Prop. 1945:74

('angående studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

1

Nr 74.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående studiehjälp

för högre undervisning åt landsbygdens ungdom m. m.; given Stockholms slott den 26 januari 194-5.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande depar­ tementschefen hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1945.

Närvarande: Statsministern

H

ansson^, ministern för utrikes ärendena

G

unther^, stats­

råden

P

ehrsson

-B

ramstorp

, W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

,

B^ergquist, D^omö, G^jöres, E^werlöf, O^hlin, D^anielson, A^ndrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations- och finansdepartementen anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén, följande.

I 1945 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl. Majit dels under punkten 150 föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet beräkna för budgetåret 1945/46 till Studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom ett anslag av 1 910 000 kro­ nor, dels ock under punkten 243 föreslagit riksdagen att, likaledes i avbidan på särskild proposition, till Statens studielån: Studielånenämnden för bud­ getåret 1945/46 beräkna ett anslag av 20 000 kronor. Sedan beredningen av dessa ärenden numera slutförts, anhåller jag att ånyo få anmäla nämnda anslagsfrågor.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr

7

.{.

I

8

främja undervisningen genom korrespondens för att på sätt av 1939 års riksdag angivits tillgodose det utbildningsbehov, som icke kan fyllas av de lokala läroanstalterna.

Även efter skolutredningens tillsättande ha i riksdagen motioner väckts, vilka syftat till åtgärder för att underlätta landsbygdsungdomens studier och i vissa fall föranlett betydelsefulla uttalanden eller beslut av riksdagen. Så anförde 1943 års riksdag (skrivelsen nr 229) med anledning av väckta motioner (1:21 och II: 29; I: 79 och II: 97; 1:159 och 11:231; 11:101; II: 156) bland annat, att den ville framhålla angelägenheten av att de i motionerna berörda frågorna av 1940 års skolutredning gjordes till före­ mål för noggrann prövning och utredning och uttala den förhoppningen, att Kungl. Maj:t skulle finna möjligt att inom en snar framtid förelägga riksdagen förslag i ämnet. Riksdagen anförde även en del principiella syn­ punkter på de åtgärder för studiehjälp, som vore under övervägande. Riks­ dagens skrivelse överlämnades i vad den avsåg här berörda förhållanden till 1940 års skolutredning för att tågås i beaktande i samband med utred­ ningsuppdragen. Till skolutredningen överlämnades även en skrivelse från samma års riksdag (nr 192), vari riksdagen i anledning av en motion (11:225) anhöll, att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning rörande ändrade grunder för kommuner att anslå medel till bestridande av viss del av inackorderingskostnaderna för mindre bemedlade och obemedlade elever vid högre folkskola och kommunal mellanskola.

Med skrivelse den 26 april 1944 överlämnade 1940 års skolutredning till Kungl. Majit sitt betänkande del III »Utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom».

Häröver ha särskilda yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, statskon­ toret och studielånenämnden, varjämte i yttranden rörande skolutred­ ningens samtliga hittills avgivna betiinkanden från överstyrelsen för yrkes­ utbildning, länsstyrelser, domkapitel, universitetskanslern m. fl. myndig­ heter och institutioner även detta speciella betänkande varit föremål för uttalanden.

Vid 1944 års riksdag väcktes åtskilliga motioner angående förbättring av studiemöjligheterna för viss ungdom m. m. (1:59 och 11:88; 1:241; II: 18; 11:348). 1 sin skrivelse nr 368 anförde riksdagen, att den icke ansett sig kunna bifalla de i motionerna framställda förslagen, och uttalade, att det i första hand torde böra ankomma på Kungl. Majit att pröva de förslag, som av skolutredningen framlagts i samma syfte. Riksdagen förväntade, att denna prövning med det snaraste komme att ske och att av densamma föranledda förslag utan dröjsmål komme att föreläggas riksdagen. I anled­ ning av vad som yrkats i motionerna 1:59 och 11:88 fann sig riksdagen dock för budgetåret 1944/45 böra anvisa ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor. I en annan skrivelse (nr 377) har riksdagen med bifall till en motion (II: 1) hemställt

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Tr­

oili utredning om kommuns rätt att bevilja stipendier eller i annan form ge bidrag (exempelvis inackorderingsbidrag o. dyl.) för underlättande av fort­ satt utbildning vid högre läroanstalter och för deltagande i studiekurser — ett vidgande således av 1943 års riksdags anhållan i skrivelsen nr 192. — I detta sammanhang må även nämnas, att Hallands distrikt av Svenska lands­ bygdens tingdomsförbund i en skrift av den 21 maj 1944 under framhållande av att den stora skillnaden mellan städer och samhällen å ena sidan och landsbygden å den andra i fråga om utbildningsmöjlighet bör så långt möjligt är försvinna bland annat anhållit, att utbildningen över folkskolestadiet måtte underlättas genom ekonomiska åtgärder, t. ex. högre stipendier, förbättrade kommunikationer och upprättande av internatskolor.

I det stora komplex av problem, som 1940 års skolutredning fått sig förelagt att behandla, är frågan örn åtgärder för att vidga möjligheterna till högre undervisning för landsbygdsungdomen ett relativt avgränsat spörs­ mål, som icke nödvändigtvis måste lösas i samband med övriga utan väl kan utbrytas och behandlas för sig. Såväl 1943 som 1944 har riksdagen också, såsom framgår av tidigare anförda uttalanden, förordat en skynd­ sam handläggning av detta ärende.

Emellertid måste de förslag, som här framläggas, ses i ett större sam­ manhang, såsom ett led i åtgärder att tillgodose landsbygdens intressen överhuvudtaget. En betydelsefull fråga är då, hur en icke önskvärd sugning av landsbygdsungdomen till staden och den teoretiska undervisningen skall undvikas. I direktiven för 1940 års skolutredning har föredragande departe­ mentschefen även beaktat detta spörsmål och uttalat:

Samtidigt (med att man söker bereda landsbygdens barn lättare tillgång till högre skolbildning) får icke förbises, att det för landsbygden innebär en påtaglig och högst allvarlig fara, att den mera vakna och initiativrika delen av dess ungdom genom de högre skolorna suges in till städerna och slut­ ligen i många fall tillföres dessas arbetsliv. Det är för landsbygden en livs­ fråga, att den icke på detta sätt berövas de begåvningar, som eljest varit kallade att var på sin plats föra den trängre hembygdens ekonomiska och kulturella liv framåt.

Denna stora och betydelsefulla fråga kan rättvisligen icke lösas så, att landsbygdens ungdom utestänges från eli utbildning som göres allt lättare tillgänglig för städernas ungdom. Den måste lösas så, att landsbygdens bild- ningssökande ungdom genom lämpligt ordnad högre utbildning så vitt möjligt ledes tillbaka till landsbygdens arbetsliv. Denna utbildning bör utformas så, att den för all ungdom, icke blott landsbygdens, innebär en uppfordran till praktisk verksamhet av skilda slag. De högre skolorna måste så ordnas, att de icke ensidigt inriktas mot fortsatt teoretisk ut­ bildning utan med bevarad karaktär av högre skola på olika stadier öppna vägar ut i det praktiska livet, antingen direkt eller ock genom en mera specialiserad yrkesutbildning.

5

I sin tidigare nämnda skrivelse nr 229 har 1943 års riksdag givit uttryck åt liknande tankegångar, då den däri anför följande.

I detta sammanhang vill riksdagen icke underlåta att påpeka den fara, som ligger i den övervärdering av de s. k. intellektuella yrkena, som icke sällan gör sig gällande. Med den övervägande teoretiska inriktning, vårt högre skolväsen för närvarande har, går den ungdom, som genomgått högre läroanstalter, i stor utsträckning förlorad för praktiskt arbete. Ett under­ lättande för landsbygdens ungdom av möjligheterna att bedriva högre studier bör därför, därest mera omfattande åtgärder på förevarande område finnas böra vidtagas, enligt riksdagens mening kombineras med åtgärder, som syfta till att leda ungdomen tillbaka till praktiskt arbetsliv.

Jag delar helt den av riksdagen uttalade åsikten, att strävandena att underlätta möjligheterna till högre studier böra gå hand i hand med åtgärder, som avse att främja ungdomens utbildning och intresse för det praktiska arbetslivet. Några direkta förslag med sistnämnda syftning komma visser­ ligen ej att framläggas i detta sammanhang, men jag erinrar om att i årets statsverksproposition upptagits åtskilliga förslag, som avse att vidga och underlätta möjligheterna till praktisk utbildning. Sålunda har föreslagits statsbidrag till inrättande av ett antal nya centrala verkstadsskolor och vidare har föreslagits en väsentlig höjning av stipendierna åt elever vid an­ stalter för yrkesutbildning och vid lantmannaskolorna. Andra förslag till en utökad och förbättrad utbildning för näringslivet äro under utarbetande inom överstyrelsen för yrkesutbildning. Slutligen överväger skolutredningen planer till ytterligare åtgärder, vilka dels avses skola möjliggöra för landsbygdsung- domen att i hemorten erhålla så god utbildning som möjligt — härtill torde för övrigt det i annat sammanhang i denna proposition berörda understödjan­ det av studier vid brevskolor och skolor med kombinerad undervisning samt av kombinerad korrespondens- och radioundervisning i viss mån bidraga — dels syfta till att fastare knyta ungdomen vid landsbygdens arbetsliv. Min förhoppning är, att nu antydda förslag utan alltför stor tidsutdräkt skola kunna framläggas.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 7Jt.

II. Tidigare förslag.

Såsom i inledningen nämnts, ha tidigare, efter verkställda utredningar, två förslag framlagts till understöd åt ekonomiskt svagare ställda lärjungar vid högre skolor, det ena utarbetat av 1927 års skolsakkunniga, det andra fram­ lagt av skolöverstyrelsen år 1939. Det torde vara tillfyllest att här lämna korta sammanfattningar av dessa förslag.

1927 års skolsakkunnigas förslag.

1. Fyra fristående skolhem, förlagda till olika delar av landet, skulle upprättas. Varje sådant skolhem skulle vara avsett för 30 lärjungar, därav 5 helbctalande, 5 halvbetalande och 20 frielever. Engångskostnaden be­

Departe-mentschefen

7

Bidragen skulle utgå efter en viss normalskala och för inackordering maxi­ meras till 540 kronor och för frukostkostnader till 55 kronor per läsår. Bidrag till resor skulle med olika belopp utgå vid kostnader över 50 kronor per läsår.

Approximativt beräknades kostnaderna för samtliga bidragsformer (utom upprättande av skolhem) uppgå till 2 820 000 kronor per år, vilken summa överstyrelsen efter diskussion av olika möjligheter fann böra helt utgå av statsmedel.

För understödsverksamhetens administration tänkte sig överstyrelsen en central myndighet, Statens studieunderstödsnämnd. Denna skulle efter utredning och förslag av de olika läroanstalternas lokalstyrelser tilldela varje läroanstalt ett visst belopp för läsår. Lokalstyrelserna skulle sedan utdela understöden efter av nämnden givna bestämmelser.

