2

vore beroende icke blott av statliga avgöranden utan även och måhända i

icke mindre grad av lokalt intresse och lokala initiativ. Redan av hänsyn till

skolväsendets bästa vöre det sålunda angeläget att söka bibehålla detta in­

tresse oförminskat. Därav följde, att det statliga inflytandet icke borde

utsträckas längre än som vore ofrånkomligt med hänsyn till den nödvändiga

kontrollen av medelsförvaltningen och organisationen. Det vore naturligt, att

olika meningar gjorde sig gällande om huruvida så skett eller icke. Erfaren­

heterna syntes i varje fall påkalla ett övervägande, huruvida icke på det vid­

sträckta tillämpningsområde, varom här vore fråga, funnes en rad av icke

minst smärre avgöranden, där den statliga kontrollen — utan att dess syfte

och väsentliga effektivitet äventyrades — skulle kunna göras något mindre

detaljerad och skoldistrikten få ett i motsvarande grad ökat inflytande. En

utredning härutinnan borde därför komma till stånd.

I fortsättningen framhöll departementschefen, att samtidigt med tillgodo­

seendet av utredningens huvudsyfte borde beträffande de författningar, som

mera direkt avsåge det ekonomiska mellanhavandet mellan statsverket och

skoldistrikten, en förenkling eftersträvas i avseende å såväl medelsanvisningen

som rekvisitionsförfarandet. I detta sammanhang borde uppmärksamhet ägnas

bland annat åt den nuvarande ordningen för behandling av ärenden rörande

folkskolebyggnader samt utbetalandet av bidrag till uppförandet av sådana

byggnader. Enligt nuvarande ordning underkastades byggnadsföretagen en

granskning i detalj inom olika instanser av skolväsendet ända upp till Kungl.

Majit. Starka skäl talade för att detta system, som medförde mycken omgång

och tidsutdräkt, avlöstes av en på enklare principer grundad ordning. Ett be-

aktansvärt förslag till rationalisering härutinnan hade på sin tid framlagts

av folkskolans besparingssakkunniga. Dessa hade i huvudsak förordat, att

bidrag till anskaffande av nya undervisningslokaler skulle utgå med visst fast­

ställt belopp för varje i en skolanläggning ingående statsbidragsberättigad lokal

(klassrum, gymnastiksal m. fl.). Bidraget skulle sättas i relation till de bygg­

nadskostnad och ur dem härledda kubikpris, som för varje byggnadsföretag

fastställts såsom skäliga. Departementschefen förutsatte, att utrednings­

männen komme att närmare undersöka detta uppslag.

Den 7 december 1944 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga

ledamoten av riksdagens I kammare, hemmansägaren J. E. Andersson, Ovan­

myra, kanslirådet H. J. Dillner, folkskolinspektören i Västerås, filosofie kan­

didaten P. E. Granér, ledamoten av riksdagens II kammare, folkskolläraren

K. F. F. Ryling, ledamoten av Stockholms folkskoledirektion, komministern

B. A. Lund och dåvarande undervisningsrådet J. J. E. Weijne, den senare

tillika ordförande.

Såsom ett första led i utredningsarbetet ha de sakkunniga, vilka antagit

benämningen 1945 års folkskolesakkunniga, underkastat nu gällande system

för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet en omprövning och i ett

med skrivelse den 29 maj 1945 överlämnat betänkande (stat. off. utr.

1945: 25) framlagt förslag till ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till

folkskolebyggnader, d. v. s. statsbidrag till kostnader för anskaffande av nya

undervisningslokaler genom nybyggnad eller genom om- eller tillbyggnad samt

för utförande av mera omfattande ändringsarbeten å befintliga undervis­

ningslokaler.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

4

I den högsta kostnadssumman må inräknas allenast kostnader för klass­

rum, gymnastiksalar, lokaler för slöjd och hushållsgöromål, allt med tillhö­

rande biutrymmen av olika slag jämte erforderliga inomhusledningar och fast

inredning, den första uppsättningen inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar

och skolkök samt utgifterna för ritningar, arbetsledning och kontroll, ävensom

efter prövning i varje särskilt fall kostnader för andra, för skoländamål av­

sedda lokaler, såsom specialrum, samlingssalar, lärarrum och dylikt.

Innan Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall meddelas, sker hos de stat­

liga myndigheterna, vederbörande folkskolinspektör och länsstyrelse, skolöver­

styrelsen samt Kungl. Maj:t, en ingående granskning av byggnadsförslaget.

Statsbidraget utbetalas med lika fördelning på 25 år, dock att om bidraget

uppgår till högst 2 500 kronor, det utanordnas på en gång.

Statsbidragen utbetalas från ett å riksstatens driftbudget {invisat förslags­

anslag, benämnt Bidrag till byggnadsarbeten. För innevarande budgetår är

ifrågavarande anslag uppfört med 1 900 000 kronor.

Av Kungl. Majit intill den 1 juli 1944 fastställda högsta kostnadssummor

för nya undervisningslokaler ävensom beloppen av utbetalade statsbidrag

framgå av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

Budgetår

Fastställda högsta

kostnadssummor

Kronor

Utbetalade

statsbidrag

Kronor

1936/37 .........................

8 267 000

—

1937/38 .........................

10 011000

29 558

1938/39 .........................

19 000 000

lil 534

1939/40 .........................

4 480 000

284 528

1940/41 .........................

4 734 000

551 751

1941/42 .........................

6 184 000

832 343

1942/43 .........................

11 165 000

1 110 992

1943/44 .........................

9 980 000

1 547 841

1944/45 .........................

25 829 000

1 303 345

Summa

99 650 000

5 771 892

III. Beräkningen av statsbidragen.

Förslag till ändrade statsbidragsgrunder ha tidigare framlagts dels av folk­

skolans besparingssakkunniga i deras den 24 augusti 1940 avgivna betänkan­

de och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m.

(stat. off. utr. 1940:24), dels ock av kommunalskatteberedningen i dess den 19

augusti 1943 avgivna betänkande med förslag till omläggning av den kom­

6

skoldistrikten erhållit byggnadsbidrag med proportionsvis högre belopp än

mindre välsituerade skoldistrikt. Då de större skoldistrikten i allmänhet kunna

hänföras till den förstnämnda kategorien, och då de mera omfattande bygg­

nadsföretagen kommit till utförande i dessa skoldistrikt, har det följaktligen

i regel blivit så, att ovan nämnda kvalitetsskillnad framför allt kommer till

synes vid en jämförelse mellan större och mindre skolanläggningar. I och

för sig är väl detta ej särskilt anmärkningsvärt. Ett dylikt förhållande torde

sannolikt göra sig gällande i fråga örn byggnadsföretag även på andra om­

råden.

Besparingssakkunniga ha ansett sig böra starkt ifrågasätta, om staten

även i fortsättningen bör i hittills tillämpad utsträckning lämna bidrag till

kostnaderna för en dylik kvalitetsskillnad. Riktigare syntes vara, att bi­

drag av statsmedel utginge till bestridande av kostnaderna för uppförande

av skolbyggnader med en ur ekonomiska och pedagogiska synpunkter lämp­

lig och tillfredsställande byggnadsstandard med hänsynstagande till de av

ortsförhållandena betingade byggnadskostnaderna. Det syntes rimligt, att

skoldistrikt, som gjorde anspråk på en högre byggnadsstandard, själva finge

bestrida de på grund härav förhöjda kostnaderna. En dylik standardisering

skulle åstadkomma en utjämning av byggnadskostnaderna och på samma

gång medföra icke obetydliga besparingar för statsverket och sannolikt även

för skoldistrikten.

Besparingssakkunniga ansågo emellertid, att, så länge statens bidrag ut­

ginge med viss procent av byggnadskostnaderna, stora svårigheter skulle

möta för genomförandet av besparingsåtgärder i bär berörda avseenden. Här­

om anföra besparingssakkunniga bland annat följande.

Även om större eller mindre avdrag göras å de beräknade totalkostnader­

na för byggnadsföretaget och sålunda en högsta kostnadssumma fastställes,

förhåller det sig dock med nuvarande bidragssystem så, att en viss relation

finnes mellan totalkostnaderna och byggnadsbidraget. Det är därför förklar­

ligt, att skoldistrikten icke finna anledning föreligga att alltför mycket be­

gränsa utgifterna utan i stället önska giva byggnadsföretagen en så hög stan­

dard som möjligt. Självfallet blir det i regel de större och ekonomiskt mera

välsituerade skoldistrikten, för vilka de egna kostnaderna spela en relativt

underordnad roll, som ställa de högsta anspråken på lokalernas standard. Där­

av följer också, såsom redan framhållits, att dessa skoldistrikt för sina större

skolanläggningar erhålla byggnadsbidrag med proportionsvis högre belopp än

mindre och i allmänhet ekonomiskt svagare skoldistrikt.

Efter olika överväganden lia besparingssakkunniga kommit till den uppfatt­

ningen, att ett bidragssystem, som skulle kunna lämna ur anförda synpunkter

tillfredsställande resultat, icke kunde grundas på den nu tillämpade huvud­

principen med procentuell beräkning av bidragets storlek. Då det sedan gällt

att finna en annan beräkningsgrund lia besparingssakkunniga funnit sig böra

undersöka, huruvida icke bidraget lämpligen kunde utgå med visst belopp

för varje i en skolanläggning ingående undervisningslokal, vartill skulle kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

8

byggnadsbidrag skulle åtföljas av bland annat ritningar oell arbetsbeskriv­

ningar, vilka skulle underkastas sakkunnig granskning. Härvid komme så­

lunda att prövas, huruvida skolbyggnad, för vilken bidrag söktes, vore av

den standard, som ansåges böra upprätthållas.

Yttranden över heap arin gssa k kumi i g as förslag ha avgivits av ett stort antal

myndigheter m. fl. Besparingssakkunnigas kritik av det nuvarande bidrags­

systemet och synpunkter i övrigt samt därav föranledda förslag ha i stor ut­

sträckning principiellt biträtts i yttrandena. Många företrädare för andra

uppfattningar finnas dock. Jag inskränker mig till att i det följande beröra

endast ett par yttranden och hänvisar i övrigt till handlingarna.

Socialstyrelsen har uttalat, att den ansåge den föreslagna beräkningsmeto­

den för utmätande av statsbidrag vara teoretiskt riktig, men ifrågasätter,

om förslaget i sin praktiska tillämpning medgåve ett undanröjande av olägen­

heterna med det gällande systemet. Styrelsen har särskilt påpekat, att själva

begreppet kubikpris, sådant det komme till användning i besparingssakkunni­

gas förslag, syntes lida av en anmärkningsvärd oklarhet. En förutsättning

för ett gott resultat av den föreslagna metoden måste nämligen vara, att

kubikpriset för orter med olika byggnadskostnader icke inkluderade varia­

tioner i standarden. Eljest kunde ju bakom ett och samma kubikpris för olika

orter dölja sig kanske betydande variationer i standarden, vilka utjämnades

av olikheten i byggnadskostnaderna. I själva verket stöde och folie bespa­

ringssakkunnigas förslag med frågan örn möjligheten att ange olika orters

kubikpris för en och samma standard. På denna väsentliga punkt hade bespa-

ringssakkunniga icke lämnat något besked.

Skolöverstyrelsen framhåller, att besparingssakkunnigas förslag till ändra­

de statsbidragsgrunder framlagts i syfte att åstadkomma åtgärder för minsk­

ning i statens utgifter för folkskolebyggnader. Det förefölle emellertid som

borde vid åtgörandena i besparingssyfte ses till, att besparingar vunnes i

både kommunernas och statens utgifter. Besparingssakkunnigas förslag syn­

tes i huvudsak innebära en överflyttning på kommunerna av vissa kostnader,

som nu bestredes av staten. Besparingar för kommunernas del torde med till-

lämpning av förslaget kunna vinnas endast genom inskränkning i byggnads­

verksamheten och genom en sänkning av standarden. Sådana besparingar

syntes kunna vinnas på enklare sätt än som föreslagits. Vidare ansåge över­

styrelsen, att förslaget om att för olika grupper av undervisningslokaler skulle

utgå bestämda bidragsbelopp, vilka växlade efter kubikpriset, vid tillämp­

ningen komme att i många fall ställa även mindre väl situerade kommuner i

ett alltför ogynnsamt läge. Överstyrelsen ansåge sig därför icke kunna i prin­

cip ansluta sig till besparingssakkunnigas förslag till ändrade statsbidrags­

grunder.

Statsbidrag skulle enligt förslaget utgå med samma belopp oavsett klass­

rummens storleksordning. Byggnadsbidraget till en skola, innehållande en­

dast småskolesalar, bleve därför avsevärt större i förhållande till byggnads­

kostnaderna, än örn skolan innehölle endast folkskolesalar. Detta utvisade,

att principen med standardiserade statsbidragsbelopp i realiteten vore min­

dre smidig än principen med statsbidrag efter de verkliga kostnaderna. Sam­

ma reflexion måste göras beträffande likställigheten av kostnaderna för klass­

rum och specialrum. Med hänsyn till inredningen i naturkunnighetsrum och

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

10

till omläggning av den kommunala beskattningen m. m., del III, den kom­

munala skatteutjämningen, framfört bland annat följande synpunkter och för­

slag beträffande hithörande spörsmål.

Beredningen har framhållit, att folkskoleväsendet borde räknas till de

statliga samhällsuppgifterna, varför skoldistriktens belastning med en be­

tydande andel i kostnaderna för undervisningslokaler framstode som min­

dre önskvärd. På grund av skatteunderlagets växlingar belastades skoldi­

strikten dessutom mycket ojämnt av den på dem vilande, proportionellt

lika andelen i byggnadskostnaderna. Såsom en teoretiskt riktig lösning av

frågan ansåge beredningen, att staten borde helt påtaga sig kostnaderna

för skolbyggena. Av olika skäl ansåge beredningen dock, att en sådan lös­

ning kunde giva anledning till vissa betänkligheter. Med hänsyn härtill

hade beredningen ej varit beredd att föreslå statsbidrag, motsvarande hela

den erforderliga byggnadskostnaden. I detta läge hade beredningen ansett an­

geläget att för skoldistriktens del åstadkomma en rättvis och jämn belast­

ning av ifrågavarande kostnader. Det framstode då för beredningen såsom

önskvärt att kunna avväga bidragen med hänsyn till skoldistriktens objek­

tiva föl-utsättningar för att anskaffa behövliga undervisningslokaler till en

någorlunda normal kostnad per invånare. Härvid borde beaktas sådana fak­

torer såsom barnantalet, skoldistriktens utsträckning, dyrhetsförhållanden

m. fl. Beredningen hade dock icke ansett sig kunna framlägga något förslag

i detta avseende utan hade förordat, att denna fråga gjordes till föremål för

undersökning genom vederbörande myndigheter. Av särskild vikt för skol­

distriktens likställande vore emellertid, att statsbidragen graderades i för­

hållande till skoldistriktens skatteunderlag. Vid en sådan gradering hade det

synts beredningen lämpligt att, i anslutning till vad som nu gällde, utgå från

att bidragen till skoldistrikt med normalt skatteunderlag skulle motsvara 75

procent av de erforderliga byggnadskostnaderna. Med normalskatteunderlag

hade beredningen därvid menat 10 skattekronor per invånare. Beredningens

förslag innebure den procentuella fördelning av byggnadskostnaderna mellan

stat och kommun, som framgår av följande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Skattekronor

per invånare

Statsbidrag

%

Kommunens

andel

%

0

100,0

—

1

97,5

2,5

2

95,0

5,0

4

90,0

10,0

6

85,0

15,0

8

80,0

20,0

10

75,0

25,0

15

62,5

37,6

20

50,0

50,0

30

25,0

75,0

40

—

100,0

12

De sakkunniga ha därvid bland annat pekat på det förhållandet, att

bristen på arbetskraft och vissa byggnadsmaterialier tidvis tvingat statsmak­

terna till en betydligt strängare prövning av föreliggande byggnadsförslag

än som eljest skulle varit förhållandet. Den prövning av ärendena, som skedde

inom ecklesiastikdepartementet, hade med hänsyn härtill så småningom kom­

mit icke att i första hand avse frågan, om ett tillräckligt starkt behov av

nybyggnad i varje särskilt fall förelåge ur skolsynpunkt, utan i stället främst

kommit att gälla, huruvida ett aktuellt byggnadsföretag, trots påvisat ofta

trängande behov, likväl på grund av rådande särskilda prisförhållanden skulle

tills vidare kunna uppskjutas. Att prövningen därvid, enligt direktiv av den

under senare år inom socialdepartementet verksamma s. k. byggnadsbered-

ningen, tidvis och beträffande vissa orter eller trakter varit synnerligen hård

hade många kommuner fått erfara.

