2

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Förslag

till

Lag

om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)

skall jämte rubrik erhålla nedan angiven lydelse, att nuvarande 14 § i nämn­

da kap. skall med bibehållen rubrik betecknas 15 § ävensom att 2 kap. 16

och 19 §§ samt 9 kap. 13, 20, 34 och 48 §§ samma lag1 skola erhålla änd­

rad lydelse på sätt nedan angives.

1 KAP.

Örn skyldighet att låta strömfall tagas i anspråk av annan.

14 g.

Finnes från allmän synpunkt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft erforderligt, att visst strömfall tillgodogöres, och kan det ej an­

tagas, att den, som råder över vattenkraften i fallet, själv kommer att utan

avsevärt dröjsmål utnyttja det på ändamålsenligt sätt, äger Konungen på an­

sökan förordna, att, om hinder enligt 2 kap. eljest ej möter, fallet må mot

ersättning, som i 9 kap. skils, i stället tillgodogöras av kronan, kommun

eller annan, som är beredd att utan uppskov bebygga fallet; dock må ej

på grund av vad nu sagts rätt att tillgodogöra vattenkraft, som tillkommer

kronan, utan riksdagens medgivande upplåtas åt annan. Vid meddelande av

förordnande äger Konungen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets

utnyttjande, som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

Då Konungens förordnande enligt första stycket blivit sökt, skall tillfälle

lämnas envar, som har del i strömfallet, att avgiva yttrande i anledning av

ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig utredning i ären­

det delgivits honom. Om synnerliga skäl därtill äro, må Konungen bestäm­

ma kortare tid, dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens

försorg verkställas på sätt örn stämning är stadgat, dock att, om ej utan

avsevärd omgång kan utrönas, vilka som hava del i fallet, delgivning må

ske genom kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Äro vid

ansökningen fogade ritningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffen­

het, äger Konungen förordna, att de må undantagas från delgivning.

1 Nuvarande lydelse av 1 kap. 14 § se SFS 1939: 146 och av 9 kap. 48 § se SFS 1926: 194.

4

20

§.

Är fråga------------ sistnämnda kostnad.

Där fråga------------är berättigad.

Vad ovan i denna § sägs gäde i tillämpliga delar, första stycket beträffande

ersättning för vattenkraft, som tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, och såväl

första som andra stycket beträffande ersättning för vattenkraft på grund av

stadgandet i 2 kap. 23 §.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 1 kap. 14 § eller 2 kap. 5, 6 eller 7 §

tillgodogjord vattenkraft, vare ersättningsgivarén pliktig att till säkerhet för

den kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,

att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen till äventyrs

icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens befallnings-

havande ställa pant eller borgen till det belopp, som för varje fall i laga

ordning bestämts.

Avser kraftöverföringen------------nu sagts.

48 §.

Ersättning i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften därut­

över, då fråga är om ersättning för:

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 § första stycket, så ock intrång genom

ledning för elektrisk kraftöverföring;

6. besittningsrätt för------------ sådana byggnader.

Om undantag--------------- - i 50 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 december 1944.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson^, ministern för utrikes ärendena

G

unther^, statsråden

P

ehrsson

-B

ramstorp

, W

igforss

, S

köld

, Q

uensel

, B

ergquist

, B

agge

,

D^omö, G^jöres, E^werlöf, R^ubbestad, O^hlin, E^rlander, D^anielson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,

jordbruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartemen­

tet, statsrådet Bergquist, fråga om 'åtgärder mot spekulation i vattenkraft.

Föredraganden anför följande.

I skrivelse den 12 maj 1942, nr 199, har riksdagen under åberopande av

statsutskottets utlåtande, nr 86, hemställt om utredning rörande möjligheter­

na att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills trygga landets

och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elektrisk kraft. Ut­

skottet framhöll i utlåtandet bl. a., att ett missförhållande som krävde upp­

märksamhet vore den alltjämt ohämmat pågående spekulationen i out­

byggda vattenfall.

Rörande sistnämnda spörsmål ha särskilda inom justitiedepartementet till­

kallade sakkunniga den 27 februari 1943 avgivit betänkande med förslag till

åtgärder mot spekulation i vattenkraft (SOU 1943: 14) .* Sedan yttranden

inhämtats över betänkandet jämte därvid fogade lagförslag, anhåller jag att

få upptaga detta ärende till behandling.

Gällande rätt m. in.

Liksom äldre lag bygger vattenlagen den 28 juni 1918 på principen, att

rätten till vattnet följer äganderätten till grunden. I 1 kap. 1 §

uttalas sålunda, att envar äger att — med de i vattenlagen stadgade eller el­

jest lagligen gällande inskränkningar — råda över det vatten som finnes å

hans grund. Enligt 2 § njuter i rinnande vatten vardera sidans ägare lika lott

i vattnet, ändå att större del därav framrinner å den enes grund än å den

andres. Genom sistnämnda bestämmelse göres dock ej rubbning i den rätt till

större lott i vattnet, som kan grundas på dom, urminnes hävd eller annan

särskild rättsgrund. Där utan sådan rättsgrund ena sidans ägare, då vatten­

lagen trädde i kraft, vid lågvatten tillgodogjorde sig mer än hälften av den 1

1 De sakkunniga voro numera statssekreteraren Gösta Walin, ordf., advokaten Nils Berggren,

revisionssekreteraren Nils Rignell, driftdirektören Åke Rusck och civilingenjören Erik Upmark,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

framrinnande vattenmängden, äger han till bevarande av sin rätt till vattnet

åberopa förut gällande lag.

Ett strömfalls ägare har frihet att själv bestämma, örn och när han öns­

kar utbygga fallet. Han kan också avgöra, i vilken omfattning han anser

lämpligt att tillgodogöra sig vattenkraften. Obligatorisk förprövning är emel

lertid i vidsträckt omfattning föreskriven, när det gäller frågan om en vat­

tenbyggnads tillåtlighet och sältet för dess utförande. Enligt 2 kap. 20 §

vattenlagen må ej i älv, ström, å eller större häck arbete för uppförande eller

förändrande av damm påbörjas, förrän vattendomstolen meddelat besked.

huru och under vilka villkor arbetet må göras. Om genom annat byggande

i dylikt vattendrag märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller vatt­

nets lopp, skall vad nu sagts om förprövning likaledes gälla, om det ej är up­

penbart att varken allmän eller enskild rätt förnärmas genom byggnaden.

Äro i andra fall sannolika skäl, att genom byggande i vatten allmän eller en­

skild rätt förnärmas, erfordras jämväl domstolens prövning. Från dessa reg­

ler finnas emellertid vissa närmare angivna undantag.

För den händelse att rätten till ett strömfall är fördelad på olika händer

innehåller vattenlagen bestämmelser som innebära att den som har rätt till

större delen eller ena sidan av strömfallet kan framtvinga att utbyggnad får

komma till stånd. I 2 kap. 5 § stadgas sålunda, att örn ett strömfall till skilda

delar tillhör olika ägare och en av dem vill tillgodogöra sig förutom egen

jämväl annans del i fallet, han är berättigad därtill, såframt falldelarnas ge­

mensamma tillgodogörande innebär väsentlig ekonomisk eller teknisk fördel

och han såsom ägare eller på grund av servitutsrätt, som är gällande för

all framtid, råder över mer än hälften av den efter vattenmängd och naturlig

fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller den del därav, örn vars be­

byggande är fråga. För den förmån som härigenom beredes honom skall utgå

ersättning enligt bestämmelserna i 9 kap. Nämnda bestämmelser skola äga

motsvarande tillämpning i fråga om två eller flera olika ägare tillhöriga

strömfall. Enligt 6 § gäller, att där å ömse sidor av ett strömfall äro olika

ägare, ena sidans ägare må bjuda ägaren av motsatta sidan att gemensamt

utnyttja fallet. Vill denne det ej, äger den som bjudit att mot ersättning en­

ligt 9 kap. tillgodogöra sig jämväl andra sidans lott i vattnet, såframt del

prövas kunna ske utan synnerlig skada för dess ägare. Vilja båda var för

sig utnyttja hela strömfallet, prövar vattendomstolen, åt vilkendera företräde

bör givas. Beträffande strömfall, som tillhör oskift by eller annan samfälld

mark eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, stadgas i 7 §, att

örn strömfallet icke kan utan delägares förfång skiftas och en delägare vill

tillgodogöra sig fallet, han är berättigad att lösa fallet, såframt det prövas

kunna ske utan synnerlig skada för övriga delägare samt han antingen en­

sam eller tillsammans med delägare, som lämnat honom medgivande till

företaget, äger mer än hälften i strömfallet. Ersättning bestämmes enligt

9 kap. Dessutom finnes en möjlighet att utan inlösen av fallet få bygga

mindre anläggning däri, om det kan ske utan synnerlig skada för andra in­

tressenter.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft innefattar förpliktelse att för

tillgodoseende av kringliggande bygds behov av kraft till användning i hant­

verk, småindustri eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning till­

handahålla intill en tiondel av den årliga kraftmängd som kan bliva uttagen

med det installerade maskineriet. Storleken av den andel, som skall utgöra

bygdekraft, bestämmes av vattendomstolen för tjugu år i sänder. För kraften

skall utgivas ersättning med det belopp som motsvarar ägarens självkostnad

med tillägg av två procent å anläggningskapitalet.

Under 5—8 §§ i 4 kap. meddelas härefter beträffande kraftanläggningar

bestämmelserom ny prov ning. Enligt dessa föreskrifter kan Konungen

eller myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att i förevarande hänseende

bevaka det allmännas rätt, påkalla ny prövning angående de villkor, var­

under med hänsyn till allmänna intressen vissa större kraftanläggningar må

bibehållas och nyttjas. Jämväl byggnadens ägare kan påkalla ny prövning.

Stadgandena örn nyprövning gälla samma grupper av kraftanläggningar som

bestämmelserna om bygdekraft, ehuru de utformats olika för de olika grup­

perna. Enligt huvudstadgandet i 5 §, som avser strömfall bebyggda enligt

vattenlagen, skall yrkande om sådan prövning framställas under femtio­

femte året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom med­

delad bestämmelse skall hava fullbordats, och därefter vart fyrtionde år.

Påkallas ej nyprövning, är ägaren berättigad att under förut fastställda vill

kor bibehålla och nyttja byggnaden intill dess i anledning av nyprövning, som

sedermera vederbörligen påkallas, annan bestämmelse skall lända till efter­

rättelse.

I 4 kap. meddelas ytterligare under 9—12 §§ bestämmelser om lösning s-

r ä 11 för kronan. Även dessa stadganden gälla allenast anläggningar av den

storleksordning som åsyftas med bestämmelserna om bygdekraft. Kronan

äger för tillgodoseende av allmänt behov under närmare angivna förutsätt­

ningar tillösa sig strömfallet med anläggningar och utmål vid utgången av

fyrtionde året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt därom

meddelad bestämmelse skall ha fullbordats. Lösningsrätt som ej vid nämnda

tidpunkt begagnas står kronan öppen vid vart fyrtionde år därefter.

I samma kapitel meddelas slutligen bestämmelser enligt vilka för vatten-

reglering i vissa fall erfordras Konungens tillstånd samt vattenreglerings-

avgifter under vissa villkor kunna föreskrivas.

Här torde böra nämnas, att under förarbetena till vattenlagen ifrågasattes,

att initiativrätt i fråga om vattenkrafts tillgodogörande borde under vissa

förutsättningar medgivas ej allenast åt den, som själv äger eller har del i ett

strömfall, utan oberoende härav jämväl åt staten eller kommun.

Angående denna fråga anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Löfgren, i yttrande till statsrådsprotokollet den 15 februari 1918, att den rätt.

som medgåves innehavaren av den större delen av ett strömfall att tillgodo­

göra sig jämväl återstoden av fallet, otvivelaktigt, liksom de vattenrättsliga

tvångsrättema överhuvudtaget, hade sin grund i det allmänna intresse, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

9

krävde vattenkraftens utnyttjande. Samma skäl kunde helt visst åberopas till

stöd för ett än mera vittgående frigivande av initiativrätten, och det hade till

och med ifrågasatts, huruvida ej den, som ägde ett obebyggt strömfall men

icke ville eller förmådde inom viss skälig tid vidtaga åtgärder för dess till­

godogörande, borde —■ även i annan ordning än enligt expropriationslagen •—

kunna tvingas mot ersättning avstå detsamma till staten eller möjligen jämväl

till kommun eller enskild företagare, som åtoge sig att omedelbart utnyttja

fallet. Ett frigörande av initiativrätten i den utsträckning, som sist antytts,

skulle dock enligt departementschefens mening innebära en högst väsentlig

avvikelse från de grundsatser, varå den nu gällande svenska vattenlagstift­

ningen vilade. En dylik avvikelse, som skulle innebära, om ej ett upphä­

vande, så dock en högst betydande begränsning av den enskildes rätt till

vattnet, syntes icke låta sig försvara, med mindre än att den visat sig nöd­

vändig för tillgodoseende av de allmänna intressen, som vore beroende av

vattenkraftens tillgodogörande. Något praktiskt behov av en så 3ångt gående

utvidgning av initiativrätten syntes emellertid för det dåvarande icke föreligga

och ej heller vara att motse under den närmaste framtiden.

Det särskilda utskott som i riksdagen behandlade förslaget uttalade i denna

del att en utvidgning av initiativrätten i nämnda riktning, såsom också kom­

mit till erkännande uti departementschefens ovan återgivna uttalande, icke

borde möta något hinder av mera principiell natur. Med den ökade betydelse,

som vattenkraften numera erhållit för tillgodoseende av olika samhällsbehov,

syntes det fastmera stå i god överensstämmelse, om den enskildes intresse

jämväl i detta fall underordnades vad det allmänna bästa krävde. Det syntes

också utskottet, som om en dylik initiativrätt, därest den gåves ett lämpligt

och väl avvägt innehåll samt anordnades på ett praktiskt sätt, hade ett

verkligt behov att fylla. Med hänsyn till det outredda skick, vari denna fråga

ännu befunne sig, ansåge sig dock utskottet icke i stånd att härom göra något

bestämt uttalande.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit an­

hålla, att Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under

vilka förutsättningar rätt kunde medgivas kronan att, i annat fall än expro­

priationslagen medgåve, för tillgodoseende av allmänt behov tillösa sig obe­

byggt eller ej till fullo utnyttjat strömfall i ändamål att tillgodogöra vatten­

kraften, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen för­

anledde. Utskottets ifrågavarande hemställan avslogs emellertid av båda

kamrarna.

Beträffande förarbetena i övrigt till de bestämmelser i vattenlagen, för vilka

förut redogjorts, må hänvisas till en redogörelse som lämnats i betänkandet

(s. 15—24). I

I detta sammanhang må erinras örn bestämmelserna i lagen den 12 maj

1917 om expropriation. Enligt denna lag må fastighet, som tillhör annan än

kronan, tagas i anspråk genom expropriation, örn Konungen finner det nö­

digt för rikets försvar; för anläggning för den allmänna samfärdselns främ-

Kungl. Maj ris proposition nr di­

ll

exproprieras för det allmännas räkning. Vattenfall likställes enligt förslaget

med annan fast egendom. Erfordras elt vattenfall för något av de i förslaget

angivna ändamål — t. ex., utom det nyssnämnda, för att bereda en järn­

väg drivkraft — kan expropriation äga rum. Däremot giver ej förslaget sta­

ten eller kommun någon allmän rätt att expropriera vattenfall, oberoende av

dylika särskilda ändamål. Meningarna torde alltmer gå i den riktningen, att

de intressen det allmänna, utöver sådana ändamål, har alt bevaka med hän­

syn lill vattenfallen lämpligare tillgodoses på andra vägar än genom ex­

propriation.

En motionär i andra kammaren föreslog ändrad lydelse av bestämmelsen

om expropriationsrätt för kommunala ändamål och anförde i denna del:

Expropriationsrätt föreligger enligt förslaget »för något en kommuns eller

annan dylik samfällighets allmänna ändamål». Enligt departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet är under omförmälda expropriationsbegrepp

att hänföra jämväl expropriation av ett vattenfall i och för en anläggning för

en orts förseende med belysning eller drivkraft. En kommun skulle alltså

vara berättigad att för något sitt ändamål expropriera ett vare sig monterat

eller omonterat vattenfall, beläget hur långt från samhället som helst. Denna

utsträckning av expropriationsrätten synes mig innebära ett oberättigat in­

trång i en ägares av ett vattenfall fria förfogande över sin egendom och

skulle även kunna lända till förfång för kommun eller samfällighet, som med

hänsyn till belägenheten kunde hava mera befogat anspråk att få tillgodo­

göra sig detsamma. Departementschefen anför gentemot expropriationskom-

mitténs förslag: »att expropriation skulle äga rum, så snart Konungen prö­

var nödigt, ali fast egendom tages i anspråk för allmänt gagn», att en sådan

uppgift skulle kunna bliva alltför svår och ansvarsfull. Man kan i detta sam­

manhang framhålla, att samma svårighet må anses föreligga, då det gäller

en kommuns »allmänna ändamål». En uppräkning av de viktigaste eller^mera

säregna expropriationsanledningarna för kommunala allmänna ändamål sy­

nes därför vara jämväl i berörda hänseende den lämpligaste vägen.

Lagutskottet anförde i detta avseende:

Utskottet har ej kunnat biträda motionärens förslag. De skäl, som nödvän­

diggjort en uppräkning av expropriationsändamålen i fråga om expropriation

för statens benov, föreligga icke med avseende å en kommuns eller annan

dylik samfällighets allmänna ändamål. Såsom departementschefen framhål­

lit, torde å ena sidan kommunernas uppgifter hava en naturlig begränsning,

som utesluter faran för mera vittutseende ingrepp i jordförhållandena, under

det å andra sidan ganska många och växlande syften anses falla eller kunna

med fördel dragas inom ramen för de större eller mindre, borgerliga eller

kyrkliga kommunernas verksamhet.

Vad särskilt angår motionärens förslag att från föremålen för den kom­

munala expropriationsrätten utesluta vattenfall som enligt vad departements­

chefen erinrat äro alt hänföra lill fastigheter, som kunna exproprieras för

här ifrågavarande ändamål, synes del utskottet icke råda tvivel örn att så­

väl för kommun som för staten ofta kan vara av synnerlig vikt att äga

tillgång till erforderlig vattenkraft, vilken ej kan på annat sätt än medelst

expropriation förvärvas. Även här synes den förut framhållna begränsning­

en, som ligger i de kommunen tillkommande uppgifternas i kommunalla­

garna angivna omfattning, vara tillfyllestgörande garanti mot missbruk. Vad

angår den av motionären befarade konkurrensen mellan olika kommuner,

lärer densamma i allmänhet ej komma alt medföra större svårigheter, än

vartill varje annat expropriationsändamål kail föranleda, och vilka i allmän­

het torde komma att lösas i samband med prövningen av expropriationsan-

språket.

Stadgandet om kommuners expropriationsrätt erhöll sin nuvarande ly­

delse, enligt vilken expropriation får äga rum för ändamål som det enligt

lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfällighet att

tillgodose, efter sammanjämkning av skiljaktiga beslut i kamrarna. Någon

motivering till den nya lydelsen gavs ej. I ett rättsfall, N. J. A. 1937 s. 156 (II),

har ansetts, att framdragande av högspänningsledning till kommunalt kraft­

verk avsåge sådant kommunalt ändamål, som omfattas av bestämmelsen,

oaktat den av kommunen distribuerade kraften även skulle komma inom

kommunen förlagda industrier till godo och till någon mindre del jämväl

användas utanför kommunens område.

Begäran om utredning.

