hälsovård. I dessa kurser deltaga 30 läkare årligen. I städer med

10 000 invånare eller därutöver liksom på landsbygden, när särskilda förhål­

landen göra det lämpligt, kunna anställas skolläkare, som icke äro tjänste­

läkare.

Kungl. Majlis 'proposition nr 193.

17

Ett godtagande av principen, att i första hand tjänsteläkare skola vara

skolläkare, synes kräva, att i Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för förste

provinsialläkare och provinsialläkare den 21 maj 1926 (nr 177)1 stadgas skyl­

dighet för provinsialläkare att, om han därtill av vederbörande anmodas, mot

ersättning utöva verksamhet som skolläkare vid inom hans distrikt befintliga

folkskolor.

Skolsköterskans huvuduppgifter.

Skolöverstyrelsen framhåller, med hänvisning till sin uttalade uppfattning

om den skolhygeniska verksamhetens uppgift och läkarens roll däri, såsom

uppenbart, att några få allmänna läkarundersökningar av skolornas elever

under skoltiden ingalunda motsvara de krav, som böra uppställas på verk­

samheten i dess helhet, utan jämte nämnda undersökningar måste dessutom

en fortlöpande, förebyggande hälsoövervakning av lärjungarna och deras miljö

i hem och skola äga rum. För att sådan övervakning på ett effektivt sätt skall

kunna ske, måste sköterskor anställas.

Skolsköterskan bör enligt överstyrelsens mening ha till uppgift att under

skolläkarens förmansskap och i enlighet med hans instruktioner

1. följa lärjungarnas själsliga och kroppsliga utveckling samt hälsotillstånd

och i samarbete med målsmän, skolläkare och lärare vidtaga åtgärder för be­

varande av ungdomens hälsa och för dess fostran till sunda levnadsvanor med

beaktande av miljön både i hem och skola,

2. följa sjuka, klena och av sjukdom särskilt hotade lärjungars hälsotill­

stånd,

3. vidtaga förebyggande åtgärder emot smittsamma sjukdomar bland lär­

jungar och lärare samt

4. vid i skolan inträffade olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så kan

ske, lämna tillfällig vård.

Regkryteringen av skolsköterskekåren.

Skolöverstyrelsen framhåller, att i stad med 10 000 invånare eller därutöver

särskild skolsköterska i regel borde anställas. Överstyrelsen utgår ifrån, att

i allmänhet en skolsköterska i heltidsanställning blir fullt sysselsatt vid ett

elevantal av cirka 1 500. Man borde utgå ifrån, att i städer med över 20 000

invånare heltidsanställd sköterska eller flera dylika borde finnas. I Stockholm

med dess 28 434 lärjungar skulle alltså erfordras cirka 19 sköterskor (f. n. 19)

och i Göteborg med dess 19 726 elever c:a 13 sköterskor (f. n. 11).

Genom riksdagens beslut rörande omorganisationen av distriktsvården och

därav föranledd författning rörande statsbidrag till sagda vård (SFS

1935: 428) hade möjligheter skapats, framhåller överstyrelsen vidare, att ge­

nom anställande av distriktssköterskor även få skolsköterskor i alla delar av

landet. Man syntes böra tänka sig utvecklingen av den skolhygieniska orga-

Kungl. Marits proposition nr 193.

x) Numera civila avlöningsreglementet, 59 §.

Bihang till riksdagens protokoll 19kk. 1 sami. Nr 193.

2

18

nisationen ske parallellt med och beroende av genomförandet av den nya

distriktssköterskeorganisationen. Möjligheter förelåge redan nu att provisoriskt

utnyttja vissa andra redan befintliga sköterskor som skolsköterskor.

Lärarens huvuduppgifter.

I den skolhygieniska verksamheten bör läraren taga aktiv del, yttrar skol­

överstyrelsen. Hans huvudsakliga uppgifter borde vara följande:

1. att i samarbete med läkare och sköterska följa lärjungarnas själsliga och

kroppsliga utveckling och hälsotillstånd och vidtaga åtgärder för bevarande

av ungdomens hälsa samt särskilt i samband med undervisningen i hälsolära

fostra den till sunda levnadsvanor,

2. att i hygieniskt syfte samarbeta med målsmännen (utsända frågeformu­

lär eller hälsokort för ifyllande, underrätta dem örn tid och plats för läkar­

undersökningar, träda i förbindelse med dem, då lärjunge visar påtagligare

svårighet att följa undervisningen, lämna upplysning beträffande sexualunder­

visning o. s. v.),

3. att, där så befinnes lämpligt, väga och mäta eleverna,

4. att vid yrkesvägledning, då så är erforderligt, samråda med läkaren, och

5. att samråda med läkaren beträffande skollokalernas hygien.

Målsmännens uppgift.

En modern, skolhygienisk verksamhet av tillfredsställande art förutsätter,

framhåller överstyrelsen, målsmännens aktiva medverkan. Målsmännen måste

anmodas att lämna skolan begärda uppgifter rörande lärjungarnas genom­

gångna, särskilt smittsamma, sjukdomar och rörande hemmiljön i olika avse­

enden, vare sig detta sker genom ifyllande av frågeformulär, genom att giva

begärda upplysningar vid skolsköterskans hembesök eller slutligen genom

direkt meddelande härom vid personligt besök i skolan vid läkarundersök­

ningar eller av annan orsak. Målsmännens aktiva medverkan i det förebyg­

gande hälsoarbetet bör vinnas genom en intensiv och kontinuerlig propaganda

i olika former från skolans sida.

Skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar.

Skolläkararvodet.

I sitt förslag av år 1937 föreslog medicinalstyrelsen, att skolläkarens

arvode skulle fastställas till ett årligt belopp av 2 kronor per skolbarn inom

vederbörande skoldistrikt. Till stöd härför anförde medicinalstyrelsen.

Med hänsyn till den skolhygieniska verksamhetens art torde det knappast

vara lämpligt eller ens möjligt, att ersättningen till läkaren utgår per presta­

tion enligt fastställd taxa, utan nödvändigt, att ersättningen utgår i form

av ett årligt arvode per skolbarn inom skoldistriktet. Därigenom låta sig

kostnaderna lättare beräkna och kunna också hållas mera konstanta än om

Kungl. Majds proposition nr 193.

19

ersättning skulle utgå per prestation, i vilket senare fall man i regel hade

att räkna med provinsialläkartaxan som grundtaxa.

Enligt gjorda beräkningar betyder ett årligt arvode av 2 kronor per skol­

barn ett timarvode av högst 10 kronor, varvid resetider icke äro medräknade.

Medicinalstyrelsen finner en sådan ersättning — vilken bör utgå även för det

fall, att skolläkaren är tjänsteläkare — utgöra en minimiersättning för det

omfattande och ansvarsfulla arbete, som numera tillkommer en skolläkare.

För en lägre ersättning kan knappast krävas en verksamhet av den omfatt­

ning, styrelsen anser nödvändig. Det vore också bortkastade medel att ordna

en skolläkarverksamhet, som icke blir effektiv.

Statskontoret och skolöverstyrelsen framförde i sina över medicinalstyrel­

sens förslag avgivna yttranden icke några invändningar mot skolläkararvo-

dets föreslagna storlek.

I nu föreliggande utredning instämmer skolöverstyrelsen i 1937 års för­

slag med den ändringen, att arvodet enligt överstyrelsens mening bör sättas

till 2 kronor 75 öre per barn och år, detta med hänsyn till att skolläkaren

enligt det nu aktuella förslaget skulle erhålla mer omfattande uppgifter.

Överstyrelsen tänker sig emellertid möjligheten av att skolhälsovården fram­

deles skall kunna komma att ingå i provinsialläkarnas tjänsteåligganden utan

särskilt arvode.

Statsbidrag till skolläkararvode.

Medicinalstyrelsen föreslog i sin utredning av år 1937, att statsbidrag skulle

utgå till skoldistrikten med 50 procent av kostnaderna för skolläkararvodena.

Styrelsen anförde.

Enligt medicinalstyrelsens mening kan, i anslutning till senaste riksdags­

beslut om överflyttande av kostnaderna för folkskoleväsendet på statsverket,

ifrågasättas, huruvida icke samtliga kostnader jämväl för skolläkarvården

borde åvila staten. Härigenom skulle skolhygienisk vård bli obligatorisk för

alla folkskolor, liksom nu redan är fallet för de allmänna läroverken. Detta

vore en naturlig, effektiv och enkel lösning. Styrelsen är emellertid tveksam,

huruvida förutsättningarna för en sådan reform ännu föreligga, och anser sig

därför närmast böra föreslå en annan väg, nämligen att låta denna gren av

socialhygienen framväxa i anslutning till nu föreliggande förhållanden men

med ett kraftigt ekonomiskt bidrag av staten. Vad angår den del av kost­

naderna, som skulle åvila annan än staten, hyser styrelsen den uppfattningen,

att skolhälsovården är en hälsovårdsangelägenhet av den art, att den helst

borde med kraftigt statsbidrag omhänderhavas av landstingen så som redan

skett beträffande andra former av förebyggande vård, såsom distriktsvården,

dispensärvården, mödra- och barnavården. Emellertid har utvecklingen visat,

att i stora delar av landet primärkommunerna ådagalagt ett intresse, som

tagit sig uttryck i avsevärda ekonomiska anslag flir möjliggörande av skol-

läkarvård. Det synes därför styrelsen vara lämpligast, att tills vidare statens

medverkan icke göres ovillkorligen beroende av landstingens omhändertagande

av skolläkarvården utan jämväl kan komma i fråga i samverkan med pri­

märkommunerna. Som ett nödvändigt villkor flir statsbidrag torde emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

20

böra stadgas, att skolbarnstillsynen organiseras och utvecklas efter en plan,

som godkänts av central myndighet, lämpligen medicinalstyrelsen, varigenom

verksamhetens eventuella framtida överflyttning på annan huvudman icke

äventyras.

Medicinalstyrelsen vill sålunda uttala, att enligt styrelsens förmenande

statsbidrag bör utgå såväl till avlönande av läkare vid folkskolorna som till

dessa läkares resor för skolbarnsundersökningar.

I fråga om det förra av dessa statsbidrag anser styrelsen detta böra bestäm­

mas att för helt budgetår räknat utgå med en krona för varje under höstter­

minen vid folk- eller småskola inom vederbörande skoldistrikt inskriven

lärjunge.

Medicinalstyrelsens förslag föranledde icke någon erinran från skolöver­

styrelsen eller statskontoret.

Skolöverstyrelsen instämmer nu i medicinalstyrelsens förslag av år 1937

om statsbidrag med 50 procent av kostnaderna för skolläkararvoden. Med

utgångspunkt från barnantalet i folkskolor och högre folkskolor vårterminen

1942 — 533 260 lärjungar — beräknar överstyrelsen det årliga statsbidraget

vid fullt utbyggd verksamhet till (% av 2: 75 X 533 260 =) i runt tal

735 000 kronor. Skolöverstyrelsen anför vidare:

För närvarande åtnjuta cirka 87 procent av folkskolornas elever någon

form av läkarvård, ehuru endast cirka 40 procent kunna anses få en fullgod

sådan. Denna sistnämnda del av barnen befinner sig så gott som uteslutande

i städerna. Under budgetåret 1944/45 hinner givetvis icke skolläkarverksam-

het anordnas i full utsträckning.

Det låter sig icke göra att nu med någon större grad av exakthet kunna

beräkna, huru stor del av skoldistrikten, som under nämnda budgetår kunna

antagas bli i stånd att anordna verksamheten efter de här föreslagna nya

linjerna. Man torde emellertid våga antaga, att omkring 60 procent av det

statsbidrag, som beräknas erforderligt vid full utbyggnad av verksamheten,

under budgetåret 1944/45 bör stå till förfogande för att möta behovet. De

statliga kostnader, som erfordras för läkarverksamheten under nämnda år

och som lämpligen bör givas karaktären av förslagsanslag, torde alltså kunna

beräknas till 60 procent av 735 000 kronor = 441 000 kronor eller i runt tal

450 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har vid övervägande av möjligheterna att nedbringa

kostnaderna för den sålunda föreslagna skolhygieniska verksamheten tänkt

sig följande alternativ. Ehuru överstyrelsen är av den uppfattningen, att en

statligt understödd dylik verksamhet bör omfatta såväl landsbygd som även

städer, vill överstyrelsen dock framhålla, att i varje fall de större städer, som

ha 50 000 invånare och däröver, redan nu måste anses ha en på lokala initia­

tiv ordnad, god skolhygienisk verksamhet i sina folkskolor och att förden­

skull rätt för dessa städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norr­

köping och Örebro) att utfå statsbidrag icke omedelbart oundgängligen be­

höver beredas. Överstyrelsen beräknar, att, om dessa städer tills vidare skulle

ställas utanför, den därigenom betingade minskningen beträffande föreslaget

statsbidrag för nästa budgetår skulle i runt tal belöpa sig till kronor 60 000.

Skolöverstyrelsen har dock icke funnit skäl föreslå denna inskränkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

21

Statsbidrag till skolläkarnas resor.

Skolöverstyrelsen föreslår, att statsbidrag skall utgå till bestridande av

skolläkarnas resekostnader efter samma grunder som gälla för statsbidrag

till resekostnaderna för läkares hembesök hos spädbarn, d. v. s. med 70 pro­

cent i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 60 procent i Väs­

ternorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 pro­

cent inom riket i övrigt. Överstyrelsen anför i detta hänseende.

År 1937 framhöll medicinalstyrelsen svårigheten i att giva en något så när

exakt beräkning av de kostnader, som kunna uppkomma genom läkarnas

resor till skolorna. Därvid framhölls, att en del av dessa resor kunde utföras

i samband med provinsialläkarnas andra resor i tjänsten såsom resor för vac­

cination eller för tillsyn av sinnessjuka m. m., varigenom inga särskilda rese­

kostnader skulle förorsakas för skolbarnsundersökningarnas del. Enligt medi­

cinalstyrelsens mening måste det anses vara nödvändigt, att enhetlighet och

stadga skapas även i fråga örn bestridandet av dessa för den skolhygieniska

verksamheten ofrånkomliga kostnader. Härvidlag borde man som en allmän

princip kräva, att resorna läggas efter en allmän plan, som uppgjorts av

tjänsteläkaren i samråd med skolstyrelsen. Vidare kunde man utgå ifrån,

att resor till mindre skolor endast torde behöva förekomma en gång årligen.

Resor för undersökning av de s. k. kontrollbarnen borde i regel för mindre

skolor helt och för större skolor ej sällan kunna undvikas, i det att dessa barn

för de fall, där kontrollen ej kunde ske genom skolsköterska under skolläka­

rens ledning, ofta lämpligen torde kunna transporteras till läkarens närmaste

mottagningslokal, den ordinarie eller en av mera tillfällig karaktär.

För medicinalstyrelsens beräkning av kostnaderna förelåg följande håll­

punkter. På landsbygden funnes omkring 14 000 skolhus. Det beräknades,

att dessa årligen skulle komma att besökas av 350 läkare (provinsialläkare

och en del extra provinsialläkare), varför varje läkare i medeltal antogs be­

höva besöka 40 skolor årligen. Medicinalstyrelsen antog, att varje läkare år­

ligen för angivet ändamål skulle komma att resa cirka 80 mil.

Medicinalstyrelsen anförde vidare, att vad angår statsbidrag till resekost­

naderna detta kunde tänkas utgå antingen per år och antal skolbarn i skol­

distriktet eller ock i viss relation till de verkliga kostnaderna. Utginge bidrag

enligt den första principen, kunde man måhända räkna med större sparsam­

het vid planeringen av resorna. Genom riksdagens beslut år 1937 angående

statsbidrag till kostnaderna för resor för hembesök hos spädbarn utgår emel­

lertid bidrag enligt den senare principen med viss procent av de verkliga kost­

naderna. Denna procent hade satts olika i olika delar av landet och utgjorde

70 i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, 60 i Västernorrlands, Gäv­

leborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt 50 inom riket i övrigt. Med

hänsyn till att båda vårdformerna. — spädbarnsvården och skolläkarvården

—- iiro förebyggande borde konsekvensen fordra, att statsbidrag utginge även

för läkarnas resor för skolbarnsundersökningar. Som bidragsgrund ville medi­

cinalstyrelsen förorda, att statsbidraget finge utgå enligt enahanda, nyss an­

tydda grunder, som bestämts skola gälla för statsbidrag till resekostnaderna

för hembesök hos spädbarn (SFS 1937: 745 § 6, punkt 4). Emot denna prin­

cip har överstyrelsen intet att erinra.

Medicinalstyrelsen, som utgick från de folkmängdssiffror, som förelåge den

1 januari 1937, fann sig böra utgå ifrån, att det genomsnittliga statsbidrags-

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

22

procenttalet i varje fall icke skulle komma att överstiga 60. Statsbidraget för

varje läkares årliga resor skulle alltså i genomsnitt uppgå till högst 60 procent

av de verkliga resekostnaderna.

Som folkmängden den 1 januari 1941 på länens landsbygd fördelade sig

med 9,0 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 70 procent, med

16,7 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 60 procent och med

74,3 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 50 procent, kan man

utgå ifrån, att det genomsnittliga statsbidragsprocenttalet i varje fall icke

skulle komma att överstiga 60. Sålunda skulle statsbidraget för varje läkares

årliga resor om 80 mil i genomsnitt uppgå till en kostnad motsvarande den

totala kostnaden för 48 mils resa. Medelkostnaden per mil torde ungefärligen

kunna beräknas till 4 kronor 50 öre (taxebil 5 kronor och egen bil 4 kronor).

Statsbidraget skulle då utgå med (350 X 48 X 4,5 =) 75 600 kronor per år.

Av samma skäl, som anförts vid beräknandet av läkararvodena, skulle för läs­

året 1944/45 endast erfordras 60 procent av nu nämnda belopp eller omkring

46 000 kronor.

Villkor för statsbidrag.

Skolöverstyrelsen föreslår, att som villkor för utgående av statsbidrag så­

väl till avlönande av skolläkare som statsbidrag till dessas resor skall gälla

följande.

1. Verksamheten skall bedrivas enligt allmän plan, som av skolöverstyrel­

sen i samråd med medicinalstyrelsen godkänts.

2. Berättelse enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär skall årligen

före den 1 september i tre exemplar ingivas till vederbörande statens folk­

skolinspektör, eller vad angår skoldistrikt, som äro befriade från statlig in­

spektion, vederbörande kommunala inspektör. Inspektören har att inom fjor­

ton dagar insända ett exemplar av skolläkarens berättelse till skolöverstyrel­

sen och ett exemplar till vederbörande förste provinsialläkare.

3. Statsbidrag utgår endast under förutsättning, att huvudmannen dels

till skolläkaren utgiver årlig ersättning med minst 2 kronor 75 öre för varje

barn i skoldistriktet, för vilket statsbidrag erhålles, dels ersätter kostnaderna

för läkarens och i förekommande fall sköterskans resor.

4. Statsbidrag må utgå till skoldistrikt endast om verksamheten är genom­

förd vid distriktets samtliga skolor.

Kostnader för skolsköterskor.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle distriktssköterskorna i största ut­

sträckning anlitas även som skolsköterskor. Då denna uppgift syntes kunna

åläggas distriktssköterskorna inom ramen för deras instruktion, syntes an­

ordningen icke behöva medföra några ökade kostnader för statsverket. I de

fall, då skolsköterskor med heltidssysselsättning skulle anställas, borde deras

avlönande liksom hittills ske genom anslag från vederbörande kommun utan

anlitande av statsbidrag. Däremot syntes det bli oundvikligt, att skolskö­

terskornas resor åtminstone delvis bekostades av statsmedel.

Beträffande kostnaderna för skolsköterskornas resor anförde medicinal­

styrelsen i sitt förslag av år 1937.

Kungl. Majda proposition nr 193.

23

Vad angår kostnaderna för distriktssköterskas resor i egenskap av skol­

sköterska synas dessa icke behöva bli särskilt stora. Vid de regelbundna

undersökningarna åtföljer hon ofta läkaren i dennes tjänstebil. Vid kontroll­

undersökningarna i skola eller besök i hemmen kan och bör hon kombinera

dessa resor, så att hon vid besök på en plats söker förena flera olika uppdrag;

sådana resor bekostas då av distriktsvårdsstyrelsen. För de undantagsfall, att

distriktssköterskan för ändamål, varom här är fråga, är nödsakad att före­

taga resa som föranleder särskild kostnad, torde statsbidrag böra utgå efter

samma grunder som de ovan för statsbidrag till läkarnas resor för skolbarns­

undersökningar föreslagna.

Medicinalstyrelsen fann oöverstigliga svårigheter möta att närmare be­

räkna det härför erforderliga anslagsbeloppet och föreslog efter hypotetisk

beräkning, att statsbidrag av förslagsanslags natur skulle beviljas för budget­

året 1938/39 till skoldistrikt såväl för skolläkarnas resor som för dem av

distriktssköterskornas resor i egenskap av skolsköterska, vilka måst föranleda

särskild kostnad med tillhopa 35 000 kronor, i vilket belopp skulle ingå ett

belopp av 27 000 kronor för skolläkarnas resor.

Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört beträffande nu erforderligt

anslag för läkarnas resor (46 000 kronor) finner överstyrelsen sig böra för­

orda, att statsbidrag måtte utgå med tillhopa 60 000 kronor för läkarnas och

sköterskornas resor för budgetåret 1944/45.

Där särskild skolsköterska vore anställd utan att tillhöra distriktsvårds-

organisationen, syntes kostnaderna för hennes resor i enlighet med medicinal­

styrelsens förslag av år 1937 böra åvila huvudmannen.

Kostnader för vikarier åt tjänsteläkare under skolbarnsundersökningarna.

Beträffande denna fråga anför skolöverstyrelsen.

För att bereda tjänsteläkaren tillfälle att under viss tid av året helt ägna

sig åt skolbarnsundersökningarna, vilket överstyrelsen finner oundgängligen

nödvändigt, bör enligt medicinalstyrelsens förutberörda förslag möjlighet be­

redas för den anordningen, att annan läkare under tiden tjänstgör på tjänst-

göringsstationen. Denna fråga syntes medicinalstyrelsen lämpligen kunna lö­

sas genom användning av civila läkarstipendiater i vissa fall. För närvarande

är endast en stipendiat antagen ehuru medicinalstyrelsen äger antaga 10 sti­

pendiater av l:a klass för en tid av 3 år och 15 stipendiater av 2:a klass för

en tid av 3 månader. Man torde icke med någon större grad av tillförlitlighet

kunna beräkna huru många stipendiater, som skulle erfordras i detta sam­

manhang. Medicinalstyrelsen beräknade år 1937 preliminärt behovet till 3

stipendiater av l:a klass och 10 av 2:a klass, vilket då motsvarade ett årligt

sammanlagt arvode av 11 500 kronor, vartill då komme den ersättning, sti­

pendiaterna erhålla under den tid, de biträda i civila sjukvården. Medverkan

av dylika civila läkarstipendiater torde alltså medföra extra, indirekta kost­

nader av ungefärligen den angivna storleksordningen.

Mottag ning slokaler för läkarna.

Endast vid nybyggnad av större skolor bör, framhåller skolöverstyrelsen,

behovet av särskild mottagningslokal för läkaren beaktas tills vidare.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 193.

24

Kungl. Maj-.ts proposition nr 193.

Utrustning.

Den för läkarundersökningarna nödiga utrustningen (våg, mätinstrument,

glasögonlåda, kemikalier m. m.) torde tills vidare böra tillhandahållas av

skoldistrikten ensamma eller med landstingens hjälp, anför skolöverstyrelsen.

Skollvy gleniska kurser för lärare och läkare.

Skolöverstyrelsen hemställer om ett reservationsanslag av 10 000 kronor

för nästa budgetår för anordnande av fortbildningskurser i skolhygien för

lärarpersonalen vid folkskolor och högre folkskolor. Till stöd härför anför

överstyrelsen.

Överstyrelsen är av den uppfattningen, att kortvariga skolhygieniska kur­

ser på olika håll i landet för lärare och läkare snarast böra komma till stånd.

Omkring 87 procent av landets folkskolebarn åtnjuta, visserligen till stor del

i otillfredsställande omfattning, redan i någon form skolhygienisk omvårdnad.

I avvaktan på beviljande av statsbidrag för utbyggande av verksamheten

efter enhetliga, statligt reglerade linjer och för förberedande information av

läkare och lärare rörande den avsedda verksamhetens art vore det otvivel­

aktigt av stort värde, om dylika kurser kunde hållas. Det är vidare ange­

läget, att den skolhygieniska verksamhet, som redan finnes, så vitt möjligt

anordnas på principiellt likartat sätt varför uppskov med kurser av nämnd

art icke är önskvärt. Likaså är det av vikt att kurs för sköterskor regelbundet

äger rum.

Vad kurser för läkare beträffar, så kunna dylika tills vidare organiseras

utan större svårigheter därigenom, att lämpligt avpassat skolhygieniskt pro­

gram inlägges dels i de båda årliga kurser, som vid statens institut för folk­

hälsan hållas för tjänsteläkare i socialhygien och socialmedicin och dels i de

allmänna fortsättningskurser för läkare, som med relativt korta mellanrum

anordnas.

Angående skolhygieniska kurser för lärare vill överstyrelsen livligt förorda

att möjligheter genom beviljande av statsbidrag skapas för anordnande av

åtminstone en dylik kurs under budgetåret 1944/45. Den summa, sorn härför

skulle erfordras kan uppskattas till 10 000 kronor.

Beträffande kurs för sköterskor kan dylika tills vidare utan större svårig­

het inläggas i programmet för de fortsättningskurser för distriktssköterskor,

som för närvarande 3 gånger årligen hållas vid statens institut för folkhälsan.

Utgivande av tryckt handledning för föräldrar och lärare.

Skolöverstyrelsen har anhållit, att för nästa budgetår måtte anvisas ett

reservationsanslag av 15 000 kronor till bestridande av kostnaderna för ut­

arbetande och utgivande av en handledning rörande skolans hälsovårdsarbete.

Det vore enligt överstyrelsens mening av stor vikt, att en dylik handledning

för föräldrar och lärare snarast utgåves.

Kostnader för nästa budgetår.

Härom anför skolöverstyrelsen:

De sammanlagda kostnaderna, som skolläkarinstitutionen vid folkskolor

25

och högre folkskolor för budgetåret 1944/45 enligt överstyrelsens förslag

skulle förorsaka statsverket, äro följande:

Kungl. May.ts proposition nr 193.

statsbidrag till arvoden åt skolläkare.................................. kronor 450 000

»

» resekostnader .............................................. »

60 000

Summa kronor 510 000.

Då man emellertid torde böra räkna med att statsbidraget skall utbetalas

först i efterskott, synas ovannämnda kostnader icke komma att belasta bud­

geten förrän under budgetåret 1945/46. Anslag för ändamålet behöver således

icke begäras av 1944 års riksdag.

Däremot bör anslag av 1944 års riksdag begäras för anordnande av skol-

hygieniska kurser samt för utarbetande och utgivande av en handledning i

skolhygien, eller sammanlagt (10 000 -f- 15 000 =) 25 000 kronor.