En annan källa till irritation hade enligt de sakkunniga legat i de bespa-

ringssträvanden, som erhållit sitt mest synliga uttryck i 1940 års civila bygg-

nadsutrednings verksamhet för beskärning av skolbyggnadernas standard. De

sakkunniga ansåge självfallet, att skolbyggnader borde planeras med iakt­

tagande av all rimlig sparsamhet och ville på intet sätt förneka, att behov

förelegat av en besparingsaktion på detta område. De sakkunniga hade dock

ej kunnat finna annat än att de besparingar i byggnadskostnader, som före­

slagits av byggnadsutredningen, i mångå fall ej stått i rimlig proportion till

den standardsänkning, som åstadkommits, och framför allt ej till kostnaderna

för byggnadsprojektens omarbetning. De sakkunniga ville understryka, att de

erfarenheter kommunerna gjort av den ifrågavarande besparingsverksamheten

lett till mycken och såvitt kunde bedömas ofta berättigad irritation mot

statsmyndigheternas sätt att handlägga skolbyggnadsfrågor.

De sakkunniga vore angelägna att framhålla det oriktiga uti att taga nu

berörda omständigheter till utgångspunkt för kritik av statsbidragssystemet

såsom sådant. Det vöre icke heller motiverat att på grund härav förorda en

fullständig omläggning av handläggningsförfarandet. Betydelsen ur allmän

synpunkt av en god och ekonomisk planering av skolbyggena vore så stor,

att en central granskning av byggnadsförslagen icke torde kunna undvaras.

Detta finge säkerligen anses gälla, hur än statens deltagande i kostnaderna

för byggena ordnades. Då, såsom av det föregående framginge, en till sina

praktiska konsekvenser väsentlig omläggning av byggnadsärendenas hand­

läggning ägt rum genom skolöverstyrelsens kungörelse den 19 augusti 1941

och då vissa svårigheter och nackdelar, som gjort sig gällande beträffande

dessa ärendens handläggning under årens lopp, visats vara av i huvudsak

övergående natur, hade de sakkunniga bibringats den uppfattningen, att

ifrågavarande prövningsförfarande, sådant det numera vore utformat, lämp­

ligen borde kunna — om än med vissa jämkningar, vilka komme att föreslås

i det följande — med fördel tillämpas jämväl i fortsättningen.

Om sålunda de sakkunniga icke vöre beredda att på grund av nu anförda

omständigheter förorda införande av ett nytt statsbidragssystem, ha de dock

av andra skäl funnit en undersökning motiverad i syfte att om möjligt ersätta

nu gällande system med ett annat. Utslagsgivande ha därvid varit de erin­

ringar, som gjorts mot den nuvarande ordningen för beräkning av statsbidra­

gen och utbetalningen av desamma. I dessa hänseenden har anförts, att det

icke kunde anses rättvist, att statsbidraget i så gott som samtliga fall utginge

Kungl. Marits proposition nr 367.

14

Den ekonomiska bärkraften är nämligen avhängig av flera skilda faktorer.

En dylik faktor är skatteunderlaget, d. v. s. antalet skattekronor. Detta tal

är emellertid icke ensamt ett exakt uttryck för bärkraften. Talets relativa

innebörd växlar nämligen med hänsyn till antalet invånare, prisförhållanden

och dylikt. En annan faktor utgör skattetrycket, d. v. s. den kommunala

uttaxeringen. Ej heller detta ger ensamt ett tillförlitligt uttryck för den eko­

nomiska bärkraften. Uttaxeringen kan sålunda växla på grund av tillfälliga

förhållanden och med hänsyn till den allmänna utgiftspolitiken i kommunen.

Framför allt är den dock direkt influerad av andra faktorer, såsom skatte­

underlagets storlek, kommunens allmänna ekonomiska ställning i övrigt samt

kommunens ekonomiska och geografiska struktur.

En uppskattning av en kommuns ekonomiska bärkraft i förhållande till

andra kommuners kan därför endast ske, om ett fritt bedömande tillätes av

värdet i det enskilda fallet av samtliga de faktorer, som inverka på frågan.

En kommuns relativa ekonomiska bärkraft kan sålunda icke mätas genom ett

enbart matematiskt förfarande. En materiell avvägning av olika omständig­

heter emot varandra och ett skälighetsbedömande äro ofrånkomliga.

En gradering av statsbidraget efter bidragsbehovet vore emellertid, fram­

hålla de sakkunniga, endast en sida av frågan örn tillskapandet av en fullt

rättvis fördelningsgrund. Lika viktigt som åstadkommandet av en dylik gra­

dering vore nämligen, att den byggnadskostnadssumma, varpå det graderade

statsbidraget skulle beräknas, vore skälig och materiellt riktig.

Tillsammans utgjorde enligt de sakkunnigas uppfattning nämnda två om­

ständigheter den grund, på vilken ett statsbidragssystem på ifrågavarande

område måste bygga för att verka rättvist kommunerna emellan.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att dessa två faktorer gi­

vetvis måste underkastas en omsorgsfull, materiell prövning från fall till fall.

Ändamålet — att tillskapa en fullt rättvis fördelningsgrund — kunde näm­

ligen icke gärna vinnas, örn bidragsbehovet och byggnadskostnaderna eller en­

dera av dessa faktorer beräknades formellt enligt ett på förhand fastställt

schematiskt system.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Med denna utgångspunkt lia de sakkunniga tagit vissa sidor av det nuva­

rande samt de av besparingssakkunniga och kommunalskatteberedningen före­

slagna statsbidragssystemen i betraktande. Vad därvid det nuvarande syste­

met beträffade, innebure detta, ehuru det med sin schematiska statsbidrags-

beräkning icke överensstämde med kraven på en rättvis fördelningsgrund,

dock en lämplig lösning i så måtto, att statsbidraget beräknades på grund­

valen av de verkliga byggnadskostnaderna. I sistnämnda avseende stöde syste­

met, såsom framginge av det nu sagda, i överensstämmelse med folkskole-

sakkunnigas uppfattning.

Beträffande besparingssakkunnigas förslag erinra de sakkunniga, att det­

samma varit avsett att skapa ett så schematiskt verkande statsbidragssystem

som möjligt. Av det ovan anförda framginge emellertid, att en schematisk

statsbidragsberäkning vore mindre väl förenlig med det uppställda målet att

16

vinnas samtidigt som de statliga utgifterna för skolbyggnadsändamål holle»

inom skäliga gränser.

På grundvalen av vunna erfarenheter rörande de nuvarande statsbidrags-

bestämmelserna samt av de av besparingssakkunniga och kommunalskatte-

beredningen förordade riktlinjerna och förslagen ha de sakkunniga framlagt

sitt förslag till statsbidragsgrunder, vilket i viss mån innebär en kombination

av gällande och i övrigt föreslagna bestämmelser.

Förslaget innebär, såsom framgått i det föregående, sammanfattningsvis i

princip, att statsbidraget alltjämt skall utgå i förhållande till de verkliga kost­

naderna för byggnadsföretaget, samt att bidragsbeloppet skall, efter prövning

i varje särskilt fall, beräknas med hänsyn till byggnadskommunens ekono­

miska bärkraft.

Beräknandet av byggnadskostnaderna. De sakkunniga

framhålla, att en fullständig kostnadsberäkning är nödvändig vare sig det nu­

varande eller det av besparingssakkunniga förordade statsbidragssystemet väl-

jes. En sådan kostnadskalkyl vore påkallad även utan hänsyn till statsbidrags-

frågan. Någon ändring i nu gällande föreskrift i detta avseende har därför icke

föreslagits.

Såsom allmän norm för den statliga kostnadsgranskningen ha de sakkunniga

angivit, att densamma främst borde inriktas på en prövning av skäligheten av

de angivna byggnadskostnaderna med hänsyn till de krav, som normalt borde

ställas på en skolbyggnad, avpassad efter de föreliggande förhållandena. Stor

hänsyn syntes därvid böra fästas vid kubikpriset.

I måhända flertalet fall avses ett skolbygge innehålla jämväl icke stats-

bidragsberättigade lokaler. I den hittillsvarande tillämpningen av nu gällande

statsbidragssystem ha dessa fall mycket ofta berett svårigheter och vållat in­

tressemotsättningar. För det framtida bedömandet av hithörande spörsmål ha

de sakkunniga framhållit följande — i stor utsträckning redan nu tillämpade

— synpunkter.

Innehåller ett skolbyggnadsförslag icke bidragsberättigat utrymme av den

storlek och placering i byggnadskroppen, att, om utrymmet icke medtagits,

byggnadsvolymen blivit mindre, bör givetvis i samband med statsbidrags-

beräkningen en reduktion ske, motsvarande volymökningen. Stundom förete

emellertid byggnadsförslag utrymmen, särskilt i källarvåningarna, vilka icke

lämpligen kunna utnyttjas såsom statsbidragsberättigade lokaler eller därtill

hörande biutrymmen och äro av beskaffenhet att, även örn de uteslutits, bygg­

nadsvolymen icke minskats. De kunna emellertid vara väl lämpade såsom

lokaler för något annat ändamål, exempelvis för badstu, leklokaler eller annat

liknande. I dessa fall anse de sakkunniga rimligt, att vid statsbidragsberäk-

ningen det totala kostnadsbeloppet reduceras allenast med de direkta merkost­

naderna för utrymmets anordnande för det avsedda ändamålet. Vanligtvis

begränsa sig dessa merkostnader i huvudsak till inredningskostnader.

För det fall att ett byggnadsförslag såsom sådant finnes böra godkännas,

men detsamma på grund av planlösning, val av byggnadsmaterialier eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

18

lunda för Kungl. Maj:t endast att utgöra ett led i uträknandet av själva

statsbidragsbeloppet. Detta belopp bör enligt förslaget bestämmas så, att det

motsvarar en efter prövning i varje särskilt fall såsom skälig ansedd del av

bidragsunderlaget. Denna prövning anses främst böra ske med hänsyn till

skolbyggnadskommunens ekonomiska bärkraft.

I det föregående har i anslutning till de sakkunnigas framställning närmare

utvecklats, hurusom denna bärkraft måste bedömas med hänsyn till ett

flertal olika faktorer, däribland främst kommunens skatteunderlag (antalet

skattekronor) samt därjämte det kommunala skattetrycket (den kommunala

uttaxeringen), kommunens ekonomiska ställning i övrigt och dess ekonomiska

och geografiska struktur.

I likhet med kommunalskatteberedningen anse de sakkunniga, att antalet

skattekronor per invånare bör läggas till grund för graderingen. I jämförelse

med övriga ovan angivna faktorer utgjorde nämligen antalet skattekronor

utan tvivel den viktigaste och samtidigt den mest objektiva grunden för be­

dömandet av den ekonomiska bärkraften. Tillräckligt utrymme för hänsyns­

tagande till övriga faktorer borde emellertid tillskapas genom ett system med

latituder på sätt framgår i det följande.

Den första frågan beträffande en gradering av statsbidragen med hänsyn

till nyssnämnda synpunkter blir spörsmålet om bidragens storlek vid fall

av genomsnittligt skatteunderlag (normalskatteunderlag). Härom anföra de

sakkunniga inledningsvis följande.

Härvid må först framhållas, att skatteunderlaget i en kommun är under­

kastat väsentliga och stundom relativt snabba växlingar. Det förändras så­

lunda allt efter den allmänna ekonomiska utvecklingen samt är i hög grad

beroende av konjunkturskiftningar och även av tillfälliga omständigheter. Här­

till kommer, att skatteunderlagets bärkraft står i relation till penningvärdet.

Sistnämnda omständighet har varit aktuell under större delen av det nuva­

rande statsbidragssystemets giltighetstid. Sedan år 1937 har nämligen pris­

nivån successivt undergått en icke obetydlig höjning.

Nämnda förhållanden föranleda, att det kommunala normalskatteunder­

laget i riket icke kan en gång för alla uttryckas i ett bestämt tal. Om så­

lunda ett i enlighet med vad ovan anförts graderat statsbidragssystem an-

knytes till ett i ett siffertal uttryckt normalskatteunderlag på så sätt, att

vid dylikt skatteunderlag bidraget utgår med viss procent av bidragsberätti-

gade kostnader, måste uppmärksammas, att en ändring av nämnda tal kan

behöva ske framdeles för att bidragets relativa värde skall förbli oförändrat.

De sakkunniga förutsätta därför att, därest antalet skattekronor per invå­

nare lägges till främsta grund för ifrågavarande statsbidragstilldelning, nämn­

da omständighet beaktas.

De sakkunniga ha i enlighet med kommunalskatteberedningens förslag valt

ett skatteunderlag av 10 skattekronor per invånare till normalskatteunderlag.

Statsbidragsprocenten vid normalskatteunderlag har med utgångspunkt från

nuvarande bestämmelser föreslagits till 50 procent. I sistnämnda hänseende

anföres följande.

Kungl. May.ts proposition nr 367.

19

Det nuvarande bidraget, 75 procent, utbetalas ej i omedelbart samband med

byggnadsföretagets utförande utan först under loppet av 25 år med i huvud­

sak lika del varje år. »Nuvärdet» vid första utbetalningstillfället av ett så

utgående statsbidrag utgör — beroende på ränteläget — omkring 50 procent

av bidragsunderlaget. De sakkunniga komma i ett senare sammanhang i

sitt betänkande att föreslå en sådan ändring i den nuvarande utbetalnings-

ordningen, att statsbidragen för framtiden i stället utbetalas i samband med

byggnadsföretagens utförande. Vid sådant förhållande skulle ett bibehållan­

de av det sjuttiofemprocentiga statsbidraget såsom genomsnittligt bidrag in­

nebära en mycket avsevärd reell ökning av statens bidragsverksamhet på

ifrågavarande område. De sakkunniga anse sig icke kunna förorda en ge­

nomsnittlig sådan ökning utan ha efter ingående överväganden ansett sig

böra föreslå, att vid normalskatteunderlag statens bidrag bestämmes att utgå

med i genomsnitt 50 procent av den statsbidragsberättigade kostnaden. Detta

ställningstagande är främst en följd av de undersökningar, de sakkunniga

företagit rörande det ekonomiska utfallet av ett statsbidragssystem enligt

deras riktlinjer.

