0

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

F ö r s 1 a g

till

Lag

om arbetslöshetsnämnd.

Härigenom förordnas som följer.

1

§■

Konungen äger förordna, att inom kommun skall finnas arbetslöshets­

nämnd för handhavande av lokala åtgärder i fråga om statlig och statsun­

derstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet, ävensom att för ända­

målet skall tillsättas särskild sådan nämnd. Innefattar förordnande som

nyss sagts ej föreskrift örn tillsättande av särskild nämnd och beslutar kom­

munen ej härom, skall i stad drätselkammare och på landet kommunalnämnd

vara arbetslöshetsnämnd.

Arbetslöshetsnämnd må vara gemensam för flera kommuner.

2

§■

Närmare föreskrifter örn utseende av särskild arbetslöshetsnämnd, om

revision av arbetslöshetsnämnds verksamhet, så ock örn tillämpningen i öv­

rigt av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 maj

19U.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern för utrikes ärendena

G^unther,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, B^ergquist,

B^agge, A^ndersson, D^omö, R^osander, G^jöres, R^ubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för socialdepartementet, statsrådet Möller, en av statens arbetsmarknads­

kommission den 27 april 1944 avlåten framställning med förslag till vissa

ändrade föreskrifter rörande organisationen av hjälpverksamheten vid ar­

betslöshet samt anför.

Skyldighet för kommun atti tillsätta arbetslöshetsorgan.

Gällande bestämmelser.

Organisationen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten

vid arbetslöshet regleras genom kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) an­

gående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet (ändrad

1935:426, 1936:464 och 1937:545).

Enligt nämnda kungörelse omhänderhavas de lokala åtgärderna för den

statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet inom varje

kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommun må antingen inrätta sär­

skild dylik kommitté eller ock uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal

myndighet att vara arbetslöshetskommitté. Där med hänsyn till lokala för­

hållanden så prövas lämpligt, må särskild arbetslöshetskommitté vara ge­

mensam för två eller flera kommuner (2 §). Arbetslöshetskommitté bör

verka för och själv vidtaga de åtgärder, vilka inom området för dess verk­

samhet kunna tjäna till att förebygga arbetslöshet eller mildra verkningar­

na därav, ävensom för sådant ändamål samarbeta med myndigheter och

andra. Arbetslöshetskommitté bör jämväl noga tillse, att hjälpverksamheten

begränsas till vad som av verkligt behov påkallas, och särskilt iakttaga, att

verksamheten icke kommer arbetsovilliga eller eljest därtill icke berättigade

till godo (3 §). I 4 § gives det centrala arbetslöshetsorganet — d. v. s. för

närvarande statens arbetsmarknadskommission —- vissa granskningsbefogen-

heter i förhållande till arbetslöshetskommittéerna, varjämte dessa ålagts vis­

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

sa uppgiftsskyldigheter till del centrala organet. Särskild arbetslöshetskom­

mitté består enligt 5 § av ordförande samt minst fyra och högst tio ledamö­

ter. För ordföranden och minst halva antalet ledamöter skola finnas supp­

leanter. Ordföranden och hans suppleant förordnas, efter anmälan av veder­

börande kommunala myndighet, av länsstyrelsen för viss lid, länsstyrelsen

obetaget att före nämnda tids utgång återkalla dylikt förordnande. Ledamö­

ter och deras suppleanter utses för viss tid, i stad av stadsfullmäktige samt

på landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av kommu­

nalstämma. Vissa närmare bestämmelser om hur arbetslöshetskommitté bör

vara sammansatt meddelas dessutom. Vidare innehåller kungörelsen före­

skrifter örn revision av arbetslöshetskommittés verksamhet.

Arbetsmarknadskommissionens

framställning.

