2

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag lia vissa anslag under

riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945/46 upptagits med allenast

beräknade belopp i avvaktan på att slutliga förslag skulle kunna föreläggas

riksdagen. Sedan numera ytterligare utredning förebragts i fråga om medels­

behovet för nästkommande budgetår beträffande flertalet av dessa anslag, an­

håller jag att nu få anmäla ifrågavarande spörsmål.

Innan jag övergår till behandlingen av de särskilda anslagen, torde i sär­

skilda avsnitt böra upptagas vissa frågor av gemensam betydelse för flera

försvarsgrenar eller eljest av större räckvidd.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

I. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.

[1.] Fråga om reglering av vissa militära arvoden.

Bland avlöningsformerna för ordinarie personal vid försvarsväsendet ingå

sedan gammalt i avsevärd utsträckning arvoden och liknande ersättningar. I

vissa ordinarie beställningar, vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare,

utgår enligt föreskrift i vederbörliga stater i stället för lön arvode till samma

belopp som lönen. Vidare utgå i ett stort antal fall arvoden utöver lön. Inne­

havare av vissa beställningar åtnjuta fyllnadsarvode utöver lönen utan att

arvodet knutits till tjänstgöring av särskilt angivet slag. I andra fall utgår

fyllnadsarvode för uppehållande, på grund av förordnande eller kommende­

ring, av viss befattning, som ej är uppförd såsom särskild beställning. En

tredje grupp utgöra de fyllnadsarvoden, som av beställningshavare åtnjutas för

särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befatt­

ning.

Frågan örn att begränsa användningen av arvoden såsom avlöningsform

inom försvarsväsendet har vid olika tillfällen varit under behandling. I sam­

band med lönereglering för försvarsväsendets personalgrupper beslutades vid

1921 års riksdag (proposition nr 350; riksdagens skrivelse nr 351) indragning av

vissa arvoden ävensom en viss rationalisering av arvodessystemet i övrigt.

Ytterligare åtgärder i samma riktning vidtogos vid 1922 års riksdag (proposi­

tion nr 248; riksdagens skrivelse nr 237).

Sedan arvodesväsendet ånyo tillväxt under tiden efter 1922 års arvo-

desreglering, blev det föremål för uppmärksamhet i samband med den

lönereglering för försvarsväsendets ordinarie personal, som genomfördes år

1939 och innefattas i militära avlöningsreglementet. 1936 års lönekommitté

(SOU 1938: 55) framhöll såsom önskvärt, att en särskild utredning komme

till stånd rörande det militära arvodesväsendet. Lönekommittén framlade

därjämte vissa begränsade förslag om en omedelbar rationalisering på om­

rådet, vilka i allt väsentligt upptogos i propositionen nr 245 till 1939 års lag­

tima riksdag och även blevo antagna av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 426).

I propositionen nr 245 uttalades, att en rationalisering borde komma till

stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet inom det militära löneområdet.

Den syntes lämpligen böra verkställas med utgångspunkt i den allmänna

4

Militära arvodesutredningens förslag mötte vid remissbehandlingen starka

erinringar från försvarsväsendets myndigheter, som i det väsentliga avstyrkte

den föreslagna arvodesbeskärningen eller påyrkade ny utredning i ärendet.

Därvid anlades olika lämplighets- och skälighetssynpunkter, men i främsta

rummet uttrycktes farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet, genomförd

i den omfattning utredningsmännen föreslagit och utan kompensation för

bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavar-

grupper, som bomme att beröras av beskärningen.

I anledning av vad vid remissbehandlingen av militära arvodesutred­

ningens förslag förekommit bemyndigade Kungl. Majit den 12 november 1943

chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga att enligt av departe­

mentschefen meddelade direktiv biträda med fortsatt utredning i ämnet. An­

gående det allmänna syftet med denna utredning anförde departementschefen

till statsrådsprotokollet följande.

Frågan örn de militära fyllnadsarvodenas betydelse ur allmänna rekryte-

ringssynpunkter har i yttrandena över militära arvodesutredningens betän­

kande skjutits i förgrunden. Av utredningen framgår också, att arvodena

kommit att utgöra en väsentlig faktor i löneställningen för vissa grupper av

befattningar. Spörsmålen angående i vad mån rekryteringshänsyn kräva en

viss högre löneställning vid de olika befattningarna och hur denna i förekom­

mande fall lämpligast bör åvägabringas -—- genom fyllnadsarvoden eller annor­

ledes — kräver en prövning från grunden, vilken prövning måste ingå som

ett led i en allmän lönereglering. I avvaktan härpå synes det nödvändigt att

taga i övervägande, örn ej arvodesregleringen tills vidare bör inskränkas till en

översyn av arvodesväsendet, innefattande mindre genomgripande begränsningar

och en viss rationalisering i övrigt. För denna frågas avgörande torde ytter­

ligare utredning erfordras rörande vissa av de ämnen, som behandlats i

ärendet.

I anslutning härtill gjordes bland annat uttalanden beträffande den nya

utredningens inriktning med avseende å vissa arvodestyper.

De med stöd av det erhållna bemyndigandet tillkallade sakkunniga, krigs­

rådet J. F. Nilson och majoren vid intendenturkåren G. B. Y. E. Swedenborg,

vilka antagit benämningen 1943 års arvodessaklcunniga, ha den 31 augusti

1944 avgivit utredning i ämnet.

Jämväl den av arvodessakkunniga verkställda utredningen har undergått

remissbehandling. Yttranden ha därvid avgivits av överbefälhavaren, efter

hörande av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och

chefen för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, efter hörande av armé­

förvaltningen, arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen och flyg­

förvaltningen, försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmaterielverket, försvarets

fabriksstyrelse, sjökarteverket, civilförsvarsstyrelsen, väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, försvarsväsendets löne-

nämnd, rikets allmänna kartverk, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1936 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till militärt

avlöningsreglemente, att det med hänsyn till det stora antal successionsför-

ordnanden i olika lönegrader vid truppförbanden, som arvodesbefattningarna

föranledde, skulle ur personalsynpunkt och även ur förenklingssynpunkt vara

till stor fördel, örn arvodena kunde avskaffas genom att ifrågavarande personal

uppfördes med lön i vanlig ordning på vederbörande stater.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har framhållit, att systemet med arvoden i

stället för lön föranleddes av att lönerna vid armén vore knutna till ett flertal

mindre enheter, regementen (vid infanteriet och artilleriet) och ett antal per­

sonalkårer. Arvodesutredningen har, särskilt med hänsyn till de olägenheter

ur personalsynpunkt, som följde med arvodessystemet, i första hand förordat,

att gemensamma personalstater anordnades för infanteriet och artilleriet, att

nuvarande beställningar vid staber, inspektioner och skolor m. fl. med arvo­

den i stället för lön utbyttes mot fullmaktsbeställningar i motsvarande löne­

grad och att dessa beställningar uppfördes å personalförteckningarna för veder­

börande truppslag, där det icke undantagsvis kunde befinnas lämpligt att upp­

taga fullmaktsbeställningar å personalförteckningen för vederbörlig institu­

tion. I andra hand har arvodesutredningen förordat, att till de för infanteriet

och artilleriet gällande personalförteckningarnas fördelningstablåer skulle

fogas ytterligare en kolumn, upptagande erforderligt antal officerare till

Kungl. Maj:ts eller till chefens för armén förfogande, i förening med uteslu­

tande av motsvarande antal beställningar å andra personalförteckningar.

Kungl. Majit borde därvid tilläggas befogenhet att vidtaga de mindre jämk­

ningar i personalfördelningen mellan förbanden och den sålunda uppkom­

mande personalreserven vid dessa truppslag, som betingades av förflyttningar.

Härmed skulle även möjliggöras ett slopande av det nuvarande systemet med

löner i alternativa lönegrader. Detta alternativ krävde emellertid för sitt

genomförande, att befordringsgrunderna fastställdes för den personal, som

icke disponerades för truppförbanden.

I anslutning till sitt förslag har arvodesutredningen bland annat anfört,

att med detta i stort sett vunnes större frihet vid personalens disponerande

och större enhetlighet inom befordringsväsendet tillika med jämnare beford­

ringstur; truppslaget skulle bli befordringsenhet, och befordringstur skulle

räknas inom truppslaget. Befordringsförslaget skulle uppsättas av veder­

börande truppslagsinspektör. Den numera generella förflyttningsskyldig-

heten för beställningshavare underkastade militära avlöningsreglementet hade

i realiteten väsentligt uppmjukat den hittillsvarande bundenheten mellan

personalen och regementena. Arvodesutredningen hade icke kunnat finna,

att den förordade anordningen skulle förorsaka statsverket ökade kostnader

för flyttningsersättning.

Yttranden.

Av de myndigheter, som yttrat sig i anledning av militära arvodesutred-

ningens förslag till avveckling av de arvoden, som utgå i stället för lön, har

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

7

statskontoret ansett, att det av arvodesutredningen i första hand förordade

alternativet borde genomföras. Däremot ha överbefälhavaren, chefen för för­

svarsstaben, chefen för armén och dåvarande arméförvaltningen avstyrkt arvo

desutredningens båda alternativa förslag, och samma ståndpunkt har intagits

av svenska officer sförbundet och svenska under officersförbundet.

Chefen för armén har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

De av arvodesutredningen anförda skälen för ett borttagande av systemet

»arvoden i stället för lön» äro i och för sig riktiga. Detta system medför vissa

olägenheter främst beträffande successionsförordnanden. De olägenheter, som

skulle uppkomma vid tillämpningen av ettdera av arvodesutredningens alterna­

tiva förslag, skulle emellertid bliva större. Redan storleksförhållandena göra

det olämpligt att sammanföra infanteriets officerskårer på en för truppslaget

gemensam personalförteckning. Vid infanteri- och artilleriregementena är

antalet officerare och underofficerare väsentligt större än det antal, som vid

övriga truppslag placeras till tjänstgöring vid de olika regementena och

kårerna, och befordringsturen blir därför ganska jämn utan att en samman­

slagning truppslagsvis är erforderlig. Vid varje förband inom armén före­

ligger med hänsyn till tjänstens krav behov av ett visst antal kaptener, respek­

tive löjtnanter och fänrikar. Större ruckningar av proportionen mellan antalet

kaptener och officerare i lägre grader böra icke förekomma. Om gemensam

personalstat anordnas för exempelvis infanteriet, torde förhållandet bli det.

att den, som vid befordringsvakans på ett regemente står närmast i tur till

befordran, i regel icke är placerad vid detta regemente. Skulle han då be­

fordras utan att förflyttas, skulle snart proportionell melian kaptener och

löjtnanter bli olämplig, varjämte vakansen vid det aktuella regementet icke

bleve fylld. Skulle hail däremot i samband med befordringen flytta för att

fylla vakansen, lomme flyttningskostnaderna att stiga. Man får ej heller

underskatta betydelsen av det urgamla sambandet mellan hembygd och trupp­

förband. Olägenheterna med gemensamma personalkårer bli större i propor

tion till dessas storlek och antalet förband. Slutligen är det icke lämpligt,

att befordringsförslag vid infanteriets och artilleriets stora personalkårer upp­

rättas av truppslagsinspektörerna, vilka ej kunna förvärva den grundliga per­

sonalkännedom, som bör föreligga.

Det av utredningen i andra hand förordade alternativet medför, att be­

fordringsturen måste regleras, vilket medför stora svårigheter. När personalen

icke längre skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande, borde den kunna återgå

i ordinarie tur vid truppförband eller i personalkår. Därvid skulle just de

olägenheter uppstå, som man velat undvika genom det nuvarande arvodes-

systemet.

I huvudsak samma synpunkter ha framförts av försvarsväsendets övriga

myndigheter ävensom av personalsammanslutningarna.

Chefen för försvarsstaben har med instämmande av överbefälhavaren

förklarat, att det vore önskvärt, att det nuvarande systemet med arvo­

den i stället för lön avvecklades, samt att detta kunde ske på ett enklare sätt

än arvodesutredningen avsett. Härom har anförts följande.

De skäl, som legat till grund för det nu tillämpade arvodessystemet, äro,

att man därigenom velat bereda möjlighet å ena sidan för den, som transpor

terats till arvodesbefattning, att återgå till eget regemente och å andra sidan

för vederbörande chef att vid behov få till stånd en återtransport, oberoende

av om vakans föreligger vid regementet eller detta icke är fallet.

T praktiken är det nog så, att i många fall en sådan återtransport låter sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

8

Departements­

chefen.

göra utan tillgripande av särskilda åtgärder. I andra fall kan en transport med

vederbörandes eget medgivande ordnas till annat truppförband. Då transpor­

terna numera till skillnad från förr regleras halvårsvis, föreligga större möj­

ligheter att på sådant sätt anordna återtransporterna.

Det måste dock räknas med att sådana fall kunna inträffa, då plats icke är

ledig vid eget regemente och vederbörande befattningshavare icke vill under­

kasta sig transport till annat regemente. För att lösa frågan i sådana fall

synes det enklast att vid armén uppföra ett antal flyttbara löner, vilka vid

behov kunna tillgripas för att tillfälligt bereda plats vid förbanden, intill

dess vakans inträder. Systemet torde icke behöva påverka avlöningsanslaget,

då kostnaderna helt böra kunna bestridas av besparingar till följd av befint­

liga vakanser.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben ha ansett, att frågan örn en

lösning efter angivna riktlinjer med hänsyn till därmed förenade påtagliga

fördelar vore förtjänt av en särskild utredning.

Såsom av utredningen framgår, är avlöningsformen arvode i stället för

lön förenad med vissa olägenheter, som göra en avveckling av denna avlö­

ningsform önskvärd. Frågan huru en sådan avveckling lämpligen skall kunna

åvägabringas har emellertid samband med vissa organisatoriska spörsmål, till

vilka jag icke är beredd att taga ställning i detta sammanhang. Det synes mig

lämpligast, att frågan göres till föremål för fortsatt övervägande i samband

med den blivande översynen av försvarsorganisationen.

Ehuru jag således på denna punkt icke för närvarande ifrågasätter någon

ändring i nu rådande förhållanden, har jag velat här redogöra för vad i ären­

det förekommit för att riksdagen skall erhålla tillfälle att taga kännedom

därom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Allmänna synpunkter på frågorna rörande arvoden utöver lön.

De frågor beträffande arvoden utöver lön, som nu varit föremål för utredning,

avse både i vad mån sådana arvoden böra bibehållas och med vilka belopp de

i sådant fall böra utgå. Antalet nu utgående fyllnadsarvoden är stort — mili­

tära arvodesutredningen upptog till behandling över tusentalet arvoden —

och arvodesbeloppen variera avsevärt. I fråga örn de fall, i vilka fyllnads­

arvoden utgå, råder en viss oenhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna;

sålunda utgå exempelvis arvoden till kompaniofficerare med tjänstgöring vid

arméns staber och inspektioner, varemot sådana arvoden saknas vid marinens

och flygvapnets motsvarande institutioner, och å andra sidan äro tygmästar-

arvodena vid kustartilleriförsvaret utan motsvarighet vid armén. Även inom

de olika försvarsgrenarna saknas i åtskilliga fall en enhetlig grund för arvo-

destilldelningen.

Fyllnadsarvodena till ordinarie beställningshavare ha tidigare varit för­

enade med dyrtidstillägg. Numera utgå icke rörliga tilläggsförmåner i egent­

lig mening å arvodena. En viss kompensation för dyrtidstillägget utgår emel­

lertid, i regel beräknad efter 16 % på arvodet, i den mån icke detta samman­

lagt med den lön, som för vederbörande löneklass skulle ha utgått enligt 1927

års officersavlöningsreglemente, överstiger 840 kronor för månad.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

9

Militära arvodesutredningen.

Såsom i det föregående omnämnts Ilar militära arvodesutredningen ansett,

att frågan örn de åtgärder till avvägning av befattningshavarnas löneställning,

som betingades av rekryteringshänsyn, vore ett allmänt löneregleringsspörs-

mål, vilket arvodesutredningen med hänsyn till innebörden av sitt uppdrag i

princip icke haft att upptaga till närmare bedömande. Utredningen har emel­

lertid framhållit, att en olikhet föreligger mellan de civila och militära löne-

planerna, vilken sammanhänger med försvarsväsendets personella organisa­

tion och innebär, att de militära lönerna i allmänhet icke äro anknutna till

olika befattningar med mer eller mindre kvalificerade göromål utan till de

fåtaliga militära tjänstegraderna; med denna konstruktion av det militära

lönesystemet vore det i och för sig förklarligt, att fyllnadsarvoden tillskapats

för innehavarna av vissa mera kvalificerade befattningar. Enligt utredningens

mening borde likväl kompetensvillkor av genomgången högskola eller jämförlig

utbildning endast undantagsvis anses utgöra kvalifikationsgrund för arvode,

då nämligen varje ung officer med anlag och fallenhet ägde möjlighet att

utan nämnvärd ekonomisk uppoffring förskaffa sig den utbildning, som erford­

rades och meriterade för högre tjänst. Tillträdet till krigshögskolan förut­

satte dock en jämförelsevis kostsam och omfattande utbildning genom egen

försorg, varför anledning kunde finnas att genom stipendier eller annorledes

ekonomiskt underlätta inträdet i denna högskola.

Bland omständigheter av betydelse för arvodesfrågans bedömande har

arvodesutredningen vidare framhållit, dels att en stor del av arvodesbefatt-

ningarna tillsattes genom kommendering och att i många av de fall, då ansök-

ningsförfarande tillämpades, personvalet skedde på sådant sätt, att dessa fall

i realiteten vore att likställa med kommenderingsfallen, dels ock att de flesta

arvodesbefattningar vore passagetjänster, som innehades 3—5 år.

Enligt arvodesutredningen kunde de militära arvodena i stort sett klassi­

ficeras sålunda:

a) arvoden med karaktär av avlöningsförstärkning eller lönefyllnad,

b) ersättningar för tjänstgöring av viss kvalificerad art, ingående i den

vanliga tjänstutövningen, och

c) arvoden för uppdrag av mera stadigvarande art vid det egna verket,

fallande utanför den vanliga tjänstutövningen (bisysslor).

Beträffande innebörden av arvodessakkunnigas förslag med avseende å

dessa huvudgrupper av arvoden må nämnas följande.

Till gruppen a) har utredningen till en början hänfört vissa arvoden till

beställningshavare i lönegraden Ob 2, vilka arvoden vore avsedda att upp­

bringa löneinkomsten till nettolön i nuvarande lönegraden Ob 4 och kunde

betecknas som avlöningsförstärkning. De borde bibehållas och likställas med

lönen i fråga örn garanti mot mistning, tjänstledighetsavdrag m. m.

Till gruppen a) har utredningen vidare under beteckningen lönefyllnader

hänfört ett stort antal arvoden, vilka icke vore knutna till viss beställning

utan utginge till innehavare av vissa befattningar såsom tillägg till lönen i

innehavande beställning. Dessa lönefyllnader borde från utredningens utgångs­

punkter bibehållas endast i undantagsfall, nämligen där en skälig löneavvägning

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

på grund av organisatoriska förhållanden icke kunde ske enbart genom löne-

gradsplaeering. När en beställning eller även en befattning, vilken efter sin

art uppenbarligen borde avses för beställningshavare av regementsofficers

grad, trots detta av militärorganisatoriska skäl skulle innehavas av officer

i lägre beställning, funnes anledning att bereda sådan officer ekonomisk kom­

pensation. Omständigheterna kunde också vara sådana, att en placering ute-

slöte möjlighet till särskilda kommenderingar och att denna olägenhet icke

kunde avhjälpas genom organisatoriska åtgärder, exempelvis genom skapande

av befordringsmöjligheter. Bland andra anledningar till fyllnadsarvoden

kunde nämnas placering av beställningshavare i befattningar med arbetsupp­

gifter av annat slag än beställningarna avsåge eller med organisatoriskt vid­

gade arbetsuppgifter, exempelvis läkartjänster vid sjukhus, å vilka jämväl

civila patienter mottoges för vård. Till denna grupp hörde däremot icke mili-

tärassistentbefattningarna eller de för officerare avsedda lärarbefattning-

arna vid de militära undervisningsanstalterna.

Beträffande lönefyllnadens konstruktion har arvodesutredningen ansett,

att lönefyllnaden borde knytas vid viss bestämd lönegrad och att dess maximi­

belopp borde motsvara skillnaden mellan slutlönerna i egen och närmast

högre beställning inom befordringsgången, minskad med skillnaden mellan

pensionsavdragen i beställningarna. Örn förmånen vore anknuten till en

genomgångstjänst, varifrån befordran skedde utan ändring av arbetsuppgif­

terna, borde emellertid lönefyllnaden begränsas till skillnaden mellan två

iöneklasser och helst utgå i form av vikariatslön. Lönefyllnaden borde även

kunna utgå till vikarie å vederbörande arvodesbefattning.

Beträffande arvodesgruppen b) har arvodesutredningen ansett, att sär­

skilda arvoden kunde vara motiverade vid befattningar, förenade med arbets­

uppgifter, som ofta påkallade utförande av viktiga tjänstegöromål nattetid,

befattningar såsom tillsyningsmän vid befästningsanläggningar och förråd å

ensligt belägna platser utanför de ordinarie militära förläggningsplatserna

samt befattningar, vid vilka tjänstgöringen vore förbunden med särskilda

risker. Sådana arvoden borde kunna utgå oberoende av befattningshavarens

löneställning. I fråga om förmånernas avvägning borde hänsyn bland annat

tagas till de grunder, som inom de civila förvaltningsområdena tillämpades

i fråga örn övertidsersättning, enslighetstillägg och ersättning för riskfylld

tjänstgöring. I regel borde arvodet utgå endast under tjänsteutövning av

den art, för vilken arvodet vore beviljat.

Beträffande gruppen c) har arvodesutredningen anfört, att särskilda upp­

drag, som utgjorde befattningshavarens egentliga sysselsättning, i viss ut­

sträckning felaktigt kommit att betraktas såsom bisysslor på grund av arbets­

uppgifternas art. Beställningshavarna vore enligt 3 § 1 mom. militära avlö-

ningsreglementet icke blott underkastade tjänstgöringsföreskrifterna i de för

krigsmakten gällande reglementena, instruktionerna m. m. utan även pliktiga

att underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som vid en

möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest

kunde varda stadgad. Beställningshavare kunde genom kommendering

åläggas tjänstegöromål vid sidan av den egentliga sysselsättningen. Enligt

arvodesutredningens mening vore förordnande efter ansökan en generellt an­

vändbar form för tillsättande av sådana bisysslebefattningar, vilkas inne­

havare borde åtnjuta särskild ersättning för uppdraget. Vid förordnandets

meddelande borde angivas — förutom arvodesbeloppet och vid behov grun­

derna för dess beräknande — att uppdraget ej finge föranleda minskning av

den tjänstgöringsskyldighet, som ålåge den förordnade i hans innehavande,

tillika angivna ordinarie befattning.

12

Kungl. Majlis proposition nr 170.

1943 års arvodessakkunniga.

I direktiven för 1943 års arvodessakkunniga framhölls, att frågan om de

militära fyllnadsarvodenas betydelse ur allmänna rekryteringssynpunkter i

yttrandena över arvodesutredningens betänkande skjutits i förgrunden. Av ut­

redningen framginge också, att arvodena kommit att utgöra en väsentlig

faktor i löneställningen för vissa grupper av befattningar. Spörsmålen angå­

ende i vad mån rekryteringshänsyn krävde en viss högre löneställning vid de

olika befattningarna och hur denna i förekommande fall lämpligast borde

åvägabringas — genom fyllnadsarvoden eller annorledes — krävde en pröv­

ning från grunden, vilken prövning måste ingå som ett led i en allmän löne­

reglering. I avvaktan härå syntes det nödvändigt att taga i övervägande, örn

ej arvodesregleringen tills vidare borde inskränkas till en översyn av arvodes-

väsendet, innefattande mindre genomgripande begränsningar och en viss

rationalisering i övrigt. För denna frågas avgörande syntes ytterligare utred­

ning erfordras rörande vissa av de ämnen, som behandlats i ärendet.

Vidare erinrades i direktiven örn att i yttrandena över arvodesutredningens

betänkande framhållits, att vid bibehållande av vissa nu utgående arvoden

kunde ifrågasättas inrättande av arvoden för motsvarande arbetsuppgifter på

andra håll. Uppenbarligen borde under förhandenvarande omständigheter

den största försiktighet iakttagas i fråga örn tillskapande av nya arvoden.

Prövningen av olika förslag örn nya arvoden hade tidigare gjorts beroende

på den allmänna utredningen örn arvodesväsendet. Hithörande spörsmål

krävde beaktande vid den fortsatta utredningen. Vid denna borde jämväl upp­

märksammas frågan örn avveckling av med arvoden förenade rörliga tilläggs-

förmåner i enlighet med de grunder, som tillämpats inom andra områden av

statsförvaltningen. Att enhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna borde

eftersträvas, vore självfallet.

Arvodessakkunniga ha gjort vissa allmänna uttalanden, vilka, i den mån

de icke beröra enbart vissa särskilda arvodestyper, äro av i stort sett följande

innebörd. Beträffande de ur rekryteringssynpunkt motiverade arvodena

läge stor vikt vid avvägningen mellan olika rekryteringsintressen. Det vore

nödvändigt att uppehålla en viss jämvikt i detta hänseende mellan staber,

förvaltningar och utbildningsanstalter, då en förändring inom ett av dessa

områden kunde inverka på rekryteringen inom de andra. I vilken grad en

myndighet bleve tillgodosedd med arvoden framginge av relationen mellan

antalet arvoden och hela antalet hos myndigheten tjänstgörande beställnings-

havare av ifrågavarande kategori, d. v. s. i regel kompaniofficerare. Någon

enhetlig grund i övrigt för att vidtaga begränsningar inom det rådande syste­

met med fyllnadsarvoden hade de sakkunniga icke kunnat finna, utan olika,

efter verksamhetens art inom respektive militära organ lämpade metoder

hade måst användas inom värdera av de tre huvudgrupper av arvoden, som

komme i fråga, nämligen stabsarvoden, förvaltningsarvoden och utbildnings-

arvoden. För uppnående av enhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna

ävensom mellan och inom de särskilda institutionerna hade de sakkunniga

14

slaget borde på vissa punkter jämkas, men i övrigt hade de icke givit anled­

ning till annat uttalande än att i betraktande av de sakkunnigas utgångs­

punkter och det underlag, som legat till grund för utredningen, förslaget syntes

väl avvägt.

Arméförvaltningen har understrukit de sakkunnigas uttalande, att vid

arvodessystemets utformande måste läggas stor vikt vid avvägningen mellan

olika rekryteringsintressen. Mot de sakkunnigas förslag kunde emellertid

göras gällande, att befattningar med ungefärligen likvärdigt arbete i vissa fall

behandlats oenhetligt, beroende på skiljaktiga benämningar på olika organi­

satoriska instanser (sektioner, detaljer o. s. v.). Att det vanligaste arvodes­

beloppet skulle bestämmas till 720 kronor tillstyrktes.

Flygförvaltningen har ansett, att förslaget väl tillgodosåge önskemålet att

erhålla klara linjer i arvodessystemet; de sakkunniga syntes ha strävat efter

att i största utsträckning åstadkomma enhetliga grunder för arvoden inom de

olika kategorierna, och en reglering av arvodena enligt de sakkunnigas prin­

ciper syntes medföra överskådlighet. Den individuella prövningen i fråga om

bibehållande, tillskapande eller avskaffande av arvode hade emellertid i viss

mån kommit att få träda tillbaka.

Riksräkenskapsverket har ansett, att de av arvodessakkunniga föreslagna

beloppen å 720 respektive 1 440 kronor borde godtagas såsom enhetsbelopp

vid arvodesregleringen.

För svar sväsendets lönenämnd har riktat vissa erinringar mot de sakkun­

nigas behandling av olika arvodestyper men tillika förklarat, att förslagets

genomförande med vissa jämkningar obestridligt skulle komma att medföra

vissa bestämda fördelar. Sålunda skulle — samtidigt som en utjämning av

arvodesväsendets omfattning vid de olika försvarsgrenarna åstadkommes —

ökade förutsättningar skapas för ett förhindrande av en godtycklig utbyggnad

av arvodessystemet till befattningshavargrupper av andra slag än dem, som

redan åtnjöte arvoden. Vidare skulle antalet arvodestyper minskas, och nu ut­

gående dyrtidskompensation skulle inräknas i arvodena. Möjligheterna till

godtycklighet vid arvodenas tilldelning inom staber, inspektioner och för­

valtningsmyndigheter syntes även komma att bliva mera begränsade efter ett

genomförande av förslaget.

I motsats till nu nämnda myndigheter har krigsmaterielverket ansett tvek­

samt, örn en arvodesreglering borde komma till stånd före en revision av det

militära lönesystemet. En sådan revision borde enligt verkets mening avse

att knyta lönerna till särskilda befattningar. Om en begränsad arvodesregle­

ring nu genomfördes, läge det nära till hands, att de principiella omläggningar

av det militära lönesystemet, som utgjorde en nödvändig förutsättning föl­

en rationalisering på området, uppskötes till en obestämd framtid. I varje

fall borde en arvodesreglering förlänas allenast provisorisk giltighet, var­

jämte en militär lönereglering borde igångsättas med syfte att omlägga

grunderna för det militära lönesystemet.

Statskontoret har däremot ansett, att man i förevarande sammanhang borde

taga slutgiltig ställning till frågan örn arvodessystemets bibehållande eller

avskaffande. Örn man nämligen godtoge den militära uppfattningen att arvo­

dena utgjorde ett nödvändigt komplement till den nuvarande militära löne-

planen med dess i jämförelse med den civila löneplanen begränsade antal

lönegrader, åsyftande att möjliggöra en efter arbetsuppgifternas art anpassad

differentiering av löneförmånerna, stöde det klart, att en framtida allmän

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

17

Arvodena till andra vid högre staber och inspektioner tjänstgörande kom­

paniofficerare än generalstabskaptener utgå med 600 kronor till 50 officerare

med placering vid försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen och med

900 kronor till en kapten ur ingenjörtrupperna, vilken utöver annan tjänst­

göring i innehavande beställning har att såsom adjutant tjänstgöra vid väg-

och vattenbyggnadskårens chefsexpedition. Yid marinens och flygvapnets sta­

ber saknas arvoden.

Beträffande ifrågavarande arvoden må följande nämnas.

Enligt det före år 1921 gällande militära lönesystemet åtnjöto kaptenerna

vid generalstaben såsom kompensation för fullgörandet av de särskilda kom­

petensfordringar, vilka stadgats för anställning vid nämnda stab, en viss för­

tur i befordrings- och därmed även i lönehänseende. Denna förtur ersattes

sedermera med en särskild lönetursrätt; enligt 1927 års officersavlöningsregle-

mente ägde kapten (ryttmästare), som var eller varit anställd vid general­

stabskåren, för löneklassplacering tillgodoräkna sig tre tjänstår utöver vad

som eljest var medgivet. Efter förslag av 1936 års lönekommitté — som an­

såg det kunna ifrågasättas, örn icke generalstabskårens officerare numera

redan på befordringsvägen generellt sett vunne en sådan förtur i lönehän­

seende, att ytterligare kompensation vore omotiverad —- blev den särskilda

lönetursförmånen vid 1939 års lönereglering borttagen men i avbidan på

slutligt ställningstagande till frågan ersatt med ett arvode till generalstabs­

kapten, som ej uppnått högsta löneklassen, å belopp motsvarande skillnaden

mellan två på varandra följande löneklasser enligt 1927 års officersavlönings-

reglemente jämte viss dyrtidskompensation; arvodesbestämmelsen erhöll till

en början giltighet allenast under budgetåret 1939/40, men giltigheten har

år för år utsträckts, varjämte medgivande lämnats att arvode jämväl må till­

komma beställningshavare med lön enligt lönegrad Oa 2, som på förordnande

mot åtnjutande av vikariatslön uppehåller beställning som kapten vid gene­

ralstabskåren.

Arvodena till andra vid staber och inspektioner tjänstgörande kompani­

officerare än generalstabskaptener ha tillkommit vid skilda tidpunkter och ha

motiverats bland annat med stabstjänstgöringens i förhållande till annan

tjänstgöring strängare bundna och mera maktpåliggande beskaffenhet. Efter

1922 års arvodesreglering ha arvodena i allmänhet utgått med 600 kronor

för år.

1936 års lönekommitté ifrågasatte, örn det icke, för den händelse kompen­

sation för generalstabskaptenernas lönetursrätt framdeles skulle utgå, vore

lämpligast att knyta arvodet till de för kaptener avsedda befattningar, vilka

enligt grunderna för försvarsorganisationen skulle bestridas av generalstabs­

officerare. Kunde arvodena vid högre staber och inspektioner icke generellt

avvecklas, borde en individuell prövning verkställas i syfte att knyta dessa

arvoden icke till sådan tjänst överhuvudtaget utan till befattningar av den

beskaffenhet, att deras utövande krävde militär högskoleutbildning eller

annan därmed jämförlig specialutbildning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har erinrat om att ifrågavarande arvoden tillskapats,

generalstabsarvodena i syfte att bereda kompensation för utbildningskostna­

derna och arvodena vid högre staber och inspektioner för att utgöra kom-

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

m

.15

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

19

men tillika anfört, att fyllnadsarvoden såsom en särskild avlöningsform vid

sidan av den ordinarie lönen svårligen kunde undvaras vid en del befatt­

ningar, vilka krävde särskilda kvalifikationer och med vilka vore förenade

särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter. Särskilda stabs- och fyllnadsarvoden

vore i viss utsträckning behövliga även i fortsättningen, men för dessa arvo­

dens bibehållande borde självfallet förutsättas, att arbetsuppgifterna kunde

hänföras till vissa bestämda befattningar, en begränsning som icke för när­

varande vore för handen. Frågan i vilken utsträckning stabsarvodena borde

bibehållas syntes böra göras till föremål för närmare undersökning, gällande

samtliga förvaltningsgrenar.

1943 års arvodessakkunniga.

Enligt direktiven för 1943 års arvodessakkunniga borde dessa verkställa

den av lönenämnden förordade utredningen, vilken skulle bedrivas från de

av nämnden angivna utgångspunkterna.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att stabsarvoden bibehållas i viss ut­

sträckning. De borde i princip knytas till vissa befattningar, varvid de be-

ställningshavare skulle ha företräde till arvoden, som innehade nyckelposi­

tioner, i det att de fyllde funktioner tillhörande vederbörande stabs egent­

liga uppgift och vore direkt underställda förman av minst regementsofficers

grad. Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Den nuvarande ordningen, enligt vilken generalstabskapten enbart på

grund av sin anställning vid kåren uppbär ett på visst sätt bestämt arvode,

bör upphöra; generalstabskårens särställning i detta hänseende, för närva­

rande bevarad genom särskilda för vart budgetår lämnade medgivanden, kan

således icke av de sakkunniga föreslås till ytterligare förlängning i annan

mån än som kan följa av de övergångsanordningar, som må bliva en följd av

förslaget. En annan sak är emellertid, att dessa officerare åtminstone som

regel uppehålla befattningar av den vikt, att de på grund härav enligt de

sakkunnigas förslag komma i åtnjutande av arvoden under de villkor som

gälla andra, vid staberna tjänstgörande officerare av kompaniofficers grad.

De sakkunniga ha haft att undersöka möjligheten att knyta arvodena till

vissa bestämda befattningar, vilka kräva särskilda kvalifikationer och med

vilka äro förenade särskilt kvalificerade uppgifter. Enligt försvarsbeslutet och

utfärdade instruktioner skola de högre militära staberna vara indelade på av­

delningar. Dessa senare organs närmare utformning — bland annat detalj­

indelningen — bestämmes åter av vederbörande chefer efter det tillfälliga

behovet. De sakkunniga ha varit hänvisade att taga fasta på de arbets­

uppgifter, vilka faktiskt för närvarande bestridas av vissa detaljchefer och

vissa andra befattningshavare, men då indelningen är underkastad föränd­

ringar och den i ett visst läge förhandenvarande organisationen därför är

en alltför osäker grund för ett bestående arvodessystem, avses den arvodes-

fördelning, som de sakkunniga förorda, skola vara bindande endast be­

träffande antalet arvoden, som tilldelas varje särskild avdelning respektive

vissa isolerade befattningar, varjämte förslaget avses vara normerande för

arten av de arbetsuppgifter, vilka inom avdelningen skola förenas med ar­

vode. De sakkunniga föreslå icke någon specificering i själva personal­

förteckningarna utöver en fördelning av stabsarvodena mellan staberna men

förorda, att Kungl. Majit i det brev, varigenom personalförteckningarna

sättas i kraft, meddelar beslut om antalet arvoden å varje avdelning jämto

förklaring angående de arbetsuppgifter inom avdelningen, för vilkas bestri­

dande arvodena skola anses utgöra särskild ersättning. Då en viss rörelse­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

21

Vad angår de huvudsakligaste funktioner, för vilka arvoden avsetts, torde

få hänvisas till de sakkunnigas betänkande jämte en på grundval av det­

samma upprättad sammanställning, vilken är bilagd handlingarna i ärendet.

Arvodesbeloppen ha föreslagits till 720 kronor för år utom för adjutants-

befattningen vid väg- och vattenbyggnadskåren chefsexpedition; vid denna

befattning borde utgå halvt arvode eller sålunda 360 kronor för år.

Yttranden.

Arvodessakkunnigas förslag om att generalstabskapten i fortsättnin­

gen icke skall åtnjuta arvode i sådan egenskap — vilket förslag innebär dels

att generalstabskapten, som tjänstgör i högre stab eller inspektion, erhåller

ett arvode å 720 kronor i stället för det nuvarande mellan 792 och 840 kronor

växlande beloppet, dels ock att ur generalstabskåren uttransporterad kapten

ej erhåller arvode — tillstyrkes eller lämnas utan erinran av försvarets civil­

förvaltning, statskontoret, riksräkenskapsverlcet och försvar sväsendets löne-

nämnd. Däremot avstyrkes förslaget av överbefälhavaren, chefen för armén,

chefen för försvarsstaben och svenska offleersförbundet, vilka anse general­

stabskaptenernas särställning vara väl motiverad genom deras speciella, be­

tungande tjänstgöring och nödvändigheten att upprätthålla en god rekryte­

ring. Chefen för försvarsstaben, till vilken överbefälhavaren ansluter sig, an­

för, att generalstabskaptenernas högre arvode under stabstjänstgöring och

deras rätt att bibehålla arvodet efter uttransportering i viss mån borde be­

traktas såsom en kompensation för att de under tjänstgöring såsom general-

stabsaspiranter ej erhölle arvoden, medan efter dem turberättigade officerare

vid samtidig tjänstgöring i stab kunde erhålla arvode.

Arvodessakkunnigas förslag örn viss dispositionsrätt för veder­

börande stabschef över arvodena bär tillstyrkts eller lämnats utan er­

inran av överbefälhavaren, försvars grens chef erna, chefen för försvarsstaben,

försvarets civilförvaltning och för svar sväs endels lönenämnd, medan däremot

statskontoret finner den föreslagna anordningen vara i hög grad godtycklig.

