Prop. 1944:260

('angående allmänna grun\xad der för pensionering av vissa f. d. anstållningslxavare vid vägvåsendet',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående allmänna grun­

der för pensionering av vissa f. d. anstållningslxavare vid vägvåsendet; given Stockholms slott den 28 april 19U.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla det förslag, om vars aviåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 april 19U.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern för utrikes ärendena

G^unther,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^igforss, M^öller, S^köld, E^riksson, Q^uensel, B^ergquist, B^agge, A^ndersson, D^omö, R^osander, E^werlöf, R^ubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartemen­ tet anmäler statsrådet Ewerlöf frågor om allmänna grunder för pensionering av vissa f. d. anställningshavare vid vägväsendet samt anför därvid.

I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den allmänna väghållningen på landet uppkommo olika spörsmål örn pensione­ ring av personal, som innehaft anställning hos vägdistrikt. Spörsmålen av­ sågo både personal, som erhöll anställning i statens tjänst, och personal, som blev övertalig i anledning av förstatligandet. I viss omfattning hade vägdistrikten anordnat pensionering av ifrågavarande personal. Detta hade i allmänhet skett beträffande den tekniska personalen, i vissa fall beträffande

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 260.

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

3

premiebetalningen från arbetsgivarens sida upphört i och med avvecklingen av vägdistriktens verksamhet. Vad slutligen angår de fall, där vägdistrikt utfäst sig att självt pensionera anställningshavare, bestridas de utfästa pen­ sionsförmånerna från och med den tidpunkt, som av vägdistriktet fast­ ställts såsom pensionsålder, av statsmedel.

Pensionsförhållandena ha sålunda blivit reglerade för de anställningsha­ vare hos vägdistrikt, som erhålla anställning i statens tjänst, utom i det fall, att arbetaranställning vinnes efter uppnådd ålder av 60 år. Beträffande detta fall framhölls i propositionen nr 286/1943, att anställning, som avsåges i den summariska pensionskungörelsen, enligt meddelad föreskrift finge innehavas efter 60-årsåldern allenast efter särskild prövning att vederbörande arbetare med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som tillhörde anställningen, kunde anses äga tillfredsställande tjänstduglighet i denna. Om arbetare, som redan uppnått 60 års ålder, erhölle mera stadigvarande an­ ställning i statens tjänst och på grund därav skäl förelåge att bereda ho­ nom understöd i någon form, borde frågan därom lämpligen göras till före­ mål för särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

I propositionen uttalades även, att understöd i lämplig form i särskilt fall borde kunna beredas övertalig tjänsteman eller arbetare. Det förutsattes när­ mast, att dylika frågor skulle från fall till fall underställas riksdagens pröv­ ning.

I skrivelse den 11 april 1944 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fram­ lagt förslag till grunder för understöd av statsmedel åt vissa hos vägdistrikt tidigare anställda arbetare, nämligen dels arbetare, som erhållit anställning i statens tjänst efter uppnådd ålder av 60 år, dels ock vissa äldre arbetare, som blivit övertaliga i anledning av vägväsendets förstatligande. Styrelsen har härom anfört i huvudsak följande.

Vid statens övertagande av vägväsendet den 1 januari 1944 fanns hos väg- distrikten ett stort antal arbetare, som voro över 60 år och som enligt gäl­ lande bestämmelser icke komma i åtnjutande av pension vare sig enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare eller enligt de summariska pen- sionsbestämmelserna. För att icke låta vägförstatligandet i och för sig av­ bryta dessa arbetares förvärvsmöjligheter har styrelsen i största möjliga ut­ sträckning behållit arbetarna i tjänst. På grund av åldersskäl och minskad arbetsförmåga torde detta emellertid icke i längden vara möjligt. Enligt sty­ relsens mening synas vägande skäl tala för att de arbetare, som under en längre tid varit anställda hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt, vid sitt entledigande erhålla understöd i någon form. Med utgångspunkt från den i de summariska arbetarpensionsbestämmelserna angivna minimitiden av 15 tjänstår för erhållande av pension torde antalet av de arbetare, som er­ hållit statlig anställning efter fyllda 60 år och som före anställningen inne­ haft en sådan minsta anställningstid hos vägdistrikt eller väghållningsdistrikt, kunna beräknas till omkring 300.

Det finnes jämväl ett flertal arbetare med lika lång anställningstid, vilka till följd av vägarbetets säsongartade beskaffenhet permitterats av väg- distrikten i slutet av år 1943 och som icke kunnat beredas sysselsättning vid den statliga vägorganisationen. Det synes skäligt, att siven dessa ar­ betare, som blivit övertaliga genom vägförstatligandet, beredas understöd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

5

Frågor om beviljande av understöd synas lämpligen böra prövas av sta­ tens pensionsanstalt. Vid behandlingen i övrigt av nu ifrågavarande under- stödsfrågor torde bestämmelserna i den summariska arbetarpensionskungö- relsen i tillämpliga delar kunna lända till efterrättelse.