III. 1940 års skolutrednings förslag.

A. Behovet av studiehjälp.

Skolutredningen.

I kap. I—III i sitt

nu

ifrågavarande betänkande ger

skolutredningen en översikt över de förhållanden, som äro av vikt att känna

för

att bedöma behovet av studiehjälp.

Under hänvisning till en undersökning, vars resultat framlagts i betän­ kandet örn sambandet mellan folkskola och högre skola, framhåller utred­ ningen i ett inledningskapitel om landsbygdsungdomens utbildningsproblem till att börja med, att under tiden 1924—1941 den relativt största ökningen av lärjungar vid högre skolor kommit på lärjungar med hemvist utanför skolkommunen: 1924 utgjorde dessa 21,8 procent, 1941 31,5 procent av samtliga lärjungar och hade under den nämnda tiden ökat med 126 procent, medan det totala antalet elever i läroverk och mellanskolor ökat med 56 procent. Trots den förbättring i fråga örn möjligheten till högre under­ visning för landsbygdsungdomen, som detta vittnar om, synes det dock utredningen uppenbart, att den stora skillnad, som för närvarande råder mellan landsbygd och stad i detta avseende icke kan anses berättigad. Det är visserligen önskvärt, att en alltför stark tillströmning till de mera teo­ retiskt betonade skolorna motverkas, men denna tillströmning får enligt utredningens mening icke hindras genom spärrar av geografisk och eko­ nomisk art. Frågan om vidgade möjligheter till studier vid högre läroan­ stalter är emellertid, understryker utredningen, ej den enda av landsbyg­ dens utbildningsfrågor, som kräver sin lösning. Landsbygdens folkskola har visserligen efter 1920 starkt utvecklats, men åtskilliga förbättringar återstå dock. Utredningen hänvisar till att den i andra sammanhang redan fram­ lagt eller kommer att framlägga förslag om åtgärder, som syfta till att ut­ veckla skolväsendet på landsbygden. Det måste vara av stor vikt — anser utredningen — att samtidigt som statliga åtgärder vidtagas för under­ lättande av landsbygdslärjungarnas studier vid mera teoretiskt betonade högre skolor, även sådana åtgärder bliva vidtagna, vilka dels göra (let möj­ ligt för landsbygdsungdomen att i hemorten erhålla så god utbildning som möjligt och dels syfta till att fastare knyta ungdomen vid landsbygdens arbetsliv. Utredningen uppger sig lia för avsikt att framlägga förslag till åtgärder, som skola främja dessa syften, bland annat införande av ett åttonde skolår på landsbygden, ondäggning av fortsättningsskolan, så att den bättre än hittills skall kunna tillgodose landsbygdens bildningsbehov,

Kungl. Maj:ts proposition nr 7f,.

9

kunde påvisas. Förklaringen till landsbygdslärjungarnas större förekomst i realskolans avslutningsklasser ser skolutredningen främst däri, att denna kategori lärjungar ej sällan påbörjar sin skolgång vid högre läroanstalter i högre klass än den lägsta, men också delvis dari, att dessa lärjungar i mindre utsträckning än läroverksortens egna övergå till fyraårigt gymnasium från realskolans näst högsta klass.

Med en sammanställning av folkmängden i dels tätorter, dels landet i övrigt, jämförd med antalet lärjungar i de högre skolorna från de båda om­ rådena, ville skolutredningen åskådliggöra den skillnad, som råder mellan dessa områden med avseende på skolor för högre undervisning. Under det att landet i övrigt hade 55 procent av folkmängden, kommo endast 24,9 procent av hela lärjungeantalet vid de högre skolorna därifrån. Skillnaden kari, framhåller utredningen, också uttryckas så, att av tätbygdens befolk­ ning omkring 20 promille undervisades i allmänna högre skolor, ledande fram till minst realexamens kunskapsmått, under det att av den egentliga landsbygdens befolkning endast omkring 5*/> promille erhöllo undervisning i skolor av detta slag.

En undersökning på ett begränsat materiel rörande studieförutsättningar­ na och planerna på fortsatt utbildning hos en del lärjungar i folkskolans 6 klass, vilka vid en övergång till högre skola varit hänvisade till in­ ackordering eller dagliga resor, tyder, enligt skolutredningen, på att en stor del av landsbygdens begåvade barn nödgas avstå från^ fortsatta studier endast på grund av att den högre skolan ligger på för långt avstånd från hemorten.

Kap. III av betänkandet behandlar utbildningsmöjligheternas geogra­ fiska fördelning. Utredningen stöder en jämförelse mellan de olika länen i detta hänseende på uppgifter dels örn lärjungefördelningen vid de högre läroanstalterna höstterminen 1941, dels om folkmängdens _ fördelning vid 1941 års början. Utredningen påpekar, att på grund av vissa omständig­ heter en jämförelse av detta slag icke kan bli fullt rättvisande och klarläg­ gande men dock torde ge en viss ledning. Efter att under hänvisning till bilagor i tabellform lia redogjort för landsbygdslärjungarnas fördelning på de olika länen i realskolan och därmed parallella skolformer, gymnasiet och de kommunala flickskolorna, gör utredningen i anslutning till en uppgjord tabell en total jämförelse länen emellan i fråga om allmänna högre skolor. Örn man därvid bortser från de tre storstäderna och av vissa angivna skäl också från Stockholms och Uppsala län, voro landsbygdslärjungarna bäst representerade i Kristianstads län (49,8 procent av hela lärjungeantalet), Skaraborgs län (39,5 procent), Kronobergs län (39,3 procent) och Göteborgs och Bohus län utom Göteborg (38,6 procent). Svagast voro de represente­ rade i Västerbottens län (23,4 procent), Västmanlands län (24,8 procent), Östergötlands län (24,9 procent) och Norrbottens län (27,5 procent). Att Västmanlands och Östergötlands lini här komma i samma grupp som Väs­ terbottens och Norrbottens beror sannolikt, påpekar utredningen, på att befolkningen i förstnämnda båda län i ganska stor utsträckning är bosatt å tätorter.

En översikt av folkmängdens fördelning i de olika länen på orter med högre skolor och landet i övrigt visar, att i Östergötlands län år 1941 48,3 procent av befolkningen bodde på orter med skola ledande fram till real­ examens kunskapsmått, i Malmöhus län (utom Malmö) 45,l procent, i Västmanlands län 40,9 procent och i Örebro Ilin 40,1 procent, medan mot­

Kungl. Maj:ts •proposition nr 7'4-

10

svarande siffra för Jämtlands län var endast 18,l procent, för Kronobergs län 18,6 procent, för Västerbottens län 19,4 procent samt för Kristianstads län 19,9 procent. Jämföras de sista bada länen med varandra även med av­ seende på antalet landsbygdslärjungar i de högre skolorna, finner man, anför skolutredningen, att i Kristianstads län, där kommunikationerna äro goda, icke mindre än 53,5 procent av realskolornas och därmed parallella skolformers och 37,3 procent av gymnasiernas lärjungar voro bosatta på den egentliga landsbygden, medan motsvarande procenttal för Västerbottens län utgjorde endast 26,7 och 21,6. Denna jämförelse blir för skolutredningen ett tydligt bevis för vad utredningen även i annat sammanhang påpekat, nämligen hurusom goda kommunikationer kraftigt bidraga till att förbättra studiemöjligheterna för landsbygdens ungdom. En jämförelse mellan Öster­ götlands län och Västerbottens län i fråga örn befolkningens och de i högre skolor studerande lärjungarnas fördelning föranleder skolutredningen att uttala, att, om rättvisa länen emellan i fråga om skolornas fördelning med hänsyn till landsbygdslärjungarnas studiemöjlighet skall uppnås, det är nödvändigt, att de vidsträckta och glest befolkade länen få förhållandevis liera mindre skolanläggningar än de tätt befolkade länen.

Yttrandena. I

sitt utlåtande den 25 oktober 1944 över skolutredningens

föreliggande förslag uttalar skolöverstyrelsen, efter att ha refererat några av överstyrelsen inhämtade yttranden, rörande behovet av studiehjälp följande.

Frågan örn statlig understödsverksamhet för ungdomens studier vid högre skolor har överstyrelsen tidigare vid upprepade tillfällen behandlat, senast den 9 juni 1939 i utredning med förslag angående underlättande för lärjungar från landsbygden att vistas vid allmänna läroverk och vissa andra offentliga läroanstalter m. m. Överstyrelsen erinrade därvid om sin redan tidigare, i utlåtande den 28 februari 1934 angående 1927 års skolsakkunnigas förslag till studiehjälp genom statens försorg åt viss ungdom, uttryckta prin­ cipiellt välvilliga inställning till frågan om att understödja landsbygdsbarnens vistelse vid högre läroanstalter och fann, att denna inställning snarast vunnit styrka genom de undersökningar överstyrelsen senare företagit. De resultat 1940 års skolutredning nu redovisat peka i samma riktning som de av över­ styrelsen 1939 framlagda. Den egentliga landsbygdens barn befinna sig allt­ jämt, trots en växande organisation av högre skolor, i jämförelse med barnen i städerna och de stadsliknande orterna i ett med hänsyn till studiemöjlig­ heterna ogynnsamt läge. Överstyrelsen delar därför skolutredningens uppfatt­ ning, att det är en betydelsefull uppgift att söka bereda landsbygdsbarnen lättare tillgång till högre skolbildning. Att studiehjälp för ändamålet beredes genom statens försorg vill överstyrelsen alltså obetingat tillstyrka.

Studielånenämnden anför i sitt yttrande den 14 november 1944 i huvud­ sak följande.

Förslaget avser vidgade möjligheter för landsbygdens ungdom att er­ hålla högre undervisning. Att detta syfte är synnerligen behjärtansvärt och att behovet av ekonomisk studiehjälp åt landsbygdsungdomen är trängande, kan även studielånenämnden vitsorda. Studielånenämnden kän­ ner från sin 25-åriga verksamhet väl till, att svårigheterna för studieintresse­ rad landsbygdsungdom att nå fram till eftersträvade utbildningsmål i många fall äro långt större än för ungdomen i tätorterna. Det klientel, som nämn­ den i allmänhet mött, är visserligen huvudsakligen äldre, än föreliggande

Kungl. Majda proposition nr 7.j.