Yad härefter angår antalet arvoden och de funktioner, för vilka de

skulle avses, ha dels statskontoret — som i första hand ansett, att arvodena

borde avvecklas — dels riksräkenskapsverket påyrkat en begränsning till de

befattningar, som av de sakkunniga medtagits i alternativ I.

Riksräkenskapsverket har härvid gjort följande uttalanden.

Enligt ämbetsverkets mening är användningen av arvoden såsom löneför-

stärkning icke lika starkt motiverad i fråga om den vid staber, inspektioner

m. m. tjänstgörande personalen som i fråga örn den på andra ifrågakommande

områden tjänstgörande personalen. Då de högre beställningarna vid olika

truppförband och militära enheter i allmänhet rekryteras bland kompanioffi­

cerare vid generalstabskåren och andra kvalificerade kompaniofficerare med

tjänstgöring vid staber m. m. samt stabstjänstgöringen därvid torde tillmätas

särskild betydelse, synes det enbart ur rekryteringssynpunkt knappast erfor­

derligt att bibehålla arvodena för stabstjänst. Andra skäl tala för att arvo­

dena i viss utsträckning bibehållas — möjligheten att premiera den större

dugligheten samt att kompensera det stora ansvar och den betydande arbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Departements­

chefen.

lönegrad Oa 4 eller Oa 5, vilka tjänstgöra som »chefsassistenter». Utöver

rät t vi s e syri}) link t en är att märka, att avdelningscheferna till stor del rekry­

teras ur den meriterade kategori regementsofficerare, som bestrider lärarbe-

fattningar vid högskolor. Chefen vid kommunikationsavdelningen bör erhålla

arvode även till förekommande av löneminskning, då det ofta förekommer

att officer av kategorien »chefsassistent» placeras som chef på denna av­

delning.

Chefen för armén anför delvis andra synpunkter på denna fråga:

Befattningarna såsom avdelningschef vid arméledningen m. m. böra med

hänsyn till sin vikt och det tjänsteansvar, som åvilar vederbörande befatt­

ningshavare, normalt bestridas av överstelöjtnant, men understundom måste

yngre regementsofficerare placeras som avdelningschefer. Avdelningsche­

ferna vid arméstaben och arméinspektionens centralavdelning i lägre löne-

klass än Oa 12 böra erhålla fyllnadsarvode motsvarande skillnaden mellan

innehavd lön och lön i löneklass Oa 12. Dylikt fyllnadsarvode utgår exempel­

vis till militärassistent — regementsofficer — i byråchefsbefattning, och en

liknande anordning tillämpas för arméstabschefen.

överbefälhavaren hemställer örn en särskild undersökning i ämnet, örn-

fattande försvarsstaben, armé- och marinledningarna samt flygstaben.

Svenska officer sförbundet har anfört synpunkter liknande de av chefen för

armén uttalade.

Samtliga de utredningsorgan, som nu haft att taga befattning med frågan

örn en rationalisering av det militära arvodesväsendet — 1936 års lönekom-

mitté, militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga — ha an­

sett självfallet, att arvoden, i den mån de skulle bibehållas, skulle knytas till

vissa särskilda befattningar. Denna förutsättning har också enligt direktiven

gällt för arvodessakkunnigas utredning. I anslutning härtill anser jag, att arvo­

den i fortsättningen icke annat än övergångsvis böra utgå till kompanioffice­

rare enbart av den anledningen, att de tillhöra eller tidigare tillhört general­

stabskåren.

Emellertid föreligger, såsom arvodessakkunniga framhållit, på detta om­

råde svårighet att avgränsa vissa bestämda befattningar, med vilka mera sta­

digvarande äro förenade sådana kvalificerade arbetsuppgifter, som kunna göra

fyllnadsarvoden motiverade. Arvodessakkunniga ha med hänsyn härtill före­

slagit, att allenast antalet arvoden till kompaniofficerare vid varje stab

och inspektion skulle bestämmas samt att arvodenas knytande till sär­

skilda befattningar skulle tid efter annan verkställas av Kungl. Majit, var­

jämte viss frihet härutinnan skulle tillkomma chefen för respektive institu­

tion. De skäl, som anförts för denna anordning, tala även för att antalet ar­

voden vid de särskilda staberna och inspektionerna icke helt fastlåses, utan

att Kungl. Majit erhåller möjlighet att verkställa omflyttningar av arvoden

mellan de olika institutionerna. Av anslagstekniska skäl är det visserligen

nödvändigt att beräkningsmässigt utgå från ett visst högsta antal arvoden

vid var och en av följande fem huvudenheter, nämligen försvarsdepartemen­

tet, försvarsstaben och vardera av de tre försvarsgrenarna. Det bör emeller­

tid förutsättas, att Kungl. Majit skall äga befogenhet att efter prövning av

24

Kungl. Martts proposition nr 170.

Marinförvaltningen: 12 såsom detaljchefer tjänstgörande kompanioffi­

cerare;

Ostkustens marindistrikt: 2 kompaniofficerare, tjänstgörande å artilleri-,

torped- och mindepartementen å örlogsvarvet;

Sydkustens marindistrikt: 2 kompaniofficerare vid artilleri- samt torped-

och mindepartementen;

Marinintendenturkåren: Kompaniofficer, tjänstgörande såsom sekreterare

eiler varvskamrerare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv; chefen för inten-

denturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt (arvodet utgår ej örn befatt­

ningen uppehälles av kommendör vid marinintendenturkåren).

Arvodena -— utom det, som tillkommer chefen för intendenturförvalt-

ningen i Sydkustens marindistrikt — utgöra 600 kronor för år och åtnjutas

av kompaniofficerare, dock att de vid arméns fortifikationsförvaltning ut­

gående arvodena, vilka ursprungligen avsetts för kompaniofficerare, enligt

praxis uppbäras av avdelningschef oberoende av militär grad. Med arvodena

har i allmänhet avsetts att stimulera intresset för den tekniska tjänsten.

Enligt uttalande av 1930 års försvarskommission borde genomgång av hög­

skolor m. m. öppna utsikt till erhållande av åtminstone lika stora ekonomiska

förmåner på detta som på andra militära verksamhetsområden, där mot­

svarande fordringar gällde på vederbörandes kvalifikationer.

Arvodet till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marin­

distrikt, örn denne är regementsofficer i lönegraden Oa 5, utgår med 1 020 kro­

nor för år och har motiverats med att befattningshavaren utövade chefskap över

industriella anläggningar av betydande omfattning och dyrbara förråd och

dessutom vore personalchef för marinintendenturkårens personal i Karls­

krona samt att den för honom enligt 1927 års officersavlöningsreglemente

tillämpliga lönegraden O 5 endast innehölle en löneklass. Av praktiska skäl

behandlas detta arvode i samband med kompaniofficersarvodena.

1936 ais lönekommitté uttalade att, örn en generell avveckling av ifråga­

varande arvoden icke kunde ske, en individuell prövning borde verkställas

i syfte att knyta arvodena till befattningar av den beskaffenhet, att deras

utövande krävde militär högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig

specialutbildning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att befattningarna såsom detaljchefer (mot­

svarande) inom de centrala förvaltningarna allmänt sett icke kunde närmare

angivas än att dessa chefer såsom biträden åt ledamot av verket handhade

beredningen av vissa grupper av ärenden, varvid de ledde den underställda

personalens arbete. I olikhet mot förhållandet inom staberna vore en av-

gränsning av befattningarna emellertid mbjdg, i det att vissa av arvodes-

tagarna uppehölle särskilda befattningar. Allmänt restes dock krav på att

arvodesförmånen skulle utsträckas att omfatta samtliga eller ett större antal

kompaniofficerare inom respektive verksamhetsgrenar.

En allmän premiering av kvalificerad tjänstgöring i kompaniofficersgra-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

27

den inom den högre administrationen kunde emellertid icke anses förenlig

med grunderna för gällande lönereglering, och i enlighet härmed förordade ut­

redningen, att kompaniofficersarvodena vid de centrala förvaltningarna och

örlogsvarven skulle indragas; örn några av ifrågavarande med arvode förenade

befattningar i kvalitet möjligen kunde anses motsvara regementsofficersgra-

den, borde detta beaktas vid utformandet av förvaltningsorganisationen. Även

arvodet till den kompaniofficer, som tjänstgjorde som sekreterare hos chefen

för Karlskrona örlogsvarv, kunde indragas. Arvodet till chefen för intenden-

turförvaltningen i Sydkustens marindistrikt borde icke vidare utgå, då den

nuvarande lönegraden Oa 5 omfattade tre löneklasser och de skäl i övrigt,

som föranlett detta arvodes inrättande, i väsentliga delar förlorat sin be­

tydelse.

Yttranden.

Militära arvodesutredningens förslag örn indragning av kompaniofficers-

arvoderna vid försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har mött starka

erinringar från dessa myndigheters sida.

Arméförvaltningen har anfört, att placering å förvaltningstjänster kunde

betaga kvalificerade officerare möjlighet att genom särskilda kommenderingar

vinna den allmänmilitära kunnighet och erfarenhet, som inom vederbörlig

personalkår utgjorde förutsättning för vidare befordran.

Marinförvaltningen har uttalat liknande synpunkter.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha påyrkat, att arvoden finge

utgå jämväl till officerare vid flygförvaltningen.

Försvar sväsendets verkstadsnämnd har framfört principiella erinringar mot

ett avskaffande av arvoden till officerare i förvaltningstjänst med hänsyn till

de särskilda kvalifikationer, vilka i allmänhet erfordrades hos ifrågavarande

befattningshavare.

Liknande synpunkter ha uttalats av svenska officersförbundet.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att förvaltningsarvodena svår­

ligen kunde undvaras vid en del befattningar, vilka krävde särskilda kvalifika­

tioner och med vilka särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter vore förenade En

förutsättning för arvodenas bibehållande borde självfallet vara, att arbets­

uppgifterna kunde hänföras till vissa bestämda befattningar.

1943 års arvodessakkunniga.

Enligt de för arvodessakkunniga meddelade direktiven skulle de sak­

kunniga bedriva sin utredning i fråga örn förvaltningsarvodena från de av

försvarsväsendets lönenämnd angivna utgångspunkterna. Arvodessakkun-

nigas förslag innebär i stort sett, att arvode med 720 kronor för år skall utgå

till sådan kompaniofficer vid central förvaltning eller örlogsvarv, som är

sektionschef eller innehar likartad ställning i organisatoriskt hänseende.

Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Genom de instruktioner, vilka trätt i kraft den 1 januari 1944, ha de cen­

trala förvaltningarna erhållit en indelning i underavdelningar efter i möjligaste

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

29

Förvaltningsmyndighet

Antal nuvarande

arvoden

Föreslagna arvoden

Antal

j Relationstal,

%

Arméns fortifikationsförvaltning .....................

4

4

\

33

Arméförvaltningen! tygavdelningen.................

18

12

31

° Untendenturavdelningen

2

6

■ ;

31

Marinförvaltningen ...................

12

10

29

Flygförvaltningen ...................

—

5

36 1

Orlogsvarven ............................

4

4

1

Marinintendenturkåren...................

2

—

1

Sammanlagt antal arvoden

42

41

1 Antal arvoden

å

materielavdelning'en i förhållande till kompaniofficerare

å

samma avdelning.

Arméns fortifilcationsförvaltning. De sakkunniga förklara sig lia utgått

från ett på Kungl. Maurts prövning beroende förslag till sektionsindelning.

Arvoden föreslås till kompaniofficer å aktiv stat i sektionschefs ställning.

Ett av dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelse framlagt förslag

åsyftande bland annat att arvode jämväl i fortsättningen skulle få uppbäras

av sektionschef, som är regementsofficer, avstyrkes av de sakkunniga.

Arméförvaltningens tygavdelning. De sakkunniga anföra, att Kungl. Majit

ännu icke fattat ståndpunkt till tygavdelningens indelning i sektioner; frå­

gan därom vore intimt beroende av fälttygkårens blivande sammansättning,

vilken i sin tur berodde på resultatet av pågående utredning rörande utnytt­

jandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet. De sak­

kunniga hade utgått från en nu tillämpad provisorisk sektionsindelning och

beräknat arvoden för de sektionschefer, som vore kaptener på aktiv stat.

Arméförvaltningens intendentur avdelning. Med utgångspunkt från att den

nu tillämpade sektionsindelningen blir fastställd av Kungl. Majit ha de sak­

kunniga — i överensstämmelse med ett av generalintendenten framställt för­

slag — tillstyrkt, att arvoden finge utgå till sektionschefer, som vore kap­

tener.

Marinförvaltningen. Med utgångspunkt från av Kungl. Majit i anslutning-

till gällande instruktion för marinförvaltningen meddelade föreskrifter örn

sektionsindelning föreslå de sakkunniga, att fyra sektionschefer — under för­

utsättning att de äro kompaniofficerare — erhålla arvoden. Med hänsyn till

att den militärassistent å skeppsbyggnadsavdelningen, som tjänstgjorde å

teletekniska byråns radiosektion, innehade en jämförelsevis självständig och

kvalificerad befattning, som icke eljest vore företrädd inom nämnda byrå,

borde även denne erhålla arvode. De sakkunniga kunde icke biträda vissa

av marinförvaltningen framförda önskemål örn att detaljchef skulle erhålla

arvode; först genom Kungl. Majits beslut örn att detalj skulle utgöra sektion

uppkomme förutsättningar för arvode. Emellertid förutsatte de sakkunniga,

att vissa detaljer skulle komma att ombildas till sektioner, så snart marin­

förvaltningens omorganisation hunnit fullt genomföras, samt föresloge med

hänsyn därtill, att ytterligare fem arvoden skulle utgå. Sammanlagt skulle

vid marinförvaltningen — under förutsättning att sektionscheferna vore kom­

paniofficerare -— utgå 10 arvoden; ojämnheten i förhållande till de vid armé­

förvaltningens tygavdelning föreslagna sektionschefsarvodena — 12 stycken

— vöre skenbar och bottnade i att en stor del av de ärenden, som inom tyg­

avdelningen handlades av officerare, inom marinförvaltningen ankomme på

ingenjörer.

Fly g förvaltningen. Samtliga föreslagna fem arvoden äro avsedda för mate-

rielavdelningen och föreslås skola utgå till kompaniofficerare, som i enlig­

30

het med den av Kungl. Majit bestämda sektionsindelningen äro sektions­

chefer. De sakkunniga lia förklarat sig icke kunna tillstyrka, att arvode finge

utgå till kompaniofficerare vid intendenturavdelningen, då denna saknade sek-

tionsindelning.

Örlogsvarven. De sakkunniga ha föreslagit, att kompaniofficer i sektions-

chefsbefattning vid örlogsvarv med hänsyn till göromålens kvalificerade be­

skaffenhet finge åtnjuta arvode. Intill dess frågan örn sektionsindelning vid

örlogsvarven blivit av Kungl. Majit avgjord syntes det icke nödvändigt att

företaga någon förändring med avseende å nu utgående arvoden till kompani­

officerare vid örlogsvarven.

Marinintendenturkåren. För frågan om arvode till chefen för intendentur-

förvaltningen i Sydkustens marindistrikt har förut redogjorts. Yad angår

arvodet till en kompaniofficer, som tjänstgör som sekreterare eller varvskam-

rerare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv, ha de sakkunniga erinrat örn

att det i propositionen 1944: 166 ansetts kunna ifrågasättas, örn ej å ifråga­

varande befattningar lämpligen borde placeras civila fackmän. Därjämte hade

framhållits, att chefen för intendenturavdelningen i den avsedda nya varvs-

organisationen avsetts skola övertaga handläggningen av de mera kvalifice­

rade ärendena; varvssekreteraren och varvskamreraren skulle framdeles i

regel icke vara föredragande inför varvschefen. De sakkunniga hade med an­

ledning härav ansett anledning saknas att föreslå fyllnadsarvode i detta fall.

Yttranden.

Arvodessakkunnigas förslag örn bibehållande av vissa kompani-

officersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven har till­

styrkts av remissmyndigheterna utom statskontoret, som ansett förslaget

oförenligt med grunderna för gällande lönereglering. Sålunda har exempel­

vis riksräkenskapsverket anslutit sig till de sakkunnigas förslag med hänsyn

särskilt till att befattningar i allmän tjänst vid de centrala förvaltningsmyn­

digheterna i allmänhet icke i någon högre grad meriterade för befordran till

högre beställningar och att de i vissa fall rent av ogynnsamt inverkade på

beställningshavarens befordringsutsikter.

Yad angår arvodessakkunnigas förslag att anknyta förvaltningsarvodena till

den indelning av förvaltningarna i olika underavdelningar, som numera ge­

nomförts eller avses skola genomföras, och att därvid begränsa arvodena att

utgå till kompaniofficer, som är sektionschef eller därmed jämställd,

ha vissa myndigheter i princip biträtt förslaget men påyrkat större eller

mindre jämkningar i den arvodesfördelning, vartill detsamma skulle leda.

Sålunda anför försvarets civilförvaltning följande.

Förslaget tillgodoser väl önskemålet örn en rationalisering av arvodes-

systemet inom förvaltningsorganen. Huvudprincipen i förslaget synes också

välbetänkt. Emellertid torde ett strikt tillämpande av densamma icke giva

ett rättvisande resultat. Möjlighet synes böra hållas öppen att medgiva arvo­

den även åt sådan kompaniofficer, som icke är jämställd med sektionschef,

men vilkens arbetsuppgifter äro av sådan art, att arvode bedömes vara be­

fogat. Jämväl i de fall, där fråga är örn vissa speciella befattningar, vilka ur

rekrytera gssynpunkt äro särskilt svåra att besätta, synes arvode efter Kungl.

Majits prövning böra utgå. Ur skilda synpunkter torde det alltså få anses

nödvändigt att medgiva arvoden vid förvaltningarna i större utsträckning än

som föreslagits.

Kungl. Majda proposition nr 170.

31

Försvarsväsendets lönenämnd anför följande.

Förslaget att arvodena inom de centrala förvaltningarna och örlogsvarven

skola knytas till av kompaniofficerare uppehållna sektionschefsbefattningar

synes vara att föredraga framför nuvarande system. Det synes emellertid

icke uteslutet, att en dylik sammankoppling av sektionschefsbefattningarna

med arvoden kan komma att föranleda en strävan hos vederbörande myndig­

heter att söka utbygga sektionsindelningen i en eljest icke påkallad omfatt­

ning. Såväl berörda förhållande som -— och framförallt — den omständig­

heten, att fall kunna förekomma, särskilt i fråga örn tekniskt utbildad perso­

nal, då arvoden torde böra utgå även till innehavare av andra befattningar

än sektionschef stjänster, talar för att Kungl. Majit bör äga möjlighet att i

begränsad omfattning tilldela arvoden till andra än sektionschefer. Beaktas

må även, att Kungl. Majit i händelse av bifall till förslaget vid prövning av

frågor örn ändrad sektionsindelning får att beakta jämväl spörsmålet, om

arbetsuppgifterna för chefen för en till inrättande föreslagen sektion äro av

sådan art, att arvode bör utgå å befattningen; det kan vidare ifrågasättas,

örn det icke även bör ligga i Kungl. Majits hand att föreskriva, att viss sek-

tionschefsbefattning icke skall vara förenad med arvode.

Ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist ha emellertid i ett vid löne-

nämndens utlåtande fogat särskilt yttrande gjort följande uttalande med av­

seende å förvaltningsarvodena.

Stabsarvodena utgå i allmänhet i befattningar, vilkas handhavande kan an­

ses vara direkt meriterande för högre befordran, men detta kan icke sägas

om förvaltningsarvodena, vilka utgå i befattningar, som fördenskull äro mera

svårrekryterade. Då emellertid en god rekrytering till sistnämnda befatt­

ningar är av största betydelse för försvarets effektivitet, bör någon mera vä­

sentlig reduktion av förevarande arvoden icke komma till stånd. Här måste

man framgå med försiktighet, så att icke en eller flera tekniska specialgrenar

avfolkas, och det tar lång tid att återuppbygga vad som möjligen kan komma

att raseras. Kommenderingsinstitutet kan här knappast tillgripas, i varje fall

ej med tillfredsställande resultat.

överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, armé- och marinför­

valtningarna samt krigsmaterielverket ha helt avstyrkt förslaget att knyta

arvodena till sektionschefsbefattningarna. De ha samtliga anfört, att benäm­

ningarna på de olika organisatoriska instanserna i vissa fall vore olika så att

exempelvis åtskilliga detaljchefer fullgjorde arbete likvärdigt med det, som i

andra fall ankomme på sektionschef. Överbefälhavaren har framhållit, att an­

talet föredragande i praktiken vore begränsat och att de stora förvaltningarna

i anledning därav måste växa nedåt, varvid detaljchefen ofta i fråga om vikt

och ansvar bleve likställd med sektionschefen i ett mindre verk. Överbefäl­

havaren har föreslagit, att frågan örn vilka officerare, som skulle åtnjuta ar­

voden vid förvaltningarna, borde regleras enligt samma principer som vid sta­

berna och av Kungl. Majit avgöras på liknande sätt.

Beträffande jämkningar i och tillägg till den av arvodessakkunniga

föreslagna arvodestilldelningen, som föreslagits av olika myndigheter,

må nämnas följande.

Försvarets sjukvårdsförvaltning. Försvarets sjukvårdsförvaltning

har anfört, att chefen för underhållssektionen inom sjukvårdsförvaltningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

32

materielbyrå fyllde de kvalifikationer, som arvodessakkunniga ansett avgö­

rande för förvaltningsarvodes utgående, och därför borde erhålla sådant

arvode.

Krigs materiel v erhet. Krigsmaterielverket har anfört, att kompani-

officersarvoden kunde bliva erforderliga för verkets del, örn arvodessakkun

nigas förslag godtoges. Det vore icke uteslutet, att militära beställnings-

havare på aktiv stat framdeles komme att placeras vid verket.

Arméns f or ti file ationsf ör vältning. Arméns fortifikationsförvalt-

ning har anfört, att förvaltningen utöver de av arvodessakkunniga föreslagna

fyra arvodena borde erhålla ytterligare ett arvode, avsett för chefen för chefs­

expeditionen, vilken enligt gällande personalfördelningstabell vore kompani­

officer samt vore direkt underställd verkschefen och i vissa ärenden föredra­

gande inför denne.

Arméförvaltningens tygavdelning. Arméförvaltningen anför: Med

tillämpning av de grunder, som förordats av de sakkunniga, skulle antalet

kompaniofficersarvoden vid tygavdelningen för närvarande komma att utgöra

6 i stället för av de sakkunniga beräknade 12, då nämligen 6 sektionschefer,

vilka de sakkunniga räknat såsom arvodesberättigade, icke vore kompanioffi­

cerare på aktiv stat. Vidare komme ingenjörmaterielsektionen att sedermera

förestås av en regementsofficer. Skulle ytterligare sektionsposter i framtiden

komma att beklädas av regementsofficerare, vilket förutsatts, komme vid till-

lämpning av sakkunnigförslaget i stort sett inga arvoden att utgå till kom­

paniofficerare vid tygavdelningen. Enligt arméförvaltningens mening borde

emellertid arvoden utgå till 20 detaljchefer och andra befattningshavare vid

tygavdelningen.

Överbefälhavaren och chefen för armén ha ansett, att antalet arvoden vid

tygavdelningen icke borde minskas, överbefälhavaren har anfört, att om­

kring tre fjärdedelar av antalet kompaniofficerare vid tygavdelningen vöre

högskoleutbildade och att den arvodesbeskärning, som föresloges av de sak­

kunniga, komme att minska intresset hos de högskoleutbildade för förvalt­

ningstjänsten.

Marinförvaltningen. Marinförvaltningen anför: Vapenavdelningen för­

fogar för närvarande över 9 arvoden. Arvodessakkunniga beräkna för denna

avdelning endast arvoden för teletekniska byråns radiosektion och sjö­

artillerisektionen, men förutsätta att vid en sektionsindelning å min- och

torpedbyråerna skola tillkomma 3 respektive 2 arvoden. Marinförvalt­

ningen förutsätter, att chefen för sjöartillerisektionen normalt skall vara

regementsofficer, och föreslår, att kompaniofficersarvode ej beräknas för

sådan chef. Något behov av att ombilda vissa detaljer å min- och torped­

byråerna har ej framträtt, och det synes föga ändamålsenligt att en omorga­

nisation skulle genomföras enbart för att vissa förtjänta kompaniofficerare

skulle erhålla arvoden. Marinförvaltningen föreslår, att för vapenavdelningen

avses 10 arvoden. Arvodessakkunniga ha tillstyrkt, att 2 arvoden finge utgå

till sektionschefer vid fortifikationsavdelningen. Marinförvaltningen före­

slår, att dessa båda arvoden få utgå till sektionschef eller detaljchef, örn han

är kompaniofficer. För intendenturavdelningen ha de sakkunniga föreslagit

1 arvode, avsett för en sektionschef. Marinförvaltningen föreslår, att arvoden

därutöver få utgå till cheferna för 5 detaljer, vilka motsvara sektioner inom

arméförvaltningens intendenturavdelning. För marinförvaltningen bör alltså

avses sammanlagt (10 + 2 + 6=) 18 arvoden.

Överbefälhavaren har anfört, att antalet arvoden vid marinförvaltningens

vapenavdelning icke borde minskas.

Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att det icke syntes kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utan vidare förutsättas, att en eventuell sektionsindelning av min- och torped­

byråerna komme att ansluta sig till den nuvarande detaljindelningen.

Fly g för valt ning en. Flygförvaltningen anför: Med utgångspunkt från

de sakkunnigas principer böra 3 arvoden utöver de föreslagna 5 beräknas för

materielavdelningen. De sakkunniga ha ej beräknat några arvoden för inten-

denturavdelningen, men flygförvaltningen finner, att med utgångspunkt från

de sakkunnigas principer 2 arvoden böra utgå vid avdelningen. Flygför­

valtningen föreslår alltså, att förvaltningen tilldelas 10 arvoden mot av de

sakkunniga föreslagna 5.

överbefälhavaren tillstyrker, att utöver de arvoden, som de sakkunniga

föreslagit för materielavdelningen, ytterligare 3 arvoden beräknas för denna

avdelning.

Försvar sväsendets lönenämnd ifrågasätter, om arvode, såsom de sakkun­

niga föreslagit, skall utgå till chefen för normaliebyråns informationssektion

å flygförvaltningens materiélavdelning.

Örlogsvarven. Marinförvaltningen erinrar om att örlogsvarven för när­

varande vore föremål för en omorganisation, som skulle bliva fullt genom­

förd under loppet av 1945, samt anför, att frågan i vilken utsträckning arvo­

den till kompaniofficerare vid varven skulle utgå, borde upptagas till behand­

ling först sedan omorganisationen genomförts, då man hade riktigare ut­

gångspunkter för ett ställningstagande. Marinförvaltningen har i anslutning

härtill föreslagit, att några ändringar i den nuvarande ordningen på detta

område tills vidare icke vidtagas.

I likhet med arvodessakkunniga förordar jag, att arvoden å 720 kronor för

år må utgå till vissa vid de centrala förvaltningarna och örlogsv.arven place­

rade kompaniofficerare, vilka inneha befattningar med särskilt kvalificerade

arbetsuppgifter. Vad angår sättet att bestämma vilka hithörande befattningar,

som skola vara förenade med arvoden, ha de sakkunniga sökt skapa enhet­

lighet i arvodestilldelningen genom att uppställa en regel örn att arvode

skall åtfölja chefskapet för sektion. Emellertid ha redan de sakkunniga

funnit erforderligt att för vissa fall göra avsteg från huvudregeln, och vad

som förekommit vid remissbehandlingen av sakkunnigförslaget har givit vid

handen, att så betydande avvikelser i olika riktningar från regeln äro moti­

verade, att det knappast är lämpligt att lägga densamma till grund för arvo-

desregleringen. Jag vill i stället föreslå, att samma anordning tillämpas be­

träffande dessa förvaltningsarvoden, som i det föregående förordats i fråga

örn stabsarvodena. Lämpligast synes sålunda vara, att Kungl. Maj:t till sitt

förfogande erhåller ett visst antal arvoden, avsedda att tilldelas de kompani­

officerare, som med hänsyn till arbetsuppgifternas art och det med dem för­

enade ansvaret finnas närmast böra ifrågakomma till erhållande därav. Arvo­

dena böra fördelas på de förvaltningsenheter, för vilka särskilda avlönings-

anslag finnas, men med rätt för Kungl. Majit att verkställa omflyttningar

mellan dessa enheter, allenast arvodesramen icke överskrides. En överflytt­

ning bör kunna ske även till försvarets sjukvårdsförvaltning och krigsmate-

rielverket. I övrigt synes anledning för närvarande icke finnas att låta kom-

paniofficersarvoden utgå vid andra förvaltningsenheter än de i sakkunnig­

förslaget avsedda.

Det sammanlagda antalet kompaniofficersarvoden bör hålla sig inom den av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

<r>

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

33

\

Departements­

chefen.

34

arvodessakkunniga angivna ramen och således utgöra 41. Vid anslagsberäk­

ningen för nästa budgetår utgår jag från den av arvodessakkunniga föreslagna

fördelningen av arvodena mellan olika förvaltningsenheter och beräknar så­

ledes 4 arvoden för arméns fortifikationsförvaltning, 18 för arméförvaltningen,

10 för marinförvaltningen och 5 för flygförvaltningen, vartill komma 4 å

marinens avlöningsanslag beräknade arvoden för örlogsvarven.

I överensstämmelse med förslag av både militära arvodesutredningen och

1943 års arvodessakkunniga bör arvodet till chefen för intendenturförvalt-

]lingen i Sydkustens marindistrikt indragas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

B. Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning.

I. Kontrollarvoden

Såsom kontrollarvoden betecknas i detta sammanhang följande arvoden.

Arméförvaltningens tygavdelning.

kronor

5 kontrollofficerare ................................................................................... 1200

1 kontrollunderofficer ............................................................................... 750

1 underofficer på aktiv stat ................................................................... 600

Arméförvaltningens intendenturavdelning.

3 kontrollofficerare ................................................................................... 600

Marinförvaltningen.

1 kontrollofficer vid marinen ............................................................... 1 200

1 biträdande kontrollofficer vid marinen ........................................... 600

1 kontrollbiträde (underofficer) i Bofors ........................................... 750

Av de vid arméförvaltningens tygavdelning utgående arvodena ha kontroll-

officersarvodena motiverats med att göromålen — att öva uppsikt över till­

verkningen av beställd artillerimateriel samt att biträda med konstruktions-

och försöksarbeten -— krävde särskild teoretisk och praktisk utbildning. Kon-

trollunderofficersarvodet har tillskapats för att underlätta lämpligt personval

bland artilleriets för ändamålet utbildade underofficerare. Arvodet till en

underofficer på aktiv stat har ursprungligen avsetts för tabelldetaljen vid

tygavdelningen men uppbäres numera av chefen för den s. k. ballistiska grup­

pen å tygavdelningens vapenbyrå, vilken grupp närmast lyder under en de­

talj å ammunitionssektionen. Arvodena vid arméförvaltningens intendentur­

avdelning infördes genom 1936 års försvarsbeslut för officerare, vilka efter

genomgången särskild utbildning beordrades såsom kontrollanter och besikt­

ningsmän. De vid marinförvaltningen utgående arvodena motsvara i huvud­

sak dem, som utgå vid arméförvaltningens tygavdelning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har i konsekvens med sitt förslag örn indragning av

arvodena till kompaniofficerare i allmän tjänst vid de centrala förvaltningarna

föreslagit, att arvodena till kontrollofficerare avvecklades. I varje fall borde

arvode icke utgå, örn befattningen vore passagetjänst och innehavaren skulle

ifrågakomma till befordran. När för vissa specialbefattningar med fordran på

hög utbildning befordringsutsikterna försämrades genom att krav uppställ­

/

35

des på relativt långvarig tjänstgöring för att tillräcklig erfarenhet skulle vin­

nas, borde olägenheterna för den enskilde i första hand undanröjas genom

organisatoriska åtgärder. Vore detta icke möjligt, borde dock tagas under

övervägande att för befattningen uppföra särskild beställning, förslagsvis i

25 lönegraden å Ca-planen, vilken lönegrad upptoge en slutlön, som läge

något lägre än slutlönen för major. Därest emellertid av organisatoriska skäl

fyllnadsarvode vore att föredraga, ifrågasattes att jämka arvodet till förslags­

vis 1 000 kronor. Arvodena till kontrollunderofficerare borde indragas.

Yttranden.

Beträffande arvodena till kontrollofficerare har arméförvaltningen icke

haft något att erinra mot något av arvodesutredningens alternativa förslag

men ansett, att det ifrågasatta arvodet eller den särskilda lönegradsplace-

ringen borde tillkomma vederbörande oberoende av örn han sedermera kunde

vinna befordran eller ej. Försvarsväsendets lönenämnd — som ansett, att

en avveckling av arvodena skulle medföra rekryteringssvårigheter -— och

statskontoret ha avstyrkt alternativet med inplacering i lönegraden Ca 25,

medan däremot svenska officer sförbundet förordat detta alternativ. Marin­

förvaltningen har anfört, att de nuvarande kontrollofficersarvodena å 1 200

kronor borde bibehållas samt att det borde fastslås, att kontrollofficers-

tjänsterna vore passage tjänster; behovet av arvodet till en biträdande kon­

trollofficer kunde ifrågasättas men med hänsyn till den riskfyllda tjänsten

och för mötande av anspråk från industrien på personal av förevarande slag

borde arvodet bibehållas.

Vad angår arvodet till kontrollunderbiträdet i Bofors har marinförvalt­

ningen anfört, att detsamma kunde indragas under förutsättning att för be­

fattningen beräknades beställning för underofficer i lönegrad UO 3. Svenska

underofficersförbundet har uttalat, att arvodet borde bibehållas intill dess en

sådan ändring komme till stånd.

1943 års arvodessakkunniga.

Kungl. Marits proposition nr 170.

Innebörden av arvodessakkunnigas förslag beträffande kontrollarvoden

framgår av följande sammanställning.

Förvaltning

Befattning

Nuvarande

Föreslaget

antal

arvode

kronor

antal

arvode

kronor

Arméförvaltningen:

Tygävdelningen .....................

Kontrollofficerare..........................

5

1200

5

720

Kontrollunderofficer .................

1

750

—

—

Underofficer på aktiv stat. . . .

1

600

1

1

Intendenturavdelningen ....

Kontrollofficerare..........................

3

600

2

720

Marinförvaltningen.....................

Kontrollofficer vid marinen ..

1

1 2001

Biträdande kontrollofficer vid

>

2

720

marinen ........................................

1

6001

Kontrollbiträde (underofficer) i

'

Bofors.............................................

1

750

—

—

^{1 Ett personligt arvode för befattningens nuvarande innehavare} il

720 kronor föreslås.

36

Ur motiveringen till förslaget må nämnas följande.

Arvodessakkunniga, som anse, att lika stora krav komma att ställas på

kontrollofficerarna, vare sig de utnyttjas av vederbörande försvarsgrensför-

valtning eller ställas till krigsmaterielverkets förfogande, finna icke en minsk­

ning av antalet kontrollofficerare vid arméförvaltningens tygavdelning oell

vid marinförvaltningen möjlig. De fordringar, som uppställas på de blivande

kontrollofficerarna vid tygavdelningen, sammanfalla i stort sett med ford­

ringarna i civilingenjörsexamen, och i fråga örn de tekniska kvalifikationerna

synas marinens kontrollofficerare vara fullt jämförliga med sina kolleger

vid armén; beteckningen biträdande kontrollofficer vid marinen bör ändras

till kontrollofficer vid marinen. Med hänsyn till den kvalificerade och krä­

vande utbildningen får fyllnadsarvode av rekryteringsskäl anses påkallat. Vad

angår arvodesbeloppet ha de arvodessakkunniga med anledning av vissa av

1941 års militära förvaltningsutredning gjorda uttalanden undersökt beford-

ringsförhållandena för kontrollofficerare och därvid konstaterat, att dessa

efter fälttygkårens tillkomst ingalunda uteslutits från befordran; befordran

till överstelöjtnant är således numera icke stängd för den kontrollofficer, som

i övrigt visat sig lämplig för befordran i regementsofficersgraderna. En så

pass kraftig avlöningsförbättring som den av militära arvodesutredningen

ifrågasatta — placering i lönegrad Ca 25, alternativt arvode örn 1 000 kronor

för år -— kan därför icke anses påkallad av rekryteringsskäl. De sakkunniga

föreslå, att befattningarna förenas med samma förmåner, som utgå till kom­

paniofficerare i kvalificerade stabs- och förvaltningsbefattningar, d. v. s. 720

kronor för år. Av de allmänna grunderna för arvodesregleringen följer, att

arvodet må utgå endast till kompaniofficer, som upprätthåller kontrolloffi-

cersbefattning.

Kontrollofficerarna vid arméförvaltningens intendenturavdelning måste ha

betydande teoretiska insikter och böra, då rekryteringssvårigheterna äro större

på intendentursidan än på tygsidan, erhålla arvoden å 720 kronor. Antalet ar­

voden bör emellertid kunna begränsas till två. De nuvarande tre kontrolloffi­

cerarna handha respektive textilkontroll, läderkontroll och kontroll av annan

materiel, och då för sistberörda verksamhet icke erfordras ett lika stort mått

av teoretiskt kunnande som på textil- och läderområdet samt det genom en

rationaliserad kontrollverksamhet torde bliva möjligt att uppdela ali kontroll­

verksamhet på för textil- och läderkontroll avsedda kontrollofficerare, torde

det icke vara uteslutet att indraga ett arvode till kontrollofficer; en avveck­

ling av detta arvode förutsattes kunna äga rum även örn ifrågavarande kon­

troll enligt mellan arméförvaltningen och- krigsmaterielverket träffad över­

enskommelse kommer att på visst sätt fördelas mellan ifrågavarande äm­

betsverk.

Arvodet till en kontrollunderofficer vid arméförvaltningens tygavdelning

uppbäres av en tygförvaltare (beställningshavare i U0 3), och befattningen

som chef för den s. k. ballistiska gruppen kan endast undantagsvis besättas

med en underofficer, vilken emellertid i så fall förutsattes tillhöra lönegra­

den UO 3. Enligt de sakkunnigas mening bör arvode icke utgå till beställ­

ningshavare i nämnda lönegrad.

Vad angår befattningen som kontrollunderofficer vid marinförvaltningen

ha arvodessakkunniga, i anslutning till önskemål uttalade av marinförvalt­

ningen och svenska underofficersförbundet, med hänsyn till befattningens

kvalitet hemställt, att för densamma måtte beräknas en beställning i löne­

graden U0 3. Arvode skulle vid bifall därtill icke längre erfordras för denna

befattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr lii).

Kungl. Majlis proposition nr 170.

37

Arvodessakkunniga ha i anslutning till sitt förslag om indragning av ar­

vodet till en underofficer vid arméförvaltningens tygavdelning hemställt, att

nuvarande chefen för ballistiska gruppen å arméförvaltningens tygavdelnings

vapenbyrå, förvaltaren i lönegrad UO 3 vid fälttygkåren N. K. Karlsson till­

delas ett personligt arvode å 720 kronor, samt till motivering därav anfört

följande.