Arbetsmarknadskommissionen erinrar i sin förenämnda framställning, att

någon generell skyldighet för kommun att tillsätta arbetslöshetskommitté el­

ler alt uppdraga åt ordinarie kommunal myndighet att vara arbetslöshets­

kommitté icke fastslagits genom 1934 års kungörelse. Kommun, som icke

utnyttjade den statliga arbetslöshetshjälpen eller erhållit statsbidrag till egen

hjälpverksamhet för arbetslösa, hade sålunda icke någon skyldighet att ha

arbetslöshetskommitté. Detta förhållande vore enligt kommissionen i många

avseenden till olägenhet och medförde framför allt risk för att oförvållat ar­

betslösa i kommun, där arbetslöshetskommitté icke funnes, komrne i en av­

sevärt sämre ställning beträffande möjlighet att erhålla hjälp än arbetslösa

i kommuner, där arbetslöshetskommitté funnes. Under krisen 1932—1934

hade det mycket ofta förekommit, att arbetslösa från kommuner utan ar­

betslöshetskommittéer vid personliga framställningar till det dåvarande cen­

trala organet — statens arbetslöshetskommission — örn hjälp och upplys­

ningar måst hänvisas till de ordinarie kommunala myndigheterna och då i

regel där endast haft fattigvårdsstyrelsen såsom hjälpkälla. Särskilt i de

fall då så inträffade i fråga om personer, vilkas grannar och arbetskamra­

ter tillhörde en närgränsande kommun, som genom tillsättande av arbets­

löshetskommitté skaffat sina hjälpsökande möjlighet att erhålla statlig eller

statsunderstödd hjälp, uppstode ofta mycket stor och förklarlig irritation.

Kommissionen fortsätter härefter:

Med hänsyn till dessa förhållanden synes det önskvärt att införa en för-

lattningsföreskrift av innebörd att, där särskild arbetslöshetskommitté icke

tillsatts inom en kommun, kommunalnämnden (i stad drätselkammaren)

skall vara arbetslöshetskommitté. Det kan visserligen vara tveksamt, om den

kommunala förvaltningen skall belastas med ytterligare arbetsuppgifter även

i de fall, då ingen eller relativt ringa arbetslöshet föreligger inom veder­

börande kommun. Emellertid kommer i så fall något avsevärt ökat arbete

icke att påläggas de kommunala förtroendemännen och tjänstemännen, men

å andra sidan kommer möjlighet att lämna statligt stöd, exempelvis i form

av hänvisning till beredskapsarbete, därigenom att tillskapas även i sådana

fall. Någon rapportskyldighet etc. föreligger ju icke för arbetslöshetskom-

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S0.

5

mitteerna i andra tall än då hjälpsökande arbetslösa finnas anmälda och kom­

munen finner behov av statligt stöd för arbetslöshetens lindrande.

Vid de författningsändringar, som ett införande av den föreslagna gene­

rella skyldigheten att hava arbetslöshetskommitté betingar, synes, i anslut­

ning till ett förslag av socialvårdskommittén, benämningen »arbetslöshets­

kommitté» samtidigt böra utbytas mot »arbetslöshetsnämnd».

Yttrande över arbetsmarknadskommissionens

framställning.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, som efter remiss avgivit

yttrande över arbetsmarknadskommissionens framställning, har i nämnda

yttrande ej särskilt berört vad arbetsmarknadskommissionen i nu ifrågava­

rande del föreslagit.

Departementschefen.

Såsom av arbetsmarknadskommissionens framställning framgår ligger det

i kommuns hand att avgöra, huruvida något kommunalt organ skall finnas

för att handhava den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid

oförvållad arbetslöshet. Det har inträffat, att kommun icke inrättat nå­

got arbetslöshetsorgan, oaktat inom kommunen rått arbetslöshet av sådan

omfattning, att ett kommunalt organ för ändamålet varit av behovet påkallat.