Remissyttranden.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har förklarat sig livligt tillstyrka

skolöverstyrelsens förslag, vars genomförande för kommunernas del säker­

ligen skulle vara av den allra största betydelse.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har i princip tillstyrkt

ifrågavarande förslag med vissa detaljerinringar. Styrelsen anför:

Det kan icke anses lämpligt eller nödvändigt att såsom villkor för rätt

till statsbidrag till skolläkarens avlöning föreskriva, att ersättningen till

skolläkaren skall utgå med minst 2 kronor och 75 öre per barn och år. Fall

finnas nämligen, där förebildlig skolhygienisk verksamhet genomförts för

betydligt lägre kostnader. Såsom exempel härpå kan nämnas att i Stora

Kopparbergs skoldistrikt, Kopparbergs län, skolläkaren åtnjuter ett fast

årsarvode på 1 200 kronor med skyldighet att årligen undersöka samtliga barn

i klasserna 1—7 (545 barn höstterminen 1943) och med skyldighet att själv

bestrida resekostnaderna. Enligt förslaget skulle skolläkaren i detta fall ha en

ersättning på cirka 1 500 kronor jämte resekostnader med skyldighet att årli­

gen undersöka endast cirka tre sjundedelar av barnen. Om å ena sidan enligt

styrelsens uppfattning anledning saknas att tillförsäkra skolläkarna viss mini-

miersättning, torde å andra sidan böra framhållas, att skolläkarna i olika delar

av landet ha att arbeta under så olika förhållanden, att en viss differen­

tiering av ersättningen och därmed även av statsbidraget vore motiverad.

Skolläkaren i en vidsträckt landskommun med bristfälliga kommunikatio­

ner torde sålunda få räkna med vida större tidsåtgång för fullgörandet av

uppdraget än skolläkaren i en stad eller i en (industri)kommun av mindre

omfång.

Även i övrigt borde statsbidragsbestämmelserna örn möjligt utformas

med större hänsynstagande till rådande geografiska olikheter. Det kan tän­

kas, att en hårt arbetstyngd tjänsteläkare i ett landsbygdsdistrikt icke

skall få tid över för besök i avlägset liggande skolor med lågt barnantal.

Kostnaden för transport av barnen till läkarens mottagning torde i regel

icke behöva bli högre än läkarens resekostnader, varför statsbidragsbestäm­

melserna borde kunna så utformas, att statsbidrag i förekommande fall

skulle kunna utgå även för resekostnaderna för den klass- eller skolvis ske-

26

Kungl. Marits proposition nr 193.

ende läkarundersökningen vid läkarens mottagning på lians station eller

annorstädes.

Styrelsen förutsätter till slut, dels att distriktssköterskornas medverkan

i den skolhygieniska verksamheten skall lämnas utan kostnader för skol­

distrikten, dels att sådana direktiv skola lämnas för verksamhetens prak­

tiska utformning, att kommunerna icke onödigtvis betungas av kostnader

för anskaffning av den nödiga utrustningen. Det kan icke vara nödvändigt

att för varje mindre skola anskaffa vågar, mätinstrument m. m.; i bespa­

ringssyfte bör för varje skoldistrikt kunna anskaffas viss ambulatorisk ut­

rustning.

Styrelsen för Svenska skolläkarföreningen har sammanfattningsvis ut­

talat,

att styrelsen livligt ansluter sig till och tillstyrker förslaget i stort;

att fortsättningsskolornas skolhygieniska problem även böra lösas, så

snart denna skolforms utformning blivit klar;

att distriktssköterskorna i större distrikt må kunna anställas efter kate­

goriindelning och icke efter geografisk indelning;

att utfärdande av intygsbok för minderåriga arbetare genom skolläkarna

särskilt honoreras;

att vissa skäl synas tala för att förlägga den mellersta av de tre klass­

undersökningarna till 4:e i stället för till 3:e klass;

att redan skoldistrikt om 1 000 barn anses ge full sysselsättning åt en

skolsköterska;

att skolläkarnas resekostnader honoreras efter provinsialläkartaxa;

att provinsialläkarnas totala avkoppling från all sjukvårdande verksam­

het under skolundersökningsperioder icke alltid är nödvändig eller lämplig

och icke bör göras obligatorisk;

att statsbidrag får utgå även för skolläkarlokaler i större skolbyggnader;

samt

att de större städerna absolut icke böra uteslutas från förslaget.

Till närmare utveckling av nämnda uttalanden anför styrelsen i huvud­

sak följande.

Under förslagets utformning inom skolöverstyrelsen har svenska skol­

läkarföreningen genom skolöverläkaren beretts tillfälle deltaga i diskus­

sionen över här ifrågavarande organisationsproblem. Härvid har redan god

överensstämmelse kunnat konstateras i alla större principfrågor, och sty­

relsen har här endast att bekräfta sin livligaste anslutning till förslaget i

stort. Även när det gäller den närmare utformningen har styrelsen i huvud­

sak endast en del smärre randanteckningar att göra, vilka här anföras.

Det nu föreliggande förslaget omfattar icke fortsättningsskolorna. Med

hänsyn till att omorganisationen av fortsättningsskolan är ifrågasatt, synes

denna uraktlåtenhet kunna för närvarande motiveras. Men det bör redan

nu framhållas, att eleverna i denna skolform befinna sig i en ömtålig ålder,

som i alldeles särskild grad motiverar en god skolhygienisk övervakning.

I samband med distriktssköterskornas utnyttjande för skolhygienisk

verksamhet vill skolläkarföreningen med hänsyn till erfarenheter från

vissa större provinsialläkardistrikt framhålla önskvärdheten av att i så­

dana distrikt med ett flertal distriktssköterskor dessa redan vid tjänsternas

Kungl. Majlis ■proposition nr 193

27

ledigförklarande skulle kunna avses för olika verksamhetsgrenar eller lämp­

liga kombinationer av sådana inom hela distriktet i stället för för samt­

liga grenar inom en mindre del av distriktet. Fördelen av att härigenom

få personer, som både med avseende på håg, fallenhet och utbildning äro

speciellt lämpade för de olika verksamhetsgrenarna, får icke underskattas.

I mindre distrikt torde en dylik uppdelning däremot icke låta sig göras.

Skolöverstyrelsen har på tal örn yrkesvägledning framkastat det önske­

målet att intygsboken för minderåriga arbetare borde uppläggas genom

skolläkarens försorg. För upprättande av sådan intygsbok och i samband

därmed företagen undersökning utgår för närvarande ett arvode av 3 kro­

nor. Intygsbokens upprättande torde i och för sig icke erfordra någon

annan undersökning än den som klassundersökningen i avslutningsklassen

innebär enligt det nya systemet och detta inkluderar också skyldighet för

skolläkaren att avge yrkesråd av den art, som intygsboken innehåller. Ivan

intygsboken uppläggas i samband med avslutningsnndersökningen i skolan^

behöver detta sålunda icke föranleda annan kostnad än för utfärdandet

av intyget; då detta emellertid kommer att bli mycket tidsödande och

sannolikt måste göras av läkaren själv eller sköterskan under läkarens led­

ning och på hans ansvar, torde särskilt honorar böra utgå för detta arbete.

Den andra klassundersökningen under barnens folkskoletid föreslås för­

lagd till klass 3. I exempelvis Göteborg är den förlagd till klass 4. Här­

igenom vinnes, att undersökningarna fördela sig mera jämnt på de olika

åldersstadierna. För det mindretal, som från klass 4 övergå till läroverken,

komma visserligen då två klassundersökningar under två närmast på var­

andra följande läsår, den ena i folkskolans 4:e, den andra i läroverkets l:a

klass, men då det här är fråga om en överlämning av ett värdefullt barn­

material från en skolform till en annan och vanligen från en skolläkare

till en annan, så må en dylik skärpt uppmärksamhet i övergången betrak­

tas som naturlig och önskvärd. Skulle man i framtiden finna sig böra

övergå till en klassundersökning vartannat år, kommer givetvis frågan i

ett annat läge.

Skolöverstyrelsen uttalar den meningen, att en sköterska är fullt syssel­

satt vid ett elevantal av cirka 1 500 barn. Skolläkarföreningens styrelse har

här uttalat sig för att redan 1 000 elever ge en sköterska Heltidssysselsätt­

ning. Man torde kunna formulera sköterskebehovet så, att 1 000—1 500

elever kräva en sköterska, 1 500—2 000 därtill ett biträde och 2 000—3 000

två sköterskor.

Om skolläkarnas resekostnader har skolläkarföreningen den uppfattnin­

gen, att reseersättning bör utgå såsom efter provinsialläkartaxa, således

med viss ersättning även för den under resan förbrukade tiden. Man torde

icke kunna bortse ifrån det faktum, att denna tid kommer att växla

'mycket starkt i olika distrikt även med någorlunda lika stort elevantal.

Det måste då komma att verka orättvist med ett ersättningssystem, som

icke tar hänsyn till detta förhållande.

Skolöverstyrelsen föreslår utnyttjande av civila läkarstipendiater för att

bereda provinsialläkarna tillfälle att under vissa perioder ägna sig helt åt

hälsovardande arbete. Häröver vill skolläkarföreningen som sin mening

anföra, att endast för den händelse tiden vid sidan av skolläkarundersök-

ningarna kan användas för annat hiilsovårdsarbete, vaccinationer eller dy­

likt iir en dylik avkoppling från övrigt arbete nödvändig eller lämplig.

Kl assundersökningsarbete iir nämligen genom sin relativa uniformitet så

28

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 193.

tröttande, att läkaren ej orkar med mycket över två timmars arbete i

följd av denna natur utan att uppmärksamheten avtrubbas. Skulle två

sådana arbetspass med skolundersökningar inläggas per dag, blir det i varje

fall nödvändigt med ett så långt uppehåll emellan dem, att därigenom

skoldagens längd kommer att överskridas, vilket ur barnens synpunkt är

mindre lämpligt. För de läkare, som emellertid önska och lämpligen kunna

sammanföra sina olika hälsovårdsåligganden till vissa perioder av året

under avstående från allt sjukvårdsarbete samma tider, är givetvis möj­

ligheten att få läkarbiträde av civil stipendiat utmärkt.

Vidare föreslås ordnande av särskilda skolläkarlokaler vid nybyggnad

av större skolor. Detta vill skolläkarföreningen varmt understryka och

samtidigt uttala önskemålet, att statsbidrag då även kan erhållas för dessa

lokaler. För att få skolläkararbetet kvalitativt gott, har lokalfrågan en

mycket stor betydelse. Undersökningarna kunna utföras på ett långt bättre

sätt. Sköterskan har där en ständigt tillgänglig lokal för sitt arbete och

sammanräknas hennes arbetstider där med skolläkarens skall det visa sig,

att i ett medelstort eller större skoldistrikt, lokalen blir tagen i bruk väl så

mycket som en vanlig lärosal. Det måste då anses oriktigt att statsbidrag

kan erhållas för lärosal men icke för läkarrum. Vill man verka för att måls­

männen skola närvara vid klassundersökningarna — och det är ur flera

synpunkter önskvärt — sfi ställer också detta vissa ökade krav på läkar-

lokal, främst i form av ett rymligt och ej alltför obekvämt väntrum. I

vissa fall torde dessa skolläkarlokaler även kunna komma till nytta för

andra hälsovårdsmottagningar, mödra- och barnavårdscentraler m. m.

Skolläkarföreningen finner det slutligen mycket angeläget att betona

sin anslutning till, att skolöverstyrelsen icke funnit skäl biträda ett fram­

kastat alternativ örn, att ur förslaget utesluta städer med över 50 000 in­

vånare. Detta alternativ anser skolläkarföreningen vara mycket olyckligt.

Det måste erinras örn, att den nivå, som skolhygienen i landets skolor i

allmänhet enligt förslaget är avsedd att nå och som skulle ställas som

villkor för statsbidrag, ingalunda är nådd i alla dessa städer. I Stockholm

undersökas t. ex. endast 2 årsklasser fullständigt. T Göteborg håller ett

system för utvidgad skolhälsovård på att successivt införas, som väsent­

ligen dock icke i alla detaljer kan mäta sig med det som här skulle bli

gällande för det övriga landet. Detta successiva införande innebär mueller

tid en tidsutdräkt på nära 7 år, innan det nya systemet är fullt genomfört.

Statsbidrag skulle där medge ett mycket snabbare genomförande. Med

hänsyn till dessa, även i de större städerna kvarstående, brister i det skol-

hygieniska arbetet har heller icke skolläkarlönerna kunnat sättas i paritet

med skolöverläkarens förslag. Ett utelämnande av de större städerna från

förslaget skulle sålunda med ali sannolikhet få till följd, att dessas skol-

hygien sackade efter det övriga landets, för vilken det i stället borde vara

ett stimulerande föredöme. Skolläkarlönerna skulle då också i dessa städer

troligen komma att ligga lägre än i det övriga landet, vilket skulle verka

orättvist. Detta alternativ anser sig därför svenska skolläkarföreningen

böra bestämt avstyrka, särskilt som statsbidraget till dessa städer stannar

vid ett så relativt blygsamt belopp.

Medicinalstyrelsen säger sig med stor tillfredsställelse hälsa skolöversty­

relsens utredning och förslag och tillstyrker livligt, att förslaget snarast

bringas till genomförande. Med hänsyn till att varken tjänsteläkare- eller

29

distriktssköterskeorganisationen ännu nått den utbyggnad, som är ound­

gängligen nödvändig för planens realiserande över hela landet, anser sig

medicinalstyrelsen dock böra ifrågasätta, om redan från början som vill­

kor för statsbidrags utgående skall uppställas, att verksamheten skall vara

genomförd vid skoldistriktets samtliga skolor. Skäl syntes tala för att möj­

lighet här öppnas för en successiv utbyggnad t. ex. under fem år.

Vid sin granskning av förslaget har medicinalstyrelsen ansett sig böra

vidröra vissa detaljer.

Bland skolläkares och skolsköterskas åligganden finnes upptaget — »att

vid i skolan inträffade olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så kan

ske, lämna tillfällig vård.» Särskilt med hänsyn till förhållandena på lands­

bygden synes det nödvändigt att denna bestämmelse kompletteras med

besked om på vad sätt ersättning därvid skall utgå för läkare och sköter­

ska, eventuellt för det sjuka barnets transport till skolläkaren.

Beträffande arvodena för skolläkarverksamheten förklarar sig skolöver­

styrelsen räkna med den möjligheten att framdeles skolhälsovården skall

kunna komma att ingå i provinsialläkarnas tjänsteåligganden utan utgå­

ende av särskilt arvode därför. Det må härtill erinras om, att detta endast

torde kunna ske i samband med en principiell omläggning av provinsial-

läkarnes avlöningsförmåner och en anpassning därefter jämväl av lönerna

för det stora flertalet kommunalt anställda tjänsteläkare, som måste be­

räknas bli tagna i anspråk för skolhälsovården.

Beträffande de föreslagna skolhygieniska kurserna för läkare anser sig

styrelsen böra ifrågasätta örn icke jämväl härför borde åtminstone under

de närmaste åren utgå särskilt statsanslag, så att ett större antal läkare

skulle kunna på relativt kort tid genomgå sådana kurser. Antalet deltagare

i såväl tjänsteläkarkurserna som fortsättningskurserna är nämligen be­

gränsat.

Slutligen finner styrelsen det vara ett stort önskemål att utarbetandet

av en handledning i hälsovård för föräldrar och lärare snarast sker på sätt

i förslaget angivits.

Riksräkenskapsverket tillstyrker i princip skolöverstyrelsens förslag men

ifrågasätter, huruvida icke utgifterna för skolläkarnas resor böra förskot­

teras av landstingen. Ämbetsverket anför:

Skolöverstyrelsen har i sin föreliggande framställning rörande statsbi­

drag till skolhygienisk verksamhet vid folkskolor och högre folkskolor in­

tagit den ståndpunkten, att statsunderstödd dylik verksamhet borde om­

fatta såväl landsbygd som städer. Riksräkenskapsverket delar denna upp­

fattning. De större städerna torde nämligen icke rimligen böra — såsom

överstyrelsen alternativt ifrågasatt — uteslutas från statsbidrag av den an­

ledningen, att de redan på egen bekostnad låtit anordna en god skolhygie­

nisk verksamhet vid sina folkskolor. Ett motiv för att utesluta dylika stä­

der från rätten till statsbidrag vore måhända, att några städer skulle kunna

anses på grund av förhållandevis gynnsam ekonomisk ställning vara i

mindre behov av understöd iin andra kommunala samfälligheter. Enligt

riksräkenskapsverkets mening torde dock knappast en rättvis klassificering

av städerna ur denna synpunkt kunna verkställas.

Kungl. Majlis proposition nr 193.

30

Vad angår statsbidragets storlek skulle enligt förslaget staten bidraga

med 50 procent av kostnaderna för skolläkarnas arvoden och med minst

50, högst 70 procent av kostnaderna för skolläkares och skolsköterskors

tjänsteresor. Dessa procentsatser synas riksräkenskapsverket ej för höga

med tanke på att det här är fråga om att understödja kommunerna att

genomföra en efter vissa reglerade grunder ordnad skolhygienisk verksam­

het, som för de flesta kommuner kommer att medföra ökad ekonomisk be­

lastning.

Med utgångspunkt från att årsarvodet till skolläkarna skulle utgå med

2 kronor 75 öre för varje under höstterminen inskriven lärjunge har skol­

överstyrelsen beräknat det årliga statsbidraget för nämnda arvoden vid

fullt utbyggd verksamhet till i runt tal 735 000 kronor. Statsbidraget till

skolläkarnas resekostnader har överstyrelsen beräknat till 75 600 kronor

för år, vartill kommer statsbidrag till skolsköterskornas resekostnader.

På grund av att verksamheten under det första året ej kan antagas komma

till stånd i full utsträckning har skolöverstyrelsen beräknat, att av ifråga­

varande årsbidrag skulle för budgetåret 1944/45 utgå omkring 450 000

kronor till arvoden åt skolläkare och 60 000 kronor till resekostnader för

skolläkare och skolsköterskor.

Nämnda beräkningar av statsbidraget för budgetåret 1944/45 måste

anses vara synnerligen osäkra i betraktande av att för närvarande ej kan

avgöras i vilken omfattning den skolhygieniska verksamheten under detta

år kan genomföras. Vid det förhållandet att, såsom skolöverstyrelsen för­

utsatt, anslag för ändamålet icke behöver anvisas för budgetåret 1944/45,

kommer den definitiva medelsanvisningen att beslutas först vid 1945 års

riksdag. Därvid torde omfattningen av verksamheten bättre kunna över­

blickas än vad för närvarande är fallet. De av skolöverstyrelsen för bud­

getåret 1945/46 nu gjorda anslagsberäkningarna synas därför vara att

betrakta allenast såsom preliminära.

Vidkommande det administrativa förfarandet i samband med rekvisi­

tion och redovisning av statsbidragen bör detsamma enligt riksräkenskaps-

verkets mening ordnas så, att onödig omgång undvikes. Av skolöversty­

relsens förslag synes framgå, att vederbörande huvudman skulle förskjuta

kostnaderna och därefter hos statskontoret respektive länsstyrelserna göra

ansökan örn statsbidrag till kostnaderna. Vad särskilt angår skolläkarnas

resekostnader må därvid beaktas, att svårigheter kunna uppstå att för­

dela kostnaderna på olika skoldistrikt, enär skolläkaren vid en och sam­

ma tjänsteresa i regel torde komma att besöka skolor inom skilda skol­

distrikt. Ifrågasättas kan, huruvida icke resekostnaderna för såväl skol­

läkare som skolsköterskor borde förskjutas av landstingen, vilka enligt vad

synes framgå av skolöverstyrelsens förslag förutsättas skola bidraga till

kostnaderna för verksamheten. Riksräkenskapsverket finner ändamålsen­

ligt att förskottsförfarande icke tillämpas vid statsbidragens utbetalande.

Vad därefter angår anslagsfrågan får riksräkenskapsverket förorda, att

för statsbidrag till läkararvoden och resekostnader uppföres ett gemen­

samt förslagsanslag under åttonde huvudtiteln, varvid föreskrift bör med­

delas om anslagets redovisande på tre anslagsposter, nämligen en post för

bidrag till arvoden åt skolläkare, en post för bidrag till resekostnader för

skolläkare och en post för bidrag till resekostnader för skolsköterskor. I

enlighet med skolöverstyrelsens preliminära beräkningar skulle dessa an­

slagsposter för budgetåret 1945/46 uppföras med respektive 450 000 kro­

nor, 46 000 kronor och 14 000 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 193.

31

För budgetåret 1944/45 torde i enlighet med skolöverstyrelsens fram­

ställning böra anvisas medel för anordnande av fortbildningskurser i skol-

hygien för lärarpersonalen vid folkskolor och högre folkskolor ävensom för

utarbetande och utgivande av handledning rörande skolans hälsovårds-

arbete. Riksräkenskapsverket vill förorda, att de av överstyrelsen äskade

beloppen, 10 000 kronor till det förstnämnda ändamålet och 15 000 kronor

till det sistnämnda ändamålet, uppföras i riksstaten för budgetåret 1944/45

såsom särskilda reservationsanslag. Den föreslagna nya verksamheten krä­

ver dessutom enligt vad skolöverstyrelsen framhållit ett ökat antal civila

läkarstipendiater. Överstyrelsen har beräknat utgiften för arvoden åt dessa

till 11 500 kronor för år, vartill kommer ersättning till stipendiaterna för

biträde i den civila sjukvården. För innevarande budgetår är i avlönings-

staten för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. fl. under anslags­

posten 2 b uppfört ett belopp av 13 400 kronor till avlöning åt civila lä­

karstipendiater. Därest den skolhygieniska verksamheten igångsättes un­

der budgetåret 1944/45, synes anslagsposten böra höjas för sistnämnda

budgetår med det belopp, som erfordras för avlöning åt de nya stipendia­

terna.

Statskontoret har icke något i och för sig att erinra mot att staten skulle

påtaga sig en skälig andel av kostnaderna för skolhiilsovården. Statskon­

toret erinrar emellertid örn den betydande utveckling, som utan statens

medverkan ägt rum på detta område, och finner med hänsyn härtill starka

skäl tala för att ytterligare någon tids erfarenhet avvaktas rörande ut­

vecklingen av den skolhygieniska verksamheten i dess nuvarande former,

innan åtgärder vidtagas i av skolöverstyrelsen angivet syfte. Härtill kom-

me, att det av statsfinansiella skäl måste anses uteslutet att för närvaran­

de genomföra skolöverstyrelsens förslag. En avvaktande hållning vore till­

rådlig även med anledning av det sammanhang som rådde mellan frågan

örn skolhygienisk verksamhet och de övriga frågor, som 1940 års skolut­

redning hade under omprövning. Statskontoret föreslår därför, att över­

styrelsens föreliggande förslag överlämnas till skolutredningen. Vid den

fortsatta omprövningen av frågan borde allvarligt övervägande ägnas

spörsmålet, om icke skolhälsovården skulle kunna inrymmas i provinsial­

läkarnas tjänstgöringsskyldighet utan särskild ersättning. Alternativt borde

övervägas, örn icke hela den skolhygieniska verksamheten skulle kunna anför­

tros åt särskilda för ändamålet heltidsanställda skolläkare, förslagsvis 26 för

hela landet.

Till närmare utveckling av sina synpunkter har statskontoret anfört:

Såsom överstyrelsen erinrat, har frågan örn statens understödjande av

en allmän skolhygienisk verksamhet sedan länge stått på dagordningen

och framställningar i dylikt syfte ha vid åtskilliga tillfällen varit föremål

för statsmakternas prövning. Riksdagen har även i olika sammanhang

givit uttryck åt den uppfattningen, att ifrågavarande spörsmål och vad

därmed ägde samband syntes förtjänt av den största uppmärksamhet.

Riksdagen har därvid förutsatt, att kostnaderna för erforderliga åtgärder

Kungl. Majlis proposition nr 193.

32

skulle hålla sig inom en rimlig ram ävensom att statens stöd i främsta

rummet skulle komma de ekonomiskt sämst lottade kommunerna till

godo.

Jämväl statskontoret har anslutit sig till tanken att genom statens med­

verkan söka få till stånd en mera effektiv övervakning av folkskolebarnens

hälsoförhållanden genom, bland annat, regelbundna läkarundersökningar

av skolornas elever. Senast i utlåtande den 21 april 1938 i anledning av en

framställning från medicinalstyrelsen örn statsbidrag till skoldistrikten till

bestridande av kostnader för arvoden åt läkare vid folkskolor ävensom för

skolläkares och skolsköterskors resor har statskontoret i princip biträtt

förslaget, att statsverket skulle påtaga sig en skälig andel av dessa kost­

nader. Statskontoret finner icke heller vid den förnyade omprövningen av

denna fråga anledning i och för sig föreligga för ett frånträdande av denna

sin principiella ståndpunkt. Ämbetsverket anser sig emellertid i detta sam­

manhang böra särskilt understryka, att — liksom för övrigt tidigare fram­

hållits — statens bidrag för ändamålet närmast torde vara avsett att sti­

mulera intresset hos de olika skoldistrikten för anordnande av skolhygie-

nisk verksamhet. När det gäller att bedöma omfattningen av statens un­

derstödjande av denna verksamhet, synes det fördenskull vara av bety­

delse i vilken utsträckning åtgärder i dylikt syfte hittills kunnat genom­

föras utan bidrag från statens sida. Den av överstyrelsen lämnade redogö­

relsen härutinnan giver otvivelaktigt vid handen, att utvecklingen på om­

rådet försiggått i mycket livlig takt under de senaste åren. Omkring år

1914 funnos skolläkare anställda i allenast ett 40 tal städer och samhällen,

men fjorton år senare kommo mera regelbundna läkarundersökningar till

utförande i 230—240 landsbygdsdistrikt eller i cirka 10 procent av samt­

liga. Vid en år 1931 verkställd undersökning befanns skolhygienisk verk­

samhet äga rum i 94 städer och 310 landskommuner och redan efter sex

år hade dessa siffror stigit till 108, respektive 1 071, vilket innebär, att år

1937 dylik verksamhet i en eller annan form bedrevs i ungefär hälften av

landskommunerna och i alla städer utom två. Sedan denna tid synes verk­

samheten ha utvidgats än ytterligare. Av den på överstyrelsens föranstal­

tande verkställda undersökningen, avseende förhållandena vårterminen

1942, framgår sålunda, att — frånsett de städer, som befriats från inspek­

tion av statens folkskolinspektörer nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö,

Norrköping, Gävle och Hälsingborg med ett sammanlagt antal lärjungar i

folkskolan av 70 606 — icke mindre än 388 331 lärjungar eller 85 procent

av landets samtliga folkskolebarn voro underkastade regelbundna läkar­

undersökningar. Av återstående 15 procent vore omkring 6,5 procent före­

mål för sporadisk läkarkontroll, vadan alltså endast cirka 8,5 procent av

hela antalet folkskolebarn saknade skolhygienisk omvårdnad.

