o

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

De huvudsakliga bestämmelserna om kyrkobokföringen innefattas i för­

ordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande. För kyrko­

bokföringen i Stockholm och Göteborg gälla i vissa avseenden särskilda stad­

gan den.

Enligt kyrkobokföringsförordningen skola i varje församling av svenska

kyrkan föras följande kyrkoböcker, nämligen församlingsbok, bok över obe­

fintliga, inflyttningsbok, utflvttningsbok jämte förteckning över ankomna

aviser örn inflyttning, födelse- och dopbok,,konfirmationsbok, lysnings- och

vigselbok samt död- och begravningsbok ävensom, där så erfordras, fastig-

hetslängd, kommunionlängd samt särskild bok, innehållande anteckningar

rörande personer, vilka äro till nattvardens begående förhindrade. Kyrko­

böckerna äro i regel bundna böcker; i vissa församlingar föres dock försam­

lingsboken eller fastighetslängden med särskilt medgivande enligt lösblads-

system. Några församlingar äro uppdelade i särskilda kyrkobokförings-

distrikt; sådant distrikt är med avseende å kyrkobokföringen likställt med

församling. För kyrkoböckernas förande ansvarar pastor.

Församlingsboken är kyrkobokföringens huvudbok, i vilken även de vä­

sentligaste anteckningarna i övriga kyrkoböcker införas. Församlingsboken

utgör förteckning över dem, som äro bosatta i församlingen, och innehåller

beträffande var och en anteckning om sådana personliga förhållanden, örn

vilka kunskap befunnits böra inhämtas genom kyrkobokföringen. Försam­

lingsboken skall som regel vara upplagd efter personernas bostad men kan

efter vederbörande domkapitels medgivande föras i annan ordning, antingen

kronologiskt efter tiden för personernas inflyttning eller nya familjero bil­

dande eller ock alfabetiskt efter personernas tillnamn. I sistnämnda fall skall

i församlingen föras jämväl fastighetslängd, upplagd efter personernas bo­

stad.

Från församlingsboken till boken över obefintliga överföras de personer,

om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av flyttnings­

betyg bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelse under tiden mellan två

på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits.

I Stockholm föras ej församlingsbok och bok över obefintliga. Församlings­

boken ersättes av inflyttningsboken, som här föres utförligare än i övriga för­

samlingar, och av fortlöpande anteckningar å särskilda prästbevis, som av

församlingsborna själva förvaras. Boken över obefintliga ersättes av årliga

förteckningar över obefintliga, vilka upprättas vid den civila folkbokföringen

i staden och av pastorsämbetena samlas till en bok.

De övriga kyrkoböckerna utgöra specialregister över befolkningens föränd­

ringar och kyrkliga förrättningar; deras huvudsakliga innehåll framgår av

benämningarna. De förås i regel kronologiskt; in- och utflyttningsböckeina

må dock föras alfabetiskt.

Nödiga underrättelser för kyrkobokföringen erhålla pastorsämbetena dels

genom anmälningar från allmänheten om födelser, dödsfall och flyttningar

dels ock genom avisering från olika myndigheter och befattningshavare. Flytt­

ning från en församling till en annan anmäles både hos pastorsämbetet i

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

1925 och den 17 november 1905 gälla i åtskilliga hänseenden särskilda före­

skrifter för Stockholm och Göteborg.

Enligt förordningen den 6 augusti 1894 skall mantalsskrivning årligen

mellan den 15 november och årets slut för det nästföljande året förrättas sär­

skilt för varje stad och kommun å landet av häradsskrivaren eller, såvitt

angår stad med magistrat, under dennas tillsyn av den tjänsteman, vilken

debiteringen av kronoutskylder åligger eller till vilkens befattning förrätt­

ningen enligt särskilda föreskrifter hör. Konungen äger förordna, att i stad

utan magistrat mantalsskrivningen skall förrättas av kommunalborgmästa­

ren eller under dennes tillsyn av särskild tjänsteman. Därest på grund av

fögderiets utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke anses kunna

medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, äger läns­

styrelsen förordna särskild mantalsskrivningsförrältare för ett eller flera

distrikt.

Före mantalsskrivning å landet skall häradsskrivaren hava upprättat stom­

me till mantalslängd, upptagande fastigheterna med deras ägare och inne­

havare enligt den senast fastställda mantalslängden. För stad saknas mot­

svarande föreskrift.

Mantalsskrivningen grundas å uppgifter från allmänheten och vissa myn­

digheter. Mantalsuppgift skall i regel avgivas skriftligen; på landsbygden äga

dock allmoge och mindre skrivkunniga att antingen själva eller genom annan

uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter.

Vid mantalsskrivningen skola närvara pastor eller ombud för honom, ve­

derbörande stadsfiskal eller fjärdingsman samt kommunalombud, vilka till

det antal, som för vinnande av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen er­

fordras och av länsstyrelsen bestämmes, för varje distrikt utses av den myn­

dighet, som utövar kommunens beslutanderätt. Pastor eller hans ombud skall

vid förrättningen tillhandahålla församlingsboken samt lämna erforderliga

upplysningar.

Mantalsskrivningen verkställes i enlighet med församlingsboken och efter

granskning av mantalsuppgifterna samt med ledning jämväl av de upplys­

ningar, som kunna meddelas av de vid förrättningen närvarande. Därvid

upprättas mantalslängd, i vilken personerna upptagas efter bostad. Envar

skall som regel mantalsskrivas där han är bosatt. Den som saknar stadig­

varande hemvist upptages efteråt i längden under ett år men uteslutes där­

efter, om förhållandet fortfar, från mantalsskrivning. Skälen till meddelade

beslut antecknas i protokoll.

Sedan förrättningen avslutats, skall mantalslängden rättas och komplet­

teras under medverkan av pastor samt efter skriftväxling mellan mantals-

skrivningsförrättarna. Skriftväxlingen är föreskriven till förhindrande av att

någon blir från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller å mera än ett

ställe mantalsskriven. Pastor skall bland annat lämna uppgift om föränd­

ringar, som enligt kyrkoböckerna inträffat mellan förrättningen och årets

slut genom födelse, dödsfall och flyttning samt med avseende å civilstånd,

och, jämlikt kungörelsen den 6 december 1935 angående särskild tilläggs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

förteckning till mantalsskrivningarna, å personer vilka till och med den 15

januari blivit kyrkobokförda inom distriktet såsom inflyttade från annat

distrikt. Pastor har därjämte att verkställa en avslutande granskning av

längden. Sedan vederbörliga rättelser och tillägg i anledning av pastors an­

märkningar införts i längden anses denna justerad.

I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd må ändring

sökas genom besvär hos länsstyrelsen. Stanna mantalsskrivningsförrättare

vid skriftväxling i olika beslut skall frågan underställas länsstyrelsens pröv­

ning. Talan mot länsstyrelses beslut fullföljes genom besvär hos kammar­

rätten.

I Stockholm förrättas mantalsskrivningen av mantalsintendenten, i Göte­

borg av mantalsskrivarna. Utöver de i allmänhet förekommande mantals-

uppgifterna avlämnas i dessa städer av varje fastighetsägare en huvudför­

teckning å alla dem till vilka han upplåtit lägenhet. Huvudförteckningen

skall dessutom innehålla uppgift örn icke upplåtna lägenheter, lägenheter­

nas hyresvärde med mera. Vid mantalsskrivningen jämföras mantalsupp-

gifterna och huvudförteckningama med den löpande civila folkbokföringens

huvudurkunder -—■ i Stockholm folkregisterkorten och i Göteborg mantals-

böckerna. Mantalslängden tryckes i Stockholm med hjälp av s. k. adressplå­

tar och adresseringsmaskiner. Besvär angående mantalsskrivning prövas i

Stockholm av Överståthållarämbetet och i Göteborg av polisdomstolen. Ta­

lan mot dessa myndigheters beslut fullföljes genom besvär hos kammarrätten.

Reformförslag, önskemål och förslag angående en mer eller mindre

djupgående reformering av folkbokföringen hava framförts vid upprepade

tillfällen under de två sistförflutna decennierna. Motioner i sådant syfte

väcktes sålunda vid 1925, 1926 och 1928 års riksdagar men vunno ej bifall.

De s. k. 1924 års uppbördssakkunniga, vilka år 1929 framlade betänkande

angående rationell skatteuppbörd, föreslogo att vid sidan av kyrkobokfö­

ringen och mantalsskrivningen, vilka skulle bibehållas med vissa föränd­

ringar, skulle införas en civil löpande folkbokföring, centraliserad till de av

de sakkunniga föreslagna uppbördsinyndigheterna, nämligen i Stockholm

Överståthållarämbetet, i Göteborg och Malmö magistraten samt i länen i öv­

rigt länsstyrelserna. Uppbördsmyndighelerna skulle utrustas med maskinella

hjälpmedel för tryckning av längder. Vid 1930 års riksdag beslöts skrivelse

till Konungen med hemställan örn en allsidig utredning rörande åtgärder

för införande av folkregister och därmed i samband stående frågor. Chefen

för generalstaben hemställde därefter i skrivelse den 10 oktober 1931, att

denna utredning måtte komma till stånd snarast möjligt och taga sikte även

på folkregistreringens användbarhet för den militära redovisningen. Förslag

till förbättringar i mantalsskrivningen framlades vidare av Sveriges härads-

skrivarförening i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 1 mars

1934. Sedan 1934 års riksdag i skrivelse till Konungen anhållit örn utredning

och förslag i syfte att åstadkomma förbättrad lagstiftning rörande mantals­

skrivning och därmed sammanhängande frågor, verkställdes under år 1934

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

en förberedande undersökning inom finansdepartementet; som resultat av

denna framgick, att en allmän utredning i ämnet icke boede föregripas av

partiella reformer. En allmän utredning verkställdes sedermera av 1936 års

uppbördskommitté, som år 1938 framlade förslag till omorganisation av

uppbördsväsendet och folkbokföringen. Över förslaget avgåvos efter remis­

ser yttranden av ett flertal centrala ämbetsverk, länsstyrelserna, domkapitlen,

ett antal sammanslutningar samt åtskilliga städer, landskommuner, kyrko­

råd och pastorsämbeten med flera. En närmare redogörelse för förslaget och

yttrandena lämnas i olika sammanhang i det följande.

Som ett led i sin verksamhet föranstaltade besparingsberedningen år 1941

örn särskild sakkunnigutredning rörande den officiella statistiken. Sedan

de för denna utredning tillkallade sakkunniga — under framhållande av,

bland annat, att en avsevärd begränsning av kostnaderna för åtskilliga gre­

nar av den officiella statistiken skulle kunna vinnas efter genomförande av

en rationell, modern folkbokföring — hemställt om utredning angående folk­

bokföringen, beslöt besparingsberedningen den 26 september 1941 föranstalta

om sådan utredning samt tillkalla följande sakkunniga att jämte bered­

ningens ledamot direktören I. Sjögren deltaga däri, nämligen överdirektören

E. J. Höijer, borgmästaren A. O. E. Rylander och professorn S. G. W.

Wahlund. Sjögren frånträdde i februari 1943 utredningen. Den 10 december

1943 förordnade Kungl. Majit i samband med beslut örn besparingsbered-

ningens upphörande, att utredningen om folkbokföringen skulle fullföljas.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen folkbokföringskommittén, avgå-

vo i november 1944 betänkande med förslag till omorganisation av folk­

bokföringen (SOU 1944:52). — Då uttrycket »kommittén» användes i det

följande avses, örn sammanhanget ej giver annat vid handen, nyssnämnda

sakkunniga.

II. Allmän översikt över kommitté förslaget och däröver avgivna

remissyttranden.

A. Rommittéförslaget.

Kommitténs utredning utmynnar i ett förslag till folkbokföringsförordning.

I det följande lämnas en kort redogörelse för nämnda förslag, därvid redo­

görelsen i huvudsak följer författningstexten.

1. Inledande stadganden. Enligt kommittéförslaget skall bokföring av

rikets befolkning ske genom kyrkobokföring och mantalsskrivning, den sist­

nämnda omfattande även de juridiska personerna i riket.

I varje län skall länsstyrelsen i egenskap av lånsbyrå för folkbokföringen

utrustas med adresseringsmaskiner samt i överensstämmelse med kyrkoböc­

ker och mantalslängder föra ett tryckande register — d. v. s. ett till ma­

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

7

skinerna hörande kartotek av tryckplåtar —- över fastigheterna, befolkningen

och de juridiska personerna inom länet. Där med hänsyn till förhållandena

i viss stad synnerliga skäl därtill äro, skall Konungen äga förordna, att det

tryckande registret i vad det angår staden skall föras hos stadens manlals-

skrivningsförrättare, vilken i dylikt fall har att fullgöra länsbyrås åligganden

med avseende å staden. För dylik överflyttning av det tryckande registret er­

fordras stadens medgivande.

Statistiska centralbyrån skall i egenskap av riksby rå för folkbokföringen

utöva den centrala ledningen av och tillsynen över folkbokföringen samt föra

vissa register.

För envar i riket kyrkobokförd person skall finnas ett av länsbyrå eller

riksbyrån fastställt födelsenummer, bestående av personens med siffror skriv­

na födelsedata med tillägg av ett tresiffrigt ordningsnummer, udda för man

och jämnt för kvinna samt olika för alla samma dag födda, t. ex. 1925—01

—09—037 för en man, född den 9 januari 1925, och 1928—12—29—002 för

en kvinna, född den 29 december 1928.

För kyrkobokföringen skall enligt förslaget pastor ansvara.

Kostnaderna för kyrkobokföringen skola åvila församlingen. Särskilt un-

derstrykes i förslaget församlingens skyldighet att i den mån förhållandena

så påkalla tillhandahålla pastor skrivbiträde.

I varje territoriell församling skola finnas av församlingen utsedda rote-

ombud, ett för varje rote, enligt en av länsstyrelsen fastställd indelning av för­

samlingens område. Länsstyrelsen äger under vissa förutsättningar medgiva

undantag från skyldigheten att utse roteombud. Roteombuden väljas för en

period av fyra år. Förordnanden för de valda utfärdas av länsstyrelsen, som

har att före förordnandet pröva vederbörandes lämplighet. Olämpligt rote­

ombud kan när som helst av länsstyrelsen entledigas.

Roteombud har enligt kommittéförslaget att verka för att allmänheten stäl­

ler sig de för folkbokföringen meddelade bestämmelserna till noggrann efter­

rättelse och sålunda fullgör stadgad anmälnings- och uppgiftsskyldighet, att

tillhandagå pastor och mantalsskrivningsförrättare med upplysningar och

rapporter i folkbokföringsärenden, att himna allmänheten hjälp med ifyl­

lande av mantalsblanketter samt att biträda vid förskrivnings- och mantals-

skrivningsförrättningar. I samband med förberedelserna till mantalsskriv­

ningen skola vissa arbetsuppgifter av expeditionell natur åligga roteombuden,

såsom att mottaga, granska och ordna mantalsuppgifterna, att upprätta vissa

handlingar över personer, vilka försummat sin uppgiftsskyldighet lill kyrko­

bokföringen eller mantalsskrivningen med mera. Roteombud är med avseende

å rätt till gottgörelse och ersättning för kostnader i anledning av uppdraget

likställd med vald ledamot av kommunalnämnd, som utsetts till ordförande.

Till ledning vid uppdragets fullgörande erhåller roteombud årligen en av

länsbyrån tryckt förteckning över fastigheterna inom roten med deras ägare

och innehavare samt de fysiska och juridiska personerna inom roten (rote-

förteckning).

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

2. Kyrkobokföringen. De nuvarande kyrkoböckerna skola enligt

kommittéförslaget bibehållas, ehuru förda enligt i vissa hänseenden ändrade

formulär, dock med undantag av utflyttningsboken vilken med hänsyn till

föreslagna ändrade bestämmelser om förfarandet vid flyttning ansetts obe­

hövlig. Såsom ny kyrkobok tillkommer den s. k. församlingsliggaren.

Kyrkoböckerna med undantag av församlingsliggaren skola, där ej Konung­

en för viss församling medgivit undantag, vara bundna; dock må till försam-

lingsbok hörande fastighetslängd vara inrättad enligt lösbladssystem.

I församlingsliggaren skola bladen kunna utbytas. Varje person skall upp­

tagas å särskilt upplägg. Till varje upplägg anslås ett blad, vartill vid behov

fogas fortsättningsblad. Sådant upplägg kallas personakt. Endast en per­

sonakt får finnas i riket för varje person.

Envar skall med vissa närmare angivna undantag vara kyrkobokförd —

varmed enligt förslagets definition förstås upptagen i församlingsboken — i

den församling och å den fastighet, där han är bosatt; församlingen benäm­

nes hans kyrkobokföringsort och fastigheten hans kyrkobokföringsfastighet.

Den som ej är bosatt å någon fastighet i den församling, där han är kyrko­

bokförd, upptages i församlingsboken under rubriken »å församlingen

skrivna».

Till ledning för tolkningen av begreppet »bosatt» lämnas i förslaget utför­

liga bestämmelser och anvisningar.

I församlingsboken får icke någon införas med mindre personakt för ho­

nom finnes i församlingsliggaren.

För nyfödd upprättas personakt av pastor i den nyföddes födelsehemort,

d. v. s. som regel moderns kyrkobokföringsort vid nedkomsten. I andra fall,

då någon skall kyrkobokföras i församlingen, har pastor att rekvirera per­

sonakt för honom från pastorsämbetet i den senaste kyrkobokföringsorten

eller, örn personen inflyttat från utlandet eller är bokförd såsom obefintlig,

från riksbyrån. Riksbyrån upprättar personakt, om sådan ej redan finnes.

Personakterna för dem, som utflyttat till utlandet eller överförts till bok över

obefintliga, skola från pastorsämbetena insändas till riksbyrån för att där

förvaras i särskilda register. Så skall även ske med avlidnas personakter.

I varje församling skall, utom kyrkoböcker föras ett hjälpkortregis-

t e r över personerna, bestående av avtryckskort d. v. s. kort vilkas text utgör

avtryck av vederbörliga plåtar i det tryckande registret. Dessa kort skola

av pastor användas, utom såsom register, även för avisering till länsbyrån,

på det sätt att kortet för person, beträffande vilken någon förändring blivit

anmäld, insändes till länsbyrån med anteckning örn förändringen. Länsbyrån

tillställer pastor nytt avtryckskort, sedan ändringen införts i det tryckande

registret.

Hjälpkorlregistret skall föras i två avdelningar, den ena — församlings-

registret — över de personer, som äro kyrkobokförda i församlingen, och

den andra — avgångsregistret — över utflyttade, obefintliga och döda. Av-

gångsregistret skall vart tionde år eller, i vissa församlingar, oftare genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

9

länsbyråns försorg avskrivas i en aogångslängd, avsedd för arkivering. Av­

skrivna kort förstöras.

Envar i riket kyrkobokförd svensk medborgare, som fyllt 15 år, skall en­

ligt förslaget innehava ett av länsbyrå för honom utfärdat medborg ar­

kor t, bestående av pärm och tre blad. I medborgarkortet skola medelst

avtryck av vederbörlig plåt i det tryckande registret angivas å såväl pär­

men som bladen personens namn, födelsenummer och födelsehemort samt å

varje blad därjämte personens titel eller yrke, civilstånd, kyrkobokföringsort

och, med utsättande av mantalsåret, mantalsskrivningsort vid tiden för tryck­

ningen. För gift person skall dessutom å bladen utsättas makens födelsenum­

mer. Därjämte föreslås vissa bestämmelser örn medborgarkortets' förseende

med namnteckning och fotografi.

För den, vars namn ändrats, skall länsbyrån utfärda nytt medborgar-

kort. Har någons kyrkobokföringsort ändrats, skall länsbyrån insätta nya

blad i hans medborgarkort. övriga förändringar antecknas å medborgar­

kortet av pastor.

Medborgarkortet är avsett att användas som legitimationshandling och, på

sätt i det följande angives, som hjälpmedel vid kyrkobokföringen. Medbor­

garkortet anses därjämte kunna ersätta vissa enklare prästbevis.

Angående anmälningar och andra uppgifter för kyrko­

bokföringen innehåller förslaget utförliga bestämmelser. Följande må här

anmärkas.

Enskild person åliggande anmälningsskyldighet skall i regel fullgöras

muntligen vid personlig inställelse för pastor av den anmälningsskyldige el­

ler ombud för honom, pastor dock obetaget att godtaga anmälan som skett

i annan ordning.

Underrättelser mellan myndigheter i kyrkobokföringsärenden böra enligt

kommittén meddelas skriftligen och, såvitt angår underrättelser till eller från

länsbyrå, om möjligt med användande av avtryckskort. Erfordras för under­

rättelses översändande kännedom örn var någon är eller varit bokförd, må

upplysning därom inhämtas hos riksbyrån eller underrättelsen tillställas riks-

byrån med anhållan örn dess översändande till vederbörande, där ej känne­

dom om bokföringsorten kan med mindre omgång vinnas på annat sätt.

Länsbyråerna avses skola från pastorsämbetena erhålla underrättelser an­

gående:

1. barns födelse och förnamn;

2. barns efternamn, örn det avviker från det namn barnet skulle hava

erhållit på grund av sin härstamning;

3. domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd;

4. domstols beslut, varigenom tillstånd givits till adoption eller adopliv-

förhållande förklarats hävt;

5. domstols beslut, varigenom någon förklarats omyndig eller omyndigför­

klarad återvunnit myndigheten;

6. giftermål;

7. ändring av barns efternamn till följd av föräldrarnas äktenskap;

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

8. anmälan om antagande av nytt släktnamn;

9. dödsfall och dödförklaring;

10. flyttning inom riket;

11. utvandring; samt

12. ändring av nationalitet.

Aviseringsplikten åligger i de fall, som avses under 1 och 3, pastor i bar­

nets födelsehemort, i fall 6 som regel pastor i lysningsförsamlingen, i fall 4

pastor i adoptantens kyrkobokföringsort samt i övriga fall som regel pastor

i vederbörandes kyrkobokföringsort. Pastor korresponderar städse endast med

länsbyrån i det egna länet.

Pastorsämbetena och länsbyraerna skola erhålla dels från riksbyrån un­

derrättelser angående äktenskapsskillnad, äktenskaps återgång, ogiltighet av

vigsel, invandring och överföring från bok över obefintliga samt angående

dödsfall och dödförklaring i vissa fall dels ock från vederbörande mantals-

skrivningsförrättare förteckning å personer, som skola överföras till bok över

obefintliga.

Vissa anteckningar, såsom om barns födelse eller namn, börds- eller adop-

tivförhållanden, giftermål, namnändring, dödsfall eller nationalitet, måste

ej sällan göras i kyrkobok — utom för den som närmast avses med gjord

anmälan — jämväl för en eller flera anhöriga till honom. Äro samtliga be­

rörda personer icke kyrkobokförda i samma församling åligger det läns­

byrån att vidarebefordra underrättelsen till övriga församlingar.

Flyttning skall enligt förslaget anmälas inom tio dagar; detta gäller även

flyttning inom församling. För att möjliggöra övervakning härutinnan stad­

gar förslaget upplysningsplikt för fastighetsägare på förfrågan av folkbok-

föringsorgan eller polismyndighet ävensom skyldighet för den, som i stad,

köping eller municipalsamhälle mot vederlag till annan upplåtit bostad för

viss längre tid, att till pastor i församlingen avgiva skriftlig s. k. bostads-

anmälan.

Flyttning mellan församlingar inom riket anmäles enligt förslaget endast

hos pastor i inflyttningsorten. Därvid avlämnas den flyttandes medborgar-

kort, av vilket som förut nämnts kyrkobokföringsorten framgår. Pastor åter­

ställer till den flyttande ett av de tre bladen med påtecknat kvitto å kortets

mottagande, behåller ett annat å sin expedition samt översänder det tredje,

insatt i pärmen och försett med anteckning om den nya adressen, såsom

rekvisition av personakt till pastor i kyrkobokföringsorten. Sedan denne

översänt personakten och avfört den flyttande ur församlingsboken, insänder

han medborgarkortet med anteckning å bladet örn utflyttningsdagen — vil­

ken tillika räknas som inflyttningsdag i den andra församlingen — till läns­

byrån i det egna länet. Länsbyrån, som i regel har den flyttandes person-

plåt i sitt tryckande register, ändrar plåten, trycker nya blad och insätter

dem i medborgarkortet, översänder detta till den flyttande samt meddelar,

örn inflyttningsorten tillhör annat län, länsbyrån därstädes underrättelse örn

flyttningen.

Kungl. Maj.ls proposition nr 282.

Formulär till prästbevis skola enligt förslaget fastställas av riks-

byrån.

Den närmaste tillsynen över kyrkobokföringen skall en­

ligt förslaget utövas av vederbörande domkapitel med biträde av en utav

Konungen för en tid av fem år för varje stift förordnad kyrkoboletörings-

inspektör. I stift, där så finnes erforderligt, må Konungen tillika förordna

en biträdande kvrkobokföringsinspektör. Nämnda befattningshavare skola

vara präster. De avses skola av statsmedel undfå dels årligt arvode dels ock

rese- och traktamentsersättning.

3. Mantalsskrivningen. Mantalsskrivning skall årligen mellan den 15

oktober och den 20 december äga rum för det nästföljande kalenderåret (man­

talsåret) ; på landsbygden må dock mantalsskrivningen ej påbörjas före den

15 november. Mantalsskrivningen förrättas av samma befattningshavare som

enligt gällande rätt; magistrater och kommunalborgmästare äro dock enligt

förslaget befriade från skyldighet att öva tillsyn över mantalsskrivningen.

Mantalslängden skall uppläggas i två delar, en personell liggare för redo­

visning av fysiska och juridiska personer samt en fastiglietsliggare för redo­

visning av fastigheter.

Den personella liggaren skall bestå av tre avdelningar, A-längd, B-längd

och C-längd. I A-längden upptagas fysiska personer, oskifta dödsbon och

familjestiftelser, i B-längden svenska aktiebolag, svenska ekonomiska för­

eningar, svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker

och sådana utländska juridiska personer, som icke äro oskifta dödsbon eller

familjestiftelser, samt i C-längden övriga juridiska personer. 1 envar av dessa

längder redovisas personerna antingen i ordning efter de fastigheter, varå

de mantalsskrivas, eller i annan ordning som finnes lämplig.

I fastighetsliggaren upplagas fastigheterna med deras ägare och innehavare

i alfabetisk eller annan ordning, som finnes lämplig.

Fysisk person skall mantalsskrivas i det distrikt, inom vilket han den 1

november året före mantalsåret rätteligen skall vara kyrkobokförd. Bestäm­

melserna om rätt mantalsskrivningsort för juridiska personer, likaledes hän­

förda till förhållandena den 1 november, överensstämma i huvudsak med

kommunalskattelagens stadganden rörande hemortskommun.

Av de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer må — utom

den som avlidit eller, där fråga är örn juridisk person, upphört eller som

skall avföras ur församlingsboken såsom bosatt å utrikes ort eller skall över­

föras till bok över obefintliga — icke någon annan vid mantalsskrivning

utelämnas än den, beträffande vilken vid förrättningen eller därefter innan

den 25 januari under mantalsåret hos mantalsskrivningsförrättaren styrkes,

att personen upptagits i mantalslängd för annat distrikt. Fysiska personer,

som avflyttat till annat distrikt och blivit där kyrkobokförda, upptagas dock

endast såvitt utredning vinnes örn att de icke blivit annorstädes i mantals­

längd upptagna.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Mantalsskrivningsförrättare skall i mantalslängdens ordning föra register,

bestående av avtryckskort, över fastigheterna inom varje distrikt. Avtrycks-

kort upprättas av länsbyrån. Konungen äger förordna, att hos mantalsskriv­

ningsförrättare även skall föras register över personerna.

Skriftliga mantalsuppgifter skola enligt förslaget avlämnas för alla, såväl

fysiska som juridiska personer; nu gällande undantag för allmoge och mindre

skrivkunniga på landsbygden avses sålunda icke skola bibehållas.

De nuvarande förskrivningarna skola enligt förslaget bibehållas. Pastor

skall vid förskrivningen äga tillgång till mantalsuppgifterna, vilka dessför­

innan skola hava granskats och ordnats av roteombuden.

För varje mantalsskrivningsdistrikt skall länsbyrån i god tid före mantals-

skrivningsförrättningen i distriktet hava medelst fullständiga avtryck av det

tryckande registret — i vilket plåtarna då med avseende å inbördes ordning

samt text skola hava bragts i överensstämmelse med de aktuella förhållan­

dena — i två exemplar upplagt och till vederbörande häradsskrivare eller

mantalsskrivningsförrättare i stad översänt stomme till mantalslängd.

I stommen införas de ändringar, som beslutas vid mantalsskrivningsför-

rättningen. Inom fjorton dagar efter förrättningen skall det ena exemplaret

insändas till länsbyrån för att där ligga till grund för ändringar i det tryc­

kande registret vid dettas förberedande för tryckning av den slutliga man­

talslängden. Det andra exemplaret behåller förrättningsmannen till ledning

för den skriftväxling med andra mantalsskrivningsförrättare, som därefter

vidtager. Skriftväxlingens resultat antecknas i detta exemplar. För att så

mycket som möjligt undvika arbetsanhopningar inom länsbyråerna har kom­

mittén dessutom föreslagit, att inkomna besked över framställningar i skrift-

växlingsärenden skola, med anteckning om mantalsskrivningsförrättarens be­

slut, successivt insändas till länsbyrån såsom förhandsmeddelanden örn den

blivande mantalslängdens slutliga innehåll.

För kännedom om ändrade förhållanden, som kyrkobokföras efter man-

talsskrivningsförrättningen, avlämnar pastor enligt gällande rätt till förrätt­

ningsmannen i januari månad under mantalsåret två s. k. t ill äggsförteck­

ningar. Kommittén föreslår att i stället de underrättelser örn flyttning och

ingångna äktenskap, som pastor enligt det nya systemet har att löpande

meddela länsbyrån, under tiden mellan förrättningen och den 10 januari

mantalsåret skola passera mantalsskrivningsförrättaren.

Tiden för skriftväxlingen har enligt förslaget begränsats så att slutdagen i

princip satts till den 20 januari under mantalsåret.

Senast den 25 januari under mantalsåret skall det andra exemplaret av

stommen till mantalslängden insändas till länsbyrån för kollationering mot

det tryckande registret och rättelse och komplettering av det sistnämnda. Där­

efter tryckes mantalslängden, vilken senast den 15 februari skall överläm­

nas till förrättningsmannen för underskrift. Länsbyrån ansvarar för att man-

talslängderna överensstämma med stommarna och de till byrån inkomna

löpande underrättelserna om förändringar, vilka skola iakttagas i längden.

4) närmast föregående mantalsskrivningsort, örn denna är annan än den

aktuella;

5) postadress; samt

6) ort, där styrelsen har sitt säte, om orten är belägen utom mantals-

skrivningsdistriktet.

Inom det tryckande registret ordnas plåtarna i avdelningar, motsvarande

mantalslängdens fastighetsliggare och den personella liggarens A-, B- och C-

längd, samt inom varje avdelning så att registret, sedan det beretts för

tryckning av mantalslängden, exakt överensstämmer med denna.

Efter mantalslängden skola enligt förslaget tryckas stommar till

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

inkomstlängd och fastighetslängd för taxeringen . . till omkring 15 mars;

röstlängd .................................................................................. till omkring 10 juni;

pensionsavgiftsförteckning ................................................ till omkring

1 juli;

uppbördsbok ........................................................................... till omkring 31 maj;

samt debetsedlar .................................................................. till omkring

1 juli.

Då nämnda handlingar skola upptaga personerna i samma ordning som

mantalslängderna, får plåtarnas inbördes ordning intill den 1 juli icke rub­

bas; däremot vidtagas successivt ändringar i plåtarnas text med ledning av

de ständigt inkommande rapporterna från pastorsämbetena. Under senare

halvåret omsorteras plåtarna med ledning av de aktuella kyrkobokförings-

adresserna och föres registret i fortsättningen löpande med dessa adresser

som uppordningsgrund. Plåtar för personer, som flytta mellan länen, utväx­

las mellan länsstyrelserna.

De föreslagna adresserings maskinerna utgöras av dels elektriskt

drivna präglingsmaskiner, dels handtryckmaskiner för användning då enstaka

avtryck skola göras t. ex. å avtryckskort eller medborgarkort, dels ock elek­

triskt drivna maskiner för tryckning i löpande följd från ett större antal plå­

tar av t. ex. längder och debetsedlar. De sistnämnda maskinerna hava stor

hastighet, 4 000—6 000 avtryck i timmen; den effektiva tryckningshastighe-

ten är dock betydligt lägre till följd av de avbrott i tryckningen, som måste

göras för insättning av blanketter, transport till och från maskinerna av plå­

tar med mera, och beräknas vid tryckning av längder å skurna blad — om

texten skall spridas i två kolumner, därvid maskinen gör två anslag för varje

plåt — till 1 000 å 1 200 avtryckta plåtar i timmen och, örn tryckning sker i

endast en kolumn, till 1 500 å 1 800 plåtar i timmen samt vid s. k. rulltryck,

därvid papperet frammatas från en rulle och i maskinen skäres i lämpliga

ark, till 3 000 å 3 500 plåtar i timmen. Kommittén förordar, att mantalsläng­

den tryckes i en kolumn, men har vid kostnadsberäkningarna dimensionerat

maskinerna för tryckning i två kolumner med hänsyn till att sådan tryckning

möjligen kan visa sig lämpligare för andra längder.

De elektriskt drivna tryckmaskinerna kunna utrustas med s. k. automa­

tisk väljare, vilken under påverkan av signaler från plåtarna, förmedlade av

därå anbragta s. k. ryttare eller nockar, åstadkommer att vissa plåtar passera

maskinen utan att lämna avtryck. Härigenom möjliggöres tryckning från

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

nödigt, ävensom hos vederbörande kyrkobokförare, mantalsskrivningsförrät-

tare, domkapitel och länsstyrelser påkalla erforderliga åtgärders vidtagande.

Riksbyrån skall verka för enhetlighet i rättstillämpningen å folkbokföring­

ens område och äger, där det för dylikt ändamål finnes vara av nöden, kalla

kyrkobokföringsinspektörerna och vederbörande befattningshavare hos läns­

styrelserna till förhandlingar inför riksbyrån eller någon, som av denna ut­

ses att leda förhandlingarna. Finnér riksbyrån att inom området för dess äm­

betsutövning föreligga brister i författningarna eller att eljest någon på Kungl.

Maj:t ankommande åtgärd är nödig till främjande av folkbokföringen, skall

riksbyrån göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t.

Hos riksbyrån skola föras förteckning över födelsenummer, som av riks­

byrån fastställas eller efter rekvisition utlämnas till länsbyrå, dödregister,

register över obefintliga och emigrantregister, bestående av de till riksbyrån

insända personakterna för döda eller dödförklarade, obefintliga och utvand­

rare, dublettaktregister, upptagande i särskilda avdelningar dels personakter,

som måst ersättas av nya till följd av uppkommen skada eller nötning eller

på grund av ändring i nationalitet, dels kopior av de personakter, som måst

nyupprättas på grund av att det äldre exemplaret förkommit, dels ock kopior

av de personakter, som av riksbyrån upprättas eller eljest översändas vid

immigration, samt sökregister, bestående av avtryckskort, över den i riket

kyrkobokförda befolkningen.

Det åligger länsbyrå att, då ändring av personplåt skett, tillställa riks­

byrån nya avtryckskort för vederbörande, ävensom att, enligt av riksbyrån

lämnade anvisningar, meddela riksbyrån de underrättelser, som i övrigt må

finnas erforderliga för riksbyråns registerföring.

Riksbyrån är avsedd att organiseras som en avdelning av statistiska cen­

tralbyrån med en byråchef som chef. Personalen föreslås skola i övrigt ut­

göras av en förste byråsekreterare och två icke ordinarie amanuenser samt 25

helårsanställda biträden ävensom en expeditionsvakt.

6. Ansvarsbestämmelser med mera. Skärpta straff föreslås för under­

låtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet. Därjämte föreslås bestämmelser

örn anmaning att fullgöra försummad anmälan med mera, om åtal och örn

rätt till samt förvandling av böter och vitén.

7. Klagan och underställning med mera. Förslagets processuella be­

stämmelser bygga på den gällande rättens stadganden, men innehålla förtyd-

liganden och närmare reglering i viktiga hänseenden. En betydelsefull av­

vikelse gäller i fråga om besvär över pastors beslut rörande tillämpning av

stadgandena om rätt kyrkobokföringsort. Medan sådana besvär enligt kyrko-

bokföringsförordningen anhängiggöras hos domkapitel, skola de enligt för­

slaget, liksom besvär i mantalsskrivningsmål, fullföljas hos länsstyrelse. I

sista instans dömer, liksom enligt gällande rätt, kammarrätten.

8. Särskilda bestämmelser. I fråga örn kyrkobokföringen och mantals­

skrivningen i Stockholm och Göteborg skola enligt förslaget i vissa hänse­

enden särskilda regler gälla.

Kungl. Majlis proposition nr 282.

17

Kommitténs förslag omfattar icke nämnda städer utan förutsätter, att de

särskilda förhållandena därstädes göras till föremål för utredning under

medverkan av representanter från städerna, sedan beslut fattats örn det sy­

stem som skall tillämpas för folkbokföringen i allmänhet.

9. Övergångsbestämmelser. Kommittén utgår från att beslut örn en re­

form av folkbokföringen fattas av riksdagen under våren 1945. Den av kom­

mittén framlagda planen för reformens genomförande åsyftar, att den före­

slagna folkbokföringsförordningen skall träda i kraft i huvudsak den 1 ja­

nuari 1947 men i vissa delar tidigare och i andra senare. I anslutning här­

till anför kommittén, att kommittén av hänsyn till uttalade önskemål örn

påskyndande av den väntade uppbördsreformen, vilken för sin tillämpning

— åtminstone enligt de förslag som för närvarande vöre att räkna med —

förutsatte ett moderniserat folk b o k f ö ri n g s s y s t e m, föranletts att föreslå en

betydligt kortare övergångstid än den kommittén eljest skulle hava funnit

lämplig. Kommittén har vidare räknat med att folkräkning kommer att äga

rum vid årsskiftet 1945—1946.

Det första ledet i planen för reformens genomförande innefattar framstäl­

landet av präglingsunderlaget för de plåtar, som skola upprättas

rörande fysiska personer. De för präglingen erforderliga uppgifterna

införas av pastorsämbetena å kort enligt fastställda formulär. Arbetet påbör­

jas den 1 juli 1945 och fullföljes enligt ett av statistiska centralbyrån fast­

ställt tidsschema, vari för varje församling angives när arbetet skall vara

slutfört.

Korten överlämnas närmast till vederbörande mantalsskrivningsförrättare,

vilken har att däri införa mantalslängdens fastighetsbeteckningar och vissa

andra uppgifter, vilka skola ingå i plåtarnas text och vilka framgå av man-

talslängderna men ej av kyrkoböckerna. Även för detta arbete skall ett tids­

schema upprättas. Mantalsskrivningsförrättama överlämna materialet för-

samlingsvis efter hand som deras arbete slutföres till länsstyrelsen, där fö­

delsenummer utsättas.

Mantalslängdernas fastighetsbeteckningar måste införas jämväl i försam-

lingsböckema för att pastor framdeles vid avisering skall kunna använda

dessa beteckningar. Detta bör enligt förslaget ske vid mantalsskrivningarna

på hösten 1945.

Sedan präglingsunderlaget avlämnats, skola pastorsämbetena och mantals­

skrivningsförrättama löpande avisera länsstyrelsen om inträffade föränd­

ringar i de lämnade uppgifterna. Hos länsstyrelsen införas ändringarna lö­

pande å präglingsunderlaget.

Uppgifter örn arbetsgivare, yrke, näringsfång och näringsgren inhämtas i

samband med mantalsskrivningen på hösten 1945. Skriftliga mantalsuppgif-

ter i två exemplar måste därvid avlämnas av alla. För granskningen anlitas

granskningsnämnderna för folkräkningen. Det ena exemplaret av uppgifterna

överlämnas av nämnderna lill länsstyrelsen, som inför uppgifterna i präg­

lingsunderlaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1!H5. 1 sami. Nr 282.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Uppgifterna om anställning aktualiseras därefter löpande med ledning av

de till länsstyrelsen från arbetsgivare inkommande anställningskorten.

Vid mantalsskrivningen för år 1947 upprättas manuellt fastighetsliggare

enligt folkbokföringsförordningens bestämmelser. Denna liggare utgör p r ä g-

lingsunderlag för fastighetsplåtar.

Juridiska personer avlämna uppgifter (för folkräkningen) vid mantals­

skrivningen på hösten 1945 men upptagas ej då i mantalslängd. Uppgifterna

användas som präglingsunderlag för plåtar rörande juri­

diska personer.

Präglingen påbörjas så snart som möjligt och senast i början av ja­

nuari 1946. Arbetet äger rum vid länsstyrelserna och bedrives så att de tryc­

kande registren kunna vara i huvudsak uppställda beträffande fysiska per­

soner den 1 juli 1946 samt beträffande fastigheter och juridiska personer

under sommaren 1947.

Hjälpkortregister, bestående av avtrvckskort, uppställas hos pas­

torsämbetena och mantalsskrivningsförrättarna successivt efter hand som

präglingen församlingsvis avslutas. Med upprättande av länsbyråns hjälp­

kortregister bör anstå till dess präglingen är helt avslutad för länet. Riksby-

råns sökregister upprättas successivt efter hand som präglingen avslutas i

länen.

Medborgarkort tryckas och utsändas under juni månad 1947.

Personakter upprättas av prästerna under tiden den 1 januari 1947—

den 31 december 1949.

De nya kyrkoboksformulären fastställas till omedelbar efterrät­

telse men med tillåtelse för pastorsämbetena att fortfarande nyttja de böcker,

som föras i överensstämmelse med förut gällande formulär, till dess de blivit

fullskrivna eller eljest behöva förnyas.

Roteombud väljas första gången på hösten 1945 för tiden den 1 juli

1946—den 30 juni 1950.

Med hänsyn till uppläggningsarbetet utses kyrkobokföringsinspek-

törer och upprättas, åtminstone provisoriskt, riksbyrån och 1 äns-

byråerna redan år 1945.

Det föreslagna förfarandet skall enligt kommittén tillämpas från

och med den 1 januari 1947, dock med uppskov beträffande flyttningsför-

farandet till den 1 juli 1947, då medborgarkorten beräknas vara utsända.