De arbetslösa inom sådan kommun lia till följd därav kommit i en miss­

gynnad ställning. På grund härav bör, såsom arbetsmarknadskommissionen

föreslagit, möjlighet tillskapas att göra inrättande inom kommun av lokalt

arbetslöshetsorgan obligatoriskt.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att för ändamålet skall infö­

ras författningsföreskrift av innebörd att, där särskild arbetslöshetskommitté

icke tillsatts inom en kommun, kommunalnämnden — i stad drätselkammare

—- skall vara arbetslöshetskommitté. Denna föreskrift skulle sålunda äga till-

lämpning jämväl inom kommun, där någon arbetslöshet icke finnes. Med

hänsyn härtill och då något större antal fall, i vilka kommun, trots behov

av arbetslöshetsorgan, underlåter att inrätta sådant, icke torde behöva befa­

ras, synes det vara ett mera smidigt och lämpligt tillvägagångssätt att över­

lämna åt Konungen alt vid behov förordna örn inrättande inom kommun av

lokalt arbetslöshetsorgan, lämpligen kallat, såsom kommissionen föreslagit,

arbetslöshetsnämnd. Det bör ock ligga i Konungens hand att bestämma,

huruvida särskild arbetslöshetsnämnd skall tillsättas eller drätselkammare

respektive kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd. Dock bör det vara

kommunen obetaget att tillsätta särskild nämnd, även örn Konungen ej för­

ordnat därom.

I anledning av vad nu anförts har inom socialdepartementet upprättats

förslag till Jag örn arbetslöshetsnämnd. Enligt 1 § nämnda förslag äger Ko­

nungen förordna, att inom kommun skal! finnas arbetslöshetsnämnd för hand-

havande av statlig eller statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad ar­

betslöshet ävensom att för ändamålet skall tillsättas särskild sådan nämnd,

innehåller förordnande som nyss sagts ej föreskrift örn tillsättande av sär­

6

Kungl. Maj.-ts proposition nr 280.

skild nämnd och beslutar kommunen ej härom, skall i stad drätselkammare

och på landet kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd. Arbetslöshetsnämnd

må enligt samma paragraf vara gemensam för flera kommuner. Av paragra­

fens lydelse torde framgå, att förordnande om tillsättande av särskild arbets­

löshetsnämnd kan meddelas i fråga om kommuner, som redan ha arbetslös­

hetsnämnd men där denna utgöres av drätselkammare eller kommunalnämnd.

De nuvarande arbetslöshetskommittéernas sammansättning och verksamhet

äro, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, reglerade genom 1934

års kungörelse angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid ar­

betslöshet. För att vid behov snabbt kunna vidtaga ändringar därutinnan

synes det mig lämpligt att Konungen erhåller rätt att utfärda föreskrifter

om utseende av särskild arbetslöshetsnämnd, örn revision av arbetslöshets-

nämnds verksamhet samt örn tillämpningen i övrigt av lagen. Bestämmelse

härom har intagits i 2 § departementsförslaget.

Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1944. Samtidigt

med att lagen träder i kraft bör 2 § 1934 års kungörelse upphävas.

Länsarbetsnämndernas verksamhet och organisation.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) örn länsarbetsnämnder skall

till biträde åt statens arbetsmarknadskommission i varje län samt i Stockholms

stad finnas en länsarbetsnämnd. Nämnden i Stockholms stad benämnes alle­

nast arbetsnämnd (1 §). Länsarbetsnämnd åligger att följa utvecklingen inom

länet på arbetsmarknadsområdet, att hos arbetsmarknadskommissionen göra

de framställningar och förslag, vartill läget giver anledning, samt att utföra

de uppgifter, som av kommissionen överlämnas till nämnden (2 §). Länsarbets­

nämnd skall vara länsarbetsstyrelse enligt lagen om tjänsteplikt (3 §). Läns­

arbetsnämnd består av en ordförande, som leder nämndens arbete, och två

ledamöter. För såväl ordförande som ledamöter skola finnas personliga er­

sättare. Ordförandens ersättare är nämndens vice ordförande. Ordförande, leda­

möter och ersättare förordnas tills vidare av Kungl. Maj:t (7 §). Vid varje läns­

