Prop. 1944:280
('med förslag till lag om ar- betslöshetsnämnd',)
Kung’. Maj.ts proposition nr 280.
1
Nr 280.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ar-
betslöshetsnämnd; given Stockholms slott den 5 maj 19U.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över social ärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om arbetslöshetsnämnd.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 280.
1
0
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
F ö r s 1 a g
till
Lag
om arbetslöshetsnämnd.
Härigenom förordnas som följer.
1
§■
Konungen äger förordna, att inom kommun skall finnas arbetslöshets
nämnd för handhavande av lokala åtgärder i fråga om statlig och statsun
derstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet, ävensom att för ända
målet skall tillsättas särskild sådan nämnd. Innefattar förordnande som
nyss sagts ej föreskrift örn tillsättande av särskild nämnd och beslutar kom
munen ej härom, skall i stad drätselkammare och på landet kommunalnämnd
vara arbetslöshetsnämnd.
Arbetslöshetsnämnd må vara gemensam för flera kommuner.
2
§■
Närmare föreskrifter örn utseende av särskild arbetslöshetsnämnd, om
revision av arbetslöshetsnämnds verksamhet, så ock örn tillämpningen i öv
rigt av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.
Kungl. Maj.ts proposition nr 280.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 maj
19U.
Närvarande:
Statsministern
Hansson,
ministern för utrikes ärendena
Gunther,
statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che
fen för socialdepartementet, statsrådet Möller, en av statens arbetsmarknads
kommission den 27 april 1944 avlåten framställning med förslag till vissa
ändrade föreskrifter rörande organisationen av hjälpverksamheten vid ar
betslöshet samt anför.
Skyldighet för kommun atti tillsätta arbetslöshetsorgan.
Gällande bestämmelser.
Organisationen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten
vid arbetslöshet regleras genom kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) an
gående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet (ändrad
1935:426, 1936:464 och 1937:545).
Enligt nämnda kungörelse omhänderhavas de lokala åtgärderna för den
statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet inom varje
kommun av en arbetslöshetskommitté. Kommun må antingen inrätta sär
skild dylik kommitté eller ock uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal
myndighet att vara arbetslöshetskommitté. Där med hänsyn till lokala för
hållanden så prövas lämpligt, må särskild arbetslöshetskommitté vara ge
mensam för två eller flera kommuner (2 §). Arbetslöshetskommitté bör
verka för och själv vidtaga de åtgärder, vilka inom området för dess verk
samhet kunna tjäna till att förebygga arbetslöshet eller mildra verkningar
na därav, ävensom för sådant ändamål samarbeta med myndigheter och
andra. Arbetslöshetskommitté bör jämväl noga tillse, att hjälpverksamheten
begränsas till vad som av verkligt behov påkallas, och särskilt iakttaga, att
verksamheten icke kommer arbetsovilliga eller eljest därtill icke berättigade
till godo (3 §). I 4 § gives det centrala arbetslöshetsorganet — d. v. s. för
närvarande statens arbetsmarknadskommission —- vissa granskningsbefogen-
heter i förhållande till arbetslöshetskommittéerna, varjämte dessa ålagts vis
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
sa uppgiftsskyldigheter till del centrala organet. Särskild arbetslöshetskom
mitté består enligt 5 § av ordförande samt minst fyra och högst tio ledamö
ter. För ordföranden och minst halva antalet ledamöter skola finnas supp
leanter. Ordföranden och hans suppleant förordnas, efter anmälan av veder
börande kommunala myndighet, av länsstyrelsen för viss lid, länsstyrelsen
obetaget att före nämnda tids utgång återkalla dylikt förordnande. Ledamö
ter och deras suppleanter utses för viss tid, i stad av stadsfullmäktige samt
på landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av kommu
nalstämma. Vissa närmare bestämmelser om hur arbetslöshetskommitté bör
vara sammansatt meddelas dessutom. Vidare innehåller kungörelsen före
skrifter örn revision av arbetslöshetskommittés verksamhet.
Arbetsmarknadskommissionens
framställning.