Tillräckligt utrymme för ett sådant hänsynstagande till andra å en kom­

muns ekonomiska bärkraft inverkande faktorer än skatteunderlaget, som i

det föregående förutsatts, torde vinnas, framhålla de sakkunniga, om vid nor­

malskatteunderlag statsbidraget bestämmes inom en latitud av mellan 40 och

60 procent av den bidragsberättigade kostnaden. Då det icke torde vara av

praktiska skäl påkallat att tillskapa en särskild latitud för varje skatteunder-

lagstal, förorda de sakkunniga, att nämnda latitud skall gälla för samtliga

skatteunderlag över 8 till och med 12 skattekronor per invånare. Innebörden

härav borde vara, att för samtliga dessa skatteunderlag statsbidragsprocen-

ten, örn hänsyn endast toges till skatteunderlaget och ej till de övriga fakto­

rerna, skulle utgöra 50 procent. Förslaget borde sålunda icke givas den inne­

börden att, under nyssberörda förutsättning, statsbidraget vid 8,1 skatte­

kronor borde utgå med 60 procent och vid 12 kronor med 40 procent. Hela

procentlatituden borde i stället vara avsedd att för varje tal i skatteunder-

lagslatituden möjliggöra hänsynstagande till de övriga faktorer, som inverka

på den ekonomiska bärkraften.

Frågan om statsbidragets gradering vid andra än normalskatteunderlag

bär synts de sakkunniga böra bedömas med hänsyn till dels kommunernas

relativa statsbidragsbehov och dels storleken av de utgifter, som ett givet

statsbidragssystem bomme att förorsaka staten.

I sistnämnda avseende ansåge de sakkunniga önskvärt, att ett för kommu­

nerna effektivt och rättvist bidragssystem kunde uppnås, utan att statens

totala utgifter för skolbyggnadsändamål i någon högre grad ökades. Erfa­

renheten syntes emellertid visa, att för ett stort antal kommuner skolbygg-

nadsbördan vore alltför tung och att i enstaka fall staten till och med torde

böra övertaga hela eller i varje fall den övervägande delen av kostnaderna

för ett skolbygge. En viss ökning av statsutgifterna räknade de sakkunniga

därför med såsom ofrånkomlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

20

I fråga om graderingen av statsbidragen vid andra än normalskatteunder­

lag ha i betänkandet följande allmänna synpunkter anförts.

Kommunalskatteberedningens förslag innebar, att bidragen vid lågt skatte­

underlag skulle kunna uppgå till belopp, motsvarande hela byggnadskostna-

den, för att vid stigande skatteunderlag minskas och slutligen helt bortfalla.

Folkskolesakkunniga anse, att en begränsning bör genomföras på så sätt, att

statsbidragsskalans övre gräns sättes till 80 procent och dess nedre till 20

procent. Såsom nyss berörts, förekomma dock fall, då med hänsyn till en

kommuns ekonomiska förhållanden ett högre statsbidrag än 80 procent är

påkallat för att kommunen skall kunna verkställa nödvändig skolbyggnad

och därvid icke ställas i ett relativt sämre läge ur statsbidragssynpunkt än

andra kommuner. Kungl. Majit bör därför äga befogenhet att i särskilda

fall medge högre statsbidrag än som eljest skulle förekomma. Enligt ovan­

nämnda förslag skulle sålunda vid andra än normalskatteunderlag statsbi­

dragen som regel kunna utgå med lägst 20—40 procent och med högst 60—80

procent.

I anslutning till vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit, att stats-

bidragsskalan erhåller det utseende, som framgår av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Antal skattekronor per invånare

Statsbidrag

%

högst 4 ..........................................................

80—60

över 4

»

8..........................................................

70-50

» 8 » 12 ..........................................................

60—40

»12 » 16 ..........................................................

50—30

»16.............................................................................

40—20

Enär det måste anses naturligt, att från kommunernas sida en strävan

komme att göra sig gällande att erhålla så högt statsbidrag som möjligt, vore

•de sakkunniga angelägna framhålla, att en viss restriktiv tillämpning av de

föreslagna statsbidragsgrunderna syntes tillrådlig.

Ovanstående förslag till latituder grundar sig på av de sakkunniga före­

tagna detaljerade beräkningar av det ekonomiska utfallet av olika alternativ

till gradering av ifrågavarande statsbidrag. Beträffande ifrågavarande utred­

nings detaljer torde få hänvisas till betänkandet, sid. 54—57.

Beträffande därefter frågan, vilket eller vilka års skatteunderlag, som gra­

deringen i varje särskilt fall bör hänföra sig till, ha de sakkunniga förordat,

att av de sju senaste skatteunderlagen det högsta och det lägsta skall från-

räknas och genomsnittet av de därefter återstående skatteunderlagen läggas

till grund för graderingen. En tidsperiod av sju år syntes nämligen vara till­

räckligt lång för att omfatta såväl år av god som dålig konjunktur. De sak­

kunniga ha vidare påpekat, att i de ej alltför sällsynta fall, då skoldistrikt

på förhand uttaxerade medel till ett skolbygge, uttaxeringsperioden stundom

21

torde omfatta ungefärligen den tid, som nyss nämnts. I dylika fall komme

sålunda samma skatteunderlag att ligga till grund för såväl den kommunala

uttaxeringen som statens bidrag till skolbygget.

Remissyttranden.

De sakkunnigas förslag till ändrade grunder för statsbidragsberäkningen har

rönt ett i huvudsak gynnsamt mottagande från de hörda myndigheternas

och organisationernas sida. Endast Stockholms folkskoledirektion, Göteborgs

allmänna folkskolestyrelse och svenska stadsjörbundet ha avstyrkt förslaget.

I åtskilliga yttranden har den uppfattningen kommit till uttryck, att det

föreslagna systemet vore ägnat att i väsentligt högre grad än det nuvarande

rättvist fördela den ekonomiska börda, som i avseende å skolbyggandet åvilar

kommunerna. Dock har samtidigt på några håll viss tvekan gjort sig gällande

rörande lämpligheten av att införa ett differentierat statsbidragssystem på

detta område, innan frågan om en differentiering av övriga statsbidrag till

kommunerna vunnit sin lösning. I övrigt ha från olika håll vissa detaljerin-

ringar mot förslaget framförts. Sålunda har i vissa yttranden gjorts gällande,

att den undre gränsen i statsbidragsskalan borde sättas högre än 20 procent,

ävensom att den föreslagna spännvidden inom latituderna vore för stor. I

flera yttranden bär påpekats vanskligheten att pröva och avgöra en kom­

muns bidragsbehov och önskvärdheten av att i detta hänseende fastare nor­

mer till myndigheternas vägledning måtte angivas. Några folkskolinspektörer

ha framhållit olägenheten av att kommunerna med det föreslagna systemet

för beräkningen av statsbidragen icke kunde på förhand beräkna bidragens

storlek.

I övrigt inhämtas av de avgivna yttrandena i huvudsak följande.

Länsstyrelserna i samtliga län ha tillstyrkt eller förklarat sig icke ha något

att erinra mot förslaget.

Statskontoret har framhållit, att förslaget otvivelaktigt lämnar goda möj­

ligheter att anpassa statsbidragen efter kommunernas ekonomiska bärkraft.

Det komme emellertid att ställa stora krav på myndigheterna och Kungl.

Maj:t, då det förutsatte en ingående kännedom om kommunernas ekono­

miska ställning. Statskontoret ville understryka, att de föreslagna statsbi-

dragsgrunderna borde tillämpas restriktivt och att en schablonmässig använd­

ning av latituderna måste undvikas.

Riksrälcenskapsverket har förutsatt, att hänsyn vid bestämmandet av en

kommuns bidragsbehov måtte tagas även till det varierande uppbördsresul

tatet i olika kommuner. Vidare har ämbetsverket framhållit, att en högst

väsentlig förutsättning för att systemet med en differentiering av statsbi­

dragen skulle bli någorlunda rättvisande vore, att taxeringen vore likformig.

Enligt socialstyrelsem uppfattning syntes den utjämning av kommunernas

ekonomiska bördor, som åsyftades med förslaget, naturligare kunna sökas

genom en utveckling och förbättring av det redan praktiserade systemet med

allmänna skatteutjämningsbidrag till skattetyngda kommuner. Det kunde

Kungl. Maj:ts proposition nr 867.

22

även ifrågasättas, varför en differentiering av statsbidragen skulle tillgripas

just i detta fall, då samma skäl därför kunde göras gällande beträffande alla

former av statsbidrag, som utginge till kommunerna. Det borde också er­

inras, framhåller styrelsen, att staten i enlighet med gällande ordning redan i

väsentlig mån åtagit sig kostnaderna för folkskolans byggnader, varför ett

genomförande av det föreliggande förslaget skulle innebära ett ryggande från

statens sida av detta åtagande beträffande kommuner med relativt högt skat­

teunderlag. Enär i direktiven för de sakkunniga framför allt betonats önsk­

värdheten av en förenkling av principerna för ifrågavarande statsbidrags be­

räkning, syntes det socialstyrelsen, som det av folkskolans besparingssakkun-

niga på sin tid framlagda förslaget i högre grad vore värt beaktande än det

nu föreliggande förslaget. Visserligen kunde sägas, att förstnämnda förslag

i vissa hänseenden vore alltför schematiskt, men denna olägenhet syntes i viss

män kunna avhjälpas genom att bidraget i stället bestämdes till ett visst be­

lopp per skolbarn, som lokalerna vore avsedda att rymma. Möjligen borde

därjämte särskilt bidrag utgå för anordnande av vissa specialutrymmen, så­

som facksalar, gymnastiksalar m. m.

Stockholms folkskoledirektum har funnit besparingssakkunnigas förslag örn

fixerade bidrag per klassrum m. m. mer smidigt än det nuvarande och det

föreslagna systemet, enär därigenom den statliga granskningen kunde in­

skränka sig till en förhandsprövning av behovet av en ny skola och^ett god­

kännande av nybyggnadsprogrammets omfattning. Direktionen ifrågasatte,

örn icke det av besparingssakkunniga förordade systemet kunde förbättras

sålunda, att ett visst bidrag fixerades för ett normalklassrum och alla erfor­

derliga skollokaler förvandlades till dylika ldassrumsenheter, till exempel ett

småskoleklassrum 0,8, en handarbetssal 1,3, en expedition 1,0 normalklassrum

o. s. v. Det fixerade bidraget per normalklassrum borde gälla vid ett visst ku­

bikmeterpris och höjas eller sänkas i förhållande till det för byggnadsföretaget

beräknade kubikmeterpriset, som också med nuvarande system måste prövas

av skolöverstyrelsen. Även om man emellertid föredToge det nuvarande syste­

met med individuell kostnadsberäkning för varje nybyggnad, borde det likväl

vara möjligt att medgiva exempelvis de skoldistrikt, vilkas skolväsende vore

undandraget statlig inspektion, befrielse från statlig granskning av ritningar­

na och tillåtelse att omedelbart igångsätta byggnadsföretaget, sedan veder­

börlig förhandsprövning av behovet ägt rum. Vid det därefter följande fast­

ställandet av statsbidraget bomme givetvis även i detta fall att undantagas

de byggnadsdelar, till vilka statsbidrag icke kunde utgå, liksom bidraget kom-

me att minskas, om vissa lokaler erhållit större mått än som eljest godkändes.

— En utjämning av de stora olikheterna i den kommunala uttaxeringen

måste ske efter principiellt riktiga och rationellt verkande linjer. Det kunde

starkt ifrågasättas, om en skatteutjämning kommunerna emellan borde ske

successivt genom att än den ena än den andra statsbidragsformen graderades

efter olika system utan en enhetlig översyn och utan att hänsyn foges till

sådana samhällsuppgifter, som åvilade vissa kommuner, medan andra vore

helt eller delvis befriade från därmed förenade kostnader, t. ex. städernas dom­

stols- och polisväsende, kostnaderna för distriktssköterskor och dispens är verk­

samhet i städer utanför landsting m. m. Den sammanlagda verkan ur skatte-

utjämningssynpunkt av alla dessa skiftande bestämmelser vöre synnerligen

svåröverskådlig och det syntes angeläget, att icke differentieringen av stats­

bidragen överfördes till nya områden, innan enhetliga och ur rättvisesynpunkt

tillfredsställande principer för skaf teutjämningen i dess helhet åstadkommits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

24

gade lokalerna kunde särskiljas. Ett system, enligt vilket skolbyggnadsförsla-

gen finge planläggas och utföras utan hänsynstagande till vissa normerande

bestämmelser, skulle i dessa hänseenden medföra stora praktiska svårigheter,

varjämte det skulle medföra dröjsmål i fråga örn byggnadsärendenas behand­

ling samt ingalunda främja kommunernas intresse för en sparsam planlägg­

ning av skolbyggena.

Beträffande statsbidragets differentiering har skolöverstyrelsen till en bör­

jan erinrat om, hurusom överstyrelsen i tidigare avgivna yttranden i hithö­

rande frågor uttalat sig till förmån för ett statsbidragssystem, som borde vara

så utformat, att det medgåve ett avvägande av bidragens storlek med hän­

syn till kommunernas ekonomiska bärkraft och växlande ekonomiska förhål­

landen. Med de nuvarande bestämmelserna kunde en sådan avvägning ej

ske. Visserligen hade de nuvarande bidragen för många kommuner varit till­

räckliga för att bereda kommunerna möjlighet att anskaffa erforderliga skol­

lokaler, men för ett betydande antal andra i ekonomiskt avseende mindre

bärkraftiga kommuner hade utgiften för skolbyggnader medfört en så kännbar

påfrestning, att dessa ofta, trots det statsbidrag som kunnat påräknas, icke

kunnat tillgodose skolornas lokalbehov i den utsträckning, förhållandena på­

kallat.

Sett ur synpunkten av folkskolans behov och berättigade önskemål syntes

det överstyrelsen uppenbart, att den mest angelägna ändringen i nuvarande

statsbidragsbestämmelser vore att sätta just denna sistnämnda kategori av

kommuner i stånd att på ett tillfredsställande sätt och utan alltför stora eko­

nomiska svårigheter lösa sina skolbyggnadsfrågor, utan att dock någon änd­

ring av gällande bidragsgrunder för övriga kommuner vidtoges. Detta skulle

emellertid medföra en avsevärd utgiftsökning för statsverket. Därest det av

de sakkunniga uppställda kravet, att statens utgifter genom det nya syste­

met icke borde i högre grad ökas, skulle anses vara oeftergivligt, syntes det

överstyrelsen som om inga mera vägande invändningar i och för sig kunde

göras mot de principer, på vilka de sakkunniga grundat sitt förslag.

Beträffande de av Stockholms folkskoledirektion och Göteborgs allmänna

folkskolestyrelse framförda erinringarna, att en differentiering av statsbidra­

gen icke lämpligen borde överföras till nya områden, innan enhetliga och ur

rättvisesynpunkt tillfredsställande principer för skatteutjämningen i dess hel­

het åstadkommits, syntes dessa visserligen enligt överstyrelsens uppfattning

icke oberättigade, men, med hänsyn till angelägenheten av att snarast bereda

ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner effektiv hjälp till bestridande av

skolbyggnadskostnaden, kunde de icke tillmätas avgörande betydelse.

Överstyrelsen ville ifrågasätta, om icke en höjning av den föreslagna bidrags-

skalans undre gräns kunde anses motiverad. Eljest kunde befaras, att vissa

av de ekonomiskt bärkraftigaste kommunerna bleve i någon mån missgynnade

med hänsyn till bland annat de av Stockholms folkskoledirektion åberopade

höga kostnaderna för tomtmark m. m., som dessa kommuner finge vidkännas

utan bidrag av statsmedel. Vidare syntes bidragsskalans latituder böra givas

en spännvidd av endast 10 procent. Eljest uppstode den olägenheten, att kom­

munerna knappast kunde göra några tillförlitliga beräkningar beträffande

storleken av erforderliga anslag och lånebelopp.