arbetsnämnds sida är som rådgivande församling ställt länsarbetsnämndens

råd. Rådet utses av arbetsmarknadskommissionen och består av det antal leda­

möter, som kommissionen bestämmer (8 §). Vid handläggning av ärende av

större vikt bör länsarbetsnämnd, i den mån förhållandena det medgiva, råd­

göra med ledamöter av länsarbetsnämndens råd, vilka företräda närings-

område, organisation eller erfarenhetsområde, som ärendet berör. Rådet i sin

helhet må även av nämndens ordförande kallas att med nämnden överlägga

rörande vissa angivna ärenden och frågor, som därmed äga sammanhang

(9 §). Landshövdingen äger påkalla sammanträde med länsarbetsnämnden

och deltaga i dess överläggningar. Han må ock väcka förslag i frågor, som

tillhöra nämndens verksamhetsområde. Därest nämndens beslut icke överens­

stämmer med landshövdingens mening, äger han mot beslutet göra erinringar

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 'ISO.

den män statligt stöd därtill utgår) i enlighet med gällande bestämmelser

samt på lämpligaste sätt. Det direkta handhavandet av inspektionsverksam­

heten avses komma att anförtros åt för sådana uppgifter särskilt instruerade

tjänstemän inom nämnderna. I detta sammanhang ämnar kommissionen

även i högre grad än tidigare anlita nämnderna såsom remissinstanser be­

träffande framställningar från arbetslöshetskommittéerna. Härmed avses

bland annat att länsarbetsnämnderna skola bliva effektivt insatta i arbets­

löshetskommittéernas verksamhet och att få till stånd ett fortlöpande sam­

råd mellan nämnderna och kommittéerna.

Vidare framhåller kommissionen, att det för länsarbetsnämnderna förelåge

ett behov av samarbete med motsvarande organ inom andra verksamhetsom­

råden. Garantier för att detta behov bleve effektivt tillgodosett förelåge emel­

lertid icke, vilket medförde en viss risk för felbedömningar på grund av bris­

tande kännedom örn inriktningen och omfattningen av planeringsarbetet inom

andra områden. Med tanke därpå hade inom en del län anordnats konferenser

angående hithörande frågor, i regel under ordförandeskap av vederbörande

landshövding och med representanter för statliga och kommunala organ samt

näringsidkare och arbetarsammanslutningar såsom deltagare. Det vore enligt

kommissionens mening angeläget, att detta samarbete nu gåves en fastare

form.

För att länsarbetsnämnderna skulle kunna tjäna såsom samordningsorgan för

planeringsarbetet och även för den närmare kontakt mellan nämnderna och

arbetslöshetskommittéerna, som kommissionen sökte få till stånd genom in­

koppling av nämnderna i ledningen för hjälpverksamheten för arbetslösa,

syntes en förstärkning av länsarbetsnämnderna böra genomföras. Nämnderna

borde därvid i högre grad än hittills givas en sådan sammansättning, att statliga

organ inom länet, kommunrepresentanter samt de olika intressentgrupperna

på arbetsmarknaden bereddes tillfälle att framföra sina synpunkter och del­

taga i överläggningar inom nämnden angående sysselsättningsprogrammet.

Samarbetet med landshövdingarna, vilket kommissionen tillmätte stor bety­

delse, borde vidare regleras på annat sätt än hittills.

Kommissionen föreslår därefter följande riktlinjer för länsarbetsnämndernas

sammansättning:

Länsarbetsnämndens ordförande bör vara en allmänt betrodd och såvitt

möjligt i arbetsmarknadsfrågor förfaren man. Länsarbetsnämnd skall för

övrigt bestå av en vice ordförande med enahanda kvalifikationer som ord­

föranden, en representant för arbetsgivare, en för arbetstagare och en för kom­

munala intressen. (En ökad representation för intressenterna på arbetsmark­

naden vore visserligen i sig önskvärd. Kommissionen anser sig emellertid

icke böra förorda en så avsevärd utvidgning av nämnden, som detta skulle

innebära.) Landshövdingen i länet skall äga rätt att närvara vid länsarbets­

nämndens sammanträden och därvid fungera som ordförande. (Givetvis före­

ligger intet hinder mot att landshövding, som är därtill villig, förordnas till

länsarbetsnämndens ordförande.) Särskilt vid behandling av frågor örn

samordning av planeringsarbetet med tanke på en sysselsättningskris, torde

det vara av värde, om landshövdingen deltager i nämndens arbete. Såväl ord­

föranden och vice ordföranden som övriga ledamöter böra utses av Kungl.