11

förslag avser. Men av de skuldsiffror, som de sökande uppge, framgår tyd­ ligt, att kostnaderna att nå fram till exempelvis studentexamen för ungdom från hem utanför läroverkstad genomsnittligt äro avgjort mer tyngande än för den ungdom, som kunnat bevista undervisning i sin hemstad. Till denna större ekonomiska uppoffring kommer den fysiska påfrestning, som för många lantbarn, särskilt i yngre åldrar, måste uppstå på grund av resorna till och från skolorten, en påfrestning, som kan innebära allvarliga risker för hälsan och säkerligen i många fall nedsatt arbetsförmågan. I många av de intyg från lärare örn en sökandes studiebegåvning m. m., vilka skola åtfölja ansökan örn studielån, framhålles också detta och hur den sökande, trots svårigheterna genom utomordentlig energi likväl kunnat fullfölja sina studier, vilkas resultat dock utan den jäkt och fysiska påfrestning, som resor och billig inackordering utan ett hems omvårdnad^ medföra, säker­ ligen med hänsyn till sökandens begåvning skulle blivit långt bättre.

Det har redan tidigare varit väl känt och bekräftas nu av skolutred­ ningens nyss refererade framställning, liksom av skolöverstyrelsens och stu- dielånenämndens yttranden, att verkligt behov föreligger av studiehjälp åt landsbygdens ungdom. Då jag nu framlägger förslag härom, är jag emel­ lertid väl medveten örn att även andra kategorier av svensk ungdom äro i den situationen, att understöd till deras studier äro motiverade. I sin skri­ velse nr 229 har riksdagen 1943 också betonat, »att även ungdom från orter, där högre läroanstalter finnas, ofta av ekonomiska skäl förhindras att genomgå dessa läroanstalter», och uttalat, att »de åtgärder för studie­ hjälp, som äro föremål för övervägande, därför icke enbart böra taga sikte på landsbygdens ungdom». Detta önskemål utvecklades sedermera utförligt i motionen II: 18 vid 1944 års riksdag. Med anledning av denna motion er­ inrade riksdagen, som vid behandlingen av motionen haft tillfälle taga del av skolutredningens nu ifrågavarande betänkande, i skrivelsen 1944: 368 om nyssnämnda uttalande av 1943 års riksdag. Riksdagen konstaterade vidare, att skolutredningen kommer att i annat sammanhang till behandling upptaga de problem beträffande hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre skolundervisning för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda famil­ jer i städer och tätorter, som diskuteras i nyssnämnda motion. Med anledning härav syntes det riksdagen icke erforderligt att hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning i ämnet. Enligt vad jag inhämtat har skolutredningens socialpedä- gogiska delegation för närvarande sistnämnda spörsmål under övervägande. Det nu föreliggande förslaget kan, liksom det är ett led i arbetet på större rättvisa åt landsbygden, också betraktas som ett led i ett strävande att be­ reda all svensk därtill lämplig ungdom de studiemöjligheter, som motsvara dess egna anlag och samhällets behov. I själva verket kommer, örn de av mig i det följande förordade åtgärderna realiseras, redan härigenom behovet av studiehjälp för vissa andra kategorier ungdom än den egentliga landsbyg­ dens att bliva beaktat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7/h

Departe­ mentschefen.

13

visserligen finnes ett tekniskt läroverk men utan sådan facklinje, som lär­ jungen på grund av sitt yrkesval bör genomgå, om han för genomgång av dylik linje måste vistas å annan ort. Överstyrelsen vill särskilt under­ stryka betydelsen av utredningens förslag i dessa hänseenden för lärjung­ arna vid de tekniska läroverken och även handelsgymnasierna, vid vilka förekommer en stor procent inackorderade lärjungar.

Statskontoret uttalar i utlåtande den 30 november 1944, att stipendier böra förbehållas lärjungar å gymnasiestadiet, men finner det icke motiverat att begränsa rätten till stipendium till lärjunge med hem på landsbygden, utan böra därvid likställas lärjungar, som äro nödsakade att anlita inackor­ dering eller dagligen färdas mellan hemmet och skolorten.

Till de av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning fram­ förda synpunkterna, vilka väsentligen utgöra föTtydliganden och precise­ ringar av skolutredningens förslag, kan även jag i huvudsak ansluta mig. Studiehjälp bör således under villkor, vartill jag senare återkommer, kunna utgå till lärjunge, som icke i sin hemort eller dess närhet — vare sig hem­ orten tillhör den egentliga landsbygden eller ej — har tillgång till den högre skolutbildning han söker. Emellertid bör ett minsta avstånd av 5 kilometer mellan bostadsorten och skolorten icke under alla förhållanden kunna god­ tagas såsom förutsättning för beviljande av studiehjälp, utan hänsyn måste givetvis tagas även till kommunikationsförhållandena och liknande omstän­ digheter. Där kommunikationerna äro goda, böra sålunda strängare krav kunna uppställas i fråga örn minimiavståndet.

C. Bestridande av kostnaderna för studiehjälp.

Skolutredningen.

Efter en längre historik över tidigare förslag till studiehjälp

erinrar skolutredningen i kap. VII av sitt betänkande, att för närvarande icke förekomma några statliga understöd, som äro särskilt avsedda för underlät­ tande av landsbygdsungdomens möjligheter vid skolor tillhörande den högre allmänna skolundervisningen. Däremot antar utredningen, att de statliga understöden till elever vid folkhögskolor och vid skolor för jordbruk huvud­ sakligen komma landsbygdens ungdom till godo. Sedan utredningen under­ strukit, att, om landsbygdsungdomen skall mer än för närvarande bliva jäm­ ställd med tätorternas ungdom i fråga örn utbildningsmöjligheter, en sär­ skild studiehjälpverksamhet bör komma till stånd, fortsätter utredningen rörande bestridande av kostnaderna för denna studiehjälp:

Vad härefter angår den ekonomiska sidan av hjälpverksamheten, så skulle man kunna tänka sig, antingen att de för densammas bedrivande erforder­ liga medlen helt och hållet tillhandahölles av staten eller att kostnaderna för verksamheten helt Indes på kommunala enheter eller slutligen att stat och kommun finge dela dessa kostnader. Såsom framgår av ett i regeringsrättens

Kungl. Maj.ts proposition nr 74-

Departe­ mentschefen.

Kungl. Marits proposition nr 74-

15

D. Studiehjälpens olika former.

1. Stipendier till inackordering och resor.

Skolutredningen

framhåller, att myndigheterna redan varit inne på den

lanken, att understöd åt landsbygdsungdomen skulle kunna ges i form av sti­ pendier åt inackorderade och dagligen resande lärjungar vid högre skolor. Härefter anför utredningen följande.

Vi ansluta oss till denna tanke, i det vi anse, att lämpligt avvägda årliga statliga stipendier för studier vid högre teoretiska eller praktiska läroan­ stalter böra efter prövning i varje särskilt fall tilldelas avlägset från sådan anstalt boende lärjungar. Örn man ville söka så långt som möjligt utjämna den nu bestående skillnaden mellan landsbygd och tätort med avseende på möjligheten att erhålla utbildning vid högre skolor, borde givetvis stipen­ diebidrag utgå oberoende av lärjungarnas eller deras målsmäns ekonomiska ställning. Av statsfinansiella skäl ha vi emellertid i likhet med skolöver styrelsen ansett oss böra i detta avseende föreslå en viss begränsning. Vad beträffar de närmare förutsättningarna för att stipendium skall kunna er­ hållas, kunna i stort sett uppställas samma villkor, som studielånenämnden har att tillämpa vid fördelningen av statens räntefria studielån. Som mini- mivillkor bör angivas, att lärjungen vid sin tidigare skolgång ådagalagt sådan prestationsförmåga och sådan karaktärsläggning, att det kan. anses vara sannolikt, att han med framgång skall kunna fullfölja arbetet vid den läroanstalt, där han söker inträde eller tidigare erhållit undervisning. Sedan detta minimikrav uppfyllts, böra stipendier tilldelas de mest meriterade, i den mån anslaget medger. Vid bestämmandet av det årliga stipendiebe- loppets storlek bör hänsyn tagas till kostnaderna för lärjunges vistelse vid eller resor till läroanstalten samt till målsmans (lärjunges) ekonomiska ställ­ ning och antalet barn i familjen.

Skolutredningen har framlagt ett förslag till kungörelse angående studie­ hjälp åt vissa lärjungar för bedrivande av högre studier. Detta förslag torde såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (bilaga A). Av för­ slaget framgår, att de »högre teoretiska eller praktiska läroanstalter», som avses, äro allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasmin och under skolöverstyrelsens inseende stå­ ende enskild läroanstalt.

Beträffande normerna för stipendieunderstödens utgående anför utred­ ningen:

Såsom vi tidigare framhållit, anse vi, att stipendiebeloppen böra avvägas med hänsyn bland annat till inackorderings- eller resekostnaden samt till målsmans ekonomiska ställning. Skall den här avsedda studiehjälpverk­ samheten på ett mera påtagligt sätt bidraga till att, beträffande utbild­ ningsmöjligheterna undanröja skillnaden mellan landsbygd och stad, torde man böra räkna med att ett icke alltför ringa antal lärjungar tilldelas sä stora ärliga stipendiebelopp, att hela eller större delen av inackorderings-

16

eller resekostnaden därmed kan betalas. Flertalet av de övriga ur studie- lämplighetssynpunkt stipendieberättigade lärjungarna böra erhålla så stora stipendiebelopp, att beloppen i regel komma att täcka över hälften av ifrågavarande kostnad.

Skolutredningen beräknar medelinaekorderingskostnaden till lägst 1 000 kronor per läsår och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna till lägst 100 kronor per läsår och lärjunge.

Yttrandena.

Frågan örn vilka läroanstalters lärjungar som skola vara be­

rättigade att åtnjuta stipendier tages upp i överstyrelsens för yrkesutbildning yttrande. Där anföres:

Skolutredningen har med sitt förslag örn studiehjälp i stipendieform till­ godosett lärjungar vid skolor tillhörande den högre skolundervisningen, däri inbegripet även tekniska läroverk och handelsgymnasier. Emellertid finnas vissa under överstyrelsens inseende ställda skolor med karaktär av högre undervisningsanstalt, som icke inrymmas i skolutredningens förslag, nämli­ gen de särskilda anstalterna för yrkesundervisning. Elev vid sådan anstalt, som är egen företagare, verkmästare, förman eller arbetare, har visserligen möj­ lighet att i begränsad utsträckning erhålla stipendium ur anslaget till resesti­ pendier för yrkesutbildning, men dessa möjligheter föreligga däremot icke för övriga elever. Då dessa skolor närmast motsvara tekniska fackskolor, synes det överstyrelsen, som örn jämväl lärjungarna vid dessa skolor borde beredas möjligheter till erhållande av den av skolutredningen föreslagna sti- pendiehjälpen. Vid ett pär av dessa skolor meddelas dock undervisning i vissa avdelningar på högre stadium än gymnasiets och mera jämförbar med undervisningen i ett seminarium. Lärjungarna i dessa senare avdelningar böra alltså ej tillerkännas stipendium av här ifrågavarande slag. De sär­ skilda anstalter för yrkesundervisning, vars lärjungar sålunda böra kunna komma i fråga för erhållande av föreslagna stipendier, äro tekniska skolan i Stockholm med undantag av den högre konstindustriella skolans avdelning för utbildande av lärare i teckning och välskrivning (teckningslärarinsti- tutet), bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut i Norrköping och grafiska institutet.