. Överstyrelsen framhåller vidare, att det syntes bli en mycket vansklig upp­

gift att åstadkomma en rättvis uppskattning av en kommuns ekonomiska

bärkraft och att avväga bidragsprocenten med hänsyn härtill. Enligt de sak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Departe­

mentschefen .

slutande på antalet skattekronor per invånare, men måste befara, att bedöm­

ningen kan bli synnerligen godtycklig, örn den — såsom förslaget innebär —

skall ske med beaktande dessutom av »det totala kommunala skattetrycket,

kommunens ekonomiska ställning i övrigt, dess ekonomiska och geografiska

struktur samt andra liknande omständigheter». Det bör också beaktas, att

ifrågavarande statliga myndigheter svårligen kunna förutsättas äga särskild

sakkunskap att verkställa denna för deras vanliga uppgifter helt främmande

bedömning.

Både av principiella skäl och med hänsyn till det föreliggande förslagets

utformning beträffande bidragsgraderingen kan styrelsen sålunda icke till­

styrka den föreslagna omläggningen i nu berörda hänseende.

1934 års folkskolesakkunniga, som på sin tid framlade det förslag till be­

stämmelser rörande statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, som i

huvudsak kom att ligga till grund för nu gällande bestämmelser på området,

åsyftade med sitt förslag att åstadkomma en lättnad i kommunernas väx­

ande skattebörda. De avvisade däremot tanken på bidragens avpassande

efter varje särskild kommuns prestationsförmåga och föreslogo, att grunderna

för kostnadsöverfiyttningen till statsverket i fråga om skolbyggnadsverksam-

heten gjordes lika för alla kommuner. Det vore, betonade de sakkunniga, en

ytterst vansklig sak att finna en enkel, för alla fall praktiskt användbar

metod att på ett riktigt sätt utmäta ett efter prestationsförmågan utgående

bidrag. Detta ställningstagande från de sakkunnigas sida vann sedermera an­

slutning hos såväl departementschefen som riksdagen. Som en följd härav

gäller alltjämt, att statsbidraget i det övervägande antalet fall — nämligen då

de bidragsberättigade kostnaderna överstiga femtusen kronor — utgår med

75 procent av dessa. Uppgå kostnaderna till högst femtusen kronor, utgår

statsbidraget med 50 procent. Såsom i annat sammanhang närmare beröres,

medför utbetalningssättet för det 75-procentiga statsbidraget, att dettas

reella värde för skoldistriktet även det uppgår till omkring 50 procent av

bidragsunderlaget.

Mot detta statsbidragssystem ha från olika håll och i skilda sammanhang

erinringar framförts. Jag förbigår därvid de anmärkningar, som tagit sikte

på vissa förhallanden av övergående natur, främst i fråga om handläggningen

av byggnadsärendena. Av större betydelse äro de erinringar, som anförts mot

statsbidragssystemets schematiska karaktär, som icke möjliggör ett avvägan­

de av bidragens storlek med hänsyn till kommunernas vitt skilda behov och

i hög grad växlande ekonomiska förhållanden.

Det nuvarande statsbidragssystemet erbjuder onekligen just tack vare sin

schematiska karaktär vissa fördelar. Sålunda medför det en viss enkelhet i

tillämpningen och möjliggör för kommunerna att på förhand kunna beräkna

storleken av ett eventuellt statsbidrag. I ljuset av under årens lopp vunna

erfarenheter framstår det emellertid såsom alltmera uppenbart, att systemet

är behäftat med allvarliga brister.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

28

sakkunnigas system, vilket teoretiskt sett förefaller tillfredsställande, i prak­

tiken icke skulle komma att bli fullt effektivt när det gäller att skapa en rätt­

visare fördelningsgrund. Då rättvisesynpunkten i nuvarande läge för mig fram­

står såsom det väsentligaste, synes mig besparingssakkunnigas förslag, trots de

värdefulla uppslag, som inrymmas däri, dock icke ägnat att medföra så

väsentliga förbättringar, att jag anser mig böra ge detsamma min anslutning.

Som en lämplig utgångspunkt vid bedömandet av de nuvarande statsbi-

dragsbestämmelsernas lämplighet och värde kunna tjäna de fordringar på be­

skaffenheten av ett statsbidragssystem på detta område, som först uppställdes

av 1934 års folkskolesakkunniga, nämligen att det bör vara ägnat att bereda

kommunerna effektiv hjälp till bestridande av skolbyggnadskostnaderna, att

det bör verka i möjligaste mån rättvist och att det bör vara enkelt i tillämp­

ningen. Det faller därvid främst i ögonen, att systemet ur rättvisesynpunkt

knappast kan anses tillfredsställande. Skolbyggnadsbördan drabbar kommu­

nerna med olika tyngd, beroende på deras struktur och ekonomiska ställning.

I kommuner med svagt skatteunderlag kunna utgifterna för skolbyggena

trots iakttagande av sträng sparsamhet och trots det statsbidrag, som för

närvarande kan påräknas, öka ett redan alltför högt kommunalt skattetryck

eller också tvinga kommunen att eftersätta kommunala uppgifter, som i andra

kommuner te sig som nödvändiga. Åtskilliga kommuner finnas i vårt land,

vilkas ekonomi är så svag, att uppförandet av en skolbyggnad för dem måste

te sig som en nästan oöverkomlig uppgift. Följden härav blir, att ifrågava­

rande kommuner i det längsta uppskjuta lösningen av en angelägen bygg-

nadsfråga. Resultatet — gammalmodiga och bristfälliga skollokaler — inne­

bär en belastning för hela skolväsendet i dessa kommuner.

När det gäller så betydelsefulla ting som landets folkskoleväsen måste stats­

makterna se till, att en någorlunda likformig och tillfredsställande standard

kan upprätthållas över hela landet. Beträffande skolbyggnaderna torde detta

icke vara möjligt, så länge kommuner med svagare ekonomisk bärkraft icke

kunna påräkna högre statsbidrag än kommuner med bättre ekonomisk ställ­

ning. En ändring av det nuvarande statsbidragssystemet ter sig därför önsk­

värd ur rättvisesynpunkt och med hänsyn till folkskoleväsendets bästa.

Vad sålunda anförts pekar i riktning mot ett system, där statsbidragets

storlek differentieras efter kommunernas ekonomiska bärkraft. Därvid torde

det icke kunna undvikas, att differentieringen göres så betydande, att icke

blott en del kommuner erhålla högre statsbidrag än enligt nuvarande bestäm­

melser, utan även vissa kommuner erhålla lägre bidrag. Förslag i denna rikt­

ning lia framlagts dels på sin tid av kommunalskatteberedningen och dels i

nu föreliggande sakkunnigbetänkande.

Då det gäller att bedöma en kommuns förmåga att i jämförelse med andra

kommuner bära de med ett visst byggnadsföretag förenade kostnaderna, torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

30

Det är att hälsa med tillfredsställelse, att de sakkunniga ansett sig kunna

taga hänsyn härtill. Deras förslag synes därför äga ett bestämt företräde

framför kommunalskatteberedningens, som endast tog sikte på skatteunder­

laget såsom uttryck för kommunens ekonomiska bärkraft.

Vad beträffar den föreslagna statsbidragstabellen finner jag till en början

i likhet med de sakkunniga lämpligt att utgå från ett normalskatteunderlag

av 10 skattekronor per invånare. Jag har icke heller funnit anledning till er­

inran mot att vid nämnda normalskatteunderlag statsbidraget bestämmes att

utgå med i genomsnitt 50 procent av den statsbidragsberättigade kostnaden.

Visserligen motsvarar ett statsbidrag av 50 procent enligt de föreslagna be­

stämmelserna »nuvärdet» av ett enligt gällande bestämmelser beviljat stats-

bidrag, omräknat med utgångspunkt från en räntefot av ungefär 3,7 procent.

Då utlåningsräntan för närvarande i allmänhet torde utgöra 3 procent eller

näst därintill, skulle egentligen nuvärdet bli något större eller närmare 54 pro­

cent. Av praktiska skäl synes det dock lämpligt att räkna med 50 procent

såsom genomsnittsbidrag vid normalskatteunderlag. Hur sedan kring dessa

fasta punkter övriga skatteunderlagstal och procentsatser böra grupperas kan

givetvis vara föremål för skiftande meningar. De sakkunniga föreslå stats-

bidragslatituder örn 20 procent, varje latitud svarande mot fyra hela skatte­

underlagstal. Jag vill för egen del ifrågasätta, örn icke en ytterligare diffe­

rentiering av statsbidragen vore önskvärd, varigenom skulle vinnas, att något

större hänsyn kunde tagas till kommunernas skiftande skatteunderlag. Av

olika anledningar synes mig sålunda ett skatteunderlag av 3 skattekronor per

invånare böra sättas som maximum för statsbidrags åtnjutande enligt den

fördelaktigaste statsbidragslatituden, varefter en ny statsbidragslatitud skulle

vidtaga vid vart annat helt skatteunderlagstal. Detta framtvingar givetvis en

ändring även av statsbidragslatituderna. Med bibehållande av latituder om 20

procent skulle det innebära, att dessa finge undan för undan täcka varandra

med 15 procent i stället för enligt sakkunnigförslaget med 10 procent. En sådan

anordning synes mindre tilltalande och kan undvikas genom en begränsning

av latitudernas spännvidd. Några vägande invändningar mot en dylik be­

gränsning synas icke kunna resas. Sålunda torde tillräckligt utrymme för ett

hänsynstagande i det enskilda fallet till alla de faktorer, som inverka på en

kommuns ekonomiska bärkraft, kunna erhållas även med ett system med

mindre latituder, förslagsvis omfattande 10 procent. För en sådan lösning

talar även den från flera håll framhållna olägenheten av att kommunerna

eljest icke skulle kunna på förhand någorlunda exakt beräkna storleken av ett

blivande statsbidrag.

Med tillämpning av vad jag sålunda anfört synes statsbidragstabellen böra

erhålla följande utseende.

Kungl. Maj:ts pioposition nr 367.

32

nom den kännedom om de inom länet befintliga kommunernas ekonomiska

förhållanden, som dessa myndigheter få förutsättas besitta, synas de äga

goda förutsättningar att bedöma bidragsbehovet. Länsstyrelserna böra alltså

i sina yttranden lämna förslag rörande den statsbidragsprocent, varefter stats­

bidraget bör beräknas. Genom vad sålunda anförts synas goda förutsätt­

ningar kunna skapas för en rättvis och riktig bedömning hos de statliga

myndigheterna av de olika kommunernas ekonomiska bärkraft.

Beträffande verkningarna av de föreslagna statsbidragsgrunderna må föl­

jande anföras. En blick på den av mig förordade statsbidragstabellen ger vid

handen, att samtliga de kommuner, som ha ett skatteunderlag av högst 9

skattekronor per invånare — och de torde utgöra det stora flertalet — erhålla

en större eller mindre bidragsökning i förhållande till gällande bestämmelser,

därest enligt dessa beviljade bidrag omräknas till sitt »nuvärde», omkring 50

procent. De kommuner, som ha över 9 och högst 11 skattekronor, erhålla ett

i huvudsak lika stort bidrag som nu. För övriga kommuner åter innebär

förslaget en större eller mindre bidragsminskning. Några principiella betänk­

ligheter torde icke med skäl kunna riktas häremot. Jag kommer emellertid i

det följande att föreslå vissa anordningar i syfte att göra övergången till det

nya systemet mindre kännbar för dessa kommuner. Det synes även böra

övervägas i vad mån någon kompensation kan beredas ifrågavarande kommu­

ner i form av ökad rörelsefrihet vid planläggning och utförande av ett skol­

bygge. Jag återkommer till detta i ett senare sammanhang.

Ett bedömande av de ekonomiska verkningarna för statsverket av de före­

slagna bestämmelserna är beroende av flera omständigheter, som för närva­

rande icke kunna bestämt överblickas. Så mycket torde dock vara säkert,

att skolbyggnadsverksamheten med hänsyn till den starkt ökade nativiteten

och andra förhållanden kommer att, måhända snart nog, antaga stora pro­

portioner, ävensom att den procentuellt största andelen av kostnaderna för

denna verksamhet kommer att belöpa å skolbyggnader i städer och andra

tätorter, beroende på den fortskridande befolkningskoncentrationen till dessa

samhällen. Det är mig sålunda bekant, att flera större samhällen planera om­

fattande skolbyggen. Då åtskilliga av dessa samhällen med hänsyn till sitt

relativt höga skatteunderlag torde komma att erhålla lägre statsbidrag än nu

är fallet, synes — vid jämförelse med det nuvarande systemet men med stats­

bidragen enligt detta omräknade till sitt nuvärde — någon reell ökning av

statens utgifter för ifrågavarande ändamål, åtminstone för de närmaste åren,

ej behöva befaras. En annan sak är, att med den ordning för statsbidragens

utbetalning, som jag i det följande kommer att förorda, väsentligt större an­

slagsmedel årligen under en övergångstid måste anvisas i jämförelse med vad

som skulle vara fallet vid ett bibehållande av det nuvarande systemet. Några

exakta beräkningar av detta anslagsbehov kunna icke på detta stadium fram-

Kungl. Marits proposition nr 367.

34

stora krav, som på grund av det då rådande krisläget ställdes på statsfinan­

serna, icke kunna föreslå någon ändring av berörda bestämmelser.

Kommunalskatteberedningen ansåg ävenledes, att stödet till kommunerna

skulle bli effektivare om bidraget utbetalades omedelbart, men framhöll, att

vid avvägning av statsbidragen efter skatteunderlaget det icke vore lämpligt

att utbetala hela beloppet på en gång, eftersom ett visst års skatteunderlag

härigenom skulle få alltför stor betydelse. En sådan anordning skulle icke hel­

ler stå i överensstämmelse med sättet för uttaxeringen av skoldistriktens

kostnader, vilken i regel måste ske under en följd av år. Beredningen fann

därför lämpligast att i sitt förslag verkställa graderingen efter skatteunder­

laget på grundvalen av den nuvarande ordningen med fördelning av statsbi­

draget på 25 år.

Bestämda uttalanden till förmån för en omedelbar utbetalning av stats­

bidragen ha även gjorts av skolöverstyrelsen, riksräkenskapsverket samt 1938

och 1944 drs riksdag srevisor er.

Folkskolesakkunniga ha vid sina överväganden i denna fråga funnit över­

tygande skäl tala för en sådan omläggning av utbetalningsordningen för

ifrågavarande statsbidrag, att de i sin helhet kunde uppbäras av kommu­

nerna i omedelbart samband med byggnadsföretagets utförande. De ha även

framlagt förslag i denna riktning. De sakkunniga ha anfört i huvudsak föl­

jande.

Först och främst skulle ett sådant utbetalningssätt underlätta kommu­

nernas finansiering av företagen. Enligt nu gällande ordning har kom­

munen att anskaffa och förränta även den del av det erforderliga bygg-

nadskapitalet, som staten slutligt skall gälda. Kommunen försträcker därige­

nom staten ett kapital. För de ekonomiskt starka kommunerna innebär väl

detta icke några nämnvärda svårigheter såsom, enligt vad erfarenheten visar,

är förhållandet för många mindre bärkraftiga kommuner. Men icke ens först­

nämnda kommuner och långt mindre de övriga kunna — åtminstone som

regel — ordna lån på samma fördelaktiga villkor som staten. Det al'mannas

kostnader för skolbyggnadsverksamheten bli därigenom större än vad som

skulle vara fallet, därest staten på en gång i samband med byggets färdig­

ställande erlade sin andel av byggnadskostnaderna.

