2

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

genjören N. H. Berglund och byråchefen E. V. Sundström att såsom särskilda

sakkunniga biträda kommittén vid utredningen.

Sedan detta utredningsarbete slutförts, har jordbrukskommittén den 20

september 1944 avgivit betänkande med förslag till åtgärder för den jord-

brukstekniska forskningen och upplysningsverksamhetens ordnande (SOU

1944: 45).

Utlåtanden över betänkandet ha avgivits av statskontoret, lantbruksstyrel­

sen, byggnadsstyrelsen, egnahemsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan,

styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för

tekniska högskolan, styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsan-

stalter, statens tekniska forskningsråd, statens forskningskommitté för lant­

mannabyggnader, jordbrukets upplysningsnämnd, utredningen rörande den

tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, lantbruksakademien, ingen-

jörsvetenskapsakademien, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet lands­

bygdens folk, Jordbrukstekniska föreningen, Svenska lantarbetsgivareför-

eningen, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Sveriges industriför­

bund, Jordbruksmaskinföreningen samt Sveriges lantbruksredskapsförening.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har tillika överlämnat yttrande från högsko­

lans lärrarråd. Styrelsen för tekniska högskolan har som eget yttrande åbero­

pat utlåtande från högskolans lärarkollegium.

Innan jag övergår till en närmare behandling av jordbrukskommitténs i

betänkandet framlagda förslag, torde jag få lämna en redogörelse för nuva­

rande forskningsarbete och upplysningsverksamhet på ifrågavarande om­

råde.

Nuvarande forskning och experimentell verksamhet samt upplys­

ningsverksamhet på det jordbrukstekniska området.

Experimentell verksamhet på lantbruksmaskinområdet bedrives i Sverige

av större industriföretag, som tillverka redskap och maskiner för lantbruket.

Genom dessa företag, vilka tillgodogjort sig tekniska impulser från utlandet,

har under årens lopp en stark utveckling av för svenska förhållanden lämp­

liga redskap och lantbruksmaskiner ägt rum.

Vidare bedrivas experimentella undersökningar ävensom forskning och

upplysningsverksamhet beträffande lantbrukets redskap och maskiner av

vissa statliga och statsunderstödda institutioner, nämligen lantbrukshögsko-

lans maskintekniska institution, Jordbrukstekniska föreningen, statens

maskin- och redskapsprovningsanstalter på Ultuna och Alnarp samt maskin­

institutionen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Lantbrukshögskolans maskintekniska institution

har hand om den högre

undervisningen i maskin- och redskapslära. Alltsedan högskolans upprättan­

de har institutionens verksamhet letts av en speciallärare. Förutom denne

finnas fran och med den 1 juli 1944 vid institutionen anställda en assistent,

ett skrivbiträde och en montör.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

genjörer eller bådadera. Mera tillfälliga assistenter samt studerande vid lant-

brukshögskolan anställas i mån av behov. För kontorsarbetet äro last an­

ställda en kassörska tillika kontorist samt en stenograf. I verkstaden arbeta

två yngre mekaniker.

De totala årskostnaderna för föreningens verksamhet lia under de senaste

åren uppgått till omkring 100 000 kronor. I statsanslag lia lämnats 17 000

kronor till föreningens allmänna verksamhet, 25 000 kronor till särskilda

undersökningar samt 2 000—4 000 kronor till föreningens standardiserings-

verksamhet. Årsavgifterna uppgå till cirka 3 000 kronor från enskilda med­

lemmar och cirka 6 000 kronor från industri- och handelsföretag. Utöver

dessa mera regelbundna inkomster lia bidrag, huvudsakligen av statsmedel

för speciella undersökningar, årligen lämnats å belopp mellan 20 000 och

40 000 kronor. Försäljningen av föreningens trycksaker har tillfört förening­

en en årsinkomst av 10 000 å 20 000 kronor.

Som förut nämnts utnyttjar Jordbrukstekniska föreningen viss del av ma­

skintekniska institutionens lokaler. Föreningen och maskintekniska institu­

tionen begagna även varandras verkstadsutrustning, instrument och under­

visningsmateriel. Kontorsutrustningen användes likaledes gemensamt. Jord­

brukstekniska föreningen och maskintekniska institutionen arbeta sålunda i

realiteten som en institution, vilket möjliggöres bland annat därav att in­

stitutionerna lia gemensam föreståndare. På detta sätt har föreningen bedri­

vit sitt arbete vid lantbrukshögskolan sedan denna inrättades år 1933 och

dessförinnan vid Ultuna lantbruksinstitut från föreningens bildande. Beträf­

fande de mera betydande undersökningar som utförts av Jordbrukstekniska

föreningen har jordbrukskommittén lämnat en redogörelse i sitt betänkande

å s. 13—15.

Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter

(statens maskinprovning­

ar) lia till uppgift att dels verkställa provning av i allmänna handeln före­

kommande maskiner och redskap för jordbrukets och dess binäringars be­

hov samt lämna allmänheten noggranna upplysningar om deras beskaffen­

het genom utgivande av tryckta meddelanden rörande verkställda provningar,

dels ock prova dylika maskiner och redskap, som icke förås i marknaden,

och till den som påkallat provningen lämna redogörelse för densamma.

Ledningen av maskinprovningarna utövas av en styrelse, bestående av

maskinprovningarnas föreståndare och feni av Kungl. Majit för en tid av

tre år förordnade ledamöter, av vilka en skall vara representant för mejeri-

hanteringen.

Maskinprovningarnas verksamhet är uppdelad på en lantbruksavdelning

vid Ultuna samt en lantbruksavdelning och en mejeriavdelning vid Alnarp.

Provningsarbetet vid varje avdelning handhaves av en särskild provnings-

nämnd. För provningar erlägges avgift enligt taxa.

Personalen vid huvudkontoret på Ultuna och lantbruksavdelningen där­

städes utgöres av en föreståndare för hela provningsverksamheten, en Över­

assistent för lantbruksavdelningen på Ultuna, två å tre provningsingenjörer,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

givas en sådan organisationsform, som i möjligaste mån i sig förenade stats-

driftens större oberoende av konjunkturväxlingar och den enskilda verksam­

hetens friare arbetsformer och större möjligheter att hålla kontakt med nä­

ringslivet. Med hänsyn härtill syntes institutet icke böra bliva helstatligt

utan organiseras som ett enskilt forskningsinstitut, inrättat i samverkan mel­

lan staten, industrien och jordbruket.

Förhandlingar ha upptagits av kommittén med representanter för nyss­

nämnda näringsgrenar samt'med Jordbrukstekniska föreningen om under­

stöd av institutets verksamhet samt om ingående av ett avtal mellan Kungl.

Majit och föreningen såsom representant för ifrågavarande näringsgrenar

angående upprättande och drivande av institutet. Förslag till sådant avtal

har upprättats av kommittén. Som säkerhet för de förpliktelser föreningen

åtoge sig enligt avtalet skulle föreningen enligt kommitténs förslag skaffa

undergarantier från berörda jordbruks- och industriorganisationer.

Jordbrukstekniska institutets uppgift har av kommittén föreslagits skola

vara

att

utföra vetenskaplig, teknisk och ekonomisk forskning beträffande

jordbrukets mekaniska och elektriska hjälpmedel samt dessas rationella an­

vändning,

att

genom grundläggande experimentella undersökningar bidraga

till utveckling av maskiner, redskap och arbetsmetoder för jordbruket,

att

genom utredningar och upplysningsverksamhet medverka till standardisering

på lantbruksmaskinområdet,

att

biträda statliga myndigheter vid utredning

av ärenden, som vederbörande myndighet uppdroge åt institutet,

att

i den

mån arbetet i övrigt det tilläte verkställa undersökningar på det jordbruks­

tekniska området åt enskilda,

att

samverka med lantbrukshögskolan för

främjande av undervisningen på lantbruksmaskinområdet,

att

publicera för-

söksberättelser, instruktionsböcker och handledningar beträffande arbetsme­

toder och maskiners användning i jordbruket

samt att

bedriva annan upp­

lysningsverksamhet såsom kurser och dylikt inom institutets arbetsområde.

Institutets lokalfråga skulle enligt jordbrukskommitténs förslag lösas på

sådant sätt, att institutet övertoge hela den byggnad vid Ultuna, som nu dispo­

nerades av lantbrukshögskolans maskintekniska institution, Jordbrukstek­

niska föreningen samt statens maskin- och redskapsprovningsanstalter. För

maskintekniska institutionen förutsattes därvid att lämpliga lokaler upplätes

i institutets byggnad. Den befintliga byggnaden har föreslagits kompletterad

genom en tillbyggnad av kontorsavdelningen samt andra mindre komplette­

ringar för en beräknad sammanlagd kostnad av 76 550 kronor. Dessutom

skulle för institutet och maskintekniska institutionen uppföras två föiTåds-

byggnader, vilka erfordrades oavsett örn institutet komme till stånd eller icke.

Kostnaden för dessa byggnader har uppskattats till 102 400 kronor. För

provningsanstalterna har föreslagits skola uppföras en ny byggnad intill den

nuvarande institutionsbyggnaden för en beräknad kostnad av 695 600 kronor.

Samtliga byggnadsarbeten skulle enligt förslaget lill avtal helt bekostas av

staten.

Institutets utrustning skulle dels nyanskaffas dels ock tillgodoses genom att

Jordbrukstekniska föreningen överlämnade sin utrustning. Nyanskaffningen

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

område, ansåge, att ämnet åtminstone tills vidare borde företrädas endast

av en speciallärare (jfr SOU 1927:32, s. 52). Detta ställningstagande fick

till följd, att varken personal eller andra resurser för bedrivande av forsk­

ning på maskinområdet erhölls vid lantbrukshögskolan, och att sådana re­

surser i sort sett fortfarande saknas.

Sedan Kungl. Majit år 1940 tillkallat utredningsmän för att utreda frågan

om den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, framlade dessa ut­

redningsmän under de närmast följande åren ett flertal betänkanden be­

träffande olika tekniska forskningsområden. Den jordbrukstekniska forsk­

ningen ansågo utredningsmännen emellertid vara ett gränsområde, som när­

mast hörde samman med jordbruksforskningen. Därför framlade icke heller

dessa något förslag till ifrågavarande forsknings ordnande (jfr SOU 1942: 6,

s. 8 och 88).

Den jordbrukstekniska forskningen hade sålunda, enligt vad jordbruks-

kommittén vidare uttalat, kommit i bakgrunden vid organiserandet såväl av

jordbruksforskningen som av den tekniskt-vetenskapliga forskningen. Det

vöre därför motiverat, att dess ordnande nu bleve föremål för särskild ut­

redning, så mycket mera som denna jordbrukstekniska forskning vore av

mycket stor betydelse för jordbruket. Beträffande betydelsen av denna

forskning har jordbrukskommittén yttrat i huvudsak följande.

Det svenska jordbruket har under flera årtionden varit underkastat en

fortgående minskning av den tillgängliga mänskliga arbetskraften samtidigt

som joi-dbrukets produktionsvolym kraftigt ökats. Till produktionsökningen

ha i första hand bidragit olika kulturåtgärder, såsom förbättrad dikning

och gödsling samt förbättrat växtmaterial. Att produktionsökningen kun­

nat genomföras trots minskningen av den mänskliga arbetskraften beror

emellertid främst på att effektivare arbetsmetoder införts och att maski­

ner i allt större utsträckning tagits i bruk. Bristen på mänsklig arbets­

kraft är för närvarande starkt kännbar inom jordbruket, och denna

brist kommer — enligt de statistiska utredningar som utförts rörande be­

folkningsutvecklingen — med sannolikhet att ökas inom en relativt nära

framtid. De svårigheter att uppehålla produktionen vid de enskilda bruk-

ningsenheterna, som bliva en följd härav, kunna mest effektivt motverkas

genom en fortgående förbättring av arbetsmetoderna och i samband härmed

en ökad insats av maskiner, varigenom den tillgängliga arbetskraften blir

i tillfälle att producera mera per arbetstimme.

Framför allt är emellertid övergången till maskindrift ett viktigt led bland

åtgärderna för att öka jordbrukets lönsamhet och därmed möjliggöra en

högre standard för jordbruksbefolkningen.

Den starkt ökade mekanisering, som sålunda erfordras, innebär en bety­

dande kapitalinvestering. För att denna investering skall giva bästa möjliga

ekonomiska resultat fordras dels att de tekniska hjälpmedlen äro så ända­

målsenliga som möjligt, och dels att de insättas på lämpligaste sätt i jord­

bruksdriften. De jordbrukstekniska frågor, som gälla utformningen och an­

vändningen av dessa hjälpmedel, få härigenom en ökad ekonomisk bety­

delse.

Ehuru nuvarande relativt höga ståndpunkt hos det svenska jordbruket

i fråga om mekanisering visar, att redan mycket uträttats för tillverkning

och utnyttjande av mekaniska och elektriska hjälpmedel för jordbruket,

uppkomma ständigt grundläggande frågor av stor vikt, vilka fordra genom­

arbetning i syfte att skapa säkrare underlag för ytterligare utveckling av

maskinerna och för val av lämpligaste maskintyper för olika ändamål.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Till belysande av vad som för närvarande vore aktuellt på det jordbruks-

tekniska området har jordbrukskommittén angivit ett flertal exempel, som

återfinnas i betänkandet s. 20—24.

Olika sätt att ordna den jordbrukstekniska forskningen och upplysnings­

verksamheten.

Jordbrukskommittén har framhållit, att forskning och upplysningsverk­

samhet på det jordbrukstekniska området hörde mycket nära samman. Här­

om har kommittén vidare anfört.

De tjänstemän, som på en institution bedriva forskning eller mera praktiskt

betonade undersökningar angående lantbruksmaskinernas användning, tving­

as att grundligt sätta sig in i sina uppgifter och behärska därför i regel sitt

ämnesområde mycket väl. Det är därför fördelaktigt, om de icke blott för­

fatta försöksberättelserna utan även medverka vid utarbetandet av instruk­

tionsböcker och dylikt. Dessutom böra de stå till tjänst med upplysningar

och rådgivning var och en på sitt specialområde då fråga är örn svår­

bedömbara fall.

Omvänt kan man säga, att de tjänstemän, som arbeta med tekniska un­

dersökningar, lia nytta av att i viss utsträckning tvingas till det grundliga

genomtänkande även av de praktiska detaljfrågorna, som dylik upplys­

ningsverksamhet fordrar. Dessutom vidgas deras syn på den ekonomiska

sidan av problemen genom kontakten med praktikens män. Det synes kom­

mittén därför mest ändamålsenligt, att upplysningsverksamheten i jord­

brukstekniska frågor förlägges till samma institution, som handhar forsk­

ningen på detta område. Därmed är emellertid icke sagt, att institutionens

forskare och försöksmän böra alla i samma grad engageras i upplysnings­

verksamheten. Den omfattning, i vilken detta sker, bör få bliva beroende av

vars och ens läggning. Genom klok fördelning inom en institution av arbets­

uppgifterna bör vars och ens förmåga kunna på bästa sätt utnyttjas.

En annan fråga, som nära sammanhängde med spörsmålet örn sättet för

anordnande av en till en större allmänhet riktad upplysningsverksamhet,

gällde enligt vad jordbrukskommittén vidare framhållit förhållandet mellan

forskning och högre undervisning. Kommittén har erinrat, att utredningen

rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande behandlat denna

fråga vad beträffade förhållandet mellan den tekniskt-vetenskapliga forsk­

ningen och undervisningen vid de tekniska högskolorna.

I sitt betänkande nr I (SOU 1942: 6) framhöll nämnda utredning, att

forskning och högre undervisning sinsemellan stöde i ett mycket nära sam­

band. För att läraren skulle kunna meddela högre undervisning fordrades

av honom, att han inom sitt område holle sig fullt i nivå med vetenskapens

senaste landvinningar, och för den skull måste tillfälle beredas honom att

själv bedriva forskning. Likaledes vore undervisningen av stor betydelse för

forskningen. Man ansåge salunda numera, att kontakten mellan forskning och

undervisning medförde manga fördelar för forskningen. I samband med un­

dervisningen nödgades forskarna att systematisera och sammanfatta sina

egna och andras resultat inom sitt undervisningsområde. Genom kontakten

med ständigt nya generationer av studenter tillfördes forskaren och hans in­

11

stitution nya, friska impulser och bereddes möjlighet att bland dem utvälja

medarbetare och assistenter. Utredningen hade därför kommit till den slut­

satsen, att det måste anses vara ett önskemål att etablera och vidmakthålla

ett nära samarbete mellan undervisningen och de fristående forskningsinsti­

tuten.

Jordbrukskommittén har förklarat sig vara av den uppfattningen, att de

anförda synpunkterna angående sambandet mellan teknisk forskning och

undervisning ägde tillämpning även beträffande förhållandet mellan den jord-

brukstekniska forskningen och den högre lantbruksundervisningen. Delta

borde beaktas vid utformandet av den jordbrukstekniska forskningens or­

ganisation och vid avgörandet av vart denna forskning skulle förläggas.

Vidare har jordbrukskommittén framhållit, att ett fruktbringande forsk­

nings- och upplysningsarbete på det jordbrukstekniska verksamhetsområdet

fordrade nära kontakt och samarbete med de näringsgrenar, som forskning­

en avsåge att främja, främst jordbruket och verkstadsindustrien. Enligt kom­

mitténs uppfattning vore det även av vikt, att man undveke det dubbelar­

bete och den splittring av arbetskrafter och andra resurser, som lätt upp-

komme, då en institution startades vid sidan av redan existerande. Med hän­

syn härtill borde den blivande jordbrukstekniska forsknings- och upplys­

ningsverksamheten byggas upp på grundval av redan befintliga institutio­

ner eller organisationer. Den nybildade institutionen kunde då bäst tillgodo­

göra sig redan förefintliga erfarenheter och resurser.

Under beaktande av förenämnda synpunkter har jordbrukskommittén un­

dersökt olika möjligheter till frågans lösning. Härvid hav kommittén över­

vägt följande alternativ, nämligen att inordna den jordbrukstekniska forsk­

ningen och upplysningsverksamheten under lantbrukshögskolans maskin­

tekniska institution, att förlägga densamma till tekniska högskolan, att sam­

manslå den med den verksamhet som bedreves vid statens maskin- och red-

skapsprovningsanstalter, att utvidga Jordbrukstekniska föreningens verk­

samhet med bibehållande av nuvarande organisationsform eller att upprätta

ett fristående institut för ändamålet.

I fråga örn möjligheten att inordna den jordbrukstekniska forskningen

och upplysningsverksamheten under lantbrukshögskolans maskintekniska in­

stitution har jordbrukskommittén funnit, att flera omständigheter talade för

en sådan lösning, främst att det rådde ett nära samband mellan forskning

och högre undervisning, ävensom att den maskintekniska institutionen dis­

ponerade en ny institutionsbyggnad, som borde kunna utvidgas till att rym­

ma lokaler icke blott, som nu vore fallet, för undervisning utan även för

forskning. Kommittén har härom vidare yttrat följande.