Arbetsmarknadskommissionen erinrar i sin förenämnda framställning, att
någon generell skyldighet för kommun att tillsätta arbetslöshetskommitté el
ler alt uppdraga åt ordinarie kommunal myndighet att vara arbetslöshets
kommitté icke fastslagits genom 1934 års kungörelse. Kommun, som icke
utnyttjade den statliga arbetslöshetshjälpen eller erhållit statsbidrag till egen
hjälpverksamhet för arbetslösa, hade sålunda icke någon skyldighet att ha
arbetslöshetskommitté. Detta förhållande vore enligt kommissionen i många
avseenden till olägenhet och medförde framför allt risk för att oförvållat ar
betslösa i kommun, där arbetslöshetskommitté icke funnes, komrne i en av
sevärt sämre ställning beträffande möjlighet att erhålla hjälp än arbetslösa
i kommuner, där arbetslöshetskommitté funnes. Under krisen 1932—1934
hade det mycket ofta förekommit, att arbetslösa från kommuner utan ar
betslöshetskommittéer vid personliga framställningar till det dåvarande cen
trala organet — statens arbetslöshetskommission — örn hjälp och upplys
ningar måst hänvisas till de ordinarie kommunala myndigheterna och då i
regel där endast haft fattigvårdsstyrelsen såsom hjälpkälla. Särskilt i de
fall då så inträffade i fråga om personer, vilkas grannar och arbetskamra
ter tillhörde en närgränsande kommun, som genom tillsättande av arbets
löshetskommitté skaffat sina hjälpsökande möjlighet att erhålla statlig eller
statsunderstödd hjälp, uppstode ofta mycket stor och förklarlig irritation.
Kommissionen fortsätter härefter:
Med hänsyn till dessa förhållanden synes det önskvärt att införa en för-
lattningsföreskrift av innebörd att, där särskild arbetslöshetskommitté icke
tillsatts inom en kommun, kommunalnämnden (i stad drätselkammaren)
skall vara arbetslöshetskommitté. Det kan visserligen vara tveksamt, om den
kommunala förvaltningen skall belastas med ytterligare arbetsuppgifter även
i de fall, då ingen eller relativt ringa arbetslöshet föreligger inom veder
börande kommun. Emellertid kommer i så fall något avsevärt ökat arbete
icke att påläggas de kommunala förtroendemännen och tjänstemännen, men
å andra sidan kommer möjlighet att lämna statligt stöd, exempelvis i form
av hänvisning till beredskapsarbete, därigenom att tillskapas även i sådana
fall. Någon rapportskyldighet etc. föreligger ju icke för arbetslöshetskom-
Kungl. Maj.ts proposition nr 2S0.
5
mitteerna i andra tall än då hjälpsökande arbetslösa finnas anmälda och kom
munen finner behov av statligt stöd för arbetslöshetens lindrande.
Vid de författningsändringar, som ett införande av den föreslagna gene
rella skyldigheten att hava arbetslöshetskommitté betingar, synes, i anslut
ning till ett förslag av socialvårdskommittén, benämningen »arbetslöshets
kommitté» samtidigt böra utbytas mot »arbetslöshetsnämnd».
Yttrande över arbetsmarknadskommissionens
framställning.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, som efter remiss avgivit
yttrande över arbetsmarknadskommissionens framställning, har i nämnda
yttrande ej särskilt berört vad arbetsmarknadskommissionen i nu ifrågava
rande del föreslagit.
Departementschefen.
Såsom av arbetsmarknadskommissionens framställning framgår ligger det
i kommuns hand att avgöra, huruvida något kommunalt organ skall finnas
för att handhava den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid
oförvållad arbetslöshet. Det har inträffat, att kommun icke inrättat nå
got arbetslöshetsorgan, oaktat inom kommunen rått arbetslöshet av sådan
omfattning, att ett kommunalt organ för ändamålet varit av behovet påkallat.
De arbetslösa inom sådan kommun lia till följd därav kommit i en miss
gynnad ställning. På grund härav bör, såsom arbetsmarknadskommissionen
föreslagit, möjlighet tillskapas att göra inrättande inom kommun av lokalt
arbetslöshetsorgan obligatoriskt.
Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit, att för ändamålet skall infö
ras författningsföreskrift av innebörd att, där särskild arbetslöshetskommitté
icke tillsatts inom en kommun, kommunalnämnden — i stad drätselkammare
—- skall vara arbetslöshetskommitté. Denna föreskrift skulle sålunda äga till-
lämpning jämväl inom kommun, där någon arbetslöshet icke finnes. Med
hänsyn härtill och då något större antal fall, i vilka kommun, trots behov
av arbetslöshetsorgan, underlåter att inrätta sådant, icke torde behöva befa
ras, synes det vara ett mera smidigt och lämpligt tillvägagångssätt att över
lämna åt Konungen alt vid behov förordna örn inrättande inom kommun av
lokalt arbetslöshetsorgan, lämpligen kallat, såsom kommissionen föreslagit,
arbetslöshetsnämnd. Det bör ock ligga i Konungens hand att bestämma,
huruvida särskild arbetslöshetsnämnd skall tillsättas eller drätselkammare
respektive kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd. Dock bör det vara
kommunen obetaget att tillsätta särskild nämnd, även örn Konungen ej för
ordnat därom.
I anledning av vad nu anförts har inom socialdepartementet upprättats
förslag till Jag örn arbetslöshetsnämnd. Enligt 1 § nämnda förslag äger Ko
nungen förordna, att inom kommun skal! finnas arbetslöshetsnämnd för hand-
havande av statlig eller statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad ar
betslöshet ävensom att för ändamålet skall tillsättas särskild sådan nämnd,
innehåller förordnande som nyss sagts ej föreskrift örn tillsättande av sär
6
Kungl. Maj.-ts proposition nr 280.
skild nämnd och beslutar kommunen ej härom, skall i stad drätselkammare
och på landet kommunalnämnd vara arbetslöshetsnämnd. Arbetslöshetsnämnd
må enligt samma paragraf vara gemensam för flera kommuner. Av paragra
fens lydelse torde framgå, att förordnande om tillsättande av särskild arbets
löshetsnämnd kan meddelas i fråga om kommuner, som redan ha arbetslös
hetsnämnd men där denna utgöres av drätselkammare eller kommunalnämnd.
De nuvarande arbetslöshetskommittéernas sammansättning och verksamhet
äro, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, reglerade genom 1934
års kungörelse angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid ar
betslöshet. För att vid behov snabbt kunna vidtaga ändringar därutinnan
synes det mig lämpligt att Konungen erhåller rätt att utfärda föreskrifter
om utseende av särskild arbetslöshetsnämnd, örn revision av arbetslöshets-
nämnds verksamhet samt örn tillämpningen i övrigt av lagen. Bestämmelse
härom har intagits i 2 § departementsförslaget.
Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1944. Samtidigt
med att lagen träder i kraft bör 2 § 1934 års kungörelse upphävas.
Länsarbetsnämndernas verksamhet och organisation.
Gällande bestämmelser.
Enligt kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) örn länsarbetsnämnder skall
till biträde åt statens arbetsmarknadskommission i varje län samt i Stockholms
stad finnas en länsarbetsnämnd. Nämnden i Stockholms stad benämnes alle
nast arbetsnämnd (1 §). Länsarbetsnämnd åligger att följa utvecklingen inom
länet på arbetsmarknadsområdet, att hos arbetsmarknadskommissionen göra
de framställningar och förslag, vartill läget giver anledning, samt att utföra
de uppgifter, som av kommissionen överlämnas till nämnden (2 §). Länsarbets
nämnd skall vara länsarbetsstyrelse enligt lagen om tjänsteplikt (3 §). Läns
arbetsnämnd består av en ordförande, som leder nämndens arbete, och två
ledamöter. För såväl ordförande som ledamöter skola finnas personliga er
sättare. Ordförandens ersättare är nämndens vice ordförande. Ordförande, leda
möter och ersättare förordnas tills vidare av Kungl. Maj:t (7 §). Vid varje läns
arbetsnämnds sida är som rådgivande församling ställt länsarbetsnämndens
råd. Rådet utses av arbetsmarknadskommissionen och består av det antal leda
möter, som kommissionen bestämmer (8 §). Vid handläggning av ärende av
större vikt bör länsarbetsnämnd, i den mån förhållandena det medgiva, råd
göra med ledamöter av länsarbetsnämndens råd, vilka företräda närings-
område, organisation eller erfarenhetsområde, som ärendet berör. Rådet i sin
helhet må även av nämndens ordförande kallas att med nämnden överlägga
rörande vissa angivna ärenden och frågor, som därmed äga sammanhang
(9 §). Landshövdingen äger påkalla sammanträde med länsarbetsnämnden
och deltaga i dess överläggningar. Han må ock väcka förslag i frågor, som
tillhöra nämndens verksamhetsområde. Därest nämndens beslut icke överens
stämmer med landshövdingens mening, äger han mot beslutet göra erinringar
Kungl. Moj:ts proposition nr ."- 0.
