Kungl. Majus proposition nr 171.

den inom armén. Sedan 1940 års lagtima riksdag, i anledning av en inom

riksdagen väckt motion, hemställt örn utredning av frågan örn ordnande av

tandvården inom marinen samt denna utredning uppdragits åt marinförvalt­

ningen, framlade vidare detta ämbetsverk den 23 maj 1940 en genom sär­

skilt tillkallade sakkunniga verkställd utredning i ämnet, den s. k. marinens

tandvårdsutredning.

Då det emellertid befanns erforderligt att, innan slutlig ståndpunkt togs

till sistnämnda utredning, hela frågan örn tandvården inom försvaret under­

kastades allsidig utredning, bemyndigade Kungl. Maj.t genom beslut den

30 november 1941 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst sex

utredningsmän att inom försvarsdepartementet biträda med utredning i äm­

net. I samband med tillkomsten av detta beslut anförde jag till statsråds­

protokollet bland annat följande.

Vid denna utredning bör klarläggas på vad sätt den nuvarande tandvårds­

organisationen bör för minsta möjliga kostnad ersättas med en ändamåls-

enligare organisation. Ett viktigt led i utredningsarbetet blir att utröna, om

och i vad mån fördelar kunna ernås genom samordning av tandvården mel­

lan truppförband tillhörande olika försvarsgrenar. Även bör undersökas hu­

ruvida någon koordination med folktandvården lämpligen kan genomföras.

I dessa båda hänseenden har visserligen den marina utredningen givit nega­

tivt resultat; frågan synes mig dock vara av den vikt, att ett förnyat över­

vägande bör äga rum. Vid tandvårdsorganisationens utgestaltning bör själv­

fallet enhetlighet i planläggningen eftersträvas så långt det av praktiska skäl

befinnes lämpligt. Hänsyn bör dock i den mån kostnaderna icke lägga hin­

der i vägen tagas till de särskilda försvarsgrenarnas speciella önskemål. Vid

utredningen böra uppmärksammas gällande föreskrifter i manskapsavlö-

ningsreglementet, enligt vilka manskap äger erhålla tandvård i större om­

fattning än andra befattningshavare i statens tjänst, och klarläggas de kon­

sekvenser, som vid tillämpning av dessa bestämmelser följa i avseende å

tandvårdens organisation inom försvarsväsendet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts nyssnämnda bemyndigande anmodade jag över­

läkaren vid Malmö allmänna sjukhus, professor M. J. J. Ljungdahl, byrå­

direktören i medicinalstyrelsen, leg. läkaren och tandläkaren A. B. Mauns­

bach, dåvarande överfältläkaren, nuvarande generalfältläkaren O. Nordlan­

der, docenten vid Karolinska institutet, nuvarande professorn vid tandläkar-

inslitutet G. E. N. Westin och ledamoten av riksdagens första kammare,

direktören K. K. Wistrand att verkställa utredningen, varvid åt Ljungdahl

uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsmännens arbete. Till utred­

ningens förfogande ha sedermera ställts ett antal särskilt tillkallade exper­

ter, nämligen professorn vid Uppsala universitet G. Dahlberg, avdelnings­

chefen G. Bjerne, aktuarien i socialstyrelsen G. Hävermark, landstingsdirek­

tören G. Bejbom, tandvårdsinspektören i Södermanlands län O. Ekdahl och

professorn vid Uppsala universitet H. Wold.

Sedan utredningsmännen — vilka antagit benämningen försvarsväsendets

tandvårdsutredning 1941 — den 20 mars 1943 avgivit förslag till proviso­

2

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

begränsade kostnader få sin tandvård tillgodosedd, i likhet med vad som

länge varit fallet med andra former av sjukvård. Bestämmelser ha med­

delats örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskost-

nader.

Statsbidrag för folktandvård utgår enligt vissa villkor till vederbörligt

landsting med dels ett engångsbelopp för anskaffande av erforderlig utrust­

ning av distriktspoliklinikerna, dels ock ett årligt belopp för avlönande av

distriktstandläkare och distriktstandsköterskor. Bidrag av statsmedel utgå

vidare för täckande av kostnader för mindre bemedlades tandvård.

Omkring 1 100 tandläkare och lika många tandsköterskor jämte ett an­

tal tandtekniker ha beräknats bliva sysselsatta inom folktandvården, sedan

denna blivit fullt utbyggd. Vid beslutet om igångsättande av folktandvår­

den förutsattes en utbyggnadstid av omkring tio år. Organisationen har

emellertid av olika skäl icke kunnat utbyggas så hastigt som avsetts, och i

november 1944 hade endast 265 tandläkare och lika många tandsköterskor

anställts inom folktandvården.

Folktandvården kompletteras av den tandvård, som bedrives under till­

syn av socialstyrelsen (mödrahjälptandvården), pensionsstyrelsen och riks-

försäkringsanstalten. Social tandvård utövas även i svenska röda korsets

och i kommunal regi.

Det allmännas årliga kostnader för den sålunda organiserade sociala tand­

vården — militärtandvården frånräknad — kunna för närvarande uppskat­

tas till omkring 7 900 000 kronor.

Den genom 1943 års riksdagsbeslut genomförda provisoriska tand­

vårdsorganisationen inom försvaret står under ledning av

försvarets sjukvårdsförvaltning, vilken för delta ändamål förstärkts med en

arvodesanställd tandvårdsinspektör.

För den omedelbara uppsikten över tandvården inom de olika militärom­

rådena svara militärbefälstandläkare. Enär militärbefälstandläkare ansetts

under nuvarande förhållanden kunna undvaras inom VII. militärområdet,

finnas för närvarande sex militärbefälstandläkare i tjänst. Befattningarna

uppehållas av värnpliktiga tandläkare, som hållas inkallade i genomsnitt

3 månader om året. Sammanlagt 24 tandläkare tagas således i anspråk för

ifrågavarande uppgifter.

Det praktiska tandvårdsarbetet utövas vid tandpolikliniker, i regel anord­

nade i anslutning till militära förläggningar. Såsom föreståndare för fasta

polikliniker inom försvaret ha anställts 27 civila tandläkare med halvtids­

tjänstgöring. En väsentlig del av tandvårdsarbetet åvilar emellertid tand­

läkare, som inkallas till tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller tjänsteplikts­

lagen. Sammanlagt omkring 520 tandläkare tagas på detta sätt i anspråk för

tandvård inom försvaret under i genomsnitt 2 månader per år, motsvarande

omkring 85 helårstjänstgörande tandläkare. Såsom biträden åt tandläkarna

ha anställts ett antal tandsköterskor och tandtekniker.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Vid sitt bedömande av frågan örn den lämpligaste organisationsformen för

den militära tandvården bär utredningen främst beaktat tandvårdsbe­

hovet hos de värnpliktiga. Utredningen har nämligen funnit, att

omfattningen av tandvårdsbehovet hos de värnpliktiga vore synnerligen stor

och nödvändiggjorde en ingående diskussion av frågan, i vilken utsträck­

ning statens ekonomiska resurser och förefintlig tillgång på tandläkare, tand­

sköterskor och tandtekniker holde utnyttjas för meddelande av kostnads­

fri tandvård under värnpliktstjänstgöringen.

På grundval av de verkställda undersökningarna har utredningen funnit,

att om de 40 000 värnpliktiga, som utredningen räknat med som årlig värn-

pliktskontingeni, samtliga finge den behövliga tandvården utan inskränk­

ningar, detta innebure, att minst 160 heltidsanställda tandläkare, minst 160

tandsköterskor och 24 tandtekniker fordrades för vårdens utövande. Det

syntes orimligt att med hänsyn tagen såväl till statens ekonomiska situation

sorn även till föreliggande påtagliga brist på tandläkare, tandsköterskor och

tandtekniker nu förorda genomförandet av en tandvårdsorganisation av

denna omfattning för de 40 000 värnpliktiga. Delta gällde alldeles oavsett

organisationens eventuella utformning, antingen inom den militära sjuk­

vårdsorganisationen eller inom folktandvårdens ram. I båda fallen bleve

statsutgil terna ungefär desamma och kraven på personal likartade.

1 detta sammanhang har utredningen närmare anfört i huvudsak föl­

jande.

Teoretiskt sett är del kanhända möjligt, att, under förutsättning av goda

anställnings- och lönevillkor, binda 160 av landets nuvarande eller i utbild­

ning sladda tandläkare till en militär tandvårdsorganisation eller att inom

folktandvården avdela 160 tandläkare alt enbart användas för de värnplik­

tigas tandvård. Antalet tandläkare, tandsköterskor och tandtekniker, tillgäng­

liga för anställning i statens och kommunens tjänst eller för verksamhet inom

den privata tandvården, är emellertid starkt begränsat. Även om en kraftig

utökning av antalet årligen utexaminerade tandläkare äger rum och även örn

i samband därmed tandsköterske- och tandteknikerstaben proportionerlig!

utökas genom utbildning från statliga skolor, torde del dröja minst 6 å 8 år

framåt i tiden, innan de första gynnsamma verkningarna av denna utökning

börja göra sig gällande. Samtidigt stegras för de närmaste årtiondena tand­

vårdsbehovet såväl i privat praktik som inom folktandvården. Skulle man

därför binda 160 tandläkare och tandsköterskor samt 24 tandtekniker till

försvarsväsendets tandvård för de värnpliktiga, vinner man visserligen här­

med, att den befolkningsgrupp, de värnpliktiga utgör, snabbt får tandvårds­

behovet tillfredsställt, varigenom vårt aktuella soldatmalerial blir gynnsamt

ställt i fråga om bett- och tandstatus. Men denna vinst motsvaras av lika

stora förluster i övriga folkgruppers tandvård. Även en annan synpunkt för­

tjänar beaktas. Folktandvården är möjliggjord därigenom, att den ekono­

miskt vilar på taxeavgiften från det klientel, som besöker folktandvårdspoli-

kliniker. Denna taxeinkomst är så stor, att statsbidraget och landstingsutgif-

ten bliva proportionsvis ringa i förhållande till den utövade vårdens storlek.

Visserligen bör beräknas, att vid folktandvårdens fortsatta utökning till att

omfatta nya, av tandvård hittills oberörda folklager, taxeinkomsten från

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

markerad förändring i de värnpliktigas tandvårdsbehov. Det komme näm­

ligen att dröja avsevärd tid, kanske två årtionden, innan en dylik föränd­

ring utövade avgörande inflytande. Under sådana förhållanden funne tand-

vårdsutredningen det nödvändigt all för den militära tandvården föreslå en

bärkraftig organisation, som snarast möjligt skulle träda i verksamhet. Med

hänsyn till vad i detta sammanhang anförts och till den nuvarande bristen

på tandläkare, tandsköterskor och tandtekniker måste denna tandvårdsorga­

nisation erhålla en tämligen elastisk byggnad.

Utredningen har erinrat om att tandvårdsbehovet med urbaniseringen och

gynnsammare vårdförhållanden under perioderna före värnpliktsåldern för­

skötes i en bestämd riktning, nämligen hän mot ökningen av antalet fall,

som kunde saneras och bettrestitueras med enbart enkel kirurgisk-konserve-

rande vård. Denna behandlingsform, som otvivelaktigt bleve framtidens,

borde från början prägla den militära tandvårdsorganisationens arbete. Vår­

den av de komplicerade fallen, där proteskonstruktioner och pulpakirurgi

dominerade komme för varje år alltmera att minska i omfattning och syntes

därför kunna skjutas i bakgrunden. Behovet av komplicerad tandvård kunde

och bolde, enligt tandvardsutredningens uppfattning, för närvarande icke

tillfredsställas på statens bekostnad. Den militära tandvårdsorganisationen

borde helt inriktas på sanering och sådan konserverande vård, som med

enkla åtgärder lämnade fullgod restitution och vore ägnad att uppehålla en

under tidigare perioder oftast med stöd av allmänna medel lämnad tand­

vård. Däremot kunde det icke anses rimligt, att den militära tandvårdsorga­

nisationen i de komplicerade fallen foges i anspråk för en tandvård en­

ligt odontologins alla fordringar, vilken enbart för sig .skulle kräva ett stort

antal tandläkare, tandsköterskor, tandtekniker och arbetsplatser samt med­

föra väldiga materialkostnader. Den militära tandvårdsorganisationen borde

därför lills vidare laga hänsyn till denna beräknade utveckling, vilket i

extrem formulering betydde, alt under övergångsåren de komplicerade fal­

len endast beräknades erhålla vård för akuta skador.