Skolöverstyrelsen uttalar örn skolutredningens förslag till stipendier prin­ cipiellt följande.

De åtgärder skolutredningen nu föreslår i form av direkt penningunderstöd åt studerande ungdom, boende utanför läroverksort, innebära i jämförelse med vad överstyrelsen i sin utredning år 1939 föreslagit i stort sett, att de mer preciserade och på olika poster uppdelade understödsformerna i över­ styrelsens förslag av skolutredningen sammanförts under en enda rubrik, stipendier. Överstyrelsen hade upptagit särskilda poster för understöd till inackordering, kostnad för frukostmål och resekostnad till och från läro­ verksorten. Skolutredningens förslag kan emellertid inom sig rymma samt­ liga nämnda understödsfonner. Det utsäges tydligt i författningsförslaget, att bidraget må lämnas till kostnaderna för inackordering på skolorten eller för dagliga resor till och från densamma. Principiellt synes intet hindra,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 74-

20

Departe­ mentschefen .

som skolöverstyrelsen även erinrat — det med hänsyn till syftet med sti­ pendierna endast kan anses rimligt, att den del av inackorderingskostnaden, som utgör vederbörandes merkostnader för uppehälle å skolorten, ersättes, får statskontoret i likhet med överstyrelsen förorda, att stipendiet maximeras till högst % av de faktiska utgifterna för vistelse å skolorten. Likaledes anser statskontoret det påkallat, att ett högstbelopp för läsår fastställes. Beträffande avvägningen av detta tillåter sig statskontoret erinra, att äm­ betsverket i utlåtande den 18 november 1944 beträffande stipendier till elever vid anstalter för yrkesundervisning, folkhögskolor och lantbruks­ skolor uttalat, att, därest Kungl. Maj:t trots föreliggande statsfinansiella betänkligheter skulle anse sig böra framlägga förslag till riksdagen om ökade stipendier, dessa stipendier borde bestämmas till — för högsta behovs- graden — 60 kronor för månad. En motsvarande maximering av de nu före­ slagna stipendierna finner statskontoret så mycket mera påkallad, som i princip endast merkostnaderna å skolorten skola ersättas. Ämbetsverket vill därför föreslå, att stipendierna maximeras till (9 X 60 =) 540 kronor för läsår eller samma belopp, som skolöverstyrelsen förordade i 1939 års förslag.

Stipendium för resor synes i viss anslutning till överstyrelsens år 1939 framlagda förslag kunna utgå med belopp, motsvarande högst den verk­ liga kostnaden i den mån denna överstiger 100 kronor för läsår.

I fråga örn vilka skolors lärjungar, som skola kunna erhålla stipendium, har föredraganden, t. f. statskonnnissarien Lindbergsson, anmält avvikande mening och anfört:

Syftet med de av utredningen föreslagna statsstipendiema komme enligt mitt förmenande att tillgodoses på ett otillfredsställande sätt, om — som statskontoret förordat — dylika stipendier endast skulle förbehållas gymna­ siets lärjungar. Detta skulle nämligen med nuvarande skolorganisation innebära, att den stipendiebeviljande myndigheten betoges möjligheten att med statsstipendier hjälpa fram å landsbygden boende obemedlad ungdom med utpräglad studiebegåvning till studentexamen. I anslutning till vad statskontoret förordade i sitt utlåtande den 19 oktober 1939 synes mig där­ för stipendierna böra beviljas för studier vid samtliga av skolutredningen föreslagna statliga och kommunala läroanstalter samt handelsgymnasierna men på av statskontoret angivna skäl icke för studier vid enskild läroanstalt. I likhet med länsstyrelsen i Karlskrona anser jag emellertid, att övergången från folkskola till högre skolform icke bör understödjas med stipendium, såframt icke vederbörande med goda vitsord genomgått sexårig folkskola eller skaffat sig ett däremot svarande kunskapsmått.

Jag biträder skolutredningens förslag, att stipendier för bekostande av inackordering eller dagliga resor skola kunna tilldelas för studier lämpliga ungdomar från landsbygden. I fråga örn vilka skolors lärjungar, som skola vara berättigade att erhålla dylik studiehjälp, finner jag, att utöver de av skolutredningen föreslagna även lärjungarna vid tekniska skolan i Stock­ holm med undantag av konstindustriella aftonskolan och teckningslärar- institutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut i Norrköping och grafiska institutet böra kunna åtnjuta stipendier. Något

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

22

huvudtitel finnes uppfört ett anslag till stipendier vid tekniska läroverk, avsett för studieunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid tekniska fackskolor. Som allmän regel synes mig böra gälla, att elev, som tilldelas studiestipendium för landsbygdsungdom, icke därjämte bör för ett och samma läsår komma i åtnjutande av stipendium ur allmänna arvs­ fonden eller från anslaget till stipendier vid de tekniska läroverken. I vissa fall torde det dock vara motiverat att göra avsteg från denna regel.

De erfarenheter, som den utdelande myndigheten vinner, kunna längre fram giva ledning för utarbetande av mera preciserade och normerande be­ stämmelser för stipendiernas utdelning. För att åstadkomma en rättvis för­ delning och hindra enskilda vinstintressen att göra sig gällande kan det emellertid redan på ett tidigt stadium bli nödvändigt för denna myndighet att för varje skolort fastställa ett genomsnittligt inackorderingspris såsom normerande vid stipendietilldelningen.

Som minimikvalifikationer för erhållande av stipendium har skolutred­ ningen föreslagit, att lärjungen vid sin tidigare skolgång skall ha ådagalagt sådan prestationsförmåga och sådan karaktärsläggning, att det kan anses vara sannolikt, att han med framgång skall kunna fullfölja arbetet vid den läro­ anstalt, där han söker inträde eller tidigare erhållit undervisning, samt hän­ visat till de villkor, som gälla för erhållande av statens räntefria studielån.

Det synes mig självfallet, att vid tilldelande av studiehjälp hänsyn i första rummet skall tagas till de sökandes studielämplighet, innefattande såväl be­ gåvning för den utbildning, vederbörande önskar åtnjuta, som ambition och redlig karaktär. Denna studielämplighet bör på ett betryggande sätt styrkas och stipendium tilldelas de mest förtjänta i den utsträckning, som medel äro tillgängliga. Vid fastställande av stipendiebeloppet bör den ut­ delande myndigheten verkställa individuell prövning och därvid taga hänsyn till bland annat sökandens bostadsort, kursavgifternas storlek under det läsår, för vilket stipendiet är avsett att utgå, och de övriga medel, över vilka sökan­ den under samma tid må kunna för ändamålet förfoga, ävensom uppmärk­ samma alla de omständigheter i övrigt, som äro av betydelse för att bedöma sökandens behov.

Det torde icke kunna förnekas, att mera omfattande stödåtgärder av det slag, jag i det föregående förordat, under vissa förutsättningar kunna vara ägnade att medföra en stegrad tillströmning till de högre skolorna och där­ med öka risken för en sådan överbefolkning av de intellektuella banorna, för vilken riksdagen i olika sammanhang varnat. I den mån stipendier komma att givas för studier på realskolans stadium synes mig denna invändning dock väga mindre tungt; allvarligare blir problemet, när det gäller underlättande av studier på gymnasiestadiet. Om staten skall på här förordat sätt verka för ett vidgat rekryteringsunderlag för gymnasierna, måste enligt min mening nästa steg bliva, att en skärpning av fordringarna för tillträde till gymnasiet tages under allvarligt övervägande. Slutligen synes det mig befogat, att vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

26

allt flit, självdisciplin och seg uthållighet äro nämligen nödvändiga förut­ sättningar för att man på denna väg skall kunna nå fram till real- eller stu­ dentexamen. Då det här är fråga om individuell undervisning, vinnes den fördelen, att var och en kan arbeta i den takt, som för honom av olika or­ saker är den lämpligaste. Lärjungen får arbeta självständigare, mera på egen hand, än vid de vanliga skolstudierna, och det är tydligt, att hans själv­ tillit och initiativförmåga liksom hans energi och uthållighet måste utveck­ las vid arbetet med lösningen av de uppgifter, som i undervisningsbreven föreläggas honom.

Men även om korrespondensundervisningen sålunda erbjuder många för­ delar, kan den dock icke i värde jämställas med en god, vanlig skolunder­ visning. Den skriftliga undervisningen saknar den omedelbara undervis­ ningens möjlighet av anpassning efter individuella svårigheter eller tillfälliga omständigheter. I första hand bör framhållas, att en lär­ junge, som studerar genom korrespondens, icke blir delaktig av den muntliga undervisningens väckande och stimulerande inverkan liksom överhuvud icke av den fostrande påverkan, som utövas av såväl lärare som kamrater under det dagliga arbetet i en vanlig skola och som både för den personliga utvecklingen och ur social synpunkt är av stort värde. Vidare förekommer ingen nämnvärd undervisning i de s. k. övningsämnena, åt vilka i de vanliga realskolorna omkring en fjärdedel av undervisningstiden är ägnad. Vid all den undervisning, som kräver laborationer eller åskåd- ningsmateriel för att rätt uppfattas, är den, som studerar enligt korrespon­ densmetoden, också missgynnad i jämförelse med lärjungarna vid en vanlig läroanstalt, och kunskaperna, som i stor utsträckning böra förvärvas genom självsyn och egna experiment, om de skola bli verkligt fruktbringande, bli lätt alltför exklusivt teoretiska och bokmässiga.

Undervisningen i främmande språk erbjuder sannolikt de största svårig­ heterna vid sådan korrespondensundervisning, där arbetet helt sker på egen hand. Eleverna få inga talövningar i egentlig mening, alltså ingen övning i att uttrycka sig på det främmade språket, annat än eventuellt genom refe­ rat för sig själva av innehållet i det lästa. Att inlära ett riktigt uttal måste bereda särskilj stora svårigheter. Speciellt på detta område är det säkerli­ gen ytterst svårt att med undervisning genom korrespondens uppnå samma resultat som vid vanlig undervisning. Bedrivandet av studier genom korres­ pondens måste därför anses vara en nödfallsutväg, som tillgripes, då det av ekonomiska eller andra skäl icke låter sig göra att bereda lärjungarna un­ dervisning i en vanlig skola.

De försök, som gjorts med kombinerad korrespondens- och muntlig un­ dervisning, finna vi vara av intresse. Många av de nackdelar, som uppstå vid vanlig korrespondensundervisning, kunna minskas genom en välorga­ niserad kompletterande muntlig undervisning eller handledning. Som allmän regel kan säkerligen fastslås, att bland olika former av korrespondensstu­ dier den är att föredraga, som kombineras med personlig handledning och undervisning. Särskilt blir detta fallet, örn man tillser, att väl kvalificerade ledare anställas och att endast sådana lärjungar mottagas för undervisning, som redan i folkskolan ådagalagt lämplighet för fortsatt studiearbete. Att göra ett mera ingående uttalande om denna undervisningsmetod torde emel­ lertid ännu icke vara möjligt.