Inom riksdagen väcktes år 1942 av herr V. Andersson m. fl. i första kam­

maren och av herr A. Pettersson i Dahl m. fl. i andra kammaren likalydande

motioner (I: 5 och II: 13), i vilka hemställdes att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa örn utredning och förslag rörande möjligheten av­

en enhetlig ledning av landets kraftförsörjning eventuellt ett förstatligande av-

produktionen och tillhandahållande av elektrisk energi; frågan om enhetli­

gare taxor för elektrisk energi samt lägre pris härå för landsbygdens folk;

åtgärder för ett effektivare tillgodoseende av landsbygdens behov av elektrisk

energi samt frågan örn större planmässighet och enhetlighet vid utförandet

av de elektriska ledningsnäten för att därigenom bl. a. åstadkomma standar­

disering vid tillverkningen av elektriska apparater och utrustning.

Statsutskottet, som behandlade motionerna, anförde i sitt inledningsvis

omnämnda utlåtande, nr 86, bl. a.:

o Om utvecklingen på kraftförsörjningens område i rätt stor utsträckning

fått ske fritt och utan starkare ingrepp från statens sida, kan detta anses

ha varit betingat av den tekniska och ekonomiska nödvändigheten. Städerna

med sina gynnsamma distributionsförhållanden och bruken med sina stora

kontinuerliga kraftbehov, som lämpligast borde tillgodoses från det vatten­

fall, som ofta var bestämmande för vederbörande industriföretags belägen­

het, vörö föregångarna. Utvecklingen har sedermera fortgått raskt och under

lång tid på det hela taget tillfredsställande. Denna genom enskilda företag

och kommuner bedrivna elektrifiering har kompletterats ^av statlig företagar-

verksamhet på området, vilken numera fått en sådan omfattning, att Sveriges

kraftförsörjning handliaves till omkring en tredjedel av statens vattenfalls-

verk.

Vid utnyttjande av vattenkraften har det varit naturligt inom varje sär­

skilt företag att anlägga rent affärsmässiga principer vid såväl produktion

som distribution. Ett vattenfalls krafttillgång har i enlighet härmed fått till­

godose behovet av elektrisk energi hos de högstbjudande och hos de stora

konsumenterna, även örn dessa befunnit sig på långt avstånd från kraftkäl­

lan, medan den närliggande bygdens kraftbehov icke alltid blivit nöjaktigt

tillgodosett, särskilt i sådana fall då förbrukningen varit ringa och lednings­

kostnaderna höga. På grund härav har elektrifieringen i vissa landsdelar fått

i stor omfattning ombesörjas genom utbyggnad till oproportionerligt stora

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Kungl. Maj.ts proposition nr 44-

13

kostnader av vattenfall med alltför ringa kraftmängd. En del bygder ha icke

kunnat erhålla någon elektrisk energi. Trots att krall företagen redovisat

stora nettovinster finnas därför alltjämt i vårt land bygder med otillräcklig

kraftförsörjning eller sådan till alltför höga priser.

Den starka uppdelningen på olika företagare av den elektriska kraftpro­

duktionen utesluter för närvarande en mera rättvis prissättning av den elek­

triska energien och verkar hinderlig för en rationell utveckling av det elek­

triska distributionsnätet.

Motionärerna ha ifrågasatt, att ett förstatligande av produktionen och

distributionen av elektrisk energi bör äga rum i den mån så visar sig nöd­

vändigt för uppnående av större planmässighet. Utan att underskatta de

erinringar, som av vattenfallsstyrelsen och kommerskollegium riktats mot

motionärernas framställning, vili utskottet uttala sin anslutning till det med

motionerna angivna syftet, nämligen att uppnå en mera enhetlig ledning av

landets kraftförsörjning samt därvid också i den mån så visar sig nödvän­

digt ett förstatligande av hithörande produktion och distribution.

Utskottet framhöll härefter, att oberoende av denna mera principbetonade

utredningsuppgift och ståndpunktstagandet till densamma syntes skäl före­

ligga att beakta en del viktiga detaljspörsmål berörande elektrifieringen. Ett

missförhållande som krävde uppmärksamhet vore den alltjämt ohämmat på­

gående spekulationen i outbyggda vattenfall, varigenom råkraften dreves upp

i ett prisläge som vid ett framtida utbyggande av dylika vattenfall koinme

att medföra avsevärt högre kraftpriser än som varit nödvändigt om speku­

lation icke förekommit. 1 Norrland hade på allra senaste tid dylika spekula­

tionsköp ägt rum. Utskottet uttalade sig vidare om en samhällelig kontroll

över krafttaxorna, om ökad elektrifiering, standardisering och behovet av

riktlinjer för landets framtida kraft försörjning.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte anhålla om utredning rörande

möjligheterna att genom statens medverkan mera planmässigt än hittills

trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med elek­

trisk kraft, och riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.

Vid anmälan av frågan om åtgärder mot spekulation i vattenkraft i stats­

rådet den 30 oktober 1942 anförde dåvarande chefen för justitiedepartemen­

tet, statsrådet Westman, att enligt hans mening borde denna fråga upptagas

till utredning fristående från de mera omfattande spörsmål som åsyftades av

riksdagen. Departementschefen anförde vidare:

Enligt den svenska vattenrätten gäller, att rätten till strömfall följer strand­

äganderätten. I princip står det envar fallägare fritt att, örn vattenlagens för­

utsättningar äro uppfyllda, utbygga sitt fall efter vad han finner lämpligt och

vid den tidpunkt han själv väljer. Rätt till strömfall må köpas och säljas så­

som annan fast egendom. En dylik överlåtelse kan innebära antingen att

hela strömfallet byter ägare eller också att endast viss andel därav övergår till

ny innehavare. Otta är nämligen rätten till ett strömfall uppdelad på flera

händer. För att utbyggnad skall komma till stånd kräves då att tillräckligt

många andelar samlas på en hand så att majoritet erhålles eller att två eller

flera som tillsammans lia majoritet förena sig om utbyggnaden. Gentemot

minoriteten föreligger redan nu tvångsrätt med skyldighet för det blivande

kraftverkets ägare alt lämna ersättning i kraft, där ej vattendomstolen be­

14

Kunql. Maj:ts proposition nr 44.

stämt att ersättningen undantagsvis skall utgå i penningar. Härjämte finnes

bl. a. tvångsrätt, om den ena sidan av ett strömfall tillhör annan ägare än

den andra sidan.

Så länge tillgången på outbyggd högvärdig vattenkraft är god, innebär den

nu beskrivna ordningen näppeligen något hinder för en sund utveckling av

kraftindustrien. Det är emellertid tydligt, att när utbyggnaden av landets vat­

tenkraft nått ett visst stadium, svårigheter kunna uppstå att förvärva lämp­

lig vattenkraft till skäligt pris. För att uppnå ett gott ekonomiskt resultat kan

det vara pakallat att först utbygga strömfallen i ett och samma vattendrag.

innan man övergår till strömfallen i ett annat. Den som i spekulationssyfte

förvärvat strömfall i ett visst vattendrag, som är avsett att utbyggas inom

en nära framtid, kan emellertid hindra genomförandet av denna plan eller

tilltvinga sig en oskälig ersättning för att han skall överlåta det eller de falt

han innehar.

s Det ligger nära till hands att använda expropriation för att undanröja ett

sådant hinder som nu sagts. Expropriationsinstitutet avser ju att bereda till­

fälle till tvångsförvärv just i sådana situationer, då det gäller att tillgodose

ett mera allmänt intresse och egendom icke kan förvärvas till rimligt pris. Att

tillämpa expropriationslagens bestämmelser för ändamål som avses i detta

sammanhang torde dock av flera skäl vara mindre lämpligt. De ekonomiskt

betydelsefulla frågor som härvid skulle uppkomma fordra en speciell sakkun­

skap, som expropriationsnämnd svårligen kan förutsättas äga. Det synes där­

för önskvärt, att ärenden av denna beskaffenhet komma att handläggas av

vattendomstol åtminstone såvitt angår ersättningsfrågan. Vattendomstolarna,

som bestå av lagfarna domare, ingenjörer och lekmän, äro väl förtrogna med

frågor om lösen av vattenkraft och vad därmed äger samband. Dessutom

är att märka, att part i vattenmål äger utföra sin talan i flera instanser. Här­

igenom torde skapas betydande garantier för att ersättningsfrågan blir före­

mål för en objektiv och sakkunnig bedömning.

Mot de tendenser till osund spekulation, som numera framträtt och som

åsyftas av statsutskottet, böra enligt min mening åtgärder vidtagas så snabbt

som möjligt. Med hänsyn härtill bör, såsom jag redan antytt, denna fråga

upptagas utan samband med den mera omfattande utredning varom riksda­

gen hemställt. Härvid bör eftersträvas en lösning, som anpassar sig till nu

gällande grundprinciper i den svenska vattenrätten. Ett planmässigt utbyg­

gande av vattenkraften torde nämligen kunna säkerställas utan att något

avsteg därifrån göres. Huruvida rätt att tillösa sig strömfall bör medgivas även

annan an staten, får särskilt prövas. Det torde icke vara uteslutet att jämväl

kommun bör kunna erhålla möjlighet att i sådan ordning förvärva strömfall

sorn erfordras för kommunens kraftförsörjning.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade departementsche­

fen sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning av frågan örn

lagstiftning rörande åtgärder i syfte att hindra spekulation i vattenkraft. Så­

som förut nämnts ha de sakkunniga den 27 februari 1943 avgivit betänkande

med förslag i ämnet.

Vad angår övriga av riksdagen åsyftade frågor äro dessa för närvarande

föremål för utredning av särskilda utav chefen för handelsdepartementet till­

kallade sakkunniga (Elkraftutredningen av år 1943).

16

Kunni. Maj.ts proposition nr 44.

åter något men bör jade ånyo att stiga fr. o. m. år 1933. Ökningen har från

sistnämnda år fortgått tämligen jämnt, örn man bortser från den tillfälliga

nedgång som år 1940 förorsakades av produktionsminskning inom skogs­

industrien. Under perioden 1931—42 har den genomsnittliga ökningen utgjort

390 miljoner kWh per år, vilket värde är 75 procent större än den genom­

snittliga ökningen under liden 1912—30.

Sistnämnda förhållande skulle kunna tydas som ett tecken på att kraft­

produktionen komme att öka i ett accelererat tempo. Det finns emellertid

faktorer som tala för att den successiva ökningen av kraftförbrukningen

kommer att avmattas. Den prognos för kraftproduktionen t. o. m. år 1940,

som år 1923 framlades av elektrifieringskommittén, resulterade i en genom­

snittlig ökning av 325 miljoner kWh per år. Denna prognos kom att överens­

stämma tämligen väl med den faktiska utvecklingen. Vid senare uppgjorda

prognoser på längre sikt har i allmänhet räknats med en genomsnittlig årlig

ökning av kraftproduktionen varierande mellan 200 och 300 miljoner kWh.

Hittills har icke från något håll allvarligt ifrågasatts en snabbare ökning

av kraftproduktionen än med 400 miljoner kWh per år.

Det är naturligtvis icke möjligt att med säkerhet bedöma den framtida

utvecklingen. För den aktuella anpassningen av utbyggnadstakten till kraft­

behovet är icke av någon avgörande betydelse, örn utvecklingen på lång sikt

felbedömes något. För nu ifrågavarande utredning vore det emellertid av

intresse att kunna beräkna, huru lång tid det kan dröja innan vattenkraften

blir fullt utbyggd.

Med utgångspunkt från förenämnda uppskattning av krafttillgången fin­

ner man, att hälften av den högvärdiga vattenkraften kommer att vara ut­

byggd redan år 1944. Räknar man med den högsta hittills ifrågasatta belast­

ningsökningen, 400 miljoner kWh per år, skulle den högvärdiga vattenkraften

vara helt tagen i anspråk omkring år 1980, medan återstoden skulle bliva

fullt utbyggd först ett antal år in på 2000-talet. Antages belastningsökningen

stanna vid en lägre siffra, förskjutas naturligtvis tidpunkterna framåt i mot­

svarande mån.

De sakkunniga erinra vidare, att den svenska kraftindustrien utvecklats

under inbördes tävlan mellan statliga, kommunala och enskilda företag. Pro­

portionen mellan dessa intressenter hade länge varit i runt tal 30 procent

för statliga och 70 procent för kommunala och enskilda företag men hade på

sistone förskjutits sa att den statliga andelen ökats. När de pågående stora

utbyggnaderna fullbordats, kunde jämförelsetalen förväntas bliva ca 40 och

60 procent. Utvecklingen syntes leda därhän, att ökningen i det totala kraft­

behovet i landet framdeles komme att tillgodoses ungefär till hälften av

statliga och till hälften av kommunala och enskilda kraftföretag.

Vad angår frågan om förvärv av rätt till vattenkraft fram­

hålla de sakkunniga, att sådant förvärv i gällande lag icke vore underkastat

några särskilda inskränkningar utöver dem som gällde förvärv av fast egen­

dom i allmänhet. De föreskrifter om tillstånd till förvärv av fast egendom,

som enligt lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att för­

värva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag samt lagen den 18

juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att

förvärva fast egendom gällde för utländska medborgare och vissa juridiska

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

senast år 1944, hade hänförts till utbyggd vattenkraft och inginge icke i

nämnda siffra. Avdrag hade icke gjorts för minoritetsandelar i strömfall, där

majoriteten funnes på fasta händer.

Nyssnämnda överslagsberäkning visade även, att av den outbyggda men

utbyggnadsvärda vattenkraften — efter det genom försäljningar på senare

tid betydande kvantiteter högvärdig vattenkraft övergått till fasta händer —

ca 5 procent eller något mera kunde antagas finnas på spekulativa händer,

till största delen sådan vattenkraft som stöde på gränsen mellan högvärdig

och lågvärdig.

Vad angår den hittillsvarande prissättningen å natur­

kraften uttala de sakkunniga, att vid förvärv av vattenkraft denna i all­

mänhet hade värderats med tämligen grova mått. Priserna hade vä­

sentligen bestämts av utbud och efterfrågan. De hade därför också fluk­

tuerat alltefter det intresse som under olika perioder ägnats kraftindustrien.

En prisstegring inträdde strax efter sekelskiftet liksom under förra världs­

kriget. Det vöre en likartad tendens som under nu rådande förhållanden vål­

lat viss oro för den framtida utvecklingen.

De sakkunniga påpeka vidare, att det vore mycket svårt att med hjälp av

objektiva normer beräkna naturkraftens värde på ett mera tillfredsställande

sätt. Bland de faktorer som vore av betydelse för värdet av ett strömfall

märktes till en början vatten f öring och fallhöjd, vilka tillsam­

mans bildade den effekt som kunde uttagas i fallet. Beträffande vattenfö-

ringen vore av största betydelse, hur denna växlade under olika delar av

året. Med hänsyn till de möjligheter vattenlagen erbjöde att reglera avrin­

ningen ur tillgängliga vattenmagasin vore det emellertid icke den naturliga

vattenföringen som därvid vore avgörande utan den vattenföring som man

kunde beräkna att erhålla genom en dylik reglering. En bedömning av reg-

leringsmöjligheterna inrymde alltid vissa osäkerhetsmoment. — Storleken av

utbyggnadskostnaden, som räknat i förhållande till den av vatten­

föring och fallhöjd bestämda effekten vore olika för olika strömfall, inver­

kade naturligtvis även på naturkraftens värde. Beräkningen av utbyggnads­

kostnaden erbjöde vissa svårigheter och kunde fördenskull röra sig inom en

relativt vid latitud. Detsamma gällde regleringskostnaden, som ju vore att

anse som en del av utbyggnadskostnaden. — Även kostnaderna för

underhåll och drift kunde variera vid olika kraftstationer och där­

för inverka på naturkraftens värde. — Av betydelse för naturkraftens värde­

ring vore också strömfallets belägenhet, enär denna vore bestämmande i nå­

gon mån för utbyggnadskostnaden men framför allt för överförings-

kostnaden. Numera kunde elektrisk kraft överföras från nordligaste till

sydligaste Sverige, men för ändamålet erfordrades ledningar som droge av­

sevärd kostnad för materiel, markanskaffning, underhåll och drift. Dessutom

medförde överföringen kraftförlust av väsentlig betydelse för ekonomien.

Även beräkningen av överföringskostnaden erbjöde svårigheter.

De sakkunniga anföra vidare, att med kostnaderna för vattenkraftens till­

godogörande skulle jämföras vattenkraftens värde i tillgodogjort skick

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

framträdde då med större klarhet än eljest. Intresset för förvärv av ström­

fall, i första hand sådana med gynnsamma utbyggnadsbetingelser, stegrades

fördenskull hos de företag som hade möjligheter att utbygga vattenkraft, och

härav följde en prisstegring för de strömfall som icke redan läge på fasta

händer. Det vore emellertid troligt att, när den nuvarande krisen vore över­

stånden, intresset för vattenkraften ånyo komme att gå något tillbaka. Vad

anginge priset på naturkraften vore dock sannolikheten för att detta liksom

efter föregående topperioder ånyo skulle sjunka såtillvida mindre nu som

tillgången på outbyggd vattenkraft vore väsentligt reducerad. Efter hand som

strömfallen utbyggdes minskades ju tillgången på outbyggd kraft, och denna

minskning ginge först ut över den högvärdiga kraften. Återstående högvär­

dig kraft kunde antagas redan nästan helt vara placerad hos sådana intres­

senter som avsåge att själva utbygga kraften. Även en del av den mindre

värda men likväl utnyttjningsbara vattenkraften funnes på fasta händer.

Efter att ha erinrat om att enligt den av de sakkunniga verkställda över­

slagsberäkningen ca 75 procent av all outbyggd men utbyggnadsvärd vatten­

kraft funnes på fasta händer och ca 5 procent eller något mera på spekula­

tiva händer anföra de sakkunniga vidare, att nu angivna förhållanden med­

förde, att de som spekulerade i vattenkraft kunde tänkas ha vissa möjlig­

heter att framdeles uttaga relativt höga priser, eftersom åtminstone 75 pro­

cent av den outbyggda vattenkraften redan vore placerad på fasta händer och

sålunda ur marknaden. Samtidigt som det stora samlade innehavet av out­

byggd vattenkraft på fasta händer gåva vissa ökade möjligheter i denna rikt­

ning, innebure emellertid detta innehav också, att faran ur allmän synpunkt

icke finge tillmätas alltför stor betydelse. Den outbyggda högvärdiga vat­

tenkraft som innehades av kronan eller eljest funnes på fasta händer säker­

ställde erforderlig utbyggnad ungefär till år 1980. Härvid räknade de sak­

kunniga med den högsta dittills ifrågasatta belastningsökningen eller 400

miljoner kWh per år. Räknade man med all den utbyggnadsvärda vatten­

kraft, som nu funnes på fasta händer, vöre landets behov av fortsatt utbygg­

nad vid samma årliga belastningsökning säkerställt till tiden inemot år 2000.

Härav framginge, att om de spekulationstendenser som framträtt skulle fort­

vara, möjligheterna att driva upp priserna på naturkraften dock för avsevärd

tid framåt vore begränsade. Den stora mängd vattenkraft som redan vore

placerad på fasta händer vore helt undandragen verkningarna av spekula­

tion. Vid bedömande av spekulationsmöjlighetema borde också uppmärk­

sammas, att den vattenkraft, som alltjämt kunde tänkas bliva förvärvad i

spekulativt syfte, icke hörde till den högvärdiga. Den vore alltså dyr i ut­

byggnad. Större vinst på spekulation i vattenkraft kunde knappast erhållas

på annat sätt än att en erfaren köpare lyckades förvärva vattenkraft till bil­

ligt pris och därefter sålde den till någon som vore villig att betala ett högt

pris, därför att kraften visade sig billig i utbyggnad. Något utrymme för en

sådan mera betydande vinstmarginal kunde tills vidare svårligen finnas i

fråga om den i utbyggnad dyra kraften.

kraftleveranser och arrendeavgifter samt dessutom ränta på samlade ränte-

och skatteutgifter.

Kostnad för elektrisk kraft vid vissa större vattenkraftstationer.

Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter och verkställda

schematiska beräkningar.

A. Vid en uppdelning av stationerna efter tiden för förvärvet

av strömfallet.

Öre per kilowattimme:

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Strömfallet förvärvat:

totalt

därav naturkraft

1916 eller tidigare.......................................................................

0'56

0-063

(11 «

1917-36.......................................................................................

0-51

0-036

(7 X)

1937 eller senare .......................................................................

1-03

0*075

(7 *)

Samtliga

0-58

0-055

(9 *)

Vid en uppdelning av stationerna efter belägenheten.

Öre per kilowattimme:

Strömfallet beläget i:

totalt

därav naturkraft

Götaland och Svealand...........................................................

0-75

0-113

(15

t)

Nedre och mellersta Norrland...............................................

0-49

0-028

(6 *)

Övre Norrland ...........................................................................

0-48

0007

(1 %)

Samtliga

0-58

0-055

(9 *)

De sakkunniga anföra slutligen, att den verkställda undersökningen visade,

att en prishöjning med t. ex. 20 procent för naturkraften icke i och för sig

vore kännbar för den borgerliga förbrukningen, där priset hos konsumenten i

regel läge över 10 öre per kWh, men däremot för storindustriens förbrukning,

där priset oftast rörde sig örn 1—3 öre per kWh. När framdeles utbyggnaden

av vattenkraften komme att avse den icke högvärdiga kraften, bleve kostnaden

för naturkraften — även med antagande av samma naturkraftpris per effekt­

enhet — procentuellt mindre, allteftersom utbyggnadskostnaden stegrades.

Därest priset för den mindervärdiga naturkraften framdeles liksom hittills

bleve lägre per effektenhet än för den högvärdiga, minskades den procen­

tuella andel, som kostnaden för naturkraften representerade, ytterligare. Detta

innebure dock icke, att man kunde bortse från mindre prisstegringar för

naturkraften. Kostnaden för elektrisk kraft bestode ju av ett stort antal var

för sig relativt små delkostnader. För att hålla priset på elektrisk kraft nere

vore det därför angeläget att söka begränsa varje kostnadspost, således även

kostnaden för naturkraften. De sakkunniga hade med det anförda velat angiva

proportionerna för det problem som förelåge till bedömande. Även om priset

på naturkraften utgjorde endast en jämförelsevis liten del av priset på den

elektriska kraften, vore det angeläget att söka motverka de spekulationsten­

denser som kommit till synes.

De sakkunnigas förslag.

Beträffande principerna för en lagstiftning till förhind­

rande av spekulation i vattenkraft framhålla de sakkunniga till en början, att

därvid borde eftersträvas en lösning som kunde sägas stå i samklang med

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

nans strömfall kan emellertid näppeligen komma i fråga. Att expropria-

tionsmöjlighet beträffande strömfall kommer att i viss utsträckning finnas

enligt allmänna expropriationslagen, även om bestämmelser därom införas

i vattenlagen, torde vara av mindre betydelse, helst som den förra möjlighe­

ten veterligen aldrig använts. Motsvarighet härtill finns på andra områden.

Ur praktisk synpunkt torde det vara förenat med stora fördelar att anknyta

den ifrågasatta expropriationsrätten till vattenlagens bestämmelser. Detta gäl­

ler främst ersättningsfrågan. Vattendomstolarna besitta obestridligen erfa­

renhet i bedömning av vattenkraftens värde. Ur den enskildes synpunkt är

det också betryggande, att värderingen, som ofta är vansklig, kan prövas i

flera instanser på samma sätt som andra ersättningsfrågor i vattenmål. En

vanlig expropriationsnämnd kan komma att sakna förutsättningar för en så­

dan bedömning och dess beslut får icke överklagas. Även om expropriations-

nämnden i ärenden av nu ifrågavarande slag skulle kunna erhålla en särskild

sammansättning, synes domstolsprövning vara att föredraga. I den mån ersätt­

ning bör utgå medelst kraftöverföring kan det ej gärna komma i fråga annat

än att villkoren därför bestämmas av vattendomstolen. Det måste också anses

som en vinst, att ersättningsfrågan kan prövas i samband med ansökan om

vattendomstolens tillstånd att utbygga fallet. Härigenom undvikas kostna­

der och besvär.

De sakkunniga framhålla vidare, att en expropriationsrätt i syfte att trygga

utbyggnad av strömfall vid lämplig tidpunkt riktade sin udd mot såväl spe­

kulationsköp, vilka ägt rum före lagstiftningens ikraftträdande, som mot köp,

vilka företoges i samma syfte efter nya lagens ikraftträdande. Enligt de sak­

kunnigas uppfattning skulle införandet av en expropriationsrätt, som säker­

ställde en rättidig och ändamålsenlig utbyggnad av tillgänglig vattenkraft,

medföra att möjligheten att med framgång spekulera i vattenkraft bleve be­

skuren. En sådan inskränkning i strömfallsägarens rätt kunde visserligen

sägas vara mera omfattande än som direkt förestavades av önskemålet att

motverka spekulation. Att begränsa expropriationsrätten till sådana fall, då

spekulativt syfte förefunnes, läte sig dock svårligen göra.

De sakkunniga lia även upptagit till undersökning, huruvida ytterligare åt­

gärder borde vidtagas för att hindra spekulation i vattenkraft. Därvid ha de

sakkunniga övervägt särskilda villkor, utöver nu gällande, för strömfallsäga-

res rätt att utbygga sitt fall; förbud att utan särskilt tillstånd förvärva vatten­

kraft; införande av rätt att övertaga förvärv av vattenkraft; begränsning av

möjligheterna att överföra elektrisk kraft; eller skärpt kontroll av kraft-

taxorna. De sakkunniga funno emellertid bestämmelser i sådan riktning

icke lämpligen böra införas eller ock icke vara motiverade av syftet att mot­

verka spekulation. Beträffande de av de sakkunniga till stöd för denna stånd­

punkt anförda skälen må hänvisas till betänkandet (s. 58—62). Som en yt­

terligare åtgärd lia de sakkunniga undersökt möjligheten att genomföra en

skärpning av reglerna örn beskattning av realisationsvinst med avseende å

vattenkraft. De sakkunniga anse, att på denna väg utan vidlyftiga åtgärder

kan uppnås en icke obetydlig verkan samt lia fördenskull föreslagit vissa

ändringar i kommunalskattelagen. Även i denna del må hänvisas till betän­

kandet (s. 73—78).

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

byggas enligt flera alternativ. Det bör vara tillfyllest, att ägaren vill utbygga

strömfallet på ett sätt som i och för sig innebär ett förnuftigt tillgodogörande

av vattenkraften.

Man kan tänka sig, att strömfallets ägare väl har för avsikt att så små­

ningom utbygga fallet men att hans behov av vattenkraft är tämligen av­

lägset. Han kan då ställas i valet mellan att utbygga fallet ur hans synpunkt

i förtid eller att avstå från detsamma till förmån för annan. Örn han för­

klarar sig villig att utan dröjsmål utbygga fallet, bör det naturliga vara, att

den, som påkallat expropriation och som tvingat honom till utbyggnad, för­

binder sig att köpa elektrisk kraft från kraftstationen i fråga intill dess ström­

fallets ägare själv blir i behov av kraften. Skulle den som begärt expropria­

tion ej vara villig att ingå en sådan överenskommelse på skäliga villkor, bör

ej heller expropriation medgivas.

En förutsättning för expropriation är vidare, att sökanden ej förut innehar

så stor andel i strömfallet att han redan enligt bestämmelserna i 2 kap. har

vitsord att utbygga det.

Enligt förslaget skall befogenheten att medgiva expropria­

tionsrätt tillkomma Kungl. Majit. De sakkunniga uttala, att det icke

syntes lämpligt att låta vattendomstolarna omhändertaga denna prövning.

Grundförutsättningen för expropriationsrätten eller att det för planmässigt

utnyttjande av tillgänglig vattenkraft vore erforderligt att strömfallet ut­

byggdes krävde ett bedömande av kraftpolitisk art som skilde sig väsentligt

från de uppgifter som nu omhänderhades av vattendomstolarna, och det skulle

icke för vattendomstolens ställning vara gagneligt, örn den nödgades taga

ståndpunkt i tvisten örn själva expropriationsrätten. Härtill komme, att den

som önskade taga i anspråk annans strömfall lämpligen borde veta, örn detta

ginge för sig, innan han till vattendomstolen ingåve ansökan med utförlig

utredning örn sättet för fallets tillgodogörande. Frågan om expropriations-

tillstånd och frågan örn de närmare villkoren för rätt att utbygga fallet måste

alltså hållas i sär.

Enligt förslaget skall expropriationsrätt tillkomma kronan, kommun

eller annan som är beredd att utan uppskov utbygga

fallet. Örn denna bestämmelse anföra de sakkunniga:

Förslaget utgår beträffande kretsen av dem, som komma i fråga för erhål­

lande av expropriationsrätt, från den nuvarande fördelningen av kraftproduk­

tionen, enligt vilken kommuner och enskilda i konkurrens med staten om-

händerhava ca 60 procent av kraftproduktionen. Kommunala och enskilda

kraftproducenter ha, liksom staten, att svara för sina distributionsområden.

Då konsumtionen successivt stiger, måste de säkerställa sitt ökade kraft­

behov. Det torde därför vara konsekvent att jämställa dem med staten i fråga

om möjligheten att erhålla expropriationsrätt. Detta överensstämmer också

med vattenlagen i övrigt som i fråga om rätt att taga i anspråk minoritetens

andel i ett strömfall eller att eljest göra intrång i enskild rätt likställer stat­

liga, kommunala och enskilda företag. Härtill kommer, att kommuner och

enskilda, liksom staten och enskilda, redan under bolagsformen etablerat

samgående i viktiga kraftföretag. Man torde kunna förutsätta, att dylika

intressentgrupper kunna framdeles behöva gemensamt utöka sina innehav av

vattenkraft och att då alltjämt bolagsformen bör användas.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

honom. Även om ansökningen skulle innebära en överraskning för honom,

kan han under denna tid hinna upprätta projekt för strömfallets utbyggnad.

Emellertid torde böra finnas en möjlighet att under extraordinära förhållan­

den bestämma en kortare tid, enligt förslaget minst tre månader. Därest

strömfallets ägare ådagalägger sin avsikt att utan uppskov utbygga fallet på

ett ändamålsenligt sätt, skall expropriationsmedgivande ej lämnas, med mind­

re det kan anses uteslutet att ägaren har de ekonomiska resurser som erford­

ras. Å andra sidan bör ansökningen icke avvisas förrän det visar sig att

nämnda avsikt verkligen genomföres av strömfallets ägare. Ansökningen bör

alltså, om sökanden så önskar, få vila för att det skall kunna konstateras, att

ägaren med all skyndsamhet fullföljer sin tillkännagivna avsikt. Klart är

emellertid, att om ägarens uppgifter icke förtjäna tilltro, något hinder att

giva expropriationstillstånd icke bör föreligga endast därför att ägaren fram­

visar ett utbyggnadsprojekt. Om det är bekant, att ägaren innehar en bety­

dande mängd oulbyggd vattenkraft, som han icke kan behöva för egen räk­

ning, torde man kunna utgå från att han endast syftar till att vid gynnsamt

tillfälle avyttra sådan för honom obehövlig kraft.

De sakkunniga lia härefter uttalat, att den som erhållit expropriationsrätt

naturligtvis borde genomföra sin avsikt att snarast utbygga fallet. Han skall

därför enligt förslaget inom ett år från det expropriationsmedgivande med­

delades söka tillstånd hos vattendomstolen till utbyggandet. Expropriations­

rätten skall upphöra, därest ansökningen avslås eller ersättningen för vat­

tenkraften icke gäldas i behörig ordning. Detsamma skall gälla även för

den händelse exproprianten ej utbygger fallet inom tid som vattendomsto­

len bestämt enligt 11 kap. 63 §. Denna tid får i regel ej bestämmas till

mer än tio år. Enligt vad de sakkunniga framhålla vore tio år en alldeles

för lång tid i ett sådant mål som här avsåges, men de sakkunniga Ira ut­

gått från att vattendomstolen skulle utan särskilt stadgande begränsa tiden

till vad som vöre nödvändigt?

Rörande frågan örn e r s ä 11 n i n g för den vattenkraft som må tillgodo­

göras av exproprianten nämna de sakkunniga, att här mötte först spörs­

målet, i vilken omfattning ersättning borde bestämmas att utgå medelst kraft­

överföring. Efter att ha erinrat om gällande bestämmelser i 9 kap. 13 §

vattenlagen — enligt vilka ersättning för annans vattenkraft som finge till­

godogöras jämlikt 2 kap. 5, 6 eller 7 § skulle utgå medelst överföring av

motsvarande kraftbelopp, saframt och i den mån detta ej medförde olägen­

heter av betydenhet för ena eller andra parten — påpeka de sakkunniga, att

då annans vattenkraft finge tillgodogöras enligt de föreslagna expropriations-

bestämmelserna såsom huvudregel ej kunde gälla att ersättning skulle utgå

medelst kraftöverföring. Därigenom skulle syftet med bestämmelserna kunna

förfelas, enär den som innehade strömfallet skulle få det utbyggt på an­

nans risk och själv komma att disponera över kraften på sätt han önskade.

Å andra sidan vore det icke lämpligt att göra större avsteg från nu gällande

principer än som vore nödvändigt. Härom anföra de sakkunniga vidare:

Stadgandet i 9 kap. 13 § utgår från den situationen att sökanden innehar

större delen av vattenkraften och att återstoden är förenad med ett antal

fastigheter eller förut befintliga anläggningar (såsom kvarnar o. d.). Befint­

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

29

liga anläggningar, som tillgodogöra vattenkraften i strömfallet, böra natur­

ligtvis få sitt kraftbehov tillgodosett; om deni kan någon tvekan ej råda. Be­

träffande fastigheterna Ilar lagstiftaren syftat lill att de ej böra försämras

genom att vattenkraften går förlorad och att de därför i dennas ställe böra

få ett realvärde, nämligen ersättningskraft. Det kan givetvis inträffa, alt er-

sättningskraften överstiger fastighetens behov, och att fastighetens ägare följ­

aktligen kan sälja kraften till annan konsument eller ock mot ersättning låta

anläggningens innehavare disponera däröver. För att vinna en begränsning

av skyldigheten att leverera ersättningskraft, när expropriationsmedgivande

lämnats, synes man lämpligen kunna inskränka skyldigheten att tillhandahål­

la kraft till vad som motsvarar vederbörande fastighets behov. Härigenom

tillvaralages synpunkten, att fastigheten bör erhålla ersättning i form av ett

realvärde. Givetvis åsyftas ej med bestämmelsen, att vattendomstolen skall

behöva i detalj undersöka hur stor kvantitet ersättningskraft som tarvas. Det

är tillfyllest att göra en tämligen summarisk uppskattning av behovet, därvid

även viss hänsyn skall tagas till framtida ökning av behovet, och någon

uppdelning av ersättningen i kraft och pengar, när fastighetens andel i ström­

fallet totalt är ringa, torde icke erfordras. Här må även erinras att den som

förvärvar vattenkraft ej sällan utfäster sig att leverera frikraft som veder­

lag. Vid bestämmande av viss fastighets behov av ersättningskraft bör hän­

syn tagas även till en dylik utfästelse.

Ersättningskraft torde böra utgå även under vissa andra omständigheter.

Det kan förekomma, att ägaren av det strömfall, som är föremål för expro­

priation, innehar det i syfte att trygga kraftbehovet för viss anläggning, ehuru

behovet ej är av den omfattning att det ansetts böra utgöra hinder för ex­

propriation. Ligger anläggningen på den fastighet, till vilken vattenkraften

hört, skall redan enligt den förut föreslagna bestämmelsen ersättning utgå

medelst kraftöverföring. Denna regel täcker emellertid icke den situationen,

att anläggningen är belägen på annat håll och att ersättningstagaren sålunda

behöver överföra ersättningskraften från nyssnämnda fastighet till anlägg­

ningen. En sådan överföring kan ske på två sätt. Antingen kan ersättnings­

tagaren tänkas använda egen ledning för kraftöverföringen eller också kan

han träffa avtal med någon som har användbar ledning om rätt att överföra

kraften på denna.

För att ersättning skall utdömas att utgå genom kraftöverföring i sådana

fall som sist nämnts bör enligt de sakkunnigas mening visas, att ersättnings­

tagaren äger att överföra vattenkraften på något av angivna sätt. Om fram­

dragande av ny ledning erfordras, bör han alltså styrka, att Kungl. Majit

enligt 1902 års lag om elektriska anläggningar lämnat tillstånd därtill. Som

förut nämnts kräves enligt denna lag koncession för framdragande av hög-

spänningsledning. Vid meddelande av koncession bör enligt vad i lagen stad­

gas beaktas, om behov av ledningen finnes och om den är förenlig med

planmässig elektrifiering. Det ankommer sålunda på Kungl. Majit att pröva,

huruvida det är lämpligt att meddela tillstånd till framdragande av ledningen.

I allmänhet är det naturligtvis icke lämpligt att särskilda ledningar byggas

för långväga överföring av mindre kraftbelopp. Örn fördenskull koncession

vägras, återstår möjligheten att överföra kraftbeloppet på annans ledning.

Någon skyldighet för en ledningsägare att överföra ett kraftbelopp, som till­

kommer ersättningstagaren, föreligger icke. Överföringen kan ofta vara för­

enad med avsevärda olägenheter för ledningsägaren. Om ersättningstagaren

emellertid skulle lia träffat avtal örn rätt att få använda sig av viss ledning,

vars ägare funnit detta utan olägenhet kunna ske, bör ett sådant avtal kunna

åberopas, när det gäller att bestämma huruvida ersättning skall utgå medelst

kraftöverföring eller ej.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

I detta sammanhang må framhållas, att ersättningslagaren bör erhålla möj­

lighet att inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd innan ersättningsfrågan definitivt

avgöres.

Vad nu sagts om beaktande av kraftbehovet för viss anläggning har även

tillämpning, när vattenkraften varit avsedd för viss ort. Visserligen torde ett

sådant allmänt behov komma att så gott som undantagslöst beaktas redan i

samband med prövning av frågan örn expropriation, därvid oftast ett sam­

gående lärer komma att anordnas i lämplig form. Det torde emellertid icke

fördenskull vara skäl att avstå från den garanti som bestämmelserna örn er-

sättningskraft kunna erbjuda även för tillgodoseendet av viss orts behov.

Enligt förslaget skall därför ersättning utgå i form av ersättningskraft jämväl

örn vattenkraften varit avsedd för viss ort, till vilken ersättningstagaren är

berättigad att överföra kraftbelopp som tillerkännes honom, och orten ifråga

kan anses hava behov av kraften.

Man kan tänka sig, att behovet icke är aktuellt för dagen men att det kan

med tämligen stor visshet förutses komma att föreligga efter viss tid. Det

kunde möjligen komma i fråga att, när detta finnes vara förhållandet, fast­

ställa ersättning dels i pengar för tiden intill dess ersättningstagarens behov

av kraft blir aktuellt dels ock i kraft för tiden därefter. Detta synes dock icke

stå i överensstämmelse med vattenlagens bestämmelser örn ersättningskraft

(jfr t. ex. 9 kap. 33 § andra stycket). De sakkunniga anse sig icke heller

kunna förorda någon ändring i denna del. Man torde alltså böra bedöma, hu­

ruvida kraftbehovet verkligen kan anses styrkt, och i så fall utdöma ersätt­

ning i kraft att utgå från vanlig tidpunkt. Det blir sedan ersättningstagarens

sak att nyttiggöra kraften.

