2

Kungl. Majlis 'proposition nr 302.

I. Arbetstids- och arvodesreglering för vissa assi­

stenter och amanuenser vid universiteten och

karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår för universiteten och

karolinska mediko-kirurgiska institutet gjorde kanslern för rikets universi­

tet framställning om en höjning med 10 procent av de arvoden, som utgingo

till assistenter och amanuenser vid universitetens och karolinska institutets

teoretiska institutioner. Såsom framgår av 1944 års åttonde huvudtitel,

punkten 61, ansåg sig föredragande departementschefen för det dåvarande

icke kunna tillstyrka förslaget örn en allmän höjning av arvodena till nämn­

da befattningshavare. Departementschefen uttalade emellertid tillika, att

ytterligare utredning i lämpligt sammanhang borde komma till stånd rö­

rande eventuellt ändrade grunder för arvodessättningen, varvid en detalje­

rad undersökning borde verkställas rörande tjänstgöringens omfattning och

karaktär i de särskilda fallen.

Riksdagen, som fann förhållandena påkalla, att åtgärder redan för bud­

getåret 1944/45 vidt oges för att i någon mån förbättra ställningen för

ifrågavarande befattningshavare, beviljade medel till en provisorisk höj­

ning av arvodesbeloppen med 5 procent. Tillika förklarade riksdagen, att

den funne för sin del önskvärt, att den av departementschefen i utsikt

ställda utredningen snarast komme till stånd, så att förslag i ämnet kunde

underställas 1945 års riksdag.

Genom beslut den 9 juni 1944 anbefallde Kungl. Majit universitetskans­

lern att, med beaktande av nyssnämnda, av dåvarande chefen för ecklesia­

stikdepartementet gjorda uttalande, föranstalta örn utredning beträffande

arvodessättningen för assistenter och amanuenser vid universitetens och ka­

rolinska institutets teoretiska institutioner samt att till Kungl. Majit inkom­

ma med nämnda utredning och eget yttrande i ämnet i samband med an­

slagsäskanden, avsedda att föreläggas 1945 års riksdag.

I sina i september 1944 avgivna anslagsäskanden för universiteten och

karolinska institutet anmälde kanslern, att förslag, avsett att föreläggas

innevarande års riksdag, senare komme att avgivas angående reglering av

arvoden och arbetstid för assistenter och amanuenser vid de teoretiska in­

stitutionerna vid universiteten och karolinska institutet. Vid anmälan av

frågan örn anslag till avlöningar vid universiteten och karolinska institutet

i 1945 års åttonde huvudtitel framhöll jag, att utredning och förslag

i nämnda hänseende vore att förvänta inom den närmaste tiden, och

anhöll att, sedan beredningen av frågan om reglering av arvoden och

arbetstid för assistenter och amanuenser vid de teoretiska institutionerna

vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet slut­

4

i Uppsala och Lund) 900 kronor och flertalet av de övriga amanuenserna

500 kronor. I några få fall förekommo även andra arvodesbelopp. Nästan

alla befattningshavarna åtnjöto dessutom fri bostad med bränsle.

Genom 1912 års lönereglering höjdes assistenternas arvode till 2 500 kro­

nor. Några amanuenser (vid patologiska institutionerna i Uppsala och

Lund samt anatomiska institutionen i Lund) erhöllo ett arvode av 2 000

kronor. Av de övriga amanuenserna erhöllo de flesta ett arvode av 1 200

kronor och de övriga ett arvode av 800 kronor. Amanuenserna vid de till

humanistiska sektionerna hörande institutionerna fingo dock ingen förhöj­

ning av sina arvoden å 500 kronor. I den mån läroanstalten hade möjlighet

att tillhandahålla vederbörande befattningshavare lämplig bostad, förelåg

intet hinder att hyresfritt upplåta sådan.

Enär tjänstgöringen för ifrågavarande befattningshavare på några få un­

dantag när var begränsad till vissa delar av kalenderåret och det även i

undantagsfallen syntes möjligt att bereda befattningshavaren någon tids

kostnadisfri ledighet från göromålen, ansågs ej nödvändigt att i samband

med löneregleringen meddela några bestämmelser om semester för dessa

befattningshavare.

Genom nådigt brev den 16 maj 1913 meddelades i anslutning till 1912

års arvodesreglering bestämmelser angående ifrågavarande assistenters och

amanuensers tjänstgöringsskyldighet m. m. Det föreskrevs, att assistent

eller amanuens skulle vara skyldig att, på sätt vederbörande institutions­

föreståndare ägde närmare bestämma, biträda vid arbeten, som i undervis­

ningens eller den vetenskapliga forskningns tjänst utfördes på den insti­

tution, där han vore anställd. Skulle särskilda bestämmelser visa sig vara

av nöden beträffande någon eller några befattningar, ägde universitetskans­

lern utfärda sådana bestämmelser efter förslag av vederbörande.

Vidare föreskrevs i nämnda nådiga brev, att, därest det ur vederböran­

de institutions synpunkt befunnes önskvärt, att assistent eller amanuens

hade sin bostad förlagd i sammanhang med institutionen,_ sådan bostad

finge, i den mån omständigheterna det medgåve, kostnadsfritt upplåtas åt

honom.

De genom 1912 års lönereglering fastställda arvodesbeloppen kvarstodo

oförändrade ända till år 1925. I fråga örn några nyinrättade tjänster (de

flesta å extra stat) förekommo även andra arvodesbelopp än de förut an­

givna.

Utöver de i staten upptagna avlöningsförmånerna erhöllo här ifrågava­

rande befattningshavare i likhet med och på samma gång som övriga tjäns­

temän tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

I samband med 1925 års löne- och pensionsreglering för befattningsha­

vare vid rikets universitet och karolinska institutet genomfördes även en

arvodesreglering för assistenterna och amanuenserna vid de teoreliskt-me-

dicinska, humanistiska och naturvetenskapliga institutionerna. Vid denna

arvodesreglering ökades grundarvodet med den tillfälliga löneförbättringen,

varjämte hänsyn togs till de ändrade grunder för dyrtidstilläggets beräk­

nande, som blévo en följd av den nya löneregleringens genomförande. Vi­

dare genomfördes en större enhetlighet i avlöningsförhållandena genom att

man minskade antalet avlöningsklasser inom löneskalan.

Assistenterna erhöllo (med ett enstaka undantag) ett arvode av 3 600

kronor, de amanuenser, som förut haft 2 000 kronor, fingo nu 3 000 kronor

Kungl. May.ts -proposition nr 302.

6

3 amanuenser (vid konstmuseerna i Uppsala och Lund samt historiska

museet i Lund) uppbära ett arvode av 1 680 kronor (1925: 1 200 kronor)

var. Dessa amanuenser ha numera ungefär samma kvalifikationer och

tjänstgöringsskyldighet som de till närmast föregående grupp hörande be­

fattningshavarna.

Arvoden å 1 050 kronor (1925: 750 kronor) förekomma endast i Uppsala

och utgå dels till de s. k. kursamanuenserna vid histologiska och fysiolo­

giska institutionerna, dels ock till amanuenserna vid myntkabinettet och

Victoriamuseet för egyptiska fornsaker.

Den sista gruppen med ett arvode av 840 kronor omfattar endast 2

befattningshavare, biträden vid kurser i allmän kemi vid de medicinsk­

kemiska institutionerna i Uppsala och Lund. Ehuru dessa befattningsha­

vare icke benämnas amanuenser, uppges de numera ha ungefär lika stor

tjänstgöringsskyldighet och även i övrigt i stort sett samma ställning som

amanuenserna vid nämnda institutioner.

Utom avlönade amanuenser äro vid de flesta institutionerna även an­

ställda oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenser, på vissa håll i ganska

stort antal. De uttagas bland de bästa och mest intresserade studerandena

och åtnjuta i några fall fri bostad å institutionen. De utföra sådant arbete

av mindre kvalificerad beskaffenhet, som annars skulle åvila de vanliga

amanuenserna. På många institutioner utgöra de ett oumbärligt led i per­

sonalorganisationen, och befattningarna i fråga äro av stor betydelse som

utbildningsplatser för blivande amanuenser.

Fri bostad. Såsom förut meddelats, åtnjuta vissa extra ordinarie

amanuenser fri bostad. Detsamma är förhållandet beträffande några av­

lönade befattningshavare i amanuensgraden. Möjligheterna att bereda

amanuenserna fri bostad i någon institutionen tillhörande byggnad minskas

dock snart sagt med varje år, emedan rummen behöva tagas i anspråk för

själva arbetet på institutionen.

Semester och sjukledighet. Några föreskrifter angående

rätt för här ifrågavarande befattningshavare till semester eller kostnadsfri

ledighet under sjukdom ha icke meddelats i samband med 1925 års arvo-

desreglering eller senare. Ej heller har några nya allmänna bestämmelser

angående tjänstgöringsskyldigheten utfärdats.

Vid flertalet institutioner äro dessa befattningshavare icke alls eller en­

dast i mycket begränsad utsträckning tjänstgöringsskyldiga under ferierna.

Där arbetet i större eller mindre utsträckning pågår året runt (t. ex. vid

de patologiska, astronomiska och meteorologiska institutionerna) synes det

ha varit möjligt att bereda assistenter och amanuenser semester under skä­

lig tid, därigenom att befattningshavarna vikarierat för varandra.

Under tjänstledighet för sjukdom får vederbörande befattningshavare av­

stå hela arvodet.

Tjänstgöringsskyldighet. Vad beträffar omfattningen av

tjänstgöringsskyldigheten varierar denna inom mycket vida gränser. Först

och främst växlar den avsevärt under olika delar av terminen, beroende på

de kurser och övningar, som för tillfället pågå. Men även den sammanlagda

tjänstgöringstiden under ett år — uttryckt i tjänstgöringstimmar — varie­

rar i hög grad vid olika läroanstalter och institutioner. Uppgifterna vid

olika tillfällen rörande samma tjänst uppvisa i vissa fall betydande olik­

heter, möjligen till en del beroende på svårigheten att beräkna den tid, som

belöper på befattningshavarens å institutionen utförda arbete för egen räk­

ning.

Kungl. Marits proposition nr 302.

8

en begränsning av tjänstgöringsskyldigheten till nämnda timantal den kon­

sekvensen, att antalet befattningshavare måste ökas och vissa amanuens­

befattningar ombildas till assistenttjänster. Förslag i detta hänseende ha

framlagts i de akademiska instansernas yttranden.

Arvoden. Då det gäller att bestämma arvodets storlek, har ama­

nuensföreningen i Uppsala uttalat den meningen, att de vanliga amanuen­

serna borde i lönehänseende jämställas med extra adjunkter. Eftersom en

extra adjunkt i Uppsala (Ex 20:17, F-ort) har en avlöning av 5 481 kronor

jämte rörligt tillägg och kristillägg, bör en amanuens därstädes enligt för­

eningens åsikt för en tjänstgöring av högst 600 timmar örn året åtnjuta ett

årligt arvode av 2 700 kronor jämte tillägg. Även de humanistiska och ma-

tematisk-naturvetenskapliga sektionerna i Uppsala ha givit uttryck åt den

meningen, att amanuenserna borde i avlöningshänseende jämställas med

extra adjunkter. Samma uppfattning hyses antagligen av flertalet övriga

akademiska myndigheter, vilka i sina senast avgivna yttranden ansett, att

amanuensernas arvode borde sättas till 3 600 kronor.1 För de extra ordinarie

amanuenserna föreslås i olika yttranden olika arvoden, varierande mellan

800 kronor och 2 000 kronor.

Vad beträffar assistenternas arvoden föreslås i de flesta yttrandena, att

dessa skola sättas till dubbla beloppet av ett amanuensarvode, vilket ju

även för närvarande är fallet.

Särskilt forskningsbidrag. Amanuensföreningen i Upp­

sala och humanistiska sektionen därstädes hemställa, att amanuenserna

måtte jämte arvodet erhålla ett särskilt forskningsbidrag å 1 000, respek­

tive 1 200 kronor. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och det större

akademiska konsistoriet i Uppsala hålla före, att frågan örn forskningsbi­

drag hänger så intimt samman med spörsmålet örn licentiand- och dokto­

randstipendier, att den bör bli föremål för särskild utredning.

Semester- och sjukledighet. I några yttranden, särskilt

dem som avgivits av amanuensföreningen i Uppsala, har yrkats, att be­

stämmelser borde utfärdas rörande här ifrågavarande befattningshavares

rätt att erhålla semester och att behålla hela eller viss del av av arvodet

under ledighet på grund av olycksfall i arbetet eller styrkt sjukdom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Universitetskanslerns förslag.

Inledningsvis framhåller kanslern, att assistenter och amanuenser av

olika typer fylla en viktig uppgift i den akademiska organisationen. Be­

träffande deras arbetsuppgifter anför kanslern därefter följande.

Först och främst biträda de vid undervisningen: de handleda och råda

de studerande vare sig det gäller arbete på en institution eller enskilda stu­

dier eller seminarieuppgifter; de kontrollera resultatet av de studerandes

laborationer eller annat institutionsarbete; de föreläsa i vissa fall; de iord­

ningställa demonstrationsmaterial och förbereda experiment m. m. Vidare

biträda de vid det ofta ganska vidlyftiga administrativa arbetet på insti­

tutioner, seminarier och museer. Slutligen biträda de i många fall i mån av

tid institutionsföreståndarna i deras vetenskapliga arbete. Det mest kvalifi­

cerade arbetet utföres av assistenterna och amanuenserna med högre arvo- 1

1 En extra adjunkt i Uppsala uppbär sammanlagt (5 481 -f- 1 699 =) 7 180 kronor.

10

med råd och anvisningar i fråga om studiernas planläggning, lämplig litte­

ratur för specialundersökningar m. m. samt i vissa avseenden biträda pro­

fessorn vid det med proseminarie- och seminarieövningarna förenade ar­

betet. Dessa amanuenser synas lämpligen kunna benämnas andre amanu­

enser. De böra lia en tjänstgöringsskyldighet av cirka 2 timmar per dag

eller cirka 400 timmar per år.

Om tredje amanuenserna, såsom jag arnar föreslå, skola erhålla ett, örn

ock blygsamt, arvode, bör deras tjänstgöring i någon mån regleras. Tjänst­

göringsskyldigheten synes böra uppgå till i medeltal cirka 2 timmar per

dag, under den tid de tjänstgöra.

Tjänstgöringstiden för assistenterna — såväl förste assistenterna som

andre assistenterna — torde, såsom i flertalet yttranden föreslagits, böra

bestämmas till cirka 5 timmar per dag, d. v. s. cirka 1 000 timmar per år,

således mer än »halvtid» men mindre än »heltid». Att en andre assistent

ansetts böra ha samma tjänstgöringsskyldighet som en förste assistent,

ehuru han, såsom framgår av det följande, erhåller ett lägre arvode, beror

på att den förre icke synes behöva inneha fullt samma kompetens som

den senare. Befattningar av typen andre assistent torde huvudsakligen vara

erforderliga vid sådana institutioner, där förste assistent är anställd, men

där behovet av befattningshavare av assistenttyp är så stort, att mer än en

dylik funktionär behöver anställas.

I praktiken kommer säkerligen den sammanlagda årliga tjänstgörings­

tiden såväl för amanuenser som för assistenter även i framtiden att variera

inom jämförelsevis vida gränser. Detta lärer vara en följd av institutions­

arbetets och överhuvudtaget det vetenskapliga arbetets natur.

Innan kanslern i det följande ingår på spörsmålet örn storleken av de

arvoden, som böra utgå till olika kategorier av befattningshavare, uppta­

ger han först till behandling vissa frågor av mera allmän natur och anför

därvid följande.

Dyror isgradering av arvodena. De tre statliga aka­

demiska läroanstalterna äro förlagda till städer, som tillhöra olika dvrorts-

grupper. Uppsala är F-ort, Lund D ort och Stockholm l ort. Det kan där­

för ifrågasättas, örn icke amanuensarvodena böra fastställas till olika belopp

vid de skilda lärosätena. Häremot talar emellertid, att de akademiska lä­

rarnas löner, respektive arvoden, aldrig varit dyrortsgraderade. I nu före­

varande sammanhang synas tillräckliga skäl ej föreligga att göra ändring

härutinnan. Då det gäller att utvälja den ortsgrupp, som skall läggas till

grund för utmätandet av arvodets storlek, ligger närmast till hands att

utgå från den mellersta av de tre ovannämnda ortsgrupperna, d. v. s. den

ortsgrupp till vilken Uppsala hör (F-ort). Så synes man även mer eller

mindre medvetet ha gjort i ett stort antal av de avgivna yttrandena.

Grundarvode med tillägg eller totalarvode. Ett

annat spörsmål, som tarvar sin särskilda behandling, är frågan huruvida å

arvodena skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg eller om arvodena skola

bestämmas till belopp, som inbegriper tilläggen. I fråga örn arvodena vid

de akademiska läroanstalterna gäller från och med den 1 juli 1941 som all­

män regel, att dessa arvoden inkludera tilläggen, men härifrån ges åtskil­

liga undantag (arvoden till klinikamanuenser och tidigare även biblioteks-

amanuenser samt docent- och forskarstipendier). I åtskilliga av de avgivna

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

12

I detta sammanhang synes, för undvikande av ett missförstånd som

stundom framskymtat vid diskussionen om amanuensernas avlöningsförmå­

ner, böra understrykas, att en förste amanuensbefattning är en halvtids­

tjänst. Man kan därför icke begära, att amanuensarvodet skall giva be­

fattningshavaren och hans eventuella familj full försörjning.

En extra adjunkt uppbär på F-ort (Uppsala) en avlöning — inberäknat

rörligt tillägg och kristillägg, för närvarande utgående med tillhopa 31 pro­

cent — av (5 481 -f- 1 699 =) 7 180 kronor. Örn förste amanuenserna an­

ses inneha halvtidstjänster och böra i avlöningshänseende vara jämställda

med extra adjunkter, böra de således få en avlöning, utgörande samman­

lagt (% • 7 180 =) 3 590 kronor. Vid en uppdelning av detta belopp i

grundarvode, dyrtidstillägg å 26 procent och kristillägg å 17,6 procent blir

grundarvodet 2 500 kronor och tilläggen tillhopa 1 090 kronor.

Det må anmärkas, att även en förste amanuens i centralt ämbetsverk

tillhör löneklass 17. I egenskap av extra ordinarie befattningshavare får

han emellertid vidkännas pensionsavdrag å lönen, varför hans samman­

lagda avlöning blir något lägre än den extra adjunktens.

Andre amanuenserna skola enligt mitt förslag ha en tjänstgöringsskyl­

dighet, som utgör % av förste amanuensernas (400, respektive 600 timmar

per år). Då de böra besitta ungefär samma kompetens som förste amanu­

enserna, torde deras grundarvode böra sättas till (% • 2 500 = 1 666 eller

i avrundat tal) 1 700 kronor. Tilläggen uppgå i detta fall till sammanlagt

740 kronor och sammanlagda avlöningen till 2 440 kronor.

_ Förste assistenterna (motsvarande de nuvarande assistenterna) ha hit­

tills uppburit arvoden, som varit dubbelt så stora som förste amanuenser­

nas. I betraktande av att en förste assistent i flertalet fall är professorns

närmaste man på institutionen samt att hans arbete till stor del är av

verkligt kvalificerad natur, synes anledning ej föreligga att rubba på den

hittillsvarande relationen mellan assistent- och amanuensarvodena. Förste

assistenterna böra således erhålla grundarvode å 5 000 kronor och tillägg

å sammanlagt 2 180 kronor eller tillhopa 7 180 kronor.

Andre assistenterna (motsvarande de nuvarande amanuenserna med

högre arvode) böra erhålla ett arvode, som står i ungefär samma relation

till det för förste assistenterna föreslagna arvodet som de båda befattnings­

havarnas nuvarande arvoden (4 200 kronor, respektive 5 040 kronor) för­

hålla sig till varandra. Efter denna beräkningsgrund bör andre assistenter­

nas grundarvode bestämmas till (—’■*4 ^ ^ 0°° = 4 157 eller efter avrund-

ning uppåt) 4 200 kronor. Då tillägget uppgår till 1 830 kronor, blir sam­

manlagda avlöningsbeloppet 6 030 kronor.

För tredje amanuenserna torde böra beräknas ett arvode av 150 kronor

i månaden under högst 8 månader av året. Avlöningen skulle således, un­

der förutsättning att tjänstgöringen pågår under hela läsåret, uppgå till

ett belopp av sammanlagt 1 200 kronor. Arvode bör utbetalas endast för

den tid, varunder tredje amanuensen verkligen tjänstgör.

Sammanfattningsvis innebär kanslerns förslag, att vid ifrågavarande in­

stitutioner skulle komma att vara anställda assistenter och amanuenser av

i efterföljande sammanställning angivna typer:

Kungl. Majlis proposition nr 302.

14

För egen del anser jag, att samtliga assistenter samt förste och andre

amanuenser böra, därest de icke redan äro befriade från tjänstgöring un­

der längre tid än en månad varje år, beredas ledighet under en samman­

hängande tid av 30 dagar årligen. Om arbetet å institutionen i fråga pågår

året runt, bör semesterledighet kunna beredas därigenom att befattnings-»

havarna — som vid dessa institutioner alltid torde vara flera än en —

under den tid, då undervisning icke pågår, vikariera för varandra. Några

ökade utgifter för statsverket torde icke behöva orsakas därigenom att den

redan nu i praxis förefintliga rätten till minst en månads ledighet uttryck­

ligen fastställes.

Det synes likaledes skäligt, att de vid institutionerna anställda assisten­

terna samt förste och andre amanuenserna få sig tillerkänd rätten att vid

tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. eller till följd av sjuk­

dom behålla hela eller viss del av arvodet i samma utsträckning som förut

omförmälda klinikamanuenser i Uppsala och Stockholm. Därest ett för­

ordnande, som normalt skulle avse en tid av ett år, av någon särskild an­

ledning icke omfattar fullt ett år, synes detta icke böra utgöra hinder för

att befattningshavaren får komma i åtnjutande av de här ovan omförmäl­

da rättigheterna.

Beträffande sättet för förordnande av assistenter

och amanuenser anför kanslern följande.

Vid universiteten förordnas assistenter och institutionsamanuenser av

kanslern på förslag av vederbörande institutionsföreståndare. Vid karolin­

ska institutet — där det för närvarande icke finnes någon assistent — till­

sättas institutionsamanuensema av kollegienämnden efter förslag av ve­

derbörande professor. Någon saklig motivering för denna olikhet torde

knappast kunna åberopas.

De oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenserna förordnas vid alla tre

läroanstalterna av de mindre akademiska konsistorierna, respektive kol­

legienämnden.

Med hänsyn till den ställning som förste och andre assistenterna intaga

i den akademiska organisationen och de jämförelsevis höga krav, som

måste ställas på deras kompetens, synas de böra förordnas av kanslern

efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive karolinska

institutets lärarkollegium.

Däremot torde knappast tillräckliga skäl föreligga för att amanuensför­

ordnandena vid universiteten skola meddelas av kanslern. Dylika förord­

nanden — såväl beträffande förste och andre som i fråga örn tredje ama­

nuenser — synas vid samtliga läroanstalter kunna meddelas av lokal aka­

demisk myndighet, mindre akademiska konsistoriet, respektive kollegie­

nämnden. Anses det önskvärt att anställa oavlönade amanuenser, böra även

dessa förordnas av sistnämnda myndigheter.

Skola assistenterna vid karolinska institutet förordnas av kanslern, bör

§ 60 i stadgarna för institutet undergå ändring. Likaså erfordras ändring

i § 79 universitetsstatuterna, därest beslutanderätten i ärenden örn förord­

nande av institutionsamanuenser överflyttas från kanslern till det mindre

konsistoriet.

Kanslern går vidare in på frågan om en förstärkning av assi­

stent- och amanuenskårerna och anför därvid följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

16

jag ansett mig böra i mina riksdagspetita begära inrättandet av nya befatt­

ningar eller funnit mig nödsakad att vid upprepade tillfällen bevilja anslag

ur reservfonderna (eventuellt någon gång ur docentstipendiefonderna) för

fullgörande av vissa arbetsprestationer, som pläga utföras av amanuenser.

Jag vill, för undvikande av missförstånd, särskilt understryka, att den

av mig föreslagna ökningen av assistent- och amanuenskårema i stort sett

endast hänför sig till dessa kårers nuvarande uppgifter och avser att trygga

hittillsvarande standard i fråga om undervisning och vetenskapligt arbete

Mitt förslag avser att reglera arbetstiden för de nuvarande befattningsha­

varna och förbättra deras arvoden samt att inrätta nya befattningar, som

nödvändiggöras av begränsningen i arbetstid. Spörsmålet örn inrättande

av sådana nya assistent- och amanuensbefattningar, som kunna anses er­

forderliga för en intensifiering och rationalisering av undervisningen eller

för direkt befrämjande av den å institutionerna bedrivna vetenskapliga

forskningen, har däremot icke varit föremål för övervägande i nu föreva­

rande sammanhang. Detta spörsmål liksom den viktiga frågan om förstärk­

ning av de tekniska hjälpkrafterna å institutionerna torde, vad beträffar

de naturvetenskapliga institutionerna, komma att upptas till behandling

av de nyligen tillsatta sakkunniga, vilka skola föreslå åtgärder till den

naturvetenskapliga forskningens främjande. Jag utgår sålunda ifrån att

en avsevärd ökning av amanuens- och assistentpersonalen skall bli erfor­

derlig redan under de närmaste åren.

Av omstående sammanställning framgår dels det nuvarande antalet assi­

stenter och amanuenser av olika slag vid universitetens och karolinska in­

stitutets teoretiska institutioner m. m., till vilka befattningshavares avlö­

nande medel utgå från respektive avlöningsanslag, dels ock antalet förste

och andre assistenter samt förste och andre amanuenser enligt kanslerns

nu framlagda förslag.

Till andre amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, för vilken antalet

tjänstgöringstimmar för år uppgår till allenast 40, skall enligt kanslerns

förslag utgå ett grundarvode av 1 000 kronor jämte dyrtids- och kristillägg

därå. Kanslern framhåller, att denne befattningshavare måste ha mycket

högre kvalifikationer än en vanlig amanuens, och hans undantagsställning

borde egentligen markeras genom en annan tjänstebenämning än ama­

nuens. De föreslagna bestämmelserna rörande omfånget av amanuensernas

tjänstgöringsskyldighet böra enligt kanslerns mening icke äga tillämpning

beträffande ifrågavarande befattningshavare.

En av de två av kanslern föreslagna förste assistentbefattningarna vid

anatomisk-histologiska institutionen i Lund är avsedd för den histologiska

avdelningen. Därest denna befattning inrättas bör enligt kanslerns förslag

det nuvarande arvodet, 2 000 kronor, till en biträdande lärare i histologi

indragas. Vid bifall till förslaget örn inrättande av en förste assistentbe­

fattning vid farmakologiska institutionen i Lund, bör likaledes det nu­

varande arvodet, 2 000 kronor, till en biträdande lärare i farmakologi in­

dragas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

20

Kungl. Majlis proposition nr 302.

— vill i anslutning till vad som föreslagits i 1945 års statsverksproposition

(för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15) förorda, att andre assi­

stenterna benämnas assistenter och andre amanuenserna amanuenser. Sär­

skild tjänstebenämning — förslagsvis extra amanuenser — torde i så fall

böra fastställas för de föreslagna s. 1c. tredje amanuenserna, därest denna

grupp göres till föremål för reglering i arvodeshänseende.

Den reglering av tjänstgöringsskyldigheten för assistenter och amanuen­

ser, som universitetskanslern föreslagit, synes enligt lönenämndens mening

lämplig såsom allmän norm. På sätt kanslern framhållit, har man att räkna

med att den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden kommer att i praktiken

variera inom jämförelsevis vida gränser även i framtiden. Lönenämnden

anser sig emellertid icke kunna tillstyrka, att den föreslagna arvodesregle-

ringen kommer att inbegripa amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala,

för vilken antalet tjänstgöringstimmar för år uppgår till allenast 40.

Beträffande spörsmålet, huruvida arvodena till ifrågavarande befatt­

ningshavare böra vara dyrortsgraderade eller icke, finner lönenämnden i

frågans nuvarande läge övervägande skäl tala för universitetskanslerns för­

slag, att enhetliga arvoden bestämmas, oavsett befattningshavarnas sta-

tionering å D ort, F-ort eller l ort. Vad däremot angår frågan örn dyrtids-

kompensation, vill lönenämnden — som i och för sig icke funnit anledning

till erinran mot att automatisk kompensation i detta fall medgives i sam­

band med omreglering av arvodena — förorda att å ifrågavarande arvoden

må utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt de grunder, som efter den 1

juli 1939 fastställts beträffande statliga befattningshavare i allmänhet, allt­

så med för närvarande (15

-j-

16 =) 31 procent.

Med avseende å arvodenas storlek vill lönenämnden framhålla, att löne­

nämnden — med hänsyn till den föreslagna tjänstgöringsskyldighetens om­

fattning — icke kunnat undgå att finna de av universitetskanslern före­

slagna ersättningarna väl förmånliga. Detta gäller i första hand förste assi­

stenterna, av vilka skulle krävas en tjänstgöringstid av 5 timmar för dag

och som — med den av kanslern föreslagna tilläggsprocenten — skulle

erhålla en från 5 040 till 7 180 kronor förhöjd ersättning. Vidare må fram­

hållas, att den i framställningen gjorda jämförelsen mellan extra adjunkt

vid allmänt läroverk (Ex 20) och förste amanuens vid vetenskaplig institu­

tion icke synes fullt bärande. De extra adjunkterna ha i regel avslutat

sina studier och trätt ut i fullt förvärvsarbete (åtskilliga av dem inneha

för övrigt på grund av undergången provårsutbildning full behörighet för

ordinarie adjunktstjänst), medan förste amanuenserna vid de vetenskap­

liga institutionerna enligt kanslerns förslag förutsättas skola ha halvtids­

tjänster och disponera tillräcklig tid för egna studier och eget vetenskapligt

arbete. Under förutsättning att tilläggsprocenten bestämmes på sätt löne­

nämnden förordat, synas emellertid grundarvodena för de ifrågavarande

personalgrupperna lämpligen kunna bestämmas i enlighet med universitets­

kanslerns förslag. Ifrågavarande grundarvoden jämte rörligt tillägg och

kristillägg skulle i så fall utgå i enlighet med följande sammanställning:

Rörligt tillägg

Grundarvode och kristillägg

Summa

(31 %)

förste assistent................................................................. 5 000

1 547

6 547

assistent . ............. ... .................................................... 4 200

1 302

5 502

förste amanuens................................................................ 2 500

773

3 273

.amanuens

................................................... ... 1 700

524

2224

22

funnit tillräckliga skäl föreligga för att ett fast arvode beredes de nu oav­

lönade amanuenserna. Ämbetsverket vill visserligen icke utesluta, att i en

del fall viss ersättning bör kunna medgivas för utförande av särskilda ar­

betsuppgifter. Detta synes emellertid böra förekomma mera undantagsvis

och på samma sätt som för närvarande torde vara fallet genom hyresfri

upplåtelse av bostad eller med anlitande av till vederbörande institutions

förfogande eljest ställda medel. Frågan örn ett utnyttjande av de stude­

rande för enklare, mera rutinmässiga göromål inom en institution står för

övrigt i samband med spörsmålet örn anställande av tekniska och andra

biträden, vilket spörsmål statskontoret i sitt utlåtande den 21 oktober 1944

angående anslagsäskanden för Lunds universitet för budgetåret 1945/46

ansett böra göras till föremål för närmare utredning. Med hänsyn härtill

och då uppgifter icke lämnats rörande grunderna för beräkning av det an­

tal »tredje amanuenser», varmed de skilda institutionerna skulle förses,

måste statskontoret avstyrka anvisandet av för ändamålet begärda 96 000

kronor. I överensstämmelse med vad som föreslagits i 1945 års statsverks-

proposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15) torde i

tjänstebenämningarna andre assistent och andre amanuens beteckningen

»andre» böra utgå.

Det synes statskontoret uppenbart, att en lönereglering för ifrågavarande

befattningshavare bör förbindas med en viss reglering även av arbetstiden.

Av det skäl kanslern anfört, lär det icke låta sig göra att fastställa en

maximitjänstgöring för dessa assistenter och amanuenser. Vid sådant för­

hållande torde i stället föreskrift böra meddelas om viss minimitjänstgöring.

Då de av kanslern föreslagna timtalen med få undantag överensstämma

med den minsta tjänstgöring, som nu uttages av respektive befattnings-

havarkategorier, synas dessa timtal kunna godtas som norm för assistenter

och förste amanuenser. För amanuens må däremot ifrågasättas, om icke

arbetstiden av praktiska skäl bör bestämmas till hälften av den för förste

amanuens gällande. Det torde i anslutning till vad kanslern anfört böra

särskilt understrykas, att en årlig tjänstgöring, som med ett eller annat

hundratal timmar överstiger minimitjänstgöringen, icke bör anses utgöra

tillräckligt stöd för utökning av antalet befattningar. I detta sammanhang

må uppmärksammas, att kanslern föreslagit undantag från bestämmelser­

na om tjänstgöringsskyldighet för amanuensen vid myntkabinettet i Upp­

sala, för vilken redovisas en arbetstid av för närvarande allenast 40 tim­

mar per år. Enligt statskontorets mening bör denne befattningshavare

icke jämställas med assistenter och amanuenser. Han bör därför erhålla

annan tjänstebenämning än amanuens. Då hans nuvarande arvode — 1 050

kronor — icke synes för lågt för den obetydliga tjänstgöring, varom fråga

är, och då det icke bör ifrågakomma att göra detta bisysslearvode rörligt

efter levnadskostnaderna, får statskontoret avstyrka kanslerns förslag om

ändring av arvodets storlek.

