Prop. 1944:269
('med förslag till avlönings- reglemente för personal i det allmänna civilförsvaret, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
Nr 269.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till avlönings-
reglemente för personal i det allmänna civilförsvaret, m. m.; given Stockholms slott den 12 maj 1944-.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1. avlöningsreglemente för personal i det allmänna civilförsvaret,
2. förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning, samt
3. förordning angående ändrad lydelse av 31 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.
GUSTAF.
Axel Rubbestad.
Bihang till riksdagens protokoll 19U. t sami. Nr 269.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
Förslag
till
Avlöningsreglemente för personal i det allmänna civilförsvaret.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Detta reglemente äger tillämpning å sådan civilförvarspliktig personal, som tjänstgör i det allmänna civilförsvaret.
Reglementet gäller dock icke i den mån personalen på grund av stadgan det i 20 § civilförsvarslagen skall anses fullgöra tjänstgöringen i kommunal anställning eller avlönas jämlikt 65 § samma lag. I fråga om sådan personal i det allmänna civilförsvaret, vars verksamhet är begränsad till ett mindre antal hemskydd (block), skall reglementet gälla allenast i den mån Konungen därom förordnar.
2
§•
Personal, som under minst tre dagar i följd fullgör tjänstgöring i civilför svaret, omfattande i genomsnitt minst åtta timmar varje söckendag, äger uppbära daglön. För tjänstgöring, som är särskilt ansträngande eller är för lagd mera än tio kilometer från bostaden, må daglön utgå även örn det ge nomsnittliga antalet arbetstimmar för dag ej uppgår till åtta.
Daglönen utgör sex kronor med tillägg av en krona 65 öre för familjemed lem, som fyllt 16 år, och en krona 20 öre för annan familjemedlem. Därest så med hänsyn till rådande prisläge och övriga förhållanden skulle finnas påkallat, äger Konungen förordna, att daglönen må höjas med högst två kronor.
Daglönen må för person, som innehar befälsställning eller särskild kom petens för viss civilförsvarstjänst, höjas nied högst fyrtio procent.
Har tjänstgöringen viss avlöningsperiod varit förlagd å sådan tid och varit av den beskaffenhet, att den tjänstgörande under minst halva antalet tjänst- göringsdagar skäligen bör hava kunnat fullgöra sitt ordinarie arbete, skall den enligt denna paragraf bestämda daglönen för nämnda tjänstgöringsda- gar utgå med allenast halva beloppet.
Såsom familjemedlemmar i förhållande till den, som fullgör civilförsvars- tjänstgöring, räknas:
a) make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, envar under förutsätt
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
3
ning att den tjänstgörande är underhållsskyldig gentemot vederbörande och vid tjänstgöringens början i väsentlig mån bidrog till dennes underhåll eller det eljest kan antagas, att han skulle hava i väsentlig mån bidragit till under hållet, om tjänstgöringen ej mellankommit;
b) föräldrar, adoptant, makes barn och makes adoptivbarn, envar under de förutsättningar, som angivas under a), och under förutsättning tillika, att den tjänstgörande vid tjänstgöringens början sammanbodde med vederbö rande; samt
c) husföreståndarinna under förutsättning att den tjänstgörande samman bor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år samt, där est han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen till arbete.
3 §.
Har person till följd av civilförsvarstjänstgöring under en avlöningsperiod gått miste örn inkomst till belopp, som överstiger den honom jämlikt 2 § tillkommande lönen, utgår ersättning för den av tjänstgöringen föranledda inkomstminskningen med det belopp, vartill civilförsvar schef en finner minsk ningen hava uppgått, dock med högst hälften av den enligt 2 § utgående lönen.
4 §•
Lider den, som tagits i anspråk för civilförsvarstjänstgöring under längre tid, på grund härav sådan minskning i sina inkomster, att han icke förmår bestrida utgifterna för sin bostad, ma länsstyrelsen på därom gjord ansökan tillerkänna honom skäligt bostadsbidrag. Bidraget må icke överstiga hyres värdet för den bostad, som den tjänstgörande innehade vid tjänstgöringens början, däri inbegripet kostnad för bostadens uppvärmning.