Maj:t, ordföranden och vice ordföranden efter förslag av arbetsmarknads­

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

efter skilda krav i olika lägen synes det önskvärt att länsarbetsnämnderna

icke stelt låsas fast genom alltför hårdragna bestämmelser eller föreskrifter.

Vad beträffar det råd, som enligt förslaget skulle knytas till länsarbets­

nämnden, vill kommissionen understryka dess betydelse såsom organ för

kontakt mellan länsarbetsnämnden och näringslivet inom länet. Sammanfö­

randet i detta råd av olika länsinstanser. som nu fristående äro sysselsatta

med planeringen av arbetsobjekt, är väl ägnat att sammanhålla och giva

erforderlig överblick över detta planeringsarbete. Icke minst med tanke här­

på är det önskvärt att rådsinstitutionen kommer att rationellt och effektiv!

utnyttjas.

Enligt förslaget skulle i rådet obligatoriskt ingå bland andra landstingsdi­

rektören, egnahemsdirektören, länsjägmästare!! och hushållningssällskapets

sekreterare. Med hänsyn till önskvärdheten av en viss valfrihet i fråga om

personrepresentationen synes det kommissionen lämpligare att föreskriva att

landstingets förvaltningsutskott, egnahemsnämnden, skogsvårdsstyrelsen och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott skola äga utse vardera en repre­

sentant i rådet. Kommissionen vill beträffande rådets sammansättning i öv­

rigt framhålla önskvärdheten av att såväl den enskilda som den kooperativa

varuförmedlingen samt det husliga arbetet komma att där vara represen­

terade.

Kommissionen förutsätter att landshövdingen, som enligt förslaget skall

äga rätt att närvara vid länsarbetsnämndens sammanträden och därvid

fungera såsom ordförande, skall vara oförhindrad att låta sig åtföljas av

landssekreteraren.

Inom kommissionen har ifrågasatts huruvida icke länsarbetsnämnderna

för att effektivt kunna bedriva sin verksamhet borde vara utrustade med tek­

nisk personal. Det ankommer emellertid på arbetsmarknadskommissionen

att i sinom tid pröva denna fråga.

Departementschefen.

Arbetsmarknadskommissionens framställning åsyftar sådan utvidgning av

länsarbetsnämndernas verksamhet att åt dem komma att anförtros vissa upp­

gifter i fråga örn hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda skulle läns­

arbetsnämnderna öva tillsyn över att de kommunala arbetslöshetsorganen

bedreve sin verksamhet i enlighet med gällande bestämmelser och på lämp­

ligt sätt. Länsarbetsnämnderna skulle vidare anlitas som remissinstanser be­

träffande framställningar från de kommunala organen. Överhuvud avser

kommissionen att få till stånd ett fortlöpande samråd mellan nämnderna och

de kommunala organen.

En utveckling i enlighet nied de av kommissionen uppdragna riktlinjerna

synes mig ur flera synpunkter vara till gagn. Att i händelse av en arbets­

löshetskris länsarbetsnämnderna icke skulle vara inkopplade såsom ett mel­

lanled mellan kommissionen och de kommunala organen i fråga om hjälp­

verksamheten vore föga rationellt. Överhuvud taget bör eftersträvas att läns­

arbetsnämnderna bli ordentligt insatta i alla de verksamhetsgrenar med lokal

anknytning, för vilka arbetsmarknadskommissionen utgör det centrala orga­

net. Därmed vinnes ock ökad möjlighet för kommissionen att på länsarbets­

nämnderna överflytta beslutanderätten i fråga om åtskilliga ärenden av den

natur att en central prövning kan utan olägenhet undvaras.