Med avseende å tjänstgöringen torde ytterligare en förutsättning böra

uppställas, nämligen att den till en övervägande grad skall avse göromål

av kvalificerad beskaffenhet. Det synes nämligen icke ekonomiskt försvar­

ligt att utnyttja assistenter och amanuenser för maskinskrivning, bokfö­

ring eller annat okvalificerat rutinarbete och ej heller för sådana arbets­

uppgifter, vilka med fördel skulle kunna utföras av tekniska biträden.

Nämnas må, att ersättningen per timme enligt kanslerns förslag utgör cirka

6 kronor för förste och andre amanuens, medan timersättningen för ett

Kungl. Marits 'proposition nr 302.

26

göring än hälften av den ersättning, som tillkomma extra adjunkt vid all­

mänt läroverk. Befattningshavarna hade i så gott som samtliga fall först

och främst samma kompetens som de extra adjunkterna och hade dess­

utom genom fleråriga specialstudier förvärvat avsevärt högre kunskaper.

Den av allmänna lönenämnden gjorda jämförelsen med extra adjunkter,

som genomgått provår, vore helt missvisande, då dessa på grund av upp-

flyttning i löneklass hade högre lön än 7 180 kronor, d. v. s. det belopp,

som legat till grund för kanslerns jämförelse. Förbundet gör vidare i anled­

ning av statskontorets förslag örn sänkning av det av kanslern föreslagna

grundarvodet till förste amanuenserna gällande, att universitetsmyndighe-

terna icke avsett, att det skulle föreligga någon skillnad i kvalitetshänseen-

de mellan andre assistenterna och förste amanuenserna. Andre assistenterna

hade i själva verket ansetts böra utgöra en kategori med ungefär samma

kompetens och kvalitet på tjänstgöringen som de vanliga amanuenserna

men med större tjänstgöring än dessa.

Den av statskontoret påtalade förskjutningen från amanuens- till assi­

stentbefattningar, som kanslerns förslag innebär, finner enligt förbundets

mening sin förklaring i den utveckling till alltmera krävande karaktär, som

arbetet på de vetenskapliga institutionerna undergått. Särskilt gällde detta

de naturvetenskapliga och medicinska institutionerna, där framförallt in­

strumentteknikens oerhörda utveckling numera ställde helt andra krav på

befattningshavarna än tidigare. Förutom på assistent- och amanuensperso­

nal förelåge vid dessa institutioner en kännbar brist på teknisk och annan

biträdespersonal, varför förbundet förordade den av statskontoret påkalla­

de utredningen rörande behovet av dylik personal.

Förbundet framhåller slutligen, att det icke kunde underlåta att giva ut­

tryck åt sin oro för den utveckling, som kunde bli följden av ett frångående

av kanslerns förslag. Ett stort antal befattningshavare hade förklarat sig

i sådant fall icke kunna åtaga sig förnyat förordnande. Undersökningar

hade givit vid handen, att kompetenta ersättare ej heller stöde att erhålla

för lägre arvoden än de av kanslern föreslagna. Detta gällde särskilt några

naturvetenskapliga institutioner, vid vilka undervisningen till stor del

byggde på assistenternas och amanuensernas arbete, varför ett sådant för­

hållande syntes komma att få betydande konsekvenser ej endast för forsk­

ningen utan även för undervisningen vid dessa institutioner. Det vore för­

bundets . förhoppning, att en sådan utveckling skulle kunna förhindras.

Därest icke arvodena till befattningshavarna bringades i nivå med vad

dessa kunde erhålla på andra områden, syntes den emellertid ofrånkomlig. I

I en till ecklesiastikdepartementet inkommen promemoria har professorn

T. Caspersson, som är innehavare av den vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet nyinrättade personliga professuren i medicinsk cellforskning, läm­

nat en redogörelse för de ekonomiska förutsättningarna för det forsknings­

arbete inom cellforskningens område, vilket bedrives vid den avdelning av

karolinska institutets kemiska institution, som skall övergå i avdelningen

för cellforskning vid det planerade medicinska Nobelinstitutet på Norr-

backaområdet. Redogörelsen utmynnar i förslag örn anvisande av anslag

av statsmedel till avlönande av två befattningshavare av den typ, som

föreslagits av universitetskanslern i förutnämnda skrivelse den 9 februari

Kungl. Marits proposition nr 302.

28

stället för nämnda amanuensbefattning måtte inrättas en förste assistent­

befattning. Till stöd för detta förslag har anförts:

Undervisningen i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet är av­

sedd, utom för de medicine kandidater, som bedriva studier vid nämnda

institut, även för de medicinare, som studera i Uppsala. Antalet kursdel­

tagare har under de senaste åren uppgått till 70 å 100. För att kursdelta­

garna skola kunna tillgodogöra sig den viktiga del av undervisningen, som

består i demonstrationer och övningar, böra de uppdelas i flera grupper.

Då professorn som biträde vid undervisningen endast har en amanuens,

har en dylik uppdelning i grupper kunnat äga rum endast i mycket begrän­

sad utsträckning. En avsevärd förbättring skulle inträda, örn amanuensen

utbyttes mot en assistent, vars kompetens är betydligt större än amanuen­

sens och som därför skulle kunna jämförelsevis självständigt biträda profes­

sorn i undervisningsarbetet.

I skrivelse den 28 november 1944 har universitetskanslern, efter fram­

ställning av det större akademiska konsistoriet i Lund, gjort framställning

om avlåtande av proposition till innevarande års riksdag örn inrättande vid

institutionen för ärftlighetsforskning vid Lunds universitet av en personlig

forskningsassistentbefattning å övergångsstat i lönegraden A 22 för docen­

ten K. A. II. Håkansson och därvid anfört följande.

Docenten Håkansson, som är född 1896, blev docent i botanik vid Lunds

universitet 1923. Han har innehaft forskarstipendium samt upprätthållit

professorsbefattning i mer än 3% år och innehaft partiellt förordnande som

professor under mer än 2 år.

. Redan 1928, då han första gången sökte professur — en professorsbefatt­

ning i botanik i Uppsala — förklarades han utan tvekan kompetent. Se­

dermera har han tre gånger söht sådan professur i botanik, där professu­

rens ämnesområde varit differentierat, så att tyngdpunkten varit förlagd

antingen inom den systematiskt betonade eller inom den fysiologiskt be­

tonade^ delen av ämnet. Vid dessa tre professorskonkurrenser ha meningarna

om Håkanssons kompetens och placering varit delade, huvudsakligen be­

roende på att hans vetenskapliga arbete varit koncentrerat till cytologi

(cellforskning), i främsta rummet karyologi (kromosomforskning), vilket

arbetsfält, oaktat dess stora allmänbiologiska betydelse, ansetts ligga i »ut­

kanten» av båda de differentierade botaniska professurernas ämnesområden.

Att Håkansson är en mycket framstående cytolog torde vara ostridigt.

Professorn Muntzing, vilken tjänstgjorde som specialsakkunnig vid den

sista professorskonkurrens, vari Håkansson deltagit, förklarade i sitt sak­

kunnigutlåtande, att Håkansson varit den förste verklige kromosomforska-

ren vid Lunds universitet och som sådan utfört en pionjärgärning, samt

att hans forskning verkat i hög grad stimulerande på angränsande veten­

skaper, särskilt på ärftlighetsforskningen. Håkanssons vetenskapliga pre­

stationer äro särskilt beundransvärda, då man tar hänsyn till att han haft

att kämpa nied de svårigheter som sjukdom och en bräcklig hälsa lägga i

vägen för intensivt vetenskapligt arbete. Vid ärendets behandling inom

den matematisk-naturvetenskapliga sektionen har innehavaren av den ena

lärostolen i botanik, professorn Heribert Nilsson, i sitt tillstyrkande ytt­

rande framhållit, att en av våra förtjänstfullaste biologer nu står utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

30

Departe­

mentschefen.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Allmänna lönenämnden far med hänsyn till i ärendet lämnade uppgifter

angående docenten Håkanssons hälsotillstånd framhålla, att inrättandet för

honom av en ordinarie tjänst synes möta betänkligheter, bland annat med

beaktande av gällande bestämmelser angående sjukpensionering av civila

statstjänstemän. Enligt lönenämndens förmenande bör det stöd, som stats­

verket anses böra lämna för främjande av Håkanssons fortsatta verksam­

het såsom forskare, snarare givas i form av ett lämpligt avpassat arvode,

förslagsvis till belopp motsvarande det till Håkansson nu utgående forskar­

stipendiet (7 000 kronor) jämte därå belöpande dyrtids- och kristillägg (för

närvarande 43,6 procent). Frågan om grunderna för Håkanssons pensione­

ring torde härvid framdeles böra upptagas till övervägande i särskild ord­

ning.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret kan icke undgå att hysa starka betänkligheter mot att —

på sätt i ärendet föreslagits — utbygga universitetens personalstater för att

bereda anställning åt forskare, som icke kunna vinna befordran i laga ord­

ning. Det måste enligt ämbetsverkets mening föreligga alldeles särskilda

skäl, örn i undantagsfall åtgärder i angivet syfte skola vidtagas. Det undan­

drager sig väsentligen statskontorets bedömande, örn dylika åtgärder i före­

varande fall kunna anses motiverade med hänsyn till Håkanssons veten­

skapliga förtjänster och det gagn hans fortsatta verksamhet må bereda den

vid universiteten i övrigt bedrivna forskningen och undervisningen. Därest

så skulle vara förhållandet, bör emellertid enligt ämbetsverkets mening

för Håkanssons räkning icke inrättas en befattning med lön enligt civila

avlöningsreglementet. En tillämpning av de av universitetskanslern i ären­

det föreslagna grunderna för lönegradsplacering skulle nämligen med hän­

syn till dyrortsgraderingen leda till att eljest likställda befattningshavare

skulle hänföras till olika lönegrader vid universiteten i Uppsala och Lund

och vid karolinska institutet, vilket i skilda avseenden — främst i person­

hänseende — skulle medföra icke motiverade olikheter mellan befattnings­

havarna. Statskontoret får i sadant fall i stället förorda, att under anslags­

posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

upptages ett arvode å 6 000 kronor till en befattningshavare å indragnings-

stat. Härutöver bör befattningshavaren i fråga äga åtnjuta dyrtidstillägg

och kristillägg enligt samma grunder som gälla för docentstipendiat. I an­

slutning härtill lär en pensionering av Håkansson böra ske i den för mot­

svarande fall övliga ordningen, d. v. s. genom att frågan härom i sinom

tid underställas Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

Det av universitetskanslern framlagda förslaget till arbetstids- och ar-

vodesreglering för vissa befattningshavare vid universiteten och karolinska

institutet avser, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, amanuen­

ser och assistenter samt med dem jämförliga funktionärer vid teoretiska

institutioner och vissa andra vetenskapliga inrättningar vid de medicinska

läroanstalterna samt inom humanistiska och naturvetenskapliga sektioner­

na. Såsom kanslern framhållit fylla dessa vetenskapligt utbildade medar-

32

skyldigheten utgöra i medeltal cirka 5 timmar per dag eller 1 000 timmar

per arbetsår för förste och andre assistenter, 3 timmar per dag eller 600 timmar

per arbetsår för förste amanuenser, 2 timmar per dag eller 400 timmar per ar­

betsår för andre amanuenser och 2 timmar per dag för tredje amanuenser under

den tid, de tjänstgöra. Statskontoret, som ifrågasatt, örn icke arbetstiden för

andre amanuenser borde bestämmas till hälften av den för förste amanuen­

serna föreslagna, har ansett, att de av kanslern föreslagna timtalen borde

med den av ämbetsverket ifrågasatta jämkningen fastställas såsom minimi-

tjänstgöringstider, medan Sveriges universitets- och högskoleamanuensers

förbund, som avstyrkt statskontorets förslag i fråga örn tjänstgöringstiden

för andre amanuenserna, funnit de av kanslern föreslagna timtalen lämp­

liga, örn desamma fastställdes såsom minimitider. För egen del biträder jag

lönenämndens uppfattning, att den av kanslern föreslagna tjänstgörings­

skyldigheten för assistenter och amanuenser är lämplig såsom allmän norm.

Av skäl, som kanslern anfört, torde man emellertid ha att räkna med att den

årliga tjänstgöringsskyldigheten även i framtiden kommer att i praktiken

variera inom jämförelsevis vida gränser.

I enlighet med vad kanslern föreslagit torde assistenterna böra förordnas

av kanslern efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive

karolinska institutets lärarkollegium, och amanuenserna av lokal akade­

misk myndighet, mindre konsistoriet, respektive lärarkollegiet.

Vad beträffar spörsmålet, huruvida arvodena till ifrågavarande befatt­

ningshavare böra vara dyrortsgraderade eller icke, finner jag i likhet med

myndigheterna övervägande skäl tala för universitetskanslerns förslag, att

enhetliga arvoden bestämmas, oavsett befattningshavarens stationering å

D-ort, F-ort eller I-ort. Vad härefter angår frågan, huruvida automatisk

dyrtidskompensation skall utgå å arvodena eller örn dessa skola bestämmas

till belopp, som inbegripa sådan kompensation, ha lönenämnden och stats­

kontoret anslutit sig till kanslerns förslag om dylik kompensation å arvoden

åt assistenter samt förste och andre amanuenser. Medan kanslern föreslagit,

att kompensationen skall utgå i form av dyrtidstillägg och kristillägg, ha

lönenämnden och statskontoret i stället förordat, att rörligt tillägg och kris-

tillägg skola utgå å arvodena. Efter samråd med chefen för finansdeparte­

mentet finner jag mig böra förorda, att samtliga arvoden bestämmas till

fasta belopp, som inbegripa dyrtidskompensation.

Mot de av kanslern för tredje amanuenser föreslagna ersättningsgrunder-

na, enligt vilka arvode till dem skulle utgå med 150 kronor per månad under

högst åtta månader av året, har jag i likhet med lönenämnden icke funnit

anledning till erinran.

Vad beträffar storleken av den ersättning, som bör utgå till assistenter

samt förste och andre amanuenser, föreligga såsom av den lämnade redogö­

relsen framgått skiljaktiga meningar. För egen del vill jag understryka vikten

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

33

aV att ifrågavarande befattningar — vid' vilka arvodena på sätt och vis ha

karaktär av stipendier — besättas med personer, som ådagalagt vetenskaplig

begåvning och visat håg för forskning och vetenskapligt arbete. Arvodessätt-

ningen bör ske under beaktande av att det här gäller att från grunden bygga

upp en god rekrytering för forskningen och det vetenskapliga arbetet. Jag fin­

ner mig därför böra förorda, att arvodena bestämmas till belopp, som med

lämplig avrundning motsvara de av kanslern föreslagna grundarvodena jämte

därå belöpande dyrtids- och kristillägg. I enlighet med vad jag sålunda för­

ordat torde årsarvodet böra utgöra 7 200 kronor för förste och 6 000 kronor

för andre assistent samt 3 600 kronor för förste och 2 400 kronor för andre

amanuens. Därest bostad ställes till förfogande för assistent eller amanuens

med fast arvode torde, såsom lönenämnden och statskontoret föreslagit, skälig

ersättning böra erläggas.

Mot kanslerns förslag att de assistenter och amanuenser, som icke åtnjuta

ferier, skola erhålla 30 dagars semester per år har jag i likhet med myndig­

heterna icke funnit anledning till erinran. Vad beträffar frågan örn rätt för

assistenter samt förste och andre amanuenser att vid tjänstledighet för

sjukdom åtnjuta arvode biträder jag lönenämndens förslag att halvt arvode

må utgå. Detta torde böra gälla för en tid av högst sex månader av ett och

samma kalenderår eller vid sjukdom, som fortgår över årsskifte, för en tid

av högst sex månader i en följd. Under tjänstledighet till följd av olycksfall

i tjänsten torde i enlighet med lönenämndens förslag oavkortat arvode böra

utgå under högst sex månader. Detsamma torde böra gälla, därest veder­

börande åtnjuter tjänstledighet eller förbjudits tjänstgöra av anledning som

i 13 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet sägs. Den som vid befatt­

ningshavares tjänstledighet på grund av sjukdom eller till följd av olycksfall

i tjänsten m. m. förordnas att uppehålla befattning såsom förste eller andre

assistent eller såsom förste eller andre amanuens torde böra äga åtnjuta er­

sättning, motsvarande det med befattningen förenade arvodet. Därest be­

fattningshavaren åtnjuter semester, torde vikarie icke böra förordnas.

Enär den tjänstgöring, som för närvarande utkräves av assistenterna och

amanuenserna, i ett flertal fall är avsevärt större än den tjänstgöring, som

enligt vad jag förordat normalt bör fullgöras av förste och andre assistenter

samt förste och andre amanuenser, förutsätter den av mig föreslagna arbets-

tidsregleringen inrättandet av ett antal nya tjänster samt uppfattning av

vissa amanuenstjänster till assistenttjänster. En förskjutning från amanu­

ens- till assistentbefattningar är jämväl motiverad på grund av arbetets

alltmer krävande art på vissa institutioner. Oavsett arbetstidsregleringen

föreligger vid vissa institutioner behov av nya tjänster.

Av den å sid. 17 och 18 intagna sammanställningen framgår dels det nu­

varande antalet assistenter och amanuenser av olika slag vid universitetens

och karolinska institutets teoretiska institutioner m. m., till vilka befatt-

Bihang till riksdagens ■protokoll 19^5. 1 sami. Nr 302.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

3

34

ningshavare medel nu utgå från respektive avlöningsanslag, dels ock antalet

förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser enligt kans­

lerns den 9 februari 1945 framlagda förslag. Jag finner mig kunna biträda

detta förslag med följande ändringar och tillägg. I enlighet med vad kans­

lern efter nämnda förslags avgivande tillstyrkt torde dels i stället för den

föreslagna förste amanuensbefattningen vid karolinska institutets rättsme­

dicinska institution böra inrättas en befattning såsom förste assistent, dels

ock vid institutets avdelning för cellforskning böra inrättas en förste och

en andre assistentbefattning. Då jag i likhet med lönenämnden och stats­

kontoret icke anser mig kunna tillstyrka, att arvodesregleringen kommer

att inbegripa amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, torde i stället för

den av kanslern föreslagna befattningen såsom andre amanuens böra inrät­

tas en befattning såsom vetenskapligt biträde vid vården av myntkabinet­

tets samlingar. Till befattningshavaren torde böra utgå ett arvode av 1 050

kronor per år eller samma belopp, som utgår till den nuvarande befattnings­

havaren.

Vid bifall till vad jag nyss förordat skulle antalet förste assistenter kom­

ma att uppgå till 8 vid universitetet i Uppsala, 12 vid universitetet i Lund

och 3 vid karolinska institutet eller till sammanlagt 23, antalet andre assi­

stenter till respektive 3, 4, 1 och 8, antalet förste amanuenser till respektive

34, 33, 17 och 84 samt antalet andre amanuenser till respektive 2, 3, 0 och

5. Då jag biträtt kanslerns förslag om inrättande dels av en föiste assistent-

befattning, avsedd för den histologiska avdelningen av den anatomisk-his-

tologiska institutionen vid Lunds universitet, dels ock av en sådan befatt­

ning vid universitetets farmakologiska institution, torde, såsom kanslern

föreslagit, de under universitetets avlöningsanslag för nästa budgetår be­

räknade medlen till arvoden åt biträdande lärare i histologi och farmakologi

icke böra tagas i anspråk.

Till arvoden åt förste och andre assistenter samt förste och andre ama­

nuenser erfordras vid bifall till vad jag förordat ett belopp av (23 X 7 200 +

+ 8 X 6 000 + 84

X

3 600 + 5

X

2 400 =) 528 000 kronor. Medelsbe­

hovet till ersättning åt vikarier för nämnda befattningshavare vid tjänstle­

dighet på grund av sjukdom eller till följd av olycksfall i tjänsten m. m.

torde i enlighet med kanslerns förslag böra uppskattas till 10 000 kronor.

Antalet arvoden till tredje amanuenser har kanslern funnit böra utgöra

lägst 80, varvid 11 arvoden beräknats för vardera medicinska fakulteten,

14 för karolinska institutet, 5 för vardera humanistiska sektionen och 17

för vardera matematisk-naturvetenskapliga sektionen. I lämpligt samman­

hang torde en undersökning böra företagas rörande möjligheterna att av­

lasta vissa göromål från assistent- och amanuenspersonalen till tekniska och

andra kvinnliga biträden. I avvaktan på resultatet av denna undersökning

finner jag mig endast kunna förorda, att medel anvisas till ersättning åt 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

85

tredje amanuenser. Medelsbehovet för detta ändamål utgör (50 X 150 X

X

8 =) 60 000 kronor. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter

förslag av kanslern fördela dessa anslagsmedel mellan de medicinska fakul­

teterna samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektio­

nerna ävensom karolinska institutet. Kanslern torde därefter, efter förslag

av vederbörande fakultet eller sektion, respektive lärarkollegiet vid karo­

linska institutet, böra fördela de beviljade beloppen mellan de olika institu­

tionerna.

De resultat, som docenten Håkansson under sin hittillsvarande forsk­

ningsverksamhet uppnått, synas, såsom kanslern framhållit, vara så bety­

dande, att fullgod anledning föreligger att bereda honom möjlighet att fortsätta

sina undersökningar inom den botaniska cellforskningens (cytologiens) område.

Jag kan därför ansluta mig till kanslerns förslag örn inrättande för honom av en

personlig forskningsassistentbefattning vid institutionen för ärftlighetsforsk­

ning vid Lunds universitet. Jag finner emellertid i likhet med lönenämnden

betänkligheter möta mot att, såsom kanslern föreslagit, befattningen inrättas

såsom ordinarie. Jag förordar därför, att densamma förenas med arvode.

Jag utgår härvid från att frågan om pension åt docenten Håkansson efter

särskild framställning i ämnet i sinom tid kommer att föreläggas riksdagen.

Arvodet torde i anslutning till lönenämndens förslag böra bestämmas till

10 000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarar ett forskarstipendium jämte

därå belöpande dyrtids- och kristillägg. Befattningen torde böra inrättas

från och med nästa budgetår. Närmare föreskrifter om befattningshavarens

tjänstgöringsskyldighet torde böra meddelas av kanslern.

Under anslaget till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa

assistenter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirur-

giska institutet torde i enlighet med vad förut angivits böra beräknas dels

528 000 kronor till arvoden åt förste och andre assistenter samt förste och

andre amanuenser, dels 10 000 kronor till vikariatsersättningar, dels ock

60 000 kronor till arvoden åt tredje amanuenser. Under detta anslag torde

vidare böra beräknas 1 050 kronor till arvode åt vetenskapligt biträde vid

vården av myntkabinettets i Uppsala samlingar och 10 000 kronor till ar­

vode vid den för docenten Håkansson avsedda personliga befattningen så­

som forskningsassistent. Totala anslagsbehovet skulle sålunda uppgå till

(528 000 + 10 000 + 60 000 + 1 050 + 10 000 =) i avrundat tal 609 000

kronor. Med hänsyn till ovissheten beträffande det verkliga medelsbehovet

till vikariatsersättningar torde anslaget böra givas karaktären av förslags­

anslag.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

36

Kungl. Majlis 'proposition nr 302.

II. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:

Karolinska sjukhuset: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 4 196 000 kronor. Beträffande personalför­

teckning och avlöningsstat med tillhörande bestämmelser torde få hänvisas till

sid. 495 ff. i statsliggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i sina anslagsäskanden för nästa

budgetår förutsatt, att verksamheten vid karolinska sjukhuset och serafimer­

lasarettet skulle komma att fortgå i samma omfattning som under nu löpande

budgetår. Med utgångspunkt från anslagsbelastningen under sistförflutna bud­

getår har direktionen beräknat medelsbehovet under ifrågavarande anslag till

4 451 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 255 000 kronor. Av

anslagshöjningen betingas i runt tal 76 000 kronor av föreslagna ändringar be­

träffande personalorganisationen eller löneställningen för vissa befattnings­

havare. Återstoden avser automatiska ökningar eller höjning med hänsyn till

belastningen under budgetåret 1943/44. Sålunda har direktionen beräknat en

merkostnad av 20 000 kronor med anledning av att den lägre vikarierande

ekonomipersonalen tillerkänts samma löneförmåner som motsvarande extra

ordinarie personal och en merkostnad av 34 750 kronor för beviljade löne­

tillägg, motsvarande kristillägg åt ordinarie och extra ordinarie befattnings­

havare, åt vikarierande underläkare m. fl. Beträffande personalorganisationen

och löneställningen för vissa befattningshavare har direktionen föreslagit föl­

jande ändringar:

a) inrättande vid radiofysiska institutionen av en befattning i lönegraden

A 28 såsom laborator, tillika avdelningsföreståndare, och en befattning i löne­

graden Eo 23 såsom biträdande strålskyddsinspektör;

b) biträdande narkosöverläkartjänsten (arvode 9 900 kronor) förändras till

befattning såsom narkosöverläkare i lönegraden Eo 26;

c) för radiumhemmets gynekologiska avdelning inrättas en befattning så­

som andre underläkare i lönegraden Ex 22;

d) för psykiatriska kliniken inrättas en befattning såsom förste underläkare

i lönegraden Ex 23;

e) 33 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 ersättas med samma antal

assistentsköterskebefattningar, varav 20 i lönegraden A 5 och 13 i lönegraden

Eo 5;

f) för medicinska kliniken inrättas en assistentsköterskebefattning i löne­

graden Eo 5;

g) på kirurgiska kliniken änställes ett halvtidstjänstgörande laboratoriebi­

träde med arvode av 1 800 kronor;

h) i stället för en med arvode av 1 500 kronor förenad befattning såsom

tekniskt biträde på patologiska avdelningen inrättas en motsvarande befatt­

ning i lönegraden Eo 4;

i) för psykiatriska kliniken inrättas en befattning såsom tekniskt biträde i

lönegraden Eo 4;

37

j) för fysiologiska laboratoriet inrättas en befattning såsom laboratoriebi­

träde i lönegraden Eo 7;

k) på ögonkliniken anställes ett sköterskebiträde i lönegraden U 1 i stället

för en elev;

l) arvodet till sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset höjes från 2 400 kronor

till 3 000 kronor;

m) befattningen såsom tandtekniker i lönegraden Ex 7 förändras till mot­

svarande befattning i lönegraden Eo 7;

n) uppfattning av två tandsköterskebefattningar i lönegraden U 2 till löne­

graden Eo 4;

o) en befattning såsom fotografiskt biträde i lönegraden U 2 ombildas till

befattning såsom tandsköterska i lönegraden Eo 4;

p) inrättande av två befattningar såsom sjukhusbiträden i lönegraden U 1;

q) för röntgendiagnostiska avdelningen inrättas en skrivbiträdesbefattning

i lönegraden Eo 2;

r) uppflyttning av befattningen såsom maskinmästare i lönegraden A 16

till lönegraden A 17 och av tre maskinisttjänster från lönegraden A 8 till löne­

graden A 9;

s) uppflyttning av fyra reparatörstjänster från lönegraden A 7 till lönegra­

den A 8, av två reparatörstjänster från lönegraden Eo 7 till lönegraden Eo 8

och av en reparatörstjänst från lönegraden Ex 7 till lönegraden Eo 8 samt

förändring av en befattning såsom hjälpmontör i lönegraden Ex 5 till mot­

svarande befattning i lönegraden Eo 5;

t) ordinariesättning av tre befattningar såsom eldare i lönegraden Eo 5 och

förändring av en befattning såsom eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 till

motsvarande befattning i lönegraden Eo 5.

Beträffande motiveringen för de under d) och h)—j) upptagna förslagen,

vilka jag icke anser mig kunna understödja, torde få hänvisas till handlingarna

i ärendet.

I fråga om övriga nyss berörda förslag inhämtas av handlingarna bland

annat följande.

Nya tjänster vid radiofysiska i n s t i t u t i o n e n. Vid

förstatligandet år 1941 av forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik uppfördes i personalförteckningen för karolinska sjukhuset en

befattning såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, i löne­

graden A 26, avsedd för radiofysiska institutionen. Vid denna institution in­

rättades vidare en biträdande byråingenjörsbefattning med ett arvode av 6 000

kronor. Av besparingsskäl (jfr propositionen 1941:74) uppehälles emellertid

befattningen i A 26 — tills vidare till och med budgetåret 1945/46 — på för­

ordnande. Den på denna befattning förordnade äger från och med innevarande

budgetår uppbära arvode, motsvarande avlöning jämlikt lönegraden Ex 22,

och den biträdande byråingenjören är från och med samma tidpunkt extra be­

fattningshavare i lönegraden Ex 18.

I skrivelse till medicinalstyrelsen har föreståndaren för radiofysiska institu­

tionen, professorn Rolf Sievert framlagt — förutom förslag till viss omläggning

av systemet för finansiering av kontrollverksamheten jämlikt lagen den 6 juni

Kungl. Majda proposition nr 302.

38

1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. —- förslag om utökning

av personalen vid institutionens kontrollavdelning för röntgendiagnostik (av­

delning A). Av framställningen inhämtas bland annat följande.

Enligt lagen örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m. utövas tillsynen över

efterlevnaden av lagen under medicinalstyrelsens överinseende och ledning av

radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare.

Besiktning av anläggningar för röntgen och för radioaktiva ämnen samt av

förvaringsplats för de senare utföras mot gottgörelse till statsverket enligt en

av Kungl. Majit fastställd taxa. Tillsynsverksamheten är uppdelad på tre av­

delningar, varav kontrollavdelning A för röntgenanläggningar, avseende rönt­

gendiagnostik (medicinsk, odontologisk, veterinärmedicinsk) samt vetenskap­

liga, tekniska och undervisningsändamål. Tillsynsverksamheten vid denna

avdelning omhänderhaves huvudsakligen av en förste byråingenjör, tillika av­

delningsföreståndare, och en biträdande byråingenjör. I besiktningsverksam-

heten deltager tidvis även en extra fysiker, som avlönas av medel från Konung

Gustaf V:s jubileumsfond.

Antalet utförda besiktningar ha ungefär motsvarat vad som beräknades i

det år 1939 utarbetade förslag, som låg till grund för statsövertagandet av in­

stitutionens drift år 1941. Däremot ha besiktningarna ofta ej kunnat göras så

ingående som varit önskvärt. Det har visat sig, att i medeltal vid var fjärde

anläggning, där besiktning verkställts, minst ett fall av strålpåverkan förelig­

ger. Någon systematiskt genomförd noggrann undersökning av de observerade

strålpåverkningarna har ännu icke kunnat utföras. Detta samt det förhållan­

det, att ännu endast 60—70 procent av totala antalet anläggningar besik­

tigats, giver anledning förmoda, att såväl skadefrekvensen som totala antalet

skador är större än som hittills konstaterats.

Det är emellertid med nuvarande personal icke möjligt att annat än i ringa

utsträckning utföra en mängd för den fortsatta tillsy^-verksamheten nödvän­

diga arbeten. De viktigaste av dessa arbeten äro: sammanställningar över

sambandet mellan arbetsteknik, skyddsåtgärder och skador; mera ingående un­

dersökningar i de fall, där tydliga strålpåverkningar iakttagits och där risker

för strålskador äro överhängande; systematisk fortlöpande typbesiktning av

vissa röntgeninstrumentarier, behandlingsstativ, genomlysningsstativ m. m.

samt därmed sammanhängande strålningsmätningar; utexperimenterande av

efter elen fortsatta utvecklingen anpassad apparatur för strålnings- och andra

mätningar, avsedd bland annat för undersökningar vid besiktningarna; samt ve­

tenskapligt arbete inom radiofysiken, vilket är en nödvändig förutsättning för

att tillsyningsmännen skulle kunna väl behärska sitt arbetsområde. Förslag

till allmänna föreskrifter enligt 10 § lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

har icke kunnat fullbordas. Därest nyssnämnda arbeten och en bearbetning

av hittills gjorda erfarenheter kunnat utföras, hade emellertid i huvudsak er­

forderligt underlag för utarbetandet av ifrågavarande bestämmelser redan före­

legat.

_ Huvudorsaken till att nyssnämnda delar av tillsynsverksamheten måst del­

vis åsidosättas är det väsentligt ökade löpande arbetet inom avdelning A. An­

talet röntgenanläggningar för diagnostik är numera avsevärt större än vad som

beräknades år 1939. Det arbete på tjänsterummet, som varje besiktning med­

för^ har visat sig betydligt mera tidsödande än vad man från början tänkt sig.

Strålskyddsförslag, konsultationer och korrespondens förekomma i väsentligt

större omfattning än som tidigare beräknats. Förekomsten av icke anmälda an­

Kungl. Majlis proposition nr 302.

39

läggningar har icke kunnat tillräckligt undersökas. I stort sett kan omfattnin­

gen av arbetet inom avdelning A beräknas lia ökats med cirka 50 procent i

jämförelse med vad som förutsattes år 1939.

Trots att avdelningsföreståndarna vid avdelningarna B och C biträtt vid

handläggandet av ärenden tillhörande avdelning A och trots att den arbets­

kraft, som anställts medelst de institutionsanslag, som äro avsedda för veten­

skaplig forskning, delvis tagits i anspråk för tillsynsverksamheten, ha tjänste­

männen på avdelning A nödgats utföra en avsevärd del av arbetet på övertid

och under semestertid. De ha sålunda under senaste ar icke kunnat uttaga

mer än halv semester, vilket är högst otillfredsställande, då båda förete för

röntgenpåverkan typiska blodförändringar.

I 1939 års utredning för tillsynsverksamheten hade uppgjorts en kalkyl, en­

ligt vilken summan av de inkommande avgifterna skulle komma att säkert

täcka statens kostnader för tillsynsverksamheten. Den personal, som föreslogs,

ansågs tillräcklig även om arbetet ökade med 10—15 procent. Inkomsterna av

debiterade avgifter ha blivit större än som beräknades år 1939. För avdelning

A hade för budgetåret 1942/43 beräknats 56 500 kronor men debiterats 71 910

kronor. För budgetåret 1943/44 utgjorde det debiterade beloppet cirka 73 000

kronor.