Utredningen har emellertid framhållit, att avsteg från denna princip av

praktiska skäl måste göras i många fall. De komplicerade fallen, vilka prin­

cipiellt sett endast skulle erhålla vård för akuta skador, dominerade inom

många områden klientelet på tandpoliklinikerna så att den värnpliktige

tandläkarens verksamhet därstädes icke uteslutande kunde ägnas åt de

enklare fallen. Här borde därför den konserverande vården även utsträckas

till de komplicerade behandlingsfallen. De tänder, som fordrade pulpakirur-

giska ingrepp eller protetiska konstruktioner, kunde skyddas från fortsatt

kariös förstörelse genom provisoriska behandlingsåtgärder. De tänder där­

emot, som genom enkel konserverande vård kunde färdigbehandlas, skulle

i den utsträckning, så vore möjligt, erhålla denna vård. Fallet borde därefter

fran den militära tandvardspolikliniken på därför lämpade remisskort re­

mitteras till hemortens folktandvårdspoliklir.ik eller, i det fall sådan sakna-

12

dels aven de ekonomiska risker bortfalla, som alltid äro förbundna med

upprättande av nya militära organisationer, vilka vid en förändring av lä­

get kunde raseras. Ben tillit utbyggda folktandvården i riket har beräknats

komma att omfatta över en miljon patienter. Den ytterligare utökning av

folktandvården, som skulle erfordras, för att denna också skulle kunna

taga hand örn det militära klientelet, kunde — sedd i relation till den stora

civila tandvårdsuppgiften — icke Idiva avskräckande stor, allra helst som

tandvårdslokaler med utrustningar redan i viss utsträckning funnes eller

enligt gällande planer skulle anskaffas å flertalet garnisonsorter och sär-

skild administration och organisation vore uppbyggd. Från principiell syn­

punkt kunde även starkt ifrågasättas det berättigade i att för de civila och

militära patientkategorierna skilda vårdprinciper vunne tillämpning. Den

11 * byggd a folktandvården komme att liga polikliniker, bildande ett hela lan­

del omfattande nät, och kunde därför lätt apteras för krigstillfällen. De

värnpliktiga tandläkarna borde i största möjliga utsträckning under sin

värnpliktstjänstgöring utnyttjas för meddelande av tandvård åt militära

patienter på folktandyårdspoliklinikerna. De värnpliktiga tandläkarna borde

mycket väl kunna givas sådan militär utbildning, att de i krigstid kunde

utnyttjas vid de ambulatoriska och provisoriska polikliniker, som då mäste

finnas vid sidan av de för krigsbruk apterade folktandvårdspoliklinikerna.

Häremot har från företrädarna för den militära linjen argumenterats i

huvudsak följande. Av organisatoriska orsaker, framför allt i ändamål att

säkerställa försvarsberedskapen lör krigsförhållanden, hade den militära

.Iso- och sjukvården sidoordnats med den civila. Den militära hälso- och

sjukvården inginge sålunda såsom en särskild detalj i den militära orga­

nisationen men samarbetade inom gemensamma intresseområden med det

civila medicinalväsendet. Den militära tandvården vore allenast en del av

den militära hälso- och sjukvården. Teoretiskt sett skulle under fredstid

folktandvården kunna taga hand örn den militära tandvården. En av de vik­

tigaste förutsättningarna härför vöre dock, att distriktstandpolikliniker inom

rimlig tid funnes anordnade och i verksamhet inom de olika militära förlägg­

ningsorterna eller i dessas omedelbara närhet samt att de lokala myndigheterna

skulle linna det vara förenat med sin eller allmän fördel att så utvidga sina

poliklinikers arbetskapacitet, att dessa kunde uppfylla militära önskemål

samt krav på ett effektivt och ändamålsenligt meddelande av tandvård en­

ligt de för militär personal givna normerna. Dessa normer kunde med hän­

syn till att vården skulle helt bekostas av staten icke vara desamma som

för betalande patienter. Folktandvården kunde emellertid ännu icke på

lång tid taga emot alla de civila patienter, för vilka denna vore avsedd. Det

syntes då riktigare, att folktandvårdens krafter insattes att nå sitt ursprung­

liga mal och, därest den önskade erhålla ytterligare arbetsuppgifter, inrik­

tade sig på övrig social tandvård utanför militärtandvårdens ram. Erfaren­

heten hade emellertid visat, att folktand vårdsinstitutionerna ingenstädes sak­

nade arbetsuppgifter eller krävde särskilda åtgärder för tillförande av klien­

tel. Detta innebure, att, om en militärtandvård, som krävde ett visst antal

tandläkare — exempelvis 100 —, skulle anordnas inom folktandvårdens

ram, särskilda lokaler och utrustningar måste anskaffas för dessa. Anord­

nandet av lokaler för militär tandvård i anslutning till en folktandvårds-

poliklinik kunde näppeligen bliva billigare än örn de anordnades i anslut­

ning till en militär institution. Den mindre vinst, som eventuellt skulle kunna

uppkomma genom att röntgenapparater, laboratorieutrustningar m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

13

kunde vara gemensamma, uppvägdes flerfaldigt av den ekonomiska förlust,

som medföljde den genom undersökningar påvisade längre förflyttningstiden

till folktandvårdspoliklinik än till tandpoliklinik inom kasernområde. Möj­

ligheten att i krigstid aptera folktandvårdsorganisationen för krigsbruk vore

knappast tänkbar, då tandvården i krigstid, i långt större utsträckning än

man i allmänhet antagit, erfordrades till och med i de främsta linjerna. En

bärkraftig organisation för krigstandvården kunde för övrigt icke improvi­

seras, vilket bevisats under nuvarande beredskapstid.

Tandvårdsutredningen har ansett sig sakna anledning att ingå på nu an­

förda synpunkter eller den mångfald skäl, som i övrigt andragits för och

emot ett intimare samgående mellan folktandvård och militärtandvård. De

av tandvårdsutredningen utförda undersökningarna hade visat, att tandvård

åt den militära personalen fordrade ett stort antal tandläkare. Folktandvår­

dens slutliga utbyggnad kunde beräknas föreligga först vid en relativt av­

lägsen tidpunkt. Härav följde, att den tandvårdsorganisation, som skulle

efterträda beredskapstidens provisorium, icke finge möjlighet att i större

utsträckning koordinera militärtandvården med folktandvården. Tandvårds­

utredningen ansåge sig därför nu böra föreslå, att de för den militära tand­

vården erforderliga tandläkarna användes i en militär tandvårdsorganisa­

tion gemensam för hela försvarsväsendet.

Utredningen har emellertid ansett, alt den sålunda förordade tandvårds­

organisationen borde göras i viss mån provisorisk. Den militära tandvår­

dens organisation och omfattning vore nämligen beroende av folktandvår­

dens, och den organisation, som utredningen förordade, hade till stor del

utformats mot bakgrunden av folktandvårdens jämförelsevis ringa omfatt­

ning i närvarande stund. När folktandvården fullt utbyggts oell rationalise­

rats, så att en effektiv tandvård kommit hela folket till godo, borde frå­

gan, huruvida en särskild militär tandvårdsorganisation vore behövlig, ta­

gas under omprövning och, om den fortfarande behövdes, dess organisa­

tion mera definitivt fastställas.

I särskilt yttrande till utredningens betänkande ha två av utredningens

ledamöter, professor Ljungdahl och byrådirektör Maunsbach, bland annat

framhållit, att örn folktandvården vore så utbyggd, att alla barn bereddes

fullgod tandvård och denna barntandvård konsekvent fullföljdes under

ungdomsåren, tandvården för de värnpliktiga skulle kräva en tid, ej vä­

sentligt överstigande 1 timme per man oell år. Som förhållandena nu vore,

komme, enligt vad utredningen genom sina undersökningar kunnat visa, en

militär tandvård — om den något så när .skulle kunna tillgodose försvars-

väsendets behov —- att utgöras av behandlingar, som i medeltal krävde en

tid av i det närmaste ³V² timme per man och år, en i motsvarande grad

ökad personal och i än högre grad ökade materialkostnader, och dock

komme denna tandvård vad effektivitet och fullständighet anginge ej att

ge på långt när så mycket, som en till en fullt utbyggd folktandvård anslu­

ten militärtandvård skulle kunna ge. På grund av dessa och andra skäl hade

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

ifrågavarande ledamöter från början intagit och intoge i princip alltjämt

den ståndpunkten, att man vid utvecklingen av tandvården i riket borde

eftersträva, att den militära tandvården — i stor utsträckning även rent

organisatoriskt sett — borde utformas som ett led i en allmän folktandvård.

Genom tandvårdsutredningens undersökningar hade det emellertid bevi­

sats, att försvarsväsendets tandvårdsbehov vore av den storleksordning, att

det vore omöjligt att tillgodose detsamma inom den nuvarande folktandvår­

dens ram. Frånsett de svårigheter av organisatorisk art, som i nuvarande

stund reste sig mot en samordning av den militära tandvården och folktand­

vården, vore den senares bärkraft ännu för ringa för att tillåta en sådan

belastning. I likhet med tandvårdsutredningens övriga ledamöter ansåge

ifrågavarande ledamöter vidare, att en effektiv tandvård för försvarsväsen-

det snarast möjligt borde ordnas. Deras uppfattning vore även, att det

komme att dröja flera år, innan folktandvården fått en sådan omfattning

och kapacitet, att den kunde åtaga sig en dylik belastning. På grund av

dessa skäl, men också enbart på grund av dem, hade nämnda ledamöter

ansett en särskild militär tandvårdsorganisation vara nödvändig och därför

efter förmåga medverkat vid utarbetandet av i utredningens betänkande

framlagda förslag till en sådan.

Yttranden.

Tandvårdsutredningens ställningstagande till frågan om den militära tand­

vårdens anknytning lill folktandvården har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. Uttalanden

i denna riktning ha salunda gjorts av överbefälhavaren, samtliga försvars-

grenschefer, försvarets civilförvaltning och sjukvårdsförvaltning, karolinska

institutets kollegienämnd, tandläkarinstitutets lärarråd, tandläkarorganisa-

tionerna samt svenska stadsförbundet. Även fyra av huvudmännen för folk­

tandvården ha tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat detsamma utan

erinran.

Mot utredningens ställningstagande i denna fråga lia däremot invänd­

ningar rests av medicinalstyrelsen och flertalet huvudmän för folktandvår­

den, statskontoret och svenska landstingsförbundet.

Svenska läkarsällskapet har tillstyrkt förslaget endast under förutsättning,

att hänvisning av vissa kategorier värnpliktiga till folktandvården möjlig­

gjordes redan under värnpliktstjänstgöringen samt att viss översyn av an­

ställningsformerna vid folktandvården företoges i syfte att vinna likformig­

het med dem vid försvarsväsendet. Snabba och effektiva åtgärder borde

även vidtagas för att öka antalet tandläkare.

I vissa av de tillstyrkande yttrandena har särskilt understrukits utred-

ningens uttalande, att fragan örn den militära tandvårdens organisation

borde upptagas till förnyad prövning, sedan folktandvården blivit fullt ut-

16

Kungl. Majus proposition nr 171.

Medicinalstyrelsen har — med erinran om att flertalet huvudmän för folk­

tandvården uttalat betänkligheter mot utredningens förslag — för egen del

anfort, att utredningens betänkande ur såväl odontologisk som statistisk

synpunkt ägde mycket stora förtjänster. Styrelsen funne tillika, att det för­

slag, som tandvårdsutredningen framlagt, i och för sig vore av sådan be­

skaffenhet, att det skulle ha kunnat genomföras, därest tillgången på tand­

läkare hade varit tillfredsställande. Emellertid vore bristen på tandläkare

mycket svår. Denna tandläkarbrist hade utgjort och utgjorde alltjämt det

väsentliga hindret för folktandvårdens snabba och planenliga utbyggande.

Under dylikt förhållande måste den av utredningen föreslagna samverkan

mellan å ena sidan militärtandvården och å andra sidan folktandvården

respektive privattandvården betraktas såsom otillfredsställande. Militärtand­

vården vore i förslaget grundad på i många avseenden alltför optimistiska

beräkningar, folktandvården saknade för närvarande möjlighet att mottaga

del tänkta remissklientelet och privattandvården syntes, av hittillsvarande

erfarenheter all döma, komma att visa föga villighet till samarbete med

militärtandvården mot av staten reglerade taxor. Den omständigheten, att

den tilltänkta tandvårdsorganisationen skulle givas en elastisk utformning

med hänsyn till den mångfald svårbedömda faktorer, som förelåge, svntes

icke innebära en garanti för förslagets lyckliga genomförande.

En konkurrens örn arbetskraft de två organisationerna emellan syntes

bliva ofrånkomlig och verka förlamande på båda. För folktandvårdens del

skulle denna konkurrens medföra en försvårad situation speciellt för ung­

domstandvården. Betraktade man tandvårdsfrågan ur en enhetlig synpunkt

skulle därför förslagets realiserande innebära ett eftersättande av tandvår­

den i åldrarna 15—19 år för att bereda möjlighet till ett intensifierande av

tandvården å de värnpliktiga efter denna ålder. Styrelsen ville bestämt

hävda, att detta strede mot odontologisk! och ekonomiskt riktiga och för­

nuftiga principer.