Vad som talar mot denna lösning är bland annat, att en högskoleinstitu­

tion bör lia stor frihet i sin forskning. Den bör därför icke djupare engage­

ras i systematisk och dirigerad experimentell verksamhet i samarbete med

olika industri- och lantbruksföretag över hela landet. Den jordbrukstekniska

forskningen bör göras så utåtriktad och ha en sadan omfattning, att den

skulle spränga ramen för en normal högskoleinstitution. Slutligen lämpar

sig en helstatlig högskoleinstitution icke så väl till att stå som mottagare av

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 37

forskningsbidrag från enskilt håll, ej heller för affärsverksamhet, sådan som

publicering och försäljning av instruktionsböcker och dylikt.

. Vid övervägande av fördelarna och olägenheterna med att inordna forsk­

nings- och upplysningsverksamheten på det jordbrukstekniska området un­

der lantbiukshögskolans maskintekniska institution har kommittén kommit

till den uppfattningen, att sådan inordning icke är lämplig. Däremot anser

kommittén, att en nära samverkan mellan den jordbrukstekniska forskning­

en och den högre undervisningen vid lantbrukshögskolan bör äga runi.

Beträffande lämpligheten att förlägga ifrågavarande forskning och upp­

lysningsverksamhet till tekniska högskolan har jordbrukskommittén anfört.

Vad angår den del av den jordbrukstekniska forskningsverksamheten,

som gäller lantbruksmaskiner, har en sådan organisationsform diskuterats

redan omkring år 1930. Frågan huruvida den högre undervisningen och

forskningen på lantbruksmaskinområdet bleve bäst tillgodosedd vid lant­

brukshögskolan eller vid tekniska högskolan var nämligen vid denna tid

föremål för överväganden i samband med utredningen angående upprättan­

det av en lantbrukshögskola. Högre lantbruksundervisningssakkunmgas be­

tänkande remitterades bland annat till tekniska högskolans styrelse. I sitt

remissvar anförde tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställ­

ning i ärendet högskolans styrelse anslöt sig, att maskiner och redskap för

lantbrukets behov måste ses från två synpunkter. Den ena, för vilken tek­

niska högskolan vore representant, gällde konstruktion och tillverkning, den

andra, för vilken lantbrukshögskolan måste bliva representant, avsåge be­

hoven samt kraven på maskinernas egenskaper för erhållande av ett till­

fredsställande arbetsresultat. Här förelåge sålunda ett i vår tid utomordent­

ligt viktigt forskningsområde, vilket ej kunde tillgodoses genom verksam­

heten vid en teknisk högskola nied dess rent tekniska inriktning, men väl

av den agronomiskt inriktade lantbrukshögskolans vetenskapsidkare på om­

rådet. Detta forskningsarbetes resultat måste bliva utgångspunkten för den

tekniska konstruktions- och fabrikationsverksamheten. Av dessa skäl syntes

det lärarkollegiet, att en professur i redskapslära vore ett viktigt behov.

Liksom tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse finner också

kommittén, att de tekniska högskolornas forskning och undervisning be­

trättande lantbruksmaskiner främst bör avse maskinernas tillverkning, un­

der det att den jordbrukstekniska forskningen bör behandla utformningen

av maskinernas och redskapens arbetsorgan med hänsyn till användningen.

Då det är den sistnämnda forskningen det här gäller, anser kommittén, att

den jordbrukstekniska forskningen bör vara knuten till en jordbruksinsti-

tution med teknisk inriktning.

I fråga om möjligheten att sammanslå den jordbrukstekniska forsknings-

och upplysningsverksamheten med den verksamhet, som bedreves vid sta­

tens maskin- och redskapsprovningsanstalter, bär jordbrukskommittén erin­

rat, att förhållandet mellan forskning och provning ur principiella syn­

punkter behandlats av utredningen rörande den teknisk t-vetenskapliga

forskningens ordnande i dess betänkande nr I (SOU 1942:6).

Denna utredning hade framhållit, att en provningsanstalt säkerligen icke

vore den effektivaste organisationsformen för en forskningsinstitution. Möj­

ligheter att effektivt utnyttja en provningsanstalt för allmänna forsknings-

ai beten begränsades nämligen av olika omständigheter. Provningarna mås­

te nämligen gå i första hand. På grund därav kunde pågående forsknings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

13

arbeten behöva avbrytas. Vid kombinationen forskning—provning vore det

svårt för forskaren att samla sig för stora sammanhängande arbetsuppgif­

ter. Å andra sidan måste vid en provningsanstalt, för att den skulle kunna

fylla sin egentliga uppgift, kontinuerligt bedrivas forskning angående prov-

ningsmetoder samt i icke ringa utsträckning även annan forskning. Därjäm­

te borde tillfälle beredas att fullfölja de uppslag till forskningsarbeten, som

kunde framkomma i samband med provningsarbetet. Resurserna i fråga om

provningsapparater och dylikt borde, i den mån de icke användes till prov­

ning, utnyttjas till forskning.

Vad förenämnda utredning sålunda anfört örn forskningen vid en prov­

ningsanstalt har jordbrukskommittén funnit i allt väsentligt gälla även för

statens maskin- och redskapsprovningsanstalter vid Ultuna och Alnarp. I

anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Provningsanstalterna böra vara så väl utrustade, att icke blott provning

utan i lämplig omfattning även forskning kan äga rum. En mycket viktig

sådan forskningsuppgift synas provningsanstalterna lia i utvecklingen av

provningsmetoderna, så att provningarna framdeles kunna bedrivas ännu

snabbare än som för närvarande är möjligt samt maskinerna och redskapen

bedömas ännu säkrare. Exempel på vad som i detta avseende kan åstad­

kommas äro de mycket betydande förbättringar i provningsmetodik och

provningsapparatur, som på senare år vidtagits i fråga om provning av

traktorer. Andra sådana exempel äro nya metoder för provning av trans­

portfläktar och sprutor. Det synes kommittén, att en fortsättning av prov-

ningsmetodikens och provningsapparaturens förbättring är ett mycket be­

tydelsefull! och stort forskningsområde, som för många år framåt kan

taga i anspråk större delen av personalens för forskning disponibla tid.

Kommittén är emellertid medveten om att sådan forskning icke kan äga

rum i önskvärd omfattning enbart med de mycket begränsade resurser, som

provningsanstalterna för närvarande ha. En förstärkning av provningsan­

stalterna erfordras därför. Vidare böra provningsanstalterna, liksom hittills,

beredas tillfälle till forskning jämväl beträffande själva lantbruksmaski­

nerna, främst i sådana frågor som aktualiseras genom resultaten av utförda

provningar.

Däremot finner kommittén det icke möjligt att till provningsanstalterna

överföra hela den forsknings- och upplysningsverksamhet på det jordbruks-

tekniska området, som åsyftas i denna utredning. Ett skäl härför är, all det

icke torde vara lämpligt att förena officiella provningar med en så vitt lagd

och fritt arbetande verksamhet, som det här är fråga örn och vilken förut­

sätter ett samarbete med jordbruks- och industriföretag. Vidare är det icke

lämpligt att förena den avsedda experimentverksamheten med officiell prov­

ningsverksamhet. De officiella provningarna avse att bedöma olika fabrikats

ändamålsenlighet och dylikt. Skulle nu provningsanstalterna själva eller i

samverkan med det ena eller andra industriföretaget utexperimentera nya

maskiner, komma dessa maskiner att vid därefter företagen provning be­

dömas i jämförelse med liknande maskiner från andra fabriker. Ett sådant

bedömande av egna prestationer i jämförelse med andras kan icke vara

lämpligt i en rationellt driven provningsanstalt, arbetande efter objektiva

bedömningsgrunder. Beträffande ett flertal provningar gäller också, att de

måste utföras på bestämda tider och därför kunna föranleda hinder för

forskningsarbetet. Ytterligare en synpunkt är att, örn provningsanstalterna

skulle få sig ålagda en mycket omfattande forskning och experimentell verk­

14

Kungl. Mctj:ts proposition nr 37.

samhet för jordbruksteknikens utveckling ävensom den därmed samman­

hängande upplysningsverksamheten, nyssnämnda forskning inom anstalter­

na i syfte att utveckla provningsmetoderna sannolikt skulle bliva eftersatt.

Slutligen är maskin- och redskapsprovningsanstalternas arbetsområde be­

tydligt snävare avgränsat än vad som avses för den jordbrukstekniska forsk­

nings- och upplysningsverksamheten.

Beträffande möjligheten att tillgodose behovet av ökad forskning på det

jordbrukstekniska området genom att utvidga Jordbrukstekniska förening­

ens verksamhet med bibehållande av nuvarande organisationsform har jord-

brukskommittén yttrat.

Flera skäl tala för en sådan lösning. Ett är, att föreningen redan bedriver

en verksamhet av det slag, som här avses, ehuru i mindre omfattning. Där­

jämte har föreningen nära kontakt med näringslivet och samarbetar stän­

digt med lantbrukshögskolans maskintekniska institution ävensom med ma­

skinavdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Den

har dessutom kontakt med statens maskin- och redskapsprovningsanstalter

ävensom med flertalet statliga institutioner för jordbruksforskning. Vidare

tjänstgör föreningen som utredningsorgan i maskintekniska frågor åt stat­

liga myndigheter med flera. Dessa omständigheter tala för att frågan skall

lösas genom en utbyggnad av Jordbrukstekniska föreningens verksamhet.

Mot en dylik lösning talar emellertid den omständigheten, att föreningsfor-

men knappast synes möjliggöra en sådan fasthet i organisationen av den

institution, som skall omhänderhava forsknings- och upplysningsverksam­

heten på ifrågavarande område, eller sådana garantier för att verksamheten

vid denna institution skall få fortgå under en ej alltför kort tid, som äro

en förutsättning för att ett fruktbärande arbete skall kunna presteras vid

institutionen. Ej heller denna lösning synes därför böra komma i fråga.

önskemålet örn .större fasthet i organisationen samtidigt med frihet i verk­

samhetens bedrivande talade enligt jordbrukskommitténs uppfattning för

inrättandet av ett fristående institut för jordbruksteknisk forskning och upp­

lysningsverksamhet. Ett sådant institut borde få i stort sett samma uppgifter

som Jordbrukstekniska föreningen nu hade. Då det icke kunde anses lämp­

ligt att driva båda parallellt, syntes en förutsättning för institutets tillkomst

vara, att föreningen på institutet överläte sin forsknings-, experiment- och

upplysningsverksamhet. Beträffande organisationsformen för ett fristående

institut har kommittén framhållit följande.

Vid valet av organisationsform för ett fristående institut för jordbruks­

teknisk forskning har man först att taga ståndpunkt till frågan örn institutet

skall drivas som en vanlig statsinstitution eller under friare former. Skäl

kunna anföras såväl för det ena som för det andra. Ett statsinstitut torde

i regel kunna räkna med en jämnare medelstillgång och därför kunna pla­

nera verksamheten på längre sikt ävensom kunna bereda personalen större

trygghet. Däremot medföra formerna vid statsadministration vissa olägen­

heter för en forskningsinstitution, som framför allt måste besitta förmågan

att tillvarataga enskilda initiativ och ha möjlighet till organisatorisk anpass­

ning efter varierande förhållanden. Den nödiga kontakten med jordbruket

och industrien torde även vara lättare att åstadkomma för ett forsknings­

institut, i vilket näringslivet har inflytande, än för ett statligt ämbetsverk.

Utgående från dessa synpunkter har kommittén ansett det angeläget att

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

med regissering av filminspelningar. Även denna verksamhet kan giva in­

komst, örn den får drivas affärsmässigt, och därigenom kunna flera filmer

produceras än som annars är möjligt.

För att samarbete i erforderlig utsträckning skulle komma till stånd mellan

det föreslagna jordbrukstekniska institutet och högskoleundervisningen har

jordbrukskommittén föreslagit, att ett enskilt fristående institut förlädes till

sådan plats och dess verksamhet organiserades på sådant sätt att samarbete

kunde äge rum med lanbrukshögskolans maskintekniska institution.

Arbetsuppgifter vid ett jordbrukstekniskt institut och sättet för arbetets

bedrivande.

Beträffande det jordbrukstekniska institutets uppgifter har jordbrukskom­

mittén framhållit, att dess huvuduppgift skulle vara forskning. Denna finge

ej vara alltför snävt avgränsad inom ett bestämt fält, då därigenom riskera­

des, att initiativ till fruktbringande verksamhet på gränsområdena, t. ex. på

gränsområdet mot lantbruksekonomien, bleve mindre väl tillgodosedda. Den

huvudsakliga forskningen skulle emellertid gälla lantbrukets mekaniska och

elektriska hjälpmedel samt dessas rationella användning.

Vad angår forskningens inriktning har jordbrukskommittén uttalat föl­

jande.

God kontakt bör ständigt uppehållas med den praktiska tillämpningen inom

industri och jordbruk. Samarbetet med industrien innebär naturligtvis icke,

att institutet skulle taga hand om företagens undersökningar i samband med

konstruktionsförbättringar. Sådana undersökningar komma företagen allt­

jämt att behöva utföra i lika stor omfattning som hittills eller i ännu större

omfattning. Institutets verksamhet skall i stället utgöra ett komplement till

de enskilda företagens forskning och vara särskilt inriktad på undersökningar

av grundläggande art ävensom på att finna nya eller bättre metoder för jord­

bruksarbetenas utförande.

Sålunda avses institutet skola utföra grundläggande undersökningar, på

vilka konstruktionen av ett redskap eller en maskin kan baseras. Det blir

sedan i allmänhet ett industriföretags sak att verkställa detta konstruktions­

arbete samt att fortsätta de experimentella undersökningar, som ytterligare

erfordras, innan redskapet eller maskinen blivit fullt ulexperimenterad och

färdig för tillverkning. Endast i sådana fall, då institutet icke kan finna ett

enskilt företag eller en organisation, som vill verka för att snabbt nyttiggöra

forskningsresultaten, bör institutet självt föra experimenten vidare, tills de

hunnit ett sådant stadium, att enskilda intressenter då kunna befinnas villiga

slutföra desamma och starta tillverkning.

Här nämnda systematiska, grundläggande undersökningar böra av institu­

tet bedrivas enligt ett allmänt forskningsprogram, som för ett år i sänder fast­

ställes av styrelsen. Förslag till program bör uppgöras av institutets chef i

samråd med de andra personer, som styrelsen bestämmer. Kommittén anser

det dock vara av stor betydelse, att verksamheten icke i detalj bindes av det

sålunda uppgjorda forskningsprogrammet. Detta bör endast angiva vilka pro­

blem som böra utforskas samt eventuellt också riktlinjerna i stort, medan

däremot det löpande arbetet bör ledas självständigt av institutets chef.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Genom standardisering och typbegränsning söker man göra ett ändamåls­

enligt urval bland delar, typer och storlekar av maskiner och redskap. Detta

urval måste föregås av mycket noggranna utredningar och, när det gäller

lantbruksmaskiner, dessutom ofta även av undersökningar av vilken detalj

eller typ, som är mest ändamålsenlig. Standardiseringen på lantbruksmaskin-

området står sålunda den tekniska forskningen mycket nära, och det är där­

för naturligt, att jordbrukstekniska institutet, liksom fallet varit med Jord­

brukstekniska föreningen, tager hand även örn standardiseringen. Denna

gren av institutets verksamhet torde böra anordnas så att en av institutets

tjänstemän under institutets chef har ledningen av densamma och därvid

arbetar i nära kontakt med vederbörande industriföretag ävensom med stan-

dardiseringsorganisationer på närliggande områden. Ofta torde det vara

lämpligt att ha tekniska kommittéer för olika standardiseringsärenden. De

tjänstemän vid institutet, som komma att syssla med standardiseringsären-

dena, torde även böra få möjlighet att anlita maskinprovningsanstalternas och

den maskintekniska institutionens sakkunskap.

En annan fördel med att förlägga standardiseringsverksamheten till insti-

tutet är att man då i denna verksamhet kan begagna sig av den kontakt,

sorn förutsättes skola finnas mellan institutet och lantbruksmaskinindustrien.

Härigenom ökas utsikterna för att standardiseringsresultaten skola komma

att tillämpas i praktiken.

Da Jordbrukstekniska föreningen i förhållandevis stor omfattning utnytt­

jats av statliga myndigheter för utredningar inom föreningens arbetsom­

råde ävensom för avgivande av remissutlåtanden, har det förefallit jordbruks-

kommittén naturligt, att det föreslagna nya institutet också övertoge denna

uppgift från föreningen.

Jordbrukskommittén har funnit erfarenheten från Jordbrukstekniska för­

eningens verksamhet visa, att en enskild institution med fristående ställning

hade goda möjligheter att rationellt ordna publiceringen av sina försöks­

resultat. Vidare hade föreningen utarbetat ett flertal instruktionsböcker och

andra handledningar i tekniska ämnen för jordbrukarna. Några av dessa

instruktionsböcker och handledningar hade sålts i tiotusentals exemplar,

överhuvud taget hade föreningens publicistiska verksamhet visat sig vara

av stor betydelse. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att även

denna verksamhetsgren skulle övertagas av institutet och bedrivas på i stort

sett samma sätt som föreningen gjort.

I fråga örn institutets upplysningsverksamhet i övrigt har jordbrukskom­

mittén yttrat.

1Vfäl;.riikna mec* att institutets tjänstemän ofta komma att tagas i an­

språk tor författande av artiklar i jordbrukstekniska ämnen i tidskrifts- och

tidningspressen. De komma därjämte alt liksom tjänstemännen i Jord-

nrukstekmska föreningen få medverka vid iordningställandet av undervis-

nmgsfilmer beträffande lantbruksmaskiners användning och skötsel, beträf­

fande nya arbetsmetoder i jordbruket med mera.

En särskild form av upplysningsverksamhet är kurser i jordbrukstekniska

ämnen. Kommittén föreslår, att institutet övertager också denna verksamhet

tran Jordbrukstekniska föreningen. Man har anledning förmoda, att institutet

kommer att för kursverksamhet anlitas särskilt av hushållningssällskapen

vid planläggningen av nya kurser i maskinskötsel, i tillämpningen av nya

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Genom ett på här nämnt sätt ordnat samarbete komma såväl högskolans

som institutets personal, lokaler och utrymmen att utnyttjas på effektivaste

sätt. Man vinner också, att undervisningsmaterielen blir billigare, då dubbel

uppsättning icke behöver anskaffas. Möjligheter uppkomma härigenom att

inom en bestämd kostnadsram anskaffa fullständiga och bättre undervis­

ningsmateriel.

Den föreslagna samverkan mellan maskintekniska institutionen och jord-

brukstekniska institutet torde kunna bliva till stort gagn även för special-

studerande. Sålunda kan möilighet beredas för agronomer, som skola ägna

sig åt maskinfacket, att skaffa sig några månaders specialutbildning i ma­

skinlära samt för ingenjörer och teknologer att studera vid maskintekniska

institutionen och jordbrukstekniska institutet för att närmare lära känna

lantbruksmaskinerna och de krav, som jordbruket ställer på dessa.