hus arbetsmarknadskommissionen. I händelse landshövdingen har förfall eller ämbetet är ledigt, äger landssekreteraren utöva de befogenheter, som enligt kungörelsen tillkomma landshövdingen. Vad i kungörelsen är stadgat om landshövding och landssekreterare skall beträffande Stockholm gälla över ståthållaren och underståthållaren (15 §).
Arbetsmarknadskommissionens
framställning.
I sin förenämnda framställning erinrar arbetsmarknadskommissionen, att den centrala koordinering av arbetslöshetspolitiken och arbetsmarknadspoli tiken i övrigt, som skedde våren 1940 genom bestämmandet av den nya ar betsmarknadskommissionens verksamhetsområde, hittills i stort sett icke givits någon regional motsvarighet. För arbetsförmedlings-, tjänsteplikts- och andra arbetsmarknadsärenden än sådana, som direkt avsåge hjälpverksam heten för arbetslösa, hade kommissionen redan vid sin tillkomst erhållit läns organ genom inrättandet av länsarbetsnämnderna. Mellan de lokala organen lör arbetslöshetshjälp — arbetslöshetskommittéerna — och arbetsmarknads kommissionen funnes däremot icke några länsorgan, vilket numera mer och mer visat sig medföra praktiska olägenheter. Efter att ha erinrat örn att läns arbetsnämnderna i första hand omhänderhade den närmaste ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen samt att de därjämte enligt uppdrag av kom missionen medverkat vid överflyttande av arbetskraft till vissa under avspärr ningen särskilt viktiga arbetsområden ävensom erhållit vissa bemyndiganden i samband med tillämpningen av författningarna om arbetsförmedlingstvång och byggnadstillstånd fortsätter kommissionen:
Sedan arbetslöshet av större omfattning nu börjat framträda inom vissa landsdelar, har det visat sig önskvärt att få en närmare kontakt med och tillsyn över den kommunala hjälpverksamheten för arbetslösa. Inspektion av arbetslöshetskommittéernas verksamhet bedrives för närvarande i huvud sak genom direkt till kommissionens kansli knutna tjänstemän. Även om denna inspektion intensifieras, vilket är kommissionens avsikt, synes upp rättande av organ härför inom de särskilda länen erforderligt oell innebäran de praktiska fördelar. Vid överväganden om anordningar härför har kom missionen beaktat, att länsarbetsnämnderna nu fått en rik erfarenhet be träffande överflyttningsärenden och andra med krigstiden sammanhängande åtgärder samt alt de administrativa anordningarna därför nu torde ha fått en praktisk utformning. På senaste tid har därjämte den minskade möjlig heten att i skogsbruk sysselsätta arbetskraft från andra områden medfört en viss avlastning av länsarbetsnämndernas arbetsbörda. Med hänsyn till dessa förhållanden och även med tanke på önskvärdheten av att vid en eventu ellt kommande omfattande arbetslöshet kunna delegera delar av kommis sionens beslutanderätt i avseende på hjälpverksamheten för arbetslösa har kommissionen nu lunnit tiden inne att insätta länsarbetsnämnderna såsom länsorgan jämväl lör denna gren av kommissionens verksamhet. För Stock holms stad synes en sådan anordning emellertid icke erforderlig. Kommis sionen har därför lör avsikt att åt länsarbetsnämnderna (utom arbetsnämn- den i Stockholms stad) uppdraga att öva tillsyn däröver, att arbetslöshets- kommitléernn inom respektive nämnds område bedriva .sin verksamhet (i
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 'ISO.
den män statligt stöd därtill utgår) i enlighet med gällande bestämmelser
samt på lämpligaste sätt. Det direkta handhavandet av inspektionsverksam
heten avses komma att anförtros åt för sådana uppgifter särskilt instruerade
tjänstemän inom nämnderna. I detta sammanhang ämnar kommissionen
även i högre grad än tidigare anlita nämnderna såsom remissinstanser be
träffande framställningar från arbetslöshetskommittéerna. Härmed avses
bland annat att länsarbetsnämnderna skola bliva effektivt insatta i arbets
löshetskommittéernas verksamhet och att få till stånd ett fortlöpande sam
råd mellan nämnderna och kommittéerna.