Åtskilliga lärjungar, som bedrivit studier för real- eller studentexamen enligt korrespondensmetoden, ha erhållit understöd ur allmänna arvsfon-

Kungl. Majlis proposition nr 7J+.

28

Kungl. Maj:ts -proposition nr 7Jt.

privatister, som varit elever vid Hermods korrespondensinstitut, skola av­ lägga realexamen.

Utformningen av förslaget till stipendier till lärjungar vid korrespondens­ institut och vid skolor med kombinerad undervisning framgår av kap. II av förenämnda kungörelseförslag (bilaga A vid statsrådsprotokollet i detta ären­ de). Till motivering för förslaget har utredningen anfört i huvudsak följande.

Enligt skolutredningens åsikt böra stipendier utgå även till lärjungar, vilka enligt korrespondensmetoden bedriva enskilda studier, som avslutas med examen under statlig kontroll, ävensom till lärjungar, vilka bedriva stu­ dier vid realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läro­ anstalt ledande till minst realexamen icke förefinnes. Sådant stipendium sy­ nes i allmänhet böra utgå med så stort belopp, att största delen av kursav­ giften till korrespondensinstitutet därmed kan betalas. För genomgående av kurs, som enligt den stipendieutdelande myndighetens mening belagts med oskäliga avgifter, böra stipendier emellertid icke erhållas. Möjlighet att komma i åtnjutande av här ifrågasatt stipendium bör förefinnas endast för sådan lärjunge, som påbörjat sina korrespondensstudier och som vid an­ sökan örn stipendium kan uppvisa intyg från vederbörande brevskola (kor­ respondensinstitut), att han med största sannolikhet inom viss fastställd tid kan avlägga sin examen. Stipendierna fördelas bland de mest meriterade av dem, som uppfyllt detta krav, varvid hänsyn tages jämväl till lärjunges bo­ stadsort och ekonomiska ställning. Stipendium synes böra utgå endast för studier vid sådan brevskola, som åtager sig, dels att under den tid, lärjunge före erhållande av stipendium studerar vid skolan, endast uttaga en låg av den stipendieutdelande myndigheten godkänd månatlig avgift, dels att, se­ dan lärjunges stipendieansökan beviljats, icke utkräva den del av kursav­ giften, som motsvaras av statsbidraget, förrän examen avlagts. När detta skett, utbetalar statsverket efter rekvisition hela stipendiebeloppet direkt till brevskolan. Såsom särskilt villkor bör föreskrivas, att brevskolan skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift vare sig av staten eller av lärjungen, för det fall att examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid. Örn lärjunge, som erhållit stipendium, i anledning av med läkarintyg styrkt sjukdom må­ ste avbryta sina studier, bör dock staten kunna till brevskolan utbetala sin del av kostnaderna för den undervisning, lärjungen erhållit före avbrottet. Ar av läkare styrkt sjukdom orsak till att lärjunge icke kunnat avlägga exa­ men inom fastställd tid, bör beviljat stipendium kunna utgå efter examens avläggande. Till ansökan örn stipendium av detta slag bör lärjunge foga — utom intyget från brevskolan — betyg från den skola, där han senast åt­ njutit undervisning, samt av vederbörande skolledare eller av lärare i hem­ orten utfärdat intyg om arbetsförmåga och karaktärsläggning ävensom av kommunal myndighet eller två vederhäftiga ojäviga personer vitsordad re­ dogörelse för den ekonomiska ställningen.

Stipendiebeloppen beräknas av skolutredningen för studerande vid kor­ respondensinstitut till 200 kronor och för lärjungar vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning till 300 kronor för studieår.

Yttrandena.

Rörande förslaget om stipendier för elever vid korrespondens­

undervisning och kombinerad undervisning ha de myndigheter, som yttrat sig,

30

Sammanfattande anför överstyrelsen följande. På grund av vad som ovan anförts önskar överstyrelsen uttala, att, om man i fråga om den allmänna stipendieverksamheten bör skapa garantier för att den skall nå ett urval av ungdom med studiebegåvning, så bör detta i än högre grad eftersträvas beträffande stipendietilldelning ät ungdom, som bedriver korrespondensstudier. Även örn den kombinerade metoden i vissa hänseenden har sina fördelar framför studier enbart genom korrespondens, finns dock risken, att dessa skolor, som samlas under lärares handledning, förväxlas med vanliga skolformer och lätt locka till sig barn, som ingalunda besitta nödiga kvalifikationer för att taga sig fram på en snabbare och svå­ rare väg. Önskvärt vore också att vinna kännedom örn den mängd av elever, som aldrig nå fram till examensresultat. Det har kommit till överstyrel­ sens kännedom, att folkskolelever redan efter genomgång av fjärde eller femte klassen lämnat folkskolan för att deltaga i korrespondensstudier, vilket ur flera synpunkter måste anses vara synnerligen olämpligt. För de elever, vilka icke fullfölja studierna fram till realexamen, kan följden av den avbrutna skolgången i folkskolan bliva den, att de icke heller kunna erhålla avgångsbetyg från folkskolan. Enligt överstyrelsens mening böra därför stipendier för korrespondensstudier icke utdelas till elever, vilka ännu icke genomgått folkskolans sjätte klass.

Betänkligheter resa sig emellertid mot alltför stor omfattning av statens medverkan i fråga örn denna studieform icke blott ur synpunkten av de pedagogiska resultaten. I diskussionen har också framkommit tvekan, i vad mån staten bör uppmuntra privata affärsföretag av korrespondensinstitu­ tens typ. Det må erinras om de invändningar, som fyrfaldiga gånger gjorts mot statens understöd åt enskilda skolor av vanlig form. Överstyrelsen har gendrivit dessa bland annat med det argumentet, att sådan skolrörelse, läm­ nad åt sig själv, i regel går med förlust. I detta fallet åter är frågan om stora, säkerligen vinstgivande företag. Staten torde kunna begära viss garanti mot att de kursavgifter göras för höga, som i sin tur bomme att bestämma stats- stipendiums storlek. Någon sådan garanti inrymmes ej i skolutredningens förslag. Det uttalas visserligen, att för genomgående av kurs, som enligt den stipendieutdelande myndighetens mening belagts med oskäliga avgifter, böra stipendier icke erhållas. Men då begreppet »oskälig» icke utan sakkun­ nig inblick i korrespondensinstitutets affärsställning låter sig fastställas, torde man som villkor för tilldelning av stipendium nödgas uppställa, att stipendium må erhållas endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig att genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell re­ dogörelse för sin affärsställning åt sagda myndighet. Det särskilda villkor, som skolutredningen föreslår för tilldelning av stipendium, nämligen att vederbörande brevskola »skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift, vare sig av staten eller lärjungen, för det fall att examen icke kunnat av- läggas inora fastställd tid», bör infogas i författningsbestämmelserna. Så­ dana anledningar till avbrott kunna dock förekomma, att brevskolan måste medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen själv för den undervis­ ning han åtnjutit. Avbrottets orsak bör prövas av den stipendieutdelande myndigheten.

I övrigt biträder överstyrelsen skolutredningens förslag örn förfarandet vid stipendiums tilldelning, dock med undantag för förslaget att förlägga administrationen till överstyrelsen, till vilken fråga överstyrelsen nedan återkommer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

32

lande betydelse praktiskt taget helt eliminerats, ställer en sådan arbets­ prestation givetvis stora krav på fysisk styrka och uthållighet hos eleverna. Även lär ferieläsning i en icke obetydlig omfattning ha anbefallts.

Slutligen förtjänar det understrykas, att studieledarna vid dessa skolor icke få ha en alltför ringa utbildning för sin verksamhet. Även om man icke får överskatta den akademiska och pedagogiska utbildningen, får denna icke heller underskattas. Det förefaller onekligen vara väl små krav att för studieledarkompetens endast fordra studentexamen och en kort kurs, om­ fattande huvudsakligast lektioner för infödd lärare i engelska och några föreläsningar örn skolformen och dess arbetssätt samt biträdande vid rätt­ ning av några studiebrev. Visserligen kan det invändas, att den egentliga undervisningen sker per korrespondens, men skall handledningen bli av värde för de svagare och osjälvständigare eleverna, vilket väl är dess egent­ liga uppgift, måste nog handledarens både kunskapsmässiga och icke minst pedagogiska utbildning vara avsevärt större.

Långt ifrån att vilja motarbeta skolor av robertsforstyp, vilkas värde, som nämnts, till fullo inses av kollegiet, har detta med påvisande av några av deras svagheter velat som sin mening framhållavatt en sådan skolform icke kan utan vidare ersätta de hittills förekommande, bland annat även med tanke på skolans fostrande verksamhet. Endast i nödfall, då denna undervisningsform är den enda möjliga, bör den tillgripas, och skall den understödjas av staten på något sätt, måste en verkligt effektiv officiell kontroll införas, vilken bör omfatta icke blott slutresultatet utan även kurser, arbetssätt och val av studieledare. Endast under denna förutsätt­ ning kunna enligt kollegiets mening de s. k. robertsforsskolorna och andra skolor med korrespondensundervisning, som kombinerats med muntlig un­ dervisning i en eller annan form, på rätt sätt infogas i sitt naturliga samman­ hang i vårt skolsystem och otvivelaktigt försvara sin plats där.

Statskontoret yttrar örn korrespondensundervisningen, att denna ännu måste anses förhållandevis oprövad, och framhåller, att det skulle ha varit av särskilt värde, om utredning kunnat förebringas rörande det procentuella antal elever, som förmått fullfölja sina studier till examen. Å andra sidan får icke, anser ämbetsverket, förbises, att denna undervisning erbjuder en möjlighet för energisk och studiebegåvad ungdom, som eljest på grund av förvärvsarbete eller andra förhållanden skulle varit avskuren från högre utbildning, att erhålla sådan. Rörande skolutredningens förslag uttalar stats­ kontoret följande.

Enligt skolutredningens förslag skulle stipendier utgå åt lärjungar, vilka bedriva enskilda studier genom korrespondens med real- eller studentexamen som mål eller studier vid realskolor med korrespondens- och muntlig under­ visning. Statskontoret finner den föreslagna stipendieformen godtagbar och kan därför i huvudsak biträda utredningens förslag. I viss anslutning till vad av skolöverstyrelsen förordats bör emellertid som särskilda villkor för stipendiums åtnjutande angivas, att den sökande med goda betyg genom­ gått folkskolans sjätte klass eller på annat sätt skaffat sig motsvarande kunskapsmått samt att vederbörande brevskola förbundit sig, att, i det fall examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid och det beviljade stipen­ diet sålunda icke kan utbetalas, icke av eleven eller staten utkräva den del av kursavgiften, som motsvarar stipendiet. Likaledes måste — som över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

33

styrelsen betonat — förutsättningar skapas för den stipendiebeviljande myndigheten att bedöma, om brevskolornas avgifter ^ötoskäliga. De av skol­ utredningen vid anslagsberäkningarna angivna stipendiebeloppen, 200—300 kronor för läsår, synas icke lämna rum för erinran. Dock torde dessa belopp böra fastställas som maximibelopp i de föreskrifter, som kunna komma att meddelas i fråga om stipendieverksamheten.