Mantalsskrivning skall emellertid, utom beträffande juridiska personer, äga

rum enligt den föreslagna ordningen första gången redan på hösten 1946;

därvid tillämpas även bestämmelsen om den 1 november såsom avgörande

tidpunkt för mantalsskrivningen. Länsbyråerna äro dock vid denna man­

talsskrivning befriade från skyldighet att trycka stommar till fastighets­

liggare och den slutliga liggaren. Såsom framgår av det förut sagda äro

nämligen de tryckande registren över fastigheter då ännu icke uppställda

utan arbetet måste göras manuellt. Mantalsskrivning av de juridiska per­

sonerna äger rum första gången för år 1948.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

get samt förklarat sig icke kunna ingå i närmare bedömande av den före­

slagna organisationen, förrän förslag i uppbördsfrågan förelåge.

Övriga centrala myndigheter hava yttrat sig endast i detaljfrågor.

Överståthållarämbetet, som från sitt utlåtande undantagit frågan örn den

egentliga kyrkobokföringen, har i övrigt i princip lämnat förslaget utan er­

inran men har i viktiga hänseenden framställt anmärkningar mot utform­

ningen av förslaget.

Av länsstyrelserna hava nitton i princip tillstyrkt förslaget eller lämnat

detsamma utan erinran — två av dem, nämligen länsstyrelserna i Öster­

götlands samt Göteborgs och Bohus länt dock endast under förutsättning

att omläggningen visade sig erforderlig med hänsyn till uppbördsreformen.

Länsstyrelserna i Skaraborgs, Gävleborgs och Västerbottens län hava däre­

mot uttalat sig i övervägande negativ riktning, medan länsstyrelserna i Jön­

köpings och Kronobergs län förklarat sig icke kunna fatta definitiv stånd­

punkt till frågan, förrän jämväl förslag till uppbördsreform framlagts.

I yttranden av tolv domkapitel samt av hovkonsistoriet har förslaget i

princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Domkapitlet i Karlstad har,

efter en starkt kritisk granskning, förklarat sig likväl icke kunna intaga

en övervägande negativ hållning men har dock förordat förenklingar.

Allmänna svenska präst!öreningen, svenska stadsförbundet, svenska lands­

kommunernas förbund, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänste-

män och riksförbundet för fjärdingsmån och polismän hava i princip läm­

nat förslaget utan erinran.

Sveriges häradsskrivarförening har ansett sig böra avråda från att för­

slaget företoges till separat avgörande utan avbidan på förslag i uppbörds­

frågan och har förordat ytterligare utredning genom praktiska prov inom

ett län. Liknande synpunkter hava uttalats av föreningen Sveriges lands­

fiskaler, som tillika yttrat att förslaget knappast kunde anses innebära nå­

gon verkligt god lösning av frågan.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt föreningarna Sveri­

ges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare hava uttalat sig endast i

detaljspörsmål.

Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt samt

19AA års uppbördsberedning hava lämnat förslaget utan principiell erinran;

uppbördsberedningen säger sig dock hava granskat förslaget endast i de

delar, som stöde i samband med uppbördsfrågan. Socialvårdskommittén har

inskränkt sin granskning till detaljfrågor.

Av de kommunala instanserna hava stadsfullmäktige och mantalsinten-

denten i Stockholm ävensom stadsfullmäktige, magistraten och mantals-

direktören i Göteborg i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Av de 40

magistrater, 19 kommunalborgmästare och 89 kommunalnämnder, som ytt­

rat sig i ärendet, hava 28 magistrater, 14 kommunalborgmästare och 65

kommunalnämnder uttalat sig i tillstyrkande riktning, medan 7 magistra­

ter, 1 kommunalborgmästare och 12 kommunalnämnder tillkännagivit en

övervägande negativ inställning till förslaget; de övriga hava ställt sig tvek­

2-2

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

obefintliga. Överskottet av kyrkobokförd folkmängd över framräknad är

enligt de av kommittén framlagda tabellerna över åldersfördelningen för de

fem yngsta årsklasserna förbytt i ett underskott, vilket i femårsklassen 10—

15 år återhämtas genom ett särskilt kraftigt överskott. Härav drar kom­

mittén den slutsatsen, att födelser i många fall ej anmälas inom vederbörlig

tid. Vid folkräkningarna verkställes en efterhandskontroll av uppgifterna

om personer över 95 dr. Denna hade år 1935 till resultat att av hela antalet.

769, under 1936—1937 till bok över obefintliga överfördes 11. Analogivis an­

tager uppbördskommittén, att i det ej särskilt kontrollerade antalet personer

i åldrarna 90—95 år åtskilliga personer ingå, som rätteligen bort överföras

till bok över obefintliga. Överskottet av kyrkobokförd folkmängd över fram­

räknad i åldrama över 90 år (vilket dock vid 1935 års folkräkning var för­

bytt i ett underskott) förmodas till någon del bero på försummelse att ur

församlingsboken avföra avlidna personer. Under rubrik: anmälning och

bokföring av invandrare påpekar uppbördskommittén å ena sidan svårighe­

terna att förverkliga den slutna kyrkobokföringens princip beträffande åter-

invandrare, vilkas tidigare kyrkobokföring i riket är för pastor okänd och

ej av dem själva yppas, och å andra sidan svårigheterna vid en sådan per­

sons kyrkobokföring, då hans senaste kyrkobokföringsort före utvandringen

ej kan utrönas. I fråga örn utlänningars kyrkobokföring vore effektiviteten

god i Stockholm, tack vare samarbete med socialstyrelsens utlänningsbyrå,

men sannolikt mindre i landsorten, där man på sina håll kunde spåra en

viss obenägenhet hos prästerskapet att kyrkobokföra utlänningar. En an­

märkningsvärd svaghet i kyrkobokföringssystemet i fråga örn bokföring av

utvandrare vore, att den som uttagit flyttningsbetyg till utlandet genast av­

fördes ur församlingsboken och således upphörde att vara här kyrkobokförd

redan innan han lämnat landet. Ben »olagliga utvandringen», d. v. s. den

som ägde rum utan flyttningsbetyg, uppgick enligt av kommittén anförda

siffror till sammanlagt 11 701 personer under åren 1901—14. Under tioårs­

perioden 1927—1936 visade däremot den av prästerskapet redovisade ut­

vandringen ett överskott över den från emigranthamnarna rapporterade, vil­

ket överskott blev procentuellt alltmera framträdande, i den mån de abso­

luta emigrationssiffrorna minskades. Överskottet förmodades bero dels på

att resan i många fall inställts, sedan flyttningsbetyg uttagits, dels ock på

att flyttningsbetyg uttagits i efterhand för personer, som under tidigare år

utvandrat utan sådant betyg. Rörande de obefintliga framlägger och disku­

terar uppbördskommittén ett omfattande siffermaterial, fidi större delen

hämtat ur den officiella statistiken. De obefintligas antal (190 292 vid 1935

års slut) och de årliga siffrorna för överföring till (4 106 år 1935) och från

(4 004 år 1935) boken över obefintliga kunde enligt kommittén med viss rätt

tagas som värdemätare i fråga örn folkbokföringens effektivitet. De senare

årens relativt låga överföringssiffror förmodades, sedan emigrationen numera

praktiskt taget upphört, giva en ungefärlig bild av den inrikes omflyttning­

ens bidrag till obefintlighetsklientelets rekrytering. I anslutning till redogö­

relsen för en av kommittén företagen stickprovsundersökning, berörande

omkring 900 efter viss metod uttagna obefintliga och utvisande bl. a., att

av 69 personer, som under en femårsperiod avförts ur obefintlighetsböcker-

na, 46 personer uttagit flyttningsbetyg, därav 42 på eget initiativ och 4 efter

anmaning av pastor, framhåller kommittén såsom anmärkningsvärt i vilken

ringa utsträckning sådant initiativ av folkbokföringsmyndighet förekommer.

Skulden härför vore till stor del kyrkobokföringsförordningens, då denna

icke stadgade någon undersökningsplikt beträffande de obefintliga. I fråga

örn anmälning och bokföring av inrikes omflyttning påvisar kommittén med

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Den civila folkbokföringen indelas därvid i löpande folkbokföring, man­

talsskrivning och folkräkning.

Mantalsskrivningen och folkräkningen skulle handhavas av samma myn­

digheter som nu. Den löpande folkbokföringen skulle ombesörjas lokalt av

folkregisterförare, regionalt av länsstyrelser och centralt av riksmyndigheten

för folkbokföringen (statistiska centralbyrån). Pastor skulle i regel vara folk­

registerförare och skulle i sådan egenskap såsom civil tjänsteman lyda under

länsstyrelsen. I vissa större kommuner skulle dock efter Konungens förord­

nande denna befattning kunna uppdragas åt helt civil tjänsteman. Folkregis­

terförarens förvaltningsområde skulle benämnas folkbokföringsdistrikt.

I förslaget eftersträvades en viss centralisering av folkbokföringen, i det att

länsstyrelserna och riksmyndigheten skulle föra vissa centrala register och de

förra i regel även skulle löpande deltaga i den lokala folkbokföringen genom

att i varje ärende handlägga ett visst led i förfarandet.

Förslaget avskaffar församlings- och obefintlighetsböckerna men bibehåller

övriga kyrkoböcker, med undantag av inflyttnings- och konfirmationsböcker-

na, inom den civila folkbokföringen under namn av födelse-, äktenskaps-, av­

gångs- samt död- och begravningsböcker. Sådana böcker skulle föras såväl

hos folkregisterförare som hos riksmyndigheten; den senare skulle även föra

invandringsbok. Böckerna skulle vara bundna. Dessutom skulle hos folkregis­

terförare, länsstyrelser och riksmyndigheten föras ett flertal kortregister. För

varje person skulle finnas ett huvudkort, avsett att upptaga sådana anteck­

ningar som nu föras i församlingsbok. Huvudkorten skulle hos folkregister­

förare ingå i register, motsvarande de nuvarande församlings- och obefintlig­

hetsböckerna. Huvudkortet för person, som flyttat till annat distrikt, skulle på

rekvisition, förmedlad av länsstyrelsen, översändas till folkregisterföraren

därstädes. För avlidna och emigranter skulle huvudkorten insändas till riks­

myndigheten och där ingå i särskilda register. Länsstyrelserna skulle utrustas

med maskinella hjälpmedel för tryckning av längder med mera och föra ett

alfabetiskt adressregister över länets befolkning.

Mantalsskrivning skulle alltjämt äga rum i hävdvunna former. Envar skulle

mantalsskrivas där han vid ingången av mantalsåret rätteligen borde vara

registrerad i den löpande folkbokföringen. Personer, vilkas hemvist blivit

okänt, skulle under ett år upptagas efteråt i längden men därefter under tre

år införas i särskild bilaga till längden och helt utelämnas först det femte

året, då de skulle riksbokföras och deras huvudkort översändas till riksmyn­

digheten för att ingå i dess riksbokföringsregister.

I yttrandena över uppbo rdskom mittens betänkande

uttalades i flertalet fall, att de i betänkandet påtalade bristerna i det nuvaran­

de systemet, ehuru faktiska, dock överskattats till sin betydelse. Denna upp­

fattning företräddes av bland andra kammarkollegiet, kammarrätten, stats­

kontoret, statistiska centralbyrån, riksarkivet, Överståthållarämbetet samt ett

flertal länsstyrelser, domkapitel och pastorsämbeten. I allmänhet ansåg man,

att botemedel mot bristerna borde kunna vinnas genom reformer inom den nu­

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

helt undandragit sig säkert bedömande. Man kunde därför icke taga an­

talet i utdragen förekommande uppgifter, som givit anledning till anmärk­

ning, som mätare på folkbokföringsurkundemas tillförlitlighet. Från denna

synpunkt borde även de av uppbÖTdskommittén anförda siffrorna i före­

varande hänseende bedömas. Centralbyrån tilläde emellertid i detta sam­

manhang:

Med beaktande av den begränsning i deras räckvidd, som inställer sig

vid behandlingen av den föreliggande specialfrågan, äro de förtjänta att

uppmärksammas ur synpunkten, huru lätt divergerande uppgifter örn till

synes så enkla data som födelseår, civilstånd m. m. kunna uppkomma, då

uppgiftslämnarna äro olika, såsom myndigheter av skilda slag, enskilda

personer etc. För att belysa anmärkningsfrekvensen beträffande de årliga

kyrkoboksutdragen, som sålunda icke får jämställas med påvisade felaktig­

heter i kyrkoböckerna, kan anföras, att i fråga om 1935 års födelse-, vigsel-

och dödboksutdrag respektive 4 430, 2 400 (efter avdrag för yrkesuppgifter-

na) och 3 280 anmärkningar framställdes, upptagande respektive 5,0, 4,7 och

4,5 °/o av antalet inskrivningar i motsvarande utdrag.

Jämväl i åtskilliga andra yttranden anfördes liknande synpunkter.

Till vad uppbördskommittén anfört beträffande anmälning och bokföring

av inrikes omflyttning ansåg sig statistiska centralbyrån, i den mån kom­

mittén funnit sig böra framhålla dessa förhållanden som bevis för brist-

fälligheter i kyrkobokföringen, böra anknyta den reflexionen, att det sta­

tistiska jämförelsematerialet icke medgåve säkra slutsatser i detta avseende,

även om sannolika förmodanden kunde göras, att den för riket i dess hel­

het observerade skillnaden i in- och utflyttningens numerär till en del vore

att tillskriva dylika orsaker.

Åtskilliga präster vitsordade, att användningen av böcker med fasta blad

i kyrkobokföringen medförde arbetsökning och felrisker, särskilt i samband

med omskrivning av församlingsboken. Ett pastorsämbete uppgav som

sin erfarenhet att 90 °/o av alla fel uppkomme på detta sätt. Samtidigt be­

tygades dock, att de fel som uppkommit på dylikt sätt i regel snabbt upp­

täcktes och rättades. Större betydelse som felkälla hade emellertid, enligt

vad ett domkapitel anfört, den upprepade omskrivningen av namn vid flytt-

ningsbetvgens utfärdande och inskrivning; det s. k. flyttande huvudkortet

vore ur denna synpunkt en förtjänst hos förslaget. Såsom botemedel för­

ordades i övrigt införande av ovillkorlig kollationeringsskyldighet.

Även statistiska centralbyrån fann det obestridligt, att systemet med bund­

na böcker till en viss grad skapade förutsättningar för uppkomsten av fel­

aktigheter i kyrkobokföringen. Centralbyrån ifrågasatte dock, örn icke dessa

brister kunde avhjälpas inom det nuvarande systemets ram genom en effek­

tivare övervakning och ett bättre utnyttjande av mantalsskrivningen som till­

rättaläggande instrument. Detsamma kunde sägas gälla beträffande de fel­

aktigheter som uppkomme på grund av förbiseenden från prästerskapets

sida, oberoende av bristerna i själva systemet. Toge man hänsyn till folk­

bokföringens betydande omfattning (det rörde sig om en befolkning på när­

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

om den inrikes omflyttningens bidrag till rekryteringen av förevarande klien­

tel betonades i yttranden av präster och mantalsskrivningsförrättare allmän­

hetens försumlighet och ohåga att fullgöra anmälningsskyldighet.

I anslutning till vad uppbördskommittén anfört örn den nuvarande folk­

bokföringens bristande överskådlighet och tillgänglighet erinrade chefen för

marinen om de ökade arbetsuppgifter, som komme att åvila folkbokföringen,

då landets icke värnpliktiga invånare i större eller mindre omfattning kom­

me att åläggas tjänsteplikt vid inträffat undantagstillstånd, särskilt vid krig,

samt uttalade, att de i samband härmed behövliga uppgifterna blott torde

kunna åstadkommas genom en förbättrad civilbokföring. Rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap utvecklade närmare i sitt utlåtande vad som

i sådant hänseende borde krävas av folkbokföringen:

Otvivelaktigt vore. att de försvarsberedskapsarbeten, som behöva utföras i

fråga örn arbetskraftens utnyttjande, skulle i hög grad gagnas, därest möjlig­

het tunnes att på bekvämt sätt erhålla utdrag och sammanställningar ur före­

fintliga folkregister och såmedelst vinna närmare kännedom örn personalför­

hållandena inom särskilt viktiga arbetsområden. Likaledes skulle det vara av

värde att kunna på grundval av folkbokföringen verkställa tillförlitliga beräk­

ningar av särskilda konsumentmassor inom olika delområden av riket eller

olika yrkesgrupper till ledning vid utformandet av regleringsplaner på folk-

försörjningsomradet. Såsom de vid den löpande folkbokföringen nu förda ur­

kunderna (d. v. s. församlingsböcker och mantalslängder) vore beskaffade,

måste sammanställningar och beräkningar av ovan angivet slag i stort sett

grunda sig på den officiella befolkningsstatistiken, särskilt folkräkningarna.

Dessa lämnade emellertid i många fall ej tillräckligt detaljerade uppgifter för

här ifrågavarande ändamål och deras resultat vöre, då de framkomme, till

följd av den långa tid bearbetningen krävde, dessutom flera år gamla. Vikti­

gare än vad nu framhållits vore emellertid, att de krav kunde tillgodoses, vil­

ka under krigs- eller kristid skäligen borde ställas på folkbokföringen i sam­

band med verksamheten för arbetsmarknadens och folkförsörjningens ända­

målsenliga ordnande. Vad som då framför allt komme att behövas torde vara

dels att för arbetsmarknadens reglering snabbt erhålla tillförlitliga personal­

uppgifter för särskilda yrkeskategorier och områden av riket, dels att för kon-

sumtionsregleringsändamål erhålla underlag för upprättande av behövliga för­

teckningar över konsumenter och hushåll. Uppenbart vore, att folkbokfö­

ringen i sitt nuvarande skick under här avsedda tidsförhållanden endast högst

ofullständigt kunde fylla berättigade anspråk i ovan angivna hänseenden.

Bland de brister, som ur dessa synpunkter vidlådde densamma, kunde näm-

nas, att materialet på grund av sin svårtillgänglighet och ohanterlighet vöre

föga lämpat att utnyttjas för nu ifrågavarande syfte. För att kunna under

krig på ett rationellt sätt tillvarataga den efter värnpliktsinkallelsema kvar­

varande civila arbetskraften, särskilt i fråga om krigsmaterielindustrien och

jordbruket, syntes det ofrånkomligt att på ett tidigt stadium upplägga re­

gister, upptagande medborgarna efter yrken, anställning m. m. (yrkesregis-

ter). Att på grund av nuvarande folkbokföringsurkunder verkställa detta

måste vara törenat med stor tidsutdräkt, emedan dessa urkunder utgjordes

av böcker eller längder, vilket omöjliggjorde en uppdelning av arbetet på ett

flertal händer. De viktigaste fördelarna med det föreslagna nya systemet ur

dessa synpunkter vore, att urkunderna skulle föras enligt kortsystem samt

afl länsstyrelselsema skulle dels föra särskilda register över länets befolk­

ning. dels i anslutning till dessa register utrustas med maskinella hjälpmedel

30

Kungl. Majlis proposition nr 282.

ansågo, att en sådan åtskillnad kunde behöva göras under vissa förutsättning­

ar. Statistiska centralbyrån fann sålunda den av uppbördskommittén gjorda

åtskillnaden i detta hänseende vara en naturlig konsekvens av den genom­

förda centraliseringen, vilken dock av ämbetsverket kritiserades. Länsstyrel­

serna i Gävleborgs och Västernorrlands län ifrågasatte lämpligheten av att

anförtro en folkbokföring enligt kortsystem åt prästerskapet. De kyrkliga

myndigheterna syntes vara ense örn att folkbokföringen helst borde bibehål­

las hos prästerskapet. Örn dess handhavande skulle bliva alltför betungande

ur arbetssynpunkt eller undergräva prästens ställning som kyrkans tjänare,

ansågs dock, att prästerna borde befrias därifrån. Ur sistnämnda synpunkt

kritiserades ganska allmänt av såväl kyrkliga som civila myndigheter kom­

mitténs förslag, att prästerna såsom folkregisterförare skulle lyda under civila

myndigheter. Kammarrätten fann den härigenom uppkommande dualismen

i prästernas ställning ägnad att leda till konflikter. 1 fråga örn den av kom­

mittén gjorda åtskillnaden mellan civil och kyrklig bokföring uttalade kam­

marrätten, att det vore en principiell brist, att systemets enhetlighet ej uppe­

hållits. Folkbokföringen skulle väl i regel förbliva en den kyrkliga kommu­

nens angelägenhet men skulle under vissa betingelser kunna övertagas av

den borgerliga kommunen. Denna oregelbundenhet kunde draga med sig för­

växlingar och andra praktiska olägenheter för såväl allmänheten som de

korresponderande folkbokföringsorganen, lokala som centrala. Uppsala

domkapitel fann att tillräckliga skäl ej anförts för den gjorda åtskillnaden

och påpekade, att i en församling, där pastor såsom folkregisterförare ersatts

av civil myndighet, kyrkobokföraren komme att sakna tillgång till försam-

lingsbok och vissa andra böcker, som pastor i sin nämnda egenskap fört

men måst lämna ifrån sig till den civile registerföraren. Linköpings domka­

pitel framhöll, att allmänheten i orter, där folkbokföringen på föreslaget

sätt vore delad, vid begäran hos pastor örn dop, konfirmation, lysning eller

jordfästning måste förete intyg från den civile registerföraren och sålunda

i varje dylikt fall måste besväras med besök vid två tjänsteställen. Visby

domkapitel hävdade, att staten, så länge den nyttjade kyrkan som organ för

sin andliga omvårdnad örn folket, måste genom folkregistrering hålla präs­

terna underrättade örn vilka personer de av staten åläggas att ansvara för.

Domkapitlet syntes förmena, att prästerna, även örn en civil folkbokföring

infördes, icke kunde för församlingsvården undvara en kyrkobokföring av

ungefärligen samma omfattning som hittills, och kom därför till den slut­

satsen, att ett särskiljande av den civila och den kyrkliga bokföringen skulle

medföra ett onödigt dubbelarbete. Socialstyrelsen och Överståthållarämbetet,

vilka syntes förorda ett åtskiljande av den civila och den kyrkliga bokfö­

ringen, ansågo dock, att folkbokföringens lokala handhavande fortfarande

borde anförtros åt prästerna. Överståthållarämbetet framhöll, att inrättandet

av uteslutande civila folkregisterförare, vilka med nödvändighet måste erhålla

rätt så stora distrikt, skulle medföra omgång och besvär särskilt för lant­

befolkningen. Däremot uttalade sig länsstyrelsen i Malmöhus län för att det

toges under övervägande, huruvida icke den civila folkbokföringen borde

överlåtas åt polismyndigheten, och länsstyrelsen i Västmanlands län för­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr

mande natur. -— Några länsstyrelser, ett domkapitel samt Sveriges härads-

skrivarförening förordade, att församlingsboken fördes efter lösbladssystem.

Socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, åtskilliga länsstyrelser samt Sve­

riges häradsskrivarförening uttalade sin tillfredsställelse över att mantals­

skrivningen bibehållits som särskild förrättning; länsstyrelserna i Gotlands

och Skaraborgs län betecknade däremot detta såsom en anmärkningsvärd

svaghet i förslaget. Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län utta­

lade, att ett avgörande skäl för mantalsskrivningens bibehållande anförts

genom hänvisningen till de rättsverkningar, som äro anknutna till mantals­

skrivningen, varjämte socialstyrelsen framhöll mantalsskrivningens betydelse

för inhämtande av statistiskt material. I åtskilliga yttranden underströks

mantalsskrivningens betydelse för kontrollen å den löpande folkbokföring­

en. Länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län yttrade däremot, att folk-

bokföringssystemet borde vara så anordnat, att dylik kontroll bleve obe­

hövlig.

Socialstyrelsen fann den centraliseringsprincip, som i förslaget kommit till

uttryck, riktig och bärande; en förbättring av folkbokföringens effektivitet

och användbarhet för samhällets syften torde på sådan väg kunna ernås

och det moderna samhällets anpassning för sina sociala uppgifter under­

lättas. Styrelsen ifrågasatte dock, om icke en centralisering till riksmyndig-

heten med förbigående av länsstyrelserna varit en mera konsekvent tillämp­

ning av principen och mindre kostnadskrävande. Även statistiska central­

byrån anslöt sig i princip till centraliseringstanken. Tvekan om behövlig­

heten av centrala register kunde icke råda; särskilt borde sådana folkbok -

föringsangelägenheter, som icke hade en utpräglat lokal förankring, centra­

liseras och förvaltas av en riksmyndighet. Länsstyrelsernas register torde

dock böra inskränkas till att omfatta de allra nödvändigaste identifierings-

data, så att deras egentliga uppgift bleve att tjäna som uppslagsregister med

hänvisning till de lokala register, ur vilka de fullständiga uppgifterna kunde

hämtas. — Betydelsen av den centrala registreringen hos länsstyrelserna

vitsordades av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och en

länsstyrelse särskilt ur beredskapssynpunkt. Några länsstyrelser och dom­

kapitel ansågo, att adressregister borde kunna upprättas hos länsstyrelserna

utan att dessa behövde deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet; pastors­

ämbetena borde åläggas att förse länsstyrelserna med aktuella uppgifter om

förändringar i befolkningsläget. Även en centralisering av denna mera be­

gränsade omfattning avstyrktes emellertid av kammarkollegiet, fyra läns­

styrelser och tre domkapitel samt Sveriges häradsskrivarförening. Ett par

av länsstyrelserna vitsordade dock, att de centrala registren kunde bliva till

gagn för taxeringsarbetet, men detta förnekades av häradsskrivarföreningen.

Ett av syftemålen med uppbördskommitténs förslag, att länsstyrelserna

skulle deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet, var att vinna en fortlö­

pande kontroll av den lokala folkbokföringen. Häremot invändes från kyrk­

ligt håll, att den eftersträvade kontrollen borde kunna ernås med enklare

medel, att länen vore för stora enheter för det kontrollerande arbete man

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

33

ville hava utfört, samt att förfarandet korinne att medföra ökade felrisker

och ett omfattande dubbelarbete ävensom verka fördröjande på ärendenas

handläggning. Att en viss dubbelregistrering komme att äga runi ansåg även

socialstyrelsen ofrånkomligt, men denna dubblering hade enligt styrelsens

mening sin obestridliga betydelse ur kontrollsynpunkt. Mest konsekvent hade

enligt styrelsens åsikt visserligen varit att begränsa prästernas befattning

med folkbokföringen till att mottaga anmälningar, under det att registrering­

en skedde centralt; en ändring i sådan riktning ville styrelsen dock ej ifråga­

sätta.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och Överståthållar­

ämbetet rekommenderade förslaget örn länsstyrelsernas utrustande med

adresseringsmaskiner. Statskontoret ansåg det däremot tvivelaktigt örn för­

slaget i denna del komme att motsvara förväntningarna.

B. Folkbokföringskommittén.

Genom folkbokföringen skola en mängd betydelsefulla uppgifter om de

enskilda samhällsmedlemmarna insamlas och registreras. Resultaten av denna

registrerande verksamhet skola tjäna som upplysningskälla och utnyttjas för

olika ändamål, därvid förvaltningens behov av upplysningar om individer

eller grupper under senare år trätt alltmera i förgrunden. Vid en undersök­

ning om folkbokföringens effektivitet har man att tillse, hur folkbokföring­

en förmår fullgöra dessa båda led i sin arbetsuppgift. Denna tankegång

ligger till grund för kommitténs uppdelning av ämnet. I enlighet med denna

uppdelning lämnas i det följande en redogörelse för kommitténs synpunkter

dels på frågan om materialets insamlande och registrering, dels ock på frå­

gan om materialets utnyttjande. Slutligen lämnas en redogörelse för den

principståndpunkt, som kommittén med stöd av sin utredning kommit till.

1. Kyrkobokföringen och mantalsskrivningen. Det utredningsma­

terial kommittén i denna del åberopar utgöres huvudsakligen av 1936 års

uppbördskommittés uttalanden och de över uppbördskommitténs betänkande

avgivna yttrandena. De anmärkningar, som riktats mot uppbördskommitténs

metod att med utgångspunkt från siffermaterial som hämtats från den offi­

ciella statistiken och från granskningen av de till folkräkningen avgivna

kyrkoboksutdragen, söka komma till klarhet örn den nuvarande folkbokfö­

ringens brister, äro givetvis, yttrar folkbokföringskommittén, i och för sig

riktiga. Kommittén framhåller emellertid, att det icke vore lätt att i praktiken

finna någon lämplig ersättning för denna metod. En fullständig undersök­

ning, byggd på självständigt material, måste nämligen, örn den skulle bliva

tillräckligt belysande, göras så omfattande, att kommittén haft skäl att fråga

sig, huruvida värdet därav skulle uppväga kostnaderna. Svaret hade för kom­

mitténs del blivit nekande, och detta icke minst av det skälet, att tack vare

uppbördskommitténs utredning och den diskussion den väckt till liv ett om-

Bihang till riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 2S2.

:t

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

fattande och mångsidigt belysande material numera förelåge i yttranden från

initierade källor. Väl medgåve icke detta material en siffermässig belysning

av vare sig vad som behövde bättras eller vad som med föreslagna botemedel

vunnes, men detta syntes betyda mindre vid det förhållandet, att den dis­

kussion som förekommit dock rätt väl klarlagt både vilka brister som fun­

nes och deras betydelse såväl inbördes som för det hela.

Till komplettering av det sålunda föreliggande utredningsmaterialet har

kommittén i särskilda skrivelser den 21 oktober 1941 hos bland andra pen-

sionsstyrelsen och den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas ar­

betssätt hemställt örn yttrande angående i vilka hänseenden brister förmärkts

beträffande den nuvarande folkbokföringen och i vilka avseenden en ratio­

nell folkbokföring skulle kunna möjliggöra förenkling och effektivisering

av förvaltningsverksamheten.

Pensionsstyrelsen har i sitt svar å denna skrivelse uttalat, att styrelsen dag­

ligdags hade tillfälle att konstatera, att folkbokföringen icke fungerade till­

fredsställande. Felaktiga och ofullständiga identifieringsuppgifter etc. för­

svårade och fördröjde förandet av styrelsens register över personer i avgifts-

pliktig ålder, handläggningen av pensionsansökningar samt arbetet med ut­

drag ur död- och begravningsböcker. Det stora antalet dubbelföringar vore

även en källa till komplikationer i arbetet. De nämnda felaktigheterna, som

naturligen också medförde ett avsevärt osäkerhetsmoment, torde i flertalet

fall ha uppkommit i samband med de omskrivningar av församlingsböckerna,

som tid efter annan företoges.

Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt framhöll i

sitt svar å skrivelsen bland annat, att länsstyrelserna i en mångfald olika

hänseenden skulle kunna draga påtaglig nytta av en rationalisering av folk­

bokföringen. Det vore i själva verket hart när ogörligt att fullständigt angiva

alla de avseenden, i vilka länsstyrelsernas verksamhet i högre eller lägre

grad försvårades eller tyngdes av det nuvarande systemets brister.

Föreliggande brister i kyrkobokföringen kunna, yttrar kommit­

tén, uppdelas i sådana som avse 1) själva urkundernas beskaffenhet, därvid

främst församlingsbokens vara eller icke vara är i fråga, 2) sättet för bok­

föringens handhavande samt 3) allmänhetens medverkan.

1. Beträffande de med urkundernas beskaffenhet sammanhängande bris­

terna anför kommittén:

Att församlingsboken föres som en bok med fasta blad medför olägen­

heter i skilda avseenden. Blad bliva fullskrivna och anteckningar, som skulle

lia gjorts å dessa blad, måste föras å tillgängliga tomma blad på andra stäl­

len i boken till men för överskådligheten. Då plats ej längre finnes för infö­

rande av nya anteckningar, måste boken omskrivas, vilket medför betydan­

de arbete och felrisker; personer kunna sålunda bliva dubbelförda eller ute­

glömda, förekommande anteckningar kunna borttappas, införas i rum, där

annan person än den anteckningen gäller är inskriven, eller förvanskas. Vid

personers överförande till nytt upplägg i anledning av flyttning kunna mot­

svarande felaktigheter uppstå. Vid flyttning mellan församlingar kan inne­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr

Uppbördskommittén har ansett sig kunna konstatera en viss obenägenhet

hos pastorsämbeten i landsorten att kyrkobokföra utlänningar. Denna obenä­

genhet torde sammanhänga med de påpekade bristerna i fråga om fullgö­

randet av anmälningsskyldighet. Såsom uppbördskommittén framhållit torde

den kunna tillskrivas de erfarenheter, som prästerskapet ofta får göra i fråga

om svårigheter att få kyrkobokförda utlänningar, som lämnat orten, avförda

ur kyrkoböckerna. I detta sammanhang har uppbördskommittén även fram­

hållit, att det understundom brister i fråga om de kyrkobokförda uppgifterna

angående nationalitet för personer som från utrikes ort inkommit i riket. I

samtliga dessa hänseenden torde förbättring kunna vinnas genom lämpligt

samarbete mellan folkbokföringsmyndighetema och de myndigheter som

handhava utlänningskontrollen i riket.

Den s. k. olagliga utvandringen ägde såsom felkälla i kyrkobokföringen stor

betydelse under de tidigare decennierna av innevarande sekel men spelar för

närvarande, sedan emigrationen nästan upphört, en relativt blygsam roll i

detta hänseende. Även med bibehållande av den metod för åstadkommande av

en bättre ordning på förevarande område, som tidigare försökts, nämligen

kontroll i emigranthamnarna, torde man icke vinna, att utvandrare bliva

restlöst bokförda. Dessa åtgärder träffa nämligen endast dem, som utresa på

emigrantbiljett, medan de, vilka såsom vanliga passagerare eller under yrkes­

utövning såsom sjömän lämna landet för att bosätta sig utrikes, alltjämt äro

oåtkomliga. Straffstadganden torde vara verkningslösa. Huvudvikten torde i

stället böra läggas vid åstadkommande av en efterföljande utredning örn vart

sådana personer tagit vägen. Detta blir huvudsakligen en mantalsskrivningen

tillkommande undersökningsuppgift, men åtskilligt kan även vara att vinna

genom beaktande av de upplysningar, som kunna framkomma i samband

med begäran om prästbetyg för dylika personer.

Den som erhåller flyttningsbetyg till utlandet införes samtidigt därmed i

utflyttningsboken och strykes i församlingsboken, med andra ord, han upp­

hör att vara kyrkobok! örd här i riket redan innan han lämnat landet. Som

redan i motiven till 1915 års kyrkobokföringsförordning framhålles, föreligger

bär en möjlighet til! missbruk. En person kan nämligen uttaga flyttningsbetyg

till utlandet men kvarstanna inom landet med betyget »på fickan». En sådan

person blir helt utesluten ur kyrkobokföringen. Här föreligger en anmärk­

ningsvärd svaghet i det gällande kyrkobokföringssystemet.

Beträffande den omflyttning, som stannar inom landet, torde man hava

mera att hoppas av en skärpt strafflagstiftning, möjligen i förening med för­

enkling i formerna för uppgiftsskyldighetens fullgörande. Kan dessutom pas­

tors- och mantalsskrivningsförrättarens kännedom om befolkningsförhållan­

dena och befolkningsrörelsen på lämpligt sätt kompletteras genom kompe­

tenta lekmäns medverkan i kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, torde

de möjligheter, som praktiskt stå till buds för åstadkommande av förbättring

i förevarande förhållanden, vara uttömda; såsom en åtgärd, vilken i detta

hänseende kan komma att visa sig värdefull, torde dock även kunna nämnas

införande av obligatorisk skyldighet att avlämna skriftlig mantalsuppgift.

Missförhållanden av olika slag inom kyrkobokföringen, särskilt med avse­

ende å anmälningsskyldighetens fullgörande, torde på sätt uppbördskom­

mittén anmärkt, taga sig uttryck i siffrorna angående antalet till bok över

obefintliga överförda. I fråga örn det problem i folkbokföringen som de

obefintliga utgöra, instämmer kommittén i vad därom anförts av statistiska

centralbyrån (se s. 27).

Såsom redan i olika sammanhang omnämnts har Sveriges häradsskrivare-

förening i skrivelse den 1 mars 1934 till chefen för finansdepartementet

38

Kungl. Majda proposition nr 282.

ende skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrättama lill förebyggande

av, att någon obehörigen uteslötes från mantalsskrivning eller på mer än

eli ställe samtidigt mantalsskreves. Övervägas borde, huruvida icke med­

givandet för vissa mantalsskrivningsdistrikt i Kopparbergs län ali uppdela

mantalslängderna i en fastighetsliggare, som bibehölles under en femårspe­

riod, och en personell liggare, som årligen omskreves, kunde utsträckas

jämväl till andra orter med livlig jordstyckning. För den, som trots påmin­

nelse underläte att fullgöra sin kyrkobokföringsskyldighet, borde stadgas

bötespåföljd. Vidare borde försöksvis inom något län uppläggas ett adress­

register på grundval av mantalslängderna. Vidkommande slutligen de ma­

teriella reglerna för mantalsskrivningen vöre en del oklara, andra olämpliga.

Sålunda tarvade bosättningsbegreppet i § 3 mantalsskrivningsförordningen

närmare utveckling genom anvisningar i stil med dem, som fogats till vissa

paragrafer i kommunalskal telagen. Medgivandet i samma lagrum för vissa

personer att välja mantalsskrivningsort kunde leda till missbruk och vore

knappast förenligt med milida samhällsbruk. Stadgandet i § 3 mom. 5 i

förordningen ledde i praktiken till avsevärda olägenheter och syntes därför

böra avskaffas. En folkbokföring, som medgåve så snabb uteslutning av en

person från mantalsskrivning som enligt § 8 mom. 3 i förordningen utan att

skyldighet förelåge för någon att efterforska personens vistelseort kunde

knappast kallas effektiv. Möjlighet till ännu snabbare uteslutning förelåge i

det tall, att en person efter att hava mantalsskrivits i en kommun kyrkligt ut­

flyttade lill en annan kommun men utan att uttaga flyttningsbetyg från sist-

berörda kommun före nästa mantalsskrivning bosatte sig i en tredje. Så­

som icke bosatt i den kommun, där han kyrkoskrivits, kunde han nämligen

icke där mantalsskrivas, och örn han verkligen bleve mantalsskriven i den

kommun, där han bosatt sig, vore under nuvarande förhållanden ganska

ovisst. Slutligen rådde stor tveksamhet och ojämnhet i fråga örn tillämpning­

en av kvarskrivningsregeln i i; 8 mom. 3 mantalsskrivningsförordningen, och

särskilt den omständigheten att utslag i mantalsskrivningsmål ofta ej kunde

meddelas före nästa mantalsskrivning medförde betydande olägenheter.

1936 års uppbördskommitté framförde i huvudsak samma kritik mot man­

talsskrivningen som häradsskrivareföreningen tidigare gjort. Uppbördskom-

mittén påvisade därjämte, alt bestämmelserna örn rätt kyrkobokföringsort

och rätt mantalsskrivningsort i vissa närmare angivna hänseenden icke över­

ensstämde, varjämte kommittén påtalade vissa brister i det processuella för­

farandet i mantalsskrivningsmål bl. a. förfarandets långsamhet.

Folkbokföringskommittén har icke haft något att tillägga i denna del.

Kommittén yttrar:

Vid sin utredning angående folkbokföringen hade 1936 års uppbördskom­

mitté tillgång till en detaljerad och dokumenterad kritik av den nuvarande

mantalsskrivningen, nämligen den som framförts av Sveriges häradsskri-

vareförening i dess skrivelse den 1 mars 1934 och därefter understötts av 1934

års riksdag samt slutligen överarbetats inom finansdepartementet. Vad i upp-

bördskommitténs betänkande lagts mantalsskrivningen till last i fråga örn

brister väckte föga genmäle men erhöll åtskilliga instämmanden i den över

betänkandet anförda kritiken samt lärer alltjämt få anses stå fast.

2. Det bokförda materialets utnyttjande. Folkbokföringskommittén er­

inrar till en början örn att 1936 års uppbördskommitté i sitt betänkande såsom

en brist hos den nuvarande folkbokföringen framhållit det bokförda materia­

Kungl. Maj:ls proposition nr 282-

lets svårtillgänglighet och bristande överskådlighet. Därvid hade uppbörds-

kommittén hänvisat till materialets uppdelning på ett stort antal lokala tjäns­

teställen och frånvaron av centrala upplysningskällor. I avgivna yttranden

över betänkandet hade, erinrar folkhokföringskommittén vidare, åtskilliga

myndigheter instämt häri och hade från skilda håll vitsordats behovet av

centrala register, bl. a. adressregister hos länsstyrelserna, samt angelägenhe­

ten av att länsstyrelserna utrustades med maskinella anordningar för tryck­

ning av folkbokföringsuppgifter med mera.

Folkbokföringskommittén behandlar därefter frågan örn folkbokföringens

betydelse för arbetsmarknadens och civilförsvarets re­

gistrering s be ho v. De farhågor beträffande svårigheterna att upprätta

erforderliga register, som tidigare uttalats av rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap, hade, framhåller kommittén, besannats under det nu pågå­

ende världskriget. Kommittén återger i detta sammanhang ett i februari 1942

dagtecknat uttalande av statens arbetsmarknadskommission i anledning av

en av kommittén gjord förfrågan angående i vilka avseenden brister förmärkts

i folkbokföringen. Enligt detta uttalande hade kommissionen, ehuru verklig

kunskap örn arbetskraftstillgången uppenbarligen endast kunde vinnas genom

en tämligen omfattande registrering, tills vidare stannat vid vissa partiella re­

gistreringar, detta framför allt av det skälet att en mera allmän registrering av

arbetskraft, genomförd med maskinella hjälpmedel, i realiteten skulle hava

utgjort en lika stor och vansklig uppgift som en ny och modernare folkbok­

föring. Helt annorlunda hade, uttalade arbetsmarknadskommissionen vidare,

frågan ställt sig om registreringen kunnat genomföras som en avläggare av

den ordinarie folkbokföringen. Av särskilt intresse vore, alt under denna för­

utsättning den speciella registreringen för arbetsmarknadsändamål syntes

kunna utan risk göras mindre vidlyftig, t. ex. omfattande endast vissa katego­

rier eller orter, för att sedermera vid behov utvidgas. Kommissionen förut­

satte att för en rationellt upplagd folkbokföring skulle användas något av de

maskinella system, som möjliggjorde tids- och arbetsbesparande metoder för

utskrivning av förteckningar med mera.