Karlsson besitter i såväl högre matematik som ballistik stora kunskaper,

förvärvade enbart genom självstudier på fritid och enligt uppgift motsvarande

minst de fordringar, som uppställas vid högre artillerikurs vid artilleri- och

ingenjörhögskolan. Från tygavdelningen har framhållits, att skjuttabellerna

skola omfatta icke blott normala ammunitions- och atmosfärförhållanden utan

även de korrektioner, som måste göras för andra värden. Metoder för be­

räkning av dessa störningar ha relativt ofullständigt behandlats i de utländska

källor, varur de ballistiska metoderna inhämtats. För utarbetandet av dessa

metoder har förvaltare Karlsson nedlagt ett synnerligen omfattande arbete.

De sakkunniga hava sålunda inhämtat, att han författat arbetet »Tabell över

funktioner för beräkning av temperaturinflytelser enligt den s. k. H. G. M-

metoden vid användning av Dupius luftmotståndslag», vilket arbete utgjort

grundvalen till ett av honom uppgjort räkneschema för »Garnier 1929», den

hittills noggrannaste ballistiska metoden. På grund av förvaltare Karlssons

särskilda kvalifikationer vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida icke arvode

till honom kunde bestämmas personligt till ett belopp av 720 kronor för år

eller samma belopp som till officer att utgå så länge han innehar befattningen

ifråga.

Yttranden.

överbefälhavaren har uttalat, att de principer, på vilka sakkunnigförslaget

byggde, syntes riktiga.

Krigsmaterielverket har anfört, att verket i och för sig icke hade något

att invända emot att kontrollarvodena i allt väsentligt bibehölles. Frågan örn

det militära materielkontrollväsendets organisation kunde emellertid icke an­

ses slutgiltigt avgjord; i mån av ytterligare erfarenheter kunde det måhända

visa sig påkallat att vidtaga mer eller mindre genomgripande förändringar i

denna organisation.

Arméförvaltningen har tillstyrkt förslaget men tillika beträffande förslaget

örn indragning av ett kontrollarvode å intendenturavdelningen uttalat, att den

nya centrala förvaltningsorganisationen ännu icke nått sådan stabilitet, att

hithörande frågor redan nu kunde definitivt avgöras; det kunde visa sig nöd­

vändigt att även i framtiden särskild kontrollofficer borde avses för kontroll

av annan materiel än som tillhörde textil- och lädergrupperna.

Marinförvaltningen har ansett, att man antingen borde höja kontrolloffi-

cersarvodena till 1 440 kronor för år eller inrätta särskilda kontrollofficersbe-

fattningar i lönegraden Ca 25.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det föreslagna kontrollofficers-

arvodet väl lågt men icke velat ifrågasätta någon förändring på denna punkt,

då lämplighetsskäl talade för att kontroll- och stabsarvoden överensstämde till

beloppet. Ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist lia emellertid anfört,

att enligt deras mening önskvärdheten av överensstämmelse mellan kontroll­

skäl och närmast för åstadkommande av likformighet de olika kustartilleri­

försvaren emellan.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har föreslagit, att här avsedda arvoden skola

avvecklas. Tygmästarbefattningarna vore avsedda för regementsofficerare,

d. v. s. beställningshavare i någon av de tre lönegraderna Oa 4, Oa 5 och Oa 6.

Att lämna lönefyllnad med visst belopp oberoende av lönegraden skulle inne­

bära en gradering mellan lönegradsplaceringarna utan annat motiv än det

allmänna tjänsteansvaret, och en sådan gradering borde i princip icke ifråga­

komma.

Yttrande.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke ha något att erinra mot en av­

veckling av tygmästararvodena. Befattningshavarna borde emellertid beredas

kompensation genom en lämplig lönegradsplacering.

1943 års arvodessakkunniga.

Innebörden av arvodessakkunnigas förslag beträffande arvoden till tyg­

officerare och tygmästare framgår av följande sammanställning.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

39

Befattning som tygofficer eller tygmästare vid

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Stockholms tygstation.............................................

600

_

En tygstation................................................................

—

720

Norrlands artilleriregementes tyganstalt . .

—

720

Smålands

•>

»

—

720

Ostgöta luftvärnsregementes

»

—

720

Hemsö kustartilleriförsvar....................................

600

720

Stockholms kustartilleriförsvar..........................

1020

—

Gotlands

»

...........................

1020

720

Blekinge

»

..........................

1020

—

Göteborgs

»

..........................

1020

—

Till motivering av förslaget ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Enligt 1942 års försvarsbeslut beräknades vid Stockholms tygstation med

undantag för tygmästar-(chefs-)befattningen icke någon befattning för tyg­

officer. Som sådan har under de senaste åren fungerat en beredskapsinkallad

reservofficer, vilken icke uppburit arvode. 1941 års förvaltningsutredning

framhöll på sin tid att, då befattningen som tygofficer vid Stockholms tyg­

station vore avsedd att utgå ur organisationen, det med befattningen för­

bundna arvodet kunde avvecklas, och i enlighet därmed föreslå de sakkun­

niga, att arvodet indrages.

Arvodena till tygmästare vid kustartilleriförsvaren kunna lämpligen med

hänsyn till sin grund karakteriseras som arvoden för arbetsledning, dock att

även vissa andra skäl, främst rekryteringsskäl, synas ha bidragit till att ar­

vode ansetts böra utgå vid sidan av lönen. De sakkunniga ha efter ingående

granskning av uppgifter erhållna från armén och kustartilleriet kommit till

den uppfattningen, att med hänsyn till förrådens värde, underhållsanslagens

40

storlek ock personalens omfattning kustartilleriförsvarens tygstationer icke

äro av den storleksordning att endast vid kustartilleriet arvoden till de för

tygtjänsten närmast ansvariga äro påkallade. Arbetsbördan och ansvaret

måste vid arméns tygstationer och större tyganstalter vara i stort sett de­

samma som vid marinen. Från marinledningen har gjorts gällande, att med

hänsyn till de mångskiftande materielslag, som sorterade under tygförvalt­

ningarna vid kustartilleriförsvaren, en jämförelse med arméns tygstationer

och anstalter knappast kunde vara av utslagsgivande betydelse, men de sak­

kunniga finna de anförda skälen icke övertygande. Större betydelse ha de

sakkunniga i så fall velat tillmäta kustartilleriförsvarens väsentligt större

territoriella utsträckning i jämförelse med motsvarande förvaltningsområden

vid armén; detta förhållande har med hänsyn till olika på frågan inverkande

omständigheter dock icke ansetts böra tillmätas avgörande betydelse vid be­

dömandet av de marina tygmästarnas ansvar och arbetsbörda jämförda med

deras kollegers inom armén.

Olika på frågan inverkande omständigheter — bland annat de jämförande

undersökningarna över arméns och kustartilleriets motsvarande förhållanden

—- ha föranlett de sakkunniga att uppställa den grundsatsen vid arvodesregle-

ringen på förevarande område, att arvode till major, som uppehåller befatt­

ning inom tygtjänsten, varken ur ansvarssynpunkt eller av rekryteringsskäl

är påkallat. Befordran till majors- och överstelöjtnantsbeställning för dugande

tygofficer är vid kustartilleriet icke blott möjlig utan kan anses som normal;

vid detta vapen äro tre tygmästarbefattningar avsedda för regementsoffice­

rare, och kaptener tjänstgöra i tygmästarbefattning endast vid Gotlands och

Hemsö kustartilleriförsvar. Vid armén äro befordringsförhållandena för tyg­

mästare (tygofficerare) sämre, men efter vissa förutsatta organisatoriska för­

ändringar inom fälttygkåren komma befordringsförhållandena för officerare i

teknisk tjänst att förbättras, och de sakkunniga finna icke i nuvarande läge

påkallat att av rekryteringsskäl föreslå arvoden för regementsofficerare vid

armén, vilket skulle stå i strid med de av de sakkunniga eljest tillämpade

grundsatserna för arvodesregleringen. De sakkunniga anse, att arvode bör

utgå endast till kapten, som bestrider tygmästarbefattning eller (vid armén)

tygofficerstjänst vid de tre största tyganstalterna. Vid kustartilleriet tjänst­

göra som nämnt kaptener i tygmästarbefattning endast vid Gotlands och

Hemsö kustartilleriförsvar. Vid armén är tygmästarbefattningen vid Bodens

tygstation från och med den 1 oktober 1944 besatt med beställningshavare i

lönegrad Oa 3, och samma lönegrad tillhöra tygofficerama vid Norrlands ar­

tilleriregementes, Smålands artilleriregementes och Östgöta luftvärnsartilleri-

regementes tyganstalter.

Vad härefter angår beloppet av ifrågavarande fyllnadsarvoden ha de sak­

kunniga övervägt att bestämma detta antingen till 1 338 kronor (= skillnaden

mellan slutlönerna i Oa 3 och Oa 4 minskad med skillnaden mellan pensions-

avdragen), eller, då en lönefyllnad av denna storleksordning vid befordran till

majors beställning skulle medföra löneminskning, till 642 kronor (= skillna­

den mellan nettolönerna). Praktiska lämplighetsskäl ha föranlett de sakkun­

niga föreslå, att arvodet bestämmes till 720 kronor för år, varvid ernås över­

ensstämmelse till beloppet med de arvoden, som föreslagits skola utgå till

kompaniofficerare vid högre staber och inspektioner samt vid den centrala

försvarsförvaltningen.

Yttranden.

Arméförvaltningen har tillstyrkt arvodessakkunnigas förslag.

Marinförvaltningen har påyrkat, att de till tygmästarna vid kustartilleri­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

41

försvaren utom Hemsö kustartilleriförsvar nu utgående arvodena å 1 020 kro­

nor bibehölles, även där befattningshavarna vore regementsofficerare, samt

att arvodet till tygmästaren vid Hemsö kustartilleriförsvar i enlighet med de

sakkunnigas förslag höjdes till 720 kronor. Ämbetsverket kunde icke vits­

orda, att arbetsbördan och ansvaret vid arméns tygstationer och större an­

stalter vore i stort sett desamma som vid kustartilleriets tygförvaltningar.

Försvarsväsendets lönenämnd har, med erinran örn att frågan örn kust­

artilleriförsvarens organisation för närvarande prövades av försvarets cen­

trala organisationskommitté, uttalat, att någon reglering av de till tygmästare

utgående arvodena lämpligen tills vidare icke borde vidtagas. Detta syntes

emellertid icke behöva föranleda uppskov med ett genomförande av de sak­

kunnigas förslag, i vad det avsåge tygofficerarna vid armén.

I likhet med militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga

anser jag, att nu utgående arvoden till tygmästare, vilka äro regementsoffice­

rare, icke böra bibehållas annat än övergångsvis. Arvodet till en tygofficer

vid Stockholms tygstation kan, såsom arvodessakkunniga anfört, indragas.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att sådan tygmästare vid kustartilleriet,

som är kompaniofficer, skall äga åtnjuta ett arvode av 720 kronor, samt med

utgångspunkt härifrån beräknat arvoden för tygmästare vid Hemsö och Got­

lands kustartilleriförsvar. Jag biträder de sakkunnigas förslag i denna del.

Skäl tala för ett genomförande av arvodessakkunnigas förslag örn med­

givande av ett 720-kronorsarvode jämväl till en armén tillhörande kompani­

officer, vilken förestår en direkt under arméförvaltningens tygavdelning

lydande tygstation. Jag har därför ansett mig böra biträda de sakkunnigas

förslag även på denna punkt. Bland annat i betraktande av att försiktighet

under förhandenvarande omständigheter får anses påkallad vid bedömande av

frågor örn inrättande av ytterligare arvoden, har jag däremot icke ansett mig

kunna förorda, att, såsom arvodessakkunniga ifrågasatt, användningen av

ifrågavarande arvodestyp utsträckes till officerare, vilka förestå till rege­

menten hörande tyganstalter.

I överensstämmelse med vad jag här anfört beräknar jag i det följande för

nästa budgetår ett tygmästararvode vid armén och två sådana arvoden vid

marinen, samtliga å 720 kronor för år.

3. Tillsynsarvoden.

Å den för marinen fastställda förteckningen över arvoden och särskilda

ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän upptagas under rubriken

Ostkustens marindistrikt ett arvode å 1 320 kronor till en tillsynsman vid

ammunitionsförråden å Bergholmen och ett arvode å 600 kronor till en till­

synsman vid minförråd. Därjämte upptages under Stockholms kustartilleri­

försvar en post på 3 110 kronor för arvoden till tillsynsmän vid befästningar,

kruthus m. m. enligt särskild fördelning. Förstnämnda arvode beslöts vid

1928 års riksdag med motiveringen att de å Bergholmen ifrågakommande ar­

betena hos ledaren fordrade stor materielkännedom och mycket gott omdöme

Kungl. Majda proposition nr 170.

Departements­

chefen.

42

samt förmåga att ordna arbetet på ett för kronan ekonomiskt fördelaktigt

sätt och att det därför tåge i kronans intresse att befattningen trots de

olägenheter, som vöre förbundna med nödtvungen bosättning å Bergholmen,

bleve eftersökt av för densamma lämpade personer. För införandet av övriga

här avsedda arvoden ha liknande motiv anförts.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att den egentliga grunden för ifrågavarande

arvoden vore de olägenheter, som åtföljde nödtvungen bosättning å avskilda

platser. Då någon enslighet i den mening, som förutsattes vid de enslighetstill-

lägg, som utgåves till lotspersonal å vissa lotsplatsen icke vore förhanden å de

platser där dessa arvoden utginge, borde de avvecklas. Hänsynstagande till

bosättningsförhållandena kunde lämpligast ske vid bestämmande av hyran.

Yttranden.

Statskontoret och försvar sväsendets lönenämnd ha av principiella skäl

avstyrkt förslaget att eventuellt minska hyran för tjänstebostad med hänsyn

till bosättning å ort med avskilt läge. De ha vidare anfört, att enslighet i

sådan bemärkelse icke förelåge i dessa fall, att arvode motsvarande enslig-

hetstillägg kunde vara motiverat.

Marinförvaltningen har ansett, att arvodet till tillsynsmannen å Berg­

holmen borde bibehållas med hänsyn till med befattningen förenade kvali­

ficerade arbetsuppgifter och ansvar samt med hänsyn till olägenheterna ur

bosättningssynpunkt för befattningshavaren och hans familj.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga föreslå, att de för Ostkustens marindistrikt anvisade

arvodena till en tillsynsman vid ammunitionsförråden å Bergholmen samt

till en tillsynsman vid minförråd icke vidare skola utgå. De sakkunniga ha,

med erinran om att Bergholmen är belägen helt nära Vaxholm, delat militära

arvodesutredningens uppfattning, att varken klimatiska förhållanden eller

avstånd från tätare bebyggelse i detta fall kunde utgöra tillräckligt motiv

för arvode; förhållandena syntes i stort sett analoga beträffande arvodet till

en tillsynsman vid ett minförråd.

I anslutning härtill ha arvodessakkunniga gjort följande uttalanden.

De sakkunniga vilja ifrågasätta, huruvida det är nödvändigt att som till­

synsman å ifrågavarande platser utnyttja personal å aktiv stat. Vid övriga för­

svarsgrenar kommer pensionerad personal till användning för ifrågavarande

uppgifter, utan att någon olägenhet därav förmärkts. Framhållas må ock att

vid ett stort antal förråd vid marinen pensionerad personal utnyttjas som

tillsynsman. De sakkunniga vilja även ansluta sig till de skäl, som av stats­

kontoret och försvarsväsendets lönenämnd vid remissbehandlingen av arvodes­

utredningens betänkande anfördes mot ett hänsynstagande till bosättnings­

förhållandena vid hyrans bestämmande.

Vad angår den för tillsynsmän vid Stockholms kustartilleriförsvar avsedda

arvodesposten å 3110 kronor ha arvodessakkunniga meddelat, att ifråga­

varande tillsynsmän numera icke vore beställningshavare på aktiv stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

43

Yttranden.

Marinförvaltningen Ilar anfört, att arvodena till tillsynsman vid Ostkustens

marindistrikt borde bibehållas, eventuellt nied justering av arvodesbeloppen.

Tillsynsmännens främsta uppgift vore att vara arbetsledare vid förrådens

verkstäder, där översynsarbeten av ofta tämligen komplicerad natur ut­

fördes.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att arvodessakkunnigas förslag

beträffande dessa arvoden borde upptagas till prövning först vid ombyte av

tillsynsmän.

Jag biträder militära arvodesutredningens och 1943 års arvodessakkun­

nigas sinsemellan överensstämmande förslag örn tillsynsarvodenas bort­

tagande. Med hänsyn till det förslag örn rätt att övergångsvis behålla nu

utgående arvode, jag i det följande framlägger, har jag icke ansett påkallat att,

såsom försvarsväsendets lönenämnd ifrågasatt, låta anstå nied ifrågavarande

arvodesspörsmåls lösning. Min avsikt är att åt chefen för marinen uppdraga

att närmare överväga den av arvodessakkunniga berörda frågan örn använd­

ning av pensionerad personal i stället för personal på aktiv stat för ifråga­

varande uppgifter.

4. Riskarvoden.

Av det belopp, som upptages å den till flygförvaltningens avlöningsstat

hörande posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, äro högst 2 400 kronor avsedda att efter särskild fördelning utgå såsom

arvoden till personal å förvaltningens försökscentral. Arvodena ha avsetts så­

som särskild ersättning för kontroll och prov av flygmateriel i luften.

Å arméns förteckning över arvoden och särskilda ersättningar utöver lön

till ordinarie tjänstemän finnes under rubriken arméförvaltningens tygavdel­

nings anstalter upptaget ett arvode å 468 kronor för år till ledaren av arbe­

tena vid artilleriets huvudlaboratorium. Detta arvode har motiverats med att

ifrågavarande arbeten krävde ständig tillsyn till förekommande av explosions-

olyckor. Arvodet utgår numera till föreståndaren för arméförvaltningens tyg­

avdelnings provskjutningscentral.

Motsvarande förteckning för marinen upptager dels under rubriken Syd

kustens marindistrikt ett arvode å 1 000 kronor för år till uppbördsmannen vid

fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, dels ock tre arvoden å 660 kronor för år

till en föreståndare för apteringsverkstad vid vartdera av Stockholms, Got­

lands och Göteborgs kustartilleriförsvar. Förstnämnda arvode har motiverats

med att befattningen vore synnerligen krävande och ansvarsfull samt att med

befattningen följde en icke obetydlig risk för kroppsskada på grund av olycks­

händelse vid arbetena å laboratoriet. Även arvodena till föreståndare för

apteringsverkstäder, vilka arvoden inrättats genom 1942 års försvarsbeslut, ha

motiverats med att befattningshavarna vore utsatta för risker.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att ekonomisk kompensation borde utgivas

i de fall, där en befattnings utövande vore förenat med särskilda olycksfalls-

Departements­

chefen.

44

risker. Sådana risker förelåge enligt utredningens förmenande vid tygdepar­

tementets provskjutningscentral samt — i mera framträdande grad — vid fyr-

verkslaboratoriet i Karlskrona. Arvoden till arbetsledarna å dessa platser

borde således alltjämt utgå. De borde bestämmas till högst 50 kronor för

månad till tygverkmästaren vid provskjutningscentralen och högst 100 kronor

för månad till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet.

Arvodesutredningen har föreslagit, att arvodesbeloppet för ersättningar vid

flygvapnets försökscentral borde indragas. I sin nuvarande form kunde det

anses som en anvisning till gratifikationer, vilka utfölle tämligen godtyckligt

med hänsyn till flygfrekvensens skiftande intensitet under olika tidsperioder.

Dessutom utginge numera högsta flygtillägget (270 kronor för månad) till

provflygare av alla kategorier. Vad beträffade icke flygutbildad flygingenjör,

som medföljde flygplan för teknisk kontroll, uppbure denne flygtraktamente

med 9 kronor för dag. Särskilt kontrollarvode syntes icke vara påkallat.

Arvodena till föreståndare för vissa apteringsverkstäder inrättades som

förut nämnts först genom 1942 års försvarsbeslut. Beträffande ett tidigare ut­

gående motsvarande arvode till föreståndaren för Stockholms kustartilleri­

försvars laboratorium har arvodesutredningen anfört, att vid detta laborato­

rium visserligen förekomme vissa försök men att arbetena i det stora hela

finge anses jämförliga med arbeten vid vissa artilleriregementens och tygsta­

tioners apteringsverkstäder och att tillräckliga skäl icke förelåge för att

arvode fortfarande skulle utgå i detta fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn riskarvodena överensstämmer, på

sätt av följande sammanställning framgår, med arvodesutredningens.

Förvaltning eller institution

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Flygförvaltningen..........................

Beställningshavare vid försöks-

centralen, högst..........................

2 400

Arméförvaltningens tygavdel­

nings anstalter

Ledaren av arbetena vid artil­

leriets huvudlaboratorium . .

46S

600

Sydkustens marindistrikt ....

Uppbördsmannen vid fyrverks­

laboratoriet i Karlskrona ..

1000

1200

Stockholms kustartilleriförsvar

Föreståndare för apterings-

verkstaden ...................................

660

Gotlands

»

D:o

d:o

..........................

660

_

Göteborgs

»

Gro

d:o

....................................

660

—

Ur de sakkunnigas motivering för förslaget må anföras följande.

Arvodesbeloppet för ersättningar vid flygvapnets försökscentral å Malm­

slätt anse de sakkunniga i likhet med militära arvodesutredningen böra av­

vecklas, enär numera högsta flygtillägget, 270 kronor för månad, utgår till

provflygare av alla kategorier, varjämte observatör i flygplan vid prov i luften

äger uppbära flygtraktamente.

Arvodet till »ledaren av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium» upp-

bäres numera av en civilmilitär befattningshavare (tygverkmästare) vid armé­

45

förvaltningens tygavdelnings provskjutningscentral. Militära arvodesutred-

ningens antagande, att verksamheten vid provskjutningscentralen stöde i sär­

klass med hällsjön till explosionsrisken vid förekommande experiment och

försök, har bestyrkts vid samråd mellan de sakkunniga och chefen för prov­

skjutningscentralen, som i avgivet yttrande framhållit, att de kollektivanställda

arbetare, som tjänstgjorde vid provskjutningscentralen, uppbure avtalsenligt

risktillägg. Militära arvodesutredningens förslag örn arvode med högst 50

kronor för månad till denne befattningshavare har icke givit anledning till

erinran. De sakkunniga få alltså föreslå, att arvode örn 600 kronor för år ut

gives till tygverkmästaren vid provskjutningscentralen. Vid ledighet för

arvodets innehavare bör arvodet uppbäras av vikarien.

Beträffande arvodet till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Karls­

krona vilja de sakkunniga framhålla att vid laboratoriet förekomma pyrotek-

niska arbeten och försök samt att med hänsyn till faran för sprängnings-

olyckor laboratoriet sedan lång tid tillbaka är förlagt till en holme, benämnd

Laboratorieholmen, där uppbördsmannen har sig anvisad tjänstebostad. Arbe-

tarpersonalen uppbär även här avtalsenlig riskersättning. De sakkunniga före­

slå, att uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Sydkustens marindistrikt

erhåller fyllnadsarvode med 1 200 kronor för år. Även i fråga om detta arvode

bör föreskrivas, att vid ledighet för arvodestagaren arvodet må uppbäras av

vikarien.

Beträffande de genom 1942 års försvarsbeslut införda arvodena till före­

ståndarna för apteringsverkstäderna i Stockholm, Gotlands och Göteborgs

kustartilleriförsvar ha de sakkunniga samrått med vederbörande inom marin­

ledningen ävensom med krigsmaterielverket för utrönande av de risker som

föreligga vid ifrågavarande slags befattningar. Någon utredning om den risk

för explosioner som föreligger vid dessa apteringsverkstäder har icke kunnat

lämnas, och krigsmaterielverket har icke ansett arvode ur förevarande syn­

punkt påkallat. Då vidare olycksfallsrisken vid arméns motsvarande verk­

städer torde få anses lika stor utan att arvode utgår eller ens ifrågasatts för

motsvarande befattningshavare, anse de sakkunniga, att enbart explosions­

risken vid kustartilleriets apteringsverkstäder icke är tillräckligt motiv för

arvode. Det med befattningarna förenade ansvaret kan icke heller motivera

fyllnadsarvode. Frågan om en förbättrad löneställning för dessa befattnings­

havare synes, om så befinnes påkallat, böra övervägas med utgångspunkt från

lönegradsplaceringen.

I samband med att de sakkunniga föreslagit borttagande av det för flyg­

vapnets försökscentral avsedda arvodesbeloppet ha de anfört, att enligt deras

mening vissa skäl talade för att en särskild anslagspost ställdes till flygför­

valtningens förfogande för gratifikationer till personal medverkande vid sär­

skilt riskabla provflygningar, t. ex. vid kontroll av ännu icke prövade flyg­

planstyper. Vid sina kostnadsberäkningar ha arvodessakkunniga utgått från

att för detta ändamål skulle beräknas 2 400 kronor.

Yttranden.

Marinförvaltningen har anfört, att de nu utgående arvodena till före­

ståndarna för apteringsverkstäderna vid Stockholms, Gotlands och Göteborgs

kustartilleriförsvar borde bibehållas. I annat fall borde för dessa befattningar

avses befattningar i lönegraden TJOS. Det vore emellertid lämpligare att

bibehålla arvodesformen.

Kungl. Marits proposition nr 170.

46

Departements­

chefen.

I fråga om riskarvodena överensstämmer 1943 års arvod essa kknn nigas

förslag med militära arvodesutredningens, och jag anser mig böra tillstyrka

förslagets genomförande. Arvoden böra sålunda allenast utgå till tygverk­

mästaren vid arméförvaltningens tygavdelnings provskjutningscentral och

till en uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, och arvodesbe­

loppen böra i enlighet med förslaget bestämmas till 600 respektive 1200

kronor. Vid ledighet för befattningshavarna böra arvodena uppbäras av

vikarierna.

I det följande inräknar jag, liksom hittills, under flygförvaltningens avlö-

ningsanslag ett belopp av 2 400 kronor för gratifikationer. Jag förutsätter här­

vid, att gratifikation med anlitande av dessa medel allenast må tilldelas per­

sonal, som medverkar vid särskilt riskfyllda provflygningar.

5. Vissa andra arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning.

Å den för armén gällande förteckningen å arvoden utöver lön finnas arvo­

den upptagna till två såsom brandchefer förordnade officerare, nämligen ett

arvode å 468 kronor till brandchefen vid Bodens fästning och ett å 720 kronor

till brandchefen i Karlsborg. Samma förteckning upptager under rubriken

intendenturkåren ett arvode å 1 500 kronor till besiktningsman vid intenden-

turförrådet i Boden. Detta belopp plägar ställas till kommendantens i Boden

förfogande för utbetalande av ersättningar till olika batalj onsveterinärer, vilka

anlitats för besiktning av köttvaror vid intendenturförrådets slakteriavdel-

ning.

Å motsvarande förteckning för marinen finnas bland andra följande tre

arvoden upptagna till befattningshavare vid Sydkustens marindistrikt, näm­

ligen ett arvode å 600 kronor till en underekipagemästare vid örlogsvarvet,

ett å 468 kronor till en avdelningsföreståndare vid örlogsvarvets torpedinskjut-

ningsstationer och ett å 348 kronor till ett biträde vid radiotelegrafverkstaden.

Vad förstnämnda arvode beträffar, inrättades det år 1926 för äldste officeren

å ekipagedepartementet såsom kompensation särskilt för befattningshavarens

åligganden dels att jämväl efter arbetstidens slut å varvet leda sjöreservens

arbete med omförtöjning och bärgning av fartyg m. m., dels att såsom befäl­

havare för marinens brandstation nr 1 deltaga i släckning av eldsvådor i

Karlskrona stad jämväl utanför varvet. Arvodet till en avdelningsförestån­

dare vid varvets torpedinskjutningsstationer infördes år 1927 och motiverades

med att underofficer, som beordrades till denna befattning, därvid ginge

miste örn de med sjökommendering förenade förmånerna. Arvodet till ett

biträde vid radioverkstaden infördes samtidigt; det anfördes, att en person,

som innehade de för denna befattning erforderliga kvalifikationerna, lätt

kunde erhålla civilanställning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har föreslagit, att arvode av 600 kronor för år skulle

utgå till beställningshavare, vilken vid sidan av egen befattning uppehölle

befattning såsom brandchef. Under nämnda förutsättning borde alltså sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

47

arvoden utgå till brandcheferna i Boden och Karlsborg. Arvodet till besikt­

ningsman vid intendenturförrådet i Boden borde utgå ur arvodesförteck-

ningen; om ordinarie tjänsteman (bataljonsveterinär) toges i anspråk fördetta

ändamål, erfordrades endast att Kungl. Majit med stöd av 33 § 9 mom. mili­

tära avlöningsreglementet medgåve utbetalande av särskild ersättning för

uppdraget. Underekipagemästaren vid örlogsvarvet i Karlskrona borde er­

hålla sådant sjötillägg, som utginge till sjöreservens personal, men ej arvode.

Arvode till chefen för torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona vore strängt

taget icke påkallat; skulle emellertid särskilt arvode för dylik tjänstgöring

— innefattande nattjänstgöring under sommaren i stor utsträckning — anses

böra finnas, syntes ersättningen lämpligen böra utgå med högst 50 kronor för

månad, under vilken torpedinskjutning förekommit. Arvodet till ett biträde

vid radiotelegrafverkstaden borde indragas.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga ha beträffande här avsedda arvoden framlagt ett för­

slag, vars innebörd framgår av följande sammanställning; såsom av denna

framgår ha de sakkunniga bland annat föreslagit införande av ett nytt arvode,

nämligen till ekipagemästaren i Stockholm.

Institution

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Militärområdena m. m.:

1. Kommendantstaben i

Boden ....................................

Brandchefen vid Bodens fäst­

ning ..................................................

468

720

2. Platsbefälet i Karlsborg

Brandchefen ....................................

720

720

Intendenturkåren ..........................

Besiktningsmannen vid inten­

denturförrådet i Boden ....

1500

_

Ostkustens marindistrikt ....

En ekipagemästare .....................

—

720

Sydkustens marindistrikt ....

En underekipagemästare vid

örlogsvarvet ...............................

600

720

En avdelningsföreståndare vid

örlogsvarvets torpediuskjut-

ningsstationer...............................

468

.

Ett biträde vid radiotelegraf­

verkstaden ....................................

348

—

Till motivering av förslaget ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Ett arvode av 720 kronor för år till brandchef synes väl avpassat och över­

ensstämmer med de av dem eljest tillämpade grunderna för arvodesregle-

ringen, därest dyrtidskompensation icke må utgivas å beloppet; de båda

brandchefsbefattningarna torde böra tillsättas efter ansökan. De sakkunniga,

som inhämtat att kommendanten i Bodens fästning och chefen för Karlsborgs

iuftvärnsregemente hos chefen för armén föreslagit, att arvoden skulle an­

visas för vice brandchefer, linna icke skäl föreslå särskilt arvode till vice

brandchef men föreslå att föreskrift meddelas, att ordinarie innehavaren av

brandchefsarvodet skall till vikarien (vice brandchefen) avstå den på ledig­

heten belöpande delen av arvodet. Erågan om ett av chefen för Karlsborgs

Departements­

chefen .

luftvärnsregemente likaledes framställt förslag örn arvode till en brandför­

man i Karlsborg torde falla utanför de sakkunnigas uppdrag.

Underekipagemästaren i Karlskrona, vars tjänsteåligganden i fråga örn

brandskyddet äro närbesläktade med de militära brandchefernas i Boden och

Karlsborg, torde böra erhålla samma arvode som dessa. Ekipagemästaren

i Stockholm, en befattningshavare i lönegraden Öa 3, har i huvudsak samma

åligganden som underekipagemästaren i Karlskrona; under förutsättning

att han icke hänföres till sjöreserven, synes det de sakkunniga lämpligt att

även han jämställes med brandcheferna.

Efter omorganisationen av örlogsvarven äro befattningarna som avdel­

ningsföreståndare vid torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona och som bi­

träde vid radiotelegrafverkstaden därstädes avsedda att bestridas av civila

tjänstemän. De sakkunniga föreslå, att arvodena vid dessa befattningar in­

dragas.

Yttranden.

Marinförvaltningen har anfört, att arvoden borde utgå till avdelningsföre-

ståndaren vid torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona och ett biträde vid

radiotelegrafverkstaden därstädes, så länge dessa vore militära beställnings-

havare.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att tillräckliga skäl icke förelåge

att bereda ekipagemästaren i Stockholm arvode.

Jag anser mig böra biträda arvodessakkunnigas förslag i denna del utom

i vad det avser inrättandet av arvode till ekipagemästaren i Stookholm.

Tillräcklig anledning att bereda denne befattningshavare arvode synes mig

nämligen icke finnas.

I enlighet härmed beräknar jag i det följande för nästa budgetår under

arméns avlöningsanslag två arvoden å 720 kronor, avsedda för brandcheferna

i Boden och Karlsborg, och under marinens avlöningsanslag ett arvode å

samma belopp, avsett för underekipagemästaren vid Karlskrona örlogsvarv.

Vid ledighet för sådan befattningshavare bör arvodet avstås till vikarien.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

C. Arvoden åt uppbördsman vid marinens matinrättningar i land.

I den för budgetåret 1944/45 fastställda förteckningen över arvoden utöver

lön till ordinarie tjänstemän vid marinen finnas följande arvoden uppförda

för uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land.

Arvodesbelopp

kronor

Ostkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning....................... 348

1

»

» sjöreservens

»

204

Sydkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid matinrättningen vid kasern Sparre ........... 348

1

»

»

»

»

» Ankarstierna..

282

1

»

» sjöreservens matinrättning ............................. 210

Västkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid Göteborgs örlogsdepås matinrättning ........ 282

Hemsö kustar tillen för svar.

1 uppbördsman vid matinrättning vid tillfällig förläggning —

180

Stockholms kustartill eriför svar.

1 uppbördsman vid matinrättning å Oscar-Fredriksborg............

282

t) uppbördsman vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar,

sammanlagt........................................................................................ 810

Gotlands kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid matinrättningen i Fårösund .......................... 282

2 uppbördsmän vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar

270

Blekinge kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid Karlskrona kustartilleriregementes matin­

rättning ............................................................................................... 282

7 uppbördsmän vid tillfälliga förläggningar, sammanlagt............

900

Göteborgs kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid Älvsborgs kustartilleriregementes matinrätt­

ning ..................................................................................................... 282

4 uppbördsmän vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar

540

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 170.

49

Beträffande de skäl, som föranlett beviljande av arvoden till här avsedd

personal, må nämnas följande.

Arvoden till uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land tillkommo

efter beslut vid 1911 års riksdag och motiverades med det arbete och ansvar,

som ålåg uppbördsmännen. Det fästes vikt vid att god ekonomi iakttoges

beträffande tillgodogörandet av den uppköpta provianten, på vilken stora

fordringar för leveransgillhet måste ställas, och myndigheterna kunde av

de underofficerare, som hade ledningen av matinrättningarna, fordra arbete

även på sådana tider, då andra underofficerare plägade åtnjuta fritid; arvodet

skulle också utgöra ersättning för den risk uppbördsmännen bleve under­

kastade, i den mån det bleve nödvändigt att vid matinrättningarna hålla

smärre proviantförråd. Dylika arvoden bibehöllos vid 1922 års militära

arvodesreglering, varvid särskilt hänvisades till uppbördsansvaret och till

att befattningarna krävde arbete på tid, då övriga likställda beställnings-

liavare åtnjöte fritid. Arvodena ha till beloppen avvägts med hänsyn tagen

till portionsantalet vid vederbörande matinrättning.

1936 års lönekommitté ansåg starka skäl tala för en avveckling av dessa

arvoden och de likartade arvoden, som utgingo till köksföreståndare och

furageuppbördsmän vid armén. Bedan ur principiell synpunkt syntes det vara

mindre tillfredsställande och jämväl med de militära lönesättningsgrunderna

svårförenligt att upprätthålla ett system med tilläggsarvoden till lönen för

bestridande av göromål, vilka måste ingå såsom ett reguljärt led i verksam­

heten vid de militära förbanden och för vilka alltså beräknats beställningar

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

12445

4

51

denna utförde särskild bisyssla och därför borde kompenseras. Den till arvo­

denas uppkomst sannolikt bidragande omständigheten, att särskilda förmåner

utgå vid andra för underofficerare vid marinen förekommande kommen-

deringar, exempelvis sjötjänstgöring, kan icke utgöra grund för beredande

av arvode vid denna tjänstgöring, liksom ej heller den omständigheten,

att arbetet delvis måste utföras å tid, då annan personal är fri från tjänst­

göring.

Yttranden.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke vilja förneka, att flertalet av

dessa arvoden kunde indragas. Befattningarna vid de större depåförbanden

vore emellertid så krävande, att kompensation för arbetsprestationerna

i

dessa fall endast kunde vinnas genom att arvoden finge utgå eller att för-

valtningsunderofficerare avsåges för befattningarna. Örn man bortsåge från

matinrättningarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, läte det

sig icke göra att för befattningarna avse förvaltningsunderofficerare, då

kommenderingarna till sådana befattningar merendels icke vore av perma­

nent natur. På grund därav borde nu utgående arvoden till uppbörds-

männen vid matinrättningarna vid de större depåförbanden fortfarande

bibehållas.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att nämnden icke hade något att

erinra mot att militära arvodesutredningens förslag på denna punkt genom­

fördes, i den mån särskilda beställningar för förvaltningsunderofficerare vid

marinen komme att inrättas vid de större matinrättningarna.

Svenska underofficersförbundet har anfört, att arvodena med nu fastställda

belopp alltjämt borde utgå, intill dess frågan örn ändrad löneställning för

uppbördsmännen blivit föremål för utredning och ställningstagande. I

I likhet med 1936 års lönekommitté och militära arvodesutredningen

anser jag skäl föreligga för att vid en rationalisering av det militära arvo-

desväsendet indraga arvodena till uppbördsmän vid marinens matinrätt­

ningar i land. Jag kan således icke förorda, att dylika arvoden bibehållas

annat än övergångsvis.

D. Arvoden till militärassistenter.

För att skapa erforderligt samarbete mellan vissa för riksförsvaret sär­

skilt viktiga civila myndigheter och försvarsledningen ha hos förstnämnda

myndigheter inrättats befattningar för militärassistenter. Dessa, som för när­

varande i allmänhet äro uppförda på försvarsstabens stat eller militärt knutna

till nämnda stab, åtnjuta i viss utsträckning fyllnadsarvoden av civila av-

löningsmedel (driftmedel). Bortses tills vidare från länsstyrelserna, finnas

för närvarande militärassistenter i den utsträckning och med den ställning

i avlöningshänseende, som framgår av .följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Departement

< -

chefen.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Verk eller myndighet och befattning

Beställnings- eller befatt­

ningshavare

Fyllnads-

officer på

aktiv stat,

15negrad

pensionerad

officer, pension

eller arvode

arvode, kronor

Sjökarteverket.

1 förste aktuarie.........................................................................