_

o

Den personal, som omhänderhar tillsynsverksamheten, måste oundgängligen

ökas för att verksamheten skall kunna bedrivas i den omfattning och pa sådant

sätt, som står i överensstämmelse med lagen om tillsyn å radiologiskt arbete

m. m. Härför erfordras emellertid ett jämförelsevis stort tillskott av personal,

därest man icke genom lämpliga åtgärder möjliggör en smidig anpassning av

tillsyningsmännens arbete. Genom införande av ett licenssystem i stället för

det nuvarande avgiftssystemet skulle besiktningsfrekvensen smidigare kunna

regleras efter det större eller mindre behovet vid olika anläggningar utan att

statens årliga inkomster av tillsynsverksamheten nämnvärt fluktuerade.

Inom avdelning A måste finnas två fullt kompetenta tillsyningsmän, vilka

växelvis utföra besiktningsresor och det arbete för tillsynsverksamheten, som

utföres å radiofysiska institutionen. Därutöver fordras en extra tillsynings­

man, som allt efter behov deltager i dessa arbetsgrenar. I övrigt erfordras en

assistent, vars tjänstgöring lämpligen bör fördelas med två tredjedelar på

avdelning A och återstoden på avdelning B. Personalen på avdelning A bör

utökas på följande sätt:

Kungl. Majda proposition nr 302.

Nuvarande personal

Föreslagen personal

1 laborator, tillika avdelningsföreståndare, i

lönegraden A 28

1 förste byråingenjör, tillika avdelningsföre­

ståndare, i lönegraden A 26 (f. n. Ex 22)

1 strålskyddsinspektör, tillika biträdande av­

delningsföreståndare, i lönegraden A 26

1 biträdande byråingenjör i lönegraden Ex 18

1 biträdande strålskyddsinspektör i lönegra­

den Eo 23

1 assistent, arvode 6 000 kronor

Med hänsyn till behovet av på självständig forskning grundad erfarenhet

måste avdelningsföreståndaren äga full vetenskaplig kompetens (docentkom­

petens) i likhet med vad som är fallet med avdelningsföreståndarna för avdel­

ningarna B och C. Dessutom bör han ha minst fem års erfarenhet inom rönt­

genfysik med speciell inriktning på röntgenanläggningar för diagnostiska och

40

tekniska ändamål. Då arbetet inom avdelning A är lika eller mer omfattande

än inom avdelningarna B och C, synes avdelningsföreståndaren för avdelning

A böra erhålla samma tjänsteställning och lönegradsplaoering som de övriga

avdelningsföreståndarna.

Kompetensfordringarna för befattningen såsom strålskyddsinspektör, tillika

biträdande avdelningsföreståndare, bör vara filosofie licentiatexamen i fysik

samt minst tre års arbete inom röntgenfysik med speciell inriktning på rönt­

genanläggningar för diagnostiska och tekniska ändamål. Denna tjänst mot­

svarar med avseende å kompetensen den nu å personalförteckningen uppförda

befattningen såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare.

För den föreslagna befattningen såsom biträdande strålskyddsinspektör

böra kompetensfordringarna vara filosofie kandidat- eller ämbetsexamen med

minst två betyg i fysik samt minst tre års arbete inom röntgenfysik med spe­

ciell inriktning på anläggningar för diagnostiska och tekniska ändamål.

För den föreslagna befattningen såsom assistent torde icke böra uppställas

några bestämda kompetensfordringar. De rent personliga kvalifikationerna

och sökandens praktiska erfarenhet av laboratoriearbete böra vara avgörande

vid befattningens tillsättande.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse till direktionen vitsordat behovet av de av

institutionsföreståndaren föreslagna nya befattningarna med hänsyn till ar­

betsbördans storlek och förordat införande av ett licenssystem.

Direktionen har i anledning av medicinalstyrelsens skrivelse hemställt, att

arbetskrafterna på radiofysiska institutionen måtte utökas med en laborator,

tillika föreståndare, i lönegraden A 28 och en biträdande strålskyddsinspektör

i lönegraden Eo 23.

Statskontoret har anfört:

För att statsverkets kostnader för kontrollorganisationen under de första

åren efter densammas inrättande icke skulle bli så omfattande har bestämts,

att förste byråingenjörstjänsten i A 26 till och med budgetåret 1945/46 endast

skall uppehållas medelst förordnande. Då framställningen giver vid handen,

att det arbete, vilket åligger avdelningsföreståndaren, icke har annan karaktär

eller är av mera kvalificerad beskaffenhet än vad som tidigare beräknats, synes

icke berättigat att nu inrätta en föreståndarbefattning i högre lönegrad än

som tidigare avsetts. Därest arbetsbelastningen kan anses kräva ökad kvali­

ficerad arbetskraft, bör enligt statskontorets mening den vakantsatta befatt­

ningen i lönegrad A 26 tillsättas med bibehållande av nu befintliga tjänster.

Då vid statskontrollens införande förutsattes, att kontrollavgifterna i stort

sett skulle täcka statsverkets kostnader för den därmed sysselsatta personalen,

synes i samband nied personalökningen en omreglering av kontrollavgifterna

böra övervägas.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Därest den föreslagna jämförelsevis betydande utökningen av personalen å

radiofysiska institutionen befinnes erforderlig, synes lönenämnden annan er­

inran icke böra framställas mot de för befattningshavarna föreslagna löne-

ställningarna, än att den biträdande strålskyddsinspektörens placering i Eo 23

förefaller hög. Åtminstone tills vidare torde enligt lönenämndens mening en

befattning i Eo 21 vara tillfyllest, för ändamålet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 303.

41

Styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond har såsom sin mening häv­

dat, att en personalförstärkning av det omfång, som föreståndaren för radio­

fysiska institutionen föreslagit, vore oundgängligen nödvändig för att tillsyns­

verksamheten vid institutionen icke skulle såsom hittills varit fallet allvarligt

inkräkta på det vetenskapliga arbetet vid institutionen.

Narkosöverläkaren. För en biträdande överläkare (narkosöver­

läkare) på kirurgiska kliniken har från och med budgetåret 1939/40 funnits

ett arvode, nu uppgående till 9 900 kronor.

Direktionen har hemställt örn förändring av denna befattning till extra ordi­

narie överläkartjänst i 26 lönegraden. Till stöd för framställningen har an­

förts:

Ifrågavarande befattning tillkom från och med budgetåret 1939/40 på för­

slag av direktionen, som i samband därmed anförde bland annat följande. Vid

de kirurgiska undervisningsklinikerna i Stockholm hade de yngsta amanuen­

serna plägat tjänstgöra såsom narkosläkare. En stor olägenhet med detta

system vore svårigheten att bibehålla en betryggande kontinuitet. Narkos-

givning hade utvecklats till en specialitet. Även för forskningen inom detta

område samt för utveckling och förbättring av bedövningsmetoderna krävdes

en särskild narkosläkare. Direktionen ansåge det därför vara nödvändigt att

vid karolinska sjukhuset anställdes en sådan läkare — i likhet med vad fallet

vore vid de större sjukhusen i Amerikas förenta stater och England. Till denna

läkares uppgifter skulle även höra att instruera den s. k. narkosunderläkaren

och giva kurser i allmännarkos och lokalanästesi.

Under den därefter gångna tiden har man haft rikliga tillfällen att erfara

den mycket stora betydelse för hela vårt lands sjukvård, som befattningens

tillkomst inneburit. De därvid prövade moderna narkosformerna ha dels med­

fört betydande lindring i patienternas lidanden och dels möjliggjort operativ

behandling i många fall, där sådan behandling vid tidigare narkosformer an­

setts utesluten.

Direktionen anser en självständig narkosöverläkartjänst för såväl karolinska

sjukhuset som serafimerlasarettet synnerligen behövlig. Befattningen bör lik­

som överläkartjänsten i plastisk kirurgi placeras i lönegraden Eo 26.

Statskontoret har avstyrkt framställningen och därvid anfört bland annat

följande.

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat är den nuvarande befatt­

ningen icke förenad med heltidstjänstgöring. Direktionen har enligt stats­

kontorets mening icke anfört några bärande skäl för den föreslagna omänd­

ringen. Någon ökad arbetsbörda eller utvidgning av befattningshavarens ar­

betsuppgifter har icke heller åberopats.

Med anledning av vad statskontoret anfört har narkosöverläkaren T. Gördit

framhållit, att han alltsedan befattningens tillträdande haft en daglig arbetstid

av 6—10 timmar och att hans effektiva arbetstid vid 1941 års besparings-

undersökningar på sjukhuset konstaterats vara cirka 50 timmar per vecka.

Vidare har Gerdh påpekat, att hans arbete också omfattade undervisning

samt att han hela dygnet måste vara jourhavande för konsultationer och

akuta fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

42

Underläkare. Direktionen har hemställt om inrättande av ytterligare

en andre underläkartjänst (Ex 22) på radiumhemmets gynekologiska avdel­

ning. Till stöd härför har anförts:

Överläkaren för kvinnokliniken, professorn A. Westman har hos karolinska

institutet anhållit örn vidtagande av åtgärder i anledning av att sådana gy­

nekologiska sjukdomsfall, som stå i samband med elakartade svulster, un­

dandragas den på kvinnokliniken bedrivna undervisningen, då dessa sjuk­

domsfall behandlas på radiumhemmets gynekologiska avdelning, varvid

ifrågasatts, att överläkaren för sistnämnda avdelning skulle där meddela

undervisning beträffande dylika sjukdomsfall. Nämnde överläkare lär emel­

lertid ha ansett sig förhindrad härtill örn ej en utökning av avdelningens

läkarkrafter kunde ge honom möjlighet att vid sidan av sina övriga ar­

betsuppgifter medhinna sådan undervisning. Forskningsnämnden för Ko­

nung Gustaf V:s jubileumsfond har meddelat, att en extra läkare anställts

på avdelningen med avlöning av medel, som ställts till förfogande av can­

cerföreningen, men att bidrag från föreningen icke kunde påräknas efter

den 1 juli 1945. Med hänsyn till angelägenheten av att undervisning be­

träffande ifrågavarande sjukdomsfall kommer till stånd och då en ökning

av antalet läkare på avdelningen även ur sjukvårdssynpunkt är påkallad på

grund av ökning av avdelningens verksamhet, anser sig direktionen böra

föreslå, att antalet läkare på avdelningen utökas med en andre under­

läkare.

Universitetskanslern har, i likhet med lärarkollegiet vid karolinslca institu­

tet, tillstyrkt framställningen.

Statskontoret har avstyrkt förslaget med följande motivering.

Av besparingsberedningen tillkallade sakkunniga förordade år 1941 indrag­

ning av två eller åtminstone en andre underläkartjänst på radiumhemmet.

Chefen för ecklesiastikdepartementet förordade för sin del efter ytterligare

utredning i propositionen 1943: 175, att en förste underläkartjänst indroges.

Riksdagen medgav emellertid endast utbyte av en förste underläkartjänst mot

en andre underläkarbefattning. Vid nu angivna förhållande måste statskon­

toret bestämt motsätta sig inrättande av en ny läkartjänst å radiumhemmet.

Därest förstärkning av underläkarkrafterna erfordras å gynekologiska avdel­

ningen synes möjlighet härtill förefinnas genom en omfördelning mellan ra­

diumhemmets olika avdelningar av redan befintliga läkartjänster.

Assistent sköterskornas löneställning. Vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet finnas ordinarie befattningar i lönegraden

A 7 icke blott för sjuksköterskor, som fullgöra tjänstgöring i mera självstän­

dig ställning (avdelnings-, operations-, röntgen-, laboratorie- och poliklinik­

sköterskor) utan även för ett visst antal sköterskor med uppgifter, motsva­

rande dem som åvila assistentsköterskor i lönegraden Eo 5. Den senare anord­

ningen har vidtagits huvudsakligen emedan befordringsmöjligheterna för dessa

sköterskor eljest skulle bli ogynnsamma och inverka menligt på rekryteringen.

I besparingssyfte föreslog direktionen i sina anslagsäskanden för innevarande

budgetår, att placering i lönegraden A 7 i regel borde — liksom vid flertalet

andra sjukhus — förbehållas sköterskor i mera självständig ställning. Ordinarie

Kungl. Maj:ts 'proposition nr ■SOU.

43

sjuksköterskebefattningar i nämnda lönegrad, vilka innehafts eller innehades

av assistentsköterskor, borde vid ledighet ersättas med tjänster i lönegraden

Eo 5. Departementschefen (1944 års åttonde huvudtitel, sid. 202 och 212)

anslöt sig till direktionens förslag. Riksdagen (skrivelsen 1944: 8, sid. 27 f.)

ansåg sig emellertid böra ifrågasätta, om icke ett antal ordinarie tjänster

alltjämt borde finnas för assistentsköterskor, avsedda i första hand för de

assistentsköterskor, som hade en mera ansvarsbetonad tjänstgöring och begär­

de utredning i frågan.

På Kungl. Maj:ts uppdrag har nu direktionen verkställt den begärda ut­

redningen. Direktionen har föreslagit, att större delen av ifrågavarande assi­

stentsköterskor placeras i lönegraden A 5 och den mindre delen i lönegraden

Eo 5. Av utredningen må här återgivas följande.

Antalet sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 utgör vid karolinska

sjukhuset 155 och vid serafimerlasarettet 60. Antalet assistentskötersketjam­

ster i lönegraden Eo 5 är respektive 130 och 60. Av de ordinarie äro för när­

varande 33 befattningar vid karolinska sjukhuset och 15 vid serafimerlasa­

rettet förenade med assistentskötersketjänstgöring eller därmed jämställd

tjänstgöring.

Riksdagen har särskilt framhållit, att de nattjänstgörande assistentsköter­

skorna hade ett betydande ansvar. Nattjänsten utövas huvudsakligen av

assistentsköterskor. För de på övergångsstat i lönegraden A 7 uppförda natt-

översköterskor, som ännu icke kunnat — i enlighet med vad i propositionen

1942:288, sid. 43, förordats — ersättas med elever,1 är tjänstgöringen mer

eller mindre kontinuerligt förlagd till natten. Vårdavdelningarnas nattjänst­

görande assistentsköterskor och nattsköterskorna vid serafimerlasarettet alter­

nera däremot periodvis mellan natt- och dagtjänst. Den omständigheten, att

de tidvis fullgöra nattjänst, kan icke i och för sig anses innebära en särskild

ansvarsställning, som bör föranleda högre löneställning.

Om samtliga sjuksköterskor, som intaga en mera självständig ansvarsställ­

ning, hänföras till lönegraden A 7, synas övriga sjuksköterskor i ansvarshän-

seende vara tämligen jämställda, varför ur denna synpunkt icke torde föreligga

någon anledning till lönedifferentiering dem emellan. Ur andra synpunkter kan

emellertid skäl föreligga för en lönedifferentiering. Dels kan tjänstgöringen

på viss eller vissa avdelningar vara särskilt tyngande och i följd därav föran­

leda rekryteringssvårigheter, för vilkas undanröjande en förhöjd löneställning

kan bli erforderlig, och dels föreligger ur befordringssynpunkt anledning att

viss möjlighet till befordran inom assistentsköterskegraden beredes sådana

assistentsköterskor, som icke inom skälig tid kunna befordras till befatt­

ningar såsom avdelningssköterskor eller därmed jämställda tjänster. Under

åberopande av 1944 års riksdags uttalande, att assistentsköterskorna vid ka­

rolinska sjukhuset och serafimerlasarettet icke böra helt berövas befordrings-

möjligheterna inom assistentsköterskegraden, får direktionen hemställa, att

ett antal ordinarie befattningar för assistentsköterskor måtte finnas tillgäng­

liga vid vartdera sjukhuset för att disponeras under nyss angivna särskilda

förutsättningar. Antalet dylika ordinarie assistentsköterskebefattningar sy­

1 Direktionen Ilar undersökt möjligheten av att i stället ersätta nattsköterskorna med skö-

terskebiträden men funnit ett dylikt utbyte icke för närvarande böra ifrågakomma. Stats­

kontoret bär i avgivet yttrande anslutit sig till denna uppfattning men ansett frågan böra

återupptagas vid gynnsammare tidpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

44

nes tills vidare i avbidan på att närmare erfarenhet vinnes kunna begrän­

sas till förslagsvis 20 vid karolinska sjukhuset och 15 vid serafimerlasaret­

tet. I den mån förutsättningar för befattningarnas ibruktagande sak­

nas, synas befattningarna böra få uppehållas av extra ordinarie assistent­

sköterskor.

Riksdagen har erinrat örn att sjuksköterskor vid dövstumskolorna äro pla­

cerade i lönegraden A 6. Till denna lönegrad äro även hänförda översköterskor

vid statens sinnessjukhus. De båda sistnämnda kategorierna torde dock vara

närmast jämförliga med avdelningssköterskor. Med hänsyn till assistentskö-

terskornas ansvar och omfattande utbildning finner direktionen skäl tala för

att även de ordinarie assistentsköterskebefattningarna placeras i 6 lönegraden.

Emellertid skulle rekryteringen av landsortssjukhusens kvalificerade sjuk-

sköterskebefattningar kunna ogynnsamt påverkas därigenom. Begynnelselönen

för extra ordinarie assistentsköterskor vid karolinska sjukhuset och serafimer­

lasarettet synes nämligen överstiga begynnelselönen för avdelningssköterskor

vid landstingens sjukhus, sådan denna bestämts för år 1945 i en mellan lands­

tingsförbundet och svensk sjuksköterskeförening träffad överenskommelse.

Visserligen kunna lönerna för landstingssjukhusens sköterskor väntas bli höjda

inom en snar framtid, men då en allmän utredning angående lönesättningen

för sköterskorna vid landets sjukhus torde vara att vänta, anser sig direktionen

böra inskränka sig till att förorda, att de ordinarie assistentsköterskorna vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet placeras i lönegraden A 5. En

sådan lönesättning torde icke föregripa nyssnämnda utredning.

Av de 33 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 vid karolinska sjuk­

huset, som äro förenade med assistentskötersketjänstgöring, äro 9 vakanta

och kunna omedelbart ersättas med assistentsköterskebefattningar i lönegraden

Eo 5. Övriga 24 assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 7 synas böra

upptagas på övergångsstat för att framdeles vid uppkommande vakans ersät­

tas, 20 befattningar med assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5 och

4 befattningar med dylika befattningar i lönegraden Eo 5.

Inom direktionen har professorn J. W. Nordenson anmält avvikande mening

och anfört i huvudsak följande.

Villkoren för befordran av assistentsköterska till ordinarie tjänst böra klart

fastställas. Antalet ordinarie tjänster böra fördelas på karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet i förhållande till antalet assistentskötersketjänster. Då

antalet assistentsköterskor vid karolinska sjukhuset är dubbelt så stort som

vid serafimerlasarettet, bör därför 36 ordinarie assistentskötersketjänster för­

delas med 24 på karolinska sjukhuset och 12 på serafimerlasarettet. Då den

föreslagna placeringen av assistentsköterskor i ordinarie ställning skulle göra

anordningen med nattvakande assistentsköterskor ännu dyrare, är en förnyad

utredning av frågan örn nattjänsten nödvändig.

Statskontoret har erinrat, att chefen för finansdepartementet den 30 sep­

tember 1944 bemyndigats tillkalla sakkunniga för utredning av de statsan­

ställda sjuksköterskornas m. fl. löne- och anställningsförhållanden (jfr riks­

dagens skrivelse 1944: 451). I betraktande av de skäl direktionen anfört till

stöd för sitt förslag ville statskontoret emellertid icke motsätta sig, att ett

antal ordinarie befattningar i assistentsköterskegraden med placering i lönegra­

den A 5 redan nu inrättades.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

45

Allmänna lönenämnden har anfört:

Såsom direktionen framhållit, torde en allmän utredning angående avlö­

ningsförhållandena för sjuksköterskor inom kort igångsättas. Vid sådant för­

hållande kan lönenämnden icke tillstyrka förslaget om inrättande av för

assistentsköterskor avsedda ordinarie sjuksköterskebefattningar i A 5 vid ka­

rolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Ny sjukvårdspersonal. Direktionen har bland annat föreslagit

inrättande av en assistentskötersketjänst (Eo 5) på medicinska kliniken, anvi­

sande av 1 800 kronor för anställande av ett halvtidstjänstgörande labora­

toriebiträde på kirurgiska kliniken och anställande av ett sköterskebiträde

(Ul) i stället för en elev på ögonkliniken. Till stöd härför har anförts huvud­

sakligen följande.

Då personalen på fysikaliska avdelningen visat sig otillräcklig, har behovet

av förstärkning provisoriskt tillgodosetts genom överflyttning till avdelningen

av en ordinarie sjuksköterska, som efter långvarig sjukdom är urståndsatt att

fullgöra vanlig skötersketjänst men vars hälsotillstånd dock medger, att hon

fullt tillfredsställande kan ombesörja vissa fysikaliska behandlingar. Härige­

nom har vunnits, att arbete kunnat beredas henne och att ett avsevärt ökat

antal patienter kunnat mottagas på avdelningen, varigenom sjukhusets in­

komster stegrats. Genom höjning av behandlingsavgifterna kommer inkom­

sterna att ytterligare ökas med ett beräknat belopp av cirka 4 000 kronor

för år. På den vårdavdelning av medicinska kliniken, från vilken sköterskan

flyttats, ersättes hon för närvarande av en extra sköterska. Då ringa utsikt

finnes, att den ordinarie sköterskan skall kunna återgå i tjänst där, hemställer

direktionen, att ytterligare en extra ordinarie assistentskötersketjänst måtte in­

rättas för nämnda medicinska avdelning.

Överläkaren för sjukhusets kirurgiska klinik, professorn J. Hellström har,

under åberopande att den behandling med A. P .-tabletter, som sedan början

av innevarande år tillämpats på kliniken såsom förebyggande åtgärd mot blod­

propp, krävde ökad laboratoriepersonal, hemställt, att en laboratoriesköterska

på kemiska centrallaboratoriet, som tidigare varit placerad på den kirurgiska

garnisonsavdelningen, måtte återflyttas till nämnda avdelning och att i stället

en ny laboratoriesköterska måtte anställas vid centrallaboratoriet. Direktio­

nen ämnar verkställa utredning rörande organisationen av laboratorieverksam­

heten vid sjukhuset och serafimerlasarettet, då laboratoriernas kapacitet synes

vara otillräcklig. I avbidan på resultatet av utredningen anser sig direktionen

böra inskränka sig till att hemställa — bland annat — att ett arvode av

1 800 kronor flir år anvisas för ett halvtidsanställt laboratoriebiträde på den

kirurgiska kliniken för ifrågavarande behandling.

Överläkaren för sjukhusets ögonklinik, professorn J. W. Nordenson har

hemställt, att ett sköterskebiträde måtte anställas på den allmänna avdelning

av kliniken, som fått tagas i bruk från och med den 1 juli 1043. Då den sjuk­

vårdselev, som beräknats för nämnda avdelning, icke kunnat erhållas och då

det under nuvarande förhållanden icke är sannolikt att någon sådan elev kan

erhållas under nästa budgetår, synes det vara nödvändigt att då ersätta denna

elev med ett sköterskebiträde.

Statskontoret har avstyrkt framställningen om inrättande av en ny assi­

stentskötersketjänst med hänsyn till att ett liknande förslag för innevarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

46

budgetår icke bifallits. Utbytet av en elev mot ett sköterskebiträde på ögon­

kliniken har ämbetsverket icke velat motsätta sig.

Sjukgymnasterna. Direktionen har hemställt om höjning av arvo­

det åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset, vilken har en daglig arbetstid

av omkring 4 timmar, med 600 kronor till 3 000 kronor och härom anfört:

Chefläkaren för garnisonssjukhuset har hemställt om förhöjt arvode för den

sjukgymnast, som omhänderhar sjukgymnastisk behandling av inneliggande

patienter därstädes. Då det arvode av 2 400 kronor, som direktionen fastställt

för henne i samband med sjukhusets övertagande, för närvarande måste anses

alltför lågt i förhållande till det arbete, som ankommer på henne, synes höj­

ning av detta arvode till ett av chefläkaren föreslaget belopp av 3 000 kronor

vara befogad.

Statskontoret har ansett, att någon höjning av arvodet icke för närvarande

borde ifrågakomma.

Tandvårdspersonalen. Direktionen har gjort framställning om

förhöjd löneställning åt den på tandpolikliniken anställda tandteknikern och

åt där tjänstgörande tandsköterskor, av vilka en innehar befattning såsom

fotografibiträde. Direktionen har anfört:

Tandteknikern är för närvarande placerad i lönegraden Ex 7 och tandskö­

terskorna samt fotografibiträdet i lönegraden U 2. Enligt förslag av poliklinik­

föreståndaren skulle den förre placeras i lönegraden A 7 och de senare i löne­

graderna A 5 eller Eo 5.

Enlig vad direktionen inhämtat kan förslag förväntas om placering av den

militära tandvårdens tandsköterskor i lönegraden Eo 4. I anledning härav får

direktionen föreslå, att två tandsköterskor samt fotografibiträdet placeras så­

som tandsköterskor i lönegraden Eo4. Direktionen förordar även extra ordi­

narie anställning för tandteknikern i lönegraden Eo 7.

Föreståndaren för tandpolikliniken S. T. Thuréns har i yttrande till direk­

tionens protokoll förordat, att tandteknikern placeras i lönegraden A 7,

två av tandsköterskorna i lönegraden A 5 och den tredje i lönegraden Eo5.

Statskontoret har anfört:

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat tjänstgör på tandpolikliniken,

förutom tandsköterskor och fotografibiträde, två sjuksköterskor. Då behovet

av viss kvalificerad personal för polikliniken härigenom synes tillgodosett,

måste statskontoret motsätta sig, att tandskötersketjänsterna och fotografi-

biträdestjänsten i U 2 ersättas med mera kvalificerade befattningar i den före­

slagna lönegraden.

Allmänna lönenämnden har lämnat direktionens ifrågavarande förslag utan

erinran.

Nya sjukhusbiträden (städerskor). Direktionen har hem­

ställt örn inrättande av ytterligare två befattningar såsom sjukhusbiträden i

lönegraden U 1. Som skäl härför har direktionen i huvudsak anfört:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

47

Avdelning 29 av civilförvaltningens personalförbund har hos direktionen

hemställt, att antalet sjukhusbiträden (städerskor) vid sjukhuset måtte ökas

med tre för möjliggörande av erforderlig justering av städerskedistrikten inom

vissa avdelningar av sjukhuset. Därjämte har dels överläkaren för sjukhusets

kirurgiska klinik, professorn J. Hellström hemställt om ytterligare en städer­

ska på klinikens operationsavdelning, dels laboratorn på det fysiologiska

centrallaboratoriet hemställt örn ytterligare en städerska på nämnda labo­

ratorium.

Innan närmare utredning angående eventuella jämkningar av städerske­

distrikten verkställts, kan det icke med säkerhet bedömas huru stor person-

nalökning erfordras för städningsarbetets behöriga fullgörande. På vissa av­

delningar, särskilt kirurgiska klinikens operationsavdelning och förlossnings­

avdelningen, har det emellertid förelegat stora svårigheter att med nu tillgäng­

lig städningspersonal fullgöra erforderlig städning och renhållning. Med hän­

syn till de stora risker, som ett åsidosättande av städningen och renhållningen

på operationsavdelningen och förlossningsavdelningen kan innebära, anser sig

direktionen böra hemställa, att ytterligare två sjukhusbiträden (städerskor)

måtte få anställas för tillgodoseende i första hand av renhållningen på dessa

avdelningar.

Statskontoret har anfört, att då frågan örn städningsarbetets omorganisation

för närvarande vore föremål för direktionens övervägande, medel icke syntes

böra beräknas för anställande av ytterligare städerskor.

Skrivbiträde. Direktionen har hemställt om inrättande av en ny be­

fattning som extra ordinarie skrivbiträde (Eo 2) på röntgendiagnostiska av­

delningen. Av en till grund för förslaget liggande framställning av överläkaren

på avdelningen, professorn Å. Åkerlund inhämtas:

Antalet röntgenundersökningar har kontinuerligt ökats från 20 457 under

februari—december 1940 till 37 130 under år 1943. På grund av denna allt­

jämt fortsättande ökning har arbetet på expeditionen kraftigt ökats, så att

trots betydande övertidsarbete endast den allra viktigaste delen av arbetet

medhinnes och betydande oreda i filmarkivet vållats. På avdelningens expe­

dition måste därför snarast anställas ytterligare ett extra ordinarie kontors­

biträde och ett skrivbiträde. Skrivbiträdets uppgift är att sortera, arkivera

samt framtaga ur arkivet alla filmer, vilket arbete är synnerligen tidsödande

och kräver stor noggrannhet. Detta arbete har förut delvis utförts av de bi­

träden, som tjänstgöra som korridorvakter på respektive röntgenavdelningar,,

men på grund av den starkt ökade belastningen på avdelningarna har dessa

biträdens arbete där blivit så betungande, att annat arbete ej medhinnes.

Statskontoret har ansett behovet av skrivbiträdet icke vara tillfredsställan­

de styrkt.

Förbättrad lönest ä Ilning för maskinpersonal m. m.

De sakkunniga, som inom socialdepartementet tillkallats för översyn av tjän-

steförteckningen vid statens sinnessjukhus m. m. (tjänsteförteckningssaklcun-

niga för statens sinnessjukhus) lia i sitt den 18 januari 1943 avgivna betän­

kande upptagit till behandling vissa frågor beträffande lönegradsplaceringen,

för maskinpersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

48

Beträffande maskin mästarens vid karolinska sjukhu­

set löneställning ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

En viss skillnad i lönehänseende synes motiverad mellan maskinmästaren

vid karolinska sjukhuset och de högst placerade maskinmästarna vid sinnes­

sjukhusen. För de sistnämnda ha de sakkunniga, i likhet med 1939 års tjän-

steförteckningssakkunniga, förordat en uppf lyftning till 15 lönegraden. Ma­

skinmästaren vid karolinska sjukhuset är för närvarande placerad två lönegra­

der högre än maskinmästare av lia klass vid statens sinnessjukhus. Direktio­

nen för karolinska sjukhuset hade i skrivelse den 26 oktober 1938 föreslagit

befattningens placering i 20 lönegraden, varvid såsom jämförelse åberopades

övermaskinistbefattningarna vid statens järnvägars ångfärjor. Mot detta för­

slag framfördes invändningar både av statskontoret och allmänna civilför­

valtningens lönenämnd, varvid lönenämnden — under erinran att maskin­

mästarna av lia klass vid statens sinnessjukhus vore placerade i 14 löne­

graden och att underinspektörerna vid yrkesinspektionen tillhörde 16 löne­

graden — förklarade sig icke kunna tillstyrka en högre placering av ma­

skinmästaren vid karolinska sjukhuset än i sistnämnda lönegrad. I förnyat

yttrande den 6 februari 1939 i anledning av myndigheternas remissyttran­

den anslöt sig direktionen för karolinska sjukhuset till lönenämndens för­

slag, att maskinmästaren vid sjukhuset borde placeras i 16 lönegraden.

Föredragande departementschefen (propositionen 1939: 206 sid. 80) biträd­

de detta förslag, och riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Därest i enlighet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas och de sak­

kunnigas samstämmiga förslag maskinmästarna av l:a klass vid statens sin­

nessjukhus uppflyttas till 15 lönegraden och maskinmästaren vid karolinska

sjukhuset därjämte skulle bibehållas i oförändrad löneställning, skulle den

nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan sistnämnda befattningshavare

och de förstnämnda komma att minskas från två lönegrader till en. Enligt de

sakkunnigas uppfattning förefaller den nuvarande lönegradsskillnaden icke

omotiverad med hänsyn till beskaffenheten av anläggningen å karolinska sjuk­

huset, omfattande olika specialavdelningar som icke förefinnas vid sinnes­

sjukhusen. I konsekvens härmed synes de sakkunniga fog föreligga för över­

vägande, huruvida icke en uppfattning av maskinmästaren vid karolinska

sjukhuset till 17 lönegraden bör äga rum, därest maskinmästarna av l:a klass

vid statens sinnessjukhus placeras i 15 lönegraden. För ett dylikt övervägande

talar även den omständigheten, att underinspektörerna vid yrkesinspektionen

numera efter förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppflyttas från

16 till 17 lönegraden.

Förslaget om uppflyttning av maskinmästaren från 16 till 17 lönegraden

har tillstyrkts av direktionen för karolinska sjukhuset och allmänna löne­

nämnden men avstyrkts av statskontoret.

Beträffande maskinisternas vid karolinska sjukhuset

löneställning ha tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus an­

fört följande.

För närvarande finnas vid karolinska sjukhuset 1 maskinist av Ira klass i

lönegraden A 12 och 3 maskinister av 2:a klass i lönegraden A 8. Maskinisten

av l:a klass är maskinmästarens medhjälpare och ställföreträdare, och maski­

nisterna av 2:a klass äro avsedda för vakttjänstgöringen å maskinavdelningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

49

vilken tjänstgöring omfattar hela dygnet under största delen av året (propo­

sitionen 1939:206 sid. 77).

Vad beträffar maskinisten av lia klass är denne för närvarande placerad två

lönegrader högre än maskinist av lia klass vid sinnessjukhus. Sistnämnda

befattningshavargrupp har av de sakkunniga föreslagits till uppflyttning från

lönegraden A 10 till Ali. De sakkunniga ha emellertid icke funnit anledning

ifrågasätta den konsekvensen av nämnda förslag, att maskinisten av lia klass

vid karolinska sjukhuset skulle uppflyttas från A 12 till A 13. Någon ned-

flyttning från A 12 till All synes å andra sidan, med tanke på den ifråga­

varande anläggningens beskaffenhet, icke heller böra ifrågakomma. De sak­

kunniga föreslå, att maskinisten av lia klass vid karolinska sjukhuset bibe­

hålies i oförändrad lönegrad (A 12).

I fråga om maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset före­

slå de sakkunniga enahanda förändring i löneställningen, som av dem före­

slagits beträffande maskinisttjänst av 2:a klass vid sinnessjukhus. I enlighet

härmed böra maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset upp­

flyttas från lönegraden A 8 till A 9. Samtliga maskinisttjänster vid karolin­

ska sjukhuset torde, liksom vid sinnessjukhusen, hädanefter böra upptagas

utan klassbeteckning.