I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt den 15 och av statskontoret den 17 april 1944.

Statens pensionsanstalt har icke framställt någon erinran mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att möjlighet att erhålla understöd bered­ des sådan förutvarande arbetare hos vägdistrikt, som först efter fyllda 60 år vunnit anställning vid vägförvaltning och till följd därav ej kunde för­ fattningsenligt erhålla pension eller som, på grund av vägarbetets säsong- artade karaktär, av vägdistrikt permitterats under år 1943 men till följd av hög ålder icke kunnat erhålla sysselsättning vid den statliga vägorganisa- tionen. Ej heller hade pensionsanstalten något att erinra mot att generella bestämmelser härom meddelades i huvudsaklig överensstämmelse med vad i förevarande framställning förordats. Emellertid syntes den möjligheten icke kunna uteslutas, att arbetare kvarstått i anställning hos vägdistrikt fram till tiden för vägväsendets förstatligande och likväl på grund av hög ålder icke kunnat erhålla anställning vid vägförvaltning. Sådan arbetare syntes icke böra bliva sämre ställd i fråga örn möjlighet att erhålla understöd än den, som permitterats före förstatligandet, och syntes därför böra inbegripas bland dem, som skulle kunna få understöd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen syn­ tes lia förutsatt, att såsom villkor för att av vägdistrikt permitterad arbetare skulle kunna få understöd skulle gälla, att arbetaren permitterats efter fyllda 60 år. Pensionsanstalten ansåge lämpligare, att nämnda gränsålder hänfördes till tidpunkten för förstatligandet, då anställning vid vägförvalt­ ning tidigast kunnat förekomma.

Pensionsanstalten har vidare föreslagit vissa jämkningar i de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade grunderna för understöd. Härom bär an­ stalten anfört följande.

Understödsgrunderna lia av väg- och v a t ten!) y gg n a d s s tyr elsen föreslagits skola utformas i nära anslutning till bestämmelserna i den summariska ar- betarpensionskungörelsen nr 585/1934. Enligt pensionsanstaltens mening bö­ ra emellertid berörda grunder anpassas efter bestämmelserna i nu gällande motsvarande kungörelse nr 696/1942 samt de bestämmelser rörande tillämp­ ning av sistnämnda kungörelse å förutvarande arbetare hos vägdistrikt, som meddelats i 6 § av kungörelsen nr 710/1943. Därav skulle följa bland annat, att såsom förutsättning för att understöd skulle kunna beviljas skulle gälla, att anställningstiden uppgår till sammanlagt minst 15 år efter fyllda 18 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år.

De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för arbetare i allmänhet före­ slagna understödsbeloppen, å vilka tilläggsförmåner ej skulle utgå, ha icke givit pensionsanstalten anledning till erinran. Dessa belopp motsvara i stort sett 70 procent av de i kungörelsen nr 696/1942 fastställda pensionsbeloppen jämte därå vid nuvarande levnadskostnader belöpande tilläggsförmåner. Förslaget att förmännen skulle erhålla högre understödsbelopp än övriga arbetare kan anstalten däremot icke biträda, detta med hänsyn till bland annat, att någon motsvarande särställning icke bereus förmän, som pensio-

neras enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare eller de summariska pen- sionsbestämmelsema.

Ett inom statens pensionsanstalt i anslutning härtill uppgjort utkast till bestämmelser rörande ifrågavarande understöd torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Statskontoret hav tillkännagivit samma uppfattning som statens pensions­ anstalt. Statskontoret hade sålunda icke i och för sig något att erinra mot att åtgärder vidtoges för att bereda pension av statsmedel åt de förutvarande arbetare hos vägdistrikt, som avsåges i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens fö­ religgande förslag. Vad beträffade de föreslagna grunderna för pensionering­ en biträdde statskontoret pensionsanstaltens uppfattning, att pensionerings- grunderna borde anpassas efter 1942 års summariska tjänstepensionsbestäm- melser för arbetare samt de föreskrifter i kungörelsen nr 710/1943, som hade avseende å den summariska arbetarpensioneringen. Vidare ansåge stats­ kontoret i likhet med pensionsanstalten, att förmännen icke borde komma i åtnjutande av högre understödsbelopp än övriga arbetare.