Enligt vad jordbrukskommittén framhållit borde jordbrukstekniska in­

stitutet vidare samarbeta med statens maskin- och redskapsprovningsanstal-

ter samt med maskininstitutionen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och träd-

gårdsinstitut. Detta samarbete syntes bland annat böra bestå i att före­

ståndarna för institutionerna regelmässigt konfererade och höllö varandra

underrättade om planerna för verksamheten samt fördelade uppgifterna så

att den institution, som hade största möjligheterna att framgångsrikt ge­

nomföra en uppgift, finge åtaga sig densamma.

Slutligen har jordbrukskommittén uttalat, att det jordbrukstekniska insti­

tutet borde hålla kontakt med tekniska högskolan, ingenjörsvetenskapsaka-

demien, Sveriges standardiseringskommission, jordbrukets upplysnings-

nämnd ävensom forsknings- och försöksinstitutioner på jordbruksområdet.

Jordbrukstekniska institutets förläggningsplats och lokalbehov ävensom

byggnadskostnader.

Ett jordbruks teknisk t institut med de uppgifter, som angivits av jordbruks­

kommittén, skulle enligt vad kommittén framhållit kräva relativt stora lokal­

utrymmen. Den golvyta, som erfordrades för ändamålet, bär av kommittén

sålunda beräknats lill cirka 300 m2 för kontorslokaler, ritrum och dylikt, cir­

ka 1 000 m2 för verkstadslokaler och maskinlaboratorier samt cirka 700 nr

till förrådsrum och dylikt. Kommittén har utgått från att lokalerna skulle

vara förlagda i omedelbar närhet av lantbrukshögskolans maskintekniska in­

stitution, vilken som förut nämnts vore inrymd i en nyuppförd byggnad på

Ultuna, disponerad till ena hälften av institutionen och Jordbrukstekniska

föreningen gemensamt samt till andra hälften av statens maskin- och red-

skapsprovningsanstalter. Vid prövning av olika alternativ till byggnadsfrå-

gans lösning har kommittén funnit en lösning enbart genom tillbyggnad av

institutionsbyggnaden på Ultuna vara mindre god. Kommittén har i stället an­

sett den bästa lösningen vara att låta institutet övertaga den del av nämnda

byggnad, som nu disponerades av statens maskin- och redskapsprovningsan-

stalter. Härom har kommittén vidare anfört följande.

Ifrågavarande lokaler äro idealiskt belägna i förhållande till maskintek­

niska institutionens nuvarande lokaler. Såväl kontorsavdelningarna som verk-

stadsavdelningarna och laboratorierna äro nämligen belägna intill varandra

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Då de nuvarande utrymmena för förvaring av maskiner redan från bör­

jan varit otillräckliga, bör fÖrvaringsutrymmet ökas. Detta synes lämpligast

kunna ske genom att två fristående förrådsbyggnader uppföras söder örn

den nuvarande byggnaden. Förrådsbyggnaderna tilltagas så stora, att i de­

samma kan inrymmas en särskild avdelning för de museiföremål och den

samling av modeller av lantbruksredskap, som finnas vid lantbrukshög-

skolan men för vilka utrymme hittills icke kunnat beredas i den maskin­

tekniska institutionens nya lokaler. I förrådsbyggnaderna bedrives under­

visning med däri förvarade maskiner. Lokalerna skola även vid behov

kunna begagnas för försöksverksamhetens experiment.

Den förut omnämnda nya institutionsbyggnaden för statens maskin- och

redskapsprovningsanstalter har jordbrukskommittén föreslagit skola förläg­

gas omedelbart väster om den nuvarande byggnaden. Totalkostnaden för den­

na byggnad har av kommittén beräknats till 695 500 kronor, därav 672 500

kronor byggnadskostnader, 9 000 kronor kostnader för fästskruvar i golven

och hängbana med lyftblock, 10 000 kronor kostnader för fast inredning

samt 4 000 kronor kostnader för läplantering och gräsmattor. Lokalerna i den

föreslagna nya byggnaden vöre med ledning av erfarenheten från provnings-

anstaltemas verksamhet under de tre senaste åren beräknade något rymli­

gare än i den nuvarande byggnaden.

Jordbrukskommittén har, som förut nämnts, föreslagit, att jordbrukstek-

niska institutet skulle träda i funktion i begränsad omfattning redan innan

ny byggnad hunnit uppföras för statens maskin- och redskapsprovningsan­

stalter. Under byggnadstiden borde nämligen institutet kunna disponera de

utrymmen, som nu användas av Jordbrukstekniska föreningen.

Enligt vad jordbrukskommittén vidare föreslagit borde nuvarande bygg­

nader och planteringar under byggnadstiden liksom för närvarande under­

hållas av lantbrukshögskolan ävensom statens maskin- och redskapsprov­

ningsanstalter. Sedan institutet övertagit ansvaret för hela den nuvarande

byggnaden, borde det emellertid också svara för underhållet av hela bygg­

naden och av de söder därom då uppförda två förrådsbyggnaderna samt

dessutom bekosta skötseln av planteringarna omkring byggnaderna. På sam­

ma sätt borde maskin- och redskapsprovningsanstalterna, efter inflyttning i

ny byggnad, övertaga underhåll och skötsel av denna byggnad jämte planer

och planteringar.

Utrustning för jordbrukstekniska institutet.

Jordbrukskommittén har beräknat kostnaderna för nyanskaffning och ut­

rustning för jordbrukstekniska institutet vid full utbyggnad sålunda.

1)

Kontoret

Möbler och elektrisk armatur till 13

rum ................................................................kronor 11 000

Duplikator ....................................................... »

2 000 kronor 13 000

2)

Bibliotek,

komplettering ......................................................... »

2

000

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

9)

Lastbil,

mindre ............................................................................. kronor 6 000

10)

Utrustning för ambulerande kurser

Lastbil, större ................................................. kronor 10 000

Traktor ................................................................. »

8 000

övrig undervisningsmateriel och verk­

tyg .................................................................. »___ 7 000

»

25 000

Summa kronor 142 000.

Beträffande de olika posterna i förestående inventarieförteckning har jord-

brukskommittén anfört följande.

1) De möbler, som för närvarande användas av lantbrukshögskolans ma­

skintekniska institution och Jordbrukstekniska föreningen, äro tillräckliga

för möblering av bottenvåningen. Ytterligare möbler fordras för de kon­

torsrum i andra våningen, som skola övertagas från provningsanstalterna,

samt för rummen i tillbyggnaden av kontoret. I den erforderliga kontors­

utrustningen ingår även elektrisk armatur samt en duplikator.

2) Det referensbibliotek, som övertages från Jordbrukstekniska föreningen,

behöver kompletteras, särskilt med nyare tekniska handböcker, ordböcker

o. d.

3) Den ritkontorsutrustning, som övertages från Jordbrukstekniska för­

eningen, är avsedd för två ritare. Då även assistenterna behöva utföra ritar-

bete och extra ritare tidvis behöva anställas, måste antalet ritbord och rit-

apparater ökas. Utrustning erfordras för ljuskopiering av ritningar.

4) För laboratoriet behöves huvudsakligen utrustning för vattenhaltsbe-

stämningar och liknande samt fotografisk utrustning.

5) Såsom försöksutrustning ha upptagits de motorer, apparater och in­

strument, som behövas vid undersökningar inomhus och på fälten. Insti­

tutet behöver i detta hänseende en mångsidig utrustning.

6) Den verkstadsutrustning, som tillhör lantbrukshögskolans maskintek­

niska institution och Jordbrukstekniska föreningen, behöver kompletteras

med sådana verktygsmaskiner, som äro nödvändiga för att försöksanord-

ningar och ändringar på experimentmaskiner snabbt skola kunna utföras

på platsen.

7) Den elektriska transformator, som för närvarande provisoriskt in­

stallerats i den nuvarande byggnaden, tillhör provningsanstalterna och kom­

mer att överflyttas till den nya byggnad, som planerats för anstalterna. Ny

transformator erfordras därför för jordbrukstekniska institutet. Denna trans­

formator beräknas komma att utnyttjas även av maskintekniska institu­

tionen.

8) En i golvet nedsänkt jordfynd ränna jämte maskinell utrustning för

dragning av redskapen i rännan behöver finnas för att orienterande försök

med jordbearbetningsredskap, såningsmaskiner och liknande skola kunna

utföras oberoende av väderlek och årstid.

9) För transporter av gods och försöksutrustning behöves en mindre,

ständigt tillgänglig lastbil.

10) För institutets ambulerande maskinkurser behöves dels på förhand

iordningställd undervisningsmateriel, däribland minst en traktor, dels verk­

tyg och en större lastbil för transport av materielen.

Det omedelbara nyanskaffningsbehovet av inventarier och utrustning för

jordbrukstekniska institutet har jordbrukskommittén beräknat medföra en

sammanlagd kostnad av 84 000 kronor, därav kontorsinventarier 2 000 kro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

25

nor, komplettering av biblioteket 2 000 kronor, komplettering av ritkontors-

utrustningen 3 000 kronor, laboratorieutrustning 9 000 kronor, försöksutrust-

ning och mätinstrument 25 000 kronor, verkstadsutrustning 12 000 kronor,

en mindre lastbil 6 000 kronor samt utrustning för ambulerande kurser

25 000 kronor.

Jordbrukstekniska institutets styrelse oell personal.

Jordbrukskommittén har framhållit, att

styrelsen för jordbrukstekniska

institutet

borde vara så sammansatt, att den — förutom administrativ er­

farenhet — inrymde företrädare såväl för den tekniska forskningen och den

mera praktiskt betonade experimentella verksamheten som för undervisningen

och upplysningsverksamheten på det jordbrukstekniska området. En sty­

relseledamot borde sålunda representera den högre lantbruksundervisningen,

en den högre tekniska forskningen och undervisningen, en jordbrukets forsk­

ningsråd, om ett sådant komme att inrättas, samt en den i jordbruket anställ­

da arbetskraften. Näringslivets representation i institutets styrelse syntes

böra bestå av representanter både för jordbruket och industrien. Av represen­

tanterna för jordbruket torde som regel en böra representera det mindre jord­

bruket.

i

Enligt vad kommittén uttalat skulle styrelsen leda institutets verksamhet

och därvid fastställa arbetsprogram samt besluta angående dispositionen av

institutets medel. Tillika borde styrelsen tillse, att erforderligt samarbete

med andra institutioner och med näringslivet komme till stånd.

Vad angår

personalen vid jordbrukstelmiska institutet

bär jordbrukskom­

mittén föreslagit att vid full utbyggnad av institutet skulle finnas fast an­

ställd personal enligt följande plan.

Grundlön pr år

1 chef ...................................................................................... kronor

1 försöksledare och ställföreträdande chef................................

4 självständigt arbetande ingenjörer eller agronomer...........

»

3 assistenter

........................................................................................... *

1 biträdande ingenjör (tillika ritare)...........................................

1 kassör (tillika kamrer) .............................................................

2 kontorister ........................................................................................

1 telefonist ...........................................................................................

1 verkmästare ....................................................................................

1 mekaniker ........................................................................................

1 vaktmästare ......................................................................................

Summa kronor

14 000

12 000

40 000

18 000

6 000

5 000

7 000

3 000

5 000

3 500

3 000

116 500.

Beträffande de olika befattningshavarnas åligganden har jordbrukskom­

mittén uttalat följande

Institutets chef skall leda och övervaka institutets arbete och själv deltaga

i detsamma. Han skall vara föredragande inför styrelsen och verkställa

eller låta verkställa styrelsens beslut samt tillse, att institutets egendom väl

26

Kungl. Maj-.ts proposition nr 37.

vårdas och underhålles och att de av styrelsen för verksamheten anvisade

medlen komma till avsedd användning.

Förutom nämnda åligganden kommer institutets chef sannolikt att tagas

i anspråk^ för offentliga utredningar och andra uppdrag åt statliga myndig­

heter. Då han vidare har att ständigt taga initiativ till och planera nya

arbeten vid institutet icke blott i fråga örn forskning utan även beträf­

fande institutets undervisnings- och upplysningsverksamhet, torde han icke

få tid att i alla detaljer följa de olika forskningsarbetena. För denna senare

uppgift erfordras därför en särskild person, benämnd försöksledare.

För söksledaren skall ha till uppgift dels att under chefen leda och utöva

den dagliga tillsynen av forskningsverksamheten, och dels att själv bedriva

forskning. Han skall vidare vid chefens frånvaro vara dennes ställföreträ­

dare. Även på försöksledaren bör sålunda ställas stora fordringar i avseende

på kunnighet, erfarenhet och forskningsbegåvning.

Vid institutet erfordras vidare fyra kunniga och skickliga ingenjörer eller

agronomer, som ha förmåga att arbeta självständigt med forsknings- och för-

söksuppgifter samtidigt som de medverka i institutets upplysningsverksam­

het. En av dessa skall kunna taga hand örn undersökningar över mekaniska

problem. Han skall därför ha stor erfarenhet från konstruktionsverksamhet

och lia förmåga att självständigt utföra sådant arbete med ritare som med­

hjälpare. En annan skall ha goda kunskaper i elektroteknik och vid institu­

tet kunna taga hand örn frågor angående elektricitetens användning på lant­

gårdar, ävensom vara rådgivare åt andra befattningshavare vid institutet be­

träffande elektriska mätningsmetoder och dylikt i samband med deras forsk­

nings- och undervisningsverksamhet. En tredje bör avdelas att som huvud­

uppgift handhava standardiseringsverksamheten. Behovet av en särskild per­

son för denna verksamhet framgår bland annat därav, att det hos Jord-

brukstekniska föreningen redan nu erfordras och finnes en heltidsanställd

person för standardiseringsärenden samt av att dessa ärenden med viss­

het komma att öka både i antal och betydelse. Standardiseringsingenih­

ren bör ha god kännedom såväl om lantbruksmaskinernas användning som

örn tillverkningsfrågor. En fjärde självständigt arbetande ingenjör eller agro­

nom bör vara specialist på förbränningsmotorer och på traktordrift i jord­

bruket, så att han kan taga hand om traktorfrågorna vid institutet. Han

skall även leda maskinkurser samt taga initiativ till förbättring av kurspla­

ner och undervisningsmateriel både hos institutet och hos skolor och hus­

hållningssällskap.

Institutet behöver minst tre fast anställda assistenter. Av dessa bör en

kunna biträda vid undersökningar av olika slag på fältet eller annorstädes;

han skall därför ha god kännedom om jordbruksarbeten och örn lantbruks­

maskiner samt haeged insikt i mekaniska frågor i allmänhet. Av de båda

övriga bör en ha sadan utbildning, att han kan medverka vid institutets un­

dersökningar rörande elektricitetens användning i jordbruket. Av här

nämnda tre assistenter kunna två vara yngre ingenjörer eller agronomer,

som genom sin verksamhet vid institutet samtidigt "skaffa sig allsidig utbild­

ning på lantbruksmaskinområdet.

Förutom dessa tre fast anställda assistenter böra vid institutet i mån av

behov anställas extra assistenter.

Vid institutet erfordras vidare två biträdande ingenjörer, som kunna

huvudsakligen ägna sig åt ritarbete. Den ene av dessa bör vara fast anställd

samt ha stor erfarenhet från ritarbete och förmåga att arbeta fullt själv­

ständigt.

På institutets kontor bör en tjänsteman ha till uppgift att vara kassör samt

att vara institutets chef behjälplig även med andra kamerala ärenden. Denna

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Av posten

expenser

beräknas till

Uppvärmning (inkl. eldning) ..................... kronor

20 000

Vatten, gas och elektrisk ström................ »

8 000

Städning och övrig renhållning ................ »

3 000

Övriga expenser................................................ »

3

000

Av posten

övriga utgifter

beräknas till

Tekniska inventarier, maskiner och för­

brukningsmateriel för undersökning­

arna ...................................................................... »

32 000

Omkostnader för lastbil, frakter o. d. i

samband med undersökningarna ....

»

7 000

Omkostnader för kursverksamheten, inkl.

undervisningsmateriel .................................. »

7

000

Kontorsinventarier samt böcker, tidskrif­

ter och annan biblioteksmateriel ....

»

2 000

Kontorsomkostnader, telefonavgifter

m- m...................................................................... »

10 000.

Beträffande statförslaget har jordbrukskommittén understrukit, att staten

för institutet endast borde betraktas som en ram, inom vilken institutets sty­

relse hade att ordna verksamheten. Det torde nämligen för verksamheten

vara till stor fördel, om institutets ledning lämnades frihet i fråga om de­

taljerna.

Vad angår de i statförslaget upptagna inkomsterna har jordbrukskommit­

tén hänvisat till det av kommittén upprättade förslaget till avtal mellan Kungl.

Majit och Jordbruksteltniska föreningen angående inrättande och drivande

av ett institut för forskning och upplysningsverksamhet på det jordbruks-

tekniska området. I fråga örn inkomsterna har kommittén i övrigt omnämnt,

att

statsbidraget å 5 000 kronor till standardiseringsverksamheten beräknats

utgå av de medel, som årligen ställdes till Sveriges standardiseringskommis-

sions förfogande (liksom hittills skett i fråga om Jordbrukstekniska förening­

ens standardiseringsanslag),

att

årsanslaget på 40 000 kronor från Jordbruks­

tekniska föreningen utgjorde det ordinarie årsbidrag, som jordbrukets och

industriens organisationer förutsattes skola lämna via föreningen,

att

inkoms­

terna för försålda instruktionsböcker och andra handledningar för jordbru­

kare, upptagna till 20 000 kronor, beräknats med ledning av erfarenheterna

från liknande verksamhet hos Jordbrukstekniska föreningen

samt att

posten

inkomster för särskilda undersökningar, upptagen till 30 000 kronor, av-

såge sådana undersökningar, som enskilda företag eller organisationer önska­

de få utförda hos institutet och för vilka full ersättning beräknades utgå.

I fråga örn det årliga statsbidraget å 250 000 kronor till jordbrukstek­

niska institutets löpande verksamhet har jordbrukskommittén framhållit

följande.

Örn jordbrukstekniska institutet upprättas och övertager Jordbrukstekniska

föreningens^ forsknings- och upplysningsverksamhet, erfordras icke längre

hittills utgående statsbidrag till föreningen, på senare år uppgående till

(17 000 + 25 000 =) 42 000 kronor. Den ökning i statsbidrag till den jord-

30

Kungl. Mctj.ts proposition nr 37.

sionskassan (SPP) eller i statens pensionsanstalt; det senare under förut­

sättning att pensionering i pensionsanstalten överhuvud taget läte sig ordna.

Bland fördelarna med pensionering i SPP må först nämnas, att en sådan

pensioneringsform skulle underlätta övergång av personal mellan institutet

och näringslivet, eftersom det senares tjänstemän numera allmänt pensione­

ras i SPP. Detta är så mycket viktigare, som institutets verksamhet enligt det

av kommittén framlagda förslaget skulle regleras genom ett avtal på 10

år mellan staten och näringslivet och sålunda kan tänkas komma att omreg­

leras efter utgången av nämnda tid. En annan fördel är, att SPP vid för-

tidsavgang ur tjänst lämnar pension på såväl befattningshavarens som insti­

tutets insatser, under det att statens pensionsanstalt lämnar s. k. uppskju­

ten pension, beräknad endast på befattningshavarens egen insats. Nack­

delen för personalen med pensionering i SPP är, att befattningshavaravgif-

terna i allmänhet äro något högre i denna kassa än i statens pensionsanstalt.