De av de sakkunniga behandlade maskinisttjänsterna av 2:a klass vid

karolinska sjukhuset benämnas numera maskinisttjänster av 3:e klass.

Förslaget om uppflyttning av de tre ordinarie maskinisterna av 3:e klass vid

karolinska sjukhuset från 8 till 9 lönegraden har tillstyrkts av direktionen för

karolinska sjukhuset och allmänna lönenämnden men avstyrkts av statskon­

toret.

Tjänsteförteckningssakkunniga för sinnessjukhusen ha beträffande frågan

om löneställningen för reparatörspersonal vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet uttalat, att de saknade

bestämda hållpunkter för att kunna tillstyrka av vederbörande personalor­

ganisation framställt yrkande, att samtliga ordinarie och extra ordinarie re­

paratörst jänster vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle för­

ändras till montörs- eller förste reparatörst jänster i 10 lönegraden. De sakkun­

niga erinrade, att reparatörerna vid telegrafverket och statens vattenfalls-

verk hänförts dels till den normala reparatörsgraden, nämligen lönegraden

A 7, dels till lönegraden A 8, medan montörer vid statens vattenfallsverk

tillhörde lönegraden A 9; förste reparatörer vid telegrafverket, statens järn­

vägar och statens vattenfallsverk vore inplacerade i lönegraden A 10. Så­

vitt de sakkunniga kunnat finna, förelåge vid karolinska sjukhuset och se­

rafimerlasarettet speciella förhållanden i förevarande hänseende, vilka icke

ägde sin motsvarighet vid sinnessjukhusen. Med hänsyn härtill och då

dessutom frågan örn ifrågavarande reparatörers löneställning prövats av

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, ansågo sig de sakkunniga icke böra

ingå på förevarande spörsmål.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande i anledning av tjänste-

förteckningssakkunnigas för sinnessjukhusen förslag framhållit, att reparatö­

rerna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i lönehänscende vore

Bihang till riksdagens protolcoll lSlt5. 1 sami. Nr 302.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

50

sämre ställda än motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen, vilka

i regel vore placerade i 8 lönegraden, samt hemställt, att ifrågavarande repara­

törer måtte placeras i sistnämnda lönegrad, till dess det efter närmare ut­

redning kunde avgöras, i vilken omfattning de borde uppflyttas i högre lö­

negrad.

Genom beslut den 22 september 1944 uppdrog Kungl. Majit, i anledning

av en av civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 gjord framställning i

ämnet, åt allmänna lönenämnden att verkställa utredning och avgiva förslag

beträffande lönegradsplaceringen för montörer och reparatörer vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet. Lönenämnden har med skrivelse den 23 no­

vember 1944 inkommit med utredning och förslag i ämnet. Lönenämnden har

anfört bland annat följande.

Kungl. May.ts proposition nr 302.

Det nuvarande antalet lönegradsplacerade reparatörs- och montörsbefatt-

ningar vid ifrågavarande sjukhus framgår av följande sammanställning:

Befattningshavare

Karolinska sjukhuset

Antal, lönegrad

Serafimerlasarettet

Antal, lönegrad

elektriska reparatörer..............

2 A 7, 1 Eo 7, 1 Ex 7

mekaniska reparatörer..............

2 A 7, 1 Eo 7

reparatörer ...................................

2 A 7

hjälpmontör...................................

1 Ex 5

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har i under år 1942

gjorda framställningar hemställt, beträffande karolinska sjukhuset, att de

6 till A 7 och Eo 7 hänförda reparatörerna måtte uppflyttas till A 10, att den

till Ex 7 hänförda reparatören måtte uppflyttas till Eo 9 och att den till Ex 5

hänförda hjälpmontören måtte uppflyttas till Eo 6 ävensom, beträffande se­

rafimerlasarettet, att de 2 till A 7 hänförda reparatörerna måtte uppflyttas

till A 10.

Lönenämnden har för att kunna närmare bedöma den föreliggande frågan

avlagt besök å karolinska sjukhuset och därvid tagit kännedom örn organisa­

tionen av sjukhusets maskin- och verkstadsavdelning. I samband därmed har

lönenämnden haft överläggningar med sjukhusets överdirektör, syssloman och

maskinmästare samt med ordföranden i civilförvaltningens personalför­

bunds avdelning 29.

Inledningsvis vill lönenämnden erinra, att direktionen för karolinska sjuk­

huset i skrivelse den 26 oktober 1938, i vilken direktionen framlade ett om­

fattande förslag beträffande personalfrågor och anslagsbehov vid såväl karo­

linska sjukhuset som serafimerlasarettet, uttalade, att vid det förra sjukhuset

borde upprättas en särskild maskin- och verkstadsavdelning (jämför propo­

sitionen 1939: 206 sid. 76). Sjukhusets tekniska utrustning vore mycket omfat­

tande och dyrbar. Moderna maskiner för mekanisk verkstad, smedja och

plåtslageri m. m. hade anskaffats för att reparationer av olika slag skulle

kunna utföras vid sjukhuset. Såsom chef för maskin- och verkstadsavdel-

ningen skulle fungera en övermaskinist (sedermera benämnd maskinmästare),

och såsom dennes medhjälpare vid driftledningen samt vid tillsyn och un­

derhåll av sjukhusets tekniska anläggningar och såsom ställföreträdare er­

51

fordrades en förste maskinist (numera maskinist av l:a klass). För utförandet

av förekommande reparationer å sjukhusets elektriska starkströms- och svag-

strömsanläggningar, tillsyn och skötsel av hissar och för erforderliga mindre

utökningar och nyanläggningar beräknades 2 elektriska montörer bliva be­

hövliga. Vidare måste yrkeskunnig personal anställas för rör- och mekaniska

reparationer och arbeten av olika slag, vartill beräknades 3 reparatörer. Härtill

komme den redan anställda röntgenreparatören. Sammanlagt hade alltså upp­

tagits 6 reparatörer med placering i 7 lönegraden, därav 4 såsom ordinarie och

2 såsom extra ordinarie. Beträffande serafimerlasarettets reparatörer gjorde di­

rektionen i sin nyssnämnda skrivelse icke något särskilt uttalande utan utgick

ifrån att 2 redan tidigare därstädes inrättade ordinarie reparatörstjänster i

7 lönegraden skulle bibehållas oförändrade. Vad direktionen sålunda föreslagit

beträffande reparatörer och montörer vid ifrågavarande sjukhus lämnades av

föredragande departementschefen utan erinran och godkändes av riksdagen.

En sammanställning av den nyss angivna personaluppsättningen enligt

1939 års proposition med den inledningsvis i detta utlåtande intagna tablån

ger vid handen, att ifrågavarande personal, såvitt angår karolinska sjukhuset,

numera ökats med 1 elektrisk reparatör i Ex 7 och 1 "hjälpmontör i Ex 5.

Till stöd för sitt yrkande att reparatörer och montörer vid karolinska sjuk­

huset och serafimerlasarettet skulle uppflyttas till 10 lönegraden, har civil­

förvaltningens personalförbund beträffande montörerna vid karolinska sjuk­

huset åberopat de stora krav på yrkesskicklighet, som ställas på dem såsom

en följd av de förekommande arbetsuppgifternas stora omfattning och svå­

righetsgrad, varjämte jämförelse gjorts med montörer (A 12) och förste re­

paratörer _(A 10) vid affärsdrivande verk. Beträffande reparatörerna vid ka­

rolinska sjukhuset har personalförbundet framhållit, att de på grund av sjuk­

husets stora omfattning samt förekomsten av stora mekaniska anläggningar

och ledningssystem måste vara kompetenta att på egen hand utföra och leda

de mera omfattande reparations- och anläggningsarbeten, som förekomma på

sjukhuset. I fråga om den föreslagna lönegradsuppflyttningen av reparatörer­

na vid serafimerlasarettet har någon särskild motivering icke framlagts.

. För egen del får lönenämnden till en början framhålla, att vid karolinska

sjukhuset finnes anställd en maskinist av l:a klass, vilken — såsom av det

förut anförda framgår — förutsatts skola vara maskinmästarens medhjälpare

vid driftsledningen samt vid tillsyn och underhåll av sjukhusets tekniska an­

läggningar. Denne maskinist tillhör lönegrad 12. Vid fastställandet av denna

lönegradsplacering framhöll riksdagen (skrivelsen 1939:352, sid. 5), att riks­

dagen utgått från att nämnde befattningshavare komme att utnyttjas för de

kvalificerade göromål, som av direktionen anförts såsom motiv för en högre

lönegradsplacering än den av statskontoret och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd ifrågasatta (d. v. s. 10 lönegraden). Förefintligheten av den nu

omhandlade maskinisttjänsten av Ira klass synes lönenämnden böra beaktas

vid bedömandet av det spörsmål, varom i förevarande ärende är fråga.

. Vidare vill lönenämnden erinra, att vid karolinska sjukhuset finnas 3 maski­

nisttjänster av 3:e klass, närmast avsedda för vakttjiinstgöring i maskinav­

delningen. Dessa tjänster, som för närvarande äro inplacerade i A 8, ha av

tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus föreslagits uppflytta­

de till A 9, vilket förslag lönenämnden lämnat utan erinran.

De nuvarande, till 7 lönegraden hänförda reparatörerna och montörerna vid

karolinska sjukhuset synas lönenämnden fullgöra arbetsuppgifter, sorn __

med beaktande jiimviil av ovan anförda omständigheter — göra befattningar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

52

nas placering i 8 lönegraden i och för sig motiverad. Lönenämnden vill i detta

sammanhang erinra örn, att vid statens sinnessjukhus anställda elektriker och

reparatörer regelmässigt äro placerade såsom hantverksföreståndare av 2:a

klass i lönegrad A 8. Enligt lönenämndens förmenande böra ifrågavarande

befattningshavare vid karolinska sjukhuset icke i lönehänseende ställas efter

motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen. Detsamma äger tillämp­

ning jämväl i fråga örn serafimerlasarettet.

För en allmän uppflyttning över 8 lönegraden av reparatörer och mon­

törer vid ifrågavarande sjukhus föreligga enligt lönenämndens mening icke

tillräckliga skäl. Möjligen skulle, i vad avser karolinska sjukhuset, kunna över­

vägas att placera en eller eventuellt två av dessa befattningar i högre lönegrad

än de övriga; särskilt inom det elektriska facket vore det måhända i och för

sig icke otänkbart att utskilja vissa mera kvalificerade arbetsuppgifter, vilka

skulle kunna anförtros en befattningshavare i högre lönegrad. Efter ingående

överväganden har lönenämnden emellertid funnit sig sakna bestämda hållpunk­

ter för att i nuvarande läge kunna framställa förslag av nu angiven innebörd.

Lönenämnden föreslår alltså, att reparatörstjänsterna vid karolinska sjuk­

huset och serafimerlasarettet uppflyttas från 7 till 8 lönegraden. De 6 nuva­

rande ordinarie befattningarna (4 -j- 2) böra härvid upptagas i lönegrad A 8.

Beträffande de tre icke-ordinarie befattningarna vid karolinska sjukhuset före­

slår lönenämnden tills vidare ingen annan förändring, än att de samtliga —

utöver uppflyttningen till 8 lönegraden — upptagas såsom extra ordinarie;

sistnämnda förhållande bör emellertid givetvis icke utesluta, att vid nyan­

ställning av befattningshavare å någon av ifrågavarande tjänster anställning

allenast såsom extra tjänsteman tillämpas under viss prövotid.

Den vid karolinska sjukhuset förefintliga befattningen såsom hjälpmontör,

för närvarande i Ex 5, synes lönenämnden böra upptagas såsom extra ordi­

narie, varvid beträffande löneställningen för nyanställd innehavare av befatt­

ningen nyssnämnda reservation bör gälla. Beträffande befattningens benäm­

ning och lönegradsplacering förordar lönenämnden, att densamma upptages

såsom hantverkarbefattning i Eo 6.

Två av lönenämndens ledamöter ha föreslagit, att en av de vid karolinska

sjukhuset i lönegrad A 7 placerade reparatörerna uppflyttas till förste re­

paratör med placering i lönegrad A 10. Till stöd härför har anförts följande.

De omfattande elektriska anläggningarna vid karolinska sjukhuset äro av

de mest skiftande slag, såsom röntgen-, stark- och svagströmsanläggningar

samt ett större antal hissmaskinerier. Icke blott skötsel och underhållsarbete

ombesörjes av sjukhusets egen personal, utan har denna även att utföra före­

kommande nyanläggningar. Enligt vår uppfattning äro dessa arbeten av

sådan omfattning och kvalitet, att de kräva stor yrkesskicklighet samt för­

trogenhet med elektriska installationer av olika slag. Såsom lönenämnden fram­

hållit sorterar denna personal under maskinmästaren, vilken också har det for­

mella ansvaret för de utförda arbetena. Det synes oss emellertid uppenbart,

att de arbetsuppgifter, som åvila maskinmästaren, äro av sådan omfattning,

att de icke möjliggöra för honom att utöva någon direkt ledning av montörer­

nas arbete, ävensom att de elektriska installations- och underhållsarbetena

många gånger äro av sådan beskaffenhet, att för desammas utförande kräves

en mångårig praktisk utbildning inom detta speciella yrke. Då så är förhål­

landet anse vi att synnerligen starka skäl tala för att vid karolinska sjuk­

huset inrättas en befattning såsom förste reparatör i lönegrad 10, avsedd för

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

53

en under maskinmästaren sorterande speciell arbetsledare för sjukhusets mon­

törer.

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har funnit den av löne-

nämnden föreslagna löneställningen för reparatörer och montörer synnerligen

otillfredsställande. Synnerligen anmärkningsvärt vore, framhåller personalför­

bundet, att lönenämnden ansett sig kunna tillstyrka lägre löneställning för re­

paratörer och montörer än för maskinister av 3:e klass vid karolinska sjuk­

huset. Anställningen såsom reparatör eller montör vid ifrågavarande sjukhus

utgjorde för vederbörande sluttjänsteanställning, som endast kunde erhållas

efter mångårig utbildningsanställning inom respektive fack, kombinerad med

omfattande fritidsutbildning. Anställningen såsom maskinist av 3:e klass åter

utgjorde i allmänhet ett led i befordringsgången och föreginges i regel av

något års teoretisk utbildning. Tvekan kunde därför icke råda om att repara­

törer och montörer borde erhålla högre löneställning än maskinister av 3:e

klass vid karolinska sjukhuset, vilka föreslagits placerade i 9 lönegraden.

Mot den av lönenämnden föreslagna lönegradsplaceringen av den nuvarande

befattningen vid karolinska sjukhuset såsom hjälpmontör har personalförbun­

det icke haft något att erinra. Däremot har personalförbundet funnit den nu­

varande benämningen å befattningen lämpligare än den av lönenämnden

föreslagna.

I sin förutnämnda skrivelse den 23 november 1944 har allmänna lönenämn­

den berört frågan om tjänstebenämningen för de nuvarande befattningarna så­

som eldare av l:a klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt

därvid anfört följande.

Befattningarna såsom eldare av Ira klass tillhöra lönegraden A 6 och för­

dela sig med 4 vid karolinska sjukhuset och 3 vid serafimerlasarettet. Ifråga­

varande befattningshavare äro i första hand reparatörer och utföra endast

i undantagsfall (närmast för avlösning under söndagsvakter) eldningsarbete.

Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus framhöllo i sitt be­

tänkande, att anledning icke syntes föreligga att bibehålla befattningar såsom

eldartjänster, därest befattningarnas innehavare icke alls hade att utföra eld­

ningsarbete. I den mån innehavarna av de nuvarande eldartjänsterna av l:a

klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uteslutande hade att

fullgöra underhålls- och reparationsarbeten, borde därför enligt de sakkun­

nigas mening vederbörande befattningar ändras till reparatörstjansten Di­

rektionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande över nyssnämnda sakkun­

nigbetänkande förordat, att samtliga eldarbefattningar av l:a klass erhålla

ändrad benämning, antingen hantverkare eller maskinbiträde. För egen del

finner sig lönenämnden böra förorda, att de 7 eldartjänsterna av lia klass

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet hädanefter upptagas såsom

hantverkartjänster. Härvid utgår lönenämnden ifrån att ändring icke vid­

tages i de arbetsuppgifter, som hittills enligt praxis åvilat dessa befattnings­

havare. Lönegradsplaceringen förutsattes oförändrad (A 6).

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har hemställt, att

befattningarna såsom eldare av lia klass måtte förändras till reparatörsbe-

fattningar.

54

Medan samtliga befattningar såsom eldare av Ira klass vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet äro ordinarie befattningar, äro de egent­

liga eldartjänsterna (befattningarna såsom andre eldare) icke­

ordinarie befattningar, normalt i lönegraden Eo 5.

Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus ha tillstyrkt

av vederbörande personalorganisation framlagt förslag örn inrättande av

ordinarie eldartjänster i lönegraden A 5 vid karolinska sjukhuset och sera­

fimerlasarettet.

Direktionen för karolinska sjukhuset har, i anslutning till vad nämnda

sakkunniga sålunda föreslagit, i sina anslagsäskanden för nästa budgetår

hemställt, dels att tre av karolinska sjukhusets sex andre eldare i lönegra­

den Eo 5 måtte erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden samt att en

extra eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 vid nämnda sjukhus måtte

erhålla extra ordinarie anställning i 5 lönegraden, dels ock att fyra av sera-

fimerlasarettets sex andre eldare i lönegraden Eo 5 måtte erhålla ordinarie

anställning i 5 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har lämnat utan erinran vad direktionen sålun­

da föreslagit.

Statskontoret har icke ansett sig kunna biträda direktionens förslag örn

överförande av vissa eldare på ordinarie stat.

Direktionen har i skrivelse den 21 november 1944 hemställt, att Kungl.

Majit ville med tillämpning från och med den 1 juli 1942 meddela bestäm­

melser av innebörd, att för föreståndaren för den radiofysiska institutionen

fastställt arvode, 1 500 kronor, må utgå till den, som uppehåller befatt­

ningen, dock med rätt för befattningens innehavare att under semester bi­

behålla arvodet, samt att arvode till vikarie under semester för förestån­

daren må utgå med 360 kronor för semesterperioden. Till stöd härför har

anförts:

I kungl, brev den 7 november 1941 med föreskrifter beträffande semes­

ter m. m. för vissa tjänstemän vid karolinska sjukhuset och serafimerlasa­

rettet, som åtnjuta av Kungl. Majit bestämda arvoden, föreskrives, bland

annat, att för överläkare och vissa avdelningsföreståndare fastställda ar­

voden utgå till dem, som uppehålla befattningarna, dock att innehavarna

av befattningarna må bibehållas vid arvodena under semester, samt att

arvode till vikarie under semester må utgå för överläkare och avdelnings­

föreståndare, som äro berättigade till 60 dagars årlig semester, med 240 kro­

nor för semesterperioden och för överläkare, som äro berättigade till 90

dagars årlig semester, med 360 kronor för semesterperioden.

Bland de avdelningsföreståndare vid nämnda sjukhus, för vilka nämnda

föreskrifter äro gällande, har icke upptagits föreståndaren för radiofysiska

institutionen, vilket torde ha berott på att denne institutionsföreståndare

först från och med den 1 juli 1942 tillerkänts föreståndararvode. I sam­

band därmed meddelades emellertid icke några bestämmelser om huru med

detta arvode skulle förfaras under semester eller tjänstledighet för före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

55

ståndaren, vid vilket förhållande någon ersättning till hans vikarier under

dylika ledigheter icke ansetts kunna utanordnas.

Statskontoret har icke framställt annan erinran emot direktionens ifråga­

varande förslag än att ämbetsverket ansett, att bestämmelserna icke borde

givas retroaktiv giltighet.

Den kontrollverksamhet, som jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt ar­

bete m. m. utövas av radiofysiska institutionen och vid denna anställda

tillsyningsmän, finansieras för närvarande genom avgifter, som erläggas för

de besiktningar av olika anläggningar, vilka verkställas enligt nämnda lag.

Vid statskontrollens genomförande förutsattes (jfr propositionen 1941: 74,

sid. 9 f), att besiktningsavgifterna skulle så avvägas, att de i stort sett

täckte kostnaderna för den för kontrollverksamheten nödvändiga personalen

samt de rese- och övriga omkostnader, som sammanhängde med verksam­

heten. Från institutionens sida ha nu framställts önskemål dels örn utök­

ning av personalen vid institutionens kontrollavdelning för röntgendiagno­

stik (avdelning A), dels ock örn en omläggning av systemet för finansiering

av kontrollverksamheten jämlikt sagda lag. Sistnämnda fråga har tidigare

i år anmälts av chefen för socialdepartementet, och förslag i ämnet har

förelagts riksdagen i propositionen 1945: 176. I propositionen har förordats,

att det nuvarande avgiftssystemet från och med den 1 januari 1946 er­

sättes med ett licenssystem och att de nya avgifterna bestämmas så, att de

täcka kostnaderna för ifrågavarande verksamhet, varvid till utgångspunkt

för denna bedömning ansetts böra tagas de beräknade kostnaderna under

det budgetår, då övergången till det nya systemet äger rum.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen torde ha framgått, att en

väsentlig utökning av tillsyningspersonalen vid radiofysiska institutionens

kontrollavdelning för röntgendiagnostik (avdelning A) är erforderlig. Vid

vardera av institutionens två övriga kontrollavdelningar (avdelningarna B

och C) är anställd en laborator, tillika avdelningsföreståndare, i lönegraden

A 28. Jag finner mig böra förorda förslaget om inrättande av en befattning

såsom laborator, tillika avdelningsföreståndare, i samma lönegrad jämväl

för avdelning A. Tjänstebenämningen för den nuvarande i personalförteck­

ningen uppförda, för kontrollavdelning A avsedda befattningen i lönegraden

A 26 såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, torde lämp­

ligen böra ändras till förste strålskyddsinspektör, då denna benämning tyd­

ligare än den nuvarande angiver befattningens art. Ifrågavarande befatt­

ning, som jämlikt meddelat beslut endast skall uppehållas pa förordnande

till och med budgetåret 1945/46, bör få tillsättas med ordinarie innehavare

redan nästa budgetår. I stället för den nuvarande befattningen vid kontroll-

avdelning A i lönegraden Ex 18 såsom biträdande byråingenjör torde vidare

böra inrättas en befattning såsom strålskyddsinspektör i lönegraden Eo23.

Slutligen förordar jag, att vid radiofysiska institutionen inrättas en huvud­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Departe-

mentschefen.

56

sakligen för institutionens avdelning A avsedd befattning såsom assistent,

förenad med ett arvode av 6 000 kronor för år räknat. Mot de av institu-

tionsföreståndaren föreslagna kompetensfordringarna för ifrågavarande be­

fattningar har jag icke funnit anledning till erinran. Semestertidens längd

torde vid de föreslagna befattningarna såsom laborator, respektive förste

strålskyddsinspektör och strålskyddsinspektör liksom vid de nuvarande la-

boratorsbefattningama och befattningen såsom förste byråingenjör vid ra­

diofysiska institutionen böra utgöra 60 dagar årligen. Frågan örn erforder­

liga ändringar i civila avlöningsreglementet m. m. torde sedermera få an­

mälas av chefen för finansdepartementet.

I likhet med vad som gäller för överläkare och andra institutionsföre­

ståndare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, vilka uppbära

särskilda av Kungl. Majit fastställda arvoden, bör föreståndaren för radio­

fysiska institutionen äga rätt att under semester bibehålla det till 1 500 kro­

nor fastställda föreståndararvodet. Arvode till vikarie under semester för

föreståndaren torde med hänsyn till semesterns omfattning, högst 90 da­

gar, böra, såsom direktionen föreslagit, utgå med 360 kronor för semester­

perioden. Erforderliga bestämmelser i ämnet böra lämpligen meddelas i

form av ändring av Kungl. Majits beslut den 7 november 1941 med före­

skrifter beträffande semester m. m. för vissa tjänstemän vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet. Bestämmelserna torde icke böra givas

retroaktiv giltighet utan böra tillämpas först från och med nästa budgetår.

För bestridande av kostnaderna för vikariearvodet bör anlitas den å avlö-

ningsstaten för radiofysiska och radiopatologiska institutionerna under an­

slagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, upptagna delposten till vikariatersättningar m. m. Denna delpost

bör för att lämna tillgång till bestridande av vikariearvodet höjas med

100 kronor.

Ett stadigvarande behov av en narkosöverläkare synes mig ådagalagt.

Jag anser mig därför böra biträda direktionens förslag örn inrättande av en

befattning som extra ordinarie narkosöverläkare i 26 lönegraden i stället

för den nuvarande, med ett arvode av 9 900 kronor förenade befattningen

såsom biträdande överläkare (narkosöverläkare).

På radiumhemmets gynekologiska avdelning synes arbetsbördan för lä­

karna under de senaste åren ha kraftigt ökats. Med hänsyn härtill och då

den undervisning i livmoderkräftans diagnostik och terapi, för vilken medel

äskats i årets statsverksproposition under karolinska institutets avlönings-

anslag, icke synes kunna anordnas utan att en förstärkning av läkarkraf-

terna på nämnda avdelning kommer till stånd, anser jag mig böra tillstyrka

direktionens förslag om inrättande av en ny andre underläkare'änst i löne­

graden Ex 22 för avdelningen.

I enlighet med direktionens av besparingsskäl framlagda förslag förorda­

des i 1944 års åttonde huvudtitel, att åtta vid karolinska sjukhuset och tre

Kungl. Martts proposition nr 302.

57

vid serafimerlasarettet vakanta ordinarie sjuksköterskebefattningar i löne­

graden A 7, vilka innehafts av assistentsköterskor, skulle utbytas mot

extra ordinarie assistentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5. Riksdagen

framhöll, att skillnaden i löneställningen mellan lönegraden A 7 och löne­

graden Eo 5, i vilken vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag samtliga assi­

stentsköterskor successivt skulle placeras, syntes riksdagen väl stor. Riksda­

gen ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida icke ett visst antal ordinarie be­

fattningar alltjämt borde finnas för assistentsköterskorna, avsedda i första

hand för de assistentsköterskor, som hade en mera ansvarsbetonad tjänst­

göring. Under erinran, att sjuksköterskorna vid dövstumskolorna vore pla­

cerade i lönegraden A 6, framhöll riksdagen vidare, att ifrågavarande löne-

spörsmål borde genom Kungl. Maj:ts försorg bliva föremål för närmare ut­

redning. Den av direktionen med anledning härav verkställda utredningen

har, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, utmynnat i förslag att

20 av de 33 sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 vid karolinska

sjukhuset, vilka vore förenade med assistentskötersketjänstgöring, och samt­

liga 15 med sådan tjänstgöring förenade sjuksköterskebefattningar i löne­

graden A 7 vid serafimerlasarettet skulle successivt utbytas mot ordinarie

assistentsköterskebefattningar i 5 lönegraden. Återstående 13 med assistent­

skö tersketjänstgöring förenade ordinarie befattningar i 7 lönegraden vid

karolinska sjukhuset skulle utbytas mot assistentsköterskebefattningar i lö­

negraden Eo 5. Då nio av ifrågavarande sjuksköterskebefattningar vid karo­

linska sjukhuset vore vakanta, borde dessa omedelbart ersättas med assi­

stentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5. Under erinran örn att löne­

ställningen och därmed sammanhängande anställningsförhållanden för stats­

anställda sjuksköterskor m. fl. äro föremål för utredning genom särskilda

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1944 inom finans­

departementet tillkallade sakkunniga, anser jag mig icke böra tillstyrka för­

slaget örn inrättande vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet av

ordinarie assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5. Jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 9 juni 1944 må vid ifrågavarande sjukhus nu lediga eller

ledigblivande ordinarie sjuksköterskebefattningar, vilka innehafts eller inne­

havas av assistentsköterskor, tills vidare icke återbesättas eller uppehållas

med vikarie. I avvaktan på resultatet av nämnda utredning torde ifråga­

varande ordinarie befattningar i mån av inträffad eller inträffande ledighet

icke böra återbesättas. Såsom ersättning för de vid innevarande budgetårs

ingång vakanta ordinarie sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 —

åtta vid karolinska sjukhuset och tre vid serafimerlasarettet — har med­

givande lämnats att inrätta motsvarande antal extra ordinarie assistentskö­

terskebefattningar i 5 lönegraden. Vid karolinska sjukhuset äro nu ytter­

ligare en och vid serafimerlasarettet ytterligare två ordinarie sjuksköterske­

befattningar i lönegraden A 7 vakanta. Till ersättande av dessa befattningar

torde medel böra beräknas för anställande av motsvarande antal extra ordi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

58

narie assistentsköterskor i 5 lönegraden. Då emellertid vissa svårigheter att

tillsätta de extra ordinarie assistentsköterskebefattningarna visat sig före­

ligga — i synnerhet vid serafimerlasarettets neurokirurgislca klinik — anser

jag mig tillika böra förorda, att vikarie må, efter Kungl. Maj:ts medgivande

i varje särskilt fall, förordnas på vakanta, med assistentskötersketjänstgö-

ring förenade sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7, varvid jag förut­

sätter, att sålunda förordnad vikarie skall äga uppbära vikariatslön.

Direktionens förslag om anställande av en ny assistentsköterska (Eo 5)

vid medicinska kliniken och ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde

med arvode av 1 800 kronor vid kirurgiska kliniken samt utbyte av en

elev mot ett sköterskebiträde (U 1) vid ögonkliniken ävensom höjning av

arvodet åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset med 600 kronor finner jag

mig kunna biträda.

Jag finner mig jämväl böra förorda bifall till direktionens förslag dels

örn förändring av befattningen såsom tandtekniker i lönegraden Ex 7 till

motsvarande befattning i lönegraden Eo 7, dels om uppflyttning av två

tandsköterskebefattningar i lönegraden U 2 till lönegraden Eo 4, dels ock

örn ombildning av en befattning såsom fotografiskt biträde i lönegraden

U 2 till befattning såsom tandsköterska i lönegraden Eo 4.

I enlighet med direktionens förslag tillstyrker jag vidare, att medel be­

räknas för anställande av två nya sjukhusbiträden (städerskor) i lönegra­

den U 1.

Genom beslut den 6 april 1945 har Kungl. Majit, med anledning av en

av direktionen den 13 februari 1945 i ämnet gjord framställning, medgivit,

att direktionen må för tillgodoseende av föreliggande behov av arbetskraft

på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning under budgetåret

1944/45 utöka antalet icke-ordinarie befattningshavare vid sjukhuset med

en sjuksköterska i lönegraden Eo 7, ett sköterskebiträde i lönegraden U 1

och ett skrivbiträde i lönegraden Ex 2. Då behov av dessa befattningar

torde komma att föreligga jämväl under nästa budgetår beräknar jag i det

följande medel för desamma. Direktionens i anslagsäskandena för nästa

budgetår framlagda förslag om inrättande av en skrivbiträdesbefattning i

lönegraden Eo 2 vid röntgendiagnostiska avdelningen torde vid sådant för­

hållande icke böra föranleda någon åtgärd.

I propositionen 1945: 241 har förordats, att maskinmästarna av Ira klass

vid statens sinnessjukhus skola uppflyttas från lönegraden A 14 till löne­

graden A 15 samt att maskinisterna av 2:a klass vid sagda sinnessjukhus

skola uppflyttas från lönegraden A 8 till lönegraden A 9. Under erinran

härom tillstyrker jag föreliggande förslag örn uppflyttning dels av befatt­

ningen såsom maskinmästare vid karolinska sjukhuset från lönegraden

A 16 till lönegraden A 17, dels ock av de tre befattningarna såsom maski­

nist av 3:e klass vid samma sjukhus från lönegraden A 8 till lönegraden

A 9. För samtliga maskinisttjänster vid såväl karolinska sjukhuset som

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

59

serafimerlasarettet torde i likhet med vad som i nyssnämnda proposition

förordats beträffande maskinisttjänstema vid sinnessjukhusen de nuvaran­

de klassbeteckningarna böra borttagas. Såsom en följd härav bör i konsti­

tutorial angivas icke blott den tjänst, utnämningen avser, utan även tjäns­

tens lönegrad.

Vid karolinska sjukhuset äro nu anställda fyra reparatörer i lönegraden

A 7, två reparatörer i lönegraden Eo 7, en reparatör i lönegraden Ex 7 och

en hjälpmontör i lönegraden Ex 5. Den av allmänna lönenämnden nu verk­

ställda utredningen rörande löneställningen för nämnda befattningshavare

och de två vid serafimerlasarettet anställda reparatörerna i lönegraden A 7

har utmynnat i förslag, dels att reparatörstjänsterna vid ifrågavarande två

sjukhus skola uppflyttas från 7 till 8 lönegraden, dels att extra reparatörs-

tjänsten vid karolinska sjukhuset skall — utöver uppflyttningen till 8 löne­

graden — förändras till extra ordinarie befattning, dels ock att befattningen

såsom hjälpmontör vid sistnämnda sjukhus skah ombildas till extra ordinarie

befattning såsom hantverkare i 6 lönegraden. Jag finner i likhet med all­

männa lönenämnden en placering av reparatörsbefattningarna i högre lö­

negrad än 7 vara motiverad och delar nämndens uppfattning, att tillräck­

liga skäl icke föreligga för en allmän uppflyttning av ifrågavarande tjänster

över 8 lönegraden. Då jag icke blivit övertygad om att behov föreligger

vid karolinska sjukhuset av en befattning såsom förste reparatör i lönegra­

den A 10, avsedd för en under maskinmästaren sorterande speciell arbets­

ledare för sjukhusets montörer, anser jag mig icke kunna förorda bifall till

det av två av lönenämndens ledamöter framlagda förslaget, att en av de

vid sjukhuset i lönegraden A 7 placerade reparatörerna skulle uppflyttas till

10 lönegraden såsom förste reparatör. Jag biträder därför majoritetens i

lönenämnden förslag, att samtliga reparatörsbefattningarna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet skola placeras i 8 lönegraden. Därjämte

förordar jag bifall till nämndens förslag, att den nuvarande extra repara-

törstjänsten vid karolinska sjukhuset förändras till extra ordinarie befatt­

ning och att tjänsten såsom hjälpmontör vid samma sjukhus ombildas till

befattning såsom hantverkare med placering i lönegraden Eo 6.