Oa 4

—

—

1 assistent.......................................................................................

Oa 3

—

600

1 marinassistent.........................................................................

Oa 3

—

—

Civilförsvarsstyrelsen.

1 militärassistent ................................................................

Oa 4

—

—

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

600

1 chef för militäravdelningen

Oa 4

—

1 arméassistent .........................................................................

Oa 3

—

900

1 marinassistent.........................................................................

Oa 3

—

360

1 flygassistent..............................................................................

Oa 3

—

360

Rikets allmänna kartverk.

1 militärassistent .................................................................... Oa 4 el. Oa 5

—

—

1 biträdande militärassistent.............................................

(

kaptens-

\ pension /

3180

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Oa 3

1 militärassistent ....................................................................

—

—

Postverket.

3 900

1 militärassistent .....................................................................

i

Telegrafverket.

900

1 chef för militärkontoret ..................................................

Oa 4

—

1 arméassistent .........................................................................

Oa 3

—

900

1 marinassistent.........................................................................

Oa 3

—

900

1 flygassistent..............................................................................

Oa 3

—

900

5 militärassistenter (vid distrikten)...............................

Oa 10

Statens järnvägar.

1 byråchef ................................................................................... Oa 4 el. Oa 5

—

1200

1 förste militärassistent ......................................................

Oa 4

—

900

1 andre militärassistent ......................................................

Oa 3

—

900

6 militärassistenter (vid distrikten) ...............................

Oa 3

—

900

4 militärassistenter (för egen utbildning) ................. O a 3 el. O a 2

—

—

Statens vattenfallsverk.

1 militärassistent ....................................................................

—

Oa 10

1200

Försvarets fabriksverk.

720

1 militärassistent .....................................................................

Oa 3

—

Vad militärassistenterna hos länsstyrelserna beträffar, skola de i sex av

de ur försvarssynpunkt mest betydelsefulla länen vara aktiva kompaniof­

ficerare, varjämte en tidigare för luftskyddsinspektionen avsedd aktiv officer

skall tagas i anspråk som militärassistent vid länsstyrelse. För fem län

avses pensionsavgångna officerare, vilka utöver pension i lönegrad Oa 3

eller 4 åtnjuta arvoden motsvarande den med hel majorspension minskade

nettolönen i löneklass Oa 12 militära avlöningsreglementet, d. v. s. högsta

majorslöneklassen. Vad övriga län beträffar har förutsatts, att frågan örn

militärassistentbefattningarnas rekrytering skall upptagas till prövning inne- 1

1 Befattningen uppehälles för närvarande av en kommenderad officer i reserven.

varande år; i avbidan därpå lia de tidigare försvarsassistentbefattningarna

utan nämnvärd reell ändring ombildats till militärassistentbefattningar.

Beträffande den arvodestyp, varom bär är fråga, må nämnas följande.

Nu avsedda befattningar lia ansetts böra förenas med sådana ekonomiska

förmåner, att ett fullgott urval bland lämpliga officerare skall kunna ske.

De nuvarande arvodena leda sitt ursprung till de tjänstgöringstraktamenten,

som från början tillkommo officerare, vilka kommenderades i järn vägstjänst;

sedan det visat sig, att sådana officerare måste räkna med att befordran

till regementsofficersgrad blev avsevärt fördröjd eller kanske belt uteblev,

ersattes traktamentena med fyllnadsarvoden. Efter band som militärassi-

stentorganisationen utvecklats bar den vid järnvägsstyrelsen tillämpade er­

sättningsformen nied arvode utöver lön kommit till användning. Vid de

olika verkens avlåtande av framställningar örn bemyndigande att av civila

avlöningsmedel (driftmedel) få utbetala gottgörelser till militärassistent bar

i allmänhet önskvärdbeten av en fullgod rekrytering av assistentbefatt­

ningarna varit ett avgörande motiv.

1943 års arvodessakkunniga.

Militära arvodesutredningen framlade icke något förslag till reglering av

militärassistenternas arvoden — vilka enligt vad förut nämnts bestridas av

de verks medel, vid vilka militärassistenterna tjänstgöra — i vidare mån än

att arvodet till en assistent vid sjökarteverket borde avvecklas. 1943 års

arvodessakkunniga lia, under åberopande av från militärt håll uttalade önske­

mål, ansett lämpligt att ifrågavarande förmåner gjordes till föremål för

granskning i samband med den allmänna översynen av det militära arvodes-

systemet.

Arvodessakkunniga ha beträffande spörsmålet örn avvecklande eller bibe­

hållande av arvodena till militärassistenter gjort följande allmänna uttalanden.

De sakkunniga ba vid företagen undersökning av militärassistenternas

arbetsuppgifter kommit till den uppfattningen, att dessa befattningshavare

i allmänhet hava sig anförtrodda åligganden, som i fråga örn art och om­

fattning komma i paritet med dem som regelmässigt åvila sektionschef i de

centrala förvaltningarna och motsvarande befattningar vid örlogsvarven. De

officerare, som tjänstgöra vid de civila verken, måste på grund av tjänst­

göringens art icke blott bålla sig ä jour med den militära utvecklingen utan

även tränga in i och efter band vidga sina kunskaper på det civila område,

där de satts att tillhandagå med militär expertis; allmänt bar ock omvittnats,

att fritid i icke obetydlig omfattning måste tillsättas för studier inom det

nya verksamhetsfältet. Därtill komma rekryteringssynpunkterna; då tjänst­

göringen som militärassistent trots dess förhållandevis kvalificerade natur

icke anses direkt meriterande för befordran oeh då de med arvodena till

militärassistenter närbesläktade kompaniofficersarvodena i de centrala för-

svarsförvaltningarna avses skola bibehållas, skulle ett avskaffande av assistent­

arvodena enligt arvodessakkunnigas förmenande med nödvändighet föra med

sig en försvårad rekrytering till de befattningar, örn vilka nu är fråga.

Arvodessakkunniga ha i konsekvens med sitt förslag beträffande arvoden

vid högre staber och inspektioner samt försvarets centrala förvaltningar

föreslagit, att arvode med 720 kronor för år skall få utgå till militärassistent,

som är kompaniofficer. Från denna regel skulle likväl gälla avvikelser i

tre olika hänseenden. Deltidstjänstgörande militärassistent skulle erhålla

ett arvode av 360 kronor för år. Arvode med 720 kronor skulle utgå till

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

53

54

förste militärassistenten i järnvägsstyrelsen, även om denne är major på

aktiv stat. Slutligen skulle militärassistent i byråchefs ställning — regel­

mässigt regementsofficer — erhålla ett arvode av 1 080 kronor för år.

Beträffande avvikelserna från huvudregeln ha arvodessakkunniga anfört i

huvudsak följande.

Militärassistentbefattningarna äro i allmänhet heltidstjänster. Vid vissa

verk fullgör emellertid militärassistenten tjänstgöring vid sidan av ordinarie

befattning i stab, förvaltning o. s. v. Enligt vad de sakkunniga inhämtat är

i sådant fall någon inskränkning av de ordinarie arbetsuppgifterna i allmän­

het icke möjlig att genomföra. Genom assistentskapet förlorad arbetstid i

den ordinarie befattningen måste följaktligen tagas igen genom tillsättande

av fritid. Aven örn sistberörda militärassistentbefattningar i fråga örn ansvar

och arbetsuppgifternas omfattning äro avsevärt mindre krävande än mot­

svarande heltidstjänster, torde med hänsyn till befattningarnas karaktär av

bisyssla utöver ordinarie tjänst ett mindre arvode vara motiverat. De sak­

kunniga anse på grund av det anförda lämpligt föreslå ett enhetsarvode av

360 kronor till deltidstjänstgörande militärassistent.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, intager förste militärassistenten i

järnvägsstyrelsen en nyckelposition, inom militärbyrån och representerar

kontinuiteten å byrån. Befattningen är en sluttjänst, medan de militära

byråcheferna ofta växla. Med hänsyn härtill och då förste militärassistenten

är förman för en förhållandevis stor personal, synes intet vara att erinra

mot att han efter befordran till major får bibehålla det honom tidigare

såsom militärassistent (kapten) tillkommande arvodet.

En särställning i arvodeshänseende intaga enligt de sakkunnigas förme­

nande de militärassistenter, vilka inom respektive verk intaga ställning av

ledamot och i sådan egenskap lia att jämte verkschefen deltaga i den slutliga

handläggningen av militärt betonade ärenden med rätt och skyldighet att

till protokollet anteckna eventuellt avvikande mening. Militärassistent, som

är byråchef i den egentliga bemärkelsen, d. v. s. inrangerad bland de styrel­

sens ledamöter, som med ämbetsverkets chef konstituera verksstyrelsen,

finnes endast i järnvägsstyrelsen, där en permanent militärbyrå är organise­

rad, men militär befattningshavare i ledamots ställning finnes även vid rikets

allmänna kartverk, i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt i telegrafstyrelsen.

De sakkunniga anse, att ifrågavarande assistenters ställning av ledamöter

inom respektive verk betingar en däremot svarande löneställning. Utgår

man från att dessa militärassistenter ha samma ansvar som de ordinarie

civila ledamöterna, vore det enligt de sakkunnigas förmenande mest rationellt

att bestämma arvodet — såsom tidigare förekommit vid järnvägsstyrelsen —

till skillnaden mellan den militära lönen och nettolönen i A 30, lägsta löne-

klassen. De sakkunniga anse sig emellertid för sin del icke böra förorda

denna lösning, då det av praktiska skäl måste anses olämpligt med arvoden,

som utgå med olika belopp allt efter den löneklass, den militäre beställnings-

havaren tillhör. Ett enhetligt fyllnadsarvode oberoende av innehavarens

grad synes vara att förorda. Militärassistent i byråchefs ställning är regel­

mässigt major eller överstelöjtnant, och en undersökning har givit vid handen,

att löneklass Oa 11 är en genomsnittlig placering under den i allmänhet

3—4-åriga kommenderingen som militärassistent. Med utgångspunkt härifrån

ha de sakkunniga ansett, att arvodet till dessa assistenter lämpligen bör

bestämmas till 1 080 kronor, vilket ungefärligen svarar mot skillnaden mellan

nettolönerna i löneklasserna A 30:30 och Oa 4:11. Beloppet kommer däri­

genom även i lämplig proportion till det arvode, som föreslagits skola utgå

till de under ifrågavarande »chefsassistenter» lydande militärassistenterna,

nämligen 720 kronor för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

55

De arvoden, som enligt arvodessakkunnigas förslag skulle utgå till vissa

militärassistenter, framgå av följande sammanställning.

Verk eller myndighet

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

600

720

1 marinassistent ..................................................

720

Väg- och vattenbyggnads-

styrelsen ...............................

1 chef för militäravdelningen (militär­

kontoret) .................................................... : ....

600

1080

900

720

360

360

1

360

360

1 080

.

. ,

,

(

under beredsk. o. i krig

1 militarassistent ^

ö

—

1080

720

900

1 080

900

720

900

720

900

720

Statens järnvägar .................

1 byråchef ................................................................

1 förste militärassistent...................................

1200

900

900

1080

720

720

900

720

Statens vattenfallsverk. . . .

Försvarets fabriksverk ....

1 200

720

1 militärassistent..................................................

720

720

Såsom förut nämnts skola enligt arvodessakkunnigas förslag arvodena

å 720 kronor utom det, som avsetts för förste militärassistenten i järn­

vägsstyrelsen, utgå allenast till kompaniofficerare. Arvodessakkunnigas för­

slag avser vidare personal på aktiv stat och är sålunda icke tillämpligt

beträffande de nuvarande militärassistenterna vid postverket och statens

vattenfallsverk; nämnas må, att även befattningen som flygassistent vid

telegrafverket för närvarande uppehälles av en pensionerad officer, vilken

utöver arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 åtnjuter fyllnads-

arvode med 900 kronor. Arvodessakkunniga framhålla, att de icke haft att

till behandling upptaga frågan örn arvoden till pensionerad personal, men

anföra att fyllnadsarvoden i arvodesbefattning enligt deras mening icke böra

komma till användning och ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande för

pensionerad personal avsedda befattningar böra hänföras till en något högre

arvodeskategori, förslagsvis Oa 11. Befattningarnas vikt och önskvärdheten

av att en militärassistent å aktiv stat, som efter avskedstagandet kvarstode

i befattningen som pensionerad officer, icke skulle behöva vidkännas allt

för stor inkomstminskning syntes motivera en undersökning härom.

Beträffande militärassistenten i civilförsvarsstyrelsen samt de officerare

på aktiv stat, som tjänstgöra som militärassistenter i länsstyrelserna, fram­

hålla arvodessakkunniga, att de ej funnit anledning att till prövning upptaga

frågan om fyllnadsarvoden till dessa befattningshavare bland annat i be­

traktande av att all praktisk erfarenhet i nuvarande läge saknades angående

omfattningen av deras arbetsuppgifter och ansvar. Den omständigheten, att

56

militärassistenter i arvodesbefattning ansetts böra erhålla det förhållandevis

höga arvodet enligt löneklassen Oa 12 syntes emellertid tyda på att dessa

befattningar av statsmakterna ansetts vara av särskild vikt, och i anledning

därav syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke framdeles arvoden kunde

visa sig påkallade för här avsedda militärassistenter på aktiv stat, vilka

samtliga, med undantag av den i civilförsvarsstyrelsen tjänstgörande, hänförts

till lönegraden Oa 3.

Yttranden.

Yad först angår de allmänna grunderna för förslaget till arvodes-

reglering för militärassistenter har chefen för försvarsstaben, vars mening

överbefälhavaren förklarat sig dela, ansett förslaget att bestämma militär­

assistenternas arvoden till samma belopp som stabsarvodena eller i viss

relation till dessa vara principiellt riktigt. De befattningar, som de flesta

militärassistenterna uppehölle, kunde icke anses mera betydelsefulla än de

befattningar, för vilka stabsarvoden utginge, och den föreslagna arvodesr

sänkningen vore icke så stor, att rekryteringen därigenom i allmänhet även­

tyrades. Den för kompaniofficerare föreslagna likställigheten mellan militär­

assistent- och stabsarvode medförde, att förflyttningen underlättades. Riks-

räkenskapsverket har också tillstyrkt förslaget. Chefen för marinen har där­

emot ansett, att endast arvodena till deltidstjänstgörande militärassistenter

borde behandlas efter de militära arvodesnormerna, medan den heltids­

tjänstgörande personalen bojrde erhålla arvode till sådant belopp, att det

tillsammans med den militära avlöningen motsvarade avlöningen till sådan

civil befattningshavare vid verket, med vilken militärassistenten närmast

kunde jämföras i fråga örn ansvar och arbetsuppgifter. En liknande stånd­

punkt synes telegrafstyrelsen intaga.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört att, såvitt lönenämnden kunnat

finna, frågan örn militärassistenternas ställning och arbetsuppgifter vid de

civila verken i allmänhet ännu icke vore slutgiltigt löst. En prövning av

deras avlöningsförhållanden borde därför enligt lönenämndens mening före­

gås av en på de senaste årens erfarenheter grundad utredning rörande be­

rörda förhållanden. Lönenämnden kunde sålunda icke tillstyrka, att det

föreliggande förslaget lades till grund för beslut i ämnet.

Beträffande frågan örn militärassistentarvoden i de särskilda fallen

innebära myndigheternas ståndpunktstaganden i huvudsak följande.

Sjökarteverket. Sjökarteverket tillstyrker, att arvodessakkunnigas förslag

genomföres, såvitt det avser nämnda verk; att de föreslagna arvodena finge

disponeras vore ett huvudvillkor för en tillfredsställande rekrytering.

Civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna. Chefen för försvarsstaben

anför, att frågan örn arvoden till de i civilförsvarsstyrelsen och länsstyrel­

serna tjänstgörande militärassistenterna borde upptagas till prövning, så

snart erfarenhet vunnits örn dessa assistenters arbetsuppgifter och ansvar.

Överbefälhavaren ansluter sig till försvarsstabschefens uttalande.

Civilförsvarsstyrelsen anser det redan nu kunna utsägas, att militärassi­

stenterna i civilförsvaret komma att erhålla ansvar och arbetsuppgifter väl

i paritet med dem, som nu åvila militärassistenterna i övriga civila verk,

och föreslår, att arvode må utgå dels med 1080 kronor till assistenten i

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

57

civilförsvarsstyrelsen — som av styrelsen komme att föreslås erhålla stall­

ning som ledamot i styrelsen och i denna egenskap komme att deltaga i

den slutliga handläggningen av militärt betonade ärenden med rätt och

skyldighet att anteckna eventuellt avvikande mening till protokollet — dels

ock med 720 kronor till sådan militärassistent i länsstyrelse, som vore kom­

paniofficer på aktiv stat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har

icke någon erinran mot förslaget, såvitt det avser militärassistent hos styrelsen.

Rikets allmänna kartverk. Rikets allmänna kartverk tillstyrker, att

militärassistenten vid verket i enlighet med de sakkunnigas förslag erhåller

ett arvode av 1 080 kronor och anför därvid, att assistenten intoge byrå­

chefs ställning, att det visat sig svårt att erhålla och få bibehålla lämplig

person på denna befattning och att täta ombyten på befattningen vore till

stor olägenhet för kartverkets arbeten, särskilt som det numera icke kunde

beräknas, att militärassistenten före befattningens tillträdande erhållit någon

egentlig kartteknisk utbildning. Utöver nämnda arvode borde upptagas ett

arvode å 720 kronor till en biträdande militärassistent (militärassistentens

ställföreträdare), vare sig denne — såsom för närvarande vore fallet och

även framdeles syntes bliva vanligt — vore en pensionerad officer med

arvodesbefattning vid kartverket eller han vore en vid kartverket tjänst­

görande, karttekniskt utbildad, inbeordrad officer. Denna befattnings inne­

havare hade måst i huvudsak övertaga ledningen av de på militärassistenten

vilande rent karttekniska arbetena och vore i fråga örn arbetsuppgifter och

ställning jämförlig både med militärassistenterna i kompaniofficersgraden

vid andra verk och med de å kartverkets byråer tjänstgörande detalj cheferna,

vilka som regel vore befattningshavare i lönegraden A 24.

Statskontoret har avstyrkt, att militärassistenten i kartverket, vilken hade

överstelöjtnants tjänstegrad, erhölle »byråchefsarvode», då han redan i sin

militära tjänstegrad hade en löneställning jämförlig med byråchefs.

Statens meteor ologisk-hy dr ografiska anstalt. Statens meteorologisk­

hydrografiska anstalt har hemställt, att militärassistenten hos anstalten er­

hölle ett arvode å 360 kronor. Hans tjänstgöring motsvarade för närvarande

omkring en halv dag i veckan; någon minskning av arbetsuppgifterna kunde

knappast anses uppstå genom att en väderleksavdelning organiserats vid

flygledningen, och man borde ej heller räkna med en arbetsminskning vid

den förstärkta försvarsberedskapens upphörande, enär samarbetet med för­

svaret i och för sig syntes böra utvecklas och effektiviseras.

Postverket. Generalpoststyrelsen — som erinrat örn att de sakkunnigas

förslag ej hade avseende å styrelsens nuvarande militärassistent, vilken vore

en pensionerad officer — anser, att militärassistenten i styrelsen bör erhålla

ett och samma arvode, vare sig förstärkt försvarsberedskap råder eller ej,

samt att arvodet bör fastställas till 1 440 kronor. Då i sinom tid fredsför-

hållanden åter inträdde och militärbyrån enligt nu gällande bestämmelser

skulle övergå till en under första byrån stående militäravdelning under

militärassistentens chefskap, syntes fråga örn ändring av den för militär­

assistenten gällande instruktionen komma att upptagas, och assistenten

komme sannolikt då att erhålla en mera självständig ställning med föredrag-

ningsskyldighet i styrelsen. Arvodesbeloppet borde fastställas till 1440

kronor för att möjliggöra en tillfredsställande rekrytering.

Chefen för försvarsstaben har anfört, att militärassistenten i generalpost­

styrelsen såsom reellt sett ansvarig för krigsförberedelserna borde erhålla

ett arvode av 1080 kronor även under fredsförhållanden; att lian då formellt

intoge en annan ställning än vid försvarsberedskap och i krig ändrade icke

hans ansvar.

Överbefälhavaren har biträtt försvarsstabschefens uttalande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

58

Telegrafverket. Telegrafstyrelsen har ansett de av arvodessakkunniga

föreslagna arvodesbeloppen vara för låga och hemställt, att arvodena fast­

ställas till 1 440 kronor, såvitt angår chefen för militärkontoret, och till 900

kronor, såvitt angår annan militärassistent hos styrelsen.

Statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen har förordat, att de vid statens

järnvägar nu utgående arvodena till militärassistenter bibehölles, dock att

årsarvodet till byråchefen å järnvägsstyrelsens militärbyrå borde höjas till

1440 kronor. Med hänsyn till styrelsens arbetssätt vore byråchefsbefatt­

ningen ur ansvarssynpunkt väsentligt skild från och mera krävande än mot­

svarande militärassistentbefattningar vid andra civila verk. De sakkunniga

hade till stöd för förslaget att bibehålla förste militärassistentens arvode

oförändrat åberopat, att denna befattning vore sluttjänst. Av samma skäl

borde även andre militärassistentens arvode lämnas orubbat, ty dennes be­

fattning vore också sluttjänst, åtminstone i regel. Rekrvteringsskäl talade

för att ej heller övriga assistentarvoden sänktes; något krav på enhetlighet

syntes ej behöva gälla beträffande militärassistenternas »rvoden, då dessa

utginge av vederbörande verks egna medel.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anse, att andre militärassi­

stenten i järnvägsstyrelsen alltjämt bör erhålla ett arvode av 900 kronor,

bland annat med hänsyn till att hans ansvar måste sägas vara större än

övriga militärassistenters.

Statens v att enfält sverk. Vattenfallsstyrelsen har till en början fram­

hållit, att arvodessakkunnigas förslag icke hade avseende på den nuvarande

militärassistenten i styrelsen, då denne vore en pensionerad officer i arvodes-

befattning. Vid den nuvarande militärassistentens avgång borde för mili­

tärassistent hos styrelsen avses en officer å aktiv stat med beställning såsom

regementsofficer (major eller överstelöjtnant). Denne borde uppföras på för­

svarsstabens stat samt av statens vattenfa]lsverks medel erhålla lika stort

fyllnadsarvode som cheferna för militäravdelningarna vid järnvägs-, telegraf-

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelserna. Arvodessakkunniga hade utgått

från att vattenfallsstyrelsens militärassistent skulle lia lägre beställning än

nämnda chefer och för honom föreslagit lägre fyllnadsarvode med motivering

bland annat att denne militärassistents ställning icke vore reglerad i vatten­

fallsstyrelsens instruktion och att han därigenom icke syntes intaga ställning

som ledamot av styrelsen. Vattenfallsstyrelsen ansåge det emellertid lämp­

ligt, att militärassistentens ställning närmare preciserades i instruktion, och

hade för avsikt att efter samråd med chefen för försvarsstaben göra fram­

ställning örn instruktionsändring i sådant syfte; titeln »militärassistent» borde

därvid ändras till »chef för försvarskon föret». Vid bedömande av arvodes-

frågan borde även beaktas den stora omfattningen samt den krävande arten

av de arbetsuppgifter, som ål åge chefen för vattenfallsstyrelsens försvars-

kontor och som jämväl avsåge 54 icke statliga kraftföretag med cirka 100 kraft-

och 80 transformatorstationer samt viktigare överföringsledningar med minst

lika stor längd som motsvarande ledningar inom statens vattenfall sverk.

Fyllnadsarvodet borde icke sättas lägre än 1 440 kronor för år. — För den

händelse befattningen som chef för vattenfallsstyrelsens försvarskontor även

efter den nuvarande befattningshavarens avgång skulle komma att besättas

med pensionerad officer, borde denne erhålla arvode enligt löneklass Oa 11

eller Oa 12, beroende på vederbörandes tjänstålder, samt därutöver ett sär­

skilt arvode av 1 200 kronor för år, dock med iakttagande att den samman­

lagda avlöningen icke finge överstiga vad som skulle tillkommit befattnings­

havaren i avlöning inklusive fyllnadsarvode, örn han innehade officersbe­

ställning å aktiv stat i lönegrad Oa 4 respektive Oa 5 med den placering i

löneklass, som följde av därför gällande regler.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anse, att militärassistenten

Kungl. Martts proposition nr 170.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ställning, skall, såframt lian är kompaniofficer, äga uppbära ett arvode för år

räknat, heltidstjänstgörande assistent å 720 kronor och deltidstjänstgörande

assistent å 360 kronor, står helt i överensstämmelse med de förordade allmänna

grunderna för reglering av de militära arvodena, varför jag kan biträda för­

slaget jämväl i denna del. Anledning göra undantag från denna regel synes

för närvarande icke föreligga i vidare mån än att förste militärassistenten

i statens järnvägar med hänsyn till de i detta fall föreliggande omständig­

heterna bör erhålla ett arvode å 900 kronor för år oberoende av tjänstegrad.

Med utgångspunkt i nu förordade allmänna grunder för en reglering

av fyllnadsarvoden till militärassistenter, som äro officerare på aktiv stat,

beräknar jag i det följande under sjökarteverkets avlöningsanslag två sådana

arvoden å 720 kronor. Vad angår de övriga icke affärsdrivande verk, vid

vilka arvoden till militärassistenter böra utgå, komma frågorna örn arvoden

till en militärassistent i civilförsvarsstyrelsen och till militärassistenter i

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att anmälas av cheferna för social- och

kommunikationsdepartementen. Beträffande rikets allmänna kartverk har

i innevarande års statsverksproposition förutsatts, att frågan i vad mån

arvoden skulle utgå till militärassistent och biträdande militärassistent vid

detta verk för nästa budgetår skulle lösas i enlighet med de allmänna rikt­

linjer, som i nu förevarande sammanhang bomme att uppdragas; vid riks­

dagens bifall till i det föregående framställda förslag torde vederbörande före­

dragande statsråd komma att för Kungl. Majit framlägga förslag, att militär­

assistenten i kartverket erhåller ett arvode å 1 080 kronor för år. Enligt vad

jag inhämtat har chefen för socialdepartementet icke för avsikt att nu fram­

lägga förslag örn fyllnadsarvoden till militärassistenter på aktiv stat med

tjänstgöring i länsstyrelse, då någon tids erfarenhet örn dessa militärassi­

stenters tjänstgöring under fredsmässiga förhållanden ansetts böra avvaktas,

innan ställning toges till arvodesfrågan för deras vidkommande.

I enlighet med nyss angivna riktlinjer bör fyllnadsarvode utgå till mili­

tärassistent vid försvarets forskningsanstalt, därest denne är kompaniofficer.

Till arbetsofficeren vid försvarsväsendets kemiska anstalt nu utgående arvode

bör övergångsvis bibehållas.

Vad angår frågan örn arvoden till militärassistenter på aktiv stat i affärs­

drivande verk, torde dessa assistenters verksamhet på sådant sätt samman­

hänga med verkens egentliga arbetsuppgifter, att särskild framställning i

ämnet till riksdagen icke torde få anses påkallad. Sedan riksdagen fattat

beslut i nu förevarande ärende, torde dessa spörsmål få anmälas för Kungl.

Majit av chefen för kommunikationsdepartementet, såvitt angår kommunika-

tionsverken. Det avses, att de här förordade grunderna för arvodesregle-

ring skola tillämpas jämväl vid nämnda verk. För det fall att framdeles

för befattningarna såsom militärassistenter i postverket och statens vatten-

fallsverk skulle avses officerare på aktiv stat, torde emellertid byråchefs-

arvode böra tillkomma militärassistenten i postverket jämväl under freds­

mässiga förhållanden, liksom ock militärassistenten i statens vattenfallsverk.

För egen del har jag för avsikt att i sinom tid för Kungl. Majit framlägga

förslag örn ett arvode å 720 kronor till en militärassistent i försvarets fabriksverk.

61

Frågan huru löneförmånerna lämpligen böra avvägas för militärassistent,

som ej är officer på aktiv stat, torde böra göras till föremål för ytterligare

överväganden. Fyllnadsarvodet till biträdande militärassistenten i rikets all­

männa kartverk torde emellertid böra från och med den 1 juli 1945 höjas

till sådant belopp, att arvodet — varå rörliga tilläggsförmåner ej böra utgå

— jämte pension motsvarar nettoavlöning i löneklass Oa 10.

Arvoden vid det militära undervisningsväsendet.

Den militära personal, som tjänstgör vid försvarets undervisningsväsen,

är i vissa fall uppförd på respektive skolas stat. Detta är i viss utsträckning

förhållandet beträffande beställningshavare, som tjänstgöra vid krigshög­

skolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, infanteriskjutskolan, ridskolan, artil-

leriskjutskolan, krigsskolan, arméns underofficersskola, sjökrigshögskolan

och sjökrigsskolan. Kompaniofficerare, vilka äro uppförda på staten för

sådan nu angiven skola, som tillhör armén, åtnjuta därvid arvode motsvarande

lönen i innehavande beställning.

Till beställningshavare, som inneha befattningar vid undervisningsväsen­

det såsom lärare, biträdande lärare eller repetitörer eller som där inneha kom­

panibefäls- eller liknande befattningar, utgår i ett stort antal fall arvode ut­

över lönen respektive utöver sådant arvode, som motsvarar lön. Bortsett från

vissa arvoden vid marinens underofficersskolor samt fortbildningskursen för

marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen äro

fyllnadsarvodena icke specificerade i de för de särskilda försvarsgrenarna

fastställda förteckningarna å arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän, utan

dessa förteckningar innehålla i allmänhet endast uppgift å det högsta belopp,

som sammanlagt må utgå vid viss eller vissa skolor. Kungl. Majit meddelar

genom särskilt beslut föreskrifter örn nämnda arvodessummors användning.

En sammanställning, upptagande de arvoden, som enligt förteckningarna

över arvoden utöver lön eller jämlikt Kungl. Majlis särskilda beslut må utgå

under budgetåret 1944/45 vid olika fasta undervisningsanstalter, finnes bilagd

handlingarna i detta ärende.

I ett till grund för 1922 års militära arvodesreglering liggande utlåtande

gjorde försvarsväsendets lönenämnd vissa principuttalanden i fråga om

arvoden vid militära lärarbefattningar. Enligt dessa uttalanden borde vid

arvodesfrågans bedömande i första hand tagas hänsyn till huruvida under­

visningen vore av sådan omfattning, att vederbörande lärares arbetstid i mer

eller mindre huvudsaklig grad toges i anspråk för lärarbefattningen. Örn

läraren ej eller blott i begränsad omfattning fullgjorde tjänstgöring i den

ordinarie beställning, för vilken han uppbure lön i vederbörlig lönegrad,

borde lärararvodet i allmänhet ej tillmätas högre, än att det innebure en

skälig ersättning för det arbete — ofta förenat mod ekonomisk uppoffring —-

som erfordrats av den, vilken gjort sig kompetent för den särskilda befatt­

ningen. Sköttes däremot lärarbefattningen såsom en bitjänst till en ordinarie

beställning på det sätt, att undervisningen meddelades antingen å tid, som

folie utom vederbörandes vanliga tjänstetid, eller så att någon mera avsevärd

inskränkning eljest icke skedde i fullgörandet a,v de ordinarie arbetsupp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gifterna, borde ersättningen bestämmas till belopp, som utgjorde icke blott

ersättning för förvärvande av den särskilda kompetensen, utan även en skälig

gottgörelse för det utförda extra arbetet. I såväl det ena som det andra av

fallen borde lärararvodenas gradering ske efter de olika befattningarnas

större eller mindre svårskötthet; förutom själva läroanstaltens beskaffenhet

att vara antingen en högskola för mera vetenskaplig undervisning eller alle­

nast en läroanstalt för personalens allmänna fackutbildning, borde beaktas,

huruvida undervisningen meddelades vid föreläsningar med vidlyftiga för­

arbeten för läraren eller vid lektioner, konstruktions- eller laborations­

övningar och dylikt, för vilka i regel endast obetydlig förberedelse erfordrades.

De grunder, efter vilka arvoden utgå vid utbildningsanstalterna, äro emel­

lertid mycket växlande, på sätt framgår av följande redogörelse för några

hithörande arvodestyper.

Krigshögskolan. Enligt 1922 års arvodesreglering skulle lärararvodena,

oberoende av huruvida fråga vore örn huvud- eller bisyssla, utgå med 14

kronor för timme i »tvångsämne» och 5 kronor för timme för ridlärare och

repetitörer. Från och med budgetåret 1937/38 utbyttes timarvodena mot års­

arvoden, beräknade efter samma grund. Vissa sedermera företagna föränd­

ringar i timplanen ha ej medfört jämkningar i årsarvodena.

Artilleri- och ingenjörhögskolan. Enligt 1922 års arvodesreglering skulle

arvode utgå med 8 kronor för föreläsningstimme och 5 kronor för övnings­

timme till den, som hade lärarbefattning till huvudsyssla, och med 12 respek­

tive 5 kronor till annan lärare. Denna beräkningsnorm tillämpas alltjämt.

Krigsskolan. Vid 1922 års arvodesreglering fastställdes för heltids­

tjänstgörande lärare årsarvoden å 1 200 kronor, avsedda att utgöra er­

sättning för att vederbörande förskaffat sig den erforderliga kompetensen.

Arvodena vid lärarbefattningarna i förvaltningstjänst m. fl. ämnen, vilka äro

bisysslor, ha beräknats efter 10 kronor för undervisningstimme. Vid nämnda

arvodesreglering ansågs tveksamt, huruvida fog funnes för att bibehålla

tidigare utgående arvoden till kompanichefen och kadettofficerarna, men

detta ansågs böra ske med hänsyn till befattningarnas vikt för officersutbild­

ningen och till att genomgång av krigshögskolan i regel krävdes. Kompani­

chefen erhöll ett arvode å 1 500 kronor, avvägt med utgångspunkt från att

den sammanlagda avlöningen därigenom skulle komma att ungefärligen mot­

svara majors. Kadettofficerarna erhöllo arvoden å 600 kronor motsvarande

det vanligaste stabsarvodet. En av kadettofficerarna, som hade viss under-

visningsskyldighet, erhöll emellertid ett 300 kronor högre arvode; detta

arvode utgår numera för undervisning i motorlära.

Arméns under officer sskola. Arvoden vid denna skola infördes genom 1936

års försvarsbeslut.

Sjökrigshögskolan. Arvodena till såväl heltids- som deltidstjänstgörande

lärare äro beräknade efter 14 kronor för verklig timme eller — med utgångs­

punkt från att arbetsåret omfattar 25 veckor —- 350 kronor för veckotimme.

Sjökrigsskolan. Kadettofficerarna och kadettingenjörerna äro heltidstjänst­

görande vid skolan och åtnjuta i denna sin egenskap arvoden beräknade efter

50 kronor för månad; de åtnjuta därutöver för förekommande undervisnings-

skyldighet särskilda arvoden, beräknade för ett läsår om 25 veckor och ut­

gående med 75 kronor per veckotimme, således omkring 3 kronor per timme.

Av lärarbefattningarna äro två huvudsysslor och uppförda på skolans stat;

vid dem utgå arvoden å 1 600 respektive 800 kronor. Övriga lärarbefattningar

äro bisysslor och förenade med arvoden beräknade efter 175 kronor för vecko­

timme eller således omkring 7 kronor för timme.

Kungl.

Maj.ts proposition nr

170.

63

Marinens underofficersskolor. Arvoden vid dessa skolor infördes genom

1936 års försvarsbeslut.

Flygkrigshögskolan. De vid flygkrigshögskolan utgående arvodena äro beräk­

nade efter 14 kronor för undervisningstimme för lärare och 7 kronor för under-

visningstimme för biträdande lärare.

Krigsflygskolan med aspirantskola och flygreservskola. Enligt 1936 års

försvarsbeslut upptogs under flygvapnets avlöningsanslag en anslagspost för

arvoden till lärare vid vissa av flygvapnets skolor. Detaljerad beräkning av

arvoden från denna avlöningspost förelädes 1938 års riksdag. Rörande be­

räkningsgrunderna omförmäles såvitt angår militära arvoden allenast, att

i fråga örn förste och andre flyglärare beräknats arvoden enligt de i Kungl.

Majros brev den 23 december 1926 angivna grunderna till 60 respektive 45

kronor för månad. I övrigt äro de egentliga lärararvodena emellertid beräk­

nade efter 6 kronor för undervisningstimme. Flygförvaltningen hade i ären­

det uttalat, att förslaget åsyftade att åvägabringa likställighet med motsva­

rande lärarpersonal vid armén. De sålunda bestämda arvodena ha efter år

1938 undergått jämkningar alltefter förändring av timplanerna. — Arvode till

flyglärare, att utgå utöver flygtillägg, upptogs såsom en av de med flygtjänst­

göring förenade förmånerna i Kungl. Maj:ts brev den 23 december 1926.

Genom 1939 års lönereglering upphävdes detta brev i samband med att be­

stämmelser örn förmåner under flygtjänstgöring intogos i det nya avlönings-

reglementet; till dessa förmåner räknades emellertid icke flyglärares arvoden,

utan dessa arvoden hänfördes till samma kategori som andra lärararvoden.

Flygvapnets underofficers-, sigdal- och tekniska skolor. Arvodena vid

dessa skolor ha beräknats efter 120 kronor för månad respektive 6 och 4

kronor per undervisningstimme.

Såsom i det föregående antytts upptagas å den för marinen fastställda för­

teckningen över arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän vissa arvoden

vid fortbildningskurs för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga

lärare vid marinen. Härjämte äro under arméns och marinens undervisnings-

anslag samt flygvapnets övningsanslag medel beräknade för åtskilliga sär­

skilda utbildningskurser. I samband med att medlen för ifrågavarande kurser

ställas till förfogande brukar Kungl. Majit bestämma arvodesbeloppens stor­

lek i varje särskilt fall. Huvuddelen av arvodena brukar beräknas efter vissa

av chefen för generalstaben i skrivelse den 9 mars 1936 förordade grunder,

vilka i huvudsak innebära, att arvodena per dag variera mellan 8 kronor och

1 krona 50 öre med vissa förskjutningar uppåt eller nedåt alltefter kursernas

längd och elevernas kompetens; då arvoden per föreläsningstimme anses böra

ifrågakomma, variera ersättningsbeloppen mellan 30 kronor och 2 kronor, allt­

eftersom fråga är örn enstaka föreläsningar eller serier av föreläsningstimmar.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har föreslagit, att de arvoden, som nu utgå till

kompanibefäl m. fl. vid de militära utbildningsanstalterna i vederbörandes

egenskap av befäl och i vissa fall lärare, skola indragas. Arvoden å 50 kronor

för månad borde emellertid få utgå till flyglärare vid krigsflygskolan med

aspirant- och flygreservskolorna; dessa arvoden borde icke anses som lärar­

arvoden i egentlig mening utan som ersättning för särskilt riskfylld och

påfrestande tjänstgöring, och arvodena bordo därför i systematiskt hänseende

sammanföras med andra förmåner under flygtjänstgöring. Sådant flyglärar-

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvode borde icke få utgå till kadettofficer vid flygkadettskolan, vilken tillika

vore förste flyglärare; kadetterna vore nämligen redan flygutbildade vid

aspirantskola.