Med avseende å rekryteringen av personal till hemortsförsvaret hava 19A1

års hemortsförsvarssakkunniga, på förfrågan av kommittén, uttalat liknande

synpunkter som de -av arbetsmarknadskommissionen anförda.

I betänkandet har även återgivits en skrivelse till kommittén från statens

utrgmningskommission med svar å en liknande förfrågan. Kommissionen har

i skrivelsen påpekat, att en utrymning av stor omfattning och under ogynn­

samma omständigheter komme att ställa stora krav på folkbokföringssyste­

met i fråga örn arbetskapacitet och smidighet.

1 betänkandet erinras vidare örn att en allmän registrering av den icke värn­

pliktiga manliga samt den kvinnliga befolkningen i de arbetsföra åldrarna

kom till stånd genom 1943 års beredskapsmönstring, sedan arbetsmarknads­

kommissionen funnit sig nödsakad konstatera, att det uppgiftsmaterial som

genom olika- regi s t re r i ngså I gä reier ställts lill kommissionens förfogande icke

39

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

vöre tillfyllest. Det därvid insamlade materialet hade uppställts i register hos

länsarbetsnämnderna och utnyttjades främst som underlag för uttagning och

registrering av ersättningspersonal till näringslivet i händelse av allmän mobi­

lisering eller krig (s. k. reservarbetskraft) och för rekryteringen av personal

till civilförsvaret. Det hölles numera aktuellt med hjälp av flyttningsuppgif-

ter från prästerskapet, vigsel och dödboksutdrag, vilka till länsarbetsnämn­

derna utlånades från statistiska centralbyrån och pensionsstyrelsen, dit de för

andra ändamål insändes av pastorsämbetena, årliga beredskapsmönstringar

för nytillträdande årsklasser o. s. v. Huvudsakligen av kostnadsskäl registre­

rades för närvarande icke ombyte av yrke eller arbetsanställning, barns födelse

och vissa andra personalia. — Behovet av uttagningsregister vore sålunda till­

godosett tills vidare. Dessa register torde böra vidmakthållas åtminstone till

dess fred åter blivit sluten.

Kommittén anför vidare:

Huruvida behov av dylika allmänna uttagningsregister kommer att före­

ligga jämväl efter ett fredsslut, är uppenbarligen väsentligen beroende därav,

huruvida beredskap på arbetsmarknadens och civilförsvarets områden även

då skall upprätthållas. Såvitt angår civilförsvaret, är denna fråga t. v. reglerad

genom civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536), vilken gäller till och med

den 30 juni 1949.------------ Personal, som är avsedd att under civilförsvarsbe-

redskap fullgöra viss tjänst i civilförsvaret, uttages på förhand därtill genom

inskrivning.------------ -

Enligt civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944 (nr 646) innefattar

personaluttagningen två särskilda spörsmål, nämligen dels bestämmandet av

ramen för organisationen (personalram), d. v. s. antalet personer, som skola

ingå i civilförsvaret, och dels uttagningen av de personer, som erfordras för

ramens fyllande.-------- — Förslag till personalram och uppgift på de per­

soner, som under fred önskas uttagna, skola underställas vederbörande läns­

arbetsnämnd för prövning ur arbetsmarknadssynpunkt m. m.------------

Länsarbetsnämndernas förenämnda prövning av personalramarna och den

fredsmässiga personaluttagningen för civilförsvaret lärer förutsätta, att jäm­

sides med den fredsmässiga personaluttagningen för civilförsvaret sker en ut­

tagning och speciell registrering jämväl av ersättningspersonal till näringsli­

vet i händelse av allmän mobilisering eller krig. Endast därest så sker, kunna

arbetsmarknadsintressena behörigen tillgodoses vid avvägningen gentemot ci­

vilförsvarets och övriga beredskapsorganisationers intressen i fråga om för­

delningen av den samlade personella tillgången. Man synes sålunda f. n. ha

att utgå från, att — åtminstone intill dess förhållandena efter ett fredsslut

åter blivit stabiliserade — behov kommer att föreligga av allmänna uttag­

ningsregister, vilka givetvis liksom hittills kunna betjäna jämväl den freds­

mässiga rekryteringen lill civilförsvaret och övriga beredskapsorganisatio-

ner.-------------

Förutom för uttagningar av personal för arbetsmarknads- och civilförsvars­

ändamål kunna dylika allmänna uttagningsregister under fredstid komma att

tagas i bruk även för vissa andra ändamål. Av arbetsmarknadskommissionen

har således i skrivelse den 11 november 1943 till statsrådet och chefen för

socialdepartementet framhållits, att registren kunde bli av betydelse även för

bemästrande av sådana arbetsmarknadsproblem, som kunde uppkomma i

samband med den under åren närmast efter ett fredsslut nödvändiga drifts-

omställningen inom vissa grenar av näringslivet. Örn så är fallet, kunna re­

gistren tydligen komma att bli av betydelse jämväl i andra fall, då arbetslös­

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

41

het hotar att uppkomma å en ort, genom den möjlighet de innebära att er­

hålla sådana uppgifter rörande den berörda arbetskraftens kvalifikationer,

ålder, försörjningsbörda m. lii., som kunna tjäna till ledning vid övervägan­

den redan på ett förberedande stadium av behovet och möjligheten av en om­

fördelning eller omskolning av arbetskraften. Nämnas må vidare, att från ar­

betsmarknadskommissionen inhämtats, att de lokala arbetsförmedlingarnas

erfarenheter syntes utvisa, att registren kunde tänkas vinna praktisk använd­

ning även för tillhandahållande åt industriföretag, som vöre under bildande

eller ämnade avflytta från orten, av anvisningar rörande den lämpligaste loka­

liseringen av företaget med hänsyn till tillgången på tjänlig arbetskraft. Ett

utnyttjande för ovan angivna ändamål synes emellertid förutsätta, att regist­

ren utvidgas till att omfatta även den värnpliktiga arbetskraften.

Kommittén tillägger, att man sålunda för närvarande synes hava att utgå

ifrån att även viss tid efter ett fredsslut behov kommer att föreligga av all­

männa uttagningsregister. För att de nuvarande registren skola kunna vid­

makthållas i funktionsdugligt skick erfordras emellertid, framhåller kom­

mittén, särskilda åtgärder utöver dem som för registrens aktualisering nu

vidtagas. Härom anför kommittén:

För att så skall kunna ske erfordras nämligen, att en aktualisering kom­

mer till stånd jämväl av uttagningsregistrens ur uttagningssynpunkt bety­

delsefulla uppgifter om yrke, näringsgren och arbetsgivare, något som hit­

tills främst av kostnadsskäl ansetts uteslutet att genomföra. —-------- Med

hänsyn till den starka förslitning mönstringsblanketterna utsättas för såväl

vid registrens utnyttjande som även — och måhända framför allt — vid

aktualiseringen, lärer det vidare inom förloppet av några år bli ofrånkomligt

att successivt eller såsom en engångsåtgärd helt eller i väsentliga delar er­

sätta dessa med nya registerhandlingar.

Sedan fred inträtt och förhållandena stabiliserat sig kan det, enligt vad

kommittén vidare uttalar, möjligen komma i fråga att nedlägga de nuvarande

registren. Kommittén anser emellertid att detta icke bör ske utan vidare

och yttrar härom:

Även om efter en mera långvarig allmän fredsperiod dylika uttagningar

av reservarbetskraft skulle befinnas icke vidare böra äga rum, kan dock

läget snabbt förändras och behovet av allmänna uttagningsregister för ar-

betsmarknadsändamål åter hastigt aktualiseras. På grund därav synes det,

därest en fortsatt beredskap icke skulle böra permanent upprätthållas å ar­

betsmarknaden, angeläget att i allt fall blir sörjt därför att allmänna ut­

tagningsregister snabbt kunna iordningställas, så att en sådan beredskap vid

behov skyndsamt åter kan reorganiseras. Ur beredskapssynpunkt skulle en

sådan möjlighet otvivelaktigt även innebära minskad risk att framdeles under

fredsmässiga förhållanden helt eller delvis nedlägga de nuvarande registren.

Kommittén uttalar härjämte att man, med hänsyn till den betydelse hem­

orten erhållit i det moderna kriget, av liknande skäl som man förutsätter

upprätthållandet under fredstid av ett militärt försvar och en för detsamma

fortgående militär folkregistrering kan hava anledning att räkna med eli

under fredstid bestående civil registreringsberedskap, så att man icke vid

en eventuell ny kris skulle befinna sig i samma ogynnsamma utgångsläge

som 1939. Den utväg ur svårigheterna, som kommittén anvisar, är densamma

42

Kungl. Majlis proposition nr 282-

som antytts av arbetsmarknadskommissionen i dess förut återgivna utta­

lande, nämligen att länsstyrelserna utrustas med adresseringsmaskiner nied

därtill hörande på folkbokföringen grundade register över befolkningen. För

de syften, varom bär särskilt är fråga, är det, framhåller kommittén, nöd­

vändigt att personplåtens text innehåller noggranna och detaljerade upp­

gifter om nuvarande och åtminstone ett förutvarande yrke, näringsgren och

arbetsgivare, samt att även dessa uppgifter hållas ständigt aktuella, åtmin­

stone såvitt angår den icke värnpliktiga befolkningen, möjligen nied undan­

tag för personer tillhörande näringsgruppen jordbruk nied binäringar.

Kommittén anför vidare:

Med denna utformning och aktualisering av texten skulle personplåtarna i

varje ögonblick befinna sig i sådant skick, att avtryck av desamma kunde

helt ersätta länsarbetsnämndernas nuvarande register såsom underlag för ut-

tagningar av personal för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål. Helt

eller delvis nya allmänna uttagningsregister skulle således vid förefallande

behov snabbt kunna iordningställas medelst avtryck av personplåtarna och

nya beredskapsmönstringar icke behöva anordnas för att i ett kristiskt läge

tillskapa erforderlig beredskap på arbetsmarknadens område. Otvivelak­

tigt skulle nämnda möjlighet innebära avsevärt minskad risk ur beredskaps-

synpunkt att efter en mera långvarig fredsperiod helt nedlägga de nuvarande

allmänna uttagningsregistren. Det synes emellertid även, för såvitt fortsatt

beredskap på arbetsmarknadens område även då anses böra upprätthållas,

kunna tänkas bli möjligt att, sedan förhållandena efter ett fredsslut åter

stabiliserats och behovet av reservarbetskraft blivit i huvudsak täckt genom

en under flera år fortgående rekrytering, vidmakthålla en viss grad av sådan

beredskap även utan stödet av så omfattande register som de nuvarande,

vilkas vidmakthållande i aktuellt skick drager avsevärda kostnader, genom

att grunda fortsatta uttagningar av reservarbetskraft enbart på det uppgifts-

material, som kan erhållas genom att hos länsbyrå rekvirera plåtavtryck be­

träffande exempelvis endast nytillträdande årsklasser, såsom från värnplik­

tens fullgörande frikallade, ur värnpliktsåldern utträdande m. fl., eller en

viss yrkesgrupp eller årsklass eller deri icke värnpliktiga arbetskraften inom

en viss kommun o. s. v.

Länsbyråernas personplåtar skulle därjämte, så länge det befunnes erfor­

derligt ur beredskapssynpunkt att vidmakthålla de nuvarande allmänna ut­

tagningsregistren i funktionsdugligt skick, kunna utnyttjas för en fortlöpande

aktualisering av desamma i samtliga erforderliga avseenden. Speciellt för

genomförandet av en aktualisering av registrens uppgifter om yrke, närings­

gren och arbetsgivare, vilket såsom tidigare framhållits utgör en förutsättning

för att registrens funktionsduglighet skall kunna under längre tid vidmakt­

hållas. vore detta av betydelse, då det synes kunna ifrågasättas, huruvida

en dylik aktualisering överhuvud kan komma till stånd i annan ordning. Ett

ersättande av förslitet blankettmaterial kan uppenbarligen genomföras till en

betydligt billigare kostnad för arbelsmarknadsorganen med utnyttjande av

särskilda plåtavtryck, vilka kunna direkt insättas i registren i stället för den

förslitna blanketten, än örn manuellt avskriftsförfarande måste tillgripas för

ändamålet. Särskilt förtjänar uppmärksammas, att samtidigt med ett i dylik

ordning verkställt ersättande av förslitna registerhandlingar även en aktua­

lisering av registrens uppgifter örn yrke, näringsgren och arbetsgivare skulle

komma till stånd.

Ett utnyttjande av plåtavtryck vid aktualiseringens genomförande skulle

vidare innebära, att länsarbetsnämnderna till sitt förfogande erhölle ett mera

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

av den senast verkställda årliga taxeringen. Där den preliminära skatten icke

kan så beräknas, beroende antingen därpå, att den skattskyldige icke påförts

taxering för inkomst eller för förmögenhet under året före inkomståret,

eller därpå, att inkomsten under inkomståret väntas i viss omfattning under­

stiga eller överstiga den inkomst, som legat till grund för nyss nämnda taxe­

ring, fastställes skatten med ledning av preliminär deklaration, som den

skattskyldige har att avlämna. Vid beräknandet av skatten i mantalsskriv-

ningskommunen skall hänsyn tagas till den ortsgrupp enligt skatteförfatt-

ningarna, dit den ort hör, där den skattskyldige upptages i mantalslängd

för inkomståret, ävensom till den skattskyldiges civilstånd och barnantal

enligt samma mantalslängd.

Om den inkomst, som i verkligheten uppbäres under inkomståret, skiljer

sig från den inkomst, som legat till grund för beräknandet av preliminär­

skatten, kan skattskyldig under inkomståret under vissa förutsättningar er­

hålla jämkning i nämnda skatt, så att den bringas i närmare överensstäm­

melse med den slutliga skatt, som beräknas utgå å den verkliga inkomsten

under inkomståret. Jämkning kan även ske, om under inkomståret ändring

äger rum i fråga om den skattskyldiges civilstånd eller barnantal.

Fastställande av preliminär skatt enligt avlämnad deklaration (preliminär

taxering) ävensom jämkning av sådan skatt ankommer på häradsskrivare

eller, i de större magistratsstäderna, på särskild tjänsteman.

Den slutliga skatten avser i huvudsak de utskylder och avgifter, som för

närvarande debiteras i kronouppbördsbok samt kommunal debiterings- och

uppbördslängd.

Den kvarstående skatten slutligen avser den skatt, som för skattskyldig

återstår att erlägga, sedan preliminärskatten avräknats från den slutliga

skatten.

Skatten debiteras i uppbördsbok, anordnad enligt kortsystem (uppbörds-

kort). Ett uppbördskort upplägges för varje skattskyldig och upptager all

skatt, som i vederbörlig kommun påförts att erläggas under ett uppbördsår,

omfattande tiden februari månad ett år—januari månad året därefter.

Slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering visst år samt preliminär

skatt för nästföljande år upptagas sålunda på samma uppbördskort, därest

skattskyldig för båda nämnda år mantalsskrivits i samma kommun; i annat

fall upptagas slutlig och kvarstående skatt för sig samt preliminär skatt för

sig å särskilda uppbördskort i de olika kommunerna.

Uppbördskorten uppläggas i två exemplar utom i större magistratsstäder,

där endast ett exemplar erfordras.

Vad ovan sagts om upptagande av slutlig och kvarstående samt preliminär

skatt å uppbördskort har motsvarande tillämpning å upptagande av nämnda

skatter å debetsedel. Debetsedlarna skola senast den 18 december under året

före uppbördsåret tillställas de skattskyldiga under .senast kända adress.

Debitering av skatt verkställes för fögderi, omfattande eventuellt jämväl

mindre magistratsstäder, antingen inom länsstyrelsen av därtill förordnad

tjänsteman eller av häradsskrivare. De större magistratsstäderna torde själva

böra ombesörja debiteringen genom särskild tjänsteman (uppbördskom­

missarie) .

Skatt, såväl preliminär som kvarstående, erlägges under uppbördsåret vid

tolv uppbördsterminer. Dessa infalla under samma dagar i varje månad.

Arbetsgivare med ett visst minimiantal arbetare är skyldig att vid löne­

utbetalning till arbetstagare verkställa löneavdrag för preliminär och kvar­

stående skatt. Då sådan skyldighet föreligger, har arbetstagaren att inom

viss tid före inkomstårets ingång till arbetsgivaren överlämna debetsedel

eller, örn preliminär och kvarstående skatt upptagits å olika debetsedlar,

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Ett uppbördsförtarande enligt ettdera av uppbördsberedningens alterna­

tiv kräver såsom uppbördsberedningen framhållit och vilket jämväl fram­

går av det ovan sagda en förbättrad folkbokföring. Enligt beredningens för­

slag skall den preliminära skatten beräknas bl. a. med hänsyn till den orts-

grupp, vartill den kommun hör, där den skaltskyldige manialsskrives för

inkomståret, samt till den kommunala utdebiteringen för samma kommun

och inkomstår ävensom till den skattskyldiges civilstånd och antal barn vid

den tidpunkt, som i fråga om bosättningen är avgörande för var den skatt­

skyldige skall mantalsskrivas för inkomståret. Vidare skall den skattskyl­

dige uppföras i uppbördsbok för inkomståret i den kommun, där han man-

talsskrives för samma år. En förutsättning härför är, att debiteringsförrät-

taren i största möjliga utsträckning och i god tid före inkomstårets ingång

får kännedom örn mantalsskrivningsorten för nämnda år, så att debetsedlar

och, enligt alternativ 11, skatteköp hinna färdigställas och utsändas i före­

skriven tid före inkomstårets början.

Enligt mantalsskrivnings!örordningen skall envar som regel mantalsskrivas

där han är bosatt. Ehuru detta stadgande .saknar en tidsbestämning, är det

en allmänt vedertagen uppfattning, att det i regel är bosättningsförhållandena

vid slutet av det år, under vilket mantalsskrivningen förrättas, som äro av­

görande då det gäller att bestämma mantalsskrivningsorten. Även föränd­

ringar i andra hänseenden — genom födelser, dödsfall, giftermål o. s. v. —

beaktas vid mantalsskrivningen i den mån de inträffat före årsskiftet.

Kommittén anser, alt med hänsyn till uppbördsreformen behov föreligger

av att ändra den tidpunkt, som sålunda äger avgörande betydelse vid mantals­

skrivningen, från den 31 december till den 1 november det år under vilket

mantalsskrivningen äger rum. Härom yttrar kommittén:

Skall uppbördsförlarandet omläggas på sätt ovan angivits, måste tydligen

i första hand den tidpunkt, som i fråga om bosättningen skall vara avgö­

rande för varest en person skall mantalsskrivas, fastställas så, att den infal­

ler tidigare än nu. Med hänsyn till det relativt stora antal flyttningar, som

på landet inträffar under oktober månad i samband med anställdas ombyte

av tjänst, bör ifrågavarande tidpunkt, för att mantalsskrivningen för det

kommande året skall avse så aktuella förhållanden som möjligt, icke fast­

ställas tidigare än till den 1 november. Till senare dag bör tidpunkten i

fråga ej heller bestämmas, enär före årets slut i största möjliga utsträckning

bör vara avgjort, vilka personer som skola för nästkommande år mantals­

skrivas inom en kommun.

Kommittén utgår emellertid ifrån att, även örn nyssberörda förändring vid­

tages, mantalsskrivnings förrättningarna icke kunna avslutas förrän omkring

mitten av december och mantalslängderna icke kunna slutjusteras förrän viss

ytterligare tid förflutit. För att debiteringsarbetet skall kunna medhinnas, är

det, framhåller kommittén, därför icke tillräckligt med denna förändring.

Det är därjämte erforderligt, anför kommittén, att debiteringsförrättaren

på något sätt erhåller löpande underrättelser örn inträffade flyttningar, så

att han vid arbetet med preliminär debitering eller utfärdande av skattekort

är i stånd att med tillhjälp av nämnda underrättelser bedöma, vilken den

nya mantalsskrivningsorten kommer alt bliva, med sådan grad av säkerhet,

att omdebitering endast i undantagsfall blir nödvändig till följd av det för­

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

eller flera kommuner. För kortdistxikten tillämpas födelsetid och kön som

uppordningsgrund i fråga om cirka 3 400 000 kort. Beträffande övriga 850 000

kort, avseende personer bosatta i vissa större städer, bland andra Stockholm,

Göteborg och Malmö, har det av särskilda skäl visat sig möjligt att använda

mantalsskrivningsadressen som uppordningsgrund. Ett sådant skäl har för

Stockholms vidkommande varit, att där årligen tryckas och i bokform ut­

givas alfabetiska register över den mantalsskrivna befolkningen i ålder över

18 år, vilka register väsentligen underlätta framletandet av kort för pen-

sionssökande.

Kommittén framhåller, att arbetet med bokföringen av pensionsavgifterna

underlättas om mantalsskrivningsadressen anlitas som uppordningsgrund.

Som ett mått på denna arbetsförenkling uppger kommittén, att beträffande

Göteborg och Malmö, där omläggning i sådan riktning nyligen ägt rum, om­

läggningen medfört att antalet biträdesmånader för det egentliga kortord-

ningsarbetet minskat från 42 till 34. I anledning härav har kommittén un­

dersökt, huruvida icke årliga alfabetiska mantalsregister skulle kunna ut­

givas även för länen, men kommittén har funnit sig icke böra framlägga för­

slag därom. Det hade nämligen visat sig, anför kommittén, att registren

skulle komma att draga synnerligen dryga kostnader, vilka icke kunde anses

motsvara den nytta som registren skulle kunna medföra för statliga och

kommunala myndigheter.

Enligt kommitténs redogörelse för bokföringen av pensionsavgifterna be-

drives detta arbete så, att avgiftsförteckningarna kortdistriktvis jämföras

med huvudregistret. Då arbetet påbörjas, innehåller varje kortdistrikt korten

för de personer, vilka i nästföregående års pensionsavgiftsförteckningar

upptagits såsom mantalsskrivna inom motsvarande kommuner. Vid jämfö­

relsen återfinnes ett stort antal personer såväl i förteckningarna som i kor­

ten inom motsvarande distrikt. För andra åter saknas kort —- det gäller

bland andra nyinflyttade — eller bliva kort över, t. ex. för sådana personer

som utflyttat eller beträffande vilka någon brist i längdföringen föreligger.

För tillrättaskaffande av saknade kort, vilka i allmänhet ingå bland de

överblivna korten i annat kortdistrikt, utskrivas och utväxlas mellan kort­

distrikten s. k. rekvisitionskort. Efter det rekvisitionsförfarandet avslutats

återstår i regel dels ett antal överblivna avgiftskort, som ej kunnat placeras

och ej heller kunnat utgallras såsom avseende överåriga, avlidna etc., dels

ock ett antal rekvisitionskort, som ej satisfierats. Genom successiva omsor­

teringar på olika identifieringsdetaljer söker man eliminera bristerna i

längdföringen och sammanpara de överblivna avgifts- och rekvisitionskorten.

Beträffande de förenklingar, som genom en rationalisering av folkbokfö­

ringen med införande av adresseringsmaskiner och plåtregister skulle kunna

åstadkommas på förevarande område, anför kommittén i huvudsak föl­

jande.

1) Pensionsavgiftsförteckningarna skulle kunna tryckas. Härigenom

skulle man ernå, att personalia bleve återgivna med betydligt större tydlighet

än i de nuvarande manuellt skrivna förteckningarna och med absolut större

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Vidare framhåller kommittén, att förefintligheten av centrala register skulle

få betydelse även för statistiken, främst befolknings- och

socialstatistiken. Förefintligheten av dylika register skulle medföra

vidgade möjligheter att ersätta totala undersökningar med sådana av par­

tiell karaktär med de betydande vinster i såväl tid som kostnader som på

detta sätt kunde göras. De framtida folkräkningarna syntes komma att ut­

formas efter ett system, i vilket inginge såväl räkningar av total karaktär

som räkningar, omfattande endast ett representativt urval av befolkningen.

Även för utredningar i socialekonomiska frågor torde representativa under­

sökningar komma att få ökad betydelse. Genom tidsomständighetema och

sin beröring med bostadsbyggande, stadsplanefrågor m. m. hade tätortssta-

tistiken — icke allenast den, som avsåge de administrativa tätorterna utan

också den, som behandlade de talrika icke administrativa tätorterna å lands­

bygden — kommit att alltmera träda i förgrunden. Även för denna gren av

statistiken komme tillkomsten av centrala kortregister att få betydelse, förut­

satt att agglomerationsbeteckning inginge bland uppgifterna å korten. Årli­

gen meddelade statistiska centralbyrån med användande av framskrivnings-

metoden uppgifter örn befolkningens fördelning efter kön, ålder och civil­

stånd inom landet i dess helhet. Den nödtvungna begränsningen av denna

framskrivning till landet i dess helhet hade medfört, att man blott för rolk-

räkningsår hade tillgång till de i olika sammanhang så betydelsefulla sam­

manställningarna över befolkningens fördelning efter kön, ålder och civil­

stånd inom regionala enheter av olika slag. Även örn man för icke folkräk­

ningsår måste avstå från fullständiga sammanställningar i detta avseende,

skulle representativa siffror över dessa fördelningar för vissa enheter (riks-

områden, län) och typgrupper av kommuner eller större befolkningsgrupper

(jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning) in

nebära betydande vinster. Frånsett deras värde för administrativa ändamål

skulle dessa uppgifter möjliggöra att i ett flertal statistiska frågor, exempel­

vis observationen av befolkningsrörelsens faktorer, analysen kunde göras

fullständigare och utsträckas till differentiella förhållanden. För åstadkom­

mandet av sådana representativa fördelningar utgjorde de centrala registren

ett lämpligt underlag.

Kommittén framhåller slutligen, att införandet av adresseringsma-

skiner vid folkbokföringen skulle få stor betydelse, utom för upprättan­

det och aktualiseringen av kortregister, jämväl för aviseringsförfarandet i

övrigt. En motivering för införande av dylika mekaniska hjälpmedel före-

låge dessutom redan i de bekväma möjligheter de erbjöde för upprättande

av de olika längder med i huvudsak samma personbestånd, som nu manuellt

framställdes av häradsskrivare och vederbörande tjänstemän i magistratsstä-

derna, samt för utskrivning av debetsedlar. För dylikt ändamål vore sådana

hjälpmedel redan med gott resultat enligt vederbörande myndigheters vits­

ord i användning vid man talskontoret i Stockholm och uppbördsverket i

Borås.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

sakkunniga avgivet betänkande rörande kyrkobokföringen i icke territoriella

församlingar; det åsyftade uttalandet, som närmast har avseende å kyrko­

bokföringen i sådana församlingar men har räckvidd även därutöver, lyder:

Vad då först angår de icke territoriella församlingarna av svenska kyr­

kan, så torde ett upphävande av deras kyrkobokföringsrätt medföra, att själ­

va församlingarna måste indragas, alldenstund enligt kyrkolagens andeme­

ning, om också uttrycklig bestämmelse därom saknas, kyrkoböcker synas

böra föras för varje församling.

Kommittén erinrar vidare örn vad av Överståthållarämbetet samt Linkö­

pings domkapitel i yttranden över uppbördskommitténs betänkande (se s.

30) anförts örn olägenheterna för allmänheten vid uteslutande civil folkbok­

föring eller vid en uppdelning av den lokala registreringen på dels civila dels

kyrkliga tjänsteställen samt citerar med instämmande följande uttalande i

ett den 2 december 1890 avgivet betänkande med förslag rörande kyrko-

skrivningen i riket:

Då hos oss lysning till äktenskap är obligatorisk för vigsel, då i de allra

flesta fall dop följer på varje födelse och då begravning efter dödsfall ytterst

sällan utebliver, har prästerskapet i de av detsamma utförda prästerliga för­

rättningarna en kontroll att vigde, födde och döde anmälas, vilket är ett oef­

tergivligt villkor för att en ordentlig civilståndsregistration skall kunna äga

rum. Även örn anmälningsskyldigheten hos oss kunde lagbindas så fullstän­

digt som förhållandet är i de utländska stater, där civilståndsregistrationen

ombesörjes av andra myndigheter än prästerskapet, möta stora svårigheter

att hos oss åstadkomma en liknande anordning i de kostnader en sådan för­

ändring skulle kräva och vilka måste bliva högst betydliga, helst de per­

soner, åt vilka kunde anförtros ett så grannlaga värv som de både för sam­

hället och isynnerhet för de enskilde viktiga civilståndsregistrens förande,

måste vara män nied ej ringa bildning och beprövad duglighet. Tydligtvis

kan ej ifrågasättas att kommunernas valde förtroendemän skulle bliva civil-

ståndsregistratorer, även om de därför erforderliga förutsättningarna alle­

städes vore för handen. Det bleve utan tvivel nödigt att en särskild klass av

tjänstemän inrättades, till antalet lika med antalet av de distrikt, i vilka

riket för ifrågavarande ändamål borde indelas. För allmänhetens bekväm­

lighet torde det finnas nödigt, att varje distrikt inskränktes till ett pastorat,

varigenom uppkomme omkring 1 300 distrikt. Kunde möjligen i vissa folk­

rika orter två eller tre mindre pastorat sammanslås till ett distrikt, skulle

dock antalet troligen icke komma att understiga 1 000. Så mångå hundra

kronor en var sådan tjänstebefattnings innehavare erhölle så många hundra

tusen kronor skulle denna personal komma att kosta det allmänna. Och örn

allt detta med stora svårigheter och kostnader komme till stånd, vore vinsten

ingen annan än den, att visst icke hela bokföringen utan blott en del därav

vore lyft från prästerskapet.

Kommittén berör jämväl två andra i kritiken över uppbördskommitténs

betänkande framförda argument för en sekularisering av den löpande folk­

bokföringen, nämligen dels att kortregister av urkundskaraktär över huvud

icke borde anförtros åt prästerskapet, dels att arbetet med folkbokföringen

icke finge över hövan ökas, om prästerskapet fortfarande skulle kunna åtaga

sig bestyret därmed. Beträffande det första argumentet erinrar kommittén,

att dylika kortregister enligt dess förslag icke skola föras. Beträffande det

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

53

senare argumentet anmärker kommittén, att de föreslagna nya tjänsteålig­

ganden, som i detta hänseende kunde tänkas medföra ökning, i huvudsak

torde vara de, som hänförde sig till förandet av de s. k. personakterna och

till aviseringen från pastorsämbetena till länsstyrelserna. I fråga örn person­

akterna innefattade emellertid förslaget endast ett genomförande av den i ytt­

randen över uppbördskommitténs förslag av bland andra vissa domkapitel och

allmänna svenska prästföreningen rekommenderade kombinationen av för-

samlingsbok och huvudkort. Beträffande aviseringsskyldigheten ville kom­

mittén hänvisa till att bland andra fyra domkapitel i sina yttranden över det

tidigare kommittéförslaget ansett, att pastorsämbetena borde åläggas att för­

se länsstyrelsernas adressregister med aktuella uppgifter örn förändringar i

befolkningsläget och sålunda tydligen utgått ifrån att pastorsämbetena kun­

de åtaga sig sådan skyldighet. Kommittén ville också framhålla, att kom­

mittén i förslaget sökt skapa garantier för att prästerna skulle erhålla er­

forderlig arbetshjälp för kyrkobokföringen.

Vad till slut angår frågan örn en civil folkbokföring vid sidan av en kyrk­

lig anför kommittén:

Kommittén har icke funnit skäl att, såsom i vissa yttranden över 1936

års uppbördskommittés betänkande påyrkats, föreslå inrättande av cen­

trala civila folkregister med urkundskaraktär vid sidan av de lokalt för­

da kyrkoböckerna. De sekundära register, vilka enligt förslaget skola fö­

ras hos länsbyråerna och riksbyrån, torde jämte de lokala urkunderna

vara tillfyllest för de ändamål, vilka den ifrågasatta civilregistreringen skulle

tjäna. Med större skäl kunde måhända ifrågasättas, huruvida icke vid sidan

av kyrkobokföringen i vissa större städer borde inrättas en civilbokföring

efter mönster av Stockholm och Göteborg. Kommittén har dock ej aktat nö­

digt att härutinnan framlägga något förslag. Något synnerligt behov därav

synes icke för närvarande föreligga. Det av kommittén föreslagna allmänna

systemet lägger ej hinder i vägen för genomförandet av en dylik undantags-

anordning, därest den framdeles skulle befinnas önskvärd.

Vidkommande spörsmålet om församlingsbokens bibehållan­

de i kombination med försa mlingsliggare erinrar kom­

mittén till en början örn de felrisker som ansetts följa med församlingsbokens

egenskap av bok med fasta blad (se s. 26) samt örn den dubbla avskrivning,

som flyttningsbetygens utfärdande och inskrivning innebär. Därefter anför

kommittén:

Teox-eliskt sett föreligger möjlighet att i avsevärd omfattning eliminera fel­

riskerna genom församlingsböckernas ersättande med de av uppbördskom-

mittén föreslagna registren, bestående av huvudkort, vilka upptaga endast ori-

ginalanteckningar och icke behöva omskrivas, men otvivelaktigt torde vara,

såsom även i kritiken av förslaget framhållits, att kortregistren medföra nya

felrisker, och att omskrivning åtminstone någon gång under en persons livstid

av hans huvudkort icke torde kunna undvikas med hänsyn till den nötning

dessa kort bliva utsatta för vid handhavandet. Därtill kommer, såsom jämväl

påpekats, att församlingsböckerna såväl ur forskningssynpunkt som med hän­

syn till utrymmesbehovet ävensom ur rent pastorala synpunkter liro kortre-

gistren överlägsna. Tämligen allmänt har man därför motsatt sig församlings­

böckernas borttagande men på sina håll förordat en kombination av försam-

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

lingsbok och huvudkort, det sistnämnda såsom ersättning för flyttningsbetyg.

Ett sålunda utnyttjat huvudkort medför väl ej alla de fördelar, som följa av

det ursprungligen föreslagna huvudkortet — bland annat bortfaller ej den ena

av de två ovannämnda avskrivningarna vid flyttning — och man kan mot den

föreslagna kompromisslösningen även anmärka, att den icke går fri från fel­

risker, t. ex. i händelse av glömska att jämväl å huvudkortet införa en i för­

samlingsboken införd anteckning, men dess betydelse till förekommande av

dubbel kyrkobokföring eller mantalsskrivning torde vara obestridlig, om man

nämligen föreskriver, att endast den får vara upptagen i församlingsboken för

vilken sådant kort finnes hos pastor, och de möjligheter ett sådant system er­

bjuder till central registrering av obefintliga och utvandrade torde även vara

av värde; en sådan registrering medför bland annat också viss säkerhet mot

dubbelskrivning.

Rörande frågan örn kyrkobokföringsurkunderna skola utgöras av kor t-

register, lös blad eller bundna böcker anför kommittén:

Kommittén har, övertygad av den kritik, som mötte 1936 års uppbördskom-

mittés förslag, bibehållit det nuvarande systemet med kyrkobokföring i fasta

böcker. Böckerna skola vara bundna. Kommittén har väl insett de s. k. lös-

bladssystemens stora företräden ur arbetssynpunkt och har även tillämpat så­

dant system med avseende å fastighetslängden och den s. k. församlingsligga-

ren ävensom hållit möjligheten av en sådan tillämpning öppen — genom att

Kungl. Maj:ts medgivande inhämtas — med avseende å övriga böcker, därvid

det väl huvudsakligen kan komma att röra sig om församlingsboken, men då

kommittén vid sitt förslag om församlingsbokens bibehållande lagt stor vikt

vid säkerhetssynpunkten och en bunden bok ur denna synpunkt torde vara

överlägsen en bok med utbytbara blad, har kommittén i princip fastslagit, att

denna bok skall vara bunden, och förutsatt, att den ovannämnda möjligheten

till undantag från principen begagnas restriktivt, i första hand endast för de

församlingar, i vilka en enligt lösbladssystem inrättad församlingsbok nu

föres.

För mantalsskrivningens bibehållande som särskild

förrättning anförde 1936 års uppbördskommitté följande skäl:

Till mantalsskrivningen hava hänförts rättsverkningar i en mångfald olika

hänseenden. Det torde ligga i sakens natur, att dessa rättsverkningar i stort

sett icke skulle kunna i stället anknytas till den löpande folkbokföringen på

annat sätt, än att de ställdes i beroende av det av denna vid en viss tidpunkt

redovisade befolkningsläget. Mantalslängden^ skulle i sådant fall ersättas

med utdrag av de urkunder enligt kommitténs förslag, som motsvara de nu­

varande församlingsböckerna. Med hänsyn till de ifrågavarande rättsverk­

ningarnas synnerliga vikt torde emellertid i allt fall ett särskilt förfarande

icke kunna undvaras, i vilket den löpande folkbokföringen, innan befolk­

ningsläget fixeras i längder, underkastas en ingående granskning för avhjäl­

pande av eventuellt förekommande ofullständigheter och felaktigheter. I detta

avseende fyller i det gällande systemet mantalsskrivningen en viktig uppgift.

Otvivelaktigt har nämligen den samverkan mellan befolkningen, prästerskapet

och mantalsskrivningsförrättarna, som äger rum vid mantalsskrivningarna,

visat sig vara av stor betydelse för främjande av en riktig folkbokföring. Det

har därför synts kommittén motiverat att bibehålla mantalsskrivningen, ehuru

i något förändrat skick beträffande vissa detaljer, som ett särskilt folkbokfö-

ringsinstitut vid sidan av den löpande folkbokföringen.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Ett sådant ämbetsverk skulle emellertid bliva relativt svåradministrerbart.

Sannolikt skulle flera eller högre chefstjänster behöva inrättas än som be­

funnits nödvändiga vid det föreslagna systemet. Verkets stora in- och utgå­

ende korrespondens skulle medföra en merbelastning för kommunikations-

verkens inrättningar i huvudstaden, som kan befaras framtvinga kostnads­

krävande organisatoriska åtgärder. Oavsett detta skulle kommunikationsver-

kens eller folkbokföringens kostnader för korrespondens per post eller tele­

fon sannolikt bliva större som en följd av de längre rapportvägarna; exem­

pelvis må anföras, att av det beräknade totalantalet flyttningar inom och

mellan församlingarna, 800 000 enligt 1943 års siffror, mer än tre fjärdedelar

torde äga rum inom ett och samma län. De kortare rapportvägarna vid det

decentraliserade systemet medföra även en tidsbesparing för försändelser och

telefonsamtal, vilken särskilt under den del av året då mantalsskrivning på­

går är av synnerligen stor betydelse på grund av den knappt tillmätta tiden

för tryckning av längder för mantalsskrivningen. Överhuvudtaget försvåras

den nödvändiga kontakten med de lokala myndigheterna med växande av­

stånd. Tryckningsarbetet i och för mantalsskrivningarna måste noggrant

planläggas med hänsyn till förekommande olikheter i församlingarnas folk­

mängd, befolkningens växlande rörlighet och de därav och av andra omstän­

digheter beroende tiderna för mantalsskrivningsförrättningarnas hållande.

Denna planläggning sker lättast i länen. Där kunna även erforderliga änd­

ringar i planerna i anledning av oförutsedda omständigheter lättast och smi­

digast genomföras. Förandet av det tryckande registret såvitt avser fastig­

heter torde i residensstäderna underlättas genom där föreliggande möjligheter

till direkt kontakt med vederbörande lantmäterikontor. Lokal-och lönekostna­

der äro större i huvudstaden än i allmänhet i residensstäderna. Befolknings-

politiska hänsyn tala emot att till huvudstaden förlägges ett nytt ämbetsverk

med stort behov av kvinnlig arbetskraft.

För kommitténs slutliga ståndpunktstagande talar emellertid framför allt

det skälet, att anläggningarna komma till den bästa nyttan, örn de förläggas

till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter de skola betjäna, eller i varje

fall så nära dessa myndigheter som möjligt. Ur denna synpunkt vore under

vissa förutsättningar måhända en ännu starkare decentralisering av maskin-

anläggningarna i och för sig önskvärd. En naturlig undre gräns dragés emel­

lertid av maskinernas stora arbetskapacitet. Myndighet med mindre förvalt­

ningsområde än ett län kan därför — frånsett de största städerna — ej gär­

na komma i fråga i detta avseende.

Under hänvisning till sitt nyss återgivna uttalande framhåller kommittén,

att riksbyrån ej heller enligt kommitténs tidigare förslag var avsedd såsom

en enbart registerförande myndighet. Härom anför kommittén ytterligare:

Kommittén fann vidare, att åt denna myndighet borde anförtros jämväl

andra och mera kvalificerade arbetsuppgifter än de åligganden av huvud­

sakligen rutinmässig karaktär, som är förknippade med registerföringen.

För att folkbokföringssystemet skulle vinna nödig stadga, ansåg kommittén

det erforderligt, att det på olika lokala organ fördelade folkbokföringsarbetet

samordnades under ledning och tillsyn av en central myndighet. Vidare bor­

de denna myndighet hava att verka för enhetlighet i rättstillämpningen och

med uppmärksamhet följa utvecklingen inom samhällslivet, såvitt denna

ägde beröring med folkbokföringen, utfärda anvisningar för folkbokförings­

arbetet och vid behov hos Kungl. Maj :t göra framställning örn utfärdande av

nya eller ändrade författningsföreskrifter. Redan under nuvarande folkbok­

föringssystem förekomma ofta hänvändelser till statistiska centralbyrån med

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

mittén fattade dock i detta hänseende icke någon bestämd ståndpunkt, innan

förslaget övergavs. Enligt det nu framlagda förslaget har kommittén däremot

ansett, att riksbyråns arbetsuppgifter lämpligen böra anförtros åt ett redan

bestående ämbetsverk. Enligt kommitténs förmenande är statistiska central­

byrån, som enligt sin instruktion redan för närvarande har till uppgift bland

annat att fullgöra vissa åligganden beträffande kyrkobokföringen och att

handhava befolkningsstatistiken, synnerligen väl skickad att handhava riks­

byråns arbetsuppgifter.

Enligt gällande rätt hava pastorsämbetena att genom en omfattande a vi­

se r i n g hålla ett flertal civila och militära myndigheter underrättade om för­

hållanden, som antecknas i kyrkoböckerna. Dessutom förekommer en icke

obetydlig avisering mellan pastorsämbetena inbördes för själva kyrkobok­

föringen.