I fråga örn kostnaderna för understöden har statens pensionsanstalt an­ fört, att storleksordningen av dessa kostnader i viss mån helystes av det förhållandet, att årskostnaden för enbart de arbetare, vilka efter fyllda 60 år vunnit anställning vid vägförvaltning och vilka i framställningen antagits utgöra omkring 300, skulle — under antagande att den tillgodoräkningsbara anställningstiden i varje fall understege 20 år — till en början uppgå till omkring 300 X 600 = 180 000 kronor.

Vad beträffar den andra här ifrågavarande arbetargruppen, nämligen de av vägdistrikt permitterade arbetare, som före utgången av år 1943 fyllt 60 år, föreligga ej några direkta uppgifter örn antalet, men detta har antagits kun­ na utgöra 100—200.

Fråga har uppkommit jämväl örn fastställande av enhetliga riktlinjer för prövning av spörsmål örn utfyllnad i vissa hänseenden av pension, som på grund av tidigare anställning hos vägdistrikt tillkommer övertaliga tjänste­ män. Fråga örn sådan utfyllnad har uppkommit i ett tiotal fall. Det har framhållits, dels att den pension, som på grund av de tillämpade pensions- bestämmelserna skulle utgå från pensionsåldern, i vissa fall bleve minskad till följd av anställningens upphörande i förtid, dels ock att pension av statsmedel borde utgå under tiden från anställningens upphörande till pen­ sionsåldern. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret, vilka av­ givit utlåtanden i vissa här avsedda fall, äro ense om att den från pensions­ åldern utgående pensionen i förekommande fall bör genom statens försorg uppbringas till det belopp, varmed den skulle ha utgått, örn ej anställningen upphört före pensionsåldern, samt att pension av statsmedel bör under tiden mellan anställningens upphörande och pensionsåldern utgå efter samma be­ räkningsgrund som den från pensionsåldern utgående pensionen. Rörliga tilläggsförmåner böra härvid enligt ämbetsverkens utlåtanden utgå allenast i den mån sådana skulle ha utgått vid kvarstående i anställningen intill pen­ sionsålderns inträde. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

7

Till belysande av innebörden av vad sålunda iöreslagits må nämnas föl- jande.

I samtliga hittills underställda läll är fråga örn vägmästare eller schakt­ mästare.

Två övertaliga anställningshavare, vilka på grund av sin anställning hos vägdistrikt ägt pensionsrätt i statens pensionsanstalt och uppnå pensionsål­ dern den 17 februari 1945 respektive den 4 april 1952, skulle, om anställ­ ningen fortgått intill pensionsåldern, från och med den 1 mars 1945 respek­ tive 1 maj 1952 lia erhållit genast börjande pension till belopp av 847 resp.ek- tive 953 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner. På grund av att de med utgången av år 1943 upphört att vara underkastade pensionsanstaltens reg­ lemente, beräknas de i stället vid pensionsåldern erhålla uppskjuten pension till belopp av 812 respektive 796 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner. De­ ras rätt att uppbära lön på grund av anställningen upphör från och med den 1 augusti 1944. Myndigheternas förslag innebär, att tjänstemännen från och med sistnämnda dag skola erhålla pension av 847 respektive 953 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner. Skulle vederbörande på grund av inträffad varaktig arbetsoförmåga få från statens pensionsanstalt uppbära uppskju­ ten pension före uppnådd pensionsålder, borde nedsättning med motsvaran­ de belopp vidtagas i den därefter och intill pensionsåldern utgående pen­ sion, som här avses.

I ett fall, där en övertalig tjänsteman genom vägdistrikts försorg blivit till­ försäkrad en pension från enskild pensionsinrättning å 3 000 kronor, utgå­ ende från pensionsåldern den 10 augusti 1948, borde i princip av statsmedel få utgå dels pension med nämnda belopp under tiden från anställningens upphörande den 1 augusti 1944 intill pensionsåldern, dels ock för tiden där­ efter med belopp motsvarande skillnaden mellan 3 000 kronor och det be­ lopp, vartill pensionen från pensionsinrättningen minskats på grund av pre­ miebetalningens avbrytande i förtid; rörliga tilläggsförmåner skulle ej utgå. 1 detta fall har emellertid den försäkrade träffat överenskommelse med för- säkringsinrättningen om att pensionen skall utgå redan från anställningens upphörande den 1 augusti 1944 men med ett till omkring 1 590 kronor redu­ cerat belopp. Detta har föranlett myndigheterna att här föreslå en tilläggs­ pension av statsmedel å (3 000 — 1 590 =) 1 410 kronor, varå rörliga till- läggsförmåner ej skulle utgå.