Till stöd för förslaget att indraga kompanibefäls- m. fl. arvoden har utred­

ningen anfört i huvudsak följande.

Anledning att till kompanibefäl utgiva arvoden finnes icke, om i enlighet

med utredningens förslag arvodena till kompaniofficerare i stabs-, inspek­

tions- och förvaltningstjänst indragas och genomgång av krigshögskola icke

medgives grunda rätt till arvode. Den elementära utbildning i militära äm­

nen och färdigheter, som ålagts kompanibefälet, är icke något för den mili­

tära tjänsten främmande. De arvoden böra således icke vidare bibehållas,

som nu utgå till kompanibefälet i vederbörandes egenskap av befäl eller

lärare; hela arvodet till den kadettofficer ur trängen, som har att meddela

undervisning i motorlära vid krigsskolan, bör bortfalla, och vid sjökrigssko­

lan böra såväl månadsarvodena som lärararvodena slopas. Kompanichefen

vid krigsskolan intager en särställning, i det att han anses vara mera stadig­

varande fäst vid skolan. Även hans arvode bör emellertid bortfalla; att

geifom särskilt arvode uppbringa lönen för kompanichefen, som förutsatts

vara en äldre kapten, till beloppet av majorslön är numera obehövligt, då

enligt militära avlöningsreglementet kapten i högsta löneklassen åtnjuter

samma lön som major i lägsta löneklassen.

Arvodesutredningen har vidare föreslagit, att det arvode å 120 kronor för

månad, som nu utgår till chefen för flygkadettskolan, borde indragas

samt att skolehefsbefattningen borde anordnas som en särskild beställning

i lönegraden Oa 5.

Arvodesutredningens förslag till arvodesreglering för lärarpersonalen

bygger på en klassificering av officersutbildningsanstalterna i fyra kate­

gorier på sätt framgår av följande tablå.

Kategori

Armén

Marinen

Flygvapnet

Högskolor.

Krigshögskolan. Artil­

leri- och iugenjörhög-

skolan.

Sjökrigshögskolans

högre kurser: stabs­

kurs, artillerikurs,

torpedkurs, minkurs,

förbindelsekurs och

nautisk kurs.

Flygkrigshög­

skolans högre

kurser: stabs­

kurs, tekniska

kurser.

Officers skolor,

skjutskolor m. fl.

motsvarande

skolor.

Infanteri-, kavalleri-,

pansar-, artilleri-, luft­

värns-, ingenjör- och

trängofficersskolor.

Infanteri-, artilleri- och

luftvärnsskj utskolor.

Ridskolan. Pansar- och

ingenjör truppskolorna.

Signalskolan. Under-

hållsskolan. Motor­

skolan, tyg- och inten-

den turförval tnings-

skolorna. Arméhund-

skolan.

•

Sjökrigshögskolans all­

männa kurs.

Flygkrigshög­

skolans all­

männa kurs.

Bomb- och skjut­

skolan.

Tekniska skolan.

Kadettskolor.

Krigsskolan. ,

Sjökrigsskolan.

Flygkadettskolan.

Aspirantskolor för

värnpliktiga och

underbefäl.

Officers aspirantskolorna

vid truppslagen.

Aspirantskolor ombord

ä flottans fartyg och

vid kustartilleriet.

Krigsflygskolan.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 170

Beträffande frågan om arvode åt heltidstjänstgörande lärare vid

officer sskolor och med dem jämförliga utbildningsanstalter har militära

arvodesutredningen anfört, att den vid sådana skolor bedrivna verksamheten

avsåge fortsatt fackutbildning för officerare intill högskolestadiet och i fråga

om ställningen i skolorganisationen hade viss motsvarighet i allmänna

kurserna vid vissa högskolor. Även här borde kapten, som uppehölle beställ­

ning, avsedd alternativt för major eller kapten —• vilket förekomme vid in-

fanteriskjutskolan — kompenseras genom vikariatslön till majors beställning,

medan däremot major icke borde erhålla arvode. I övrigt borde heltidstjänst­

görande lärare vid skolor tillhörande denna kategori i arvodeshänseende lik­

ställas med lärare vid kadettskolor.

Yad angår heltidstjänstgörande lärare vid kadettskolor och

andra lägre befälsskolor har militära arvodesutredningen ansett, att

dessa i fortsättningen icke borde erhålla fyllnadsarvoden, samt till motivering

härav anfört i huvudsak följande.

De ämnen, i vilka militära lärare av kompaniofficers grad undervisa vid

kadettskolorna, tillhöra allmänbildningen inom respektive försvarsgrenar,

varför det icke kan med fog påstås, att lärarna måste underkasta sig särskilt

omfattande utbildning enbart för tjänstgöringen såsom lärare. Befattning­

arna äro ej heller ovanligt arbetskrävande. Vid en jämförelse med läroverks­

adjunkterna i fråga om kompetenskrav och löneställning har utredningen icke

funnit, att ifrågavarande lärare skulle komma att intaga någon oförmånlig

ställning, örn de ej erhölle arvoden. Eekryteringen av befattningarna, för

vilka kompaniofficersgraderna äro lämpligast, kan även framdeles äga rum

genom kommenderingsinstitutet, enär erforderlig kännedom örn lämpliga

aspiranter finnes hos skolans ledning. Kadetternas utbildande till dugande

officerare är visserligen av grundläggande betydelse för krigsmaktens kvali­

tet, men arvodesutredningen är icke övertygad örn att bästa sättet för för­

värvande av kunniga och intresserade lärarkrafter vid kadettskolorna består

i att bereda fyllnadsarvoden åt denna relativt unga personal. Mot arvodenas

bibehållande talar också det förhållandet, att antalet undervisningsanstalter

intill högskolestadiet genom 1942 års försvarsbeslut kommer att ökas och att

arvodesväsendet efter hand kunde komma att utsträckas till skolor och kurser

av mera tillfällig art. För övrigt är den militära utbildningen en så väsent­

lig arbetsuppgift för krigsmaktens befälspersonal, att full hänsyn till den­

samma måste anses ha blivit tagen vid den militära löneregleringen; skulle

befälsutbildningen mera allmänt premieras, uppstode förhållanden, som kunde

förrycka det militära lönesystemet. Arvodena vid aspirantskolor och under-

officersskolor böra av enahanda skäl indragas.

Beträffande andra befattningshavarkategorier än heltidstjänstgörande

lärare har militära arvodesutredningen var för sig behandlat kategorierna hel-

tidstjänstgörande biträdande lärare och repetitörer samt deltidstjänstgörande

lärare.

Av skäl liknande dem, som anförts i fråga om arvoden till ämneslärare vid

kadettskola, har arvodesutredningen ansett, att särskild ersättning utöver vad

som under vissa förutsättningar utginge vid kommenderingar icke borde till­

delas heltidstjänstgörande biträdande lärare och repetitörer.

Yad angår deltidstjänstgörande lärare, har arvodesutredningen

70

nämnd, statskontoret och svenska officersförbundet samtliga funnit en upp­

delning av arvodena efter lärarens kompetens olämplig; statskontoret har

därvid erinrat örn att vid de allmänna läroverken icke förekommer någon

differentiering av timlärararvoden mellan lektor och adjunkt. Försvars väsen­

dets lönenämnd har beträffande timtaxan anfört, att vid ersättningsbeloppens

evalvering från den »civila timtaxan» hänsyn borde tagas till att läsåret vid

de allmänna läroverken omfattade 39 veckor och icke såsom arvodesutred-

ningen antagit 38 veckor. Chefen för armén samt chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen ha ansett, att timarvodena vid de militära högskolorna borde

utgöra 14 kronor för undervisningstimme, och även arméförvaltningen har

ansett det föreslagna beloppet av 12 kronor vara för lågt. Yad angår utred­

ningens förslag, att — för ernående av bästa lärarkrafter — ansökningsför-

farande borde i största möjliga utsträckning komma till användning, har

arméförvaltningen framhållit, att dylik konkurrens borde kunna ifrågakomma

allenast mellan beställningshavare, som på grund av innehavande befattning

eller kommendering hade sin tjänstgöring förlagd till den ort, där lärarupp-

draget skulle fullgöras.

Arvodesutredningens förslag i fråga om arvoden vid särskilda ut­

bildningskur ser har givit chefen för armén anledning till följande ut­

talanden.

Den, som beordrats som chef för kurs vid sidan av ordinarie tjänstgöring

och — såsom i allmänhet är fallet — jämväl utövar lärarverksamhet vid

kursen, bör tillerkännas skäligt chefsarvode. Detsamma är förhållandet med

repetitör, adjutant, redogörare och materielförvaltare, vilka i de flesta fall icke

ha någon direkt undervisningsskyldighet men likväl böra tillerkännas mindre

arvoden under förutsättning att uppdraget fullgöres vid sidan av ordinarie

tjänst. Å l ort böra månadsarvoden beräknas till, för chef 100 kronor, för

repetitör och redogörare 50 kronor och för materielförvaltare 25 kronor; för

övriga orter bör proportionell sänkning av beloppen vidtagas. Även om de

flesta kurserna pågå högst en eller annan månad, böra arvodena beräknas

efter högst 600 respektive 300 kronor för år. Den av utredningen företrädda

uppfattningen, att särskild ersättning icke borde ifrågakomma för kurser eller

utbildning av värnpliktig personal, kan arméchefen icke dela; det är icke klart

vad utredningen avsett med värnpliktig personal. Då Kungl. Majit i sam­

band med beviljande av medel för tillfälliga kurser avgör, huruvida arvoden

skola utgå eller icke, böra nu angivna grunder för arvodesbelopp till chef,

repetitör, adjutant, redogörare och materielförvaltare tjäna till ledning.

1943 års arvodessakkunniga.

I direktiven för 1943 års arvodessakkunniga har anförts, att det innan

ståndpunkt toges till de förslag örn löneställningen för heltidstjänstgörande

lärare vid militära högskolor m. fl., som framlagts i arvodesutredningens

betänkande, och till däremot framställda erinringar, syntes lämpligt att under­

söka, huru ersättningsgrunderna fortsättningsvis skulle regleras i händelse

av bibehållande av systemet med fyllnadsarvoden; även för ställningstagande

till spörsmålen örn den särskilda ersättningens beroende av lärarens löne-

gradsplacering erfordrades ytterligare undersökning. Med hänsyn till de be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

72

svårighet till de arvoden, varom nu är fråga. Stora skiljaktiglieter äro så­

ledes i arvodeshänseende rådande mellan de olika försvarsgrenarnas utbild-

ningsanstalter av förevarande slag. De sakkunniga tänka därvid icke blott

på ojämnheten i arvodesbeloppen, utan framför allt på det förhållandet, att

kadettofficerare vid sjökrigsskolan förutom kadettofficersarvoden örn 600

kronor för år uppbära särskild ersättning för den undervisning, som meddelas

vid skolan; kadettofficersarvoden utgå jämväl till de kadettofficerare, som

undervisa å skolans lägre kurs, vilken närmast motsvarar arméns aspirant

skolor. Enligt verkställd undersökning uppbär vid sjökrigsskolan ett stort

antal kadettofficerare — yngre löjtnanter — fyllnadsarvoden, som i många

fall uppgå till en tredjedel eller mera av de mot vederbörandes beställning

svarande avlöningsförmånerna. För de sakkunniga har chefen för sjökrigs­

skolan bland annat framhållit, att undervisningen vid sjökrigsskolan i många

fall vore mera tekniskt betonad än vid armén, vilket betingade en annan be­

dömningsgrund. För de sakkunniga har det emellertid stått klart att en upp­

delning av den militära undervisningen i tekniska och mindre tekniska ämnen

näppeligen utgör en rättvis bedömningsgrund. Frågan om arvoden till kompa­

nibefälet bör enligt de sakkunnigas mening behandlas likformigt vid armén,

marinen och flygvapnet.

Den av ifrågavarande officerare bedrivna utbildningsverksamheten torde icke

i och för sig få anses som lärarskap i egentlig mening utan består i huvudsak

av chefskap för de i en eller flera plutoner (avdelningar) indelade eleverna;

tjänstgöringen består således främst i befälsföring och utbildning däri och

torde strängt taget icke mycket skilja sig från truppofficerens normala verk­

samhet. Även om ifrågavarande officerares utbildningsverksamhet i mer ut­

präglad grad än de vanliga truppofficerarnas syftar till att uppöva elevernas

befälsförmåga och i högre grad än eljest avser att skapa föredömen i fråga

örn militärt uppträdande och handlande — vilket otvivelaktigt utgör ett

kvalificerande moment i utbildningsverksamheten — kompenseras likväl det

härav följande tyngre ansvaret av det intresse och den beredvillighet att till­

godogöra sig utbildningen, som i allmänhet utmärka de skolor, där blivande

officerare och underofficerare utbildas. De sakkunniga ha i detta samman­

hang icke kunnat underlåta att jämföra den undervisningsverksamhet, varom

här är fråga, med de utbildningsuppgifter, som kunna åvila motsvarande

chefer vid förband, där soldatmaterialet måhända saknar intresse och fallen­

het för yrket och där bristande disciplin och likgiltighet för tjänsten kan ut

sätta befälets nit och intresse för allvarliga påfrestningar.

Med hänsyn till vad som anförts ha de sakkunniga på ifrågavarande punkt

intagit samma ståndpunkt som militära arvodesutredningen, nämligen att

kadett- (aspirant-) befälets arbete, till den del detsamma utgör trupputbild­

ningsverksamhet i egentlig mening (befälsföring, reglementskännedom m. m.),

i allmänhet icke så påtagligt skiljer sig från vanlig trupputbildningsverksam­

het, att arvode kan anses påkallat. Mot denna uppfattning ha vissa erinringar

till de sakkunniga framställts från arméns officersutbildningskommitté och

från marint håll, varvid särskilt framhållits arvodenas betydelse ur rekryte-

ringssynpunkt. Därvid uttalade önskemål synas emellertid kunna tillgodoses

på annat sätt än genom det nuvarande arvodessystemets bibehållande, nårn

ligen genom att, i den mån kadett- och aspirantbefälet har att såsom lärare,

biträdande lärare eller eljest bedriva undervisning i mera kvalificerade ämnen,

viss ersättning får utgå för det merarbete, som föranledes av undervis­

ningen. Detta skulle även vara ägnat att stimulera rekryteringen till ifråga­

varande befattningar.

Då emellertid trupputbildningen vid krigsskolan är av särskilt kvalificerad

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

74

både för och emot de allmänna kursernas klassificering som högskolekurser

i arvodeshänseende. För en sådan klassificering talar undervisningens hög-

skolemässiga karaktär, det organisatoriska förhållandet, att de allmänna kur­

serna äro inlemmade i högskolor, och att eleverna i allmänmilitärt hänseende

befinna sig på ett mer avancerat stadium — 6 ä 7 år efter officersutnämningen

— än vad fallet är vid officersskolorna, där eleverna i allmänhet äro fänrikar

och sålunda befinna sig i första början av officerskarriären. Å andra sidan

finnes en väsentlig skillnad med avseende å undervisningens kvalitet mellan

ifrågavarande allmänna kurser och kurserna vid krigshögskolan, där en elit

yngre arméofficerare bibringas det kunnande, som erfordras för högre befäls-

poster inom armén. Genom det urval, som sker vid inträdesproven till krigs­

högskolan, ernås vissa garantier för att elevmaterialet står på en hög intellek­

tuell nivå, och undervisningen kan följaktligen lämpas härefter. De allmänna

kurserna å sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan däremot måste varje

sjö- respektive flygofficer genomgå, och då i praktiken varje officer »måste

godkännas» vid dessa kurser kan synbarligen undervisningen icke föras upp

på det högre plan, som är möjligt vid de högre kurserna; detta naturliga för­

hållande har heller icke bestritts av respektive skolchefer. De sakkunniga

ha föreslagit relativt högt satta arvoden till heltidstjänstgörande högskollärare

för att tillgodose den militära ledningens önskemål örn en hög standard vid

den högsta krigsvetenskapliga undervisningen. Att utsträcka dessa förmåner

till lärare vid obligatoriska utbildningskurser har icke räknats med vid moti­

veringen för dessa arvoden.

Det högre arvodet bör följdriktigt reserveras för lärare tjänstgörande å

högre kurs. Emellertid få de sakkunniga, vilka som nämnt icke stå främ­

mande för de av vederbörande högskolechefer framförda skälen i och för sig,

erinra, att frågan örn organisationen av de militära högskolorna är under ut­

redning av officersutbildningskommittén. I avvaktan på resultatet av den åt

sagda kommitté uppdragna utredningen kan nyssberörda fråga endast erhålla

en provisorisk lösning. De sakkunniga ha stannat för ett förslag, innebärande

att det högre arvodet förbehålles lärare, vilken helt eller till någon del anlitas

för undervisningen i de egentliga högskolekurserna, samt att de ifrågavarande

allmänna kurserna i timtaxan upptagas under en särskild rubrik, under vilken

intages en föreskrift, som möjliggör för Kungl. Maj:t att medgiva tillämpning-

av det för den egentliga högskoleundervisningen avsedda timarvodet, när så

av föreliggande förhållanden får anses påkallat.

Vid överläggningar, som de sakkunniga haft med arméns officersutbild-

ningskommitté, har gjorts gällande att arvodesutredningen vid behandlingen

av arméns aspirantskolor icke tillräckligt beaktat att dessa skolor efter för­

svarsbeslutet kommit att intaga en helt annan ställning än tidigare och sålunda

icke längre hade till uppgift att bibringa de blivande officerarna elementär

militär utbildning. De sakkunniga kunna för sin del bestyrka, att vid aspirant-

skolorna numera en väsentligt mer kvalificerad utbildningsverksamhet be-

drives än tidigare varit fallet; enligt tidigare organisation hade flertalet elever

före kommendering till krigsskolan fullgjort endast omkring 16 månaders

tjänstgöring, men enligt nuvarande ordning erhålla officersaspiranterna kom­

mendering till officerskurs vid krigsskolan först efter 2'A års tjänstgöring,

vilket innebär, att en väsentlig del av officersutbildningen — i stort sett första

krigsskoleåret enligt tidigare gällande ordning — förskjutits från krigsskolan

till officersaspirantskolan. De sakkunniga anse med hänsyn härtill starka skäl

tala för att aspirantskolornas officerare i princip icke försättas i en sämre

ställning än deras kolleger vid krigsskolan. Härmed lia de sakkunniga icke

velat utsäga, att arvode skall utgå vid aspirantskolorna i samma omfattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

76

Det har utan vidare stätt klart för de sakkunniga, att den undervisning,

som meddelas vid de militära högskolorna, på det sätt skiljer sig från den

vanliga trupputbildningen, att arvode får anses motiverat. Mot arvodesutred-

ningens alternativt framlagda förslag örn ett enhetsarvode på 12 000 kronor

jämte rörligt tillägg hade remissmyndigheterna i stort sett icke något att

erinra, om hänsyn foges allenast till beloppet, men myndigheterna förordade,

att arvodet liksom hittills konstruerades som ett fyllnadsarvode med visst

enhetsbelopp oberoende av grad. De sakkunniga lia efter samråd med arméns

officersutbildningskommitté funnit sig böra lägga den av remissmyndigheterna

förordade principen till grund vid arvodesregleringen. Med utgångspunkt från

att en sammanlagd inkomst av omkring 12 0Ö0 kronor skulle utgöra en rättvis

ersättning för den högt kvalificerade undervisning, som bedrives av de mili­

tära högskolelärarna —- dessa skulle därigenom komma att i ekonomiskt av­

seende jämställas med tekniska högskolans professorer, vilka åtnjuta 12 000

kronor i begynnelselön — föreslå de sakkunniga, att fyllnadsarvodet bestäm­

mes till 1 800 kronor för år; en tillämpning av detta arvodesbelopp skulle

medföra, att sammanlagda beloppet av lön och arvode komme att i medeltal

för beställningshavare i löneklasserna Oa 9—12 uppgå till omkring 12 125

kronor.

Vid de med arméns officersutbildningskommitté hållna överläggningarna

lia uttalanden gjorts, att det av arvodessakkunniga föreslagna arvodet borde

reserveras för förste lärare och lärare samt att något mindre belopp borde

beräknas för andre lärare. De sakkunniga föreslå att sistnämnda arvode be

stämmes till 1 440 kronor.

Inom officersutbildningskommittén har även ifrågasatts att vid krigshög­

skolan i arvodeshänseende jämställa läraren i krigsbyggnadskonst med andre

lärarna i taktik och stabstjänst, detta av den anledningen, att ämnet krigs

byggnads! o ris t — vilket vid artilleri- och ingenjörhögskolan motsvaras av

ämnet befästningslära och där är ett av de viktigaste ämnena — vid krigshög

skolan vore ett supplement till undervisningen i ämnena taktik och stabs­

tjänst samt tekniskt sett icke av djupgående natur; i detta ämne krävdes följ­

aktligen mindre förberedelsearbete av läraren än i ämnena taktik och stabs­

tjänst och andra nyckelämnen vid krigshögskolan. På motsvarande sätt bleve

vid artilleri- och ingenjörhögskolan studiet av krigskonsten icke av lika djup­

gående art som vid krigshögskolan. De sakkunniga förorda, att arvodena till

ifrågavarande båda lärare bestämmas till 1 440 kronor för år.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att de förordade undervisningsarvodena

vid samtliga militära högskolor finge uppbäras oavkortade även om under­

visningen påginge under allenast en del av året. Under det att läsåret vid

krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan omfattade omkring 11

månader per år och vore avsevärt längre än vid universiteten och övriga civila

högskolor, påginge undervisningen vid sjökrigshögskolan och flygkrigshög­

skolan — vid vilken sistnämnda högskola heltidstjänstgörande lärare för när

varande ej funnes — under 6—7 månader per år. Även örn det läge närmast

till hands att föreslå, att arvodet till heltidstjänstgörande lärare vid sjökrigs­

högskolan och flygkrigshögskolan borde utgå med reducerat belopp, hade

arvodessakkunniga funnit sig icke böra motsätta sig att arvode beräknades för

hela året, då undervisningen vid universiteten och de civila högskolorna på­

ginge ungefärligen lika lång tid samt det från marin- och flygledningarna be­

tonats, att utbildningen bedreves avsevärt mera koncentrerat vid ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

78

arvode, men arvode borde i vissa fall utgå i den mån tjänstgöringen kunde

rubriceras såsom biträdande lärarskap. Endast i de viktigaste mera teoretiskt

betonade ämnena borde arvoden till biträdande lärare utgå; de borde be­

räknas enligt timtaxa för deltidstjänstgörande lärare men maximeras till 720

kronor för läsår. På grund av svårigheten att avgränsa ett visst antal arvoden

för biträdande lärare vid krigsskolan borde en viss anslagspost avses för ända­

målet, varefter den närmare fördelningen av arvodena borde ankomma på

chefen för krigsskolan. För sin del hade de sakkunniga funnit arvoden böra

utgå till 4 biträdande lärare i krigskonst, 2 i vapenlära och 1 i fältarbeten.

Till motivering av förslaget i denna del lia de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

För att undervisningen skall bli så levande som möjligt kräves, att lärarna

bedriva kompletterande självstudier och hålla sig å jour med utvecklingen

såväl inom som utom landet; med hänsyn till den dagliga undervisningens nu­

varande omfattning vid skolorna torde det emellertid i allmänhet icke vara

möjligt medhinna detta utan tillsättande av fritid. Ej heller får förbises, att

direkta förberedelser till föredrag och föreläsningar samt efterarbeten i form

av rättande av skrivningar tidvis taga en .väsentlig del av lärarens fritid i

anspråk. De angivna omständigheterna äro av natur att påverka rekryteringen

av lärarkrafterna. Detta synes de sakkunniga tala för att lärare vid kadett­

skola beredes fyllnadsarvode. Arvodesbeloppet får icke utmätas alltför snävt,

ty rekryteringen av befattningarna är så viktig och antalet lämpliga kandi

aater så begränsat, att det är nödvändigt att genom särskilda förmåner göra

befattningarna lockande, varvid även måste tagas i beaktande, att lärarverk-

samheten vid nu ifrågavarande skolor icke utgör direkt merit för regements-

officersbefordran. Med utgångspunkt från det för närvarande vid krigsskolan

å Karlberg utgående lärararvodet, 1 200 kronor för år, uppräknat med hänsyn

till bortfallande dyrtidstillägg bör lärararvodet skäligen sättas till 1 440 kronor

för år, varå tillägg ej må utgå. Detta belopp bör uppbäras av såväl förste

lärare som lärare i läroämne. Arvodet till lärare i övningsgren synes böra be­

stämmas till hälften eller 720 kronor för år. Att en övningsgren icke kan

likställas med ett läroämne i avseende å ersättningens storlek anse de sak­

kunniga nämligen uppenbart. Därtill kommer emellertid att de övningsgrenar,

som förekomma vid hithörande kategori skolor, även ingå som övningsämnen

vid den vanliga trupputbildningen, vilket motiverar att arvodet sättes icke obe­

tydligt lägre än till lärare i läroämne.

Endast i de viktigaste mera teoretiskt betonade ämnena, där undervisningen

kräver förberedelser och nödvändiggör självstudier i huvudsak på fritid, torde

arvoden till biträdande lärare böra beräknas. En stor del av den undervis­

ning, som meddelas av dessa officerare, kan emellertid karakteriseras som in-

struktionsverksamhet samt meddelande av reglementskännedom. Sådan under

visning eller handledning synes icke påkalla särskilt undervisningsarvode.

Beträffande lärarpersonalen vid aspirantskolor — som enligt de

sakkunnigas klassificering av utbildningsanstalterna borde i princip hänföras

till samma kategori som kadettskolorna — har sakkunnigförslaget en något

olika innebörd, alltefter det fråga är örn arméns aspirantskolor eller örn mari­

nens och flygvapnets motsvarande skolor. Efter överläggningar med arméns

officersutbildningskommitté hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

79

att arvoden vid arméns aspirantskolor, vilka motsvarade första utbildnings­

året av den tidigare till Karlberg koncentrerade officersutbildningen, vore

påkallade, men med hänsyn till den försiktighet, som borde iakttagas vid till­

skapande av nya arvoden, beräknat arvode allenast till lärare i ämnet taktik,

vilket vid aspirantskolorna obestridligt finge anses som det viktigaste läro­

ämnet. Officersutbildningen vid marinen vore helt koncentrerad till sjökrigs­

skolan å Näsby, vilken indelades i aspirantskola med ettårig kurs och kadett­

skola med tvåårig kurs. Denna aspirantskola motsvarade ej arméns aspirant­

skolor utan arméns rekrytskola, förberedande plutonchefsskola och pluton-

chefsskola; vid densamma utginge för närvarande inga arvoden, och sådana

föresloges ej heller av de sakkunniga. Däremot borde arvoden utgå vid

kadettskolans lägre kurs, vilken motsvarade arméns aspirantskolor; ehuru det

kunde ligga närmast till hands att här liksom vid arméns aspirantskolor be­

räkna arvode endast för särskilt kvalificerat läroämne, exempelvis naviga­

tion, ville de sakkunniga icke föreslå en sådan anordning, bland annat med

hänsyn till att lärarna tjänstgjorde vartannat år å lägre och vartannat år å

högre kurs. Vid krigsflygskolan å Ljungbyhed, som svarade mot arméns för­

beredande plutonchefsskola, plutonchefsskola samt aspirantskola, borde lik­

som hittills den teoretiska undervisningen i ämnena flyglära, motorlära, flyg-

materielkännedom och flygmeteorologi honoreras med särskild ersättning;

samtliga lärare i dessa ämnen vore emellertid deltidstjänstgörande, varför

arvodena borde utgå efter timtaxa. Heltidstjänstgörande lärare (kadettoffi-

cerare) vid denna skola borde endast erhålla ersättning med 50 kronor för

månad för den fysiskt påfrestande tjänstgöringen som flyglärare.

I samband med sin behandling av frågan örn lärararvoden vid aspirant­

skolorna ha arvodessakkunniga ifrågasatt vissa åtgärder till förbättrande av

den ekonomiska ställningen för lärare vid dessa skolor. Det borde övervägas

dels att avväga kommenderingstiden med större hänsyn till individen än vad

nu vore fallet, dels ock att tillförsäkra aspirantbefäl och lärare lön efter den

ortsgrupp, vartill vederbörande skola blivit hänförd, jämte flyttningser-

sättning.

Arvodessakkunniga ha icke ansett erforderligt att arvoden utginge till

heltidstjänstgörande lärare vid underof ficersskolorna, då

undervisningen i de militära ämnena där vid jämförelse med den vanliga

tjänstgöringen icke Irefunne sig på ett sådant plan, att särskild ersättning

kunde anses oundgängligen påkallad.

De sakkunniga ha efter samråd med officersutbildningskommittén före­

slagit, att heltidstjänstgörande repetitörer vid högskolorna efter

6 månaders repetitörstjänstgöring skola erhålla arvoden å 720 kronor för år.

Arvodena borde sålunda icke utan vidare indragas men ej heller bibehållas

i samma utsträckning som tidigare. Vid krigshögskolan tjänstgjorde som

repetitörer generalstabsaspiranter, för vilka tjänstgöringen, som i allmän­

het vore ett led i deras utbildning, icke kunde anses mera kvalificerad än

exempelvis tjänstgöring som aspirant i högre stab eller inspektion; repetitörs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

80

arvode till dessa aspiranter vore därför icke tillräckligt motiverat. Vid

artilleri- och ingenjörhögskolan liksom vid sjökrigshögskolan tillämpades

icke motsvarande rekryteringssystem; repetitörer vid dessa högskolor tjänst­

gjorde i allmänhet under flera år. Genom att heltidstjänstgörande repetitör

erhölle arvode först efter 6 månaders tjänstgöring som repetitör skulle i ar-

vodeshänseende ernås likhet mellan högskolorna. Därest repetitör förekomme

vid lägre skola, borde arvode icke utgå. — Deltidstjänstgörande repetitör

borde i arvodeshänseende jämställas med timlärare och följaktligen erhålla

ersättning enligt timtaxan, dock att ersättningen borde maximeras till 720

kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn deltidstjänstgörande lärare

vid de militära undervisningsanstalterna framgår av följande av dem före­

slagna timtaxa med tillhörande anmärkningar.

Ar­

vodes­

grupp

Läroanstalter och timlärare

Timarvode, kronor, i ortsgrupp

A—C

D-F

G—I

I

Åmneslärare vid militära högskolor

—

^{1 1}

ö

II

Åmneslärare vid sjökrigshögxkolans oell flygkrigs­

högskolans allmänna kurser

—

alternativt

|

14:-

III

Åmneslärare vid officersskolor och därmed jäm­

ställda utbildningsanstalter

8: —

9:-

10:-

IV

Åmneslärare vid annan skola

5:50

6:-

7: —

V

Lärare i övningsgren

4: -

4: 50

5: —

Anin. 1. Till arvodesgrupp I hänföras krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt

sjökrigs- och flygkrigshögskolornas högre kurser.

Anti i.

2. På förslag av chefen för marinen och chefen för flygvapnet må Kungl. Majit i

varje särskilt fall kunna förordna, att arvode vid sjökrigshögskolans och flygkrigs­

högskolans allmänna kurser skall utgå med 14 kronor för undervisningstimme.

Anm. 3.

Till arvodesgrupp III hänföras

dels

följande skolor vid armén, nämligen infanteri-

skjutskolan, ridskolan, artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan, infanteri-, kavalleri-,

pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och trängofficersskolorna,

dels ock

kurser för

officerare vid pansar- och ingenjörtruppskolorna, arméns signalskola, arméns motor­

skola, tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, arméns underhållsskola, arméhund-

skolan samt gymnastik- och idrottsskolan, vid kustartilleriets skjutskola ävensom vid

flygvapnets bomb- och skjutskola samt signal- och tekniska skolor.

Anm. 4.

Vid krigsspel och fältövningar må arvode beräknas för det antal timmar under­

visning enligt gällande undervisningsplaner normalt skall äga rum.

Anin. 5.

Timarvode utgår för fullgjord undervisningstimme och utbetalas månadsvis i

efterskott; dock att, därest timlärarens tjänstgöring avslutas före utgången av kalen­

dermånad, den honom resterande ersättningen må utbetalas vid tjänstgöringens slut.

Å timarvode utgå icke dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg.

Anm. 6.

Där ej bestämmelsen i anm. 7 till annat föranleder gäller följande maximering av

sammanlagda årsbeloppet av timarvode: Åmneslärare enligt denna taxa tillkommande

arvode må vid en och samma utbildningsanstalt icke utgå med högre belopp för år

än 1 800 kronor i skola hänförd till arvodesgrupp I och 1 440 kronor vid annan skola.

Vid högskola gäller 1 440 kronor som högsta belopp för år till lärare, som tjänstgör

uteslutande vid allmän kurs eller i ämne för vilket ordinarie lärarens årsarvode utgör

sagda belopp. Till lärare i övningsgren och till repetitör må arvode utgå med högst

720 kronor för läsår.

Anm. 7.

Timlärare med ordinarie befattning vid utbildningsanstalten må dock tillgodo­

räkna sig allenast hälften av det maximibelopp, som angives i anm. 6.

Anm. 8.

Stationeringsort enligt taxan är lärarens förläggningsort. På Kungl. Maj:ts

prövning beror huruvida timlärare, som har annan förläggningsort än utbildnings­

anstalten eller kursen, må erhålla ersättning för reseutgifter.

Anm. 9.

Vid särskild enligt Kungl. Maj:ts beslut anordnad utbildningskurs bestämmer

Kungl. Maj:t, vilken arvodes- och ortsgrupp som skall tillämpas. Vid tillämpningen

skall gälla, att arvode till samme lärare vid en eller flera kurser må beräknas för ett

högsta medeltimantal av 8 veckotimmar.

I jämförelse med militära arvodesutredningens förslag beträffande

arvodesreglering för deltidstjänstgörande lärare innebär arvodessakkunnigas

motsvarande förslag främst jämkningar i följande fem olika hänseenden,

nämligen

a) att timtaxan givits en enklare uppställning,

b) att bestämmelser meddelats till klarläggande av vad som avses med

undervisningstimme,

c) att arvodena icke differentieras efter lärarnas kompetens,

d) att högre timarvoden föreslagits för lärare vid militär högskola samt

e) att timlärares ersättning på visst sätt maximeras.

Beträffande ifrågavarande jämkningar ha arvodessakkunniga anfört bland

annat följande.

De sakkunniga ha ansett att timtaxan bör erhålla en förenklad uppställ­

ning med färre arvodestyper och med avrundade belopp. De sakkunniga före­

slå, att varje arvodesgrupp i taxan får omfatta tre ortsgraderade arvodes­

belopp i stället för av arvodesutredningen föreslagna nio; enhetsarvoden ha

således upptagits för dyrorterna A—C, D—F samt G—I. Då arvodena i

samband härmed avrundats till lämpliga belopp, har anledning saknats före­

taga den av lönenämnden förordade justeringen med hänsyn till att den »civila

timtaxan» bygger på ett läsår örn 39 veckor i stället för 38 veckor som av

arvodesutredningen förutsatts.

Vad härefter begreppet undervisningstimme angår har vid de med officers-

utbildningskommittén hållna överläggningarna givits uttryck åt enahanda

synpunkter som i remissuttalandena. De sakkunniga lia utgått från att s. k.

krigsspel, som lärare leder å lärorummet, kvalificerar till arvode men att sådant

vid övningar utom skolans lokaler må beräknas blott för det antal timmar,

som egentlig undervisning eljest normalt skulle ha meddelats på lärorum­

met. Detta antal bör åter framgå av vederbörliga undervisningsplaner.

De mot det tidigare förslaget om timarvodets differentiering efter lärarens

kompetens framförda erinringarna grundade sig i allmänhet på den uppfatt­

ningen, att en lärare, som fått förordnande vid viss läroanstalt, vöre fullt

kompetent för uppdraget, oavsett örn denna kompetens förvärvats vid hög­

skola eller under tjänstgöring vid staber, inspektioner eller högre förvalt­

ningsorgan. Vid de med officersutbildningskommittén hållna överlägg­

ningarna ha samma argument ånyo framförts. De sakkunniga föreslå, att

arvodet göres oberoende av lärarens formella kompetens.

Det av arvodesutredningen föreslagna timarvodet till lärare vid militär

högskola — 12 kronor —- synes väl snävt utmätt i förhållande till de vid lägre

befälsskolor föreslagna beloppen; erinras må att heltidstjänstgörande hög­

skolelärare ansetts böra erhålla löneförmåner i paritet med professor vid

universiteten och tekniska högskolan. Efter samråd med officersutbildnings-

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170.

m

45

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

81

82

kommittén anse sig de sakkunniga kunna förorda, att det hittillsvarande

arvodet, 14 kronor, tillämpas även i fortsättningen. De sakkunniga hade ur­

sprungligen velat reservera 14-kronorsarvodet för lärare vid de egentliga hög­

skolorna (krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, sjökrigshögskolans

högre kurser samt motsvarande kurser vid flygkrigshögskolan), men med

hänsyn till att från såväl sjökrigshögskolans som flygkrigshögskolans sida

framhållits vissa olägenheter av att arvodet vid de allmänna kurserna vid

dessa högskolor sattes lägre än vid de högre kurserna, ha de sakkunniga efter

samråd med officersutbildningskommittén icke velat motsätta sig en sådan

anordning, att det må bliva beroende på prövning av Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall, huruvida vid dessa kurser det högre arvodet må utgå.

Den avsedda rationaliseringen och beskärningen av arvodesväsendet skulle

icke bli tillfredsställande, därest icke vissa spärrar uppställdes för den enligt

timtaxan utgående ersättningen. De sakkunniga ha främst ansett, att deltids­

tjänstgörande lärare icke böra försättas i en bättre situation än de heltids­

tjänstgörande lärarna, vilka åtminstone vid flertalet skolor äro huvudlärare

i respektive ämnen och ofta besitta en högre kompetens än timlärarna. Till

detta ståndpunktstagande har bidragit att timlärarnas ordinarie tjänstgöring

i staber, inspektioner och förvaltningar ovedersägligen måste bli lidande på

en alltför omfattande undervisningsskyldighet; 7 timmars undervisning i

veckan bör regelmässigt vara ett maximum. Det har synts de sakkunniga lämp­

ligt att i allmänhet maximera timersättningarna vid det belopp, som skulle

utgått, därest vederbörande befattningshavare varit heltidstjänstgörande

lärare vid skolan, eller alltså vid 1 800 kronor för år vid högskola samt 1 440

kronor för år vid annan befälsskola, Emellertid bör timlärare med ordinarie

befattning vid ^bildningsanstalt (t. ex. adjutant eller redogörare) äga upp­

bära högst hälften av eljest utgående maximerade arvodesbelopp med hän­

syn till ökad möjlighet att smidigt kunna inpassa undervisningstimmarna i

den ordinarie verksamheten med mindre tidsspillan vid förflyttning till och

från undervisningslokalen som följd. Till timlärare i övningsgren bör arvode

likaledes utgå med ett till hälften reducerat maximibelopp, d. v. s. 720 kronor

för lärare, som ej har befattning vid skolan och 360 kronor för lärare, som

innehar ordinarie befattning där.