De av styrelsen påtalade olägenheterna i samband med den föreslagna

militärtandvårdsorganisationen vöre av den karaktär och storleksordning,

att man enligt styrelsens förmenande icke utan tvingande skäl borde defi­

nitivt genomföra densamma. Såvitt styrelsen kunde bedöma, förelåge icke

någon dylik tvingande nödvändighet, i synnerhet som genom tandvårdsut-

redningens försorg en provisorisk organisation för tillgodoseendet av för-

svarsväsendets tandvård redan trätt i verksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen uttalat önskvärd­

heten av att det av försvars väsendets tandvårdsutredning avgivna betän­

kandet gjordes till föremål för en grundlig överarbetning. Detta syntes vara

påkallat även av den anledningen, att det av utredningen förutsatts, bland

annat, att Kungl. Maj:t skulle utfärda bestämmelser angående villkoren för

att pa folktandvardspoliklinikerna skulle utföras den mera komplicerade

tandvården at de värnpliktiga. Redan lösningen av detta spörsmål tarvade

givetvis ytterligare övervägande.

18

Kungl. Majlis proposition nr 171.

relsens mening nödvändigt, att denna fråga klariades, innan man genom­

förde den föreslagna reformen. Kunde ej folktandvården i nuvarande läge

påtaga sig denna uppgift, måste tydligen den militära tandvårdsorganisa­

tionen högst väsentligt utbyggas.

Statskontoret har anslutit sig till de synpunkter, som anförts i det till ut­

redningen fogade särskilda yttrandet. Jämväl statskontoret funne det ange­

läget, att staten i första hand använde sina resurser för att snabbast möjligt

utbygga folktandvården till avsedd kapacitet i stället för att skapa en dyr­

bar militär tandvårdsorganisation, som på ett föga lyckligt sätt komme att

konkurrera med folktandvården örn landets knappa tillgång på lämpliga

tandläkare och dessutom försvårade ett genomförande av folktandvårdens

idé att få till stånd en kontinuerligt och jämnt fungerande tandvård för alla

åldrar. Velskapen om att staten under värnpliktstiden tillhandahölle fri

tandbehandling åt den, som under tiden efter skoltandvårdens upphörande

försummat sina tänder, måste nämligen förutsättas komma att motverka

strävandena att få bort den s. k. luckan i tandvården under åldern 16—19 år.

De skäl, som utredningens majoritet särskilt åberopat till förmån för en

fristående militär tandvårdsorganisation, kunde statskontoret heller icke

finna övertygande. Utredningen vore sålunda knappast fullt konsekvent

vare sig i fråga om målsättningen för den militära tandvården eller beträf­

fande principerna för den militära tandvårdsorganisationens uppbyggande.

Enligt statskontorets uppfattning, som vunne stöd av reservanternas utta­

landen, kunde en militärt organiserad tandvård svårligen taga sikte på an­

nat än de relativt enkla vårdfallen, medan de mera komplicerade fallen,

icke minst de svårare käkskadorna, i såväl fred som krig måste hänvisas

till sjukhus eller civila kliniker bakom fronten. Om bristen på tandläkare

gjorde folktandvårdsorganisationen otillräcklig för övertagande av den mi­

litära tandvården, borde åtgärder i första hand vidtagas för att utbilda

flera tandläkare. Detta syntes vara en mer rationell väg än att utöka den

militära utbildningstiden för värnpliktiga tandläkare. Statskontoret kunde

icke inse, att en dylik extra utbildning kunde vara av betydelse för med­

delande av konserverande tandvård åt militär personal. Genom att i stället

skapa förutsättningar för ett utökat anlitande av folktandvårdspoliklini-

kerna, kunde även kvinnliga tandläkare i stor utsträckning anlitas för med­

delande av militär tandvård. Och för den egentliga fronttjänsten syntes ett

begränsat antal värnpliktiga tandläkare vara till fyllest.

Lika med utredningen ansåge statskontoret, att en slutgiltig militärtand­

vård icke kunde uppbyggas, innan frågorna örn småbarns- och ungdoms­

tandvården natt tillfredsställande lösning, vilket i sin tur vore avhängigt

av folktandvårdens framtida organisation och utbyggnad. Under sådana

förhallanden kunde det icke vara tillrådligt att tillskapa ett militärt proviso­

rium av den fasta natur, som inrättandet av en civilmilitär tandläkarkår

skulle innebära, detta så mycket mindre som ett dylikt provisorium måste

ningsbestämmelser. Antalet fast anställda tandläkare har ansetts kunna hål­

las nere.

Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av flertalet hörda myndigheter. Vissa

av folktandvårdens målsmän — medicinalstyrelsen, svenska landstingsför­

bundet och ett antal huvudmän för folktandvården — ävensom statskonto­

ret ha däremot rest invändningar mot förslaget och ansett, att i stället åt­

gärder borde vidtagas för effektivisering av folktandvården.

För egen del vill jag till en början framhålla, att jag i likhet med tand-

vårdsutredningen och flera av remissmyndigheterna anser, att en slutgiltig

militärtandvård icke kan uppbyggas, förrän småbarns- och ungdomstand­

vården blivit tillfredsställande ordnad. En fullt genomförd tandvård för

barn och ungdom före värnpliktsåldern måste nämligen väsentligt minska

tandvårdsbehovet under värnpliktstjänstgöringen. Emellertid torde det —

även om de av tandvårdsutredningen ifrågasatta åtgärderna för förstärk­

ning av folktandvården vidtagas — dröja många år, innan en sådan minsk­

ning av tandvårdsbehovet i värnpliktsåldern gör sig gällande i större om­

fattning.

Den omständigheten, att barn- och ungdomstandvården icke förrän om

åtskilliga år kan beräknas bliva tillräckligt effektiv, synes mig icke böra

föranleda, att tandvården under värnpliktstjänstgöringen nu försummas. Tvärt­

om måste det vid sådant förhållande betraktas som särskilt betydelsefullt,

att de nuvarande möjligheterna till beredande av tandvård åt de värnplik­

tiga bibehållas och örn möjligt ökas. Jag anser därför i likhet med tand­

vårdsutredningen, att den militära tandvården snarast möjligt bör givas en

effektiv och för såväl freds- som krigsförhållanden lämpad organisation,

samtidigt som den bör erhålla erforderlig elasticitet. Den militära tandvård,

som sålunda bör finnas organiserad, synes icke lämpligen kunna rymmas inom

ramen för folktandvårdens organisation med den begränsade omfattning

denna nu har. Men den omständigheten, att den militära tandvården nu

organiseras för att icke ett olyckligt avbrott skall uppkomma i den mi­

litära tandvårdsverksamhet som redan påbörjats, får givetvis icke hindra

att frågan örn den militära tandvårdens inordnande i folktandvården, i den

mån så kan ske, upptages till bedömande framdeles, då gynnsammare förut­

sättningar härför föreligga. Självfallet bör tillses, att icke folktandvårdens

^byggande onödigtvis försvåras eller försenas genom de åtgärder som vid­

tagas med avseende å militärtandvården.

Det av tandvårdsutredningen framlagda förslaget synes ur dessa synpunk­

ter vara väl ägnat att i huvudsak läggas till grund för den militära tand­

vårdsorganisationens utformning. Genom utnyttjande av de värnpliktiga

tandläkarnas värnpliktstjänstgöring har behovet av fast anställda tandlä­

kare kunnat begränsas till — förutom viss arvodesanställd personal med

kortare årlig tjänstgöring — 44 tandläkare, samtliga halvtidsanställda, inne­

bärande en ökning i förhållande till den nuvarande organisationen mot­

svarande 8 å 9 heltidstjänstgörande tandläkare. Det må anmärkas, att to-

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

22

Kungl. Maj-.ts proposition nr 171.

studier för utbildning till tandläkare, åläggas att — utöver honom enligt

27 § 1 mom. A åliggande tjänstgöring å 450 dagar — åläggas att därutöver

fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar. Den fortsatta tjänst­

göringen kan i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Värnpliktstjänst­

göringen i fredstid utgör alltså för ifrågavarande personalkategori högst

630 dagar.

Enligt gällande utbildningsplaner för armén och flygvapnet fördelas

denna tid sålunda, att tillhopa 285 dagar utnyttjas för soldat- och befäls-

utbildning, 165 dagar avses för fackutbildning, varav 90 dagar i form av

en fackutbildningskurs och återstoden såsom assistenttjänstgöring vid ki­

rurgisk avdelning, samt 180 dagar användas för facktjänstgöring vid staber

och förband, fördelad på högst sex omgångar under hela värnpliktstiden.

Utredningen har ansett en förlängning och koncentration av facktjänst­

göringen önskvärd och i syfte att få möjligheterna härtill klarlagda haft

överläggningar med representanter för militära och mililärmedicinska myn­

digheter. Med ledning av vad som vid överläggningarna framkommit har ut­

redningen såvitt avser värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupperna 1 och

2 ansett sig kunna föreslå en begränsning av den militära utbildningen till

210 dagar och av fackutbildningen till 90 dagar, varav 60 dagars assistent-

tjänstgöring. Återstoden av värnpliktstjänstgöringen, 330 dagar, har avsetts

för facktjänstgöring. Beträffande värnpliktiga, som hänförts till besiktnings­

grupperna 3 och 4, har utredningen föreslagit begränsning av den militära

utbildningen till 120 dagars rekrytskola samt slopande av fackutbildningen,

varför facktjänstgöringen beräknats skola kunna förlängas till 510 dagar.

Huvuddelen av facktjänstgöringen har föreslagits skola äga rum året när­

mast efter landläkarexamen.

För tandläkare, som tilldelas marinen, har utredningen räknat med mili­

tärutbildning liksom nu under 150 dagar samt fackutbildning liksom vid

armen under 90 dagar, medan återstoden av värnpliktstjänstgöringen skulle

fullgöras i form av facktjänstgöring.

Därest sålunda framlagda förslag genomföras, skulle den militära tand­

vårdsorganisationen enligt utredningens beräkningar ha att inom icke allt­

för många år räkna med mellan 60 och 70 helårstjänstgörande värnpliktiga

tandläkare, eller det minsta antal tandläkare, som enligt tidigare angivna

normer skulle vara erforderligt för de värnpliktigas tandvård. Utredningen

har härvid beräknat antalet från tandläkarinstitutet årligen utexaminerade

manliga tandläkare till ungefär 80. En förutsättning härför har emellertid

angivits vara, att nu gällande bestämmelser, enligt vilka värnpliktiga stu­

derande vid poängberäkningen för intagandet å institutet få tillgodoräkna

sig V

2

poäng för varje månads fullgjord värnpliktstjänstgöring, bibehållas.

Utredningen har befarat, att antalet manliga studerande i annat fall skulle

komma att nedgå.

Utredningen har erinrat om att medicinalstyrelsen enligt lagen den 30 juni

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

i alltför stor utsträckning böra anordnas, hade dock tandvårdsutredningen

förutsatt, att i åtskilliga fall tandpoliklinikföreståndare kunde vara gemen­

sam för flera å en ort befintliga polikliniker.

I enlighet med erhållna direktiv har tandvårdsutredningen haft alt under­

söka, örn och i vad mån fördelar kunde ernås genom samordning av tand­

vården mellan truppförband tillhörande olika försvarsgrenar. Med hänsyn

till enahanda skäl, som föranlett tandvårdsutredningen att föreslå, att varje

förband i allmänhet borde ha sin tandpoliklinik, hade utredningen funnit,

att några fördelar sannolikt icke stöde att vinna genom samordning av tand­

vården mellan truppförband tillhörande olika försvarsgrenar.

Enligt utredningens beräkningar skulle behovet av tandpolikliniker inom

försvaret, flottans fartygspolikliniker oräknade, utgöra 76.

Utredningen har anfört, att tandpoliklinikerna inom varje militärområde

— oberoende av till vilken försvarsgren de hörde — borde stå under led­

ning och övervakning av en militärbefälstandläkare. Erfarenhe­

terna från provisoriet hade givit vid handen, att militärbefälstandläkarna

därunder haft en mycket betydelsefull uppgift. De vore nu desto nödvändi­

gare att ha såsom permanenta inspektionskrafter, som icke mindre än sam­

manlagt 21 tandpolikliniker komme att tvingas att arbeta utan egen poli­

klinikföreståndare och sålunda stå under militärbefälstandläkares omedel­

bara översyn. Militärbefälstandläkarna syntes enligt tandvårdsutredningens

uppfattning kunna vara halvtidstjänstgörande, därvid dock förutsattes, att

vederbörandes tjänstgöringstid skulle kunna delvis sammanföras till kortare

sammanhängande perioder under vilka inspektioner skulle verkställas. Ut­

redningen ansåge 7 halvtidsanställda militärbefälstandläkare vara erforder­

liga, d. v. s. en för varje militärområde, därvid dock den för VII. militär­

området avsedde militärbefälstandläkaren skulle vid sidan av sin inspek­

terande verksamhet utföra praktiskt tandvårdsarbete å någon av tandpoli­

klinikerna i Visby.