Vidare framhåller kommissionen, att det för länsarbetsnämnderna förelåge
ett behov av samarbete med motsvarande organ inom andra verksamhetsom
råden. Garantier för att detta behov bleve effektivt tillgodosett förelåge emel
lertid icke, vilket medförde en viss risk för felbedömningar på grund av bris
tande kännedom örn inriktningen och omfattningen av planeringsarbetet inom
andra områden. Med tanke därpå hade inom en del län anordnats konferenser
angående hithörande frågor, i regel under ordförandeskap av vederbörande
landshövding och med representanter för statliga och kommunala organ samt
näringsidkare och arbetarsammanslutningar såsom deltagare. Det vore enligt
kommissionens mening angeläget, att detta samarbete nu gåves en fastare
form.
För att länsarbetsnämnderna skulle kunna tjäna såsom samordningsorgan för
planeringsarbetet och även för den närmare kontakt mellan nämnderna och
arbetslöshetskommittéerna, som kommissionen sökte få till stånd genom in
koppling av nämnderna i ledningen för hjälpverksamheten för arbetslösa,
syntes en förstärkning av länsarbetsnämnderna böra genomföras. Nämnderna
borde därvid i högre grad än hittills givas en sådan sammansättning, att statliga
organ inom länet, kommunrepresentanter samt de olika intressentgrupperna
på arbetsmarknaden bereddes tillfälle att framföra sina synpunkter och del
taga i överläggningar inom nämnden angående sysselsättningsprogrammet.
Samarbetet med landshövdingarna, vilket kommissionen tillmätte stor bety
delse, borde vidare regleras på annat sätt än hittills.
Kommissionen föreslår därefter följande riktlinjer för länsarbetsnämndernas
sammansättning:
Länsarbetsnämndens ordförande bör vara en allmänt betrodd och såvitt
möjligt i arbetsmarknadsfrågor förfaren man. Länsarbetsnämnd skall för
övrigt bestå av en vice ordförande med enahanda kvalifikationer som ord
föranden, en representant för arbetsgivare, en för arbetstagare och en för kom
munala intressen. (En ökad representation för intressenterna på arbetsmark
naden vore visserligen i sig önskvärd. Kommissionen anser sig emellertid
icke böra förorda en så avsevärd utvidgning av nämnden, som detta skulle
innebära.) Landshövdingen i länet skall äga rätt att närvara vid länsarbets
nämndens sammanträden och därvid fungera som ordförande. (Givetvis före
ligger intet hinder mot att landshövding, som är därtill villig, förordnas till
länsarbetsnämndens ordförande.) Särskilt vid behandling av frågor örn
samordning av planeringsarbetet med tanke på en sysselsättningskris, torde
det vara av värde, om landshövdingen deltager i nämndens arbete. Såväl ord
föranden och vice ordföranden som övriga ledamöter böra utses av Kungl.
Maj:t, ordföranden och vice ordföranden efter förslag av arbetsmarknads
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
9
kommissionens chef, arbetsgivarrepresentanten efter förslag av svenska ar betsgivareföreningen och arbetstagarrepresentanten efter förslag av lands organisationen i Sverige. Beträffande frågan örn vilket organ som skall vara förslagsställare vid utseende av representanten för de kommunala intressena kan tvekan råda. Med hänsyn till att landsting (resp. stad som e.j tillhör lands ting) enligt lagen den 15 juni 1934 om offentlig arbetsförmedling skall vara huvudman för den offentliga arbetsförmedlingen synes det — även om sagda lag för närvarande är provisoriskt satt ur kraft — lämpligt att låta landsting (resp. stad som ej tillhör landsting) vara förslagsställare i fråga om den leda mot i länsarbetsnämnden, som närmast skall företräda de kommunala in tressena. Praktiskt synes detta böra ordnas så, att förslag avgives av lands tingets förvaltningsutskott, i förekommande fall gemensamt med drätselkam maren i stad (drätselkamrarna i städer) inom länet, som icke deltager i lands ting. För Göteborgs och Bohus län bör förslaget dock avgivas av förvaltnings utskottet gemensamt med stadskollegiet i Göteborg. I fråga om Stockholms stad synes förslaget lämpligen böra avgivas av stadskollegiet. För varje leda mot av länsarbetsnämnden med undantag av ordföranden och vice ordföran den skall finnas en ersättare, vilken skall utses på samma sätt som den or dinarie ledamoten. Förslag till ledamot och ersättare för ledamot bör givet vis i samtliga fall upptaga mer än ett namn.