Enligt förslaget skall i överensstämmelse med det anförda ersättning i form

av kraft utgå dels i den mån fastighet, till vilken kraften hört, kan anses ha

behov av kraft dels ock, om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning

eller ort, till vilken ersättningstagaren är berättigad att överföra kraftbelopp,

som tillerkänts honom, och anläggningen eller orten kan anses ha behov av

kraften. Regeln är dock icke ovillkorlig. Liksom enligt huvudstadgandet i 9

kap. 13 § stadgas nämligen undantag, såframt och i den mån ersättningens

utgörande i kraft prövas medföra olägenheter av betydenhet för ena eller

andra parten.

Beträffande ersättning som skall utgå i penningar anföra de sakkunniga

följande.

Enligt de sakkunnigas mening måste vid bestämmande av ersättning skä­

lig hänsyn tagas till möjligheten att verkställa icke blott korttidsreglering

utan även årsreglering. Vattendomstolen kan emellertid icke vara skyldig

att i detalj beräkna vilken reglering som i gynnsammaste fall kan tänkas

äga rum i vattendraget. Detta torde för övrigt ofta vara ogörligt. Man kan

icke heller på förhand veta, hur stora omkostnader regleringen kommer att

draga och hur stor det aktuella strömfallets andel däri blir.

Även örn en sådan expropriationsrätt införes som här föreslagits torde sta­

ten och andra större kraftproducenter alltjämt komma att söka förvärva vat­

tenkraft på frivillighetens väg. De priser som därvid betalas kunna icke und­

gå att inverka på ersättningsfrågan. Emellertid får den omständigheten, att

eventuellt en viss intressent en eller flera gånger köpt vattenkraft dyrt, na­

turligtvis icke föranleda, att den som anlitar expropriationsvägen för att ej

behöva överbetala vattenkraften, får utgiva ersättning efter dyra normer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

31

Vad angår taxeringsvärdena på naturkraften vilja de sakkunniga fram­

hålla, att dessa icke alltid utgöra någon tillförlitlig måttstock för bedöm­

ning av ett strömfalls värde.

Såsom de sakkunniga tidigare framhållit är ett strömfalls nuvärde i hög

grad beroende av den tidpunkt, då det skall utbyggas. Den föreslagna ex­

propriationsrätten utgår från att utbyggandet är aktuellt. Eljest kan expro­

priation enligt förslaget ej medgivas. Någon särskild reduktion av fallvärdet

med hänsyn till tiden torde därför erfordras endast örn strömfallets utbyg­

gande kräver väsentligt längre tid än vanligt.

Den som utbygger strömfallet kommer att ikläda sig all risk för företaget.

Det torde i princip vara tydligt, att ersättningen för strömfallet icke bör

bestämmas högre än att erforderlig marginal finnes för normal vinst och

företagarens risk. Detta överensstämmer ju också med den prisbildning som

äger rum vid frivilliga förvärv. Särskilt om strömfallet innehaves av någon,

som över huvud ej har för avsikt att själv utbygga fallet, vore det uppen­

bart orimligt, om en sådan marginal ej skulle lämnas vid ersättningens be­

stämmande.

I det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag örn ändring i vissa

delar av vattenlagen lia de grundläggande bestämmelserna örn rätt att under

vissa förhållanden taga i anspråk annans strömfall upptagits i 1 kap. 14 §,

1 samband varmed nuvarande 14 § betecknats 15 §. I den nya paragrafens

första stycke stadgas i enlighet med det anförda, att om det för planmässigt

utnyttjande av tillgänglig vattenkraft finnes erforderligt, att visst strömfall

utbygges, och det ej kan antagas, att den, som råder över vattenkraften i

strömfallet, själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga det på ända­

målsenligt sätt, Konungen på ansökan äger förordna, att, örn hinder enligt

2 kap. eljest ej möter, vattenkraften i strömfallet må mot ersättning, som

i 9 kap. skils, i stället tillgodogöras av kronan, kommun eller annan, som

är beredd att utan uppskov utbygga fallet; dock att ej på grund av vad nu

sagts rätt att tillgodogöra sig vattenkraft, som tillkommer kronan, utan riks­

dagens medgivande må upplåtas åt annan. Vid meddelande av förordnande

äger Konungen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets utnytt­

jande, som ur allmän synpunkt finnas erforderliga.

Jämlikt andra stycket i paragrafen gäller vidare, att då Konungens för­

ordnande enligt första stycket blivit sökt, tillfälle skall lämnas envar, som

har del i strömfallet, att avgiva yttrande i anledning av ansökningen inom

ett år från det ansökningen jämte erforderlig utredning i ärendet delgivits

honom. Om synnerliga skäl därtill äro, må Konungen bestämma kortare tid,

dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens försorg verk­

ställas på sätt örn stämning är stadgat, dock att, örn ej utan avsevärd om­

gång kan utrönas, vilka som ha del i strömfallet, delgivning må ske genom

kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Äro vid ansök­

ningen fogade ritningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffenhet,

äger Konungen förordna, att de må undantagas från delgivning. Örn för­

ordnande enligt första stycket meddelas, skall vattendomstolen genast un­

derrättas.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

I tredje stycket stadgas, att rätt att på grund av förordnande enligt första

stycket tillgodogöra sig annans vattenkraft ej må från innehavaren övergå

på annan, utan att Konungen medgiver det.

Fjärde stycket slutligen upptager bestämmelser av innehåll, att om ej den,

som innehar sådan rätt, inom ett år från det Konungens förordnande med­

delades hos vattendomstolen sökt tillstånd enligt 2 kap. till strömfallets ut­

byggande eller om ansökan örn sådant tillstånd avslås, förordnandet förfal­

ler och att nytt förordnande med avseende å strömfallet ej utan synnerliga

skäl må meddelas inom tio år därefter. Detsamma gäller, om ersättning för

vattenkraften, som bestämts i penningar, ej guldits inom tre månader efter

det ersättningen blivit fastställd genom utslag som vunnit laga kraft, såvida

icke strömfallet enligt medgivande av ersättningstagaren tagits i besittning

utan att ersättningen guldits, eller örn strömfallet ej utbygges inom tid, som

vattendomstolen bestämmer.

I syfte att skapa möjlighet för exproprianten att förvärva erforderligt ut­

mål har i 2 kap. 16 § i förslaget upptagits bestämmelse, att utmål må lösas,

örn strömfall tages i anspråk enligt 1 kap. 14 §. I anledning härav har en

följdändring av rent redaktionell innebörd vidtagits i 9 kap. 48 §.

De föreslagna reglerna örn ersättning medelst kraftöverföring ha upptagits

som ett andra stycke i 9 kap. 13 §. I samband härmed har sådan ändring

vidtagits i 9 kap. 20 § att vad där stadgas om uttagningskostnad i tillämp­

liga delar skall gälla jämväl beträffande ersättning för vattenkraft på grund

av stadgandet i 1 kap. 14 §. Härjämte har bestämmelsen i 9 kap. 34 §

kompletterats så att vad där sägs om ställande av säkerhet, när tillgodo­

gjord vattenkraft avstås, skall gälla även när 1 kap. 14 § tillämpas.

Yttranden över förslaget om ändring i vattenlagen.

över betänkandet jämte därvid fogat förslag till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen lia efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdom-

stolen och samtliga vattenrättsdomare, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,

kammarrätten, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämt­

lands, Västerbottens och Norrbottens län, Sveriges industriförbund, svenska

vattenkraftföreningen, svenska elektricitetsverksföreningen, riksförbundet

landsbygdens folk, svenska stadsförbundets styrelse samt styrelsen för svenska

landskommunernas förbund. Kommerskollegium har jämväl överlämnat ytt­

randen från Skånes handelskammare och handelskammaren i Gävle. Med

länsstyrelsens i Västernorrlands län utlåtande har överlämnats ett yttrande

från länets elektriska förening samt med länsstyrelsens i Västerbottens län

utlåtande yttranden från sistnämnda läns hushållningssällskaps förvaltnings­

utskott och länets elektriska förening. Vid svenska vattenkraftföreningens

utlåtande ha fogats yttranden av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag och

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag.

De sakkunnigas förslag om ändring i vattenlagen har tillstyrkts eller läm­

nats utan erinran av vattenöverdomstolen, vattenrättsdomarna i Österbys-

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

33

dens och Söderbygdens vattendomstolar, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna

i Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands och Västerbottens län samt sty­

relsen för svenska landskommunernas förbund och Västernorrlands läns

elektriska förening.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört:

Det torde icke vara att förvänta, att det nya expropriationsinstitutet ofta

kommer att tagas i anspråk. Hedan den ganska omständliga och tidsödande

procedur, som erfordras för en expropriation, och ovissheten om vattendom­

stolens blivande värdesättning av vattenfallet torde verka återhållande där­

vidlag. Men expropriationsmöjligheten kommer sannolikt ändå att göra en

vattenfallsägare mera benägen för en försäljning på rimliga villkor, när detta

erfordras för vattenfallets utbyggnad.

Styrelsen delar de sakkunnigas uppfattning, att förslaget ej är tillfyllest

för att under alla omständigheter förhindra en olämplig spekulation i vatten­

kraft. Spekulationen i vattenkraft har under de senaste åren tillfört sina ut­

övare högst betydande vinster med fördyring av råkraften i framtiden som

följd och kan få ännu stöi-re omfattning än som antydes i utredningen, där

det angives, att endast ca 5 procent av landets vattenkraft är i spekulativa

händer; det är nämligen mycket svårt att avgöra, när innehavet är fast eller

spekulativt. Trots detta torde det även enligt styrelsens uppfattning vara

bättre med omedelbara, begränsade åtgärder än längre gående sådana, som

förutsätta långvariga utredningar eller omständliga åtgärder vid tillämp­

ningen. Staten har under de senaste decennierna betydligt ökat sina vatten-

fallsinnehav och sin kraftproduktion. Därigenom har skapats det mest verk­

samma skyddet mot kraftfördyring. Vattenfallsstyrelsen förutsätter, att sta­

ten kommer att fortsätta på samma väg framdeles, vilket må anföras som etl

ytterligare skäl för att för närvarande nöja sig med de nu föreslagna, be­

gränsade åtgärderna mot spekulation i vattenkraft.

Vattenöverdomstolen har uttalat, att vattenöverdomstolen genom den i be­

tänkandet framlagda utredningen icke blivit övertygad örn att spekulation

i vattenkraft förekommit eller kunde väntas förekomma i sådan omfattning

att särskilda åtgärder vore påkallade. I synnerhet under nu rådande förhål­

landen vore det emellertid av stor vikt att tillgänglig vattenkraft utbyggdes

i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt. Då de föreslagna bestämmelserna

om expropriation syntes vara ägnade att trygga ett dylikt utbyggande och

då denna inskränkning i strömfallsägarens rätt icke syntes gå utöver de i

vattenlagen gällande grundprinciperna för strömfallsägares skyldighet att i

det allmännas intresse tåla inskränkningar i äganderätten, lämnade vatten­

överdomstolen förslaget utan erinran.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har yttrat, att de föreslagna lagbestäm­

melserna knappast kunde få någon större betydelse för länets vidkommande,

men alt, oavsett de lokala förhållandena, med tanke på den spekulation i

outbyggda vattenfall som syntes lia förekommit med därav följande oskäligt

förhöjda kraftpriser för den enskilde förbrukaren, åtgärder borde vidtagas

till stävjande av sålunda framkomna osunda tendenser. Enär det framlagda

förslaget till ändring i vattenlagen syntes väl avvägt med hänsyn till syftet

med detsamma samt villkoren för alt expropriationsrätten skulle få tillgripas

utformats så att den enskildes behöriga intresse syntes bliva i görligaste mån

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. I saini. Hr 44.

!S

34

:

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

tillvarataget, hade länsstyrelsen intet att erinra mot att förslaget lades till

grund för lagstiftning i ämnet. Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit,

att frågan örn åtgärder mot spekulation i vattenkraft saknade praktisk be­

tydelse för länets vidkommande. Därest emellertid förhållandena i andra

län ansåges påkalla ett genomförande av de sakkunnigas förslag, hade läns­

styrelsen intet att erinra däremot.

I vissa yttranden ha uttalats betänkligheter mot förslaget utan att detta

avvisats.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har sålunda

uttalat, att mycket stor tvekan måste råda angående behovet av den ifråga­

satta lagstiftningen men att utskottet dock icke ville motsätta sig densamma.

Då icke mindre än 75 procent av den outbyggda men utbyggnadsvärda vatten­

kraften redan befunne sig i kronans eller eljest på fasta händer, kunde näm­

ligen förvärv av vattenkraft i spekulationssyfte ej få sådan omfattning, att

prisbildningen på elektrisk energi på den allmänna marknaden kunde störas.

Inom den närmaste tiden beräknades dessutom staten vara ägare till ca

40 procent av den svenska kraftindustrien, varigenom staten utan lagstift­

ning hade tillräckliga maktmedel i sin hand för att hindra spekulation i

vattenkraft.

Vattenrättsdomarett i Västerbygdens vattendomstol har yttrat, att den

föreslagna lagstiftningen lätt syntes kunna få större verkningar än endast

att förhindra spekulation i vattenkraft. Det hade ju ansetts att det varit för

landet lyckligt att vattenkraftens utnyttjande skett under fri konkurrens. Med

begagnande av den föreslagna möjligheten till expropriation syntes det emel­

lertid som om även legitima intressen skulle kunna trädas för nära. För ett

så kraftigt ingripande på rättslivets område borde därför fordras att ett verk­

ligt behov därav förelåge. Att så vore fallet syntes emellertid icke alldeles

givet.

Även kammarkollegiet har uttalat betänkligheter mot förslaget samt därvid

anfört följande.

I den föreslagna lydelsen av 1 kap. 14 § vattenlagen angives såsom första

förutsättning för expropriationsrätt, att det skall för planmässigt utnyttjande

av tillgänglig vattenkraft vara erforderligt att visst strömfall utbygges. Härom

anföres i motiven, att när föreliggande behov nödvändiggöra att vattenkraft

utbygges, det med tekniskt-ekonomiska beräkningar bör bestämmas, vilket

strömfall som i första hand bör tagas i anspråk. Man frågar sig av vem,

när och hur ofta dylika beräkningar skola göras och fastställas samt hur

vederbörande fallägare med flera därvid skola sättas i tillfälle att göra gäl­

lande sina synpunkter. Bestämmelser härom synas påkallade främst med

hänsyn till ägarna av outbyggda vattenfall, vilka — vattenfallsstyrelsen, kom­

muner, industriföretag, elektriska distributionsföretag med eget eller egna

kraftverk eller andra — kunna hava, då lämpligt tillfälle erbjudit sig, för­

värvat och för sina framtida behov reserverat vattenfall, som alltjämt är helt

eller delvis outbyggt. I sådana fall lärer ägaren med fog kunna göra anspråk

på att i viss stadgad ordning fastställes, att hans strömfall skall av honom

utbyggas inom viss tid i och för det planmässiga utnyttjandet av tillgänglig

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

35

vattenkraft, så att han äger en skälig tidrymd för utbyggandet utan att behöva

riskera expropriation. Den erforderliga planen för vattenkraftens utbyggande

kan icke uppgöras av enskilda eller kommuner utan måste fastställas av

Kungl. Maj:t, som också bör hava att meddela föreläggande örn visst ström­

falls utbyggande. Det torde också kunna antagas, att olika meningar och

alternativ kunna med fullt skäl göras gällande i fråga örn ett utbyggnads-

schema för hela landet. Såsom förslaget nu föreligger torde det i angivna

hänseenden få anses ofullständigt och icke innebära tillbörligt skydd för

annan ägare av outbyggt vattenfall än vattenfallsstyrelsen. Bevisbördan för

kommun eller annan, som vill expropriera visst fall, synes ock ofta bliva

synnerligen vansklig, stundom hart när omöjlig att fullgöra.

En andra förutsättning för ett expropriationsmedgivande är enligt förslaget

att det ej kan antagas, att den, som råder över vattenkraften i strömfallet,

själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga det på ändamålsenligt

sätt. Idur bevisningen i nu angivna hänseenden skall ske, angives icke i de

framlagda motiven. Bevisning av bindande karaktär synes mycket vansklig

att åstadkomma. Därtill kommer hänsynen till de fall, där ägaren väl bar

för avsikt att så småningom utbygga strömfallet men hans behov av vatten­

kraft är tämligen avlägset och där utbyggnaden ofta nog av ägaren avses

att bli beroende av den utökning av kraftbehov, som uppkommer vid vissa

egna eller lierade företag, respektive inom distributionsområdet.

Med hänsyn till det anförda bar kollegiet ställt sig betänksamt mot det

nu föreliggande förslaget samt ifrågasatt, huruvida icke syftet med lagstift­

ningen bättre skulle kunna vinnas genom anknytning till allmänna expropria­

tionslagen, varvid kollegiet erinrat om bestämmelserna i 1 § 7. sagda lag an­

gående beredande av tryggade bostadsförhållanden samt de i 25 § stads-

planelagen för liknande fall meddelade bestämmelserna ävensom i viss mån

stadgandet i 24 § sistnämnda lag. Det syntes enligt kollegiets åsikt kunna

diskuteras lämpligheten av att införa expropriationsrätt beträffande ström­

fall eller rätt till strömfall för beredande av önskvärd tillgång eller ökad

tillgång inom viss ort eller del av landet å vattenkraft för tillgodoseende av

föreliggande eller väntat behov av kraft, respektive ytterligare kraft. Örn be­

stämmelser härutinnan meddelades i den allmänna expropriationslagen,

kunde genom införande däri av »särskilda bestämmelser angående expro­

priation av vattenfall eller rätt därtill» själva expropriationsförfarandet ske

i den ordning, de sakkunniga föreslagit beträffande 1 kap. 14 § vattenlagen.

Läns st grelsen i Jämtlands län har till en början framhållit, att det i av­

vaktan på den pågående utredningen angående landets kraftförsörjning

överhuvud funnes skäl att framgå med viss försiktighet. Länsstyrelsen har

därefter fortsatt:

Med denna uppfattning vill länsstyrelsen ifrågasätta huruvida icke de möj­

ligheter att tvångsvis taga annans vattenkraft i anspråk, som öppnas enligt

den föreslagna lydelsen av 1 kap. 14 § vattenlagen, äro allt för vittgående.

Den rätt till expropriation, som herodes enligt sistnämnda lagrum, inne­

bär en icke oväsentlig utvidgning av expropriationsrätten enligt allmänna

expropriationslagen. Sistnämnda lag avser, bortsett från vissa speciellt an­

givna fall. alt tjäna ändamål, som äro av väsentlig betydelse för det all­

männa och vilkas tillgodoseende i regel ankommer på stat, kommun eller

annan dylik samfällighet.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Enligt förslaget angives såsom expropriationsgrund, alt utbyggandet av

visst strömfall skall befinnas erforderligt för planmässigt utnyttjande av till­

gänglig vattenkraft. Vad som skall förstås med planmässigt utnyttjande har

ej i lagtexten närmare angivits och torde därför kunna bliva föremål för

ganska olika tolkningar. Skall det räcka om planmässigheten erfordras för

fyllande av ett lokalt behov, exempelvis för en större industri, eller kräves

att utnyttjandet av den ifrågavarande vattenkraften är erforderligt för lan­

dets allmänna kraftbehov? Med de stora möjligheter som numera förefin­

nas att transportera kraft och till samköming mellan olika kraftföretag kan

givetvis i många fall dessa ändamål i viss mån sammanfalla, då exempelvis

tillgodoseendet av det lokala behovet kan komma även det allmänna kraft­

behovet till godo. Mot bakgrunden av den allvarliga beskärning av vatten­

kraftägarens rätt som föreliggande förslag innebär måste man dock enligt

länsstyrelsens mening i princip fastslå, att ett ianspråktagande tvångsvis av

annans vattenkraft icke får ske under annan förutsättning än att därmed

säkerställes ett ändamål, jämbördigt med ändamål, som enligt allmänna ex­

propriationslagen kan berättiga till expropriation, d. v. s. ändamålet skall vara

av väsentlig betydelse för det allmänna. Ett klart uttryck härför bör enligt

länsstyrelsens mening komma till uttryck i lagtexten.