Kommittén framhåller, att tillkomsten av nya register hos olika myndig­

heter kan ytterligare utöka prästerskapets aviseringsbörda, samt tillägger:

Måttet av det ökade aviseringsbehovet kan icke förutses, men väl däremot

kan det befaras, att den yttersta gränsen för prästerskapets förmåga att utan

men för sina övriga uppgifter fylla detsamma snart måste vara nådd. I själva

verket torde man här icke kunna räkna med någon större marginal. Då

utvecklingen, oberoende av frågan om en folkbokföringsreform, antagligen

kommer att föra med sig, att adressregister inrättas vid länsstyrelserna, till

vilka prästerna måste löpande rapportera ändringar i kyrkobokföiingen, an­

mäler sig osökt den tanken: varför icke göra denna avisering så fullständig

som behövs ur olika synpunkter men begränsa aviseringsskyldigheten till

denna enda och lägga all annan avisering på den myndighet, som för det

centrala registret? Efter denna idé har kommittén uppbyggt sitt förslag.

Kommittén framhåller vidare, att såsom idén närmare utformats i försla­

get avisering från länsbyrå sker genom översändande av avtryckskort. De

från pastorsämbetena inkommande underrättelserna vidarebefordras i regel,

antingen direkt eller över viss annan myndighet för dennas underättande,

till statistiska centralbyrån såsom primärmaterial för befolkningsstatistiken.

En fördel med detta aviseringssystem vore, att prästerskapets aviseringsbörda

därigenom bleve i stort sett för framtiden fixerad, i det att inträffande ök­

ningar i aviseringsbehovet komme att drabba länsbyrån men ej pastorsäm­

betena. Vad särskilt beträffade statistiken torde det nya uppgiftsmaterialet

i fråga om tillförlitlighet komma att mer än väl mäta sig med de nuvarande

utdragen ur kyrkoböckerna. Man kunde till följd härav för statistikens vid­

kommande räkna med ett förenklat granskningsarbete och en minskad

skriftväxling för att tillrättalägga fel och ofullständigheter. Denna omstän­

dighet i förening med den tidsvinst, som gjordes genom att materialet över­

sändes i löpande följd, vore ägnat att underlätta ett snabbare färdigställande

av statistiken åtminstone i vissa delar.

I yttranden över 1936 års uppbördskommittés betänkande hade några myn­

digheter, erinrar kommittén, ifrågasatt en centralisering av man­

talsskriv ningsför rättningarna till länsstyrelserna. Beträffande

detta spörsmål anför kommittén vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

59

Spörsmålet Ilar beröringspunkter med den sedan många år vilande frå­

gan om en omorganisaion av häradsskrivarkåren, därvid häradsskrivarupp-

gifternas inflyttning till länsstyrelserna ifrågasatts, men är icke kongruent

nied denna fråga: lokala mantalsskrivningsförrättningar kunna —• såsom

redan undantagsvis torde ske, då jämlikt § 1 moni. 2 mantalsskrivningsför-

ordningen såsom särskild förrättningsman förordnas tjänsteman hos läns­

styrelse — hållas av länsstyrelsernas tjänstemän, liksom det å andra sidan

icke är otänkbart, att häradsskrivamas befattning nied mantalsskrivningen

inskränkes till de förberedande åtgärder, som enligt ovanberörda yttranden

förutsattes alltjämt skola äga runi.

Kommittén har för sin del icke ansett sig kunna förorda en dylik centrali­

sering. Härom yttrar kommittén vidare:

Liksom mantalsskrivningen innefattar en kontroll av den löpande folk­

bokföringen så utgör jämförelsen med denna å andra sidan en nödvändig

förutsättning för mantalsskrivningens riktighet. Genom att enligt förslaget

mantalsskrivningen förrättas nied ledning av en å länsbyrån tryckt stomme,

vilken fullständigas och rättas samt återställes till länsbyrån, medger man­

talsskrivningen även en årlig kontroll av de tryckande registren. En sådan

kontroll är nödvändig örn än ej i allmänhet nied avseende å tryckplåtamas

textinnehåll så dock med hänsyn till registrens fullständighet och ordningen

för personernas upptagande. Den nuvarande jämförelsen med församlings­

boken kan därför ej ersättas med en jämförelse nied det tryckande registret

eller nied något av detta härlett register vare sig hos länsbyrån eller hos

pastor. Då det ej skulle vara lämpligt, att församlingsboken för sådant ända­

mål insändes till länsstyrelsen, måste denna jämförelse ske lokalt. Därest

lokala mantalsskrivningsförrättningar ej skulle hållas, funnes ingen annan

lokal förrättning att anknyta detta arbete till än förskrivningarna. Det skulle

då komma att åligga pastorsämbetena att rätta och komplettera stommen

till mantalslängd, en anordning, som kraftigt avstyrktes i yttrandena över

1936 års uppbördskommiltés förslag. Såsom ytterligare skäl mot en centra­

lisering av mantalsskrivningsförrättningarna må understrykas vad uppbörds-

kommittén anfört om betydelsen av den samverkan mellan befolkningen,

prästerskapet och mantalsskrivningsförrättarna, som för närvarande äger

rum. Även för den vid mantalsskrivning skeende redovisningen av fastighe­

ter och av juridiska personer torde det vara av värde, att förrättningarna äga

rum lokalt.

C. Remissyttrandena över folkbokföringskonnnitténs förslag.

I remissyttrandena har behovet av en omläggning av folk­

bokföringen så gott som enhälligt vitsordats. I allmänhet åberopas, utan

tillägg eller gensagor, de av kommittén anförda skälen, vilka anses överty­

gande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län erinrar dock örn att länsstyrelsen i sitt ytt­

rande över 1936 års uppbördskommittés betänkande anfört, att folkbok­

föringens bristfällighet vore mera skenbar än verklig och att en omläggning

av densamma icke för det dåvarande vore nödvändig eller önskvärd. Läns­

styrelsen tillägger, att detta uttalande alltjämt syntes äga giltighet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län synes anse ett omedelbart ingripande med

lagstiftningsåtgärder erforderligt endast med avseende å mantals­

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

skrivningen. De i betänkandet påpekade, kända och sedan länge be­

klagade bristerna i mantalsskrivningsförordningen borde, framhåller läns­

styrelsen, skyndsamt avhjälpas medelst en genomgripande omarbetning av

författningen. Därvid borde förfarandet så anordnas, att mantalslängdernas

uppgifter bleve noggranna och tillförlitliga, varjämte häradsskrivarnas och

prästernas mantalsskrivningsgöromål borde underkastas kontroll, exempelvis

genom periodiska inventeringar, företagna av överordnade myndigheter.

I anslutning till vad kommittén anfört om arbetsmarknadens och

civilförsvarets registreringsbehov understryker arbetsmark­

nadskommissionen, att det nuvarande systemets bristande kapacitet och otill­

fredsställande yrkesredovisning i hög grad komplicerat och försvårat arbetet

med upprättandet av en under rådande förhållanden ofrånkomlig beredskap

på arbetsmarknadens område. Ett vidmakthållande av det genom 1943 års

beredskapsmönstring införskaffade uppgiftsmaterialet i aktuellt skick i samt­

liga avseenden hade vidare, framhåller kommissionen, icke med det nuva­

rande folkbokföringssystemet kunnat genomföras, och aktualiseringen hade

dessutom otvivelaktigt avsevärt fördyrats. Tillskapandet av en ökad registre-

ringsberedskap hos folkbokföringen framstode därför med hänsyn till vun­

na erfarenheter ur arbetsmarknadssynpunkt såsom en trängande angelägen­

het icke endast såvitt det gällde upprättandet av helt nya uttagningsregister i

ett eventuellt framtida krisläge utan även med hänsyn till de nuvarande ut-

tagningsregistrens fortsatta förande under den ytterligare tid, som sådant

kunde bliva erforderligt, d. v. s. så länge som upprätthållandet av en viss be­

redskap även på arbetsmarknadens område ansåges nödvändig. I fråga om

betydelsen av den föreslagna omläggningen av folkbokföringen ur arbets­

marknadssynpunkt kunde kommissionen i huvudsak instämma i vad därom

anförts i betänkandet.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att rekryteringen till civilförsvarets olika

grenar komme att avsevärt underlättas genom att i enlighet med förslaget

tillförlitliga och detaljerade register över hela den civilförsvarspliktiga be­

folkningen kunde uppläggas. Även med avseende å möjligheterna att registrera

evakuerade och utbombade samt identifiera personer, som omkommit vid

fientliga luftanfall, torde det nya folkbokföringssystemet få stor betydelse.

Styrelsen ville understryka angelägenheten av att de nuvarande, hos länsarbets­

nämnderna förda uttagningsregistren vidmakthölles i aktuellt skick icke

blott intill dess normala utrikespolitiska förhållanden åter inträtt utan även

därefter fram till den tidpunkt, då säkra garantier vunnits för att nya allmän­

na uttagningsregister snabbt kunde iordningställas medelst avtryck av läns-

byråernas personplåtar.

Jämväl överbefälhavaren har betonat vikten av en omläggning av folk­

bokföringen med hänsyn till den civila beredskapen. Även med hänsyn till

den militära registreringen komme emellertid, enligt vad överbe­

fälhavaren vidare anfört, förläggandet av särskilda centrala register till läns-

byråer att ha stort värde. Dessa register gåve nämligen möjligheter till sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

61

kompletteringar eller rekonstrueringar av de militära registren, som kunde

bliva nödvändiga på grund av åverkan eller förstöring genom flyganfall o. s. v.

Länsregistren torde även bliva till god hjälp vid det identifieringsarbete, som

i krig vore lika ofrånkomligt som viktigt.

Socialstyrelsen betonar, att det moderna samhällets anpassning

för sina sociala uppgifter av skilda slag komme att väsentligt un­

derlättas genom folkbokföringens rationella organisation. Som exempel näm­

ner styrelsen de genom tillkomsten av centrala löpande register ökade möjlig­

heterna att tillgodose de utomäktenskapliga barnens intressen i fråga om full­

görande av underhållsskyldighet samt fastställande av faderskap i vissa fall.

Såsom framgår av den förut lämnade översikten över remissyttrandena har

i vissa yttranden frågan om en folkbokföringsreform ansetts beroende av

den vidare utvecklingen av frågan om en uppbördsreform. I allmänhet

har man i dessa yttranden beträffande förevarande spörsmål allenast fram­

hållit svårigheterna att grunda ett omdöme på det kortfattade förhandsrefera-

tet av det blivande förslaget i uppbördsfrågan. Länsstyrelsen i Jönköpings

län har emellertid tillagt att, såvitt länsstyrelsen kunde bedöma, en central

folkbokföring icke syntes vara en oavvislig förutsättning för ett sådant upp-

bördsförfarande som angivits i uppbördsberedningens alternativ I. Länssty­

relserna i Örebro och Gävleborgs län hava, för den händelse uppbördsförfa-

randet skulle komma att anordnas enligt något av uppbördsberedningens alter­

nativ, ifrågasatt en framflvttning av uppbördsårets början till mars eller

april. Det syntes, framhåller sistnämnda länsstyrelse, icke vara nödvändigt

att mantalslängderna färdigställdes så tidigt som ifrågasatts, eftersom någon

tid sannolikt måste vara fri från preliminär skatt, om möjlighet skulle före­

ligga att utfå den kvarstående skatten, samt sistnämnda skatt lämpligen syn­

tes kunna uttagas under årets två första månader.

I sitt yttrande över folkbokföringskommitténs betänkande anmärker 19AA

ärs uppbördsberedning till en början, att de alternativa förslag, som bered­

ningen ämnade avgiva, i några avseenden torde komma att skilja sig från de

i betänkandet återgivna. Detta förändrade emellertid intet i vad som sagts i

fråga örn behovet av en förbättrad folkbokföring. Efter att hava erinrat om

att det enligt beredningens förslag vore erforderligt dels att den tidpunkt, som

i fråga örn bosättningen skulle vara avgörande för varest en person skulle

mantalsskrivas, fastställdes till den 1 november, dels ock att debiteringsför-

rättarna erhölle löpande underrättelser örn inträffade flyttningar samt för­

ändringar i civilstånd och barnantal, anför beredningen vidare:

Skulle man försöka lösa uppbördsfrågan efter de av uppbördsberedningen

förordade linjerna utan att samtidigt reformera folkbokföringen i de avseen­

den, som ovan nämnts, nödgades man vid debiteringen av preliminär skatt

och vid bestämmandet av skattetabell för inkomståret utgå från de uppgifter

angående bosättning, civilstånd och barnantal, som grundade sig på mantals­

skrivningen för året näst före inkomståret. Detta skulle visserligen medföra

vissa fördelar. Sålunda skulle man vid debiteringsarbetet kunna i viss mån

62

Kungl. Alaj.ts proposition nr 282.

undvika den forcering mot slutet av året, som enligt uppbördsberedningens

förslag kommer att föranledas därav, att senast den 1 november inträffade

ändringar i fråga om bosättning, civilstånd och barnantal skola iakttagas vid

debiteringen av preliminär skatt och fastställande av skattetabell för in­

komståret. Vidare skulle kvarstående skatt på grund av taxering visst år all­

tid komma att påföras i samma kommun som preliminär skatt för nästföl­

jande år, i följd varav nämnda skatter alltid kunde upptagas å samma debet­

sedel och redovisas till samma uppbördsmyndighet.

Emellertid skulle ett genomförande av uppbördsberedningens förslag utan

ändring i folkbokföringen i de ovan omfönnälda avseendena föra med sig

högst betydande olägenheter. Då den preliminära skatten skulle beräknas på

grundval av ett civilstånd och barnantal, som hänförde sig till förhållandena

ett år före inkomstårets ingång, vore skattskyldig, för att erhålla ändring i

nämnda skatt på grund av under året näst före inkomståret inträffade för­

ändringar i civilståndet och barnantalet, tvungen att särskilt söka jämkning

av skatten. En dylik ordning skulle säkerligen av de skattskyldiga uppfattas

som mycket otillfredsställande. Den skulle därjämte komma att föranleda

ett avsevärt antal jämkningsfall under inkomståret med motsvarande hårda

belastning av jämkningsmyndigheten. Vidare skulle man vid utsändandet

av debetsedlar och skatlekort som regel nödgas använda ett år gamla adres­

ser, varför ett stort antal debetsedlar och skattekort skulle komma vederbö­

rande tillhanda först lång tid efter avsändandet; detta skulle vara särskilt

olägligt, då löneavdrag enligt debetsedel eller skattekort skulle börja verk­

ställas omedelbart efter inkomstårets ingång. Slutligen skulle stora svårig­

heter uppstå vid avräkningen av preliminär skatt från slutlig skatt i de fall,

då vederbörande för taxeringsåret vore mantalsskriven i annan kommun än

den, där han mantalsskrivits för det år, som läge två år tillbaka i tiden,

d. v. s. det år, då debitering eller fastställande av skattetabell för inkomst­

året ägt rum. För att möjliggöra för debiteringsförrättaren att i dylika fall

erhålla uppgift örn debiterad eller erlagd preliminärskatt, måste i mantals­

längden för envar där upptagen person uppgivas hans mantalsskrivnings­

ort för det andra året före taxeringsåret. Uppbördsberedningen hyser emel­

lertid farhågor för att även med en dylik komplettering av mantalslängden

stora svårigheter skulle föreligga att utan ytterligare förbättring av den nu­

varande folkbokföringen införskaffa ifrågavarande uppgifter; i varje fall

skulle inhämtandet därav komma att föranleda en synnerligen betungande

skriftväxling.

Uppbördsberedningen har funnit de ovan nämnda olägenheterna vara av

den art, att beredningen icke anser sig kunna förorda ett nytt uppbördssy-

stem med mindre en ändring av folkbokföringen kommer till stånd i de av­

seenden, som ovan framhållits. Ett genomförande av folkbokföringskommit-

téns förslag skulle därjämte verksamt bidraga till ett förbättrat uppbörds-

förfarande såtillvida, att till följd av den noggrannare registrering av befolk­

ningen, vilken en reformerad folkbokföring komme att innebära, den dub-

belföring eller det uteslutande av person vid mantalsskrivningen, som nu

stundom äger rum, icke vidare borde förekomma.

Riksräkenskapsverket anför för sin del:

Införandet av maskinella hjälpmedel vid länsstyrelserna utgör enligt riks-

räkenskapsverkets mening en i det närmaste nödvändig förutsättning för att

länsstyrelserna skola kunna på ett fullt rationellt sätt handhava sina bety­

delsefulla åligganden i avseende på skatteuppbörden m. m. De kunna uppen­

barligen utnyttjas för ett flertal olika ändamål och medföra bland annat den

fördelen, att i längder av olika slag fullständigare uppgifter än för närvä-

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

63

rande kunna medtagas utan extra kostnad. Detta synes kunna bliva av stort

värde exempelvis vid restindrivningen.

Den föreslagna anordningen med de till länsstyrelsen förlagda tryckande

registren och den härmed sammanhängande tillgången till aktuella uppgifter

om befolkningen skulle medföra den stora fördelen, att hos länsstyrelserna

sammanföres ett aktuellt material, innehållande data av största vikt för skat-

teuppbördens effektiva bedrivande inom länet. Härigenom kumla länsstyrel­

serna få ett fastare grepp över skatteuppbörden. Den blivande organisatio­

nen av uppbörden är visserligen för närvarande föremål för särskild utred­

ning och riksräkenskapsverket saknar därför anledning att här närmare ingå

på dessa frågor. Ämbetsverket vill emellertid i detta sammanhang erinra om

att enligt 1936 års uppbördskommittés förslag till omorganisation av upp-

bördsväsendet och folkbokföringen m. m. förutsattes, att länsstyrelsernas på

liknande sätt förbättrade möjligheter att överblicka flyttningar från ort till

annan skulle tillvaratagas för ernående av en rationellare organisation av

restindrivningen. Sålunda skulle enligt nämnda förslag länsstyrelserna i en

helt annan omfattning än för närvarande dirigera indrivningsarbetet. Bland

annat skulle handräckningsförfarandet koncentreras till länsstyrelserna. En

sådan organisation står enligt riksräkenskapsverkets mening väl i överens­

stämmelse med länsstyrelsernas ställning som centrala uppbördsverk.

Pensionsstgrelsen vitsordar att, på sätt kommittén anfört, vissa möjlig­

heter till förenklingar i pensionsst yreisens registerfö-

r i n g skulle kunna vinnas vid en omläggning av folkbokföringen. Maskinell

utskrift av pensionsavgiftsförteckningarna skulle, framhåller styrelsen, bli

till betydande fördel för styrelsen, då förteckningarna därigenom bleve av­

sevärt mera tillförlitliga och tydliga än vad nu understundom vore fallet.

Styrelsen förklarar sig vidare villig att pröva det av kommittén föreslagna

systemet med maskinellt utskrivna rekvisitionskort och framhåller, att det

jämväl ur en annan synpunkt vore önskligt att styrelsen erhölle uppgift om

flyttningar mellan kommuner. Styrelsen skulle nämligen härigenom erhålla

större möjligheter till prövning av frågan örn nedsättning av folkpension vid

pensionstagares flyttning från dyrare till billigare ortsgrupp. Det vore även

av intresse för styrelsen alt erhålla kännedom örn flyttningar från billigare

till dyrare ort och mellan kommuner i samma ortsgrupp, detta emedan flytt­

ningarna icke sällan orsakades av förändringar i pensionstagarnas hälsotill­

stånd eller försörjningsförhållanden. Slutligen vitsordar styrelsen, att ma­

skinell utskrift av avgiftskort för nytillkommande årsklass skulle åstadkom­

ma en icke oväsentlig arbetsbesparing.

Pensionsstgrelsen har även granskat kommittéförslaget med utgångspunkt

från s j u k försäkringens behov och ö n s k e m å 1. Sett in­

den nuvarande statsunderstödda sjukförsäkringens synpunkt syntes, yttrar

styrelsen, några erinringar icke finnas alt framställa mot förslaget. Örn åter

social vår dskommitténs förslag till lag örn allmän sjukförsäkring genomför­

des, torde däremot viss komplettering av folkbokföringsförslaget kunna ii rå­

gasättas. På grund av de av socialvårdskommittén föreslagna bestämmel­

serna rörande avgiltsuppbörd genom arbetsgivarna bleve sjukkassorna i hög

grad beroende av arbetsgivarna för sin avgiltsuppbörd. Inom kassorna kom-

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

me därför otvivelaktigt att föreligga ett starkt behov av kännedom om vil­

ka som vore arbetsgivare. En kommunvis uppgjord förteckning över arbets­

givarna bleve ett önskvärt eller nödvändigt hjälpmedel inom varje kassa för

underlättande av olika bestyr i samband med uppbörden. Jämväl inom ar­

betslöshetsförsäkringen, rörande vars omorganisation förslag vore

att vänta, torde arbetsgivareförteckningar komma att bli behövliga. Såvitt

bedömas kunde borde möjlighet föreligga att inom ramen för folkbokfö­

ringen med ledning av mantalsuppgifter och de till länsstyrelserna från ar­

betsgivarna inkommande uppgifterna örn arbetsanställning upprätta arbets-

givaveregister för såväl sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringarnas

organ som eventuellt andra institutioner. Skulle emellertid, på sätt styrelsen

ifrågasatt i yttrande över socialvårdskommitténs förslag, vid genomförande

av ett förslag till källbeskattning sjukkasseavgiften komma att uttagas i sam­

band med skatten, torde ur sjukkassesynpunkt icke finnas anledning på­

kalla förande av ett arbetsgivareregister inom folkbokföringen.

De allmänna riktlinjer för en folk bokförings reform,

som kommittén uppdragit, hava blivit föremål för gillande uttalanden i det

övervägande antalet remissyttranden. Sålunda yttrar t. ex. statskontoret, att

en förtjänst hos förslaget vore att de grundläggande principerna i nu gällan­

de kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningar bibehållits. Helt all­

mänt torde om förslaget kunna sägas, anför statskontoret vidare, att dess

genomförande skulle möjliggöra en betydligt förbättrad och mera mångsi­

digt användbar folkbokföring.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län är däremot av annan mening. Länsstyrel­

sen erinrar örn att länsstyrelsen i sitt utlåtande över 1936 års uppbördskom-

mittés betänkande anfört, att den föreslagna likriktningen av folkbokfö­

ringen för riket i dess helhet med hänsyn till de väsentligt olikartade för­

hållandena — å ena sidan landsbygdens små och medelstora kommuner med

deras i regel fastare befolkning samt å andra sidan de större städerna med

deras rörligare befolkning — innebure en överorganisation, som länssty­

relsen redan på grund av de därmed förenade kostnaderna icke ansåge sig

böra tillstyrka. Länsstyrelsen kunde icke finna, att detta blivit vederlagt i

det nu föreliggande betänkandet.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län åberopar sitt yttrande över uppbörds-

kommitténs betänkande. I nämnda yttrande hade länsstyrelsen framhållit,

att ett mycket stort antal fel skulle undvikas, därest enhetliga bestämmelser,

exempelvis i särskild instruktion för mantalsskrivningsförrättare, utfärdades.

En bestämmelse om att en person, som kyrkobokförts i en kommun, icke

finge vid mantalsskrivningen uteslutas med mindre förrättningsmannen vun­

nit bekräftelse på att samme person upptagits i annat distrikts mantalslängd,

skulle förhindra obehöriga uteslutningar. Dubbelskrivningar skulle förebyg­

gas genom motsvarande föreskrift om att person, som ej vore kyrkobok-

förd inom kommunen, icke finge mantalsskrivas där med mindre förrätt­

ningsmannen övertygat sig örn att samme person icke upptagits i annat

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

65

distrikts mantalslängd. Detta syntes länsstyrelsen alltjämt äga giltighet. Läns­

styrelsen ville därjämte ifrågasätta, huruvida icke en nöjaktig kyrkobokfö­

ring skulle kunna uppnås på det sätt, alt i födelseförsamlingen upplades

särskild akt beträffande varje utflyttad person och att kyrkobokförare i

andra församlingar ålades att till födelseförsamlingen rapportera nuvarande

kyrkoskrivningsförhållanden och inträffande ändringar. Härigenom skulle

vinnas, att i födelseförsamlingen städse skulle kunna erhållas uppgift om en

persons nuvarande kyrkoskrivningsort m. m. Födelseförsamlingens födelse­

bok skulle sålunda komma att bliva ett centralt register över alla inom för­

samlingen födda personer och sålunda kunna på visst sätt ersätta av kom­

mittén föreslagna register. Huruvida folkbokföringen i de största städerna

i riket vore i större behov av reformering ville länsstyrelsen ej yttra sig om,

men örn så skulle vara fallet syntes en reform böra vidtagas för sådana or­

ter och icke för riket i övrigt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar: Det borde övervägas, om icke åt­

skilliga och kanske de flesta av de eftersträvade fördelarna stöde att vinna

genom en effektiviserad församlingsbokföring, ett reglerat fast samarbete

mellan kyrkliga och civila statliga och kommunala lokala myndigheter och

en utvidgad rapportskyldighet från lokala folkbokföringsorgan till statistiska

centralbyrån i och för den erforderliga riksbokföringen.

Kammarrätten framhåller i sitt utlåtande, att det med hänsyn till åtskil­

liga omständigheter vore önskvärt, att liksom i uppbördskommitténs förslag

skillnad gjordes mellan civil folkbokföring och kyrkobok­

föring, varav den förstnämnda skulle avse en rent borgerlig registrering

av befolkningen och den sistnämnda en registrering av kyrkliga förrättning­

ar. I enlighet härmed borde åt församlingsboken och församlingsliggaren gi­

vas benämningar av borgerlig karaktär, till exempel befolkningsbok och be-

folkningsliggare, vilket ju också skulle stå i överensstämmelse med deras

funktion av för den civila folkbokföringen grundläggande urkunder. Övriga

av prästerskapet förda böcker, som vore av mera sakral karaktär, skulle där­

emot bibehålla benämningen kyrkoböcker.

Socialstyrelsen framför liknande synpunkter. Visserligen borde, enligt vad

styrelsen yttrar, prästerskapet alltjämt bibehållas vid sin befattning med

folkbokföringen; prästerskapets erfarenhet på området och förtrogenhet

med folkbokföringsärenden ävensom den kontakt mellan församlingspräs­

terna och befolkningen i orterna, som härvidlag genom tradition och hävd

hade skapats, representerade värden som borde bevaras. Men dessa syn­

punkter talade på intet sätt emot en sådan anordning, som den 1936 års

uppbördskommitté på sin tid föreslagit, nämligen alt prästerna i fråga örn

sin befattning med folkbokföringen skulle vara civila tjänstemän och så­

som folkregisterförare lyda under länsstyrelserna. Styrelsen funne detta

förslag avgjort vara att föredraga framför folkbokföringskommitténs. Då

det ansetts erforderligt med en till en riksmyndighet och länsstyrelserna

centraliserad folkbokföring, syntes nämligen konsekvensen böra bli den, att

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 282.

5

överinseendet över den lokala folkbokföringen tillkomme dessa myndig­

heter.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt lämpligheten av att

ställa länsstyrelserna helt utanför det aktiva folkbokföringsarbetet. Erfa­

renheten torde komma att visa, anför länsstyrelsen, att detta i längden icke

vore lyckligt. Åtminstone gällde detta tillsynen över den lokala folkbokfö­

ringen. Även örn länsstyrelserna icke skulle deltaga i den aktiva folkbokfö­

ringen, komme länsstyrelserna dock genom registerföringen att bäst kunna

iakttaga, om fel beginges av de lokala folkbokförarna eller örn de enskilda

medborgarna försummade sin anmälningsskyldighet.

Länsstyrelsen i örebro län föreslår ett fortlöpande samarbete mellan pas­

tor och mantalsskrivningsförrättare under hela året. Helst borde, anför

länsstyrelsen, kyrkobokföringsfrågorna avgöras fortlöpande under året i

samråd mellan pastor och häradsskrivare, varvid den senares mening borde

äga vitsord framför den förres. Få befattningshavare torde genom kunnighet

och erfarenhet vara mera skickade för hithörande uppgifter än dessa. För

pastor vore ett dylikt samarbete med häradsskrivare ett värdefullt stöd i

denna del av hans verksamhet. Med ett sådant samarbete kunde det ock

ifrågasättas, huruvida icke mantalsskrivningsinstitutet kunde slopas.

Jämväl domkapitlet i Karlstad förordar ett visst mått av samarbete mellan

pastor och häradsskrivare. Enligt domkapitlet borde sålunda pastor och

mantalsskrivningsförrättare under hela året stå i kontakt med varandra och

mantalsskrivningsförrättaren alltså kontinuerligt följa de ändringar, som in­

träffade i fråga om kyrkobokföringen. En dylik anordning hade redan fler­

städes praktiserats och visat sig medföra även den fördelen, att arbetsbör­

den lättats både för mantalsskrivningsförrättaren och för vederbörande

pastor.

I de utlåtanden, som hittills berörts, har ej ifrågasatts annat än att den

lokala löpande folkbokföringen fortfarande skulle handhavas av präster­

skapet även till den del den kunde anses fullgöra rent borgerliga funktioner.

Emellertid hava sympatier uttalats jämväl för en längre gående sekulari­

sering av den löpande folkbokföringen. Sålunda har länsstyrelsen i Väst­

manlands län anfört, att länsstyrelsen hellre hade sett att den lokala folk­

bokföringen anförtroddes åt en civil tjänstemannakår, t. ex. en väsentligt

utökad häradsskrivarkår. Enär emellertid även folkbokföringskommitténs

förslag fyllde rätt högt ställda krav och dessutom såväl folkbokföringsfrå­

gan som frågan om en källskatteuppbörd trängde till sin lösning, framställde

länsstyrelsen intet ändringsyrkande i denna del. — Av liknande skäl har

styrelsen för svenska stadsförbundet avstått från att framställa något änd­

ringsyrkande. Styrelsen har i övrigt anfört, att styrelsen icke vöre övertygad

om att man i längden kunde med fördel låta den lokala löpande folkregistre­

ringen ankomma på prästerskapet. För närvarande syntes ett dylikt förfa­

ringssätt dock ej innebära några mera betydande olägenheter. — Svenska

landskommunernas förbund har framhållit, att inom förbundet funnes en

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 282

från folkbokföringsarbetet, vore det synnerligen olämpligt alt bibehålla präs­

terna vid detta arbete. I stället borde såväl den löpande som den periodiska

folkbokföringen anförtros åt mantalsskrivningsförrättarna, vilka vore i ad­

ministrativa värv väl förfarna tjänstemän och vilkas huvudsakliga arbetsupp­

gifter redan för närvarande utgjordes av sysslandet med den periodiska folk­

bokföringen. Dessa tjänstemäns relativa fåtalighet och stora arbetsområden

kunde visserligen ingiva vissa betänkligheter, då det gällde kommunikationen

med allmänheten, men vore å andra sidan till fördel i vad anginge kommuni­

kationen med länsbyråerna och riksbyrån. Enligt förslaget skulle för övrigt

till allmänhetens betjänande utses s. k. roteombud, vilka hade att icke blott

tillhandagå med råd och upplysningar utan jämväl biträda vid blanketters

ifyllande. Vid en sådan anordning skulle även tillsynen över folkbokföringen

kunna anförtros åt civila förvaltningsorgan. I Stockholm och Göteborg hade

mantalsskrivningsförrättarna redan att i viss utsträckning ombesörja den lö­

pande folkbokföringen, vilket likväl icke föranlett att prästerskapet befriats

från kyrkobokföringsskyldighet. Detta förhållande hade föranlett ett tidsö­

dande och onödigt dubbelarbete och borde tillrättaläggas vid genomförandet

av kommitténs förslag. Då detta icke kunde tänkas ske på annat sätt än att

prästerskapet befriades från kyrkobokföringsskyldighet, torde härutinnan fö­

religga ytterligare ett starkt vägande skäl för att samma ordning vunne till-

lämpning i landet i övrigt.

Mot magistratens och mantalsdirektörens nyss återgivna uttalanden har

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört, att en anordning sådan som

den föreslagna möjligen skulle kunna genomföras i Göteborg men däremot

icke utan stora organisatoriska förändringar, varom utredning emellertid icke

framlagts, för länet i övrigt.

En sekularisering av den löpande folkbokföringen förordas även av Över­

ståthållarämbetet. En sådan omläggning borde dock, anför ämbetet, i varje

fall till en början begränsas till de större städerna och vore knappast ända­

målsenlig för befolkningen å landsbygden. Det ville synas som om folkregist­

reringen i nämnda städer, där en betydande omflyttning mellan olika försam­

lingar ägde rum, med fördel kunde helt anförtros åt de icke-kyrkliga organen;

de kyrkliga organen skulle då endast avisera folkbokförarna om verkställda

förrättningar. Därigenom skulle den dubbelbokföring undvikas, som redan nu

på sina håll ägde rum och som efter förslagets genomförande ytterligare skulle

ökas, varjämte kostnader skulle sparas och ökad effektivitet vinnas.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän har även uttalat

sympatier för en överflyttning av den löpande folkbokföringen från präster­

skapet till mantalsskrivningsförrättarna. Aviseringen till länsbyråerna från

de lokala folkbokföringsorganen krävde, framhåller föreningen, noggrannhet,

exakthet och snabbhet. Även örn sådana egenskaper förefunnes hos många

präster, läge dock den dominerande delen av deras livsgärning på ett annat

plan än det kontorsmässiga. Särskilt i större stadsförsamlingar torde den and­

liga omvårdnaden örn församlingsborna taga så stor del av prästernas arbets­

kraft i anspråk, att folkbokföringen kunde ägnas endast mera periferiskt in­

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

tygen uteslötes och i personakten kunde även upptagas sådant, som icke

lämpade sig för offentlig kännedom. Domkapitlet i Strängnäs anser, att ge­

nom personakterna en betydligt större säkerhet i kyrkobokföringen torde

uppnås. Domkapitlet i Skara yttrar att, även om fullkomligheten ej heller

på detta sätt uppnåddes, antalet felaktigheter dock torde bli betydligt färre

än med nuvarande ordning.

Riksräkenskapsverket anmärker emellertid, att man icke torde kunna

komma ifrån att systemet medförde ett visst dubbelarbete. Å andra sidan

syntes systemet medföra den fördelen, att man finge tillfälle att med sam­

tidigt bibehållande av den äldre riskfriare ordningen bilda sig en uppfatt­

ning om hur en efter lösbladssystem upplagd bokföring verkade. Visade den

sig fungera tillfredsställande, borde man enligt ämbetsverkets mening så

småningom kunna nå fram till att dubbelarbete undvekes därigenom att.

den fasta församlingsboken avskaffades eller till sitt innehåll begränsades.

Överståthållarämbetet har däremot icke ansett sig kunna tillstyrka för­

slaget i denna del. Systemet hade sin svaghet däri, att dessa viktiga akter

skulle sändas mellan pastorsämbetena och därvid ofta behandlas av perso­

ner, som av naturliga skäl saknade tillräcklig erfarenhet av ett dylikt

systems tillämpning. Dessutom komme systemet att medföra ökat lokal­

behov, i Stockholm förslagsvis beräknat till 300 kvm.

Riksarkivet konstaterar med tillfredsställelse, att det nuvarande systemet

med kyrkobokföring i böcker med fasta blad bibehållits utom i

fråga om församlingsliggaren. En kyrkobokföring, i vilken de grundläg­

gande anteckningarna gjordes på lösa blad, kunde icke skänka den trygg­

het för forskningen, som riksarkivet ansåge vara dess oavvisliga skyldighet

att påyrka. Icke heller gåve det den rättssäkerhet, som den enskilde ägde

fordra. Liksom kommittén förutsatte därför riksarkivet, att den möjlighet

till undantag från denna regel, som enligt förslaget komme att föreligga,

tillämpades restriktivt.

Liknande synpunkter hava anförts i ett flertal andra yttranden, särskilt

från kyrkligt håll.

Statens organisationsnämnd yttrar däremot:

Kyrkoböcker, som skola föras i kronologisk ordning — exempelvis så­

dana som avse kyrkliga förrättningar — kunna kanske lämpligen vara

bundna. Vad däremot sådana böcker beträffar, som föras i annan ordning,

exempelvis alfabetiskt efter personnamn eller efter bostad, synes lösblads­

system vara att föredraga, enär därvid omskrivningar ävensom hänvisningar

till fortsättning å annat ställe i boken m. m. undvikas, övergång från en

indelningsgrund till annan underlättas även vid lösbladssystem. Numera

finnas lösbladssystem med betryggande låsanordningar för förhindrande av

att blad förkomma. Det synes följaktligen kunna övervägas, örn icke folk-

bokföringskommitténs förslag i här behandlade avseende bör modifieras, så

att även för församlingsbok medgives lösbladssystem och, där nyupplägg­

ning av församlingsbok äger rum, denna alltid anordnas enligt lösblads­

system.

Förslaget har, i vad det avser mantalsskrivningens bibehål­

lande, mött gensagor endast i ett fåtal yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

71

Domkapitlet i Visby ifrågasätter, huruvida icke mantalsskrivningsförrätt-

ningen kunde utbytas mot en formell akt å vederbörande länsbyrå, därvid

konstaterades vilka personer som å viss dag vore kyrkobokförda i viss för­

samling.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län invänder, att en löpande folkbokföring

borde kunna ordnas så att fullgod kontroll kunde vinnas inom vederbörande

ämbetsverk, därvid särskild mantalsskrivningsförrättning ur kontrollsyn­

punkt bleve obehövlig. Om vidare den löpande folkbokföringen anordnades

efter ett system, som skänkte bokföringen erforderlig tillförlitlighet, syntes

även de rättsverkningar, som nu tillkomme mantalsskrivningen, utan risk

kunna överföras på den löpande bokföringen.

Länsstyrelsen i Örebro län — vilken såsom förut nämnts föreslagit ett

under hela året fortlöpande samarbete mellan pastor och mantalsskriv-

ningsförrättare — invänder i anslutning härtill beträffande mantalsskriv­

ningens kontrollfunktion, att kontrollen inträdde väl sent, i vissa fall ett belt

år efter det den kontrollerade åtgärden vidtagits i kyrkobokföringen. Med

hänsyn därtill syntes det oegentligt, anför länsstyrelsen vidare, att vid före­

kommande skiljaktigheter kyrkobokföringen skulle rättas efter mantalsskriv­

ningen. Genom fortlöpande samarbete mellan pastor, häradsskrivare och de

av kommittén föreslagna s. k. roteombuden samt strängare påföljder för

underlåtenhet att fullgöra anmälnings- och uppgiftsskyldighet skulle folk­

bokföringen ständigt kunna hållas i säkrast möjliga skick och behovet av

mantalsskrivning ur kontrollsynpunkt bortfalla. Mantalsskrivningens rätts­

verkningar skulle lika väl kunna hänföras till den löpande folkbokföringen,

sådan denna förelåge vid viss tidpunkt; i skatteförfattningarna kunde t. ex.

såsom hemortskommun stadgas den kommun, där den skattskyldige vid

viss tidpunkt vore rätteligen kyrkobokförd Någon motsvarighet till man­

talslängden syntes åtminstone för taxeringsarbetets del ej erforderlig, utan

det vore tillräckligt och samtidigt tidsbesparande, örn de uppgifter, som nu

måste inhämtas ur mantalslängden, inflöte direkt i den med hjälp av det

tryckande registret upprättade stommen till taxeringslängd. Besparing av

tid och kostnader samt förenklingar i det tryckande registrets förande skulle

härigenom vinnas. Mantalsuppgifterna borde i dylikt fall ersättas med år­

liga kyrkobokföringsuppgifter och översynen av folkbokföringen ske i sam­

band med granskningen av dessa i närvaro av pastor, häradsskrivare och

roteombud vid en gemensam folkbokföringsförrättning, omfattande vad en­

ligt förslaget skulle utföras vid såväl förskrivning som mantalsskrivnings­

förrättning. Genom mantalsskrivningens slopande skulle slutligen den oform­

ligheten kunna undvikas, att i högre instans mantalsskrivningsorten bestäm­

des till annan kommun än den, vilken i ett tidigare mål örn samma persons

kyrkobokföring förklarats vara dennes rätta kyrkobokföringsort.

Kommitténs förslag, att lill kyrkobokföringen och mantalsskrivningen

skulle fogas ett nytt led, innefattande central registrering med

maskinella hjälpmedel, bar i allmänhet vitsordats som välbe­

tänkt. Kommitténs uttalande, att de centrala registren i stort sett och med

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

undantag för de hos riksbyrån samlade personakterna för personer, vilka

upphört att redovisas i den aktuella folkbokföringen, skulle hava allenast

sekundär karaktär i förhållande till kyrkoböcker och mantalslängder har

icke mött gensagor. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller dock det in­

vecklade och månghövdade aviseringsförfarande, som denna de centrala re­

gistrens egenskap nödvändiggör. I anslutning därtill uttalar länsstyrelsen,

under betonande av de därmed följande felriskerna, farhågor för att dessa

register icke skulle komma att förete den bild av tillförlitlighet, som den

nuvarande folkbokföringen ansetts sakna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län vill överlämna åt kommunerna att anskaffa

maskinella hjälpmedel för folkbokföringen och åberopar i detta samman­

hang, att sådana hjälpmedel redan anskaffats av Borås stad.

Statens organisationsnämnd är däremot av annan mening. Nämnden fram­

håller, att frågan om anskaffande av adresseringsmaskiner för folkbokfö-

ringsändamål och därmed sammanhörande arbeten för närvarande torde

vara aktuell i några av de större städerna och i vissa andra större kommu­

ner. Det vore därför av stor betydelse, om ett generellt införande av sådana

maskiner kunde ske i ett sammanhang. Skulle undan för undan lokala för­

ändringar i arbetsmetoderna förekomma och därvid mer eller mindre in­

dividuellt utformade system införas för ifrågavarande ändamål, komme ett

totalt genomförande att avsevärt fördyras. Av anförda skäl ansåge sig nämn­

den böra förorda inrättandet av länsbyråer, till vilka centraliserades så myc­

ket av arbetet för folkbokföringen och uppbördsväsendet, att en rationell

arbetsgång möjliggjordes. Länsbyråerna borde i enlighet med kommitténs

förslag utrustas med adresseringsmaskiner.

Överståthållarämbetet vitsordar under åberopande av åtta års erfarenhet,

att systemet med adresseringsmaskiner i Stockholm visat sig fungera väl

och alt det i väsentlig grad underlättat arbetet vid skatteverket.

