Prop. 1945:250
('med förslag till förord\xad ning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
1
Nr 250.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt; given Stockholms slott den 23 mars 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll t!)i5. I sami. Nr 250.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) om varuskatt.
Härigenom förordnas, att i förordningen den 25 maj 1941 örn varuskatt
skall, närmast efter 3 §, införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av följan
de lydelse.
3 a §.
Kungl. Maj:t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av varuskatt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars
1945.
Närvarande:
Statsministern
Hansson , ministern för utrikes ärendena
Gunther , statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Hubbestad, Ohlin, Danielson, Andrén.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt samt anför
därvid följande.
Enligt förordningen om varuskatt skall för vara, som är upptagen i en vid
förordningen fogad förteckning — därest varan tillverkas yrkesmässigt inom
riket för avsalu eller för vidare bearbetning eller ock införes till riket — till
staten erläggas särskild skatt (varuskatt). De i nämnda förteckning upptag
na varorna utgöras av bl. a. choklad med tillsats av socker, konfityrer, vissa
putsmedel och essenser samt toilettpreparat. I förordningen meddelas när
mare bestämmelser i fråga örn kontrollen över tillverkningen och importen
av varor, för vilka varuskatt skall utgå, samt angående skattens inbetalande
m. m. Någon bestämmelse, som möjliggör för skattskyldig att i fall, då en
beskattning med hänsyn till omständigheterna skulle te sig obillig eller obe
fogad, erhålla befrielse från skyldighet att erlägga varuskatt eller att återfå
redan erlagd sådan skatt, har icke upptagits i förordningen.
I en vid innevarande års riksdag i första kammaren framställd interpella
tion anförde interpellanten — under hänvisning till att visst namngivet före
tag i Stockholm, som bedreve tillverkning av halvfabrikat för konditori
branschen, förklarats skyldigt att retroaktivt erlägga varuskatt med cirka
86 000 kronor — att mot varuskatteförordningen kunde anmärkas, bland an
nat, att densamma icke inrymde någon möjlighet för Kungl. Majit att resti
tuera eller efterskänka skatt, där sådant vore av särskilda omständigheter på
kallat. I det ifrågavarande fallet hade de rättstillämpande myndigheterna
därför icke ägt möjlighet att, såsom billigtvis bort ske, låta varuskatten —
därest sådan överhuvud bort utgå — träda i tillämpning först från och
med den dag då genom vederbörande myndighets beslut fastslagits, att skatte
plikt förelåge för de produkter företaget tillverkade. I anslutning härtill
framställde interpellanten till mig den frågan, huruvida jag ansåge att för
ordningen borde kompletteras och ändras i syfte att undanröja sådana olä
genheter av dess tillämpning, som nyss angivits.
Kungl. Majlis proposition nr 250■
Departements
chefen.
I anledning av interpellationen inhämtade jag yttrande i frågan från kontrollstyrelsen, som därvid anförde, att styrelsen i princip delade den av inter- pellanten uttalade meningen, alt varuskatteförordningen lämpligen borde kompletteras i syfte ali åt Kungl. Maj:t inrymma befogenhet att i vissa fall efterskänka varuskatt. En sådan befogenhet vore lämnad i 6 § förordningen om allmän omsättningsskatt, enligt vilken Kungl. Maj:t ägde, där synnerliga skäl därtill vore, medgiva befrielse från eller återbäring av allmän omsätt ningsskatt. Då kontrollstyrelsen funnit sig kunna ansluta sig till interpellan- tens ståndpunkt i nämnda hänseende, hade det närmast varit med tanke på den understundom mycket härda verkan, som minimiskattebestämmelsen i 3 § 1 mom. varuskatteförordningen kommit att innebära för vissa smärre tillver kare, för vilka efterdebileringen av minimiskatt för en förfluten tid rent av kunnat överstiga varuomsättningens värde och i varje fall ofta uppgått till ef ter deras förhållanden så stora belopp, all skattebeloppets utkrävande tett sig orimligt. Bestämmelsen skulle emellertid sannolikt även kunna finna till- lärtlphing i andra fall.
I samband härmed må erinras örn all jag i mitt svar å interpellationen — vilket avgavs dell 14 i denna månad — uttalade att jag delade interpellarttens uppfattning om önskvärdheten av den ifrågasatta kompletteringen av varu- skatleförordningen och att jag även vore beredd att, i vad på mig ankomme, verka för ett snabbi genomförande därav.
Såsom framgår av mitt svar å den förut omnämnda interpellationen anser jag det önskvärt, att möjlighet beredes Kungl. Majit att, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av varuskatt. Införandet av en dylik bestämmelse i varuskatteförordningen skulle innebära, att denna förordning i nu förevarande hänseende bringades i överensstämmelse med förordningen örn allmän omsättningsskatt. I enlighet härmed tillstyrker jag, att i varuskatteförordningen införes ett stadgande av angivet innehåll. Detta stadgande torde lämpligen böra upptagas såsom en ny paragraf, benämnd
- a §.
Beträffande frågan örn de närmare förutsättningar, som böra gälla för till - tampning av det föreslagna stadgandet, torde viss ledning kunna hämtas från förarbetena till förordningen om allmän omsättningsskatt (se första särskilda Utskottets vid 1940 års urtima riksdag utlåtande nr 10 s. 26 o. f.). I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Majit att från läll till fall bedöma huruvida »Synnerliga skäl» skola anses vara för handen. Jag förutsätter emellertid, att med hänsyn till stadgandets karaktär detsamma erhåller en restriktiv tolk ning. Jag förutsätter även att, därest Kungl. Majit i visst fall skulle anse åter bäring av varuskatt böra medgivas, återbäringen skall kunna begränsas till skälig del av det erlagda skattebeloppet. Den omständigheten, att varuskatt erlagts redan innan den nu ifrågasatta ändringen i varuskatteförordningen trätt i kraft, synes icke i och för sig böra hindra, att en framställning örn åter bäring av skatten bifälles, därest förutsättningar härför eljest föreligga.
5
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet
med det nu anförda upprättat förslag till förordning angående ändring i för
ordningen den 25 maj 1911 (nr 251) om varuskatt måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro
position av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Ur protokollet:
Bengt Ericsson.