Kammarrätten — som förklarat sig ej ha haft anledning att upptaga för­

slaget om ändring i vattenlagen till närmare behandling — har uttalat, att

de möjligheter till expropriation av vattenfall som med gällande lagstiftning

förelåge syntes kunna i praktiken i högre grad utnyttjas än hittills varit

fallet. Kammarrätten har vidare ifrågasatt, om icke med lagstiftningsåtgär­

der i ämnet borde anstå i avvaktan på resultatet av den pågående utredning­

en om landets kraftförsörjning. I

I flera yttranden har förslaget avstyrkts under framhållande att något

behov av åtgärder mot spekulation i vattenkraft icke förefunnes eller att

införandet av en särskild expropriationsrätt i förslagets riktning knappast

kunde anses stå i överensstämmelse med principerna i gällande vattenlag.

Kommerskollegium har sålunda — efter att till en början lia påpekat, att

den av de sakkunniga verkställda utredningen gåve stöd närmast för den upp­

fattningen att för närvarande intet egentligt behov av lagstiftning till för­

hindrande av spekulation i vattenkraft förelåge — anfört följande.

Örn kollegium redan av nu nämnd anledning måste ställa sig tveksamt

till förslaget, så finner ämbetsverket ytterligare betänkligheter möta däri,

att förslaget knappast kan anses stå i överensstämmelse med de rättsgrund­

satser, på vilka vår nuvarande vattenlagstiftning uppbyggts. För närvarande

gäller att, örn ett strömfall till skilda delar tillhör olika ägare och en av dem

vill tillgodogöra sig förutom den egna jämväl annans del i fallet, han har

rätt därtill, såvida han råder över mer än hälften av den efter vattenmängd

och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller den del därav,

om vars bebyggande fråga är. Det är givet, att den, som i spekulationssyfte

förvärvat strömfall i ett visst vattendrag, som är avsett att utbyggas inom

en nära framtid, kan hindra genomförandet av denna plan eller tilltvinga

sig oskälig ersättning för att han skall överlåta del i det fall han innehar.

Därest fråga allenast hade varit om att jämka på de krav, som lagstiftningen

uppställt såsom förutsättning för utbyggande av vattenkraften och där för

närvarande kräves, att den eller de, som vilja utbygga vattenfallet, ha majo-

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

ämnet icke heller för närvarande förefunnes. Även om i något eller några en­

staka fall spekulation skulle ha förekommit, torde denna näppeligen äga så­

dan betydelse att en principiell ändring av vattenlagen därigenom motiverats.

Huruvida under den nu pågående större utredningen rörande landets kraftför­

sörjning överhuvud taget andra skäl kunde förebringas, undandroge sig

självfallet varje bedömande, men det nu föreliggande förslaget till ändring

i vattenlagen syntes icke tillräckligt motiverat.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har avstyrkt förslaget under framhållande

att en lagstiftning som i så avsevärd grad som den föreslagna ingrepe i den

enskilda äganderätten syntes betänklig, särskilt som bärande skäl icke an­

förts för behovet av en skärpt lagstiftning på området.

Även Sveriges industriförbund har avstyrkt förslaget samt därvid bl. a.

uttalat, att förslaget icke stöde i överensstämmelse med grunderna för den

svenska vattenrätten. De nuvarande bestämmelserna i vattenlagen örn rätt att

tillgodogöra sig annans andel i strömfall innefattade visserligen en tvångs­

rätt, men denna tillkomme icke en utomstående utan innebure endast att en

av flera delägare i strömfallet hade rätt att påkalla expropriationsförfarande

under förutsättning att han själv ägde intresse i strömfallet av viss omfatt­

ning. Annorlunda vöre förhållandet vid expropriation av vattenrätt enligt de

sakkunnigas förslag. Här vore det icke fråga om att tillgodose ett redan be­

fintligt intresse i ett strömfall eller att tillgodogöra vattenkraften på det ur

teknisk synpunkt bästa sättet. Grunden till expropriationsrätten vöre en helt

annan, nämligen att motverka spekulation i vattenkraft. I sådant syfte med-

gåve förslaget rätt för helt utomstående intressen att taga annans ström­

fall i anspråk. Förslaget innefattade ett ingrepp i den enskilda äganderätten

av helt annan karaktär än vad nu gällande bestämmelser i vattenlagen och

expropriationslagen innebure. Förslaget vore därför ur principiell synpunkt

ägnat att väcka de största betänkligheter. De motiv som de sakkunniga åbe­

ropade för sitt förslag kunde lika väl anföras till stöd för exempelvis en

lag om rätt att tvångsvis taga i anspråk annan tillhörig gruva eller tomt­

mark.

Industriförbundet har vidare anfört, att för närvarande funnes ännu mindre

än år 1918 något praktiskt behov av lagstiftningsåtgärder vare sig för att

främja vattenkraftens utbyggnad eller för att förebygga spekulation i vatten­

kraft. Av de sakkunnigas beräkningar framginge att möjligheterna att genom

spekulationsaffärer driva upp priset på naturkraften under avsevärd tid fram­

åt vore mycket obetydliga. Att nu lagstifta rörande förhållanden, som knap­

past kunde bli på allvar aktuella förrän möjligen flera decennier härefter

syntes böra vara uteslutet.

Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag och Stockholms superfosfat fabriks

aktiebolag ha gjort uttalanden i samma riktning som industriförbundet.

Även svenska vattenkraftföreningen har uttalat, att den rätt som vatten­

lagen gåve en majoritetshavare i ett strömfall att utnyttja minoritetens fall­

delar vore av helt annan art än den föreslagna expropriationsrätten, i det

att minoritetsägaren enligt vattenlagen tillförsäkrats rätt att i regel själv er­

Kungl. Alaj:ts proposition nr 44.

39

hålla den kraft som kunde uttagas av hans falldel medan förslaget gåve ex-

proprianten rätt att med vissa undantag tillgodogöra sig all kraften. Ett så­

dant ingrepp borde icke vidtagas utan synnerligen starka skäl eller givas

större räckvidd än som vore uppenbart nödvändigt. Föreningen ansåge att

något behov av en lagstiftning i förslagets riktning för närvarande icke fö-

refunnes; och har föreningen till stöd därför anfört i huvudsak följande.

Frågan örn åtgärder mot spekulation i strömfall har uppkommit på

grund av några köp av strömfall i Norrland, som verkställts under de senas­

te åren, och de jämförelsevis höga pris, som därvid betalats. De som önska,

att dylika åtgärder skola vidtagas, lära i första rummet avse att förhindra,

att strömfall framdeles inköpas av personer eller företag, som kunna väntas

driva upp priserna i alltför hög grad och därigenom försvåra eller olämpligt

fördröja utbyggandet. Därmed torde ock vara förknippad önskan att för­

hindra, att spekulanterna göra en vinst, som icke står i skälig proportion

till nyttan av deras verksamhet.

Det verksammaste korrektivet mot osund spekulation i vattenkraft utgöra

de reserver av outbyggd vattenkraft, som kronan och vissa större enskilda

företag inneha. Så länge dessa reserver räcka till — vilket ju kommer att

vara förhållandet under många decennier framåt — och med tillgång till ett

praktiskt taget hela landet omfattande ledninssnät kan från angivna reserver

ny kraft dirigeras till vilken landsända som helst. Det torde således icke före­

ligga behov för någon att söka förvärva sådan naturkraft, som genom över­

drivet pris skulle medföra förhöjning utöver det hittills normala kraftpriset,

lika litet som en eller ett fåtal spekulanter i vattenkraft av angivna skäl äro

i stånd att driva upp kraftprisnivån. Redan nu har Kungl. Maj:t dessutom

genom 1902 års lag örn elektriska anläggningar möjlighet att främja kraft­

tillförseln till en landsända, örn kraftpriset där skulle tendera att bliva för

högt, vartill kommer den direkta justering av kraftprisen, som kan ske ge­

nom de år 1938 i sagda lag införda bestämmelserna om prisreglering på

elektrisk kraft.

Av utredningen framgår, att det spekulativa innehavet är tämligen ringa.

Tidpunkten, då den icke på fasta händer placerade vattenkraften behöver

tagas i anspråk för landets kraftförsörjning, ligger flera decennier framåt i

tiden. Utredningen visar alltså, att lagen icke kan väntas få någon större till-

lämpning och alt denna i allt fall icke väntas inträffa förrän flera tiotal år

framåt i tiden. Det troliga är väl, att lagen aldrig kommer att tillämpas utan

att den endast möjligen kommer att verka som ett hot mot tredskande ström-

fallsägare och därmed även avskräcka från fortsatta spekulationer i ström­

fall. För sådant ändamål behöver lagen dock icke införas nu utan därmed

bör och kan anstå, till dess alt behovet av densamma framträder, d. v. s. då

någon strömfallsägare vägrar att till skäligt pris nyttiggöra strömfall, när

detsamma från det allmännas synpunkt sett bör utbyggas. Något sådant har

ännu icke inträffat. Det bör genom de sakkunnigas förslag vara tillräckligt

klarlagt, att en lag mot spekulation är att vänta, örn den visar sig behövlig,

och att företagare, som önska driva upp kraftprisen, således icke kunna på­

räkna möjlighet att göra vinst eller kanske ens att återfå sina kostnader.

Jämväl länsstyrelsen i Norrbottens län, svenska elektricitetsverks!örening­

en, svenska stadsförbundets styrelse och Skånes handelskammare lia avstyrkt

förslaget under åberopande av att något behov av lagstiftningsåtgärder för

närvarande icke förelåge.

40

Kungl. Maj.-ts proposition nr 44.

Även handelskammaren i Gävle har avstyrkt förslaget samt därvid anfört

bl. a. följande.

De sakkunniga synas ha förbisett, att spekulation måste ingå som ett nöd­

vändigt moment i så gott som all affärsrörelse, så länge intet effektivt medel

uppfunnits för att stabilisera konjunkturerna. I fråga om vattenkraften är

detta spekulativa moment av betydande omfattning, icke minst beroende

på den jämförelsevis långa tid, som måste åtgå för själva utbyggnaden. De

relativt stora kapitalinsatser som krävas fordra också ett aktgivande på ut­

vecklingen av penningmarknaden och de framtida kraftpriser, som kunna

väntas inträda. Många företag äro i behov av kraftreserver för att säkra

kraftbehovet för sin industriella utveckling. Genom konkurrenter eller obe­

höriga kan ett sådant företag, örn det nu framlagda lagförslaget genomföres,

nödgas avhända sig dessa reserver eller tvingas att självt vid en för företa­

get olämplig tidpunkt utbygga desamma. Här kan alltså just sådan osund

spekulation ingripa, som de sakkunniga enligt motiveringen velat förhindra.

Förslaget innebär ett nytt ingrepp i den redan förut starkt kringskurna

äganderätten till tast egendom utan någon annan påvisbar grund än en strä­

van att utvidga området för statens dispositionsrätt över naturtillgångar och

näringsliv. Den föreslagna lagstiftningen kommer att skapa stor osäkerhet

i fråga om rättsförhållandena. Den innebär ej blott att stat och kommun

skola få expropriationsrätt till enskildas produktionsmedel utan även, att

den enskilde skall få rätt att tillgodogöra sig annans enskilda produktions­

medel i en omfattning, som tidigare ej förekommit.------------ Förslaget, som

avses vara tillkommet i syfte att skapa åtgärder mot spekulation i vatten­

kraft, kan möjligtvis vara ägnat att motverka en i undantagsfall förekom­

mande osund sådan, men lägger desto större hinder i vägen för en ekono­

miskt betingad och för landets försörjning med vattenkraft nödvändig spe­

kulation.

Riksförbundet landsbygdens folk har uttalat sig i avstyrkande riktning samt

därvid anfört:

Även örn vattenkraftens tillgodogörande numera måste anses vara av så

stor betydelse ur såväl ekonomisk som social synpunkt att utökade lagstift­

ningsåtgärder kunna anses behövliga i det syfte, utredningen anger, måste

man likväl ställa sig betänksam över den reglering av initiativrätten beträf­

fande naturkraftens utnyttjande, som förslaget avser. Det innebär nämligen

ett betydande avsteg från hävdvunna begrepp örn äganderätt, och man måste

fråga sig, örn en sådan situation föreligger, att ett så djupgående ingripande

verkligen är motiverat.

Av naturliga skäl har efterfrågan på elektrisk kraft i nuvarande kristid

stigit^ oerhört och redan utbyggda vattenfall kunna icke tillgodose denna

efterfrågan. Stora nybyggnader pågå emellertid, som till en viss grad komma

att täcka den ökade efterfrågan. De sakkunniga förutsätta också, att efter­

frågan i någon mån kommer att minska, sedan nuvarande avspärrning upp­

hört, enär den elektriska kraften inom en hel del områden, där den nu an­

vändes, med all sannolikhet kommer att ersättas av kol och olja. Den pris-

reglerande inverkan, som kol- och oljepriset tidigare haft på prissättningen

av elektrisk kraft, kommer också med all sannolikhet att återuppstå, då vår

nuvarande avspärrning upphäves. Dessa faktorer måste ovillkorligen verka

dämpande på en eventuell spekulationslust i vad som hör till elektrisk energi.

Speknlationslusten måste också anses dämpad därigenom, att det tar en

relativt lang tid att bygga ut ett vattenfall, och att alltså de som äro intres­

serade av en sådan sak icke blott ha att räkna med den för ögonblicket gynn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

41

samma situationen ulan även måste tänka på det nya läge, som framdeles

kan uppstå, da kol- och oljeimporten blir fri. I ett sådant läge torde väl

knappast annat än i undantagsfall spekulation i råkraft kunna taga sådana

proportioner, att ägaren till densamma kan tilltöras oskäliga vinster. Det

framgår också att cirka 75 °/o av den outbyggda vattenkraften redan är pla­

cerad på fasta händer och således borta ur marknaden samt att endast 5 %

eller något mera finnes på spekulativa händer samt att största delen av den­

na vattenkraft står på gränsen mellan högvärdig och lågvärdig sådan. Detta

senare faktum måste även i väsentlig grad minska en eventuell spekulations-

lust, så länge relativt tillfredsställande tillgång på prima elektrisk råkraft

finnes. Det enda som kvarstår som spekulationsstimulerande torde vara, att

i nuvarande krissituation nied relativt god penningtillgång efterfrågan på

objekt för penningplacering på grund av inflationsrisken blivit så stor, att

även den outnyttjade vattenkraften blir föremål för sådan penningplacering.

Andra placeringsobjekt såsom jord, skog och stadsfastigheter torde emeller­

tid enligt vad erfarenheten visar ha större lockelse som placeringsobjekt för

dem, som under nuvarande tidsläge vilja placera pengar.

I flera yttranden har framhållits, alt den föreslagna expropriations­

rätten borde begränsas till sådana fall, då spekulativt

syfte föret un nes. Beträffande denna fråga och därmed närstående

spörsmål må här, utöver vad förut angivits, anmärkas följande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har härom anfört följande.

Att åtgärder vidtagas till förhindrande av osund spekulation i vattenkraft,

som vid ett framtida utbyggande av vattenfallen skulle leda till förhöjda kraft­

priser, synes vara ett allmänt intresse.

Såsom de sakkunniga själva anföra kan det emellertid i många fall vara

svårt att avgöra, huruvida ett förvärv av strömfall gjorts i sådant spekula­

tionssyfte eller ej. Ett planmässigt utnyttjande av vattenkraften måste under­

stundom med nödvändighet ske på lång sikt, och vederbörande kunna därför

lia anledning att i god tid tillförsäkra sig möjlighet till framtida utbyggnad.

Även om vederbörande icke kunna vara beredda att utan uppskov utbygga

vattenfallet, utgör dock under dylika omständigheter innehavet av strömfall

ingen fara för sådan spekulation, som bör förhindras.

Annorlunda ställer sig givetvis saken då köparen av ett strömfall ej har

för avsikt att själv tillgodogöra sig vattenkraften utan gjort förvärvet ute­

slutande i avsikt alt i en framtid kunna betinga sig ett förhöjt pris. Därest ett

allmänt intresse kräver vattenfallets utnyttjande, synes i dylikt fall möjlig­

het böra beredas till tvångsförvärv av vattenfallet. En dylik begränsning i den

enskildes rätt till vattnet torde vara motiverad av samhällets intresse att före­

bygga en spekulation i vattenkraft, som äventyrar strömfallets utbyggande å

lämplig tid och verkar förhöjande å kraftpriset.

Enligt den ifrågasatta ändringen i vattenlagen skulle expropriationsrätt till

vattenkraft under vissa förutsättningar medgivas, örn det ej kunde antagas

att den, som råder över vattenkraften, själv kommer att utan avsevärt dröjs­

mål utbygga strömfallet på ändamålsenligt sätt. Med hänsyn till vad förut

anförts angående innehav av strömfall såsom reserv för framtida behov sy­

nes en dylik bestämmelse icke vara lycklig. Där utbyggnaden av vattenfal­

let visas utgöra ett led i ett planmässigt tillgodogörande av vattenkraften,

synes vederbörande icke böra utsållas för risken att tvångsvis berövas sin

rätt till vattenfallet även om utbyggnaden icke kan antagas komma till

stånd förrän efter avsevärd lid. Bcsiämmelscn i fråga torde därför böra givas

en formulering, varav framgår, att den ifrågavarande expropriationsrätten

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

endast utgör ett ingrepp mot osund spekulation i vattenkraft. Därest detta

icke skulle låta sig göra, synes den föreslagna lagändringen icke böra komma

till stånd.

Sveriges industriförbund — som på sätt förut nämnts redan av andra skäl

avstyrkt förslaget — har uttalat:

En expropriationslagstiltning av föreslagen typ möter även i andra avse­

enden än hittills berörts allvarliga betänkligheter. Dit bör främst räknas, att

den föreslagna expropriationsrätten -— vars enda syfte uppgives vara att

förebygga spekulation -— likvisst icke begränsats till sådana fall, då spekula­

tivt syfte verkligen förefinnes, utan kan medgivas alldeles oberoende av att

sådant syfte i det särskilda fallet påvisas. Härom lia de sakkunniga endast

uttalat, att de icke funnit möjligt att genomföra en dylik begränsning av ex­

propriationsrätten. Följden torde därför bliva att en strömfallsägare, för vil­

ken fallets utnyttjande i spekulativt syfte är alldeles främmande -— han bar

förvärvat fallet uteslutande såsom en reserv för egna kommande behov —

ändock löper risken att efter expropriation nödgas avstå från fallet. Falläga­

ren kan härigenom berövas möjligheten att på det sätt han åsyftat verkställa

en planerad utvidgning av den rörelse, för vilken strömfallet varit avsett.

Industriföretag, som för sin egen rörelse inneha eller ämna förvärva out­

byggda vattenfall, komma alltså genom den föreslagna lagstiftningen att bi­

bringas en besvärande ovisshet rörande möjligheterna att i en framtid ut­

nyttja dessa vattenfall. För närvarande plägar den industri, som äger vatten­

fall, innan dessa utbyggas utföra de nyanläggningar, som kräva elektrisk

kraft. Av den föreslagna lagstiftningen skulle industrien kunna tvingas att

för mötande av expropriationsanspråk först utbygga vattenfallen och sedan

utföra erforderliga nyanläggningar, en ordning som ur industriens synpunkt

måste te sig oförnuftig.

Industriförbundet bär hemställt, att därest de sakkunnigas förslag skulle

läggas till grund för lagstiftningen, i lagtexten måtte införas ett tillägg av

innebörd, att expropriationsbeslut finge meddelas endast beträffande ström­

fall, som förvärvats i uppenbar avsikt att genom försäljning utan utbyggnad

tillföra vederbörande oskälig vinst. Förbundet har vidare hemställt, att från

lagstiftningen måtte undantagas vattenkraft, som förvärvats före lagens

ikraftträdande.