Sveriges häradsskrivareförening anför, att kommitténs uttalanden icke

övertygade om att någon av de nu tänkta maskintyperna — var för sig sä­

kerligen förträfflig — besutte sådana samlade egenskaper som kunde göra

den avpassad för de talrika uppgifter, som yppade sig på folkbokföringens

och uppbördsväsendets olika skikt.

Frågan om de maskinella anordningarnas förläggning till riksbyrån

eller till länsbyråer har, såsom förut nämnts, av kommittén föresla­

gits löst i enlighet med det senare alternativet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län och den sakkunnige för rationalisering

av länsstyrelsernas arbetssätt hava, huvudsakligen på de av kommittén an­

förda skälen, anslutit sig till samma ståndpunkt. Den sakkunnige betonar,

att den oundgängligen erforderliga kontakten med de lokala myndigheterna

vid en förläggning till riksbyrån skulle komma att försvåras på ett sätt, som

allvarligt komme att äventyra — för att icke säga praktiskt taget omöjlig­

göra —- folkbokföringsapparatens nöjaktiga funktion.

Socialstyrelsen åberopar däremot de goda erfarenheterna från pensions-

styrelsens stora register. Där hade personalen uppdelats regionalt och på så

Kunell. Maj:ts proposition nr 282.

73

sätt mycket snart förvärvat en betydande ortskännedom och god kontakt

med respektive lokala myndigheter. I fråga örn denna kontakt torde det för

övrigt vara utan större betydelse, om det vore 10 mil eller till exempel 40

mil mellan de respektive myndigheterna. Mantalsskrivningarna kunde där­

för enligt istyrelsens mening lika väl planläggas centralt som av länsstyrel­

serna. En avsevärd nackdel vid det helt centraliserade systemet utgjorde dock

de höga kostnader för telefonsamtal, som säkerligen skulle uppkomma, och

den stora belastningen på telefonledningarna till huvudstaden, särskilt vissa

tider på året, till exempel i samband med mantalsskrivningarna. Dessa olä­

genheter skulle dock delvis motverkas av att telefonsamtalen komme att bli

färre, då de lokala myndigheterna endast hade riksbyrån att vända sig till.

Ej heller i övrigt har socialstyrelsen funnit de skäl övertygande, som kom­

mittén anfört emot en total centralisering av systemet. De goda erfarenhe­

terna från penSonsstyrelsen talade även mot vad kommittén andragit örn den

centrala institutionens svåradministrerbarhet. Att denna skulle kräva flera

eller högre chefstjänster än det decentraliserade systemet kunde styrelsen ej

finna. Mot inrättandet av länsbyråer talade enligt styrelsens mening även

den delvis föga rationella länsindelningen, som i åtskilliga fall skilde nära

sammanhörande kommuner från varandra, ävensom länsstyrelsernas redan

förut stora arbetsbelastning. Såsom skäl för en helt genomförd centralise­

ring har socialstyrelsen vidare anfört, att detta system innefattade en mera

konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen och erbjöde ett mera över­

skådligt och lättillgängligt material för statistisk bearbetning. För socialvår­

dens del däremot torde det ena alternativet ställa sig lika gynnsamt som

det andra. -—- Oaktat vad socialstyrelsen sålunda anfört har styrelsen dock

ej velat påyrka en helt genomförd centralisering.

Ett vikande örn en genomförd centralisering har däremot framställts av

Uppsala domkapitel. Domkapitlet har därvid hänvisat till den förenklade

aviseringsgång och de större möjligheter att effektivt utnyttja maskinerna,

som därigenom skulle vinnas.

Statistiska centralbyrån yttrar:

Goda skäl kunna anföras för såväl det ena som andra alternativet. Det

måste dock medgivas, att det av kommittén bl. a. åberopade skälet för de­

centraliserad förläggning, nämligen att anläggningarna komma till den bästa

nyttan, om de förläggas till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter, de

i första hand skola betjäna, starkt talar för en sådan förläggning. Mot den­

na kan man anföra, att tillrättaläggandet av uppkomna fel och ofullständig­

heter kan ske med mindre omgång, därest det härför erforderliga uppgifts-

materialet samlas centralt och icke fördelas på 25 länsbyråer. Till följd av

mängden av tillståndsändringar, som skola registreras, får man nämligen

räkna med, att aviseringsgången icke kommer att förlöpa helt friktionsfritt,

utan att felaktigheter uppkomma, vilkas avlägsnande kräver efterforskning­

ar och kompletterande rapportföring. För att undkomma olägenheterna i

detta avseende föreslår kommittén upprättandet ^av ett sökregister hos riks­

byrån med uppgift bl. a. att tjänstgöra såsom clearingregister medan folk-

bokföringsmyndigheterna, och för centralbyrån framstår en sådan åtgärd så­

som en oundgänglig förutsättning för att det decentraliserade systemet skall

kunna fungera tillfredsställande.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Enligt kommittéförslaget skulle under vissa förutsättningar städer kun­

na utbrytas ur länsorganisationen och utrustas med egna tryc­

kande register.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse uttalar, att härvid stor

återhållsamhet bör iakttagas.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjånstemån anför däremot, att

den av kommittén hävdade ståndpunkten, att anläggningarna komme till den

bästa nyttan örn de förlädes till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgif­

ter de skulle betjäna, talade för en icke alltför restriktiv inställning.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att alla större och medelstora städer

borde utrustas med egna tryckande register.

En dylik särställning har förordats beträffande Göteborg, Malmö, Norrkö­

ping och Borås av dessa städers magistrater samt beträffande förstnämnda

två städer ävensom Hälsingborg jämväl av vederbörande länsstyrelser. I

fråga om Borås stad framhåller länsstyrelsen i Älvsborgs län, under hänvis­

ning till magistratens yttrande, att staden, som redan genomfört en maski­

nell organisation av sin folkbokföring, borde hållas skadeslös, därest folk­

bokföringen skulle ordnas i enlighet med kommittéförslaget.

Såsom skäl för den förordade utbrytningen framhålles i allmänhet, dels

att därigenom värdefull avlastning skulle vinnas i länsstyrelsernas arbets­

börda, dels ock att anläggningarna skulle kunna av städerna utnyttjas även

för ändamål, som icke vore att hänföra till den allmänna folkbokföringen.

Frågan om riksbyråns inrättande och arbetsuppgifter

beröres endast i ett fåtal yttranden. Dess berättigande sättes i allmänhet ej

i fråga.

överbefälhavaren finner dock riksbyråns värde i dess föreslagna form

diskutabelt. Införande av ett riksregister enligt hålkortssystemet och med

möjligheter till maskinell bearbetning av kortmaterialet borde enligt överbe­

fälhavarens mening utgöra ett viktigt led i omorganisationen. Härigenom

skulle möjligheter skapas till en central överblick i statistiskt och annat syfte

av betydligt effektivare slag än man för närvarande hade.

Statistiska centralbyrån ifrågasätter, om icke riksbyrån borde bliva be-

svärsinstans i andra folkbokföringsmål än sådana, som gällde frågor om

rätt kyrko- och mantalsskrivningsort, och på så sätt tillerkännas medinfly-

tande vid utformandet av praxis. Man hade eljest svårt att se, tillägger cen­

tralbyrån, hur riksbyrån skulle kunna ge erforderlig tyngd åt de råd och

anvisningar, med vilka byrån enligt förslaget hade att tillhandagå folkbok-

föringsmyndigheterna.

Kommitténs förslag rörande centralisering av aviseringen,

enligt vilket den pastorsämbetena för närvarande åliggande aviseringsbördan

skulle överflyttas på länsbyråerna, har hälsats med tillfredsställelse särskilt

i yttranden från kyrkligt håll.

Även överbefälhavaren, som understryker att det militära redovisnings­

systemet i hög grad vore beroende av att folkbokföringsmyndigheternas rap­

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

75

portering skedde så snabbt och säkert som möjligt, ansluter sig till förslaget.

Det ville synas som örn förslaget härutinnan lämnade större möjligheter än

som för närvarande förelåge.

Länsstyrelsen i Blekinge län varnar däremot för att pålägga länsstyrelserna

andra arbetsuppgifter än sådana som oundgängligen borde överflyttas för

vinnande av det med förslaget avsedda syftet. I annat fall riskerade man att

länsbyråemas arbetsuppgifter bleve allt för tyngande med hänsyn till läns­

styrelsernas övriga arbetsuppgifter.

Kommittén bar för sin del avvisat tanken på en centralisering av

mantalsskrivningen till länsstyrelserna.

Statens organisationsnämnd framhåller emellertid, att en sådan anordning

skulle möjliggöra bl. a. ett bättre utnyttjande av arbetskraften och en jäm­

nare arbetsfördelning. Med hänsyn till den väntade uppbördsreformen och

de uppgifter, som denna kunde komma att pålägga häradsskrivarna, vöre det

emellertid icke möjligt för nämnden att uttala sig om, huruvida en sådan

centralisering borde äga rum.

Även den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt har

uttalat sympatier för en dylik anordning men har likaledes ansett, att frå­

gan borde lämnas öppen i avbidan på uppbördsreformen.

Beträffande det föreslagna systemets praktiska funktionsdug­

lighet yttrar den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbets­

sätt att, ehuru det förordade systemet i största utsträckning byggde på nu gäl­

lande principer för kyrkobokföring och mantalsskrivning, vore det rätt vansk­

ligt att i förväg fälla något säkrare omdöme om funktionsdugligheten. För­

slaget förutsatte en fortlöpande, intim samverkan mellan ett mycket stort

antal myndigheter av olika slag med ett oavlåtligt sändande kors och tvärs

av ett synnerligen stort antal akter och uppgifter. EU på detta sätt uppbyggt

system bomme förvisso att ställa mycket stora krav på de samarbetande or­

ganens snabbhet och precision. Det hela stöde och tolle med det sätt, varpå

de olika myndigheternas och funktionärernas respektive insatser i praktiken

bomme att kugga i varandra under den fortskridande arbetsprocessen. Det

vore emellertid att befara, att åtskilliga av de medverkande befattningsha­

varna ej ägde den expeditionella färdighet och fallenhet, som förslaget när­

mast syntes förutsätta. Vid dessa förhållanden måste den föreslagna folk­

bokföringen i varje fall och alldeles särskilt den första tiden komma att bli

en i drift mycket känslig apparat. Sett ur nyss berörda synpunkter framstode

förslaget som en aning väl teoretiskt. Måhända kunde det rent av ej helt fri­

tagas från ett eller annat mindre realitetsbetonat drag. Till detta intryck bi-

droge bland annat en del i förslaget upptagna med stor sannolikhet alltför

snävt utmätta tidsfrister för verkställande av olika åtgärder.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uppmärksammat avise-

ringens grundläggande betydelse för systemets användbarhet i praktiken. En

svaghet kunde, anför länsstyrelsen, sägas ligga däri att såväl avtryckskorten

som personaktema i vissa fall skulle uttagas och sändas mellan myndighe­

76

Kungl. Majlis proposition nr 282.

terna. Enbart en sådan detalj krävde minutiös noggrannhet och fullgott ar­

bete på alla händer för att rubbningar i arbetet icke skulle inträda. Länssty­

relsen kritiserar i detta sammanhang även det föreslagna förfarandet vid

flyttning såsom betungande för vederbörande.

Statistiska centralbyrån anför:

En på nuvarande stadium uppgjord plan över det ifrågavarande arbetets

organisation måste av naturliga skäl förses med den reservationen, att större

eller mindre jämkningar kunna bliva erforderliga, när erfarenheterna från

den praktiska tillämpningen kunna tillgodogöras. En av de största svårighe­

terna synes bliva att koordinera de system, enligt vilka aviseringen mellan

pastorsämbetena och länsbyråerna skall förlöpa. Man torde nämligen få räkna

med en viss skiljaktighet i aviseringsgången under olika tider av året. Under

den tid, som tryckningen pågår, måste de tryckande registren bibehållas i sina

positioner, men samtidigt måste oberoende av flyttningarna de fortlöpande

tillståndsändringarna av olika slag införas och registreras under beaktande

av att längderna icke härigenom tillföras uppgifter, som utöva inflytande på

den status, längderna avse att fastställa.

Kyrkoherden A. Wihlborg, som biträtt kommittén i egenskap av expert, be­

farar i sitt yttrande över betänkandet, att länsbyråerna belastats med för myc­

ket arbete.

Angående nödvändigheten av en avlastning i förenämnda hänseende yttrar

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Det synes länsstyrelsen vara på sin plats att här varna för tron på att läns-

byrån skulle ha resurser för utförande av arbeten av de mest skilda slag. En­

ligt länsstyrelsens mening borde man exempelvis i fråga om primärstatistiken

vid årsskiftena lita till de lokala pastorsämbetena med deras goda förutsätt­

ningar att snabbt lämna erforderliga uppgifter. Andra i och för sig önskvär­

da men ändock sekundära arbeten borde icke få undanskymma länsbyråns

centrala arbetsuppgifter. Till dessa hör vid varje årsskifte bland annat upp­

giften att bearbeta och sammanföra tillgängligt material för mantalslängdens

färdigställande. På grund av det tryckande registrets mångsidiga användning

är nämnda arbete i och för sig av den storleksordning och av den vikt, att

alla resurser torde få koncentreras härpå.

Överståthållarämbetet anför, att det vore av största vikt att uppgifterna å

plåtarna bleve så få som möjligt, varigenom också de besvärliga och tidskrä­

vande ändringarna å plåtarna bleve i möjligaste mån begränsade. Ur denna

synpunkt avstyrkte ämbetet det av kommittén framlagda förslaget beträffan­

de de uppgifter, som skulle upptagas på plåtarna. Ett arbetsprogram av den

föreslagna storleken skulle i hög grad försvåra, kanske omöjliggöra de tryc­

kande registrens färdigställande ens inom tillnärmelsevis den beräknade tiden.

Det syntes ämbetet böra vara en grundläggande princip för ett tryckande re­

gister, avsett för folkbokföringen, att däri förekommande uppgifter helt be­

gränsades till sådana, som vore påkallade av folkbokföringen. Icke minst gäll­

de detta vid uppläggandet av register av denna storleksordning. I en framtid,

sedan registret väl upplagts, kunde naturligen övervägas en utökning av upp­

gifternas antal; det vöre dock ämbetets uppfattning, att en sådan utökning

icke skulle visa sig genomförbar, och att det komme att kräva den avsedda

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

77

personalens hela arbetskraft att inom avsedd tid fullgöra präglingen av de

för folkbokföringen nödvändiga uppgifterna.

I mera allmänt hållna ordalag uttalas av kammarkollegiet och ett pär läns­

styrelser farhågor för, att det föreslagna systemet i praktiken skulle komma

att visa sig tungrott och komplicerat.

D. Departementschefen.

Den nu gällande kyrkobokföringsförordningen utfärdades år 1915 men

ansluter sig i fråga örn grunderna för kyrkobokföringen till förordningen

den 6 augusti 1894 angående kyrkoböckers förande. Sistnämnda dag utfär­

dades jämväl den ännu gällande mantalsskrivningsförordningen. Under de

femtio år, som förflutit sedan folkbokföringssystemet sålunda fastställdes,

hava genomgripande förändringar i samhällsförhållandena ägt rum. Befolk­

ningens rörlighet har kraftigt ökats under inflytande av trafikmedlens snabba

utveckling och av djupgående omgestaltningar i det ekonomiska livets struk­

tur. Samtidigt har det allmännas behov av uppgifter av olika slag från folk­

bokföringen undergått en betydande ökning, orsakad bl. a. av skärpta krav

på social omvårdnad, effektivitet och rättvisa i skyldigheters utkrävande samt

på ändamålsenlighet i vidtagna dispositioner. Dessa förhållanden hava med­

fört stora påfrestningar på folkbokföringssystemet. Yrkanden örn en moder­

nisering av folkbokföringen hava också framkommit vid upprepade tillfällen

under de sistförflutna decennierna.

Vad till en början angår kyrkobokföringen är denna otvivelaktigt

behäftad med brister i åtskilliga hänseenden. Såsom kommittén anfört, med­

för församlingsbokens natur av bunden bok, att överföringar och omskriv­

ningar måste ske med därav följande felrisker, varjämte förfarandet med

flyttningsbetyg inrymmer en felkälla av betydenhet. Av utredningen lärer

emellertid framgå, att det även av andra anledningar brister i fråga om de

kyrkobokförda uppgifternas tillförlitlighet. En väsentligt bidragande orsak

härtill torde vara frånvaron av tillräckligt effektiv kontroll över kyrkobok-

1'öringsarbetet. Den inspektion av kyrkobokföringen, som enligt kyrkolagen

skall företagas vid biskopsvisitationerna, lärer — enligt vad som även från

kyrkligt håll torde medgivas — icke i detta hänseende kunna tillmätas någon

större betydelse. Ej heller den kontrollerande verksamhet, som utövas av sta­

tistiska centralbyrån i samband med granskningen av uppgiftsmaterialet till

befolkningsstatisliken, eller den kontroll, som äger rum vid mantalsskrivning­

arna, torde kunna anses tillräcklig. Vad slutligen angår allmänhetens med­

verkan vid kyrkobokföringen genom anmälningar av olika slag torde kunna

fastslås, såväl ali anmälningsskyldigheten enligt gällande rätt i vissa hänse­

enden icke är tillräckligt omfattande — särskilt beträffande flyttningar in­

om en församling — som ock att anmälningspliktens fullgörande i stor ut­

sträckning försummas och att systemet ej erbjuder tillräckligt effektiva

tvångsmedel för genomförande av en bättre ordning.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Jämväl i fråga om mantalsskrivningen torde behovet av en reform

allmänt vitsordas. Antalet mantalsskrivningsmål är, såsom framhållits redan

i häradsskrivarföreningens förut omförmälda skrivelse den 1 mars 1934, syn­

nerligen stort. Till komplettering av de i skrivelsen lämnade sifferuppgif­

terna kan nämnas, att enligt 1936 års uppbördskommittés utredning antalet

mantalsskrivningsmål år 1937 alltjämt uppgick till omkring 14 000 — det

exakta antalet var 13 665. Såsom uppbördskommittén framhållit, föreligger

dock härvid en viss dubbelräkning i det att samma mål, örn det förevarit

vid flera länsstyrelser, räknats flera gånger. Primärmålens antal var sålun­

da 8 556 år 1933 och 8 325 år 1937. Då underlaget för mantalsskrivningen

enligt mantalsskrivningsförordningen utgöres av kyrkobokföringen, komma

tydligen brister i denna att i viss omfattning återverka på mantalsskriv­

ningen. Detta måste helt naturligt i särskild grad bliva fallet på de orter,

där befolkningen icke avgiver skriftliga uppgifter till mantalsskrivningen.

Det må i detta sammanhang nämnas, att enligt en inom finansdeparte­

mentet år 1934 gjord sammanställning skriftliga uppgifter inom fögderierna

avlämnades endast i ett mindre antal kommuner med en sammanlagd folk­

mängd, obetydligt överstigande en halv miljon. Inom 59 av landets 119 fögde­

rier fanns överhuvud icke någon kommun, där skriftliga uppgifter allmänt

avlämnades. En samtidigt inom departementet verkställd statistisk utredning

angående den i § 9 mantalsskrivningsförordningen påbjudna skriftväxling­

en, avseende mantalsskrivningen för år 1934, gav till resultat bl. a. att

12 031 av mantalsskrivningsförrättare enligt nämnda författningsrum avsän­

da underrättelser godkänts av den mottagande mantalsskrivningsförrätta-

ren. Denna höga siffra, vilken innebär att ungefärligen lika många felaktiga

mantalsskrivningar blivit rättade, visar i sin mån, att behov föreligger av en

förbättrad ordning för framtvingande av ett noggrannare fullgörande av

stadgad anmälningsskyldighet vid mantalsskrivningarna och kyrkobokföring­

en. Att pastor vid förskrivningarna ofta nog icke äger tillgång till mantals-

uppgifterna, där sådana avgivits, och att kommunalombudens medverkan

vid mantalsskrivningen enligt författningen är begränsad till själva samman­

trädena, har i praktiken visat sig som brister i förfarandet med menlig in­

verkan på mantalsskrivningens tillförlitlighet. Behovet av vägledande be­

stämmelser för skriftväxlingen och till hjälp vid tolkningen av det för fast­

ställandet av den rätta mantalsskrivningsorten avgörande bosättningsbegrep-

pet har ofta framhållits. Även i övrigt torde en översyn av förordningens

bestämmelser rörande mantalsskrivningsorten vara behövlig. Det må sålunda

nämnas, att kammarrätten redan år 1916 framhöll behovet av en bestäm­

melse med avseende å kommuns eller fattigvårdssamhälles möjlighet att

processuellt bevaka sina intressen därutinnan, att en person, vilken för visst

år varit mantalsskriven inom kommunen men utflyttat till annan kommun,

verkligen bleve för följande år där mantalsskriven. Likaledes har kammar­

rätten vid upprepade tillfällen givit uttryck åt önskemål örn förtydligande

bestämmelser angående forum i mantalsskrivningsprocessen. Viss osäkerhet

synes jämväl råda om behörigheten att såsom part föra talan i mantalsskriv-

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Jag vill emellertid tillägga att, även om en uppbördsreform icke inom en

snar framtid skulle komma till stånd i enlighet med uppbördsberedningens

väntade förslag, man likväl torde hava anledning att förse länsstyrelserna

med adressregister över länens befolkning, förda såsom avläggare av tryck-

plåtregister eller i annan ordning. Dylika registers betydelse för uppbörden

har framhållits redan av 1924 års uppbördssakkunniga, därefter av 1936

års uppbördskommitté och nu slutligen av riksräkenskapsverket i dess re­

missyttrande; att registren skulle hållas ständigt aktuella med ledning av

fortlöpande rapporter från den lokala folkbokföringen är i samtliga åsyftade

uttalanden en given förutsättning. Adressregister hava redan under ett par

år försöksvis forts — dock ej löpande — vid tre länsstyrelser och befunnits

värdefulla, förutom för uppbörden, jämväl för andra till den regionala för­

valtningen hörande arbetsuppgifter. Önskemål hava även framkommit om

ett generellt införande vid länsstyrelserna av motsvarande anordningar, dock

med fortlöpande aktuallisering. Liksom kommittén håller jag för troligt att

en utveckling i denna riktning är att vänta — med de ökade krav på folk­

bokföringen, som en sådan utveckling måste medföra.

Jag vill slutligen med instämmande erinra om vad i betänkandet och ytt­

randena anförts om de fördelar, som en centraliserad folkregistrering med

maskinella hjälpmedel skulle medföra med avseende å pensionsstyrel-

sens verksamhet och i övrigt i socialvårdshänseende samt

med avseende å den officiella statistiken och den militära re­

gistreringen.

På grund av det anförda finner jag behovet av en folkbokföringsreform

styrkt. Kommitténs förslag till en sådan reform har, som framgår av den läm­

nade översikten över remissyttrandena, vunnit anslutning från huvudparten

av de hörda remissinstanserna. Frågan örn en reform av folkbokföringen sy­

nes därför nu böra bringas till sin lösning.

På grund av ärendets omfattning och den förhållandevis korta tid som

stått till förfogande för dess behandling inom finansdepartementet är jag

emellertid icke beredd att nu framlägga ett i detalj utarbetat förslag. Däremot

torde ett ställningstagande till förslagets huvudgrunder bliva erforderligt re­

dan nu. Såsom framgår av det förut anförda, torde nämligen en reform av

uppbördsförfarandet i enlighet med uppbördsberedningens väntade förslag,

enligt vilket de nya bestämmelserna skulle tillämpas från den 1 januari 1947,

icke kunna förverkligas utan stöd av ett moderniserat folkbokföringssystem.

Detta innebär bland annat, att de av kommittén föreslagna tryckande re­

gistren — åtminstone såvitt angår fysiska personer — måste vara färdiga

att tagas i bruk redan under hösten 1946. För att så skall kunna ske måste

åtgärder omedelbart vidtagas för anskaffning av maskiner och lokaler samt

för utskrift av präglingsmanuskript med mera. En första förutsättning för

att dessa åtgärder skola kunna vidtagas är givetvis att statsmakterna i prin­

cip tagit ställning till frågan om folkbokföringsreformen. Med hänsyn härtill

och då det är angeläget att uppbördsreformen icke fördröjes anser jag mig

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

insamling av uppgifter torde vara godtagbar; bortsett från risken att insam­

lade uppgifter förkomma innan de registrerats, måste det befaras att utred­

ningen i ärendena bleve lidande av att den som mottoge anmälningarna icke

hade tillgång till registret och icke heller vore behörig att fatta beslut.

En överflyttning av den löpande folkbokföringen till civila myndigheter

skulle vidare, såsom i betänkandet framhållits, medföra ökat besvär för

allmänheten därigenom att besök i åtskilliga fall — såsom vid begäran om

dop, konfirmation, lysning eller jordfästning — finge göras vid två tjänste­

ställen i stället för, såsom enligt nuvarande ordning, hos endast en befattnings­

havare. Aven om man kunde finna utvägar för undanröjande av sistnämnda

olägenheter, skulle emellertid alltjämt kvarstå en annan nackdel. Jag åsyftar

härvid det förhållandet att, om den löpande folkbokföringen överflyttades till

civila myndigheter, man icke torde kunna undgå en dubbelbokföring; trots

överflyttningen torde nämligen relativt fullständiga kyrkoböcker alltjämt få

föras. I detta sammanhang bör erinras om att några mera genomgripande

inskränkningar i kyrkobokföringen ej kunna göras utan ändring av kyrko­

lagen.

Utöver det nu anförda bör vidare framhållas att, såsom svenska lands­

kommunernas förbund yttrat, en övergång till ett system med civila befatt­

ningshavare för folkbokföringen kommer att medföra ökade kostnader

icke blott för staten utan även för kommunerna. Jag vill även understryka

att en sådan övergång överhuvud icke lärer kunna komma till stånd utan

särskilda utredningar, vilka kommittén med sitt ståndpunktstagande saknat

anledning att verkställa.

Med hänsyn till de i det föregående anförda synpunkterna — och under

särskilt beaktande av att frågan örn folkbokföringsreformen med hänsyn till

den väntade omläggningen av uppbördsförfarandet icke bör ytterligare för­

halas — anser jag mig böra tillstyrka, att den lokala löpande folkbokfö­

ringen alltjämt skall ankomma på prästerskapet.

Därest prästerskapet, på sätt jag nyss förordat, bibehålies vid sin befatt­

ning med folkbokföringen, uppställer sig frågan huruvida prästerna såsom

registerförare skola vara civila tjänstemän och lyda under länsstyrelserna,

samt huruvida överinseendet över den lokala folkbokföringen skall tillkom­

ma sistnämnda myndigheter. Ett förslag i sådan riktning bär framlagts av

socialstyrelsen. Beträffande denna fråga torde jag få erinra om att jag förut

framhållit behovet av en förbättrad kontroll över kyrkobokföringen. Vissa

skäl torde även tala för att tillsynen anförtros åt länsstyrelserna. Emellertid

synes det ur principiella synpunkter mindre lämpligt att försätta prästerna i

en sådan ställning som genomförandet av ett dylikt förslag skulle innebära;

prästerna skulle såsom handhavare av den civila folkbokföringen stå under

länsstyrelsernas förmanskap på samma gång som de eljest i tjänsten skulle

lyda under vederbörande domkapitel. En sådan dualism kan förväntas leda

till konflikter, varför en ensartad ledning synes vara att föredraga. Jag anser

mig därför böra biträda kommitténs förslag, att tillsynen liksom nu skall

tillkomma domkapitlen ensamma. — Att länsstyrelserna därigenom, såsom

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Kommitténs förslag alt församlingsboken skall bibehållas tillstyrkes med

stor majoritet av remissinstanserna. En nästan lika stor majoritet har till­

styrkt eller lämnat utan erinran förslaget om inrättande av församlingslig-

gare och personakter i kombination med församlingsboken.

Som riksrälcenskapsverket påpekat i sitt yttrande medför kommitténs för­

slag ett visst dubbelarbete, dock att detta i ej ringa mån kompenseras genom

att flyttningsbetyg ej behöva utfärdas. Med hänsyn till nämnda dubbelarbete

bör emellertid särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om församlingslig-

garen kan helt ersätta församlingsboken. Mot ett dylikt förslag kunna dock

i stort sett riktas samma invändningar som mot de av uppbördskommittén

på sin tid föreslagna kortregistren. Särskilt vill jag framhålla svårigheterna

att rekonstruera förkomna personakter. Från forskningssynpunkt bleve dess­

utom, såsom kammarrätten anfört i sitt utlåtande över uppbördskommitténs

betänkande, församlingsböckernas borttagande en förlust. Församlingsböc-

kema måste anses vara av stor betydelse ej blott vid arvsrättslig eller annan

personhistorisk forskning utan även från allmän kulturhistorisk synpunkt.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att församlingsliggaren visar endast

det aktuella befolkningsläget; dess innehåll förändras med befolkningen och

medger ej någon återblick på gångna tiders förhållanden.

Med hänsyn till det anförda anser jag församlingsboken böra bibehållas,

åtminstone tillsvidare. Huruvida det, såsom riksräkenskapsverket uttalat, i

en framtid kan bliva möjligt att minska dubbelarbetet genom att begränsa

församlingsbokens innehåll eller genom att låta denna bok helt ersättas av

församlingsliggaren lärer få bliva beroende av erfarenheterna av det nya

systemet.

Såsom redan nämnts bygger folkbokföringskommitténs förslag på att vid

sidan av församlingsboken skall finnas en församlingsliggare med personak­

ter. Överståthållarämbetet har avstyrkt förslaget i denna del av bl. a. det

skälet, att vissa risker vore förbundna med att personaktema komme att för­

sändas mellan pastorsämbetena. De risker, som må vara förenade därmed,

torde dock knappast vara av mera framträdande art. I vart fall synes den

antydda nackdelen vara obetydlig vid sidan av de fördelar systemet erbju­

der. Härvid är främst att märka, att personaktema skola ersätta flytt-

ningsbetygen. Såsom jag tidigare anmärkt, äro betydande felrisker förbund­

na med den dubbla avskrivning av anteckningar, som flyttningsbetygens ut­

färdande och återinskrivning innebär. Anteckningarna i personaktema skola

däremot grundas omedelbart på inkomna anmälningar och andra uppgifter

för kyrkobokföringen och hava således karaktär av originalanteckningar.

Den avskrivning av församlingsbokens innehåll, som nu äger rum i utflytt­

ningsorten, bortfaller sålunda. Även i övrigt lära personaktema vara av vär­

de. Som kommittén anfört är deras betydelse till förekommande av dubbel

kyrkobokföring eller mantalsskrivning obestridlig. I kombination med med-

borgarkort eller motsvarande handling möjliggöra de även en viss lättnad i

anmälningsskyldigheten vid flyttning genom att anmälan behöver göras en­

dast i inflyttningsorten. Genom den översikt över vederbörandes personliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

85

förhållanden, som personakten erbjuder, torde denna bliva en värdefull upp­

lysningskälla för åtskilliga ändamål; dess samlade uppgifter om tidigare kyr­

kobokföringsorter och örn inflyUningsdagen i varje ort torde t. ex. vara äg­

nade att bereda socialvårdsorganen arbetslättnad vid bedömandet av hem­

ortsrätt och liknande frågor. Därigenom att personaktema för obefintliga

och utvandrare samlas hos riksbyrån, vinnes en värdefull central registre­

ring av obefintlighetsklientelet och av utlandssvenskarna. De avlidnas per­

sonakter torde slutligen komma att utgöra ett fullgott primärmaterial för

dödsfallsstatistiken och ett värdefullt personhistoriskt forskningsmaterial.

På grund av vad sålunda anförts ansluter jag mig till folkbokföringskom-

mitténs förslag, att i kombination med församlingsboken skall föras en för-

samlingsliggare med personakter.

Jag torde i detta sammanhang få beröra frågan örn vad som i övrigt kan

åtgöras för att undanröja de felrisker, som på sätt jag förut anfört äro före­

nade med församlingsboken i dess nuvarande gestaltning.

Såsom kommittén anfört, torde felriskerna i viss utsträckning kunna eli­

mineras genom ökad noggrannhet i kyrkobokföringen. Det torde därför vara

önskvärt att sörja för en effektivare tillsyn över kyrkobokföringsarbetet. Till

denna fråga torde jag emellertid få återkomma i samband med framläggan­

de av detaljförslag i ämnet.

I anslutning till det nyss sagda må även beröras frågan om församlingsbo­

ken lämpligen bör föras enligt lösbladssystem. Därvid åsyftas icke motsva­

rande anordning som föreslagits beträffande församlingsliggaren — där ett

blad anslås åt varje person och bladen insättas, uttagas eller omflyttas allt­

eftersom församlingens befolkning undergår förändringar — utan endast

en sådan omändring av den nuvarande församlingsboken, att bladen icke äro

bundna utan kunna uttagas. Fullskrivna blad kunde därvid, då de ej längre

upptoge aktuella anteckningar, överföras till arkivband med iakttagande av

deras inbördes ordning i den ursprungliga liggaren, i vilken de efter hand

skulle ersättas med nya blad.

Därest församlingsboken fördes enligt ett dylikt system kunde, såsom sta­

tens organisationsnämnd framhållit, omskrivningar och hänvisningar till an­

nat blad undvikas. Vidare skulle man med ett dylikt system bevara den möj­

lighet till historisk återblick, som enligt vad förut sagts går förlorad i fråga

örn församlingsliggaren. Emellertid kan det icke bestridas, att även eif enligt

nämnda principer utformat lösbladssystem innefattar vissa risker. Kommit­

tén har därför, med instämmande av riksarkivet och ett flertal av de kyrk­

liga myndigheterna, ansett sig böra föreslå, att församlingsböckerna i prin­

cip skola vara bundna men att Kungl. Maj:t skall äga att medgiva undantag

härifrån; kommittén förutsätter därvid att befogenheten att medgiva undan­

tag utnyttjas restriktivt.

I många, särskilt mindre församlingar torde befolkningsförhållandena vara

sådana, att en övergång till lösbladsystem ej skulle innebära någon egentlig

fördel. Om vidare alla flyttningar inom församlingen skola bokföras, kan

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

detta beträffande många församlingar medföra, att församlingsboken lämp­

ligen bör förås kronologiskt; en så förd bok kan, som organisationsnämnden

yttrat, utan olägenhet vara bunden. Det synes alltså under alla förhållanden

fortfarande finnas ett vidsträckt utrymme för användning av bundna för-

samlingsböcker. På grund härav biträder jag förslaget att församlingsboken

principiellt skall vara bunden men att undantag skall kulma medgivas av

Kungl. Majit. Att nu taga ställning till frågan i vilken utsträckning dylika

undantag böra medgivas torde icke vara erforderligt.

Beträffande andra kyrkoböcker än församlingsboken bör enligt mitt för­

menande gälla detsamma som beträffande sistnämnda bok; dock bör i en­

lighet med vad kommittén föreslagit den till församlingsboken hörande fas-

tighetslängden utan särskilt medgivande få föras enligt lösbladssystem.

Från vissa håll har gjorts invändningar mot mantalsskrivningens

bibehållande som särskild förrättning. Dessa invändning­

ar synas emellertid knappast bärande. Även örn man skulle kunna åstad­

komma ett system för den löpande folkbokföringen, som fyllde mycket

stränga krav, förefaller det knappast troligt att man skulle kunna undvara

mantalsskrivningen såsom ett tillrättaläggande instrument. Befattningsha­

varnas åtgärder och urkundernas beskaffenhet torde nämligen icke kunna

anses som de enda föremålen för mantalsskrivningens kontrollfunktion. Man­

talsskrivningen är av stor betydelse även för utövandet av kontroll å allmän­

hetens medverkan vid folkbokföringen; och i sistnämnda hänseende torde

brister komma att förefinnas oavsett vilket system som väljes.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att länsstyrelsen i Örebro län

anfört, att mantalsskrivningens rättsverkningar skulle kunna anknytas till

den löpande folkbokföringen, sådan denna förelåge vid viss tidpunkt. I detta

yttrande kan jag instämma, dock endast under förutsättning att den löpande

folkbokföringen vid angivna tidpunkt riktigt utvisar befolkningsläget. Att

nian därvid genom ett särskilt förfarande förvissar sig örn att så är fallet

synes mig med hänsyn till rättsverkningarnas synnerliga vikt helt naturligt.

Länsstyrelsen synes även hava beaktat detta och räknar i sitt förslag med

såväl årliga »folkbokföringsuppgifter», motsvarande mantalsuppgifterna, som

»folkbokföringsförrättningar», motsvarande för- och mantalsskrivningsför-

rättningama. Vid sådant förhållande synes länsstyrelsens förslag knappast

innebära någon egentlig förenkling.

I anledning av det nu anförda och på de skäl kommittén i övrigt åberopat

anser jag mig böra föreslå, att mantalsskrivningen alltjämt bibehålies som

särskild förrättning.

De brister i mantalsskrivningen, som jag tidigare berört, torde kunna i

huvudsak avhjälpas utan att grunderna för förfarandet ändras.

Jag torde härefter få övergå lill frågan om adresseringsmaski-

ner för folkbokföringen. Härvid torde jag till en början få erinra

om att inkomstlängder, uppbördsböcker, debetsedlar, röstlängder och pen-

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

87

sionsavgiftsförteckningar innehålla ett urval av det totala personbestånd,

som upptages i mantalslängderna. De viktigare personuppgifterna för större

delen av befolkningen omskrivas sålunda årligen ett flertal gånger. Trots nog­

grannhet och kollationering är det vid ett manuellt utfört arbete av denna

omfattning uppenbarligen omöjligt att undvika, att personer uteglömmas eller

data förvanskas.

1 utlandet, där man haft liknande svårigheter, har man i betydande om­

fattning börjat använda adresseringsmaskiner för folkbokföringen. Både

1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté föreslogo på

sin tid liksom nu folkbokföringskommittén, att dylika maskiner även i vårt

Iand skulle införas som hjälpmedel för folkbokföringen och uppbördsväsen-

det. Hittills har så skett endast i mindre omfattning; för närvarande använ­

das adresseringsmaskiner vid mantalskontoret i Stockholm och uppbördsver­

ket i Borås samt för den militära registreringen. Som statens organisations-

nämnd anfört i sitt utlåtande över kommittébetänkandet torde emellertid frå­

ga om anskaffning av dylika maskiner vara under övervägande i ytterligare

ett antal städer.

Olika typer av maskiner saluföras i vårt land, men enligt den för de flesta

gemensamma idén inpräglas den text, som skall förekomma i de olika hand­

lingarna, i en plåt, från vilken texten sedermera avtryckes; är den inprägla­

de texten riktig, vilket noggrant kontrolleras, måste sålunda även avtrycken

bliva riktiga. Tryckningen verkställes medelst elektriskt drivna tryckmaski­

ner, vilka arbeta med stor hastighet. Genom att anbringa vissa signalmarke­

ringar å plåtarna och låta markeringarna påverka en väljaranordning i tryck­

maskinen kan man åstadkomma, att det urval i mantalslängdens personbe­

stånd, som skall göras för varje längd, sker automatiskt; maskinen avtrycker

endast plåtarna för de personer som höra till den särskilda längden. Man kan

därför använda samma plåtkartotek för tryckning av längder med delvis oli­

ka personbestånd.

Tillskrivning av längder och debetsedlar kan sålunda ske med ökad säker­

het mot fel samt med inbesparing av tid och mänsklig arbetskraft. Vid före­

fallande behov kunna dessutom med stor snabbhet och relativt ringa kostna­

der kortregister framställas och tillhandahållas varhelst de finnas behövliga.

Härmed vinner man sålunda den ökade beredskap hos folkbokföringen, som

betecknats som en trängande nödvändighet ur arbetsmarknads- och civil­

försvarssynpunkt, och som enligt civilförsvarsstyrelsens yttrande utgör en

ovillkorlig förutsättning för att länsarbetsnämndernas nuvarande uttagnings-

register skola kunna nedläggas. Även uppbördsväsendets registreringsproblem

vinna med adresseringsmaskinemas hjälp en rationell lösning. Vidare må

erinras om de lättnader i pensionsstyrelsens verksamhet, som med nämnda

maskiners hjälp kunna vinnas.

Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att den ökade säkerhet, rör­

lighet och lättillgänglighet, som vinnes genom den maskinella registreringen,

möjliggöra ett vida mer rationellt utnyttjande av det genom folkbokföringen

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

insamlade materialet än vad för närvarande är fallet. Jag ansluter mig där­

för till kommitténs förslag om införande av adressmaskinanläggningar för

folkbokföringen. Därvid förutsätter jag, att plåtar skola iordningställas även

för fastigheter och åtminstone de juridiska personer, vilka böra upptagas i

taxeringslängd.

Lika med kommittén anser jag, att anläggningarna komma till den bästa

nyttan örn de förläggas till länsstyrelserna. Vid valet mellan alternativen total

centralisering eller uppdelning på län, ansluter jag mig därför till det som

förutsätter inrättande av länsbyråer. Där med hänsyn till förhållandena i

viss stad synnerliga skäl därtill äro, bör Kungl. Maj:t, såsom kommittén före­

slagit, kunna med stadens medgivande förordna att det tryckande registret,

såvitt angår staden, skall föras hos mantalsskrivningsförrättaren därstädes.

Sådant medgivande torde i första hand ifrågakomma med avseende å Göte­

borg och Malmö. Jag vill emellertid erinra örn att kommitténs förslag byg­

ger på den enligt min mening riktiga principen, att de särskilda registren ej

skola vara inom sig slutna enheter utan stå i oavlåtlig korrespondens med

varandra bl. a. på det sättet, att plåtar för flyttande utväxlas. Det är därför

angeläget, att organisationen ej alltför starkt splittras, varför återhållsamhet

i fråga om dylika medgivanden torde böra iakttagas; särskilt gäller detta un­

der den närmaste tiden innan tillräckliga erfarenheter av det nya systemet

vunnits.

Såsom Överståthållarämbetet yttrat kommer arbetet med de tryckande re­

gistren att bliva allt tyngre ju flera uppgifter plåtarna skola innehålla. Innan

präglingsschemat fastställes, bör därför noggrant övervägas, huruvida någon

eller några av de av kommittén föreslagna uppgifterna kulma utmönstras ur

texten. Med hänsyn till de ändamål registren avses skola tjäna kunna dock

uppgifterna om förutvarande yrke och näringsgren, vilka uppgifter Överståt­

hållarämbetet ansett böra utgå, icke uppoffras utan att registren avsevärt

förlora i värde ur arbetsmarknads- och civilförsvarssynpunkt. Det förefaller

mig även, som om ämbetet skulle hava något överskattat det arbete, som är

förenat med registreringen av nämnda uppgifter. Bortsett från den första

uppläggningen erhålles nämligen uppgiften om förutvarande yrke på så sätt

att man vid registrering av yrkesförändring i stället för att borttaga den

äldre yrkesbeteckningen låter denna stå kvar vid sidan av den nya, tillika

med en sifferbeteckning, som visar att den är äldre. Beteckningen för nä­

ringsgren inpräglas samtidigt med arbetsgivarens namn och ingår för övrigt

ej sällan i firmanamn.