Enligt de sakkunnigas mening vore ett omedelbart utbetalande av ifråga­

varande statsbidrag naturligare även ur andra synpunkter. Om staten — med

hänsyn till utgifternas storlek och till att folkskoleväsendet står de egentliga

statsuppgifterna nära — anses böra påtaga sig den större delen av utgifterna

för detta skolväsende, synes det rimligt, att staten även bestrider sin andel

av utgifterna allt efter som den framträder och ej momentant övervältrar

den på sin relativt svagare medpart.

Anledningen till den nu gällande utbetalningsordningen är, såsom fram­

gått ovan, att statsfinansiella skäl ansetts böra föranleda till ett successivt

utbetalande av statsbidragen. 1934 års folkskolesakkunniga framhöllo sålun­

da, att vid ett allmänt understödjande av skolbyggnadsverksamhet från sta­

tens sida med omedelbart utgående bidrag anspråken på statskassan bomme

att gälla mycket avsevärda belopp, varför berörda sakkunniga övervägt en

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

36

cipiellt leda till att beviljade statsbidrag i förekommande fall nedsatt es, vilket

ej gärna kunde ifrågakomma.

Emellertid lia de sakkunniga velat göra undantag för de fall, då Kungl.

Majit meddelat sitt statsbidragsbeslut beträffande skolbyggen, men byg­

gena ännu ej påbörjats eller slutförts eller, om så är förhållandet, länsstyrel­

sens beslut örn statsbidragets belopp ej meddelats och den första annuiteten

ännu ej utanordnats. För dessa fall ha de sakkunniga föreslagit, att redan med­

delade statsbidragsbeslut skulle kunna, örn byggnadskommunen så önskade

och gjorde framställning därom, bli föremål för statsmyndigheternas ompröv­

ning jämlikt de nya föreskrifterna. Därvid borde bidragsunderlaget enligt de

sakkunnigas förslag anses motsvara den högsta kostnadssumman enligt nu­

varande bestämmelser.

De sakkunniga förutsätta, att länsstyrelserna även under avvecklingstiden

skola handha utbetalningen av statsbidrag enligt de nuvarande bestämmel­

serna. För detta ändamål borde under åttonde huvudtiteln uppföras ett sär­

skilt anslag av förslagsanslags natur.

Remissyttranden. De sakkunnigas förslag om omedelbar utbetal­

ning av statsbidragen i stället för den nuvarande successiva har i princip vun­

nit anslutning i flertalet avgivna yttranden. Däremot ha beträffande förslaget

om det nuvarande statsbidragssystemets avveckling vissa skiljaktiga uppfatt­

ningar gjort sig gällande. Av yttrandena inhämtas i övrigt följande.

Länsstyrelserna ha, i den mån de berört frågorna örn utbetalningen av stats­

bidragen och örn det nuvarande statsbidragssystemets avveckling, antingen

tillstyrkt de sakkunnigas förslag eller förklarat sig intet ha att erinra mot

detsamma.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke antalet utbetalningar kunde be­

gränsas till två, nämligen en vid byggnadsarbetets igångsättande och en vid

dess avsynande och godkännande. Beträffande frågan om det nuvarande stats­

bidragssystemets avveckling har statskontoret icke ansett sig kunna biträda

de sakkunnigas förslag. Sålunda borde enligt ämbetsverkets mening de före­

slagna nya bestämmelserna icke tillämpas i något fall, där Kungl. Majit redan

meddelat beslut på grundval av nu gällande bestämmelser.

Riksräkenskapsverket har förordat den ändringen i de sakkunnigas förslag

rörande det nuvarande statsbidragssystemets avveckling, att omräkning av

statsbidragen till deras »nuvärde» skulle få förekomma icke blott i de av de

sakkunniga angivna fallen utan därjämte även beträffande alla andra enligt

gällande bestämmelser beviljade bidrag. Härvid borde för möjliggörande av en

noggrannare anslagsberäkning skoldistrikten inom viss kortare tid inkomma

med framställningar i sådant avseende. Däremot har ämbetsverket ej velat

tillstyrka förslaget, att i vissa fall skoldistrikt, som så önskade, skulle kunna

få redan beviljade bidrag graderade efter kommunens ekonomiska bärkraft,

enär ett medgivande härutinnan skulle medföra, att endast de skoldistrikt,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

38

och godkända. Ovanstående innebär enahanda utbetalningsordning, som redan

tillämpas i fråga om statsbidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning.

Då denna visat sig lämplig, finner jag icke skäl att avvika från densamma till

förmån för statskontorets förslag örn en begränsning av antalet utbetalningar

till två.

Med hänsyn till den ståndpunkt jag i det följande kommer att intaga till

förslaget rörande finansieringen av statsbidragen synas skäl icke förefinnas

för en centralisering av statsbidragsutbetalningarna till statskontoret, utan

torde länsstyrelserna alltjämt liksom hittills böra ombesörja desamma.

En viktig fråga vid genomförandet av ett nytt statsbidragssystem är for­

merna för det nuvarande statsbidragssystemets avveck­

ling. Vad därvid först beträffar de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

är det givetvis önskvärt, att detta kan ske så snart som möjligt. Såsom lämp­

lig tidpunkt vill jag därför föreslå den 1 januari 1946. Detta innebär, att alla

skolbyggnadsärenden, som av Kungl. Maj:t företagas till avgörande efter

nämnda dag, skola prövas enligt de nya bestämmelserna.

För att emellertid övergången till det nya systemet icke skall drabba skol­

distrikten alltför mekaniskt och slumpartat, synas vissa övergångsbestämmel­

ser erforderliga. De föreslagna bestämmelserna medföra, som förut framhållits,

för vissa ekonomiskt mer bärkraftiga kommuner en sänkning av statsbidra­

gen i förhållande till gällande bestämmelser. Det synes då knappast skäligt,

att i ärenden, som anhängiggjorts tidigare och beträffande vilka vederbörande

kommuner sålunda icke haft anledning räkna med annat bidrag än som skulle

följt vid tillämpning av gällande bestämmelser, statsbidragen utmätas enligt

de nya bestämmelserna. Jag vill därför föreslå det undantaget från ovan för­

ordade bestämmelse rörande ikraftträdandet att, därest i ärende, vari an­

sökan örn statsbidrag ingivits till statlig myndighet (folkskolinspektören)

före den 1 oktober 1945, statsbidraget enligt de nya bestämmelserna skulle

utgå efter en lägre procentsats än 50 procent, bidraget likväl icke må be­

stämmas till lägre belopp än som svarar mot 50 procent av de bidrags-

berättigade kostnaderna.

Vidkommande därefter de fall, då en tillämpning av de nya bestämmelserna

skulle medföra högre statsbidrag än enligt gällande bestämmelser, uppstår

frågan, om ärenden, vari vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande Kungl.

Maj:t redan beviljat statsbidrag, skola kunna omprövas jämlikt de nya be­

stämmelserna. De sakkunniga ha vid bedömandet av denna fråga gjort skill­

nad mellan sådana redan beviljade statsbidrag, som börjat utbetalas, och så­

dana, som ännu icke börjat utbetalas. Beträffande de förstnämnda har icke

ifrågasatts någon omprövning, medan sådan däremot förordats i fråga om

den senare gruppen.

I likhet med de sakkunniga anser jag det icke av praktiska och statsfinan-

siella skäl möjligt att i princip tillåta en omprövning av samtliga före de nya

bestämmelsernas ikraftträdande prövade statsbidragsärenden. Däremot synes

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

39

billigheten kräva, att skälig hänsyn tages i sådana fall, då ärendena ännu äro

anhängiga hos myndigheterna. Avgörande synes alltså böra bli, huruvida i ett

givet ärende länsstyrelsen före den 1 januari 1946 meddelat beslut angående

byggnadsföretagets godkännande, det slutliga statsbidragsbeloppets faststäl­

lande och de årliga annuiteternas bestämmande. Emellertid torde icke alla

ärenden, där så icke är fallet, böra kunna underkastas omprövning, utan en

begränsning ske till dylika ärenden från kommuner, vilkas ekonomiska ställ­

ning vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande är förhållandevis svag. En

lämplig gräns torde därvid kunna sättas vid ett skatteunderlag av 5 skatte­

kronor per invånare, varvid förutsättes att skatteunderlaget uträknas på sätt

i det föregående förordats, med utgångspunkt från den 1 januari 1946. Jag

vill alltså föreslå, att ärenden, vari vederbörande länsstyrelse icke före den

1 januari 1946 meddelat sådant beslut, som nyss sagts, och som beröra kom­

muner med ett skatteunderlag av högst 5 skattekronor per invånare, må på

framställning av vederbörande skoldistrikt kunna upptagas till omprövning

enligt de nya statsbidragsbestämmelserna. Preliminära beräkningar ge vid

handen, att de statsbidragssummor, som belöpa på nu ifrågavarande kom­

muner, torde komma att uppgå till i runt tal 2 miljoner kronor. Utbetal­

ningen härav synes komma att äga rum under loppet av budgetåren 1946/48.

I statsbidragskungörelsen torde böra införas bestämmelser i ovan angivna

hänseenden. Det synes även lämpligt att däri angiva en tidpunkt, förslagsvis

den 1 oktober 1946, före vilken skoldistrikten böra inkomma med framställ­

ningar om sådan omprövning, som ovan förordats.

Några ytterligare övergångsanordningar utöver de sålunda föreslagna torde

icke vara erforderliga. Jag är således icke för närvarande beredd att förorda

en omräkning till »nuvärdet» av redan beviljade statsbidrag i den omfatt­

ning, som av riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen ifrågasatts.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

V. Vissa andra frågor.

Förutom de i det föregående behandlade huvudfrågorna ha de sakkunniga

ägnat vissa andra spörsmål, som sammanhänga med ett statsbidragssystem

på detta område, sin uppmärksamhet. Härvid märkas först frågorna om stats-

bidragsområdets omfattning samt handläggningsförfarandet. Vidare ha de sak­

kunniga framfört vissa speciella synpunkter på sättet för statens finansiering

av statsbidragen. Av de sakkunnigas utredning och förslag i nu nämnda hän­

seenden inhämtas i huvudsak följande.

Statsbidragsområdets omfattning.

I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär de sakkunnigas förslag

en utvidgning av statsbidragsområdet i främst följande två hänseenden:

a) Därest kommun önskar såsom folkskola taga i anspråk annan kom­

40

munal byggnad eller inköpa en befintlig byggnad, föreslås statsbidrag skola

utgå — förutom enligt gällande bestämmelser till kostnaderna för sådan bygg­

nads omändring till folkskola — jämväl i skälig utsträckning till byggnadens

värde före omändringen, dess s. k. ingångsvärde.

b) I samband med statsbidrag till nya klassrum föreslås bidrag kunna ut­

gå jämväl till anskaffande av nya skolbänkar, katedrar och orglar i klass­

rummen.

Förstnämnda fråga belyses genom följande av de sakkunniga anförda aktu­

ella fall.

Motala stad är i starkt behov av ytterligare folkskollokaler. Detta lokal­

behov kan tillgodoses antingen genom att en äldre läroverksbyggnad helt

upplåtes åt folkskolan och vissa ändrings- och reparationsarbeten utföras i

enlighet med ett av skolstyrelsen framlagt förslag eller genom att en ny skol­

byggnad uppföres. Enligt i detta fall verkställda berälmingar har läroverks-

byggnaden ett av länsarkitekten uppskattat värde av 270 000 kronor. Här­

till kommer sedan kostnaden för omändringsarbetena, beräknad till 247 000 kro­

nor. De sammanlagda kostnaderna för detta alternativ beräknas sålunda till

517 000 kronor. Det tillskott från skoldistriktets sida, vilket kommer att åter­

stå efter frånräknande av det statsbidrag, som enligt nu gällande bidragsbe-

stämmelser kan utgå, överstiger avsevärt distriktets andel av kostnaderna,

därest en nybyggnad i stället uppföres. Det har uppgivits i ärendet, att Mo­

tala stad har stort behov av kommunala administrationslokaler och att det

därför har ifrågasatts att utnyttja gamla läroverksbyggnaden för tillgodo­

seende av kommunala behov. Överlåtes byggnaden till skolstyrelsen, bortfaller

denna möjlighet och staden har då att anskaffa administrationslokaler på

annat sätt framdeles, antagligen genom kostbar, icke bidragsberättigad ny­

byggnad. Stadsfullmäktige ha därför beslutat upplåta skolbyggnaden till folk­

skoleväsendet »under förutsättning, att skäligt statsbidrag beviljas dels med

hänsyn till byggnadens nuvarande värde, dels med hänsyn till kostnaderna

för nödvändiga reparationer». Skolöverstyrelsen och statskontoret, vilka hörts

i ärendet, ha avstyrkt, att statsbidrag finge utgå med hänsyn jämväl till bygg­

nadens nuvarande värde. Emot skolöverstyrelsens beslut var en ledamot, före­

draganden av byggnadsärenden undervisningsrådet Andersson, skiljaktig och

föreslog, att av riksdagen skulle utverkas, att statsbidrag skulle få beräknas

jämväl på en del av läroverksbyggnadens nuvarande värde. I samband där­

med framhölls _ lämpligheten av att riksdagens medgivande utsträcktes att

generellt gälla i fråga örn statsbidrag i liknande fall.

Enligt folkskolesakkunnigas mening borde det genom ärendet från Motala

stad väckta spörsmålet principiellt ses ur samma synpunkt, som lett till den

på förslag av folkskolans besparingssakkunniga genomförda ändringen i stats­

bidragssystemet, varigenom statsbidrag kan utgå även till mera omfattande

ombyggnads- och ändringsarbeten å en folkskolebyggnad. Vore det sålunda

ändamålsenligare och ur såväl statens som kommunens synpunkt mera ekono­

miskt att taga i anspråk en kommunal byggnad eller inköpa en befintlig bygg­

nad samt omändra byggnaden till folkskola än att uppföra en ny folkskole­

byggnad, borde också statsbidrag kunna utgå ej blott till själva omändrings-

kostnaden utan även i skälig utsträckning för byggnadens »ingångsvärde».

Kungl. Marits proposition nr 367.

41

Frågan borde betraktas rent affärsmässigt. Sakligt sett syntes knappast någon

mera vägande invändning kunna göras mot att statsbidrag finge utgå även i

dylika fall. Självfallet vore det förenat med vissa svårigheter att bedöma, när

sådana förhållanden kunde anses föreligga, att statsbidrag borde utgå. Förut­

sättning för statsbidrag syntes böra vara, att fördelarna med anordningen ur

allmän synpunkt vore uppenbara samt att den befintliga byggnadens »in­

gångsvärde» bedömdes försiktigt.

De sakkunniga ha funnit lämpligast att någon särskild författningsbe­

stämmelse icke utfärdades härom, utan att i stället statsbidragskungörelsen

tolkningsvägen finge givas sagda innebörd.

Till stöd för förslaget om statsbidrag jämväl till skolbänkar, katedrar och

orglar i klassrummen har i betänkandet anförts i huvudsak följande.