I detta sammanhang må även nämnas, att förbundet föreslagit den in­

skränkningen i den förordade expropriationsrätten, att som villkor för den­

samma uppställdes att expropriationssökanden icke hade tillgång till eget

vattenfall som lämpligen kunde utbyggas. Förbundet har påpekat, att sökan­

den kunde finna det med sin fördel förenligt att söka förvärva annans vat­

tenfall och att reservera det egna fallet för framtida behov. Om sökanden

förfogade över eget vattenfall, borde expropriationsrätt rimligtvis icke med­

givas honom även om del egna fallet skulle ställa sig något dyrare att ut­

bygga än det expropriationsansökningen avsåge.

Även svenska vattenkraftföreningen, vilken som nämnts avstyrkt förslaget,

har hemställt, att därest en expropriationsrätt likväl skulle införas, denna

måtte begränsas så att den gällde endast mot ägare, som mot ersättning för­

värvat sitt strömfall efter lagens ikraftträdande och i uppenbart spekulativt

Kunell. Maj.ts proposition nr 44.

43

syfte. Härvid har föreningen framhållit, att enligt förslaget expropriationsrät­

ten kunde riktas även mot fallägare, som bevarat sitt strömfall i fullt lojalt

syfte för att försäkra sig om tillgång till kraft, när sådan erfordrades för en

planmässig utökning av fallägarens verksamhet. Så vore förhållandet med ett

flertal industriföretag och distributionsföretag. För dem skulle det kunna

bliva till stor olägenhet, om de skulle berövas den påräknade säkerheten att

själva få förfoga över och bestämma tidpunkten för ulbyggande av ett reser­

verat strömfall. Dessa företag skulle måhända anse sig föranlåtna att i förtid

och således på ekonomiskt olämplig tidpunkt utbygga vattenfallet. Icke heller

i övrigt kunde det ur allmän synpunkt vara lämpligt att sålunda störande

ingripa i en industris eller eli distributionsföretags planerade utveckling. Den

av föreningen begärda begränsningen av lagens tillämpningsområde vore även

önskvärd för att icke ändamålet med lagstiftningen att bekämpa den osunda

spekulationen så småningom skulle trängas i bakgrunden och lagen tilläm­

pas för vid dess tillkomst icke avsedda syften.

Uttalanden i samma riktning lia gjorts av handelskammaren i Gävle, Stora

Kopparbergs bergslags aktiebolag och Stockholms superfosfat fabriks aktie­

bolag, varvid förstnämnda bolag anfört bl. a. följande.

De sakkunniga framhålla å ena sidan, att förslaget är riktat mot spekula­

tionsköp, men föreslå å andra sidan, att lagtexten får sådan avfattning, att

lagen även riktar sig mot andra köp. Förklaringen härtill är uppenbarligen

icke av lagteknisk natur; den uppenbara avsikten är, att även ali på enskilda

fasta händer liggande vattenkraft skall kunna bliva föremål för expropria­

tion. Det förefaller, som örn de sakkunniga tänkt sig, att den del av den

outbyggda kraften, som nu ligger på enskilda fasta händer och sålunda utom

prisförhöjande spekulationer, efter expropriationsförfarande skulle bliva ut­

byggd för att därigenom ryckas in i marknaden och verka prisreglerande på

den del, enligt de sakkunnigas uppgift omkring fem procent, som ligger

i spekulativa händer. Då sistnämnda vattenkraft angives stå på grän­

sen mellan högvärdig och lågvärdig kraft, hava väl de sakkunniga befa­

rat, att denna kraft icke skulle locka till expropriation. Eljest läge det väl

närmast till hands att rikta expropriationsrättens udd uteslutande mot spe­

kulationsköp. Säkerligen skulle det kunna läggas i vattendomstolarnas hän­

der att efter utredning avgöra, örn ett visst köp vore spekulationsköp eller

icke.

Bolaget är ägare till såväl utbyggda som outbyggda vattenfall. De äro av

bolaget inköpta uteslutande med syfte, att bolaget självt skulle komma att

utbygga desamma. Förvärven hava skett på ett tidigt stadium, i flertalet fall

i slutet av 1800-talet, för att bolaget därigenom skulle vara försäkrat örn till­

gång till naturkraft i den mån dess industri utvecklades. Det har sålunda

icke varit några köp på spekulation i den mening, som i lagförslaget avses.

Tvärtom hava dylika spekulationsköp beträffande de av bolaget förvärvade

vattenfallen förhindrats därigenom, att de kommit i bolagets ägo. Örn för­

slaget upphöjdes till lag, skulle möjlighet beredas annan att expropriera bola­

gets ännu oulbyggda strömfall, därest bolaget icke utan dröjsmål funne med

sin verksamhet förenligt att självt utbygga desamma. Hitintills har utbygg­

naden av bolagets vattenfall föregåtts av utförande av nyanläggningar inom

den del av dess industri, som kräver elektrisk energi. Det vore ju bakvänt att

handla i motsatt ordning, d v. s. först utbygga strömfallen och därefter verk­

ställa nyanläggningar inom industrien för att få avsättning för kraften. Skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

bolaget bliva berövat sina kraftreserver i de outbyggda strömfallen, skulle

detta komma att hindra eller helt omöjliggöra den vidare utvecklingen av

dess storindustri. Förslagets genomförande skulle uppenbarligen komma att

medföra sådana följder, direkta och indirekta, att det enskilda initiativet till

nyskapelser inom storindustriens område därmed skulle bliva hårt beskuret.

Bakom bolagets förvärv av vattenrätter ligga omfattande arbeten och kost­

nader. Bolagets förvärv avse icke strömfall, däri majoriteten innehafts av

en eller ett fåtal säljare. Som ett exempel kan nämnas, att ett av bolagets

ännu outbyggda vattenfall av bolaget förvärvats genom 205 särskilda fång

det första tillkommet år 1894 och det senaste år 1939. Ännu återstår för bola­

get att komplettera köpet med ytterligare andelar. I detta liksom i andra före­

kommande fall har genom bolagets åtgärder under loppet av flera tiotal år

majoriteten i strömfallen blivit samlade på en hand och därmed möjlighet be­

reus att desamma kunna utbyggas.

Bolaget har vidare framhållit, att det skulle stå i strid mot gällande rätts­

principer att giva den nya lagen retroaktiv verkan. Den enskilde, som under

hägn av gällande lag förvärvat en rätt, borde icke genom en nytillkommen

lag kunna tvingas att till förmån för annan enskild avstå samma rätt.

Även länsstyrelsen i Kopparbergs län har påpekat, att några övergångsbe­

stämmelser icke föreslagits, varför möjlighet skulle finnas — åtminstone teo­

retiskt — att ingripa mot förvärv av strömfall som ett företag tidigare gjort

för att under en följd av år försäkra sig om vattenkrafttillgång för succes­

siv utbyggnad i mån av behov, en spekulation som måste anses berättigad och

förutseende. Handelskammaren i Gävle har likaledes framhållit, att lagen ej

borde äga tillämpning å vattenkraft, som förvärvats före lagens ikraftträ­

dande.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att Skånes handelskammare före­

slagit, att expropriationsmedgivande ej borde kunna meddelas med mindre

strömfallet i fråga av dess ägare förvärvats efter ingången av år 1937. Som

stöd därför har handelskammaren framhållit, att vattenkraft som förvärvats

därförinnan knappast numera innehades i spekulativt syfte. Handelskam­

maren har därjämte ifrågasatt, huruvida icke lagstiftningen borde begränsas

till strömfall i Norrland eller eventuellt norr örn Dalälven, enär några spe­

kulationstendenser i vattenkraft sedan lång tid tillbaka icke förekommit i

södra och mellersta Sverige.

Angående förslagets bestämmelse, att expropriationsrätt är utesluten

om det kan anses framgå att strömfallet även utan ingripan­

de kommer att utan avsevärt dröjsmål utbyggas på

ändamålsenligt sätt, har Sveriges industriförbund anfört följande.

Expropriationsrätt är enligt förslaget utesluten för den händelse strömfalls-

ägaren själv kommer att utbygga strömfallet utan avsevärt dröjsmål. Enligt

motiven bör detta under normala förhållanden tolkas så, att ägaren kan räkna

med ett uppskov av ett eller annat år, innan han behöver påbörja fallets ut­

byggnad. Detta anstånd torde emellertid mången gång vara allt för kort för

att bereda fallägaren skäligt rådrum. Det synes i hög grad obilligt mot en

fallägare, som förvärvat sitt strömfall med tanke på utbyggnad inom en jäm­

förelsevis kort tid, exempelvis efter fem å tio år, att antingen behöva verk­

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

45

ställa utbyggnaden vida tidigare än som ur hans egen synpunkt erfordras

eller också nödgas avstå från fallet. De sakkunniga framhålla visserligen, att

om fallägaren i en sådan situation utbygger fallet, bör det naturliga vara att

den som påkallat expropriation och därigenom tvingat fallägaren till utbygg­

nad förbinder sig att köpa elektrisk kraft från kraftstationen i fråga intill

dess strömfallets ägare själv blir i behov av kraften. En sådan skyldighet för

expropriationssökanden synes dock i fallägarens intresse böra komma till ut­

tryck icke blott i lagens motivering utan i själva lagtexten. Även örn falläga­

rens intresse tillvaratages på detta sätt, kvarstår emellertid ur hans synpunkt

den avsevärda olägenheten, att han för att möta ett expropriationsanspråk

kan nödgas företaga en utbyggnad på en med hänsyn till utbyggnadskostna-

den olämplig tidpunkt. På nu anförda skäl får förbundet hemställa, att då

expropriationsansökan ingivits, ägaren av strömfallet, om skäl därtill före­

ligga, skall vara berättigad till ett betydligt längre anstånd med påbörjandet

av fallets utbyggnad än vad förslaget medgiver.

Även svenska vattenkraft!Greningen har gjort ett uttalande av samma in­

nebörd.

Beträffande förslagets bestämmelse, att befogenheten att med­

giva expropriationsrätt skall tillkomma Kungl. Majit,

ha handelskammaren i Gävle samt Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag

och Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag ifrågasatt, huruvida icke sagda

befogenhet i stället borde tillkomma vattendomstol. Vid ett så allvarligt ingri­

pande i den enskildes ägande- och förfoganderätt som förslaget kunde med­

föra borde denne ha möjlighet att få saken prövad i mer än en instans.

Förslagets ståndpunkt att expropriationsrätt skall kunna medgivas k r o-

nan, kommun eller annan, som är beredd att utan

uppskov utbygga strömfallet i fråga, har ävenledes föranlett vissa

erinringar. Länsstyrelsen i Jämtlands län har sålunda anfört följande.

Denna bestämmelse skulle bland annat innebära att en enskild storindustri

i en del av landet skulle kunna för att tillgodose sitt planmässiga behov

tvångsvis ta i anspråk och bortlransportera vattenkraft från andra delar av

landet. Särskilt betänkligt synes detta i betraktande av de bestämmelser örn

begränsning av nu gällande rätt för vattenkraftägare att erhålla ersättnings-

kraft, som förslagets 9 kap. 13 § innefattar. En tillämpning av dessa be­

stämmelser kan medföra att från en kraftproducerande bygd tvångsvis för

enskilt behov borttransporteras kraft som bygden själv för sin utveckling

framdeles behöver. Därest det med hänsyn till landets allmänna kraftbehov

befinnes nödvändigt att införa en speciell expropriationsrätt beträffande vat­

tenkraften, vilket kan synas tveksamt med hänsyn till den relativt ringa del

av landets vattenfallsvärden, varå denna rätt enligt föreliggande utredning

skulle få tillämpning, hör i varje fall enligt länsstyrelsens mening de expro-

priationsberättigades krets begränsas till kronan och kommun eller dylik

samfällighet. På det sättet erhålles åtminstone en saklig garanti för alt än­

damålet med expropriationen är av den art att det kan betecknas såsom

av väsentlig betydelse för det allmänna. Även med denna begränsning torde

syftet med den föreslagna expropriationsrätten bliva fullt tillgodosett, då i

varje fall kronan genom sitt organ, vattenfallsstyrelsen, har alla förutsätt­

ningar alt genom kraftöverföring eller samköming med andra intressent-

grupper utnyttja exproprierad vattenkraft på ett siitt, som kan komma det

allmänna på bästa sätt till nytta.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Enligt förslaget har vidare den som berättigats att expropriera vattenkraf­

ten i visst strömfall möjlighet att få uppskov med strömfallets utbyggnad

under avsevärd tid. I detta avseende är 11 kap. 63 § jämförd med 2 kap.

22 § vattenlagen tillämplig. Uppskovet kan alltså omfatta både tio år och

mera. På sätt de sakkunniga själva framhållit är en sådan tid alldeles för

lång i mål som här avses. Under en tioårsperiod kanske den ursprungliga

fallägaren själv både velat och kunnat utbygga sitt vattenfall på ändamåls­

enligt sätt, därest icke expropriationen betagit honom möjligheten därtill. I

varje fall bör nu berörda förhållande utgöra ytterligare ett skäl att ej till­

erkänna enskild kraftproducent expropriationsrätt.

I samma riktning bär vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol

uttalat sig. Vattenrättsdomaren funne behovet av lagstiftning för att mot­

verka spekulation i vattenkraft vara tämligen begränsat. Det vore möjligt

att den föreslagna lagstiftningen, örn den genomfördes, skulle få betydelse

huvudsakligen därigenom att den öppnade en bekväm väg för vattenbygg-

nadsintressenter att förvärva strömfall, oavsett huruvida ett tvångsförvärv

i det särskilda fallet rättfärdigades av det ändamål, vilket angåves såsom

det huvudsakliga syftet med lagstiftningen. Med hänsyn härtill syntes det

tvivelaktigt, huruvida expropriationsrätt borde tillkomma andra än kronan

och kommun.

I motsats till grundtanken i dessa erinringar har kammarkollegiet fram­

hållit, att likställandet av kommunala och enskilda företag med statliga icke

blivit fullt genomfört i förslaget. Den som sökte expropriation måste ha

verkställt utredningar och kunna föra bevisning om att förutsättningarna

för expropriationsrätt förelåge. Det syntes emellertid vara ytterst ovisst örn,

med lagförslagets utformning, kommun eller enskild skulle vilja och kunna

påkosta utarbetandet av de omfattande utredningar och prognoser, vilka

skulle erfordras för medgivandet till expropriation. I realiteten komme där­

för ingalunda att råda den likställighet mellan å ena sidan kronan och å

andra sidan kommun eller annan, som de sakkunniga ansett erforderlig

med hänsyn till vattenlagens princip örn likställighet mellan alla olika före­

tagare, ulan syntes kronan vid förslagets genomförande komma att intaga

en helt dominerande ställning.

I detta sammanhang bär kammarkollegiet även berört förslagets bestäm­

melse, att rätt till vattenkraft som tillkommer kronan ej

ma upplatas utan riksdagens samtycke, samt har härom an­

fört följande.

Vad sålunda föreslagits bör jämföras med dels vad de sakkunniga an­

fört om kronans likställighet med kommun eller annan dels ock med vad

de sakkunniga anföra angående giltigheten av vattenlagens bestämmelser örn

ägarens av majoriteten i vattenfallet, respektive ena strandägaresidan, rätt

att taga i anspråk även övriga delar av vattenfallet. Vad de sakkunniga

föreslå härutinnan synes innebära ett upphävande av gällande vattenlags

nyssberörda bestämmelser i vad avser kronan. Detta strider mot den av de

sakkunniga hävdade grundsatsen i vattenlagen örn likställighet mellan kro­

nan samt kommun och annan.

I fråga om de sakkunnigas förslag, att riksdagens medverkan skulle er­

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

47

fordras i varje särskilt fall, må vidare ur principiell synpunkt framhållas,

att institutet därmed mister karaktären av »expropriation» gentemot kro­

nan. Det blir i det enskilda fallet i stället fråga örn ett statsmakternas med­

givande till försäljning av kronans rätt till vattenfall, ehuru sättet för be­

stämmandet av ersättningen för kronans andel må ske i samma ordning

som vid expropriation av enskild tillhörig vattenfallsandel.

Ytterligare är att erinra, att enligt gällande författningsbestämmelser i åt­

skilliga fall riksdagens medverkan icke behöves för avyttring av kronan

tillhörigt vattenfall eller del i vattenfall. Kollegium hänvisar i detta hänseen­

de till bestämmelserna i dels Sv. förf.-saml. 1942, n:ris 612 och 615, an­

gående respektive av riksdagen lämnat bemyndigande att försälja kronan

tillhörig fast egendom m. m. och upplåtelse för expropriationsändamål av

nyttjanderätt och servitutsrätt till kronan tillhörig fast egendom, dels den

ecklesiastika försäljningslagen, dels ock Sv. förf.-saml. 1942, nr 48, angående

ändring i bysamfällighetslagen.

Något skäl för att ändra sålunda gällande bestämmelser angående rätt

för annan att enligt vattenlagens bestämmelser taga i anspråk kronan till­

hörig vattenrätt eller att utan riksdagens medverkan enligt sistberörda för­

fattningar förvärva kronan eller ecklesiastik egendom tillhörande vattenrätt

föreligger ej och torde ej heller av de sakkunniga hava åsyftats.

Handelskammaren i Gävle, som enligt vad ovan nämnts förordat att be­

fogenheten att medgiva expropriationsrätt borde tillkomma vattendomstol,

har tillika framhållit, att medgivande av Kungl. Majit och riksdagen till

expropriation av kronan tillhörig vattenkraft icke syntes böra krävas. Han­

delskammaren har i detta sammanhang erinrat om att vattendomstolen en­

ligt 2 kap. 5 § vattenlagen kunde medgiva lösningsrätt även till kronans

egendom.

Västerbottens läns elektriska förening har uttalat önskemål, att Kungl.

Majit utan riksdagens hörande skulle äga upplåta kronan tillhörig vatten­

kraft inom lappmarken. Såsom gräns för storleken av vattenkraft som finge

upplåtas utan riksdagens hörande kunde sättas 1 000 naturhästkrafter vid

normalt oreglerat lågvatten. Inom lappmarken och särskilt ovan odlings-

gränsen därstädes funnes knappast någon enskild vattenkraft, som vore

användbar, samtidigt som endast enskilt initiativ kunde förväntas leda till

vattenkraftutbyggnader för ortsbehov inom dessa områden. Om varje så­

dant mindre ärende skulle gå till riksdagen, bleve tidsutdräkten alltför stor

mellan planering och utbyggnad.

Svenska elektricitetsverks!föreningen har hemställt, att vattenkraft, som

ägdes av kommunala elektricitetsverk, måtte beredas en undantagsställning

liknande den som enligt förslaget tillkomme staten tillhörig vattenkraft. Det

måste anses mindre lämpligt att exempelvis en industri skulle kunna rikta

expropriationsanspråk mot en kommun såsom strömfallsägare och kommu­

nen på så sätt skulle kunna tvingas att finansiera anskaffningen av kraft åt

det enskilda företaget.

Beträffande bestämmelserna örn förfarandet i expropriations-

ä rend et lia riksförbundet landsbygdens folk och Stockholms superfosfat

fabriks aktiebolag uttalat, att den föreslagna tiden av ett år, inom vilken

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

delägare i strömfall i regel hade att avgiva yttrande över expropriationsan-

sökning, vore alltför kort.

Rörande frågan, huruvida ersättning genom kraftöverfö­

ring bör lämnas den som genom expropriation berövats vattenkraft, har

länsstyrelsen i Jämtlands län anfört följande.