Kommittén har ansett, att övervägande skäl tala för att jordbrukstekniska

institutets personal pensioneras i SPP, vilket förfaringssätt för övrigt även

tillämpats för personalen vid andra nyligen upprättade forskningsinstitut.

Pensionskostnaderna vid anslutning till SPP ha uppskattats till cirka 20

procent av grundlönerna. Efter denna procentsats skulle pensionsavgifterna

tor den fast anställda personalen uppgå till i runt tal 24 000 kronor. Pension

har endast förutsatts skola utgå åt befattningshavare i de fall, då styrelsen

så finner skäligt, varför det är möjligt, alt de beräknade pensioneringskost-

naderna kunna komma att i viss mån reduceras.

Förutom löner åt fast personal har i statförslaget upptagits ett belopp av

34 500 kronor till avlöningar och arvoden åt extra personal samt särskilt anli-

tade sakkunniga. Då en del av den extra personalen anställes i mån av behov

lör särskilda undersökningar, blir storleken av ifrågavarande belopp beroende

pa vilka inkomster som inflyta till institutet för dvlika särskilda undersök­

ningar.

Vad angår omkostnadsposterna i statförslaget har jordbrukskommittén

yttrat.

Den förhållandevis stora summan för publikationstryck, 22 000 kronor

ar föranledd av den förutsatta publiceringen av instruktionsböcker m. m. och

motsvaras på inkomstsidan av en beräknad försäljning av dylik litteratur

till ett belopp av 20 000 kronor.

I posten Yttre och inre underhåll av byggnader, skötsel av planteringar

m. m. a 12 000 kronor har inräknats kostnaden för sådana smärre återkom­

mande ändringar av byggnadens inre, som man alltid måste räkna med för

laboratorie- och experimentlokaler av ifrågavarande slag. De stora plante­

ringarnas och grusplanernas skötsel blir även förhållandevis kostsam.

Posten å 20 000 kronor för uppvärmning och eldning har beräknats på så

satt, alf pa institutet förts två tredjedelar av hela byggnadens uppvärmnings-

och eldri i n gskost na d, medan en tredjedel beräknas bliva upptagen på lant-

brukshogskolans stat, i anledning av att högskolan skall disponera ungefär

en tredjedel av lokalerna i byggnaden.

Posten å 7 000 kronor tili omkostnader för kursverksamheten innefattar

Wand annat ärlig förnyelse av undervisningsmaterielen, hyror och frakter vid

Ian av maskiner for övningar, kostnader för ambulerande kurser m. m.

Personal- och maferielkostnaderna för den undervisning i maskin- och red-

skapslara, som maskintekniska institutionen skall bedriva i byggnaden ha

däremot icke medräknats i statförslaget för institutet utan förutsatts komma

att inga i staten for lantbrukshögskolan.

För kontorsomkostnader. telefonavgifter m. m. ha beräknats 10 000 kro­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Dessa bidrag lia beräknats vid full utbyggnad av verksamheten uppgå till

250 000 kronor per år. Till grund för beräkningen av detta anslag ha lagts

vissa personalplaner och kostnadsplaner, vilka emellertid icke skola anses

bindande i detalj utan endast ha till ändamål att fastslå den avsedda om­

fattningen av den statligt understödda verksamheten. Så länge institutets

verksamhet icke uppnått den förutsatta omfattningen, inträder statens bi-

dragsskyldighet endast i den mån motsvarande kostnader uppstå.

Föreningen skall å sin sida förbinda sig att bidraga till institutets verk­

samhet med ett belopp, som lägst må uppgå, då verksamheten är fullt ut­

byggd, till 40 000 kronor och, så länge verksamheten endast är delvis ut­

byggd, till ett i motsvarande mån reducerat belopp. Som garanti för för­

eningens åtagande skall föreningen införskaffa förbindelser från berörda

organisationer inom näringslivet.

Avtalet skall gälla till utgången av juni månad 1955. Skulle föreningen

brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Majit berättigad att

dessförinnan uppsäga avtalet med ett års varsel. Därest avtalet icke senast

ett år från avtalstidens utgång uppsiiges från endera partens sida, skall det

anses förlängt för ytterligare fem år.

Vad angår de föreslagna åtagandena från statens samt jordbrukets och

industriens sida för att få till stånd ett jordbrukstekniskt institut och .säkra

dess drift har jordbrukskommittén uttalat bland annat följande.

Varken jordbrukarna eller de industrigrenar, som tillverka lantbruksred­

skap, äro så organiserade, att de kunna uppträda som bidragsgivare i sam­

ma utsträckning som skett i fråga om vissa grupper av storindustriella före­

tag, såsom järn- och metallindustrien och textilindustrien. Jordbrukstekniska

institutet kan därför icke räkna med lika stora insatser från näringslivet

som fallet varit beträffande de nyupprättade forskningsinstituten för dessa

andra näringsgrenar. För den jordbrukstekniska forskningen måste man

därför räkna med att staten måste påtaga sig en förhållandevis stor del av-

kostnaderna. Som ett särskilt skäl härför kan, utöver vad förut anförts, åbe­

ropas den nyckelställning jordbruket intager i landets försörjning.

Institutets forskning och upplysningsverksamhet beräknas bliva till så

stor fördel för jordbruket och industrien, att dessa skola komma att i minst

den utsträckning, som förutsatts, ekonomiskt stödja verksamheten genom

bidrag via Jordbrukstekniska föreningen. Emellertid har i avtalsförslaget in­

tagits en bestämmelse om rätt för Kungl. Majit att uppsäga avtalet med ett

års varsel, därest föreningen icke skulle kunna fullgöra sina förpliktelser.

Föreningen förutsättes dock genom undergarantier försäkra sig om erfor­

derligt ekonomiskt stöd från näringslivet. Ur statens synpunkt innebära dessa

nndergarantier en extra säkerhet för att institutets verksamhet skall få av­

sedd anslutning från det enskilda näringslivet.

Av innehållet i stadgeförslaget må återgivas följande.

Jordbrukstekniska institutet skall ha till ändamål att i nära samarbete

med lantbrukshögskolan och statens maskin- och redskapsprovningsanstal-

ter samt under samverkan med andra vetenskapliga institutioner och under­

visningsanstalter bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning och följa utveck­

lingen inom de forskningsområden som röra jordbrukstekniken, främst jord­

brukets maskiner, redskap och andra mekaniska och elektriska hjälpmedel,

ävensom bedriva undervisnings- och upplysningsverksamhet angående de

tekniska hjälpmedlens rationella användning i jordbruket.

Institutets angelägenheter skola handhavas av en styrelse, vilken bör be-

Kungl. Majlis proposition nr 37.

33

stå av ordförande och åtta ledamöter. Kungl. Majit skall förordna ordfö­

rande samt fyra ledamöter. Fyra ledamöter skola utses av Jordbrukstek-

niska föreningen. Styrelsens ordförande och ledamöter skola utses för en

tid av högst tre år.

De forskningsarbeten, som böra bedrivas vid institutet, skola utföras dels

enligt ett allmänt forskningsprogram som fastställes av styrelsen, dels ock,

i den utsträckning och på de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande

av särskilda uppdragsgivare.

I den mån styrelsen finner erforderligt, må den vid chefens sida tillsätta

tekniska kommittéer för att deltaga i uppgörandet av forskningsprogram­

men och följa dessas genomförande.

De resultat, som framkomma vid institutets forskningsarbeten enligt det

allmänna forskningsprogrammet eller eljest vid forskning som utföres för

institutets egen räkning, skola, såvitt icke efter styrelsens bedömande sär­

skilda hinder däremot föreligga, ställas till allmän disposition och, örn så

befinnes lämpligt, publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föran­

leda uttagande av patent, bör institutets styrelse snarast möjligt träffa an­

stalter härför. Licens för utövande av sålunda erhållet patent må på lika

villkor förvärvas av sådana svenska företag, som äro anslutna till Jord-

brukstekniska föreningen och därigenom understödja institutets forsknings­

verksamhet. mot avgifter, som sammanlagt svara mot institutets kostnader

för patentets uttagande och upprätthållande, inberäknat den ersättning, som

efter styrelsens prövning i särskilda fall kan anses böra utgå till vederbö­

rande forskare. Beträffande andra inhemska företag ävensom företag i ut­

landet må institutets styrelse betinga sig sådan gottgörelse för patentets ut­

nyttjande, som styrelsen finner av omständigheterna påkallad. Inkomster,

som härigenom tillföras institutet, skall styrelsen äga taga i anspråk för

den allmänna forskningsverksamheten.

Resultaten av en på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförd un­

dersökning må förbehållas uppdragsgivaren, om denne så önskar, dock högst

under ett år efter det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild

framställning medgiver förlängning av nämnda tidrymd. Har undersök­

ningen givit sådana resultat, att de kunna bliva föremål för patentering,

skall uppdragsgivaren, om han vill söka patent, göra detta, medan resulta­

ten äro förbehållna honom, vid äventyr att desamma eljest disponeras av

institutet. Efter utgången av nämnda tidrymd skall institutet äga disponera

över ifrågavarande forskningsresultat på samma sätt som över de resultat,

vilka framkommit vid forskning enligt det allmänna forskningsprogrammet.

Skulle institutet upphöra med sin verksamhet, skola dess tillgångar, i den

mån de icke genom donationsföreskrifter disponeras på annat sätt, över­

lämnas till lantbrukshögskolan eller annan institution, som efter förslag av

styrelsen bestämmes av Kungl. Majit, för att förvaltas såsom en fond, vars

avkastning skall nyttjas för främjande av forskning på det jordbrukstek-

niska området ävensom för utbildning av agronomer, tekniker och forskare

på detta område.

Jordbrukskommittén har förutsatt, att eftersom jordbrukstekniska insti­

tutets forskningsverksamhet enligt allmänt forskningsprogram väsentligen

.skulle avse grundläggande frågor, patentering av forskningsresultaten i regel

icke behövde eller kunde ske. Då emellertid erfarenheten från nästan all

verksamhet av detta slag visade, att patentering en och annan gång bleve

aktuell, har kommittén ansett det lämpligt, alt institutet redan från början

Bihang till

riksdagens

protokoll

19i!i.

1

sami. Nr 37.

3

34

Kungl. Maj.-ts proposition nr 37.

hade klara bestämmelser för hur i sa fall borde förfaras. Härom har kom­

mittén yttrat i huvudsak.

1 det fall då forskningen enligt allmänt program kan föranleda uttagande

av patent, bör patentering ske genom försorg av institutets styrelse. Här­

igenom vinnes, att man dels möjliggör ett ekonomiskt utnyttjande av resul­

taten i förhållande till utlandet och dels förhindrar, att inom landet en kapp­

löpning skall ske för patentering av institutets på allmänt program utförda

forskningsarbeten, varvid det företag (eller den enskilda person), som först

erhåller kännedom örn något vid institutet framkommande forskningsresul­

tat, skulle komma i tillfälle att ekonomiskt utnyttja detta gentemot övriga

industrier, av vilka manga kanske finansiellt understött forskningen.

Licens för utövande av dylika av institutet uttagna patent synes böra med­

ges samtliga de inhemska industriföretag, som medverka till institutets verk­

samhet, mot en licensavgift, som blott avser att täcka de institutet åsamkade

kostnaderna för patentets uttagande och upprätthållande. Styrelsen bör emel­

lertid vara berättigad att i de fall den så anser önskvärt i dessa kostnader

jämväl inräkna ersättning till den eller de forskare, som särskilt medverkat

till uppnående av de forskningsresultat, på vilka patentet grundas. Möjlig­

heten för forskarna att på denna väg bliva ekonomiskt delaktiga i forsknings­

resultatens praktiska utnyttjande torde kunna utgöra en viktig stimulans för

forskarna. Kommittén vill dock understryka, att forskningsresultaten ej säl­

lan framkomma genom samarbete mellan ett antal forskare, varför det un­

derstundom kan visa sig vara vanskligt att rättvist fördela dvlika ersätt­

ningar.

Till utlandet samt till sådana inhemska intressenter, vilka icke genom Jord-

brukstekniska föreningen ekonomiskt stödja institutets allmänna forsknings­

verksamhet, kunna licenser på av institutet uttagna patent försäljas enligt

vanliga affärsmässiga grunder, varvid eventuella licensinkomster kunna nytt­

jas för institutets grundläggande forskning. Näringslivets representanter i

styrelsen lia därvid möjlighet att övervaka, att sådan licensförsäljning icke

sker i strid mot det svenska näringslivets intressen.

\ad angår patentering av resultat, som uppnås sid undersökningar be­

kostade av enskilda uppdragsgivare, har denna fråga kommentera Is av ut­

redningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande bland

annat i dess betänkanden angående träforskningens, järn- och metallforsk­

ningens och textilforskningens ordnande. I nämnda utredning framhölls att,

örn en enskild uppdragsgivare för längre tid skulle tillförsäkras resultaten av

de av honom bekostade undersökningarna, detta skulle kunna hämma institu­

tets allmänna forskningsverksamhet, emedan personalen då vöre tvungen att

hela tiden betrakta dessa undersökningar som konfidentiella och icke ens finge

utan uppdragsgivarens medgivande begagna de rön som gjorts i det fortsatta

allmänna forskningsarbetet. Ej heller .skulle institutet utan särskilt tillstånd

av uppdragsgivaren kunna åtaga sig nya uppdrag åt andra beträffande sam­

ma eller liknande problem. Allt eftersom dylika konfidentiella forsknings­

resultat anhopades inom institutet, skulle dess verksamhetsområde alltmer

inskränkas av sekretesshänsyn. Ett företag .skulle också kunna för lång tid

utestänga de andra från att anlita institutet inom ett aktuellt forskningsom­

råde endast genom att giva institutet ett uppdrag inom området i fråga. Med

hänsyn till dessa omständigheter vore det enligt utredningens uppfattning vik­

tigt. att äganderätten till forskningsresultat endast förbehölles uppdragsgi­

vare så lång tid, som behövdes för att han skulle hinna vidtaga nödiga åtgär­

der för resultatens eventuella patentering. Ett år torde räcka i vanliga fall,

men det kunde dock förekomma, att forskningsresultat behövde ytterligare

Prövas och utvecklas under längre tid, innan det kunde utrönas, örn de vöre

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Omkostnader:

Sjukvård ....................................................

kronor

500

Reseersättningar ......................................

»

6 500

Expenser ....................................................

»

11 000

Publikationstryck .....................................

16 000

övriga utgifter .........................................

»

36 000 kronor 70 000.

Summa kronor 200 000.

Av posten

expenser

beräknas till

Uppvärmning (inkl. eldning) ...........

kronor

5 000

Vatten, gas och elektrisk ström . .. .

»

3 000

Städning och övrig renhållning............

»

1 500

övriga expenser .......................................

-

1 500

Av posten

övriga utgifter

beräknas till

Tekniska inventarier, maskiner och för-

brukningsmateriel för undersökningarna kronor 18 000

Omkostnader för lastbil, frakter o. d. i

samband med undersökningarna ..

»

4 000

Omkostnader för kursverksamheten, inkl.

undervisningsmateriel.........................

»

5 000

Kontorsinventarier samt böcker, tidskrifter

och annan biblioteksmateriel............

»

1 000

Kontorsomkostnader, telefonavgifter m. m.

»

8 000

I fråga om den fasta personalen vid jordbrukstekniska institutet under bud­

getåret 1945/46 har jordbrukskommittén upprättat följande förteckning.

Grundlön pr år

1 chef ....................................................................................................... kronor

14 000

1 försöksledare och ställföreträdande chef....................................... »

12 000

3 självständigt arbetande ingenjörer eller agronomer ................ »

30 000

1 assistent ................................................................................... » 6 000

1 biträdande ingenjör (tillika ritare) ................................................ »

6 000

1 kassör (tillika kamrer) ...................................................................... »

5 000

1 kontorist .........................................................„................................. »

4 000

1 telefonist ................................................................................................. »

1 500

1 mekaniker ............................................................ » 3 500

1 vaktmästare ........................................................................................ »

1500

Summa kronor 83 500.

Beträffande den under omkostnader i förslaget till huvudstat upptagna pos­

ten till Yttre och inre underhåll av byggnader, skötsel av planteringar m. m.

har jordbrukskommittén framhållit, att för budgetåret 1945/46 lantbrukshög-

skolan samt statens maskin- och redskapsprovningsanstalter skulle svara för

de med posten avsedda utgifterna. Vidare har kommittén anmärkt, att kost­

naderna för institutionsbyggnadens uppvärmning och eldning samt för vat­

ten, gas och elektrisk ström under budgetåret 1945/46 till större delen kommo

att bekostas av lantbrukshögskolan samt provningsanstalterna. Institutet be­

hövde därför icke för sistnämnda budgetår svara för så stor del av kostna­

derna som sedan institutet blivit fullt utbyggt.

Kungl. Majlis proposition nr 37.

37

Ytl randen.

Jordibrukskommitténs förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan er­

inran i nära nog samtliga avgivna yttranden. Endast lantbruksstyrelsen och

styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut lia framfört

betänkligheter mot förslaget. Lantbruksstyrelsen har sålunda ifrågasatt, huru­

vida icke ytterligare tid borde förflyta, innan till prövning upptoges fragan

örn att utvidga den jordbrukstekniska verksamheten i den betydande omfatt­

ning, som avsåges med förslaget. Därvid har styrelsen förutsatt, att en fullt

tillfredsställande verksamhet av förevarande art borde, liksom hittills, fram­

deles kunna bedrivas av Jordbrukstekniska föreningen, för vilket ändamål

föreningen borde tilldelas erforderligt statsbidrag. Styrelsen för Alnarps lant­

bruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har ansett, att förevarande spörsmål bor­

de göras till föremål för ny utredning. Denna borde enligt styrelsens uppfatt­

ning omfatta den jordbrukstekniska forsknings- och upplysningsverksamhe­

tens ordnande även vid andra institutioner. Vidare har jordibrukskommitténs

förslag avstyrkts i två reservationsvis gjorda uttalanden. Den ena av dessa

reservationer, som avgivits av professorn K. H. Osvald, har fogats till lant-

brukshögskolans lärarråds yttrande. Enligt denna reservation borde behovet

av vidgad forskning inom jordbrukets maskinteknik tillgodoses därigenom,

att lantbrukshögskolans maskintekniska institution erhölle större personal

än hittills och därutöver tillräckliga anslag för vetenskaplig forskning. Jord­

brukstekniska föreningen borde därvid alltjämt samarbeta med maskinteknis­

ka institutionen och efter viss utvidgning av personalstaten övertaga en del

sådana arbetsuppgifter, som icke lämpligen kunde utföras av en statlig insti­

tution, samt dessutom svara för kontakten mellan forskningen, å ena, samt

industrien, å andra sidan. I den andra reservationen, som fogats vid styrel­

sens för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter yttrande och avgivits

av föreståndaren för anstalterna K. F. T. Adelsköld, har hemställts, alt frå­

gan örn åtgärder lör den jordbrukstekniska forskningens och upplysnings­

verksamhetens ordnande skulle göras till föremål för en ny allsidig och för­

utsättningslös utredning i hela dess vidd genom en kommitté, bestående av

2 representanter för lantbruksundervisningen, 1 kvalificerad tekniker från

statens maskinprovningar, 3 praktiska jordbrukare samt 5 a 7 representanter

för lantbruksmaskinindustrien.