Beträffande de särskilda föreskrifter, som innefattas i punkterna 5 och 8

av de till timtaxan hörande anmärkningarna, ha arvodessakkunniga anfört i

huvudsak följande. Med hänsyn till att här vore fråga örn bisysslor hade

någon avdragsfri ledighet icke ansetts böra ifrågakomma. Vid de med arméns

officersutbil dningskommitté hållna överläggningarna hade framförts förslag

örn att timlärare, som hade sin förläggningsort å annan ort än skolan (kursen),

skulle få uppbära arvode enligt den förra platsens ortsgrupp, och de sakkun­

niga hade ansett sig böra biträda förslaget, enär timläraren finge antagas för­

bruka arvodet å den egna orten och det vid sådant förhållande syntes skäligt

att den egna förläggningsorten bleve avgörande vid arvodets utmätande; det

avsteg från den vid de civila utbildningsanstalterna tillämpade ordningen,

som detta innebure, syntes vara påkallat av organisatoriska skäl vid det för­

hållandet, att fri konkurrens vid de militära lärarbefattningarnas tillsättande

icke vore genomförbar i full utsträckning. Vid överläggningarna med officers­

utbildningskommittén hade även betonats önskvärdheten av att deltidstjänst-

görande lärare med annan förläggningsort än skolans (kursens) komme i åt­

njutande av ersättning för direkta resekostnader till och från skolan (kursen).

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Kungl. May.ts proposition nr 170.

83

Att uppställa någon allmän regel av detta innehåll kunde de sakkunniga icke

förorda, men då i vissa fall dylik ersättning kunde befinnas påkallad — när­

mast sådana fall, då det visade sig omöjligt att vid respektive skolor erhålla

kompetent lärarkraft och biljettkostnaderna icke vore alltför obetydliga

(spårvagns- och bussavgifter) — borde Kungl. Majit äga medgiva timlärare

ersättning för reseutgifter.

Arvodessakkunnigas ståndpunktstagande till spörsmålet om arvoden till

lärare vid särskilda utbildningskurser innefattas i huvudsak i den

föreskrift, som intagits såsom anmärkning 9 till timtaxan. Ersättningen borde

således utgå i enlighet med timtaxan, varvid det borde bliva beroende på

Kungl. Majits bestämmande, vilken arvodes- och ortsgrupp, som skulle till-

lämpas. En maximering av ersättningarna vore även här påkallad men kunde

icke lämpligen ske efter principen att maximibeloppet skulle motsvara hel­

tidsarvode. Då maximeringsbehovet vore något mindre framträdande vid de

relativt korta särskilda utbildningskurserna än vid de egentliga skolorna och

ett högsta timantal av 8 veckotimmar läte sig förena med ordinarie tjänst i

stab, förvaltning o. s. v., hade de sakkunniga efter samråd med arméns

officersutbildningskommitté kommit till den uppfattningen, att arvode vid

de särskilda kurserna i princip borde få utgå för högst 8 veckotimmars under­

visning. För att icke t. ex. vid koncentrationsläsning under viss vecka olägen­

heter skulle uppstå genom maximeringsföreskriften borde dock arvode få be­

räknas för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar.

Beträffande arvoden till andra funktionärer vid särskilda utbildningskur­

ser än lärare samt till den, som vid sådan kurs förenade lärår- och annan

funktion, ha arvodessakkunniga anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga anse i likhet med chefen för armén, att chef och övriga

funktionärer vid de särskilda utbildningskurserna böra åtnjuta särskild er­

sättning under förutsättning att uppdraget fullgöres vid sidan av ordinarie

tjänst. Förhållandena äro emellertid så växlande vid de olika kurserna, att

det skulle vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter att författnings-

mässigt reglera de ersättningar, som i sådant fall skulle utgå för funktioner

av icke-pedagogisk natur vid dessa kurser. Skäligheten av det till kurschefen

eventuellt utgående arvodet influeras sålunda i hög grad av elevantalet samt

antalet av de lärare, vilkas verksamhet han har att samordna, och vidare är

chefsansvaret ofta väsentligt mindre vid en regelbundet återkommande kurs,

där kursplanerna måhända äro desamma år från år. Motsvarande synpunkter

— elevantal, den ekonomiska förvaltningens omfattning, materielvården o. s. v.

■— kunna anläggas på andra funktioner än kursledarens. I likhet med mili­

tära arvodesutredningen anse de sakkunniga, att det bör ankomma på Kungl.

Majit att för varje enskilt fall besluta örn ersättning med stöd av stadgandet

i 33 § 9 mom. av militära avlöningsreglementet. Något hinder för Kungl.

Majit att förordna om särskild ersättning även vid kurs för värnpliktig per­

sonal torde således vid ett genomförande av arvodessakkunnigas förslag icke

föreligga.

Chef, vilken — såsom regelmässigt är förhållandet — tillika tjänstgör som

lärare, bör enligt de sakkunnigas mening kompenseras genom att Kungl. Majit

tillerkänner honom ersättning efter högre arvodesgrupp än lärare, om så av

förhållandena befinnes påkallat. Därest lärararvode till chefen emellertid

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utgår med högsta belopp — 14 kronor för timme — synes lämpligt att Kungl.

Majit till siffran bestämmer visst högre timarvode för chefen. Annan funk­

tionär torde -— örn så befinnes påkallat — ävenledes i den ordning 33 §

9 mom. militära avlöningsreglementet stadgar kunna tillerkännas en till

siffran bestämd ersättning. Yid ersättningsbeloppens utmätande torde kunna

tjäna till ledning vissa av chefen för armén i remissyttrande över arvodes-

utredningens betänkande föreslagna högsta ersättningsbelopp för år, 600

kronor för chef och 300 kronor för annan lärare, mot vilka belopp de sak­

kunniga icke funnit anledning till erinran. Den nu vanliga taxan med fallande

belopp bör icke längre komma till användning.

Yttranden.

De myndigheter, som yttrat sig över arvodessakkunnigas förslag till

reglering av arvodena vid det militära undervisningsväsendet, ha i viss om­

fattning framställt erinringar mot förslaget, såvitt det angår olika därav be­

rörda personalkategorier, men i allmänhet icke riktat någon invändning mot

de allmänna grunderna för förslaget. Försvarets civilförvaltning har

ansett det välbetänkt, att enhetlighet och reda inom ifrågavarande område

av arvodesväsendet skapas genom införande av enhetliga arvodesbelopp för

heltidsanställda lärare samt en graderad timarvodestaxa för deltidstjänst­

görande lärare. Försvar sväsendets lönenämnd har haft samma mening. Leda­

möterna i lönenämnden M. E. Giron och A. Törnkvist ha emellertid uttalat,

att en reglering av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligen

borde anstå till efter krigets slut, samt till motivering härför anfört följande.

Nivelleringen av lärararvodena till enhetliga belopp innebär visserligen

förenkling men synes knappast berättigad, örn hänsyn tages till de olika

ämnenas svårighetsgrad. En sänkning av lärararvodena i de tekniska ämnena,

där undervisningen hos läraren förutsätter ingående och krävande studier av

hög vetenskaplig kvalitet, liggande vid sidan av den militära tjänsten, med­

för fara för otillfredsställande rekrytering av lärarpersonalen. Härtill kom­

mer, att det nuvarande kriget icke minst beträffande dessa ämnen får till

följd en väsentlig utökning av ämnesomfånget, varför en reducering av

arvodena just nu på intet sätt kan sakligt motiveras. Även bör framhållas,

att lärararvodena äro av helt annan karaktär än stabs- och förvaltningsarvo-

dena. Med hänsyn till det anförda och i betraktande av att officersutbild­

ningens organisation för närvarande är föremål för utredning bör en regle­

ring av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligen anstå till

efter krigets slut.

Beträffande de sakkunnigas förslag att från arvoden utom i vissa undantags­

fall utesluta kompanibefäl m. fl. i denna deras egenskap ha olika

meningar yppats. Statskontoret har ansett, att sådana arvoden överhuvud­

taget icke borde utgå. Försvarets civilförvaltning har icke i och för sig haft något

att erinra mot förslaget men framhållit, ätt dettas genomförande skulle —

därest ansökningsförfarande tillämpades — medföra, att åtskilliga kadett-

officerare (motsvarande) komme att gå miste örn rätten till flyttningsersätt-

ning vid kommendering till undervisningsanstalt efter ansökan; med hänsyn

till de rekryteringssvårigheter, som för sådan händelse kunde förväntas upp­

stå, vore det ofrånkomligt att särskilda bestämmelser om rätt till flyttnings-

85

ersättning i dylika fall meddelades. Överbefälhavaren, cheferna för marinen

och flygvapnet samt försvarsväsendets lönenämnd ha ansett, att arvoden i

här avsedda fall borde utgå i större utsträckning än som följde av arvodes-

sakkunnigas förslag. Härvid har chefen för flygvapnet begränsat sitt yrkande

till att förste flygläraren vid flygkadettskolan borde erhålla samma befäls-

arvode som av de sakkunniga föreslagits för kompanichefen å krigsskolan

och souschefen vid sjökrigsskolan; sådant arvode borde tillkomma honom ut­

över flyglärartillägget, vilket vore avsett som gottgörelse för den påfrestande

flyglärartjänstgöringen i luften. Chefen för marinen har i anslutning till ett

av chefen för sjökrigsskolan framställt förslag förordat ett system med kom­

binerade befäls- och undervisningsarvoden; alla officerare och civilmilitära

tjänstemän, som anförtroddes fostran av officersaspiranter och kadetter, borde

härför erhålla ett befälsarvode av förslagsvis 50 kronor för månad, och därut­

över borde vid kadettskolan kompanichefen och kadettofficerarna erhålla

undervisningsarvoden å 170 respektive 130 kronor för veckotimme, så att de

totala arvodesbeloppen vid helårstjänstgöring vid sjökrigsskolan skulle bliva

(5

X

50 + 7

X

170 =) 1 440 respektive (5

X

50 + 7

X

130 =) 1 160 kronor,

överbefälhavaren har icke haft något att erinra emot arvodessakkunnigas för­

slag, såvitt anginge officersaspirantskolor (motsvarande), men har ansett att

kaderofficerare vid krigsskolan, sjökrigsskolan och flygkadettskolan borde

erhålla 720-kronorsarvoden; dessa arvoden borde räknas som undervisnings­

arvoden, örn maximering av dylika arvoden komme till stånd. Försvarsväsen­

dets lönenämnd har av rekryteringsskäl förordat, dels att arvoden på 720

kronor finge utgå till kaderofficerare ävensom till avdelningschefer och

övriga instruktionsofficerare vid underofficersskolorna, dels ock att arvoden

å 360 kronor finge utgå till underofficerare, som kommenderades till under-

officersskola. Lönenämnden förutsatte därvid, att lärararvode icke skulle utgå

i den mån befattningshavaren samtidigt utnyttjades som lärare. Ledamoten

i lönenämnden J. F. Nilson ■—- vilken varit en av de tillkallade arvodessak-

kunniga — har emellertid i särskilt yttrande anfört, dels att lönenämndens

förslag syntes vara oförenligt med de grunder på vilka sakkunnigförslaget

byggde, dels ock att lönenämndens inställning syntes ha bestämts av önsk­

värdheten av att underofficersskolorna icke nedklassades under officersaspi­

rant- och kadettskolorna samt att detta önskemål bättre än på den av löne­

nämnden förordade linjen kunde tillgodoses genom införande av undervis­

ningsarvoden vid underofficersskolorna på samma sätt som de sakkunniga

föreslagit i fråga örn officersaspirantskoloma. Redogörelse för vad reservan­

ten anfört i fråga örn dylika undervisningsarvoden lämnas i det följande.

Beträffande klassificeringen av undervisningsanstalterna ha över­

befälhavaren, cheferna för marinen och flygvapnet, marinförvaltningen samt

försvarsväsendets lönenämnd ansett, att de allmänna kurserna vid sjökrigs­

högskolan och flygkrigshögskolan i arvodeshänseende borde jämställas med

de högre kurserna. Ett annat jämkningsförslag, vilket framlagts av chefen

för armén och tillstyrkts av överbefälhavaren, är att de med artilleri- och

ingenjörhögskolan sammankopplade artilleri-, luftväVns- och ingenjörofficers-

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

skolorna skulle hänföras till samma kategori som nämnda allmänna kurser;

chefen för armén har sålunda ansett, att det borde ankomma på Kungl. Maj:ts

bestämmande, huruvida timarvodet till deltidstjänstgörande lärare vid an­

givna officersskolor skulle utgå efter 10 eller 14 kronor, medan dylikt arvode

vid bifall till överbefälhavarens ändringsförslag i fråga örn de allmänna

kursernas klassificering skulle utgå med 14 kronor för timme. Arméförvalt­

ningen har ansett, att följande skolor borde i arvodeshänseende hänföras till

gruppen officersskolor, jämväl i den mån vid dem icke hölles kurser för

officerare, nämligen pansar- och ingenjörtruppskolorna, arméns signalskola,

arméns motorskola, tyg- och intendenturförvaltningsskoloma, arméns under-

hållsskola, arméhundskolan samt gymnastik- och idrottsskolan, kustartilleriets

skjutskola samt flygvapnets bomb- och skjutskola och dess signal- och tek­

niska skolor. Såsom skäl härför har anförts, att arvodesbeloppen i den av

arvodessakkunniga föreslagna timtaxan finge, såvitt anginge arvodesgruppen

IV och V, anses för låga vid jämförelse med de arvoden, som civila lärare

betingade sig vid undervisningen i dessa skolor.

I anledning av arvodessakkunnigas förslag att arvodena till heltids­

tjänstgörande lärare skola utgöra vissa fixa belopp har chefen för

marinen förklarat, att dessa lärares undervisningsskyldighet borde maximeras,

vid de militära högskolorna till 10 veckotimmar. Vad angår de sakkunnigas

förslag att bestämma arvodena till belopp oberoende av befattningshavarens

lönegradsplacering, har försvarsväsendets lönenämnd icke ansett skäl före­

ligga att i arvodesfrågans nuvarande läge påyrka en gradering av lärararvoden

efter innehavarens beställning, under det att statskontoret förklarat, att det

av militära arvodesutredningen i första hand framlagda förslaget — att alle­

nast bereda kaptener en högre löneställning i anledning av lärarskap -— inne­

fattade en principiellt riktigare lösning av arvodesfrågan.

Vad härefter angår arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till hel­

tidstjänstgörande lärare vid de särskilda skoltyperna har, såvitt angår de

militära högskolorna, statskontoret ansett, att den jämförelse med tek­

niska högskolans professorer, som läge till grund för arvodesavvägningen för

lärare vid de militära högskolorna, icke vore hållbar; det syntes föreligga en

väsentlig skillnad mellan professorerna och ifrågavarande lärare med avseende

å den vetenskapliga utbildningen, och med lärarverksamheten vid militär

högskola syntes krav på vetenskaplig forskning icke vara förbundet annat än

i undantagsfall. Statskontoret har vidare förordat en reduktion av arvodena

till lärare vid sjö- och flygkrigshögskolorna med hänsyn till att undervis­

ningstiden vore kortare vid dessa högskolor än vid arméns högskolor. I övrigt

har arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande

lärare vid de militära högskolorna i huvudsak lämnats utan erinran av remiss­

myndigheterna. överbefälhavaren och chefen för armén ha dock ansett anled­

ning saknas att i arvodeshänseende jämställa läraren i krigskonst vid artilleri-

och ingenjörhögskolan med andre lärare; ämnet hade karaktär av huvudämne

— det omfattade taktik, stabstjänst och strategi — och särskilda kvalifika­

tioner måste ställas på läraren.

87

Vad angår officersskolorna, ha chefen för marinen och marinförvalt­

ningen framhållit, att vid marinen funnes olika, i de sakkunnigas förslag icke

berörda skolor av denna typ. Marinchefen har emellertid icke framlagt något

förslag örn arvoden till lärare vid dessa skolor, dels med hänsyn till att restrik­

tiva synpunkter borde anläggas på frågan örn en utökning av arvodena, dels

ock enär ifrågavarande skolor och kurser för närvarande vore förlagda om­

bord med lärarna sjökommenderade. Statskontoret har ansett skäl icke före­

ligga att bereda lärare vid ridskolan å Strömsholm någon särställning i

arvodeshänseende, och försvarsväsendets lönenämnd har förklarat, att löne-

nämnden icke blivit övertygad örn behovet av ett bibehållande av nu utgående

arvoden till förste och andre lärarna vid nämnda skola.

I fråga örn kadettskolorna har marinförvaltningen föreslagit, att arvo­

det till heltidstjänstgörande lärare i navigation vid sjökrigsskolan borde be­

stämmas till 2 880 kronor för år eller alltså till dubbla beloppet av det för

andra heltidstjänstgörande lärare föreslagna arvodet. Lärarbefattningen i

navigation, som icke utgjorde språngbräda till en högre befattning inom den

valda specialgrenen, eftersom sådan befattning saknades, komme att betraktas

såsom mindre eftersträvansvärd, därest icke större arvode finge utgå än som

föreslagits av de sakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande

lärare vid aspirantskolor och därmed jämförliga utbildningsanstalter har

lämnats utan erinran av remissmyndigheterna utom av statskontoret, som

förklarat sig icke vara övertygat örn behovet av arvoden vid dessa skolor och

vidare ansett, att urvalet av till arvode kvalificerande befattningar vid dessa

skolor vore mycket ojämnt. Försvarets civilförvaltning har funnit de sak­

kunnigas förslag att i vissa andra hänseenden än genom arvoden förbättra den

ekonomiska ställningen för aspirantbefäl och lärare vid dessa skolor vara väl­

betänkt. Särskild föreskrift borde meddelas örn att ifrågavarande personal

skulle — förutsatt att kommenderingen hade en minsta varaktighet av för­

slagsvis två år — anses ha ordinarie förläggningsort på den plats, där veder­

börande skola vore förlagd.

Såsom i det föregående omnämnts har ledamoten i försvarsväsendets löne­

nämnd J. F. Nilson ansett det eventuellt kunna ifrågakomma att tilldela

undervisningsarvoden åt lärare vid underofficer sskolorna. Härom har

denne ledamot anfört följande.

Underofficersskolorna ha ännu icke erhållit den organisation, som för dem

i försvarsbeslutet avsetts efter tillkomsten av försvarets läroverk. Därest de

nya skolornas utbildningsplaner, såsom torde kunna förutsättas, skola upptaga

militära läroämnen, i vilka ingår taktikundervisning, skulle det kunna tänkas

att undervisningsarvoden tilldelas de militära lärarna i dessa ämnen med be­

lopp, som skäligen bör sättas till hälften av vad som skall utgivas för mot­

svarande undervisning vid officersaspirant- och kadettskolor. Vad beträffar

marinens underofficersskola skulle under alla omständigheter erfordras fullt

arvode åt militära lärare, därest sådana lärare skola avses för undervisningen

i navigation och, vad angår utbildningen till maskinbefäl, i maskinlära och

därmed besläktade ämnen. Ett motsvarande förhållande äger rum i avseende

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

88

å ämnet elektricitetslära vid flygvapnets underofficersskola, för vilket nu en

civil lärarkraft disponeras.

Frågan om undervisningsarvoden vid underofficersskolorna har även be­

rörts i överbefälhavarens, chefens för marinen och marinförvaltningens yttran­

den. Marinförvaltningen har därvid föreslagit, att läraren i navigation vid

marinens underofficersskola erhåller ett arvode av 1 440 kronor för år. Över­

befälhavaren har i anslutning till av chefen för marinen anförda synpunkter

uttalat, att det vore av vikt, att underofficersskolorna ej endast vid marinen

utan även vid övriga försvarsgrenar komme i en lika aktad ställning som

övriga utbildningsanstalter, och att det vore stridande häremot att borttaga

arvodena.

Gentemot arvodessakkunnigas förslag örn att arvode till heltidstjänst­

görande repetitör skall utgå först efter 6 månaders tjänstgöring har

arméns fortifikationsförvaltning anfört, att den omständigheten, att arvoden

ej ansåges motiverade vid krigshögskolan, icke borde medföra konsekvenser

för de andra skolornas del. Beträffande arvodessakkunnigas förslag att del­

tidstjänstgörande repetitör skall åtnjuta arvode efter timtaxa har chefen för

marinen —- som utgått från att den för heltidstjänstgörande repetitör avsedda

6-månadersfristen icke avsetts skola tillämpas vid deltidstjänstgöring —

anfört, att repetitörernas arbete ofta fullgjordes under sådana förhållanden,

att det vore olämpligt att här tillämpa timtaxorna. Det vore lämpligare att

de tillgängliga arvodena finge såsom hittills fördelas av skolchefen i enlighet

med hans uppfattning örn repetitörernas arbete, dock med iakttagande av den

maximering, som förutsatts av arvodessakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag till arvodesreglering för deltidstjänst­

görande lärare förklarar statskontoret icke ha givit anledning till särskilt

uttalande från ämbetsverkets sida. Även chefen för armén har ansett tim-

taxans utformning lämplig. På sätt i det föregående angivits ha emellertid

vissa ändringsförslag framställts beträffande skolornas klassificering. Vidare

ha överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets civilförvaltning an­

märkt, att det i vissa fall kunde möta svårighet att avgöra vad som skulle

förstås med fullgjord undervisningstimme. Särskilt gällde detta uteövningar,

stabstjänstövningar, skrivningar m. m. Chefen för armén har med hänsyn

härtill ansett det kunna ifrågasättas, örn icke för varje i undervisnings­

programmet normalt ingående ämne borde på grundval av timtaxan fast­

ställas ett fixt arvodesbelopp, något som komme att medföra mindre arbete

än de av arvodessakkunnigas förslag följande månatliga timarvodesberäk-

ningarna. Överbefälhavaren har förordat en sådan anordning. Civilförvalt­

ningen har ansett, att kompletterande bestämmelser borde meddelas örn huru

tid för rättande av skrivningar m. m. skulle räknas vid timtaxans tillämp­

ning. Vad angår de föreslagna timarvodenas storlek har, såsom i det före­

gående angivits, arméförvaltningen ansett arvodesbeloppen i arvodesgrup-

perna IV och V för låga vid jämförelse med de arvoden, civila lärare kunde

betinga sig. Marinförvaltningen har förordat, att arvodena till deltidstjänst­

görande lärare vid sjökrigshögskolan upptoges med nu utgående belopp. Mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kungl. Majda proposition nr 170.

89

arvodessakkunnigas förslag, att timlärare med ordinarie befattning vid ut-

bildningsanstalt endast skulle få tillgodoräkna sig hälften av det belopp,

som utginge till annan deltidstjänstgörande lärare, har chefen för flygvapnet

med överbefälhavarens instämmande framställt invändning och ansett, att

arvodesbeloppen borde vara lika stora för lärare med ordinarie befattning

vid skolan som för annan lärare. Arvodet borde nämligen avvägas med hän­

syn till undervisningens kvalitet samt arbetet utanför tjänstgöringstiden —

såsom förberedelser för föreläsningar, kompendiers utarbetande, rättning av

uppgifter m. m. •— men icke med hänsyn till den tid, som åtginge för förflytt­

ningar till och från utbildningsanstalten.

Beträffande arvodessakkunnigas förslag att arvodena till deltidstjänst­

görande lärare skulle beräknas efter den ortsgrupp, till vilken lärarens för­

läggningsort vore hänförd, varjämte ersättning för merkostnader skulle enligt

Kungl. Maj:ts prövning kunna utgå i de fall, där lärarnas förläggningsort

vore en annan än undervisningsanstaltens, har försvarets civilförvaltning

anfört, att mot förslaget icke syntes vara något att erinra, förutsatt att lärar-

förordnande endast i undantagsfall meddelades för beställningshavare å an­

nan förläggningsort än den för undervisningsanstalten bestämda. Civilförvalt­

ningen förutsatte, att i här avsedda fall endast direkta utgifter för resor enligt

billigaste taxa skulle förekomma samt att tjänstgöringstraktamente eller mot­

svarande förmån vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet icke skulle

ifrågakomma.

Vad slutligen angår arvodessakkunnigas förslag rörande arvoden vid

särskilda utbildningskurser har försvarets sjukvårdsförvaltning yttrat

sig över förslaget, såvitt det avser olika kurser för medicinalpersonal. Sjuk­

vårdsförvaltningen har därvid i huvudsak hänvisat till innehållet i de ytt­

randen, som över militära arvodesutredningens förslag avgivits av arméför­

valtningens sjukvårdsstyrelse och marinförvaltningen. I huvudsak samma

synpunkter ha uttalats i en av arméöverläkaren, marinöverläkaren och flyg-

överläkaren upprättad, den 1 november 1944 dagtecknad promemoria rörande

arvoden till lärare vid utbildningskurser för medicinalpersonal, hälsovårds­

inspektörer, optiker och röntgentekniker. I promemorian har anförts i huvud­

sak följande.

Beträffande arvode till lärare i medicinska, ämnen, såsom krigskirurgi,

medicin etc., torde det vara nödvändigt att göra avsteg från det föreliggande

arvodesförslaget. Vid civila utbildningskurser, som anordnas av medicinal­

styrelsen och vid vilka i statens tjänst anställda läkare (t. ex. provinsial­

läkare) undervisa, utgår ett timarvode av 30—40 kronor, och militärläkare

med kompetens att leda utbildning inom fackgrenar av medicinen bör av rekry-

teringsskäl erhålla arvode i överensstämmelse med dessa grunder.

Det torde vara nödvändigt, att arvoden få utgå till lärare i militära ämnen

vid kurser för värnpliktig medicinalpersonal m. fl. Framställning i detta av­

seende bör framdeles liksom hittills underkastas Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall. Lärare i militära ämnen böra hänföras till arvodesgrupp lil,

såvitt angår fackutbildningskurser för läkare, tandläkare och apotekare, och

till arvodesgrupp IV, vad angår övriga kurser för värnpliktiga. Timarvode

till lärare i militära ämnen vid militärläkarkurs, som enligt nu gällande in-

Departements­

chefen.

struktion för fältläkarkåren utgör ett kompetensvillkor för anställning som

regementsläkare och där eleverna utgöras av bataljonsläkare vid förband

(stab), bör utgå efter arvodesgrupp I.

Arvodessakkunnigas förslag att arvode till en och samma lärare må beräk­

nas för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar kan i fråga örn kurser av

kort varaktighet medföra icke förutsedda svårigheter, varför en uppmjukning

av den härutinnan föreslagna bestämmelsen synes påkallad.

De sakkunnigas förslag, att ersättning till chef för kurs skall utgå genom

att Kungl. Majit tillerkänner chefen ersättning för meddelad undervisning

efter högre arvodesgrupp än övriga lärare, synes icke böra genomföras, utan

i stället bör i likhet med vad hittills varit förhållandet särskilt av Kungl.

Majit fastställt arvode få utgå till militärläkare, som förordnas som kurschef;

enligt de sakkunnigas förslag skulle ersättningen till kurscheferna komma att

variera i hög grad, trots att arbetsuppgifterna äro desamma, och detta synes

icke godtagbart, särskilt som flera fackutbildningskurser kunna pågå sam­

tidigt.

Till nu anförda synpunkter, som närmast avse arvoden till chef och lärare

samt övriga lärare vid kurser anordnade av arméinspektionens sjukvårdsav-

delning, ansluta sig marinöverläkaren och flygöverläkaren beträffande motsva­

rande kurser vid marinen och flygvapnet.

Genom beslut den 23 februari 1945 har Kungl. Majit för åstadkommande

av en enhetlig terminologi beslutat, att arméns aspirantskolor skola be­

nämnas kadettskolor. Detta medför viss ändring i här använda benämningar,

vilket iakttages i det följande.

Arvodesförhållandena vid de militära utbildningsanstalterna äro uppen­

barligen i starkt behov av en rationalisering. För närvarande utgå i åtskilliga

fall arvoden utöver lön till personal med sådan tjänstgöring vid militär skola,

som har motsvarighet vid den egentliga trupputbildningen och där ej med­

för särskild förmån utöver lönen. Arvodestilldelningen till de olika skolorna

är också ytterst ojämn. Vid skolor av samma typ beräknas ofta arvodena

efter helt olika grunder, och härvid kan det i ett fall inträffa, att arvodet har

karaktären av en mindre tilläggsförmån till den egentliga lönen, medan arvo­

det i ett annat likartat fall är av sådan storlek, att det utgör en tämligen

väsentlig del av den sammanlagda avlöningen.

För att underlag skulle erhållas för ett bedömande på vad sätt en omregle­

ring av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligast borde

åvägabringas, ha utredningar i ämnet verkställts genom militära arvodesut-

redningen och 1943 års arvodessakkunniga. Arvodesutredningens och arvo­

dessakkunnigas förslag överensstämma i princip på några väsentliga punkter.

Sålunda anse båda utredningsorganen, att arvoden endast böra ifrågakomma

för sådan lärarverksamhet, som nämnvärt skiljer sig från den vid truppför­

banden förekommande tjänstgöringen. De anse vidare självfallet, att enhet­

liga arvodesgrunder böra komma i tillämpning vid skolor av samma typ.

Även i fråga om arvodesgrundernas utformning ha de båda utredningsorga-

nens förslag vissa beröringspunkter, såvitt angår arvoden till heltidstjänst­

görande lärare vid militära högskolor samt till deltidstjänstgörande lärare;

bland annat ha båda utredningarna funnit skäl föreligga för att, med avvi­

kelse från vad i allmänhet förordats beträffande stabs- och förvaltningsarvo-

den, arvode får utgå till högskollärare, som är regementsofficer, även örn

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

91

arvodesutredningen härutinnan yppat en viss tvekan. Oaktat båda förslagen

sålunda utarbetats från delvis samma utgångspunkter, ha de erhållit en vä­

sentligt olika innebörd, särskilt vad angår den omfattning, i vilken arvoden

skulle få utgå till heltidstjänstgörande lärarpersonal, och beträffande arvode­

nas konstruktion. Militära arvodesutredningen har ansett, att i stort sett

endast högskollärarna utövade verksamhet av sådan kvalitet, som kunde göra

arvoden motiverade, och i huvudsak föreslagit borttagande av övriga nu ut­

gående utbildningsarvoden. Arvodessakkunniga ha däremot ansett arvoden

böra utgå även vid officersskolor och kadettskolor samt med dem jämförliga

skolor. Lärarna vid underofficersskolorna skulle emellertid lämnas utan ar­

voden även enligt arvodessakkunnigas förslag. Vad angår arvodenas storlek

ha arvodessakkunniga framhållit, att sådana ojämnheter nu föreligga, att en

rationalisering förutsätter en tämligen stark beskärning av de vid vissa skolor

utgående arvodena.

Vid remissbehandlingen har arvodesutredningens förslag örn att borttaga

arvodena vid flertalet skolor mött starka erinringar. Detsamma gäller i fråga

örn arvodessakkunnigas förslag, att arvoden ej skulle utgå vid underofficers­

skolorna. Målsmän för de skolor, vilkas lärarkårer i arvodeshänseende intaga

en särskilt förmånlig ställning som enligt arvodessakkunnigas förslag skulle

upphöra, ha riktat invändningar mot förslaget i denna del. I samtliga fall

har anförts, att rekryteringssvårigheter kunde befaras i händelse förslagen

genomfördes.

Med hänsyn till betydelsen av att dugande lärare för den militära perso­

nalen finnas att tillgå, är det nödvändigt, att avlöningsförmånerna för lärar­

personalen vid de militära utbildningsanstalterna avpassas så, att en fullgod

rekrytering därigenom säkerställes. En jämförelse mellan de olika rekryte-

ringsintressen, som föreligga i skilda fall, synes leda till att arvodessakkun­

nigas förslag i fråga örn utbildningsarvoden på det hela taget får anses väl

avvägt, örn stabs- och förvaltningsarvoden regleras enligt de grunder, som i

det föregående förordats. I det följande föreslår jag emellertid, förutom

några mindre jämkningar, att lärararvoden jämväl må utgå vid underofficers­

skolorna. Att i enlighet med vissa därom framställda yrkanden en särställ­

ning i arvodeshänseende skulle bevaras för personalen vid vissa här avsedda

läroanstalter, anser jag mig icke kunna tillstyrka, då det synes mig angeläget,

att de arvoden, som få utgå, fördelas mellan olika personalgrupper på ett så

rättvist och för försvaret i dess helhet ändamålsenligt sätt som möjligt. I

fråga örn rätt att övergångsvis bibehålla nu utgående arvode framlägger jag

emellertid i det följande ett förslag, som för personalen är förmånligare än

vad de båda utredningsorganen avsett.

Arvodessakkunnigas förslag örn att kompanibefäl och andra funktionärer

vid de egentliga undervisningsanstalterna i regel skola erhålla arvode alle­

nast i den mån de bliva berättigade därtill såsom lärare, biträdande lärare

eller repetitörer anser jag mig böra tillstyrka. Arvoden böra således endast

utgå för undervisning av övervägande teoretisk natur. Den av försvarets

•civilförvaltning berörda frågan om särskilda bestämmelser rörande flytt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningsersättning torde böra övervägas; denna fråga lärer icke vara av be­

skaffenhet att behöva upptagas till behandling i detta sammanhang.

Arvodessakkunniga ha föreslagit vissa avvikelser från vad nu angivits,

innebärande dels att ett arvode å 1 440 kronor för år skall tillkomma envar

av kompanichefen vid krigsskolan och souschefen vid sjökrigsskolan, dels

att ett arvode å 1 080 kronor för år skall utgå till en kompanichef vid arméns

underofficersskola, dels ock att vissa lärare i flygning skola erhålla särskilda

flygtillägg av 50 kronor för månad. Jag anser mig kunna biträda förslaget även

i dessa delar men förutsätter härvid, att ifrågavarande arvoden skola anses

som lärararvoden såtillvida, att de skola avräknas å de arvoden, vartill veder­

börande eventuellt kunna bliva berättigade på grund av teoretisk undervis­

ning. Flyglärartillägg bör endast få utgå till sådan flygförare, som är flyg­

lärare vid grundläggande flygutbildning. Då dylikt tillägg under sådana för­

hållanden icke kan utgå till förste flyglärar^n vid flygkadettskolan men denne

har en ställning, som i viss mån motsvarar kompanichefens vid krigsskolan

och souschefens vid sjökrigsskolan, kan jag förorda, att denne befattnings­

havare erhåller ett arvode å 1 440 kronor för år, varvid i förekommande fall

bör ske sådan avräkning som jag nyss angivit. I den mån flyglärartillägg utgår

böra lärararvoden enligt äldre bestämmelser icke övergångsvis utgå. Frågan

örn komplettering av militära avlöningsreglementets flygtilläggsbestämmelser

kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet. Det förutsättes, att

Kungl. Maj :t skall äga bestämma de närmare förutsättningar, under vilka flyg­

lärartillägg skall få utgå.

Beträffande undervisningsanstalternas klassificering i arvodeshänseende

synes det mig tillfyllest att de förekommande skolorna indelas i tre katego-

tier. Kategorien I — högskolekategorien — bör i enlighet med arvodessak-

kunnigas förslag omfatta krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan

samt högre kurserna vid sjökrigs- och flygkrigshögskolorna. Tillräcklig an­

ledning synes icke föreligga att till denna kategori hänföra vare sig sistnämn­

da båda högskolors lägre kurser eller de med artilleri- och ingenjörhögskolan

organisatoriskt förenade artilleri-, luftvärns- och ingenj brofficersskolorna.

Jag anser icke heller nödvändigt eller önskvärt att, på sätt arvodessakkun­

niga ifrågasatt, Kungl. Majit erhåller befogenhet att efter prövning av om­

ständigheterna i varje särskilt fall omklassificera deltidstjänstgörande lärare

vid nyss omförmälda allmänna kurser från kategori II till kategori I. Kate­

gorien II — officersskolor, skjutskolor m. fl. — bör omfatta de skolor och

kurser, som angivits av arvodessakkunniga. I likhet med dessa anser jag,

att till ifrågavarande kategori endast böra hänföras kurser avsedda för office­

rare. De kurser vid ifrågavarande skolor, som äro avsedda för underoffice­

rare, böra jämte krigs- och kadettskolorna, flygvapnets aspirantskola samt

underofficersskoloma hänföras till grupp III.

Arvodena till heltidstjänstgörande lärare vid skola tillhörande kategori

I torde i huvudsaklig överensstämmelse med arvodessakkunnigas förslag

böra oavsett kursernas längd bestämmas till 1 800 kronor för år för lärare

och förste lärare samt 1 440 kronor för andre lärare; att i enlighet med för­

slaget i arvodeshänseende jämställa vissa lärare och förste lärare med andre

Kungl. Majlis proposition nr 170.

93

lärare, synes icke vara tillräckligt motiverat. Att arvodena vid dessa och

andra skolor på föreslaget sätt få utgå med enhetliga belopp oberoende av

vederbörande befattningshavares lönegradsplacering vill jag under förhanden-

varande förhållanden icke motsätta mig.

Arvodet till heltidstjänstgörande lärare vid skola tillhörande kategori II

torde i enlighet med vad arvodessakkunniga för de vanligaste fallen förordat

böra bestämmas till 1 440 kronor för år, därest respektive kurs eller kurser

pågå minst 6 månader, och eljest 720 kronor för år. I likhet med försvars-

väsendets lönenämnd är jag icke övertygad örn behovet av att för framtiden

tilldela vissa lärare vid ridskolan en särställning i arvodeshänseende; jag

kan således icke tillstyrka förslaget härom. Chef för här avsedd skola bör

anses som heltidstjänstgörande lärare, dels örn vid skolan pågår kurs under

minst 6 månader och chefen meddelar undervisning minst 80 timmar, dels

ock örn kursen pågår kortare tid än 6 månader och chefen meddelar under­

visning minst 40 timmar; i andra fall bör chefen för undervisning, som full-

göres av honom, åtnjuta ersättning enligt timtaxan för deltidstjänstgörande

lärare.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att arvodena till heltidstjänstgörande

lärare vid krigs- m. fl. skolor skola utgöra 1 440 kronor för ämneslärare och

720 kronor för lärare i övningsgren. Beträffande arvoden vid underofficers-

skolorna ha i remissyttrandena framställts olika förslag. För egen del har jag

ansett, att ämneslärare vid samtliga till kategori III hörande skolor böra

erhålla arvoden efter den grund, som i det föregående föreslagits för skolor

tillhörande kategori II, samt att lärare i övningsgren böra erhålla ett hälften

så stort arvode som ämneslärare.

En särskild fråga — som i det föregående berörts, såvitt angår chef för

skola tillhörande kategori II — är, vad i de särskilda fallen skall förstås med

heltidstjänstgörande lärare. Jag är icke beredd att i detta avseende angiva

någon allmängiltig norm i fråga örn undervisningens omfattning eller an­

ställningens varaktighet. Emellertid förutsätter jag, att det skall ankomma

på Kungl. Majit att bestämma i vilka fall lärare skola avlönas efter de nu för­

ordade grunderna. Yad angår arméns kadettskolor har jag i överensstäm­

melse med arvodessakkunnigas förslag räknat med att nyssnämnda arvodes-

grunder endast skola tillämpas å lärare i taktik.