Statskontoret anser sig med utgångspunkt från dessa siffror kunna kon­

statera, att förhållandena på förevarande område undergått en högst vä­

sentlig förbättring, sedan ämbetsverket senast hade att yttra sig i frågan.

Anledningen härtill torde vara att söka icke minst i den omständigheten,

att landstingen i relativt stor utsträckning anslagit medel för stödjande av

ifrågavarande verksamhet. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat

ha sålunda under kalenderåret 1943 tolv av rikets tjugofem landsting läm­

nat bidrag örn sammanlagt 96 500 kronor — varierande mellan 2 000 och

20 000 kronor — till bestridande av kostnaderna för verksamheten. Då

dessutom två landsting, vilka för närvarande icke deltaga i dessa kostna­

der, numera beslutat att för nästa år anslå sammanlagt 15 400 kronor samt

Kungl. Majlis 'proposition nr 193.

34

förslag i fråga örn vården av skolungdomens hälsa och därmed samman

hängande förhållanden framhöll utredningen, att det vore två närbesläk

tade men dock bestämt skilda spörsmål, som därvid upptagits till övervä

gande. Det ena vore frågan örn en skolöverläkare, det andra frågan om ett

ändamålsenligt ordnande av den skolhygieniska och allmänt socialpedagogiska

verksamheten vid rikets läroanstalter, i främsta rummet folk- och småskolor.

Utredningen underströk, att sistnämnda spörsmål vore mycket omfattande och

att utredningen syntes få anledning att i annat sammanhang återkomma till

detsamma. Anställandet av en skolöverläkare vore således att betrakta så­

som en förberedande åtgärd i avvaktan på lösningen av frågan örn den

skolhygieniska verksamheten.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och till det samband, som

råder mellan frågan örn skolhygienisk verksamhet och de övriga frågor,

som skolutredningen har under omprövning, måste statskontoret finna

det olämpligt, om det av överstyrelsen nu framförda förslaget skulle upp

tagas till prövning för sig. Statskontoret föreställer sig, att större gäran

tier skulle vinnas för en ur ekonomisk synpunkt mera tillfredsställande

lösning av förstnämnda fråga, därest densamma upptages till behandling

1 samband med det övriga komplex av spörsmål, som för närvarande äi

föremål för övervägande av skolutredningen. Ämbetsverket förutsätter

nämligen, att de olika förslag, som i sinom tid kunna komma att fram­

läggas av utredningen, dessförinnan noga vägts mot varandra med hän­

syn till deras ekonomiska konsekvenser.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får statskontoret för sin del före­

slå, att överstyrelsens föreliggande utredning icke må till annan åtgärd

föranleda, än att densamma — på sätt skett beträffande tidigare utred­

ningar i ämnet — överlämnas till 1940 års skolutredning.

Till ledning för den fortsatta omprövningen av förevarande fråga anser

sig statskontoret böra framhålla följande.

I den av medicinalstyrelsen 1937 gjorda framställningen örn statsbidrag

till skoldistrikt för arvoden åt läkare vid folkskolor förutsattes dels att

statens understödjande av verksamheten skulle avse samtliga skolor och

fortsättningsskolor, dels ock att arvode åt läkaren skulle utgå med två

kronor för varje under höstterminen vid någon av sagda skolor i skol

distrikt med anordnad skolhygienisk verksamhet inskriven lärjunge, därvid

bidraget skulle sättas till hälften av arvodet. Vidare skulle statsbidrag utgå

till bestridande av kostnaderna för skolläkarnas och skolsköterskornas re

sor. Överstyrelsens föreliggande förslag överensstämmer i princip med vad

medicinalstyrelsen sålunda förordat dock med den jämkningen, att fort

sättningsskolans lärjungar skulle undantagas från undersökningen. I stället

räknar överstyrelsen med att lärjungarna i högre folkskolor skulle under

kastas dylika undersökningar. Med hänsyn till att skolläkaren enligt över

styrelsen skulle erhålla mera omfattande uppgifter än vad tidigare förut

satts borde vidare enligt överstyrelsens mening skolläkararvodet höjas från

2 kronor till 2 kronor 75 öre för år och barn. Handhavandet av verksam

heten skulle i första rummet anförtros åt tjänsteläkare och distriktssköter

skor, vilket krävde att skyldighet stadgades för dessa läkare, att, om hart

därtill anmodades, mot viss bestämd ersättning utöva funktionen såsom

skolläkare vid inom sitt distrikt befintliga folkskolor. Överstyrelsen

Ilar

emellertid tänkt sig möjligheten av att skolhäl so vården framdeles skulle

Kungl. Maj:ta proposition nr W».

Kungl. Maj:t.'i proposition ur J 9-1.

35

kunna komma att ingå i provinsialläkarnas tjänståligganden utan särskilt

arvode därför.

Sistnämnda av överstyrelsen framförda alternativ anser statskontoret tos­

sin del vara förtjänt att böra tagas under allvarligt övervägande. Ämbets­

verket vill erinra, att 1936 ars lönekommitté vid behandlingen av frågan

om lönereglering för provinsialläkare verkställde en ingående undersök

ning rörande dessa befattningshavares genomsnittliga nettoinkomster av

läkarverksamheten. Kommittén kom därvid till den uppfattningen, att in

komsterna, av provinsialläkare'änstema i det långt övervägande antalet

distrikt måste betecknas såsom goda, i ett avsevärt antal distrikt såsom

synnerligen goda i jämförelse med de avlöningar, som bereddes stats­

tjänstemän med enbart fast lön av statsmedel. Kommittén uttalade vidare,

att med den utveckling, som det lokala anstaltsväsendet och de sociala

vårdanordningarna under senare år undergått, uppdrag eller anställningar

på dessa områden i avsevärd omfattning tillförts provinsialläkarna mot

särskild ersättning och att en fortsatt utveckling av samhälleliga anord­

ningar på dessa områden sannolikt vore att motse. I betraktande av den

gynnsamma inkomstnivån för provinsialläkarna kunde det därför ifrågasät­

tas, huruvida icke i viss utsträckning den verksamhet, som härutinnan

enligt av statsmakterna godkända organisationsgrunder ankomme på pro­

vinsialläkarna, kunde påläggas dem såsom tjänsteåligganden utan särskild

ersättning utöver den fasta lön av statsmedel, som utginge till dem i egen

skap av tjänsteläkare.

Kommittén ansåg emellertid vid närmare övervägande denna väg då

icke vara framkomlig. Huvudanledningen därtill vore, att förekomsten av

dylika uppdrag eller anställningar vore så växlande, att en indragning eller

minskning av den särskilda ersättningen för något eller några av uppdragen

skulle verka mycket ojämt på inkomstförhållandena. Härtill kommo vi­

dare, bland annat, att statsmakterna vid beslut örn omorganisationen av

ifrågavarande vårdverksamhet förutsatt, att särskild ersättning skulle utgå

till provinsialläkarna för deras insatser i denna verksamhet. Kommittén

kom sålunda till den slutsatsen, att en omläggning av ersättningsgrunderna

för anställningar och uppdrag vid sidan av den egentliga provinsialläkar-

verksamheten åtminstone för det dåvarande näppeligen kunde ifrågakom­

ma. Den av lönekommittén hävdade uppfattningen biträddes av Kungl.

Majit och riksdagen.

Enligt statskontorets mening mäste det anses föreligga en principiell åt­

skillnad mellan det fall, då fråga är om indragning helt eller delvis av så

dan särskild ersättning för uppdrag vid sidan av den egentliga tjänsten,

som redan tillförsäkrats en befattningshavare, och, ä andra sidan, spärs

målet, huruvida hinder ur olika synpunkter skulle möta mot att i sam

band med tillskapandet av nya statliga arbetsuppgifter stadga skyldighet

för vederbörande att i tjänsten utan särskild gottgörelse fullgöra dylika

göromål. Med hänsyn härtill och då — såvitt statskontoret kan finna —

syftet med den skolhygieniska verksamheten icke lärer kunna helt till

godoses, med mindre läkarundersökningen av folkskolebarnen göres obliga­

torisk, lärer mot en anordning, enligt vilken läkarundersökningarna skulle

ingå såsom en del av provinsialläkarnas övriga tjänsteåligganden, icke

kunna framföras vare sig nyssnämnda, av 19.36 års lönekommitté utta­

lande betänkligheter eller de skäl, som synas lia varit avgörande flir Kungl.

Majit, när fråga var örn beredande av särskild ersättning åt berörda lii

36

kare för deras bestyr med skyddsympning mot difteri, nämligen att ymp

ningen vore frivillig och fördenskidl komme att belasta provinsialläkarna

synnerligen ojämt. Statskontoret anser således, att några avgörande in­

vändningar näppeligen kunna göras mot ett förslag av nyssangivna inne

börd. Erinras må jämväl, att en utökning av antalet provinsialläkardistrikt

så småningom lärer kunna förväntas komma att genomföras. Då statens

deltagande i kostnaderna för den skolhygieniska verksamheten enligt de!:

nu framförda alternativet skulle inskränka sig till att avse allenast de

samhällen, där stadsläkare icke vore förordnad, skulle statsverkets utgif­

ter för verksamheten även av denna anledning kunna avsevärt begränsas i

förhållande till överstyrelsens förslag.

Statskontoret får på nu anförda skäl föreslå, att vid den fortsatta pröv­

ningen av det föreliggande spörsmålet frågan örn skyldighet för provinsial­

läkare att fullgöra de av överstyrelsen angivna arbetsuppgifterna i tjänsten

utan särskild gottgörelse i första hand upptages till övervägande.

Såsom tidigare antytts, skulle enligt överstyrelsens förslag det allmännas

utgifter för läkarnas arvoden och resor vid full utbyggnad av ifrågavarande

verksamhet kunna beräknas uppgå till omkring (2 X 810 000 =) 1 620 000

kronor för år. Förslaget är sålunda såsom ämbetsverket framhållit av be­

tydande ekonomisk räckvidd. Några uppgifter rörande den tid, som läkar­

undersökningen av skolbarnen skulle draga, ha icke lämnats. Statskonto­

ret har emellertid under hand inhämtat, att vid de s. k. klassundersök­

ningarna tjugo barn skulle kunna hinna undersökas på en timme, d. v. s.

för varje undersökning skulle åtgå i medeltal tre minuter. Vad beträffar

de barn, som skulle underkastas särskild kontrollundersökning, lärer över­

styrelsen lia kalkylerat med en tid av mellan en halv timme och en timme

per barn. Då — bortsett från barnen i de städer, vilka befriats från in­

spektion av statens folkskolinspektörer — sammanlagda barnantalet i

detta fall uppgår till i runt tal 452 000, skulle varje provinsialläkare ha att

undersöka i medeltal cirka 1 290 barn örn året. Då vidare klassundersök­

arna kunna beräknas omfatta omkring hälften av skolans samtliga elever,

skulle dessa undersökningar draga en sammanlagd tid av något över 32

timmar. Under förutsättning, att omkring 10 procent av elevantalet be­

höva bli föremål för särskilda kontrollundersökningar och att för dylik un­

dersökning komme att åtgå i medeltal % timme per barn, skulle samman­

lagt (129 X % =) 96 timmar behöva tagas i anspråk härför. Varje pro­

vinsialläkare skulle alltså behöva avsätta en sammanlagd tid av (32 -j-

-}- 96 =) 128 timmar eller 18 dagar varje år för själva undersökningarna.

Även örn hänsyn tages till de kontrollundersökningar, som kunde komma

att fullgöras i läkarens bostad och för vilka särskild ersättning ej skulle

utgå, förefaller det arvode av i medeltal (1 290 X 2: 75 =) 8 500 kronor,

som varje läkare enligt överstyrelsens förslag skulle erhålla, åtskilligt högt

tilltaget.

Statskontoret har vid nu angivna förhållanden ansett det förtjänt alt

tågås under övervägande om icke — såsom ett ytterligare alternativ —

den skolhygieniska verksamheten borde kunna anförtros åt särskilda för

ändamålet heltidsanställda skolläkare. I betraktande av att antalet folk­

skolinspektörer i riket för närvarande utgör 52, förefaller det, som örn an­

talet av de läkare, vilka skulle få sig anförtrodda bestyret med folkskole-

barnens skolhygieniska omvårdnad, under inga omständigheter skulle be­

höva sättas till högre än 26. Jämväl med utgångspunkt från de i det före

Kungl. Mårds 'proposition nr 193.

38

central ledning'och kontroll, sora överstyrelsen med sitt förslag åsyftat. En sä

småningom alla landets skolor omfattande skolhygienisk verksamhet av den i

huvudsak förebyggande art, tiden kräver och vetenskapens utveckling med­

giver, kan icke åvägabringas, om den skall baseras på enbart lokala initiativ

med olikartad utformning på olika håll. En av huvudpunkterna i överstyrel­

sens förslag, som direkt är ägnad att fästa uppmärksamheten vid vad här i

princip åsyftas, är den, att riksgiltigt hälsokort för varje lärjunge avses in­

fört, varvid varje elev skulle följas av sitt kort vid förflyttning från skola

till skola inom riket.

Vid framhållandet av den hastiga utvecklingen av den skolhygieniska verk­

samheten som ett skäl för en avvaktande hållning till överstyrelsens förslag

och vid bedömande av behovet av statens ingripande förbigår statskontoret

den i överstyrelsens framställning kraftigt pointerade omständigheten, att

tidsläget och därmed följande påfrestningar på vår skolungdom betydligt ökar

detta behov. Ämbetsverkets argumentering på denna punkt kunna översty­

relsen och medicinalstyrelsen icke finna vara av bärande natur. I stället tala

starka skäl. för, att överstyrelsens av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag sna­

rast bör bringas till förverkligande.

Även ur en annan synpunkt har statskontoret rekommenderat en avvak­

tande hållning till nämnda förslag. Ämbetsverket anser, att utredningen och

förslaget bör överlämnas till 1940 års skolutredning för att av denna tagas upp

i samband med de övriga frågor, som stå under dess behandling. Det synes

befogat antaga, att den nytillsatta skolöverläkaren enligt utredningens mening

omedelbart borde taga upp frågan örn den skolhygieniska verksamhetens orga­

nisation till behandling. Det kan nämnas att i för honom gällande instruktion

bland annat uppgiften att ordna nämnda verksamhet särskilt är framhållen.

Därtill.må ytterligare anföras, att skolöverstyrelsens utredning är lagd efter

principiella linjer med hänsynstagande till förefintligt elevantal och allmänna

medicinskt-hygieniska önskemål, varför övriga frågor under skolutredningens

behandling kunna beräknas i ringa grad influera på det allmänna förslag, som

överstyrelsen nu framlagt. Skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen måste allt­

så finnna, att statskontorets argumentering för överlämnande av förslaget til!

1940 års skolutredning icke är av övertygande art.

Sedan sålunda statskontoret förordat överlämnande av överstyrelsens ut­

redning till skolutredningen, framhåller ämbetsverket till ledning för den fort

satta omprövningen följande.

Först rekommenderas, att den frågan tages under allvarligt övervägande,

huruvida icke lämpligen skolhälsovården borde utan särskilt arvode bestridas

av provinsialläkarna. Detta dels emedan principiella skäl icke anses tala här­

emot, dels därför att utökning av antalet provinsialläkardistrikt så småningom

lärer kunna förväntas komma till stånd och slutligen därför, att om den stat­

ligt understödda skolhälsovården obligat inlägges i provinsialläkarnas allmänna

åligganden, verksamheten skulle inskränkas att avse allenast de samhällen, där

stadsläkare icke är förordnad, varigenom det hela skulle förbilligas.

Överstyrelsen har i sin framställning antytt möjligheten av, att framdeles

det skolhygieniska arbetet kunde komma att ingå i provinsialläkarnas åliggan­

den utan särskild ersättning men har icke för närvarande förordat detta. I detta

sammanhang må anföras medicinalstyrelsens yttrande den 13 november 1943

över denna överstyrelsens framställning, vari det om de nyss nämnda framtida

möjligheterna heter: »Det må härtill erinras örn, att detta endast torde kunna

Kungl. Majlis proposition nr 191}.

40

DeparU'-

mcnlschefeji.

att övervaka skolornas lokaler från hygienisk synpunkt, uppgifterna i sam­

band med epidemibekämpandet, åliggandet att organisera oell leda skolskö­

terskornas verksamhet o.v. Den siffermässiga granskning, som statskontoret

lågt till utgångspunkt för bedömandet av det föreslagna läkararvodets lämp­

lighet, är alltså missvisande.

Statskontoret tänker sig alternativt att i stället för det av överstyrelsen

framlagda förslaget att visst arvode skulle utgå till skolläkarna per år och

barn i stället borde anställas 26 läkare, som var och en med en lön av 13 000

kronor inklusive rörligt tillägg och kristillägg skulle sköta skolhälsovården

inom tvenne folkskolinspektörsdistrikt. Detta skulle betyda, att varje läkare

skulle ansvara för vården av cirka 17 400 barn, fördelade på 400—600 skolor,

liggande inom ett synnerligen stort geografiskt område, en i och för sig orimlig

tanke. Då lönen för dessa läkare av ämbetsverket är beräknad i relation

bil skolöverläkarens lön, synes detta förutsätta, att statskontoret räknar med

heltidsanställning för de nämnda läkarna, utan möjlighet för dem att utöva fri

praktik. Det torde bli svart att under dessa förhållanden erhålla kompetenta

skolläkare. Värre är emellertid att dessa skolläkare praktiskt taget oavbrutet

under läsåret måste befinna sig på tjänsteresor, och att de därför icke skulle

lia möjlighet att pa sätt, som måste avses, personligen lära känna barnen och

den miljö, i vilken de leva, varför vården av dem säkerligen icke skulle kunna

tylla berättigade anspråk. Anmärkas bör att läkarnas rese- och traktaments-

kostnader vid denna organisation skulle bli mycket betydande. Förslaget synes

icke vara genomförbart.

Statskontoret slutar sin framställning med att uttala den uppfattningen,

att uppgiften att skriva en handledning rörande skolans hälsovårdande arbete

ligger morn skolöverläkarens ämbetsuppgifter. Mot detta uttalande torde ingen

principiell invändning kunna göras, men skolöverstyrelsen och medicinalsty­

relsen äro dock av den meningen, att uppgiften i fråga skulle, om den helt

bagges på skolöverläkaren, medföra att denne för en längre tid helt måste

avsta fran att sköta sina övriga tjänsteåligganden. Också av andra skäl synes

det betydligt lämpligare, att skolöverläkaren visserligen leder nämnda viktiga

arbete, men att medel ställas till förfogande för möjliggörande av att såsom

hans biträden i arbetet anlitas särskilda arbetskrafter för ändamålet.

Kungl. Majda proposition nr 19o.

Hälsovårdsarbetet inom folkskolan, sådant det för närvarande bedrives, har

vuxit fram utan statligt stöd eller initiativ. Utvecklingen inom detta område

har försiggått i relativt långsam takt, och resultatet, i den mån det på grund­

val av föreliggande utredning låter sig överblicka, kännetecknas av betydande

ojämnheter. Salunda har utvecklingen nått längst i städer och stadsliknande

samhällen men mindre långt på landsbygden. I stort sett kan skolhälsovår-

dens nuvarande läge karakteriseras så, att ju större samhället är, desto mer sy­

stematiskt genomförd är hälsokontrollen av skolbarnen och vice versa. Deri

av skolöverstyrelsen verkställda utredningen visar, att endast omkring 40

procent av folkskolebarnen kan sägas stå under tillfredsställande hälsokon­

troll; denna grupp av barnen finnes väsentligen koncentrerad i städerna. Yt­

terligare 47 procent — cirka 250 000 — av folkskolebarnen äro visserligen

föremål för regelbundet återkommande läkarundersökningar, men utan att

hälsokontrollen kan anses vara av tillfredsställande beskaffenhet; för att den-

41

na skall kunna anses fullgod, fordras nämligen enligt skolöverläkarens upp­

fattning en kontinuerlig skolhygienisk övervakning mellan klassundersöknin­

garna av i första liand alla de barn, som vid dylika undersökningar befinnas

lida av klenhet eller sjuklighet (s. k. »kontrollbarn»). Utan sådan kontinuerlig

övervakning bli de med långa mellanrum utförda läkarundersökningarna, så­

som skolöverläkaren framhåller, i allmänhet av obetydligt värde. Ett icke

ringa antal av folkskolebarnen, omkring 70 000 eller 13 procent av samtliga,

är överhuvudtaget icke föremål för någon skolhygienisk övervakning av be­

tydelse.

Trots att den övervägande delen av folkskolebarnen, 87 procent, sålunda

står under viss hälsokontroll av läkare och detta, tack vare kommunala och en­

skilda initiativ — i sistnämnda hänseende vill jag särskilt framhålla svenska

skolläkarföreningens insatser — så återstår likväl mycket att göra på ifråga­

varande område, innan förhållandena kunna anses tillfredsställande. Ett oav­

visligt slutmål måste enligt skolöverstyrelsens åsikt, vilken jag delar, vara, att

en organisation av skolläkare och skolsköterskor uppbygges, som kan fort­

löpande vaka över hälsotillståndet hos samtliga svenska barn under skolåldern.

Den förebyggande mödravården och även barnavården under spädbarns- och

förskolåldern befinna sig under hastig utveckling, kraftigt understödd av

statsmakterna. En konsekvens härav bör, såsom i utredningen understrykes,

vara, att även skolhälsovården under statlig ledning organiseras och utbygges

på ett tillfredsställande sätt. Frågan härom har varit aktuell under flera de­

cennier, men tiden har hittills av olika anledningar icke ansetts mogen för

genomförandet av statliga stödåtgärder. Ett ytterligare uppskov kan jag för

egen del icke finna tillrådligt. Jag kan sålunda icke dela statskontorets åsikt,

att man bör avvakta ytterligare någon tids erfarenhet rörande skolhälsovår-

dens utveckling i dess nuvarande former, innan effektiva stödåtgärder i av

skolöverstyrelsen angiven riktning företagas. Det nuvarande tidsläget utgör

ännu ett starkt skäl för att nu utan ytterligare tidsutdräkt förverkliga pla­

nerna på en systematiskt genomförd, rationell skolhälsovård. Såsom skolöver­

styrelsen och medicinalstyrelsen framhållit, kan man icke heller på den hit­

tills inslagna vägen nå fram till en önskvärd likformighet och enhetlighet i

den skolhygieniska verksamheten, som möjliggör en nödvändig överblick över

verksamheten och gör den tillgänglig för rationell ledning och övervakning.

För att kunna åstadkomma en enhetlig ledning och kontroll av skolhälsovården

måste, framhåller skolöverstyrelsen, två huvudförutsättningar vara fyllda: dels

måste ett statligt organ för utövandet av ledningen och kontrollen finnas,

dels måste läkare och sköterskor finnas anställda för alla folkskolors behov.

Den första av dessa två förutsättningar föreligger numera, sedan skolöversty­

relsen utrustats med en befattning som skole verl likare. Den andra förutsätt­

ningen avses bli uppfylld genom förverkligandet av nu föreliggande förslag.

Huvudsyftet med inrättandet från och med budgetåret 1942/43 av skol-

Kungl. Maj:ts proposition nr 19-3.

42

överläkartjänsten hos skolöverstyrelsen var att få till stånd en central, sak­

kunnig och initiativtagande ledning av den skolhygieniska verksamheten. 1940

års skolutredning, som framlade det förslag om en sådan tjänst, vilket seder­

mera förverkligades, angav sålunda som skolöverläkarens blivande huvudupp­

gift att ordna, leda och övervaka den skolhygieniska verksamheten samt att i

hithörande frågor taga initiativ och avgiva förslag. Denna huvuduppgift har

sedermera fastslagits i den av Kungl. Maj:t fastställda instruktionen för skol­

överläkaren. Därmed har, synes det mig, otvetydigt angivits, att planlägg-

ningsarbetet för skolhälsovårdens rationalisering och utbyggnad åligger skol­

överläkaren och att skolutredningen således icke har anledning att närmare

ingå på denna del av skolans verksamhet. Jag kan därför icke ansluta mig till

statskontorets förslag, att skolöverstyrelsens ifrågavarande utredning skulle

överlämnas till 1940 års skolutredning för att tagas i ytterligare övervägande

av denna. En annan sak är, att skolutredningen har att beakta hälsovårds-

synpunkter vid sin prövning av de skolsociala spörsmålen i allmänhet liksom

även av frågan örn undervisnings- och timplanernas lämpliga sammansätt­

ning. De spörsmål, som härvid möta, böra emellertid kunna lösas oberoende

av uppbyggandet av den skolhälsovård, varom i detta sammanhang är fråga.

Jag tillstyrker på nu anförda skäl, att statliga åtgärder från och med nästa

budgetår vidtagas för att rationalisera och effektivisera skolhälso vården. Be­

träffande den skolhygieniska verksamhetens organisation inom folkskolevä­

sendet ansluter jag mig till det förslag, som på skolöverläkarens föredragning

framlagts av skolöverstyrelsen. Skolläkargöromålen böra sålunda enligt min

mening för landsbygdens och de mindre städernas vidkommande i allmänhet

ankomma på vederbörande tjänsteläkare. Skoldistrikt, som ha möjlighet att

anställa särskilda skolläkare, böra dock vara oförhindrade därtill. Inom större,

tättbebyggda orter med omkring 10 000 invånare eller mera böra särskilda

skolläkare anställas. I detta sammanhang erinrar jag, att statskontoret

ansett det böra upptagas till övervägande, huruvida icke provinsialläkarna

skulle kunna åläggas att fullgöra skolläkargöromålen utan gottgörelse. För

egen del får jag med anledning härav i likhet med medicinalstyrelsen fram­

hålla, att en sådan skyldighet icke torde kunna åläggas ifrågavarande tjänste­

män annat än i samband med en lönereglering. Statskontorets uppslag, att för

skolhälsovården på landsbygden skulle anställas ett antal skolläkare med hel­

tidst jänstgöring, synes icke heller för närvarande vara genomförbart; jag hän­

visar till vad skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen därom anfört.

Beträffande storleken av det arvode, som bör tillkomma provinsialläkare,

som tillika är skolläkare, föreslog medicinalstyrelsen i sin år 1937 framlagda

utredning, att årsarvodet borde bestämmas till 2 kronor för varje i vederböran­

de skoldistrikts folkskolor inskriven lärjunge, medan skolöverstyrelsen nu för­

ordnar ett årsarvode av 2 kronor 75 öre för varje sådan lärjunge. Den nu ifråga­

satta höjningen betingas av den ökning av arbetsuppgifterna, som föreslås i

Kungl. Majlis proposition nr 193.

43

förhållande till 1937 års förslag. Statskontoret synes ha ansett arvodet vara

för högt beräknat; jag erinrar i detta sammanhang, att statskontoret i sitt

yttrande över 1937 års förslag icke gjorde någon invändning mot att arvodet

bestämdes till 2 kronor per barn och år. Styrelsen för landskommunernas

förbund har förklarat sig anse mindre lämpligt att föreskriva ett visst minimi-

arvode, enär exempel funnes på att skoldistrikt kunnat ordna en förebildlig

skolläkarverksamhet för lägre kostnad än det nu föreslagna minimiarvodet.