Utredningen har framhållit, att samtliga i det föregående angivna beräk­

ningar av antalet inom den militära tandvårdsorganisationen erforderliga

tandläkare utgått från totalsiffrorna stamanställda och värnpliktiga. Den

jämna fördelning av klientelet på varje tandläkare, på vilken beräkningen

sålunda byggt, existerade i praktiken självfallet icke. I verkligheten vöre

nämligen klientelet uppdelat på en mångfald förband av varierande storlek.

Den ojämna fördelningen måste öka behovet tandläkare utöver det antal,

som beräknats på den exakt jämna fördelningen. Härtill komme, att den

beräknade tillgången på värnpliktiga tandläkare, omkring 65 per år, upp­

nåddes endast under förutsättning, att av utredningen angivna önskemål

beträffande disponerandet av värnpliktiga tandläkares tjänstetid ginge i

verkställighet. Beräkningen av antalet tandläkare för de stamanställdas

tandvård hade även gjorts synnerligen snäv. Det syntes därför vara ofrån­

komligt att utöver angivna antal halvtidsanställda tandläkare räkna med

25

vissa extra tandläkarkrafter. Dessa skulle i första hand avses för

de tandpolikliniker, som på grund av större inryckningar till militär tjänst­

göring, sammandragna skolor och andra omständigheter bleve särskilt be­

lastade. De kunde vidare vid behov utnyttjas för vakanser och vikariat. An­

talet sålunda erforderliga tandläkare vore synnerligen svårt att beräkna.

Tandvårdsutredningen hade emellertid utgått fran att detta antal icke borde

vara mindre än det sammanlagda antalet poliklinikförestandare och militär-

befälstandläkare, och därför räknat med att omkring 45 sådana tandläkare

behövdes. Av dessa borde emellertid 20 erhålla viss fastare anställning med

en månads obligatorisk tjänstgöring årligen.

Poliklinikföreståndarna, militärbefälstandläkarna och nyssnämnda 20

extra tandläkarkrafter med viss fastare anställning borde, jämte de ytter­

ligare två tandläkare, som utredningen enligt det följande beräknade lör

organisationens ledning, utgöra en civilmilitär tandläkarkar,

gemensam för de tre försvarsgrenarna. Tandvårdsutredningen ansåge, att

några bärande skäl icke kunde förebringas för att ifrågavarande personal

med sina strängt avgränsade arbetsuppgifter skulle uppdelas på skilda,

mindre och för de olika försvarsgrenarna avsedda kårer. Tillkomsten av

den för hela försvaret gemensamma sjukvårdsförvaltningen utgjorde även

ett ytterligare stöd för tandvårdsutredningens uppfattning, att -— oavsett

hur det i framtiden bomme att gestalta sig med de skilda militära läkar­

kårerna — den nytillkomna militära tandläkarkåren borde organiseras

såsom en för de skilda försvarsgrenarna gemensam sådan. Placering till

tjänstgöring av kårens medlemmar borde däremot i förekommande fall ske

till de skilda försvarsgrenarna och dessas tandpolikliniker.

De under provisoriet vunna erfarenheterna hade, enligt vad utredningen

vidare framhållit, visat nödvändigheten av att en tjänsteman motsvarande

nuvarande tandvårdsinspektören innehade ledningen av den mili­

tära tandvården. Denne tandläkare — försvarsövertandläkaren —

borde vara ledare för den militära tandvårdsorganisationen. Han skulle vara

chef (souschef) för den militära tandläkarkåren och ha inspektionsrält över

denna samt poliklinikerna och dessas verksamhet ävensom biträda vid pla­

neringen av de värnpliktiga tandläkarnas utbildning och tandläkarnas i all­

mänhet ianspråktagande. Närmast skulle det förefalla lämpligast, att placera

honom i försvarets sjukvårdsförvaltning under generalläkaren. Emellertid

ville utredningen erinra örn att generalläkaren icke vore personalchef ens

för någon av de militära läkarkårerna. Vid en placering av nu ifrågavarande

tandläkare inom sjukvårdsförvaltningen skulle sålunda behov uppstå av en

särskild personaldetalj med redovisningsförfarande m. m. Utredningen hade

därför ansett sig böra föreslå, ali nu ifrågavarande tandläkare under armé­

överläkarens chefskap placerades på arméinspektionens sjukvardsavdelning.

Visserligen hade erfarenheterna från provisoriet visat, att denne övertand­

läkare (land vårdsi (ispektor) måst därunder vara heltidstjänstgörande, men

Kungl. Mctj:ts proposition nr 171.

26

under normala tider syntes tjänstgöringsskyldigheten kunna reduceras till

4 å 5 timmar dagligen.

I sjukvårdsförvaltningen handlades frågor om tandvårdsmaterielens an­

skaffning, underhåll och vård m. m. Det syntes icke vara möjligt för den i

arméinspektionen placerade tandläkaren att samtidigt i sjukvårdsförvalt­

ningen vara föredragande i nyssnämnda frågor. Dessa vore för övrigt av

så stor ekonomisk innebörd för statsverket, att särskild sakkunnig med äm-

betsmannaansvar måste kunna disponeras härför. En sådan särskild före­

dragande borde i övrigt kunna vid behov biträda den i arméinspektionen

placerade tandläkaren och vara dennes ställföreträdare. Tandvårdsutred-

ningen förutsatte dock icke mer än i allmänhet halvtidstjänstgöring för

denne tandläkare.

Enligt utredningens beräkningar skulle alltså 100 tandläkare regelbundet

komma att utöva den militära tandvården, därav 65 i heltidstjänst och 35

i halvtidstjänst. För att största möjliga effekt skulle kunna uttagas av tand­

läkarna erfordrades, att dessa hade tillräckliga hjälpkrafter. En tand­

sköterska borde beräknas för varje heltidstjänstgörande tandläkare. Detta

skulle innebära, att 65 tandsköterskor behövdes för de 65 heltidstjänstgö­

rande tandläkarna och 18 för de 35 halvtidstjänstgörande, eller inalles 83

tandsköterskor.

Med den organisation av de värnpliktigas tandvård, som av utredningen

angivits, och om tandvårdsutredningens föreslagna fordran på gott bettill-

stand hos anställt manskap förverkligades, syntes behovet av proteskon­

struktioner inom den militära tandvården successivt komma alt minskas.

Tandvårdsuli edningen ansage därför, att någon utökning av nuvarande an­

tal laboratorier, 14 stycken, icke borde äga ruin. En militär tandvårdsorga­

nisation för fredstid med tandvård enligt angivna normer skulle kunna ned­

skära antalet laboratorier och minska antalet där anställd personal. Hur

stor denna nedskärning kunde bliva, undandroge sig för närvarande varje

bedömning, utan finge erfarenheten här giva vägledning. Tandvårdsutred-

ningen föresloge, att i denna punkt av det militära tandvårdsprogrammet

nuvarande provisorium tills vidare finge oförändrat kvarstå.

Särskilda åtgärder måste vidtagas för att under fredstid tillförsäkra ifråga­

varande laboratorier nödig arbetskraft. I överensstämmelse med principen,

att de värnpliktiga tandläkarnas arbetskraft i största möjliga grad skulle

utnyttjas i praktiskt tandvårdande arbete, syntes de värnpliktiga med tand­

teknikerutbildning eller de, som holle på att förvärva sådan, vid inskriv-

ningsförrättningarna böra uttagas för specialtjänst inom tandvårdsorgani­

sationen med tjänstgöring å proteslaboratorierna.

Slutligen ville tandvårdsutredningen framhålla, att det vore nödvändigt,

att den å arméinspektionens sjukvårdsavdelning placerade tandläkaren till

sitt förfogande för såväl skrivarbete som diarieföring och annat kontors­

arbete finge ett kvalificerat kontorsbiträde.

Kungl. Majlis proposition nr 171.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande den militära tandvårdens organisation har

i huvudsak tillstyrkts av de myndigheter, som i princip anslutit sig till ut­

redningens uppfattning rörande den militära tandvårdens samordning med

folktandvården.

I vissa yttranden ha erinringar framförts mot de av utredningen före­

slagna grunderna för de värnpliktiga tandläkarnas värn­

pliktstjänstgöring.

Sålunda har chefen för armén, med instämmande av överbefälhavaren,

framhållit, att tiden för assistenttjänslgöring och fackutbildning, under vil­

ka utbildningsperioder tandläkarna främst bibringades de insikter, vilka

erfordrades för tjänstgöring vid mobiliserat förband, icke borde nedskäras i

den omfattning utredningen föreslagit.

Armé öv erläkaren, vilkens yttrande biträtts av chefen för armén, har i

denna fråga bl. a. framhållit, att befälsutbildning och fackutbildning icke

borde, såsom utredningen föreslagit, slopas för värnpliktiga tillhörande be-

siktningsgrupperna 3 och 4. Fackutbildningen borde icke heller i övrigt be­

gränsas i den omfattning utredningen föreslagit. Arméöverläkaren föror­

dade en fackutbildning av 150 dagar, varav 90 dagar såsom assistenttjänst­

göring vid kirurgisk avdelning. Därvid skulle 270 dagar återstå för fack­

tjänstgöring.

19U års utredning rörande tandläkarutbildningen m. m. har uttalat sig i

samma riktning. Även tandläkarinstitutets lärarråd och svenska militär-

läkareföreningen ha uttalat vissa betänkligheter mot den förkortning av

fackutbildningen, som utredningen föreslagit.

Tandlåkarorganisationerna ha anfört, att förslaget till nedskärning av be­

fälsutbildning, fackutbildning och assistenttjänstgöring enligt organisatio­

nernas uppfattning icke medgåve en ändamålsenlig utbildning. Orsaken till

nedskärningen vore emellertid även den, att tillgången till tandläkare för

försvarstandvården av utredningen gjorts beroende av vissa tillskottspoäng

vid tandläkarinstitutet för fullgjord militärtjänst. Om avvägningen mellan

manliga och kvinnliga studerande i stället gjordes genom föreskrift, att eli

visst antal av de årligen intagna skulle utgöras av manliga studerande, syn­

tes möjlighet till en friare planläggning av värnpliktstidens utnyttjande vin­

nas. Vidare borde facktjänstgöringen få fullgöras antingen i en följd eller

i två eller flera perioder.

Å andra sidan har chefen för marinen ansett, att den allmän-militära ut­

bildningen för marinens tandläkare skulle kunna minskas med 60 dagar.

Kanslern för rikets universitet har, liksom tandläkarinstitutets lärarråd,

framfört erinran mot utredningens förslag, att proportionen mellan man­

liga och kvinnliga elever vid tandläkarinstitutet skulle regleras genom det

vissa värnpliktiga tilldelade poängtillägget.

Frågan om de nyutexaminerade tandläkarnas legitimation har be-

29

rörts i några yttranden. Sålunda har medicinalstyrelsen förklarat sig hysa

stora betänkligheter mot den i förslaget ifrågasatta åtgärden, att de värn­

pliktiga tandläkarna omedelbart efter examen skulle erhålla till militär­

tjänstgöring begränsad legitimation. Detta skulle i hög grad under de när­

maste åren medföra rubbningar i fråga örn folktandvårdens utbyggande,

som för närvarande till stor del måste baseras på lagen den 30 juni 1943

om begränsad legitimation, vilken tillkommit i syfte att underlätta rekryte­

ringen av tandläkare till folktandvården.

Tandlåkarorganisationerna lia anfört, att den belastning, som skyldighe­

ten att fullgöra ett års tjänstgöring i folktandvården, innan obegränsad legi­

timation erliölles, i olika hänseenden medförde och som utgjorde en inom

samhället enastående tjänstepliktsform, vore tillräckligt skäl för att en yt­

terligare förlängning därav borde undvikas. Örn en sådan förlängning efter

den 1 oktober 1946 emellertid ansåges oundgängligen nödvändig och fack­

tjänstgöringen ansåges böra fullgöras före tjänstgöringen i folktandvården,

ville organisationerna föreslå, att i nyssberörda lag gjordes ett tillägg av in­

nehåll, att tandläkare med begränsad legitimation, som beordrades till full­

görande av militärtjänstgöring, därunder skulle anses inneha legitimation

utan begränsning.

Utredningens förslag rörande fast anställda tandläkare har

mött erinringar i några yttranden.

Sålunda har chefen för armén anfört, att den militära tandvården, för att

de värnpliktigas utbildningstid skulle kunna rationellt utnyttjas, borde om­

besörjas inom vederbörliga truppförband. För beredande av möjlighet här­

till borde antalet tandpoliklinikföreståndare ökas med 10, varvid samtidigt 5

av de föreslagna militärbefälstandläkarna borde utnyttjas såsom poliklinik­

föreståndare.