De yttranden vari jordbrukskommitténs förslag i prin­

cip tillstyrkts innehålla i huvudsak följande.

Lantbrukshögskolans lärarråd

har, med instämmande av dess

styrelse,

anfört.

I fråga örn behovet av en utvidgad forskning inom det jordbrukstekniska

området delar lärarrådet helt jordbrukskommitténs uppfattning. Det förhål­

ler sig otvivelaktigt så, att denna forskningsgren genom sin belägenhet mel­

lan två stora forskningsområden, jordbruksforskningen och den tekniskt-

vetenskapliga forskningen, kommit att bliva missgynnad, i det att utred-

38

runnar, t'(>ni arbetat på endera av de båda forskningsområdena, ansell den

jordbruks tekniska forskningen höra till det andra. Då lantbrukshögskolan

inrättades, blev maskinläran företrädd endast av en speciallärare, och det

anslag, som den maskintekniska institutionen vid lantbrukshögskolan haft

till sitt förfogande för undervisningsmateriel och forskningsändamål, har

uppgått till allenast 2 700 kronor per år. Samtidigt har tekniken inom jord­

bruket i vårt land genomgått en storartad utveckling, och den maskintekniska

institutionen jämte den med institutionen samarbetande Jordbrukstekniska

föreningen har, trots otillräckliga tillgångar, kunnat utföra ett synnerligen

viktigt och icke minst under kristiden utomordentligt betydelsefullt arbete i

jordbrukets tjänst. Den minskning av arbetskrafttillgången inom jordbruket,

som under flera årtionden ägt rum, kan väntas komma att fortsätta, må­

hända t. o. m. i ökad takt. Under sådana omständigheter är det tydligt, att

tekniken i den begränsade mening det här är fråga örn framdeles måste

komma att spela en ännu mycket större roll. Det är därför ofrånkomligen

nödvändigt, att både forskningen och undervisningen tillgodoses på ett helt

annat sätt än vad som hittills varit fallet.

Sveriges lantbruksförbund

har yttrat.

Det område, sorn avses bliva föremål lör det föreslagna jordbrukstekniska

institutets verksamhet, är av .största betydelse icke blott för höjande av den

jordbrukande befolkningens levnadsstandard utan även för att motverka de

svårigheter och sociala olägenheter, som uppstå genom bristen på arbetskraft

för jordbrukets behov. Ur dessa synpunkter är det ett samhällsintresse, att

åtgärder i föreslagen riktning snarast vidtagas för att underlätta och påskyn­

da utvecklingen av de tekniska hjälpmedlen inom jordbruket. Det svenska

jordbruket får med hänsyn till sina betingelser anses stå på en hög nivå i

fråga örn utnytt jandet av mekaniseringens och elektrifieringens fördelar. Detta

torde gälla i jämförelse såväl med andra näringsgrenar som jordbruket i

andra länder. Det torde emellertid vara anledning påpeka, att jordbrukets

tekniska problem väsentligen avvika från industriens och övriga näringsgre­

nars. Pa grund av maskinernas korta användningstid är det inom jordbru­

ket närmast fråga örn alt framskaffa enkla, billiga och lättskötta maskiner

samt i samband därmed bedriva en omfattande utbildnings- och upplysnings­

verksamhet. Jordbrukstekniska föreningen har på. detta område gjort bety­

dande insatser och med sina begränsad*- resurser uträttat ett förtjänstfullt

pionjärarbete. Förbundet är emellertid ense med kommittén, att nämnda

forsknings- och upplysningsverksamhet måste bedrivas i betydligt större om­

fattning än som skett. 1 förhållande till jordbruksproduktionens totala värde

samt det utbyte en mera omfattande forskningsverksamhet kan förutses med­

föra, måste de av kommittén förordade anslagsbeloppen anses måttliga. För­

bundet är också för sin del berett medverka med ekonomiska garantier till

Jordbrukstekniska föreningen på sätt som föreslagits i betänkandet.

Ingenjör svetenskapsakademien

har förklarat sig för sin del kunna vitsorda

riktigheten och ändamålsenligheten av den organisatoriska tanke, som läge

till grund för det av jordbrukskommittén framlagda förslaget, nämligen att

hålla de tre verksamhetsfälten högskoleundervisningen, den målbundna syste­

matiska forskningen respektive materialprovningen i huvudsak skilda åt. Er­

farenheten fran andra tekniska områden pekade hän på att dessa verksam­

hetsgrenar visserligen borde stå i intim kontakt med varandra men att de

hade sa pass olika karaktär, att de före väl av att icke direkt interferera med

Kunell. Maj.ts proposition nr 37.

Kuno!. Majlis proposition nr 37.

39

varandra i fråga om vare sig organisationen eller lokaliteter. Akademien har

vidare uttalat.

Den jordbrukstekniska föreningen tillkom 1927 på akademiens initiativ,

och akademien har sedermera linder årens lopp haft tillfälle att fortlöpande

följa föreningens verksamhet. Akademien har därvid kunnat med tillfreds­

ställelse konstatera, att föreningen fullföljt sin mot praktiska mål inriktade

forskningsverksamhet på ett förebildligt sätt.

Förslaget att inrätta ett jordbrukstekniskt institut, vars verksamhet skall

utgöra en direkt fortsättning på bredare bas av den forskningsverksamhet,

som tidigare direkt bedrivits av Jordbrukstekniska föreningen, är att beteck­

na såsom ett mycket gott uppslag och ägnat att på ett för framtiden lycko­

samt sätt lösa den föreliggande uppgiften. I den mån undervisnings- och

upplysningsverksamhet lämpligen kan förenas med institutets forsknings-

och utredningsverksamhet för att direkt föra ut dess arbetsresultat i praktisk

användning, bör även sådan verksamhet ingå i dess uppgifter.

Akademien vill särskilt understryka de praktiska fördelarna av den orga­

nisationsform, som föreslås för institutet, nämligen ett enskilt statsunderstött

organ med en särskild styrelse, i vilken även företrädare för näringslivet

finna plats.

Vad jordbrukskommittén anfört örn behovet av en ökad rationalisering

av jordbruket bär övertygat

statskontoret,

att ett intensifierat forsknings­

arbete erfordrades för att ytterligare mekanisera jordbruket och öka dess

avkastningsförmåga. Därest ytterligare medel befunnes böra anvisas för ett

ökat tillgodoseende av jordbrukets forskningsbehov, hade statskontoret icke

något att erinra mot inrättandet av ett särskilt forskningsinstitut för ända­

målet.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande

har

funnit det vara av stor vikt, att den pågående rationaliseringen av det svenska

jordbruket främjades, så att denna näring i fråga om maskinella hjälpmedel

samt effektiva och arbetsbesparande produktionsmetoder ej komme efter i

den tekniska evolutionen på sitt område. Befolkningsutvecklingen, särskilt

accentuerad av folkförflyttningarna från land till stad, gjorde också att be­

hovet av rationalisering ytterligare betonades genom brist på arbetskraft för

lantbruket.

Sveriges agronom- och lantbrukslurareförbund

har funnit, att jordbruks­

kommittén på ett tillfredsställande sätt beaktat alla de aktuella krav, som

med hänsyn till jordbrukets snabbt fortskridande mekanisering måste ställas

på den jordbrukstekniska forskningen. I fråga örn forskningens ökade eko­

nomiska behov har förbundet tillfullo instämt i kommitténs förslag. Genom

föreslagen ökning av framförallt antalet tjänstemän med högre utbildning

och genom bättre avlöningsförhållanden för dessa kunde forskningsarbetet

i avsevärt högre grad än för närvarande beräknas lämna positiva resultat.

Riksförbundet landsbygdens folk

har understrukit betydelsen av att del

föreslagna jordbrukstekniska institutet finge en fri ställning och icke komme

att drivas som statligt företag. Forskningens karaktär vore nämligen sådan

att den, för att komma till sin rätt. helst borde arbeta under så fria former

som möjligt. Det kunde enligt förbundets uppfatlning till och med ifråga­

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

sättas, om icke, vid sidan av institutet, enskilda uppfinnare på jordbrukets

område borde beredas möjlighet att erhålla bidrag för att kunna exploatera

gjorda uppfinningar av praktiskt värde. Vid planläggningen av institutets

arbete ansåge förbundet, att det mindre jordbrukets behov av lämplig meka­

nisering icke finge förbises. Därvid borde hänsyn icke allenast tagas till de

maskintekniska problemen för själva jordbruket utan även till arbetsbespa-

rande maskiner för lanthusmödrarna och för ladugårdsarbetet.

Jordbrukets upplysningsnämnd

har framhållit, att den till de praktiska

jordbrukarna riktade upplysningsverksamheten å förevarande område vore

organiserad på ett tillfredsställande sätt icke minst genom det intima samar­

bete, som upprättats mellan nämnden samt Jordbrukstekniska föreningen

och statens maskinprovningar. Det torde enligt vad nämnden uttalat, kunna

förutsättas, att ett blivande jordbrukstekniskt institut genom utvidgning av

det nuvarande arbetsområdet och personalförstärkning i än större utsträck­

ning skulle kunna samverka med nämnden för att på olika vägar giva ökad

kännedom om resultaten från den forsknings-, försöks- och provningsverk­

samhet, som komme att bedrivas. Nämnden bär även understrukit betydel­

sen av att de maskintekniska frågorna förutom genom ökad publicitet även

belystes genom en ökad upptagning av instruktions- och undervisningsfilmer,

som kunde utnyttjas inom lantbruksnndervisningen och kursverksamheten.

Jordbrukstekniska föreningen hade härvidlag redan tagit goda initiativ och

det vore nämndens förhoppning, att filmverksamheten just på detta område

skulle vinna ytterligare terräng, då en skickligt utformad instruktionsfilm

icke nog kunde värdesättas för att snabbt informera jordbrukarna i olika

tekniska detaljer och icke minst öka intresset för värdefulla nyheter på ma­

skinområdet, nya arbetsmetoder m. m. Det förefölle också nämnden nöd­

vändigt, med hänsyn till behovet av ökad upplysning speciellt på maskinom­

rådet, att i radio belysa viktiga frågor på det maskintekniska området i ökad

utsträckning. Av särskild betydelse vore att det medelstora och mindre jord­

brukets problem därvid särskilt komme i förgrunden. Även på detta om­

råde hade sålunda ett jordbrukstekniskt institut en stor uppgift att fylla.

Jordbrukstekniska föreningen

har yttrat.

Liksom jordbrukskommittén finner föreningen det klart, all ifrågavarande

forsknings- och upplysningsverksamhet borde ha bedrivits i flerdubbelt stör­

re omfattning än som skett, då få arbeten torde giva resultat av större eko­

nomiskt värde i förhållande till insatsen. Begränsningen i föreningens verk­

samhet har uteslutande sin orsak i att föreningen icke haft de ekonomiska

resurser, som fordrats för att driva verksamheten i större skala. Föreningen

är emellertid alltjämt beredd att utöka sin verksamhet, om de medel och

den tekniska utrustning, som härför erfordras, kunna ställas till förfogande.

A andra sidan inser föreningen, att ännu bättre förutsättningar för ifråga­

varande verksamhet skapas, örn verksamheten organiseras i enlighet nied

jordbrukskommitténs förslag och gives formen av ett institut. Örn detta

jordbrukstekniska institut upprättas, är föreningen -—- såsom den redan un­

der utredningens gång meddelat jordbrukskommittén — beredd att på insti­

tutet överlåta sin hittills bedrivna forsknings-, experiment- och upplysnings­

verksamhet liksom också standardiseringsverksamheten beträffande jord­

bruksmaskiner.

41

Sveriges industriförbund

har — med instämmande av

Jordbruksmaskin-

föreningen

och

Sveriges lantbruksredskapsförening

— anfört bland annat

följande.

Enligt industriförbundets uppfattning är en fortsatt mekanisering av det

svenska jordbruket otvivelaktigt en angelägenhet av största vikt även ur

industriens synpunkt. I fråga örn den industri som är direkt engagerad i pro­

duktionen av jordbruksmaskiner och -redskap är detta självfallet. För in­

dustrien i allmänhet torde utsikterna till fortsatt expansion på längre sikt

nära sammanhänga med möjligheterna att från jordbruket överföra där icke

erforderlig arbetskraft. Det är därför i hög grad ett industriens intresse, att

mekaniseringen och över huvud taget rationaliseringen inom jordbruket fi äm-

jas genom lämpliga åtgärder. Det nu föreliggande förslaget är därför även

ur industriens synpunkt att hälsa med tillfredsställelse, särskilt som det för­

utsätter väsentligt ökade bidrag till rationaliseringsarbetet från statens sida.

Då statens maskin- och redskapsprovningsanstalter äro föremål för uppre­

pade omnämnanden i betänkandet, önskar förbundet framhålla att denna

institution enligt förbundets mening har en så betydelsefull uppgift att fylla

och visat sig vara av så stort gagn ej allenast för jordbruket självt utan också

för tillverkarna av jordbruksmaskiner och -redskap, vilka i stor utsträckning

haft ett nyttigt samarbete med provningsanstalterna, att det vore synner­

ligen beklagligt, om de betydande anslag av allmänna medel, som krävas för

det föreslagna institutets inrättande och bedrivande, skulle medföra, att ma­

skinprovningarnas anslagsbehov för upprätthållande av dess viktiga v en­

samhet ej bleve i tillräcklig omfattning tillgodosett.

Lantbruksakademien

har framhållit, att hithörande frågor voro av synner­

ligen stor betydelse för vart jordbruk. Jordbrukets räntabilitet tenderade alt

bliva i allt högre grad beroende av den omfattning, vari mekanisering av

förekommande arbeten kunde genomföras. För uppnåendet av detta mål

hade Jordbrukstekniska föreningens insatser under dess hittills utövade verk­

samhet spelat en framträdande roll. Det kunde ifragasättas, örn icke lös­

ningen av förevarande spörsmål skulle kunna åstadkommas direkt genom en

organisatorisk omläggning av Jordbrukstekniska föreningen. Akademien

hade föreställt sig, att detta icke skulle möta oöverkomliga svårigheter. Hu­

ruvida denna form vore den lämpligaste, kunde akademien dock icke med

säkerhet bedöma. Akademien har därför allenast hemställt, alt vid den lort-

satta beredningen förut angivna synpunkter beaktades.

Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter

har förklarat

sig kunna i princip tillstyrka jordbrukskommitténs förslag under den be­

stämda förutsättningen att anvisande av medel därför icke förhindrade, att

maskinprovningarnas anslagsbehov lili' upprätthållande av dess \iktiga 'eik-

samhet bleve tillgodosedda.

Egnahemsstyrelsen,

som i princip tillstyrkt förevarande lörslag, bär emel­

lertid ansett sig icke böra underlåta att framhålla vikten av att vid forsk­

ningens ordnande pä jordbrukets område samtliga mera betydelsefulla skiol

bleve tillgodosedda. Styrelsen hade föranletts lill detta uttalande närmast

med tanke på att det ur ämbetsverkets synpunkt måhända viktigaste forsk­

ningsområdet, nämligen det jordbruksekonomiska — särskilt med avseende a

de delar som rörde ekonomisk fastighetsindelning och närstående områden

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Kiincjl. Maj:ts proposition nr

,

7

.

— måste anses tills vidare icke vara tillgodosett i den omfattning dess vikt

berättigade till.

42

Beträffande det närmare innehållet i de båda yttranden, vari be­

tänkligheter framt ö r t s m o t jordbruk s k o m mitt é n s

förslag, må här återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen

har yttrat.

Under senare tid ha jordbrukets rationaliseringsspörsmål i olika samman-

hang starkt tratt i förgrunden. Enligt lantbruksstyrelsen mening iir jord-

bruket förvisso i behov av rationalisering i ett flertal avseenden. Det före­

faller emellertid lantbruksstyrelsen, som örn en tendens förelåge för att ifrå-

ga varan de rationaliseringsbehov på många håll i viss utsträckning skulle

likställas med ett mekaniseringsbehov. Då en dylik förväxling icke kan vara

till gagn utan rent av bliva till skada för såväl det allmänna som jordbruket,

larei det fa anses vara av betydelse, att denna tendens i möjligaste mån mot­

verkas, särskilt när fråga är om ställningstagande till ifrågasatta statliga åt­

gärder på jordbruksområdet.

Lantbruksstyrelsen håller emellertid före. att omfattande forskningsupp­

gifter föreligga med avseende å behovet av och möjligheterna till rationali­

sering inom jordbruket. Styrelsen är dock ingalunda övertygad örn att de

viktigaste av dessa forskningsuppgifter avse jordbrukets mekaniseringsspörs-

mal. Flera skäl synas styrelsen däremot tala för att de viktigaste forsknings­

uppgifterna på området kunna anses vara av jordbruksekonomisk karaktär.

Lantbruksstyrelsen vill framhålla, att den jordbruksekonomiska forskningen

i betydande utsträckning bör vara vägledande med avseende å frågan vilka

uppgifter som äro viktigast för övriga forskningsgrenar på ifrågavarande om­

råde. Då emellertid den jordbruksekonomiska forskningen — såväl på den

egentliga driftsekonomiens som på marknadslärans och agrarpolitikens om-

råden — måste sägas intaga en i förhållande till sin betydelse missgynnad

ställning, vill lantbruksstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke ett utvidgat stöd

at forskningen rörande jordbrukets rationaliseringsspörsmål i första hand

borde komma den jordbruksekonomiska forskningen till del. Så länge sist-

berörda forskningsgren arbetar under så knappa villkor som nu är tallet

anser lantbruksstyrelsen sig i allt fall böra uttala betänkligheter mot en mera

avsevärd ökning av den jordhrukstekniska forskningens resurser.

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att lantbrukshög-

skolans maskintekniska institution så sent som våren 1944 inflyttat i en ny

institutionsbyggnad, varjämte i institutionens lokaler plats har kunnat bere­

das också för Jordhrukstekniska föreningens verksamhet. Härigenom torde

sagda förening, vars verksamhet i stort sett är av samma art som den i be­

tankandet åsyftade jordhrukstekniska verksamheten, ha erhållit icke ovä­

sentligt förbättrade resurser i fråga om lokaler samt i fråga om teknisk och

liknande utrustning. Då därjämte, såsom framgår av vad nyss sagts, endast

mycket kort tid förflutit, sedan inflyttningen i den nya byggnaden ägde rum.

synes försiktigheten bjuda, att en mera väsentlig ökning av ifrågavarande

serksamhets organisation icke nu beslutes. Genom att låta verksamheten växa

i mån som erfarenheter vinnas och personal för forskning blir utbildad, synes

en naturlig utveckling kunna uppnås jämväl inom ramen för nuvarande or­

ganisation.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri

-

och trädgårdsinstitut

bär helt an­

slutit sig till i betänkandet anförd uppfattning örn behovet av forskning och

Kline/!. Majlis proposition nr 37.