Beträffande den föreslagna lydelsen av 9 kap. 13 § vattenlagen må fram­

hållas, att en vattenkraftägare, vars vattenrätt tages i anspråk genom expro­

priation, kommer i väsentligt sämre läge i fråga örn möjlighet att erhålla

ersättningskraft än en minoritet, vars andel i ett strömfall exploateras med

stöd av vattenlagens nuvarande bestämmelser. I senare fallet skall regelmäs­

sigt ersättning utgå genom tillhandahållande medelst överföring av motsva­

rande kraftbelopp. I förra fallet skall enligt förslaget ersättning utgå på dy­

likt sätt endast i den mån den fastighet, till vilken vattenkraften hört, kan

påvisa behov av kraft eller, om vattenkraften varit avsedd för viss anlägg­

ning eller ort, endast därest ersättningstagaren är berättigad att överföra

kraftbelopp, som tillerkännes honom, och berörda anläggning eller ort kan

visas lia behov av kraften.

Enligt motiven får expropriationsrätt ej medgivas, då eljest expropria-

tionsherättigad sökande förut innehar sådan andel i strömfallet att han en­

ligt bestämmelserna i 2 kap. vattenlagen har vitsord att utbygga det. Å andra

sidan skall den föreslagna expropriationsrätten gälla all vattenkraft i ström­

fallet, ej blott den majoritet som eventuellt är samlad på en hand. I förra

fallet blir minoriteten bibehållen vid sina nuvarande rättigheter enligt vat­

tenlagen; i senare fallet beskäras dessa rättigheter för samtliga förutvarande

vattenrältsägare. Nu berörda konsekvenser av förslaget synas ej tillfreds­

ställande, även om fog finnes för de sakkunnigas argumentering att, därest

även vid tillämpning av expropriationsförfarandet ersättning såsom regel

skulle utgå medelst kraftöverföring, syftet med det nya stadgandet i 1 kap.

14 § skulle kunna förfelas, enär den som innehar strömfallet skulle få detta

utbyggt på annans risk och själv komma att disponera över kraften på sätt

honom lyster.

Emellertid torde man ej kunna bortse från att åtskilliga outbyggda ström­

fall, vilkas vattenkraft enligt lagförslaget skulle kunna bli föremål för expro­

priation, utan tanke på spekulation förvärvats och innehas i sylte att säker­

ställa ett framtida krafthehov, avsett för utvidgning eller nyskapande av in­

dustri, för bygdens elektrifiering eller dylikt. Visserligen säges i motiven, att

hänsyn skall lagas till det lokala behovet vid prövning av en expropriations-

fråga, men om expropriationsrätt med hänsyn till allmänna intressen bevil­

jas i syfte att åstadkomma utbyggnad av visst strömfall måste ju reglerna i

9 kap. 13 § tillämpas i fråga om reservation av kraft för det lokala behovet.

Särskilt då det gäller strömfall, vars vattenkraft helt eller delvis avsetts för

överföring till viss anläggning eller ort, lärer det med lagrummets föreslagna

avfattning och de villkor, som där uppställts, i många fall bliva svårt även

för ägaren av ett för fullt befogat ändamål förvärvat vattenfall att kunna

få erforderlig ersättningskraft för nyssberörda ändamål. Om den expropria-

tionsberättigade då ej frivilligt reserverar sådan kraft, kan bygdens utveck­

ling bli lidande härav. Nu gällande bestämmelser rörande skyldighet att till­

handahålla bygdekraft, vilka väl skola gälla även vid utbyggnad av ström­

fall med stöd av expropriation, utgöra ej tillfyllestgörande garanti i föreva­

rande avseende, då bygdekraften endast är avsedd för vissa speciella ända­

mål och sagda bestämmelser i praktiken knappast kunna förväntas bliva till-

lämpade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

49

Ytterligare en synpunkt bör framhållas. För ett rationellt utnyttjande av

vattenkraften är det ofta lämpligt att gemensamt utbygga två eller flera var

för sig utbyggnadsvärdiga strömfall i samma vattendrag. Om nu ägaren av

majoriteten i ett strömfall vill på nyss antytt sätt utbygga såväl detta som ett

annat strömfall, vars ianspråktagande förutsätter expropriationsrätt, och dy­

lik rätt beviljas, komma delägarna i det senare fallet enligt föreliggande för­

slag i ett sämre läge än minoritetsägame i det förra med avseende å rätten

till ersättningskraft. Denna konsekvens synes ej önskvärd.

På grund av det nu anförda kan länsstyrelsen för sin del ej tillstyrka den

föreslagna ändringen av 9 kap. 13 § vattenlagen. Frågan, huru i föreva­

rande avseende bör förfaras för att samtliga berättigade intressen skola be­

hörigen tillgodoses, torde behöva ytterligare utredas.

Även svenska vattenkraftföreningen har uttalat, att minoritetsägare i ström­

fall icke borde försättas i sämre läge, örn strömfallet exproprierades enligt

förslaget än om det utbyggdes med tillämpning av 2 kap. 5—7 §§ vattenla­

gen. Sådana minoritetsandelar torde mycket ofta vara av betydelse för att

tillgodose behovet av kraft för bygden eller för lokal industriell verksamhet.

Ersätiningsreglerna borde därför utformas i överensstämmelse med vatten­

lagens bestämmelser om ersättning vid tvångsförvärv enligt nämnda para­

grafer.

Departementschefen.

Allmänna synpunkter.

Den svenska vattenrätten vilar på den principen, att rätten till vatten är

förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet finnes. Rätten att till­

godogöra sig vattnet såsom drivkraft tillkommer alltså principiellt grundens

ägare. I vattenlagen har vattenkraftintresset tillgodosetts genom betydande

befogenheter att för genomförande av ett kraftföretag göra intrång i annans

rätt. Såsom framhölls under förarbetena till lagen ha dessa förmåner tiller­

känts vattenkraftintresset med hänsyn till den stora betydelse från allmän

synpunkt som är förenad med vattenkraftens tillgodogörande. Å andra sidan

ha på grund av de allmänna intressen som sålunda äro förbundna med vat­

tenkraftens användning vissa inskränkningar stadgats i strömfallsägarens

förfoganderätt över vattenkraften.

För närvarande är en betydande del av vattenkraften i våra vattendrag

tagea i anspråk i produktionens tjänst. Av de sakkunnigas utredning fram­

går sålunda, att omkring en tredjedel av den till ungefär 36 000 miljoner

kilowattimmar per år beräknade totala utbyggnadsvärda krafttillgången i

vårt land redan är utbyggd. Av återstående två tredjedelar kan den ena anses

högvärdig, d. v. s. medföra en ^byggnadskostnad som icke väsentligt över­

stiger utbyggnadskostnaden vid de redan utbyggda fallen, medan utbyggan­

det av den sista tredjedelen medför så stora kostnader, att den icke kan be­

traktas som högvärdig. Med utgångspunkt från en uppskattad årlig kraft-

produktionsökning av 400 miljoner kilowattimmar lia de sakkunniga beräk­

nat, att all högvärdig vattenkraft skulle vara utbyggd omkring år 1980 samt

den icke högvärdiga kraften ett antal år in på 2000-talet. Dylika beräkningar

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 44.

4

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

kunna visserligen endast giva en ungefärlig bild av den troliga utvecklingen

framdeles, vilken är beroende på så ovissa faktorer som teknikens utveck­

ling och det allmänna ekonomiska läget. Så mycket torde likväl vara tydligt,

att utbyggnaden av landets vattenkraft nu nått ett sådant stadium, att den

tidpunkt är skönjbar, då åtminstone den högvärdiga naturkraften i stort sett

kommer att vara tagen i anspråk. Den utveckling som sålunda ägt rum ak­

tualiserar vissa spörsmål som förut icke varit så framträdande.

För en gynnsam utveckling i fortsättningen av den svenska kraftindustrien

torde en viss planmässighet vid utbyggnaden av våra vattenkrafttillgångar

vara erforderlig. Att det vid varje tidpunkt för utbyggnad lämpligaste ström­

fallet i första hand kommer till användning i produktionens tjänst är nämli­

gen av stor ekonomisk betydelse för kraftindustrien i stort. Det torde i re­

gel vara fördelaktigast att den högvärdiga kraften tages i anspråk innan den

lågvärdiga kommer i fråga. För vinnande av ett gott ekonomiskt resultat är

det vidare ofta påkallat, att samtliga strömfall i ett vattendrag utbyggas in­

nan strömfallen i ett annat vattendrag tagas i anspråk. Vid en fullständig ut­

byggnad av ett vattendrag kan nämligen en verkställd reglering av vattnets

avrinning ur tillgängliga vattenmagasin mången gång utnyttjas vid ett fler­

tal kraftstationer och kostnaden för regleringen sålunda fördelas. Reglering

av vattendragens källsjöar har under senare år fått ökad betydelse genom den

samköming mellan kraftverken som kommit till stånd. Att våra strömfall

utbyggas i viss ordning torde även betingas av deras belägenhet i förhållande

till redan förefintliga kraftledningar. Vikten av att tillgänglig vattenkraft ut-

bygges i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har särskilt framträtt under

nu rådande förhållanden, då importen av stenkol och drivmedel varit försvå­

rad eller förhindrad.

En följd av strömfallsägarens rådighet över vattenkraften är, att han själv

äger frihet att välja tiden för utbyggnad. För den händelse rätten till ett

strömfall är fördelad på olika händer, kan den som har rätt till större delen

eller ena sidan av strömfallet påkalla att utbyggnad kommer till stånd när

han finner för gott. Det är givet, att strömfallsägaren eller majoritetshava-

ren anlägger ekonomiska synpunkter på frågan om och när utbyggnad bör

ske. Såsom de sakkunniga framhållit möjliggör emellertid denna rådighet

över strömfallet ej blott att välja en för företagaren ekonomiskt gynnsam

tidpunkt för utbyggnad av fallet utan även att dröja därmed längre än

som från allmän synpunkt är önskvärt. Den som råder över vattenkraften i

strömfallet kan bålla på detta i syfte att tilltvinga sig en oskälig ersättning

av den som önskar förvärva och nyttiggöra fallet eller för att eljest bereda

sig en vinst genom en väntad prisstegring på vattenkraft. Även örn härigenom

utbyggnad hittills icke blivit förhindrad, torde icke kunna bortses från att

den möjlighet till spekulation i vattenkraft som sålunda förefinnes kan in­

nebära en fara för att de till vattenkraften knutna allmänna intressena kom­

ma i efterhand. En från hela landets synpunkt önskvärd utbyggnad av ett

visst strömfall som står i tur att tagas i anspråk kan förhindras eller fördrö­

jas och ett planmässigt utnyttjande av våra vattenkrafttillgångar försvåras,

med en stegring av priset på elektrisk energi som följd. Den lojala vatten­

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

51

kraftindustrien kan genom dylik spekulation tvingas att för säkerställande

av sitt behov av naturkraft på ett alltför tidigt stadium uppköpa strömfall

i ändamål att förekomma dem som i spekulationssyfte vilja förvärva vatten­

kraft. Det är tydligt, att genom en sådan osund konkurrens om naturkraften

priset på denna pressas i höjden.

Av de sakkunnigas utredning torde framgå, att under senare år vissa ten­

denser till spekulation i vattenkraft kommit till synes. 1942 års riksdag har

som förut berörts påpekat detta förhållande. Den verkställda utredningen

giver emellertid därjämte vid handen, att en betydande kvantitet vattenkraft

redan finnes på fasta händer. De förvärv av naturkraft som skett på senare

tid ha sålunda i allmänhet avsett att tillgodose köparens eget behov av kraft,

varvid dock detta behov mången gång icke varit omedelbart förestående utan

tämligen avlägset. Enligt en av de sakkunniga med ledning av förhållandena

år 1942 verkställd överslagsberäkning motsvarade den kvantitet outbyggd

men utbyggnadsvärd vattenkraft som då innehades av kronan eller eljest fun­

nes på fasta händer åtminstone 18 000 miljoner kilowattimmar per år eller

omkring 75 procent av all outbyggd men utbyggnadsvärd vattenkraft, medan

av sådan vattenkraft omkring 5 procent eller något mera antogs finnas på

spekulativa händer. Den senare andelen ansågs av de sakkunniga till största

delen utgöras av sådan vattenkraft, som står på gränsen mellan högvärdig

och lågvärdig. Såsom de sakkunniga framhållit är emellertid att märka, att

under tiden närmast före verkställandet av denna beräkning betydande kvan­

titeter högvärdig vattenkraft övergått från spekulativa till fasta händer.

Med hänsyn till den jämförelsevis begränsade omfattning i vilken spekula­

tion i vattenkraft förekommit har i flera yttranden över de sakkunnigas för­

slag uttalats den uppfattningen, att några åtgärder mot spekulation icke vore

av behovet påkallade eller att därmed i allt fall borde anstå till dess behovet

blivit mer påtagligt. För egen del kan jag medgiva, att hittills framkomna

spekulationstendenser icke kunna sägas vara av den omfattning, att de ingiva

mera allvarliga farhågor för den svenska kraftindustriens sunda utveckling.

Den stora del av den outbyggda kraften som innehaves av staten eller eljest

finnes på fasta händer torde utgöra ett hinder för en mer omfattande spe­

kulation. Särskilt statens andel torde härvid vara av betydelse. Å andra sidan

innebär det förhållandet, att en så betydande del av naturkraften är placerad

på fasta händer och således boria ur marknaden, vissa möjligheter att spe­

kulera i höga priser för den återstående delen av den outbyggda kraften,

överhuvud måste det enligt min mening beaktas, att det är ett samhällsin­

tresse av .största vikt att såvitt möjligt förhindra att tillgodogörandet av våra

vattenkrafttillgångar försvåras till följd av spekulation. Även med hänsyn ta­

gen till att kostnaden för förvärv av naturkraften utgör endast en mindre del

av den sammanlagda kostnaden för elektrisk kraft äro olägenheterna härav

från allmän synpunkt uppenbara. Det må också framhållas, att innehav av

vattenkratt i spekulationssyfte innebär en förhållandevis mindre fara för det

allmänna så länge tillgången på naturkraft är god, men att olägenheterna

bliva mer betydande i den mån utbyggnaden fortskrider. Svårigheterna att er­

hålla lämplig vattenkraft till skäligt pris kunna sålunda i en ej alltför avläg­

52

Kungl. Majlis proposition nr 44.

sen framtid bliva mer framträdande. Det torde vara lämpligare att ingripa

mot spekulation på ett tidigt stadium än att vänta därmed till en tidpunkt, då

utbudet av vattenkraft från andra håll minskat och spekulationen till följd

därav fått motsvarande större möjligheter att göra sig gällande. Med hän­

syn till det anförda finner jag övervägande skäl tala för att åtgärder mot spe­

kulation i vattenkraft nu vidtagas. Såsom min företrädare i ämbetet uttala­

de i samband med att bemyndigande utverkades för tillkallande av de sak­

kunniga torde denna fråga kunna avgöras utan samband med den mera om­

fattande utredning angående kraftförsörjningen i riket överhuvud, varom

riksdagen hemställt.

För att motverka spekulation i vattenkraft torde olika utvägar kunna

komma i fråga. Såsom framhölls i direktiven för de sakkunniga ligger det

emellertid nära till hands att använda expropriation för att hindra inneha­

vare av vattenkraft alt tilltvinga sig oskälig ersättning för densamma när

strömfallet från allmän synpunkt bör tagas i anspråk. De sakkunniga ha

även, efter att ha övervägt andra tänkbara åtgärder, stannat för att föreslå

införande av en tvångsrätt av antydd innebörd. För egen del finner jag

lösningen av det föreliggande spörsmålet böra sökas efter denna linje. Så­

som förut nämnts ha de sakkunniga jämväl förordat, att förslaget om infö­

rande av en expropriationsrätt borde kompletteras med skärpta regler om

beskattning av realisationsvinst vid avyttring av vattenkraft. Denna fråga

synes dock icke för närvarande böra upptagas till prövning utan torde där­

med böra anstå till dess en mera allmän översyn av realisationsvinstbeskatt­

ningen verkställes. Vad angår övriga av de sakkunniga till prövning upptag­

na förslag till åtgärder emot spekulation i vattenkraft torde dessa, såsom de

sakkunniga funnit, icke vara lämpliga.

De sakkunniga ha framhållit, att man vid införande av bestämmelser örn

en sådan expropriationsrätt som nyss nämnts kunde välja mellan att an­

tingen intaga bestämmelserna i vattenlagen eller utvidga ramen för expro-

priationsändamålen i expropriationslagen. Vilken väg som bör väljas är tyd­

ligen beroende på den närmare utformning som expropriationsrätten erhål­

ler. Med det innehåll denna givits i det av de sakkunniga upprättade och av

mig i princip tillstyrkta förslaget torde det av skäl de sakkunniga anfört

vara lämpligast att bestämmelserna upptagas i vattenlagen.

De grundläggande bestämmelserna örn expropriationsrätten.

I det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen ha i 1 kap. 14 § upptagits de grundläggande förutsätt­

ningarna för den nya expropriationsrätten. Stadgandets huvudsakliga inne­

börd är, att om det finnes erforderligt för planmässigt utnyttjande av till­

gänglig vattenkraft att visst strömfall utbygges och det ej kan antagas att

den som råder över vattenkraften själv kommer att utan avsevärt dröjsmål

utbygga fallet, vattenkraften må tillgodogöras av den som är beredd att utan

uppskov utbygga fallet. Såsom framgår av det förut anförda bör enligt

min mening huvudsyftet med ett ingripande i lagstiftningsväg vara att så-

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

om att i främmande länder större vattendrag i regel förklarats vara allmän­

na. Då i vissa yttranden anmärkts, att de skäl som talade för införande av en

dylik expropriationsrätt kunde tagas till intäkt även för en lagstiftning av

motsvarande innebörd beträffande annan fast egendom, torde man vid denna

jämförelse ha bortsett från den särställning som tillkommer vattenkraften på

grund av dess stora betydelse från allmän synpunkt.

I vissa yttranden har vidare mot förslaget invänts, att detsamma vore mer

omfattande än syftet med lagstiftningen krävde, i det att expropriationsrät­

ten kunde riktas ej blott mot strömfallsägare som förvärvat vattenkraft i

spekulationssyfte utan även mot andra. Särskilt har påpekats, att även ett

företag som innehade naturkraft i avsikt att när företagets utveckling det

påkallade utbygga strömfallet kunde fråntagas rätten till vattenkraften eller

tvingas att utbygga fallet vid en från företagets synpunkt mindre lämplig tid.

Vad sålunda anförts är enligt min mening av beskaffenhet att böra nog­

grant övervägas. Då det gäller att taga ställning till denna fråga torde först

böra anmärkas, att begreppet spekulation icke är entydigt. Såsom påpekats

i yttrandena kan det fattas i mer eller mindre vidsträckt bemärkelse. Då

förut talats om spekulation i vattenkraft har därmed närmast avsetts det

förhållandet, att vattenkraft förvärvats i syfte att bereda förvärvaren en

mellanhandsvinst. Frånsett sådana spekulationsköp i egentlig mening kan,

på sätt de sakkunniga anfört, förvärv av vattenkraft lia skett av olika an­

ledningar. Staten samt kommuner och enskilda företag som producera kraft

för distribution ha sålunda köpt vattenkraft för att vid behov utbygga den­

samma. I samma avsikt ha även enskilda företag som behöva kraft för

egen industri förvärvat vattenkraft. Behovet av kraft kan i dessa fall ha va­

rit jämförelsevis avlägset. Vattenkraft kan även ha förvärvats huvudsakligen

i avsikt att placera kapital i realvärden. Det torde vara tydligt, att vid de

flesta slag av förvärv av vattenkraft, som ej ske i syfte att omedelbart ut­

nyttja densamma, avsikten är att bereda förvärvaren en vinst som översti­

ger upplupna räntor och skatter under tiden till dess strömfallet utbygges

eller försäljes. I så måtto kan således alltid sägas föreligga ett spekulativt

moment. Skillnaden mellan de fall, då förvärvaren har för avsikt att lojalt

ställa vattenkraften i produktionens tjänst, samt övriga fall, då det huvud­

sakliga syftet är att bereda förvärvaren en vinst genom en väntad prissteg­

ring å vattenkraft, är emellertid från allmän synpunkt betydande.