Även om till äventyrs dylik inredning av aldre typ finnes tillgänglig för

nybvggnaden, är det ofta ett viktigt pedagogiskt och skolhygieniskt intresse,

att sådan inredning nyanskaffas. Det främjar sålunda icke ungdomens sinne

för aktsamhet och varsamhet, då en ny skolbyggnad har sliten och i olika

avseenden undermålig inredning. En av de sakkunniga gjord förfrågan hos

ett antal skoldistrikt, som uppfört nya skolbyggnader under de senaste åren,

visar, att dessa i överraskande liten utsträckning anskaffat ny inredning, trots

ofta föreliggande starka behov. Kostnaderna för inredningar äro också ofta

relativt betydande (för skolbänkar omkring 1 100 kronor för ett klassrum

för 35 elever) och utgöra för många skoldistrikt en verkligt tyngande utgift,

särskilt som den icke får bestridas av upplånade medel och de till distrikten

utgående underhålls- och materielbidragen icke under några omständigheter

räcka även för denna nyanskaffning. De sakkunniga ha ingående övervägt

detta spörsmål och finna sig böra förorda, att, efter prövning i varje särskilt

fall och då särskilda skäl därtill äro, statsbidrag enligt samma grund som till

skolbyggnaden må kunna utgå även till ifrågavarande inredning. Vid ansök­

ningen om statsbidrag bör då givetvis fogas noggrann och av folkskohnspek-

tören vitsordad utredning ur sakliga och ekonomiska synpunkter om behovet

och att detta ej är föranlett av att skoldistriktet på grund av försummelse

eftersatt den successiva förnyelse av denna inredning, som normalt bölske.

De sakkunniga erinra i detta sammanhang örn att statsbidrag må utgå till

den första uppsättningen inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och

skolkök.

Beträffande statsbidrag till specialrum, såsom naturkunnighets- och teck­

ningssalar samt samlingssalar, ävensom till lärarrum, expeditions- och kollegie­

rum, biblioteksrum samt lokaler för läkarundersökning ha de sakkunniga icke

funnit anledning att föreslå någon ändring i gällande praxis.

I fråga örn lokaler för tandvård ha de sakkunniga erinrat, att barnens

tandvård vore en angelägenhet som i regel handhades av landstingen, och att

hänsyn härtill borde tagas vid bedömandet av frågan, om statsbidrag i detta

sammanhang borde utgå till sådana lokaler. De sakkunniga ha därför icke

ansett sig böra förorda statsbidrags utgående till ifrågavarande kostnader.

Vad skolbaden beträffar, ha dc sakkunniga med hänsyn till vad i denna

fråga tidigare förekommit vid 1945 års riksdag inskränkt sig till en erinran

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

42

om att redan nu enligt tillämpad praxis kostnaderna för dusch- och tvag-

ningsrum i samband med nybyggnad av gymnastiksal kunde inräknas i den

högsta kostnadssumma, varå statsbidrag beräknades.

I detta sammanhang ha de sakkunniga framhållit, att bland statsbidrags-

berättigade utrymmen i en skola borde räknas även utrymmen för torkning

av barnens kläder.

Slutligen ha de sakkunniga i annat sammanhang framhållit, att, då fråga

vore om komplettering av en befintlig skolbyggnad med exempelvis toalett­

avdelning eller med utrymmen för bibliotek, expeditionslokaler m. m., stats­

bidrag borde kunna utgå till kostnaderna härför, även örn företaget ej inne­

fattade samtidigt uppförande av klassrum eller andra sådana lokaler.

Remissyttranden. De sakkunnigas förslag, att statsbidrag i

vissa fall skulle kunna beräknas även å en byggnads »ingångsvärde», har

vunnit anslutning i flertalet yttranden, vari denna fråga berörts. Riksräken-

skapsverket har dock för sin del funnit en begränsning av ifrågavarande rätt

till statsbidrag motiverad så till vida, att statsbidrag å ingångsvärde endast

skulle kunna utgå i det fall, att skoldistrikt för omändring till folkskolebygg-

nad inköpt en äldre byggnad, i vilket fall statsbidraget borde kunna beräknas

å en såsom skälig ansedd inköpssumma. En folkskolinspektör har ifråga­

satt, om icke ifrågavarande möjlighet att erhålla statsbidrag borde före­

finnas även i det fall, att en kommunal eller enskild byggnad, som skulle

tagas i anspråk som skolhus, ej behövde ombyggas eller förändras i sådan

omfattning, att statsbidrag härför kunde utgå. Däremot har de sakkunnigas

uppfattning, att någon särskild författningsbestämmelse i nu förevarande

avseende ej skulle erfordras, icke delats av samtliga myndigheter. Sålunda

ha länsstyrelserna i Kristianstad och Vänersborg, statskontoret, riksräken-

skapsverket, skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen funnit det angeläget,

att nämnda princip funne klart uttryck i statsbidragskungörelsen.

Jämväl förslaget om statsbidrag till klassrumsinredning har på det hela

taget fått ett gynnsamt mottagande. Dock ha statskontoret och riksräken-

skapsverket ställt sig avvisande till detsamma. Statskontoret har, under hän­

visning till denna frågas samband med det befintliga underhålls- och mate-

rielbidraget funnit det föga lämpligt att nu isolerat upptaga frågan om sär­

skilt statsbidrag till förnyelse av skolmöbler m. m. i samband med ny- eller

ombyggnad. Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle även,

framhåller statskontoret, svårigheter möta för skoldistrikten att bevisa och

för de statliga myndigheterna att kontrollera, att normal förnyelse av ma-

terielen icke eftersatts. Riksräkenskapsverket har uttalat, att vad anginge de

ekonomiskt mera bärkraftiga kommunerna det icke borde ifrågakomma att

sålunda utöka bidragsrätten. De ekonomiskt svagare kommunerna åter tor­

de, därest de sakkunnigas förslag till gradering av statsbidragen vunne be­

aktande, ändock bli väl tillgodosedda genom höjning av bidragsprocenten.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn till vanskligheten att pröva skäligheten

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

43

av de kostnader, som komrae att uppgivas i skolbyggnadsärendena, ansett

en maximering av det belopp, å vilket bidrag skulle få utgå till inventarier

för klassrum, till 1 000 kronor önskvärd.

I skolöverstyrelsens utlåtande lia vissa andra synpunkter på frågan om

statsbidragsområdets omfattning framkommit, varav bär må återgivas föl­

jande.

I flera folkskolinspektörers yttranden hade uttalats önskvärdheten av att

statsbidrag finge utgå till kostnaderna för expeditionsrum i alla de skolor, där

Överlärare vore anställd, för särskilda lärarrum även vid mindre skolor, för

tidsenliga biblioteksrum vid örn- eller tillbyggnad av äldre skolhus, ävensom

för lokaler för tandvård vid större skolanläggningar. Några inspektörer hade

uttalat den meningen, att exempelvis lärarrum och lokaler för tillgodoseende

av pedagogiska, sociala och socialhygieniska ändamål borde upptagas bland

de statsbidragsberättigade utrymmen, till vilka statsbidrag utginge utan

särskild prövning. Folkskolestyreisen i Göteborg framhölle beträffande barn-

bespisningslokaler, att, om någorlunda rimliga anspråk på trevnad och hygien

skulle kunna tillfredsställas, kostnaderna för ifrågavarande lokaler i de flesta

fall betydligt måste överstiga 16 000-kronorsgränsen.

För egen del ville överstyrelsen tillstyrka de sakkunnigas^ förslag, att vid

komplettering av befintlig byggnad statsbidrag borde utgå till kostnaden

för vissa för skolanläggningen erforderliga utrymmen, även om byggnads­

företaget ej innefattade samtidigt uppförande av klassrum eller andra un­

dervisningslokaler. Dock ansåge överstyrelsen, att författningsbestämmelser­

na borde givas sådan lydelse, att därav framginge, att statsbidrag i dylika

fall finge utgå.

Överstyrelsen har i detta sammanhang berört även vissa andra statsbi-

dragsfrågor. Sålunda syntes det överstyrelsen, att hittills tillämpad praxis,

att handarbetssalar ej inrättats i byggnader för enkla A-skolor och för sko­

lor av Il-form, borde ändras därhän, att statsbidrag finge utgå till dylika

lokaler även i enkla A-skolor. Vidare borde statsbidrag utgå för anskaffan­

de av för undervisning i kvinnlig slöjd erforderligt antal symaskiner även

till skolor, där särskilda handarbetssalar ej inreddes. Enligt överstyrelsens

uppfattning borde behovet av lokaler för biblioteksverksamhet tillgodoses

även vid uppförandet av lokaler för mindre skolor. Slutligen har överstyrel­

sen framställt följande önskemål.

För vinnande av en ekonomisk och ändamålsenlig lösning av en lokal­

fråga kan det i vissa fall vara lämplig!, att ett befintligt klassrum tages i

bruk som lokal för undervisning i gymnastik, slöjd eller hushållsgöromål.

Nytt klassrum inredes då i nybyggnad i stiillet för en eljest behövlig special-

sal. Det kail också inträffa, att ett klassrum vid en skola blir obehövligt

sorn sådant och sedan utnyttjas för något av nyssnämnda ändamål. För det

fall, att mera omfattande ändringsarbeten ej varit erforderliga och fråga om

statsbidrag till ifrågavarande lokal ej uppkommit, har hittills statsbidrag icke

holler kunnat erhållas till för en sådan lokal erforderliga inventarier. Hade

klassrummet bibehållits och den andra lokalen inrymts i nybyggnaden, eller

örn mera omfattande ändringsarbeten, till vilka statsbidrag erhållits, blivit

utförda, kunde däremot bidrag utgått till nyanskaffning av inventarier.

Överstyrelsen anser en ändring härvidlag böra genomföras, så att statsbidrag

kan utgå till den första uppsättningen inventarier för lokal av nu ifrågava­

rande slag, även örn statsbidrag till lokalens iordningställande ej utgår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

44

Departe­

mentschefen.

I jämförelse med vad som nu gäller i fråga om statsbidragsberättigade

utrymmen m. m. innebär sakkunnigförslaget i huvudsak, att statsbidrag i

vissa fall skall kunna beräknas jämväl å en byggnads s. k. ingångsvärde

ävensom att statsbidrag må utgå även till första uppsättningen inventarier

— skolbänkar, katedrar och orglar — till vanliga klassrum.

I förstnämnda hänseende föreslås att, därest som skolhus tages i anspråk

annan kommunal byggnad eller för ändamålet inköpt byggnad, vid bestäm­

mandet av statsbidraget till ändringsarbetena skälig hänsyn skall tagas jäm­

väl till byggnadens värde före omändringen, kallat ingångsvärdet. Jag vill

erinra, att innevarande års riksdag på förslag av Kungl. Majit medgivit, att

vid fastställandet av högsta kostnadssumman för ett byggnadsföretag inom

Rättviks skoldistrikt, innefattande ombyggnad till skolhus av en inköpt

prästgårdsbyggnad, finge inräknas visst belopp av köpeskillingen för sist­

nämnda byggnad. Denna princip har även kommit till uttryck i kungörelsen

den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skolhem för lärjungar

vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem. Med

hänsyn härtill synes sålunda intet vara att erinra mot förslaget, i vad det

gäller inköpt byggnad. Och någon anledning att betrakta saken annorlunda,

då fråga är om ianspråktagande av annan kommunal byggnad, torde knap­

past föreligga. Att vägande skäl för de sakkunnigas förslag även i denna del

kunna förebringas, torde framgå av det i det föregående återgivna aktuella

Motala-fallet. Jag har sålunda svårt att förstå riksräkenskapsverkets avvisan­

de hållning på denna punkt. I motsats till de sakkunniga anser jag emellertid,

att åt nämnda princip bör givas klart uttryck i statsbidragsförfattningen.

De sakkunnigas motivering för att statsbidrag borde utgå jämväl till vissa

inventarier i klassrum finner jag övertygande och vill i princip, trots de be­

tänkligheter, som anförts mot förslaget av statskontoret och riksräkenskaps-

verket, ansluta mig till detsamma. Dock vill jag i likhet med skolöverstyrel­

sen och på av överstyrelsen anförda skäl förorda en maximering av bidrags-

underlaget för sådana inventarier för varje klassrum till 1 000 kronor.

Vad de sakkunniga i övrigt i detta sammanhang anfört eller föreslagit har

icke givit mig anledning till erinran eller uttalande.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande bland annat uttalat, att nuvarande

praxis rörande beviljande av statsbidrag till inredande av handarbetssalar

borde ändras därhän, att bidrag finge utgå till dylika lokaler även i enkla

A-skolor. Jag ansluter mig till överstyrelsens uppfattning i detta hänseende.

Däremot anser jag mig ej kunna biträda överstyrelsens förslag, att stats­

bidrag skulle utgå för anskaffande av symaskiner även till skolor, där sär­

skilda handarbetssalar ej inredas. Ett bifall härtill skulle innebära ett bry­

tande av den princip om ett direkt samband mellan statsbidrag till en

lokal och bidrag till inventarier i densamma, som hittills präglat statsbi-

dragsväsendet på detta område. Ett uppgivande av denna princip synes icke,

i varje fall för närvarande, tillrådligt, enär därigenom fältet vore fritt för

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

46

gen. Det är främst i avseende å denna granskning som ett förenklat förfa­

rande torde kunna ifrågakomma i vissa, nyss berörda fall. Beträffande det

stora flertalet kommuner torde dock ur allmänna synpunkter en effektiv stat­

lig byggnadsteknisk och ekonomisk granskning vara välbehövlig. I stor ut­

sträckning sakna nämligen dessa kommuner tillräckliga erfarenheter och re­

surser att själva rationellt planlägga och genomföra ett skolbygge. Förslag,

som framlagts från dessa kommuner, ha ofta visat sådana tekniska och andra

brister, att de icke kunnat godkännas. Stundom ha skolbyggnadsförslag även

företett en standard, vilken uppenbarligen varit för hög absolut sett eller med

hänsyn till byggnadskommunens ekonomiska förutsättningar. Mycket ofta har

situationen varit den, att kommunen visserligen erhållit tillstånd att utföra

bygget på föreslaget sätt men att statsbidraget reducerats med hänsyn till den

såsom onödigt hög ansedda standarden. Den statliga granskningen har här

haft och bör även i fortsättningen lia en betydelsefull uppgift. Vare sig stats­

bidrag utgår eller ej och vilket statsbidragssystem som än tillämpas, synes

en granskning av byggnadsförslagen ur tekniska (ekonomiska, pedagogiska

och byggnadstekniska) synpunkter böra förekomma i huvudsak på samma

sätt som för närvarande sker. Den omgång och tidsutdräkt, som är förenad

med denma granskning, böra sålunda icke lastas det nu gällande statsbidrags­

systemet såsom sådant och förväntas bortfalla, om detta system ersättes med

ett annat. Med hänsyn till de missuppfattningar härutinnan som yppats finna

de sakkunniga angeläget att särskilt understryka detta.

I anslutning till det sålunda anförda ha de sakkunniga velat understryka,

att de utrednings- och granskningsarbeten, som direkt betingades av själva

statsbidragssystemet, i själva verket ej vore av större omfattning. Då full­

ständiga kostnadskalkyler för ett skolbygge borde upprättas även ur andra

än statsbidragssynpunkter, vore rätteligen endast de undersökningar, som

skedde för att värdera i bygget ingående icke statsbidragsberättigade utrym­

men eller för att i vissa fall uppskatta storleken av de reduktioner, vilka borde

föranledas av onödigt hög standard eller andra liknande omständigheter, direkt

orsakade av statsbidragssystemet såsom sådant. Med den tillämpning avstats-

bidragsgrunderna, som de sakkunniga i det föregående förordat, syntes de

därav betingade undersökningarna och uträkningarna icke för framtiden bli

betungande eller tidskrävande.

Slutligen ha de sakkunniga i detta sammanhang påpekat, hurusom de av

skolmyndigheter och av dem anlitade arkitekter successivt gjorda erfaren­

heterna lett till vissa fastare normer för planering m. m. av skolbyggen. Det

torde enligt de sakkunnigas mening, sedan normala förhållanden inträtt, kom­

ma att visa sig, att dessa fastare normer skapat förutsättningar för stor en­

kelhet i tillämpningen av statsbidragsbestämmelserna.