För att maskinanläggningarna skola medföra avsedda fördelar böra de

tryckande registren hållas ständigt aktuella med stöd av fortlöpande avise-

ring från pastorsämbetena. Redan nu är en betungande aviseringsskyldighet

ålagd prästerskapet; underrättelser om bokförda fall skola löpande eller pe­

riodiskt tillställas militära inskrivningsehefer, sjömanshusombudsmän, pen-

sionsstyrelsen, statistiska centralbyrån, domstolar, indrivningsförrättare, bar­

navårdsnämnder, skolmyndigheter m. fl. Skola prästerna fullgöra denna

aviseringsskyldighet vid sidan av den, som förslagets förverkligande medför,

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

89

kan det befaras att deras arbetsbörda ökas över hövan. Bortsett från att

delta förhållande måste menligt påverka deras övriga arbete, föreligger all­

varlig risk för att det kan äventyra systemets funktionsduglighet. Kommittén

har därför föreslagit en centralisering av a viseringen. Enligt

förslaget skola pastorsämbetena sålunda meddela länsbyråerna underrättel­

ser om praktiskt taget alla tillståndsändringar, som bokförts. Länsbyråerna

mångfaldiga underrättelserna med hjälp av de tryckande registren och dist­

ribuera dem till vederbörande myndigheter. Mångfaldigandet sker i allmän­

het så att den ändring, som underrättelsen föranleder, införes å vederböran-

des personplåt, varefter avtryckskort tryckas.

Det kan ej bestridas, att det arbete, som sålunda avses skola påläggas

länsbyråerna, är av stor omfattning. Arbetsmängden är emellertid i och för

sig given genom det behov av uppgifter, som föreligger, och blir ej mindre

om den uppdelas på pastorsämbetena. För arbetets utförande sakna pas­

torsämbetena de tekniska resurser, som stå till länsbyråernas förfogande. Vid

bedömandet av länsbyråernas arbetsbörda bör emellertid beaktas ej blott

själva tryckningsarbetet utan även de betydande uppgifter, som komma att

åvila arbetsledningen med avseende å bestämmandet i varje särskilt fall av

antalet och beskaffenheten av de avtryck, som skola göras, och i fråga örn

distributionen. I likhet med kommittén tror jag dock, att dessa problem i

största utsträckning kunna lösas på förhand genom att, såsom kommittén

förutsatt, noggranna rutinschemata upprättas för det löpande arbetet å läns­

byråerna.

På grund av det anförda biträder jag i princip kommitténs förslag även i

denna del. Däremot anser jag mig icke för närvarande böra taga ställning

till de olika detaljfrågor, som uppkomma i samband med bestämmandet av

vilka särskilda åligganden, som böra överföras från pastorsämbetena till

länsbyråerna.

I likhet med den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbets­

sätt anser jag, att en betydelsefull ledande och samordnande funktion måste

komma att åvila den föreslagna rik sby rån. Utan att nu gå närmare in

på byråns arbetsuppgifter vill jag därför i princip ansluta mig till kommit­

téns förslag, att de åligganden beträffande kyrkobokföringen, som statistiska

centralbyrån redan nu enligt sin instruktion har alt fullgöra, utvidgas i rikt­

ning mot en allmän tillsyn över och ledning av rikets folkbokföring. Att en

viss registrerande verksamhet dessutom bör åligga riksbyrån framgår redan

av vad jag anfört rörande förfarandet med utvandrares, avlidnas och obe­

fintligas personakter. Däremot kan det synas tveksamt örn det av kommittén

föreslagna sökregistret, bestående av avtryckskort över hela rikets befolkning,

bör komma lill stånd. Till denna fråga torde jag emellertid senare få åter­

komma.

I det föregående har jag lämnat en allmän motivering för bl. a. den kyrk­

liga bokföringens bibehållande samt de föreslagna personakterna, maskin-

anläggningarna, länsbyråerna och riksbyrån. Däremot torde det icke vara

erforderligt att redan nu taga ställning till den mångfald detaljspörsmål, som

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

därutöver behandlas i kommittébetänkandet. Ett godtagande i princip av

kommittéförslaget innebär naturligen icke att förslaget måste godtagas även

i dess detaljer. Man kan t. ex. finna roteombud, kyrkobokföringsinspektö-

rer eller födelsenummer obehövliga, godtaga eller avstå från förslaget rö­

rande mantalsskrivning av juridiska personer, giva förslaget angående med-

borgarkort en annan utformning eller med bibehållande av nuvarande flytt­

ningsbetyg avstå från dess förverkligande, införa andra hjälpmedel än av-

tryckskorten för aviseringen från pastorsämbetena till länsbyråema, från ge­

nomförandet undantaga pastorsämbetenas eller ettdera av länsbyråemas

hjälpkortregister eller riksbyråns sökregister o. s. v.; det må sedan visa sig,

att man därmed vunnit eller avstått från väsentliga fördelar, men i vart fall

beröres icke härav de huvudprinciper på vilka systemet bygger och som i

detta sammanhang böra prövas av riksdagen.

Enligt kommitténs förslag skola redan i höst roteombud väljas, kyrkobok-

föringsinspektörer förordnas samt födelsenummer utdelas. Kommittén utgår

därvid från att folkbokföringsförordningen utfärdas i år på grundval av be­

slut vid riksdagens vårsession, vilket emellertid, som jag förut framhållit,

icke kan medhinnas.

Roteombuden torde emellertid som nyss sagts icke utgöra en nödvändig

beståndsdel i systemet, varför denna fråga kan uppskjutas. Vad kyrkobokfö-

ringsinspektörerna beträffar torde dessa icke lämpligen böra utses, förrän de­

ras arbetsuppgifter blivit i detalj bestämda; detta bör emellertid icke ske förr­

än i samband med detaljutformningen av förslaget i övrigt.

Enligt det av kommittén föreslagna präglingsschemat skall personplåtens

text innehålla uppgift om bland annat födelsenummer och kyrkobokförings-

fastighets belägenhet i rote. Ingen av dessa beteckningar har dock omedelbar

betydelse för uppbördsförfarandet. I anledning härav och för att möjliggöra

en avlastning i fråga om det hårt pressade tidsschemat torde med inpräg­

lingen av dessa uppgifter under alla förhållanden böra anstå till dess syste­

met färdigställts i den omfattning, som kräves för omläggningen av upp­

bördsförfarandet. På grund härav torde med avgörandet av dessa frågor

kunna tillsvidare anstå. Jag förutsätter dock därvid, att å plåtens textyta

rum lämnas i vederbörliga positioner för senare införande av berörda upp­

gifter.

I övrigt måste däremot textens innehåll och fördelning över tryckytan fast­

ställas utan dröjsmål. Emellertid torde det få ankomma på Kungl. Majit att

i administrativ ordning meddela beslut härutinnan

Att förslaget i delar av huvudsakligen rättsligt innehåll, såsom angående

rätt kyrko- och mantalsskrivningsort, ansvar, tvångsmedel och processförfa­

rande, icke nu kräver ställningstagande torde vara uppenbart.

Jag har hittills endast berört frågor av huvudsakligen materiell innebörd.

Ett principbeslut förutsätter emellertid jämväl ett bedömande av möjlighe­

terna att i praktiken genomföra systemet ävensom erforderlig utredning an­

gående förslagets organisatoriska och ekonomiska konsekvenser. Jag skall i

det följande närmare redogöra för dessa spörsmål och även beröra frågan om

folkbokföringen i Stockholm och Göteborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28!.

91

IV. Organisationsfrågor.

Inledande anmärkningar. Det organisationsförslag kommittén framläg­

ger är icke i alla avseenden fullständigt och definitivt. Härom anför kom­

mittén:

De utredningar, som verkställdes av 1924 års uppbördssakkunniga och

1936 års uppbördskommitté, omfattade ej blott folkbokföringen utan även

uppbördsväsendet. Sammankopplingen av dessa frågor har varit motiverad

icke minst ur organisationssynpunkt; de tjänstemän, som förrätta mantals­

skrivning, handlägga i stor utsträckning även ärenden tillhörande uppbörds-

lörvallningen. Den omständigheten att de båda frågorna denna gång icke åt­

följas i utredningsuppdraget har i åtskilliga hänseenden berett kommittén

svårigheter. Uppbördsfrågan har utretts av olika varandra efterträdande sak­

kunniga och liandlägges nu av 1944 års uppbördsberedning. ------------- Upp-

bördsberedningens arbete är ännu ej avslutat. Pa grund härav hava viktiga

frågor i förslaget kunnat erhålla endast en preliminär lösning, t. ex. angå­

ende de hjälpkortregister, som böra föras för debiteringen, eller måst läm­

nas olösta; det sistnämnda gäller närmast frågorna örn fögderiförvaltningens

organisation och om folkbokförings- och uppbördsförvaltningens organisa­

tion i städerna. A andra sidan har det icke kunnat^ anstå med förslaget, då

åtskilliga av de i detta ifrågasatta anordningarna måste vara vidtagna, innan

uppbördsreformen kan träda i kraft, och då en relativt lång övergångstid för

dylikt ändamål är behövlig. Att sålunda förslaget till folkbokföringsreform

måste framläggas i ett delvis ofärdigt skick inverkar i någon mån menligt på

kostnadsberäkningarna och på möjligheterna att bedöma förslaget ur bespa-

ringssynpunkt. Möjligt är även, att förslaget jämväl i övrigt kan behöva un­

dergå vissa jämkningar, sedan det blivit fastställt hur uppbörden skall

ordnas.

Pastorsämbetena. Att kyrkobokföringen bibehålies i stort sett oföränd­

rad innebär, att den lokala organisationen för den löpande folkbokföringen

är i huvudsak given.

Vad särskilt angår församlingsindelningen anför kommittén:

Förslaget räknar med den nuvarande församlingsindelningen. Kommittén

vill dock framhålla angelägenheten av att kyrkobokföringsdistrikten ej till­

låtas bliva för stora; detta gäller oavsett huruvida förslaget kommer till ge­

nomförande eller kyrk ollok för i agen bibehålies vid den nuvarande ordningen.

Folkmängden bör ej gärna få överstiga ett invånarantal av 20 000 i försam­

ling på landet och 30 000 i församling i stad. Kommittén har övervägt att

i förfatlningsförslaget intaga en bestämmelse härom men har funnit detta

ur olika synpunkter mindre lämpligt. Genom andra bestämmelser i förslaget

har kommittén sörjt för att frågan i det enskilda fallet kommer under pröv­

ning. Vid sin tillsyn över kyrkobokföringen hava nämligen kyrkobokförings-

inspektörema, domkapitlen och riksbyrån jämväl att beakta frågan om för­

samlingarnas lämpliga storlek.

I en redogörelse för reformens inverkan på pastors arbetsbörda

lämnar kommittén lill en början en uppställning över tillkommande och

bortfallande arbetsuppgifter samt lättnader i kvarstående arbetsuppgifter.

Kommittén anför därefter, att det vore synnerligen vanskligt att bedöma, liu-

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

ruvida den tolala arbetsbördan för pastor komme att ökas eller minskas till

följd av förslagets genomförande. I början av sin verksamhet hade kom­

mittén hos ett antal pastorsämbeten hemställt om en uppskattning av vissa

nuvarande arbetsuppgifters procentuella andel i den samlade arbetsbördan,

men de uppskattade procenttalen hade blivit synnerligen divergerande. Kom­

mittén gör därefter för egen del följande uttalande:

Med framhållande av den osäkerhet, som måste komma att vidlåda om­

dömet, vilket självfallet ej kan grundas på det ovannämnda siffermaterialet,

är kommittén för sin del närmast böjd att antaga, att pastors arbetsbörda

enligt förslaget ej blir väsentligt större eller mindre än den, som nu åvilar

pastor, men väl däremot avsevärt mindre än den, som i framtiden med sam­

hällslivets växande krav på folkbokföringen kan komma att läggas på pas­

tor, örn ej förslaget genomföres. Oavsett detta har emellertid kommittén sökt

skapa garantier för att pastor skall erhålla tillräcklig arbetshjälp.

Med sitt yttrande örn garantier för att pastor skall erhålla tillräcklig ar­

betshjälp åsyftar kommittén i första hand ett i förslaget till folkbokförings-

förordning intaget stadgande örn församlings skyldighet att tillhandahålla

skrivhjälp. Kommittén anför i motiveringen till detta stadgande bl. a. att det

torde förhålla sig så att församling redan nu ansåges hava sådan skyldighet,

men att kommittén med det föreslagna stadgandet velat undanröja varje tve­

kan därom. Såsom en ytterligare garanti i nämnda hänseende omnämner

kommittén ett föreslaget stadgande om skyldighet för kyrkobokföringsin-

spektör att genom föreställningar eller framställningar hos vederbörande

myndigheter verka för att erforderliga medel till anställande av skrivbiträde

anvisas pastor. Kommittén uttalar härom, att kyrk obokföringsinspek tor ens

ingripande närmast hade betydelse som en åtgärd för behovets styrkande.

Skulle församlingen oaktat behovet påvisats ej anslå erforderliga medel till

dess täckande torde, framhåller kommittén slutligen, med hänsyn till för­

samlingens lagliga skyldighet att bestrida kostnaderna för kyrkobokföringen

länsstyrelse på ansökan av pastor vara befogad ålägga församlingen presta-

tionsskyldighet. För att undanröja varje tvekan om dylik befogenhet för

länsstyrelse föreslår kommittén vissa ändringar i landshövdinginstruktionen.

Kommittén framhåller vidare, att genom ökad användning av skrivmaski­

ner arbetet skulle ytterligare underlättas, särskilt i de större församlingarna.

I en del remissyttranden hava nu förevarande spörsmål upptagits till be­

handling.

Sålunda uttalar kammarkollegiet som sin åsikt, att förslagets förverkli­

gande komme att medföra en betydande ökning av pastors arbets­

börda. Domkapitel och pastorsämbeten synas i allmänhet antaga, att en

ökning vöre att förvänta, ehuru många framhålla svårigheterna att komma

fram till ett säkert omdöme. Domkapitlet i Stockholm yttrar dock att kom­

mitténs mening, att arbetsbördan ungefärligen skulle stanna vid det gamla

måttet, måhända torde vara riktig. Härvid borde ock betänkas, uttalar dom­

kapitlet vidare, att det nya systemet med tanke på framtidens vidgade behov

och ökade krav säkerligen torde för prästerskapet innebära en klar tids- och

Kungl. Majlis proposition nr 282.

93

kraftbesparing i jämförelse med det gamla systemet. Länsstyrelsen i Malmö­

hus län ifrågasätter, huruvida icke de pastorsämbetena enligt förslaget till­

delade arbetsuppgifterna i vissa fall kunde bliva alltför krävande vid sidan

av den andliga omvårdnaden om församlingen. Det borde knappast vara äg­

nat att förvåna örn åtminstone tidvis äskanden skulle framkomma örn hjälp

till arbetets behöriga fullgörande.

Kammarkollegiet anför vidare, att ökningen av arbetsbördan kunde tänkas

komma att åtföljas av krav på ytterligare prästerliga tjänster och på del­

ning av folkrika församlingar m. m., allt konsekvenser vartill

förslaget ej syntes hava tagit hänsyn. Kyrkoherden .1. Wihlborg, vilken som

expert biträtt kommittén, framhåller för sin del önskvärdheten av bestäm­

melser örn det maximiantal församlingmedlemmar, som varje kyrkobokfö-

ringsdistrikt finge omfatta. Med det nya arbete, som enligt förslaget ålades

pastor och vilket kunde betecknas som precisionsarbete, torde folkbokförings-

distrikt på 20 000 invånare och därutöver kunna betecknas som otympliga.

Ehuru nied en viss tvekan inför konsekvenserna ville Wihlborg därför hem­

ställa örn sådana bestämmelser, att en församling, som överskrede ett visst

mått av storlek i areal eller invånarantal, skulle delas i två eller flera folkbok-

föringsdistrikt även om detta icke omedelbart skulle omfatta jämväl en del­

ning i motsvarande antal kyrkoförsamlingar. Domkapitlet i Lund yttrar i an­

slutning till detta uttalande, att det även ur kyrklig synpunkt vore ett viktigt

krav att alltför folkrika församlingar uppdelades. Emellertid ansåge domka­

pitlet ej att dylika församlingar borde uppdelas i kyrkobokföringsdistrikt

utan borde församlingsdelning komma till stånd. Domkapitlet ville därför

hemställa, att det måtte fastslås, att en församling i allmänhet ej borde om­

fatta mer än högst 20 000 medlemmar, och att undersökning verkställdes

om och i vad mån församlingar med större invånarantal kunde uppdelas på

flera församlingar.

Kammarkollegiet har vidare ansett sig böra fästa uppmärksamheten på de

kostnader, som kunde åsamkas församlingarna genom att dessa skulle till­

handahålla pastor nödiga inventarier, materiel och skrivbiträden m. m.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att det vore ofrånkomligt att pastor er-

hölle rutinerat och i folkbokföringsfrågor kunnigt skrivbiträde, och att detta

torde bliva nödvändigt i betydligt större utsträckning än kommittén tänkt sig.

Behovet av skrivhjälp framhålles även av andra länsstyrelser. I yttranden

från kyrkligt håll uttalas allmänt tillfredsställelse över att kommittén sökt

skapa garantier för en förbättrad ordning i förevarande hänseende. Sveriges

häradsskrivare för ening finner det anmärkningsvärt, att kommittén förklarat,

att pastors arbetsbörda icke komrac att undergå någon väsentlig ökning, men

likväl ansett erforderligt dels att församlings skyldighet att bekosta arbets­

hjälp lagfästes dels ock att två olika myndigheter ålades att vaka över be­

stämmelsens efterlevnad. Domkapitlet i Uppsala understryker däremot, att

svårigheterna för pastorsämbetena all erhålla skrivhjälp för närvarande vore

mycket stora. Vid framställning örn anslag hade pastor till styrkande av be­

hovet ej annan auktoritet att åberopa än sin egen. De arbetsgivande myn­

digheterna hade varit för många för att någon enda av dem skulle lia känt

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

som sin speciella uppgift att stödja pastors strävanden i detta avseende och

de författningar, berörande kyrkobokföringen, som under årens lopp utkom­

mit, hade ingenting nämnt om behovet av skrivhjälp.

Förslagets genomförande kunde, yttrar kammarkollegiet till slut. även i

andra hänseenden tänkas komma att återverka på uppkommande frågor örn

den kyrkliga indelningen och organisationen samt prästerskapets löneförmå­

ner m. m. Det anförda torde i allt fall giva vid handen, att förslagets realise­

rande komme att medföra kostnadsökningar, som för församlingarna och

prästlöneväsendet kunde bliva nog så betungande.

Mantalsskrivningsförrättarna. Mantalsskrivningen förrättas för närvaran­

de på landet av häradsskrivare samt i magistratsstäder under magistratens

inseende och ansvar av särskilda tjänstemän, vanligtvis benämnda krono-

uppbördskassörer eller kronokamrerare. Härutinnan innebär kommitténs

förslag ingen annan ändring än att i magistratsstad magistraten befrias från

ansvaret för mantalsskrivningen, vilket i stället helt lagts på den tjänste­

man, som förrättar mantalsskrivningen. Däremot medför förslaget betydande

förändringar i nämnda befattningshavares arbetsförhållanden.

Beträffande arbetet å härad sskrivarkontoren anför kommittén:

1 fråga örn häradsskrivare ha uppgifter angående dem åvilande göro­

mål införskaffats från eif antal tjänsteinnehavare, representerande skilda

landsdelar och befolkningsförhållanden. Med ledning av dessa uppgifter

ävensom med beaktande av gällande föreskrifter och i övrigt kända förhål­

landen lämnas här en summarisk redogörelse för arbetet under ett år på

häradsskrivarkontoren.

Under tiden från och med den 15 november till omkring den 20 december

utföra häradsskrivarna mantalsskrivningsförrättningar. I anslutning till des­

sa påbörjas med ledning av de vid förrättningarna rättade stommarna till

mantalslängd^- arbetet med utskrift av nya mantalslängden Från mitten av

januari påföljande ar till omkring den 20 februari äger skriftväxling rum

mellan mantalsskrivningsförrättarna. Med anledning av vad härvid fram­

kommit ävensom med ledning av från pastor mottagna uppgifter införas

rättelser och tillägg i mantalslängden^. Dessa föreligga kollationerade och

slutjusterade i slutet av februari. I de flesta fögderier utskrivas samtidigt

med de nya längderna med genomslag stommar för nästa års mantalsskriv­

ningar. Granskning av inskrivningskort enligt inskrivningsförordningen verk­

ställes omkring årsskiftet. Under tiden 20 november—15 januari upprätta

häradsskrivarna enligt överenskommelse med riksförsäkringsanstalten för­

teckningar för varje uppbördsdistrikt över arbetsgivare, vilka skola erlägga

avgift enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Under tiden 1 febru­

ari—25 mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder. Del­

vis parallellt härmed fram till början av april upprättas röstlängder, vilka

därefter under senare hälften av juni kompletteras med uppgifter om röst-

rättshinder samt ulsiffras. Taxeringsnämndernas ordförande skola till hä-

radsskrivama överlämna fastighetslängderna senast den 30 april, inkomst­

längderna och förmögenhetslängderna senast den 20 maj och skogsaccis-

längderna senast den 5 juni. I fråga örn särskild taxeringsnämnd skola dock

inkomstlängderna och förmögenhetslängderna avlämnas först sistnämnda

dag, varjämte anstånd kan av länsstyrelsen lämnas till den 20 juni med av­

lämnandet av samtliga längder utom fastighetslängderna. Ofördröjligen efter

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

derna avse olika år; redovisningsåret för olycksfallsförsäkringsavgiftema är

nämligen året före mantalsåret.

Tryckningen av röstlängder medför däremot inga svårigheter. Det gäller

endast att vid tryckningen välja bort plåtarna för personer i icke röstberätti­

gad ålder, vilket kan ske helt automatiskt. Arbetet med upprättande av stom­

me till röstlängd bortfaller. Anteckning örn rösträttshinder samt utsiffring

bör dock liksom nu verkställas av häradsskrivare.

Även stommar till uppbördsbok och debetsedlar kunna lämpligen tryc­

kas. Man torde kunna utgå ifrån att arbetet härmed till huvudsaklig del bort­

faller.

Tryckningen av pensionsavgiftsförteckningarna medför icke heller några

större svårigheter. Man måste dock räkna med att uppgifter örn befrielseor­

saker i viss utsträckning måste införas manuellt. En del av arbetet med

upprättande av stomme till pensionsavgiftsförteckningar kommer därför att

kvarstå. För dessa manuella anteckningar torde dock ej något avsevärt antal

arbetsdagar bliva erforderligt.

Stommar till taxeringslängder slutligen kunna även med lätthet tryckas.

Arbetet härmed bortfaller emellertid icke helt, enär stommarna till fastighets-

längder måste rättas och kompletteras av häradsskrivarna med hänsyn till

de förändringar, som kunna inträffa under tiden 2 november—31 december

före mantalsårets ingång. Detta kvarstående arbete kan dock förväntas bliva

av ringa omfattning.

Övriga arbetsuppgifter kvarstå.

Sammanfattningsvis och i stort sett torde kunna sägas, att de arbeten,

som avse

utskrift och kollationering av mantalslängd,

stomme till röstlängd,

stomme till uppbördsbok och debetsedlar,

stomme till pensionsavgiftsförteckningar samt

stomme till taxeringslängder,

komma att i huvudsak bortfalla.

Härigenom kan arbetet å häradsskrivarkontoren förväntas bliva jämnare

fördelat under året än för närvarande. Fortfarande kvarstår dock en mar­

kerad arbetsanhopning under maj och juni. Denna, som närmast är föranledd

av de från och med i år genomförda förändringarna i taxeringsförfattning-

arna, torde dock icke kunna undvikas. Under mars och april uppstår å andra

sidan en avsevärd minskning i arbetet. Eventuellt kan en del av personalen

under denna tid beredas arbete vid länsstyrelserna. Häradsskrivarnas egna

arbetskrafter kunna lämpligen utnyttjas för taxeringsgöromål.

Jämväl 1936 års uppbördskommitté förutsatte, att ovannämnda längder

m. m. — dock icke fastighetslängderna — skulle kunna tryckas. Uppbörds-

kommittén har emellertid icke i sitt betänkande närmare utrett arbetsminsk-

ningens storlek. Sveriges häradsskrivarförening har berört denna fråga i sitt

yttrande över uppbördskommitténs förslag, därvid föreningen uppgivit, att

för utförande av dessa arbeten i ett fögderi av genomsnittsstorlek, 35 000

invånare, kunde beräknas åtgå 295 arbetsdagar årligen. Detta skulle mot­

svara för samtliga fögderier endast ca 36 000 arbetsdagar, vilket synes vara

alltför lågt beräknat.

Med ledning av de från vissa häradsskrivare infordrade uppgifterna har

folkbokföringskommittén sökt få fram motsvarande uppgifter med hänsyn

till förhållandena under år 1943 (beträffande taxeringslängderna år 1944).

Beräkningarna ha utförts med hänsyn till befolkningsmängden i dessa fög­

derier, jämförd med sammanlagda befolkningen i rikets samtliga fögderier.

Enligt dessa beräkningar skulle för närvarande för samtliga fögderier i

följande uppställning omförmälda arbetsuppgifter taga i anspråk nedan an­

givna antal arbetsdagar:

utskrift av mantalslängd (med kollationering) ........................................... 16 721

utskrift av stomme till röstlängd (med kollationering) ..................... 7 647

utskrift av stomme till uppbördsbok (med kollationering) ................ 6 593

utskrift av stomme till pensionsavgiftsförteckning (med kollationering) 7 724

utskrift av »huvuden» å debetsedlar ......................................................... 11 657

utskrift av stomme till fastighetslängd (med kollationering) ................ 7 849

utskrift av stomme till inkomstlängd (med kollationering) ................ 6 070

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

97

Summa 64 261.

Efter samma beräkningsgrund skulle samtliga de arbetsuppgifter, som för

närvarande åvila häradsskrivarna, taga i anspråk 192 676 arbetsdagar.

I detta sammanhang må nämnas, att uppgifter även infordrats från samtliga

häradsskrivare bl. a. angående hos dem under år 1943 anställda biträden,

fasta och tillfälliga, ävensom angående den utökning av personalen, som för­

anletts av 1943 års ändringar i taxeringsförfattningarna. Som den tillfälliga

personalen i stor utsträckning utfört s. k. ackordsarbete, har det varit förenat

med vissa svårigheter att beräkna arbetstiden för denna personalgrupp. Med

reservation för en viss felmarginal har kommittén kommit fram till, att

arbetstiden under år 1943 för denna fasta och tillfälliga personal inberäknat

de häradsskrivarnas familjemedlemmar, vilka biträtt i arbetet utan ersättning,

uppgått till ca 143 000 arbetsdagar. Utökningen av arbetstiden under år 1944

har beräknats till 12 000 arbetsdagar. Lägges härtill häradsskrivarnas egna

arbetskrafter, ca 36 000 arbetsdagar, erhålles en sammanlagd arbetstid om

191 000 dagar, vilket stämmer rätt väl överens med ovannämnda 192 676

dagar.

Av vad tidigare anförts synes emellertid sannolikt, att icke hela den först­

nämnda arbetstiden om 64 261 dagar kan inbesparas genom folkbokförings-

reformen. Kvar står visst arbete med komplettering och kollationering av de

olika längderna och förteckningarna. Det torde dock få anses motiverat att

uppskatta besparingen till minst 55 000 arbetsdagar, motsvarande ca 200 hel-

årsanställda biträden.

Angående arbetet med mantalsskrivning, debitering och uppbörd m. m. i

magistratsstäderna innehåller betänkandet följande redogörelse:

Liksom i fråga om häradsskrivarna ha även från ett antal magistratsstäder,

representerande skilda landsdelar och befolkningsförhållanden, uppgifter in­

fordrats angående städerna åvilande arbetsuppgifter beträffande mantals­

skrivning samt debitering, uppbörd och redovisning av krono- och kommu-

nalutskylder m. m. Med ledning av dessa uppgifter lämnas här en kortfat­

tad redogörelse för arbetet med handläggning av de olika göromålen un­

der ett år. Härifrån kunna dock åtskilliga avvikelser förekomma i de olika

städerna.

Beträffande mantalsskrivning, upprättande av arbetsgivarförteckning samt

röstlängd och stommar till taxeringslängder ävensom komplettering och av­

skrift av taxeringslängder, upprättande av pensionsavgiftsförteckning och

debitering av kronoutskylder m. m. eller således de göromål, som motsvara

häradsskrivarnas tjänsteåligganden, gäller ungefär samma tidsschema som

för häradsskrivarna. Sålunda pågår mantalsskrivningsarbetet från mitten av

november till .slutet av februari och arbetet med upprättande av arbetsgivar­

förteckning från mitten av november lill och med mars. Under tiden 15

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 samt. Nr. 282.

7

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

februari—25 mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder.

Stomme till röstlängd upprättas under månaderna mars—maj och komplet­

teras med rösträttshinder m. m. under senare hälften av juni. Sedan taxerings­

nämndens ordförande avlämnat taxeringslängderna, åligger det vederbörande

tjänsteman att uträkna och i fastighetslängden införa det antal skattekronor

och skatteören, som skall påföras envar skattskyldig, att upprätta skogs-

vårdsavgiftslängd samt att därefter låta verkställa en avskrift av dessa läng­

der ävensom av inkomst- och förmögenhetslängderna. Arbetet härmed skall

vara avslutat den 15 juli. Senast sistnämnda dag skall tjänstemannen i fråga

även hava uträknat och i huvudskriften till respektive längder infört statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet

samt skogsvårdsavgift ävensom upprättat och till länsstyrelsen insänt sam­

mandrag över taxeringarna. Stommar till pensionsavgiftsförteckning, upp­

bördsbok och debetsedlar upprättas under mars—september. Debiteringsar-

betet slutligen pågår under juli—oktober. För magistratsstäderna tillkommer

arbetet med uppbörd av kronoutskylder och värnskatt, åtföljt av upprättande

av restlängder. Arbetet härmed pågår under februari—mars, april—juni och

november—december. Biträde vid taxeringsarbetet lämnas under januari—

april. I flertalet magistratsstäder, åtminstone i de större och medelstora, fin­

nes ett register över stadens mantalsskrivna befolkning. Arbetet med komplet­

tering av detta register brukar vara avslutat senast under juni månad. Här­

till kommer sedan en mängd löpande göromål dels av samma beskaffenhet

som de, vilka häradsskrivama enligt tidigare lämnad redogörelse hava att

handlägga, samt dels och framförallt förande av kassajournal, avgivande av

månadsräkning samt upprättande av avkortnings-, avskrivnings- och balans­

längder m. m., allt avseende kronorestantier och böter m. fl. medel.

I fråga om kommunalutskylderna pågår arhetet med upprättande av stom­

mar till den kommunala debiterings- och uppbördslängden samt till debetsed­

lar under augusti—december och själva debiteringsarbetet under december-

januari. Debetsedlarna pläga merendels vara färdigställda och expedierade i

mitten av februari. Uppbörd och upprättande av restlängder pågår i tre

olika omgångar under mars—november. Arbetet med avprickning i restläng-

derna av influtna, avkortade och avskrivna medel m. fl. hithörande arbets­

uppgifter fortgår löpande under hela året.

Mantalsskrivningsarbetet samt arbetet med kronoutskylderna m. m. för­

orsaka för närvarande markerade »toppar» under februari och mars månader

samt under tiden juni—augusti. I fråga örn kommunalutskylderna föreligger

arbetsanhopning under månaderna oktober januari, då debiteringsaibetet

pågår, samt under tiderna för uppbörderna, vanligtvis manaderna mars, juli

och september. Här kommer dock icke ojämnheten i arbetets gång på sam­

ma sätt till synes som i fråga örn övriga här ovan omförmälda arbetsupp­

gifter Förutom vid debiteringsarbetet, för vilket därjämte tillfälliga arbets­

krafter merendels torde anlitas, utnyttjas nämligen för arbetet med kommu­

nalutskylderna personal från drätselkontoren, vilken personal dessemellan

har att utföra övriga i tjänsten förekommande göromål.

Enligt kommitténs förslag skola magistratsstäderna tillhandahallas stom­

mar till mantalslängder, röstlängder, uppbördsböcker, pensionsavgiftsfor-

teckningar och taxeringslängder samt kronodebetsedlar. Avenså kunna sta­

derna erhålla avtrvckskort för det alfabetiska mantalsregistret och om sa

erfordras stommar 'till kommunal debiterings- och uppbördslängd samt kom-

munaldebctsedlar. Sistnämnda stommar bortfalla dock vid ett genomförande

av det förslag, som är att vänta från 1944 års uppbördsberedning, inneba­

rande att de kommunala utskylderna skola debiteras och uppbäras i samband

med kronoutskylderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

99

Detta medför en minskning i arbetsbördan särskilt under de enligt ovan

mera arbetstyngda tiderna, vilket torde komma att hälsas med tillfredsstäl­

lelse. I fråga om kommunalutskyldema innebär förslaget, att behovet av till­

fälliga arbetski-after kan avsevärt nedbringas.

Folkbokföringskommittén har med ledning av ovan omförmälda, från vissa

städer inhämtade arbetsuppgifter sökt få fram en ungefärlig beräkning av

den minskning i arbetet, som tryckningen av nämnda längder och förteck­

ningar m. m. skulle medföra för magistratsstäderna, med undantag för Stock­

holm, varvid arbetsminskningen kunnat uppskattas till 25 000 arbetsdagar per

år. Härvid har icke medräknats någon tryckning av stommar till kommunal

debiterings- och uppbördslängd eller till kommunala debetsedlar. Skulle

tryckning även av dessa stommar hliva aktuell, synes en ytterligare arbets-

minskning om 5 000 dagar böra beräknas.

Den uppskattade arbetsminskningen kan måhända synas något hög vid

jämförelse med den tidigare angivna arbetsminskningen för häradsskrivarna

om 55 000 dagar. Invånareantalet i nämnda magistratsstäder var den 1 janu­

ari 1943 1 571 687 mot i fögderierna tillhopa 4 272 759. Emellertid bör här

bemärkas, att bland magistratsstäderna det övervägande flertalet har ett in­

vånareantal, som avsevärt understiger de minsta fögderiernas. Detta torde

medföra att i dessa städer de arbetsmoment, varom här är fråga, icke kunna

organiseras så tidsbeparande som hos häradsskrivarna med deras större

arbetsmaterial.

Beträffande innehållet av remissyttrandena i denna del må följande här

nämnas.

Sveriges häradsskrivare förening framhåller, att i stort sett hela arbetet för

mantalsskrivningsförrättarens och hans personals vidkommande tydligen vo­

re avsett att till tiden sammanfalla med en toppbelastning i arbetet med pre­

liminär taxering och skattedebitering. Detta förhållande komme givetvis att

dels medföra vissa konsekvenser beträffande krav på den anställda persona­

lens antal och duglighet dels ock i motsvarande mån påverka kostnadsberäk­

ningarna. Därest debiteringsarbetet i dess väntade förändrade och utökade

gestaltning skulle bibehållas hos häradsskrivaren, nödgades föreningen på

grund härav erinra, att denne självfallet icke kunde samtidigt handlägga och

övervaka så omfattande och viktiga arbetsområden som folkbokföring och

debitering. En tvingande nödvändighet vore därför, att statsavlönade assisten­

ter till erforderligt antal anställdes å häradsskrivarkontoren. Dylika assisten­

ter borde, enligt föreningens åsikt, placeras i samma lönegrad som vid läns­

styrelserna anställda landskontorister, varigenom vunnes den fördelen, att

nöjaktigt utbildade aspiranter vore att tillgå vid återbesättande av ledig hä-

radsskrivartjänst.

Statskontoret framhåller nödvändigheten av en omreglering av häradsskri-

varnas lönevillkor, så att icke den av kommittén angivna inbesparingen av

biträdespersonal resulterade i en motsvarande löneökning för häradsskri­

varna.

Även från länsstyrelsehåll betonas angelägenheten av en omreglering av

ifrågavarande befattningar.

Kronokamreraren i Uppsala anför, med instämmande av magistraten i sta­

den, att det icke vore lämpligt eller önskvärt, att mantalskontoren gjorde sig

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

av med en stor del av den tränade och med kontorens övriga arbetsuppgifter

förtrogna personalen på grund av minskningen av arbetsmaterial under må­

naderna mars—maj och i stället under årets återstående nio månader arbe­

tade med tillfälliga arbetskrafter, som säkerligen komme att växla från det

ena året till det andra och därför aldrig hunne lära sig arbetsuppgifterna

ordentligt. Frånsett olägenheterna för arbetets bedrivande kunde en sådan ord­

ning icke heller rent ekonomiskt bli förmånlig; tillfällig personal kostade i

löner mera än fast personal och utförde ett sämre arbete. I de flesta städer­

na vore förvaltningarna icke så stora, att den vid kronouppbördskontoren

under sagda månader övertaliga personalen alltid kunde utlånas till annat

stadens verk.

Liknande synpunkter framhållas av ett antal andra magistrater och krono-

uppbördstjänstemän.

Länsstyrelserna. Enligt kommitténs förslag till folkbokföringsförordning

skola länsstyrelserna i deras egenskap av länsbyråer för folkbokföringen

handlägga —■ förutom de arbetsuppgifter som omförmälts i samband med

den redan lämnade översikten över kommittéförslaget (s. 13—15) -— åtskil­

liga andra med folkbokföringen sammanhängande ärenden. En del av dessa

motsvaras av sådana, som redan nu höra lill länsstyrelsernas ämbetsbefatt-

ning. Länsstyrelse har sålunda enligt förslaget att fastställa församlingarnas

indelning i rotar och i förekommande fall medgiva undantag från skyldig­

het att utse roteombud, att fastställa instruktioner för roteombud, att för­

ordna och entlediga roteombud, att i länskungörelserna intaga underrättelse

om pastorsämbetenas expeditionstider, att förordna örn sättet för de hos pas­

tor förda avgångsregistrens tillhandahållande för avskrivning i avgångsläng-

der, att bestämma huruvida mantalsskrivningsförrättning må hållas å ställe

beläget utom distriktet, att förordna biträdande mantalsskrivningsförrättare,

att avgöra huruvida för visst distrikt rörelse, som bedrives å fastigheterna

inom distriktet, skall redovisas i mantalslängd, att förordna om mantals-

uppgifts avlämnande i två exemplar, att bestämma vilka samhällen å lan­

det som böra i avseende å mantalsuppgifters avlämnande likställas med stad,

att bestämma i vilka orter utom stad och köping huvudförteckning bör av fas­

tighetsägare avlämnas, att kungöra tider och ställen för mantalsskrivningar­

nas förrättande, att i vissa fall föreskriva annan ordning än den i förord­

ningen stadgade för mantalsskrivningens förberedande, att där sådant finnes

påkallat för stad förordna att förskrivning må hållas i samband med man-

talsskrivningsförrättningen, att bevilja anstånd med insändande av stomme

till länsbyrån, att medgiva utsträckning av tiden för avlämnande av utdrag

av mantalslängden beträffande vissa skattskyldiga, att verkställa gallring av

mantalsuppgifter, att i åtskilliga fall förelägga vite för utkrävande av upp-

giftsskyldighet med mera samt att efter besvär eller underställning avgöra

folkbokföringsärenden.

För att länsstyrelserna skola mäkta fullgöra de ökade arbetsuppgifterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

101

föreslår kommittén en förstärkning av organisationen. Inledningsvis lämnas

i betänkandet följande redogörelse för den nuvarande organisationen:

Vid länsstyrelserna ha från och med år 1944 genomförts vissa rationalise-

ringsåtgärder, innebärande bland annat att arbetet å de båda avdelningarna,

landskansliet och landskontoret, uppdelats i särskilda arbetsdetaljer; varje

detalj med en ordinarie landskanslist, respektive landskontorist som före­

ståndare under vederbörande föredragande. Föreståndaren leder arbetet inom

detaljen, ombesörjer i lämplig utsträckning ärendenas beredning, överlägger

med föredragandena, länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt

upprättar förslag till beslut i sådana fall, där detta ej bör ankomma på jurist

eller kan anförtros åt detaljföreståndaren underställd personal. Åt detaljerna

gives sådan storlek, att det arbete inom desamma, som bör ankomma å

landskanslist eller landskontorist, giver denne full sysselsättning.

Dc ordinarie landskanslisterna och landskon loristema äro placerade i 17

lönegraden. Därjämte finnas — här bortses helt från vissa högre befatt­

ningar — å de båda avdelningarna inrättade ordinarie biträdesbefattningar

som kansliskrivare, kontorister, kanslibiträden och kontorsbiträden i respek­

tive 11, 9, 7 och 4 lönegraderna.

Å landskontoren finnas anställda ett mindre antal icke ordinarie lands-

kontorister och kanslibiträden i lönegraderna Eo 17 respektive Eo 7. Dessa

tjänstgöra å arbetsdetaljerna för taxeringsgöromål (taxeringsavdelningama).

I övrigt finnas anställda icke ordinarie landskanslister och landskontoris-

ler samt kontors- och skrivbiträden till det antal, som för varje län årligen

bestämmes av Kungl. Maj:t. För denna personal äro särskilda lönebestäm-

melser meddelade i nådigt brev den 22 december 1943 med däri den 19 maj

1944 vidtagna ändringar. Enligt dessa lönebestämmelser må befattningsha­

vare, som antagits till extra landskanslist eller extra landskontorist, placeras

högst i lönegraden Ex 4. Efter att under eif år hava varit placerad i denna

lönegrad och därefter ett år i lönegraden Ex 7, ett år i lönegraden Ex 11

och ett år i lönegraden Ex 14 må befattningshavaren antagas till extra or­

dinarie landskanslist, respektive extra ordinarie landskontorist med place­

ring högst i lönegraden Eo 15.