5 §.
Vid tjänstgöring, som omfattar kortare tid än tre dagar i följd eller eljest icke är att hänföra under 2 §, utgår med nedan stadgade undantag timlön med en tiondel av daglönen i motsvarande befattning för icke familjeför sörjare, dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.
Timlön utgår allenast för tjänstgöring, som omfattar minst två timmar av ett dygn.
För tjänstgöring, som avser egen utbildning eller övning, utgår timlön allenast i den man sadan tjänstgöring under ett kalenderår uppgår till mera än sextio timmar eller vederbörande på grund av sådan tjänstgöring går miste örn arbetsinkomst till motsvarande belopp.
6
§.
Vid Ijänstgöring enligt 2 § uppbäres full daglön för begynnelse- och slut dagarna, därest tjänstgöringen å dessa dagar uppgått till minst hälften av den eljest brukliga tjänstgöringstiden för dag, och eljest halv daglön.
4
Vid tjänstgöring, för vilken timlön utgår, räknas dygnet från klockan sex.
I tjänstgöringstiden inräknas den tid, som skäligen åtgår för färd till eller
från tjänstgöringsplatsen. Vid brutet timantal räknas allenast tid, som om
fattat minst en halv timme. Sistnämnda tid räknas såsom hel timme.
7 §■
Personal, som avses i denna förordning, är berättigad till fria resor och,
då vederbörande på grund av tjänstgöringens beskaffenhet icke kan begagna
egen bostad, fri inkvartering.
För dagavlönad person, som in natura erhåller full förplägnad, minskas
daglönen med två kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
8
§.
För person under aderton år äger civilförvarschefen bestämma lägre löne
belopp än de i 2 och 5 §§ angivna samt lägre avdrag än i 7 § stadgas för
förplägnad in natura.
För sådan personal i befälsställning, vars tjänstgöring icke kan hänföras
till vissa dagar eller timmar, äger Konungen eller den myndighet Konungen
förordnar fastställa arvoden, beräknade för år eller månad.
9 §.
Lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag utbetalas i efterskott
för avlöningsperioder, vilka, där ej civilförsvarsstyrelsen annorlunda för
ordnar, skola omfatta den 1—15 och den 16—den sista i varje manad.
10
§.
Den som tagits i anspråk för civilförsvarstjänstgöring tills vidare äger
vid tjänstledighet på grund av olycksfall i tjänsten, så ock för i tjänsten
ådragen yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom under en tid av två
månader åtnjuta full lön ävensom i förekommande fall ersättning för mis
tad inkomst och bostadsbidrag. Under tjänstledighet för annan sjukdom må
under samma tid utgå belopp, motsvarande tre fjärdedelar av nyssnämnda
förmåner.
Personal, som avses i första stycket, må av civilförsvarschefen beviljas per
mission med bibehållna avlöningsförmåner under högst en dag för varje
månads fullgjord tjänstgöring.
11
§•
över civilförsvarschefens beslut i ärende, som avses i detta reglemente, må
besvär anföras hos länsstyrelsen inom tjugu dagar från det klaganden er
höll del av beslutet.
Beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må över
klagas hos kammarrätten sist å trettionde dagen från det klaganden erhöll
del av beslutet.
över kammarrättens beslut må klagan icke föras.
5
12
§.
De anvisningar, som finnas erforderliga för tillämpning av detta regle mente, meddelas av civilförsvarsstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1944. Genom detta reglemente upphävas 1) förordningen den 31 maj 1940 (nr 432) örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet;
2) förordningen den 28 juni 1941 (nr 586) om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
Förslag'
till
Förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni 1941 (ur 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring
vid luftskyddet eller under luftskyddsövning.