Vad beträffar den av. allmänna lönenämnden berörda frågan om tjänste-

benämningen för de nuvarande, i lönegraden A 6 placerade befattningarna

såsom eldare av lia klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

biträder jag lönenämndens förslag, att dessa befattningar skola med oför­

ändrad lönegradsplacering benämnas hantverkare. Den av mig sålunda

förordade ändrade tjänstebenämningen berör fyra befattningar vid karolinska

sjukhuset och tre vid serafimerlasarettet.

Samtliga vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet nu befintliga

egentliga eldartjänster äro icke-ordinarie befattningar. Vid karolinska sjuk­

huset finnas sålunda sex befattningar såsom andre eldare i lönegraden Eo 5

och en befattning såsom eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 samt vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

60

serafimerlasarettet likaledes sex tjänster såsom andre eldare i lönegraden

Eo5. Direktionen har nu föreslagit, att tre av de extra ordinarie eldart järn

sterna vid karolinska sjukhuset och fyra av de extra ordinarie eldartjänster­

na vid serafimerlasarettet skola förändras till ordinarie befattningar i löne­

graden A 5. Jag finner mig böra tillstyrka ifrågavarande förslag med den

jämkningen, att antalet ordinarie befattningar bestämmes till fyra vid så­

väl karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet. Benämningen andre el­

dare torde böra ändras till eldare. Mot direktionens förslag örn förändring

av den extra befattningen vid karolinska sjukhuset såsom eldare (kolläm­

pare) i 5 lönegraden till extra ordinarie befattning i samma lönegrad har

jag icke funnit anledning till erinran.

I nyssnämnda proposition 1945: 241 har förordats, att sysslomansbefatt-

ningarna vid de större sinnessjukhusen skola uppflyttas från lönegraden

A 24 till lönegraden A 26. Vidare har föreslagits, att tjänstebenämningen

syssloman skall ersättas med benämningen sjukhusintendent. I avsaknad

av utredning är jag icke nu beredd att taga ställning till frågan, huruvida

den salunda förordade uppflyttningen av nyssnämnda befattningar bör på­

verka lönegradsplaceringen av de två vid karolinska sjukhuset respektive

serafimerlasarettet befintliga, i lönegraden A 24 placerade sysslomanstjäns-

terna, och ifrågasätter jag därför icke för närvarande någon ändring be­

träffande dessa tjänsters placering i lönegrad. Däremot torde tjänstebenäm­

ningen nu böra ändras till sjukhusintendent.

I propositionen 1943: 175 anmäldes, att Kungl. Majit funnit sig böra

medgiva, att viss vikarierande personal tillerkändes dyrtidskompensation,

motsvarande kristillägg. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 oktober 1944

har detta medgivande utsträckts att omfatta jämväl vikarierande under­

läkare m. fl. Kungl. Majit har vidare genom beslut den 9 februari 1945

medgivit, att lönerna för vikarier och tillfälligt anställda befattningshavare,

tillhörande den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet, må tills vidare under år 1945 utgå med

belopp, motsvarande den kontanta avlöning, som efter föreskrivna pen-

sionsavdrag tillkomma extra ordinarie befattningshavare vid sjukhusen, till­

hörande samma personal, enligt löneplan U. Detta medgivande har läm­

nats till följd av svårigheterna att erhålla vikarierande personal av ifråga­

varande slag. Den kostnadsökning, som under nästa budgetår beräknats

uppstå på grund av nämnda medgivanden, har av direktionen uppskattats

till cirka 54 800 kronor. Posterna i avlöningsstaten för karolinska sjukhu­

set böra underkastas jämväl andra ändringar bland annat med hänsyn till

belastningen och den i årets statsverksproposition förordade uppräkningen

av s. k. huvudsyssloarvoden. Dessa förändringar framgå av följande sam­

manställning, vari hänsyn jämväl tagits till de ökningar och minskningar

av olika anslagsposter, som föranledas av vad jag i det föregående till­

styrkt.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

61

I. Radiofysiska och radiopatologiska institutionerna.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 laborator, tillika avdelningsföreståndare, i A 28 tillkommer................................

1 förste strålskyddsinspektör i A 26 tillkommer..........................................................

Ökning eller

minskning

kronor

+ 10 200

+ 9 300

+ 2 000

+ 21 500

Arvoden och särskilda ersättningar

,

bestämda av Kungl. Majit.

Arvode åt 1 assistent tillkommer.......................................................................................

+

6 000

Vikariatsersättningar..............................................................................................................

+

100

+

6100

.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Löner åt 2 byråingenjörer (Ex 22 och Ex 18) bortgå.............................................

— 12 100

1 strålskyddsinspektör i Eo 23 tillkommer....................................................................

+

7 600

Vikariatsersättningar..............................................................................................................

+

1500

— 3 000

Rörligt tillägg.

Tillkommer på grund av personalförändringar.............................................................

+

3 400

II. Sjukhuset i övrigt.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 sjuksköterskebefattning i A 7 återbesattes ej.............................................................

— 3 800

Uppfattning av maskinmästartjänsten från A 16 till A 17, av 3 maskinisten-

ster från A 8 till A 9 och av 4 reparatörstjänster från A 7 till A 8.............

+

1600

Ordinariesättning av 4 eldartjänster i 5 lönegraden....................................................

+ 12 500

Höjning med hänsyn till belastningen.............................................................................

+ 19 700

+ 30 000

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Arvode till 1 biträdande överläkare (narkosöverläkare) bortgår.............................

— 9 900

Vikariatsersättningar..............................................................................................................

—

700

Uppräkning av huvudsyssloarvoden .................................................................................

+

9 600

— 1000

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

1 befattning såsom narkosöverläkare i Eo 26 tillkommer..........................................

+

8 900

1 befattning såsom andre underläkare i Ex 22 vid radiumhemmets gynekologiska

avdelning tillkommer.......................................................................................................

+

6 800

1 assistentsköterskebefattning i Eo 5 tillkommer såsom ersättning för sköterske-

befattning i A 7, som ej må återbesättas................................................................

+

3 000

1 assistentsköterska i Eo 5 anställes vid medicinska kliniken...................................

+

3 000

1 halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde anställes vid kirurgiska kliniken ....

-t-

1 800

1 elev på ögonkliniken ersättes med ett sköterskebiträde iUl.............................

+

1500

Arvodet åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset höjes.............................................

+

600

Tjänsten såsom tandtekniker i Ex 7 förändras till extra ordinarie i 7 lönegraden

+

200

2 tandsköterskebefattningar i U 2 placeras i Eo 4 och 1 befattning såsom foto-

grafiskt biträde förändras till tandsköterskebefattning i Eo 4.............................

+

2100

2 sjukhusbiträden (städerskor) i U 1 anställas.............................................................

+

4 000

62

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

1 sjuksköterska i Eo 7, 1 sjuksköterskebiträde i U 1 och 1 skrivbiträde i Ex 2

vid röntgendiagnostiska avdelningen.............................

Ökning eller

minskning

kronor

+ 7 700

2 reparatörstjänster i Eo 7 uppflyttas till Eo 8, 1 reparatörs tjänst i Ex 7 för­

ändras till extra ordinarie tjänst i 8 lönegraden och 1 tjänst såsom hjälpmon­

tör förändras till tjänst som hantverkare i Eo 6.......................................

+ 1200

4 tjänster såsom andre eldare i Eo 5 bortgå och 1 tjänst såsom eldare (kolläm­

pare) i Ex 5 förändras till extra ordinarie i 5 lönegraden.............................

—11 600

Lönetillägg, motsvarande kristillägg, och annan löneförbättring för vikarierande

och annan tillfälligt anställd personal................................

+ 54 800

Löneklassuppflyttningar och vikariekostnader på grund av personalutökningen . .

+ 13 000

Hör liff t

tillägg.

Med hänsyn till belastningen synes någon uppräkning av denna anslagspost icke

erforderlig.............................

+ 97 000.

Avlöningsstatens slutsumma bör alltså ökas med (21 500 + 6 100 —

— 3 000 + 3 400 + 30 000 — 1 000 + 97 000 =) 154 000 kronor och an­

slaget sålunda uppföras med (4 196 000 + 154 000 =) 4 350 000 kronor.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 302.

63

III. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus:

Serafimerlasarettet: Avlöningar.

Förevarande anslag är uppfört med 1 893 000 kronor. Avlöningsstaten

för lasarettet med tillhörande bestämmelser återfinnes på sid. 505 ff. i stats-

liggaren.

Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt örn höjning av ansla­

get med 49 000 kronor till 1 942 000 kronor. Av handlingarna inhämtas

bland annat följande.

Sköterskor. Direktionen har anmält, att en av de på övergångsstat

uppförda sjuksköterskorna i lönegrad A 7, placerad på medicinska polikli­

nikens mottagning, avgått. Då hon skulle ersättas med ett extra ordinarie

kontorsbiträde i lönegrad Eo 4, uppkomme motsvarande minskning av an­

slagsbehovet. I anslutning till vad i anslagsäskandena för karolinska sjuk­

huset anförts angående assistentsköterskor har direktionen för serafimerla­

sarettet beräknat 15 assistentsköterskor i lönegrad A 5. Medel har i staten

för budgetåret 1945/46 likväl beräknats för allenast 5, emedan endast detta

antal befattningar i lönegrad A 7 äro vakanta.

Direktionen har vidare hemställt, att medel måtte beräknas för en ny

assistentsköterska (Eo 5) på neurolcirurgiska kliniken, en ny assistentskö­

terska (Eo 5) på den plastikkirurgiska avdelningen och en extra sjukskö­

terska (Ex 7) på neurologiska kliniken. Härom har direktionen i huvudsak

anfört:

Medel har beräknats för anställande jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande

den 11 februari 1944 av en assistentsköterska på neurokirurgiska kliniken.

Den plastikkirurgiska verksamheten har visat sig kräva ökning av an­

talet assistentsköterskor vid kirurgiska kliniken. Direktionen har tills vi­

dare begränsat sig till 1 befattning.

Vid neurologiska kliniken har upptagits en ny behandlingsform. Denna

innebär att patientens kroppstemperatur höjes mycket högt med elektrisk

apparat, vilket kräver ständig övervakning av väl kvalificerad sjuksköter­

ska. Direktionen har tills vidare, med hänsyn till att ifrågavarande be­

handlingsform tillämpats under en kort tidrymd, anställt sköterskan som

extra befattningshavare och beräknat medel till hennes avlöning i enlighet

härmed.

Statskontoret har anfört, att frågan örn den plastikkirurgiska verksamhe­

ten erfordrade ökad sköterslcepersonal undandroge sig statskontorets be­

dömande.

Sköter skebiträden. Direktionen har beräknat medel för sex

nya sköterskebiträden (U 1) och härom anfört:

Medel ha beräknats för tre av Kungl. Maj:t den 11 februari 1944 med­

givna nya befattningar som sköterskebiträden på neurokirurgiska kliniken.

64

Vidare måste 2 sköterskebiträde]! anställas vid denna klinik i stället för

elever. Sköterskeskolorna lia nämligen icke ansett sig kunna tillhandahålla

dessa elever, ett förhållande som torde bli bestående.

Direktionen har berett ökade lokaler för den starkt ökade verksamheten

vid den röntgendiagnostiska avdelningen. Härför kräves ökning av antalet

sköterskebiträdesbefattningar med 1.

Vidare bör en befattning som sköterskebiträde ändras till befattning så­

som sjukhusbiträde (städerska) i samma lönegrad. Härigenom uppstår dock

ingen kostnadsförändring.

Statskontoret har anfört:

Frågan örn röntgenavdelningens utvidgning medför behov av ännu ett

sköterskebiträde undandrager sig statskontorets bedömande. Direktionens

av bristen på sjuksköterskeaspiranter föranledda förslag örn ersättande av

provsköterskor med sköterskebiträden föranleder icke någon annan erinran

från statskontorets sida än att ämbetsverket förutsätter, att i den mån ele­

ver kunna erhållas, nämnda utbyte icke kommer till stånd.

Städ- och kökspersonal. Direktionen har hemställt om in­

rättande av tre nya tjänster som sjukhusbiträden (städerskor) i lönegraden

U 1. Vidare har direktionen meddelat att direktionen vakanssatt fyra köks-

biträdesbefattningar (U 1) och utbytt en dylik befattningshavare mot en

elev. Direktionen har anfört:

Såsom nämnts har direktionen berett ökade lokaler för den starkt ökade

verksamheten vid den röntgendiaguostiska avdelningen. Härför kräves ök­

ning av antalet sjukhusbiträdesbefattningar (städerskor) med en halv. På

grund av ovannämnda nya behandlingsform på neurologiska kliniken krä­

ves till följd av utökade lokaler (2 laboratorie- och 1 expeditionsrum) och

ökat arbete ett sjukhusbiträdes arbete, motsvarande halv arbetsdag.

Vid medicinska klinikens elektrokardiografiska laboratorium har arbetet

ökats så, att ett sjukhusbiträde (städerska), som förut biträtt halva, nu

behövs hela dagen. Det kemiska laboratoriet har beretts ökade lokaler

(en och en halv våning i norra gårdshuset Hantverkaregatan 4). För disk

och städning därstädes behövs ett sjukhusbiträde halva dagen. Nya lokaler

för apoteket har beretts i samma hus, och detta kräver ävenledes ett sjuk­

husbiträde halva dagen. För avlösning av telefonisterna varannan söndag

och lördag samt vissa tider på dagen för möjliggörande av att längre tid få

2 telefonister tjänstgörande samtidigt m. m. har ett sjukhusbiträde anställts

motsvarande halva dagen. Ett sköterskebiträde har som nämnts överförts

till sjukhusbiträde.

Genom minskad frekvens i matsalarna och andra åtgärder ha efter hand

4 befattningar som köksbiträde i lönegrad U 1 vakanssatts. Det har synts

direktionen riktigast att nu beräkna en motsvarande anslagsändring, var­

jämte 1 biträde ersatts med 1 elev.

Extra ordinarie anställning åt viss extra perso­

nal. Direktionen har hemställt om extra ordinarie anställningsform för ett

tekniskt biträde i lönegraden Ex 7, en telefonist i lönegraden Ex 2 och ett

kameral biträde i lönegraden Ex 8. Direktionen, som erinrat örn att en lik-

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

ilande framställning för innevarande budgetår avslagits, har förklarat sig

med hänsyn till de starka skäl, som anförts för framställningen, icke kunna

underlåta att förnya sin hemställan.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt framställningen.

Sköterskeelever. Direktionen har anfört, att det visat sig nöd­

vändigt att för erhållande av lämpliga elever vid röntgenavdelningen be­

räkna fem äldre elever, s. k. provsköterskor, i stället för tidigare beräknade

fem yngre. Samma vore förhållandet beträffande en elev vid kemiska labo­

ratoriet.

Statskontoret har anfört, att framställningen icke föranledde annan er­

inran från statskontorets sida än att i den mån elever sedermera kunde er­

hållas nämnda utbyte icke borde komma till stånd.

Löneförbättring åt vikarier. Direktionen har erinrat

att förhållandena på arbetsmarknaden m. m. nödvändiggjort att till vika­

rier och annan tillfälligt anställd personal utbetala höjda arvoden. Härför

krävdes anslagsförstärkning, som direktionen för nästa budgetår beräknat

till 30 000 kronor.

Övriga förslag. Direktionen har, såsom omnämnts vid behand­

lingen av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset, före­

slagit, att de två reparatörerna i lönegraden A 7 vid serafimerlasarettet

uppflyttas till lönegraden A 8 samt att fyra av lasarettets sex andre eldare

i lönegraden Eo 5 erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden. Vidare har

direktionen framhållit, att direktionen på grund av den plastikkirurgiska

verksamheten måst öka arbetstiden för en fotograf från 12 till 20 timmar

per vecka och arvodet från 2 400 till 3 900 kronor, och gjort framställning

om härav föranledd ökad medelsanvisning. I övrigt har direktionen räknat

med vissa smärre justeringar av nuvarande anslagsposter, bland annat

minskning av anslagsposten till rörligt tillägg. I

I enlighet med tidigare fattat beslut torde en nu ledigbliven, på över­

gångsstat uppförd befattning såsom sjuksköterska i lönegraden A 7 böra

ersättas med en befattning såsom kontorsbiträde i lönegraden Eo 4.

Beträffande direktionens förslag örn inrättande av assistentsköterskebe-

fattningar i lönegraden A 5 torde jag få hänvisa till vad jag anfört i denna

fråga under anslaget till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

För tillgodoseende av neurokirurgiska klinikens personalbehov har Kungl.

Majit genom beslut den 11 februari 1944 medgivit, att en vakant assistent-

sköterskebefattning i lönegraden Eo 5 vid lasarettet finge tillsättas och att

tre nya sköterskebiträden i lönegraden U 1 finge anställas vid nämnda kli­

nik. Medel för avlönande av denna personal beräknar jag i det följande.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr SOS.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 802.

65

Departe­

mentschefen.

66

Direktionens nu gjorda framställning om anvisande av medel för anställan­

de av ytterligare två sköterskebiträden vid kliniken i stället för elever, som

icke kunnat erhållas, anser jag mig böra tillstyrka. Ett sköterskebiträde

torde vidare i enlighet med direktionens förslag böra anställas vid röntgen­

diagnostiska avdelningen.

Jag anser mig likaledes böra biträda direktionens framställning om me­

delsanvisning för avlönande av en sjuksköterska i lönegraden Ex 7 vid

den neurologiska kliniken.

Förslaget örn anställande av en assistentsköterska för den plastikkirur­

giska verksamheten anser jag mig för närvarande icke böra biträda. Där­

emot finner jag mig böra förorda direktionens förslag om anvisande av

ytterligare 1 500 kronor till arvode åt en fotograf, vars arbetstid utsträckts

på grund av nämnda verksamhet.

Mot direktionens förslag om inrättande av tre nya tjänster i lönegraden

U 1 såsom sjukhusbiträden (städerskor) har jag icke funnit anledning till

erinran.

Den av direktionen vidtagna åtgärden att vakanssätta fyra köksbiträdes-

befattningar i lönegraden U 1 och utbyta ett köksbiträde mot en elev med­

för visst minskat anslagsbehov.

Direktionens förnyade förslag örn förändring av dels en extra befattning

såsom tekniskt biträde i 7 lönegraden, dels en extra befattning såsom tele­

fonist i 2 lönegraden, dels ock en befattning såsom kameralbiträde i 8 löne­

graden till extra ordinarie befattningar i motsvarande lönegrader anser jag

mig böra biträda.

I enlighet med direktionens förslag torde medel böra beräknas för an­

ställande av sex provsköterskor i stället för sköterskeelever.

Såsom jag förut erinrat har vikarierande och tillfälligt anställd personal

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet beretts viss avlöningsför-

bättring. Till följd härav torde ifrågavarande anslag böra höjas med 30 000

kronor.

I enlighet med vad jag förordat vid behandlingen av frågan om anslag

till avlöningar vid karolinska sjukhuset böra klassbeteckningama för befatt­

ningarna såsom maskinmästare och maskinist vid serafimerlasarettet bort­

tagas, benämningen på tjänsterna såsom eldare av l:a klass ändras till

hantverkare, de två befattningarna såsom reparatör i lönegraden A 7 upp­

flyttas till lönegraden A 8, fyra av tjänsterna såsom andre eldare i lönegra­

den Eo 5 förändras till ordinarie befattningar såsom eldare i 5 lönegraden

och tjänstebenämningen syssloman ersättas med benämningen sjukhusin­

tendent.

Den i årets statsverksproposition förordade uppräkningen av huvudsysslo-

arvoden med 6—8 procent medför visst ökat medelsbehov under förevaran­

de anslag.

I enlighet med vad som föreslagits i propositionen 1945:134 har riks­

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 302.

67

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

dagen medgivit, att för överläkaren vid serafimerlasarettets röntgenavdel­

ning, docenten vid karolinska mediko-kirurgiska institutet E. L. R. Lys­

holm må vid nämnda institut från och med den 1 juli 1945 inrättas en per­

sonlig professur i röntgendiagnostik. Vid anmälan av nämnda fråga förut­

satte jag, att den av Lysholm innehavda befattningen såsom överläkare

vid serafimerlasarettets röntgenavdelning i lönegraden A 29 icke skulle

återbesättas efter hans tillträde av professuren utan tills vidare hållas va­

kant. Jag anförde vidare, att under nu ifrågavarande anslag borde för

nästa budgetår beräknas ett belopp av 1 500 kronor såsom arvode åt Lys­

holm i egenskap av överläkare vid lasarettets röntgenavdelning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit förordar jag

följande ändringar i avlöningsstaten för serafimerlasarettet. * 1 2 * * 5 6

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 sjuksköterskebefattning i A 7 på övergångsstat bortgår..........................................

2 sjuksköterskebefattningar i A 7 återbesättas ej .......................................................

Uppflyttning av 2 reparatörstj änster från A 7 till A 8.............................................

Ordinariesättning av 4 eldartjänster i 5 lönegraden....................................................

Befattningen såsom överläkare vid röntgenavdelningen i A 29 vakanssättes . . .

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Uppräkning av huvudsyssloarvoden .................................................................................

Arvode åt överläkare vid röntgenavdelningen tillkommer..........................................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

1 kontorsbiträdesbefattning i Eo 4 tillkommer.............................................................

2 assistentsköterskebefattningar i Eo 5 såsom ersättning för 2 sjuksköterskebefatt­

ningar i A 7, vilka ej må återbesättas.......................................................................

1 assistentsköterskebefattning i Eo 5 bar tillkommit vid neurokirurgiska kliniken

6 sköterskebiträdesbefattningar i U 1, varav 5 vid neurokirurgiska kliniken och

1 vid röntgendiagnostiska avdelningen, ha tillkommit eller tillkomma; antalet

provsköterskor minskas med 3 och antalet elever med 1.......................................

3 sjukhusbiträden (städerskor) i U 1 anställas.............................................................

Ökat arvode åt en fotograf.................................................................................................

5 köksbiträdesbefattningar i U 1 uppehållas ej; 1 kökselev har anställts.............

1 befattning såsom tekniskt biträde i Ex 7, 1 befattning såsom telefonist i Ex 2

och 1 befattning såsom kameralt biträde i Ex 8 förändras till extra ordinarie

befattningar...........................................................................................................................

1 sjuksköterska i Ex 7 har anställts vid neurologiska kliniken.................................

6 sköterskeelever ersättas med provsköterskor.............................................................

lönetillägg, motsvarande kristillägg, och annan löneförbättring för vikarierande

och annan tillfälligt anställd personal..........................................................................

4 andre eldare i Eo 5 bortgå..............................................................................................

Rörligt tillägg.

Med hänsyn till belastningen och för avrundning av avlöningsanslagets slutsumma

minskas denna anslagspost med....................................................................................

Ökning eller

minskning

kronor

3 500

— 7 000

+

400

+ 12 500

— 10 700

—

8 300

+

7 100

+

1 500

+

8 600

+

2 800

+

6 000

+

3 000

+

9 400

+

6 000

+

1 500

— 9 700

+

400

+

3 100

+

2 300

+ 30 000

— 11 800

+ 43 000

1 300

Sammanlagt torde avlöningsstaten alltså böra ökas med (— 8 300 +

+ 8 600 -f 43 000 — 1 300 =) 42 000 kronor till (1 893 000 + 42 000 =)

1 935 000 kronor.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

IV. Anslag till fortsättnings- och repetitionskurser

för läkare.

Historik.

En medicinsk fortsättningskurs hölls för första gången i Stockholm

år 1909. Ändamålet med kursen, som tillkommit på initiativ av yngre läkare

vid karolinska institutet, var att bereda praktiserande läkare tillfälle till re­

petition eller att studera någon specialgren av medicinen. Dylika kurser höllos

jämväl åren 1911 och 1913. Några statsanslag till nämnda kurser utgingo

icke. Så var däremot fallet med en råd dylika kurser, som anordnades under

åren 1915—1931. Statens bidrag lämnades i form av stipendier till kursdel­

tagarna såsom närmare framgår av följande redogörelse.

Till stipendier för i statens, landstings eller kommuns tjänst anställda läkare

för bevistande av medicinska fortsättningskurser anvisade riksdagen 4 500

kronor på extra stat för år 1915 samt 6 000 kronor för vartdera av åren

1917 och 1919. Enligt de för anslagens användning gällande grunderna utgingo

stipendierna med högst 300 kronor. För år 1921 beviljade riksdagen ett dylikt

anslag av 12 000 kronor. Rörande användningen av sistnämnda anslag be­

stämdes, att stipendiernas antal borde vara 28 samt att de borde utgå med

ett högsta belopp av 400 kronor. Återstoden av anslaget skulle användas till

resekostnader för provinsialläkare från övre Norrland, dock att i den mån

sistnämnda belopp ej bomme till användning för avsett ändamål, hinder ej

skulle möta att jämväl använda detta belopp till stipendier.

Under vart och ett av åren 1921—1924 gjorde medicinalstyrelsen framställ­

ningar örn anvisande av medel till motsvarande ändamål. Av statsfinansiella

skäl föranledde dessa framställningar dock icke någon åtgärd, varför några

medicinska fortsättningskurser under denna tid icke anordnades. Med anled­

ning av en motion beviljade emellertid 1925 års riksdag för bugetåret 1925/26

ett anslag till stipendier av förevarande slag på 7 500 kronor, och i samband

därmed nedsattes stipendiebeloppet till högst 300 kronor, dock att intill 600

kronor finge användas som bidrag till resekostnader för provinsialläkare i

Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, som deltoge

i fortsättningskurserna.

Åren 1926, 1927 och 1928 anslog riksdagen icke några medel för fortsätt­

ningskurser.

Sedermera ha dylika kurser med statsunderstöd i form av stipendier till

deltagarna varit anordnade under åren 1929 och 1931. Efter sistnämnda år

ha anslag till stipendier icke anvisats. Av medicinalstyrelsen gjorda framställ­

ningar ha icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Deltagarantalet vid de olika kurserna har varierat mellan 40 och 60. Vid

sista kursen, år 1931, var antalet kursdeltagare 66.

För finansiering av kurserna erlade varje deltagare en bestämd summa för

den eller de delkurser, han önskade bevista. I regel bestämdes kursavgiften till

4 eller 5 kronor per timme, dock högst 40—50 kronor per kurs och deltagare.

Allt efter det antal kurser och föreläsningar, en deltagare bevistade, växlade

alltså vederbörandes utgifter ej oväsentligt.

69

Av de erlagda avgifterna avsattes under senare tid 5 kronor per kursdel­

tagare för expedition, lokalhyra m. m. Överskottet uppdelades på respektive

föreläsare allt efter antalet åhörare vid de olika kurserna,

Vid en del fortsättningskurser ha stipendiebidrag erhållits icke allenast från

staten utan även från vissa sammanslutningar, såsom Sveriges läkarförbund,

svenska stadsläkarföreningen och svenska provinsialläkarföreningen.

Efter ett längre uppehåll upptogos medicinska fortsättningskurser ånyo i

Göteborg. I samarbete med Göteborgs stads överläkare anordnade nämligen

Göteborgs högskola under medicinalstyrelsens ledning s. k. fortsättnings- och

repetitionskurser för läkare hösten 1940, våren 1941 och hösten 1942. Vid

dessa kurser, vilka omfattade tre veckor, ha mottagits 30 läkare per kurs.

Verksamheten vid kurserna har bestått dels av katedrala föreläsningar över

sådana ämnen, som ansetts ha särskild aktualitet för tjänsteläkare och prak­

tiserande läkare eller uti vilka medicinen gjort särskilt stora framsteg under

de senaste decennierna, dels av praktisk undervisning genom demonstration

av sjukdomsfall på sjukhusen.

Våren 1941 bildade tre lärare vid karolinska institutet en kommitté med

uppgift att försöka på frivillighetens väg ordna en ny fortsättningskurs. Inom

ämnena medicin, kirurgi och pediatrik anordnades sammanhängande föreläs­

ningsserier, vilka betraktades såsom obligatoriska för kursdeltagarna. Vid

sidan härav ordnades ett stort antal specialföreläsningar. Kursen hölls i Stock­

holm under tiden 14—27 september 1941. Deltagarna hade endast att erlägga

25 kronor i administrationsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Läkarutbildningssakkunnigas förslag.

De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyn­

digande den 10 juni 1938 av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallade

sakkunniga för utredning angående läkarutbildningens reformering (läkarut-

bildningssakkunniga) ha den 29 september 1943 avlämnat ett betänkande

med utredning och förslag angående fortsättnings- och repetitionskurser för

läkare (stat. off. utr. 1943:41). De sakkunniga ha hemställt, att proposition

måtte föreläggas riksdagen om beviljande av anslag till dylika kurser.

De sakkunniga ha anfört i huvudsak följande.

Av de samråd, som de sakkunniga haft med representanter för ett flertal

läkarsammanslutningar, har otvetydigt framgått, att stora grupper läkare

ha behov av efterutbildning. Fortsättnings- och repetitionskurserna öka läkar­

nas möjlighet att snabbt och effektivt orientera sig bland de nya terapeutiska

möjligheter, som den medicinska forskningen erbjuder, och att göra sig för­

trogna med det medicinska framåtskridandet. Behovet av efterutbildning

synes vara mindre uttalat bland universitetslärare och sjukhusläkare än bland

tjänsteläkare, läkare vid sanatorier och sinnessjukhus, militärläkare och pri­

vatpraktiserande läkare. Det är ett samhälleligt intresse, att en väl organiserad

medicinsk efterutbildning kommer till stånd.

De sakkunniga föreslå, att efterulbildningen huvudsakligen göres frivillig

och att man söker skapa ett allmänt intresse och förtroende för kursverksam­

heten för att sålunda nå en så slör anslutning som möjligt. Mot införandet

av ett helt obligatoriskt kurssystem resa sig svårigheter bland annat av ekono­

misk art, och det är tydligt, att ett sådant system för närvarande icke skulle

komma att omfattas av ett allmänt gillande från läkarkårens sida. Det är

70

emellertid av alldeles särskilt intresse för staten att, såvitt angår de stats­

anställda läkarna, understödja deltagandet i efterutbildning. Det gäller här

framförallt provinsialläkarkåren, militärläkarkåren och läkarna vid de stat­

liga sinnessjukhusen. Efterutbildningen bör därför för dessa läkare göras obli­

gatorisk, varvid förutsattes, att de under kurstiden få åtnjuta sina löneförmå­

ner i samma utsträckning, som för närvarande gäller i fråga om provinsiallä­

kare, som deltaga i fortsättnings- och repetitionskurser, respektive militär­

läkare, som deltaga i militärläkarkurser. Det är önskvärt, att efterutbildningen

ordnas på samma sätt för av landsting och kommun anställda läkare, för vilka

motsvarande behov kan anses föreligga. De sakkunniga understryka behovet

av att dessa läkare vid deltagande i efterutbildning erhålla motsvarande för­

måner som provinsialläkare. För att en ur samhällelig synpunkt önskvärd an­

slutning skall uppnås även från de läkares sida, vilka ej kunna påräkna lön

under kurstiden, bör staten även i framtiden anslå medel till stipendier.

Undervisningen förlägges tills vidare till Stockholm och Göteborg. Om kurs­

verksamheten behöver okas, bör man överväga lämpligheten av att förlägga

en del därav till universitet eller centrallasarett. Det bör tillkomma medici­

nalstyrelsen att fatta beslut örn kursernas förläggning.

_ Efterutbildningen anordnas i form av kurser på tre veckor. Tills vidare

givas årligen en kurs med 50 deltagare i Stockholm och en kurs med 30 del­

tagare i Göteborg. Läkare med allmän medicinsk verksamhet fullgöra lämpli­

gen efterutbildning 2 gånger, förslagsvis vid 40—45 års ålder och 50—55 års

ålder. För de läkare, för vilka efterutbildningen är obligatorisk, anger medi­

cinalstyrelsen eller vederbörande militära myndighet tidpunkten för efterut­

bildningen. Vederbörande läkare bör emellertid om möjligt själv få välja tid­

punkten inom loppet av en treårsperiod.

Det är nödvändigt, att fortsättningskurserna få en enhetlig organisation

och att de komma att stå under en enhetlig ledning. Det synes lämpligt, att

medicinalstyrelsen står såsom ledare för kurserna, bestämmer tidpunkt och

plats för desamma, godkänner programmen, utser deltagare (bortsett från de

militärläkare, vilka hänvisas till kurserna av vederbörande militära myn­

dighet) och svarar för kostnaderna, under det att högskolan (eventuellt cen­

trallasarettet) svarar för det rent administrativa, utser lämpliga lärarkrafter,

anskaffar föreläsningslokaler och undervisningsmaterial. Programmen upp­

göras av en bestyrelse vid högskolan (centrallasarettet).

De sakkunniga framlägga icke något detaljerat program för kurserna men

ha ansett tre föreläsningar och två timmars demonstration dagligen vara en

lämplig omfattning av undervisningen. Eventuellt bör i anslutning till den

egentliga kursen givas en kurs i socialmedicin, omfattande en vecka, för bland

annat tjänsteläkare. Denna kurs är ej avsedd att ersätta nuvarande tjänste-

läkarkurs.

Av erfarenheterna från Göteborg kan man beräkna administrationskostna­

derna för en kurs på 30 deltagare till omkring 800 kronor. Vid de tidigare

stockholmskurserna var arvodet till lärarna högst växlande, beroende på att

det beräknades med hänsyn till antalet åhörare. Vid senare års kurser i Göte­

borg och Stockholm ha lärarna ställt sig kostnadsfritt till förfogande. Vid den

senaste kursen i Göteborg kunde de dock genom en enskild donation erhålla

ett mindre arvode. Skola kurserna bli regelbundet återkommande, kan man

ej räkna med att lärarna skola föreläsa utan ersättning. Här berörda under­

visning måste betecknas såsom mycket kvalificerad, och ett arvode på 50

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

71

kronor per föreläsning har av de sakkunniga ansetts skäligt. Då demonstra­

tionerna icke fordra samma förberedelse, torde i fråga om dem ett arvode

av 50 kronor för två timmars undervisning vara tillräckligt.