I tre fall lia vägdistrikt utfäst sig att själva bereda tjänstemän pension med respektive 2 109 kronor 60 öre, 2 800 kronor och 1 500 kronor från pensionsåldern, som inträder respektive den 1 december 1944, 3 mars 1949 och 13 maj 1945, och i ett fall har vägdistrikt utfäst sig att självt bereda en tjänsteman med pensionsrätt i statens pensionsanstalt en tilläggspension å 73 kronor från oell med pensionsåldern den 4 april 1952; rörliga tilläggs- förmåner skulle ej utgå å beloppen. Med tillämpning av 1943 års riksdags­ beslut skola ifrågavarande pensionsbelopp bestridas av statsmedel utan re­ duktion på grund av förtidsavgång, då sådan reduktion icke varit föreskri­ ven av vägdistrikten. Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskon­ toret framlagda förslaget innebär, att nämnda pensionsbelopp — utan rör­ liga tilläggsförmåner — skola få utgå alltifrån anställningens upphörande eller i det första fallet från den 1 juli 1944 och i de tre senare fallen från den 1 augusti 1944.

Såsom i det föregående framhållits avsågs i propositionen nr 286 till 1943 års riksdag närmast, att vissa med vägväsendets förstatligande samman­ hängande pensionsfrågor skulle från fall till fall underställas riksdagens pröv-

jFöre­ draganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

9

rings tiden understiger 20 år, 900 kronor, där anställningstiden uppgår till 20 men ej till 25 år, samt 1 100 kronor, där anställningstiden uppgår till 25 år eller mera, dock att nämnda belopp av 700 och 1 100 kronor för vin­ nande av delbarhet med 12 böra jämkas till 708 respektive 1 104 kronor.

1 fråga om pensioneringens anordnande i övriga hänseenden synas de av statens pensionsanstaii förordade grunderna utgöra en i huvudsak godtagbar lösning.

Det förslag, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret fram­ lagt rörande utfyllnad av pension, som på grund av anställning hos väg- distrikt tillförsäkrats tjänsteman, vilken sedermera blivit övertalig i anled­ ning av vägväsendets förstatligande, innebär, att vederbörande av statsmedel erhåller gottgörelse för den försämring i pensionsförhållandena, som eljest skulle bliva en följd av att anställningen upphört före pensionsåldern. Här­ igenom skulle från pensionsåldern erhållas en pension, som ej vöre reduce­ rad i anledning av tjänstgöringens och, i förekommande fall, premiebetal- ningens avbrytande i förtid. Vidare skulle pension med oavkortat belopp jämväl få utgå för tiden mellan anställningens upphörande och pensionsål­ dern. Rörliga tilläggsförmåner skulle få utgå, i den mån detta skulle ha blivit fallet vid anställningens bibehållande intill pensionsåldern. För min del är jag beredd att i huvudsak tillstyrka vad sålunda föreslagits. Någon rättslig skyldighet att vidtaga åtgärder i nu avsett syfte kan visserligen icke anses åvila staten, lika litet som detta är fallet beträffande de åtgärder för pensionering av arbetarpersonal, varom i det föregående varit tal. I det be­ gränsade antal fall, varom här är fråga, synas emellertid — främst i betrak­ tande av vederbörandes ålder — billighetsskäl tala för att staten tillser, att befattningshavarnas levnadsvillkor efter anställningens upphörande icke bli sämre än vad befattningshavarna haft att räkna med som pensionärer hos vägdistrikten, örn ej förstatligandet kommit emellan. Det nu sagda torde äga sin giltighet oavsett föreliggande olikheter i de tidigare utfästa pensionsför­ månerna. Tillräcklig anledning att nu justera vägdistriktens pensionerings- grunder i detta avseende synes nämligen icke föreligga. Icke heller torde till­ räckliga skäl vara för handen att för tiden mellan anställningens upphörande och pensionsålderns inträde tillerkänna vederbörande ersättning av statsmedel för mislad löneinkomst utöver den nu förordade pensionsförmånen.

I sådant fall där pensionering anordnats genom försäkring i enskild pen- sionsinrättning måste självfallet förutsättas, att icke den försäkrade ensidigt eller i samverkan med försäkringsgivaren må förfoga över försäkringen med den verkan, alt staten därigenom åsamkas ökad pensionskostnad; så­ som förutsättning för åtnjutande av pensionsutfyllnaden bör även gälla, att den försäkrade skall vara skyldig att på därom av vederbörande myndighet gjord anmodan till statsverket överlåta sin rätt enligt pensionsförsäkringen mot rätt att erhålla motsvarande pensionsförmån från staten. Erhåller ve­ derbörande ny sysselsättning, sedan anställningen hos vägdistrikt upphört, bör möjlighet finnas alt i anledning därav minska eller indraga pensions- utfyllnaden, såframt ej fråga är örn befattning i statens tjänst och vid avlö-

li i hang till riksdagens protokoll Witt. 1 samt. Sr 2G0.

^