Härigenom förordnas, att förordningen den 28 juni 1941 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning skall så ändras, att förordningens rubrik samt 1, 2 och 4 §§ erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
tjänstgöring i civilförsvaret.
1 §•
Där någon å tid, då riket icke befinner sig i krig, under fullgörande av tjänstgöring i civilförsvaret, däri inbegripet utbildning eller övning för dylik tjänstgöring, skadas till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom, som avses i lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, skall ersättning av allmänna medel utgivas i den ordning nedan stadgas.
Med olycksfall, som i första stycket sägs, likställes olycksfall vid färd till eller från platsen för tjänstgöringen, där färden föranledes av och står i omedelbart samband med tjänstgöringen.
Ersättning enligt — — — omförmälda ärenden.
2
§.
Den skadade eller sjuke är skyldig att underkasta sig vård eller före skrift av läkare, som vederbörande civilförsvarsbefäl eller riksförsäkrings- anstalten må tillkalla.
4 §•
Där olycksfall eller sjukdom medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som föranleder ersättning enligt denna förordning, skall vederbö rande civilförsvarschef, sedan han från den skadade eller sjuke eller eljest erhållit underrättelse om olycksfallet eller sjukdomen, därom ofördröjligen avgiva skriftlig anmälan till riksförsäkringsanstalten. Närmare bestämmel ser rörande sådan anmälan meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944 men skall icke äga tillämp ning beträffande olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats före nämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
7
Förslag-
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 31 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)
om erkända sjukkassor.
Härigenom förordnas, att 31 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor1 skall erhålla följande ändrade lydelse.
31 §.
I erkänd------------ om invalidunderstöd. Vid sjukdom, därför den sjuke är berättigad att erhålla ersättning jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller enligt gällande bestämmelser om ersättning i an ledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (hemvämstjänst- göring), tjänstgöring i civilförsvaret eller fullgörande av tjänsteplikt, må sjukpenning från erkänd sjukkassa utgivas med högst det belopp för dag räknat, varmed den sjukpenning han tillförsäkrat sig från kassan överstiger den ersättning för dag räknat, vartill han sålunda är berättigad.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.
Senaste lydelse se SFS 1943: 184.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 maj 1944.
Närvarande:
Statsministern
Hansson,
ministern för utrikes ärendena
Gunther,
statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler statsrådet Rubbestad fråga örn avlöningsbestämmelser för viss civiltörsvars personal m. m. och anför:
Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riks dagen att antaga upprättat förslag till civilförsvarslag. Enligt detta förslag skola de uppgifter, som hittills handhafts av luftskyddet och utrymnings- tjänsten, överflyttas på den nya civilförsvarsorganisationen. Avlöningsför hållandena för viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet och för personal, som fullgör utrymningstjänst, äro för närvarande reglerade genom särskilda förordningar. I samband med den föreslagna omorganisationen blir det erforderligt att verkställa en revision av dessa avlöningsförfattningar, och anhåller jag nu att till behandling få upptaga denna fråga.
Gällande bestämmelser.
Grunder för avlöning till det allmänna luftskyddets personal äro fastställda i förordningen den 31 maj 1940 (nr 432) om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet.