Korrespondensundervisningen torde haft en icke oväsentlig betydelse för att underlätta studiemöjligheterna för sådana ungdomar, som av ett eller annat skäl icke önskat eller kunnat genomgå högre skola. Att icke minst landsbygdens ungdom dragit fördel av denna undervisning synes säkert. Samtidigt med att man erkänner detta, får man emellertid akta sig för att på korrespondensundervisningen — vare sig denna uteslutande sker genom studiebrev eller i den kombinerade formen — ställa alltför stora förvänt­ ningar. Den har avsevärda nackdelar, och ersätta den vanliga undervisning­ en i högre läroanstalter kan den givetvis icke, lämpad som den är endast för ambitiösa ungdomar med förmåga till självständigt arbete. Ä andra sidan är det uppenbart, att erfarenheterna från denna och liknande undervisnings­ former ännu äro alltför begränsade, för att ett slutgiltigt omdöme redan nu skulle kunna fällas om deras värde. Sålunda torde de av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Umeå lämnade uppgifterna — såsom kollegiet även självt påpekat — bygga på ett alltför litet material för att man på grundval därav skulle kunna draga några säkra slutsatser. De av kollegiet anförda siffrorna böra för övrigt kompletteras med den upplysningen, att i realexa- men höstterminen 1944 godkändes 24 av de 26 i examen deltagande eleverna från s. k. robertsforsskolor. Ostridigt torde emellertid vara, att korrespon­ densundervisningen kan komplettera det övriga undervisningsväsendet och bidraga till att jämnare fördela studiemöjligheterna över landet.

Såsom skolutredningen visat, blir korrespondensundervisningen i dess olika former betydligt kostsammare lin den undervisning, som kan åtnjutas i högre läroanstalt på hemorten eller i dennas närhet. Erkänner man den som ett lämpligt led i vårt undervisningsväsen, följer därav som ett önske­ mål, att den för de ekonomiskt svagare ställda .förbilligas. Förslag att i detta syfte bevilja statligt understöd åt privata korrespondensinstitut eller ock upprätta ett statligt dylikt institut avstyrkas av skolutredningen. På av denna angivna skäl biträder jag dess ståndpunkt. Likaså ansluter jag mig till skolutredningens och skolöverstyrelsens uppfattning, att rätt för korrespondensinstituten att själva anställa avgångsexamina åtminstone icke för närvarande bör beviljas.

Med anledning av motionerna 1:59 och 11:88 anvisade 1944 års riksdag (skrivelsen nr 368) ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor, d. v. s. enskilda realskolor med kombi­ nerad korrespondens- och muntlig undervisning. Skolutredningen har däremot

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. A'r 7//.

3

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 7Jt.

Departe­ mentschefen.

34

i sitt betänkande icke föreslagit något understöd i denna form. Utredningen har tvärtom framhävt svårigheten för staten att på ett tillfredsställande sätt kontrollera, att statsmedlen verkligen i första hand komma de studielämpliga lärjungarna till godo, därest understöd beviljas i annan form än av direkta elevstipendier. Den åsikt, utredningen i detta hänseende uttalat, synes be­ kräftas av remissmyndigheternas yttranden, varvid, såsom jag redan fram­ hållit, dock är att märka, att det ännu torde vara för tidigt att uttala något slutligt omdöme örn denna skolforms effektivitet och värde. Den fort­ satta utredningen av detta ärende synes mig emellertid ha givit så mycket vid handen, att jag för egen del icke kan förorda, att för nästa budgetår medel anvisas till statsbidrag för anskaffande av lokaler för enskilda skolor med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

Däremot biträder jag skolutredningens av skolöverstyrelsen m. fl. myn­ digheter tillstyrkta förslag om stipendier till lärjungar, vilka enligt kor­ respondensmetoden bedriva enskilda studier, som avslutas med examen under statlig kontroll, ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier vid en­ skild realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läroanstalt ledande till minst realexamen icke förefinnes. Med hänsyn till vad skolöver­ styrelsen i ämnet anfört bör dock stadgas, att sådant stipendium ej må till­ delas lärjunge, vilken ännu icke genomgått folkskolans sjätte klass eller inhämtat däremot svarande kunskaper. Jag biträder på så sätt skolutred­ ningens förslag rörande storleken av här ifrågasatta stipendier, att jag finner stipendium böra utgå med högst 200 kronor per läsår för lärjunge, som bedriver enskilda korrespondensstudier för realexamen eller bedriver dylika stu­ dier för studentexamen, samt med högst 300 kronor per läsår för lärjunge vid enskild realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

De kvalifikationer, som stipendiaterna böra äga, synas mig i stort sett vara desamma, som kunna krävas av dem, vilka skola erhålla stipendier till inackordering och resor.

De villkor, som skolutredningen föreslagit för erhållande och utdelande av stipendier av detta slag, synas mig garantera, både att endast studie­ lämpliga komma i åtnjutande därav och att enskilda vinstintressen icke otillbörligt gynnas. Skolöverstyrelsen har på angivna skäl föreslagit, att stipendium må utgå endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig att genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redo­ görelse för sin affärsställning åt sagda myndighet. Den utdelande myndig­ heten torde dock med någorlunda stor säkerhet kunna avgöra, huruvida avgiften för en kurs är »oskälig» eller icke, och om vederbörande brevskola på anmodan icke vill minska den, synes det bli skolans sak att visa, att den verkligen är »skälig», innan stipendiet utdelas. Vad angår de enskilda real­ skolorna med kombinerad undervisning, torde det, därest stipendieverk- samheten vid dessa skulle utsträckas avsevärt utöver vad som nu föreslås,

Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jt.

35

bliva nödvändigt att som villkor för tilldelande av stipendier åt lärjungar vid sådana skolor stadga, att skolorna låta sig ställas under skolöverstyrel­ sens inseende. För närvarande synes emellertid detta icke behövligt. Skol­ överstyrelsen har vidare föreslagit, att i stipendiekungörelsen borde intagas en bestämmelse av innebörd, att vederbörande brevskola skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift vare sig av staten eller lärjungen, för det fall att examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid, varvid överstyrel­ sen framhållit, att sådana anledningar till avbrott dock kunna förekomma, att brevskolan bör medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen själv för den undervisning, han åtnjutit. Vad överstyrelsen sålunda anfört föranleder ingen erinran från min sida. Min ståndpunkt i fråga om villko­ ren för erhållande och utdelande av här ifrågavarande stipendier innebär således sammanfattningsvis, att jag biträder skolutredningens förslag, dock med vissa av skolöverstyrelsens uttalanden föranledda jämkningar.

3. Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning samt handledning av lärjungar vid sådan undervisning. Skolutredningen. I kap. V av sitt betänkande ger skolutredningen en kort­ fattad översikt av den undervisning, särskilt språkundervisning, genom radio, som de senare åren varit anordnad. Redan tidigare har utredningen fäst upp­ märksamheten på den kombination av korrespondens- och radioundervisning, som Brevskolan prövat. Utredningen tänker sig, att en liknande undervisning skulle kunna anordnas för vissa folkskolelärjungar, och utvecklar tankegången i kap. VI.

Utredningen hänvisar därvid inledningsvis till att den i betänkandet om sambandet mellan folkskola och högre skola diskuterat olika möjligheter för sådan övergång till den högre skolan, att studiebegåvade lärjungar på sammanlagt nio år skulle föras fram till teoretisk eller praktisk realexamen, utan att ett mera definitivt val av studierna skulle behöva göras redan i 11-årsåldern, och uttalar, att särskilt för landsbygdens lärjungar en kortare utbildnings väg vore av betydelse.

Den antydda kombinationen av korrespondens- och radioundervisning skulle för de lärjungar, som icke genom differentierad undervisning i folk­ skolan kunna förberedas för studier syftande till realexamen, kunna erbjuda en framkomlig väg. Väsentligen är det i så fall undervisningen i det främ­ mande språket, som kräver organisatoriska anordningar. De närmare de­ taljerna i sitt förslag till sådan kombinerad språkundervisning, vilken är avsedd endast för klart studiebegåvade lärjungar, utformar utredningen på följande sätt.

Redan nu kan man genom de befintliga korrespondensinstituten erhålla språkkurser, som omfatta en grundläggande undervisning. Då de lärjungar det här gäller äro väl unga för att helt på egen hand kunna bedriva kor­ respondensstudier, kan man icke nöja sig med att endast hänvisa dem till

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

;37

att lärjungarna så långt möjligt kunna få deltaga aktivt, t. ex. så som ofta sker vid skolradions sånglektioner.

Vad beträffar den korrespondensundervisning, varom här är fråga, har den ett så intimt samband med radiolektionerna, att det vöre synnerligen önskvärt med en enhetlig ledning av båda formerna av undervisning. Enligt vad vi inhämtat, är radiotjänst villig att efter givna direktiv under ett eller två försöksår anordna en sådan kombinerad korrespondens- och radiokurs, som här ifrågasatts. Radiotjänst skulle således omhänderhava även själva korrespondensundervisningen, d. v. s. utarbeta och utsända erforderliga korre­ spondensbrev samt ombesörja granskningen av lärjungarnas skriftliga arbe­ ten m. m. En sådan försöksundervisning bör givetvis stå under skolöver­ styrelsens överinseende. Kursens pedagogiska uppläggning bör föregås av samråd mellan skolöverstyrelsen och radiotjänst, varjämte radiotjänsts skol- radiosektion under försökstiden bör lia möjlighet att kontinuerligt samråda med såväl skolöverstyrelsen och statens vederbörande folkskolinspektör som den lokala skolledningen och handledarna.

Telegrafstyrelsen har meddelat, att radiostationen i Spånga skulle kunna disponeras för dessa försöksutsändningar.

I mån av behov borde de på detta sätt under läsåret bedrivna språkstu­ dierna kunna kompletteras vid en sammanhängande preparandkurs, till vil­ ken lärjungar från olika landsbygdsfolkskolor sammanfördes. Sådana kurser borde förläggas till centralt belägna orter med tillgång till kompetenta lärarkrafter. Lättast kunde kurserna organiseras och anordnas, om de för­ lädes till ferierna. Man torde emellertid böra avvakta resultatet av försök med kombinerad korrespondens- och radioundervisning, innan feriekurser av detta slag anordnas.