Chefen för marinen har framhållit, att utredningen icke närmare behand­

lat tandvårdsbehovet för örlogsfartygens besättningar. För närvarande av-

såges i fredstid 5—9 rustade fartyg vara försedda med mindre tandvårds-

polikliniker (en stol). På grund av fartygens rörliga förläggning syntes det

svårligen kunna åläggas någon militärbefälstandläkare att inspektera tand­

vården vid dessa polikliniker, varför sådan inspektion borde ordnas på an­

nat sätt. överhuvudtaget utgjorde tandvården en del av hälso- och sjuk­

vården inom respektive försvarsgren, varför vederbörande försvarsgrens-

överläkare borde lia tillgång till tandläkare för att samordna denna viktiga

del av hälsovården med den övriga inom egen försvarsgren. Örn de marina

tandpoliklinikerna undantoges från vederbörande militärbefälstandläkares

inspektionsområde och i stället en marintandvårdsinspektör förordnades att

under marinöverläkaren handhava tillsynen över de 6 större och 5 9

mindre tandpoliklinikerna, skulle dessutom ett lämpligt avgränsat arbets­

område för en dylik inspektör erhållas. Örn i stället poliklinikerna inom

II. och VI. militärområdena underställdes en gemensam militärbefälstand-

Kungl. Majlis proposition nr 171.

30

läkare, skulle marinen kunna tilldelas en tandvårdsinspektör utan ökning

av i betänkandet föreslagen personalkader.

Utredningens motivering för anställande av 45 extra tandläkare har ma­

rinchefen icke funnit övertygande. Uppstode behov av extra tandläkarkraf-

ter, som icke kunde tillgodoses med värnpliktiga, syntes detta från fall till

fall böra fyllas genom tillfälligt anställd vikarie. Detta måste otvivelaktigt

hilva billigare för staten än systemet med mot fast arvode anställd extra

personal.

Något skäl att sammanföra de föreslagna extra ordinarie tandläkarna till

en särskild kår kunde marinchefen icke finna. Just systemet att de skulle

anställas såsom extra ordinarie med halvtidstjänstgöring gjorde det natur­

ligt, att de anställdes av vederbörande chef, varvid dock ansökningarna

borde ingivas genom försvarets sjukvårdsförvaltning, som skulle äga avgiva

förslag och förord.

1 samma riktning har svenska militärläkareföreningen uttalat sig.

Chefen för flygvapnet har ansett nödvändigt, att en poliklinikföreståndare

beräknades även för Västmanlands flygflottiljs poliklinik, vilken tillika vöre

avsedd för flygvapnets centrala skolor.

Försvarets civilförvaltning har funnit tveksamt huruvida anledning före­

tage att hänföra tandläkarna till kategorien civilmilitär personal. Mot in­

rättande av en för hela försvaret gemensam försvarstandläkarkår under

ledning av arméöverläkaren hade civilförvaltningen med utgångspunkt från

den nuvarande organisationen av militärsjukvården intet att erinra. Hithö­

rande spörsmål kunde dock komma att påverkas av de resultat, till vilka

den pågående utredningen rörande militärsjukvårdens organisation kunde

komma att leda.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har biträtt förslaget örn inrättande av en

för försvaret gemensam personalkår, varvid framhållits, att en uppdelning

på tre kårer, en för varje försvarsgren, skulle medföra ökade kostnader för

statsverket och dessutom risk för att den militära tandvården icke finge

den enhetlighet, som ur alla synpunkter vore nödvändig.

Enligt sjukvårdsförvaltningens mening borde antalet tandpoliklinikföre­

ståndare ökas med ytterligare två, nämligen en vid Västmanlands flygflot­

tilj i Västerås, på vars tandpoliklinik replierade ett klientel till storlek fullt

jämförligt med ett infanteriregementes, och en vid Gotlands kustartilleri-

legemenle i Fårösund, där ortens belägenhet och verksamhetens omfattning

väl syntes motivera en poliklinikföreståndare.

Till stöd för att tandläkarna borde vara halvtidsanställda har sjukvårds­

förvaltningen bland annat framhållit, att tandläkaryrkets psykiska struktur

vöre sådan, att yrket mindre väl lämpade sig för heltidsverksamhet inom ett

och samma klientel. En långt driven specialisering medförde gärna en yr­

kesmässig ensidighet, som icke vore önskvärd för tjänstgöringen såsom för-

svarstandläkare. Alt i sin privatpraktik komma i beröring med klientel av

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

32

Kungl. Majlis proposition nr 171.

äga anlita de militära tandvårdspoliklinikerna. Däremot borde icke ifråga­

komma, att dessa personalkategorier skulle erhålla kostnadsfri tandvård och

därigenom komma i annan och bättre ställning än övriga statstjänstemän.

Civilförvaltningen föresloge därför att, där tandvård vid militära tandpolikli­

niker undantagsvis meddelades dylik personal, vederbörande skulle lia att er­

lägga avgift enligt för folktandvården gällande taxa.

Dep<chefennts~

av * det föregående i princip förordade förslaget rörande den

militära tandvårdens organisation förutsätter, att de värnpliktigas tand­

vårdsbehov i huvudsak skall tillgodoses genom anlitande av de värnpliktiga

tandläkarna under dessas värnpliktstjänstgöring. Tandvårdsutredningen har

i sådant syfte föreslagit en viss omläggning av värnpliktstjänstgöringen

inom ramen för den i värnpliktslagen föreskrivna tjänstgöringstiden, inne­

bärande minskning av den militära utbildningen och fackutbildningen samt

ökning av facktjänstgöringen. Med hänsyn till vad som i vissa remissytt­

randen anförts rörande behovet av fackutbildning synes det mig tveksamt,

huruvida denna bör begränsas i så stor utsträckning som utredningen före­

slagit. Denna fråga lärer böra i vanlig ordning avgöras av Kungl. Maj:t.

En begränsning av facktjänstgöringen skulle medföra en viss minskning

av tillgången på värnpliktig tandläkarpersonal för tillgodoseende av tand­

vården åt de värnpliktiga. Någon ökning av antalet fast anställda tandlä­

kare av denna anledning anser jag mig emellertid icke böra nu ifrågasätta.

Det torde icke vara erforderligt att i detta sammanhang taga ställning till

frågan om eventuella åtgärder i syfte att förhindra minskning av antalet

manliga elever vid tandläkarinstitutet.

I syfte att snarast möjligt öka tillgången på värnpliktiga tandläkare inom

militärtandvårdsorganisationen har utredningen föreslagit, att huvuddelen

av facktjänstgöringen skulle fullgöras året närmast efter tandläkarexamen.

Mot en dylik koncentration av facktjänstgöringen, vilken godtagits av de

militära myndigheterna, synes i och för sig intet vara att erinra i den mån

densamma befinnes kunna genomföras utan att folktandvårdens intressen

i för hög grad trädas för när. I samband med prövning av frågan om för­

längning av lagen den 30 juni 1943 om viss begränsning av legitimation som

tandläkare torde denna fråga böra närmare övervägas.

Ett avsevärt effektivare utnyttjande av de värnpliktiga tandläkarna och

av tillgängliga poliklinikutrustningar har kunnat ernås genom de poliklinik­

föreståndare, som anställts med stöd av 1943 års riksdagsbeslut rörande

den militära tandvårdens provisoriska organisation. Det synes vara välbe­

tänkt att, såsom tandvårdsutredningen föreslagit, något utöka antalet så­

dana befattningshavare, vilka liksom nu böra vara halvtidsanställda. Jag

kan emellertid icke, såsom i vissa remissyttranden föreslagits, för närvarande

tillstyrka större antal befattningar för poliklinikföreståndare än utredningen

föreslagit, eller 35.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

33

Poliklinikföreståndarnas praktiska tandvårdsverksamhet har i första

hand avsetts för det fast anställda manskapet med avlöning enligt löneplan

Ma i manskapsavlöningsreglementet. Enligt berörda reglemente kan man­

skap av denna kategori enligt Kungl. Maj:ts bestämmande beredas tandvård

i större utsträckning än övriga personalkategorier. I avvaktan på tandvårds-

utredningens betänkande lia bestämmelser i anslutning till berörda före­

skrift i manskapsavlöningsreglementet ännu icke utfärdats. Tandvårdsutred-

ningen har nu anfört, att ifrågavarande personalkategori, som redan åtnju­

ter sjukvård i full utsträckning, även borde erhålla fullständig tandvård,

vilken borde betraktas såsom en löneförmån inom ramen för de natura­

förmåner som inräknas i vederbörandes avlöningsvillkor. Jag ansluter mig

till vad .sålunda anförts. Chefen för finansdepartementet torde sedermera

komma att för Kungl. Majit anmäla frågan om meddelande av erforderliga

bestämmelser i ämnet. I sammanhang därmed torde böra övervägas, huru­

vida på sätt tandvårdsutredningen föreslagit tandläkarutlåtande bör krävas

vid sökande av fast anställning vid krigsmakten.

Anledning synes icke föreligga att, såsom tandvårdsutredningen föresla­

git, bereda officerare och underofficerare lii. fl. under vissa förhållanden

kostnadsfri tandvård i vidare mån än som framgår av gällande avlönings-

bestämmelser. Därest sådan personal under av utredningen angivna förhål­

landen behöver anlita militära tandpolikliniker, synas vederbörande på sätt

försvarets civilförvaltning med instämmande av lönenämnderna föreslagit

böra erlägga avgift enligt för folktandvården gällande taxa.

Erfarenheterna från den nuvarande organisationen av militärtandvården

torde lia styrkt behovet av militärbefälstandläkare under beredskapsförhål-

landen. Emellertid synes detta behov komma att kvarstå även i fredstid,

om tandvårdsorganisationen skall kunna erhålla tillräcklig effektivitet och

stadga. Utredningen har nied hänsyn härtill framlagt förslag örn inrättande

av 7 befattningar såsom militärbefälstandläkare. Chefen för marinen har

föreslagit, att för tillsynen över marinens fasta och rörliga tandpolikliniker

skulle inrättas en särskild befattning såsom marintandvårdsinspektör, var­

vid i stället ifrågasatts en gemensam militärbefälstandläkare för II. och VI.

militärområdena. Enär det synes mig vara av vikt att hela försvarets tand­

vård sammanhålles under gemensam ledning, kan jag icke biträda detta

förslag. Jag tillstyrker alltså utredningens förslag örn inrättande av 7 be­

fattningar såsom militärbefälstandläkare. Militärbefälstandläkaren på Gotland

hör samtidigt fungera såsom poliklinikföreståndare. I likhet med poliklinikföre-

ståndarna böra militärbefälstandläkarna vara halvtidsanställda, varvid dock

förutsättes, att deras tjänstgöringstid skall ordnas så att erforderliga in-

spektionsresor kunna företagas.

Tandvårdsutredningen har beräknat, att ett visst behov av extra tandlä-

karkraftcr kominer att föreligga utöver den fastare anställda personal, som

i det föregående berörts. Till denna fråga återkommer jag i del följande.

Hilumg lill riksdagens protokoll IDAS. I sand. Nr 171.

,‘j

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Ledningen av den nuvarande provisoriska tandvårdsorganisationen hand-

haves av en inom försvarets sjukvårdsförvaltning mot arvode anställd tand-

vårdsinspektör. Enligt utredningens förslag skulle denna befattning utbytas

mot en befattning såsom försvarsövertandläkare, vilken skulle placeras på

arméinspektionens sjukvårdsavdelning. I ett den 22 december 1944 avgivet

betänkande rörande den militära sjukvårdens ledning, utbildningsfrågor

och personalorganisation (SOU 1944:66) har emellertid 1944 års militär-

sjukvårdskommitté föreslagit en omorganisation av försvarets sjukvårdsled-

ning, innebärande ett sammanförande av samtliga hälso- och sjukvårds­

frågor under försvarets sjukvårdsförvaltnings chef, generalläkaren, vilken

därmed skulle bliva chef för såväl sjukvårdsförvaltningen som en nyinrät­

tad, för försvaret gemensam sjukvårdsinspektion. Förslaget innebär även ett

sammanförande av försvarets läkare till en gemensam personalkår. I av­

vaktan på att ställning kan tagas till detta förslag kan jag icke tillstyrka

den av tandvårdskommittén föreslagna överflyttningen av ledningen för den

militära tandvården från sjukvårdsförvaltningen till arméinspektionen. Av

samma skäl synes med prövning av frågan om inrättande av en civilmili-

tär försvarstandläkarkår böra tills vidare anstå. Jag vill dock redan nu

framhålla, att jag icke finner det styrkt, att de fast anställda tandläkarnas

arbetsuppgifter bliva av den art, att de i fredstid kräva civilmilitär ställning.