Denna förordning avser annan personal vid det allmänna luftskyddet än sådan, som jämlikt 9 § luftskyddsförfogandelagen ställes till förfogande av kommun. Vid avlöningens bestämmande har den ortsgruppsindelning av kommunerna följts, som tillämpas för folkpensioneringen. Avlöningen utgår vid tjänstgöring under minst tre dagar i följd såsom daglön och eljest såsom timlön. Daglönen är i förordningen bestämd till högst 4 kronor i ortsgrupp I, 5 kronor i ortsgrupp II och 6 kronor i ortsgrupp III med tillägg av 1 krona 25 öre för familjemedlem, som fyllt 16 år, och 80 öre för annan familjemedlem. Daglönen må för person, som innehar befälsställning eller särskild kompetens för viss luftskyddstjänst, höjas med högst 40 %. För
Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
9
den, som in natura erhåller erforderlig förplägnad, minskas daglönen med 2 kronor. Timlönen utgår med en tiondel av daglönen för icke familjeför sörjare, dock högst för en tjänstgöringstid av 12 timmar under samma dygn samt endast för tjänstgöring, som omfattat minst två timmar av ett dygn. För person under 18 år äger luftskyddschef bestämma lägre tim- och dag lön. Har person till följd av luftskyddstjänstgöring, för vilken daglön utgår, gått miste om inkomst till belopp, som överstiger den honom tillkom mande luftskyddslönen, utgår under två månader från luftskyddstjänst- göringens början ersättning för den av tjänstgöringen föranledda inkomst minskningen med det belopp, vartill luftskyddschef finner minskningen hava uppgått, dock med högst hälften av luftskyddslönen. Kungl. Maj:t äger förordna, att sådan ersättning må utgå under längre tid än två må nader. Enligt förordningen kan därjämte under vissa förutsättningar utgå bostadsbidrag. — Förordningens bestämmelser äro icke omedelbart tillämp liga, utan det förutsättes, att länsstyrelsen fastställer avlöningsreglemente för länet, varvid, örn så finnes påkallat, särskilda bestämmelser må utfär das för olika delar av länet.
För personal, som fullgör utrymningstjänst på grund av uttagning enligt utrymningslagen eller i enlighet med frivillig överenskommelse, utgår av löning enligt i stort sett motsvarande regler enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 586) om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrym ningstjänst. Avlöningsreglemente för denna personal fastställes dock av den centrala utrymningsmyndigheten.
Enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luft- skyddsövning, gäller vidare, att den som under tid, då riket icke befinner sig i krig, under dylik tjänstgöring eller övning skadas till följd av olycks fall eller ådrager sig yrkessjukdom, skall erhålla ersättning av allmänna medel enligt de i olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkrings- lagen angivna grunderna. Ersättning utgår även för olycksfall vid färd till eller från platsen för tjänstgöringen eller övningen, där färden föranledes av och står i omedelbart samband med tjänstgöringen eller övningen.
Hemortsförsvarssakkunnigas förslag
och yttranden häröver.
Hemortsförsvarssakkunniga lia i sitt betänkande (SOU 1943: 27) med för slag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag), enligt vilket förslag luftskyddet, utrymningsväsendet och hemvärnet sammanförts till en enhet lig organisation, folkskyddet, anfört följande i fråga örn avlöningsförhållan dena för personalen vid det allmänna folkskyddet:
De sakkunniga anse de principer, som kommit lill uttryck i förordningen om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luft skyddet, böra äga tillämpning på den i allmänt folkskydd inskrivna perso nalen över huvud, alltså både civilskydds- och hemvärnspersonal. På vissa punkter måste dock modifikalioner göras.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
1. De avlöningsbestämmelser, som böra utfärdas beträffande ifrågava
rande folkskyddspersonal, synas böra göras direkt tillämpliga, utan att sär
skilda avlöningsreglementen fastställas lokalt. Härav blir följden, att de be
lopp för daglön och timlön, som angivas i bestämmelserna, böra icke såsom
nu utgöra maximibelopp utan bestämda belopp. Enligt vad de sakkunniga
inhämtat, hava länsstyrelserna i så gott som alla fall vid fastställandet av
avlöningsreglementen följt de i förordningen upptagna beloppen.