De sakkunniga ha emellertid icke funnit vad sålunda anförts utesluta, att

möjligheter till ytterligare förenklingar i handläggningsförfarandet finnas och

böra tillvaratagas. Sålunda ha de sakkunniga föreslagit den väsentliga för­

ändringen, att hithörande ärenden icke längre skola passera länsstyrelserna

Kungl. May.ts 'proposition nr 367.

48

beloppet, dock att självfallet statsbidrag icke i något fall finge utgå med högre

belopp, än som svarade mot de totala verkliga kostnaderna. Överstege där­

emot skillnaden mellan beräknade och verkliga kostnader ovannämnda fem

procent, syntes enligt de sakkunnigas mening en reduktion av det eljest ut­

gående statsbidraget böra ske. Av statsbidraget borde i så fall innehållas så

mycket som svarade mot minskningen i byggnadskostnaderna utöver de fem

procenten. Innefattade ett skolbyggnadsföretag jämväl ej statsbidragsberät-

tigade utrymmen, borde formellt vid denna prövning hänsyn icke tagas till

kostnaderna för dessa. Att ur totalkostnaderna för ett bygge mera exakt ur­

skilja kostnaderna för vissa delutrymmen eller inredningsdetaljer vore i prak­

tiken mycket svårt och stundom omöjligt samt kunde medföra omfattande och

tidsödande arbeten. Under förutsättning att bygget med däri ingående såväl

statsbidragsberättigade som ej statsbidragsberättigade utrymmen utförts i en­

lighet med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter torde emellertid

omförmälda jämförelse lika väl kunna företagas mellan de verkliga och beräk­

nade kostnaderna för hela byggnadsföretaget och den eventuella reduktionen

av statsbidraget ske i proportion till kostnadsminskningen för detta. Ett dylikt

beräkningssätt syntes giva ett i huvudsak lika exakt resultat som om svår­

bedömbara avdrag skulle göras för icke statsbidragsberättigade utrymmen. En

betydande förenkling av prövningsförfarandet vunnes därjämte.

Beslut örn reduktion av statsbidrag syntes enligt de sakkunnigas uppfatt­

ning kunna meddelas direkt av synemännen i samband med avsyningen. Därest

synemännen icke vore ense eller skolstyrelsen så påfordrade, borde ärendet där­

emot hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt sina direktiv ha de sakkunniga haft att taga ställning till de önske­

mål, som i skilda sammanhang, bland annat vid den i Stockholm den 27 och

den 28 mars 1944 hållna konferensen rörande förhållandet mellan staten och

vissa städers folkskoleväsende, framförts om större frihet ifråga om folk­

skoleväsendets anordnande för sådana kommuner, som hade erforderliga för­

utsättningar härutinnan. De sakkunniga ha ägnat denna fråga särskild upp­

märksamhet samt utförligt utvecklat sina synpunkter på densamma, i vad

den berör nu ifrågavarande statsbidragssystem. Av de sakkunnigas fram­

ställning i detta hänseende må först återgivas deras principiella inställning

till frågan.

Som allmän uppfattning torde kunna sägas, att vissa kommuner ha resurser

och erfarenheter samt i övrigt förutsättningar för att genomföra sina skolbygg­

nadsföretag på ett fullgott sätt även utan kontroll och biträde av statlig myn­

dighet. I sådana fall bör lämpligen den statliga prövningen av byggnadsären-

det inskränkas till vad som är oundgängligt med hänsyn till att staten påtager

sig en andel i byggnadskostnaderna. Omfattningen av den statliga gransk­

ningen är icke närmare reglerad i gällande statsbidragsförfattning på området.

Redan nu finnes sålunda möjlighet att anpassa densamma efter omständig­

heterna i varje särskilt byggnadsärende. Det har också i praktiken gått där-

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

50

relserna alltjämt skulle ha att yttra sig i sistnämnda avseende. Vidare ha läns­

styrelserna i Visby, Vänersborg, Karlstad, Örebro och Falun, skolöversty­

relsen, byggnadsstyrelsen samt svenska arkitekters riksförbund med större

eller mindre skärpa uttalat sig för att även länsarkitekterna borde, främst ur

synpunkten av byggnadernas lämpliga inplacering i landskaps- eller samhälls­

bilden, regelmässigt beredas tillfälle att avgiva yttrande i dessa ärenden.

Länsstyrelsen i Halmstad återigen har särskilt understrukit lämpligheten av

förslaget att avkoppla länsstyrelserna, medan övriga länsstyrelser ej särskilt

uttalat sig i denna fråga.

Jämväl förslaget, att skoldistrikten, därest de verkliga kostnaderna för ett

bygge bomme att understiga de beräknade med högst 5 procent, likväl skulle

utfå hela det beviljade statsbidraget, har rönt kritik från några håll, nämli­

gen statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen

samt svenska arkitekters riksföibund. Som motivering för avstyrkandet i

denna del har anförts, att förslaget utgjorde ett avsteg från den av de sak­

kunniga eljest angivna principen, att statsbidraget skulle utgå å de verkliga

kostnaderna, ävensom att det ej vore ägnat att främja kommunernas

sparsamhet.

I övrigt inhämtas av yttrandena, i den del de beröra vad de sakkunniga

anfört rörande handläggningsförfarandet, i huvudsak följande.

Av slcolöverstyrelsens utlåtande inhämtas till en början följande rörande

handläggningen av byggnadsärenden i allmänhet.

Bestämmelsen, att någon reducering av statsbidraget icke skall ske, förrän

kostnadsminskningen överstigit fem procent, innebär, att kommunerna finge

åtnjuta statsbidrag på högre belopp än de verkliga kostnaderna uppginge till.

Vid större byggnadsföretag kunde ökningen av statsbidraget uppgå till ganska

betydande belopp. Systemet kunde också få till följd, att kommunerna vid

sina kostnadsberäkningar sökte komma till så höga belopp som möjligt för att

därigenom lia utsikter att erhålla något högre statsbidrag. Förfarandet kan

icke heller betecknas som enkelt.

De föreslagna ändringarna i sistnämnda avseende torde till en del vara för­

anledda därav, att enligt de sakkunnigas övriga ändringsförslag statsbidrags-

beloppet skall fastställas av Kungl. Maj:t och att länsstyrelserna icke skola

taga befattning med byggnadsärendena.

Överstyrelsen har i syfte att neutralisera behovet av den föreslagna reduk-

tionsbestämmelsen framlagt följande ändrade förslag rörande förfarandet, så­

vitt angår fastställandet av statsbidragsbeloppet m. m.

Vid beviljandet av statsbidrag till ett skolbyggnadsföretag bestämmer

Kungl. Maj:t, att statsbidrag må utgå med viss angiven procent av styrkta

verkliga kostnaderna för i byggnadsföretaget ingående statsbidragsberätti-

gade lokaler, dock högst med ett visst likaledes angivet belopp.

Beslut örn godkännandet av byggnadsföretaget meddelas av syneförrät tar­

na i samband med avsyningen.

Understiga de sammanlagda verkliga kostnaderna för i byggnadsföretaget

ingående statsbidragsberättigade lokaler de vid statsbidragets beviljande be­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 367.

Depar le­

mén tschefen.

i de relaterade fallen icke blivit obehörigt beskuren samt att överhuvudtaget

större frihet vid planläggningen av skolbyggnadsföretag än som medgivits

knappast borde lämnas kommuner, som på en gång gjorde anspråk på så

avsevärda statsbidragsbelopp.

Enahanda kritiska synpunkter på frågan om handläggningsförfarandet,

som kommit till uttryck i ovannämnda yttranden av folkskolemyndigheterna

i Stockholm och Göteborg, ha anförts av svenska stadsjörbundets styrelse.

Därutöver anför styrelsen följande.

Det har många gånger förut sagts men behöver förvisso upprepas, att stats­

bidragssystemen icke böra få hänsynslöst utnyttjas för att omskapa vårt

lands kommuner från lokalt självstyrande enheter till rena verkställighets-

organ för central maktutövning. Från kommunernas sida kan det icke er­

kännas, att med bidrag av staten till en samhällelig uppgift nödvändigtvis

skall följa befogenhet för statliga myndigheter att i detalj bestämma om upp­

giftens fullgörande.

I sitt försvar för anspråken på ingående prövning av skolbyggnadsfrågorna

genom de centrala myndigheterna ha de sakkunniga också givit uttryck åt

den uppfattningen, att en sådan prövning är sakligt motiverad även obero­

ende av att staten skall bära en del av kostnaderna. Man har uppenbarligen

utgått ifrån att hos de centrala myndigheterna finnes en odiskutabel sakkun­

skap i dessa frågor av den särskilda kvalitet, att deras mening alltid måste

tillmätas större betydelse än skoldistriktens egna bedömanden. Men styrelsen

kan icke känna sig övertygad örn att så är fallet. Åtminstone för städernas

vidkommande finns i stor utsträckning lokal tillgång till sådan sakkunskap

på förevarande område — både i pedagogiskt och tekniskt hänseende — att

enligt styrelsens mening något verkligt behov av ingående central prövning

av byggn a dsför slagen icke kan anses föreligga. Ej heller får man bortse från

det positiva värdet av handlingsfrihet för skoldistrikten på detta område, när

dylik sakkunskap står till förfogande. Man bör otvivelaktigt räkna med att

utvecklingen härvidlag kan främjas ej minst genom att lokala initiativ och

uppslag få komma till sin rätt och prövas i praktiken. Säkerligen kan också

den expertis, som de centrala myndigheterna förfoga över, nyttiggöras för

skoldistrikten på fördelaktigare sätt än genom en ingående granskning av

varje särskilt skolbyggnadsförslag. Styrelsen är därför förvissad om att sam­

verkan mellan staten och kommunerna på detta område skulle kunna ge

bättre resultat, örn bidragssystemet grundades på större förtroende för åt­

minstone de större skoldistriktens förmåga att självständigt handha uppgiften.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

En stor del av den kritik, som under årens lopp riktats mot det nuvarande

statsbidragssystemet har, som förut antytts, rört handläggningen av bygg-

nadsärendena. Kritiken kan sägas ha följt två linjer. Dels har den nämligen

riktat sig mot vissa av främst krisförhållandena föranledda speciella miss­

förhållanden och utväxter å handläggningsförfarandet, och dels ha själva

grunderna för detta förfarande angripits. Vad i förstnämnda hänseende an­

förts torde icke längre förtjäna avseende med hänsyn till att ifrågavarande

missnöjesanledningar, alltefter som normala förhållanden åter inträda, torde

54

mindre betydelse med hänsyn till att detsamma för vissa kommuner medför

icke oväsentligt lägre statsbidrag.

För det andra torde ett fullständigt tillmötesgående av de framförda ön­

skemålen knappast kunna ske inom ramen för ett allmänt statsbidrags­

system. Det skulle sannolikt visa sig erforderligt att för ändamålet tillskapa

ett särskilt system. Men då komme ytterligare en svårighet att möta, näm­

ligen att draga gränsen mellan de kommuner, som detta system skulle om­

fatta, och de kommuner, som alltjämt skulle falla under det allmänna sy­

stemet. Erfarenheterna av även ganska stora kommuners skiftande förmåga

att självständigt genomföra ett skolbyggnadsföretag ge nämligen vid han­

den, att en rent mekanisk gräns, t. ex. i anslutning till folkmängden, icke

vore lämplig.

Vad sålunda anförts utesluter givetvis icke, att de lättnader och förenk­

lingar, som inom det allmänna statsbidragssystemets ram låta sig genomföra,

också verkligen komma till stånd. De sakkunniga ha härvid angivit vissa

riktlinjer. Vad först angår prövningen av lokalbehovet ha de sakkunniga icke

funnit denna kunna eftergivas ens beträffande skolbyggnadsförslag från nu

ifrågavarande kommuner. Detta synes emellertid icke enligt min mening

behöva betyda så mycket, enär behovsprövningen i fråga om skolbyggen i

städer och liknande samhällen i allmänhet torde vara enkel och föga tids­

krävande.

Vad åter beträffar byggnadsföretagens utformande med hänsyn till plan­

lösning och standard lia de sakkunniga förordat, att kommuner, som be­

dömas äga förutsättningar att genomföra ett skolbygge på ett fullgott sätt

även utan biträde och kontroll av statlig myndighet, borde slippa en mer

ingående statlig granskning under förutsättning, att noggrann beräkning av

byggnadskostnaderna föreligger och större delen — förslagsvis minst 60

procent — av byggnadskostnaderna för statsbidragsberättigade utrymmen

avses stanna å kommunen.

Jag vill ge min fulla anslutning till de synpunkter, som de sakkunniga så­

lunda framfört, och jag vill även understryka vikten av att desamma kom­

ma att noga beaktas vid den framtida handläggningen av byggnadsärenden.

Några särskilda författningsbestämmelser i ämnet synas mig icke för när­

varande erforderliga. Därest behov därav framdeles skulle yppa sig, torde

det böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda sådana föreskrifter.

De sakkunniga ha i syfte att förenkla och påskynda handläggningen av

byggnadsärendena föreslagit, att länsstyrelserna icke längre skulle ha att

yttra sig över desamma. Jag anser mig kunna biträda förslaget, vad gäller

den tekniska och ekonomiska granskningen av byggnadsförslagen. Därvidlag

torde den betydelse, länsstyrelsernas yttranden haft, som regel varit rela­

tivt liten i förhållande till den omgång och tidsutdräkt, som vållats. Där­

emot torde, såsom jag i det föregående uttalat, länsstyrelserna böra ha att

yttra sig i fråga om kommunernas bidragsbehov. Ärendena torde alltså allt­

jämt böra av folkskolinspektören överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 367.

56

I övrigt har vad de sakkunniga i förevarande sammanhang anfört eller

föreslagit icke givit mig anledning till erinran eller uttalande.

Finansieringen och redovisningen av statsbidragen.

De sakkunniga påpeka, hurusom stora årliga variationer i skolbyggnads-

verksamhetens omfattning för framtiden säkerligen komma att göra sig gäl

lande. De sakkunniga ha därvid bland annat framhållit, att även skolbygg-

nadsverksamheten förmodligen komme att i växande omfattning infogas

bland åtgärderna för reglering av arbetsmarknadens förhållanden. Det syn­

tes därför föreligga skäl för att finansieringen av ifrågavarande statsbidrag

Indes på längre sikt. Ett ytterligare skäl härför vore den övergående an­

svällning av skolbyggnadsverksamheten, som kunde förväntas på grund av

nativitetsökningen under senare år. På grund av denna nativitetsökning

komme under de närmaste åren att krävas ett avsevärt ökat antal skol­

lokaler. Skulle det åter visa sig, att nativitetsökningen stagnerade eller att

nativiteten om några år ginge tillbaka, komme nybyggnadsbehovet av skol­

lokaler att starkt minskas. I detta läge syntes det rimligt att på framtiden

övervältra någon del av kostnadsbördan för den närmast aktuella skol­

byggnadsverksamheten .

De sakkunniga framhålla härefter, att det otvivelaktigt skulle bäst över­

ensstämma med vedertagna statliga finansieringsprinciper, örn statsbidra­

gen utginge från ett för ändamålet å riksstatens driftbudget anvisat anslag.

Med hänsyn till bland annat vad nyss anförts rörande variationerna i skol-

byggnadsverlcsamhetens omfattning skulle emellertid vissa olägenheter vara

förenade med ett dylikt anslag. Härom anföra de sakkunniga följande.