Gentemot sistnämnda erinran må framhållas, att man icke gärna kan begära,

att tjänsteläkarna skola påtaga sig de betungande skolläkargöromålen, därest

icke samtidigt ett skäligt arvode garanteras dem. Det synes därför erforder­

ligt, att staten fastställer en viss, icke alltför snävt tillmätt minimiersättning.

Arvodet bör givetvis utmätas i rimligt förhållande till arbetsuppgifternas art

och omfattning.

En av svenska skolläkarföreningen år 1937 företagen undersökning gav vid

handen, att skolläkararvodet i allmänhet — i 954 fall av 1 032 — utgick

med visst arvode per undersökt barn. Arvodena grupperade sig på följan­

de sätt:

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 19o.

i

10 fall kronor 3: — per barn

» 260

»

»

2: —

» »

» 475

»

»

1: 50

»

»

54

?>

»

1:25

»

»

» 150

»

»

1: —

» »

»

5

»

»

0:50

»

»

.

Beträffande dessa arvoden är att märka, att .arvodet i regel hänförde sig

till en engångsprestation, en läkarundersökning utförd vid ett enstaka tillfälle.

Dét arvode, som nu är i fråga, avser dels en årlig läkarundersökning av vissa

årsklasser barn, dels ock en kontinuerlig övervakning av alla de skolbarn,

sorn av särskild anledning uttagas som »kontrollbarn». Dessutom avses att

på skolläkaren lägga en hel del andra krävande uppgifter av såväl sjukvår­

dande som rådgivande och organisatorisk natur. I betraktande av dessa vä­

sentligt vidgade uppgifter synes det skäligt, att minimiarvodet icke sättes lägre

än till kronor 2: 50 för år och folkskolebarn inom vederbörande distrikt.

Den av skolöverstyrelsen framlagda planen för skolhälsovården förutsätter

även anlitande av skolsköterskor. Den kontinuerliga hälsokontroll under skol­

åren, som uppställts som den skolhygieniska verksamhetens mål, kan ej be­

mästras av läkaren ensam i samarbete med lärare och målsmän. Härför fordras

även insatser av skolsköterskor. I städer med över 20 000 invånare böra,

framhåller överstyrelsen, anställas särskilda skolsköterskor. Det anses, att en

skolsköterska blir fullt sysselsatt vid ett elevantal av cirka 1 500. I skoldi­

strikt av mindre storleksordning beräknas vederbörande distriktssköterskor

kunna anlitas för bestridande av skolsköterskegöromålen. Intill dess distinkts-

vårdsorganisationen blivit fullt utbyggd, anser skolöverstyrelsen möjligheter

44

föreligga att provisoriskt utnyttja vissa andra redan befintliga sköterskor som

skolsköterskor. — Mot nu angivna, av medicinalstyrelsen och skolöverläka­

ren uppgjorda plan för skolsköterskeorganisationens genomförande har jag

icke funnit anledning till erinran.

I den mån distriktssköterskorna sålunda tagas i anspråk såsom hjälpkrafter

åt skolläkarna, förutsättas deras arbetsuppgifter komma att uttagas inom

ramen för deras tjänstgöringsskyldighet såsom distriktssköterskor, varför sär­

skild ersättning för skolsköterskeuppgifterna beräknats icke vara erforderlig

I vad mån distriktssköterskeorganisationen härigenom kan komma att i vissa

fall behöva vidgas, torde framdeles böra bli föremål för vederbörande myn

digheters uppmärksamhet. I samband därmed vill jag erinra örn svenska skol-

läkarföreningens uppslag att på detta område anställa distriktssköterskor efter

kategoriindelning i stället för geografisk indelning. Medicinalstyrelsen torde

även böra taga under övervägande, huruvida kungörelsen 1935: 428 angående

statsbidrag till distriktsvård bör kompletteras med hänsyn till de nya arbets

uppgifter, som utbyggandet av skolhälsovården i enlighet med den av mig

förordade planen kommer att medföra för distriktssköterskorna.

Mot skolöverstyrelsens förslag beträffande skolläkarnas och skolsköterskor­

nas huvudsakliga arbetsuppgifter har jag icke funnit anledning till erinran,

liksom ej heller mot vad skolöverstyrelsen anfört beträffande skolhälsovården?

allmänna inriktning. Jag vill särskilt understryka, att den skolhyglanska

verksamheten i första hand bör vara av förebyggande, hälsovårdande natur

och icke sjukvård i egentlig mening. Givet är emellertid, att denna gränslinje i

praktiken icke kan eller bör strängt upprätthållas, särskilt icke på landsbyg­

den, där skolläkaren och tjänsteläkaren förutsättas i allmänhet vara samma

person. Detta har även kommit till uttryck i punkt 4 av den av skolöver­

styrelsen gjorda sammanställningen av skolläkarens huvuduppgifter, där det

angives, att skolläkaren har att i iakttagna fall av sjukdom giva de första

vårdhänvisningarna och lämna de råd och anvisningar till botande av sådan,

som utan nämnvärd tidsutdräkt kan ske vid de vanliga skolundersökningarna,

då behov av kontinuerlig vård kan antagas icke komma att sedermera före­

ligga, ävensom att vid i skolan inträffande olycksfall och fall av plötslig sjuk­

dom, där så ske kan, lämna tillfällig vård. Närmare än så synes man icke

kunna precisera gränsdragningen mellan vederbörande läkares uppgifter som

skolläkare och som sjukvårdande tjänsteläkare. Hur denna huvudregel kart

komma att tillämpas i praktiken torde få överlämnas åt vederbörande läkare?

omdöme. Jag finner sålunda icke erforderligt att, på sätt medicinalstyrelser

synes ha ansett önskvärt, närmare ingå på ersättningsfrågan i vissa gränsfall.

Det må dock framhållas, att särskild ersättning icke är avsedd att utgå för

den sjukvårdande verksamhet, läkaren i egenskap av skolläkare utövar, i den

mån det är uppenbart, att ifrågavarande sjukvård instruktionsenligt åvilar

honom i sådan egenskap.

Kungl. Maj:ts -proposition nr lili.

46

Kungl. Majda proposition nr 193.

de årliga kostnaderna för detta statsbidrag sålunda beräknas till 625 000

kronor vid ett barnantal av 500 000 och 750 000 kronor vid ett barnantal av

600 000. Barnantalet utgjorde vårterminen 1942 cirka 530 000 och torde för

närvarande vara i stort sett detsamma, vilket motsvarar en årskostnad för

statsbidrag av omkring 660 000 kronor.

Statsbidrag torde även böra utgå till kostnaderna för reseersättning åt skol­

kare. I enlighet med överstyrelsens förslag torde bidraget böra utgå med viss

procent av de verkliga kostnaderna. Överstyrelsen har för egen del upptagit

ett av medicinalstyrelsen år 1937 framlagt förslag, att bidrag skulle utgå med

samma procenttal, som gälla för statsbidrag till resekostnaderna för hembesök

hos spädbarn enligt kungörelsen 1937: 745 angående statsbidrag till förebyg­

gande mödra- och barnavård, d. v. s. med 70 procent inom Norrbottens, Väs­

terbottens och Jämtlands län, med 60 procent inom Västernorrlands, Gävle­

borgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent inom riket i

övrigt. Motivet för en differentiering av statsbidraget på detta sätt är givetvis

en önskan att utjämna kostnaderna för reseersättning mellan å ena sidan de

glesare befolkade och i allmänhet mera skattetyngda kommunerna i norra

Sverige och å andra sidan de mera tätt bebyggda södra delarna av riket.

Detta syfte synes beaktansvärt men bör enligt min mening leda till en något

större differentiering än den föreslagna. Det bör nämligen beaktas, att rese­

kostnaderna enligt nyssnämnda kungörelse bäras av de ekonomiskt mera bär­

kraftiga landstingen, medan kostnaderna för skolläkarnas resor komma att

bestridas av skoldistrikten. Riksräkenskapsverket har visserligen ifrågasatt,

huruvida icke resekostnaderna även i sistnämnda fall borde förskotteras av

landstingen med hänsyn till svårigheterna att fördela dessa kostnader rättvist

mellan skoldistrikten i de fall, då två eller flera sådana beröras av skolläkarens

resor, men då skoldistrikten även framdeles avses skola vara huvudmän för

skolhälsovården, anser jag mig av principiella skäl icke kunna förorda riks-

räkenskapsverkets förslag. Beträffande statsbidragets storlek förordar jag med

beaktande av det anförda, att detsamma må utgå med 90 procent inom Norr1

bottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 70 procent inom Västernorr­

lands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent

inom övriga län. Jag förutsätter, att statsbidrag ej skall utgå för resor, före­

tagna enbart inom stad, köping eller municipalsamhälle. Jag vill understryka

vikten av att resorna läggas efter en plan, som uppgjorts av skolläkaren i

samråd med skolstyrelsen, varvid i besparingssyfte reseprogrammet bör läg

gas upp så, att resorna för skolhälsovården i största möjliga utsträckning kom­

bineras med andra resor i tjänsten.

Kostnaderna för statsbidrag till reseersättning åt skolläkare vid fullt ut­

byggd organisation torde i anslutning till skolöverstyrelsens beräkning kumm

uppskattas till i runt tal 90 000 kronor för år.

Skolöverstyrelsen har — liksom medicinalstyrelsen i sitt förslag av år 1937

Kungl. Majlis proposition nr 193.

47

— förutsatt, att de kommuner, sorn avses skola anställa särskilda skolsköter­

skor med skolhälsovården som huvudsaklig uppgift, själva skola bestrida kost­

naderna härför utan bidrag av statsmedel. Häremot har jag icke funnit an­

ledning till erinran. Det må påpekas, att det i dessa fall rör sig om större,

ekonomiskt relativt bärkraftiga kommuner, vilka i regel redan torde ha anställt

ifrågavarande sköterskor. De skoldistrikt åter, vilka avses skola utnyttja

vederbörande distriktssköterskor inom skolhälsovården, förutsättas enligt skol­

överstyrelsens förslag icke komma att vidkännas några särskilda kostnader för

avlöning åt sköterskorna. Däremot innebär förslaget, att skoldistrikten skola

bestrida kostnaderna för distriktssköterskornas resor för skolhälsovårdens räk­

ning, varvid statsbidrag skulle utgå i enlighet- med samma grunder som för­

ordats i fråga om statsbidrag till ersättning åt skolläkare för deras resekost­

nader. Då emellertid skolsköterskegöromålen enligt vad jag förordat komma

att åligga distriktssköterskorna såsom en tjänsteuppgift inom distriktsvården,

anser jag för egen del principiella liksom även praktiska skäl tala för att

ifrågavarande resekostnader böra bestridas av vederbörande distriktsvårds-

områden.

Vid fullt utbyggd organisation torde vid bifall till vad jag förordat i fråga

om statsbidrag till skolhälsovård de årliga statsbidragskostnaderna kunna be­

räknas till i runt tal 750 000 å 800 000 kronor. Det av skolöverstyrelsen fram­

förda, ehuru icke förordade alternativet att från statsbidrag utesluta de större

städerna anser jag mig i likhet med medicinalstyrelsen och riksräkenskapsver-

ket icke kunna tillstyrka. Såsom statsbidragsvillkor torde böra krävas, att

skolhälsovården genomförts vid distriktets samtliga skolor. Det torde få an­

komma på Kungl. Majit att avgöra, huruvida avsteg undantagsvis må göras

från denna princip.

Såsom skolöverstyrelsen påpekat, torde vissa merkostnader uppkomma för

den händelse vederbörande tjänsteläkare önskar vissa tider av året helt ägna

sig åt skolhälsovården. I sådana fall beräknas s. k. civila läkarstipendiater

komma tili ökad användning. I den mån ökade kostnader för sådana läkarsti­

pendiater uppkomma för nästa budgetår, kan den för ändamålet i avlönings-

staten för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. fl. uppförda utgifts­

posten komma att överskridas. Posten är emellertid betecknad förslagsvis.

Skolöverstyrelsen har erinrat om behovet av särskild mottagningslokal för

läkaren vid större skolor. Svenska skolläkarföreningen har understrukit detta

uttalande och samtidigt framhållit önskemålet, att statsbidrag kunde erhållas

för anordnande av sådan lokal. Jag instämmer för egen del i vad skolläkarför­

eningen i detta hänseende yttrat. Kungl. Majit torde framdeles böra äga med­

giva, att statsbidrag enligt kungörelsen örn statsbidrag till byggnader för folk­

skoleväsendet må utgå för anordnande av dylika lokaler, även örn vissa mer­

kostnader därigenom komma att uppstå. Den för läkarundersökningen erfor­

derliga utrustningen torde däremot, böra bekostas av vederbörande skoldistrikt

utan bidrag av statsmedel.

48

Den av mig förordade rationaliseringen av hälsovården inom folkskoleväsen­

det torde böra successivt genomföras med början nästa budgetår. Då jag emel­

lertid i likhet med skolöverstyrelsen förutsätter, att statsbidraget till skoldi­

strikten skall erläggas budgetårsvis i efterskott, erfordras icke något anslag

för statsbidrag under nästa budgetår.

Då jag finner det angeläget, att den till nästa budgetår planerade kursen i

skölbyqien för lärare kommer till stånd, tillstyrker jag förslaget om anvisande

av ett reservationsanslag om 10 000 kronor för detta ändamål.

I det föregående har jag framhållit vikten av att ett intimt samarbete etab­

leras mellan skolläkaren och skolsköterskan å ena sidan och lärare och målsmän

å andra sidan för åstadkommande av en rationell hälsovård för skolungdomen.

För att ernå ett effektivt sådant samarbete erfordras en intensiv upplysnings­

verksamhet. I syfte att främja detta samarbete har skolöverstyrelsen äskat

medel för nästa budgetår till utgivande av en tryckt handledning för föräldrar

och lärare. Jag tillstyrker detta förslag och förordar i likhet med överstyrelsen,

att för detta ändamål anvisas ett reservationsanslag a v 15 000 kronor. Hand­

ledningen torde böra utarbetas under skolöverläkarens överinseende.

De förslag, jag i det föregående förordat, avse hälsovårdsarbetet inom folk­

skoleväsendet. För nomadskoleväsendets vidkommande torde skolhälsovården

böra organiseras på liknande sätt med den skillnaden, att de eljest på skoldi­

strikten belöpande kostnaderna helt böra bestridas av statsverket med anli­

tande av anslagen till avlöningar och omkostnader för nomadskolorna. Fort-

sättningsskolan torde på av skolöverstyrelsen anförda skäl tills vidare böra

lämnas å sido. I det följande ämnar jag upptaga till behandling överstyrelsens

förslag rörande skolhälsovården vid de allmänna läroverken, de högre kom­

munala skolorna — inklusive de högre folkskolorna — samt folk- och små-

skoleseminarierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

II. Hälsovården vid de allmänna läroverken.

Nuvarande förhållanden.

Nuvarande grunder för arvoden åt skolläkare.

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken är för innevarande bud­

getår uppförd en utgiftspost örn förslagsvis 137 250 kronor till arvoden åt

skolläkare. Enligt gällande bestämmelser skall denna utgiftspost dispone­

ras på följande sätt:

fasta arvoden............................................................................. kronor 54 850

rörliga arvoden, förslagsvis ...................................................... »

82 400

Summa kronor 137 250.

Såsom justa arvoden skola utgå för helt budgetår räknat åt skolläkaren

vid

vart och ett av högre allmänna läroverken i Boden och

Hässleholm samt statens normalskola 450 kronor .............. kronor 1 350

ettvart av 59 övriga högre allmänna läroverk 500 kronor »

29 500

envar av 4 realskolor för gossar och 76 samrealskolor 300

kronor........................................................................... ............. »

24 000

Summa kronor 54 850.

Rörligt arvode åt skolläkare vid allmänt läroverk skall för helt budget­

år räknat utgå med 1 krona 50 öre för varje under höstterminen vid läro­

verket närvarande lärjunge.

Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas av skolöverstyrelsen under

förutsättning av oförändrade arvodesgrunder och oförändrat antal läroverk

till 139 100 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 1 850 kronor.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 193.

49

I sin nuvarande form har skolläkarinstitutionen funnits sedan år 1892,

då i läroverksstadgan föreskrevs, att vid varje läroverk en skolläkare skulle

anställas. Han skulle åtnjuta dels ett fast arvode av 150 kronor vid högre

allmänt läroverk och 100 kronor vid realskola och dels ett rörligt arvode

av 1 krona per elev och år.

De fasta arvodena förblevo oförändrade till år 1920, då de fastställdes

till sina nuvarande belopp. De rörliga arvodena ha utgått med följande

belopp:

1892—1908

1909—1919

1920—1921

1922 .........

1923—1931

1932 .........

1933—1937

1938—

kronor 1: —

»

2

: —

»

4: —

»

3: —

»

2

: —

»

1:50

»

1

: —

»

1:50.

Skolläkarens nuvarande arbetsuppgifter.

Vid de allmänna läroverken åligger det skolläkaren bland annat

att vid inträffande sjukdomsfall kostnadsfritt vårda lärjunge, som är

helt eller delvis befriad från terminsavgift till statsverket,

att vid början av varje termin undersöka samtliga lärjungar,

att vara tillstädes inom skolan minst en timme i veckan,

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 193.

4

att minst en gång i månaden inspektera skollokalerna och gymnastik­

undervisningen,

att avgiva årsberättelser etc.

Beträffande de närmare detaljerna i läkarens olika arbetsuppgifter hän­

visas till den följande redogörelsen.

50

Kungl. Marits proposition nr 193.

Kritik av nuvarande förhållanden.

Skolöverstyrelsen har, på föredragning av skolöverläkaren, förklarat sig

anse en omläggning av den skolhygieniska verksamheten erforderlig. Be­

träffande de nuvarande förhållandena anför skolöverstyrelsen i huvudsak

följande.

Allmänna synpunkter.

I de allmänna läroverken sker läkarövervakningen enligt nu gällande be­

stämmelser efter en sjukvårdande och en hälsovardande linje. Modernt

skolhygieniskt arbete tager främst sikte på den förebyggande uppgiften,

hälsovården. Det må emellertid framhållas, att en skarp gräns mellan

hälso- och sjukvård icke kan dragas, och därför måste i skolorna både

hälsovård och i viss form även sjukvård förekomma. Denna huvudsyn på

det skolhygieniska arbetets grundlinjer har först under senare år gjort sig

mera allmänt gällande, och hänsyn härtill bör nu, i likhet med vad som i

de större städernas folkskolor redan skett, på lämpligt sätt tagas.

Relativt nytillkomna och viktiga, speciella faktorer göra också en över­

syn av nu gällande stadganden rörande skolhälsovården önskvärd.

Skolhygienen har fått flera betydelsefulla uppgifter under senare år be­

roende såväl på läkarvetenskapens utveckling som på sociala omständig­

heter. Här må endast några av dessa anföras.

Vetenskapen har för förebyggande av tuberkulos öppnat nya möjlighe­

ter, som böra utnyttjas också för skolungdomens del. Även lärarnas och

övriga befattningshavares vid allmänna läroverken hälsotillstånd bör gi­

vetvis i elevernas och deras eget intresse noggrannast möjligt övervakas.

Detta gäller särskilt med avseende på smittsamma sjukdomar, bland vilka

tuberkulos är den i detta sammanhang viktigaste.

Vidare kan såsom ett skäl för effektiviserad skolhygienisk verksamhet

anföras, att eleverna i många fall äro i största behov av medicinsk rådgiv­

ning för yrkesvägledning.

Det finnes också anledning att noggrant inom skolan fråip pedagogisk

och medicinsk synpunkt övervaka lärjungarnas mentala tillstånd. Så har

man t. ex. största skäl att observera den ungdom, som synes sakna psy­

kiska förutsättningar för undervisningen i de högre läroanstalterna. Inte

minst i detta sammanhang förtjänar kravet på ett intimt samarbete mel­

lan skola och hem det största beaktande.

I övrigt torde samarbetet i hygieniskt avseende mellan skola och hem

betydligt böra intensifieras. I samarbete mellan lärare, läkare och hem bör

elevernas fostran till sunda levnadsvanor äga rum.

Genom kommunikationsväsendets utveckling under de senaste årtion­

dena har en ny manstark lärjungegrupp tillkommit: de resande lärjung­

arna. Deras ofta mycket påfrestande livsföring medför likaledes från skol-

hygienisk synpunkt ett ökat krav på övervakning av lärjungarnas kropps­

liga utveckling oell deras psykiska och fysiska hälsotillstånd.

Kraven på det skolhygieniska arbetets kvalitet lia slutligen även ökat

pa grund av de speciella kristidsförhållanden, som nu råda.

Alla nu anförda omständigheter och även andra, här ej omnämnda, ha

ökat behovet av en modern och effektiv hygienisk övervakning vid de all­

männa läroverken, varför hela denna fråga nu synes böra tagas upp till

behandling. Förutsättningar för en enhetlig kontroll av den skolhygieniska

verksamheten finnas numera, sedan skolhygienen fått en särskild represen­

tant inom skolöverstyrelsen.

Skolläkarens sjukvårdande uppgift.

Läroverksstadgans § 158, läkarinstruktionen, lägger på läkaren viktiga

hälsovårdande uppgifter men därjämte sjukvårdande. I mom. 1 e) stad­

gas, att det tillkommer honom att vid inträffande sjukdomsfall kostnads­

fritt vårda lärjunge, som är helt eller delvis befriad från terminsavgift till

statsverket. Antalet sådana till fri sjukvård berättigade lärjungar framgår

av tabell 1, som för jämförelsens skull också visar siffrorna för kommunala

mellanskolor och kommunala flickskolor.

Tabell 1.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 193.

51

Procenttal elever, helt eller delvis befriade från terminsavgift.

Skolor

H. t. 1930

H. t. 1933

H. t. 1935

H. t. 1939

H. t. 1941

H. a. läroverk......................

34,1

39,»

42, r,

42,4

41,B

Realskolor......................

43,3

52,0

54,7

55,4

57,7

Komm. mellanskolor...............

60,2

76,2

77,4

75,0

74,0

Komm. flickskolor...................

22,0

28,4

32,7

29,3

33,0

Enligt denna bestämmelse voro alltså läkarna höstterminen 1941 skyl­

diga att i de allmänna läroverken utan ersättning vårda i stort sett unge-

fär hälften av eleverna. Det åligger synbarligen läkaren att även meddela

sjukvård i elevernas hem. Intet utsäges i stadgan rörande sjukvården för

de resande eleverna.

Denna sjukvårdsbestämmelse har i realiteten verkat mycket olika på

olika håll. I vissa, särskilt större städer, där lärjungarna ofta haft sina

egna privata läkare eller kunnat vända sig till specialsjukhusens polikli­

niker, ha skolläkarna j relativt ringa utsträckning anlitats för egentlig sjuk­

vård, under det att sådan, även lämnad vid hembesök, på andra håll före­

kommit i betydande utsträckning. Vad besöken av sjuka lärjungar vid

skolläkarens veckomottagningar i skolan beträffar, har dock särskilt i tids­

perioder med grasserande förkylningssjukdomar på många ställen skol­

läkarens sjukvårdande verksamhet varit omfattande (med på många håll

ofta upp till omkring 30 clever per veckomottagning). I några skolor lia

läkarna varit tvungna att utan särskild ersättning ha 2—3 mottagningar

per vecka med ofta 20—30 patienter för varje gång. Så har t. ex. läkaren

vid högre allmänna läroverket i Bromma 3 mottagningar i veckan. En

poliklinisk verksamhet bedriven inom skolan på detta sätt utan större

möjlighet till kontinuerligt följande av sjukdomsförloppens utveckling un­

52

der tiden mellan skolmottagningarna kan icke betraktas såsom tillfreds­

ställande också därför, att inom läroanstalterna den instrumentella ut­

rustningen är synnerligen bristfällig, där den icke helt saknas. Detsamma

gäller utensilier för laboratorieundersökningar. Detta och framför allt den

omständigheten, att på flera håll särskild lokal för läkarens mottagningar

inom skolan saknats, har tvungit skolläkarna att där mottaga lärjungarna

i sin privata mottagningslokal.

Det är klart, att örn sjukvård skall utövas, så är det en primär fordran,

att den sker på ett rationellt sätt. Brister härutinnan äro givetvis till nack-

del för eleverna; på samma gång hindra de, att skolläkarens verksamhet

tillvinner sig den uppskattning, som den är förtjänt av. Allmänheten, som

framför allt ser den sjukvårdande verksamheten men icke så klart inser

betydelsen av det långt viktigare, förebyggande hälsovårdsarbetet, får ge­

nom de rådande, antydda förhållandena lätt en negativ inställning till

hela verksamheten. Det må icke fördöljas, att läkarna ofta giva uttryck at

sin oro häröver. Särskilt bjärt framträder numera en sådan allmänhetens

inställning på de orter, där välorganiserad skoll äkarverksamhet finnes vid

folkskolorna. Man jämför övervakningen i läroverken med folkskolornas och

observerar skillnaden. Många familjer ha barn både i folkskolorna och i läro­

verken, varigenom man får särskild anledning jämföra läkarvården i de bägge

skoltyperna. Man måste alltså antingen bibehålla den sjukvårdande verk­

samheten vid läroverken i dess hittillsvarande omfattning och rationalisera

densamma, vilket skulle medföra betydande kostnader, eller ock måste

man lägga verksamhetens tyngdpunkt på hälsovården, vilket torde vara den

väg, som bör beträdas.

Skolläkarens arbetskvantitet. Läkarnas arvode.

Skolläkaren skall tvenne gånger årligen undersöka alla läroanstaltens

elever. Terminsundersökningen vid höstterminens början är den mest om­

fattande och torde vid ett läroverk med cirka 400 lärjungar sammanlagt

taga en tid av omkring 17—25 timmar (ibland betydligt mera) i anspråk.

Detta motsvarar alltså med exempelvis två timmars effektivt arbete dag­

ligen en arbetsperiod på cirka 8—12 dagar. Terminsundersökningen vid

vårterminens början tar kortare tid, emedan därvid syn och hörsel icke

undersökas. Sammanlagt åtgå därvid minst 12—20 timmar vid^ ett läro­

verk av nyssnämnda storlek, motsvarande en arbetstid av t va timmar

dagligen under 6—10 dagar. Vid större läroverk blir arbetstiden propor-

tionellt större.

Läkaren skall dessutom vara tillstädes inom skolan minst en timme i

veckan under läsåret. I större läroverk ta emellertid dessa veckomottag

ningar ofta betydligt längre tid än en timme i anspråk.

Härtill kommer den tid, som åtgår till inspektion en gång i månaden av

läroanstaltens lokaliteter och av gymnastikundervisningen, inställelse vid

vissa kollegiesammanträden, extra besök i skolan pa grund av smitt summa

sjukdomar och sammanställande av uppgifter för årsberättelsen. Denna

sistnämnda uppgift är rätt tidskrävande. Vid ett läroverk med 400 elever

torde härför åtgå cirka 10—15 timmar. Läkaren är även skyldig att av­

lägga hembesök hos sjuka, medellösa lärjungar. Vid många läroverk har

denna sida av skolläkarens arbete med tiden blivit alltmer betungande

emedan allt större del av eleverna på grund av medellöshet berättigats till

erhållande av fri sjukvård i denna forin (jfr tab. 1.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

53

För sitt arbete får läkaren vid de högre allmänna läroverken ett arvode

av 500 kronor plus 1 krona 50 öre per elev. Arvodet blir alltså:

Tabell 2.