43

praktiska undersökningar på det jordbrukstekniska området. En väsentlig

förbättring av resurserna för denna verksamhet vore enligt styrelsens upp­

fattning utan tvivel nödvändig, ani den skulle kunna fylla sin uppgift i jord­

brukets tjänst. Däremot ansåge styrelsen icke, att en uppdelning av denna

verksamhet på olika institutioner varit orsak till begränsning av hittills fram­

komna forskningsresultat. Härom har styrelsen ytterligare anfört följande.

Med de medel och resurser, som stått till buds för ifrågavarande verksam­

het, har den endast kunnat bedrivas i mycket blygsam omfattning, och det

har på grund därav ej varit möjligt att uppnå mera omfattande resultat. Sty­

relsen vill emellertid med .skärpa framhålla, att centralisering och därmed

följande samordning av denna forskning ingalunda är önskvärd. Tvärtom bör

forskning bedrivas inom skilda institutioner och med forskare arbetande i

olika miljö. Styrelsen vill även understryka det stora behovet av förbättrad

upplysningsverksamhet beträffande maskinanvändning och maskinskötsel.

Nära samband mellan å ena sidan forskning samt å andra sidan undervisning

och upplysningsverksamhet är givetvis önskvärt.

Den av kommittén framförda åsikten att icke en ny institution bör star­

tas utan att man i stället bör försöka bygga upp verksamheten på grundval

av redan befintliga institutioner vinner styrelsens fidla anslutning. Det mest

ändamålsenliga vore därför, att lantbrukshögskolans maskintekniska insti­

tution och maskininstitutionen vid Alnarp erhöllo sådan komplettering av per­

sonal och utrustning, att forskning och praktiska undersökningar av maski­

ner samt upplysningsverksamhet på det maskintekniska området i erforder­

lig omfattning kunde bedrivas där.

På grund av de olikartade jordbruksförhållandena i vårt Iand vill styrel­

sen, i likhet med kommittén, framhålla att upprättande av det föreslagna

forskningsinstitutet ingalunda gör forskning vid övriga institutioner för jord­

bruksteknik överflödig. För speciellt det sydsvenska jordbruket är det av

största vikt, att maskininstitutionen vid Alnar]) erhåller alla de resurser, som

erfordras för ett intensivt forskningsarbete på området. Det torde även vara

ett viktigt allmänt intresse, att statsmakterna vid understödjandet av jord-

bruksteknisk forskning se till att förefintlig specialkunskap på området blir

väl utnyttjad.

Upplysningsverksamheten på det jordbrukstekniska området har med den

ökade mekaniseringen fått en sådan betydelse, att den måste ägnas en helt

annan uppmärksamhet än hittills. Emellertid har Kungl. Majit innevarande

år lämnat lantbruksstyrelsen i uppdrag att verkställa utredning och inkom­

ma med förslag i fråga om utbildning på maskinområdet. Frågan örn det

föreslagna institutets uppgifter rörande upplysningsverksamheten bör tagas

upp i samband med denna utredning. Det synes emellertid styrelsen mest

ändamålsenligt, att denna verksamhet bedrives av redan befintliga under­

visningsanstalter, i första hand vid maskintekniska institutionen vid lant-

brukshögskolan och maskininstitutionen vid Alnarp men också av andra

lantbruksundervisningsanstalter.

Aven örn, med hänsyn till den jordbrukstekniska forskningens och upp­

lysningsverksamhetens synnerligen stora betydelse, utgifterna för det före­

slagna institutet ej kunna anses höga, äro de likväl av sådan storlek, att det

kan befaras, att inrättandet av detsamma i hög grad kan försvåra statens un­

derstödjande av jordbruksteknisk forskning vid andra redan befintliga insti­

tutioner.

45

elektrifiering inom jordbruket. Särskilt inom det norrländska jordbruket tor­

de mycket vara att vinna på denna väg.

Uppgiften är emellertid svår, och ingenjören i fråga behover kontakt med

en krets av sakkunniga och intresserade såväl från producenterna av elkraft

och tillverkarna av elmaskiner som från jordbrukarna. Sådana rådgivande

kommittéer ha också förutsetts i det framlagda förslaget, men utredningen

har ansett sig böra särskilt understryka betydelsen av att sådana kontakt­

organ skapas.

Beträffande upplysningsverksamheten ha

Sveriges industriför­

bund, Jordbruksmaskinföreningen

och

Sveriges lantbruksredskaps förening

framhållit att, om det föreslagna institutet icke skulle syssla med mera prak­

tiskt betonade undersökningar, bärande skäl icke kunde anföras, varför

därmed sammanhängande upplysningsverksamhet, t. ex. angående lantbruks­

maskiners användning, skulle ombesörjas genom institutet. För denna upp­

gift torde redan befintliga institutioner, såsom jordbrukets upplysnings-

nämnd jämte olika anstalter för lantbruksundervisning, snarare böra anli­

tas. Upplysningsverksamhet av nu ifrågavarande slag torde för övrigt i vissa

fall kunna komma i konflikt med vid institutet bedrivna forskningsarbe­

ten, vilket givetvis vore olyckligt med hänsyn till den opartiska ställning

som institutet måste intaga.

Lantbrukshögskolans lärarråd

och

styrelse

samt

Sveriges agronomi- och

lantbrukslärare förbund

ha påtalat, att jordbrukskommittén i sitt betänkande

icke behandlat maskinundervisningens ordnande vid lant-

brukshögskolan. Lärarrådet har därför ansett sig böra komplettera kom­

mitténs betänkande genom att framlägga ett förslag rörande undervisningens

ordnande, vilket förslag jämväl åberopats av högskolans styrelse. Enligt detta

skulle maskintekniska institutionen vid lantbrukshögskolan och jordbruks-

tekniska institutet lia gemensam föreståndare, vilkens lön borde utgå från

högskolans stat enligt lönegrad Eo 30, eventuellt enligt löneplan C, varjämte

ett tilläggsarvode å förslagsvis 2 700 kronor ansetts böra utgå från jordbruks-

tekniska institutet. Föreståndaren skulle vara huvudlärare i maskin- och

redskapslära vid högskolan. Som biträdande lärare i nämnda läroämne bor­

de på högskolans stat från och med den 1 juli 1946 uppföras en befattnings­

havare i lönegrad Eo 26, därvid den nuvarande befattningen som arvodes-

betald assistent eventuellt kunde indragas. Vid genomförande av detta för­

slag koramo stora och ökade fordringar att ställas på jordbi ukstekniska

institutets försöksledare. Dennes grundlön borde med hänsyn därtill bestäm­

mas till 14 000 kronor i stället för av jordbrukskommittén föreslagna 12 000

kronor för år.

Som motivering till sitt förslag har lärarrådet yttrat i huvudsak följande.

Även örn maskintekniska institutionens personal beräknas efter undervis­

ningens behov, är en förstärkning av institutionens nuvarande personal ofrån­

komlig. Med ökad mekanisering av jordbruket ökas nämligen kravet pa

agronomernas utbildning i maskinlära, då det ju i första hand kommer att

falla på de blivande agronomernas lott att föra kunskaperna ut till .jord­

brukarna. Härtill kommer, att maskintekniska institutionen får ökade under-

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

visningsuppgifter aven i annat avseende. Sålunda erfordras oftare återkom­

mande fortbildningskurser i maskinlära för lantbrukslärare och konsulenter

med ett mindre antal deltagare i varje kurs och längre studietid än sorn hit­

tills tillämpats. Vidare bör det falla på samma institutions lott alt lia led­

ningen av utbildningen av de agronomer, ingenjörer och teknologer, sorn

önska specialisera sig i lantbruksmaskinfacket, samt att överhuvud taget lia

hand om all högre undervisning i maskinlära på Ultuna.

Lärarrådet delar jordbrukskommitténs åsikt, att jordbrukstekniska insti­

tutet och maskintekniska institutionen böra intimt samarbeta samt att, för

att detta samarbete skall bliva så fruktbringande som möjligt, institutet och

institutionen delvis böra utnyttja varandras lokaler och tekniska utrustning.

Skall ett dylikt intimt samarbete kunna i längden upprätthållas friktions-

Intt tinner lärarrådet det oundgängligen nödvändigt, att maskintekniska

institutionen och jordbrukstekniska institutet lia gemensam föreståndare.

Detta kommer att innebära, att huvudläraren i maskinlära jämväl skall vara

föreståndare för maskintekniska institutet. En sådan anordning, där före­

ståndaren för en helstatlig högskoleinstitution samtidigt är chef för ett till

institutionen knutet halvstatligt institut, är visserligen relativt ovanlig men

exempel på att detta kan vara ändamålsenligt finnas både i Sverige (t. ex. trä-

forsknmgsinstitutet) och i utlandet. Lärarrådet anser, att de principiella be­

tänkligheterna mot ett sådant arrangemang böra få vika för de mvcket stora

praktiska fördelarna.

T likhet med lantbrukshögskolans övriga tjänstemän i chefställning bör

också maskintekniska institutionens och jordbrukstekniska institutets gemen­

samma föreståndare förordnas av Kungl. Majit. Vid tillsättandet bör förfaras

sa att —- sedan lärarrådet i enlighet med bestämmelserna i högskolans stad-

gar avgivit yttrande med förord för den av sökandena, som befunnits skick­

ligast tgl befattningen — styrelsen för lantbrukshögskolan och styrelsen för

.jordbrukstekniska institutet till Kungl. Majit avgiva gemensamt förslå* till

innehavare av befattningen.

För

att undervisningen i maskinlära icke skall bliva lidande på att före

standaren för maskintekniska institutionen har sig ålagt att jämväl leda

institutets verksamhet, måste föreståndaren lia skickliga lärarkrafter till sin

hjälp. Det ar därför icke nog med den arvodesbetalde assistenten med ett

arsarvode av 6 300 kronor, som institutionen redan har. Med så lag lön kan

institutionen nämligen icke påräkna att anställa och än mindre behålla en

skicklig och erfaren lärare med förmåga att meddela undervisning i viktiga

delar av läroämnet. Institutionen bör därför erhålla en lärare i laborators

staUmng placerad i lönegrad Eo 26. Härigenom skulle det måhända bliva

möjligt att indraga elen nuvarande arvodesbetalde assistenten. Vid bedö­

mandet av behovet av laboratorstjänsten i lönegrad Eo 26 bör beaktas, att

det vid en institution som den maskintekniska ständigt föreligger stort be-

hov av undervisningsmaterielens förnyelse och förbättring och att be­

fattningshavaren i fråga sålunda kommer att bliva fullt sysselsatt därmed

itc veckor av året, då undervisning vid institutionen icke pågår.

Da undervisningen i maskinlära för agronomkursen årligen täger sin bör­

jan den 1 mars, salunda innan jordbrukstekniska institutet skulle börja sin

verksamhet den 1 juli 1945, kan här ifrågasatt inrättande av en laborators-

hefattnmg i lönegrad Eo 26 uppskjutas till den l juli 1946.

-1 b<;u"mkandet framhålles, att befattningshavare vid institutet — för den

händelse lantbrukshögskolans ledning så finner lämpligt — har skyldighet

att mot arvode biträda vid maskinundervisningen. Denna bestämmelse ”fin­

nér lararradet fördelaktig, då därigenom personer vid institutet, som specia­

liserat sig pa det ena eller andra slaget av lantbruksmaskiner, kunna i agro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

47

nomkursen hålla enstaka föreläsningar eller demonstrationer på sina spe­

ciella gebiet. Av större betydelse är kanske, att institutets personal kan tagas

i anspråk för ovannämnda specialkurser för ingenjörer och agronomer även­

som för fortbildningskurser för lärare och konsulenter. För dessa sina tjäns­

ter åt maskintekniska institutionen bör institutets befattningshavare, i den

mån de därigenom åsamkas extra arbete, i enlighet med vad som föreslagits

i betänkandet, erhålla arvode efter de grunder, som tillämpas för lantbruks-

högskolans speciallärare. Det kan för maskinundervisningen vidare vara av

stort värde att lia möjlighet att anlita föredragshållare jämväl utanför insti­

tutets krets. Lärarrådet föreslår därför, att för dessa ändamål på lantbruks-

högskolans stat från och med den 1 juli 1946 upptages ett belopp av 1 200

kronor.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

har beträffande undervis­

ningens ordnande vid lantbrukshögskolans maskintekniska institution anfört.

Vad gäller frågan örn upplysningsverksamhetens ordnande, synes det för­

bundet att undervisningens behov böra tillgodoses utöver vad jordbrukskom-

mittén föreslagit. Den under sista decenniet kraftigt ökade mekaniseringen

inom jordbruket, vilken säkerligen ej kommer att minskas i hastighet under

kommande fredsperiod, nödvändiggör att till jordbrukets tjänst ställas väl­

utbildade, kunniga rådgivare i stort antal. Det måste liksom tidigare i första

hand bliva agronomkårens sak att svara för denna rådgivning, oell det är

därför ofrånkomligt att undervisningen i maskinlära vid iantbrukshögskolan

blir grundlig och effektiv, och man får därvid tänka på att det icke blott

gäller att utbilda nya agronomer utan även att ofta och grundligt fortbilda

dem, som redan arbeta ute på fältet. Den maskintekniska institutionen vid

högskolan torde icke med nuvarande resurser och med den hjälp, som enligt

kommittén skall kunna erhållas från det jordbrukstekniska institutet, kunna

svara för de ökade krav på undervisning, som tidsläget ställer. Enligt för­

bundets mening bör därför institutionen utökas och ställas under professors

ledning.

Kommittén har förutsatt intim samverkan mellan det jordbrukstekniska

institutet och maskintekniska institutionen och även dragit upp riktlinjer för

detta samarbete. Förbundet delar fullständigt dessa synpunkter men be­

tvivlar, att de i praktiken kunna helt genomföras, såvida institutet och insti­

tutionen skola ledas av olika chefer. Enligt förbundets uppfattning böra

båda chefsbefattningarna upprätthållas av samma person, vilken då har att

som huvudlärare svara för undervisningen vid maskintekniska institutionen

och som chef för jordbrukstekniska institutet svara för dess administration

och ledningen av dess forskningsarbete. Det är naturligtvis synnerligen an­

geläget, att man vid tillsättandet av denna dubbla chefspost icke blott ser

till sökandens teoretiska meriter utan även i hög grad tager hänsyn till prak­

tisk erfarenhet och administrativ talang.

Då denna tjänst måste bliva mycket krävande, erfordras synnerligen kva­

lificerade personer som närmaste medarbetare både vid institutet och insti­

tutionen. I kommitténs förslag ingår, att en försöksledare, som samtidigt är

chefens ställföreträdare, tillsättes vid jordbrukstekniska institutet. Här har

man självfallet räknat med en väl kvalificerad kraft. Under förutsättning att

institutet och institutionen få gemensam chef, blir det enligt förbundets åsikt

även nödvändigt att till institutionen knyta en mycket skicklig och erfaren

Inträdande lärare, sorn kan påtaga sig undervisningen i väsentliga delar av

maskinläran. Denna lärare bör lämpligen få laborators .ställning.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Vidkommande samarbetet mellan jordbrukstekniska in­

stitutet och andra institutioner har

statens forskningskom-

mitté för lantmannabyggnader

förklarat sig förutsätta att, därest institutet

skulle komma att arbeta med foderkonserveringsfrågor, vilka i hög grad

berörde byggnadstekniska sammanhang, i instruktionen för institutet ut­

tryckligen föreskreves, att berörda arbeten borde ske i samarbete med forsk-

ningskommittén. Samarbetet borde ordnas så att varken dubbelarbete kom-

me att uppstå eller att motsättningar skapades mellan de synpunkter, som

måste anläggas på byggnadens utformande och de i samband därmed stå­

ende maskintekniska frågorna. Forskningskommittén har för sin del funnit

det lika angeläget att söka samarbete med institutet i dylika frågor.

Den föreslagna lösningen av lokalfrågan för jordbrukstekniska

institutet, maskintekniska institutionen vid lantbrukshögskolan samt statens

maskinprovningar lia

styrelsen för lantbrukshögskolan

samt

styrelsen för

statens maskin- och redskapsprovningsanstalter

funnit tillfredsställande.

Högskolestyrelsen och högskolans lärarråd ha dock ansett, att högskolan

borde vara huvudman för de byggnader, som gemensamt disponerades av

maskintekniska institutionen och jordbrukstekniska institutet, samt sålunda

svara för underhållet av dessa byggnader. I anledning därav borde från

institutets stat utgå omkostnadsposten å 12 000 kronor för byggnadernas

underhåll samt i stället på högskolans stat uppföras så stor del av denna

post, som motsvarade högskolans ökade omkostnader.

Lantbruksstyrelsen

har anmärkt att, för den händelse skilda personer —

såsom mest naturligt vore — kommo att innehava befattningen som spe­

ciallärare i maskin- och redskapslära vid lantbrukshögskolan samt befatt­

ning som chef för det föreslagna jordbrukstekniska institutet, krav torde

uppkomma från sagda lärare att för högskolans forskningsverksamhet ha

tillgång till en maskinteknisk institution av motsvarande omfattning som

den nu färdigställda. Därför syntes enligt styrelsens uppfattning böra över­

vägas, huruvida icke den nuvarande institutionsbyggnaden borde förbehål­

las lantbrukshögskolan samt statens maskin- och redskapsprovningsanstal­

ter och, därest det föreslagna jordbrukstekniska institutet komme till stånd,

erforderlig nybyggnad i stället uppfördes för institutet. Lantbrukshögsko-

lans naturliga utveckling på förevarande område borde nämligen icke hind­

ras av ett institut av föreslagen art.

Beträffande de föreslagna ändringarna i statens maskinprovningars nu­

varande lokaler har

byggnadsstyrelsen

ifrågasatt, om icke för det nya in­

stitutet komme att påfordras en hel del ändringar utöver de angivna i dessa

lokaler, som vore speciellt iordningställda för maskinprovningarna. Här­

jämte har styrelsen framhållit, att den svaga markgrunden icke torde tåla

belastningen av en andra våning över den i en våning uppförda delen av

den administrativa flygeln, särskilt som den föreslagna konstruktionen av

påbyggnaden skulle medföra punktbelastningar på grunden. Därest en ut­

ökning av kontorslokalerna erfordrades, komme därför en tillbyggnad av

Kungl. Majlis proposition nr 37.