För ledningen av tandvården inom försvarets sjukvårdsförvaltning er­

fordras enligt inhämtade uppgifter för närvarande förutom tandvårdsin-

spektören, vilken har heltidstjänstgöring, ytterligare en tandläkare, vilken

för detta ändamål inkallats till beredskapstjänstgöring. Omfattningen av ar­

betsuppgifterna i fredstid torde emellertid, sedan organisationen blivit helt

genomförd, komma att minska, och jag anser mig därför i avvaktan på när­

mare erfarenheter icke kunna tillstyrka, att för tandvårdsledningen beräk­

nas iner än en tandläkare, motsvarande den av tandvårdsutredningen för

arméinspektionen beräknade försvarsövertandläkaren. Vid förfall för denne

torde militärbefälstandläkaren i IV. militärområdet böra inträda som ersät­

tare. Därest förstärkning av sjukvårdsförvaltningens biträdespersonal be-

finnes erforderlig med anledning av den nya organisationen av tandvården,

torde tills vidare få anställas tillfällig arbetskraft.

Tandvårdsutredningens beräkningar rörande behovet av tandsköterskor

och tekniska biträden ha icke givit mig anledning till erinran. Sjukvårdsför­

valtningen har hemställt, att å större polikliniker, där — föreståndaren inräk­

nad — ire eller flera tandläkare tjänstgöra, måtte få anställas ett skrivbiträde.

I avvaktan på erfarenheter rörande möjligheterna att för ändamålet anlita

vid vederbörande förband redan tillgänglig biträdespersonal kan jag icke

biträda detta förslag.

Kully!. Melias proposition nr lil.

35

Avlöningsfrågor m. m.

Tandvårdsulredningen.

Med hänsyn till den i viss mån provisoriska karaktär, som den av land-

vårdsutredningen föreslagna organisationen skulle erhålla, har utredningen

ansett, att inga ordinarie tjänster borde inrättas. Från den nuvarande ar-

vodesanställda personalens sida hade emellertid, enligt vad till utredningen

anmälts, kritik riktats mot att vederbörande icke åtnjöte de förmåner, som

statstjänstemän i allmänhet erhölle. Även utredningen konstaterade, att en

alltför lös anställningsform för nu ifrågavarande tandläkare icke borde

väljas. Utredningen hade därför funnit, att de föreslagna hel- och halvtids-

anställda tandläkarna borde erhålla extra ordinarie anställning. Samma

ställning borde givas tandsköterskorna och det föreslagna kontorsbiträdet.

Föreståndarna för tandteknikerlaboratorierna, vilka beräknades att efter

hand delvis kunna avvecklas, borde dock tills vidare bibehålla den arvodes-

anställning de för närvarande hade, därvid utredningen ville erinra örn att

ifrågavarande föreståndare redan enligt för provisoriet gällande bestämmel­

ser vore tillförsäkrade rätt till 15 dagars årlig semester.

De nuvarande poliklinikföreståndarna hade ett efter ortsgrupp fluktue­

rande arvode, vilket i Stockholm utginge med i ett för allt 8 160 kronor vid

en arbetstid av 3 timmar dagligen. Utredningen hade föreslagit, att denna

arbetstid skulle utsträckas till ³V² timmar dagligen, därvid dock semester­

rätt m. fl. förmåner i händelse av extra ordinarie anställning bomme att

tillerkännas vederbörande. Utredningen erinrade örn att vid tandläkarinsti-

tutets nyligen genomförda omorganisation avdelningstandläkarbefattningar-

na placerats i lönegrad Eo 18 och att med den oavkortade lönen i denna

lönegrad vore förbunden en tjänstgöringsskyldighet av omkring 21 timmar

per vecka. Vidare erinrade tandvårdsulredningen örn att manliga distrikts-

tandläkare vid folktandvården för närvarande kunde beräknas uppnå en

årsinkomst av i genomsnitt 13 000—14 000 kronor, varvid lönen dock icke

vore dyrortsgrupperad.

Vid bestämmandet av de fast anställda tandläkarnas löneställning måste

beaktas, att någon konkurrens med folktandvården om befattningshavare

icke borde äga rum, utan att poliklinikföreståndarnas löner i möjligaste mån

borde vara i nivå med distriktstandläkarnas vid folktandvården inkomster.

Hänsyn måste därjämte tagas till bristen på tandläkare och de med privat

tandläkarpraktik förenade inkomsterna. Dessa vore för närvarande sådana,

att det syntes vara omöjligt ali placera tandläkarna inom försvarsväsendet

i en sådan lönegrad, alt man kunde påräkna en framgångsrik konkurrens

med den privata praktiken. Erfarenheterna från folktandvården gåve be­

lägg därför. En relativt fast anställning, som, fastän tämligen lågt avlönad,

vore förenad med åtskilliga förmåner som t. ex. pension, hade dock sina

lockelser. Nämnda omständigheter bade övertygat utredningen örn att den

36

Kungl. Majlis proposition nr 171.

bästa vägen att tillförsäkra försvarsväsendets tandvård nödig tillgång på

kvalificerade tandläkare vore den tidigare föreslagna, alltså att i allmänhet

anställa sådana i halvtidstjänst mot relativt låga löner men med möjlighet

att genom privatpraktik skaffa sig extra inkomster. Av utredningen för poli­

klinikföreståndare, militärbefälstandläkare och den i försvarets sjukvårds­

förvaltning anställde tandläkaren föreslagna löner avsåges sålunda oavkor­

tade skola utgå för halvtidstjänst (= ³V² timmar för dag eller i allmänhet

omkring 21 timmar per vecka).

Med beaktande av samtliga dessa faktorer har tandvårdsutredningen fun­

nit, att poliklinikföreståndarna i likhet med avdelningstandläkarna vid tand-

läkarinstitutet borde placeras i lönegrad 18, medan för militärbefälstand-

läkarna och den för försvarets sjukvårdsförvaltning avsedde tandläkaren

föreslagits placering i lönegrad 21. Den tandläkare, som avsetts för den

militära tandvårdens ledning, har ansetts böra placeras i lönegrad 28.

Såsom motivering för de föreslagna löneställningarna har utredningen an­

fört i huvudsak följande.

Visserligen syntes avdelningstandläkarna vid tandläkarinstitutet kunna

anses innehava något högre kompetens än vad som i allmänhet kunde ford­

ras av poliklinikföreståndarna, men utredningen ville erinra om att dessa

föreståndare komme att tämligen självständigt sköta polikliniker av i åtskil­

liga fall rätt betydande storleksordning. Utredningen ville dock framhålla,

att med denna relativt låga lönesättning det icke vöre osannolikt, att svårig­

heter komme att uppstå att å orter nied lägre dyrortsgruppering erhålla

lämpliga innehavare till befattningarna och att den sålunda föreslagna löne-

ställningen vore den lägsta, som kunde ifrågakomma, för att erhålla kvali­

ficerad personal.

Vad militärbefälstandläkarna anginge, måste beaktas, dels att de skulle

intaga en överordnad ställning i förhållande till poliklinikföreståndarna, dels

att de hade mindre möjligheter än dessa att bedriva en ordnad privatprak­

tik på grund av de inspektionsresor, som utgjorde en väsentlig del av deras

tjänsteåligganden. Den tandläkare, som föresloges skola anställas i försvarets

sjukvårdsförvaltning, linge ett betydande ekonomiskt ansvar. Vidare måste

hail lia fallenhet för och vana vid administrativt arbete, varför man icke

kunde förvänta sig, alt det bleve någon större konkurrens om tjänsten och

mångå att välja emellan.

Den tandläkare, som avsågs skola anställas vid arméinspektionens sjuk-

vårdsavdelning, måste med hänsyn till sin överordnade ställning och större

ansvar samt till det förhållandet att hans dagliga tjänst beräknades komma

att taga en tid av 4—5 timmar, ibland avsevärt mer, i anspråk, erhålla en

väsentligt högre löneställning. För förvärvande och bibehållande av en för

ifrågavarande tjänst fullt kompetent och lämplig person ansåges det nöd­

vändigt, att denne tandläkare icke placerades lägre än i lönegrad 28, alltså

i samma lönegrad som fältläkare.

Enligt utredningens förslag skulle utöver nu nämnd personal även finnas

vissa extra tandläkarkrafter. Av kostnadsskäl har tandvårdsutredningen för­

ordat, att endast 20 av dessa skulle erhålla en mera fast anställning. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

37

borde lämpligen motsvara bataljonsläkares vid fältläkarkåren samt marin­

läkares och flygläkares av 2. graden. Med denna ställning följde visst års­

arvode jämte dagersättning vid tjänstgöring. De borde ha heltidstjänst och

deras tjänstetid bestämmas till en månad årligen. Deras tjänstgöring kunde

förläggas till vilken militär tandpoliklinik i riket som helst och under den

tid denna varade, måste de i regel nedlägga sin privata praktik. Tandvårds-

utredningen funne ett årsarvode till ifrågavarande tandläkare av 1 200 kro­

nor vara befogat samt att dagersättning vid tjänstgöring borde utgå, vid

tjänstgöring å egen bostadsort med 12 och vid tjänstgöring utom egen bo­

stadsort med 18 kronor. De återstående tandläkarna borde kontraktsmäs-

sigt engageras för viss tid å platser, där behov av extra tandläkare förelåge,

i likhet med vad som å vissa orter praktiserats med avseende å arméns

sjukvård. Dessa tandläkare kunde vara hel- eller halvtidstjänstgörande.

De fast anställda tandläkarna borde i likhet med vid försvarsväsendet

anställda läkare och veterinärer utgöra en civilmilitär kår, benämnd för-

svarstandläkarkåren. Tandläkarna borde benämnas försvarstandläkare.

Den inom arméinspektionens sjukvårdsavdelning placerade tandläkaren

borde benämnas försvarsövertandläkare, militärbefälstandläkarna och den

vid försvarets sjukvårdsförvaltning placerade tandläkaren förste försvars­

tandläkare, poliklinikföreståndarna försvarstandläkare av 1. graden och de

mot årsarvode anställda extra tandläkarkrafterna försvarstandläkare av

2. graden.

Ehuru försvarstandläkarna syntes kunna inplaceras i förenämnda löne­

grader i löneplan MEo enligt militära icke-ordinariereglementet (SFS 1939:

276), syntes det tandvårdsutredningen — med hänsyn till att dessa i likhet

med de vid försvarsväsendet anställda läkarna borde erhålla militär tjänste­

ställning och vara uniformerade — dock lämpligare, att för försvarstand-

läkarkåren i principiell överensstämmelse med vad som gällde för de extra

ordinarie underofficerarna inom militära avlöningsreglementet inrymdes en

särskild löneplan med löner enligt angivna lönegrader. Därest vederbörande

likväl ansåges böra inplaceras enligt militära icke-ordinariereglementet, syn­

tes särskilda bestämmelser angående ekiperingshjälp m. m. vara erforder­

liga, enär de i detta reglemente intagna bestämmelserna om tjänstedräkt

m. m. icke lämpligen syntes böra tillämpas beträffande förevarande personal.

Befattningshavarna inom försvarstandläkarkåren borde i likhet med vad

som gällde för motsvarande tjänstemän inom folktandvården kvarstå i tjänst

till 65 års ålder.

Tandsköterskorna ha föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning

i lönegrad MEo 4, utom de 5 tandsköterskorna i ledande ställning å arméns

tandpolikliniker i Boden, Skövde och Göteborg samt flottans tandpoliklini­

ker i Stockholm och Karlskrona, vilka föresloges inplacerade i lönegrad

MEo 6. Pensionsåldern för tandsköterskorna föresloges vara 60 år i likhet

med vad fallet vore inom folktandvården.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Såsom redan tidigare anförts har utredningen med avseende å tandtek­

nikerna tills vidare icke förutsatt någon förändring i nuvarande provisorium.

Det kontorsbiträde, som föreslagits skola anställas hos försvarsövertand-

läkaren, borde anställas i lönegrad MEo 4.

Yttranden.

Statskontoret har såsom allmänt omdöme anfört, att ersättningarna före-

fölle väl rikligt tillmätta. Att exempelvis i lönehänseende jämställa poli­

klinikföreståndare med avdelningstandläkarna vid tandläkarinstitutet, vilka

vid sidan av sin verksamhet som tandläkare jämväl hade att meddela hand­

ledning åt de studerande vid institutet, syntes knappast vara riktigt. En

omprövning av lönefrågan syntes därför vara påkallad.

Även svenska stadsförbundets sjukhusdelegation har i sitt vid förbundets

utlåtande fogade yttrande ställt sig tveksam till de föreslagna löneställ-

ningarna för tandläkarna. Avlöningarna syntes ligga icke obetydligt över

den för den allmänna tandvården godtagna lönestandarden. De förmåner,

som för halvtidstjänst föreslagits, läge blott oväsentligt under dem som i

Stockholm bjödes de heltidsanställda assistenttandläkarna vid Eastman-

institutet.