Kungl. Maurts proposition nr 193.

Skolans storlek

(antal lärj.)

Arvode, kronor

Arvode per elev och

år, kronor

300

950

3: 16

400

1

100

2: 75

500

1 250

2:50

000

1400

2:33

700

1550

2

: 21

800

1 700

2: 13

900

1850

2

: 08

1000

2

000

2

: 00

1

100

2150

1:95

1

200

2 300

1:92

1 300

2 450

1:90

På dessa arvodessummor utgå icke dyrtidstillägg.

Vid de fristående realskolorna är arvodet 300 kronor plus 1 krona 50 öre

per elev. För skolor av denna typ blir arvodet:

Tabell 3.

Skolans storlek

(antal lärj.)

Arvode, kronor

Arvode per elev och

år, kronor

100

450

4: 50

200

600

3:00

300

750

2: 50

400

900

2: 25

500

1 050

2

: 10

600

1

200

2:00

700

1 350

1:93

Läkarna i realskolorna med 300 elever eller däröver lia alltså ett arvode,

som är rätt väsentligt lägre än i de högre allmänna läroverken.

Kvaliteten av skolläkarens arbete.

Vad smittsamma sjukdomar beträffar, garanteras genom läroverksstad-

gans bestämmelser (§ 04) en i stort sett god kontakt mellan rektor, lä­

rarna och läkarna i arbetet emot dessa åkommor. Bland annat kan an­

märkas, att lärjunge, som lidit av smittsam sjukdom, ej får till läroverket

återvända, förrän han för rektor företett av skolläkaren utfärdat skriftligt

medgivande. Här finnes dock en hicka av anmärkningsvärd art i kontroll

54

systemet. De bägge sjukdomarna lungsäcksinflammation och knölros, som

hittills icke obligatoriskt anmälas till skolläkaren, äro visserligen icke i och

för sig att anse såsom smittsamma, men de bero dock i övervägande an­

talet fall på tuberkulos och höra till de åkommor, om vilkas förekomst

inom skolan läkaren omedelbart bör underrättas. Bestämmelser om lä­

rares skyldighet att genast till skolläkarna anmäla förekomsten av lung­

säcksinflammation och knölros bland eleverna måste alltså obetingat in­

föras.

Generellt genomfört tuberkulosprofylaktiskt arbete förekommer icke i

läroverken. Detta är en påtaglig och allvarlig svaghet, dubbelt betydelse­

full i en tid, då krisen och det allmänna läget med avseende på närings­

tillförseln otvivelaktigt medför större risk för insjuknande i tuberkulos

framför allt för ungdomen än under normala förhållanden. De vid universi­

teten genomförda tuberkulosundersökningarna av studenterna jämte re­

sultatet av en år 1943 genomförd tuberkuloskontroll av avgångsklassernas

elever i allmänna läroverk och kommunala flickskolor ha visat, huru utom­

ordentligt viktigt det är, att ungdomen underkastas systematisk tuberku­

loskontroll. Samma erfarenhet har man vunnit vid undersökning av värn­

pliktiga och på sina håll även av folkskolornas elever.

Vad de smittsamma s. k. förkylningssjukdomarna beträffar, torde man

av lämplighetsskäl böra släppa efter på kravet, att läkarna i så stor ut­

sträckning, som för närvarande synes ske, informeras om mera oväsentliga

detaljer i läget.

För att med avseende på smittsamma sjukdomar en effektiv och arbets-

besparande läkarkontroll i skolorna skall kunna äga rum, är det ett grund

väsentligt villkor, att läkaren vid varje elevs inträde i skolan samtidigt

får kännedom örn vilka smittsamma sjukdomar som redan äro genom­

gångna. På många håll lia åtgärder i denna riktning redan vidtagits på

lokala initiativ. Så har man vid elevernas inträde i skolan överlämnat ett

frågeformulär härom till målsmännen för ifyllande. På många håll är

emellertid intet härutinnan åtgjort. Om som nedan förutsättes, hälsokorten

från folkskolan följa eleverna till läroverken, blir arbetet härmed i de se­

nare läroanstalterna relativt obetydligt.

En fråga, som i detta sammanhang bör tagas upp, är den örn hälsokon­

troll av lärarpersonalen. Någon nämnvärd insyn över dennas hälsoförhål-

landen har skolläkaren icke. Lärarna vända sig till sina privata läkare eller

till vederbörande verksläkare, vilka som regel icke ha kontakt med skolans

hälsovårdsarbete. Det är uppenbart att starkast möjliga garantier böra

skapas för att lärare, lidande av t. ex. smittsam sjukdom, icke få tillfälle

att undervisa.

Följande kan sägas örn skolläkarens möjlighet till kontroll över inträf­

fade sjukdomsfall av icke smittsam art. Skolläkaren får kännedom om

dem dels genom sina egna undersökningar, dels genom intyg från elever­

nas privata läkare. Dessa intyg överlämnas antingen till gymnastiklärarna

i samband med rekommendation till modifierad gymnastik eller till befrielse

från gymnastikundervisning eller också till klassföreståndarna. Intygen

överlämnas långt ifrån alltid till skolläkarna, som på grund härav endast

få en partiell uppfattning rörande förefintliga sjukdomar av nämnd art.

Därför kunna icke heller viktigare slutsatser dragas ur det statistiska ma­

terial, som skolläkarna hittills kunnat samla.

Bidragande, viktiga omständigheter medverka till uppkomsten av detta

förhållande. Läroverken sakna i icke ringa utsträckning särskilda mottag-

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

55

ningslokaler inom skolan för läkarna, och instrumentell och annan utrust­

ning saknas delvis eller — ofta — nästan fullständigt. Detta gör, att skol-

läkarnas möjligheter att själva ställa diagnos på förefintliga sjukdomar

äro starkt begränsade.

Vidare medverkar som orsaksmoment i sammanhanget det förhållandet,

att enhetligt hälsoregister eller hälsokort icke finnes infört i skolorna, vil­

ket medför, att alltför ringa garantier lämnas för att läkarna på ett över

hela linjen likartat sätt registrera iakttagna sjukdomar. De årsberätel-

serna bifogade statistiska bilagorna för tabellarisk uppställning av konsta­

terade sjukdomar lida av vissa svagheter, vilka göra det insamlade mate­

rialet heterogent och svårtillgängligt för statistisk bearbetning.

Vissa sjukliga tillstånd och defekter registreras icke alls. Bland dem

märkas t. ex. defekter beträffande färgsinnet, som dock har en synner­

ligen stor betydelse bland annat för yrkesvalet.

Sammanfattande kan man alltså säga, att de smittsamma sjukdomarna

i stort sett bli på ett tillfredsställande sätt men med allt för stor tidsför­

lust observerade, under det att de icke smittsamma bristfälligt observeras

och registreras. Detta är en uppenbar svaghet i övervakningssystemet. Det

rör sig dock om cirka 56 000 lärjungar i de allmänna läroverken. Det måste

anses vara av synnerligen stor betydelse för folkhälsan, att utbredningen

inom allmänna läroverken av sådana sjukdomar som t. ex. strama, socker­

sjuka, reumatisk sjukdom, epilepsi m. fl. blir känd.

Angående från det normala avvikande mentala tillstånd bland skolung­

domen må framhållas, att nu använda övervakningssystem lämnar läkarna

ringa tillfällen till kännedom härom. Utan tvivel är t. ex. läkarövervak-

ningen av de elever, som på grund av psykiska orsaker ha större svårig­

heter att följa undervisningen, en angelägen sak. I samband härmed må

framhållas, att kontakten mellan skolläkarna, lärarna och hemmen be­

träffande skolans hälsovårdande verksamhet nu lämnar mycket övrigt att

önska. Därvid gör sig bristen på skolsköterskor svårt kännbar.

Kontakten mellan skolläkare och gymnastiklärare är på många håll ej

helt tillfredsställande.

På grund av att i den allmänna läkarutbildningen särskilda kurser i

skolhygien saknas, äro läkarna, ehuru visserligen kompetenta för utövan­

de av skolhygienisk verksamhet, i behov av specialutbildning härför ut­

över de obligatoriska studiernas ram, åtminstone där de icke besitta bam-

speciaiistkompetens.

Skolöverstyrelsens förslag angående rationalisering

av hälsovården. I

I skrivelse den 14 oktober 1943 har skolöverstyrelsen uppdragit riktlinjer

för en omläggning och modernisering av den skolhygieniska verksamheten

vid de allmänna läroverken i syfte att ge läkarna en helt annan och bättre

möjlighet än nu att i samråd med hemmen och lärarna främst ägna sig

åt förebyggande, hälsovårdande uppgifter.

Skolöverstyrelsen har sammanfattat önskemålen i fråga av skolhälso-

vårdens rationalisering på följande sätt.

Kungl. Majlis proposition nr 193.

56

1. Huvudvikten lägges på hälsovården, som kraftigt intensifieras och

utbygges med nya och viktiga detaljuppgifter. Skyldighet för läkarna att

avlägga sjukbesök i hemmen bör icke föreligga.

2. Terminsundersökningen på våren avskaffas. Läkarundersökning bör

anordnas för begynnelseklass och i övrigt minst vart annat år vid början

av höstterminen.

3. Standardiserat läkarkort införes, avsett att följa eleverna från folk­

skolorna till läroverken och därifrån vid förflyttning till andra skolor och

beträffande gossarna även till vederbörande militärmyndighet.

4. Rationalisering och betydande förenkling bör ske av arbetet med års­

berättelserna.

5. Skolsköterskor anställas. Detta är en huvudförutsättning för att orga­

nisationen i övrigt skall kunna genomföras.

6. Läkarnas befattning med korttidssjukdomar begränsas och tillförlit­

ligare observation och registrering av den verkliga sjukligheten genomföres.

7. Den hygieniska verksamheten underlättas genom inrättande av till­

fredsställande mottagningslokaler med specialutrustning i så stor omfatt­

ning som behövligt är.

8. Viss tuberkuloskontroll bland elever och lärare införes.

9. Medicinsk rådgivning för yrkesvägledning (inklusive färgsinneskon-

troll) införes.

10. Mentalhygienisk övervakning av vissa elever i samarbete mellan

lärare, läkare och sköterska genomföres så långt möjligt är.

11. Reglerat samarbete organiseras med hemmen.

12. Fortbildningskurser i skolhygien för läkare och sköterskor anordnas.

På detta sätt skulle med säkerhet, framhåller överstyrelsen, läkarnas

arbete bli för dem mera intresseväckande och för barnen betydligt mera

värdefullt. Den nuvarande verksamheten av huvudsakligen polikliniklik-

nande karaktär skulle alltså omvandlas i likhet med vad som redan skett

för de folkskolor, där skolläkare och sköterskor äro verksamma. Det vore

rimligt, att läroverkens elever komme i åtnjutande av samma moderna

form av läkarövervakning som folkskolornas. De kunde nämligen anses vara

i behov av lika effektiv förebyggande vård som folkskolornas lärjungar.

Till närmare utveckling av sitt förslag har skolöverstyrelsen anfört i

huvudsak följande.

Av den anförda kritiken mot det nuvarande systemet framgår med full

klarhet, att hälsovårdsarbetet vid de allmänna läroverken är i stort behov

av rationalisering och omläggning.

Det kan då först utan tvekan förordas, att skolläkamas sjukvårdande

verksamhet rationaliseras och att tyngdpunkten i verksamheten förskjutes

från sjukvård till hälsovård. En sådan åtgärd skulle från kvantitativ

arbetssynpunkt verka ojämnt, enär redan nu den ifrågavarande verksam­

heten på vissa håll är inskränkt till en bråkdel av vad den är på andra.

Bestämmelser böra utfärdas bland annat om vilka fall som icke böra mot­

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S.

57

tagas vid läkarnas veckomottagningar, detta för att bereda läkarna möj­

ligheter att mera ägna sig åt det förebyggande arbetet. I stadgebestämmel-

serna bör även tydligt framhållas rättigheten för lärjungarna att vid

veckomottagningarna erhålla de första vårdhänvisningarna i därför lämp­

liga fall.

Nu kan man emellertid icke helt i skolans hygieniska arbete skilja ut

den hälsovardande från den sjukvårdande uppgiften. Därför torde skol-

läkarna vid sina mottagningar inom skolan böra giva mera tillfälliga ordi­

nationer för åkommor av sådan art, att kontinuerlig vård och fortlöpande

kontroll av sjukdomstillståndets utveckling sedermera i de enskilda fallen

kan antagas icke bli behövlig. Det är av största vikt, att skolläkarna icke

så belastas med krav på terapeutisk verksamhet, att den förebyggande

vården därigenom försvåras. Hembesök bör icke förekomma, då det i all­

mänhet icke kan förutsättas, att skolläkaren på ett rationellt sätt kan be­

strida sjukvård i denna form, som oftast kräver kontinuerlig övervakning

av de sjuka. Här ifrågasatta åtgärder kunna numera lättare genomföras

än förr, bland annat beroende på att allt flera samhällsmedlemmar till­

höra sjukkassa och därigenom få sin sjukvård utanför skolan avsevärt

förbilligad.

Av läsårets två terminsundersökning ar kan säkerligen den på våren

utan större förlust för eleverna falla bort. Lärjungarna skulle väl kompen­

seras genom en del nya kontrollåtgärder, vid vilka överstyrelsen nedan

skall uppehålla sig. Undersökning av alla elever behöver ej ens varje höst­

termin verkställas, under förutsättning att sköterskor anställas och nog­

grann kontroll av så kallade kontrollbarn införes. I principiell likhet med

vad som för vissa folkskolors del genomförts böra klassundersökningar

icke förekomma oftare än förslagsvis minst vart annat år och dessutom

givetvis av nyinskrivna lärjungar och av avgångsklasserna. Undersök­

ningen bör då göras desto grundligare. För vägningar och mätningar, färg-

sinnesprov, tuberkulinprov m. m. torde i stort sett varje lärjunge kunna

beräknas komma under läkarens ögon varje år.

Beträffande lohär övervakning en av smittsamma sjukdomar kunna föl­

jande önskemål framställas.

1. På nyinskriven lärjunges hälsokort antecknas uppgifter rörande ge­

nomgångna smittsamma sjukdomar, smittkoppsvaccination, tuberkulin-

prövning m. m.

2. De sjukdomstillstånd, som medföra lärjungarnas bortvaro från under­

visningen under mycket kort tid (mindre än G dagar), såsom illamående,

huvudvärk, magsmärtor, hosta, snuva o. s. v., behöva i regel icke till skol­

läkaren anmälas.

Det torde ofta vara tillräckligt om skolläkaren informeras örn inträffad

större sjuklighet av dylik art i de enskilda klasserna och att i övrigt över­

lämnas åt den enskilde läkarens initiativ att vidtaga lämpliga kontroll­

åtgärder. Särskilt arbetsamt och för eleverna ej särskilt vinstbringande är

läkarens åliggande att vid läsårets slut sammanställa fall av dylika upp­

givna kortvariga symtom och räkna ut därav orsakade sjukdagar.

3. En av de förebyggande åtgärder, som snarast möjligt och särskilt

med hänsyn till kristidsförhållandena borde införas i .läroverken, är en

effektiv tuberkuloskontroll. Det ideala tillvägagångssättet torde vara föl­

jande. Tuberkulinprov utföres på alla i skolorna nyinskrivna lärjungar

(häft- eller salvprov). De därvid negativt reagerande prövas med inträ-

Kungl. Majds proposition nr 193.

58

Gutan injektion av tuberkulin. Samma prövning borde utföras på aila de

elever, som sta i begrepp att avsluta sm skolgång. Vidare borde förnyad

tuberkulinprövning utföras en gång ärligen pä alla förut negativt reage­

rande, emot tuberkulos^ icke vaccinerade lärjungar. De negativt reage­

rande lärjungarna i avgångsklasserna (och eventuellt övriga negativa ele­

ver) böra tillrådas vaccination och även i övrigt tillrådas kontinuerlig kon­

troll De positivt reagerande åter remitteras enligt skolläkarens bestäm­

mande i varje lämpligt fall till röntgenfotografering (skärmbildfotografe-

rmg) vid närmaste centraldispensär eller annan dylik institution.

Det nu skisserade förfarandet beträffande tuberkuloskontrollen innebär

emellertid ett mycket betydande arbete för läkarna, och det kan icke bli

tal örn att införa det vid bibehållen, lag lönenivå för dessa. Icke ens med

höjd lön kunna läkarna tänkas ensamma sköta en så lagd tu berku loskon -

trolig därtill fordras antingen anställandet av sköterskor eller ock hjälp

utifrån, t. ex. från centraldispensärernas sida.

Tills vidare skulle däremot tuberkulosprofylaxen kunna anordnas i

huvudsak på följande sätt. Man kunde inskränka sig till en kontroll av

alla från läroverket avgående elever. Kontrollen borde ske under sista läs­

årets hösttermin för att ej kollidera med examina och det omedelbara för­

beredelsearbetet. därtill. Denna åtgärd jämte frivillig Caimettevaccination

av de vid tuberkulinprövningen negativt reagerande måste uppfattas så­

som en för folkhälsan synnerligen viktig åtgärd, som icke tål uppskov för

vidtagandet.

Emellertid tar den nu tänkta verksamheten endast sikte på avgångsele-

ver och lämnar eleverna i övrigt utan kontroll. Särskilt beklagligt är detta

förhållande i fråga örn nyinskrivna lärjungar. Detta är ju ett" i längden

icke hållbart system. Eland annat för införande av kontinuerlig tuberku­

loskontroll i läroverken fordras anställande av skolsköterskor, heltidsan­

ställda åtminstone i största läroverken. I läroverk av mindre storleksord­

ning torde sådana endast behövas under viss tidsperiod av läsåret och dess­

utom under några timmar varje vecka under läsåret, förutsatt att läkarnas

uppgifter av viss sjukvårdande art m. m. bortfalla.

Enbart frågan örn tuberkuloskontroll är av den betydelse, att den är en

fullgod anledning till anställande av sköterskor i åtminstone större läroverk.

En annan åtgärd bör utan svårighet kunna omedelbart införas i läro­

verken i tbc-profylaktiskt avseende: det bör stipuleras, att fall av lung-

säcksinflammation och knölros, som kommit till lärarnas kännedom, ome­

delbart måste anmälas till skolläkare, för att denne må kunna vidtaga

lämpliga åtgärder. Överstyrelsen vill erinra örn att överstyrelsen i skrivelse

den 22 mars 1043 föreslagit ändring i läroverksstadgan i detta syfte.

4. Slutligen kan i detta sammanhang upptagas frågan örn kontroll av

lärarnas hälsa.

Denna fråga har förut i skilda sammanhang varit föremål för övervä­

ganden. Följande önskemål synas härvidlag kunna uppställas.

a) Lärarkandidaterna böra alla vid provårs tjänstgöringens början vara

undersökta med avseende på tuberkulos, och de vid tuberkulinprövningen

negativt reagerande böra vid tjänstgöringens början erbjudas Caimette­

vaccination. Före avslutandet av pro vårstjänstgöringen böra de positivt

reagerande lungröntgenfotograferas. Detsamma gäller i princip de lärar­

grupper (teckningslärare, gymnastiklärare m. fl.), som ej genomgå provår.

b) Lärarna böra, så ofta anledning därtill gives, och gärna regelbundet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

59

undersökas av verksläkaren eller av denna hänvisas till vederbörande

tuberkulosdispensär eller till specialundersökning på annat håll, i vad det

gäller tuberkulos. Lärarna böra därvid vara skyldiga att snarast meddela

respektive skolläkare tuberkulosundersökningens resultat, som bör före­

ligga i form av skriftligt intyg.

c) Lärare, som veta sig lida eller ha lidit av lungtuberkulos, böra vara skyl­

diga att hålla skolläkaren underrättad härom. Då skolläkare erhåller så­

dant meddelande, bör han i därför lämpliga fall hänvisa läraren för under­

sökning till verksläkaren, som eventuellt samråder med specialist eller

tuberkulosdispensär.

d) För den händelse skolläkaren, på grund av vad som upplysts, finner,

att lärare på grund av smittrisk icke bör tjänstgöra, och denne trots skol­

läkarens råd likväl förbliver i tjänst, bör skolläkaren omedelbart delgiva

rektor förhållandet. Därefter bör ärendet behandlas på. principiellt samma

sätt, som nu tillämpas jämlikt kungörelsen av den 18 juli 1935.

Enligt tuberkulosförordningen av den 31 mars 1939 (nr 113) äger läkare

(och alltså bland annat verksläkare och dispensärläkare) att, där han fin­

ner anledning misstänka tuberkulos hos någon, vilken han undersöker,

hänvisa denne för vidare undersökning till å orten anordnad tuberkulos­

dispensär (§ 2). Iakttager han vid sin undersökning tuberkulos hos någon,

åligger det honom att ofördröjligen göra skriftlig anmälan om fallet till

tuberkulosdispensär å orten (§ 3). I samma förordning (§ 5) stadgas, att

hälsovårdsnämnd äger på hemställan av läkare vid dispensär eller tjänste­

läkare förordna, att person, som av läkaren misstänkes vara behäftad med

smittsam tuberkulos, skall på hälsovårdsnämndens bekostnad undergå

läkarundersökning. Underlåter någon att ställa sig sådant förordnande till

efterrättelse, är nämnden berättigad att för dess verkställande erhålla

handräckning av vederbörande polismyndighet.

5. Skolläkarna böra i fall, då sådant erfordras, snarast från sjukhus, pri­

vata läkare och elevernas målsmän begära upplysningar rörande elever,

vilka antagas lida av smittsam sjukdom, som kan vara av särskild betydelse

för övriga elevers hälsotillstånd.

Rörande övervakningen av de icke smittsamma sjukdomarna ma föl­

jande önskemål framhållas.

Till skolläkaren böra vid närmast följande veckomottagning klassföre­

ståndare och gymnastiklärare överlämna till dem inkomna sjukintyg, ut­

färdade av andra läkare och avseende lärjunges bortvaro under längre tid

än 6 på varandra följande sjukdagar, mellanliggande sön- och helgdagar

inberäknade. Dessutom böra intyg, som lärarna finna särskilt ägnade där­

för, överlämnas. Läkarna böra lia skyldighet att, där sa är av behovet

påkallat, deltaga i klasskonferenserna. Läkarna böra även vara skyldiga

att hålla rektor och lärare underkunniga örn anmärkningsvärda sjukdoms­

fall bland eleverna.

Läkarrum med inredning, instrument m. m. av viss standardtyp bör

införas vid läroverken.1 Det synes icke lämpligt att i detalj nu fixera vad

instrumentariet bör omfatta. Det förslag, som i detta avseende framhigges,

avser endast att i och för kostnadsberäkning giva en ungefärlig uppfatt­

ning örn vad som erfordras. Utgiften härför är nödvändig, för att tillfreds­

ställande läkarverksamhet skall kunna bedrivas vid läroverken. Den be-

1 Ktl preliminärt förslå)? lili;till Ilar upprättats oell återfinnes Iliand handlingarna i ärendet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 193.

^

Kungl. Majlis proposition nr 1 !)■!.

löper sig för närvarande till 542 kronor 10 öre per läroverk och totalt till

75 351 kronor 90 öre eller runt tal 75 000 kronor.

Fäi g sinnesundersökning av alla lärjungar bör utföras i allmänna läro-

verkön. Det synes lämpligast, att färgsinnesundersökning göres under höst-

terminen i realskolans högsta klass (44, 5°) och gymnasiets ring I (för den

händelse lärjungarna där icke förut undersökts). Dessutom bör färgsinnes­

undersökning utföras pä de lärjungar, som nyinskrivas vid läroverken i

högre klass än de nyss nämnda och som icke förut äro färgsinnesundersökta.

b ärgsmnesundersökningen bör utföras av biologi- eller teckningslärare

eller skolsköterska (med normalt färgsinne!), varefter de fall, där färgsin-

nesdefekt iakttagits, hänvisas till skolläkarna för närmare undersökning.

Då en tränad läkare hinner undersöka cirka 20 elever per timme, inses, att

arbetet för lärarna icke blir betungande; det kan ju utföras under teck-

nmgslektionerna och kan, om så önskas, äga rum under loppet av en hel

termin. Örn man räknar med 6 å 7 procent färgsinnesdefekta bland gos­

sarna och enstaka fall bland flickorna, blir läkarens arbete i detta sam­

manhang mycket obetydligt. Utensilierna för undersökningens verkstvi­

lande kosta för varje skola (engångskostnad) cirka 15 kronor. Uppgift om

fäigsinnesdefektfrekvensen bör upptagas i årsberättelsens statistiska bilaga.

•

den nientalliygieniska övervakningen böra de elever, som

visa påfallande psykiska rubbningar eller lia särskilda svårigheter att följa

skolarbetet, göras till föremål för överläggning mellan lärare och skolläkare,

varjämte vid rationellt förfarande naturigtvis samarbete med målsman

bör etableras för utrönande av bland annat, huruvida fel i hemmiljön före-

ligga m. m. Det bör framhållas, att läkarna för närvarande icke i större

utsträckning ha särskild specialutbildning härför. Därför (och givetvis

även av andra skäl) böra skolläkarekurser anordnas. Utan skolsköterska

som förmedlande länk mellan lärare, läkare och hem låter sig en sådan

kontroll knappast tänkas, och i varje fall kan man icke beräkna en ra­

tionell och effektiv övervakning av denna art utan ett ökat arbete för

läkaren och även för lärarna.

Ett intimare samarbete vidian läkare och gymnastiklärare bör etableras.

Bestämmelser böra utfärdas rörande gymnastikundervisning åt elever, som

ännu ej läkarundersökts. Sådan undervisning bör kunna ske med elever, som

förut deltagit i gymnastik och som ej anmäla sig sjuka.

Samarbetet mellan skolläkaren och hemmen måste framdeles göras be­

tydligt mera effektivt än nu. Skolsköterskor åtminstone inom skolor av

viss storlek äro här en förutsättning för samarbetets tillfredsställande orga­

nisation. Sköterskekravet kan man även från andra utgångspunkter svår­

ligen komma ifrån. För den stora grupp av elever, som bo inackorderade

på läroverksorterna, skulle skolsköterskor med skyldighet att i förekom­

mande fall göra hembesök vara av betydelse. Anställande av sköterskor,

som även i viss mån skulle tjänstgöra såsom sociala kuratorer, skulle giva

det skol hygieniska arbetet en betydligt högre standard än nu och göra

det möjligt för läkarna att utan alltför stor ökning av deras totala arbets­

kvantitet få ett helt annat grepp om elevernas hälsoförhållanden och att

bygga tipp en arbetsorganisation, som säkerligen på lång sikt väl skulle

kompensera samhället för de genom sköterskelönerna åsamkade utgifterna.