Befattningshavare, sorn antagits till extra skrivbiträde å landskontor för

arbete med omsättningsskatt eller taxering, må placeras högst i lönegraden

Ex 2. Efter två år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skriv­

biträde med placering högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som an­

tagits till extra skrivbiträde för annat arbete än ovan sagts, må placeras

högst i lönegraden Ex 2. Efter ett år må befattningshavaren antagas till

extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2 och efter

ytterligare två år till extra ordinarie kontorsbiträde med placering högst i

lönegraden Eo 4.

Slutligen finnas inrättade ordinarie befattningar som förste expeditions-

vakter i 7 och som expeditionsvakter i 5 lönegraden, varjämte i åtskilliga

län icke-ordinarie expeditionsvakter finnas anställda. Dessa åtnjuta enligt

ovannämnda nådiga brev den 22 december 1943 lön under de Ire första an­

ställningsåren som extra tjänstemän i lönegraden Ex 5 och därefter som

extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 5.

Härefter anför kommittén:

Det arbete, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skall läggas på

länsstyrelserna, synes lämpligen böra utföras å en särskild arbetsdetalj in­

om landskontoret. Till denna arbetsdetalj, förslagsvis benämnd folkbokfö-

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

ringsavdelningen, böra i samband därmed överföras de mantals- och ltyr-

koskrivningsärenden, som för närvarande handläggas å landskontoret. Häri­

genom kan en viss lättnad i arbetet förväntas uppkomma å den arbetsdetalj,

där dessa ärenden nu utföras. Arbetslättnaden, som icke torde bliva av så­

dan omfattning, att denna arbetsdetalj kan indragas, regleras i stället lämp­

ligen därigenom, att personalen i motsvarande utsträckning får tjänstgöra

även å folkbokföringsavdelningen eller, där förhållandena det medgiva, att

någon befattningshavare helt överföres till denna avdelning. Någon beräk­

ning av den omfattning, vari detta kan ske, har icke verkställts. I stället har

vid beräkningen av behovet av ny personal å folkbokföringsavdelningarna

icke medtagits den arbetskraft, som erfordras för här ifrågavarande, på läns­

styrelserna redan nu ankommande ärenden.

Vid länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län förås

för närvarande särskilda alfabetiska adressregister över inom respektive län

mantalsskrivna personer. Förandet av dessa adressregister ombesörjes hu­

vudsakligen av tillfälliga arbetskrafter. Årliga kostnaderna härför kunna

uppskattas till 15 000 kronor. Adressregistren komma vid ett genomförande

av kommitténs förslag att ersättas av hjälpkortregister vid länsbyråerna. I

följd härav skulle måhända vid angivandet av det ökade personalbehovet

vid länsstyrelserna avdrag ske för den vid adressregistren sysselsatta perso­

nalen. Med hänsyn till att som nyss nämnts tillfälliga arbetskrafter härför

i huvudak anlitas har dock så ej skett, utan har kommittén i stället vid

angivandet av de årliga lönekostnaderna tagit hänsyn till här ifrågavarande

kostnadsminskning.

Kommittén anför—efter en redogörelse för 1924 års uppbördssakkunnigas

och 1936 års uppbördskommittés organisationsförslag —- för egen del föl­

jande:

I likhet med uppbördskommittén anser folkbokföringskommittén några

nya föredragandetjänster icke vara erforderliga. Däremot bör för en arbets­

ledare och föreståndare för avdelningen vid varje länsstyrelse inrättas en ny

ordinarie landskontoristbefattning i lönegraden A 17. Vid folkbokförings-

avdelningen bör vidare, med undantag för Gotlands län, finnas anställd en

biträdande arbetsledare samt biträdespersonal i erforderlig utsträckning. Den

biträdande arbetsledaren synes lämpligen böra utgöras av en kansliskrivare

i 11 lönegraden; tills vidare placerad i extra ordinarie tjänsteställning. Även

flertalet övriga biträden hava tills vidare ansetts icke böra erhålla ordinarie

anställning. För de icke-ordinarie biträdena böra med nedan nämnda undan­

tag bestämmelserna i ovannämnda nådiga brev den 22 december 1943 gälla,

därvid biträdena synas böra jämställas med sådana biträden, som anställts

för arbete med omsättningsskatt och taxering. Inrättandet av de tryckande

registren medför, att arbetet med expedierande av postförsändelser, bud­

skickning, kuvertering och andra liknande göromål avsevärt utökas. Att

täcka det ökade pei*sonalbehovet härvidlag genom anställande av ytterligare

expeditionsvakter har kommittén funnit mindre lämpligt. I stället bör till

varje länsstyrelses förfogande ställas erforderligt belopp, som möjliggör an­

ställande av yngre pojkar eller flickor, en eller två vid varje länsstyrelse, för

utförande av dessa göromål. Dessa biträden, vilka förslagsvis kunna benäm­

nas kontorselever, torde kunna avlönas med arvoden å i medeltal 150 kr. i

månaden. Möjlighet bör naturligtvis beredas dessa att så småningom, om

de visa sig härför lämpliga, vinna fastare anställning vid länsstyrelserna som

kontors- och skrivbiträden eller expeditionsvakter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

103

Omfattningen av den ökade arbetsbörda, som genom förslaget lägges på

länsstyrelserna, står i förhållande till framför allt antalet plåtar i de tryc­

kande registren och antalet ändringar på plåtarna. Antalet plåtar och antalet

per år ändrade plåtar har för hela riket uppskattats till omkring 9 900 000

resp. 2 600 000. Med ledning härav och efter verkställda arbetsstudier har

kommittén beräknat det i anledning av folkbokföringsavdelningarnas inrät­

tande ökade personalbehovet vid samtliga länsstyrelser till 200 personer.

Denna personal har därefter fördelats på de olika länen. Vid fördelningen

har huvudsakligen hänsyn tagits till folkmängden i länen och antalet flytt­

ningar mellan församlingarna, enligt tillgänglig statistik ca 520 000 för

hela riket, ävensom till antalet flyttningar inom församlingarna, av kom­

mittén uppskattat till ca 280 000 för hela landet. Utöver folkmängd och

flyttningar inverka uppenbarligen åtskilliga andra faktorer på personalbe­

hovet, bland annat ombyte av yrke och arbetsanställning (antalet sådana

ändringar uppskattade till 300 000 resp. 800 000 per år för hela riket), därest

uppgifter om dessa förhållanden skola medtagas på plåten. Att med någon

större grad av tillförlitlighet uppskatta, hur dessa uppgifter fördela sig

på länen, har dock icke varit möjligt. En okänd faktor är även i vad mån

olika ändringstyper låta sig kombineras i samma arbetsmoment. Ändrings­

arbetet kräver nämligen kortare tid såväl i vad avser själva ändringspräg-

lingen som tryckningen av avi ryck skor t och skötseln av kortregistren, örn

flera ändringar, som avse samma plåt, kunna sammanföras i en arbets-

operation. Efter hand som förhållandena stabilisera sig, bör därför en för­

nyad prövning av personalbehovet äga rum, därvid omflyttning av personal

bör kunna vidtagas, örn så blir erforderligt. I samband därmed bör också

på nytt övervägas, i vilken ytterligare utsträckning ordinarie anställning kan

beredas biträdena.

Av det ovan anförda framgår, att folkbokföringskommittén frångått upp-

bördskommitténs förslag örn anställande av särskilda maskinoperatörer för

skötsel av maskinerna. Enligt folkbokföringskommitténs förmenande torde

det vara tillräckligt med de föreslagna kontors- och skrivbiträdesbefattning-

ama. Dessa böra besättas med icke allenast kvinnor utan även män. Erfaren­

heten har visat, att särskilt yngre män äro väl lämpade att ombesörja såväl

präglings- som tryckningsarbetet. För erforderlig översyn och rengöring samt

för reparationer av maskinerna torde särskilda avtal böra träffas med det

företag, som får leveransen av maskinerna om hand.

Uppbördsberedningens förslag till omläggning av uppbördsförfarandet, vil­

ket förslag kan förväntas bliva framlagt våren 1945, torde komma att med­

föra behov av ytterligare personalförstärkning vid länsstyrelserna. Då folk­

bokföringen och uppbördsväsendet hava nära samband med varandra

och då uppbördsberedningens folkslag kan medföra förändringar i fråga om

de arbetsuppgifter, som vid folkbokföringskommitténs överväganden beräk­

nats ankomma på folkbokföringsavdelningama, finnes anledning antaga, att

det nu framlagda förslaget beträffande organisationen av folkbokförings-

avdelningarna måste justeras i olika avseenden, när uppbördsberedningens

förslag framlägges.

Den av kommittén föreslagna fördelningen av de nya befattningarna mel­

lan de olika länsstyrelserna framgår av följande tablå:

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Nya belattningar å de föreslagna folkbobföringsa vdelningarna vid landskontoren.

Länsstyrelsen i

län

Lands­

kontorist

Kansli­

skrivare

Kontors-

b iträden

Skriv­

biträden

Kontors­

elever

S:a

A 17

Eo 11

A 4

Ex 2—Eo 2

Arvode

Stockholms.................................

1

1

3'

3

2

10

Uppsala.....................................

1

1

1

2

i

6

Södermanlands........................

1

1

2

2

i

7

Östergötlands............................

1

1

3

3

2

10

Jönköpings.................................

1

1

3

3

1

9

Kronobergs...............................

1

1

1

2

1

6

Kalmar.......................................

1

1

2

3

1

8

Gotlands.....................................

1

—

1

1

1

4

Blekinge.....................................

1

1

1

2

1

6

Kristianstads............................

t

1

3

3

1

9

Malmöhus.................................

1

1

4

7

2

15

Hallands.....................................

1

1

1

2

1

6

Göteborgs och Bohus...........

1

1

4

6

2

14

Älvsborgs....................................

1

1

3

3

2

10

Skaraborgs.................................

1

1

3

3

1

9

Värmlands.................................

1

1

3

3

1

9

Örebro .......................................

1

1

2

3

1

8

Västmanlands..........................

1

1

2

2

1

7

Kopparbergs.............................

1

1

3

3

1

9

Gävleborgs.................................

1

1

3

3

1

9

Västernorrlands......................

1

1

3

3

1

9

Jämtlands...................................

1

1

1

2

1

6

Västerbottens..........................

1

1

2

2

1

7

Norrbottens...............................

1

1

2

2

1

7

Summa

24

23

66

68

29

200

I fråga om arbetet å länsbyråerna anför kommittén, att en viss

ojämnhet i arbetsbelastningen under olika delar av året tyvärr icke kunnat

undgås; ojämnheten vore till stor del beroende på omständigheter, vilka

läge utom räckhåll för organisatoriska åtgärder. På grund av denna ojämn­

het hade maskinparken i viss utsträckning måst beräknas för toppbelast­

ningar vid särskilda tider, medan den under andra tidsperioder utnyttjades

endast i mindre grad. Då maskinkostnaderna vore jämförelsevis höga, hade

kommittén bemödat sig om att genom särskilda föreslagna åtgärder och

anordningar i görligaste mån åstadkomma en kompenserande utjämning.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang till den inbesparing i maskin­

tid, som det innebär att trycka mantalslängden i en kolumn i stället för att

utsprida trycket i två kolumner. Såsom ytterligare led i samma strävan pekar

kommittén vidare på sitt förslag om särskilda plåtar för barn med mindre

fullständig text än å plåtar för vuxna personer ävensom på en del tekniska

detaljer i fråga örn kommitténs förslag till disponering av textutrymmet å

tryckplåtama.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

105

Kommittén anför vidare:

Kommittén föreslår därjämte, att arbetet bedrives i skift vid de mest ar­

betstyngda tidsperioderna, varigenom maskinbehovet ytterligare minskas.

För att något underlätta arbetet med personregistrens förande för alla de

myndigheter, som beröras därav kan lämpligen förfaras så att pastor under

större delen av året, exempelvis under månaderna januari—juli, insänder

rapporter örn inträffade förändringar veckovis på för respektive församlingar

fastställda olika dagar, varigenom arbetet å länsbyrån blir mindre splittrat.

Under den övriga delen av året bör däremot med hänsyn dels till nödvän­

digheten att hålla plåtregistret å jour för efter hand inträdande tryckningar

av roteförteckningar och stommar till mantalslängden dels till att flyttnings-

frekvensen kraftigt ökar under hösten, pastors rapporter insändas efter hand

som ändringarna inträffa.

En jämnare arbetsfördelning å länsbyråema kan vinnas, örn man får låta

anstå med genomförandet av de ändringar beträffande arbetsgivare, yrke och

näringsgren utan samband med flyttning, om vilka anmälningar inkomma till

länsbyrån under månaderna oktober—december, till nästa års början, då de

ändringar, som föranledas av höstflyttningarna, slutförts.

Kommittén anmärker slutligen, att arbetsmängden betydligt nedginge un­

der månaderna juni och juli, och att denna tid lämpligen kunde utnyttjas

för semestrar, utskrift av avgångslängder samt korrigering av vissa signal­

markeringar för väljaranordningen.

I remissyttrandena göras i nu förevarande del följande uttalanden.

I fråga om personalbehovet uttalar den sakkunnige för rationalise­

ring au länsstyrelsernas arbetssätt, att det vore möjligt att den beräknade

personalramen kunde hålla, men att detta ingalunda kunde anses säkert.

Den allmänna meningen bland de övriga remissinstanser — huvudsakligen

länsstyrelserna — vilka uttalat sig i denna fråga, är att personalbehovet på

förevarande stadium svårligen kan tillförlitligen bedömas. Som en konsekvens

härav understrykes i några yttranden, att personalorganisationen ej borde

slutligen fastställas förrän erfarenhet vunnits, utan att möjlighet borde läm­

nas öppen för omprövning. Bland dem som uttalat sig i angiven riktning

framhålla länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län tillika angelägen­

heten av att personalen ej från början tilltages med sådan knapphet, att frå­

gan örn utökning blir aktuell redan efter kort tid. Dessa båda länsstyrelser

anse det för övrigt — liksom även länsstyrelserna i Blekinge. Värmlands,

örebro, Västerbottens och Norrbottens län — kunna ifrågasättas, örn ej

kommittén bedömt personalbehovet för snävt och örn ej en utökning vöre

nödvändig. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller vidare, att förslaget

missgynnade de båda nordligaste länen i förhållande till de övriga. Efter att

hava jämfört den föreslagna tilldelningen av kontors- och skrivbiträden åt

envar av länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, örebro, Väster­

bottens och Norrbottens län samt dessa läns folkmängd, anför länsstyrelsen

sålunda, att även örn hänsyn loges lill att de fyra förstnämnda kinon hade

något större folkmängd än de båda senare länen länsstyrelserna i sistnämnda

båda län måste anses hava erhållit relativt ringa personal. Under hänvisning

106

Kungl. Maj.-ts proposition nr 282-

vidare till den livliga omflyttningen och den i förhållande till riket i övrigt

starka folkökningen i Norrbottens län, hemställer länsstyrelsen, att dess per­

sonal måtte utökas med ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde utöver den

personal som föreslagits av kommittén. Länsstyrelsen i Stockholms län ut­

talar för sitt vidkommande, att den föreslagna personalen sannolikt komme

att få en dryg arbetsbörda, och länsstyrelsen i Uppsala län yttrar att den för

länet föreslagna fast anställda personalen med all säkerhet finge anses som

ett minimum. Sistnämnda länsstyrelse framhåller även, att arbetsbördan syn­

tes komma att variera väsentligt under olika tider av året och att anställan­

de av tillfällig kompetent arbetskraft vid sådana tillfällen, då den fast an­

ställda personalen icke räckte till, enligt vad erfarenheten visade mötte

stora svårigheter.

Kommitténs uttalande, att någon utökning av antalet föredragande

å landskontoren icke erfordrades, har mött gensagor i ett flertal ytt­

randen. Föredragningsskyldigheten i ärenden, som an ginge kyrko- och man­

talsskrivning, åvilade, framhåller länsstyrelsen i Kalmar län, för närvarande

assessorn å landskontoret och det kunde därför synas naturligt, att denne

befattningshavare pålades jämväl bestyret med föredragning av folkbokfö-

ringsärenden. Dessa ärenden komme emellertid att innebära en betydligt

större arbetsvolym än vad kyrko- och mantalsskrivningsärendena för när­

varande innefattade och det torde därför icke vara rimligt att ålägga nämn­

de befattningshavare den ökade föredragningsskyldighet, som folkbokföringen

skulle föra med sig. Detta borde så mycket mindre ske som assessorn å lands­

kontoret fått sin arbetsbörda väsentligt utökad genom den nyligen genom­

förda ändringen av taxeringsorganisationen. Därjämte vore nämnde befatt­

ningshavare föredragande i ärenden angående skatteuppbörd och restindriv-

ning, vilken arbetsuppgift komme att betydligt ökas vid den väntade upp-

bördsreformens genomförande. Länsstyrelsen såge därför ingen annan ut­

väg än inrättandet av en tjänst i länsbokhållares lönesättning, åt vars inne­

havare föredragningen av folkbokföringsärenden kunde anförtros. Man skulle

då i stället för de av kommittén föreslagna befattningarna i lönegraderna

A 17 och e. o. 11 åtnöjas med befattningar i lönegraderna e. o. 15 och A 9.

Även länsstyrelserna i Östergötlands, Örebro och Norrbottens län anse en ut­

ökning av antalet föredragande erforderlig; då denna personalfråga emel­

lertid i viss mån kunde anses vara avhängig av det sätt, varpå den väntade

uppbördsreformen komme att ordnas, har dock sistnämnda länsstyrelse an­

sett sig böra uppskjuta det närmare bedömandet till dess uppbördsbered-

ningen framlade sitt förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. Läns­

styrelsen i Älvsborgs län instämmer visserligen med kommittén i att nya före­

dragandetjänster icke vore erforderliga, men ifrågasätter i stället, huruvida

icke föreståndarna för folkbokföringsavdelningarna borde placeras i högre

tjänsteställning än den som motsvarade lönegraden A 17 för att länsstyrel­

serna därigenom skulle tillförsäkras så kvalificerade befattningshavare som

möjligt. Denna mening omfattas även av länsstyrelsen i Blekinge län, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

107

förordar placering i lönegrad A 24 och vidare föreslår, att föreståndaren er­

håller ställning som föredragande. Länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och

Kristianstads län uttala, att folkbokföringsärendena borde tillhöra länsasses-

sorns föredragning men att det därvid vore ofrånkomligt att bereda asses­

sorn lättnad genom att överflytta en del av hans nuvarande göromål å nå­

gon annan; då emellertid även övriga juridiskt utbildade befattningshavare

å landskontoret vore svårt arbetstyngda, bleve det nödvändigt att anställa

ytterligare juridiskt skolad arbetskraft.

Med hänsyn till omfattningen och arten av de arbetsuppgifter, som skulle

komma att åvila länsbyråerna — bland annat skriftväxlingen med pastors­

ämbetena i länet — torde länsbyråerna enligt vad socialstyrelsen anför vara

i behov av föreståndare i mera kvalificerad tjänsteställ­

ning än den en landskontorist innehade. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bo­

hus län är av samma mening och föreslår A 21 som lämplig lönegrad för

föreståndaren. Å byrån torde därjämte, yttrar länsstyrelsen vidare, behövas

arbetskraft i landskontorists tjänsteställning. Denna lönefråga komme san­

nolikt att få ökad aktualitet vid en omläggning av uppbördsförfarandet med

eventuellt inrättande av en uppbördsbvrå å länsstyrelserna. Även här bleve

säkerligen en tjänst i 21 lönegraden nödvändig för den närmaste ledningen

av och tillsynen över byråns arbete. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner

det anmärkningsvärt, att endast en landskontoristtjänst föreslagits för folk-

bokföringsavdelningen i länet. Någon fullgod ersättare för arbetsledaren bor­

de väl vid uppkommande ledigheter förefinnas. Örn avdelningen skulle re­

kryteras med blandad manlig och kvinnlig personal, kunde innehavaren av

en tjänst i lönegraden e. o. 11 knappast anses fullt lämplig såsom ersättare

för föreståndaren. Arbetet torde i övrigt bliva så pass krävande alt två ordi­

narie landskontoristtjänster kunde anses väl motiverade.

I anledning av kommitténs förslag att tillgodose behovet av handräck-

ningshjälp genom anställning av yngre pojkar eller flickor såsom kontors­

elever mot månadsarvoden av i medeltal 150 kronor anför länsstyrelsen i

Stockholms lån, att möjligheter härtill för närvarande icke förelåge beträf­

fande huvudstaden. För länsstyrelsens vidkommande kunde man icke utgå

från att dylik arbetskraft under de närmaste åren skulle stå till förfogande

för ändamålet. Även länsstyrelsen i Örebro län befarar rekryteringssvårig-

heter. Länsstyrelsen i Blekinge län finner förslaget i denna del mindre lämp­

ligt dels med hänsyn till arbetets art, dels till att de täta ombytena av perso­

nal skulle menligt inverka på arbetets behöriga gång. Länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län yttrar att mängden av in- och utgående post samt öv­

rigt expeditionsarbete utan tvivel förde med sig, att under stora delar av

året tillfällig arbetskraft måste anlitas, tidvis i mycket stor omfattning. Så

kunde fallet vara även beträffande andra avdelningar inom länsstyrelsen.

Att för länsbyrån tillskapa andra rekryteringsformer än för länsstyrelsen i

övrigt syntes mindre lämpligt. I förevarande hänseende borde likartade prin­

ciper komma till användning. I den mån ansvällningen av post och expeditio-

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

nella göromål framtvingade nya stadigvarande tjänster borde sådana givet­

vis komma till stånd och rekryteringen för övrigt ske enligt de för ämbets­

verket i dess helhet gällande normerna. Länsstyrelsen ansåge sig därför böra

avstyrka, att kontorselever anställdes i den form kommittén föreslagit.

I fråga om skrivbiträdenas avlöningsförhållanden yttrar

den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt, att befogad

erinran härutinnan kunde göras emot organisationsplanen. Dessa biträden

vöre avsedda att i lönehänseende jämställas med skrivbiträden, som anställts

för arbete med omsättningsskatt eller taxering. Detta innebure, att ett dylikt

biträde vid antagandet till extra skrivbiträde finge placeras högst i lönegra­

den Ex 2 för att efter två år kunna antagas till extra ordinarie skrivbiträde

med placering högst i lönegraden Eo 2. De gällande bestämmelserna angåen­

de avlöning åt den lägre biträdespersonalen å taxeringsavdelningarna och

omsätlningsskattedetaljerna å länsstyrelserna vore emellertid mindre tillfreds­

ställande ur såväl skälighets- som rationaliseringssynpunkt. Det nuvarande

ovillkorliga sambandet mellan den lägre biträdeskategorien och vissa sär­

skilda delar av länsstyrelsen syntes lämpligen böra brytas och befattningarna

fördelas på hela verket. Samtidigt borde tillses, att även dessa lägre biträ­

den bereddes någon om ock blygsam (normal) befordringsmöjlighet genom

att det bestämdes, att de efter vissa, ej alltför många tjänsteårs förlopp finge

uppflyttas åtminstone i lönegraden Eo 4. Statens organisationsnämnd fram­

håller, att befordran till lönegraden Eo 2 borde ske redan efter ett års tjänst.

Länsstyrelsen i Malmöhus län befarar, att den otillfredsställande lönegrads-

sättningen komme att medföra en ständig omsättning på personal och att

sannolikt ej andra än oerfarna nybörjare komme att aspirera på befattning­

arna. Känt vore ju också, yttrar länsstyrelsen, att det i regel vöre de bästa

biträdena, som först erhölle mera välavlönade befattningar på annat håll.

Länsstyrelsen skulle i stället för de av kommittén föreslagna 11 kontors- och

skrivbiträdena vilja föreslå 6 kontorsbiträden i lönegraden A 4 och 5 i löne­

graden Eo 4.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida icke för maskinernas

skötsel och vård särskilda maskinoperatörer borde anställas el­

ler, om detta icke läte sig göra, huruvida icke åtminstone någon av de å by­

rån anställda manliga befattningshavarna borde bibringas sådan teknisk ut­

bildning, att mindre reparationer å maskinbeståndet och dylikt kunde ut­

föras å länsbyrån utan anlitande av utomstående reparatör. Länsstyrelsen i

Jönköpings län uttalar tvivel om, att präglings- och tryckningsarbetet kun­

de utföras av den outbildade kontors- och skrivbiträdespersonalen, och erin­

rar örn att 1936 års uppbördskommilté för maskinernas skötsel föreslagit

anställande av särskilda maskinoperatörer.

Maskinstopp, som icke utan tidsuträkt avhjälptes, kunde, anför länssty­

relsen i Kristianstads län, medföra betänkliga konsekvenser. Det syntes där­

för vara av utomordentlig vikt, att den service, som komme att stå till

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

lertid, på sätt nu föreslagits, mantalsskrivningen börja redan den 15 oktober

och vara avslutad den 15 december samtidigt som debitering m. m. ägde rum

under december månad, bleve det för Överståthållarämbetet omöjligt att i

fortsättningen vidbliva det hittillsvarande arrangemanget. I stället bleve det

nödvändigt att helt nyanställa erforderlig personal för att samtidigt med taxe-

ringsarbetet verkställa mantalsskrivningen. Den i så fall erforderliga perso­

nalen beräknades uppgå till ett antal av omkring 190 och lönekostnaderna

skulle uppgå till betydande belopp. Härtill komme, att nya lokaler måste

anskaffas åt hela denna personal, som då icke längre kunde utnyttja taxe-

ringsavdelningens lokaler, vilket medförde ett ytterligare behov av lokalut­

rymme å 1 320 m2. Motsvarande svårigheter med personal och lokaler torde

säkerligen komma att om än i mindre omfattning inträda även vid länssty­

relserna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför beträffande kommitténs förslag örn

kontorsarbete i skift, att övertidsarbete tidvis vore ofrånkomligt

men att det icke kunde anses välbetänkt att bygga upp organisationen på

arbete i skift. Länsstyrelsen föreställde sig att endast sådan personal, som

hade svårigheter att annorstädes finna sysselsättning, kunde aspirera på be­

fattningar med sådan tjänstgöring. — Såsom en mycket betänklig brist i

organisationen måste också, framhåller länsstyrelsen vidare, karakteriseras

kommitténs förslag att för vinnande av en jämnare arbetsfördelning vissa

arbetsuppgifter skulle skjutas framåt i tiden. Ett dylikt arrangemang vore

knappast att rekommendera i samband med en ny organisation.

Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt avger föl­

jande totalomdöme om organisationsförslaget: Ur speciellt länsstyrelse-

organisatorisk synpunkt framstode förslaget på det hela taget såsom lyckligt

upplagt och ändamålsenligt utformat. Förslaget syntes i denna del genom­

gående vila på moderna och affärsmässiga principer i såväl organisatoriskt

som arbetstekniskt hänseende. Med tillfredsställelse hade den sakkunnige

konstaterat, att folkbokföringsavdelningen uppbyggts som en självständig ar-

betsdetalj med en ordinarie landskontorist som närmaste chef, samt att man

konsekvent sökt undvika användande av överkvalificerad arbetskraft för ut­

förande av de olika arbetsmomenten. Ändamålsenlig vore för visso även den

förordade anordningen med tryckningsarbetets bedrivande i skift under de

tider på året, då personalen vid maskinerna vore som mest arbetstyngd. I

enlighet med kommitténs förslag syntes Kungl. Majit böra utfärda instruk-

tionella föreskrifter för länsbyråerna. Ur rationaliseringssynpunkt måste det

ock anses vara synnerligen angeläget att, i överensstämmelse med de sak­

kunnigas rekommendationer, detaljerade arbetsschemata centralt fastställdes

för åtminstone de mera väsentliga av de olika momenten i arbetet.

Statistiska centralbyrån. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som enligt

förslaget skulle tillkomma statistiska centralbyrån i dess egenskap av riks-

byrå för folkbokföringen, har kommittén ansett sig böra föreslå en förstärk­

ning jämväl av centralbyråns organisation. Härom anför kommittén:

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

lil

Förstärkningen synes lämpligast kunna ske genom tillskapande av en ny

avdelning hos ämbetsverket. Som chef för denna avdelning torde böra sättas

en byråchef i lönegraden A 30. Därjämte torde det vara erforderligt med

dels en förste byråsekreterare i lönegraden A 26 och två icke-ordinarie

amanuenser i 18 lönegraden, dels ock biträdespersonal i tillräcklig omfatt­

ning. Då riksbyrån enligt förslaget skall verka för en enhetlig rättstillämp­

ning på folkbokföringens område och i övrigt handlägga åtskilliga ärenden

av juridisk natur, synes det vara önskvärt, att byråchefen och förste byrå­

sekreteraren avlagt juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk

examen.

Den registrerande verksamhet, som skall åligga riksbyrån, är synnerligen

omfattande. Sålunda torde enbart förandet av sökregistret enligt verkställda

beräkningar nödvändiggöra inemot 2 300 000 kortplaceringar årligen. Dess­

utom skall på riksbyrån förås dödregister, emigrantregister, register över obe­

fintliga samt dublettaktregister. Enligt förslaget är riksbyrån vidare avsedd

att med hjälp av sitt sökregister, som omfattar hela befolkningen, tjänstgöra

såsom upplysningscentral för folkbokföringsmyndigheterna, när till följd av

ofullständigheter eller felaktigheter i den löpande folkbokföringen en identi­

fiering i något avseende behöver göras. På riksbyrån skall ytterligare ankom­

ma bl. a. att verkställa den avisering till pastorsämbetena rörande äkten­

skapskillnader samt återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel, vilken

för närvarande åligger äktenskapsregistret. För fullgörandet av alla dessa

jämte åtskilliga andra på riksbyrån ankommande göromål erfordras enligt

av kommittén gjorda beräkningar minst 25 helårsanställda biträden. Av dessa

synes en böra vara ordinarie kansliskrivare i 11 lönegraden, två ordinarie

kontorister i 9 lönegraden, fyra ordinarie kontorsbiträden i 4 lönegraden samt

aderton icke-ordinarie skrivbiträden. Slutligen torde vara ofrånkomligt att

nyanställa en ordinarie expeditionsvakt i 5 lönegraden.

Statistiska centralbyrån anför i sitt remissyttrande, att kommitténs beräk­

ningar i fråga om personalbehovet torde få fattas såsom en förhandskalkyl

med marginal öppen för jämkningar i avseende på personalens storlek och

lönegradsplaceringar m. m., när arbetsuppgifterna närmare preciserats till

sin omfattning och erfarenhet kunnat förvärvas angående systemets tillämp­

ning i praktiken. Med denna reservation ansåge sig centralbyrån kunna god­

taga kommitténs kalkyler.

Socialstyrelsen finner det knappast erforderligt, att såväl byråchefen som

förste byråsekreteraren skola hava avlagt juris kandidatexamen eller stats­

vetenskaplig juridisk examen.

Statskontoret anser det tveksamt, örn den centrala ledningen av folkbok­

föringen påkallade inrättandet av en ny byrå inom statistiska centralbyrån.

Statskontoret erinrar i detta sammanhang örn att ämbetsverket i utlåtande

över 1936 års uppbördskommittés betänkande beträffande där föreslagna

motsvarande arbetsuppgifter uttalat, att dessa åtminstone till en början skulle

kunna inordnas under byrån för befolkningsstatistik för att handläggas un­

der överinseende av en aktuarie eller förste aktuarie, därvid byrån i övrigt

borde utrustas med erforderligt antal amanuenser och kontorsbiträden.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Departementschefen. Inledningsvis vill jag förutskicka, att de i detta sam­

manhang berörda organisationsfrågorna komma att behandlas endast i den

utsträckning, som kan anses erforderlig för att möjliggöra ett ställningsta­

gande till de i det föregående omlörmälda huvudgrunderna för folkbokfö-

ringsreformen. Jag avser sålunda icke att redan nu framlägga detaljerade för­

slag i dessa ämnen.

Vad först angår frågan om delning av folkrika församlingar

i flera församlingar eller i flera kyrkobokföringsdistrikt delar jag kommit­

téns uppfattning att olägenheter med avseende å folkbokföringen kunna

uppstå, därest folkmängden i en församling är alltför stor. Emellertid sy­

nes det icke lämpligt att som från några håll föreslagits bestämma en viss

folkmängdssiffra, vid vars överskridande församlingsdelning skulle vara

obligatorisk. Även andra omständigheter än folkmängdens storlek förtjäna

i detta sammanhang beaktande. Därest svårigheter med avseende å folkbok­

föringen uppkomma till följd av en församlings folkrikedom, torde därför de

organisatoriska åtgärder böra vidtagas som i varje särskilt fall befinnas vara

de lämpligaste. Jag vill tillägga, att jag med det nu sagda icke avsett att taga

avstånd från kommitténs uttalande att de myndigheter, som utöva tillsyn

över kyrkobokföringen, därvid hava att beakta jämväl frågan örn försam­

lingarnas lämpliga storlek.

I anslutning till den diskussion, som i betänkandet och remissyttrandena

förekommit om den föreslagna reformens inverkan på pastors arbets­

börda, vill jag erinra om vad jag förut anfört cm angelägenheten av att

denna arbetsbörda ej alltför mycket ökas. Vid detaljutformningen av för­

slaget bör därför eftersträvas en sådan utformning av pastorsämbetenas ålig­

ganden, att arbetsbördan örn möjligt bibehålies ungefärligen vid sitt nuva­

rande mått. Emellertid må erinras om att omdömena om den arbetsbörda,

som enligt kommittéförslaget skulle åvila pastor, i såväl betänkandet som

yttrandena präglas av osäkerhet. Den allmännast omfattade meningen synes

dock vara, att en ökning vore att förvänta. Det torde dock ej vara uteslutet,

att förenklingar kunna genomföras med arbetsbesparing som följd.

Liksom kommittén vill jag understryka angelägenheten av att pastors­

ämbetena erhålla den skrivhjälp, som är erforderlig för att systemet skall

fungera friktionsfritt. Att döma av kommitténs och Uppsala domkapitels ut­

talanden har kravet på arbetshjälp i en del församlingar haft svårt att vinna

beaktande. Kommittén har därför ansett det motiverat att föreslå vissa åt­

gärder i syfte att garantera erforderlig arbetshjälp. Denna fråga torde emel­

lertid få upptagas till vidare behandling vid framläggandet av det blivande

detaljförslaget.

Tiden för mantalsskrivningarna har av ålder bestämts med hänsyn till å

ena sidan att det övervägande antalet flyttningar äger rum i oktober och no­

vember och å andra sidan att mantalslängden måste föreligga färdig vid

taxeringsarbetets början nästföljande vår. För att mantalslängden skall kun­

na redovisa befolkningen i så nära överensstämmelse med det faktiska be-

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

att utföras enligt direktiv och rutinschemata, som fastställas av riksbyrån.

Jag anser mig därför icke för närvarande kunna biträda den från vissa håll

framförda meningen, att föreståndaren borde vara en tjänsteman i mera

kvalificerad ställning.

Den ökning i arbetsbördan, som till följd av folkbokföringens omläggning

kan uppkomma för vederbörande föredragande i folkbokföringsärenden å

landskontoret, torde icke vara så betydande, att den i och för sig kan mo­

tivera en ökning av antalet juristtjänster på landskontoren. Med hänsyn till

att dessa tjänstemän redan äro arbetstyngda, är dock ökningen ägnad att in­

giva betänkligheter. Enligt vad jag inhämtat kommer emellertid 1944 års

uppbördsberedning att föreslå inrättande av en ny assessorstjänst å lands­

kontoret, vars innehavare skulle vara föredragande i uppbörds- och folkbok­

föringsärenden. Ett definitivt ställningstagande till frågan torde därför tills­

vidare böra uppskjutas.

Beträffande frågorna örn anställande av särskilda maskinoperatörer och

örn service instämmer jag i vad kommittén anfört. Den biträdespersonal, som

anställes för tjänstgöring vid adresseringsmaskinerna, bör vara utbildad för

sådant ändamål; den erforderliga färdigheten är ej svår att inhämta och vin­

nes efter kort tids undervisning.

I sitt yttrande över kommitténs betänkande har Överståthållarämbetet

redogjort för vissa personalsvårigheter, som skulle uppkomma om mantals­

skrivningen i städerna skulle börja redan den 15 oktober. Med anledning här­

av må framhållas, att kommitténs förslag visserligen förutsätter, att mantals­

skrivningen i städerna skall kunna äga rum i oktober, men att kommittén

icke avsett att detta skulle vara obligatoriskt.

Därest man »i stället för de föreslagna kontorseleverna skulle för tillgodo­

seende av de ifrågavarande arbetsuppgifterna anlita personal med annan an­

ställningsform eller därest man med beaktande av den kritik, som riktats mot

kommitténs förslag rörande skrivbiträdenas lönesättning, skulle för dem med­

giva den snabbare befordringsgång, som inom länsstyrelsens övriga avdel­

ningar tillämpas beträffande motsvarande tjänster, torde man få räkna med

något ökade kostnader för statsverket vid förslagets genomförande. Ökningen

torde emellertid icke bliva av sådan storleksordning, att den kan förväntas

påverka ställningstagandet till reformförslaget såsom sådant. Det torde där­

för icke vara nödigt att nu gå närmare in på dessa frågor utan torde där­

med få anstå till dess det detaljerade förslaget i ämnet framlägges.

Såvitt nu kan bedömas torde man ej behöva räkna med större personal­

ökning för statistiska centralbyrån än kommittén föreslagit. I

övrigt är jag emellertid ej beredd att nu taga ståndpunkt till ifrågavarande

spörsmål, för vars slutliga bedömande torde erfordras att riksbvråns arbets­

uppgifter blivit i detalj bestämda.

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 282

.

Kommittén räknar med att folkräkning kommer att äga rum vid årsskif­

tet 1945—1946.

En översikt över de av kommittén i denna del föreslagna åtgärderna och

anordningarna har förut lämnats (se s. 17—18).

Kommittén beräknar, att som präglingsunderlag hos pastor borde kunna

utskrivas kort för omkring 200 personer per dag och skrivare. Detta inne-

bure, anför kommittén, att redan efter 14 dagar icke mindre än 1 821 för­

samlingar av 2 553 (siffrorna enligt 1940 års folkräkning) skulle vara fär­

diga med arbetet.

Beträffande Stockholm och Göteborg, för vilka städer som inledningvis

omnämnts vissa särbestämmelser angående folkbokföringen gälla, möta sär­

skilda problem med avseende å det nya systemets genomförande. Kommittén

anför härom:

Beträffande folkbokföringen i Stockholm och Göteborg torde, därest kom­

mitténs förslag till folkbokföringens ordnande lägges till grund för en ny lag­

stiftning, erfordras särskilda bestämmelser. Givetvis bör folkbokföringen i

dessa städer regleras enligt samma materiella bestämmelser, som gälla för

riket i övrigt. Då det av kommittén föreslagna systemet bygger på att per­

sonakterna allt eftersom personerna flytta mellan olika orter skola kunna

överföras från den ena ortens församlingsliggare till den andra ortens, böra

personakter upprättas även för de båda städernas befolkning enligt samma

formulär som för riket i övrigt. Även medborgarkort böra utfärdas för dessa

städers befolkning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för

riket i övrigt. Jämväl de tryckande registren böra örn möjligt vara lika och

bestå av samma slags plåtar som i länen, så att utväxling av plåtmaterial

kan ske med andra länsbyråer; med avseende å Göteborg möter detta inga

svårigheter men väl i fråga om Stockholm, där maskinella anordningar för

folkbokföringen redan finnas och den använda tryckplåten, oavsett vilken

maskintyp som väljes för folkbokföringen i landsorten, väsentligt avviker

från den av kommittén föreslagna. Däremot bör givetvis hinder ej möta att

i sagda städer vid sidan av de urkunder som måste vara gemensamma för

riket föra andra urkunder för särskilda ändamål. Likaledes kunna, om så

befinnes lämpligt, delvis andra regler än de i folkbokföringsförordningen

föreslagna stadgas angående det tekniska förfarandet vid folkbokföringen

och befolkningens medverkan. Kommittén har efter övervägande av de nu

föreliggande skiljaktigheterna i folkbokföringshänseende mellan de ifråga­

varande städerna och riket i övrigt funnit de föreslagna bestämmelserna

kunna i allt väsentligt göras tillämpliga även å städerna. Med avseende å de

maskinella anordningarna i Stockholm kan dock ifrågasättas, huruvida icke

det nuvarande systemet tillsvidare bör bibehållas såsom en i sig sluten en­

het, vilken icke deltager i utväxlingen av plåtar mellan länsbyråerna; förr

eller senare kommer emellertid en anslutning till det större systemet att

framtvingas av förhållandena. De särskilda bestämmelser, som i detta eller

övriga hänseenden må erfordras beträffande folkbokföringen i de båda stä­

derna, torde böra utarbetas först efter det dessa städer hörts över det nu

framlagda förslaget, och torde representanter för städerna lämpligen böra

deltaga i förarbetena till sådana bestämmelser; därvid bör för Göteborgs vid­

kommande jämväl uppmärksammas frågan, huruvida det tryckande registret

såvitt angår staden skall enligt den föreslagna folkbokföringsförordningen

föras å mantalskontoret eller vid länsstyrelsen. På grund härav har kommit­

tén icke ansett lämpligt att nu framlägga förslag i dessa hänseenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

117

Remissyttrandena. Under åberopande av vunnen erfarenhet har Överståt­

hållarämbetet ansett sig böra uttala, att någon möjlighet icke torde föreligga

att på ett tillfredsställande sätt genomföra den föreslagna betydande omlägg­

ningen till den 1 januari 1947. Ett forcerat framdrivande skulle säkerligen

medföra betydande felaktigheter och därigenom oförtjänt misskreditera hela

systemet.

Kommitténs uttalanden gåve, yttrar statistiska centralbyrån, ett starkt in­

tryck av att kommittén endast på grund av ett nödtvunget läge med hänsyn

till uppbördsreformens genomförande ansett sig kunna föreslå en så kort

övergångstid som till den 1 januari 1947. Uppenbart vöre, att genomförandet

av hela det av kommittén skisserade arbetsprogrammet under en tid av sex

månader innebure en stark påfrestning på de berörda myndigheterna, helst

som dessa måste lägga ned mycket arbete och mycken tid på kontrollen

av uppgifterna, då det måste anses vara en angelägenhet av siörsta vikt, att

de vid första präglingen införda uppgifterna bleve absolut tillförlitliga.