2. Bestämmelserna skola gälla all i allmänt folkskydd inskriven personal,
i den mån personalen enligt folkskyddslagen skall avlönas av folkskydds-
distriktet. Beträffande personal, som är anställd hos kommun eller muni
cipalsamhälle, skall enligt 52 § gälla, att tjänstgöringen, i den mån den
faller inom vad för vederbörandes anställning kan anses utgöra normal
arbetstid, skall anses fullgjord i sagda anställning. För folkskyddstjänstgö-
ring, fullgjord under dylik tid, bör alltså vederbörande erhålla avlöning av
kommunen enligt anställningsavtalet. I den mån han därutöver fullgör folk-
skyddstjänstgöring, synas de eljest beträffande folkskyddslön utfärdade be
stämmelserna böra gälla. Den såsom förutsättning för timlöns utgående stad
gade minimitiden av två timmar av samma dygn bör här gälla två timmar
utöver den normala arbetstiden.
3. Daglöns- och timlönsbeloppen torde tillsvidare böra bibehållas oför
ändrade, dock att tillägget för familjemedlem höjes till 1 krona 65 öre för
familjemedlem, som fyllt 16 år, och 1 krona 20 öre för annan familjemedlem.
Dessa belopp motsvara familjepenning i ortsgrupp II för annan familjemed
lem än hustru enligt krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr
521).
4. Beträffande avlöningen till personal i befälsställning torde gällande
föreskrifter för allmänna luftskyddet icke vara i allo tillfredsställande. En
del av befälspersonalen inom allmänna folkskyddet, särskilt det högre be
fälet, kommer att hava sådana arbetsuppgifter, att daglönssystemet blir
svårt att tillämpa, varför det synes lämpligare att bestämma avlöningen
till visst belopp per år eller månad. Med anledning härav anse de sak
kunniga, att i en blivande avlöningsförfattning bestämmelse bör intagas
av det innehåll, att till sådant befäl inom allmänna folkskyddet, som har
åligganden av den beskaffenheten, att tjänstgöringen för folkskyddets räk
ning icke kan sägas vara begränsad till vissa dagar utan fortgår ganska re
gelbundet vid sidan av vederbörandes ordinarie arbete, arvode bör utgå med
visst belopp för år eller månd. Härvid bör det ankomma på Kungl. Majit
att bestämma såväl de kategorier av befäl, för vilka berörda stadgande skall
tillämpas, som ock års- eller månadslönens belopp.
För övrig befälspersonal inom allmänna folkskyddet synes den nuva
rande regeln för allmänna luftskyddet om förhöjning upp till 40 procent
av daglönen böra gälla. Dock bör förhöjningen icke beräknas på eventuella
tillägg för familjemedlemmar. Fastställandet av närmare regler för förhöj
ningen torde böra ankomma på riksfolkskyddschefen.
5. I fråga örn ersättning för tjänstgöring, som avser utbildning och öv
ning, må framhållas, att distriktsutbildningen, endast om speciella förhållan
den göra det nödvändigt, bör förläggas till sådan tid, att de folkskyddspliktiga
därigenom gå förlustiga arbetsinkomst. Måste emellertid på grund av sär
skilda omständigheter dylik utbildning förläggas så, att förlust av arbetsin
komst uppstår, synes ersättning enligt närmare bestämda grunder böra utgå
därför, örn förlusten uppgår till minst en dagsinkomst. Härutöver synes det
icke erforderligt att tillerkänna de folkskyddspliktiga särskild ersättning för
deltagande i distriktsutbildning inom ramen för den tid av 60 timmar för
år, som folkskyddsplikten i fredstid högst skall omfatta. Det kan icke anses
Kungl. Majlis proposition nr 269.
11
oskäligt, att befolkningen i gemen i de folkskyddspliktiga åldrarna utan annan ersättning än viss gottgörelse för förlorad inkomst offrar en del av sin fritid för ifrågavarande ändamål. För deltagande i obligatorisk utbild ning och övning utöver nyssberörda tid örn 60 timmar synas däremot för avlöning till folkskyddspersonal eljest tillämpliga bestämmelser böra gälla.
6. Beträffande rätt till ersättning för nastad inkomst böra för sådan befälspersonal, som enligt vad ovan sagts skall åtnjuta års- eller månads lön, motsvarande regler gälla som för folkskyddscheferna.