I själva verket är anställande av sköterskor förutsättningen för att här

föreliggande totalförslag slcall kunna genomföras.

Redan den effektiva, förebyggande tuberkuloskontroll, som genom skö­

terskor under läkares överinseende skulle kunna etableras inom skolorna,

61

och arbetet emot övriga smittsamma sjukdomar, t. ex. kikhosta, scharla-

kansfeber, difteri (inklusive nödig vaccination i förekommande fall), skulle

säkerligen betyda mycket för minskning av elevernas sjukdagar och i

vunnet kapital för det allmänna. Sköterskorna skulle bland annat lia till

uppgift att föra hälsokorten och under sitt lås förvara dessa samt se till,

att korten vid lärjungarnas avgång till andra skolor åtfölja dem. Likaså

skulle de från andra skolor, exempelvis folkskolor, vid lärjungarnas nyin­

träde vid läroverken kunna införskaffa där eventuellt förda läkarkort. Man

kunde framdeles väl tänka sig, att sköterskorna skulle lämna uppgifter

beträffande från t. ex. gymnasierna avgående manliga elever till veder­

börande militära myndigheter, vilket utan tvivel vore en stor vinst både

för dessa och för eleverna själva.

Vidare skulle det falla på sköterskornas lott att från hemmen inför­

skaffa uppgifter om förut genomgångna sjukdomar m. m. De skulle för­

bereda läkarens mottagningar genom vägning av eleverna, tagande av

urinprov o. s. v., vilket allt skulle giva läkarna helt andra möjligheter än

nu att i tid upptäcka en del sjukdomar, som de under nuvarande förhål­

landen ej i tillfredsställande omfattning kunna komma åt att diagnosticera.

Sköterskorna skulle givetvis också assistera vid läkarmottagningarna, sam­

manställa uppgifterna för årsberättelserna o. s. v.

Slutligen skulle deras arbete avlasta vissa uppgifter av allmän, hygienisk

betydelse inom skolorna från rektor och lärare. Mera skulle i detta sam­

manhang kunna anföras, men det sagda må vara nog för att motivera

det synnerligen stora sköterskebehovet i läroverken, särskilt i de större.

En skolsköterska i hel tidst jänstgöring i en folkskola med fullgod hygie­

nisk övervakning beräknas i allmänhet kunna räcka till för skolor med

cirka 1 500 elever eller något större antal. Det synes sannolikt, att en

heltidsanställd sköterska skulle kunna ha örn hand hälsovården vid flera

läroverk på sammanlagt cirka 2 000 lärjungar, förutsatt att dessa skolor

ligga på samma ort. Man kunde tänka sig, att läroverk, som äro belägna

på från varandra icke allt för långt avlägsna orter, skulle kunna lia. en

gemensam sköterska, som då finge resa mellan dessa platser för att vissa

dagar vara vid den ena skolan och vissa dagar i veckan vid en annan.

På det sättet skulle varje sköterska i ett dylikt skolsköterskedistrikt kunna

räcka till för cirka 1 000—1 500 elever, d. v. s. flir 2—3 skolor av genom­

snittlig storlek. Detta gäller vid det skolhygieniska övervakningskrav, som

i detta förslag förutsatts.

På platser, där endast mindre läroverk äro belägna och där avståndet

är stort till andra skolor av samma slag, borde sköterskor kunna påräknas

för vissa mera tillfälliga behov i det skolhygieniska arbetet. Detta torde

gå lin lättare för sig, sedan distriktssköterskeorganisationen kommer att

omfatta också städerna, vilket i princip avses. Så t. ex. borde i dessa läro­

verk sköterska kunna få biträda skolläkaren vid höstens terminsundersök-

ning och förberedelserna därtill samt under några timmar i veckan (se

nedan) under läsåret.

Givetvis vöre det rimligt, örn på orter, där distriktssköterskor nu hjälpa

lill vid folkskolornas hälsovård, dessa även kunde få deltaga i hälsovården

vid statens egna skolor.

Don nuvarande planen för sJwlläJcarnns årsberättelser, som fastställts

av skolöverstyrelsen den 23 maj 1935, bör omarbetas.

Kungl. Majrts proposition nr 19,1.

62

Det är nödvändigt, alt skolläkarna föra hälsokort av enhetlig typ för

varje lärjunge. Dessa kort böra följa deni till andra läroverk vid deras

flyttning dit. Korten böra även följa eleverna från folkskolorna. Det synes

därvid vara nödvändigt, att sådana kort icke åro för detaljerade utan giva

gott utrymme för de enskilda läkarnas olika uppfattning örn huru de i

vissa detaljer vilja följa eleverna, men dock på viktigare punkter lämna

sådana garantier för ett enhetligt förfarande, att de utan svårighet tillåta

sammanställning av därur hämtade uppgifter.

En förutsättning för rationell skolläkarverksamhet åtminstone vid större

läroanstalter är, att inom skolan särskild lokal ställes till förfogande för

undersökningarna. I varje nybyggnad för sådana läroverk bör obligatoriskt

denna detalj ingå. Två runi böra beräknas, ett för väntande elever och ett

för läkarens mottagning. Det sistnämnda måste vara så stort, att synpröv­

ning där kan verkställas (alitsa minst 5 meter Långt). Väntrum behövs

dock icke, om t. ex. lämpligt korridorutrymme finnes såsom ersättning.

Slutligen bör man helst icke bygga en ny skola utan att jämte de nämnda

rummen bereda plats i ett tredje (minimigolvyta 2X3 m) för utförande

av vissa enklare laborationer (undersökning av urin m. m.). I dessa lo­

kaler bör viss standardutrustning finnas.

Slutligen bör framhållas den stora betydelsen av att skolläkar- och slcol-

shöterskekurser anordnas, helst årligen och gärna i samband med allmän­

na fortsättningskurser för läkare.

Skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar.

Läkar arvoden.

Skolöverstyrelsen föreslår vissa ändringar i grunderna för bestämmandet

av skolläkararvodenas storlek. Ett bifall till detta förslag skulle vid oföränd­

rad läroverksorganisation medföra en merkostnad av 38 000 kronor för år,

vilket motsvarar en genomsnittlig höjning av de nuvarande arvodena med

i runt tal 27 procent.

Skolöverstyrelsen anför.

Det är ej så alldeles lätt att utan praktisk tillämpning bilda sig en säker

uppfattning om vad en omläggning av den skolhygieniska verksamheten som

den ifrågasatta skulle innebära med avseende på kvantiteten av det arbete,

som pålägges läkarna. Förutsatt att sköterskehjälp i skälig omfattning skulle

kunna erhållas och att ifrågasatt rationalisering av arbetet på vissa punkter,

nedskärning på andra och tillkomst av vissa nya uppgifter på åter andra

punkter skulle ske, kan man dock utgå ifrån att någon större ökning av den

totala kvantitativa arbetsprestationen för läkarna knappast skulle komma

i fråga men däremot en intensifiering och effektivisering av arbetet, som skulle

innebära ett flertal nya och betydelsefulla uppgifter. Den punkt, som man

särskilt kan tveka örn, är betydelsen från kvantitativ arbetssynpunkt av den

mentalhygieniska övervakning, som är ifrågasatt. Tills vidare borde den,

där sköterskeassistens kan påräknas, dock knappast bli särskilt betungande.

För bestämmandet av skolläkarnas arvoden torde följande synpunkter böra

vara vägledande. För närvarande är arvodet olika stort vid högre allmänna

läroverk och realskolor men bör utgå efter ungefärligen samma principer.

Vidare utgår dyrtidstillägg icke på arvodet. Att i denna punkt erhålla någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

63

ändring torde av principiella skäl svårligen kunna påräknas. Däremot synes

det skäligt att på annat sätt giva läkarna kompensation för bland annat detta

förhållande.

Enligt nuvarande arvodesgrunder blir lälcararvodet relativt lägre, ju större

elevantalet i skolorna är. Detta torde främst bero på två omständigheter.

Dels har man uppenbarligen velat garantera läkarna vid de mindre skolorna

en viss total minimiinkomst, dels har man utgått ifrån att arbetet på vissa

punkter för mindre och större skolor är detsamma. Så skola läkarna t. ex. en

gång i veckan vara i skolan oberoende av elevantalet. Emellertid torde det

vara skäl att närmare undersöka, huru det förhåller sig med läkarnas arbets­

kvantitet i skolor av olika storlek för bedömande av huruvida det kan vara

skäligt med det relativt sjunkande arvodet för större skolor. De detaljupp­

gifter, som läkarna för närvarande ha, äro i huvudsak följande:

1. En timmes mottagning i veckan.

Anm. Vid de större läroverken blir vid dessa veckomottagningar läkarens

arbete proportionellt större ju större skolan är, och sannolikt växer arbetet

ännu mera med stigande lärjungeantal, då antalet infekterade fall måste an­

tagas växa progressivt. Som ett exempel på huru detta arbete kan te sig,

kan nämnas, att vid ett göteborgsläroverk med cirka 1 000 lärjungar antalet

besökande elever vid veckomottagningarna för närvarande uppgår till om­

kring 30. Antalet obligatoriska inställelser för läkaren är emellertid lika för

skolor av alla storlekar. Emellertid ha som ovan nämnts läkare vid större

läroverk på flera håll 2—3 mottagningar per vecka utan särskild extra er­

sättning.

2. Terminsundersökningar av alla elever 2 gånger per läsår.

Anm. Dessa undersökningar bli mera betungande i samma mån som lär­

jungeantalet stiger. En höstundersökning i ett läroverk med 500 lärjungar

torde i allmänhet ta 25—35 timmar i anspråk (ibland betydligt längre tid)

och i ett läroverk med 1 000 elever cirka 50—70 timmar eller med två tim­

mars daglig arbetstid ungefär en månad.

3. Besiktning av läroverkets lokaliteter och besök vid gymnastikundervis­

ningen en gång i månaden.

Anni. Detta arbete är ej så omfångsrikt.

4. Sjukvård av medellösa och mindre bemedlade elever i hemmen.

Anm. Denna sjukvårdande verksamhet måste antagas öka minst propor­

tionellt med lärjungeantalet.

5. Skyldighet att vid inträffade fall av smittsam sjukdom lämna rektor

nödiga råd, vilket ofta för läkaren betyder att avlägga extra besök inom sko­

lans lokaler för klassundersökning m. m.

Anm. Arbetet på denna punkt är säkerligen relativt mera betungande vid

de större skolorna än vid de mindre.

6. Inställelseskyldighet vid vissa kollegiesammanträden.

Anm. Denna punkt kan man bortse ifrån i detta sammanhang, då det

arbete, som nämnda skyldighet innebär, i allmänhet torde vara obetydligt.

7. Sammanställning av uppgifter för årsberättelsen.

Anm. Arbetet stiger proportionellt med lärjungeantalet eller hastigare.

Av det anförda torde framgå, att arbetskvantiteten för läkaren i stort sett

ökar parallellt med antalet elever och att han därför bör ha sitt arvode beräk­

nat efter denna princip.

Det torde kunna betraktas såsom skäligt, att de läkare, som ha skolor med

upp till 600 elever, i högre allmänna läroverk få ett arvode av 500 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

plus 2 kronor per elev, under det att läkare vid större skolor endast borde

få ersättning av rörligt arvodes natur med 2 kronor 75 öre per elev. Detta

förutsatt att sköterskor tjänstgöra i skolorna.

Först anföres här en tabell, av vilken man far en översikt av skolornas

storlek.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Tabell 1^.

De allmänna läroverkens storlek.

(Höstterminen 1943,)

Realskolor

Högre allm. läroverk

Antal elever

Antal skolor

Antal elever

Antal skolor

78-100

10

116-300

2

100-200

31

300-400

9

200-300

29

400-500

9

300-400

5

500-600

12

400-500

1

600-700

8

500-600

3

700-800

12

600-700

1

800-900

5

80

900-1 000

4

1

100-1 200

1

62

Nuvarande och föreslaget läkararvode vid högre allmänna läroverk jämföras

i tabell 5.

Tabell 5.

Läkararvoden i högre allmänna läroverk.

Antal elever

Årsarvode, kronor

Arvode

och år,

per elev

kronor

F. n.

Förslag

F. n.

Förslag

300

950

1100

3: 16

3: 67

400

1

100

1300

2:75

3: 25

500

1250

1500

2: 50

3:00

600

1400

1 700

2: 33

2: 83

700

1550

1925

2:21

2: 75

800

1700

2

200

2:13

2: 75

900

1850

2 475

2

: 06

2: 75

1

000

2000

2 750

2

: 00

2: 75

1

100

2150

3 025

1:95

2: 75

1200

2 300

3300

1:92

2: 75

1 300

2 450

3 575

1:90

2: 75

65

Ökningen av läkararvodena i de högre allmänna läroverken enligt förslaget

skulle medföra en total merutgift per år av 21

442

kronor.

Läkararvodet i de mindre realskolorna torde kunna sättas något lägre än

i de smärre högre allmänna läroverken av förut anfört skäl. Det synes rim­

ligt, att läkarna i realskolor med upp till 500 elever få ett fast arvode av

400 kronor (förut 300 kronor) plus 2 kronor per elev och läkarna i skolor

med ett elevantal över 500 ett arvode av 2 kronor 75 öre per elev men intet

fast arvode. Löneplanen framgår av tabell 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Tabell 6.

Läkararvoden vid realskolor.

Antal elever

Arvode, kronor

Arvode

och år,

per elev

kronor

F. n.

Förslag

F. n.

Förslag

100

450

600

4: 50

6: 00

200

600

800

3: 00

4:00

300

750

1000

2: 50

3: 33

400

900

1 200

2: 25

3: 00

500

1050

1400

2:10

2: 80

600

1200

1650

2:00

2: 75

700

1350

1925

1:93

2: 75

Ökningen av läkararvodena i realskolorna skulle innebära en total mer­

utgift per år av 16 548 kronor.

Sammanlagt för alla de allmänna läroverken skulle alltså merkostnaden

per år för läkarnas arvoden uppgå till 37 990 kronor eller i runt tal 38 000

kronor.

Kostnader för skolsköterskor.

Skolöverstyrelsen föreslår heltidsanställning av 9 skolsköterskor med pla­

cering i lönegraden Ex 7, därav 5 avsedda för de allmänna läroverken i Stock­

holm och Lidingö, 2 för läroverken i Göteborg, 1 för läroverken i Hälsing­

borg och Höganäs samt 1 för läroverken i Malmö. Vidare föreslås för övriga

läroverk med över 100 elever anställande av deltidstjänstgörande sköterskor

med 1—5 veckors sammanhängande heldagstjänstgöring under hösttermi­

nen (arvode 60 kronor i veckan) samt 2—8 timmars tjänstgöring per vecka

under övriga delar av läsåret (arvode 3 kronor i timmen). Kostnaderna för

de 9 heltidsanställda sköterskorna beräknas till i runt tal 26 900 kronor jäm­

te rörligt tillägg och kristillägg. Kostnaderna för de deltidstjänstgörande skö­

terskornas arvoden beräknas till sammanlagt i runt tal 45 800 kronor. Inalles

beräknas slcolsköterskeorganisationen alltså för nästa budgetår draga en kost­

nad av i runt tal (26 900 + 45 800 =) 73 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 193.

5

Skolöverstyrelsen anför:

En tillfredsställande modernisering och effektivisering av läroverkens skol

hygieniska arbete kan icke för rimlig kostnad ske enbart genom ökning av

läkarnas arbetsuppgifter och deras arvode. Detta framgår tydligt av vad

ovan i olika sammanhang anförts. Den billigare men trots detta bättre väg,

som ligger i att anställa sköterskor, vilka samtidigt i viss mån skulle kunna

göra tjänst som sociala kuratorer, synes det ofrånkomligen nödvändigt att

beträda.

Det bör och kan undvikas att skapa en kår heltidsanställda skolsköterskor.

Bättre och billigare samt mera motiverat, därför att läroverken oftast icke

äro sä stora, att de helt kunna antagas sysselsätta sådana sköterskor i all­

mänhet, är det att organisera det hela på sätt som i det följande skisseras.

Härvid förutskickas, att den uppgjorda planen beträffande sköterskornas

tjänstgöringsorter och tjänstgöringstid endast är preliminär och avser att

bilda utgångspunkt för kostnadsberäkningarna. Tjänstgöringsplanen måste

antagas senare böra justeras i vissa punkter, beroende bland annat på i vil­

ken omfattning distriktssköterskor och sköterskor vid övriga skoltyper kunna

påräknas. I de få fall, där en sköterska tjänstgör på flera läroverksorter, för­

utsättas kostnaderna för hennes resor böra bestridas ur det föreslagna an­

slaget till sköterskornas arvoden och löner.

På de få orter, där läroverk finnas med sammanlagt så stort elevantal,

att heltidsanställda sköterskor behövas, böra sådana tillsättas. Varje sådan

sköterska skall då tjänstgöra vid flera skolor. De orter, som här avses, äro

Stockholm med Lidingö, Göteborg, Malmö samt Hälsingborg med Höganäs.

I skolor med ett elevantal under 100 behöva sköterskor tills vidare ida

nödvändigtvis anställas.

Läroverk med ett elevantal mellan 100 och 900 böra ha tillgäng till skö­

terska, som under viss tidsperiod, varierande i längd för skolor av olika stor­

leksordning, vid höstterminens början tjänstgör som vid heltidstjänst. Där­

jämte böra sköterskorna vid dylika skolor vara tillgängliga i .skolorna under

läsåret 1—t gånger i veckan 2 timmar varje dag. På detta sätt får läkaren

den hjälp han behöver med förberedande av och assistens vid höstterminens

serieundersökningar av de nytillkomna eleverna m. fl. och vid övriga klass­

undersökningar. Sköterskorna sända därvid ut förfrågningar om genom­

gångna sjukdomar till målsmännen, infordra för nyinskrivna elever hälso

kort från andra skolor, lägga upp nya hälsokort och ordna kortarkivet samt

utföra t. ex. vissa tuberkulinprövningar, urinprov, vägningar, registrera kon-

trollbamen och etablera kontakt med hem och lärare beträffande dessa. Vid

de regelbundna besöken i skolorna förbereda sköterskorna läkarens vecko

mottagningar, följa kontrollbarnen, föra hälsokorten, sammanställa uppgifter

för årsredogörelsen, biträda vid undersökningar i samband med uppträdande

smittsamma sjukdomar, uppehålla kontakt med klassföreståndare och med

gymnastiklärare o. s. v.

Principen för sköterskornas tjänstgöring bör vara följande (tab. 7).

66

Kungl. Majlis proposition nr 193.

Tobea 7.

Skolsköterskornas tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 19.L

67

Skolstorlek

antal elever

Heltidstjänst-

göring under

hösten,

antal veckor

Antal tjänst-

göringstimmar i

veckan under

läsåret i övrigt

100-200 ............................

1

2

200-300 ............................

2

2

300-500 ............................

3

2 *)

500—700 ............................

3

4 ') •

700—900 ............................

5

8

>) Beräknat i underkant. Lämplig tjänstgöringstid per vecka kan beräknas till 3 respektive 5

timmar. Då emellertid en inställelse av sköterskan synes böra omfatta 2 timmars tjänstgöring,

har överstyrelsen stannat för i tabellen angivet timtal.

Erfarenheterna från folkskolorna visa att en sköterska blir fullt syssel­

satt med ett barnantal av 1 200—1 500. Läroverkens elever, som på grund av

delvis andra sociala förhållanden icke kunna beräknas vara i fullt samma

behov av omvårdnad från hygienisk synpunkt som folkskolornas lärjungar,

kunna vara flera per sköterska. Ett sammanlagt elevantal av 1 500—2 500

synes motivera tillsättande av en heltidsanställd läroverkssköterska. Sådana

skulle erfordras till ett sammanlagt antal av 9, varav 5 för Stockholm med

Lidingö (8 655 elever), 2 för Göteborg (3 541 elever), 1 för Malmö (1 800

elever) och 1 för Hälsingborg med Höganäs (1 432 elever).

En av överstyrelsen gjord detaljberäkning av varje enskilt läroverks skö-

terskebehov visar, att antalet erforderliga sköterskor med hösttjänstgöring

omfattande en vecka uppgår till 24, två veckor 26, tre veckor 36 och fem

veckor 14, summa 100. Av dessa skulle 69 tjänstgöra 2 timmar i veckan

under läsåret, 17 skulle ha 4 timmars tjänstgöring och 14 skulle tjänstgöra

8 timmar i veckan.

Härvid är förutsatt, att samma sköterska skulle bestrida tjänsterna i res­

pektive

Jönköping och Huskvarna,

Motala och Vadstena,

Skara och Lidköping,

Vänersborg och Trollhättan,

Örebro,

Avesta och Hedemora,

Klippan och Åstorp samt

Åmål och Säffle.

Givetvis har undersökning utförts beträffande möjligheterna att få sköter-

skekrafter ställda till förfogande på olika orter. Enligt upplysningar från

Svensk sjuksköterskeförening torde sådana krafter kunna antagas finnas dispo­

nibla. Därvid skulle såväl förut i tjänst anställda som icke anställda sjuk­

sköterskor kunna komma i fråga. Vad särskilt distriktssköterskorna beträf­

far, gäller den bestämmelsen, att de icke få åtaga sig arbete utöver distrikts-

skötersketjänsten. På vissa håll torde det vara möjligt att utverka lands­

tingens tillstånd, att distriktssköterskorna jämte sin tjänst skulle få åtaga

sig de åligganden, som skulle åvila skolsköterskorna vid läroverken.

68

När det gäller att bestämma avlöningens storlek för de heltidsanställda

skolsköterskorna vid läroverken, torde tabell 8 kunna giva ledning.

Tabell 8.

Kungl. Majlis proposition nr 193.

Jämförelse mellan de ekonomiska villkoren för vissa e. o. anställningar

i Stockholms stads och statens tjänst.

Tjänstekategori

Stockholms folkskolor:

Småskollärarinnor

Stockholms stads skol­

sköterskor

Statens kansli­

biträden

Grund­

lön

Tillägg

%

Löne-

klass

Grund­

lön

Tillägg

%

Lönegrad

eller

grupp

Grund­

lön

Tillägg

%

Löne-

klass

extra ................

3102

31

4

2 856

45

—

3102

31

4

extra ordinarie .

3 465

31

6

3 000

45

7

3 465

31

6

3 651

31

7

3 348

45

—

3 651

31

7

3 837

31

8

3 696

45

—

3 837

31

8

4 023

31

9

4 044

45

—

4 023

31

9

—

—

--

—

—

—

4 209

31

10

ordinarie ....

4 023

31

9

3 360

45

7

3 651

31

7

4 209

31

10

3 672

45

—

3 837

31

8

4 395

31

11

3 984

45

—

4 023

31

9

4 590

31

12

4 296

45

—

4 209

31

10

—

—

—

—

—

—

4 395

31

11

Skolsköterskorna i Stockholms folkskolor börja som extra i 7:e lönegraden

med begynnelselön 2 856 kronor. Som regel bli de efter 4 år extra ordinarie.

Tiden som extra — minus 1 % år —: får räknas för erhållande av ålderstill-

lägg som extra ordinarie, varför den, som gått som extra under 4 % år börjar

med 2:a ålderstillägget. De ordinarie skolsköterskorna i Stockholms folksko­

lor få en begynnelselön på 3 360 kronor jämte för närvarande 45 procent

tillägg.

Vid beräkning av lämpliga avlöningsförmåner åt de 9 heltidsanställda läro-

verkssköterskorna föreligger en viss svårighet att finna lämpliga jämförelse­

punkter rörande avlöningsförhållandena för andra grupper av statsanställda

eller delvis statsavlönade sköterskor. Läroverkssköterskorna förutsättas näm­

ligen icke få några förmåner i form av fritt vivre eller fri bostad. Emellertid

må här anföras följande, som gäller för distriktssköterskorna. Enligt gällande

författning skall distriktssköterska åtnjuta kontant begynnelselön av minst

1 800 kronor jämte ålderstillägg samt möblerad bostad jämte värme och

lyse. Emellertid utgår i flertalet län för närvarande en begynnelselön av

2 280 kronor. I ett pär län är summan obetydligt mindre och i vissa andra

län något större. Det må härvid anmärkas att läroverkssköterskorna äro

avsedda att tjänstgöra i de största städerna med därav föranledd stegring

av levnadskostnaderna. Det är angeläget, att läroverkens skolsköterskor med

deras kvalificerade tjänstgöring få ett ekonomiskt vederlag i likhet med små­

69

skollärarinnor och kanslibiträden i statens tjänst. Deras utbildning och an­

svar synes till fullo motivera detta. Samråd under hand med Svensk sjuk-

sköterskeförening har också på denna punkt ägt rum.

Överstyrelsen får alltså föreslå, att de heltidsanställda 9 läroverkssköter-

skoma till att börja med anställas såsom extra tjänstemän i lönegraden 7:4.

Om nu för första gången skolsköterskor skola tillsättas vid allmänna läro­

verken synas de böra kunna beräkna att tjänstgöringen efter 2 års väl vits­

ordad tjänstgöring övergår i extra ordinarie anställning.

För 9 heltidsanställda sköterskor skulle kostnaden under nästa budgetår

uppgå till i runt tal 36 900 kronor.

För de deltidsanställda sköterskorna kunna kostnaderna beräknas på föl­

jande sätt. Principiellt böra läroverkssköterskorna ha samma löneförmåner

som småskollärarinnorna. Extra småskollärarinna åtnjuter vid tjänstgöring

per dag (beräknat efter 28 veckotimmar) för närvarande från 8 kronor 50 öre

—11 kronor 40 öre i lägsta löneklass. För arbetsvecka åtnjuta de alltså en

pekuniär ersättning av i genomsnitt cirka 60 kronor, beräknat efter 10 kronor

per arbetsdag (tillägg ej inräknade). Denna summa synes böra utgå per

vecka till sköterska med s. k. hösttjänstgöring.

Vid tjänstgöring regelbundet under läsårets veckor bör ersättning utgå

per inställelse med 6 kronor, förutsatt att inställelsen avser två timmars

tjänstgöring. Också på denna punkt har under hand samråd med Svensk

sjuksköterskeförening ägt rum.

Kostnaderna enligt denna beräkning för de deltidsanställda läroverksskö­

terskorna ställa sig sålunda (läsårets veckor, om lovdagar och tid för heltids-

tjänstgöring frånräknas, i genomsnitt 32):

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

för 24 sköterskor med 1 veckas hösttjänstgöring ......... kronor 1 440

» 26

»2 veckors

»

......... »

3120

■■> 36

»

3

»

......... ;>

6 480

>14

»

:> 5

»

»

......... »

4 200

> 69

»

2 tim. i veckan ............................ >

13 248

»17

>4

» »

>

............................ »

6 528

>14

»

8 »

r,

»

............................ »

10 752

Summa kronor 45 768.

Totalkostnaden per år för heltids- och deltidsanställda sköterskor skulle

alltså uppgå till (26 900 + 45 768 =) 72 668 kronor. Behövligt anslag til!

avlöning av läroverkssköterskor är i runt tal 73 000 kronor per år.