Utgifterna för kurserna skulle således bli följande:

Kurs med 30 deltagare.

Administrationskostnader .................................... kronor 800

45 föreläsningar å 50 kronor.................... »

2 250

72 demonstrationer å 50 kronor.................... ..... »

3 600

Summa kronor 6 650.

Kurs med 50 deltagare.

Administrationskostnader ...................................... kronor 1 000

45 föreläsningar ä 50 kronor...................... »

2 250

126 demonstrationer å 50 kronor.......... ................. » 6 300

Summa kronor 9 550.

Räknar man med en kurs å 9 550 kronor och en kurs ä 6 650 kronor varje

år, kommer den årliga undervisningskostnaden att belöpa sig till 16 200 kro­

nor. De sakkunniga finna det rimligt, att dessa utgifter täckas av allmänna

medel och att kurserna således göras avgiftsfria för deltagarna. Skulle de helt

ersättas av kursdeltagarna, bleve kursavgiften ungefär 200 kronor.

Införes i anslutning till den egentliga undervisningen en kurs i socialmedi­

cin, omfattande en vecka, stiger undervisningskostnaden med enahanda be­

räkning till 21 600 kronor.

Enligt de sakkunnigas mening böra stipendierna maximeras till 500 kronor.

Det synes böra ankomma på medicinalstyrelsen att vid fördelningen av sti­

pendierna och vid avgörandet av dessas storlek taga hänsyn till vederböran-

des behov av ekonomiskt stöd, till resekostnadernas storlek samt, vad be­

träffar av landsting och kommun anställda läkare, även till storleken av det

ekonomiska bidraget från arbetsgivarens sida. De statsanställda läkarna böra

endast kunna erhålla bidrag till täckande av resekostnaderna, och detta bör i

regel ifrågakomma allenast för läkare med lång resväg. Att de sakkunniga

ansett en höjning av stipendiebeloppet skälig, beror på att penningvärdet för­

sämrats samt att de här föreslagna stipendierna skola utgå, till läkare, för vilka

efterutbildningen innebär en större ekonomisk uppoffring än för statsanställda

läkare. De privatpraktiserande läkarna t. ex. gå icke blott miste om sin för­

tjänst under kurstiden utan måste därutöver räkna med stående utgifter för

mottagningsvåning m. m. under densamma med sänkta inkomster pa grund av

minskad praktik den närmaste tiden efter utbildningens slut. De sakkunniga

ha räknat med att tills vidare årligen 80 läkare skola deltaga i efterutbild­

ningen samt att omkring 40 av dessa äro statsanställda. Räknar man med att

ungefär hälften av de övriga kunna vara i behov av stipendier, erfordras

omkring 20 stipendier, avsedda för icke statsanställda läkare. De sakkunniga

få med stöd av ovanstående föreslå, att 10 000 kronor anvisas till stipendier

för i fortsättningskurser deltagande ej statsanställda läkare, varvid förutsättes,

att detta belopp även skall förslå till resebidrag i förekommande fall åt stats­

anställda läkare i enlighet med vad nyss sagts.

Till dessa kostnader komma de utgifter, som äro förenade med att stats-

anställda läkare under kurstiden åtnjuta oavkortad lön.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

72

Yttrandena.

Över de sakkunnigas betänkande ha yttranden avgivits av medicinalstyrel­

sen, kanslern för rikets universitet, de medicinska fakulteterna vid universite­

ten i Uppsala och Lund, lärarkollegiet vid karolinska institutet, Göteborgs

högskolas lärarråd och styrelsen för högskolan, statskontoret, arméinspektio-

nens sjukvårdsavdelning, marinförvaltningen och flygöverläkaren ävensom av

svenska lälcaresällskapet och Sveriges läkarförbund.

I samtliga de avgivna yttrandena tillstyrkes de sakkunnigas förslag dock

med vissa mindre jämkningar.

Medicinalstyrelsen håller före, att efterutbildningen borde vara obligatorisk

jämväl för vid de kommunala sinnessjukhusen i Stockholm, Göteborg och

Malmö anställda läkare. Vidare föreslås, att stipendierna höjas till 750 kronor

för att förhindra att ekonomiskt sämre ställda läkare tillhörande grupper, vilka

genom deltagande i efterutbildning få vidkännas relativt stora ekonomiska

uppoffringar, av ekonomiska skäl skola avhålla sig från deltagande. Just för

dessa läkare vore efterutbildningen ännu viktigare än för många av deras

ekonomiskt bättre lottade kolleger, vilka — liksom hittills varit fallet — i

viss utsträckning kunde beräknas komma att bedriva studier mer eller mindre

oberoende av genom det allmännas försorg anordnad kursverksamhet.

Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller, att landets högskolor borde bli

representerade vid uppgörandet av kursernas program och att den undervis­

ning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle förläggas till Stockholm, åt­

minstone delvis lämpligen kunde förläggas till Uppsala.

Medicinska faladteteii i Lund anser, att Lund borde ingå bland kursorter­

na och att den medicinska teorien borde tillerkännas större plats i pro­

grammet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner, den av de sakkunniga före­

slagna ersättningen åt föreläsaren, 50 kronor per föreläsning, vara fullständigt

otillräcklig och alls icke motsvara vad som kunde anses skäligt för det mödo­

samma men högst betydelsefulla arbete, som krävdes för utarbetande av före­

läsningar av här avsedd typ. Vidare anser kollegiet det vara angeläget, att de

medicinska fakulteterna medverkade vid utarbetandet av programmen vid

kurserna och att det icke bleve medicinalstyrelsen ensam som skulle leda dem.

Statskontoret anför, att, därest man accepterade kravet på att staten borde

svara för efterutbildningen, man borde vara på det klara med att man därmed

knäsatte en ny princip, som kunde få vittgående konsekvenser. Även inom

andra yrkesgrupper kunde nämligen anspråk uppstå på kompletterande ut­

bildning genom statens försorg, i den mån behov av dylik efterutbildning

gjorde sig gällande. Då statskontoret, trots vissa betänkligheter av nu antydd

art, likväl icke ville motsätta sig de sakkunnigas förslag, skedde det, emedan

det här gällde ett specialområde, där en utvidgning av de statliga uppgifterna

förefölle att vara väl motiverad, och under den bestämda förutsättningen, att

ett bifall till förslaget icke finge anses lia prejudicerande karaktär. Emellertid

kunde statskontoret icke i alla delar giva förslaget sin anslutning. Sålunda

kunde statskontoret icke tillstyrka stipendier till frivilliga deltagare. Det

kunde även ifrågasättas, om icke viss kursavgift borde erläggas av dessa så­

som bidrag till statens kostnader för kursernas anordnande. En annan tänk­

bar utväg vore att söka träffa avtal med läkarnas organisationer örn ekono­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

73

miskt bidrag från dessa till kurskostnadernas bestridande. Enligt statskon­

torets mening borde det icke vara uteslutet att i större utsträckning än som

de sakkunniga syntes förutsätta söka intressera läkarna själva och deras or­

ganisationer att ekonomiskt och på annat sätt aktivt medverka till främjande

av förslagets syfte.

Svenska läkaresällskapet finner högre stipendier erforderliga, örn frivilligt

deltagande skall i erforderlig omfattning uppmuntras, samt föreslår, att sti­

pendiernas maximibelopp höjes till 750 kronor.

Sveriges läkarförbund anser, att fortsättningskurserna i princip borde göras

obligatoriska för alla läkare och att ersättningen till de privata läkarna borde

avpassas härefter. Stipendierna borde sålunda fastställas till lägst det belopp,

som statsanställd läkare i genomsnitt åtnjöte i lön under ifrågavarande tid,

jämte dyrtidstillägg och resekostnadsersättning efter samma grunder som för

den statsanställde. Härtill borde, då den privatpraktiserande läkaren önskade

anlita vikarie, komma dagarvode med samma belopp, som åtginge till stats­

anställd läkares vikarie.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Delade meningar torde icke råda därom att stora grupper av läkare i vårt

land lia behov av att genom efterutbildning tillägna sig de ständigt nya

rönen inom den medicinska forskningen. Denna efterutbildning torde, såsom

de sakkunniga föreslagit, lämpligen böra ske genom deltagande i genom det

allmännas försorg anordnade fortsättnings- och repetitionskurser. Jag är emel­

lertid icke beredd att för närvarande biträda de sakkunnigas förslag, att efter-

utbildningen skall göras obligatorisk för vissa grupper av tjänsteläkare, utan

anser, att deltagandet tills vidare bör vara frivilligt. Denna min ståndpunkt

utesluter givetvis icke, att vissa läkare, som på grund av nu gällande bestäm­

melser ha skyldighet att deltaga i kurser för medicinalpersonal, kunna komma

att beordras att deltaga i ifrågavarande kurser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle tills vidare årligen anordnas dels en

fortsättnings- och repetitionskurs i Stockholm, avsedd för 50 deltagare, dels

ock en sådan kurs i Göteborg, avsedd för 30 deltagare. Varje kurs skulle om­

fatta tre veckor. I anslutning till den i Stockholm anordnade kursen skulle

eventuellt givas en kurs i socialmedicin, omfattande en vecka. Med hänsyn

till att det ankommer på statens institut för folkhälsan att meddela under­

visning i socialhygien och socialmedicin åt tjänsteläkare och andra, som äro

verksamma å det socialhygieniska arbetsfältet, torde ifrågavarande kursverk­

samhet kunna begränsas till att omfatta de föreslagna repetitions- och fort­

sättningskurserna örn tre veckors tid. Kursernas förläggning torde icke böra

fastlåsas till nämnda städer, utan det bör ankomma på medicinalstyrelsen att

årligen besluta örn desammas förläggning. I övrigt har vad de sakkunniga så­

lunda föreslagit icke givit mig anledning till erinran eller uttalande.

Kursverksamheten bör i enlighet med de sakkunnigas förslag stå under cen­

tral ledning av medicinalstyrelsen, som bör ha att fastställa program för kur­

serna och antaga kursdeltagare.

Departe­

mentschefen.

74

Såsom de sakkunniga föreslagit torde kostnaderna för kursernas anordnande

böra bestridas av statsmedel och desamma sålunda vara avgiftsfria för del­

tagarna. De årliga kostnaderna för kursernas anordnande beräknar jag i

huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till 16 000 kronor.

Jag förutsätter, att i statens tjänst anställda ordinarie och extra ordinarie

läkare skola under tjänstledighet för deltagande i ifrågavarande kurser äga

uppbära oavkortad lön.

Under erinran att riksdagen tidigare vid flera tillfällen beviljat anslag till

stipendier åt deltagare i fortsättningskurser för läkare förordar jag, att medel

anvisas för detta ändamål. Stipendium torde i enlighet med de sakkunnigas

förslag icke böra utgå till statsanställd läkare, som åtnjuter oavkortad lön

under kursdeltagandet. Såsom fallet varit vid de tidigare anordnade medicin­

ska fortsättningskurserna bör dock sådan läkare med lång resväg kunna kom­

ma i åtnjutande av bidrag till bestridande av resekostnaderna. Enligt de sak­

kunnigas mening böra stipendierna maximeras till 500 kronor, medan medi­

cinalstyrelsen föreslagit, att maximum skall fastställas till 750 kronor. Jag

finner mig böra biträda de sakkunnigas mening. Jag vill emellertid samtidigt

uttala den förhoppningen, att vederbörande läkarorganisationer skola vid be­

hov genom ekonomiskt stöd underlätta för läkare att deltaga i här avsedd

kurs. Såsom de sakkunniga förutsatt böra stipendierna utdelas av medicinal­

styrelsen. De synpunkter, som de sakkunniga anfört rörande stipendiebelop-

pens avvägning i de särskilda fallen, böra därvid beaktas. Till stipendier samt

till resekostnadsbidrag åt statsanställda läkare torde i enlighet med de sak­

kunnigas förslag böra anvisas 10 000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag, att för nästa

budgetår anvisas ett reservationsanslag av (16 000 -J- 10 000 =) 26 000 kro­

nor till ifrågavarande kursverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

75

V. Vissa byggnadsfrågor m. m.

1. Investeringsanslag till Nybyggnad för karolinska

mediko-kirurgiska institutet m. m.

I propositionen 1944: 236 hemställde Kungl. Majit, att riksdagen måtte

till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret

1944/45 anvisa ett investeringsanslag av 2 200 000 kronor. Riksdagen

(skrivelsen nr 366) biföll Kungl. Majrts hemställan.

Av förenämnda proposition inhämtas bland annat följande.

Sedan frågan örn nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutets

teoretiska institutioner under en lång följd av år stått under diskussion och

i samband därmed ett flertal förslag till byggnadsfrågans lösning uppkom­

mit, framlade slutligen byggnadsstyrelsen med skrivelse den 21 januari 1941

utredning och förslag i angivna hänseende. Utgående ifrån att envar av in­

stitutets nedannämnda institutioner borde inrymmas i en särskild byggnad

beräknade byggnadsstyrelsen anläggningskostnaderna för byggnadsföretaget

på följande sätt.

Administrations- och biblioteksbyggnad.............................. kronor 660 000

Anatomiska institutionen .................................................. »

1 135 000

Kemiska institutionen.......................................................... »

1 290 000

Histologiska institutionen.................................................. »

740 000

Rättsmedicinska institutionen .......................................... »

670 000

Farmakologiska institutionen .......................................... »

720 000

Fysiologiska institutionen.................................................. »

831000

Ledningskulvertar .............................................................. »

81000

Restaurering av »Stenbrottet» .......................................... »

97 000

Utvidgning av karolinska sjukhusets ångcentral .......... »

315 000

Amanuensbostäder .............................................................. »

81000

Vaktmästarbostäder .......................................................... »

280 000

Yttre arbeten ................................................................... .. »840 000

Summa kronor 7 740 000.

Över detta byggnadsstyrelsens förslag yttrade sig 1940 års civila bygg-

nadsutredning den 25 februari 1942. Byggnadsutredningen framlade därvid

förslag till en ny byggnadsplan, avseende uppförande av dels tre institu-

tionsbyggnader, varav en för de anatomiska och histologiska institutioner­

na, en för de fysiologiska och farmakologiska institutionerna och en för den

kemiska institutionen, dels en kombinerad administrations- och biblioteks­

byggnad, dels ock en bostadsbyggnad för vaktmästare. Byggnaden för den

rättsmedicinska institutionen föreslogs av civila byggnadsutredningen icke

skola för närvarande komma till uppförande. Bostadsbyggnaden för ama­

nuenser föreslogs skola uteslutas ur byggnadsplanen. Beträffande de bygg­

nader, som enligt civila byggnadsutredningens förslag skulle komma till

uppförande, ifrågasattes väsentliga reduktioner och förenklingar i lokalpro­

grammet. Den framlagda byggnadsplanen kostnadsberäknades till 5 695 000

kronor. Dessa kostnader fördelade sig sålunda.

76

Kungl. Majlis proposition nr 302.

Administration och bibliotek............................................... kronor

565 000

Anatomisk-histologisk institution.......................................... » 1 400 000

Farmakologisk-fysiologisk institution ................................. » 1 200 000

Kemisk institution ................................................................. » 1 100 000

Ledningskulvertar under byggnader...................................... »

40 000

»Stenbrottet», kafébyggnad .................................................. »

45 000

Ångcentralens utvidgning ...................................................... »

375 000

Bostadshus för vaktmästare ................................................. »

160 000

Yttre arbeten ......................................................................... »

810 000

Summa kronor 5 695 000.

Sedan Kungl. Majit därefter anmodat byggnadsstyrelsen att utreda möj­

ligheterna av att med — i förhållande till civila byggnadsutredningens för­

slag —• minsta möjliga merkostnad bibehålla den av styrelsen förordade

planlösningen med en särskild byggnad för var och en av institutets insti­

tutioner, överlämnade byggnadsstyrelsen med skrivelse den 8 september

1943 utredning och förslag i angivna hänseende. Enligt detta förslag skulle

merkostnaden vid en förläggning av institutionerna för anatomi och histo­

logi i skilda byggnader uppgå till 65 000 kronor samt vid uppdelning av

institutionerna för farmakologi och fysiologi till 90 000 kronor. Den sam­

manlagda kostnadsskillnaden skulle sålunda utgöra 155 000 kronor.

Vid anmälan i propositionen 1944: 236 av förevarande byggnadsfråga sa­

de sig dåvarande departementschefen ha utgått ifrån, att byggnadsföretaget

skulle genomföras under en tid av högst fyra år. Departementschefen fann

de olika byggnaderna böra uppföras i följande ordning. Början borde göras

med de byggnader, som skulle inrymma lokalerna för administration och

bibliotek samt de anatomiska och histologiska institutionerna. För genom­

förande av byggnadsprogrammet i denna del borde erforderliga medel an­

visas på riksstaten för budgetåret 1944/45. Den kombinerade administra­

tions- och biblioteksbyggnad»! borde med vissa modifikationer uppföras i

enlighet med civila byggnadsutredningens förslag. Med hänsyn till dessa

modifikationer och rådande prisläge beräknade departementschefen kost­

naderna för denna byggnad till 640 000 kronor.

Även ifråga om de anatomiska och histologiska institutionerna förordade

departementschefen, att en nybyggnad i princip planlädes med utgångs­

punkt från civila byggnadsutredningens förslag och att sålunda dessa in­

stitutioner sammanfördes i ett komplex. På grund av erinringar, som fram­

ställts mot byggnadsutredningens förslag, fann departementschefen sig

emellertid böra förorda genomförandet av vissa ändringar i förslaget. Dessa

ändringar beräknades draga en kostnad av 75 000 kronor utöver det av utred­

ningen beräknade beloppet av 1 400 000 kronor. För att lämna utrymme för

vissa ytterligare modifikationer i förslaget ansåg departementschefen sig böra

räkna med ett ytterligare medelsbehov av 20 000 kronor. Med inräknande av

tillägg för prisstegring, cirka 130 000 kronor, beräknades totalkostnaden

för byggnadsföretaget till (1 400 000 + 75 000 + 20 000 + 130 000 =)

1 625 000 kronor.

Departementschefen anförde vidare:

För de övriga institutionernas vidkommande är byggnadsfrågan icke lika

klar. Fysiologiska institutionens lokalbehov är sålunda avhängigt av vissa

förslag, som äro att vänta från den pågående utredningen örn den flygmedi­

cinska forskningens ordnande. Frågan örn den rättsmedicinska institutionens

77

behov av särskilda lokaler har kommit i nytt läge genom det förslag till om­

organisation av rättsmedicinalväsendet, som chefen för justitiedepartemen­

tet i annat sammanhang anmält, och enligt vilket en i samverkan med

Stockholms stad upprättad. rättsläkarstation . är avsedd att förläggas till

Norrbackaområdet i anslutning till rättsmedicinska institutionen. I motsats

till civila byggnadsutredningens program torde detta förslag förutsätta, att

en särskild byggnad uppföres också för denna institution. Jag har för av­

sikt att föranstalta om att förhandlingar i denna fråga snarast upptagas

mellan staten och Stockholms stad. Slutligen föreligger ännu icke något

överarbetat förslag till nybyggnad för den kemiska institutionen, vilken an­

setts vara den, som senast bör förflyttas från sina nuvarande lokaler till

N orrbackaområdet.

För utredningen av sist berörda byggnadssfrågor, vilken bör bedrivas

med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet om möjligt må kunna föreläg­

gas 1945 års riksdag, åtminstone i vad gäller flertalet institutioner, bör be­

räknas ett icke alltför knappt belopp, eller förslagsvis 50 000 kronor. Slut­

ligen torde för yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar av vägar och

dylikt) för det första byggnadsskedet beräknas i runt tal 100 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för nu ifrågavarande etapp av byggnads­

företaget och för utredningar rörande den närmast följande kunna sålunda

angivas till (640 000 + 1 625 000 + 50 000 + 100 000 =) 2 1*15 000 kronor.

Härav torde för nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 2 200 000 kronor.

Riksdagen har i sin förenämnda skrivelse (nr 366) anfört bland annat

följande.

Riksdagen vill framhålla, att riksdagen vid sin prövning av detta ärende

icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot den framlagda plan­

lösningen. Med hänsyn särskilt till eventuella framtida utbyggnadsbehov

har det synts riksdagen kunna ifrågasättas, om det på, längre sikt kan ur

ekonomisk synpunkt befinnas ändamålsenligt att på sätt som föreslagits i

icke oväsentlig utsträckning beskära utrymmena i de planerade byggna­

derna samt sammanföra de anatomiska och histologiska institutionerna i en

och samma byggnad. Då denna planlösning emellertid enligt de framlagda

kostnadsberäkningarna medför avsevärda besparingar i byggnadskostna-

derna, har riksdagen under rådande statsfinansiella förhållanden ansett sig

böra godtaga departementschefens ifrågavarande förslag. Riksdagen utgår

ifrån att Kungl. Majit vid sin fortsatta prövning av institutets nybyggnads-

fråga ingående mot varandra väger de olika synpunkter, som här göra sig

gällande med hänsyn till såväl ekonomiska förhållanden som lokalernas ända­

målsenlighet och möjligheterna för en framtida utbyggnad.

Genom beslut den 14 juli 1944 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrel­

sen att i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Ture Ryberg

den 17 januari 1944 upprättade huvudritningar uppföra nybyggnad för ad­

ministration och bibliotek vid karolinska institutet. Vidare anbefalldes

byggnadsstyrelsen dels att i huvudsaklig överensstämmelse med det av

chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1944: 236 förordade

byggnadsprogrammet uppgöra ritningar och entreprenadhandlingar samt

utföra andra förberedande arbeten beträffande nybyggnad för anatomiska

Kungl. Marits 'proposition nr 302.

78

och histologiska institutionerna vid nämnda institut ävensom att med sagda

ritningar till Kungl. Majit inkomma, dels ock att — med beaktande av vad

riksdagen i förenämnda skrivelse därutinnan anfört — verkställa den av de­

partementschefen i förutnämnda proposition förordade utredningen rörande

uppförande av ytterligare nybyggnader för karolinska institutet och därvid

upptaga förhandlingar med Stockholms stad i det av departementschefen

angivna hänseendet samt att med sagda utredning och förslag i ämnet till

Kungl. Majit inkomma. Slutligen föreskrevs, att det av riksdagen anvisade

investeringsanslaget av 2 200 000 kronor skulle av byggnadsstyrelsen dis­

poneras för nedan angivna ändamål med i huvudsak följande fördelning:

1. Uppförande av byggnad för administration och bib­

Kungl. Mårds 'proposition nr 302.

liotek ................................................................................. kronor

640 000

2. Påbörjande av byggnad för anatomiska och histo­

logiska institutionerna..................................................... »

1

410

000

3. Utredning rörande uppförande av övriga nybyggna­

der för karolinska institutet.............................................. »

50 000

4. Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, an­

läggningar av vägar och dylikt) för det första bygg-

nadsskedet................................................................... » 100 000

Summa kronor 2 200 000.

Med skrivelse den 22 februari 1945 har nu byggnadsstyrelsen inkommit

med utredning och förslag i angivna hänseenden.

Av skrivelsen inhämtas i huvudsak följande.

Anatomiska och histologiska institutionerna.

Byggnadernas utförande.

Byggnadsstyrelsen har överlämnat av arkitekten Ture Ryberg upprättade

huvudritningar.

Enligt detta ritningsförslag äro de anatomiska och histologiska institu­

tionerna med utgångspunkt från vad departementschefen enligt omförmäl-

da proposition förordat sammanförda i ett komplex. Inom anläggningen

disponerar anatomiska institutionen den nordvästra flygeln jämte den syd­

västra hörsalsbyggnaden. Bottenvåningen inrymmer här undervisningsav-

delning, medan våningen 1 trappa upp upptages av institutionens forsk-

mngsavdelning. Till vindsvåningen är en för båda institutionerna gemensam

djuravdelning förlagd. Den sydöstra flygeln jämte den nordöstra hörsals-

hyggnaden disponeras av histologiska institutionen. Bottenvåningen inrym­

mer här institutionens undervisningsavdelning samt en mindre del av forsk-

ningsavdelningen, som i övrigt är förlagd till våningen 1 trappa upp.

Vid utarbetandet av huvudritningarna har en mindre utökning skett av

byggnadens volym, såsom förutsatts i propositionen. Sålunda har histolo­

giska institutionens flygel förlängts med 3 meter, varjämte båda hörsalarna

anpassats till det utökade antalet studerande vid tandläkarinstitutet, vilkas

utbildning under första året är förlagd till dessa institutioner. Djuravdel­

79

ningen, som tidigare var förlagd över histologiska institutionen, är nu flyt­

tad till övervåningen i den anatomiska, vilket medfört fördelen av tillgång

till hiss. Genom flyttning av förut över dissektionssalarna belägna lokaler

ha dessa salar kunnat givas större höjd än laboratorierum i övrigt, vilket

ansetts synnerligen önskvärt. Källaren under histologiska institutionen har

endast ytterligare utgrävts till så stor del, som erfordras för inrymmande

av en mekanisk verkstad. Den av departementschefen förordade ökningen

av byggnadskuben har medfört, att vissa jämkningar kunnat vidtagas be­

träffande laboratorieutrymmena.

Professorn G. Häggqvist har framställt erinran mot att de i källaren under

hörsalen förlagda utrymmena för preparatarkiv och akvarierum m. m. icke

ligga i direkt anslutning till forskningsavdelningen utan från denna endast

äro tillgängliga genom den för institutionerna gemensamma huvudtrappan.

Detta förhållande, som onekligen måste betraktas som en olägenhet, sam­

manhänger emellertid med beslutet att sammanföra de båda institutionerna

i samma byggnadskomplex, varigenom forsknings- och undervisningsavdel-

ningarna icke kunnat åtskiljas på sådant sätt, som varit möjligt om varje

institution förlädes i särskild byggnad. En avgjord förbättring vunnes emel­

lertid, om den sydost om mittkorridoren belägna källaren utsprängdes och

de till histologiska institutionen hörande lokalerna inrymdes där. Örn re­

servtrappan samtidigt nedfördes i källaren, komme dessa lokaler att från

forskningsavdelningen vara direkt tillgängliga genom denna trappa, utan

att utrymme tillhörande undervisningsavdelningen behövde beträdas. En

sådan mindre förändring låter sig möjligen utföras inom den angivna kost­

nadsramen.

Kostnaderna.

Enligt de nu föreliggande huvudritningarna ha byggnadskostnaderna av

styrelsen beräknats enligt nedanstående uppställning:

Kungl. May.ts proposition nr 80%.

Byggnadsarbeten....................... ................................... 1 130 000

Värme-och ventilationsanläggning............................ 139 000

Sanitäranläggning.......................................................... 158 000

Kylanläggning............................................................... 11 000

Steriliseringsanläggning............................ 21 000

Elektrisk stark- och svagströmsanläggning............... 101 000

Elektrisk person- och varuhiss................................. 15 000

Ritningar, arbetsledning och kontroll samt oförut­

sedda utgifter............................................................... 135 000 i

710

000

Yttre arbeten.

Utvändiga rörledningar och rörgravar ...................... 16 000

Utvändiga elektriska ledningar och belysning ....

10 000

Kulvertar jämte schakt och delvis sprängning ...

20 000

Vägar och planer m. m................................................ 54 000

100 000 I

Kronor 1810 000.

I ovanstående belopp ingå icke kostnader för laboratoriebord, skåp, kated­

rar, skioptikondukar eller experimenttavlor och ej heller kostnader för möb­

ler och inventarier.

80

Av de av departementschefen för ifrågavarande ändamål beräknade kost­

naderna, 1 625 000 kronor, utgjorde cirka 130 000 kronor tillägg för prissteg­

ring, motsvarande en beräknad fördyring av 9 procent. Då emellertid denna

kostnadsökning numera utgör 16 procent eller cirka 235 000 kronor, måste

de av departementschefen tidigare beräknade kostnaderna 1 605 000 kro­

nor (vilket belopp för att lämna utrymme för eventuella smärre modifika­

tioner avrundats till 1 625 000 kronor) ökas med 105 000 kronor till

1 710 000 kronor eller det belopp, vartill byggnaden efter nu föreliggande

entreprenadritningar enligt ovan intagna uppställning kostnadsberäknats av

byggnadsstyrelsen. Härtill kommer för yttre arbeten 100 000 kronor eller

samma belopp, som för sådant ändamål (enligt Kungl. Maj:ts beslut) den

14 juli 1944 anvisades för det första byggnadsskedet (uppförandet av bygg­

nad för administration och bibliotek). Sammanlagt uppgå således kostna­

derna för anatomiska och histologiska institutionernas nybyggnad till

1 810 000 kronor. Utöver tidigare anvisat belopp, 1 410 000 kronor, skulle

sålunda erfordras (1 810 000 — 1 410 000 =) 400 000 kronor.

Fysiologiska och farmakologiska institutionerna.

Byggnadernas utförande.

Byggnadsstyrelsen föreslår att särskilda byggnader uppföras för en var

av dessa institutioner. Vederbörliga ritningar lia utarbetats av arkitekten

Ryberg. Dessa ansluta sig i huvudsak till byggnadsstyrelsens förslag av den

8 september 1943.

Förslaget till fysiologisk institution åskådliggöres å ritningar, dagteckna-

de den 10 november 1944. Enligt detta förslag består den fysiologiska in-

stitutionsbyggnaden av tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar.

Den norra flygeln är planerad att utföras i en våning och avsedd att inne­

hålla undervisnmgsavdelningen; av de bägge södra flyglarna är den större

uppförd i två våningar och källare samt inrymmer forskningsavdelningen,

medan den mindre innehåller hörsalen jämte demonstrationsrum. Denna in-

stitutionsbyggnad har enligt nu föreliggande förslag utökats något. Sålunda

har föreläsningssalen utökats från 120 till 125 platser och flygeln för forsk­

nings- och administrationslokaler förlängts cirka 5 meter, varigenom insti-

tutionsföreståndarens krav på vissa utökade lokaler kunnat beaktas. Den

fysiologiska institutionen är så planerad, att den framdeles kan tillbyggas

med en flygmedicinsk avdelning.

Förslaget till farmakologisk institution framgår av ritningar, dagtecknade

den 16 november 1944. I likhet med den fysiologiska är byggnaden utbil­

dad i tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar. Den norra flygeln

uppföres i en våning och innehåller undervisningsavdelning. Av de bägge

södra är den större planerad i två våningar jämte källare och inrymmer

forskningsavdelningen, medan den mindre innehåller hörsalen. Även den

farmakologiska institutionsbyggnaden har ökats något i förhållande till

tidigare förslag. Sålunda har hörsalen erhållit 64 platser i stället för 55.

Därjämte har hela källaren under forskningsavdelningen utnyttjats, varvid

verkstad och särskilt skyddsrum kunnat inläggas därstädes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

82

linska institutet och medicinalstyrelsen. Byggnadsstyrelsen har vidare upp­

tagit av Kungl. Maj:t anbefallda förhandlingar med Stockholms stad. Se­

dermera har emellertid staden för att göra vissa specialundersökningar i

syfte att begränsa stadens kostnader för anläggning av rättsläkarstationen

begärt uppskov med dessa förhandlingar. Byggnadsstyrelsen har med hän­

syn härtill förklarat sig icke kunna för närvarande avgiva något förslag i

ämnet.

I anslutning till vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen för nästa bud­

getår hemställt om anslag för ifrågavarande ändamål med (400 000 -j-

+ 1 200 000 =) 1 600 000 kronor.

Kanslern för rikets universitet har, i anledning av framställning i ämnet

av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hemställt, att

ett reservationsanslag av 275 000 kronor måtte anvisas för inredning och

utrustning av institutets nya administrations- och biblioteksbyggnad för

anläggande av en för institutet och statens institut för folkhälsan gemen­

sam automatisk telefonväxel samt för flyttning av vissa inventarier m. m.

från de nuvarande institutionslokalerna till den nya administrationsbygg-

naden. Det äskade beloppet fördelar sig sålunda å de angivna ändamålen:

inredning och utrustning av administrations- och biblio-

teksbyggnaden ..................................................................... kronor

196 655

telefonväxel ............................................................................... »

70 000

flyttningskostnader ................................................................... »_______ 8 500

kronor 275 155

eller i runt tal 275 000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Inredning och utrustning av administrations-

och biblioteksbyggnaden.

Lärarkollegiet har anfört:

Byggnaden torde komma att färdigställas under budgetåret 1945/46. Det

är därför erforderligt, att för samma budgetår anvisas medel för inredning

och utrustning av byggnaden. På uppdrag av lärarkollegiet har arkitekten

Ryberg uppgjort förslag i förevarande hänseende. Härvid har samråd

ägt rum med aktiebolaget nordiska kompaniets experter. Enligt förslaget

skulle kostnaderna uppgå till 202 430 kronor.

Inventarierna i administrationslokalerna och biblioteket äro genomgående

ålderdomliga, opraktiska och starkt förslitna. Den svävande byggnadsfrå-

gan och ytterst knappa penningmedel ha föranlett, att någon nyanskaff­

ning sedan lång tid tillbaka praktiskt taget ej ägt rum. Det tillgängliga in-

ventariebeståndet — i den mån detta överhuvud fyller nutidens krav på

ändamålsenlighet — består huvudsakligen av skrymmande pjäser, som

näppeligen kunna placeras i de nya, till ytinnehållet strängt begränsade lo­

kalerna. Angivna förhållanden göra, att den nuvarande inventarieuppsätt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

83

ningen endast i mycket ringa utsträckning kan komma till användning

efter inflyttningen i nybyggnaden. Det är därför ofrånkomligt, att nyan­

skaffning av inventarier nu äger rum i betydande omfattning.

I en inom byggnadsstyrelsen med anledning av lärarkollegiets framställ­

ning upprättad promemoria lia vissa besparingar i lärarkollegiets förslag

ifrågasatts. Besparingarna skulle hänföra sig till mattor i kollegierum, kom­

mittérum, rektors rum, kamrerarexpedition och bibliotek, belysningsarma­

tur i kollegierum, speglar i kapprum, väntrum, toaletter och bibliotek samt

soffa i vaktrummet.