Även statens organisationsnamnet har funnit sig böra uttala allvarliga far­

hågor. Erfarenheterna från omläggningen av värnpliktsredovisningen styrkte

uppfattningen, att kommitténs optimism icke vore alldeles berättigad. Såsom

kommittén framhållit hade man att räkna med en mängd olika faktorer, som

kunde verka förryckande på tidsschemat. Man kunde nämligen icke fordra,

att en så omfattande omläggning skulle kunna ske friktionsfritt, utan om­

ständigheter torde efter hand framkomma, som påkallade kostnadskrävande

förändringar.

Liknande betänkligheter uttalas i ett flertal andra yttranden. Länsstyrelsen

i Norrbottens län understryker sålunda, att allvarliga risker måste anses vara

förenade med alltför forcerat arbetstempo. Uttalanden av denna innebörd

göras även av länsstyrelsen i Älvsborgs län samt domkapitlet i Karlstad. Nyss­

nämnda länsstyrelse och länsstyrelsen i.Hallands län erinra om att grundliga

och välox-dnade förberedelser måste vidtagas och understryka behovet av en

ej alltför snävt tilltagen övergångstid för att systemet skulle fungera fiåk-

tionsfrilt. Önskvärdheten av en förlängning av övergångstiden framhålles

även av domkapitlen i Göteborg, Härnösand och Luleå, av vilka det sist­

nämnda föreslår uppskov med ikraftträdandet till den 1 januari 1949.

Sveriges häradsskrivareförening yttrar att mot ett förhastat genomförande

av kommitténs förslag talade bl. a. erfarenheten beträffande de betydande

olägenheter, vilka vållats genom försenade blankettleveranser. En enda dylik

fatalitet — försenat blankettryck, en oprövad maskindetalj, ett eventuellt

uppkommande binder för rättidig anskaffning och omstansning av tryck-

plåtar etc. — kunde vara tillräcklig att helt äventyra en på sådan sakrikedom

uppbyggd folkbokföring som den ifrågasatta.

Rilcsräkenskapsverket uttalar, alt kommittén syntes hava tagit alltför lätt

på flugan örn kostnaderna för länsstyrelsernas ökade uti;ymmesbehov liksom

även på möjligheterna att inom erforderlig tid åstadkomma en ändamåls­

enlig lösning av lokalfrågorna. Många länsstyrelser hava i sina ytti-anden an­

mält omöjlighet att inom nuvarande lokaler inrymma den föi-eslagna 1'olk-

bokföringsavdelningen, och åtskilliga av deni hava jämväl framhållit, att

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

lämpliga lokaler ej heller stöde att uppbringa på hyresmarknaden. Länssty­

relsen i Norrbottens län har nied hänsyn härtill funnit sig böra enträget hem­

ställa, att tidpunkten för förslagets genomförande icke fixerades förrän man

förvissat sig om att erforderliga lokaler kunde anskaffas. Andra länsstyrelser

hava understrukit nödvändigheten av att möjlighet gåves länsstyrelserna att

vidtaga alla behövliga åtgärder i tid.

Luleå domkapitel framhåller, att det för många pastorsämbeten, som re­

dan nu hade det ytterst trångt, kunde vara svårt eller rentav ogenomförbart

att bereda plats för församlingsliggare och hjälpkortregister.

överståthållarämibetet och åtskilliga länsstyrelser framhålla, att stor per­

sonal måste anskaffas och utbildas och att detta sannolikt komme att möta

avsevärda svårigheter. Länsstyrelsen i Örebro län befarar, att dessa svårig­

heter komme att bli för stora för att kunna övervinnas.

Vad kommittén anfört beträffande frågan örn maskinleveranserna under-

strykes av Överståthållarämbetet och en länsstyrelse. Statistiska centralbyrån

anför, att de farhågor centralbyrån hyste i fråga om uppläggningstidens till­

räcklighet vore oberoende av nämnda leveransfråga, vilken undandroge sig

säkert bedömande från centralbyråns sida. Försiktigheten syntes emellertid

bjuda, att man räknade med att störningar till följd av tidsläget kunde in­

träffa även härutinnan.

För prästerna torde det, anför domkapitlet i Härnösand, komma att med­

föra hart när oöverstigliga svårigheter att jämsides med det löpande arbetet

under ett och samma vinterhalvår medhinna det vidlyftiga arbetet med

granskning av mantalsuppgifter, komplettering av församlingsboken, genom­

förande av folkräkning samt utskrivning och komplettering av kort till präg-

lingsunderlag. Arbetet komme, enligt vad domkapitlet vidare uttalar, att men­

ligt påverkas av att prästerskapet ej finge tid och tillfälle att sätta sig in i

det nya systemet och erhålla instruktion i dess handhavande. Domkapitlet i

Karlstad anser, att kommitténs beräkning att hos pastor skulle kunna utskri­

vas kort för omkring 200 personer per dag och skrivare med till visshet

gränsande sannolikhet icke kunde realiseras. I större församlingar vore det

svårt för att icke säga omöjligt för pastor att få extra hjälp av kompetenta

skrivare, vilket man i Karlstad fått erfara upprepade gånger under de se­

nare åren. På landsbygden torde det bliva ännu svårare. Stockholms dom­

kapitel yttrar däremot, att den av kommittén föreslagna ordningen för över­

gången syntes väl genomtänkt och ändamålsenlig, och att den för arbetet till­

mätta tiden för pastorsämbetenas del finge anses vara tillräcklig.

Häradsskrivarna och länsstyrelsen i Västmanlands län framhålla, att det

med hänsyn till den tid, som stöde till förfogande lör mantalsskrivningsför-

rättningarna, vore omöjligt att vid mantalsskrivningen hösten 1945 medhin­

na att tillse, att församlingsböckernas fastighetsbeteckningar vore eller brag-

tes i överensstämmelse med de i mantalslängden förekommande; detta ar­

bete kunde, yttra häradsskrivarna vidare, likaväl utföras under tiden den

10—den 20 februari 1946, då pastor hade mantalslängden för granskning.

Kammarrätten ifrågasätter med hänsyn till kostnaderna m. m. uppskov till

normala tider med reformens genomförande och yttrar i anslutning därtill,

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Departementschefen. Enligt det av kommittén föreslagna tidsschemat äro

de åtgärder, vilka skola förmedla övergången till det nya systemet, fördelade

över en tidrymd av ej fullt fem år, nämligen från den 1 juli 1945 till den 1

januari 1950. Genom att uppskjuta vad som tål uppskov har kommittén sökt

bereda möjlighet att från början koncentrera ansträngningarna på mera

brådskande åtgärder. Såsom brådskande har därvid i första hand ansetts

genomförandet av systemet i de delar, som äro av betydelse för uppbörds-

reformen. Häremot synas i princip inga berättigade invändningar kunna gö­

ras. Den inbördes ordning, i vilken de olika arbetsmomenten avsetts skola

utföras, förefaller också i stort sett lämplig.

Då övergångstiden i flera yttranden betecknats som för kort, åsyftas när­

mast den tidrymd, som utmätts för en viss del av förfarandet, nämligen upp­

rättandet av de tryckande registren över fysiska personer. Detta arbete skall

enligt planen vara i huvudsak slutfört den 1 juli 1946 och innefattar flera

olika moment, av vilka det första — att prästerna upprätta präglingsmanu-

skript genom att i viktigare delar överföra församlingsbokens innehåll å kort,

ett för varje hushåll eller ensamstående person — skall taga sin början i

juli i år. Arbetsgången innebär i övrigt huvudsakligen dels att präglings-

manuskripten granskas, kompletteras och ordnas av mantalsskrivningsförrät-

tarna samt därefter ytterligare kompletteras och — med ledning av fort­

löpande avisering från de lokala folkbokföringsorganen — aktualiseras vid

länsstyrelserna, dels ock att plåtar präglas och vid flyttning utväxlas mellan

länsstyrelserna samt att plåtarna — i stället för motsvarande präglings-

manuskript — hållas aktuella. Av de kompletteringsåtgärder, som skola före­

tagas å länsstyrelserna, äro två särskilt tidsödande nämligen utsättandet av

födelsenummer och införandet av beteckningar för nuvarande och förutva­

rande yrke, arbetsgivare och näringsgren; dessa åtgärder avses skola vidta­

gas med ledning av uppgifterna till mantalsskrivningen i höst. Man torde

därför ej kunna påräkna, att präglingen skall kunna påbörjas eller i vart

fall icke bedrivas med full kraft förrän omkring årsskiftet.

Den tillmätta tiden kan visserligen förefalla knapp men längre tid står

överhuvud icke till förfogande, om man vill utnyttja de maskinella anlägg­

ningarna för att möjliggöra uppbördsreformens genomförande den 1 januari

1947. Farhågor hava emellertid uttalats för att det ej skulle vara möjligt att

på ett tillfredsställande sätt genomföra arbetsprogrammet på den korta tiden.

Vissa av de framkomna farhågorna äro av mera allmän eller obestämd

natur. Man framhåller, att felrisker vore förbundna med den starka force-

ringen av arbetet, att myndigheterna kanske ej skulle medhinna att kontrol­

lera arbetsresultatets tillförlitlighet med önskvärd omsorg, att arbetets om­

fattning gjorde det omöjligt att på förhand överblicka alla omständigheter

och förebygga störningar, att tekniska missöden kunde verka förryckande

o. s. v.

Till en början torde jag emellertid få framhålla, att en viss koncentration

i tiden vid arbeten av denna art i och för sig innebär en fördel. Ju kortare

uppläggningstiden är, desto färre bliva de ompräglingar, som föranledas av

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

121

de ständigt skeende förändringarna i befolkningsläget, och desto förr kom­

mer man ifrån övergångstidens provisoriska anordningar och förfaringssätt

med de besvärligheter av skilda slag, som oundvikligen äro förbundna där­

med. Med det sagda har jag likväl ej velat förringa värdet av de betänklig­

heter, som anförts. Säkerligen har man att räkna med åtskilliga risker och

svårigheter. Dessa böra dock å andra sidan icke överskattas. Jag är över­

tygad om att åtskilligt står att vinna redan genom en förutseende planlägg­

ning av arbetets detaljer samt genom god organisation och fast ledning. De

av kommittén uppdragna riktlinjerna äro för närvarande, enligt av Kungl.

Maj:t lämnat uppdrag, föremål för omprövning och detaljutformning inom

statistiska centralbyrån, som vid nämnda arbete biträdes av tillkallade exper­

ter. Den sakkunskap, som statens organisationsnämnd företräder, synes även

böra på ett eller annat sätt utnyttjas vid den föreliggande arbetsuppgiften.

Oavsett vad sålunda anförts torde det emellertid vara angeläget att en viss

avlastning av arbetsuppgifter sker från det hårt pressade tidsschemat för

första uppläggningsåret. Som jag i annat sammanhang redan omnämnt, an­

ser jag sålunda att det bör anstå med inpräglingen å plåtarna av födelsenum-

mer och uppgifter om fastighets belägenhet i rote. I sitt yttrande över kom­

mitténs betänkande uttalar statistiska centralbyrån, att även med inprägling­

en av yrkesuppgifter borde kunna anstå. Därmed åsyftar centralbyrån uppen­

barligen de uppgifter angående yrke och arbetsgivare m. m., vilka såsom

jag förut omnämnt skulle inhämtas i samband med höstens mantalsskriv­

ning. Från 1944 års uppbördsberedning har jag inhämtat, att ett uppskov

med inpräglingen av nämnda uppgifter visserligen skulle medföra vissa olä­

genheter med avseende å det nya uppbördsförfarandet, men att man är be­

redd att söka övervinna dessa, om därigenom större säkerhet kunde vinnas

för att folkbokföringsreformen skall kunna träda i kraft inom avsedd tid.

Jag är därför benägen att ansluta mig till centralbyråns förslag. Skulle vid

den utredning, som pågår inom statistiska centralbyrån, ytterligare möjlig­

heter till förenkling av den närmaste tidens arbetsuppgifter yppa sig, böra

dessa möjligheter givetvis utnyttjas.

Utöver de nyssnämnda mera allmänt hållna betänkligheterna beträffande

möjligheterna att programenligt förverkliga förslaget innehålla remissyttran­

dena jämväl påpekanden angående svårigheter av mera speciell natur.

Sålunda framhålles från olika håll bristen på lokaler i residensstäderna.

Kommittén har enligt vad jag erfarit räknat med att lämpliga utrymmen i

allmänhet ej skulle kunna påräknas inom länsstyrelsernas ordinarie lokaler

och har därför utgått från att lokaler för folkbokföringsavdelningama måste

förhyras. Även detta synes emellertid bereda svårigheter i mångå residens­

städer. Det torde därför bliva erforderligt att på sina håll lösa lokalfrågan

genom att uppföra provisoriska byggnader. Dessa spörsmål äro för närva­

rande, enligt Kungl. Maj:ts uppdrag, föremål för utredning inom byggnads­

styrelsen.

De farhågor, som uttalats med avseende å möjligheterna att anskaffa och

utbilda erforderlig personal, synas däremot något överdrivna. Vad särskilt

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

utbildningsfrågan angår vill jag nämna, att denna torde kunna erhålla en

tillfredsställande lösning genom avtal med den firma, som kommer att

leverera adresseringsmaskinerna.

Efter samråd med vissa experter, representerande olika åsiktsriktningar,

har jag kommit till uppfattningen, att bland de konkurrerande maskinty­

perna det svenska fabrikatet bör givas företräde. I enlighet härmed och för

att icke reformens planenliga genomförande skall förhindras till följd av

försenad maskinleverans har preliminärt avtal — som för sin giltighet är

beroende av att riksdagen anvisar medel för ändamålet — träffats med

vederbörande maskinfirma. Möjligheten av långvarig arbetskonflikt torde

vid nämnda utgång av frågan om maskinvalet kvarstå som det enda allvar­

ligare riskmomentet med avseende å maskinanskaffningen.

Med hänsyn till de särskilda förhållandena i Stockholm och Göteborg

anser jag i likhet med kommittén, att det föreslagna systemet där bör ge­

nomföras först efter viss ytterligare utredning. Vid utredningen böra, såsom

kommittén anfört, representanter för städerna medverka. Jag torde få åter­

komma till denna fråga, sedan detaljutformningen av förslaget i övrigt fort­

skridit så långt, att systemet kan med erforderlig bestämdhet överblickas

även i fråga om dess enskildheter.

Med avseende å de maskinella anordningarna för registret i Stockholm

har kommittén ifrågasatt, huruvida icke det nuvarande systemet tillsvidare

borde bibehållas såsom en i sig sluten enhet. I och för sig anser jag detta

icke lämpligt. Men då, såsom kommittén framhållit, en anslutning till det

för riket i övrigt planerade systemet kräver att nya plåtar upprättas och

detta är en arbetsuppgift av betydande omfattning, torde det likväl vara

lämpligt att därmed tillsvidare får anstå. Det bör härvid beaktas, att hän­

synen till uppbördsreformen icke i och för sig kräver en omläggning av det

tryckande registret i Stockholm. Anslutning till det för riket gällande syste­

met bör dock åvägabringas så snart ske kan.

Jag har i ett tidigare sammanhang ifrågasatt att de tryckande registren

beträffande Göteborg och Malmö skulle föras hos mantalsskrivningsförrät-

tama i dessa städer. Därigenom skulle en välbehövlig avlastning vinnas i

den arbetsbörda, som eljest skulle komma att åvila vederbörande länssty­

relser, samtidigt som man tillmötesginge vissa från städerna uttalade önske­

mål. önskvärt hade varit, att beslut redan nu kunnat fattas härom. Ett

dylikt beslut måste emellertid föregås av underhandlingar med städerna

angående bl. a. de ekonomiska frågor, som härvid uppkomma. Man torde

därför tillsvidare böra utgå från att de tryckande registren även i dessa stä­

der anläggas genom statens försorg. Underhandlingar med städerna om re­

gistrens överförande i kommunal ägo torde emellertid böra upptagas snarast

möjligt.

Såsom jag tidigare anfört böra de åligganden beträffande kyrkobokfö­

ringen, som statistiska centralbyrån redan nu enligt sin instruktion har att

fullgöra, utvidgas i riktning mot en allmän tillsyn över och ledning av

124

riktning mot ett tidigare igångsättande av arbetet. I stort sett torde man dock

kunna räkna med alt möjlighet till personalförstärkning bör förefinnas från

och med den 1 oktober 1945.

Vad angår den nytillkommande personalens anställningsförhållanden kom­

mer den övervägande delen av den underordnade biträdespersonalen att be­

hövas endast under själva uppläggningstiden. Denna personal bör sålunda

anställas endast tillfälligtvis.

Enligt kommitténs förslag skulle länsstyrelsernas folkbokföringsavdelning-

ar upporganiseras redan under senare halvåret 1945 och skulle därefter jäm­

väl dessa avdelningars personal deltaga i uppläggningsarbetet. Emellertid är

det, såsom jag förut anfört, i nuvarande läge icke möjligt att taga definitiv

ståndpunkt till dessa anställningsfrågor. Med hänsyn härtill torde, i avbidan

på det slutliga ställningstagandet, det av folkbokföringsarbetet föranledda

ökade personalbehovet vid länsstyrelserna tillsvidare böra tillgodoses med

arvodesanställd personal. En del av denna torde komma att tjänstgöra som

ersättare för sådana vid länsstyrelserna redan nu anställda befattningshavare

i landskontorists eller lägre tjänsteställning, som förutsättas komma att tjänst­

göra vid folkbokföringsavdelningama under tiden för registrens uppläggan­

de. Nyanställningen av personal bör beträffande såväl antal som kvalifika­

tioner hållas inom den ram, som angives i folkbokföringskommitténs förslag

(se tablån s. 104).

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

VI. Kostnadsfrågor.

A. Kommittén. Beträffande principerna för fördelningen mellan

staten och kommunerna av kostnaderna för det föreslagna folkbok­

föringssystemet anför kommittén:

Förslaget bygger i huvudsak på principerna i nu gällande kyrkobokfö­

rings- och mantalsskrivningsförordningar. Någon förändring i den fördel­

ning mellan statsverket och kommunerna av kostnaderna för folkbokfö­

ringen, som är historiskt given, har kommittén därför ansett sig sakna an­

ledning att upptaga till övervägande. Förslaget vilar i sådant hänseende

således på en redan gällande grundprincip, nämligen att kostnaderna för

kyrkobokföringen alltjämt böra åvila den kyrkliga kommunen samt kost­

naderna för mantalsskrivningen statsverket eller i magistratsstäderna dessa

städer. I överensstämmelse härmed har det synts kommittén ligga i sakens

natur att även sådana kostnader, som kunna föranledas av förslaget örn

inrättande av ny kyrkobok ävensom förandet av vissa hjälpkortregister hos

pastor, böra liksom övriga av kyrkobokföringen härflytande kostnader be­

stridas av den kyrkliga kommunen. Hit höra även kostnader för nya blanket­

ter ävensom för skåp och andra inventarier, vilka kunna föranledas av för­

slaget. Däremot böra kostnaderna för avtryckskorten i pastors hjälpkortre­

gister bestridas av statsmedel. Även i fråga om de kostnader av engångsnatur

för åtgärder eller anordningar, vilka icke direkt avse att tillgodose enbart

den egentliga kyrkobokföringen, synas övervägande skäl tala för att dessa

12G

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

öre för kommunaluppbörden.-------------Emellertid torde för städerna Stock­

holm, Göteborg och Malmö ersättning efter 1 krona 25 öre per person ställa

sig förhållandevis hög. Då för dessa städer även av andra skäl torde vara att

föredraga den anordningen, att städerna själva ombesörja mantalsskrivning

och kronouppbörd, såsom redan nu sker, men efter de metoder, som i det

föregående föreslagits för länen i övrigt, hava de sakkunniga ansett sig böra

utgå från att i dessa städer självständiga uppbördsförvaltningar inrättas, för­

lagda, i Stockholm såsom hittills till Överståthållarämbetet samt i Göteborg

och Malmö till magistraten. Något bidrag från dessa städer bör därför ej

beräknas.

I anslutning härtill anför folkbokföringskommittén, att de uppbördssak-

kunniga tydligen i fråga om de sistnämnda tre städerna ansett principen om

städernas ansvar för mantalsskrivning och uppbörd innefatta även skyldighet

för städerna att underkasta sig en omorganisation av uppbördsväsendet med

därav följande nya kostnader.

Folkbokföringskommittén erinrar vidare örn att jämväl 1936 års uppbörds-

kommitté lämnat principfrågan åt framtiden och återgiver följande uttalan­

de av uppbördskommittén:

För att den nu gällande principen om magistratsstädernas skyldighet att

bestrida kostnaderna för uppbörden och mantalsskrivningen skall upprätt­

hållas, böra magistratsstäder, som få stommarna till längder av olika slag

och debetsedlar tryckta å länsstyrelsernas tryckningsavdelningar, utgiva er­

sättning till staten för denna förmån med belopp, som efter förslag av läns­

styrelsen torde bestämmas av Kungl. Majit för varje år.

För egen del anför folkbokföringskommittén, att kommittén lika litet som

de tidigare kommittéerna funnit sig böra upptaga principfrågan örn magist­

ratsstädernas ansvar för mantalsskrivning och uppbörd till behandling. I

fråga örn kostnaderna för tryckning av längder, förteckningar och debet­

sedlar syntes övervägande skäl tala för att städerna ersatte dessa nied be­

lopp, motsvarande städernas nuvarande kostnader härför.

Beträffande Stockholm yttrar kommittén:

I Stockholm, där en från förhållandena i övriga magistratsstäder starkt

avvikande ordning räder, ha under åtskilliga år adresseringsmaskiner för

tryckande av erforderliga längder m. m. varit i bruk. Även efter folkbok-

föringsreformens genomförande bör staden ha ett eget tryckande register.

Vissa kostnader synas emellertid ofrånkomliga för att bringa systemet i

Stockholm i överensstämmelse med den för övriga riket gällande ordningen.

Dessa kostnader, vilkas storlek i mycket hög grad blir beroende på huruvida

valet av maskintyp för adresseringsmaskinerna vid länsbyråema faller på

det fabrikat, som för närvarande är i bruk i Stockholm, eller på något annat

system, torde böra bäras av staden.

Resultaten av sina kostnadsberäkningar har kommittén framlagt

dels i betänkandet dels ock i en till finansdepartementet ingiven konfiden­

tiell promemoria. Angående kostnadsberäkningarna anför kommittén föl­

jande:

Som grundval för kostnadsberäkningarna hava tjänat dels av kommittén

medelst arbetsstudier verkställda jämförelser mellan olika maskintypers

prestationsförmåga, dels den med hjälp av tillgänglig statistik beräknade ar­

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

A. Inventarier.

Möbler..............................................................................

Förvaringsskåp för plåtar.........................................

Förvaringsskåp för kort...........................................

Fack för sortering.........................................................

Transportvagnar m. m................................................

Summa

B. Maskiner.

Präglings- och egaliseringsmaskiner......................

Tryckmaskiner...............................................................

Skrivmaskiner.................................................................

Summa

C. Material till register m. m.

Adressplåtar och ryttare............................................

Register- och ledkort..................................................

Medborgarkort och insättsblad...............................

Blanketter till präglingsmanuskript......................

Summa

Summa anläggningskostnader

Varav å

joeiopp

kr.

länsstyrelserna

statistiska

centralbyrån

55 000

45 000

10 000

519 885

549 885

—

258 000

192 000

66 000

12 500

12 000

500

9 000

9 000

—

884885

807 885

76 500

113 240

113 240

425 250

425 250

—

13 000

12 000

1000

551 490

550 490

1000

693 900

693 900

100 000

100 000

—

277 000

277 000

—

10 500

10 500

—

1081400

1081400

—

2 517 275

2 439 775

77 500

I anslutning till dessa kostnadsberäkningar anför kommittén, att i den

länsstyrelserna påförda kostnaden för förvaringsskåp för kort, 192 000 kr.,

inginge ett belopp av 45 000 kr. avseende kortskåp hos häradsskrivarna.

Även denna kostnad borde belasta statsverket. Av kostnaderna för register-

kort och ledkort, sammanlagt 100 000 kr. beräknades 11 000 kr. belöpa å

pastors, 7 000 kr. å mantalsskrivningsförrättarnas, 66 000 kr. å länsstyrel­

sernas och 16 000 kr. å riksbyråns hjälpkortregister. Vidare angives i pro­

memorian att, därest tryckmaskinerna skola förses med aggregat för dubbel-

kolumntryck, kostnaderna ökas med 133 650 kronor.

Av följande tablå framgå de årliga driftskostnader, som enligt

kommitténs beräkningar skola belasta statsverket:

Varav

Belopp

å statistiska

styrelserna

central­

byrån

i övrigt

Lokalkostnader..................................................

169 000

153 000

16 000

Personalkostnader...........................................

872 000

704 000

136 000

32 000

Portokostnader..................................................

575 000

—

—

575 000

Div. driftskostnader.......................................

163 650

120 650

3 000

40 000

Kapitalkostnader:

Avskrivn. å inventarier (5 %)................

44 300

40 500

3 800

—

Avskrivn. å maskiner (10

%)

.................

55 100

55 000

100

—

Ränta å inventarier och maskiner....

36 000

34 100

1900

—

Summa

1915050

1107 250

160 S00

647 000

Kungl. Majlis proposition nr 282.

129

Angående dessa beräkningar anför kommittén:

Med utgångspunkt från erforderligt lokalutrymme lia lokalkostnaderna

beräknats efter ett pris av 30 kr. per kvm jämte tillägg för uppvärmning

m. m.

Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för den av kommittén före­

slagna personalutökningen vid länsstyrelserna, varom redogörelse tidigare

lämnats, har kommittén ifråga om befattningshavare placerade i lönegrad

utgått från lägsta löneklassen inom respektive lönegrader. Ifråga om de

icke-ordinarie skrivbiträdena har lönen beräknats enligt lägsta löneklas­

sen i lönegrad Ex 2. Kommittén har även låtit beräkna den kostnad, som

skulle uppstå,«därest lönen utginge enligt näst högsta löneklassen inom veder­

börlig lönegrad, för de icke-ordinarie skrivbiträdena i näst högsta löneklas­

sen inom lönegrad Eo 2. Kostnadsberäkningarna lia verkställts med ut­

gångspunkt från lönen å F-ort. Nio av länsstyrelserna äro belägna å denna,

fem å högre och tio å lägre dyrort. För kontorseleverna har beräknats ett

genomsnittligt arvode örn 1 800 kr. för år och elev. Lön har för ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning, att vederbör­

liga pensionsavdrag verkställts. För den lönegradsplacerade personalen har

rörligt tillägg beräknats efter 15% och kristillägg efter 16%. För tjänste­

männen vid länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län har beak­

tats dem tillkommande kallortstillägg.

Enligt de sålunda angivna grunderna beräknar kommittén avlöningskost-

naderna för den vid länsstyrelserna nytillkommande personalen till följande

belopp, därvid de först angivna summorna avse lön beräknad enligt lägsta

och de inom parentes upptagna summorna avse lön beräknad enligt näst

högsta löneklassen inom respektive lönegrader:

Lön jämte kallortstillägg minskad med pensionsavdrag 556 146

(659 763) kr,

Rörligt tillägg........................................................................... 78 617

( 95 445) »

Kristillägg................................................................................... 83 858

(101 808) »

Summa 718 621

(857 016) kr.

Från nu angivna avlöningskostnader, 718 621 respektive 857 016 kr., böra

enligt vad kommittén framhåller avräknas 15 000 kr., motsvarande kost­

naderna för de adressregister vilka nu föras vid länsstyrelserna i Stockholms,

Kalmar och Västernorrlands län. Skillnaden mellan 718 621 kr. och 15 000

kr. motsvarar, i avrundat tal, det i tablån för länsstyrelsernas personalkost­

nader angivna beloppet 704 000 kr.

Kommittén anför vidare, att de å statistiska centralbyrån belöpande per­

sonalkostnaderna beräknats efter I-ort och i övrigt efter samma principer

som kostnaderna för länsstyrelsernas personal. Kostnaderna för den nytill­

kommande personalen å centralbyrån utgöra enligt betänkandet:

Lön minskad med pensionsavdrag ................................ 102 288

(121 008) kr.

Rörligt tillägg .......................................................................... 16 064

( 18 677)

»

Kristillägg................................................................... 17 134

(19921)

»

Summa 135 48(5

(159 606) kr.

Beträffande de årliga driftskostnaderna anföres slutligen i betänkandet

under hänvisning till tablån över nämnda kostnader:

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282.

9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

I kolumnen »i övrigt» upptagna personalkostnader, 32 000 kr., avse arvo­

den jämte rese- och traktamentsersättningar åt kyrkobokföringsinspektörer

och biträdande kyrkobokföringsinspektörer. Årliga kostnaden för envar in­

spektör har uppskattats till ca 2 000 kr.

Vid beräkningen av ptortokostnaderna har förutsatts, att försändelser inne­

hållande personakter och medborgarkort skola sändas under rekommendation,

övriga försändelser innehållande avtryckskort, avier och plåtar ( i mindre an­

tal) sändas som vanliga brev. Plåtar (i större antal), längder och förteck­

ningar sändas såsom vanliga postpaket.

I diverse driftskostnader inräknas anskaffningskostnader för det årliga be­

hovet av adressplåtar, registerkort, pärmar till medborgarkort och insätts-

blad till medborgarkort, kostnader för förbrukningsartiklar såsom färgband,

karbonpapper och övriga kontorsutensilier ävensom kostnader för repara­

tioner och underhåll av maskinerna samt, i kolumnen »i övrigt», kostnader

för det årliga behovet av blanketter till mantalsuppgift.

Utöver härovan omförmälda på statsverket belöpande driftskostnader kom­

ma en del årliga kostnader, vilka skola bestridas av kommunala medel, näm­

ligen dels kostnader för blanketter för personakter och förvaringspärmar för

dessa, beräknade till 11 000 kr., dels ock kapitalkostnader (avskrivningar å

förvaringsskåp och räntor) beräknade till 8 500 kr. Än vidare tillkomma kost­

naderna för roteombudens verksamhet. Något belopp härför har kommittén

dock icke ansett sig böra angiva. Antalet roteombud kan knappast för när­

varande beräknas. Någon medelkostnad per roteombud kan icke heller upp­

skattas, då den ersättning, som bör utgå, måste i hög grad differentieras med

hänsyn till rotarnas storlek och struktur.

Till uppläggningskostnader, d. v. s. kostnader av engångsnatur

under uppläggningstiden, hänför kommittén dels kostnaderna för utskrift av

personakter, av kommittén beräknade till 490 000 kr., vilka kostnader kom­

mittén anser böra belasta kommunerna, dels ock följande kostnader, vilka

enligt kommitténs mening böra åvila statsverket, nämligen

för utskrift av präglingsmanuskript................................................. kronor 360 000

» födelsenumrering ........................................................................... »

120 000

» prägling av plåtar samt tryckning av avtryckskort och

medborgarkort första gången................................................. »

1 825 100

Summa kronor 2 305 100.

Angående uppläggningskostnaderna och övriga kostnader under över­

gångstiden anför kommittén:

Uppläggningskostnaderna för personakterna hava uppskattats till 7 öre

per person och för präglingsmanuskripten till 18 öre per utskrivet kort, varje

kort omfattande samtliga till ett hushåll hörande medlemmar. Antalet hus­

håll ha beräknats till ca 2 000 000. Ersättningen, 18 öre, synes förslagsvis

böra fördelas så, att pastor tillerkännes 15 öre för utskrift av kort samt

mantalsskrivningsförrättare 3 öre för granskning, rättelse, komplettering och

sortering m. m. Vid fastställande av ersättningen för utskriften av korten

bör hänsyn tagas till att uppgifterna angående kyrkobokföringsort, kyrko-

bokföringsfastighet och postadress äro gemensamma för i samma fastighet

boende personer, vilka uppgifter således behöva angivas endast en gång.

För det omfattande uppläggningsarbetet måste ett betydande antal perso­

ner anställas. Därest med uppläggningen av fastighetsplåtarna anstår till år

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

131

1947 och endast personplåtarna iordningställas under år 1946, torde under

uppläggningstiden ca 700 personer utöver länsbyråernas personal erfordras.

Härvid förutsättes, att arbetet i huvudsak skall vara slutfört under en tid

av sex månader och att länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar helt biträ­

da i arbetet under denna tid.

Under den som nyss nämnts till sex månader uppskattade uppläggnings­

tiden kommer förutom folkbokföringsavdelningarna vid länsstyrelserna även

riksbyrån att vara till större delen organiserad, varjämte kyrkobokförings-

inspektörer skola finnas förordnade. Totala driftskostnaderna för statsver­

ket under uppläggningstiden komma därför att omfatta dels de härovan an­

givna uppläggningskostnaderna ------------- dels ock närmare hälften av årliga

driftskostnaderna, i den mån de belöpa på länsstyrelserna, statistiska cen­

tralbyrån och kyrkobokföringsinspektörerna,--------— vartill komma porto­

kostnader under samma tid, vilka kostnader kunna beräknas till 150 000 kr.

Totala kostnaderna för statsverket under uppläggningstiden skulle sålun­

da enligt de av kommittén angivna principerna och enligt förut anförda

siffror kunna beräknas till i runt tal (2 305 100 + 553 625 + 80 400 +

+ 16 000+150 000=) 3 100 000 kronor.

I anslutning till kostnadsberäkningarna söker kommittén påvisa, att åt­

skilliga nu förefintliga kostnader minskas eller bortfalla, om det föreslagna

systemet införes. Kommittén hävdar emellertid, att möjligheterna till

kostnadsbesparingar vore obetydliga beträffande själva folkbokfö­

ringen. Kyrkobokföringen arbetade med så ringa omkostnader för det all­

männa som tänkbart vore med hänsyn lill dess omfattning; besparingsmöj­

ligheterna torde begränsa sig till vad som kunde vinnas genom en omar­

betning av kyrkoboksformulären och en översyn av övrigt blankettmaterial.

I fråga om mantalsskrivningen syntes väsentligare besparingar kunna vinnas

endast genom att helt avskaffa densamma. Genom införandet av de före­

slagna maskinella anläggningarna torde emellertid kostnaderna för framställ­

ning av längder m. m. kunna nedbringas. Detta torde gälla åtminstone om

jämförelsen finge avse de belopp, vartill kostnaderna, örn det nuvarande

systemet bibehölles, komme att stiga vid en förr eller senare ofrånkomlig

reglering av häradsskrivarnas löner med åtföljande förbättring av biträdenas

villkor. I fråga örn själva folkbokföringen eftersträvade förslaget därför hu­

vudsakligen en effektivitetsökning, ehuru föreliggande besparingsmöjligheter

givetvis beaktats. Detta torde också vara i överensstämmelse med vad som

åsyftats då kommittén tillsattes. Det bade nämligen då enligt kommitténs

uppfattning närmast avsetts, att genom reformer på folkbokföringens område

besparingar skulle vinnas inom andra förvaltningsgrenar. Kommittén hade

därför sökt utbygga folkbokföringssystemet så att största möjliga båtnad

skulle vinnas för de förvaltningsgrenar, vilka betjänade sig av uppgifter från

folkbokföringen.

Kommittén framhåller vidare, att vinsten emellertid vore svår att full­

ständigt ådagalägga och att kommittén därför ej kunde redovisa för sitt

arbete genom att bigga franf en bokslutstablå, vars saldo utvisade de vunna

besparingarna. 1 anslutning härtill anför kommittén ytterligare:

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Kommittén är visserligen övertygad om att besparingar vinnas genom det

föreslagna systemet. För att få fram det rätta måttet på dessa måste man

emellertid taga hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som tilldelats folk­

bokföringen, och tillse med vilka kostnader motsvarande behov skulle kunnat

tillgodoses med nuvarande system. Svårigheterna att här framlägga beräk­

ningar, även sådana med mycket blygsamma anspråk på riktighet, torde vara

uppenbara, så mycket mera som en del behov antingen alls icke eller endast

ofullständigt kunna tillgodoses utan tillgång till de anordningar för folkbok­

föringen av olika slag, som av kommittén föreslås. I den mån kommittén

trott sig kunna uppskatta väntad besparing har beloppet dock angivits.

Kommittén inleder sin redogörelse för de besparingar, vilkas belopp kom­

mittén ansett sig kunna uppskatta, med att erinra om sina beräkningar (se

s. 97), att hos liäradsskrivarna sparades omkring 55 000 arbetsdagar årligen

därigenom att länsbyråema skulle tillhandahålla dem tryckta stommar till

mantalslängder m. m. I penningar uppskattar kommittén denna besparing

till lågt räknat 400 000 kronor för år. Angående grunderna för uppskattningen

anför kommittén:

Häradsskrivamas sammanlagda utgifter lör avlöningar lia, enligt inford-

rade uppgifter, under år 1943 uppgått till 791 257 kronor för den fast an­

ställda personalen och till 234 592 kronor för de tifffälliga arbetskrafterna,

motsvarande en medetutgift per arbetskraft om, för den fast anställda perso­

nalen något över 2 100 kronor för år och för de tillfälliga arbetskrafterna

kr. 7: 60 för dag.

Härtill anknyter kommittén följande anmärkningar:

Den här ovan angivna lönekostnaden för de hos häradsskrivarna anställda

biträdena är låg. Det är att förvänta, att biträdeslönema komma att höjas,

om icke förr så i varje fall i samband nied den reglering av häradsskrivamas

löner, som 1944 års uppbördsberedning förklarat sig hava för avsikt att

upptaga till behandling. Att härvid biträdena beredas statsanställning som

kontors- eller skrivbiträden nied lön enligt 4 eller 2 lönegraden i civila

avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet är sannolikt. Utgå­

ende ifrån att biträdena åtnjöte dessa bättre löneförmåner, skulle då i stället

besparingarna kunna uppskattas till omkring 550 000 kronor. Lönen föi bi­

trädena bär därvid beräknats enligt lönegrad och löneklass Ex 2: b i orts-

grupp E. Lägre lönegrad synes icke kunna komma ifråga. Den angivna orts-

gruppen utgör ett medeltal för samtliga fögderier.

Kommittén framhåller, att besparingarna, vilka om det nuvarande avlö­

ningssystemet bibehölles skulle komma endast häradsskrivarna till godo, böra

överföras på statsverket genom omreglering av häradsskrivamas löner. Frå­

gan härom komme, anför kommittén vidare, att utredas av 1944 års upp­

bördsberedning. Besparingen borde emellertid krediteras folkbokföringsre-

formen. I den mån minskningen i arbetstid uppvägdes av ökat personalbehov

med anledning av uppbördsreformen finge beloppet i stället debiteras denna

reform.

För magistrcitsstädernas vidkommande har kommittén uppskattat mot­

svarande arbetsbesparing till 25 000 arbetsdag^ årligen. Kommittén påpe­

kar, att Stockholm ej ingår i beräkningarna, samt anför vidare:

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

133

Då det härefter gäller att beräkna minskningen i städernas kostnader, torde

man i första hand kunna fastställa att det huvudsakligen är bland biträdes-

personalen, som minskningen i arbetet gör sig gällande. Vidare torde man

vara berättigad utgå ifrån, att denna personal, i den mån den icke kan ent­

ledigas, kan beredas annan sysselsättning i stadens tjänst. Den lösgjorda ar­

betskraften kommer därför att motsvaras av en verklig minskning i stadens

avlöningskostnader. Så är också fallet i de städer, där vederbörande krono­

uppbördsman eller motsvarande befattningshavare har att på egen bekost­

nad ombesörja utskrift av ifrågavarande längder och förteckningar m. m. I

flertalet av dessa städer åtnjuter nämligen befattningshavaren i fråga för­

utom lön och sportler även större eller mindre anslag till biträdeshjälp, vilka

anslag efter reformens genomförande helt eller delvis kunna indragas.

Besparingen i städernas avlöningskostnader beräknar kommittén approxi­

mativt till 250 000 kr. eller, vid hänsynstagande jämväl till den kommunala

debiterings- och uppbördslängden samt de kommunala debetsedlarna, till

300 000 kr.

I anslutning till kommitténs förut återgivna uttalande, att städerna borde

ersätta statsverket för tryckningen med belopp, motsvarande städernas nu­

varande kostnader för ifrågavarande längder och debetsedlar m. m., anför

kommittén:

Hur denna ersättning skall fastställas, bör göras till föremål för närmare

överväganden. Lämpligen torde till grund för beräkningarna böra läggas de

olika städernas medelkostnader för avlöning av här ifrågavarande personal

under en fem- eller tioårsperiod, förslagsvis åren 1935—1939 eller 1931—

1910. Viss procentuell andel härav fastställes av Kungl. Majit såsom mot­

svarande kostnader för utskrivandet av de stommar till längder m. m., var­

om här är fråga. Enligt de arbetsuppgifter, som införskaffats från vissa

släder, skulle detta arbete motsvara 15—18 % av hela arbetet med mantals­

skrivning och uppbörd och vad därmed äger samband. Mera ingående un­

dersökningar beträffande ett större antal magistratsstäder torde emellertid

här vara erforderliga. Vid dessa undersökningar torde böra beaktas, att det

medelprocenttal, som därvid framkommer, skäligen bör reduceras något

med hänsyn därtill, att hela personalen, även sådan i chefsställning och

sålunda högre avlönad, ingår i medelkostnaderna, under det att kostnads­

besparingarna huvudsakligen hänföra sig till den lägre avlönade biträdes-

kalegorien.

Skulle härvid framkomma, att divergenserna mellan olika grupper städer

äro alltför stora, måste måhända olika procenttal fastställas för de olika grup­

perna. Mest önskvärt vore dock, om ett enhetligt procenttal kunde faststäl­

las för samtliga städer.

För närvarande äga magistratsstäderna uppbära ersättning för upprättan­

de av stommar till avd. A av inkomstlängden med två öre för varje i läng­

den upptagen person. Denna ersättning bör naturligtvis indragas, när stom­

marna tryckas, men det belopp, städerna enligt ovan skola utgiva, bör sam­

tidigt nedsättas i motsvarande grad.

Några mera detaljerade kostnadsberäkningar har folkbokföringskommit-

tén inte ansett sig böra framlägga i denna fråga. Det förslag till omläggning

av uppbördsförfarandet, som 1944 års uppbördsberedning kommer att fram­

lägga, kan förväntas medföra genomgripande förändringar i fråga om stä­

dernas uppbördsförvaltning. Först i samband därmed kunna ersättningsfrå­

gorna slutgiltigt lösas.