Därest sålunda utvägen väljes att söka anpassa ett sådant anslag till den

under nästkommande budgetår väntade belastningen, kommer storleken av

anslaget, i den mån över huvud en någorlunda riktig förhandsberäkning lå­

ter sig göra, att starkt växla år från år. Väljes åter utvägen att uppföra

ifrågavarande anslag, som bör vara av förslagsanslags natur, med ett för

varje år i stort sett oförändrat belopp, som för en längre tidsperiod beräknas

utgöra genomsnittet av medelsbehovet för varje år, uppstår vissa år ett be­

tydande anslagsöverskridande och vissa år motsatsen. Nämnda omständig­

heter utgöra givetvis ur finansieringssynpunlct påtagliga olägenheter.

I detta sammanhang finna de sakkunniga emellertid en annan omständig­

het vara den betydelsefullaste. I och med sitt beslut örn grunder för stats

bidrag till byggnader för folkskoleväsendet ha statsmakterna gent emot

kommunerna utfäst sig att deltaga i kostnaderna för varje skolbyggnads-

företag, som med hänsyn till behovet av nya lokaler och andra liknande om­

ständigheter prövas böra komma till utförande. Huruvida ett skolbyggnads-

företag bör vid en viss tidpunkt komma till stånd bör självfallet prövas —-

förutom ur nyss angivna behovssynpunkt — jämväl med beaktande av det

allmänna ekonomiska läget och de aktuella förhållandena på arbets- och ma-

terielmarknaden m. m. Däremot får enligt de sakkunnigas mening det ak­

tuella läget i avseende å statens löpande inkomster och utgifter icke påverka

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

58

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

Det är tydligt, att genom den återhållsamhet i byggnadsverksamheten,

sorn måst iakttagas under krigsåren, ett stort latent behov av nya byggnader

förefinnes inom folkskoleväsendet. Detta torde emellertid icke vara ena­

stående för folkskoleväsendets del. Avsevärda byggnadsbehov lära föreligga

jämväl på andra områden, icke minst i fråga oin bostäder. Det måste då

ifrågasättas, örn icke av. denna anledning de aktuella skolbyggnadsföretagen,

beträffande vilka — enligt vad som framgår av betänkandet — redan gjorts

en förberedande undersökning, måste graderas efter sin angelägenhetsgrad

och fullföljas inom en lämpligt avpassad period. På detta sätt erhåller man

en av de sakkunniga eftersträvad fördelning av statsbidragen över en längre

tid och uppnår tillika, att kommunala och statliga myndigheter icke plöts­

ligt överhopas med arbete för ett avsevärt antal byggnader för folkskole-

ändamål. Man skulle samtidigt undgå den av de sakkunniga förordade fi­

nansieringsmetoden. Visserligen skulle härigenom statens kostnader icke,

såsom enligt de sakkunnigas förslag, i väsentliga delar överskjutas på fram­

tiden men detta måste enligt statskontorets mening betraktas som en av­

gjord fördel. Det torde förtjäna påpekas, att ett accepterande av de sak­

kunnigas förslag skulle medföra att efter en kapitalinvestering av 10 miljo­

ner kronor årligen under 20 år vid tjugonde årets utgång skulle kvarstå en

kapitalskuld på 90 miljoner kronor. Ett sådant övervältrande på framtiden

av kostnader för aktuella folkskolebyggnader synes icke motiverat och icke

heller önskvärt. Under åberopande härav och då det icke kan vara till­

fredsställande, att anslaget till statsbidrag till byggnader för folkskolevä­

sendet betraktas som något annat än det verkligen är, nämligen ett rent bi­

dragsanslag ay samma karaktär som exempelvis reservationsanslagen under

femte huvudtiteln till bostadsbyggande på landsbygden å 20 miljoner kro­

nor och till inrättande av pensionärshem å 8 miljoner kronor, får statskon­

toret avstyrka de sakkunnigas förslag i denna del. Ämbetsverket får i stället

för sin del förorda, att de medel, som erfordras för täckande av statsbidrag

till skolbyggnadsföretag enligt en för den närmaste tiden uppgjord plan an­

visas under ett särskilt reservationsanslag å åttonde huvudtiteln, förslags­

vis benämnt bidrag till byggande av undervisningslokaler.

För att möjliggöra en önskvärd överblick över detta anslags ställning torde

det vara lämpligt, att utbetalningen av statsbidragen centraliseras till stats­

kontoret. Ett bifall härtill kan måhända, åtminstone tidvis, föranleda ett nå­

got ökat personalbehov.

Riksräkenskapsverket har anfört bland annat följande.

Anslaget till ifrågavarande byggnadsarbeten är att anse såsom ett rent

bidragsanslag. Bidragen beviljas utan återbetalningsskyldighet och tillföra

ej staten någon avkastning. Någon som helst äganderätt till de skolbyggna­

der, för vilka statsbidrag utgått, har ej staten. Vidare avse bidragen ej blott

byggnader utan även vissa inventarier, beträffande vilka statsbidragen böra

redovisas å driftbudgeten. Förslaget innebär därför ett betänkligt avsteg från

hittills tillämpade principer för finansiering av statsutgifterna och redovis­

ning av utgifter å budgeten.

Den argumentering, som de sakkunniga framlagt om att statsanslagen till

folkskoleväsendet icke borde vidkännas den begränsning som i vissa stats-

finansiella lägen plägar drabba flertalet anslag å driftbudgeten, kan riks

räkenskapsverket ej finna hållbar. Enligt riksräkenskapsverkets mening sy­

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

60

temet med redovisning av bidragen å driftbudgeten, varvid emellertid stats­

kontoret förmenat, att anslaget borde få karaktären av reservationsanslag.

Ehuru jag för egen del icke är främmande för grundtanken i sakkunnigför­

slaget, nämligen att genom finansiering av skolbyggnadskostnaderna under

ett visst antal år åstadkomma en, särskilt för en övergångstid med förmod­

ligen starkt svällande byggnadsverksamhet, eftersträvansvärd utjämning av

statens utgifter för ändamålet, anser jag mig dock icke med hänsyn till stats­

kontorets och riksräkenskapsverkets bestämda avstyrkande böra nu förorda

bifall till sakkunnigförslaget i denna del. Alltjämt torde alltså statsbidrags-

utgifterna böra bestridas ur ett å driftbudgeten uppfört anslag, vilket liksom

hittills bör erhålla karaktären av förslagsanslag. Däremot synes den av riks-

räkenskapsverket ifrågasatta anordningen, att riksdagen årligen skulle bemyn­

diga Kungl. Majit att bevilja statsbidrag till ett visst högsta belopp, av prak­

tiska skäl mindre lämplig.

Jag anser i likhet med riksräkenskapsverket, att bidragsutbetalningarna

enligt de nu gällande och enligt de föreslagna bestämmelserna böra i redovis­

ningshänseende särskiljas. Två olika förslagsanslag torde därför böra uppfö­

ras å riksstaten, förslagsvis benämnda Folkskolor m. m.: Bidrag till vissa full­

bordade byggnadsarbeten, respektive Folkskolor m. m.: Bidrag till byggnads­

arbeten. Från det förstnämnda anslaget skulle avföras utgifter för bidrag,

som beviljats enligt nu gällande bestämmelser och icke, i enlighet med vad

förut anförts, kunna göras till föremål för omprövning enligt de nya bestäm­

melserna. Detta anslag, som alltså skulle motsvara det nuvarande förslags­

anslaget till bidrag till byggnadsarbeten å 1 900 000 kronor, torde under de

närmaste två ä tre åren komma att stiga till inemot 3 miljoner kronor för

att därefter så småningom successivt minskas och efter omkring 25 år defi­

nitivt upphöra. Från det senare anslaget åter skulle avföras utgifter för samt­

liga bidrag, som komma att beviljas enligt de nya bestämmelserna, vare sig

fråga blir om omprövning av förut beviljade bidrag eller beviljande av helt

nya bidrag. Av det föregående (sid. 33 och 39) framgår, att anslagsbehovet

för dessa senare ändamål för budgetåret 1946/47 torde komma att uppgå

till sammanlagt i runt tal 8 miljoner kronor. Till dessa frågor har jag för

avsikt att återkomma i samband med anmälan av anslagsbehovet för nästa

budgetår.

Såsom tidigare anförts torde de nya bestämmelserna böra träda i kraft från

och med den 1 januari 1946. För senare hälften av innevarande budgetår

torde samtliga utgifter för ifrågavarande statsbidrag böra avföras från det

nu befintliga förslagsanslaget till bidrag till byggnadsarbeten. Bidrag som be­

viljas enligt de nya grunderna torde därvid böra redovisas under särskild

rubrik. Vissa överskridanden av detta anslag torde därigenom bli ofrånkom­

liga. Med hänsyn till att den ifrågasatta omprövningen av redan beviljade

statsbidrag icke torde komma till stånd under sagda tid och det även kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

62

Kungl. Majlis ‘proposition nr 367.

Bilaga.

De sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av nedannämnda para­

grafer av kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående

statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

^§ 2

.

Vad i denna kungörelse sägs om länsstyrelse skall, då fråga är om ärende rörande

Stockholms stads skoldistrikt, gälla statskontoret.

1. Beslut om statsbidrag till byggnadsarbete meddelas av Kungl. Maj:t.

Byggnadsarbete, för vilket statsbidrag avses utgå, må icke igångsättas, innan

Kungl. Maj:ts beslut i statsbidragsfrågan föreligger.

2. Statsbidrag må utgå till kostnader för dels klassrum, gymnastiksalar samt lo­

kaler för slöjd och hushållsgöromål, dels ock, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje

särskilt fall, andra lokaler för tillgodoseende av pedagogiska, sociala och socialhygie­

niska ändamål, såsom specialrum, samlingssalar, lärarrum, frukostrum, lokaler för

barnbespisning, läkarrum och dylikt, allt med tillhörande biutrymmen av olika slag

jämte erforderliga inomhusledningar och fast inredning, samt utgifter för rit­

ningar, arbetsledning och kontroll. I nämnda kostnader må, i den mån så prövas

skäligt, inräknas utgifter för den första uppsättningen inventarier till klassrum,

gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. Däremot må icke i samma kostnader in­

räknas utgifterna för andra underhålls- och reparationsarbeten än sådana, vilka

stå i direkt samband med byggnadsarbeten, som avses i § 1 mom. 1 a), ej heller

kostnader för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av skoltomt eller

anordnande av brunn eller framdragande av ledningar till skolhusbyggnader.

Såsom särskilda förutsättningar —------ = § 3 sista stycket i kungörelsen

1943:398 ---------- allmänt ekonomiska synpunkter.

Statsbidraget bestämmes på grundval av de beräknade kostnader för lokaler

m. m., till vilka statsbidrag prövas böra utgå (bidrag sunderlag et).

Vid bidragsunderlagets beräknande bör hänsyn jämväl tagas till skäligheten av

de angivna kostnaderna i förhållande till byggnadskostnaderna i allmänhet på den

ifrågavarande orten.

Prövas ett skolbyggnadsföretag på grund av planlösning, val av byggnadsmate­

rialier eller andra omständigheter vara förenat med högre kostnader, än som kan

anses nödvändigt för erhållande av erforderliga lokaler av god beskaffenhet, men

anses skoldistriktet likväl böra tillerkännas statsbidrag till byggnadsföretaget, må

bidragsunderlaget i skälig mån nedsättas.

Innefattar ett skolbyggnadsföretag jämväl icke statsbidragsberättigade lokaler,

skall, därest kostnaderna för dessa och för de bidragsberättigade lokalerna icke

kunna särskiljas, bidragsunderlaget beräknas med hänsyn till den volym och ut­

formning, byggnaden skäligen kunnat erhålla, om i densamma allenast inrymts

3.

§

4

.

64

2. Det åligger skolöverstyrelsen att, efter hänvändelse från skoldistrikt, som

ämnar ingiva ansökning om statsbidrag till byggnadsarbete, tillhandagå distrik­

tet med råd och upplysningar rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena samt i

de fall och i den omfattning, överstyrelsen finner påkallat, med uppgörande av

lämpliga skissritningar.

Beträffande förhandsgranskning av skissritningar, som upprättas genom skol­

distriktets försorg, äger skolöverstyrelsen meddela närmare föreskrifter.

3. Ansökan om statsbidrag skall ställas till Kungl. Majit och ingivas till sta­

tens folkskolinspektör i två exemplar enligt av skolöverstyrelsen fastställt formu­

lär samt vara åtföljd av

a) utdrag ur---------- = § 5 andra stycket kungörelsen 1943: 398 ------------

lämpligen kunna utföras.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 367.

§

7

.

1. Det åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna

lämnade uppgifterna och därvid särskilt beakta, huruvida de planerade byggnads­

arbetena äro med hänsyn till organisationen av distriktets skolväsende i övrigt

ändamålsenliga. Efter verkställd granskning skall inspektören med eget yttrande

översända ett exemplar av handlingarna till skolöverstyrelsen.

2. Därest bevis, att skoldistriktets i § 6 mom. 3 a) avsedda beslut vunnit laga

kraft, icke fogats till ansökningshandlingarna, har skoldistriktet att, sedan be­

slutet blivit lagakraftvunnet, ingiva bevis därom till skolöverstyrelsen.

Örn skolöverstyrelsen så prövar erforderligt, må överstyrelsen inhämta utlå­

tande i ärendet från vederbörande länsstyrelse.

Efter verkställd handläggning har skolöverstyrelsen att med eget utlåtande

överlämna handlingarna i ärendet till Kungl. Majit.

^§ 8

.

Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag till byggnadsarbete, är för åtnjutande

av statsbidraget pliktigt:

att låta utföra det byggnadsföretag, till vilket bidraget beviljats, i enlighet med

godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter,

att bestrida ersättning---------- = § 8 kungörelsen 1943: 398 ----------- pröv­

ning och avgörande.

§ 9-

1. Sedan byggnadsarbetena utförts, skall avsyning förrättas av folkskolinspek­

tören och en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person i närvaro

av ombud för skolstyrelsen. Vid förfall för folkskolinspektören må skolöver­

styrelsen förordna annan lämplig person i hans ställe. Vid avsyningsförrättningen

skola vara tillgängliga alla räkenskaper och andra handlingar rörande byggnads­

företaget.

Över allt vad som vid förrättningen förekommit skall upprättas protokoll, som

av förrättningsmännen underskrives. I protokollet skall särskilt antecknas, huru­

vida byggnadsarbetena blivit på ett ändamålsenligt sätt verkställda i enlighet

med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter samt förty av förrättnings­

männen godkännas.

Avskrift av protokollet skall tillställas skolstyrelsen inom trettio dagar efter

förrättningens avslutande.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning.............................................................................................. 1

II. Gällande bestämmelser m. m................................................................ 3

III. Beräkningen av statsbidragen ............................................................. 4

Tidigare ändringsförslag.................................................................... 5

Folkskolesakkunniga........................................................................... 11

Remissyttranden................................................................................... 21

Departementschefen........................................................................... 26

IV. Utbetalningen av statsbidragen. Övergångsbestämmelser................. 33

Departementschefen........................................................................... 37

V. Vissa andra frågor..................................................................................... 39

Statsbidragsområdets omfattning.........................................................39

Departementschefen........................................................................... 44

Handläggningsförfarandet.................................................................. 45

Departementschefen........................................................................... 52

Finansieringen och redovisningen av statsbidragen.......................... 55

Departementschefen........................................................................... 59

VI. Hemställan.............................................................................................. 61

Bilaga....................................................................................................... 62

Stockholm 1945 Ivar Heggström* Boktryckeri A. B.

458766