7. I förekommande fall bör allmänna folkskvddets personal äga rätt till fri inkvartering och fria resor.
De sakkunniga lia vidare uttalat, att särskilda bestämmelser böra utfär das rörande ersättning för kroppsskada eller sjukdom, ådragen under folk- skvddstjänstgöring.
I de över hemortsförsvarssakkunnigas förslag avgivna remissyttrandena ha icke framställts några erinringar i fråga örn grunderna för avlöning av personalen inom det allmänna folkskyddet.
Civilförsvarsutredningcns förslag.
Civilförsvarsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1944: 5) i stort sett helt anslutit sig till hemortsförsvarssakkunnigas förslag i förevarande fråga (s. 227). Dock föreslås, att kommunalanställd personal, som ställes till civil försvarets förfogande, skall helt avlönas enligt avtal med vederbörande kom mun, som också skall helt svara för kostnaden härför (sålunda även i den mån arbetet överskrider normal arbetstid).
F ör edraganden.
Hemortsförsvarssakkunniga och civilförsvarsutredningen ha föreslagit, att avlöningen till det allmänna civilförsvarets personal skall utgå efter i stort sett samma grunder, som nu gälla för det allmänna luftskyddets personal. Häremot har ingen erinran framställts i de avgivna yttrandena. Även jag ansluter mig till detta förslag. Jämkningar synas emellertid böra företagas på enskilda punkter dels i anslutning till vad hemortsförsvarssakkunniga föreslagit och dels i ytterligare ett par hänseenden.
Såsom hemortsförsvarssakkunniga föreslagit synes det vara lämpligast, att avlöningsbestämmelserna upptagas i ett för hela riket gällande avlönings- reglemente.
I fråga om den kommunalanställda personalen har jag i samband med framläggandet av förslaget till civilförsvarslag föreslagit, att dennas avlöning helt skall ankomma på vederbörande kommun. Vid sådant förhållande torde denna personal böra lämnas utanför den nu ifrågavarande avlöningsförfatt- ningens tillämpningsområde, liksom hittills varit fallet.
På sätt jag i motiveringen till 7 § civilförsvarslagen anfört torde de s. k. blockgrupperna böra hänföras till det allmänna civilförsvaret. Härvid har i första rummet frågan örn materielanskaffningen varit avgörande. Vad be träffar tjänstgöringen inom blockgrupperna torde denna för personalen i all mänhet icke avsevärt skilja sig från tjänstgöringen inom hemskydden. Det
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
synes därför icke föreligga någon anledning att i avlöningshänseende ställa denna personal i gynnsammare ställning än hemskyddspersonalen. Däremot torde ledarna för blockgrupperna komma att, i varje fall under mera skärpta förhållanden, tagas i anspråk i så stor utsträckning att de måhända måste ägna en betydande del av sin tid åt denna uppgift. Under sådana förhållanden synes det vara skäligt att de erhålla avlöning enligt samma grunder som övrig personal i det allmänna civilförsvaret. Jag är emellertid icke beredd att nu taga ställning till den närmare avvägningen av vilken personal inom blockgruppema, som bör få rätt till avlöning, och föreslår därför att regle mentet göres tillämpligt å blockgruppspersonalen allenast i den mån Konung en därom förordnar.