Lärarkollegiet har i anledning av dessa erinringar anfört följande.

Även enligt kollegiets förmenande äro vissa besparingar möjliga. Sålunda

kunna mattorna i kollegierummet (4 200 kronor) och i biblioteket (750

kronor) utgå och kostnaderna för mattor i kamrerarexpeditionen reduceras

med 300 kronor till 500 kronor. Däremot torde mattorna i kommittérum­

met och rektors rum — med hänsyn till kraven på en värdig möblering av

dessa rum — böra bibehållas.

Huruvida kostnaderna för belysningsarmatur i kollegierummet kunna

nedbringas undandrager sig kollegiets bedömande. Upplysningsvis må näm­

nas, att en i det nuvarande kollegierummet befintlig, antik ljuskrona, som

inköpts genom sammanskott av enskilda medel, på grund av sin storlek

och den ringa takhöjden i det nya kollegierummet tyvärr ej kan uppsättas

därstädes.

Någon inskränkning av antalet speglar i olika lokaler synes knappast vara

lämplig.

Ej heller kan lärarkollegiet tillstyrka, att soffan i vaktrummet slopas.

Detta rum skall nämligen användas som väntrum för besökande till rektor,

kamrerarexpedition och kansli. Som besökarantalet tidvis är mycket stort,

erfordras riklig tillgång på sittplatser.

Kollegiet förordar alltså besparingar å olika poster å (4 200 -f- 750 +

-j- 300 =) 5 250 kronor, vilket jämte 10 procent därå för arvoden och oför­

utsedda utgifter skulle medföra, att det beräknade beloppet 202 430 kronor

skulle minskas till 196 655 kronor.

Telefonförbindelserna till och inom institutets

nya byggnader.

Lärarkollegiet har anfört:

Inom institutets nuvarande lokaler i kvarteret Glasbruket är telefonfrå­

gan ordnad så, att varje institution har någon eller några direkta telefon­

förbindelser med rikstelefonnätet. Blott en institution har en mindre lokal­

telefonanläggning. Detta system har visat sig mindre tillfredsställande, och

projekt ha tidigare diskuterats i syfte att få en bättre anordning till stånd,

men lösningen härav har fått anstå.

När de teoretiska institutionerna nu skola flytta ut på Norrbackaområ-

det, måste förevarande spörsmål tagas upp till slutlig behandling. Som in­

stitutionerna komma att bliva utspridda över ett ganska stort område, be­

läget utanför Stockholm, kommer behovet av förbättrade telefonkommu­

nikationer mellan institutionerna inbördes och med staden att väsentligt

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 30%.

84

stegras. Jämväl inom de särskilda institutionerna, som skola erhålla utökade

lokaler, belägna i olika våningar, kommer behov av telefonförbindelser att

föreligga. Önskvärdheten av goda telefonförbindelser till och inom en så be­

tydande anläggning som karolinska institutets torde icke behöva närmare

utvecklas.

Inom lärarkollegiet har professorn T. Petrén verkställt en utredning an­

gående tre olika alternativ till frågans lösning. Alternativ I avser en för

institutet och statens institut för folkhälsan gemensam automatisk telefon­

växel, alternativ II ett antal direkta linjer till varje institution jämte en för

karolinska institutet gemensam lokaltelefonanläggning och alternativ III

ett antal direkta linjer till institutionerna jämte en särskild lokaltelefonan­

läggning inom varje institution.

Utgifterna enligt de olika alternativen framgå av följande sammanställ­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

ning.

Engångskostnader. Driftkostnader.

Alt. I.............................. 65 000 å 70 000

28 950

II............................................... 85 000

23 050

III............................................... 80 000

24 350.

Enligt kollegiets uppfattning är alternativ I obetingat att föredraga med

hänsyn till de väsentligt större fördelar detta erbjuder dem, som skola an­

vända sig av telefonförbindelserna. Även med avseende å driftsäkerheten är

detta alternativ att föredraga, då anläggningen står under telegrafverkets

kontroll. Lokaltelefonanläggningar ha därjämte en jämförelsevis kort livs­

längd. Bemärkas bör även, att telefonväxelanläggningen enligt alternativ I

beräknas kunna omfatta nytillkommande institutioner.

Representanter för kollegiet ha i denna angelägenhet rådfört sig med

föreståndaren för statens institut för folkhälsan, professorn E. Abramson,

som framhållit, att en anordning enligt alternativ I i och för sig syntes ra­

tionell men för nämnda institut kunde tänkas medföra vissa nackdelar. En­

ligt hans uppfattning vore telefonfrågan för detta institut i huvudsak ordnad

tillfredsställande (direkta linjer), men man syntes från samma instituts

sida sakna anledning motsätta sig ett genomförande av förslaget.

Kollegiet anser för sin del en samordning med statens institut för folk­

hälsan, vars lokaler äro belägna i nära anslutning till de teoretiska institu­

tionerna, innebära väsentliga fördelar; erinras må, att karolinska institutets

hygieniska institution är förlagd till förstnämnda institut. Lärarkollegiet vill

alltså förorda, att alternativ I kommer till utförande.

Kostnaderna för telefonväxeln kunna nu ej närmare angivas, men kunna

såsom Petrén angiver beräknas till 65 000 å 70 000 kronor. Kostnaderna,

förslagsvis upptagna till 70 000 kronor, torde böra inräknas i ett blivande

anslag till inredning och utrustning av nybyggnaderna.

Administrations- och biblioteksbyggnaden saknar lokal, inom vilken en

automatisk telefonväxel kan inrymmas. Frågan örn växelns placering bör

därför uppmärksammas under den fortsatta utredningen om nybyggnader

för de teoretiska institutionerna.

Transportkostnader.

Lärarkollegiet har anfört:

I ytterligare ett avseende erfordras anvisande av medel, nämligen för

flyttningen till den nya administrations- och biblioteksbyggnaden. Institutet

85

saknar expensanslag, och övriga ifrågakommande anslag lämna icke tillgång

till dessa utgifters bestridande. Det mest kostnadskrävande är transporten

av biblioteket. Enligt vad bibliotekarien meddelat kan denna kostnad be­

räknas till 8 000 kronor.

Härtill kommer flyttningskostnaden för arkiv, räkenskapshandlingar

m. m., som kan uppskattas till cirka 500 kronor. Sammanlagt skulle alltså

erfordras 8 500 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förordade min företrädare

i ämbetet vid anmälan i propositionen 1944: 236 av frågan om nybyggnad

av de anatomiska och histologiska institutionerna vid karolinska institu­

tet, att dessa institutioner skulle sammanföras i ett byggnadskomplex i an­

slutning till ett av 1940 års civila byggnadsordning i ämnet framlagt för­

slag, vilket år 1942 kostnadsberäknats till 1 400 000 kronor. Departements­

chefen förordade dock vissa ändringar i detta förslag, avseende en ut­

ökning av byggnadskroppen med i runt tal 750 kubikmeter. Med hänsyn

till dessa modifikationer i förslaget, kostnadsberäknade till sammanlagt

95 000 kronor, och merkostnader på grund av inträdd prisstegring, 130 000

kronor, beräknade departementschefen totalkostnaden för byggnadsföretaget

till (1 400 000 + 95 000 + 130 000 =) 1 625 000 kronor. Vad departements­

chefen sålunda föreslagit vann riksdagens bifall.

Byggnadsstyrelsen har nu inkommit med huvudritningar till byggnads­

företaget, upprättade i enlighet med de av statsmakterna godtagna riktlin­

jerna. I anslutning till en av professorn G. Häggqvist gjord erinran har

emellertid en mindre jämkning i byggnadsprogrammet vidtagits. Kungl.

Majit har tidigare denna dag fastställt de överlämnade huvudritningarna,

att lända till huvudsaklig efterrättelse vid byggnadsföretagets utförande.

Anläggningskostnaderna för institutionsbyggnaden lia av byggnadssty­

relsen numera angivits till 1 710 000 kronor. Kostnadsökningen i förhållan­

de till tidigare beräknade kostnadsbelopp (1 710 000 — 1 625 000 =.)

85 000 kronor, hänför sig helt till sedan föregående år inträdd prisstegring.

Inklusive kostnaderna för yttre arbeten, av byggnadsstyrelsen beräknade

till 100 000 kronor, skulle totalkostnaden för byggnadsföretaget enligt nu

föreliggande kostnadsberäkningar uppgå till (1 710 000 -j- 100 000 =)

1 810 000 kronor. Mot dessa kostnadsberäkningar har jag icke funnit an­

ledning till erinran. Då Kungl. Majit för innevarande budgetår ställt ett

belopp av 1 410 000 kronor till förfogande för ändamålet, skulle sålunda an­

slagsbehovet för nästa budgetår utgöra (1 625 000 -f- 85 000 + 100 000 —

— 1410 000 =) 400 000 kronor.

Beträffande de fysiologiska och farmakologiska institutionerna har bygg­

nadsstyrelsen föreslagit, att de skola inrymmas i två byggnader, en för var­

dera institutionen. För byggnadsföretagen har byggnadsstyrelsen låtit ut­

arbeta ritningar, vilka med vissa modifikationer ansluta sig till byggnads­

styrelsens förslag i ämnet av den 8 september 1943. Med hänsyn till vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Departe­

mentschefen.

86

riksdagen anfört i skrivelsen 1944: 366 anser jag mig böra tillstyrka, att

byggnaderna utföras i enlighet med dessa ritningar.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår skulle kostnaderna för dessa

båda byggnader komma att uppgå till 1 735 000 kronor. Av dessa kostna­

der belöpa 1 670 000 kronor å de egentliga byggnaderna och 65 000 kronor

å yttre arbeten. För nästa budgetår skulle enligt byggnadsstyrelsens för­

slag erfordras ett anslag av 1 200 000 kronor. Jag har intet att erinra mot

dessa kostnadsberäkningar.

Vad åter beträffar rättsmedicinska och kemiska institutionerna har bygg­

nadsstyrelsen icke ännu inkommit med vederbörliga ny byggnadsförslag.

Jag förutsätter, att byggnadsstyrelsen bedriver utredningen av dessa bygg­

nadsfrågor med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet kan föreläggas

1946 års riksdag.

I anslutning till vad sålunda anförts torde för nästa budgetår böra an­

visas ett belopp av (400 000 -j- 1 200 000 =) 1 600 000 kronor.

I anledning av framställningen örn anvisande av ett reservationsanslag

av 275 000 kronor till inredning och utrustning av institutets administra­

tions- och biblioteksbyggnad m. m. vill jag framhålla, att jag lika med lärar­

kollegiet anser, att telefonförbindelserna vid institutet böra ordnas enligt

»alternativ I». Såsom lärarkollegiet framhållit bör byggnadsstyrelsen vid

den fortsatta utredningen om nybyggnader för de teoretiska institutionerna

uppmärksamma frågan örn telefonväxelns placering. Mot de i ärendet verk­

ställda kostnadsberäkningarna har jag intet att erinra. Anslaget bör emel­

lertid uppdelas på olika anslagsposter, en å 196 500 kronor för utrustning

av administrations- och biblioteksbyggnaden, en å 70 000 kronor för an­

ordnande av telefonväxel och en å 8 500 kronor för transporter.

Kungl. Marits proposition nr 302.

2. Investeringsanslag till Utbyggande av karolinska

sjukhuset.

Inledning.

I propositionen 1944: 235 har lämnats en redogörelse för de statsmakternas

beslut, som lett till uppförande å det s. k. Norrbackaområdet av karolinska

sjukhuset. Till denna redogörelse torde jag få hänvisa. Här må endast erinras

örn följande.

Karolinska institutet disponerar för undervisningsändamål för närvaran­

de sammanlagt sexton kliniker, förlagda till följande sjukhus.

Karolinska sjukhuset:

1 medicinsk klinik,

1 kirurgisk klinik,

88

Kungl. Majlis 'proposition nr 302.

1942 års avtal angående pediatrisk klinik vid

karolinska sjukhuset

I anslutning till ett av den år 1939 tillsatta kommissionen för förhand­

lingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. år 1942 avgivet

förslag hemställde Kungl. Majit i propositionen 1943:151 bland annat, att

riksdagen måtte godkänna avtal med Stockholms stad och län angående ett

framtida utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik i en­

lighet med vissa i propositionen angivna grunder. Beträffande den närmare

innebörden av den uppgörelse, som sålunda skulle träffas mellan staten och

dess medparter, framhöll dåvarande departementschefen vid anmälan av

propositionen bland annat, att uppgörelsen i fråga icke innebure någon ut­

fästelse från statens sida angående den nya klinikbyggnadens närmare ut­

formning eller tidpunkten för byggnadsföretagets igångsättande och slut­

förande. Däremot innebure uppgörelsen, att statsmakterna skulle fatta

principbeslut om att en klinik av ifrågavarande slag skulle uppföras vid

karolinska sjukhuset samt om grunderna för kostnadsfördelningen mellan

staten och dess medparter. När det sedan gällde att verkställa det princip­

beslut, som enligt departementschefens mening borde fattas örn sjukhusets

utbyggande med en pediatrisk klinik, finge de statsfinansiella synpunkterna

och hänsynen till situationen på arbets- och byggnadsmarknaderna vägas

mot angelägenhetsgraden hos utbyggnadsförslaget, varvid även övriga före­

liggande förslag att utbygga undervisningssjukhusen borde tagas i beak­

tande.

Det avtal, som enligt propositionen skulle träffas mellan staten och dess

medparter angående karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk kli­

nik, hade innefattats i ett av förhandlingskommissionen framlagt preliminärt

förslag, vilket godtagits av Stockholms stad och län. Avtalsförslaget innebar

i huvudsak följande.

Av klinikens allmänna vårdplatser skulle 127 disponeras av Stockholms

stad och 28 av Stockholms län. Staden och länet skulle svara för 75 procent

av totalkostnaden för färdigställande och utrustning av de vårdplatser, som

skulle upplåtas till begagnande av dessa parter, däri inbegripet därpå belö­

pande kostnad för ekonomianläggningar m. m., under det att statsverket

skulle svara för återstående 25 procent av totalkostnaderna för stadens och

länets vårdplatser samt för hela kostnaden för övriga platser. I fråga om drift­

kostnadernas bestridande skulle gälla samma grunder som för sjukhuset i

övrigt.

Riksdagen beslöt (skrivelsen 1943: 280) i princip godkänna såväl förslaget

örn karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk klinik som ock de i

propositionen förordade, av Stockholms stad och län godtagna grunderna för

90

tal enskilda vårdplatser, funne departementschefen naturligt och tillstyrkte, att

antalet fixerades till 19. Dessa platser borde givetvis finansieras på sådant

sätt, att staten erhölle full kompensation för de nedlagda kostnaderna.

Förh a n d 1 i n g sk o m m i s s i o n en hade, framhöll departementschefen vidare, vid

sitt förslag fogat preliminära ritningar och kostnadsberäkningar rörande den

nya barnkliniken, dock utan att själv taga ställning till dessa. Kommissionen

hade nämligen ansett, att dessa borde granskas i annan ordning. Departements­

chefen förutsatte även för egen del, att en sådan granskning komme att äga

rum. Departementschefen hade sålunda icke för avsikt att föreslå, att ett defi­

nitivt utformat byggnadsprogram underställdes 1943 års riksdag, utan förut­

satte, att byggnadsplanernas närmare utformning och genomförande skulle

anförtros åt en särskild byggnadskommitté. Departementschefen sade sig vi­

dare hava funnit de föreliggande skissförslagen lämpligen kunna i huvudsak

läggas till grund för vidare utarbetande av ritningar, varvid departements­

chefen utginge ifrån att vid frågans fortsatta behandling alla möjligheter att

begränsa lokalprogrammet tillvaratoges samt att ritningar och beskrivningar

utarbetades med iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga örn såväl

utrymmesstandard som material och konstruktioner. Vid byggnadsplanernas

närmare utformning borde vidare oavlåtlig uppmärksamhet ägnas möjlighe­

terna att begränsa driftkostnaderna, i vilket hänseende preciserade kalkyler

borde förebringas till ledning för de granskande myndigheterna.

Vad departementschefen sålunda anfört mötte icke någon gensaga från

riksdagens sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Kommitténs för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande förslag.

Kom­

mittén har den 5 december 1944 överlämnat betänkande med förslag till en

pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset, innefattande jämväl utredning an­

gående av klinikens tillkomst föranledda ändringsarbeten inom sjukhusets cen­

trala ekonomianläggningar.

Det av kommittén framlagda förslaget innebär, att för den pediatriska kli­

niken skulle uppföras en nybyggnad, inrymmande 219 vårdplatser. Anlägg­

ningskostnaden för klinikbyggnaden har av kommittén uppskattats till

3 850 000 kronor. Utrustningskostnaderna åter ha beräknats till 1 255 000

kronor. Sjukhusets utbyggande med ifrågavarande klinik har befunnits på­

kalla utbyggnad av sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar.

Beträffande omfattningen av sistnämnda utbyggnad har av kommittén fram­

lagts alternativa förslag, som hänföra sig till ett maximalt vårdplatsantal vid

sjukhuset av 1 700 respektive 2 000. Utbyggnadskostnaderna ha i förra fallet

uppskattats till 2 085 000 kronor och i det senare till 4 010 000 kronor. För­

slag om uppförande av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset har av kom­

mittén icke funnits böra i nuvarande läge framläggas. I det följande kommer

91

jag att lämna en redogörelse för den närmare utformningen av kommitténs

klinikbyggnadsförslag.

Utredningsuppgifter. De utredningsuppgifter, kommittén funnit innefattade

i det meddelade uppdraget, lia av kommittén angivits sålunda:

I första hand ankommer det på kommittén att med utgångspunkt från det

av förhandlingskommissionen framlagda, av departementschefen godtagna

byggnadsprogrammet uppgöra och framlägga förslag till karolinska sjukhusets

utbyggande med en pediatrisk klinik. Vid sina överväganden härutinnan har

kommittén att beakta alla möjligheter till begränsning av detta program. En­

ligt direktiven har kommittén vidare att vid upprättandet av byggnadsförslag

till kliniken beakta, dels att klinikens organisation utformas på ett ur drift­

kostnadssynpunkt tillfredsställande sätt, dels ock att vid planläggningen av

klinikbyggnaden tillvaratagas alla de möjligheter till förenklingar och begräns­

ningar, som utan eftersättande av klinikens ändamålsenlighet kunna leda till

besparingar i anläggnings- och driftkostnader.

Utgångspunkten: förhandlingskommissionens förslag. Kommittén lämnar i

sitt betänkande en redogörelse för det av förhandlingskommissionen år 1942

framlagda byggnadsförslaget. Av denna kommitténs framställning inhämtas

bland annat:

De skissförslag och kostnadsberäkningar, som framlagts av förhandlings­

kommissionen, ha på uppdrag av Kungl. Majit upprättats av karolinska sjuk­

husets byggnadskommitté i samråd med kommissionen och dess expert, arki­

tekten S. Ahlbom.

Till grund för skissförslaget har legat ett av professorn A. Lichtenstein upp­

rättat by

g.

gnads program. Enligt detta byggnadsplan! skulle den

pediatriska kliniken omfatta 219 vårdplatser, fördelade på elva vårdavdel­

ningar enligt följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

1 allmän med. vårdavdelning för späda barn.......................................... 24 platser

>

> koltbarn................................................. 20

»

1

»

>

»

»

äldre gossar.......................................... 20

»

1

»

»

j

>

»

äldre flickor.......................................... 20

»

1

>

>

»

» tbc1....................................................... 20

»

1

>

kirurg.

»

»

kolt- och spädbarn............................ 20

»

1

»

t

»

»

äldre gossar.......................................... 20

»

1

»

>

»

»

äldre flickor.......................................... 20

»

vårdavdelning för psykopatiska barn.......................................................... 20

»

enskild med. och kirurg, vårdavdelning....................................................... 19

11

karantänsavdelning............................. ^9

»

Summa 219 platser

1 Förhandlingskommissionen framhåller, att denna avdelning utgör en för^ tuberkulosvard

inrättad vårdavdelning inom den allmänna medicinska avdelningen och faller inom ramen för

det för denna avdelning beräknade utrymmet.

92

Förutom vårdavdelningarna skulle kliniken enligt byggnadsprogrammet in­

rymma poliklinik- och undervisningsavdelning, operationsavdelning, röntgen­

avdelning, rum för läkare och vetenskaplig forskning, barnavårdscentral, för-

delningskök samt bostäder för ammande mödrar och för elever, tillhörande

en elevskola för utbildning av bamsjuksköterskor.

Det framlagda skissförslaget, som uppgjorts i överensstämmelse med denna

organisationsplan, upptager en byggnadslänga i väst-östlig riktning, förlagd

till den plats, som i generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande re­

serverats för en pediatrisk klinik — d. v. s. till området norr örn sjukhusets

huvudkomplex. Den föreslagna byggnaden är friliggande och förbindes genom

en transportkulvert med sjukhusets övriga institutioner. Vårdavdelningarna

äro sammanförda i en sju våningars högbyggnad med en längd av omkring

120 meter, under det att poliklinik- och behandlingslokalerna i huvudsak för­

lagts till en västlig flygelbyggnad om tre våningar. En mindre flygel på östra

sidan inrymmer bland annat operationsavdelningen. I en särskild, fyra vå­

ningsplan omfattande utbyggnad i anslutning till den västra flygeln ha inrymts

bostäder för 67 sjukvårdselever.

Till källarvåningen har förlagts bland annat röntgenavdelningen. I souter-

rängvåningen ha anordnats poliklinisk infektionsavdelning, laboratorier, för-

delningskök m. m. Bottenvåningen innesluter polikliniker, undervisningsav­

delning och avdelning för psykopatiska barn, våningen 1 trappa karantäns-

avdelningen och avdelningen för tuberkulos, våningen 2 trappor de medicin­

ska och kirurgiska avdelningarna för äldre gossar, våningen 3 trappor de me­

dicinska och kirurgiska avdelningarna för äldre flickor samt våningen 4 trap­

por den medicinska avdelningen för koltbarn och den kirurgiska avdelningen

för kolt- och spädbarn. Våningen 5 trappor slutligen inrymmer enligt för­

slaget den medicinska avdelningen för spädbarn och den enskilda medicinska

och kirurgiska avdelningen.

Ett utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik i enlig­

het med det av förhandlingskommissionen framlagda förslaget skulle, enligt

vad direktionen för karolinska sjukhuset i yttrande över det framlagda bygg-

nadsförslaget framhållit, komma att dels nödvändiggöra vissa ändringsarbeten

inom sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar, dels ock med­

föra behov av ökat antal personalbostäder vid sjukhuset även för andra per­

sonalgrupper än elever, för vilka sistnämnda enligt vad ovan sagts bostäder

föreslagits skola anordnas i anslutning till klinikbyggnaden. Detta ytterligare

personalbostadsbehov har ansetts böra tillgodoses genom uppförande av en

nybyggnad, förlagd till höjdplatån väster örn den patologiska institutionen.

De av förhandlingskommissionen framlagda kostnadsberäkningarna avse

kostnaderna för byggande och utrustande av den föreslagna kliniken, för upp­

förande av erforderliga personalbostäder och för utförande av erforderliga änd­

ringsarbeten i sjukhusets köks- och tvättanläggningar. Kostnadsberäkningarna

äro i vad avser anläggningskostnaderna upprättade i augusti 1942 av arki­

tekten Ahlbom.

På hemställan av kommittén har byggnadsstyrelsen framlagt förnyade, i

december 1943 upprättade beräkningar av sistnämnda kostnader.

Av arkitekten Ahlbom och byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar av

anläggningskostnaden för klinikbyggnaden inklu­

sive elevbostäder enligt 1942 års förslag framgå av följande sam­

manställning:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

94

Med hänsyn till angelägenheten av att kunna framlägga en detaljerad drift­

kostnadskalkyl beträffande 1942 års förslag till klinik har kommittén upp­

dragit åt Heimer att uppgöra fullständiga personal- och driftkostnadsstater

för densamma. Av den av Heimer verkställda utredningen framgår, att

vid en beläggning av kliniken i samma utsträckning som sjukhusets kliniker i

övrigt eller intill omkring 90 procent, antalet underhållsdagar vid kliniken

(

90

X

219

X

365

\

--------^jÖ^q--------=] i runt tal 72 000 för år. Kli­

nikens driftkostnader för underhållsdag uppskattas av Heimer till 17 kronor

72 öre. Med hänsyn härtill har den driftkostnadsökning, som föranledes av

sjukhusrörelsens utvidgning med den pediatriska kliniken, angivits till

(72 000 X 17: 72 —) i runt tal 1 276 000 kronor. Då klinikens inkomster i

form av vårdavgifter beräknats utgöra 803 000 kronor för budgetår, har ök­

ningen av statens utgifter för karolinska sjukhuset på grund av sjukhusets ut­

vidgning med den av kommissionen föreslagna pediatriska kliniken beräknats

till (1 276 000 — 803 000 =) 473 000 kronor för budgetår.

Klinikens organisation. I sin fortsatta framställning ingår kommittén på en

granskning av den av förhandlingskommissionen framlagda organisationspla­

nen för kliniken. Kommittén säger sig därvid ha funnit densamma ur olika

synpunkter mindre tillfredsställande. Såsom en särskilt framträdande svaghet

hos planen betecknar kommittén den bristande koncentration, som utmärker

de i denna ingående lokaliteterna. För åvägabringande av en mer rationell

planläggning av kliniken har kommittén därför nödgats påkalla ganska vitt­

gående jämkningar i den framlagda planen.

Såsom av förhandlingskommissionen föreslagits, fortsätter kommittén, bör

klinikbyggnaden inrymma såväl en poliklinisk som en klinisk avdelning. Här­

utöver böra lokaler tillhandahållas för undervisning och forskning, inneslutande

föreläsningssal och museum, demonstrationsrum och laboratorier. Vidare torde

i byggnaden böra inrymmas fördelningskök och ett antal bostäder för am­

mande mödrar. Däremot ha bostäder för sjukvårdselever icke lämpligen an­

setts böra förläggas i anslutning till densamma.

Vad beträffar den kliniska avdelningen skulle denna enligt den av professor

Lichtenstein föreslagna organisationsplanen förutom en avdelning för psyko­

patiska barn om 20 vårdplatser, en karaktänsavdelning örn 16 vårdplatser,

en tuberkulosavdelning örn 20 vårdplatser och en enskild avdelning örn 19

vårdplatser innefatta fyra allmänna medicinska avdelningar, varav en om 24

och tre om envar 20 vårdplatser, samt 3 allmänna kirurgiska avdelningar,

envar om 20 vårdplatser.

I avseende å sagda organisationsplan får kommittén till en början fram­

hålla, att i enlighet med den av departementschefen och riksdagen godtagna

planen för kliniken särskild tuberkulosavdelning icke inrymts i den av kom­

mittén föreslagna planen.

o Vidkommande härefter de föreslagna allmänna vårdavdelningarnas storlek,

så omfatta dessa avdelningar genomgående ett relativt litet antal vårdplatser,

ett förhållande, som kommittén funnit innebära avsevärda olägenheter främst

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

95

Kungl. Majlis 'proposition nr 302.

ur synpunkten av en rationell drift av kliniken. Med hänsyn till viktien av att

kliniken erhåller en organisation, som ur driftkostnadssynpunkt framstår så­

som fullt tillfredsställande, har kommittén ansett det ofrånkomligt, att plats­

antalet å de ifrågavarande avdelningarna ökas i ali den mån så kan ske utan

eftersättande av kraven på en fullgod vård. Genom en dylik ökning av patient-

numerären å avdelningarna ha avsevärda fördelar befunnits stå att vinna

även ur synpunkten av anläggningskostnaderna, i det att antalet vårdavdel­

ningar kunnat nedbringas.

På grund av det anförda föreslås kliniken skola omfatta dels fem allmänna

medicinska avdelningar, nämligen en avdelning för spädbarn om 27 vård­

platser, en avdelning för koltbarn örn 26 vårdplatser, en avdelning för äldre

barn om 26 vårdplatser, en blandad avdelning örn 26 vårdplatser och en av­

delning för psykopatiska barn örn 20 vårdplatser, dels två allmänna kirurgiska

avdelningar, nämligen en för kolt- och spädbarn om 29 vårdplatser och en

för äldre barn om 26 vårdplatser, dels en blandad medicinsk och kirurgisk

karaktänsavdelning om 20 vårdplatser, varav 15 medicinska och 5 kirur­

giska platser, dels ock en blandad medicinsk och kirurgisk enskild avdelning

örn 19 vårdplatser, varav 10 medicinska och 9 kirurgiska platser.

Till belysning av vårdplatsernas fördelning å klinikens olika avdelningar

enligt å ena sidan 1942 års förslag och å den andra kommitténs förslag

meddelar kommittén följande sammanställning:

allmänna medicinska avdelningar

1942 års

förslag

avdelning för späda barn............................................................. 24

»

» koltbarn ................................................................ 20

»

» äldre gossar ..........................................................20

»

» äldre flickor..........................................................20

tuberkulosavdelning resp. blandad avdelning.........................20

psykopatisk avdelning................................................................... 20

allmän medicinsk karantänsavdelning resp. allmän blandad

medicinsk och kirurgisk karantänsavdelning

...................... 16

140

allmänna kirurgiska avdelningar

avdelning för kolt- och spädbarn.............................................201

»

» äldre gossar....................................................... 20 j

60

»

» äldre flickor....................................................... 20)

enskild medicinsk och kirurgisk avdelning

..........................19

kommitténs

förslag

78

27

26

26

26

20

140

20115

29

26

60

19

Summa vårdplatser 219

219

Såsom av sammanställningen framgår, har genom den av kommittén före­

slagna jämkningen i vårdplatsantalet å de allmänna avdelningarna antalet

vårdavdelningar å kliniken kunnat minskas från elva till nio. Förutom i avseen­

de å vårdavdelningarnas antal och platsnumerär skiljer sig kommitténs förslag

från 1942 års förslag även därutinnan, att karantänsavdelningen, som enligt

det senare förslaget utgör en rent medicinsk avdelning, enligt kommitténs för­

slag omfattar såväl medicinska som kirurgiska platser. Denna differentiering

av karantänsavdelningens vårdplatser är betingad av faktiskt förefintliga be­

hov och anknyter för övrigt till den fördelning av klinikens vårdplatsantal

mellan de medicinska och kirurgiska avdelningarna, som fastställts av stats­

makterna.

96

Kommittén har i detta sammanhang ansett sig böra beröra ett

spörsmål,

som, ehuru fallande utom ramen för det kommittén meddelade uppdraget,

likväl framstår såsom nära förknippat med frågan om utformningen av den

pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset.

I det mellan staten och dess medparter träffade avtalet föreskrives i avse­

ende å fördelningen av vårdplatserna å klinikens allmänna avdelningar, att

Stockholms stad skall äga disponera sammanlagt 127 platser, varav på de

medicinska avdelningarna 85 platser och på de kirurgiska avdelningarna 42

platser, samt Stockholms län tillhopa 28 platser, varav på de förra avdel­

ningarna 21 platser och på de senare 7 platser. Återstående platser skola en­

ligt förhandlingskommissionens förslag utgöra riksplatser. På grund av nämnda

avtalsbestämmelse och då vårdplatsantalet å de kirurgiska avdelningarna av

statsmakterna fastställts till sammanlagt 60, kommer antalet riksplatser på

dessa avdelningar att utgöra (60 — 42 — 7 =) 11.

Kommittén har för sin del funnit det antal kirurgiska riksplat-

s e r, som sålunda skulle komma att stå till förfogande å kliniken, alltför ringa.

Enligt vad kommittén har sig bekant föreligger nämligen ur såväl undervis­

nings- som sjukvårdssynpunkt för riket i dess helhet ett mycket stort behov

av ökat antal kirurgiska barnplatser, särskilt för behandlingen av medfödda

missbildningar. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra i samband

med upprättande av förslag till den pediatriska kliniken undersöka möjlig­

heterna av ett tillgodoseende av detta vårdplatsbehov å denna klinik. Såsom

kommittén i sin fortsatta framställning avser att närmare belysa, har kom­

mittén även funnit möjlighet föreligga att tillföra kliniken ytterligare en vård­

avdelning, vilken, därest så skulle befinnas påkallat, skulle kunna disponeras

för ett tillgodoseende av det föreliggande kirurgiska riksplatsbehovet. Enär

emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, ett förslag örn centralisering till

något av rikssjukhusen av behandlingen av kluvna gommar för närvarande

är föremål för övervägande inom medicinalstyrelsen, har kommittén i avvak­

tan på resultatet av denna utredning icke ansett sig böra i vidare mån över­

väga spörsmålet i fråga, än att kommittén velat beakta möjligheten av att

framdeles, därest så skulle anses lämpligt, tillgodose det ifrågavarande plats­

behovet genom tillbyggnad av den nu föreslagna klinikbyggnaden.

Den pediatriska kliniken uppdelas enligt kommitténs förslag på tio vå­

ningsplan, varav ett för poliklinikerna och den psykopatiska avdelningen, ett

för envar av de övriga sju allmänna avdelningarna, ett för den enskilda av­

delningen samt ett för fördelningskök och bostäder för ammande mödrar. Till

ett souterrängplan förlägges den polikliniska infektionsavdelningen, omkläd­

ningsrum m. m.

Även i fråga om vårdavdelningarnas uppdelning å salar, boxaggregat och

sjukrum har kommittén funnit vissa jämkningar kunna vidtagas i 1942 års

förslag. Vad kommittén i detta avseende föreslår framgår av följande

samman-

ställning:

Kungl. Maj:ts -proposition nr 30%.

Kungl. Majlis proposition nr 302.

97

Antal vårdplatser i varje sal, boxaggregat och rum

1942 års förslag

1944 års förslag

sä^l^

|

box-

aggr.

4

ru^mc

m

c

5

1

S:a

^|sä^l^

box-

aggr.