Övriga kostnader.

Skolöverstyrelsen beräknar de årliga kostnaderna för instrument och labo-

ratorieutrustning för läkarrummen vid de allmänna läroverken samt till

skolhygieniskt tryck till omkring 30 000 kronor. Överstyrelsen anför:

Den föreslagna omläggningen av det skolhygieniska arbetet i de allmänna

läroverken innebär ökade kostnader för dels inventarier, instrument och

laboratorieutrustning (glasvaror, reagens, tuberkulinsalva m. m.), dels ny­

tillkomna skolhygieniskt tryck (läkarkort, meddelanden till målsmän, blan­

ketter för årsberättelser och bilagor härtill m. m.). Det kan beräknas, att

den härför erforderliga årliga summan uppgår till cirka 30 000 kronor.

70

Av redogörelsen på sid. 59—60 framgår vidare att överstyrelsen räknat

med en engångskostnad för anskaffningsinstrument för läkarnas mottagnings­

rum för en kostnad av 75 000 kronor.

Överstyrelsen föreslår, att samtliga ifrågavarande kostnader bestridas av

statsmedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Remissyttranden.

Medicinalstyrelsen tillstyrker i huvudsak skolöverstyrelsens förslag. Be­

träffande vissa detaljer anför styrelsen:

Medicinalstyrelsen finner det vara ett väsentligt önskemål vid en om­

organisation på detta område att skolläkarens sjukdomsförebyggande och

hälsovårdande verksamhet i skolan blir hans huvuduppgift och att hans rent

sjukvårdande verksamhet så långt möjligt avvecklas. Den i förslaget om­

nämnda möjligheten att via sjukkasseorganisationen tillförsäkra lärjungarna

läkarvård vid sjukdom synes tillfredsställande. Man kunde då tänka sig att

redan vid inträdet i läroverk samtliga lärjungar skulle avkrävas bevis om att

de tillhörde sjukkassa eller också på annat sätt vore tillförsäkrade behövlig

läkarvård. För en övergångstid, innan detta hunnit genomföras, kunde rek­

tor få disponera ett visst årligt anslag för bestridande av kostnaderna för

läkarvård åt de lärjungar, som enligt nuvarande bestämmelser ha rätt till

kostnadsfri vård av skolläkare.

I fråga örn övervakningen och bekämpandet av de smittsamma sjukdo­

marna i skolan anser sig styrelsen böra betona nödvändigheten av att i skol­

läkarens instruktion inryckes föreskrift om nära samarbete med ortens hälso­

vårdsnämnd och tjänsteläkare i de fall, då den senare icke samtidigt är skol­

läkare.

Med stor tillfredsställelse konstateras förslaget örn effektiviseringen av

tuberkulosbekämpandet i läroverken och ej minst förslaget om att kontrollen

utsträckes jämväl till lärarpersonalen. I mån skärmbildsfotograferingen hin­

ner få en mera allmänt genomförd organisation, bör den givetvis vara ett

regelbundet inslag i tuberkuloskontrollen.

Det torde näppeligen kunna begäras, att skolläkaren ifråga om sin insats

lör den mentala hygienen kan påläggas någon annan uppgift än den första

rådgivningen rörande de elever, som visat mera påfallande psykisk särart.

Allteftersom specialutbildade läkare bli tillgängliga överallt i landet för dessa

riktiga frågors handläggning, bör nära anknytning sökas mellan skolläkarna

och specialisterna för ett effektivt omhändertagande och ordnande av skol­

gång och undervisning inom eller utom skolans ram av elever med mentala

rubbningar av olika slag. Särskilt härvidlag framträder även behovet av en

intim samverkan mellan skolläkaren och skolsköterskan å ena sidan och

lärarna å den andra. Det måste anses klart att i detta fall samma tystlåten-

hetsplikt åligger lärarna som sjukvårdspersonalen.

Anställande av skolsköterskor jämväl vid läroverken finner medicinalsty­

relsen vara nödvändigt för att kunna nå ett tillfredsställande resultat av

omorganisationen. Vid beräkningen av behövligt antal sköterskor synes sam­

ma grunder böra användas som ifråga om skolsköterskeorganisationen vid

folkskolorna. Det torde ej erbjuda oöverstigliga svårigheter att samordna

organisationen vid folkskolorna och läroverken för att nå ett önskvärt utnytt

jande av skolsköterskornas arbetstid och undvikande av dubbelorganisation.

71

Med all rätt framhålles i förslaget behovet av särskilda lokaler inom sko­

lorna för skolläkarverksamheten. Dessa lokaler böra ej tilltagas för knappt,

vare sig i fråga om rummens storlek, eller antal. Örn full nytta skall villnäs

med skolsköterskans biträde i arbetet, bör för verksamheten disponeras minst

ett rum för läkaren, ett för sköterskan och ett väntrum. Härigenom skulle

verksamheten vinna mycket i ändamålsenlighet och kvalitet.

Slutligen vill styrelsen fästa uppmärksamheten på önskvärdheten av det

tillägg till de föreslagna arvodesbestämmelserna, att, då arvodet till skolläkare

för elevantal över 500 (vid realskola) respektive 600 (vid allmänt läroverk)

skall utan fast arvode utgå med 2 kronor 75 öre per elev, årsarvodet dock

skall uppgå till minst 1 400 kronor vid realskola och minst 1 700 kronor vid

allmänt läroverk, till undvikande av sänkt arvode vid övergången till enbart

rörligt arvode.

Statskontoret har ställt sig betänksamt mot skolöverstyrelsens förslag i dess

helhet med hänsyn till de därmed förenade merkostnaderna och på grund av

sambandet med den pågående skolutredningen. Beträffande förslagets detal­

jer har statskontoret avstyrkt den förordade höjningen av skolläkarnas arvo­

den. Statskontoret har vidare ifrågasatt, att skolsköterskegöromålen vid

läroverken skulle inrymmas i kommunalt anställda sjuksköterskors tjänste­

åligganden. Statsbidrag till kommunerna syntes därvid icke behöva ifråga­

sättas. Kostnaderna för instrument och materiel m. m. borde bestridas av läro­

verkens biblioteks- och materielkassor utan särskilt tillskott av statsmedel.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt har statskontoret anfört.

Oaktat statskontoret för närvarande måste ställa sig avvisande till omorga-

nisationsförslaget, anser sig ämbetsverket böra inga på ett bedömande av

vissa överstyrelsens kostnadsberäkningar och detaljförslag. Beträffande skol-

läkama har överstyrelsen framhållit, »att någon större ökning av den totala

kvantitativa arbetsprestationen för läkarna knappast skulle komma i fråga»

men dock förordat en ökning av de till dem utgående arvodena. Även örn det

synes svårt att erhålla någon säker uppfattning örn läkarnas blivande arbets­

börda, vill det dock förefalla statskontoret som örn, särskilt med hänsyn till

det föreslagna borttagandet av skyldigheten för läkarna att utan särskild

ersättning vårda vissa lärjungar i hemmet samt det sakkunniga biträde, som

skolsköterskorna komma att hilmia, en minskning av arbetsbördan mäste

inträda. Då en höjning av ersättningen till skolläkarna i betraktande av vad

som sålunda anförts icke kan motiveras av ökat arbete, synes en arvodesregle-

ring, på sätt överstyrelsen föreslagit, stå i mindre god överensstämmelse med

den av statsmakterna sedan en tid tillbaka förda lönestoppspolitiken. Ämbets­

verket kan fördenskull icke tillstyrka, att arvoden skola utgå efter av över­

styrelsen förordade grunder.

Statskontoret vill icke förneka, att det torde vara av stor betydelse for

sjukvården vid skolorna, att sköterskor ställas till läkarnas förfogande. I be­

traktande av vad överstyrelsen anfört rörande behovet av sköterskehjälp

under olika delar av läsåret och den tjänstgöring, som enligt tabell 7 i fram­

ställningen ansetts erforderlig för där angivna skolor, vill det emellertid före­

falla statskontoret som om de heltidsanställda sköterskorna under en stor del

av året icke skulle kunna fullt sysselsättas. Enligt ämbetsverkets mening bör

fördenskull tagas under övervägande att i anslutning till vad sorn enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr

lös.

72

av överstyrelsen i annat sammanhang framlagt förslag avsetts för folksko­

lornas del — inrymma skolsköterskegöromålen vid läroverken i stadssköter-

skors eller andra kommunalt anställda sköterskors (ex. folkskolesköterskors)

tjänsteåligganden. Härigenom skulle även vinnas en viss samordning med

sjukvården vid folkskolorna, vilket ur organisatorisk synpunkt synes vara

att förorda. Viel en dylik lösning av skolsköterskornas anställningsförhållan­

den kan givetvis övervägas att lämna kommunerna bidrag till sköterskorna.-

avlönande. Emellertid anser statskontoret denna kommunernas medverkan

till en förbättrad sjukvård vid läroverken icke vara av sådan beskaffenhet,

att särskilda statsbidrag böra utgå utan synas kostnaderna härför böra gäldas

av kommunerna — eventuellt med bidrag från vederbörande landsting.

Kostnaderna för engångsanskaffning av instrument m. m., av överstyrel­

sen beräknade till i runt tal 550 kronor för varje läroverk, böra enligt stats­

kontorets mening bestridas ur läroverkens biblioteks- och materielkassa utan

särskilt tillskott. Därest denna kassa vid något läroverk icke skulle förslå

till anskaffande av hela instrumentutrustningen på en gång, synas inköpen

böra göras successivt alltefter kassan därtill lämnar tillgång. För skolhygie-

mskt tryck erforderliga medel böra lämpligen ställas till överstyrelsens för­

fogande, varigenom överstyrelsen torde kunna ombesörja enhetlig anskaffning

av erforderliga blanketter och sedermera i erforderlig utsträckning ställa dessa

till de olika läroverkens förfogande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen ha i gemensamt yttrande bemött

de erinringar mot förslaget, som framställts av statskontoret. Ämbetsverken

anföra:

Statskontoret rekommenderar överlämnande av överstyrelsens förslag angå­

ende den skolhygieniska verksamheten vid läroverken till 1940 års skolutred­

ning. Överstyrelsen och medicinalstyrelsen avstyrka detta under hänvisning

lill vad som i denna fråga anförts i det gemensamma utlåtandet rörande här

ifrågavarande verksamhet i folkskolorna.

Därefter täger statskontoret upp till behandling överstyrelsens av media'

nalstyrelsen tillstyrkta förslag örn viss ökning av läroverksläkarnas arvoden.

Härvid anlägger ämbetsverket rent kvantitativa synpunkter på läkarnas

arbete, som anses genom förslaget bliva minskat, medan arvodet därför be-

gäres höjt. I själva verket har den av överstyrelsen verkställda utredningen

givit vid handen, att läkarnas arbete icke skulle bli minskat, utan att i stället

en mindre ökning skulle uppkomma. Emellertid är detta icke det väsentliga

i frågeställningen. Viktigare är att enligt överstyrelsens förslag läkarna skulle

få en uppgift, som är en annan än hittills och av större betydelse för folk­

hälsan. Detta är motiveringen för den föreslagna, obetydliga höjningen av

läkararvodena. Skulle dessa i samband med den föreslagna omläggningen av

verksamheten med mångå nytillkomna detaljuppgifter nu icke något ökas,

så .skulle därmed i realiteten en sänkning av ersättningen för arbetet äga

™m, och säkerligen skulle icke obetydliga svårigheter uppstå, när det gäl­

ler att få sökande till dessa läkartjänster, som redan för närvarande många

gånger äro svåra att få besatta.

Det förefaller statskontoret, som om de föreslagna, heltidsanställda sköter

skoma under en stor del av året icke skulle kunna fullt sysselsättas vid ett

övervakat lärjungeantal av 1 500—2 500. Gentemot detta vilja överstyrel

sen och medicinalstyrelsen hävda, att dessa sköterskor högst sannolikt under

hela läsåret komma att bli fullt upptagna av sitt arbete i läroverken. Vid

avgivande av detta omdöme stödja sig överstyrelsen och medicinalstyrelsen

på det faktum, att, där sådan heltidstjänst hittills bestritts av sköterskor vid

folkskolor, dessa varit fullt sysselsatta vid ett lärjungeantal av 1 500. Någon

större skillnad i behovet av sköterskeövervakning torde icke föreligga mellan

läroverken och folkskolornas lärjungar. Även av läroverkens lärjungar är

nämligen en stor del att anse som obemedlade eller mindre bemedlade. Så­

lunda äro för närvarande omkring 50 procent av läroverkens lärjungar helt

eller delvis befriade från terminsavgifter. Vidare äro sköterskornas rutinupp­

gifter i läroverken precis desamma som i folkskolorna. Slutligen kan anföras,

att de sköterskor, som på Stockholms stads bekostnad under höstterminen 1943

tjänstgjort i stockholmsläroverken, varit fullt upptagna av sitt arbete i dessa

skolor med det sammanlagda antal elever per sköterska, som det ovan an­

givna. För säkerhets skull har emellertid överstyrelsen i sitt förslag icke räk­

nat med ett antal elever per sköterska av 1 500" utan med ett elevantal på

1 500—2 500. Risk torde alltså icke föreligga för att dessa sköterskor komma

att gå sysslolösa någon del av arbetsåret. Härav följer alltså, att statskon­

torets förslag, att läroverkens elever borde övervakas av kommunalt an­

ställda sköterskor med arbete t. ex. också i folkskolorna, icke torde behöva

övervägas.

Vad instrumentariet för läkarna vid läroverken beträffar föreslår stats­

kontoret, att detta skulle anskaffas ur läroverkens biblioteks- och material­

kassa utan särskilt tillskott. Erfarenheten visar klart, att detta, särskilt vid

de små samrealskolorna, icke låter sig göra vid den hårda belastning, för vil­

ken dessa kassor äro utsatta. Ämbetsverket föreslår, att där medel för hela

instrumentariema icke på en gång kunna utgå ur nämnda kassor, inköpen av

instrument skulle ske successivt, allteftersom kassorna därtill lämna tillgång.

Icke heller denna utväg kan emellertid tillgripas därför, att den skulle förut­

sätta partiella läkarundersökningar av de enskilda eleverna under säkerligen

lång tid framåt. Mot bakgrunden härav framstår den antydda utvägen såsom

icke framkomlig.

Statskontoret föreslår vidare, att för behövligt skolhygieniskt tryck erfor­

derliga medel skulle ställas till överstyrelsens förfogande för enhetlig anskaff-

ning av blanketter m. m. för senare utdelning till läroanstalterna. Detta är

också i överstyrelsens förslag avsett.

Allmänna lönenämnden har funnit sig icke böra närmare ingå på frågan,

huruvida en omläggning i föreslagen omfattning bör ske av den hygieniska

verksamheten vid ifrågavarande skolor. Lönenämnden har dock ansett sig

böra framhålla, att de med den föreslagna omläggningen förenade kostna­

derna, vilka i och för sig uppginge till avsevärda belopp, måste anses relativt

obetydliga i förhållande till de stora värden ur folkhälsosynpunkt, varom här

vore fråga.

Beträffande läkarnas arvoden framhåller lönenämnden, att, den föreslagna

höjningen, som betingats av ökade arbetsuppgifter och i stort sett stannade

vid tämligen blygsamma belopp, icke givit lönenämnden anledning till någon

direkt erinran ur de synpunkter, lönenämnden närmast bade att företräda.

Lönenämnden påpekar emellertid, att de föreslagna bestämmelserna för de

högre allmänna läroverkens vidkommande verkade på sådant sätt, att skol­

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

73

74

läkaren vid ett läroverk med 601 elever skulle få lägre ersättning än vid ett

läroverk med 599. Anledning syntes fördenskull föreligga att införa särskild

föreskrift i syfte att möjliggöra viss jämkning av arvodet i själva gränslägena.

Beträffande sköterskeorganisationen har lönenärnnden yttrat, att den icke

kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot det föreliggande förslaget.

Lönenärnnden anför härom.

Det kan enligt lönenämndens mening starkt sättas i fråga, huruvida

sköterskor med modern utbildning kunna förväntas stå till förfogande i

tillräcklig utsträckning vid den deltidstjänstgöring av några timmar för

vecka, som föreslagits skola anordnas under största delen av läsåret. Det

synes fastmera kunna befaras, att en dylik tjänstgöring måste på sina håll

anförtros personer med skiftande utbildning och kvalifikationer i övrigt.

Lönenärnnden anser för sin del, att man bör överväga en organisation med

fasta skötersketjänster och hel tidstjänstgöring, eventuellt i anknytning till

distriktssköterskeinstitutionen. Vid en dylik lösning borde givetvis alla

förekommande skolor och skolformer — folkskolor, läroverk, seminarier

m. fl. — samtidigt tagas i betraktande. Lönenärnnden finner sig därför

böra förorda, att frågan örn organisationen av skolsköterskeverksamheten

underkastas ytterligare utredning. Beträffande löneställningen för sär­

skilt anställda skolsköterskor får lönenärnnden för närvarande inskränka

sig till att anföra, att någon anledning till erinran mot en inplacering i

lönegrad Ex 7 icke i och för sig synes föreligga.

Beträffande lönenämndens synpunkter på grunderna för skolläkamas

arvoden och på den föreslagna sköterskeorganisationen anföra skolöver­

styrelsen och medicinalstyrelsen i förutnämnda gemensamma utlåtande.

Lönenärnnden påpekar, att de föreslagna arvodesgrunderna för de högre

allmänna läroverkens vidkommande skulle verka på sådant sätt, att skol

läkare vid läroverk med 601 elever skulle få lägre ersättning än vid läro­

verk med 599. Denna anmärkning är naturligtvis i och för sig riktig. För

att den påtalade ojämnheten skulle helt försvinna, borde gränsen dragas

vid 666 i stället för vid 600 lärjungar för de högre allmänna läroverkens

del och vid 533 i stället för vid 500 lärjungar för realskolorna. Detta hade

under den förberedande behandlingen icke undgått överstyrelsen, men

överstyrelsen ansåg de ojämnheter, som skulle uppstå vid en avrundning

av gränstalen till närmast lägre hundratal, vara utan praktisk betydelse.

Sedan nu såväl allmänna lönenärnnden som medicinalstyrelsen upptagit

saken till diskussion, bör en justering ske. Medicinalstyrelsen skriver på

tal härom i sitt utlåtande: »Slutligen vill styrelsen fästa uppmärksamheten

på önskvärdheten av det tillägg till de föreslagna arvodesbestämmelserna

att, då arvodet till skolläkare för elevantal över 500 (vid realskola) re­

spektive 600 (vid allmänt läroverk) skall utan fast arvode utgå med kro

nor 2: 75 per elev, årsarvodet dock skall uppgå till minst 1 400 kronor vid

realskola och minst 1 700 kronor vid allmänt läroverk, till undvikande av

sänkt arvode vid övergången till enbart rörligt arvode.» Den erforderliga

jämkningen kan ske antingen på det sätt medicinalstyrelsen föreslagit,

eller på så sätt att de exakta gränserna, 666 och 533, införas. Överstyrelsen

har för sin del intet emot att biträda medicinalstyrelsens förslag.

Enligt lönenämndens åsikt kunna vissa betänkligheter hysas i vad an­

går den föreslagna sköterskeorganisationen. Det kan enligt lönenämndens

Kungl. Majlis proposition nr 19ö.

uppfattning starkt sättas i fråga, huruvida sköterskor kunna förväntas

stå till förfogande i full utsträckning vid den deltidsanställning av några

timmar för vecka, som föreslagits skola anordnas under största delen av

läsåret. Härtill kan sägas, att överstyrelsen, vilket också i dess framställ­

ning anförts, undersökt denna fråga särskilt. Här bilägges ett uttalande i

frågan, som gjorts av Svensk sjuksköterskeförening.1 Det må anmärkas,

att bland sköterskor, som ifrågasatts för här avsedda anställning, över­

styrelsen och medicinalstyrelsen särskilt tänkt på utbildade sköterskor,

som på grund av giftermål och andra anledningar icke för närvarande

äro sysselsatta inom yrket. I själva verket synas lönenämndens farhågor i

berört avseende knappast vara befogade.

Lönenämnden anser till slut, att man bör överväga skapandet av en

organisation med fasta skolskötersketjänster eventuellt i anknytning till

distriktssköterskeinstitutionen. Därvid borde enligt nämndens åsikt alla

skolor och skolformer samtidigt tagas i betraktande. Vad som sålunda an­

förts är otvivelaktigt i och för sig värt allt beaktande. Överstyrelsen och

medicinalstyrelsen vilja emellertid härtill anföra följande.

En på tillfredsställande sätt genomförd distriktssköterskeorganisation

förutsätter anställande av ytterligare 500 distriktssköterskor på landsbyg­

den, om man som lämpligt är beräknar en sköterska per 3 000 invånare.

Åtskilliga skäl tala för att en sköterska bör finnas på 2 000 invånare. I

sådant fall skulle ytterligare 500 sköterskor erfordras. Skulle nu dessa

sköterskor också tjänstgöra i städer, skulle dessutom 4—500 sköterskor

behövas. Först sedan en fullgod distriktssköterskeinstitution skapats vore

det försvarligt att låta en ny kår med t. ex. specialuppgifter för skolornas

behov uppstå med anknytning till distriktssköterskekåren. För närvarande

utbildar staten endast ett 100-tal distriktssköterskor om året och därför

torde lönenämndens i princip beaktansvärda förslag icke kunna genomföras

inom de närmaste 10 åren.

Skolläkarverksamheten vid de allmänna läroverken har i sin nuvarande fonn

varit i stort sett oförändrad sedan år 1892, således i över 50 år. Det är därför

icke ägnat att förvåna, att den numera av den medicinska sakkunskapen icke

anses fylla moderna krav. En genomgripande rationalisering synes sålunda vara

av nöden. Det program för en sådan rationalisering, som nu framlagts av skol­

överstyrelsen, synes i stort sett väl ägnat att leda till åsyftat resultat.

Den föreslagna omläggningen av skolläkarverksamheten går, även i vad den

avser de allmänna läroverken, i huvudsak ut på att ge denna verksamhet en

hälsovardande och således förebyggande inriktning. Stadgandet om skyldighet

för skolläkaren att kostnadsfritt vårda alla sjuka elever, som helt eller delvis

åtnjuta befrielse från terminsavgifter, bör sålunda enligt förslaget upphävas.

Då upphörandet av denna skyldighet, vilken synes ha utnyttjats synnerligen

ojämnt vid olika läroverk, torde vara en förutsättning för att den åsyftade ra­

tionaliseringen skall kunna genomföras inom en rimlig kostnadsram, har jag

insett mig böra tillstyrka detta förslag. Det framhålles av skolöverstyrelsen,

tit möjligheterna för eleverna att erhålla billig sjukvård tack vare sjukkasse-

verksamheten numera liro så stora, att några större betänkligheter icke kunna

1 So handlingarna i ärendet.

Kungl. Majlis proposition nr 198.

75

Depån»

mentaohofon

76

resas mot borttagandet av den kostnadsfria sjukvården vid läroverken. Jag

anser mig kunna instämma i detta uttalande. Jag erinrar i detta sammanhang

örn, att det även framdeles avses skola åligga skolläkaren att vid sina vecko-

mottagningar ge lärjungarna de första vårdhänvisningarna i därför lämpade

fall. Medicinalstyrelsen har ifrågasatt anvisande under en övergångstid av ett

särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för läkarvård åt mindre bemed­

lade elever; en dylik åtgärd anser jag med hänsyn till det anförda icke på­

kallad.

Mot detaljutformningen av den förordade skolhygieniska verksamheten har

jag icke funnit anledning till erinran. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av

tuberkuloskontrollens effektivisering och dess utsträckande till att avse även

lärarpersonalen. Frågan, huruvida tuberkulosundersökningen av lärarpersona­

len bör göras obligatorisk, torde framdeles böra upptagas till prövning, varvid

bland annat bör beaktas frågan, vilka påföljder en underlåtenhet att ställa sig

meddelade föreskrifter till efterrättelse bör medföra.

Skolöverstyrelsens förslag till ändring av grunderna för skolläkarnas arvoden

har icke givit mig anledning till någon principiell erinran. Det nuvarande ar-

vodessystemet — ett fast grundarvode om 500 kronor vid högre allmänna läro­

verk och 300 kronor vid realskolor samt därtill ett rörligt arvode av 1 krona 50

öre per elev — för med sig betydande ojämnheter. Sålunda kommer det år­

liga arvodet per elev att vid högre allmänna läroverk variera mellan 3 kronor

16 öre och 1 krona 90 öre och vid realskolor mellan 4 kronor 50 öre och 1 krona

93 öre. Dessa förhållanden synas kräva en utjämning. Skolöverstyrelsen ut­

går ifrån, att ersättningen per elev och år bör utgå med 2 kronor 75 öre, dock

att vid de mindre läroverken en viss minimiinkomst bör garanteras läkaren.

Mot denna princip för arvodessättningen har jag icke funnit anledning til!

erinran; jag tillstyrker sålunda, att skolläkararvodet vid större läroverk fast­

ställes till 2 kronor 75 öre per elev och år. Med hänsyn till att skolläkaren vid

de allmänna läroverken förutsättes vara skyldig att varje vecka i läroverket

hålla minst en mottagning för lärjungarna, synes det nämligen skäligt, att

arvodet må utgå med högre belopp än vad jag i det föregående förordat så­

som minimiarvode vid folkskoleväsendet, d. v. s. 2 kronor 50 öre. I övrigt för­

ordar jag en viss jämkning av skolöverstyrelsens förslag. Det av skolöverstyrel­

sen förordade fasta arvodet för skolläkarna vid mindre läroverk torde sålunda

enligt, min mening böra utgå endast vid högre allmänna läroverk med högst 500

(enligt skolöverstyrelsen 600) elever och vid realskolor med högst 400 (enligt

skolöverstyrelsen 500) elever. Härigenom undvikas de av allmänna lönenämn-

den påtalade konsekvenserna. Mot storleken av de förordade fasta arvodena för

de mindre läroverken — 500 kronor vid högre allmänna läroverk och 400 kro­

nor vid realskolor — har jag icke funnit anledning till erinran. Däremot synes

det rörliga tilläggsarvodet, som är avsett att vid de mindre läroverken utgå

vid sidan av det fasta arvodet, böra fastställas till 1 krona 75 öre och ej, på

sätt överstyrelsen tillstyrkt, utgå med 2 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 193.

Kungl. Majlis 'proposition nr 193.

77

Läkararvodenas storlek enligt gällande grunder, enligt skolöverstyrelsens

samt enligt mitt förslag framgår av följande sammanställningar.

Gällande grunder

Skolöverstyrelsens

förslag

Departementschefens

förslag

Elevantal

Totalt

Arvode

Totalt

Arvode

Totalt

Arvode

arvode

per elev

arvode

per elev

arvode

per elev

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Högre allmänna läroverk.