Vad därefter angår avlöningsbeloppen så äro dessa i huvudsak fastställda efter jämförelse med de förmåner (kontanta och in natura), som enligt de år 1939 gällande författningsbestämmelserna skulle utgå till värnpliktig per sonal och deras familjer under krigstjänstgöring. Dagavlöningen differen tierades därvid efter de för folkpensioneringen gällande ortsgrupperna och fastställdes till 4, 5 och 6 kronor i ortsgrupperna I, II och III respektive, vartill skulle komma familjetillägg med lika belopp för alla ortsgrupper av passat efter då föreslagna familjebidragsbestämmelser. Efter nämnda år ha emellertid dels levnadskostnaderna undergått en viss stegring och dels de värnpliktigas kontanta förmåner förbättrats. Hemortsförsvarssakkunniga ha tagit hänsyn härtill så till vida att de föreslagit, att de för luftskyddspersona- len utgående familjetilläggen skulle höjas till överensstämmelse med de be lopp, som enligt nu gällande familjebidragsförordning i ortsgrupp II utgå till värnpliktigas familjer. Härtill vill jag ansluta mig. Emellertid synes även be träffande de för luftskyddspersonalen gällande grundbeloppen en höjning med hänsyn till nämnda omständigheter vara i och för sig berättigad, sär skilt såvitt gäller de lägre ortsgrupperna. Under nu rådande beredslcapsläge synes det dock icke vara oundgängligen nödvändigt att verkställa en allmän höjning av dessa grundbelopp, då det nu knappast torde finnas någon per sonal, som är för sin försörjning väsentligen hänvisad till sådan avlöning. Vidare synes det mig knappast påkallat att bibehålla den nuvarande dyr- ortsgraderingen av grundbeloppen. Detta innebär dock icke något stånd- punktstagande mot principen om dyrortsgradering av löner. I förevarande fall föreligga nämligen särskilda omständigheter, som tala för att en dylik anordning icke är behövlig. Genom rätten till ersättning för minskad in komst och möjligheten för de tjänstgörande att i vissa fall erhålla bostadsbi drag finnes även utan dyrortsgradering möjlighet till viss differentiering efter den på orten rådande lönenivån. Redan enligt gällande grunder utgår såsom nämnts familjetilläggen med lika belopp på alla orter. Då lönerna i varje fall icke böra sänkas föreslår jag, att det för ortsgrupp III gällande grundbe loppet, sex kronor, tillämpas generellt. I ett mera skärpt läge, då stora an språk ställas på civilförsvarspersonalen, synes emellertid, därest prislä get och förhållandena i övrigt så påkalla, en befogenhet böra finnas för Kungl. Majit att förordna om en ytterligare höjning av daglönen för att ställa civil-
Kungl. Maj.ts proposition nr 269.
13
försvarspersonalens avlöningsförmåner någorlunda i paritet nied de värnplik
tigas. Med hänsyn härtill föreslår jag, att i reglementet intages ett bemyndi
gande för Kungl. Maj:t att förordna örn höjning av grundbeloppet med högst
två kronor.
För personal i befälsställning eller med särskild kompetens bör, liksom
hittills, daglönen kunna höjas med högst fyrtio procent enligt närmare före
skrifter av civilförsvarsstyrelsen. Anledning synes icke föreligga att, såsom
hemortsförsvarssakkunniga föreslagit, föreskriva att höjningen ej må beräk
nas på familjetillägg, vilket skulle innebära en minskning av nu utgående
förmåner.
Enligt gällande regler utgår ersättning för minskad inkomst med belopp,
motsvarande högst halva daglönen. Denna ersättning är dock tidsbegränsad
till två månader från tjänstgöringens början, där ej Konungen annorlunda
förordnar. Genom dylikt förordnande har tiden nu utsträckts till fem måna
der från tjänstgöringens början. Skälen för den ifrågavarande tidsbegräns
ningen vörö delvis av statsfinansiell natur, då det ansågs svårt att överblicka
konsekvenserna av bestämmelsen vid krigstillstånd. Därjämte ansågs den
tjänstgörande efter viss tid böra vara i stånd att anpassa sina utgifter efter
de nya förhållandena. Med hänsyn till att beredskapstillståndet numera bli
vit permanent trots tämligen normala förhållanden och till de relativt stora
förmåner, som nu utgå till de värnpliktiga, synes knappast tillräcklig anled
ning föreligga att bibehålla den ifrågavarande tidsbegränsningen.