Ehuru det i och för sig hade varit önskvärt att begränsa expropriations­

rätten uteslutande till sådana fall, då syftet med innehavet av outbyggd vat­

tenkraft är sådant att osund spekulation kan sägas vara för handen, måste

tagas i betraktande att svårigheterna att göra en sådan gränsdragning äro

avsevärda. Det måste beaktas, att även den, som verkligen har för avsikt

att själv så småningom låta av honom innehavd vattenkraft träda i pro­

duktionens tjänst, genom att dröja därmed under längre tid kan föranleda,

att för utbyggnad mindre lämplig vattenkraft först måste tagas i anspråk

och att kraftindustrien i stort härigenom kommer att i viss mån arbeta un­

der mindre gynnsamma betingelser. Avgörande vikt torde fördenskull icke

kunna tillerkännas enbart den omständigheten, att strömfallsägaren kan lia

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Enligt förslaget skall strömfallsägaren beredas tillfälle att yttra sig över

framställd ansökan om expropriation inom ett år från det ansökningen del­

gavs honom eller, örn synnerliga skäl därtill äro, inom kortare tid, dock minst

tre månader. Genom dessa bestämmelser synes strömfallsägaren erhålla ett

skäligt rådrum för att taga ställning till frågan örn fallets utbyggnad.

Vid bedömandet av expropriationsinstitutets verkningar bör även beaktas

den utformning som givits ersättningsreglerna. Som jag senare i anslutning

till de sakkunnigas förslag ämnar föreslå skall ersättning i regel utgå i form

av kraft i den mån den fastighet till vilken vattenkraften hört kan anses ha

behov av kraft, och detsamma skall gälla om vattenkraften varit avsedd

för viss anläggning eller ort för vilken kraften är erforderlig. En strömfalls-

ägare, som i det allmännas intresse nödgats avstå vattenkraft, äger alltså i

regel den förmånen att bekomma ersättning i fonn av kraft i den mån så

erfordras för hans rörelse eller för distribution.

Det synes som om en expropriationsrätt, vilken kringgärdats av här be­

rörda garantier, icke skulle medföra något obehörigt intrång för de lojala

kraftproducenterna. De farhågor som framskymtat i vissa yttranden, att in­

dustriföretag, som producerade kraft för eget behov, skulle genom expropria-

tionsmöjligheten hämmas i sin utveckling, synas mig högst överdrivna. Jag

är alltså beredd att i princip godtaga de sakkunnigas förslag i vad angår

förutsättningarna för expropriationsrätten.

Industriförbundet har hemställt, att som ytterligare villkor för expropria­

tionsrätt borde gälla, att expropriationssökanden icke hade tillgång till egen

vattenkraft, som lämpligen kunde utbyggas. Ett generellt villkor av dylik

innebörd synes mig dock icke kunna uppställas. Lagstiftningens syfte är ju

att i det allmännas intresse undanröja obehöriga hinder för en ändamålsen­

lig utbyggnad av landets vattenkraft. För detta syfte är det tydligen i princip

ovidkommande, om den som vill verkställa utbyggnaden av det strömfall som

står i tur att tagas i anspråk äger tillgång till annan outbyggd vattenkraft.

Endast om den vattenkraft, varöver expropriationssökanden redan förfogar,

med hänsyn till lagstiftningens syfte kan anses väsentligen likställd med den

vattenkraft som han önskar expropriera, blir situationen en annan. Vid så­

dant förhållande torde det nämligen icke kunna sägas, att det för plan­

mässigt utnyttjande av landets vattenkraft är erforderligt, att just det ström­

fall ansökningen avser i första hand utbygges.

I detta sammanhang må även beröras den i vissa yttranden mot förslaget

framförda invändningen, att expropriationsrätten borde inskränkas till att

avse endast strömfall, som förvärvats efter lagstiftningens ikraftträdande.

Med anledning härav må framhållas, att grunden till den föreslagna expro­

priationsrätten, liksom vid all expropriation, består i att allmänt gagn krä­

ver egendomens avstående. Det allmänna intresse som förevarande lagstift­

ning avser att tillgodose är som förut nämnts i första hand att trygga cn

rättidig och ändamålsmässig utbyggnad av våra krafttillgångar utan att na­

turkraften behöver betalas med oskäligt pris. För att vinna det syfte lag­

stiftningen sålunda uppställer måste självfallet lagstiftningen äga tillämp­

ning å all outbyggd vattenkraft, oavsett vid vilken tidpunkt denna förvär­

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

kan anses ha någon aktualitet, städse har en uppfattning om den ungefär­

liga tidpunkt, då strömfallet från allmän synpunkt bör utbyggas.

Med hänsyn till arten av de avgöranden varom här är fråga anser jag

det uppenbart, att befogenhet att medgiva expropriationsrätt i överensstäm­

melse med de sakkunnigas förslag bör tillkomma Kungl. Maj:t och ej vatten­

domstolarna. Vad angår ersättningsfrågan torde denna däremot, på sätt de

sakkunniga föreslagit, böra avgöras av vattendomstol.

Den närmare utformningen av expropriationsrätten.

Enligt de sakkunnigas förslag skall expropriationsrätt tillkomma kronan,

kommun eller annan, som är beredd att utan uppskov utbygga fallet. I vissa

yttranden har däremot gjorts gällande, att expropriationsmedgivande borde

kunna meddelas till förmån endast för stat och kommun. Till stöd för den­

na ståndpunkt har bl. a. framhållits, att örn expropriationsrätt tillkomme

även enskild, detta kunde medföra att lagstiftningen erhölle en vidare till-

lämpning än dess syfte krävde.

Då det gäller att bestämma kretsen av de expropriationsiberättigade må

till en början påpekas, att det för lagstiftningens syfte i princip är utan be­

tydelse örn utbyggnaden av det strömfall varom är fråga äger rum genom

ett statligt, kommunalt eller enskilt företag. Det väsentliga är, att vattenkraf­

ten kommer till nytta. Vissa kraftföretag torde väl kunna sägas vara av mera

omedelbar betydelse för det allmänna medan andra endast medelbart lända

samhället till gagn. Med hänsyn till den samköming som numera äger rum

mellan alla större kraftföretag har dock denna gränsdragning icke någon

större betydelse. Den sammanfaller för övrigt ej med den föreslagna åtskill­

naden mellan statliga och kommunala företag å ena samt enskilda företag

å andra sidan. Kommuner ingå t. ex. emellanåt jämte enskilda intressenter

i gemensamma företag. Att utesluta expropriationsrätt för enskilda synes

icke heller vara av något praktiskt värde, då man kan utgå från att expro­

priation icke kommer att beviljas i andra fall än då det även från allmän

synpunkt är påkallat. Någon fara för att ett enskilt företag skulle erhålla

rätt till expropriation av vattenkraft enbart av den anledningen att det är i

behov av kraft för egen förbrukning torde alltså ej förefinnas. Dessutom må

erinras örn att enligt de sakkunnigas förslag Kungl. Majit vid beviljande av

expropriationstillstånd äger föreskriva sådana villkor som från allmän syn­

punkt finnas erforderliga. Vad särskilt angår det av länsstyrelsen i Jämt­

lands län anförda skälet mot de sakkunnigas förslag, att ett enskilt företag

kunde tänkas komma att under avsevärd tid efter expropriationstillståndets

meddelande underlåta att utbygga strömfallet, må framhållas, att det torde

kunna förutsättas att tillstånd icke kommer att meddelas utan att betryg­

gande garanti finnes för att sökanden kommer att utan dröjsmål påbörja

och fullfölja utbyggnaden. Med hänsyn till det anförda finner jag ej anled­

ning frångå de sakkunnigas förslag att — i överensstämmelse med vad i vat­

tenlagen eljest är förhållandet i fråga örn befogenhet att göra intrång i en­

skild rätt — likställa statliga, kommunala och enskilda företag.

Å andra sidan har under remissbehandlingen uttalats farhågor för att i

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Majit skulle till förmån för ett enskilt företag beröva kommun vattenkraft

som kommunen Ilar för avsikt att utbygga för eget behov.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde Kungl. Majits expropriationsmedgi •

vande icke böra innebära någon eftergift från vattenlagens villkor för utbyg­

gande av strömfall i annat hänseende än att exproprianten ej behöver inne­

hava eljest erforderlig rätt till fallet. Exproprianten må således tillgodogöra

sig vattenkraften i strömfallet allenast om hinder i övrigt ej möter enligt

2 kap. vattenlagen. I anledning av vad länsstyrelsen i Jämtlands län uttalat

må framhållas, att gällande bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla

bygdekraft självfallet skola äga tillämpning även å den som med stöd av den

föreslagna expropriationsrätten tillgodogör sig annans vattenkraft.

På sätt jag i det föregående anlvtt torde i enlighet med de sakkunnigas

förslag Kungl. Majit, när expropriationstillstånd meddelas, böra äga att före­

skriva de särskilda villkor, som från allmän synpunkt finnas erforderliga

med avseende å vattenkraftens utnyttjande. De sakkunniga ha med denna

bestämmelse åsyftat sådana villkor som kunna böra uppställas för att ett

vattendrag med därtill hörande regleringsmagasin skall kunna utnyttjas på

ett rationellt sätt eller för att strömfallet skall rätt fylla sin uppgift för kraft­

försörjningen i landet vid samköming. Bestämmelsen ger däremot icke Kungl.

Majit rätt att uppställa fiskaliska villkor eller föreskrifter om priset å den

producerade kraften eller dylikt. En priskontroll å elektrisk kraft har tidi­

gare genomförts i annan ordning.

Självfallet bör den som erhållit expropriationsrätt snarast möjligt genom­

föra sin avsikt att utbygga fallet. Därest exproprianten brister härutinnan

eller ej behörigen fullgör sin ersättningsskyldighet gentemot ägaren av ström­

fallet, bör expropriationsrätten förverkas. De bestämmelser i dessa hänse­

enden som de sakkunniga föreslagit torde böra genomföras. Sålunda synes

förordnandet om expropriation böra förfalla, om exproprianten icke inom ett

år från det förordnandet meddelades hos vattendomstolen sökt tillstånd till

strömfallets utbyggande eller örn ansökan om sådant tillstånd avslås. Detsam­

ma lärer böra gälla, om i penningar bestämd ersättning för vattenkraften

ej guldits inom tre månader efter det ersättningen blivit slutgiltigt fast­

ställd — såvida icke strömfallet enligt medgivande av ersättningstagaren

tagits i besittning utan att ersättningen guldits — eller om strömfallet ej ut-

bvgges inom tid som vattendomstolen bestämmer. Därjämte torde på sätt de

sakkunniga föreslagit böra föreskrivas, att örn expropriationsmedgivandet för­

faller, nytt medgivande med avseende å strömfallet ej utan synnerliga skäl

må meddelas inom tio år. Med hänsyn till att den, mot vilken expropriations-

anspråket riktats, under tiden för expropriationstillståndets giltighet betagits

möjlighet att förfoga över vattenkraften, synes en sådan bestämmelse be­

fogad.

Ersättningsregler.

Frågan örn de regler enligt vilka ersättningen för exproprierad vattenkraft

bör bestämmas är självfallet av största betydelse. Då det gäller att taga

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

slaget skall vidare ersättning icke obligatoriskt utgå medelst kraftöverföring

under angivna förutsättningar. Liksom förhållandet är i fråga örn ersättning

för annans vattenkraft, som tillgodogöres jämlikt 2 kap. 5, 6 eller 7 §, skall

nämligen möjlighet föreligga att göra undantag, såframt och i den mån

ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter av betydenhet

för ena eller andra parten.

De sakkunnigas förslag finner jag utgöra en godtagbar lösning av spörs­

målet, i vilken omfattning ersättning bör bestämmas att utgå medelst kraft­

överföring. Härigenom tillgodoses å görlig mån den synpunkten, att den fas­

tighet till vilken kraften hört erhåller ersättning i form av ett realvärde. Å

andra sidan vinnes en nödvändig begränsning av expropriantens skyldighet

att tillhandahålla ersättningskraft. Mot förslaget kan visserligen såsom skett

i några yttranden invändas, att en vattenkraftägare, vars vattenkraft tages i

anspråk genom den föreslagna expropriationsrätten, kommer i ett sämre läge

i fråga örn rätt att erhålla ersättningskraft än ägaren av en minoritetsandel

som med stöd av nuvarande bestämmelser tillgodogöres av annan. Denna

följd torde emellertid näppeligen kunna undvikas. Det synes nämligen icke

lämpligt, att vid sådan expropriation av vattenkraften i ett strömfall som

avses med förslaget låta ersättningen till ägaren av en minoritetsandel utgå

efter principiellt andra regler än ersättningen till majoritetshavaren. För öv­

rigt må anmärkas, att ersättningskraft för minoritetsdelar i jämförelsevis

stor utsträckning brukar av ersättningstagaren mot vederlag i penningar över­

låtas till kraftverksägaren, varför skillnaden i praktiken icke torde bliva så

betydande. Vad angår den av länsstyrelsen i Jämtlands län uttalade farhå­

gan, att genom förslagets bestämmelser behovet av kraft inom den bygd där

strömfallet vöre beläget skulle bliva åsidosatt, må erinras, att enligt förslaget

ersättning i regel skall utgå i form av kraft när vattenkraften är avsedd för

viss ort. Visserligen gäller som förutsättning härför, att ersättningstagaren

är berättigad överföra kraften till denna ort, men örn ersättningstagaren

icke äger rätt att för detta ändamål begagna redan befintlig ledning, torde

koncession för framdragande av ny ledning icke vägras, örn den eljest är för­

enlig med planmässig elektrifiering. Man torde för övrigt kunna utgå från

att bygdens behov av kraft kommer att beaktas redan i samband med pröv­

ning av själva expropriationsfrågan.

Av förslagets ståndpunkt beträffande förutsättningarna för att ersättning

skall lämnas i form av kraft torde följa, att större delen av den vattenkraft,

som exproprianten får tillgodogöra, kommer att ersättas med pengar. Beträf­

fande ersättningens beräknande ha de sakkunniga framlagt vissa synpunkter,

lör vilka förut redogjorts. Mot vad de sakkunniga sålunda anfört har jag icke

någon erinran.

Lagförslaget.

I det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen ha de grundläggande bestämmelserna om den föreslagna

expropriationsrätten upptagits under 1 kap. 14 §. I detta lagrum ha där­

64

Kungl. Majlis proposition nr 44.

Förslag

till

Lag

om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)

skall jämte rubrik erhålla nedan angiven lydelse, att nuvarande 14 § ⁱ nämn­

da kap. skall med bibehållen rubrik betecknas 15 § ävensom att 2 kap. 16

och 19 §§ samt 9 kap. 13, 20, 34 och 48 §§ samma lag1 skola erhålla änd­

rad lydelse på sätt nedan angives.

1 KAP.

Örn upplåtelse av rätt att taga strömfall i anspråk.

14 §.

Finnes från allmän synpunkt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft erforderligt, att visst strömfall tillgodogöres, och kan det ej an­

tagas, att den, som råder över vattenkraften i fallet, själv kommer att utan

avsevärt dröjsmål utnyttja det på ändamålsenligt sätt, äger Konungen på an­

sökan förordna, att, om hinder enligt 2 kap. eljest ej möter, fallet må mot

ersättning, som i 9 kap. skils, i stället tillgodogöras av kronan, kommun

eller annan, som är beredd att utan uppskov bebygga fallet; dock må ej

på grund av vad nu sagts rätt att tillgodogöra strömfall, vari kronan har

del, utan riksdagens medgivande upplåtas åt annan. Vid meddelande av för­

ordnande äger Konungen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets

utnyttjande, som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

Då Konungens förordnande enligt första stycket blivit sökt, skall tillfälle

lämnas envar, som har del i strömfallet, att avgiva yttrande i anledning av

ansökningen inom ett år från det denna jämte erforderlig utredning i ären­

det delgivits honom. Örn synnerliga skäl därtill äro, må Konungen bestäm­

ma kortare tid, dock minst tre månader. Delgivning skall genom sökandens

försorg verkställas på sätt örn stämning är stadgat, dock att, om ej utan

avsevärd omgång kan utrönas, vilka som hava del i fallet, delgivning må

ske genom kungörelse i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Äro vid

ansökningen fogade ritningar eller andra handlingar av vidlyftig beskaffen­

het, äger Konungen förordna, att de må undantagas från delgivning.

1 Nuvarande lydelse av 1 kap. 14 § se SFS 1939:146 och av 9 kap. 48 § se SFS 1926:194.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

20

§.

Är fråga------------ sistnämnda kostnad.

Där fråga -—-------är berättigad.

Vad ovan i denna § sägs gäde i tillämpliga delar, första stycket beträffan­

de ersättning för vattenkraft, som tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, och så­

väl första som andra stycket beträffande ersättning för vattenkraft på grund

av stadgandet i 2 kap. 23 §.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 1 kap. 14 § eller 2 kap. 5, 6 eller 7 §

tillgodogjord vattenkraft, vare ersättningsgivaren pliktig att till säkerhet för

den kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,

att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen till äventyrs

icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens befallningsha-

vande ställa pant eller borgen till det belopp, som för varje fall i laga ord­

ning bestämts.

Avser kraftöverföringen------------ nu sagts.

48 §.

Ersättning i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften därut­

över, då fråga är om ersättning för:

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 § första stycket, så ock intrång genom

ledning för elektrisk kraftöverföring;

6. besittningsrätt för------------sådana byggnader.

Om undantag----------- i 50 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

67

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 januari

19*5.

Närvarande:

regeringsrådet K^ellberg,

justitieråden G^uldberg,

E^kberg,

S^antesson.

Enligt lagrådet den 17 januari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i stats­

rådet den 15 december 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­

hämtas över upprättat förslag till lag om ändring i 1, 2 och 9 kap. vatten­

lagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av hovrättsassessorn S. Å. Edling.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Enligt stadgande i 1 kap. 14 § första stycket i det remitterade förslaget

må rätt att tillgodogöra strömfall, vari kronan har del, ej utan riksdagens

medgivande upplåtas åt annan. Bestämmelsen sådan den avfattats innebär,

att då framställning gjorts om expropriation av strömfall, i vilket kronan

är delägare, hela frågan huruvida förutsättningarna för expropriation äro

för handen måste underställas riksdagens prövning. För en sådan prövning

torde tillräckliga skäl icke kunna anföras. En bättre ordning kan vinnas,

om i paragrafen intages föreskrift, att expropriation, varom där är fråga,

icke må ske beträffande vattenkraft, som tillkommer kronan. Följden av

ett dylikt stadgande — som har sin motsvarighet i 1 § lagen den 12 maj

1917 om expropriation — skulle bli, att då fråga uppkommer örn expro­

priation av strömfall, i vilket kronan är delägare, Kungl. Majit finge begära

riksdagens samtycke till frivillig överlåtelse av kronans andel, i den mån

riksdagen icke lämnat Kungl. Majit ett allmänt bemyndigande att förfoga

över sådan andel. Därest i allt fall stadgandet om riksdagens medverkan

anses böra bibehållas i lagen, synes det böra erhålla sådan avfattning, att

riksdagens prövning kommer att avse endast frågan örn tillgodogörandet

av den vattenkraft, som tillkommer kronan.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Huvudrubriken till 1 kap. 3 § och följande paragrafer talar om inskränk­

ningar i jordägarens rätt att råda över vattnet å grunden. Med hänsyn här­

till synes det lämpligare att åt rubriken till den föreslagna 14 § giva en

avfattning, som angiver, att paragrafen handlar örn skyldighet att låta an­

nan taga strömfall i anspråk.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

Föredraganden hemställer, att det sålunda jämkade lagförslaget måtte jäm­

likt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till anta­

gande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

445217