I vissa yttranden från folktandvårdens huvudmän ha även uttalats be­

tänkligheter mot de föreslagna lönerna.

Svenska landstingsförbundets stgrelse har anfört att, även om landstingen

i praktiken blivit tvungna att ej oväsentligt höja lönerna inom folktand­

vården, kunde det dock befaras, att den föreslagna lönesättningen för de

militära tandläkarna komme att försvåra rekryteringen till folktandvården.

Även de föreslagna pensionsförmånerna bidroge till att sätta folktandvården

i en mindre gynnad ställning. En heltidsanställd tandläkare i folktandvår­

den hade nämligen ett pensionsunderlag örn endast 4 500 kronor, medan

motsvarande underlag för den halvtidsanställde militäre poliklinikförestån­

daren vore 4 235 kronor. Styrelsen ställde sig tveksam till förslaget, att de

militära halvtidstjänstgörande tandläkarna uppfördes på extra ordinarie

stat och erhölle pensionsrätt. Ett lämpligt avvägt arvodessystem syntes i

detta fall utgöra en bättre ersättningsgrund och kunde sedermera medgiva

en smidig anpassning efter förhållandena, när folktandvårdsorganisationen

blivit fullt utbyggd.

Å andra sidan ha tandläkarorganisationerna erinrat örn utredningens ut­

talande, att det med den relativt låga lönesättning, som föreslagits, icke vore

osannolikt, att svårigheter komme att uppstå att å orter med lägre dyrorts-

gruppering erhålla lämpliga innehavare till befattningarna. Organisationerna

ville för sin del starkt understryka sagda förhållande och framhålla att det­

samma motiverade en förhöjd löneställning, därest kvalificerade krafter

överhuvud skulle kunna erhållas. Samtidigt betonades, att organisationerna

39

icke funne sig kunna godtaga en inplacering av försvarstandläkarebefatt-

ningarna å lägre stat än extra ordinarie.

Försvarets civilförvaltning har funnit de skäl, som av utredningen löre-

bragts till stöd för förslaget om beredande av extra ordinarie anställning åt

innehavarna av vissa befattningar inom den militära tandläkarorganisatio-

nen bärande. Mot de föreslagna lönegradsplaceringarna syntes intet vara

att invända. Förslaget att tandläkarna under tjänstgöring skulle vara skyl­

diga att bära uniform funne ämbetsverket sig kunna biträda med hänsyn

till de förhållanden, under vilka tjänstgöringen skulle fullgöras.

En jämförelse mellan den för försvarstandläkare av 2. graden föreslagna

ersättningen och den ersättning som tillkomme bataljonsläkare vid 1'ältläkar-

kåren visade, att den förra vore förhållandevis högt beräknad. Då anled­

ning knappast syntes föreligga att för tandläkarnas del beräkna högre er­

sättning än för bataljonsläkare vid fältläkarkåren, ifrågasatte civilförvalt­

ningen, huruvida icke de föreslagna dagersättningarna borde reduceras till

samma belopp som för sistnämnda personalkategori och alltså bestämmas

till 6 kronor för tjänstgöring inom och 12 kronor för tjänstgöring utom för­

läggningsorten. Med en sålunda beräknad dagersättning skulle en tandläkare

för en månads tjänstgöring äga åtnjuta ersättning med ungefärligen samma

belopp som en bataljonsläkare eller, under vissa av ämbetsverket angivna

förutsättningar, 1 380 kronor.

Vidkommande löneställningen för tandsköterskorna har utredningen fun­

nit denna böra bestämmas till 4 lönegraden för tandsköterskor i allmänhet

och 6 lönegraden för vissa tandsköterskor i ledande ställning. För närva­

rande vore motsvarande befattningshavare placerade såsom extra tjänste­

män i 1 :a respektive 4:e lönegraden. Försvarets sjukvårdsförvaltning hade

emellertid i sin medelsframställning för budgetåret 1945/46 föreslagit, att

tandsköterskorna skulle med bibehållen extra anställning hänföras till 4:e

respektive 6:e lönegraden. Bifall till utredningens förslag skulle sålunda inne­

bära — förutom att tandsköterskorna erhölle extra ordinarie anställning —

en höjning av deras löneställning i förhållande till den nuvarande med fem

respektive fyra löneklasser, medan enligt sjukvårdsförvaltningens förslag

ökningen skulle inskränkas till två löneklasser. Då utredning saknades om

de förmåner, som tillkomme motsvarande personal anställd inom folktand­

vården eller hos privatpraktiserande tandläkare, kunde civilförvaltningen

icke avgöra, huruvida den föreslagna löneställningen kunde anses befogad.

Vid bedömandet härav syntes hänsyn också få tågås till de numera utgå­

ende provisoriska lönetilläggen.

Civilförvaltningen kunde för sin del knappast finna några fördelar vara

att vinna genom införandet av en särskild löneplan för försvarstandläkarna,

utan syntes dessa böra hänföras till löneplan MEo i militära icke-ordinarie-

reglementet.

Civilförvaltningen har slutligen föreslagit, att två vid sjukvårdsförvalt-

Kungl. Maj-.ts proposition nr lil

40

ningarna vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt från sakanslag avlö­

nade befattningar i lönegrad MEo 4 med tjänstebenämningen tandläkar­

biträde skola ingå bland den för försvaret gemensamma tandvårdspersona­

len. I betraktande av de göromål, som ankomme på innehavarna av befatt­

ningarna, syntes de böra upptagas såsom kontorsbiträdesbefattningar i löne­

grad MEo 4.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har föreslagit, att sistnämnda två

befattningshavare såsom expeditionsföreståndare vid tandpoliklinik skola

uppföras i 10 lönegraden. Förbundet har funnit märkligt, att tandvårdsut-

redningen vidhållit vad som i anställningshänseende gällde för tandtekniker

under nuvarande provisorium och icke föreslagit en fastare och förbättrad

anställningsform för dessa. Detta syntes nämligen vara nödvändigt, örn lämp­

liga befattningshavare skulle kunna erhållas, vilket hittills ej lyckats vid

samtliga laboratorier. Förbundet hemställde att tandteknikerna måtte be­

redas extra ordinarie anställning i 11 lönegraden.

F örsvarets sjukvårdsförvaltning har biträtt förslaget örn inplacering av

tandsköterskorna i lönegraderna MEo 6 och MEo 4. Beträffande tandtekni­

kernas anställningsvillkor borde vissa jämkningar vidtagas. Ämbetsverket

ifragasatte lämpligheten av den för försvarstandläkarna föreslagna pensions­

åldern, 65 år. För ett stort antal tandläkare syntes 60 år utgöra en betydligt

lämpligare pensionsålder. De tandläkare, som vid 60 års ålder så önskade

och därtill prövades lämpliga, borde dock beredas möjlighet till förlängd

anställning.

Svenska fandsköterskeförbundet har förklarat den av utredningen före­

slagna lönegradsplaceringen för tandsköterskor vara att betrakta såsom ett

minimikrav.

Lönenämnderna lia ansett de föreslagna lönegradsplaceringarna väl höga.

I fråga om befattningen såsom försvarsövertandläkare funne lönenämnderna

sålunda, att en placering i 26:e lönegraden tills vidare, i avvaktan på närmare

erfarenheter, linge anses tillfyllest. För militärbefälstandläkarna kunde nämn­

derna icke tillstyrka högre placering än i 20:e lönegraden. Poliklinikförestån­

darna syntes lämpligen böra placeras i 16:e eller möjligen 17:e lönegraden.

Tandsköterskorna borde, med hänsyn till lönevillkoren för motsvarande be­

fattningshavare i folktandvården, efter viss kortare prövotid placeras såsom

extra ordinarie i 2:a lönegraden. Förslagsvis hälften av befattningarna borde

hänföras till 4:e lönegraden, och det borde ankomma på försvarets sjukvårds­

förvaltning att efter prövning i vanlig ordning vid uppkommande ledighet

besluta om uppfattning av tandsköterskor från 2:a till 4:e lönegraden. De av

utredningen angivna tandsköterskorna i ledande ställning borde placeras i 6:e

lönegraden. Samtliga extra ordinarie befattningar borde tills vidare uppföras

i löneplan MEo.

Lönenämnderna lia anslutit sig till civilförvaltningens förslag beträffande

dagarvode till arvodesanställd tandläkare.

Kunni. Maj:ts proposition nr 171.

41

Ledamoten av allmänna lönenämnden Jane Broström bär anmält avvikande

mening och anfört, att examinerade tandsköterskor borde placeras i 0:e löne­

graden.

För att den militära tandvårdsorganisationen skall erhålla tillräcklig Dep^f!^nts'

stadga synes det erforderligt att, såsom tandvardsutredningen föreslagit, be­

reda poliklinikföreståndarna, militärbefälstandläkarna och den för tandvår­

dens ledning avsedde tandläkaren extra ordinarie anställning, varvid avlö­

ning bör utgå enligt löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet. Tand­

läkarna .synas lämpligen böra anställas av försvarets sjukvårdsförvaltning

med undantag av den för tandvårdens ledning avsedde tandläkaren, vilken

bör förordnas av Kungl. Maj:t.

Tandvårdsutredningen har föreslagit, att poliklinikförestandarna skola pla­

ceras i 18 lönegraden. Med beaktande bl. a. av de pensionsförmåner, som

bliva förenade med befattningarna, anser jag emellertid en placering i 17 :e

lönegraden tillräcklig. Löneställningen för militärbefälstandläkarna synes

på sätt lönenämndema föreslagit kunna bestämmas till 20 :e lönegraden. Jag

förutsätter, att såväl poliklinikföreståndare som militärbefälstandläkare skola

fullgöra i genomsnitt minst 3Va timmars tjänstgöring per dag.

Enligt tandvårdsutredningens förslag skulle den av utredningen för den

militära tandvårdens ledning avsedde tandläkaren placeras i 28 :e lönegraden.

Den av mig föreslagna organisationen innebär viss ökning av ifrågavarande

befattningshavares arbetsuppgifter och ansvar. Då det emellertid möter svå­

righeter att för närvarande bedöma arbetsomfånget under normala förhål­

landen samt därjämte omorganisation av sjukvårdsledningen är under över­

vägande, anser jag försiktigheten bjuda, att ifrågavarande befattningshavare,

vilken torde kunna benämnas tandvårdsinspektör, i enlighet med lönenämn-

dernas förslag tills vidare placeras i 26:e lönegraden.

Jag har intet att erinra mot att därutöver försöksvis anställas 20 tand­

läkare mot ett årligt arvode av 1 200 kronor med skyldighet att fullgöra

tjänstgöring en månad årligen. Dagersättning synes i enlighet med civilför­

valtningens av lönenämndema biträdda förslag böra utgå med 6 kronor vid

tjänstgöring å egen bostadsort och med 12 kronor vid tjänstgöring utom

egen bostadsort.

Flertalet av de i den provisoriska tandvårdsorganisationen anställda tand­

sköterskorna åtnjuter avlöning enligt lönegrad MEx 1 i militära icke-ordi-

nariereglementel. De i ledande ställning stående tandsköterskorna vid ar­

méns polikliniker i Boden, Skövde och Göteborg samt flottans tandpoliklini­

ker i Stockholm och Karlskrona äro dock placerade i lönegrad MEx 4. Tand­

vårdsutredningen har nu föreslagit, att tandsköterskorna skola placeras i

lönegraderna MEo 4 respektive MEo 6. Framställningar örn förbättring av

tandsköterskornas löneställning lia tidigare gjorts av svenska tandsköterske-

förbundet och försvarets civila tjänstemannaförbund samt av försvarets

Kungl. Majlis proposition nr 171.

42

sjukvårdsförvaltning, varvid en placering i lönegraderna MEx 4 respektive

MEx 6 föreslagits. Det synes mig uppenbart, att den nuvarande löneställ-

ningen är alltför låg för att en tillfredsställande rekrytering av tandskö­

terskor skall kunna säkerställas. Då emellertid den av utredningen för fler­

talet sköterskor föreslagna lönegradsplaceringen vid jämförelse med löne­

villkoren för motsvarande personal vid folktandvården synes något för hög,

förordar jag i enlighet med lönenämndernas förslag, att av de 77 befatt­

ningar, som enligt utredningens förslag skulle placeras i lönegrad MEo 4,

omkring hälften inplaceras i lönegrad MEo 2. Det bör ankomma på för­

svarets sjukvårdsförvaltning att besluta örn befattningarnas tillsättande. 1

enlighet med det anförda utgår jag vid mina anslagsberäkningar från att

för landsköterskor skola inrättas 38 befattningar i lönegrad MEo 4 och 39

befattningar i MEo 2. Mot utredningens förslag, att för de största klinikerna

skulle avses 5 befattningar i MEo 6 har jag intet att erinra. Jag förutsätter,

att sköterskorna icke erhålla extra ordinarie anställning, förrän de blivit

prövade under erforderlig tid.