Till länsarbetsnämnden knytes ett råd bestående av vägdirektören, lands tingsdirektören, egnahemsdirektören, länsjägmästaren och hushållningssäll skapets sekreterare samt dessutom enligt bestämmande av statens arbets marknadskommission representanter för näringslivet inom länet. Närings livets representanter böra företräda arbetsgivare och arbetstagare inom jord- och skogsbruk, de stora industrierna samt handel, småindustri och hantverk. Bland arbetstagarrepresentanterna böra såväl kroppsarbetare som tjänste män vara företrädda. Länsarbetsnämnden skall äga rätt att med rådet adjun gera ytterligare personer.
Rådet till arbetsnämnden i Stockholms stad bör utom representanter för näringslivet omfatta de tjänstemän inom stadens förvaltning, som närmast motsvara de förut uppräknade tjänstemännen inom de olika länen.
Endast då stora, principiellt viktiga frågor skola avgöras, skall rådet be höva samlas i sin helhet. Annars må enskilda ledamöter av rådet kunna kallas till överläggningar med länsarbetsnämnden, när detta befinnes påkallat.
Kommissionen hemställer örn genomförande av vad kommissionen sålunda förordat.
Yttrande över arbetsmarknadskommissionens
framställning.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering anför i sitt remissyttrande över arbetsmarknadskommissionens framställning:
l sitt den 10 maj 1944 till chefen för finansdepartementet avgivna utlåtan de angående investeringsutredningens betänkande m. m. har kommissionen bland annat i korthet berört frågan örn den lokala organisationen av investe ringsplanernas genomförande. Under hänvisning härtill får kommissionen med nedan angivna erinringar tillstyrka det av arbetsmarknadskommissio nen ingivna förslaget lill regional koordinering av arbetslöshetspolitiken och arbetsmarknadspolitiken i övrigt.
Kommissionen utgår från all länsarbetsnämndernas arbetsformer och ar betsuppgifter komma all närmare regleras genom av arbetsmarknadskom missionen utfärdad instruktion. Med hänsyn till behovet av en fri anpassning
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
efter skilda krav i olika lägen synes det önskvärt att länsarbetsnämnderna
icke stelt låsas fast genom alltför hårdragna bestämmelser eller föreskrifter.
Vad beträffar det råd, som enligt förslaget skulle knytas till länsarbets
nämnden, vill kommissionen understryka dess betydelse såsom organ för
kontakt mellan länsarbetsnämnden och näringslivet inom länet. Sammanfö
randet i detta råd av olika länsinstanser. som nu fristående äro sysselsatta
med planeringen av arbetsobjekt, är väl ägnat att sammanhålla och giva
erforderlig överblick över detta planeringsarbete. Icke minst med tanke här
på är det önskvärt att rådsinstitutionen kommer att rationellt och effektiv!
utnyttjas.
Enligt förslaget skulle i rådet obligatoriskt ingå bland andra landstingsdi
rektören, egnahemsdirektören, länsjägmästare!! och hushållningssällskapets
sekreterare. Med hänsyn till önskvärdheten av en viss valfrihet i fråga om
personrepresentationen synes det kommissionen lämpligare att föreskriva att
landstingets förvaltningsutskott, egnahemsnämnden, skogsvårdsstyrelsen och
hushållningssällskapets förvaltningsutskott skola äga utse vardera en repre
sentant i rådet. Kommissionen vill beträffande rådets sammansättning i öv
rigt framhålla önskvärdheten av att såväl den enskilda som den kooperativa
varuförmedlingen samt det husliga arbetet komma att där vara represen
terade.