49

kontorsbyggnaden, varom förslag jämväl förelåge, att måhända bliva nöd­

vändig. Då emellertid av utredningen framginge, att en ökning torde bliva

erforderlig först några år efter det institutet börjat sin verksamhet, ville

styrelsen ifrågasätta, om icke med avdelningens tillbyggnad lämpligen skulle

kunna anstå, tills erfarenhet vunnits om lokalbehovet. Mot förslaget till ny­

byggnad för maskinprovningarna hade styrelsen intet att erinra. Styrelsen

ville dock framhålla, att det icke syntes styrelsen påkallat att förlägga den

föreslagna nybyggnaden på ett så stort avstånd som 70 meter från nuva­

rande byggnader, där dessutom markens beskaffenhet — åkermark -— skulle

medföra onödigt höga kostnader för markens hårdgörning mellan byggna­

derna. Mot de beräknade byggnadskostnaderna, sammanlagt 874 450 kro­

nor, hade styrelsen under i betänkandet angivna förutsättningar för sin del

intet att erinra. För den händelse med utbyggnaden av de administrativa

lokalerna för institutet kunde anstå, skulle kostnaderna kunna minskas med

47 000 kronor.

I fråga om den av jordbrukskommittén föreslagna utrustningen

för jordbrukstekniska institutet ha

tekniska högskolans lärar­

kollegium

och

styrelse

anmärkt, att det för försöksutrustning och mätin­

strument upptagna beloppet å 40 000 kronor icke vore tillräckligt för an­

skaffande av en någorlunda tillfredsställande mätutrustning. Speciellt den

delpost å 3 000 kronor, som avsåge inköp av tidtagarur, tachometrar m. m.,

vore alltför lågt beräknad. I ännu högre grad gällde detta omdöme posten

till verkstadsutrustning och särskilt delposten till supportsvarv m. m. å

10 000 kronor.

Vad angår jordbrukstekniska institutets organisation

och styrelse har

Jordbrukstekniska föreningen

understrukit värdet av

att kontakt upprätthölles med det praktiska jordbruket. Sedan gammalt

hade det nämligen förhållit sig så att många av de bästa uppslagen av jord-

bruksteknisk art kommit från framsynta och skickliga jordbrukare, vilkas

uppslag sedan tagits upp, omarbetats och förts vidare genom institutioner­

nas eller enskilda företags försorg. Av denna anledning syntes det föreningen

också angeläget, att jordbrukets representanter i institutets styrelse utgjor­

des av personer, som vore mycket väl förtrogna med praktiskt jordbruk

samtidigt som de representerade anslagsbeviljande jordbruksorganisationer.

Likaledes har föreningen funnit det vara för institutets verksamhet av stor

framtida betydelse, att institutet upprätthölle intim kontakt med den in­

dustri, som arbetade med framställning av maskiner, redskap och annan

teknisk utrustning för jordbruket. Denna kontakt kunde liksom i fråga om

kontakten med jordbrukets män framför allt åstadkommas i form av tek­

niska kommittéer. Genom dessa kunde institutet, trots det begränsade an­

talet styrelseledamöter, tillföras framstående sakkunskap utöver den som

representerades av institutets tjänstemän.

Liknande synpunkter lia anförts av

Sveriges lantbruksförbund.

Styrelsen för lantbrukshögskolan

har, med hänsyn till det intima samar-

Bihang lill riksdagens protokoll

7.9 },').

1 sand. Nr 37.

4

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

bete som skulle äga rum mellan jordbrukstekniska institutet och högskolan,

ansett det nödvändigt att minst två representanter för högskolan utsåges i

institutets styrelse.

Vidkommande jordbrukstekniska institutets personalor­

ganisation syntes enligt

statskontorets

mening vissa besparingar möj­

liga. Sålunda kunde ämbetsverket icke finna, att jordbrukskommittén styrkt

behovet av en särskild försöksledare och ställföreträdande chef. I vart fall

syntes någon sådan befattningshavare tills vidare icke böra anställas. Icke

heller torde för en institution av föreslagen storleksordning erfordras en

särskild telefonist. Statskontoret ville jämväl ifrågasätta lämpligheten av att

institutets tjänstemän pensionsförsäkrades i ett enskilt företag. Enligt äm­

betsverkets mening borde ett statsunderstött företags personal pensioneras

genom anlitande av statens pensionsanstalt.

Å andra sidan har

tekniska högskolans lärarkollegium

och

styrelse

på det

varmaste tillstyrkt förslaget om att jordbrukstekniska institutets personal

skulle pensioneras genom anslutning till Svenska personal-pensionskassan.

Institutets rekryteringsproblem torde nämligen därigenom i icke oväsentlig

grad förenklas.

Sveriges industriförbund

har — med instämmande av

Jordbruksmaskin-

föreningen

och

Sveriges lantbruksredskaps/örening

— anfört bland annat

följande.

I fråga om institutets forsknings- och experimentverksamhet understry-

kes flerstädes i betänkandet, att denna skall avse undersökningar av grund­

läggande art, medan det däremot principiellt bör ankomma på industrien

att på grundval av dessa undersökningar utföra det konstruktions- och

ytterligare experimentarbete, som erfordras för att ett redskap eller en ma­

skin skall kunna framställas. En sådan arbetsfördelning mellan institutet

och industrien är otvivelaktigt riktig. Åtskilliga grundläggande frågor på

detta område äro ännu outforskade, och arbetsuppgifter av detta slag lämpa

sig särskilt väl för det föreslagna institutet. I betänkandet omförmälda mera

praktiskt betonade experimentella undersökningar böra, såsom där framhål-

les, omhändertagas av industrien och redan befintliga institutioner, vilka

äro speciellt inrättade för sådana arbetsuppgifter. Kommittén uttalar emel­

lertid i annat sammanhang, att en av de vid institutet anställda ingenjörerna

skall ha stor erfarenhet från konstruktionsverksamhet och ha förmåga att

självständigt utföra sådant arbete. Dylika meriter torde icke vara behövliga

för bedrivande av grundläggande forskningsarbete och knappast heller för

de sannolikt sällsynta undantagsfall, då institutet enligt kommitténs åsikt

självt bör utföra konstruktionsarbete. Institutet torde utan svårighet kunna

utverka ett åtagande från industriens sida, att den i förekommande fall för

institutets räkning utför erforderligt konstruktionsarbete. Ifrågavarande in-

genjörsbefattning synes då kunna indragas och motsvarande omkostnader

inbesparas för institutet, varigenom möjlighet beredes detta att inom den

föreslagna kostnadsramen bedriva forskningsarbete i ökad omfattning.

I några yttranden har påtalats, att den för staten föreslagna an­

delen i kostnaderna för jordbrukstekniska institutets

inrättande och drivande vore alltför stor i förhållande till närings­

livets andel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

51

Härom har

statskontoret

yttrat.

Statskontoret vill erinra, att beträffande redan inrättade forskningsinstitut

för träteknisk och textilteknisk forskning förutsatts, att enskilda intressen­

ter skulle bidraga i betydligt större utsträckning såväl beträffande institutens

anläggnings- som driftkostnader. Enskilda industrier förutsattes vid inrättan­

det av dessa institut bestrida kostnaderna för bl. a. den lösa utrustningen i

dess helhet. Beträffande driftkostnaderna räknades vidare med att industri­

företagen skulle erlägga ett bidrag av åtminstone samma storleksordning

som statsverket. Även om jordbruksnäringen som sådan kan förutsättas ha

mindre bärighet än därvid berörda industrigrenar, vill det dock förefalla

statskontoret som örn beträffande förevarande forskningsinstitut de enskilda

intressenterna borde bidraga i högre grad än som avsetts. Framhållas må,

att åtskilliga kapitalstarka industriföretag, vilka tillverka lantbruksmaskiner

och andra för jordbruket erforderliga industrialster, genom institutets forsk­

ningsverksamhet kunna förväntas erhålla avsevärd nytta. Därest emellertid

enskilda industrier och lantbrukarsammanslutningar icke kunna förmås

lämna större bidrag, kan det enligt statskontorets mening förtjäna alt tågås

under förnyat övervägande, om icke institutet bör bliva helt statligt. Förde­

larna av ett avgörande inflytande å verksamheten vid ett sådant institut finge

därvid vägas mot statsverkets merkostnader för en sådan organisationsform.

Det av jordbrukskommittén angivna årsanslaget från Jordbrukstekniska

föreningen vore enligt

tekniska högskolans lärarkollegiums

och

styrelses

me­

ning förvånansvärt lågt. Med hänsyn till den synnerligen stora nationaleko­

nomiska betydelse, som den planerade forskningen borde kunna få, kunde

ifrågasättas, huruvida icke redan från början en kraftansträngning borde gö­

ras för höjandet av beloppet i fråga.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande

har anfört.

Verksamheten vid det föreslagna jordbrukstekniska institutet är av tre

slag, upplysningsverksamhet, standardisering samt forsknings- och utred­

ningsarbete. Det torde ej vara något att erinra mot att staten helt bekostar

upplysningsverksamhet och standardisering. Örn årskostnaderna för upplys­

ningsverksamheten uppskattas till cirka 50 000 kronor och detta belopp från-

drages staten samt därjämte göras avdrag för standardiseringskostnaderna

med 5 000 kronor samt för kostnaderna för särskilda undersökningar med

30 000 kronor, skulle de årliga kostnaderna för forsknings- och utrednings­

verksamhet uppgå till 260 000 kronor. Härav skulle näringslivet enligt för­

slaget betala 40 000 kronor eller drygt 15 procent. Då det bär i övervägande

grad är fråga örn tillämpningsforskning, som man enligt de för den indu­

striella tekniska forskningens organisation uppställda principerna i regel an­

ser det tillkomma näringslivet att bekosta, innebär förslaget ett särfall. För­

klaringen torde ligga däri, att forskningsresultaten i de flesta fall endast på

längre sikt kunna exploateras av näringslivet, d. v. s. i detta fall jordbruket,

och det därför är svårt att från jordbruket mobilisera större bidrag.

Det framgår ej av handlingarna, vilka de privata bidragsgivarna i sista

hand äro, men den möjligheten torde väl icke vara utesluten, att det utan­

för den tillfrågade kretsen nu eller framdeles kan uppletas nya intressesenter,

sorn kunna befinnas villiga att lämna årliga bidrag. Utredningen vill dariot

ifrågasätta, örn det icke vore lämpligare att — på sätt som använts när del

gande åstadkommande av ett institut för järn- och melallforskning — avtal

slötes mellan staten och en stiftelse för svensk jordbrukstekni.sk forskning.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 37-

i vilken Jordbrukstekniska föreningen och övriga bidragsgivare inginge. Den­

na stiftelses styrelse kunde efter prövning undan för undan taga in nya med­

lemmar i stiftelsen.

Å andra sidan ha

Sveriges industriförbund, Jordbruksmaskinföreningen

och

Sveriges lantbruksredskapsförening

—- under erinran att industriens

årliga utgifter för egen forsknings- och experimentverksamhet uppginge till

högst betydande belopp och icke kunde reduceras genom tillkomsten av

det föreslagna institutet — funnit det befogat, att staten bidroge till insti­

tutet med väsentligt större belopp än industrien och näringslivet i övrigt.

Tekniska högskolans styrelse

och

lärarkollegium

ha beträffande de i stad­

geförslaget intagna bestämmelserna om patentering av forsknings­

resultat uttalat, att det skulle vara av värde, om bestämmelserna om­

formulerades eller kompletterades därhän, att klart besked skulle erhållas, i

vad mån de till allmän disposition ställda resultaten ursprungligen utförts

för viss uppdragsgivare samt i vilken omfattning denne sökt patent å resul­

taten. I annat fall torde nämligen lätt onödiga missförstånd och komplika­

tioner kunna uppstå.

Departementschefen.

Det svenska jordbruket har under de senaste årtiondena genomgått en

omfattande utveckling. Härtill ha givetvis ett flertal olika omständigheter

medverkat. Emellertid torde tre faktorer kunna urskiljas, vilka i särskilt

hög grad bidragit till jordbrukets framsteg, nämligen förbättringen av jor­

dens gödsling och dränering, frambringandet av mera högvärdigt utsäde samt

konstruerandet av bättre och mera arbetsbesparande maskinella hjälpmedel.

Genom detta framåtskridande har jordbruket, oaktat antalet av yrkesutövar­

na inom denna näring under årens lopp gått starkt tillbaka, likväl i viss

mån kunnat upprätthålla sin ställning inom vårt lands näringsliv. För när­

varande pågår inom olika utredningar omfattande undersökningar rörande

möjligheterna att genom rationaliseringsåtgärder i skilda hänseenden ytter­

ligare förbättra förutsättningarna för jordbruket. Jag vill här erinra om de

utredningsarbeten som bedrivas inom 1942 års jordbrukskommitté, norr-

landskommittén och fastighetsbildningssakkunniga. Denna rationalisering av

jordbruket syftar bland annat till dels en lämpligare avvägning av jordbru­

kens storlek och sammansättning i fråga om ägoslag och dels ett mera ända­

målsenligt utnyttjande av jorden. För att jordbrukets rationalisering skall på

ett tillfredsställande sätt kunna genomföras är det av största betydelse att det­

samma förses med effektiva och arbetsbesparande maskinella hjälpmedel.

Härvid är önskvärt icke blott att få fram maskiner som spara arbetskraft,

utan även i minst lika hög grad att erhålla maskiner som underlätta arbetets

utförande. För att kunna kvarhålla arbetskraften vid jordbruket torde det

nämligen vara nödvändigt att jordbruksarbetet, vilket i stor utsträckning är

av tung beskaffenhet, underlättas så att detsamma icke kommer att framstå

såsom besvärligare och mindre begärligt än annat motsvarande arbete.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

niska institution, att knyta verksamheten till tekniska högskolan i Stockholm,

att sammanslå densamma med det arbete som bedrives vid statens maskin-

och redskapsprovningsanstalter, att utvidga Jordbrukstekniska föreningens

verksamhet med bibehållande av nuvarande organisationsform och slutligen

att upprätta ett fristående institut för jordbruksteknisk forskning oell upp­

lysningsverksamhet med nära anslutning till lantbrukshögskolan. Av kom­

mittén samt i de avgivna yttrandena över betänkandet ha skäl anförts såväl

för som emot flertalet av de sålunda framförda alternativen. Kommittén har

funnit sig böra förorda det sistberörda alternativet, vilket förslag även bi­

trätts i flertalet avgivna yttranden. För egen del finner jag framförallt tre

av de ifrågasatta lösningarna av förevarande .spörsmål förtjäna närmare

övervägas, nämligen förslagen örn utvidgande av den maskintekniska institu­

tionen vid lantbrukshögskolan och örn verksamhetens anknytande till statens

maskin- och redskapsprovningsanstalter samt det av kommittén förordade

förslaget.

För den förstnämnda lösningen talar främst det nära sambandet mellan

forskning och högre undervisning. För att läraren skall kunna meddela under­

visning fordras, såsom i kommittébetänkandet påpekats, att han håller sig i

nivå med vetenskapens senaste landvinningar. För den skull måste tillfälle

i viss utsträckning beredas honom att själv bedriva forskning. Undervisning­

en tvingar å andra sidan forskaren att systematisera och sammanfatta sina

egna och andras forskningsresultat, vilket är till gagn för forskningens vidare

utveckling. Emellertid talar mot den nu ifrågasatta lösningen, att den forsk­

ning som här avses bör inriktas på vissa praktiska problem, vilka inom

ifrågavarande område särskilt tränga sig fram. Det torde allmänt anses, att

forskningen vid en högskoleinstitution bör bedrivas under större frihet och

icke djupare engageras i systematisk och dirigerad experimentell verksam­

het, vilken måste äga rum i samarbete med olika på ifrågavarande område

verksamma industri- och lantbruksföretag inom hela landet. Den forskning

som här ifrågasättes torde även komma att bliva av den omfattning att den

skulle spränga ramen för en normal högskoleinstitution. Ett intimt samar­

bete mellan högskolan och den nu ifrågasatta forskningen bör emellertid

ovillkorligen komma till stånd. Till frågan hur detta samarbete lämpligen

skall ordnas återkommer jag i det följande.

Ehuru många skäl kunna åberopas för att anknyta den tekniskt-veten-

skapliga forskningen till statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,

finner jag likväl att också dessa två verksamhetsgrenar äro av den omfatt­

ning att de näppeligen kunna inordnas inom en gemensam organisatorisk

ram utan att detta skulle medföra att endera av verksamheterna bleve li­

dande därav. Även övriga skäl, som jordbrukskommittén anfört mot en lös­

ning av förevarande spörsmål efter en sådan linje, synas övertygande. Jag

vill emellertid understryka vikten av att ett nära samarbete jämväl upprätt-

hålles mellan provningsverksamheten och den jordbrukstekniska forsknings-

och upplysningsverksamheten, liksom ock att en viss grad av forskning

bör bedrivas i samband med provningsverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

55

1 likhet med jordbrukskommittén och flertalet av de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna finner jag lämpligast, att ett enskilt, fristående

institut för forskning och upplysningsverksamhet på det jordbrukstekniska

området inrättas i samverkan mellan staten samt jordbruket och industrien.

Institutet, som lämpligen kan benämnas jordbrukstekniska institutet, bör där­

jämte få nära anslutning till lantbrukshögskolan. Denna lösning av den före­

liggande frågan skulle innebära, att ett institut tillskapades efter samma

mönster, som befunnits ändamålsenligt för andra på senare tid inrättade

institut för teknisk forskning, såsom svenska träforskningsinstitutet, metallo-

grafiska institutet och svenska textilforskningsinstitutet. Ett sådant institut

torde lättare än en rent .statlig institution få kontakt med det praktiska jord­

bruket och industrien. Såsom kommittén framhållit skulle ett institut, som

arbetade efter dessa linjer, få möjligheter att sätta in sina arbetskrafter och

övriga resurser på de uppgifter, som vid en viss tidpunkt ur praktiska och

ekonomiska synpunkter äro viktigast att få bearbetade. Genom anordnandet

av ett enskilt institut vinnes även en smidigare lösning av personalfrågorna.

Omflyttning av tjänstemän mellan institutet och näringslivet kan lättare äga

rum än vid ett statligt institut, överhuvud taget torde ett enskilt institut ha

större möjligheter att kunna ordna lämpliga anställningsvillkor för den per­

sonal som anses böra knytas till detsamma än en statlig anstalt.

Vad jordbrukskommittén anfört örn jordbrukstekniska institutets arbets­

uppgifter och sättet för arbetets bedrivande har i stort sett icke föranlett

någon erinran i remissyttrandena. Jämväl jag kan i huvudsak ansluta mig

till kommitténs ståndpunkt i denna del. Institutets uppgift bör alltså vara att

bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning o&i följa utvecklingen inom de forsk­

ningsområden, som röra jordbrukstekniken, främst jordbrukets maskiner,

redskap samt andra mekaniska och elektriska hjälpmedel, ävensom bedriva

undervisnings- och upplysningsvei‘ksamhet angående de tekniska hjälpmed­

lens rationella användning i jordbruket. I anslutning till vad som uttalats i

några yttranden vill jag särskilt understryka den elektriska kraftens bety­

delse vid jordbrukets fortsatta mekanisering. Det torde kunna förutsättas, att

institutet för att möjliggöra en ökad elektrifiering inom jordbruket kommer

att fullfölja de forsknings- och utredningsarbeten, som tidigare bedrivits först

av Jordbrukstekniska föreningen och sedermera av Jordbrukets elektrotek-

niska forskningsinstitution. Verksamheten vid institutet avser givetvis icke att

göra det forsknings- och undervisningsarbete, som på ifrågavarande område

bedrives på annat håll, överflödigt.