I likhet med tandvårdsutredningen anser jag, att anställningsvillkoren för

tandteknikerna vid försvarets proteslaboratorier tills vidare böra bibehållas

oförändrade.

Pensionsåldern för tandläkarna respektive tandsköterskorna synes i enlighet

med tandvårdsutredningens förslag böra bestämmas till 65 år respektive 60 år.

Såsom försvarets civilförvaltning föreslagit, synas medel för avlöningar

till tva tandläkarbiträden, som med anlitande av sakanslag anställts vid

Ostkustens och Sydkustens marindistrikts sjukvårdsförvaltningar, böra be­

räknas bland övriga för försvarets tandvård erforderliga avlöningskostna-

der. Befattningarna, vilka för närvarande äro uppförda i lönegrad MEo 4

och innehavas av manliga befattningshavare, ha av försvarets civila tjänste­

mannaförbund föreslagits skola inplaceras i lönegrad MEo 10 såsom expe­

ditionsföreståndare. Jag är emellertid icke beredd att tillstyrka berörda

lönegradsuppflyttning. Det synes mig nämligen kunna ifrågasättas, huru­

vida icke kvinnlig personal lämpligen bör anställas för ändamålet. Innan

ställning tages till förslaget synes vidare böra förebringas fullständigare ut­

redning rörande behovet i fredstid av biträdespersonal vid ifrågavarande

polikliniker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Materielanskaffning.

Tandvårdsutredningen.

Med erinran att 1943 års riksdag anvisat medel för då erforderlig kom­

plettering av försvarets tandpoliklinikutrustningar har tandvårdsutredningen

anfört, att vissa ytterligare förband sedan berörda tid upprättats eller inom

kort komme att upprättas, nämligen Norrbottens regementes jägarbataljon

i

Kiruna, Göta pansarlivgarde i Enköping, luftvärnsskjutskolan å Väddö, Gus-

43

tavsviks örlogsdepå, Göteborgs örlogsstation, Älvsborgs kustartillerirege­

mente i Göteborg, Härnösands kustartilleridetachement, marinens underoffi-

cersskola å Berga, Hälsinge flygflottilj vid Söderhamn och Södertörns flyg­

flottilj vid Tullinge. Utrustning för tandpoliklinik erfordrades även för ar­

méns underofficersskola i Uppsala, vilken inom kort beräknades erhålla n> tt

sjukhus.

Sammanlagt skulle alltså erfordras 11 nya poliklinikutrustningar. Emel­

lertid bleve genom nedläggandet av under nuvarande beredskapstid organi­

serade polikliniker tvenne fullständiga utrustningar disponibla, vilket gjorde,

att nyanskaffningsbehovet endast vore 9 utrustningar. Tandvårdsutredningen

ansåge att poliklinikerna vid Gustavsviks örlogsdepå och luftvärnsskjutsko-

lan å Väddö tills vidare kunde vara utrustade med allenast fältutrustningar,

vilka syntes kunna ställas till förfogande från redan förefintliga sjukvårds-

materielförråd. Med anledning av vad salunda anförts skulle allenast 7 ut­

rustningar behöva nyanskaffas. Enär kostnaden för varje utrustning beräk­

nats till 9 000 kronor, utgjorde medelsbehovet för ifrågavarande materiel-

anskaffning 63 000 kronor.

Yttrande.

Chefen för marinen har framhållit, att utrustning för Gustavsviks örlogs­

depå icke erfordrades samt att gemensam utrustning borde avses för Göte­

borgs örlogsstation och Älvsborgs kustartilleriregemente.

I likhet med chefen för marinen anser jag, att tandpoliklinik icke bör an- P

chefen.

ordnas vid Gustavsviks örlogsdepå, vilken enligt 1944 års riksdags beslut

icke skall organiseras i tidigare planerad omfattning. Den utrustning, som

beräknats för ifrågavarande depå, synes lämpligen i stället kunna avses för

Härnösands kustartilleridetachement och de till Härnösand förlagda stabs­

organen, därest militär tandpoliklinik anses böra där anordnas, vilket med

hänsyn till den ringa personalstyrkan synes tveksamt.

För Göteborgs örlogsdepå och Älvsborgs kustartilleriregemente bör på sätt

chefen för marinen anfört beräknas gemensam poliklinikutrustning. Härige­

nom uppkommande besparing torde dock bliva obetydlig.

Nu angivna begränsningar i fråga örn tandpoliklinikerna påverka ej per­

sonalbehovet.

Under det i årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 103)

äskade anslaget till Flygvapnet: Engångsanskaffning av sjukvårdsmateriel

ha medel beräknats för anskaffning av poliklinikutrustning för Hälsinge

flygflottilj. Enär motsvarande materiel för Södertörns flygflottilj icke torde

erfordras under nästa budgetår, synas medel för anskaffning därav bora

beräknas under flygvapnets anslag för budgetåret 1946/47.

Med hänsyn till vad sålunda anförts böra i detta sammanhang beräknas

medel för anskaffning av allenast fyra poliklinikutrustningar. Medelsbeho-

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

44

vet härför kail på grundval av de av tandvårdsutredningen uppgivna kost­

naderna beräknas lill 36 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Tandvårdsutredningen.

Utredningen har beräknat de årliga personalkostnaderna vid

bifall till utredningens förslag till i runt tal 650 000 kronor enligt följande

sammanställning (inom parentes angivas motsvarande kostnader enligt nu­

varande provisoriska organisation):

Extra ordinarie tandläkare (avlöning enligt lägsta

löneklass) ..................................................................

Försvarstandläkare av 2. graden............................

Tillfälligt anställda tandläkare ................................

Tandsköterskor ............................................................

Tandtekniker ..............................................................

Kontorsbiträde ..............................................................

Rörligt tillägg ..............................................................

Ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag...................

Rese- och traktamentsersättningar .......................

kronor 237 585 (234 000)

»

33 000

»

20

000

»

207 855 (180 000)

»

71 000 ( 71 000)

>

2 781

»

70 000

»

4 000

»

4 000

Summa kronor 650 221 (485 000)

De årliga materialkostnaderna har utredningen beräknat till

180 000 kronor.

För underhall och nyanskaffning av tandvårdsmale­

ri e I bär utredningen beräknat ett årligt medelsbehov av 80 000 kronor.

De sammanlagda årskostnaderna ha i enlighet med det an­

förda beräknats till (650 000 + 180 000 + 80 000 =) 910 000 kronor.

Härtill komma enligt utredningens beräkningar förenämnda engång s-

kostnader å 63 000 kronor.

Yttrande.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att utredningen icke avgivit nå­

got förslag rörande sättet för det budgeltekniska ordnandet av de för tand­

vårdsorganisationen erforderliga medelsanvisningarna. Med hänsyn till de

svårigheter, som förelåge att göra någon uppdelning av kostnaderna de olika

försvarsgrenarna emellan, ville civilförvaltningen för sin del föreslå, att för

tandvårdsorganisationen i riksstaten uppfördes för försvarsväsendet gemen­

samma anslag till dels avlöningar, dels omkostnader, dels ock, i den mån så

under uppsättningsperioden vore erforderligt, engångsanskaffning. Det syn-

45

les också lämpligast, att samtlig extra ordinarie personal uppfördes å en ge­

mensam personalförteckning. Den omständigheten, att viss personal avsages

skola vara placerad inom arméinspektionen och försvarets sjukvårdsförvalt­

ning, syntes icke utgöra hinder mot en dylik anordning.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 186), har Kungl.Dep<^J^nU

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Provisoriska åtgärder till förbättrande av tandvården inom försvarsväsendet

för budgetåret 1945/46 beräkna ett reservationsanslag av 485 000 kronor.

På sätt försvarets civilförvaltning föreslagit synas erforderliga anslag för

bestridande av kostnaderna för den nu föreslagna tandvårdsorganisationen

böra uppföras under rubriken D. Vissa för försvaret gemensamma ända­

mål. Anslagen böra uppföras under samlingsrubriken Försvarets tandvård

samt avse dels avlöningar, dels omkostnader och dels engångsanskaffning.

Anslaget till avlöni n g a r, vilket bör lia karaktären av förslagsanslag,

synes böra fördelas på två anslagsposter, den ena till avlöningar till icke­

ordinarie personal och den andra till rörligt tillägg.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal avses i första

hand för avlöningar till den extra ordinarie personalen. Ehuru jag icke

funnit mig kunna tillstyrka bifall lill tandvårdsutredningens förslag örn in­

rättande av en särskild personalkår för försvarets tandläkare, synas prak­

tiska skäl tala för att medel i detta sammanhang beräknas för samtliga av

mig tillstyrkta tandläkarbefattningar. Befattningen för tandvårdsinspektör

bör i vanlig ordning upptagas å personalförteckning. Kostnaderna för av­

löningar till extra ordinarie tandläkare beräknar jag till 216 000 kronor,

varvid jag anser mig kunna räkna med lägsta löneklasserna i respektive

lönegrader. Medelsbehovet för avlöningar till extra ordinarie tandsköterskor

och till förenämnda tandläkarbiträde!! vid Ostkustens och Sydkustens

marindistrikts sjukvårdsförvaltningar kan enligt sedvanliga beräkningsgrun­

der uppskattas till 200 000 kronor. Från ifrågavarande anslagspost böra

vidare bestridas kostnader för arvoden till de tandläkare, som enligt vad i

det föregående anförts skulle anställas för en månads obligatorisk tjänst­

göring per år. Medelsbehovet för årsarvoden till denna personal utgör

(20 X 1 200 =) 24 000 kronor. Till dagarvoden torde kunna beräknas om­

kring 5 000 kronor. Anslagsbelastningen för della ändamål kan emellertid

icke med säkerhet överblickas, varför anslagsposten synes böra upptagas

förslagsvis. Jag förutsätter härvid, att anslagsposten må överskridas allenast

örn kostnaderna för dagarvoden till här avsedda tandläkare överstiga nyss-

berörda belopp av

5

000 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal böra även

beräknas medel för tillfälligt anställande av tjänstemän, i första hand de

redan anställda tandteknikerna samt i mån av behov även tandläkare och

biträdespersonal. Medelsbehovet för ifrågavarande ändamål ävensom för

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

46

Kungl. Maj:ts proposition m 171.

övertidsersättningar m. m. torde med utgångspunkt från utredningens upp­

gifter kunna beräknas till 95 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör i enlighet

med det anförda upptagas med ett belopp av (216 000 + 200 000 + 24 000

+ 5 000 -j- 95 000 =) 540 000 kronor.

lill rörligt tillägg beräknar jag 70 000 kronor, varför det sammanlagda

medelsbehovet under avlöningsanslaget skulle utgöra (540 000 + 70 000 =)

610 000 kronor.

tander anslaget till omkostnader, vilket även bör givas förslags­

anslags karaktär, upptager jag medel för bestridande av de av tandvårds-

utredningen beräknade material- samt underhålls- och nyanskaffningskost­

naderna, tillhopa 260 000 kronor. Medel böra vidare under delta anslag be­

räknas för rese- och traktamentsersättningar. Medelsbehovet för detta ända­

mål uppskattar jag till 4 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet under

anslaget skulle således uppgå till (260 000 + 4 000 =) i avrundat tal 265 000

kronor. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa stat för an­

slaget.

För engångskostnader torde i enlighet med det föregående böra

anvisas ett reservationsanslag av 36 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för nästa budgetår kunna således vid bifall

till mitt förslag uppskattas lill (610 000 + 265 000 + 36 000 =) 911 000 kro­

nor, varav 36 000 kronor för engångskostnader.

Som jämtörelse må erinras örn att kostnaderna för den provisoriska tand­

vårdsorganisationen för innevarande budgetår beräknats till 485 000 kronor.

Enär omkostnaderna för närvarande bestridas från andra anslag, innefattar

detta belopp uteslutande avlöningskostnader.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående angivna grun­

derna för organisationen av tandvården inom försvaret,

dels fastställa följande personalförteckning för försvarets

tandvård, alt tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Personalförteckning.

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.

Befattning

Lönegrad

1 tandvårdsinspektör........................................................ Eo 26,

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets tand­

vård, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöniugsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ..................................................... kronor 540 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... 8_____70 000

Summa kronor 610 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

47

dels ock för budgetåret 1945/46 anvisa

till Försvarets tandvård: Avlöningar ett förslagsanslag av

610 000 kronor,

till Försvarets tandvård: Omkostnader ett förslagsanslag

av 265 000 kronor samt

till Försvarets tandvård: Engång sanskaffning av materiel

ett reservationsanslag av 36 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga leda­

möter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas propo­

sition av den lydelse bilaga till detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

A. Broberg.