Kommissionen förutsätter att landshövdingen, som enligt förslaget skall
äga rätt att närvara vid länsarbetsnämndens sammanträden och därvid
fungera såsom ordförande, skall vara oförhindrad att låta sig åtföljas av
landssekreteraren.
Inom kommissionen har ifrågasatts huruvida icke länsarbetsnämnderna
för att effektivt kunna bedriva sin verksamhet borde vara utrustade med tek
nisk personal. Det ankommer emellertid på arbetsmarknadskommissionen
att i sinom tid pröva denna fråga.
Departementschefen.
Arbetsmarknadskommissionens framställning åsyftar sådan utvidgning av
länsarbetsnämndernas verksamhet att åt dem komma att anförtros vissa upp
gifter i fråga örn hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda skulle läns
arbetsnämnderna öva tillsyn över att de kommunala arbetslöshetsorganen
bedreve sin verksamhet i enlighet med gällande bestämmelser och på lämp
ligt sätt. Länsarbetsnämnderna skulle vidare anlitas som remissinstanser be
träffande framställningar från de kommunala organen. Överhuvud avser
kommissionen att få till stånd ett fortlöpande samråd mellan nämnderna och
de kommunala organen.
En utveckling i enlighet nied de av kommissionen uppdragna riktlinjerna
synes mig ur flera synpunkter vara till gagn. Att i händelse av en arbets
löshetskris länsarbetsnämnderna icke skulle vara inkopplade såsom ett mel
lanled mellan kommissionen och de kommunala organen i fråga om hjälp
verksamheten vore föga rationellt. Överhuvud taget bör eftersträvas att läns
arbetsnämnderna bli ordentligt insatta i alla de verksamhetsgrenar med lokal
anknytning, för vilka arbetsmarknadskommissionen utgör det centrala orga
net. Därmed vinnes ock ökad möjlighet för kommissionen att på länsarbets
nämnderna överflytta beslutanderätten i fråga om åtskilliga ärenden av den
natur att en central prövning kan utan olägenhet undvaras.
11
Jämväl de åtgärder som arbetsmarknadskommissionen förordat för för stärkning av länsarbetsnämnderna synas mig välgrundade. Särskilt må fram hållas betydelsen av ett nära samarbete med länsstyrelserna. Detta sam arbete bör så bedrivas att dessa få fullständig kännedom om det aktuella ar- betslöshetsläget och de åtgärder som planeras därutinnan. Då bestämmelser na örn landshövdingens rätt att deltaga i länsarbetsnämndens sammanträden, Påkalla sådana sammanträden m. m. icke kunna enbart utgöra garanti för att länsstyrelsen är insatt i länsarbetsnämndens aktuella verksamhet, bör så ord nas att alla viktigare beslut av länsarbetsnämnden för kännedom översändas till länsstyrelsen.
Kommissionen har vidare sökt vinna en förstärkt ställning åt länsarbets nämnderna genom utökning av antalet ledamöter samt genom sådana före skrifter örn deras utseende att därigenom säkerhet skall vinnas för att såsom ledamöter i nämnderna komma att ingå representativa företrädare för arbets marknaden och för de kommunala intressena. Mot vad kommissionen i detta syfte föreslagit har jag i huvudsak ej något att erinra. Jag finner mig även kunna tillstyrka vad arbetsmarknadskommissionen föreslagit i fråga örn länsarbetsnämndens råd. Dock torde härutinnan böra göras den av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering föreslagna modifikationen, innebärande att i stället för landstingsdirektör, egnahemsdirektör, länsjäg mästare och hushållningssällskapets sekreterare skulle obligatoriskt ingå i rådet de representanter, som utsetts av huvudmännen för ifrågavarande tjänstemän.
Med hänsyn till den betydelse nu nämnda frågor äga har jag ansett det lämpligt att en redogörelse för vad härutinnan förekommit lämnas riksdagen. Jag torde få återkomma till dessa frågor sedan riksdagen haft tillfälle taga del av redogörelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 280.
Föredragande departementschefens hemställan.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att förenämnda, in om socialdepartementet utarbetade förslag till lag om arbetslöshetsnämnd måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.