Hemortsförsvarssakkunniga lia föreslagit, att avlöningen till viss personal
i befälsställning, som har åligganden av den beskaffenheten, att tjänstgö
ringen icke kan sägas vara begränsad till vissa dagar utan fortgår ganska
regelbundet vid sidan av vederbörandes ordinarie arbete, bör bestämmas i
form av års- eller månadsarvode. Detta förslag anser jag mig böra biträda.
Det torde emellertid icke vara möjligt att i förevarande författning närmare
angiva vilka befattningshavare, som härvidlag skola komma i fråga, eller
grunderna för arvodenas bestämmande. Detta avgörande torde därför böra,
med stöd av ett i författningen givet bemyndigande, träffas i administrativ
ordning av Konungen eller den myndighet, Konungen förordnar. I fråga om
arvodenas belopp synes man böra taga hänsyn till den uppskattade arbets
tid, som kan anses erforderlig för fullgörande av de ifrågavarande uppgifter
na, samt den timlön som enligt författningen skulle ha tillkommit vederbö
rande. Om en befattningshavare, för vilken dylikt arvode fastställts, skulle
nödgas begära tjänstledighet från sitt ordinarie arbete under viss tid för full
görande av sina uppgifter inom civilförsvaret, torde lönen för dylik tid böra
beräknas enligt de i författningen angivna grunderna, då i dylikt fall det an
förda skälet för avvikelse icke föreligger.
I likhet med hemortsförsvarssakkunniga anser jag, att ersättning i regel
icke bör utgå för tjänstgöring, som avser egen utbildning eller övning, intill
60 timmar per kalenderår. Detta motsvarar den längsta tjänstgöringsskyldig
het, som kan utkrävas under fredstid (bortsett från viss personal i befäls
ställning). Under civilförsvarsberedskap, då tjänstgöringsskyldigheten är obe
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 269.
gränsad, böra i fråga om avlöning för utbildning och övning samma regler
gälla som under fredstid. Om någon civilförsvarspliktig på grund av tjänst
göring av ifrågavarande slag skulle gå miste om arbetsinkomst synes ersätt
ning härför skäligen böra utgå, dock högst med det belopp, vartill lönen för
tjänstgöringen enligt reglementets regler skulle uppgå. En sammanhängan
de övning synes därvid böra räknas som en enhet.
I reglementet synes vidare böra införas en bestämmelse örn rätt för civil-
försvarschefen att bevilja permission med bibehållna löneförmåner under
högst en dag för varje månads fullgjord tjänstgöring.
I fråga om bestämmelserna rörande ersättning för olycksfall och yrkes
sjukdom synas i huvudsak inga andra ändringar böra vidtagas än de, som
föranledas av de ändrade benämningarna. Genom att bestämmelserna göras
tillämpliga på all personal i civilförsvaret komma de emellertid att utsträckas
till vissa kategorier, t. ex. utrymningspersonalen, för vilka de förut icke gällt.
I detta sammanhang synes även den jämkningen böra vidtagas, att med
praktisk övning jämställes teoretisk utbildning, då det ofta kan vara svårt
att draga gränsen häremellan. Enligt förslaget till civilförsvarslag inbegripas
för övrigt både övning och utbildning i begreppet civilförsvarstjänstgöring.
I 31 § förordningen om erkända sjukkassor förekommer en hänvisning
till bestämmelserna örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen un
der tjänstgöring vid luftskyddet, vilken hänvisning i detta sammanhang bör
ändras att avse tjänstgöring i civilförsvaret.
I enlighet med de riktlinjer, för vilka jag nu redogjort, ha inom social
departementet upprättats förslag till erforderlig författningstext.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom pro
position föreslå riksdagen att antaga de inom socialdepartementet upprätta
de förslagen till
avlöningsreglemente för personal i det allmänna civilförsvaret,
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni
1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning, samt
förordning angående ändrad lydelse av 31 § förordningen den 26 juni 1931
(nr 280) örn erkända sjukkassor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
141983