De lärjungar, som deltaga i den ovan skisserade kombinerade korrespon­ dens- och radioundervisningen, böra befrias från den ordinarie skolunder­ visningen visst timtal i veckan. Lämpligt synes vara, att de finge tillgodo­ göra sig samma timtal för sina språkuppgifter, som på motsvarande sta­ dium. kommer att bliva anslaget för ändamålet i de skolor, där vanlig språk­ undervisning anordnas. I vilken omfattning detta skulle bliva fallet fram­ går av de av oss för sådana skolor utarbetade timplanerna.

Givetvis måste icke obetydliga svårigheter bliva förknippade med en på detta sätt anordnad språkundervisning. Skall ett tillfredsställande resultat uppnås, måste stora anspråk ställas på lärjungarna, då de arbetsmetoder, som måste användas, ställa särskilda krav på mognad, arbetsförmåga och omdöme. Innan denna form av undervisning mera allmänt införes, torde försök i begränsad omfattning böra göras.

Utredningen har framlagt förslag till kungörelse angående handledning vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid vissa folkskolor samt statsbidrag till sådan handledning. Förslaget torde få fogas såsom bilaga (bilaga Ii) till statsrådsprotokollet.

Yttrandena.

Skolöverstyrelsen har icke ansett sig kunna taga ställning till

det framställda förslaget och anför följande.

Slutligen har skolutredningen såsom en form för studiehjälp föreslagit vissa anslag till en kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid folkskolor, där undervisning i språk icke skulle kunna beredas sådana lär-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 74-

39

givna direktiv. Likaså ansluter jag mig till förslaget om handledning av sådana folkskolelärjungar, vilka deltaga i dylik kurs. Till frågan om de för ändamålen erforderliga anslagen återkommer jag i det följande.

4. Statsbidrag till inrättande av skolhem och till avlönande

av föreståndare vid dylika.

Skolutredningen erinrar om tidigare förslag örn inrättande av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter. 1927 års skolsakkunniga föreslogo in­ rättande av fyra fristående statliga skolhem och en internatskola (Sträng­ näs). Skolöverstyrelsen hemställde år 1936 örn inrättande av två statliga skol­ hem i Strängnäs, vilket förslag återupptogs i överstyrelsens utredning av år 1939. I denna uttalades också, att statsbidrag borde kunna utgå till upp­ rättande av skolhem, vartill initiativet i varje särskilt fall ansågs böra utgå från ort, där sådant hem ansågs behövligt.

Skolutredningen nämner vidare, att det i Växjö finnes ett skolhem för ^gymnasister och att i Skara och Luleå vissa förberedelser för inrättande av dylika träffats.

I fortsättningen redogör skolutredningen för skolhemsverksamheten inom folkskoleväsendet. Läsåret 1943/44 voro 31 skolhem i verksamhet. Enligt kungörelsen den 15 maj 1936 (nr 202) kan statsbidrag till skolhemsbygg- nader och deras inredning utgå till skoldistrikt i hela landet med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. För detta ändamål anvisade riksdagen för budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av 500 000 kronor. I de nordligaste länen förekomma även s. k. arbetsstugor, som ägas av sär­ skilda stiftelser. Läsåret 1943/44 funnos 24 dylika arbetsstugor. Såväl i dessa som i skolhem lämnas inackordering och vård åt skolpliktiga barn från avlägset från skola belägna orter. Till avlönande av föreståndarinna för skolhem eller arbetsstuga utgår statsbidrag enligt samma grunder, som gälla för avlöning av folkskolornas lärarpersonal. Skolhemmens förestån­ darinnor tillsättas av skolöverstyrelsen. Aven inom nomadskoleväsendet, påpekar utredningen, bedrives en ganska omfattande skolhemsverksamhet.

Efter att ha konstaterat, att höstterminen 1941 6 790 lärjungar vid de högre allmänna läroanstalterna voro hänvisade till inackordering, och ut­ talat, att antalet inackorderade lärjungar säkerligen komme att ökas, örn de föreslagna studiestipendierna komma till stånd, framlägger utredningen följande förslag.

Från många skolorter ha klagomål framförts angående svårigheten att erhålla lämpliga inackorderingshem. Den under senare år genom den starka inflyttningen till städerna ökade trångboddheten har ytterligare förvärrat situationen i detta avseende. Det torde därför vara nödvändigt, att staten på något sätt här ingriper, för att ett bättre förhållande skall kunna komma till stånd. Det synes oss då vara mest ändamålsenligt, att på skolorter med stort antal inackorderade lärjungar möjligheter skapas att uppföra skol­

Kungl. May.ts proposition nr 7/+.

41

Skolutredningen har, såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen, principiellt ansett, att lärjungeantalet i varje skola icke lämpligen bör över­ stiga 30. I ett vid betänkandet fogat förslag till kungörelse angående skolhem för lärjungar vid vissa högre skolor samt avlönande av föreståndarinna vid sådant skolhem, av den lydelse, som framgår av bilaga C vid detta protokoll, har emellertid intagits en bestämmelse av innehåll, att detta antal i regel ej bör överstiga 40. Av kungörelseförslaget framgår vidare, att skolutredningen förutsätter, att dylikt hem skall kunna inrättas för lärjungar vid allmänt läro­ verk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk och statsunderstött handelsgymnasium.

Utredningen har härjämte utarbetat ett förslag till särskild kungörelse an­ gående statsbidrag till iordningställande av skolhem för lärjungar vid högre skolor. Jämväl detta förslag torde få fogas såsom bilaga till statsrådsproto­ kollet (bilaga D).

Yttrandena.

Länsstyrelsen i Falun, som mera utförligt behandlat skolut­

redningens förslag på denna punkt, är tveksam örn lämpligheten av att lands­ tingen skola kunna stå som principaler för skolhemmen och förordar, att staten direkt inträder som huvudman. Vidare anser länsstyrelsen, att den begräns­ ning av antalet platser vid hemmen till 40 som förutsättes i nyssnämnda för­ slag till kungörelse, är för låg och finner det uppenbart, att, örn hemmen skola drivas av annan än staten, driftbidrag bör utgå även i annan form än bidrag- till avlöning av föreståndarinna.

Kollegiet vid Sigtunastijtelsens linmanistiska läroverk anför bland annat följande.

Kollegiet vänder sig emot att skolhemmen väsentligen reserveras för mindre bemedlade och anser, att det borde övervägas, huruvida det ej kunde löna sig med att reservera ett antal platser, t. ex. Ys för betalande elever. Kollegiet finner det betänkligt med förslaget om endast kvinnlig ledning för skolhemmet och förmenar, att det i varje skolhem vid sidan av förestån­ darinnan bör finnas en husfar med betydande uppgifter och mot dessa svarande arvode. En lärare, som tillika är husfar, borde få sin undervis- ningsskyldighet avsevärt minskad.

Särskilt uppehåller sig kollegiet vid internatskolornas ställning, varvid den sociala synpunkten starkt betonas. Ju effektivare staten stödjer dessa skolor, desto mer demokratisk prägel komma de att få, framhålles det. Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk har från början inriktat sig på att skapa stipendiemöjligheter för mindre bemedlade. Detta sammanförande av ungdom ur skilda sociala sammanhang, heter det, är av allt att döma en punkt i läroverkets program, som på ett synnerligen gott sätt kunnat genomföras. Funnes ekonomiska resurser, skulle flera internatskolor arbeta efter samma linje. Denna utveckling i klart demokratisk riktning skulle kraftigt främjas, örn statsmakterna vid lösningen av land sbygd su ngdo trien s skolfråga ville utnyttja internatskolorna. Vidare framhålles, att det finns en kategori lärjungar, som ofta uteslutande är hänvisad till internatskolor

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 7Jt.

42

och i regel icke kan påräkna placering i kommun, landsting eller lokalt be­ tonade stiftelser tillhöriga skolhem, nämligen utlandssvenskarnas barn. Dessa borde sammanföras med rikssvensk ungdom ur skilda sociala läger och helst, heter det, i förhållande till denna i klar minoritet.

Som villkor för statsstipendiatens hänvisning till internatskolor tänker sig kollegiet, att skolan mottager ett visst, i proportion till hela antalet in­ terner bestämt minimiantal stipendiater. Det genomsnittliga stipendiebe- loppet tänkes ökat med ränta och amortering å investeringssumman i redan uppförda elevhem samt med ytterligare ett belopp, motsvarande del av statsbidraget till föreståndarinna.

Skolöverstyrelsen erinrar om att överstyrelsen i sin utredning av år 1939 satte förslaget örn upprättande av skolhem i Strängnäs i första rummet, därest åtgärderna för att underlätta studiemöjligheterna för landsbygdens barn komme att vidtagas i etapper, och finner ej anledning att frångå sitt förslag örn två statliga skolhem i Strängnäs. I övrigt säger sig överstyrelsen kunna vidbliva sin tidigare uttalade ståndpunkt, att statens verksamhet i fråga om skolhem i allmänhet skulle inskränkas till att stödja enskilda eller kommunala företag. Överstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om stats­ bidrag till ny- och ombyggnad med belopp, som Kungl. Majit i varje sär­ skilt fall bestämmer, samt till föreståndarinnas avlöning efter samma grun­ der som för närvarande gälla beträffande föreståndarinna vid skolhem för folkskolebarn, ävensom förslaget till föreskrifter beträffande hemmets stor­ lek, föreståndarinnas och den övriga personalens anställning och avlöning.

Härefter anför överstyrelsen:

Överstyrelsen delar emellertid också dess (skolutredningens) uppfattning, att hinder icke bör möta för att statsbidrag efter prövning utgår till skol­ hem av annan typ eller storlek än den föreslagna. Under sådana förhållan­ den synes det överstyrelsen, att föreliggande förslag till kungörelse angå­ ende skolhem etc. bör utgå. Kungörelsen synes nämligen vara onödig, då den saknar anknytning till statsbidragskungöreisen. I stället borde dess innehåll mutatis mutandis kunna inryckas i ett normalreglemente för dylik anstalt. I statsbidragskungörelsen bör då, i stället för syftningen på § 1 i förslaget till kungörelse, införas en uppräkning av vederbörliga skolformer samt bestämmelse örn sättet för föreståndarinnas avlöning, eventuellt även om maximiantal inackorderade lärjungar. En kungörelse kan ingalunda hindra enskild person att upprätta skolhem men väl att statsbidrag till­ delas sådant skolhem. Det kan dock ifrågasättas, om icke statsbidrag under vissa villkor bör kunna utgå i dylikt fall. Då denna fråga icke är aktuell, finner överstyrelsen dock ingen anledning yrka på en sådan utvidgning i förslaget.

I princip kan överstyrelsen instämma i skolutredningens förslag, att elev, som erhållit statligt stipendium, bör ha företräde till inackordering vid skol­ hem framför elev, som icke erhållit sådant. Dock bör detta gälla endast nytillträdande inackorderade i skolhemmet, så att icke där redan tidigare inackorderad lärjunge, som visat normal skötsamhet i skolarbetet och i övrigt varit otadlig, skall kunna avvisas till förmån för stipendiat. Över­ styrelsen vill dessutom fasthålla vid sin år 1939 uttalade mening, att det i

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 7/t.