Arvodessakkunnigas förslag, att vid högskola heltidstjänstgörande repe­

titör, som fullgjort 6 månaders repetitörstjänstgöring, skall erhålla arvode

efter 720 kronor för år har icke givit mig anledning till erinran. Jag anser

vidare i likhet med de sakkunniga, att arvoden icke behöva avses för repe-

titörer vid andra skolor.

De härefter återstående befattningshavargrupper vid de egentliga militära

utbildningsanstalterna, som böra erhålla arvoden, äro deltidstjänstgörande

lärare, repetitörer vid högskolor samt biträdande lärare. Enligt vad i det

föregående anförts böra hit räknas även skolchef — under förutsättning att

han ej är att anse som heltidstjänstgörande lärare — adjutant, redogörare

eller annan funktionär, kadett-, aspirant- eller instruktionsbefäl m. fl., allt i

94

den mån vederbörande meddelar undervisning i den mening, som här avses,

eller alltså av teoretisk eller övervägande teoretisk art.

Såväl arvodessakkunniga som arvodesutredningen ha ansett, att i sådana

fall varom nu är fråga, arvode borde utgå i mån av fullgjord prestation och

beräknas efter en viss timtaxa. Detta synes även mig principiellt riktigast.

Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra örn att det vid skilda tillfällen

under nu rådande beredskapstillstånd förekommit, att kurser måst avbrytas

eller inställas och att svårighet då mött att reglera lärarpersonalens arvodes-

förmåner. Yad angår den omfattning, vari prestationer vid timtaxans till-

lämpning skola anses ha fullgjorts, ha arvodessakkunniga föreslagit, att vid

krigsspel och fältövningar arvode skall få beräknas för det antal timmar

undervisning enligt gällande undervisningsplaner normalt skall äga rum.

Bland andra har försvarets civilförvaltning gjort gällande, att behov förelåge

av kompletterande detaljbestämmelser. Det synes även mig sannolikt, att

detta är fallet. Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall äga meddela de när­

mare föreskrifter, som finnas erforderliga för timtaxans tillämpning.

Den av arvodessakkunniga föreslagna timtaxan anser jag vara i stort sett

lämpligt utformad. Såsom jag i det föregående anfört, anser jag dock till­

räcklig anledning icke finnas att klassificera sjökrigs- och flygkrigshögskolornas

allmänna kurser annorlunda än som officersskolor. Jag tillstyrker förslaget

att maximera ersättningen till deltidstjänstgörande lärare till det belopp,

varmed arvode utgår till motsvarande heltidstjänstgörande lärare. Däremot

anser jag mig icke kunna biträda förslaget örn att ersättningen för timlärare

med ordinarie tjänstgöring vid utbildningsanstalten skulle maximeras till

allenast hälften av nämnda maximibelopp; förslaget härom synes mig i varje

fall icke böra genomföras under nu rådande förhållanden. Vissa av arvodes­

sakkunniga i samband med timtaxan berörda spörsmål angående förlägg­

ningsort m. m. torde icke vara av sådan beskaffenhet, att riksdagens ställ­

ningstagande till dem är påkallat.

De förslag rörande arvoden vid de militära utbildningsanstalterna, som

jag i det föregående framställt, avse att reglera huvudgrunderna för arvodena,

och en kompletterande detaljreglering kan visa sig erforderlig även i andra

fall än då detta särskilt angivits. Med hänsyn till de skiftande förhållandena

synes denna detaljreglering lämpligen böra ankomma på Kungl. Majit. För

att riksdagen skall äga erforderlig kontroll över utgifterna för arvoden vid

utbildningsanstalterna bör det emellertid förutsättas, att mera väsentliga ut­

ökningar av den heltidstjänstgörande personalens antal och undervisningens

omfattning utöver vad som betingas av genomförandet av 1942 års försvars­

beslut icke komma till stånd utan att frågan därom anmäles för riksdagen.

Jämväl av nu anförda skäl böra de poster, från vilka utbildningsarvodena

skola bestridas, upptagas förslagsvis, något som torde vara påkallat även av

de förslag, som i det följande framläggas i fråga örn rätt att övergångsvis bi­

behålla nu utgående arvoden.

Arvodesutredningen och arvodessakkunniga ha bland annat även framlagt

förslag örn vissa grunder för arvoden vid särskilda utbildningskurser. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

95

synes också mig uppenbart, att den förordade regleringen av arvodena vid de

egentliga utbildningsanstalterna icke i längden kan undgå att få återverkan

på arvodena vid de särskilda utbildningskurserna. Jag anser emellertid

tveksamt, huruvida på sätt arvodessakkunniga föreslagit timtaxan för del­

tidstjänstgörande lärare vid skolorna bör tillämpas på personal med tjänst­

göring vid ifrågavarande kurser. Det synes mig lämpligare, att frågan örn

arvoden vid utbildningskurserna liksom hittills får av Kungl. Majit prövas

med hänsyn till de omständigheter, som föreligga i de särskilda fallen. För

nästa budgetår har jag icke räknat med att arvodesregleringen vid de egent­

liga skolorna skall i fråga örn de särskilda utbildningskurserna medföra

några sådana konsekvenser, att de föranleda ändringar i anslagsbehovet.

I detta sammanhang vill jag slutligen framhålla, att i förteckningen å

arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän vid

marinen upptagas vissa arvoden till ledare för och lärare vid fackutbildnings­

kurs för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen.

För närvarande vill jag icke föreslå någon ändring i det förhållandet, att

dessa arvoden bestridas från avlöningsanslaget. I och för sig kan det emeller­

tid förtjäna övervägas, örn icke utgifterna för dylika arvoden i fortsättningen

borde bestridas från marinens anslag till särskilda utbildningskurser m. m.

För nästa budgetår utgår jag från att arvodena skola utgå efter oförändrade

grunder och inräknar för detta ändamål ett belopp av 3 400 kronor i marinens

avlöningsanslag.

Övriga arvoden.

Utöver de i det föregående angivna arvodena utgå vissa arvoden vid be­

fattningar i försvarsdepartementet, försvarets centrala förvaltningar, försvars­

staben och vissa till försvaret hörande institutioner. Jag anser mig icke

i detta sammanhang böra upptaga till behandling frågan örn grunderna för

dessa arvoden. Ej heller ingår jag nu i prövning av frågan örn arvoden ut­

över lön, som ej utgå från av riksdagen anvisade anslag.

Vad angår försvars väsendets radioanstalt torde vissa handlingar samman­

hängande med frågan örn en arvodesreglering få tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Vissa arvoden utöver dem, som berörts i samband med stabs-, förvaltnings-

och utbildningsarvodena, finnas upptagna å de för armén, marinen och flyg­

vapnet fastställda förteckningarna å arvoden utöver lön. En del av dessa ar­

voden utgå endast övergångsvis. Detta är vad armén angår fallet beträffande

ett arvode å 660 kronor till kanslibiträdet vid försvarsstabens kassaförvalt­

ning, ett arvode å 1 170 kronor till regementsläkaren i Boden samt arvoden

å tillhopa högst 2 000 kronor till köksföreståndare, furageuppbördsman m. fl.

Vid marinen utgå övergångsvis två arvoden å 336 kronor till uppbördsmän

vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikts läkaruppbörder, två arvoden

å 198 kronor till tillsynsmän vid Stockholms och Karlskrona örlogsstatio-

ners häkten och arrester samt ett arvode å 900 kronor till en uppbördsman

vid Karlskrona örlogsvarvs skjutbana. De arvoden i övrigt, örn vilka här är

fråga, äro följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Arvodesbelopp

för år,

kronor

Fältveterinärkåren.

Bataljons veterinären vid T 2 (för resor till och från Gudhems re­

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

in ontdepå) ....................................................................... ........................ 1100

Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.

Kårchefen, överste ................................................................................... 3 000

Adjutant ur väg- och vattenbyggnadskåren ....................................... 1 500

Armélmndväsendet.

^Redogörare ....................................................................................................... 300

Sydkustens marindistrikt.

Chefen för marindistriktet, representationsbidrag ........................... 3 600

Västkustens marindistrikt.

Chefen för marindistriktet, representationsbidrag ........................... 1 500

Kustartilleriet.

Kustartilleriinspektionen: expeditionsvakt (underofficer) ................. *720

M armin genj örkåren.

Chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv ....... 1 020

Mariningenjör, som beordrats leda tekniska högskolans specialkurs

i krigsfartygs konstruktion ................................................................... 500

M arinläkarkåren.

Marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare ........................................... 1

21170

Centrala flygverkstäderna.

Förrådsförvaltare vid centrala flygverkstaden å Malmen ............... 675

Förrådsförvaltare vid centrala flygverkstaden i Västerås .................... 900

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har i sitt betänkande till behandling upptagit

frågan, i vad mån vissa av de nu uppräknade arvodena borde beröras av en

arvodesreglering. Härvid har arvodesutredningen föreslagit,

1) att reseersättning till bataljons veterinär en vid Göta trängkår för resor

till och från Gudhems remontdepå icke längre skall utgå i form av arvode;

2) att arvode icke längre skall utgå till regementsintendenten vid Väster­

norrlands regemente för förvaltningsgöromål vid arméhundgården jämte armé-

hundskolan i Sollefteå;

3) att arvodet till en expeditionsvakt (underofficer) vid kustartilleriin­

spektionen skall indragas;

4) att arvodet till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona öHogs-

1 Arvodet utgår tills vidare intill den 1 juli 1945.

2 På Kungl. Maj is prövning beror, huruvida arvodet skall utgå, sedan marinens sjuk­

hus i Karlskrona nedlagts.

Kungl. Maj:ts proposition

nr 170.

97

varv tills vidare skall bibehållas i avbidan på prövning av frågan om örlogs­

varvens framtida ställning och organisation;

5) att arvodet till en marinläkare av 1. graden tills vidare skall bibehållas

intill dess frågan örn sammanslagning av marinens sjukhus i Karlskrona med

länslasarettet därstädes blivit löst; samt

6) att arvodena till två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäder få utgå

tills vidare intill dess frågan örn att anförtro penninguppbörden vid flygverk­

städerna blivit löst.

Beträffande förslagen under 1)—3) och 6) må nämnas följande.

Arvodet till bataljonsveterinären vid T 2 har beräknats skola motsvara

den ersättning för 77 resor för år mellan Skövde och Gudhem, som veterinär

enligt veterinärtaxan äger uppbära för praktikresor, örn han har egen auto­

mobil. Arvodet har motiverats med att vissa olägenheter skulle uppkomma,

örn reseersättning i vanlig ordning skulle utgå enligt allmänna resereglementet.

Arvodesutredningen har ansett, att ersättning för bataljonsveterinärens tjäns­

teresor med egen bil, beräknad efter veterinärtaxan för praktikresor, borde

utgå i annan form än arvode. Det syntes vidare icke vara omöjligt att träffa

sådan anordning, att kronobil från Göta trängkår kunde ställas till förfo­

gande för ändamålet.

Enligt vad som framgår av propositionen 1941:155 avses arvodet till redo­

görare vid arméhundväsendet skola utgå som särskild ersättning till rege-

mentsintendenten vid Västernorrlands regemente. Arvodesutredningen har

anfört, att det ursprungligen varit avsett, att hundväsendet skulle intaga en

i viss mån självständig ställning i förvaltningshänseende, att arméhundgår­

den och arméhundskolan emellertid blivit i sådant hänseende helt under­

ställda regementet och att intendentens arbetsuppgifter i avseende å förvalt­

ningen av hundväsendet därför måste anses ingå i hans befattning såsom rege­

mentsintendent. Särskild ersättning borde under sådana förhållanden icke

utgå.

Arvodet till en expeditionsvakt vid kustartilleriinspektionen utgår till en

underofficer på aktiv stat med åliggande att övervaka städning m. m. I 1942

års försvarsproposition anmäldes ett av 1942 års försvarsberedning framlagt

förslag örn att indraga arvodet, enär arbetsuppgifterna dels icke vore av den

art, att de borde medföra särskild ersättning utöver lön, dels borde åläggas

civil expeditionsvakt, när marinledningen inflyttade i ny byggnad. I försvars-

propositionen anfördes, att arvodets indragning borde övervägas. Arvodes­

utredningen, som erinrat att inflyttningen i den nya ämbetsbyggnaden numera

ägt rum, har ansett, att särskilt arvode icke vidare bör utgå för detta ända­

mål. Hinder mötte icke att Kungl. Majit tills vidare tilldelade underoffice­

rare särskild gottgörelse med stöd av 33 § 9 mom. militära avlöningsregle-

mentet.

Arvodena till två förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna till-

kommo vid 1929 års riksdag och motiverades med att förrådsförvaltarna om-

händerhade utom materieluppbörd även penninguppbörd. Sedan flygförvalt­

ningen i samband med förarbetena till 1942 års organisationsplan för för-

svarsväsendet föreslagit, att penninguppbörden vid tygverkstäderna skulle

anförtros åt civil personal, uttalades i försvarspropositionen, att ytterligare

utredning i ämnet erfordrades. Arvodesutredningen har anfört, att vid personal-

staternas uppgörande tagits i beräkning, att de nuvarande förrådsförvaltarna

kommo att kvarstå i befattning vid tygverkstäderna, till dess de avginge med

pension år 1945, samt att arvodesutredningen i avbidan på organisationsfrå-

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 170.

124 45

7

Departements­

chefen.

gans lösning icke ansåge påkallat, att någon förändring av de nu utgående

arvodena vidtoges.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga ha till behandling upptagit allenast ett av de arvoden,

om vilka här är fråga, nämligen arvodet till redogörare vid arméhundväsen-

det. Arvodessakkunniga ha föreslagit, att detta arvode skall bibehållas och

bestämmas till 360 kronor för år eller alltså samma arvodesbelopp som före­

slagits för deltidstjänstgörande militärassistent.

I skrivelse den 18 november 1944 av chefen för armén har framställning

gjorts örn höjning av det till bataljonsveterinären vid Göta trängkår utgående

arvodet till 1 900 kronor, vilket skulle svara mot reseersättning, som till-

komme veterinär enligt nu gällande bestämmelser.

Framställningen har tillstyrkts av försvarets civilförvaltning, liksom även

av försvarsväsendets lönenämnd, som dock ansett sig böra föreslå begräns­

ning av arvodet till 1 800 kronor.

Det synes lämpligt, att ersättning för resor mellan Skövde och Gudhems

remontdepå beredes bataljonsveterinären vid Göta trängkår i annan form

än genom arvode. Frågan örn de grunder, efter vilka reseersättning bör utgå,

är icke av beskaffenhet att behöva lösas i detta sammanhang; anses till­

räcklig anledning föreligga att i detta fall göra avvikelse från allmänna rese-

reglementets föreskrifter i ämnet torde Kungl. Maj:t äga besluta därom. Det

bör ankomma på försvarets civilförvaltning att inkomma med förslag i ämnet.

Med hänsyn till detta arvodes karaktär av resekostnadsersättning böra de

ändrade bestämmelserna i ämnet, som må komma att meddelas, kunna till-

lämpas från och med den 1 juli 1945 utan de övergångsanordningar, som jag

i det följande föreslår för övriga arvoden.

I fråga örn de båda arvodena vid väg- och vattenbyggnadskårens chefs­

expedition föreslår jag ingen ändring.

Jag biträder arvodessakkunnigas förslag att arvode till redogöraren vid

arméhundväsendet i fortsättningen skall utgå med 360 kronor för år.

I fråga örn arvoden avsedda såsom representationsbidrag föreslår jag icke

någon ändring för nästa budgetår. Av vederbörande försvarsgrenschefer fram­

lagda förslag örn representationsbidrag till cheferna för Öresunds marin­

distrikt och andra flygeskadern kan jag icke tillstyrka.

I enlighet med arvodesutredningens förslag bör arvode icke i fortsättningen

beräknas för expeditionsvakt vid kustartilleriinspektionen.

Arvode till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv

bör för nästa budgetår beräknas efter oförändrade grunder i överensstäm­

melse med vad som skall gälla beträffande övergångsvis utgående arvoden.

Arvodet till en mariningenjör, som beordrats leda tekniska högskolans special­

kurs i krigsfartygs konstruktion, torde i fortsättningen böra utgå med 600

kronor.

Arvodet till en marinläkare av 1. graden, som är läkare vid marinens sjuk­

hus i Karlskrona, bör indragas. Arvodet bör emellertid övergångsvis få utgå

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kungl. Majlis proposition nr 170.

99

till nuvarande innehavaren av nämnda beställning och befattning så länge

sjukhuset är i verksamhet.

Arvodena till två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäder torde

likaledes böra utgå allenast övergångsvis. Arvodet till förrådsförvaltaren vid

centrala flygverkstaden å Malmen, 900 kronor för år, har för innevarande

budgetår upptagits allenast med 675 kronor med hänsyn till att beställnings-

havaren beräknats avgå vid pensionsålderns inträde den 31 mars 1945. Emel­

lertid har Kungl. Majit med anledning av därom gjord framställning genom

beslut den 15 december 1944 bemyndigat chefen för flygvapnet att låta med

avsked för ifrågavarande beställningshavare anstå tills vidare, dock högst in­

till den 1 oktober 1945. I samband därmed har beställningshavaren berättigats

att jämväl vid den förlängda anställningen uppbära särskilt arvode, alltjämt

med 900 kronor för år, att bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till extra

utgifter. Efter innevarande budgetårs utgång bör arvodet såsom övergångsvis

utgående bestridas från flygvapnets avlöningsanslag.

Såsom under punkt 6 i det följande kommer att närmare beröras, bör slut­

ligen övergångsvis upptagas ett arvode å 1 800 kronor till militärmeteorolog,

som uppehåller befattningen såsom chef för flygstabens väderleksavdelning.

Övergångsanordningar.

Enligt militära arvodesutredningens och 1943 års arvodessakkunnigas för­

slag skola särskilda övergångsbestämmelser i samband med arvodesregleringen

utfärdas av Kungl. Majit.

Både arvodesutredningen och arvodessakkunniga ha ansett huvudregeln

härvid böra vara, att de befattningshavare, vilka omedelbart före arvodes-

regleringens ikraftträdande uppburo arvoden, vilka genom regleringen bleve

avskaffade eller till beloppet nedsatta, övergångsvis skulle personligen bibe­

hållas vid de tidigare arvodena jämte eventuellt utgående arvodesförhöjning,

så länge de innehade de befattningar, för vilkas bestridande denna ersättning

avsåges. Militära arvodesutredningen ifrågasatte emellertid i sitt förslag till

övergångsanordningar huruvida icke åtgärder borde vidtagas för en snab­

bare avveckling av det nuvarande arvodesväsendet och föreslog efter att ha

övervägt olika tillvägagångssätt för ernående av detta syfte, att övergångs-

anordningarna icke skulle äga giltighet längre tid efter regleringens ikraft­

trädande än tre år. Arvodessakkunniga ha däremot, med hänsyn till att den

av dem avsedda arvodesregleringen är en översyn av begränsad omfattning,

icke förordat någon dylik avkortning av övergångstiden.

Såväl arvodesutredningen som arvodessakkunniga ha emellertid ansett,

att övergångsanordningarna i vissa fall borde erhålla en mera begränsad räck­

vidd än som följde av huvudregeln. Beträffande arvoden vid de militära

undervisningsanstalterna har militära arvodesutredningen förklarat, att där

arvode utginge vid förordnande, som meddelats för viss tid, rätten till arvo­

det borde förfalla vid förordnandets utlöpande, även om nytt förordnande

meddelades; detta borde iakttagas även beträffande arvode förenat med chef­

skap för skola och kurs. Arvodessakkunniga ha härutinnan intagit samma

ståndpunkt. Såväl arvodesutredningen som arvodessakkunniga ha beträffande

100

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Departements­

chefen.

arvoden vid lärarbefattningar, som nyinrättats genom 1942 års försvarsbeslut,

erinrat örn att arvodestagare enligt vad i försvarspropositionen förutsatts är

underkastad de förändringar med avseende å arvodet, som kunde bliva be­

stämda.

Av remissmyndigheterna bar arméförvaltningen förordat, att nuvarande

arvodestagare finge bibehållas vid arvodena så länge de kvarstode i sina be­

fattningar. Överbefälhavaren bar också riktat invändning mot förslaget att

indraget arvode skulle få bebållas endast under löpande förordnandeperiod;

i vissa fall tilldelades nu arvodena för ett år i sänder, även örn kommende-

ringen till samma tjänst varade längre, och det syntes icke förenligt med

billighet att den, som kanske lång tid bestritt en befattning, på grund av en

sådan formalitet erhölle löneminskning eller att den, som kanske nyss på

grund av arvodet erhållit minskade förmåner vid flyttning, efter kort tid be­

rövades detsamma. Försvarsväsendets lönenämnd har anmärkt, att den av

arvodessakkunniga förordade skillnaden i behandling av å ena sidan arvodes­

tagare vid undervisningsanstalterna och å andra sidan övriga av regleringen

berörda arvodestagare grundade sig på formella skäl, men ansett sig icke böra

framställa någon erinran mot förslaget i denna del, med hänsyn framför allt

till uttalandena i 1942 års försvarsproposition.

Billighetsskäl synas mig tala för att den, som omedelbart före arvodesregle-

ringens genomförande, d. v. s. den 30 juni 1945, såsom innehavare av viss be­

ställning eller befattning åtnjuter arvode, avsett att indragas eller till be­

loppet nedsättas, bibehålies vid oförändrad arvodesförmån, så länge han inne­

har samma beställning eller befattning. Jag anser mig alltså icke böra till­

styrka, att på sätt arvodesutredningen och arvodessakkunniga förordat den

övergångsvis utgående förmånen i fråga örn vissa lärarbefattningar begränsas

till löpande förordnandeperiod.

Kostnadsberäkningar.

Att framlägga definitiva beräkningar rörande arvodesregleringens ekono­

miska konsekvenser har visat sig förenat med avsevärda svårigheter. Såsom

framgår av det avsnitt, som behandlar kostnaden för undervisningsarvodena,

är det sålunda ogörligt att i nuvarande läge angiva de exakta kostnaderna

för denna kategori arvoden. Jämväl i fråga örn vissa andra arvodeskategorier

måste beräkningarna bliva endast approximativa. Erinras må, att i vissa be­

fattningar skola utgå arvoden, örn de beklädas med kompaniofficerare, men

icke då de uppehållas med regementsofficerare. Enligt sakens natur måste

det också bliva vanskligt att bedöma vilka kostnader som föranledas av för­

slaget att nuvarande arvodestagare icke skola vidkännas minskning i sina

arvodesförmåner i anledning av omregleringen. Frånsett arvoden vid ut-

bildningsanstalterna kunna emellertid de nuvarande arvodesutgifterna efter

ett fullständigt genomförande av arvodesregleringen beräknas komma att

minska med omkring 50 000 kronor till 120 000 kronor. 1943 års arvodessak­

kunniga beräknade, att ett genomförande av deras förslag rörande arvoden

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

101

vid utbildningsanstalterna skulle medföra en minskning av de nuvarande kost­

naderna för ändamålet, av de sakkunniga beräknade till omkring 412 000 kro­

när, med cirka 140 000 kronor. Kostnadsminskningen torde bliva mindre, örn

de förslag genomföras, som i det föregående förordats. Tillräckliga hållpunk­

ter saknas emellertid för att nu göra en exakt beräkning av kostnadsminsk­

ningen.

Arvodesposterna för nästa budgetår böra, såsom tidigare anförts, upptagas

förslagsvis, varvid det förutsättes, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t

att i fråga örn medelsdispositionen föreskriva begränsningar utöver de i

det föregående angivna. Uppenbarligen tala vissa skäl för att man vid beräk­

ningen av medelsbehovet skulle taga hänsyn till de kostnader, som föranledas

av de förordade övergångsanordningarna. Under förhandenvarande omständig­

heter saknas emellertid hållpunkter för en beräkning av dessa kostnader, och

av denna anledning ha arvodesposterna för nästa budgetår beräknats med hän­

syn tagen endast till de arvoden, som skulle utgå vid ett fullständigt genom­

förande av regleringen. En annan ordning i detta hänseende kan möjligen

genomföras i fortsättningen, då säkrare hållpunkter erhållits för att bedöma

utgifterna för övergångsvis utgående arvoden.

Med utgångspunkt i vad nu och i det föregående anförts inräknar jag i

avlöningsanslagens arvodesposter för nästa budgetår belopp för här avsedda

arvoden utöver lön å 1 440 kronor för försvarsdepartementet, 2 880 kronor

för arméns fortifikationsförvaltning, 18 000 kronor för arméförvaltningen,

8 640 kronor för marinförvaltningen, 6 000 kronor för flygförvaltningen, 22 055

kronor för försvarsstaben, 220 000 kronor för armén, 100 000 kronor för

marinen, 125 000 kronor för flygvapnet samt 1440 kronor för sjökarte-

verket.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstäm­

melse med vad jag i det föregående anfört meddela erforderliga

bestämmelser rörande reglering av vissa militära arvoden.

[2.]

Tryckningsverksamheten inom försvaret m. m.

Inledning.

För försvaret utföres årligen tryck av olika slag. Trycket består i huvudsak

av dels publikationstryck, d. v. s. böcker, broschyrer, meddelanden, kungörel­

ser, cirkulär och anslag, dels och blankettryck, innefattande blanketter, regis­

terkort, ledkort, mappar, antecknings-, skriv- och räkneböcker, brevpapper och

kuvert. Till publikationstrycket äro att räkna de tjänstemeddelanden, som av

trycket utgivas genom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner

(TL och TS).

Beställning av tryck sker av ett flertal organ inom försvaret. Yad publika­

tionstryck beträffar sker beställningen genom lantförsvarets respektive sjö­

försvarets kommandoexpeditioner, vilkas bokdetaljer ombesörja, att dit från

102

armén och marinen överlämnade manuskript befordras till trycket. Flygvap­

nets tryck beställes antingen direkt av flygstaben eller genom flygvapnets

kommandoexpedition, som för ändamålet anlitar sjöförsvarets kommando­

expedition. Försvarets förvaltningsmyndigheter beställa i viss utsträckning

själva tryck, ibland under medverkan av lantförsvarets kommandoexpedition

och statskontorets tryckeriexpedition. Ännu mer decentraliserad är beställ­

ningen av blankettryck. I huvudsak beställes dock sådant tryck av kommando­

expeditionernas bokdetaljer och av de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Efter tillkomsten av försvarets civilförvaltning har dit förlagts kontroll av

formulären till de blanketter, som äro avsedda att begagnas inom försvaret.

Sådana blanketter skola, innan de fastställas av vederbörlig myndighet, vara

granskade och godkända av civilförvaltningen. Dylik central granskning skei'

dock icke beträffande blanketter, som äro av rent militär eller teknisk art.

Enligt gällande praxis, vilken ansluter sig till direktiv i en av statens

tryckerisakkunniga år 1922 på uppdrag av chefen för finansdepartementet ut­

arbetad promemoria, skola de av myndigheterna till tryckning inlämnade

manuskripten vara utformade i slutgiltigt skick, så att inga ändringar behöva

vidtagas i korrekturet. Yarje myndighet skall alltså svara för sina manuskript.

De publikationer, som beställas genom kommandoexpeditionernas bokdetaljer,

underkastas emellertid i vissa fall i manuskript en ytterligare granskning inom

dessa detaljer, varigenom kostnaderna för korrigering kunnat nedbringas.

Framställning av tryck sker inom försvaret huvudsakligen genom an­

litande av enskilda firmor. Endast till en mindre del sker tryckning genom

statliga eller liknande företag (statens reproduktionsanstalt, det av manskaps-

kassan vid Karlskrona örlogsstation drivna kaserntryckeriet, centralupphand­

lingen inom generalpoststyrelsen och fångvårdsstyrelsens arbetskontor). En

del mindre tryck (s. k. hjälptryck) utföres å försvaret tillhöriga kontorsma­

skiner av märkena Multilith och Rotaprint. Till försvarsstabens expedition

är anslutet ett tryckeri, i vilket på fotografisk väg och genom offsettryck ut­

föres reproduktion av kartor, skisser m. m. Tryckeriet är samtidigt utbildnings-

anstalt för den personal, som vid mobilisering skall ingå i högkvarteret och

vissa högre stabers fälttryckerier.

Distribution av tryck sker från vissa centrala förråd, som för arméns

del omhänderhavas av lantförsvarets kommandoexpeditions bokdetalj, armé­

förvaltningen och arméns intendenturförråd, för marinens del av sjöförsvarets

kommandoexpeditions bokdetalj och marinförvaltningen samt för flygvapnets

del av sistnämnda bokdetalj, av flygförvaltningen och av flygstaben.

Jämlikt kungörelsen 1937:780 med bestämmelser angående tryckning för

statens räkning skola alla räkningar för tryckeriarbeten, utförda för i Stock­

holm förlagda myndigheter, granskas av statskontoret och må icke betalas,

förrän dess tryckerikonsulent godkänt räkningarna.

Enligt samma kungörelse skall statskontoret bedriva konsulterande

verksamhet på detta område. Statens myndigheter äro sålunda skyldiga att

i görligaste män beträffande planläggandet och utförandet av tryckning anlita

statskontoret för erhållande av råd och anvisningar. Så sker regelmässigt vad

beträffar lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

103

Nuvarande personalorganisation inom kommando­

expeditionernas bokdetaljer.

Vid bokdetaljen inom lantförsvarets kommandoexpedition är för närva­

rande anställd följande personal:

detaljchef, pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass

Oa 11,

l:a sektionen: bandhar registreringsuppgifter samt bok- och blankettförråd,

expedierar bokbeställningar, m. m.:

1 pensionerad officer med arvode motsvarande Oa 10,

1 expeditionsunderofficer, UO 8,

2:a sektionen: handlägger ärenden av hemlig natur, biträder vid granskning

av manuskript och korrektur, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10,

3:e sektionen: granskar vissa s. k. bokredogörelser, uppgör förslag till om­

arbetning av reglementen m. m. vid ersättningstryck, handhar bild- och kliché­

förråd, biträder vid granskning av manuskript och korrektur, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10,

4:e sektionen: handhar blankettförrådet och med framställning av blan­

ketter sammanhängande uppgifter samt biträder vid korrekturläsning, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10.

Härtill kommer biträdespersonal, bestående av värnpliktiga.

Vid motsvarande detalj inom sjöförsvarets kommandoexpedition är anställd

följande personal:

detaljchef, pensionerad officer, Oa 11,

biträde åt denne, pensionerad officer, Oa 10, samt

2 pensionerade underofficerare, UO 8.

Detaljen är organiserad på två sektioner, boksektionen och blankettsek­

tionen, med i huvudsak enahanda uppgifter som motsvarande organ inom lant­

försvarets kommandoexpedition.

Tillsyn över tryckning av hemliga böcker m. m. anförtros åt särskilda offi­

cerare och underofficerare mot ersättning.

Förutom nu nämnd personal har till bokdetaljernas förfogande under rå­

dande beredskap ställts viss personal.

1942 års försvarsbeslut.

1941 års för svar sutredning förordade sammanslagning av försvarsdeparte­

mentets tre kommandoexpeditioner till en för hela försvaret gemensam expe­

dition, i samband varmed även bokdetaljerna skulle sammanslås. Utredningen

förutsatte, att den sammanslagna detaljen skulle förestås av en pensionerad

officer och att därutöver skulle erfordras fem pensionerade officerare och två

pensionerade underofficerare.

I denna fråga anförde 1942 års försvarsberedning bland annat, att en när­

mare utredning borde komma till stånd rörande den föreslagna bokdetaljens

organisation m. m. och att därvid jämväl borde utredas, huruvida icke bok­

detaljen borde så organiseras, att den bleve en för hela försvaret gemensam

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

104

tryckeridetalj, som åt samtliga militära myndigheter skulle ombesörja tryck­

ning av böcker, instruktioner, blanketter m. m. eller i vart fall fungera såsom

tryckerikonsulent för försvaret med uppgifter motsvarande dem som ålåge

tryckerikonsulenten hos statskontoret. Detaljen syntes också med fördel

kunna fungera såsom en försvarets centrala annonsförmedling.

Vid anmälan av propositionen 1942:210 angående den fortsatta utbyggna­

den och organisationen av landets försvarskrafter förordade jag i anslutning

till försvarsutredningens förslag, att en för försvaret gemensam kommando­

expedition skulle inrättas. Den i denna expedition ingående bokdetaljen borde

dock i enlighet med försvarsberedningens förslag organiseras till en för för­

svaret i dess helhet gemensam tryckeridetalj. Jag förutsatte emellertid, att

detta organisationsspörsmål skulle bliva föremål för särskild utredning.

Häremot anförde riksdagen (skrivelse nr 374) icke erinran.

Vid min hemställan den 30 juni 1942 örn bemyndigande att igångsätta ut

redning i ämnet anförde jag till statsrådsprotokollet över försvarsärenden

bland annat, att utredningsarbetet i första hand borde avse frågan örn inrättande

av en för försvaret i dess helhet gemensam tryckeriorganisation. De av 1942 års

försvarsberedning därom anförda synpunkterna syntes kunna tjäna till led­

ning vid utredningen av frågan vilka uppgifter som lämpligen borde tilldelas

ett centralt tryckeriorgan. Härvid kunde icke förbigås frågan örn vilka organ

— statliga eller privata — som lämpligen borde utföra själva trycknings-

arbetet för försvarsväsendets räkning. I anslutning därtill borde uppmärk­

sammas frågan örn försvarsstabens tryckeris fortbestånd, varvid, om behov av

sådant särskilt tryckeri ansåges föreligga, i vissa yttranden över försvarsut­

redningens betänkande i ämnet anförda synpunkter borde tagas under över­

vägande. Vidare borde övervägas frågan örn övriga inom försvaret befintliga

tryckeriers framtida bestånd. I samband därmed borde upptagas till behand­

ling en av marinförvaltningen i skrivelse den 29 juni 1941 väckt fråga om

övertagande för statens räkning av kaserntryckeriet i Karlskrona.

Med stöd av Kungl. Maj:ts berörda dag lämnade bemyndigande tillkallade

jag direktören Y. Beckman, krigsrådet U. A. J. Brunskog, tryckerikonsulenten

G. A. Lindholm samt överstelöjtnanten, numera översten G. A. H. Nyman

att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning. Tillika uppdrogs åt

Beckman att vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga, försvarsväsendets tryckeriutredning, ha den 23 december

1942 avgivit betänkande i ämnet.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av chefen för armén, chefen för

marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, chefen för försvarsstaben,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, chefen för Sydkustens marindistrikt,

chefen för Karlskrona örlogsstation, sjökarteverket, styresmannen för armé-

museum, fångvårdsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskaps-

verket, allmänna lönenämnden, statens krisrevision, rikets allmänna kartverk,

generalpoststyrelsen, statens reproduktionsanstalt, statens krigsmaterielnämnd,

försvarsväsendets verkstadsnämnd, militära expeditionstjänstkommittén, före­

ståndaren för kaserntryckeriet i Karlskrona, försvarsverkens civila personals

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

105

förbund, Sveriges industriförbund, svenska boktryekareföreningen och Sve­

riges grafiska industriförbund, svenska typografförbundet, svenska tidnings-

utgivareföreningen samt auktoriserade annonsbyråers förening.

Huvudpunkterna i tryckeriutredningens förslag.

De av försvarsväsendets tryckeriutredning framlagda förslagen innebära

sammanfattningsvis följande.

1. Något för försvarsväsendet speciellt avsett statligt tryckeri bör icke

inrättas.

Försvarsväsendets behov av tryckalster bör liksom hittills tillgodoses

av befintliga såväl statliga som privata tryckeriföretag.

2. Ett särskilt tryckerikontor bör inrättas inom försvarets civilförvaltning

med uppgift att fungera som en för hela försvaret gemensam beställningsorga-

nisation för alla slag av tryckalster.

Under tryckerikontoret bör inordnas ett för försvaret gemensamt bok- och

blankettförråd, ett centralt hjälptryckeri, till vilket sammanföras inom för­

svaret befintliga hjälptrycksanläggningar, ävensom ett mindre bokbinderi och

ett annonskontor.

För tryckerikontoret och i detsamma ingående organ bör uppföras en sär­

skild byggnad.

3. Under riksstatens fjärde huvudtitel uppföres ett för alla försvarets myn­

digheter gemensamt anslag för bestridande av kostnaderna för tryckverksam­

heten.

Under samma huvudtitel anvisas ett likaledes för försvaret gemensamt an­

slag för annonsering.

4. Kaserntryckeriet i Karlskrona nedlägges och dess maskinella utrustning

inlöses och övertages av statens reproduktionsanstalt.

Hittills vidtagna åtgärder i anledning av tryckeriutredningens förslag.

Tryckeriutredningens förslag ha redan varit föremål för statsmakternas

prövning såvitt avser kaserntryckeriet i Karlskrona, gemensamt bok- och

blankettförråd ävensom sammanförande av hjälptrycksanläggningar.

Beträffande kaserntryckeriet i Karlskrona har förutsatts (stats­

verkspropositionen till 1944 års riksdag, bilagan fjärde huvudtiteln s. 145 ff

riksdagens skrivelse nr 4, s. 14), att tryckeriet tills vidare skall äga bestånd

för att möjliggöra bestämdare slutsatser rörande tryckeriets ekonomiska bär­

kraft under normala förhållanden.

I propositionen 1944: 174 angående iståndsättande av vissa kasernetablisse-

ment i Stockholm m. m. och riksdagens i anledning därav avlåtna skrivelse

nr 383 har vidare förutsatts, att ett för försvaret gemensamt bok- och

blankettförråd skall anordnas i Svea livgardes nuvarande etablissement i

Stockholm, vilket blir disponibelt för sådant och vissa andra ändamål i sam­

band med livgardets utflyttning till Järvafältet. I organisatoriskt hänseende

skulle förrådet — i avbidan på slutligt ståndpunktstagande till frågan om upp­

rättande av ett försvarets tryckerikontor — anknytas till arméns intendentur-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förråd. Medel för utförande av erforderliga ändringsarbeten i ifrågavarande

lokaler anvisades av riksdagen genom nämnda skrivelse.

Vid anmälan av berörda proposition anförde jag beträffande förslaget om

centralisering av försvarets hjälptrycksanläggningar i huvud­

staden, att förslaget borde genomföras såvitt avsåge anläggningar, som med

hänsyn till sin storlek icke kunde drivas tillräckligt rationellt. Det borde få

ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare övervägande taga ställning till

frågan i vilken utsträckning en centralisering med hänsyn härtill borde genom­

föras, varvid borde prövas örn icke vissa av dessa anläggningar borde kunna

sammanföras med försvarsstabens hjälptrycksanläggning. I detta sammanhang

erinrade jag, att efter verkställda undersökningar t. f. chefen för försvarssta­

ben i skrivelse den 31 januari 1944 anfört, att det vore möjligt att i militär-

stabsbyggnadens östra flygel, där försvarsstabens hjälptryckeri nu är inrymt,

bereda plats jämväl för marinstabens, armé- och marinförvaltningamas

samt arméns intendenturförråds hjälptryckerier. För ändamålet vore vissa

mindre ändringsarbeten erforderliga, för vilka kostnaderna hade ansetts icke

behöva överstiga 10 000 kronor. Av militära byggnadsutredningen hade vidare

framhållits, att vid bifall till dess förslag rörande den framtida dispositionen

av Svea livgardes nuvarande kasernetablissement utrymme därstädes efter

regementets utflyttning kunde beredas jämväl för ett centralt hjälptryckeri.