300

950

3:16

1100

3: 67

1075

3: 41

400

1100

2: 75

1300

3: 25

1200

3: —

500

1250

2: 50

1500

3: —

1375

2: 75

600

1400

2:33

1 700

2: 83

1650

2: 75

700

1550

2: 21

1925

2: 75

1925

2: 75

800

1700

2:13

2 200

2: 75

2 200

2: 75

900

1850

2: 06

2 475

2: 75

2 475

2: 75

1000

2 000

2: —

2 750

2: 75

2 750

2: 75

1100

2150

1:95

3 025

2: 75

3 025

2: 75

1200

2 300

1:92

3 300

2: 75

3 300

2:75

1300

2 450

1:90

3 575

2: 75

3 575

2:75

Realskolor.

100

450

4: 50

600

6: —

575

5:75

200

600

3: —

800

4: —

750

3: 75

300

750

2: 50

1000

3: 33

925

3: 08

400

900

2: 25

1200

3: —

1100

2: 75

500

1050

2: 10

1375

2: 80

1375

2: 75

600

1200

2: —

1650

2: 75

1650

2: 75

700

1350

1: 93

1925

2: 75

1925

2: 75

Vid oförändrade arvodesgrunder och oförändrad läroverksorganisation hade

anslagsposten till arvoden åt skolläkare, nu 137 250 kronor, med hänsyn till

ökat elevantal bort höjas med 1 850 kronor till 139 100 kronor. Vid bifall till

skolöverstyrelsens förslag erfordras en ytterligare anslagshöjning med i runt tal

38 000 kronor till 177 100 kronor. De av mig förordade arvodesgrunderna in­

nebära i jämförelse med skolöverstyrelsens förslag en besparing med i runt tal

7 000 kronor, varför anslagsbehovet till arvoden åt skolläkare för nästa bud­

getår vid oförändrad läroverksorganisation kan uppskattas till i runt tal

170 000 kronor.

En förutsättning för att skolhälsovårdens rationalisering skall kunna genom­

föras på föreslaget sätt synes vara, att en organisation av skolsköterskor ska­

pas för läroverk med ett elevantal av minst 100. Skolöverstyrelsens förslag i

detta hänseende innebär, att för närvarande skulle inrättas sammanlagt 9

tjänster i lönegraden Ex 7 som läroverkssköterskor med heltidstjänstgöring, av­

78

sedda för läroverksorterna Stockholm med Lidingö, Göteborg, Malmö samt

Hälsingborg med Höganäs, samt att på övriga orter med läroverk om minst

100 elever skulle anställas sköterskor med deltidstjänstgöring. De senare skulle

tjänstgöra på heltid visst antal veckor under början av höstterminen och dess­

utom vissa timmar i veckan under den övriga delen av läsåret, varvid de skulle

åtnjuta arvoden om 60 kronor för vecka respektive 3 kronor för timme. Skol­

överstyrelsens ifrågavarande förslag har utförligt motiverats; jag hänvisar här­

utinnan till den i det föregående lämnade redogörelsen. De erinringar mot för­

slaget, som framställts av statskontoret och allmänna lönenämnden, lia av skol­

överstyrelsen och medicinalstyrelsen i gemensamt yttrande bemötts på ett sätt.

som synes mig övertygande. Jag anser mig därför böra för egen del tillstyrka

det föreliggande förslaget. Kostnaderna för genomförande av förslaget i denna

del ha beräknats till 73 000 kronor för år, således ett i och för sig icke obetyd­

ligt belopp. I likhet med allmänna lönenämnden vill jag dock framhålla, att

beloppet måste anses relativt blygsamt i förhållande till de stora värden ur

folkhälsosynpunkt, varom här är fråga.

Kostnaderna för grundlöner åt de heltidsanställda skolsköterskorna, i runt taJ

27 000 kronor, torde böra bestridas från den i avlöningsstuten för de allmänna

läroverken uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig ieke-ordinarie

personal. Arvodena för övriga sköterskor, kostnadsberäknade till i runt tal

46 000 kronor, torde böra bestridas från den i avlöningsstaten under rubri

ken arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, uppförda

delposten till arvoden åt skolläkare, vilken därvid torde böra benämnas »Ar­

voden åt skolläkare m. m.» De skolsköterskor, vilka avses skola tjänstgöra

vid läroverk på olika orter, torde böra erhålla ersättning för resekostnaderna:

härför erforderliga medel torde böra utgå ur förslagsanslaget till omkostnader

vid de allmänna läroverken.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, böra i läroverksbyggnader inredas ända­

målsenliga lokaler för skolläkaren och skolsköterskan. Detta bör framdeles

iakttagas vid uppförande av nybyggnader för de allmänna läroverken. Kostna­

derna härför böra givetvis bestridas av vederbörande kommuner på sedvanligt

sätt. Mottagningslokalerna Iröra därjämte förses med lämplig standardutrust­

ning av instrument m. m. för läkarens och sköterskans behov. Engångskostna­

derna härför, vilka beräknats till omkring 550 kronor per läroverk, torde böra

bestridas av statsmedel. För ändamålet beräknar jag för nästa budgetår ett

belopp av 85 000 kronor erforderligt, varvid jag tagit hänsyn även till mitt i

annat sammanhang denna dag framlagda förslag rörande förstatligande från

och med budgetåret 1944/45 av ett antal kommunala mellanskolor. Det erfor­

derliga anslaget torde böra sammanslås med de för motsvarande ändamål vid

folk- och småskoleseminarierna erforderliga anslagsmedlen, 9 000 kronor (se

nedan) till ett gemensamt reservationsanslag, benämnt »Utrustning för skol­

hälsovård vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter»; detta anslag torde

således böra uppföras med (85 000 -f- 9 000 =) 94 000 kronor, vilket belopp

synes böra avrundas till 95 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S.

7

!)

Vissa engångskostnader uppkomma även för iordningställande genom skol­

överstyrelsens försorg av diverse skolhygieniskt tryck, såsom hälsokort m. m..

att distribueras till vederbörande läroanstalter. För detta ändamål erforderliga

medel torde böra efter medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Majit bestri­

das från skolöverstyrelsens omkostnadsanslag.

Skolöverstyrelsen har slutligen föreslagit, att de årliga kostnaderna för för­

brukningsartiklar för skolhälsovård^! vid läroverken skola bestridas av stats­

medel. För egen del anser jag mig böra förorda, att dessa kostnader, vilka för

varje enskilt läroverk torde komma att uppgå till jämförelsevis obetydliga be­

lopp, skola bestridas av läroverkens vederbörande kassor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

lil. Hälsovården vid de högre kommunala skolorna.

Med skrivelse den 14 oktober 1943 har skolöverstyrelsen överlämnat utred­

ning och förslag angående rationalisering och utbyggnad av hälsovården vid de

högre kommunala skolorna.

överstyrelsens förslag innebär, att skolhälsovården vid kommunala mellan-

skolor, kommunala flickskolor och praktiska mellanskolor skall organiseras på

samma sätt som förordats i fråga om de allmänna läroverken. Sålunda föreslås,

att skolläkare och skolsköterskor skola anställas och avlönas efter samma grun­

der som vid statliga realskolor. Vid de minsta kommunala mellanskolorna med

under 150 elever anses dock särskilt avlönade sköterskor icke för närvarande

behöva anställas. Statsbidrag föreslås utgå med 50 procent av kostnaderna för

arvoden åt skolläkare och skolsköterskor. Övriga kostnader för skolhälsovården

förutsättas skola bestridas av kommunerna.

Beträffande de högre folkskolorna förordas en skolhälsovård av samma typ

som föreslagits för folk- och småskolor.

Statsbidragskostnaderna ha beräknats till 80 000 kronor för år.

Skolöverstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Kommunala mellanskolor.

Nuvarande jörhållanden.

Enligt gällande bestämmelser skall vid varje skola vara anställd en skol­

läkare, vars uppgifter närmare angivas i av skolöverstyrelsen fastställt regle­

mente.

Höstterminen 1942 var antalet kommunala mellanskolor i riket 69 med ett

sammanlagt lärjungeantal av 9 809; för närvarande är antalet skolor 74. Fyra

av skolorna, nämligen de bägge i Stockholm och skolorna i Göteborg och

Malmö äro betydligt större än de övriga och hade höstterminen 1942 samman­

lagt 2 883 elever. De övriga 65 skolorna hade i genomsnitt 107 barn per skola.

Läkarna äro helt avlönade av kommunerna. De tillsättas av respektive

skolstyrelser. Garantierna för att så goda läkarkrafter som möjligt komma

.skolorna tillgodo äro väl icke lika starka, som om tillsättningen skett centralt,

men i praxis torde detta sakförhållande icke i allmänhet spela så stor roll,

emedan mellanskolorna oftast ligga i smärre samhällen, där tillgången på

80

läkare är knapp. För de mellanskolor av rätt betydande storlek, som ligga i

större samhällen och städer, ligga dock förhållandena delvis annorlunda till.

Det synes önskvärt, att skolläkarna tillsättas som hittills av respektive skol­

styrelser men först sedan skolöverläkarens yttrande över de sökande inhäm­

tats, i de fall där två eller flera sökande anmält sig.

I överstyrelsens normalreglemente anbefalles en allmän klassundersökning

per läsår. I praktiken har 52,9 procent av totala elevantalet i mellanskolorna

varit föremål för en dylik undersökning per år under det att 47,l procent av

lärjungarna undersökts 2 gånger årligen. Dessa liksom följande siffror gälla

läsåret 1942/43. Regelbundna läkarundersökningar i övrigt under läsåret förut­

sättas icke i normalreglementet och förekomma icke heller för 63,G procent av

eleverna. Ett behov av dylika undersökningar föreligger i hög grad, och ett ut­

tryck härför finner man också i det förhållandet, att icke mindre än 32,9 pro­

cent av lärjungarna på de lokala myndigheternas initiativ övervakas av läkare

vid regelbundna skolmottagningar en gång i veckan under skolåret. I 53 sko­

lor, representerande 7 721 lärjungar eller 78,7 procent av samtliga, förekommer

ingen fri sjukvård, under det att dylik lämnas åt alla elever i skolor represen­

terande 10,1 procent av totalantalet elever, till medellösa elever med rätt till

hembesök av läkaren i skolor representerande 2,2 procent av totalantalet elever

samt till medellösa elever utan rätt till hembesök i skolor representerande

9,0 procent av totalantalet lärjungar.

Det har sitt intresse att se, huru läkarna vid mellanskolorna ersättas för sitt

arbete. Den vanligaste typen av övervakning är följande: en klassundersökning

årligen, en läkarmottagning i veckan och ingen sjukvård. I genomsnitt betalas

läkarna vid denna typ av övervakning med 3 kronor 7 öre per elev och år. De

läkare som utöva sin verksamhet efter schemat två klassundersökningar per

år, en mottagning i veckan och ingen sjukvård ha i genomsnitt 2 kronor 82 öre

per barn och år. De läkare som arbeta med två klassundersökningar per år, en

mottagning i veckan och som lämna fri sjukvård åt alla elever Ira i genomsnitt

4 kronor 4 öre per elev och år i arvode. De läkare slutligen som ha en årlig

klassundersökning men inga regelbundna mottagningar under läsåret och icke

meddela någon sjukvård ha i genomsnitt 2 kronor 23 öre per barn och läsår.

Om man som en primär fordran på tillfredsställande övervakning uppställer

regelbundna läkarmottagningar under skolåret, uppfylles den för 36,4 procent

av totala lärjungeantalet. Resten eller cirka 03,6 procent är icke övervakad på

ett fullgott sätt. Det skolhygieniska arbetet inskränker sig för deras del till en

eller två undersökningar per år och dessemellan äro de knappast föremål för

någon ordnad övervakning av större betydelse. Det sammanfattande omdömet

blir att cirka % av eleverna i mellanskolorna äro relativt tillfredsställande

övervakade, de övriga icke. Vad läkarnas ersättning för det utförda arbetet be­

träffar synes den i stort sett vara från deras synpunkt tillfredsställande.

Sammanlagt per år betalade kommunerna till läkarna vid de kommunala

mellanskolorna läsåret 1942/43 23 899 kronor 15 öre. Däri är icke inberäknat

kostnader för 227 elever, för vilka exakta uppgifter rörande kostnaderna icke

kunnat vinnas. Årskostnaden per elev och år torde ligga på omkring 2 kronor

50 öre.

Skolöverstyrelsens förslag.

Som ovan visats är den skolhygieniska verksamheten vid de kommunala

mellanskolorna i allmänhet icke tillfredsställande ordnad. Hälsovård i ordets

moderna, skolhygieniska mening förekommer i mycket ringa utsträckning. Till

Kungl. Majds 'proposition nr 19,1.

81

sin omfattning är läkarövervakningen i mellanskolorna betydligt mindre än i

allmänna läroverken, men till arten ungefär den samma som vid dessa. Inga

skäl synas föreligga, varför den skolhygieniska verksamheten vid de kommu­

nala mellanskolorna skulle vara ordnad på principiellt annat sätt än vid läro­

verken.

De kommunala mellanskolorna äro i allmänhet mindre än de allmänna läro­

verken och äro också oftast belägna i mindre samhällen än dessa senare. På

den grund äro vissa modifikationer i övervakningsplanen nödvändiga vid orga­

nisationen av skolhälsovården i mellanskolorna.

Av mellanskolorna äro fyra av betydligt större storleksordning än de övriga,

nämligen de bägge i Stockholm (med respektive 602 och 670 elever läsåret

1943/44) skolan i Malmö (577 elever) och i Göteborg (1 054 elever). Näst

efter de nu nämnda skolorna i storlek komma de, som ha 151—240 elever.

Dessa läroanstalter äro belägna i Alvesta, Kungälv, Lund, Norrköping, Solna,

Spånga, Svalöv, Timrå, Torsby och Älmhult. Övriga 60 skolor ha mellan 54

och 150 lärjungar utgörande 54,96 procent av samtliga.

Organisationsplanen för det hygieniska arbetet i läroverken skulle för mellan-

skolornas del kunna följas med undantag för följande punkter. I de skolor, som

lia mindre än 150 lärjungar synes det tillräckligt, om läkarna ha regelbunden

mottagning i skolorna var annan vecka. På grund av de små utsikterna att

för dessa skolors vidkommande kunna få tillgång på skolsköterskor och även

på grund av det mindre behovet av sköterskor vid skolor av denna storleks­

ordning torde man tills vidare här mångenstädes få avstå från dylik assistens

åt läkarna. Emellertid bör undersökas, huruvida, vid mera utvuxen distrikts-

sköterskeorganisation, sköterskor ur denna kår kunna beräknas få tjänstgöra

vid de skolor, som nu förutsättas icke få tillgång till dylik arbetskraft.

Vad läkarnas arvode beträffar, utgår detta, som nämnts helt av kommunala

medel. Det synes rimligt att vid den centralt reglerade organisation av deras

arbete, som här avses, arvodet bestrides av statsmedel med förslagsvis 50

procent.

Ehuru ovan föreslagits att läkarna vid skolor med mindre än 150 elever en­

dast skulle ha en mottagning i skolorna varannan vecka i stället för som vid de

större en gång i månaden, synas samma principer för beräknandet av arvodet

böra tillämpas som för allmänna läroverken, där mottagningarna hållas en

gång i veckan. Detta därför, att läkarna vid de små mellanskolorna icke ha till­

gång till sköterskehjälp och emedan läkarnas uppgifter i övrigt i stort sett äro

de samma som i de större skolorna.

På grunder, som i utredningen rörande de allmänna läroverken anförts,

skulle arvodena för läkare vid realskolor, med vilka mellanskolorna närmast

äro att jämföra både med avseende på storlek, lärjungarnas ålder och skolornas

belägenhet, utgå i form av ett fast årsarvode av 400 kronor plus 2 kronor per

elev och läsår. Samma arvodesbestämmelser torde böra gälla vid de kommu­

nala mellanskolorna, som ha mindre än 500 elever. I större skolor bör arvodet

utgå endast i form av ett rörligt arvode på 2 kronor 75 öre per elev och år.

De totala årliga kostnaderna för bestridande av läkarnas arvoden skulle

enligt denna beräkning för de kommande mellanskolornas del bli omkring

53 600 kronor. Av statsmedel skulle då utgå 50 procent härav eller i runt tal

27 000 kronor.

Jämväl beträffande sköterskor föreslår överstyrelsen en organisation av sam­

ma slag som den ifrågasatta sköterskeorganisationen vid de allmänna lärover­

ken. Härvid förutskickas, att den plan beträffande sköterskornas tjänstgö-

Bihang till riksdag eris jrrotokoll loit b. 1 sami. Nr 193.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

82

ringsorter och tjänstgöringstider, som nedan framlägges, endast är preliminär

och avser att bilda utgångspunkt för kostnadsberäkning. Tjänstgöringsplanen

måste senare kunna justeras i vissa punkter, beroende på i vilken omfattning

distriktssköterskor och sköterskor vid olika skoltyper lokalt kunna påräknas.

I Stockholms bägge kommunala mellanskolor med sammanlagt 1 272 lär­

jungar (läsåret 1943/44) erfordras en heltidsanställd sköterska med uppgift

att tjänstgöra vid bägge skolorna. Vid mellanskolan i Göteborg (1 054 eleyer)

behöves likaledes en heltidsanställd sköterska. Vid övriga 11 skolor med minst

150 elever erfordras deltidsanställda sköterskor. Den sammanlagda kostnaden

per år för dessa sköterskor beräknad efter de grunder överstyrelsen utgått

ifrån i den skolhygieniska utredningen rörande de allmänna läroverken blir

9 378 kronor. Av denna summa torde rimligen av statsmedel böra utgå 50

procent eller i runt tal 5 000 kronor.

Av kommunala medel bör bestridas den instrumentella standardutrustning

å läroanstalternas läkarrum, som är oundgängligen nödvändig för bedrivande

av en rationell läkarverksamhet vid skolorna. Engångskostnaderna per skola

beräknas till 542 kronor 10 öre.

Av kommunala medel synes vidare böra utgå kostnader för förbandsmate-

riel, förbrukningsmateriel i övrigt såsom kemikalier för laboratorieutrustning,

utensilier för tuberkulinundersökning m. m. Dessa kostnader kunna beräknas

uppgå till minst 150 kronor per år och skola.

Kommunala flickskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Nuvarande förhållanden.

Vid dessa läroanstalter skola även vara anställda läkare, vilka utses av sko­

lornas styrelser och avlönas av kommunala medel.

Höstterminen 1943 var antalet kommunala flickskolor i riket 43 med ett sam­

manlagt lärjungeantal av cirka 13 730. Skolornas storlek var mycket varie­

rande med frånsi 090 ned till endast 101 lärjungar i en skola. Av övriga sko­

lor hade 27 stycken 100—300 elever, 8 hade ett lärjungeantal på 300—500,

7 på 500—700. I kommunala flickskolorna äro eleverna i allmänhet i den 7-

åriga flickskolan 11—18 år och i den 6-åriga 13—19 år. ^

I alla skolor ske allmänna klassundersökningar två gånger årligen. Under

läsåret 1942/43 höllos inga regelbundna läkarmottagningar vid 20 av de 41

skolorna, representerande 56,0 procent av totala elevantalet. Dylika mottag­

ningar höllos en gång i veckan för 25,0 procent av eleverna, en gång dagligen

för 7,6 procent, 2 gånger i månaden för 4,5 procent och en gång i månaden för

6,9 procent. Fri sjukvård förekom vid 11 skolor, representerande ett lärjunge-

antal på 2 256 eller 17,5 procent av totalantalet. Motsvarande siffra för fri

sjukvård åt medellösa var 14,8 procent och för fri sjukvård utan rätt till hem­

besök 11,6 procent.

Vad läkarnas arvoden beträffar utgingo de på följande sätt. I de fall där

regelbundna läkarbesök under läsåret icke förekommo och där sjukvård icke

gavs, var arvodet i genomsnitt 2 kronor 25 öre per barn och år. I de fall där

läkarbesök i skolan förekom en gång i veckan och alla eleverna hade rätt till

fri sjukvård, utgick arvodet i genomsnitt med 2 kronor 34 öre per barn

och år. Slutligen var arvodet i genomsnitt 2 kronor 36 öre per barn och år, där

mottagningar varje vecka förekommo och sjukvård lämnades till medellösa

med rätt till hembesök.

Man torde vara berättigad till det omdömet att cirka 44 procent av flick­

83

skolornas elever kunna sägas vara relativt väl tillgodosedda i skolhygieniskt

avseende, om man baserar omdömet pa samma resonemang som ovan förts

för de kommunala mellanskolornas vidkommande.

Arvodena vöre i stort sett avvägda på ett för läkarna tillfredsställande sätt.

Sammanlagt per år betalade kommunerna till läkarna vid de kommunala flick­

skolorna (läsåret 1942/43) 27 471 kronor 67 öre eller 2 kronor 13 öre per elev

och år.

Skolöverstyrelsens förslag.

Av vad som ovan framförts framgår, att också i de kommunala flickskolorna

ett starkt behov föreligger av förbättrat skolhygieniskt arbete. Övervaknings-

behovet i flickskolorna är dock för närvarande något bättre tillgodosett, än det

är i de kommunala mellanskolorna.

Också beträffande de kommunala flickskolorna finner överstyrelsen, att

ungefär samma skolhygieniska organisation bör vara gällande som den, vilken

föreslagits för de allmänna läroverken.

De kommunala flickskolorna äro till skillnad från de oftast i smärre orter

liggande mellanskolorna alltid belägna i städer. Flickskolorna äro i allmänhet

större än mellanskolorna.

..Organisätionsplanen det hygieniska arbetet i läroverken torde lämpligen

böra följas i flickskolorna. Läkarna vid dessa läroanstalter synas böra åtnjuta

50 procent av arvodet av statsmedel. Vid samma beräkningsgrund som för

läroverk och kommunala mellanskolor skulle den sammanlagda arvodessum-

man per år för läkarna uppgå till omkring 45 500 kronor. Det önskvärda stats­

bidragets storlek är alltså 50 procent därav eller i runt tal 23 000 kronor.

Beträffande sköterskebehovet må följande anföras.

I alla städer, där kommunala flickskolor finnas, äro även allmänna läroverk

belägna. Där så ske kan, böra sköterskorna vid läroverken jämte sin tjänst vid

läroverket även uppehålla skötersketjänst i flickskolorna.

Den sammanlagda kostnaden per år för dessa sköterskor, av vilka 4 böra

vara anställda i heltidstjänst och 34 i deltidstjänst, beräknad efter de grunder

överstyrelsen utgått ifrån i den skolhygieniska utredningen rörande de all­

männa läroverken, uppgår till 22 788 kronor. Liksom för mellanskolornas vid­

kommande torde 50 procent därav eller i runt tal 11 400 kronor böra utgå av

statsmedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Praktiska mellanskolor.

Nuvarande förhållanden.

I dessa skolor (liksom i högre folkskolor) bör enligt gällande stadga, »då

förhållandena sådant påkalla och medgiva, vara anställd en skolläkare för bi­

träde vid vården av lärjungarnas hälsa och deras fysiska fostran».

Höstterminen 1942 funnos 13 praktiska mellanskolor med ett sammanlagt

lärjungeantal av 5 7G4; Lärjungeantalet varierade i de olika skolorna från

142 till 1 186 elever. Ehuru gällande stadga icke föreskriver, att skolläkare

obligatoriskt skall finnas vid de praktiska mellanskolorna, har man ändock an­

ställt dylika vid alla dessa skolor. Allmänna klassundersökningar utföras oftast

en gång årligen och i några fall 2 gånger årligen. På de flesta håll förekomma

regelbundna läkarmottagningar under läsåret men icke på alla. Det samman­

lagda antalet clever i dessa skolor, som icke övervakas vid dylika regelbundna

skolinottagningar under läsåret, är 2 119, vilket utgör 36,70 procent av samt­

84

liga. Fri sjukvård (dock utan rätt till hembesök) förekommer endast i Göte­

borg, Nacka, Uddevalla, Örebro och Östersund.

Läkarnas arvoden utgå helt av kommunala medel. Vid flertalet skolor äro

läkarnas arvoden påfallande låga. Detta gäller särskilt i Göteborg, Malmö,

Uppsala och Örebro, där skyldighet bland annat åligger läkaren att hålla

mottagningar i skolan en gång i veckan. Arvodet på dessa platser ligger mel­

lan 1 krona 60 öre och 1 krona 83 öre per barn och år.

Sammanlagt utbetalade kommunerna läsåret 1942/43 omkring 11 000 kro­

nor till läkarna.

Som sammanfattande omdöme örn den i de praktiska mellanskolorna be­

drivna skolhygieniska verksamheten må framhållas, att övervakningen av ele­

verna kan anses tillfredsställande för cirka 63 procent av dem, om man en­

bart uppställer den fordran på en fullgod, hygienisk övervakning, att klass-

undersökningar skola förekomma årligen och regelbundna läkarmottagningar

med godtagbar frekvens hållas under läsåret. Emellertid måste det tilläggas,

att den skolhygieniska verksamheten i dessa skolor bedrives efter icke enhet­

liga linjer och mestadels på ett sätt, som för relativt ringa merkostnad skulle

kunna göras betydlig^ mera effektivt. Särskilt lämnar övervakningen med

avseende på organisation mycket övrigt att önska vid de praktiska mellansko­

lorna i Stockholm och Hälsingborg.

Skolöverstyrelsens förslag.

Behovet av en intensifierad och enhetligt reglerad skolhygienisk verksam­

het i de praktiska mellanskolorna måste av vad ovan anförts kunna anses till­

fredsställande dokumenterat. Intet skäl synes föreligga för anordnande av

annan form av dylik övervakning, än den överstyrelsen föreslagit för allmänna

läroverk, kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor.

Av rikets 13 praktiska mellanskolor ligga 12 i städer. Som ovan nämnts

är deras storlek mycket varierande och närmast jämförbar med de allmänna

läroverkens.

>

Organisationsplanen för läkarnas arbete i de allmänna läroverken bör följas

även vid de praktiska mellanskolorna. Läkarnas arvode torde böra utgå till

50 procent av statsmedel. Om den av överstyrelsen förordade planen för av­

löning av läkarna vid de allmänna läroverken också följes för de praktiska

mellanskolornas del, bli de totala kostnaderna per år för läkarna 17 450 kro­

nor. Av statsmedel skulle utgå 50 procent härav eller i runt tal 9 000 kronor.

Beträffande sköterskor föreslås, att i heltidstjänst anställes 1 sköterska

och i deltidstjänst 10 sköterskor. De totala kostnaderna per år för alla sköter­

skorna torde komma att uppgå till 7 284 kronor. Av statsmedel skulle till dem

utgå 50 procent härav eller i runt tal 3 600 kronor.

Högre folkskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Nuvarande förhållanden.

Samma stadgebestämmelser gälla för det skolhygieniska arbetets organisa­

tion vid högre folkskolor som vid praktiska mellanskolor. Skolläkare böra allt­

så vara anställda i den mån förhållandena sådant påkalla och medgiva.

Läkarna betalas av kommunala medel också vid de högre folkskolorna.

Höstterminen 1942 funnos i riket 50 dylika läroanstalter med sammanlagt

3 901 lärjungar. Antalet elever i de olika skolorna varierade mellan 12 och