4resp.2

t/5

£-

2

CO

1

S:a

Antal boxaggregat o. rum å med. avd. för spädbarn . .

4

6

10

6

3

9

» salar o. rum å med. avd. för koltbarn..............

2

3 6 11

4

3

4

11

t

>

»

»

»

»

»

»

» äldre gossar. . .

2

3

6

11

4

3

4

11

»

»»»»»»si flickor . .

2

3

6

11

*

»

»

»

» tuberkulosavdelningen resp, den

blandade medicinska avdelnin-

gen....................................................

2

3

6

11

4

3

4

11

»

»

> ^k » psykopatiska avdelningen . . .

4

4

8 4

4

8

»

»

»

»

» karantänsavdelningen..................

16 16

⁴

12 16

»

» boxaggregat o. rum å kir. avd. för kolt- o.

spädbarn ...............................................................

3

3 4 10 2

4

1 5 12

»

»o. rum å kir. avd. för äldre gossar ....

3

3 4 10

4

3 4 11

»

»»»»»»»

» flickor ....

3

3 4 10

»

»

»

»

^» enskilda avdelningen.....................

6 7 13

6 7

13

^{Summa antal salar, boxaggregat och rum}

21

4

27 69 121 22

10

23 47 102

I fråga om bilokaler har annan avvikelse från 1942 års förslag icke ansetts

påkallad än att vissa ytor synts utan olägenhet kunna begränsas.

Klinikbyggnaden. På uppdrag av kommittén har arkitekten Ahlbom upp­

rättat nya skissritningar till en pediatrisk klinik. Dessa ritningar äro upp­

gjorda med utgångspunkt från den av kommittén reviderade organisations­

planen och under hänsynstagande till av kommittén förordade begränsningar

och förenklingar i byggnadsprogrammet.

Enligt kommitténs förslag har klinikbyggnaden förlagts till samma plats

som den av förhandlingskommissionen föreslagna byggnaden, d. v. s. till om­

rådet omedelbart norr örn huvudkomplexets C-flygel. I enlighet med kom­

missionens förslag är klinikbyggnaden friliggande och medelst en transport-

kulvert ansluten till huvudkomplexets kulvertsystem. Byggnaden, som i sitt

högsta parti är orienterad i öst-väst, har en längd av omkring 65 meter och

omfattar tio våningar jämte en souterrängvåning. Mot väster avslutas bygg­

naden av två flyglar örn tre våningar, sträckande sig i nord-sydlig riktning.

Till högbyggnaden äro huvudsakligen de olika vårdavdelningarna förlagda. I

de lägre flygelbyggnaderna ha inrymts den polikliniska infektionsavdelningen,

poliklinikerna, undervisningsavdelningen, laboratorierna samt röntgen- och

operationsavdelningarna. Klinikens huvudingång är belägen i souterrängvå-

ningens västra parti.

I sistnämnda våning äro inrymda den polikliniska infektionsavdelningen,

lokaler för social kurator, omklädningsrum, ett antal personalbostäder och

journalarkiv.

Till bottenvåningen förläggas de medicinska och kirurgiska poliklinikerna

med en gemensam vänthall, inrymmande väntboxar, samt den psykopatiska

avdelningen. Intill vänthallen ligga lokaler för barnavårdscentralen. I an-

Bihang till riksdagens protokoll 1.9//.5. 1 sami. Nr 302.

7

98

slutning till poliklinikerna lia förlagts undervisningsavdelning, innefattande

föreläsningssal, demonstrationsrum samt museum.

I våningen 1 trappa äro inrymda karantänsavdelningen, laboratorierna samt

rum för överläkarnas privata mottagning. Till våningen 2 trappor lia förlagts

röntgen- och operationsavdelningarna samt den ena kirurgiska avdelningen.

Våningarna 3 och 4 trappor upptagas av den andra kirurgiska avdelningen,

respektive en allmän medicinsk avdelning samt våningarna 5 och 6 trappor

av två allmänna medicinska avdelningar. Till våningen 7 trappor ha förlagts

den enskilda medicinska och kirurgiska avdelningen och till våningen 8 trap­

por en allmän medicinsk avdelning. I våningen 9 trappor slutligen ha in­

rymts fördelningskök samt bostäder för ammande mödrar.

Den av kommittén föreslagna planläggningen av klinikbyggnaden avviker

i vissa avseenden väsentligt från den, som föreslagits av förhandlingskom-

missionen. Avvikelserna betingas av de jämkningar i organisationsplanen, som

vidtagits av kommittén, samt av vissa begränsningar i klinikens utrymmen i

övrigt, som synts kommittén genomförbara. Beträffande dessa begränsningar

anför kommittén:

Genom den av kommittén vidtagna jämkningen av vårdavdelningarnas upp­

delning på salar, boxaggregat och sjukrum har antalet rumsenheter — enligt

förhandlingskommissionens förslag 121 — kunnat minskas till 102. Härjämte

ha såväl sjukrummens som bilokalernas ytmått genomgående beskurits, därvid

kommittén i all den utsträckning så varit möjligt sökt tillgodogöra sig de

resultat, som uppnåtts vid civila byggnadsutredningens arbete, med de modi­

fikationer, som funnits betingade av klinikens karaktär av undervisningssjuk-

hus. Kommittén vill i detta sammanhang särskilt understryka, att de dimen-'

sioner, som enligt kommitténs förslag givits åt 4-sängsalarna och 2-sängs-

rummen — 6,0 eller 5,8 X 4,3 meter respektive 3,7 eller 3,4 X 4,3 meter — helt

betingats av klinikens karaktär av undervisningssjukhus och sålunda icke få

anses normerande för barnkliniker, som sakna denna karaktär.

Vidare har kommittén funnit de lokaler, som avsetts för poliklinikerna, un-

dervisningsavdelningen, röntgenavdelningen, laboratorierna och fördelningskö-

ket onödigt spatiösa, varför dessa utrymmen i ganska avsevärd omfattning

beskurits. Likaså har korridorbredden i vårdavdelningarna minskats från

2,40

meter till 2,20 meter samt i operations- och undervisningsavdelningarna till 2

meter. I poliklinikerna och kulvertvåningen hava dock korridorerna av trafik­

tekniska skäl erhållit en bredd av ^2,50 meter. Takhöjden, som i förhandlings­

kommissionens förslag utgör 3 meter, har i vårdavdelningarna minskats till

^2,90 meter. För poliklinikerna har bibehållits en takhöjd av 3 meter.

Såsom av kommittén i annat sammanhang antytts har möjlighet befunnits

föreligga, att, därest så kan anses påkallat, tillföra kliniken ytterligare en

vårdavdelning för tillgodoseende av ett ökat behov av kirurgiska riksplatser.

Lokalutrymme skulle enligt kommitténs förmenande kunna beredas en dylik

vårdavdelning genom påbyggnad av den flygel, i vilken röntgenavdelningen

inrymts, med ytterligare ett våningsplan. Kostnaderna härför ha approxima­

tivt angivits till 190 000 kronor.

Ledamoten av kommittén professorn Lichtenstein har med instämmande

av ledamoten professorn Hellström anmält avvikande mening beträffande

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

100

anser jag en korridorbredd av 2,20 meter otillräcklig. Helst skulle jag med hän­

syn till att det är fråga örn ett undervisningssjukhus önska en korridorbredd

av 2,40 meter, d. v. s. densamma som på den dermato-venereologiska kliniken

beslutade. En minskning med 10 cm. till 2,30 meter kan dock möjligen i spar­

samhetens intresse ske.

Enligt av arkitekten Ahlbom utförd beräkning rör sig kostnaden för

en breddning av korridorerna i sjukavdelningarna från ^2,20 till ^2,30 meter om

cirka 3 000 kronor, en kostnadsökning, som då det gäller ett bygge av den

pediatriska klinikens storlek synes mig betydelselös i förhållande till den avse­

värda vinsten av en dylik breddning. Man kan invända att utvidgningen

medför ökad uppvärmningskostnad. Ifrågavarande volymökning uppgår emel­

lertid endast till 130 kbm., vilket efter 20 öre per kbm. i uppvärmnings-

kostnader (50 kronor per ton stenkol) medför en ökad årskostnad av ²⁶ kronor.

Med stöd av vad ovan anförts får jag som min bestämda mening framhålla

att korridorbredden i den pediatriska klinikens vårdavdelningar icke bör un­

derstiga 2,30 meter.

Vidare ha professorerna Lichtenstein och Hellström samt ledamoten i kom­

mittén lasarettsläkaren G. Bohmansson anmält avvikande mening beträffan­

de tidpunkten för tillgodoseende å en särskild vårdavdelning inom kliniken av

det föreliggande behovet av ökat antal kirurgiska riksplatser för behandlingen

av medfödda missbildningar. Reservanterna anse, att den ifrågavarande vård­

avdelningen bör komma till uppförande samtidigt med kliniken i övrigt.

Reservanterna ha anfört:

Då kommittén i avsikt att nedbringa anläggningskostnaderna för den

pediatriska kliniken gått in för en minskning av antalet vårdavdelningar, har

detta medfört, att de kirurgiska vårdavdelningarnas antal minskats till 2

från 3 i det ursprungliga byggnadsförslaget. Följden härav har blivit, att den

i detta förslag lämpliga och ändamålsenliga uppdelningen i en spädbarnsav-

delning, en vårdavdelning för gossar och en för flickor måst ersättas med en

gemensam vårdavdelning för spädbarn och koltbarn samt en gemensam vård­

avdelning för äldre pojkar och flickor. Ur flera synpunkter är detta en mindre

lyckad anordning, som ej kan sagås på bästa sätt tillgodose fordringarna på

en modern kirurgisk barnklinik.

Barnkirurgien är i synnerhet vad angår behandlingen av medfödda miss­

bildningar en väl avgränsad specialitet, som fordrar speciella kvalifikationer

hos såväl läkare som vårdpersonal, vilket jämte dessa åkommors relativa

ovanlighet med därav följande omöjlighet att för desamma anordna special­

avdelningar vid centrallasarettet gör, att behandlingen lämpligast centraliseras

till en kirurgisk barnklinik. Trots att detta ligger utom det program, som

förelagts kommittén att lösa, anse vi därför, att den omnämnda tredje kirur­

giska avdelningen vid karolinska sjukhusets pediatriska klinik bör uppföras

samtidigt med kliniken i övrigt, då härigenom dels för ett jämförelsevis billigt

pris tillräckligt antal specialplatser skapas för behandlingen av medfödda miss­

bildningar, dels en ändamålsenlig fördelning av de barnkirurgiska platserna

vinnes, än om dessa måste förläggas till endast tvenne vårdavdelningar.

Slutligen ha kommitténs ordförande, generaldirektören W. Björck och

lasarettsläkaren Bohmansson i avgivna reservationer föreslagit vissa reduk­

tioner i det av kommittén framlagda byggnadsprogrammet, avseende i hu­

vudsak en begränsning av ett antal lokalutrymmen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

101

Kostnadsberäkningar. Till belysning av anläggningskostnader­

na för å ena sidan klinikbyggnaden enligt 1942 års förslag och å den andra

den av kommittén föreslagna byggnaden meddelar kommittén följande sam­

manställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

1942 års förslag.

Av byggnadssty­

relsen beräknade

kostnader

1944 års förslag.

Av kommittén

beräknade

kostnader

^{Byggnadsarbeten.................................................}

. . . 3 200 000

2 257 000

^{Värme- och ventilationsanläggningar ....}

. . .

415 000

325 000

Sanitetstekniska installationer........................

. . .

390 000

340 000

Steriliseringsanläggningar...................................

60 000

60 000

Anläggningar för luftkonditionering..............

10 000

10 000

^{Elektriska stark- och svagströmsledningar . .} .

.

235 000

220 000

Elektriska hissar....................................................

. . .

120 000

157 000

Yttre ledningar....................................................

30 000

25000

Transport- och rörkulvertar............................

80 000

80 000

Planeringsarbeten å tomtområdet.................

65 000

65 000

Brandalarmanläggning ................................................. —

Ritningar, kontroll, administration samt oförut-

12 000

sedda utgifter....................................................

. . .

370 000

4 975 000

299 000

3 850 000

Byggnadsvolymen uppgår för 1942 års förslag till 52 000 kubikmeter, varav

3 500 kubikmeter äro att hänföra till elevbostäder. Exklusive kostnaderna

för dessa bostäder, av kommittén uppskattade till 280 000 kronor, och in­

klusive kostnaden för brandalarmanläggning, 12 000 kronor, utgöra total­

kostnaderna för en klinik enligt sistnämnda förslag (4 975 000 — 280 000 +

+ 12 000 =) 4 707 000 kronor, motsvarande ett volympris av 97 kronor för

kubikmeter. Byggnadsvolymen för 1944 års förslag uppgår till 37 000 kubik­

meter. Volympriset utgör 104 kronor för kubikmeter.

Enligt av kommittén verkställd beräkning av utrustningskos t-

naderna för den av kommittén föreslagna kliniken skulle sagda kostnader

komma att uppgå till 1 255 000 kronor, motsvarande en reducering av det av

sysslomannen Heimer för 1942 års förslag beräknade kostnadsbeloppet,

1 600 000 kronor, med 345 000 kronor. Minskningen hänför sig med 126 000

kronor till vidtagna förenklingar i byggnadsprogrammet och med 219 000

kronor till reduktioner i anskaffningsprogrammet.

Med ledning av uppgifter, som lämnats av Heimer, har kommittén upp­

skattat driftkostnaderna per underhållsdag för kliniken enligt 1944

års förslag till 16 kronor 23 öre. Med ett beräknat antal underhållsdagar vid

kliniken av 72 000 för år har den driftkostnadsökning, som föranledes av kli­

nikens tillkomst, angivits till (72 000 X 16: 23 =) i runt tal 1 169 000 kro­

nor. Klinikens inkomster i vårdavgifter lia beräknats uppgå till 828 000 kro­

nor, varför ökningen i utgifterna för karolinska sjukhuset på grund av dess

utvidgning med ifrågavarande klinik uppskattas till (1 169 000 — 828 000 =)

341 000 kronor för budgetår.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Karolinska sjukhusets centrala ekonomianläggningar.

Förevarande anläggningar, som utgöras av köks-, tvätt- och maskinanlägg­

ningarna, äro belägna omedelbart nordost örn sjukhusets B-flygel och intill

Karolinska vägen. De äro inrymda envar i en särskild byggnad.

Köksbyggnaden och tvättbyggnaden omfatta vardera tre våningsplan: käl­

lar-, souterräng, och bottenplan. Sistnämnda våningsplan är dock i tvätt­

byggnaden endast delvis utbyggt.

Maskinbyggnaden omfattar endast källar- och bottenvåning. Byggnaden

inrymmer dels det s. k. ångpannehuset, dels utrymme för pumpar m. m. för

distribution av energi, dels ock en särskild hall för turbiner och generatorer.

Av den redogörelse, som i propositionen 1943:151 lämnats beträffande

de av förhandlingskommissionen framlagda förslagen till karolinska sjuk­

husets utbyggande med en dermatologisk och en pediatrisk klinik, framgår,

att sjukhusets utbyggande med dessa kliniker skulle nödvändiggöra vissa

ändringsarbeten inom sjukhusets centrala anläggningar. Dessa ändrings­

arbeten ha enligt propositionen kostnadsberäknats, för köksanläggningen

till 170 000 kronor och för tvättanläggningen till 130 000 kronor. Beträf­

fande maskinanläggningen hade någon kostnadskalkyl icke framlagts.

Kommittén har i likhet med förhandlingskommissionen funnit tillkomsten

av den pediatriska kliniken nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom de cen­

trala anläggningarna. Kommittén anför härutinnan:

Vid planläggningen av den pediatriska kliniken aktualiseras frågan örn den

begränsade kapaciteten av karolinska sjukhusets centrala köks-, tvätt- och

maskinanläggningar, i det att ett fullföljande av denna kliniks byggnadspro-

gram ovillkorligen förutsätter en utvidgning av ifrågavarande anläggningar.

Ett utbyggande av dessa anläggningar i samband med uppförande av den

pediatriska kliniken allenast i den begränsade omfattning, som betingas av

det genom sjukhusets utvidgning med denna klinik uppkommande behovet

av ökade ekonomilokaler, lärer emellertid icke få anses förenligt med en eko­

nomisk planläggning av sjukhusets fortsatta utbyggande. Uppenbarligen mäste

det vid planeringen av den nu aktuella utvidgningen av de centrala anlägg­

ningarna framstå såsom ett önskemål, att dessa anläggningar redan i denna

utbyggnadsetapp givas en sådan utformning, att de vid en sedermera skeende

successiv utvidgning av sjukhuset utan mera avsevärda kostnader kunna an­

passas efter de därigenom uppkommande ökade anspråken på anläggningar­

nas kapacitet. En planering av de centrala anläggningarnas utbyggnad utifrån

de anförda synpunkterna förutsätter dock, att definitiv ståndpunkt kunnat

tågås till frågan om det maximala vårdplatsantal, sjukhuset vid en fullstän­

dig utbyggnad lämpligen bör erhålla. Enär det emellertid icke lär ankomma

på kommittén att avgiva förslag i denna del, har kommittén vid sina över­

väganden av ifrågavarande spörsmål ansett sig kunna inskränka sig till att

med utgångspunkt från de av lärarkollegiet vid karolinska institutet fram­

förda önskemålen beträffande sjukhusets utbyggande med undervisningsklini-

ker framlägga olika alternativa förslag till utvidgning av sjukhusets centrala

anläggningar.

104

b) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för de nuvarande kli­

nikernas och den dermatologiska klinikens 1 222 vårdplatser och som pri­

märkök för återstående cirka 800 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för

pediatriska kliniken och för samtliga ännu icke beslutade kliniker.

c) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för 1 222 vårdplatser

och som primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för pedia­

triska kliniken. Nytt helkök anordnas för återstående cirka 550 vårdplatser.

d) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för cirka 1 800 vård­

platser och såsom primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas

för pediatriska kliniken. Nytt kök anordnas för personalen.

Av den förebragta utredningen framgår, att en lösning av ombyggnads-

frågan enligt alt. I skulle påkalla en utbyggnad av souterräng- och botten­

våningarna i den nuvarande köksbyggnadens flygel mot Karolinska vägen med

omkring 7,5 meter, varjämte vissa ändringsarbeten inom köksbyggnaden skulle

bliva nödvändiga. De sålunda erforderliga arbetena inklusive komplettering

av fast utrustning ha kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 500 000

kronor.

En lösning av ombyggnadsfrågan enligt alt. II a) har ansetts komma att

nödvändiggöra en utbyggnad av ovannämnda flygel med cirka 12,5 meter

och en påbyggnad av byggnadens öst-västliga huvuddel med en våning. Inklu­

sive vissa ändrings- och kompletteringsarbeten i byggnadens inre ha om­

byggnadsarbetena beräknats draga en kostnad av tillhopa 1 600 000 kronor.

För en lösning av byggnadsfrågan enligt alt. II b) skulle enligt utredningen

påfordras omfattande ändringsarbeten inom den nuvarande köksbyggnaden,

vilka kostnadsberäknats till 1 300 000 kronor. Härtill skulle komma kost­

naderna för anordnande av fyra fördelningskök, tillhopa omkring 480 000

kronor, varför hela kostnaden för en lösning enligt detta alternativ angivits

till 1 780 000 kronor.

En lösning av utbyggnadsfrågan enligt alt. II c) förutsätter enligt utred­

ningen en ombyggnad av den nuvarande köksbyggnaden enligt alt. I vid till­

komsten av de dermatologiska och pediatriska klinikerna samt uppförande se­

dermera av det nya helköket. Byggnadsarbetena ha kostnadsberäknats till

sammanlagt 1 800 000 kronor, varav 500 000 kronor för ombyggnad av den

nuvarande köksbyggnaden och 1 300 000 kronor för uppförande av nytt

helkök.

De i alt. II d) omförmälda byggnadsåtgärderna slutligen ha angivits helt

sammanfalla med dem, som upptagits i alt. II a).

Vid sina överväganden av det beträffande de olika alternativen framlagda

utredningsresultatet har kommittén funnit sig icke kunna förorda de lös­

ningar, som innefattas i alt. II a), b) och d). Kommittén vill för sin del före­

slå, att i samband med tillkomsten av de dermatologiska och pediatriska

klinikerna en utbyggnad av köksanläggningen sker jämlikt alf. I. Därest se­

dermera en ytterligare utbyggnad av sjukhuset skulle befinnas påkallad, före­

ligger enligt kommitténs mening möjlighet att genom utförande av de bygg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

105

nadsåtgärder, som angivits i alt. II c), åvägabringa den ytterligare höjning

av anläggningskapaciteten, som därvid kommer att bliva erforderlig.

Tvättanläggningen. Enligt den beträffande förevarande anläggning verk­

ställda utredningen skulle för en höjning av anläggningens kapacitet, till­

räcklig för ett betjänande av omkring 1 700 vårdplatser, påkallas en mindre

utbyggnad av den nuvarande tvättbyggnaden. Härutöver skulle erfordras vissa

inre ändringsarbeten samt nyanskaffning av maskiner m. m. De sammanlagda

kostnaderna härför ha uppskattats till cirka 350 000 kronor. För en höjning

av kapaciteten till att motsvara ett vårdplatsantal av 2 000 skulle en ytter­

ligare utbyggnad av tvättbyggnaden samt utvidgad maskinanskaffning bliva

nödvändiga. Kostnaderna för åvägabringande av sistnämnda kapacitetshöj-

ning ha angivits till omkring 500 000 kronor.

Såsom framgår av utredningen ställa sig kostnaderna för åvägabringande

av en anläggningskapacitet, som motsvarar ett vårdplatsantal av 2 000, icke

väsentligt högre än de för ernående av en kapacitet, motsvarande 1 700 vård­

platser, beräknade kostnaderna. Då enligt kommitténs mening möjlighet torde

förefinnas att vid en maximal höjning av anläggningskapaciteten i samband

med de nya klinikernas tillkomst utnyttja den därigenom uppkommande mar­

ginalen för andra statliga institutioners räkning, har kommittén funnit sig

böra förorda, att tvättanläggningen nu utbygges i den omfattningen, att en

anläggningskapacitet, motsvarande ett vårdplatsantal av 2 000 åvägabringas.

Maslänanläggningen. Beträffande denna anläggning skulle enligt den före­

liggande utredningen för en höjning av kapaciteten till att motsvara ett vård­

platsantal av 1 700 krävas vissa nyanskaffningar samt omfattande utvidg­

nings-, ändrings- och kompletteringsarbeten. Sålunda skulle bland annat en ny

ångpanna med en effekt av 11 ton ånga per timme behöva anskaffas. Då ut­

rymme icke kan beredas den nya ångpannan i det nuvarande pannhuset skulle

en tillbyggnad härav bliva erforderlig. Vidare skulle påkallas en utvidgning av

värmecentralen — avseende värme, vatten, avlopp, ventilation m. m. — även­

som vidtagande av vissa ändrings- och kompletteringsarbeten för höjande av

den elektriska kraftproduktionen. Den sammanlagda kostnaden för ifrågava­

rande nyanskaffningar och arbeten har uppskattats till i runt tal 1 235 000

kronor.

Vid ett utbyggande av sjukhuset till att omfatta 2 000 vårdplatser åter

skulle ytterligare nyanskaffningar behöva ske, avseende bland annat en

ångpanna med samma effekt som den ovan omförmälda pannan samt — för

värmecentralen — två motströmsapparater. Kostnaderna för dessa nyanskaff­

ningar ha approximativt angivits till 475 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller kommittén, att karolinska institutets insti­

tutioner å Norrbackaområdet avses uppvärmda genom sjukhusets värmecen-

tral. Därest en ändring i dessa dispositioner skulle komma att vidtagas, måste

uppenbarligen de nu framlagda beräkningarna undergå erforderlig modifika­

tion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%.

106

Karolinska sjukhusets personalbostäder.

Som inledningsvis framhållits har kommittén som sin mening uttalat, att

ytterligare personalbostäder vid sjukhuset icke borde i nuvarande läge upp­

föras. I detta hänseende har kommittén anfört bland annat:

Enligt förhandlingskommissionens förslag har det vid ett utbyggande av ka­

rolinska sjukhuset med de dermatologiska och pediatriska klinikerna uppkom­

mande behovet av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset föreslagits skola

tillgodoses dels genom förläggande i anslutning till den pediatriska kliniken av

ett antal elevbostäder, dels ock genom uppförande av en ny personalbostads­

byggnad, förlagd till höjdplatån väster örn den patologiska institutionen. An­

läggningskostnaden för elevbostäderna har inkluderats i den av förhandlings-

kommissionen angivna kostnadssumman för den pediatriska klinikbyggnaden.

Kostnaderna för uppförande av ny personalbostadsbyggnad åter ha uppskat­

tats till 450 000 kronor.

De personalgrupper, för vilka genom tillkomsten av de båda nya klinikerna

bostadsbehov kan väntas uppkomma, utgöras av sjuksköterskor, provskö­

terskor och elever.

Vad angår bostadsbehovet för sjuksköterskorna vill kommittén framhålla,

att, enligt vad kommittén inhämtat, i samband med en nu pågående utredning

örn sjuksköterskornas löneställning fråga torde uppkomma örn hävande av den

för närvarande föreskrivna skyldigheten för sjuksköterska att hava sin bostad

vid sjukhuset. Därest bostadstvånget för sjuksköterskorna kommer att upp­

höra, lärer kunna förväntas att för denna personalgrupps vidkommande bo­

stadsbehovet vid sjukhuset avsevärt minskas. Då med hänsyn till ovissheten

om resultatet av ovan omförmälda utredning det vid sjukhusets utbyggande

med de nya klinikerna uppkommande bostadsbehovet för sjuksköterskeperso-

nalen icke för närvarande låter sig överblicka, har kommittén ej ansett sig böra

i nuvarande läge ingå på ett ställningstagande till frågan om sättet för till­

godoseende härav.

Vidkommande övriga personalgrupper får kommittén erinra, att kommittén

i sitt betänkande med förslag till dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset

funnit tillkomsten av denna klinik föranleda behov av bostäder för ytterligare

50 provsköterskor och elever. Förslag örn tillgodoseende av detta behov förut­

sattes av kommittén skola framläggas i samband med framläggande av förslag

om tillgodoseende av motsvarande bostadsbehov för den pediatriska klinikens

personal. Genom sjukhusets utbyggande med sistnämnda klinik har kommit­

tén ansett behov uppkomma av bostäder för ytterligare 86 provsköterskor och

elever, varför vid ett utbyggande av sjukhuset med båda klinikerna enligt

kommitténs mening behov av bostäder för sammanlagt 136 provsköterskor

och elever skulle kunna väntas uppkomma.

För ett säkert bedömande av frågan om tillgodoseende av detta bostadsbe­

hov har kommittén uppdragit åt sysslomannen Heimer att till kommittén

inkomma med utredning angående det aktuella personalbostadsbeståndet

vid sjukhuset. I den av Heimer till kommittén överlämnade utredningen

har lämnats en sammanställning av antalet vid sjukhuset förefintliga bo­

stadsrum, vilken sammanställning här torde få återgivas:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 303.

108

Vad till en början beträffar den av kommittén föreslagna klinikbygg­

naden har denna i allt väsentligt godtagits av 1940 års civila byggnadsut-

redning. Utredningen anför:

Beträffande vårdavdelningarna har utredningen uppmärksammat, att rums-

ytor och korridorbredder tillmätts större än vad utredningen angivit som maxi­

mum i det förslag till normer för barnavdelningar, vilket utredningen nyligen

avlämnat. Med hänsyn till klinikens egenskap av undervisningssjukhus synes

visserligen en viss ökning av måtten vara erforderlig. Utredningen håller dock

före, att 4-patientsalarna icke böra givas större yta än 24 nr — mot

17

,

2

—

21,2

nr i utredningens förslag — och att av bilokalerna endast undersöknings-

och behandlingsrummet kräver ökade mått. Något behov att anordna särskil­

da samtalsrum synes icke föreligga. Den av kommitténs majoritet föreslagna

korridorbredden tillgodoser enligt utredningens mening skäliga anspråk. An­

märkas må i detta sammanhang, att en breddning av korridoren enligt reser­

vanternas förslag kan beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 10 000

kronor. Genom en omstudering av planerna i anslutning till vad ovan anförts

torde vissa besparingar kunna uppnås. En inom utredningen upprättad prin­

cipskiss avser att exemplifiera, hur en sådan begränsning låter sig genomföra

beträffande de kirurgiska och medicinska avdelningarna för äldre barn.

Vad angår planläggningen av arbets- och undervisningsavdelningarna anser

sig utredningen endast böra framhålla, att rummen inom den polikliniska in-

fektionsavdelningen synas kunna avsevärt begränsas samt att laboratorieav-

delningen förefaller vara anmärkningsvärt stor med hänsyn till att särskilt cen­

trallaboratorium för hela sjukhuset för närvarande planeras. Utredningen har

även uppmärksammat, att ytorna av hörsal och demonstrationsrum äro större

än som betingas av kursdeltagarnas antal. Slutligen vill utredningen påpeka,

att ambulansintagets läge icke synes vara det lämpligaste.

.. I övrigt anser utredningen, att trapphusfönstren böra utföras i likhet med

fönstren i övrigt och att^ den ena av hissarna vid vårdavdelningarnas reserv­

trappa synes kunna utgå. Det bör även övervägas, om icke inglasningen av

solarierna kan begränsas.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ifrågasatt lämpligheten av den

plats, till vilken klinikbyggnaden enligt kommitténs förslag förlagts. Vidare

har direktionen anslutit sig till det inom kommittén reservationsvis framförda

yrkandet örn en korridorbredd av 2,3 meter i klinikens vårdavdelningar.

i Enligt förslaget skall kliniken förläggas till den höjd, som är belägen norr om

den nordöstra flygeln av sjukhusets huvudkomplex, varvid kliniken erhållit ett

läge på höjdens krön på jämförelsevis långt avstånd från sjukhusets nuvaran­

de kulvertlednjngar. En följd härav blir att förbindelserna mellan kliniken och

sjukhusets övriga delar förlängas, vilket med hänsyn till den livliga trafik, som

förekommer mellan olika avdelningar av ett sjukhuskomplex, kommer att

tynga den dagliga driften. Den omständigheten att förbindelsekulverten till

kliniken enligt förslaget företer en stigning av 1% meter på en sträcka av 30

meter kommer att verka i samma riktning. Med hänsyn härtill skulle det vara

ömkligt om möjligheterna att förskjuta klinikbyggnaden till en ur nämnda syn­

punkt lämpligare plats på den för kliniken föreslagna tomten ytterligare under­

söktes.

Mot den ändring av antalet och storleken av klinikens vårdavdelningar, som

förslaget innebär, anser sig direktionen icke böra göra någon erinran. Ej

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

Departe­

mentschefen.

Den av utredningen föreslagna minskningen av vårdavdelningarna, vilken

omfattar en byggnadsvolym av cirka 2 000 kbm., kan beräknas medföra en

kostnadsreduktion å minst 60 000 kronor. För den händelse att de av utred­

ningen påtalade stora ytorna inom vissa arbetslokaler kunna begränsas — en

fråga till vilken utredningen emellertid icke ansett sig kunna taga definitiv

ställning — erhålles en ytterligare kostnadsminskning, vilken dock icke när­

mare kan angivas.

Byggnadskostnaden för klinikbyggnaden kan, i anslutning till vad ovan

framförts, angivas till högst ((3 850 000 — 20 000 — 37 000 — 12 000 —

— 60 000 —) 3 721 000 kronor.

De av kommittén framlagda drift kostnadsberäkningarna

ha underkastats granskning av statskontoret, som funnit sig böra föreslå vissa

begränsningar i det för kliniken beräknade personalbehovet.

Beträffande karolinska sjukhusets centrala anläggnin­

gar har av direktionen för karolinska sjukhuset föreslagits, att dessa redan i

samband med uppförande av den pediatriska kliniken utbyggas till att mot­

svara ett platsantal vid sjukhuset av 2 000.

19^0 års civila hyggnadsutredning har i avseende å utbyggnadens omfatt­

ning anslutit sig till kommitténs förslag. Däremot har utredningen funnit de

av kommittén angivna kostnaderna för utbyggnadens genomförande kunna i

vissa hänseenden nedbringas. Sålunda ha kostnaderna för köksanläggningen

ansetts kunna reduceras med 25 000 kronor, för tvättanläggningen med 50 000

kronor och för maskinanläggningen med 95 000 kronor. Kostnadsreduktioner­

na hänföra sig huvudsakligen till vissa föreslagna begränsningar i anskaff-

ningsprogrammet.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår fattades av

1943 års riksdag principbeslut örn att till karolinska sjukhuset skulle över­

flyttas karolinska institutets för närvarande till S:t Görans sjukhus förlagda

dermato-venereologiska klinik samt den av institutets pediatriska kliniker, som

nu är inrymd i Norrtulls sjukhus. De nya kliniker, som sålunda skulle komma

att tillföras karolinska sjukhuset, skola enligt statsmakternas beslut omfatta

166 respektive 219 vårdplatser, varför sjukhuset, vilket för närvarande inrym­

mer 1 056 platser, efter ifrågavarande klinikers tillkomst skulle komma att

innefatta ett sammanlagt vårdplatsantal av (1 056 -f- 166 -f- 219 =) 1 441.

Kostnaderna för de nya klinikernas uppförande, utrustning och drift skola

bestridas av staten, Stockholms stad och Stockholms län enligt vissa grun­

der, som angivits i mellan dessa parter träffade avtal.

Sedan den av Kungl. Maj:t år 1943 tillsatta kommittén för karolinska sjuk­

husets fortsatta utbyggande i fjol framlagt förslag till sjukhusets utvidgning

med en dermatologisk klinik, vilket förslag efter anmälan i propositio­

nen 1944: 235 i allt väsentligt vann riksdagens bifall, har kommittén

i enlighet med sitt uppdrag nu inkommit med ritningar och byggnadspro-

gram för en ny pediatrisk klinik vid sjukhuset. Det framlagda byggnadsför-

110

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.