Vid äskandet av anslag till byggnadsarbeten inom kasernetablissementet för

bland annat bok- och blankettförrådet förutsatte jag, att medlen finge användas

även för genomförande av en centralisering av lijälptrycksanläggningarna, örn

och i den mån en sådan centralisering funnes böra ske. Häremot hade riks­

dagen intet att erinra.

Vidare må erinras, att Kungl. Majit genom beslut den 14 april 1944 med­

delat vissa bestämmelser rörande hjälptrycksanläggningar. Dessa bestäm­

melser skola tills vidare gälla för försvarets myndigheter i Stockholm eller

dess omedelbara närhet och åsyfta att begränsa användningen av dylika anlägg­

ningar till sådant tryck, som med ekonomisk fördel kan i denna ordning fram­

ställas. Bestämmelserna innebära i huvudsak, att hjälptrycksmaskiner icke må

anskaffas utan Kungl. Majits i varje särskilt fall lämnade medgivande och att

hjälptrycksanläggningarna skola begagnas för mer omfattande tryck endast efter

tillstånd av statskontorets tryckerikonsulent.

Beställningsorganisationen m. m.

Tryckeriutredningens förslag.

I det följande redogör jag för de delar av tryckeriutredningens förslag, som

ännu icke föranlett åtgärd, och de däröver avgivna yttrandena.

Framställning av tryck.

I enlighet med givna direktiv har utredningen till prövning upptagit frågan

örn vilka organ, statliga eller privata, som lämpligen skola utföra trycknings-

arbete för försvarets räkning. Fyra alternativ hade, yttrar utredningen, därvid

framstått som möjliga, nämligen 1) inrättandet av ett nytt för försvaret avsett

statligt tryckeri, 2) utvidgande av redan befintligt statligt tryckeri, så att det

Kungl. Majlis proposition nr 170.

107

kunde tillfredsställa försvarets liela behov av trycksaker, 3) träffande av över­

enskommelse med ett eller flera enskilda företag örn övertagande av hela för­

svarets tryck, samt 4) bibehållande av nuvarande system med fri konkurrens

mellan såväl privata firmor som statliga företag. På anförda skäl, beträffande

vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, har utredningen icke funnit

sig kunna förorda något av alternativen 1)—3). Beträffande det rådande syste­

met, alternativ 4), har utredningen anfört, att detta medförde uppenbara för­

delar. Genom den fria konkurrensen hölles priserna nera och stimulerades

företagen till att modernisera och förbättra sin tekniska utrustning. Det vore

för visso fördelaktigt, att försvaret redan under fredliga förhållanden anlitade

flera tryckerier, vilka därigenom förvärvade vana att effektuera beställningar

och tillgodose speciella önskemål. Under tiden för den förstärkta försvars-

beredskapen hade det visat sig, att försvarets tryck, även då framställning

därom icke blivit gjord, fått förtursrätt.

Utredningen holle således före, att, även efter det fred inträtt, försvarets

tryckalster borde framställas på sätt som nu skedde.

Beställning av tryck.

Jämlikt den förutnämnda kungörelsen 1937: 780 vore, yttrar utredningen,

alla statliga myndigheter, sålunda även försvarets, skyldiga att i möj­

ligaste mån beträffande planläggandet och utförandet av förekommande

tryckningsarbeten anlita statskontoret för erhållande av råd och anvisningar.

Det hade emellertid förekommit och förekomme alltjämt, att myndigheter icke

anlitade statskontoret eller också sökt kontakt på ett så sent stadium, att någon

fördel av hänvändelsen icke kunnat vinnas, varigenom ofördelaktiga konse­

kvenser i ekonomiskt avseende uppstått. Det ville sålunda förefalla, som örn

den nuvarande organisationen icke vore alltigenom effektiv.

Flera av försvarets myndigheter i Stockholm hade dock i viss utsträckning

begagnat sig av möjligheten att beställa erforderliga trycksaker genom stats­

kontorets tryckeriexpedition. Detta hade otvivelaktigt bidragit till ett ned­

bringande av försvärsväsendets tryckningskostnader. Det kunde därför synas

mera lämpligt, att alla försvarets myndigheter utnyttjade den organisation,

som redan existerade, än att tillskapa en ny, endast för försvarsväsendet av­

sedd gemensam beställningsmyndighet. Bestämmelsen, att det ålåge statskon­

toret att efter framställning från myndigheter i huvudstaden ombesörja tryck­

ning, skulle i så fall utbytas mot en föreskrift örn skyldighet för försvarsväsen-

dets samtliga myndigheter att låta statskontoret ombesörja beställning för

deras räkning av allt tryck. Även om statskontoret för att tillgodose de här­

igenom uppkommande nya arbetsuppgifterna avsevärt skulle öka organisatio­

nen och därigenom i nyssnämnda avseende väl kunna fylla sin uppgift, hade

utredningen likväl funnit, att andra skäl talade för att denna anordning icke

vore lämplig. Utredningen åsyftade härmed, att det icke vore lämpligt, att

den beställande myndigheten själv utförde sakrevision av tryckningsräk-

ningarna.

För försvarets myndigheter skulle det emellertid erbjuda uppenbara för­

delar att till förfogande ha ett tryckerikontor, d. v. s. en beställningsorganisa-

tion med tillgång till sakkunskap i tryckeritekniska frågor samt erfarenhet

rörande beställning av trycksaker. För statsverket skulle det även medföra

påtagliga ekonomiska fördelar med en sådan anordning, ty genom att tryckeri­

kontoret före beställningen finge tillfälle att granska alla manuskript ur typo­

108

grafisk synpunkt vunnes möjlighet att tillämpa det för statsverket gynnsam­

maste framställningssättet samt att utöva inflytande på att hänsyn toges till

att format, uppställning, stilar, papper m. m. vore ur kostnadssynpunkt för­

delaktiga. Det borde nämligen beaktas, att större summor kunde inbesparas

åt statsverket genom förebyggande åtgärder än genom granskning i efterhand

av räkningarna.

Men även på annat sätt syntes det vara möjligt att förebygga onödigt stora

kostnader för försvarets tryckningsverksamhet. Erfarenheten hade givit vid

handen, att stort behov förelåge av att samordna blankettväsendet inom för­

svaret. Visserligen vore bland annat dylika frågor för närvarande föremål

för militära expeditionstjänstkommitténs uppmärksamhet, och denna syntes

komma att framlägga vissa förslag i detta hänseende. Med hänsyn till det

relativt begränsade området för nyssnämnda kommittés verksamhet och då

under alla omständigheter ett permanent behov av rationalisering inom blan­

kettväsendet komme att förefinnas, vore det enligt utredningens åsikt er­

forderligt, att inom försvarsväsendet inrättades en befattning i och för åstad­

kommande av fortgående förenklingar och förbättringar i samt anordnande

av försvarsväsendets publikations- och framför allt blankettryck samt stan­

dardisering av formaten. Besparingsmöjligheterna inom detta område vore

så stora, att utredningen ansåge sig böra framhålla vikten av att detta arbete

anförtroddes en särskild och därtill kvalificerad arbetskraft.

Det borde särskilt understrykas, att tryckerikontoret självfallet endast

skulle effektuera tryckning av publikationer efter fullt utarbetade manuskript

med erforderligt bildmaterial. Tryckerikontoret skulle sålunda icke befatta sig

med manuskriptens sakliga innehåll utan endast granska desamma ur tryckeri­

teknisk synpunkt.

Utredningen förordade således, att ett särskilt tryckerikontor inrättades

för beställning av tryckalster för försvarsväsendet och att detta kontor över-

toge de uppgifter med avseende på beställning av tryckalster, som för när­

varande tillkomme lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioners

bokdetaljer och motsvarande detalj inom flygstaben, samt den beställnings-

verksamhet, som förekomme hos försvarsväsendets övriga olika myndigheter.

Kontroll av tryckningsräkningar.

Jämlikt kungörelsen 1937:780 skulle, erinrar utredningen, alla räkningar

för tryckeriarbeten, utförda för myndighet i Stockholm, granskas av stats­

kontoret och finge icke likvideras, förrän ämbetsverkets tryckerikonsulent god­

känt desamma. Myndighet utanför Stockholm vore däremot icke skyldig att

till statskontoret insända räkningar för granskning. Det oaktat hade på senaste

tiden vissa av de militära myndigheterna utanför Stockholm börjat insända

sina räkningar till statskontoret för granskning. Utredningen ansåge emeller­

tid, att en uttrycklig föreskrift borde meddelas, innebärande, att trycknings­

räkningar för försvarsväsendets samtliga myndigheter skulle före likvidering

underkastas saklig granskning.

Med hänsyn till omfattningen av tryckningsverksamheten inom försvars­

väsendet och angelägenheten av att ernå samstämmighet med andra delar av

statsförvaltningen syntes denna granskning, i avvaktan på resultatet av den

pågående utredningen rörande inrättandet av en central teknisk revision för

försvarsväsendet i dess helhet, liksom hittills böra utföras av statskontoret.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

109

Nedbringande av annonskostnaderna.

En annonsbyrå med tillgång till fackkunnig personal hade otvivelaktigt

stora uppgifter att fylla och kunde i avsevärd grad bidraga till att hålla annons­

kostnaderna nere. Byrån borde bland annat kunna åstadkomma, att annons­

utrymmet utnyttjades bättre än vad nu vore fallet. Dessutom kunde byrån

övervaka, att annonserna finge lämplig avfattning och förmånlig placering

samt medverka till att icke flera tidningar än nödvändigt anlitades. Utgifterna

för annonsering skulle vidare kunna reduceras, örn alla försvarsväsendets

annonser förmedlades genom byrån under gemensam annonsbeteckning, då

högre rabatt skulle kunna påräknas.

Tryckerikontorets ställning inom försvaret.

Yad beträffar det föreslagna tryckerikontorets ställning inom försvaret, har

tryckeriutredningen anfört, att formellt intet hinder funnes för att tryckerikon­

toret bleve en fullt fristående institution. Utredningen holle emellertid före,

att tryckerikontoret därigenom icke skulle erhålla tillräcklig auktoritet för att

kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter. För att tillgodose

kravet härpå syntes det därför utredningen lämpligast att inordna tryckeri­

kontoret i något redan existerande försvarsväsendet tillhörande organ. Som

dylika organ kunde räknas den sammanslagna kommandoexpeditionen, för­

svarsstaben, den planerade civilförvaltningen och krigsarkivet.

Inom utredningen hade ledamoten Nyman framfört följande skäl för att

förlägga tryckerikontoret till den gemensamma kommandoexpeditionen och i

avvaktan på dennas tillblivelse till lantförsvarets kommandoexpedition:

Det framstode tydligt, att en väsentlig del av försvarets tryckalster redan

omhänderhades av kommandoexpeditionernas bokdetaljer. Dessa beställde

och distribuerade vidare en avsevärd del av försvarsväsendets blanketter och

kuvert.

Arbetsförfarandet skulle underlättas genom att tryckerikontoret — till

vilken lokal det än månde förläggas — vore inlemmat i kommandoexpedi­

tionen. Med arbetsförfarandet avsåges alla de åtgärder, som vore erforderliga

från och med manuskriptets mottagande till och med den tidpunkt, då det

färdigställda tryckalstret, vare sig det gällde bok eller blankett, kommit ve­

derbörande adressat tillhanda. Dessa åtgärder vore icke blott tekniska och

förvaltningsmässiga utan i lika hög grad militärt betonade, och när det här

gällde försvaret, måste de militära intressena och önskemålen komma i första

hand. De i samband med tryckalstrens tillblivelse förekommande förvalt-

ningsåtgärderna vore icke av den storleksordning, att de behövde tynga

kommandoexpeditionen.

De militära intressena tillgodosåges bäst genom att personal, som hade

militär utbildning och rutin i militärt expeditionsarbete, anförtroddes och

svarade för arbetets gång i alla detaljer. Det borde framhållas, att från olika

myndigheter inkommande manuskript måste detaljgranskas i bland annat tek-

niskt-formellt hänseende för ernående av samstämmighet och nedbringande

av korrigeringskostnader. Tidigare erfarenheter hade otvetydigt talat härför.

Genom tryckerikontorets inordnande i kommandoexpeditionen bleve dessa

synpunkter väl tillgodosedda och tjänstevägarna underlättade. Även när det

gällde att bestämma företrädesrätten vid framställning av tryckalster för­

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svarsgrenarna emellan, vore den gemensamma kommandoexpeditionen rätt

forum liksom ook när det rörde sig örn anslagsbelastningen.

Särskilt borde framhållas vikten av direkt militärt samarbete, när det

gällde framställningen av hemliga tryckalster och fältexpeditionernas förse­

ende med erforderlig bokutrustning. Sådan kontakt upprätthölles lämpligast

och med minsta tidsutdräkt med kommandoexpeditionens mobiliseringsdetalj,

som förfogade över reviderade sammansättnings- m. fl. erforderliga planer.

Bokorder och bokregister uppgjordes i kommandoexpeditionerna i samarbete

med vederbörande militära och civila myndigheter. Och granskningen av redo­

visningen för truppförbandens m. fl. bokförråd —- bokredogörelserna — kunde

svårligen ske av annan än kommandoexpeditionen. I stort sett liknande syn­

punkter gjorde sig gällande vid granskning av inkommande beställningar (rek­

visitioner) å böcker.

Det vore likaledes erforderligt att försäljning av böcker — något som före-

komine i stor utsträckning — skedde genom kommandoexpeditionens bok­

detalj, enär det visat sig att köpare ofta begärde upplysningar beträffande

böckers innehåll eller begärde råd örn vilka böcker, som vore att rekommen­

dera för studier i något visst syfte. Endast militärt utbildad personal vore

ägnad att tillhandagå med sådana upplysningar.

Något som helst ur ekonomisk synpunkt ofördelaktigt torde icke komma

att uppstå vid inlemmandet av tryckerikontoret i den gemensamma kom­

mandoexpeditionen, huru än personalfrågorna komme att lösas.

Utredningens övriga ledamöter hade icke kunnat finna de skäl, som an­

förts av ledamoten Nyman för tryckerikontorets inordnande i den gemensamma

kommandoexpeditionen (lantförsvarets kommandoexpedition) tillräckligt bär­

kraftiga. Härom anföres i utredningens betänkande följande.

De ärenden, örn vilka här vore fråga, måste i huvudsak karakteriseras som

rena förvaltningsgöromål, för vilkas handhavande icke erfordrades militärt

utbildad personal. Flertalet av de uppgifter, som åvilade bokdetaljerna inom

kommandoexpeditionerna, vore icke ärenden av den vikt eller art, att de

borde handläggas inom försvarsdepartementet. Intet av övriga statsdeparte­

ment vore belastade med dylika göromål. Då kommandoexpeditionernas be­

fattning med dessa ärenden redan i nuvarande omfattning syntes innebära,

att försvarsdepartementet betungades med uppgifter, som på grund av sin

okomplicerade natur kunde överlåtas åt underordnade myndigheter, så följde

självfallet därav, att utredningens majoritet måste som sin uppfattning uttala,

att ett tryckerikontor med den organisation utredningen förordat ännu mindre

än de nuvarande bokdetaljerna vore ägnat att i organisatoriskt eller lokalt

hänseende förläggas till nyssnämnda departement.

Tryckerikontoret kunde dock ingalunda helt ersätta de nuvarande bok­

detaljerna. Kungl. Majit skulle självfallet i den utsträckning, Kungl. Majit

funne lämpligt, även i framtiden fastställa visst tryck. Inom den samman­

slagna kommandoexpeditionen skulle således finnas en reglementsdetalj, vars

personal kunde inskränkas till två eller möjligen en officer.

Tryckerikontoret skulle endast ombesörja den beordrade tryckningen och

därmed sammanhängande åtgärder. De militära synpunkterna skulle vara till­

godosedda, när bland andra försvarsstabschefen eller försvarsgrenschef över­

lämnade manuskriptet till tryckerikontoret. Myndighet, som beordrade tryck,

skulle sålunda ansvara för att manuskript, som lämnades till tryckerikontoret,

vore tryckfärdiga i enlighet med en år 1922 av statens tryckerisakkunnige ut­

arbetad P. M. angående beställning av trycksaker.

lil

Mot ett inordnande av tryckerikontoret i försvarsstaben ansåge utredningens

flertal ungefär samma skäl tala, som anförts med avseende på förslaget att

förlägga kontoret till kommandoexpeditionen. Även ledamoten Nyman holle

liksom majoriteten före, att ett förläggande av tryckerikontoret till försvars­

staben icke vore lämpligt. Det borde nämligen framhållas, att chefen för

försvarsstaben hade att handlägga operativa spörsmål och i övrigt att hand­

hava uppgifter av rent militär natur men däremot icke förvaltningsuppdrag,

vilka måste sägas ligga helt utanför försvarsstabens verksamhetsområde, var-

förutom det här, vilket syntes böra särskilt understrykas, gällde en icke

endast för försvarskrafterna utan för försvarsväsendet i dess helhet gemensam

fråga. Försvarsstaben skulle därigenom också komma att än ytterligare svälla,

säkerligen till förfång för dess effektivitet.

Ej heller en lösning med tryckerikontoret intagande en ställning motsva­

rande centrala värnpliktsbyråns eller anknutet till försvarsstaben på samma

sätt som försvarsväsendets radioanstalt syntes utredningen godtagbar.

Krigsarkivet uppfyllde visserligen de av utredningen uppställda villkoren,

men då dess verksamhet vore inriktad på helt andra uppgifter, syntes tryckeri­

kontoret icke böra ingå i detsamma.

Utredningens majoritet holle därför före, att tryckerikontoret borde in­

ordnas i den av 1941 års förvaltningsutredning föreslagna för försvarsväsendet

gemensamma civilförvaltningen. För en sådan organisation talade — förutom

vad förut anförts — att utredningen bomme att föreslå, att å riksstaten skulle

uppföras ett för fjärde huvudtiteln gemensamt anslag, från vilket samtliga

kostnader för försvarsväsendets tryckningsverksamhet skulle bestridas. Det

syntes uteslutet, att ett dylikt anslag kunde ställas till annan myndighets än

civilförvaltningens förfogande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Personalbehov.

Av tryckeriutredningens beräkningar rörande personalbehovet och kostna­

derna för tryckerikontoret med därtill anknutet förråd och an­

nonskontor inhämtas följande.

Chefen för tryckerikontoret komme att erhålla omfattande arbetsupp­

gifter. Han måste vara tryckeritekniskt utbildad, väl behärska kostnadsbe­

räkningar och besitta goda administrativa egenskaper. Stora fordringar

måste även ställas på hans förmåga som arbetsledare. Det vore därför moti­

verat att såsom föreståndare avse en byrådirektör. För vinnande av någon

tids erfarenhet och i betraktande av den statsfinansiella situationen borde

tjänsten dock för närvarande placeras i lönegraden Eo 26 med benämningen

tryckerikamrerare.

För att tillgodose rationaliseringskraven borde tryckerikontoret inrymma

en befattningshavare med uppgift att förenkla och samordna blankettväsendet.

Med hänsyn till de krav, som måste ställas på rationaliseringsexperten, borde

han närmast placeras i 24 lönegraden. Åtminstone tills vidare borde dock

befattningshavaren kunna placeras i lönegraden Eo 22 med tjänstetiteln

konsulent.

Det till tryckerikontoret anslutna förrådet borde uppdelas på en öppen och

en hemlig avdelning. De bestämmelser, som funnes rörande handhavandet

112

av hemligt tryck, krävde, att den hemliga avdelningen förestodes av en officer.

Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida det nödvändigtvis måste vara en

officer för handläggande av inom förrådet förekommande hemliga ärenden,

men syntes man tills vidare böra för ändamålet räkna med en pensionerad

officer med arvode motsvarande löneklass Oa 10. Till hans hjälp borde finnas

ett kontorsbiträde, som med hänsyn till ansvaret och arbetsuppgifternas art

borde innehava ordinarie anställning.

För den öppna avdelningen av förrådet syntes med tanke på dess omfatt­

ning böra beräknas dels en förrådsföreståndare, dels en förrådsman, dels ock

två å tre biträden. I förhållande till det nuvarande antalet med dylika göro­

mål sysselsatta befattningshavare innebure ovannämnda personalorganisa­

tion en betydande reducering med därav följande kostnadsminskning.

Förrådsföreståndaren, som komme att under sig ha ett betydande förråd

av böcker, blanketter och tryckalster i övrigt samt i första hand finge svara

för att myndigheternas och truppförbandens rekvisitioner bleve riktigt och

utan tidsutdräkt effektuerade, torde med hänsyn till arten av de honom

åvilande uppgifterna och det med befattningen förenade ej obetydliga an­

svaret icke böra placeras i lägre lönegrad än A 14. För att kunna fullgöra sitt

uppdrag måste han taga befattning med vissa mobiliseringshandlingar av

delvis mycket hemlig natur. Vidare finge ej bortses från att han skulle hand­

hava utrustning av krigskassakistor, vars innehåll i viss omfattning vore lik­

ställt med värdehandlingar.

Förrådsmannen, som närmast vore avsedd att fullgöra de tyngre arbeten,

som förekomme inom förrådet, borde erhålla extra ordinarie anställning och

placeras i lönegraden Eo 5. För att undvika de extra distributionskostnader,

som uppstode i samband med transporter av tryckalster till post- och järn­

vägsstationer i Stockholm, borde förrådsmannen tillika kunna tjänstgöra som

bilförare, och utredningen ville i detta sammanhang föreslå, att för förrådets

räkning anskaffades en mindre paketvagn. Av de två å tre förrådsbiträden,

som utredningens majoritet därutöver ansåg erforderliga för göromålen inom

den öppna avdelningen av förrådet, sjmtes två böra placeras i lönegraden

Eo 2, under det att det tredje, till dess någon erfarenhet om behovet vunnits,

torde böra anställas som extra tjänsteman i andra lönegraden.

För tryckerikontoret erfordrades en särskild expedition. Det torde böra

erinras om att inom försvaret förekomme en ganska omfattande försäljnings-

verksamhet, främst av böcker. Denna verksamhet borde givetvis förläggas till

förrådet, och för detta ändamål erfordrades en befattningshavare, som i

erforderlig utsträckning kunde fullgöra uppgiften såsom kassör. Med hän­

syn till att det i detta fall endast vore fråga örn uppbörd av relativt enkel

beskaffenhet, s judes tjänstemannen i fråga lämpligen böra placeras såsom

kanslibiträde i lönegraden A 7. Förutom bestyret med de egentliga kassa-

göromålen borde befattningshavaren även fylla funktionen att förestå expe­

ditionen.

Vidare erfordrades två kontorsbiträden i 4 lönegraden — det ena lämp­

ligen ordinarie, det andra extra ordinarie — för förrådsbokföring för såväl

det hemliga som det öppna förrådet, kalkylering och faktureringar för hjälp-

tryckeriet och bokbinderiet. Kostnaderna för den extra ordinarie befattnings­

havaren komme emellertid icke att belasta avlöningsstaten utan borde redo­

visas under särskild stat för hjälptryekeriet. För maskinskrivningsgöromål

m. m. syntes böra erfordras ett skrivbiträde i lönegraden Ex 2.

För korrekturläsning samt skötsel och vård av klichéförråd samt bok-,

blankett- och bildarkiv m. m. avsåges ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7. Det

torde emellertid böra framhållas, att därest ytterligare behov av korrektur­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

113

läsare skulle visa sig uppstå, jämväl övrig personal borde om möjligt tagas

i anspråk för ifrågavarande uppgift Därest undantagsvis så skulle före­

komma, borde för övrigt tillfällig arbetsförstärkning kunna ordnas från andra

kontor inom civilförvaltningen.

De vid den centrala hj älptrycksanläggningen liksom vid bokbin-

deriet anställda befattningshavarna skulle visserligen i viss utsträckning

tjänstgöra som handledare åt den värnpliktiga personal, som föresloges skola

placeras till tjänstgöring vid tryckeriet och bokbinderiet, men å andra sidan

torde deras huvudsakliga uppgift vara att medverka vid framställning av

alster medelst hjälptryck respektive häftning och inbindning m. m. av hand­

lingar och trycksaker. Då kostnaderna för ifrågavarande alster och bokbin-

deriarbeten skulle debiteras vederbörande beställare och verksamheten inom

tryckeri och bokbinderi kunde beräknas bliva av sådan omfattning, att dessa

båda grenar av tryckerikontorets verksamhet bleve självförsörjande, så följde

därav, att för avlöning av de vid tryckeriet och bokbinderiet tjänstgörande

befattningshavarna — i motsats till vad fallet vore med förrådspersonalen —

icke erfordrades några å civilförvaltningens stat uppförda medel. Ifråga­

varande utgifter torde böra redovisas å särskild stat för driftkostnader. Det

finge emellertid icke förbises, att de värnpliktiga på grund av utbildningen

komme att förbruka mer material än vad fallet vore vid användandet av ut­

lärd personal samt att i viss utsträckning den fast anställda personalens

arbetsresultat komme att lida avbräck genom utbildningsverksamheten. Givet­

vis skulle hänsyn tagas till nämnda faktorer vid självkostnadsberäkningarna.

Överskottet å verksamheten borde tillgodoföras riksstatens inkomstsida.

Utredningen förutsatte, att bokbinderiet icke skulle vara större än att det

vore tillräckligt för att biträda hjälptrycksanläggningen och medgiva möjlig­

heter att utbilda för fälttryckeriema erforderlig biträdespersonal. Till en sär­

skild avdelning borde koncentreras inbindningen av till Stockholm förlagda

myndigheters hemliga handlingar. Bokbinderiet borde även ombesörja, att

rättelser infördes i åtminstone de böcker, som funnes i det centrala förrådet.

Vid försvarsstabens tryckeri hade hittills icke funnits någon fast anställd

personal. I anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 gjorde emellertid över­

befälhavaren framställning om utökning av personalen vid försvarsstaben

med vissa fast anställda befattningshavare. 1941 års försvarsutredning läm­

nade sin anslutning till förslaget, medan chefen för försvarsdepartementet

(propositionen 1942: 210, s. 143) icke kunde förorda, att vid försvarsstaben

för det dåvarande anställdes fast tryckeripersonal. Departementschefen för­

utsatte, att den väckta frågan skulle ägnas uppmärksamhet i samband med

utredningen rörande försvarsväsendets tryckeriförhållanden.

Med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda ett för fyllande av krigs-

behovet tillräckligt antal värnpliktiga och att giva det centrala hjälptryckeriet,

dit utredningen föreslagit, att försvarsstabens tryckeri skulle överflyttas,

erforderlig kapacitet, holle utredningen före, att följande befattningshavare

borde anställas, nämligen 1 tryckeriföreståndare, 2 offsettryckare, 1 reproduk­

tionsfotograf, 1 litograf, 1 typograf och 1 kopist.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

124 45

8

114

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Beträffande löneställningen har anförts följande.

Med hänsyn till arten av verksamheten vid hjälptrycksanläggningen finge

tryckeriföreståndaren onekligen ett icke ringa ansvar. Han komme att anför­

tros jämförelsevis självständiga arbetsuppgifter och skulle dessutom leda

utbildningen av den vid tryckeriet tjänstgörande personalen. Överbefälha­

varen och ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben hade föreslagit, att

föreståndaren skulle placeras i 13 lönegraden. I motsats till allmänna löne-

nämnden, försvarsväsendets lönenämnd och 1942 års försvarsberedning, vilka

funnit den föreslagna lönesättningen för hög, holle utredningen före, att

13 lönegraden med hänsyn till befattningshavarens ansvar och uppgifter

vore väl avvägd, helst som vederbörande föresloges bliva föreståndare för ett

tryckeri av helt annan storleksordning än försvarsstabens motsvarande an­

läggning. Föreståndaren borde således, åtminstone till en början, placeras

i lönegraden Eo 13.

Av offsettryckarna torde den ene i enlighet med överbefälhavarens förslag

böra placeras i 8 lönegraden, då han närmast borde tjänstgöra som ställ­

företrädare för föreståndaren. Däremot kunde utredningen icke biträda för­

slaget att reproduktionsfotografen och accidenstryckaren, den sistnämnde av

utredningen benämnd typograf, skulle hänföras till 8 lönegraden. En jäm­

förelse med andra statliga befattningshavare i motsvarande ställning med

liknande yrkesutbildning gåve vid handen, att de båda nämnda befattnings­

havarna liksom en litograf, en kopist och ytterligare en offsettryckare borde

placeras i lönegraden Eo 6. De sistnämnda vore icke medtagna i ovan refe­

rerade framställning örn anställande av personal vid försvarsstabens tryckeri

men vore erforderliga med hänsyn till att det centrala hjälptryckeriet bleve

av en helt annan storleksordning än försvarsstabens anläggning.

För bokbinderiet torde erfordras en föreståndare (Eo8), en bokbindare

(Eo 6), tre kvinnliga utlärda arbetare och två elever. Då på föreståndaren

lomme att vila ett relativt stort ansvar — arbetet komme att i viss utsträck­

ning bestå i häftning och inbindning av hemliga handlingar — syntes löne­

graden Eo 8 innebära riktig lönesättning. Utredningen kunde däremot icke

dela överbefälhavarens och ställföreträdande försvarsstabschefens uppfatt­

ning, att bokbindaren borde placeras i 8 lönegraden utan anslöte sig i detta

fall till den av arméförvaltningen företrädda meningen, att nämnde befatt­

ningshavare borde placeras i 6 lönegraden (proposition 1942:210 s. 135).

För de kvinnliga arbetarna borde beräknas en avlöning av 50 kronor per

vecka och för eleverna en veckolön av 30 kronor, vartill komme tillägg enligt

avtal.

Det vore ett oeftergivligt villkor, att såväl tryckeripersonalen som före­

ståndaren i bokbinderiet vore väl utbildad och lämplig att handleda- de värn­

pliktiga.

Från den förutnämnda särskilda staten för driftkostnader skulle alltså av

lönas följande extra ordinarie personal:

Lönegrad.

1 tryckeriföreståndare

Eo 13

Eo 8

Eo 8

Eo 6

Eo 6

Eo 6

1 bokbinderiföreståndare

1 offsettryckare ............

1 offsettryckare ............

1 reproduktionsfotograf

1 litograf ........................

Lönegrad

1 typograf ................................................................... Eo 6

1 kopist ....................................................................... Eo 6

1 bokbindare ........................................................... Eo 6

1 kontorsbiträde ....................................................... Eo 4

Kungl. May.ts proposition nr 170.

115

För annonskontoret erfordrades en person, som vore väl förtrogen med

verksamheten på en annonsbyrå och hade förutsättningar att föra förhand­

lingar med tidningsutgivarna. Befattningshavaren i fråga skulle vara före­

dragande inom sitt område inför civilförvaltningen, och han torde bland annat

på grund härav icke böra placeras lägre än i lönegraden Eo 22. Befattningen

i fråga syntes böra benämnas annonskonsulent. Behovet av skrivhjälp torde

kunna tillgodoses inom civilförvaltningen.

I den av ledamoten, överste Nyman avgivna reservationen har framhållits,

att inom tryckerikontoret icke erfordrades särskild tryckerisakkunskap, enär

statskontorets tryckeriexpedition även i fortsättningen kunde fungera som

rådgivande organ. Den nya organisationen — vilken borde benämnas »försvars-

väsendets bok- och blankettcentral» — borde inordnas i den sammanslagna

kommandoexpeditionen. Oavsett örn så skedde eller örn den förlädes annor­

städes, förordades följande personalorganisation:

1 chef, pensionerad officer ....................................................................... Oa 11

Arméavdelning: (uppdelad på 1 öppen och 1 hemlig sektion)

2 pensionerade officerare........................................................................... Oa 10

Sjö- och flygavdelningen:

1 pensionerad officer ................................................................................. Oa 11

1

»

»

................................................................................. Oa 10

2 pensionerade underofficerare ............................................................. UO 8

Blankettavdelning:

1 pensionerad officer ................................................................................. Oa 10

1

»

underofficer....................................................................... UO 8

Expeditions-, bokförings- och försäljningsavdelning:

1 pensionerad officer .............................................

1

»

underofficer...................................

2 kontorsbiträden...................................................

1 skrivbiträde ..........................................................

Lager- och distributionsavdelningar:

1 förrådsman........

2 förrådsbi träden I

1 förrådsbiträde )

ev. 2 biträden

Eventuell hjälp trycks- oell hinder iavdelning:

Personalbehovet beroende på anläggningens omfattning

Oa 10

UO 8

lgr 4

Ex 2

Ex 5

Eo 2

Ex 2

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kostnadsberäkningar.

Kostnaderna för avlöning till personalen vid tryckerikontoret med därtill

hörande anläggningar — dock ej den centrala hjälptrycksanläggningen med

tillhörande bokbinderi — har tryckeriutredningen beräknat till 66 400 kronor

per år, förutom utgifter för kristillägg. Härtill komme kostnaderna för erfor­

derliga officerare inom kommandoexpeditionernas reglementsdetalj. För om­

kostnader har utredningen beräknat ett belopp av 8 000 kronor per år.

De nuvarande kostnaderna har utredningen uppskattat till i runt tal 250 000

kronor, varav 110 000 kronor utgjorde kostnader, beräknade efter 10 kronor

per dag, för värnpliktiga, vilka vore helt sysselsatta med förrådsgöromål.

Den för tryckerikontoret erforderliga nybyggnaden beräknades komma

att draga en kostnad av 550 000 kronor. Härtill komme utgifter för hyllinred-

ning i förrådet, inventarier, inredning av klichéförråd och framkallningsrum,

dyrkfria dörrar och stålskåp, armatur m. m. samt för flyttning. Inalles kunde

engångskostnaderna uppskattas till 660 000 kronor.

Kostnaderna för den centrala hjälptrycksanläggningen med tillhörande

bokbinderi skulle enligt utredningens förslag bestridas av från de beställande

myndigheterna inflytande likvider och redovisas å särskild stat för drift­

kostnader.

Vissa anslagsfrågor.

Utredningen har erinrat, att tryckningskostnaderna för försvaret för när­

varande bestridas från en mångfald anslag. Särskilt otillfredsställande funne

utredningen det tillämpade förfaringssättet att täcka tryckningskostnader

från material- och underhållsanslag. Den nuvarande ordningen hade också

medfört, att någon tillförlitlig översikt över de hittillsvarande trycknings­

kostnaderna icke stått att erhålla. Enligt utredningens uppfattning borde

kostnaderna för allt tryck påföras ett för ändamålet å fjärde huvudtiteln under

rubriken »Diverse» uppfört gemensamt anslag. Örn detta anslag ställdes till

försvarets civilförvaltnings förfogande, skulle därjämte en betydande förenk­

ling ernås vid tryckningsräkningamas behandling och likvidering.

Detta anslag borde även påföras kostnaderna för bevakning av vissa

tryckeriarbeten. Det förutsattes, att tillsynen över tryckning av hemliga

böcker m. m. liksom hittills skulle anförtros åt därtill lämpliga officerare

och underofficerare mot samma ersättning som för närvarande utginge.

Kostnaderna för försvarsväsendets annonsering borde lämpligen redovisas

på samma sätt som utgifterna för tryckningsverksamheten. Anslaget borde

upptagas såsom förslagsanslag.

Yttranden.

Chefen för försvarsstaben har framhållit, att den nuvarande verksamheten

på förevarande område intimt anslöte till den militära organisationen och

främst måste anordnas med hänsyn härtill. Ledningen av boktjänsten borde,

yttrar försvarsstabschefen, anförtros åt försvarsstabs- och försvarsgrens-

cheferna. Granskning ur tryckeriteknisk synpunkt borde ske i samarbete

med statskontoret, och beställningsverksamheten kunde skötas av detta

117

ämbetsverk. För dessa ändamål erfordrades icke något särskilt organiserat

tryckerikontor. Blankettanskaffningen kunde organiseras efter samma linje;

dock borde granskning och beställning ske genom ett särskilt organ, anknutet

till centrala värnpliktsbyrån. Tryckning och bindning borde ske i fråga örn

öppna handlingar i det tryckeri, vars anbud antagits, och beträffande hem­

liga handlingar i särskilt tryckeri under militär övervakning. Frågan om in­

rättande av ett annonskontor borde lösas i ett större sammanhang. För för-

svarsväsendet ensamt vore ett dylikt kontor knappast nödvändigt.

Chefen för armén har funnit organiserandet av ett gemensamt tryckeri­

kontor kunna godtagas under förutsättning, att åtgärder vidtoges för att

motverka tidsfördröjning och att ekonomiska fördelar verkligen vunnes.

Granskningen av inkomna beställningar borde enligt arméchefens mening

icke ske av civil personal, vilken icke kunde anses Ira möjligheter att verk­

ställa sådan granskning. Tryckerikontoret borde inordnas antingen i exem­

pelvis arméförvaltningen eller i en för försvarsväsendet gemensam myndig­

het, exempelvis försvarets civilförvaltning. I förra fallet kunde chefen för

tryckerikontoret vara civil, i senare fallet borde han vara militär. Det sist­

nämnda alternativet syntes vara att föredraga med hänsyn till civilförvalt­

ningens mera opartiska ställning.

Chefen för marinen har anslutit sig till förslaget, att beställning av tryck­

alster skulle handläggas av en central organisation. Denna måste emellertid,

framhåller marinchefen, stå under militär ledning och lämpligen sortera under

kommandoexpeditionen. Såväl tryckerisakkunnig som förvaltningsteknisk ex­

pertis borde vara knuten till organisationen, likaså erforderlig militär per­

sonal. Småannonser borde icke behöva förmedlas av annonskontoret eller

underställas detsamma för godkännande.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha förordat inrättandet av

en central organisation för samtliga försvarsväsendets beställningar av tryck­

alster. Beträffande organets ställning inom försvarsväsendet anslöte sig myn­

digheterna till den av reservanten Nyman uttalade uppfattningen. Myndig­

heterna ville icke motsätta sig inrättandet av en annonsbyrå men ifrågasatte,

örn icke byråns uppgifter borde begränsas till att på förhand träffa avtal

angående priser och rabatter samt fastställa olika formulär och utstyrsel för

de vanligast förekommande slagen av annonser. Ett insändande till byrån

av alla annonser skulle medföra onödig omgång. Till utredningens förslag

att i riksstaten upptaga gemensamma anslag för tryckning och för annonse­

ring ställde sig myndigheterna tveksamma. Under alla omständigheter borde

kostnader för hjälptryck påföras försvarsgrenarnas anslag till expenser eller

vederbörligt sakanslag.

Arméförvaltningen har uttalat, att en centralisering av beställnings-, för­

råds- och distributionsverksamheten till ett organ syntes väl motiverad. Den

av utredningen förordade lösningen, innebärande tryckerikontorets anslut­

ning till försvarets civilförvaltning, funne arméförvaltningen utgöra det lämp­

ligaste av de dryftade alternativen.

Värdet av ett centralt organ för lämnande av råd och anvisningar beträf

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.