Såsom jag förut framhållit bör ett intimt samarbete komma till stånd mel­

lan jordbrukstekniska institutet och lantbrukshögskolans maskintekniska

institution. Av den föregående redogörelsen framgår, att det samarbete, som

nu äger rum mellan nämnda högskoleinstitution och Jordbrukstekniska

föreningen, även avser själva ledningen av arbetet så lill vida att förestån­

daren för institutionen — tillika speciallärare i maskin- och redskapslära

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

vid högskolan — samtidigt är sekreterare i föreningen och föreståndare för

dess verksamhet. Kommittén, som utgått från att jordbrukstekniska institu­

tets personal skulle medverka vid undervisningen i maskin- och redskapslära

för lantbrukshögskolans studerande, har emellertid icke närmare behandlat

undervisningens organiserande i detalj vid högskolan efter institutets inrät­

tande. I vissa yttranden, bland annat i de från lantbrukshögskolans styrelse

och lärarråd, har emellertid föreslagits, att maskintekniska institutionen och

jordbrukstekniska institutet skulle ha gemensam föreståndare, som borde

uppföras å lantbrukshögskolans personalstat samt placeras i lönegrad Eo 30.

Därjämte skulle ett tilläggsarvode till föreståndaren utgå från institutet. Före­

ståndaren har vidare föreslagits skola vara huvudlärare i maskin- och red­

skapslära vid lantbrukshögskolan samt leda såväl maskintekniska institutio­

nens som institutets verksamhet. Med hänsyn till de betydande uppgifter, som

sålunda ansetts böra påvila den gemensamme föreståndaren, har förutsatts

att som biträdande lärare vid maskintekniska institutionen skulle från och

med den 1 juli 1946 å lantbrukshögskolans stat uppföras en befattningshavare

i lönegrad Eo 26 i stället för nuvarande arvodesavlöuade assistent.

Det skulle uppenbarligen vara till avsevärd fördel för ifrågavarande verk­

samhet, om jordbrukstekniska institutet och lantbrukshögskolans maskintek­

niska institution hade gemensam föreståndare, och jag utgår från att detta,

såvitt möjligt, också blir förhållandet. Lämpligheten av högskolans förslag

att föreståndaren för dessa båda institutioner skall uppföras å högskolans

stat såsom befattningshavare i lönegrad Eo 30 torde däremot kunna ifråga­

sättas. En dylik anordning komme att medföra, att ifrågavarande befattnings­

havare skulle få en statlig tjänst fljed därmed förenade bestämda förmåner.

Härigenom skulle en av fördelarna med ett fristående icke statligt institut

gå förlorad, då möjligheterna att under friare former tillsätta befattningen

bortfaller. Jag vill därför förorda, att föreståndaren avlönas från för institutet

tillgängliga medel samt erhåller ett lämpligt arvode från högskolan i sin egen­

skap av föreståndare för dess maskintekniska institution samt huvudlärare

och examinator i ämnet maskin- och redskapslära. Givet är, att tillsättandet

av föreståndaren skall ske efter gemensamma överläggningar mellan högsko­

lan och institutet. Med hänsyn till de löneförmåner som ifrågasatts skola

utgå från institutet torde det arvode som föreståndaren skall erhålla från

högskolan kunna begränsas till 3 000 kronor. Därest gemensam föreståndare

kommer att utses för förut berörda två institutioner, synes erforderligt att

denne vid sin sida får en medhjälpare för undervisningen vid högskolan. Så­

som från lantbrukshögskolan förordats torde denne befattningshavare böra

avlönas från högskolans stat samt placeras i lönegrad Eo 26. Då emellertid,

såsom framgår av högskolans yttrande, institutets verksamhet icke kan be­

räknas komma i gång i full utsträckning under nästa budgetår, torde denna

fråga icke bliva aktuell förrän från och med budgetåret 1946/47. Intill dess

synes den nuvarande arvodesavlönade assistenten kunna biträda förestån­

daren.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

av intresse i detta sammanhang främst från den synpunkten, att förslaget

är avsett att ligga till grund för statens ekonomiska årsbidrag till institutets

verksamhet efter full utbyggnad och i normal omfattning. Med förevarande

förslag avses alltså icke att fastställa den blivande organisationen i alla de­

lar. På grund härav synes det mig icke finnas anledning att här närmare ingå

på de erinringar rörande institutets personalorganisation, som framställts i

vissa yttranden, men jag förutsätter att institutets ledning uppmärksammar

de synpunkter, som sålunda kommit till uttryck.

Statskontoret har vidare ifrågasatt, örn icke institutets personal borde pen­

sioneras genom statens pensionsanstalt i stället för, enligt jordbrukskom-

mitténs förslag, Svenska personalpensionskassan. Icke heller i detta hänse­

ende torde slutlig ståndpunkt böra tagas nu. Örn en fortsatt undersökning

giver vid handen, att anslutning till statens pensionsanstalt ställer sig förmån­

ligare och kan ske utan olägenhet för institutet, torde beslut därom få med­

delas framdeles.

På grundval av det av jordbrukskommittén förordade förslaget har kom­

mittén som förut nämnts trätt i förhandlingar med representanter för veder­

börande organisationer inom jordbruk och industri ävensom med Jordbruks-

tekniska föreningens styrelse. Som resultat av dessa förhandlingar har upp­

gjorts ett förslag till avtal mellan Kungl. Majit och Jordbrukstekniska för­

eningen angående ordnande av forskning och upplysningsverksamhet på det

jordbrukstekniska området. Därvid har även upprättats förslag till stadgar

för institutet. Som säkerhet för de förpliktelser Jordbrukstekniska föreningen

skulle åtaga sig avses föreningen skola skaffa undergarantier från berörda

lantbruks- och industriorganisationer. Avtalet skall gälla till utgången av

juni månad 1955 med automatisk förlängning i femårsperioder, om upp­

sägning icke sker senast ett år före avtalstidens utgång. Kungl. Majit äger

dessutom uppsäga avtalet med ett års varsel, örn föreningen brister i upp­

fyllandet av sina förpliktelser.

För avtalsförslaget, som fogats vid detta protokoll som

bilaga,

har i det

föregående lämnats en närmare redogörelse, och jag torde i övrigt få hän­

visa till avtalstexten. Sammanfattningsvis kan innebörden av avtalet i ekono­

miskt hänseende angivas sålunda, att staten åtager sig

att

för institutets verk­

samhet upplåta lämpliga byggnader på Ultuna,

att

bestrida kostnaderna för

erforderliga ändrings- och tillbyggnadsarbeten å nuvarande byggnad även­

som för erforderlig komplettering av inredningen och utrustningen,

att

anskaf­

fa och till institutets disposition ställa den utrustning och de inventarier, som

behöva nyanskaffas för institutets verksamhet,

samt att

genom årliga anslag —

vid full utbyggnad av verksamheten beräknade till 250 000 kronor — bidraga

till bestridande av kostnaderna för verksamheten vid institutet ävensom för

dettas allmänna administration. Så länge institutets verksamhet icke uppnått

den enligt avtalet förutsatta omfattningen, skulle statens bidragsskyldighet in­

träda endast i den mån motsvarande kostnader skulle komma att uppstå.

Föreningen å sin sida skulle åtaga sig

att

till institutet överlämna alla i för­

60

nor anseus böra utgå av statsmedel. För min del kan jag godtaga vad kom­

mittén sålunda föreslagit. För ifrågavarande ändamål synes alltså för nästa

budgetår böra uppföras ett anslag å 146 000 kronor. Anslaget, som bör be­

nämnas Bidrag till jordbrukstekniska institutet, torde böra, liksom andra bi­

drag till enskilda institutioner, erhålla karaktär av obetecknat anslag. Härvid

torde de anslag till Jordbrukstekniska föreningen örn sammanlagt 42 000

kronor, som beräknats i statsverkspropositionen, icke behöva upptagas.

Som jag förut tillstyrkt bör uppförandet av de två föreslagna förråds­

byggnaderna äga rum under nästa budgetår. Härför erforderligt belopp,

102 400 kronor, torde därför böra anvisas i form av ett särskilt reservations­

anslag å riksstaten för budgetåret 1945/46. Vidare synes den avsedda ny­

byggnaden för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter böra påbör­

jas under nästa budgetår, varför beräknats ett belopp av 400 000 kronor,

vilket jämväl torde böra uppföras som reservationsanslag å riksstaten för

nästa budgetår. Slutligen synes redan under nästa budgetår viss inventarie-

utrustning till institutet böra anskaffas. I enlighet med jordbrukskommit-

téns beräkningar skulle härför erfordras ett belopp av 84 000 kronor. Även

detta belopp torde böra äskas i form av reservationsanslag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels

bemyndiga Kungl. Majit att med Jordbrukstekniska

föreningen träffa överenskommelse i huvudsaklig överens­

stämmelse med det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget

till avtal;

dels

bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så finnes på­

kallat och lämpligt, överenskomma med föreningen örn

jämkningar i förenämnda överenskommelse;

dels

till

Bidrag till jordbrukstekniska institutet

för budget­

året 1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag

av ............................................................................... kronor 146 000;

dels

till

Uppförande och inredning av två förrådsbyggna­

der för jordbrukstekniska institutet

för budgetåret 1945/46

under nionde huvudtiteln anvisa ett

reserva­

tionsanslag av

......................................................... kronor 102 400;

dels

till

Utrustning för jordbrukstekniska institutet

för

budgetaret 1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett

re­

servationsanslag

av ............................................... kronor 84 000;

dels ock

till

Nybyggnad för statens maskin- och redskaps­

provningsanstalter

för budgetåret 1945/46 under nionde hu­

vudtiteln anvisa ett

reservationsanslag

av . . kronor 400 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Bilaga.

Förslag

till

Avtal mellan Kungl. Majit och Jordbrukstekniska föreningen angå­

ende inrättande och drivande av ett institut för forskning och upp­

lysningsverksamhet på det jordbrukstekniska området.

§ 1.

Jordbrukstekniska föreningen, nedan kallad föreningen, åtager sig att un­

der de villkor, som nedan angivas, medverka till inrättande och drivande

av ett institut för forskning samt undervisnings- och upplysningsverksam­

het på det jordbrukstekniska området, benämnt jordbrukstekniska institutet.

Institutets syfte skall vara att i nära samarbete med lantbrukshögskolan och

statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt under samverkan med

andra vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter bedriva tek-

niskt-vetenskaplig forskning och följa utvecklingen inom de forskningsom­

råden, som röra jordbrukstekniken, främst jordbrukets maskiner, redskap

och andra mekaniska och elektriska hjälpmedel, ävensom bedriva undervis­

nings- och upplysningsverksamhet angående de tekniska hjälpmedlens ratio­

nella användning i jordbruket.

§

2

.

Institutets verksamhet regleras av detta avtal samt genom bilagda stadgar

för jordbrukstekniska institutet, vilka, för att vara gällande, skola faststäl­

las av Kungl. Maj:t, ävensom genom arbetsordning och de kompletterande

föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas av institutets styrelse.

§ 3.

Kungl. Majit upplåter för institutets verksamhet lämpliga byggnader på

Ultuna i huvudsaklig överensstämmelse med bilagda ritningar och beskriv­

ning1 över byggnadernas disponerande.

§ 4.

Kungl. Majit åtager sig att bestrida kostnaderna för erforderliga ändrings-

och tillbyggnadsarbeten å den nuvarande byggnaden ävensom för erforderlig

komplettering av inredningen och utrustningen.

Ändrings- och tillbyggnadsarbetena skola verkställas genom försorg av bygg­

nadsstyrelsen, som härvid skall samråda med institutets styrelse.

§ 5.

Institutets byggnader ägas av statsverket och skola under den tid avtalet

gäller disponeras på följande sätt:2

a) Institutet har att ställa fyra kontorsrum (nr 9, 10, 11 och 12), föreläs­

ningssal (nr 18), vestibul (nr 16), maskinhall (nr 22), skrivrum (nr 23), fem

1 Ej tryckta.

2 Numren hänvisa till bilagd ritning, ej tryckt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

63

arbetsrum (nr 24, 27, 28, 33 och 51), förrådsrum (nr 29), garage (nr 25) med

oljerum (nr 26), förvaringsrum (nr 52), toaletter (nr 17, 19 a och 30), om­

klädningsrum (nr 05) samt arbetsgård (nr 55) till förfogande för lantbruks-

högskolan för undervisning och övningar i ämnet maskin- och redskapslära.

Å tider, då dessa utrymmen icke utnyttjas av högskolan för sagda ändamål,

må desamma efter överenskommelse med högskolan disponeras för institutets

verksamhet.

b) övriga lokaler skola tagas i anspråk för institutets verksamhet att an­

vändas på sätt som av detta avtal och bilagda stadgar närmare framgår.

^§ 6

.

Föreningen förbinder sig att till institutet enligt bifogade förteckning1 över­

lämna alla i föreningens ägo varande inventarier, såsom kontorsmöbler, kon­

torsmaskiner, tekniskt bibliotek, instrument, apparater och maskiner för

forskningen och undervisningen, ävensom föreningens lager av instruktions­

böcker och andra trycksaker i föreningens publikationsserier.

§ 7.

Kungl. Maj:t åtager sig att anskaffa och till institutets disposition ställa

den utrustning och de inventarier, som, utöver i § 6 omförmälda inventarier,

erfordras för institutets verksamhet. Förslag till sådan komplettering av ut­

rustning och inventarier1 bifogas föreliggande avtal.

^§ 8

.

Kungl. Majit förbinder sig att genom årliga anslag bidraga till bestridande

av kostnaderna för verksamheten vid institutet ävensom för dettas allmänna

administration. Dessa bidrag beräknas vid full utbyggnad av verksamheten

uppgå till 250 000 kronor per år.

Till grund för beräkningen av ovan angivna anslag ha lagts här bifogade

personalplaner och kostnadsplaner,1 vilka emellertid icke skola anses bindan­

de i detalj utan endast ha till ändamål att fastslå den avsedda omfattningen

av den statligt understödda verksamheten.

Så länge institutets verksamhet icke uppnått den förutsatta omfattningen,

inträder statens bidragsskyldighet endast i den mån motsvarande kostnader

uppstå.

I den mån på grund av förestående bestämmelser jämkningar böra ske i

det i förslå stycket angivna årliga bidragsbeloppet, har institutets styrelse att

före utgången av maj månad avgiva förslag till Kungl. Majit, som därefter

fastställer bidraget för budgetåret i fråga.

§ 9.

Föreningen förbinder sig att bidraga till institutets verksamhet med ett år­

ligt belopp, som lägst skall uppgå, då verksamheten är fullt utbyggd, till

40 000 kronor och, så länge verksamheten endast är delvis utbyggd, till ett i

motsvarande mån reducerat belopp.

Som garanti för föreningens åtagande skall föreningen införskaffa förbin­

delser från berörda organisationer inom näringslivet.

§

10

.

Föreliggande avtal skall gälla till utgången av juni månad 1955. Skulle för­

eningen brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Majit berättigad

att dessförinnan uppsäga avtalet med ett års varsel.

Därest avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång uppsäges från

endera partens sida, skall det anses förlängt för ytterligare fem år.

1 Här uteslutna.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

§

11

.

Föreliggande avtal träder i kraft, under förutsättning att det av Kungl.

Maj:t godkännes genom beslut, meddelat före den 1 september 1945.

För

För

Kungl. Maj:t och Kronan under för- Jordbrukstekniska föreningen

utsättning av Kungl. Maj:ts godkän­

nande

(underskrift)

(underskrift)

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

att

fastställa arbetsprogram för forskningsverksamheten och anvisa anslag

för verksamhetens bedrivande;

att

i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt dessa stadgar eller eljest an­

komma på styrelsen.

§ 5.

Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta ärendena det på­

fordra. Styrelsen är beslutmässig, då minst fem ledamöter äro närvarande.

Vid omröstning gäller enkel röstövervikt; vid lika röstetal är ordförandens

röst utslagsgivande. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll.

§

6

.

Institutets chef skall leda och övervaka institutets verksamhet och själv

deltaga i densamma. Det åligger chefen

att

vara föredragande inför styrelsen

och verkställa eller låta verkställa styrelsens beslut samt

att

tillse, att insti­

tutets egendom väl vårdas och underhålles och att de av styrelsen för verk­

samheten anvisade medlen komma till avsedd användning.

§ ⁷ -

De forskningsarbeten, som bedrivas vid institutet, utföras

dels

enligt ett

allmänt forskningsprogram, vilket fastställes av styrelsen,

dels,

i den utsträck­

ning och på de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande av särskilda

uppdragsgivare.

I den mån styrelsen finner erforderligt må den vid chefens sida tillsätta

tekniska kommittéer för att deltaga i uppgörandet av forskningsprogrammen

och följa dessas genomförande.

§

8

.

De resultat, som framkomma vid forskningsarbetena enligt det allmänna

forskningsprogrammet eller eljest vid forskning, som utföres för institutets

egen räkning, skola, såvitt icke efter styrelsens bedömande särskilda hinder

häremot föreligga, ställas till allmän disposition och, om så befinnes lämp­

ligt, publiceras. Därest dessa forskningsresultat kunna föranleda uttagande

av patent, bör institutets styrelse snarast möjligt träffa anstalter härför. Li­

cens för utövande av sålunda erhållet patent må på lika villkor förvärvas

av sådana svenska företag, som äro anslutna till Jordbrukstekniska förening­

en och därigenom understödja institutets forskningsverksamhet, mot avgif­

ter, som sammanlagt svara mot institutets kostnader för patentets uttagande

och upprätthållande, inberäknat den ersättning, som efter styrelsens pröv­

ning i särskilda fall kan anses böra utgå till vederbörande forskare. Beträf­

fande andra inhemska företag ävensom företag i utlandet må institutets sty­

relse betinga sig sådan gottgörelse för patentets utnyttjande, som styrelsen fin­

ner av omständigheterna påkallad. Inkomster, som härigenom tillföras insti­

tutet, äger styrelsen taga i anspråk för den allmänna forskningsverksam­

heten.

Resultaten av en på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförd un­

dersökning må förbehållas uppdragsgivaren, om denne så önskar, dock högst

under ett år efter det arbetet avslutats, såvida icke styrelsen på särskild

framställning medger förlängning av nämnda tidrymd. Har undersökningen

givit sådana resultat, att de kunna bli föremål för patentering, skall upp­

dragsgivaren, om han vill söka patent, göra detta, medan resultaten äro för­

behållna honom, vid äventyr att desamma eljest disponeras av institutet.

Efter utgången av nämnda tidrymd skall institutet äga disponera över ifråga­

varande forskningsresultat på samma sätt som över de resultat, vilka fram­

kommit vid forskning enligt det allmänna forskningsprogrammet.