43

skolhem alltid bör förekomma såväl helbetalande inackorderingar som så­ dana med ingen eller nedsatt avgift, så att internerna icke bland övriga lärjungar i skolan måtte framstå såsom någon ekonomiskt särpräglad grupp. Vidare vidhåller överstyrelsen sin uppfattning, att någon myndighet bör vara representerad i skolhemmets revision. Någon ändring i det före­ liggande författningsförslaget med hänsyn till nu berörda punkter torde knappast behöva vidtagas, då de lämpligen kunna intagas i varje skolhems reglemente, som enligt förslaget skulle fastställas av skolöverstyrelsen. Då förslaget överlåter åt skolöverstyrelsen dels inspektionen av skolhem, dels insättandet av två ledamöter i dess styrelse, anser sig överstyrelsen kunna frångå sin tidigare fordran på inspektionsrätt för rektor (rektorer) vid ortens läroverk.

I kungörelsen angående statsbidrag till iordningställande av skolhem vill överstyrelsen emellertid föreslå sådan ändring, att bland de skolformer, som enligt överstyrelsens nyss skisserade förslag borde uppräknas i § 1 mom. 1, även upptagas enskilda läroanstalter under skolöverstyrelsens (respektive överstyrelsens för yrkesundervisning) inseende. Likaledes önskar överstyrel­ sen föreslå ett tillägg till mom. 2 i samma paragraf av lydelsen: Statsbi­ drag må jämväl utgå till inköp och ändring av äldre byggnad etc. .

Lämpligt torde vidare vara, på sätt framhållits av kollegiet vid Öster­ sunds högre allmänna läroverk, att föreståndare för skolhem icke företrä­ desvis bör utgöras av personer med husmodersutbildning utan av män eller kvinnor med social och psykologisk utbildning. Skolhemsföreståndaren bör vara i stånd att kring sig skapa en »utvecklingsf rännande miljö». Kun­ görelsen angående avlöning åt föreståndarinna bör ändras så, att uttrycket »föreståndare» användes med förutsättningen, att detta kan tolkas som manlig eller kvinnlig person. Att förorda statsbidrag till avlöning åt två föreståndare för ett och samma skolhem är överstyrelsen för närvarande icke beredd.

I ett särskilt avsnitt upptar skolöverstyrelsen frågan om understöd åt elevhem vid internatskolor. Då skolutredningens författningsförslag icke upptar de enskilda skolorna bland de skolformer, vilkas lärjungar skulle få intagas i statsunderstödda skolhem, komma, påpekar överstyrelsen, inter- natens elevhem icke i fråga. Däremot kunna, framhålles det, stipendier utgå till därav förtjänta lärjungar vid internatskolor likaväl som vid öv­ riga skolor under överstyrelsens inseende. Överstyrelsen erinrar om, att den i sin utredning år 1939 föreslog vissa anslag till internaten mot skyldig­ het för dessa att tillhandahålla visst antal friplatser eller platser med ned­ satt avgift. Under hänvisning till vissa yttranden från internatskolorna, sär­ skilt Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, anför överstyrelsen vidare:

När det nu gäller att särskilt vidga statens stödjande verksamhet till förmån för avlägset boende lärjungar, kan överstyrelsen icke finna annat än med statens egna intressen överensstämmande att i någon form under­ stödja även internatskolornas elevhem. Att enstaka clever, som bo i dessa hem och uppfylla föreskrivna fordringar, skulle kunna erhålla stipendium enligt skolutredningens förslag är redan påpekat. Men de statsunderstöd, som därutöver föreslagits beträffande skolhemmen, d. v. s. till deras upp­ rättande och inredning samt till föreståndarinnas avlöning, kunna enligt

Kungl. Martts 'proposition nr 7!h

45

lett statligt stöd för inrättande av sådana hem för skolpliktiga lärjungar vid folkskolan, icke här låta sig åberopa. Medan stipendieverksamheten synes vara en rent statlig angelägenhet, torde anledning icke föreligga att för upprättande och drift av skolhem vid läroverken anvisa medel å riks- staten. Statskontoret finner sig därför icke kunna tillstyrka skolutredning­ ens förslag i denna del. Möjlighet synes emellertid böra hållas öppen att jämväl i fortsättningen lämna bidrag från arvsfonden till dylika hem.

Behovet av skolhem för lärjungar tillhörande högre läroanstalter är all­ mänt erkänt. På många håll äro möjligheterna att få inackordering i familj små. För övrigt torde den fostran och vård, som ett skolhem kan skänka, i många fall vara överlägsen den som kan erhållas vid privat inackordering, särskilt om, som ej sällan är fallet, lärjungen bor på ett håll och intar sina måltider på ett annat. Ett skolhem i en stad torde också i viss mån kunna verka reglerande och normerande på priserna för inackordering. Erfaren­ heterna av skolhems- och arbetsstugeverksamheten vid folk- och nomad- skoleväsendet ha varit goda, och detsamma uppgives om verksamheten vid gymnasisthemmet i Växjö. I likhet med skolutredningen och skolöver­ styrelsen finner jag därför, att staten har all anledning att skänka en skol­ hem sverksamhet, avsedd för de högre läroanstalternas lärjungar, ett verk­ samt stöd.

En förutsättning för individuell omvårdnad och fostran av de i skolhemmet boende lärjungarna är emellertid, att platsantalet icke blir för stort. Jag delar skolutredningens principiella uppfattning, att antalet elever i varje skolhem helst icke bör överstiga 30. I likhet med utredningen vill jag dock icke avvisa möjligheten att anordna statsunderstödda skolhem med ett något större elev­ antal men anser, att maximum bör sättas vid omkring 40, när ej synnerliga skäl, föranleda till annat. För gossar och flickor böra lämpligen skilda skolhem anordnas.

Jag ansluter mig till skolutredningens förslag, att statsbidrag må kunna utgå till kostnader för skolhemsbyggnader och deras inredning med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. Statsbidrag bör kunna utgå såväl till nybyggnad som till inköp och ändring av äldre byggnad, som befinnes lämplig för skolhem.

Skolutredningen synes ha utgått från att föreståndare för skolhem bör vara kvinna. I vissa remissyttranden har emellertid framhållits lämpligheten av att föreståndarbefattningarna vid skolhem för gossar böra stå öppna även för män. Jag delar denna uppfattning. Beträffande föreståndares avlöning och pensionering har skolutredningen föreslagit, att i tillämpliga delar skola gälla de bestämmelser, som i sådant hänseende meddelats i fråga örn förestånda­ rinna för av skoldistrikt inrättat skolhem för folkskolebarn. Det synes mig emellertid oegentligt att till nu ifrågavarande område utsträcka den speciella löne- och pensionsreglering, som genomförts för skolhemsföreståndarinnor vid folkskoleväsendet. Jag förordar, att statsbidrag må för ändamålet utgå med

Kungl. Majlis proposition nr 7Jj.

Departe­ mentschefen.

46

ett belopp av för år räknat 4 500 kronor. Beträffande statsbidrag till avlöning under sjukdom, o. s. v. ävensom till avlönande i förekommande fall av vikarie torde det tills vidare få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall besluta. Huvudmannens beslut angående tillsättande av föreståndare, till vars avlöning statsbidrag avses skola utgå, bör för prövning underställas skolöver­ styrelsen eller i förekommande fall överstyrelsen för yrkesutbildning.

För verksamheten vid sådana skolhem bör, såsom skolöverstyrelsen före­ slår, ett normalreglemente utfärdas. I anslutning härtill bör skolöverstyrel­ sen, respektive överstyrelsen för yrkesutbildning för varje skolhem fastställa ett reglemente med bestämmelser rörande hemmets personal, förvaltning och verksamhet, bland annat antal platser för inackorderade och ungefärliga in- ackorderingskostnader, samt instruktion för föreståndaren.

Jag biträder skolutredningens förslag, att statsstipendiat bör äga före­ träde till plats på statsunderstött skolhem, dock med den reservation, som skolöverstyrelsen uttalat, nämligen att bestämmelsen bör gälla endast ny- tillträdande inackorderade. Det torde kunna förväntas, att med dylika be­ stämmelser skolhemmen komma att inrymma dels sådana lärjungar, som själva betala hela inackorderingskostnaden, dels sådana, vilka få en mindre eller större del av kostnaden betald genom stipendium.

Till de läroanstalter, för vilkas lärjungar skolhem skola kunna anordnas med statsbidrag, böra, såsom skolöverstyrelsen föreslår, även höra enskilda läroanstalter under skolöverstyrelsens, respektive överstyrelsens för yrkes­ utbildning inseende. Vad särskilt internatskolorna beträffar, är jag helt ense med skolöverstyrelsen, att de böra utnyttjas vid den verksamhet, som det här är fråga om. Här finnas ju redan institutioner, som utan större svårighet kunna inordnas i denna. Det ligger dessutom både i det allmännas och dessa skolors eget intresse, att de befrias från prägeln av rikebarns- skolor. Såsom skolöverstyrelsen framhåller, komma, om här föreliggande förslag godtagas, lärjungar vid dessa skolor att kunna erhålla stipendier till inackordering i samma ordning som andra högre läroanstalters. Också i fråga om anslag till skolhemsbyggnader och avlöning av föreståndare synas emellertid internatskolorna böra kunna komma i åtanke. Då förhållandena vid de olika skolorna äro synnerligen skiftande, torde några mer preciserade bestämmelser om formerna och grunderna för dylika statsbidrag icke vara lämpliga. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall pröva eventuella framställningar och utfärda de föreskrifter, som synas nöd­ vändiga.

I sitt yttrande erinrar skolöverstyrelsen om att från dess sida sedan år 1936 föreligger ett förslag om inrättande av två statliga skolhem i Strängnäs. Genomföras de här föreslagna åtgärderna med stipendier för inackorderade lärjungar och statsbidrag till nybyggnad för eller inköp och ändring av äldre byggnader till skolhem jämte statsbidrag till avlöning av förestån­ dare, torde skolhemsfrågan i Strängnäs enklast kunna lösas så, att de på detta sätt skapade möjligheterna utnyttjas.

Kungl. Majlis proposition nr 7Jh

48

vara den instans, som skall handlägga detta slags ärenden. Överstyrelsen för yrkesutbildning förutsätter, att den i varje fall kommer att tillförsäkras erforderligt inflytande, då det gäller handläggning av7 stipendieärenden, som röra elever vid under dess inseende ställda läroanstalter.

Skolöverstyrelsen avstyrker skolutredningens förslag att göra översty­ relsen till administrativt centralorgan för verksamheten. Överstyrelsen er­ inrar om att vid tidigare tillfällen, åren 1934 och 1939, då saken dryftats, ämbetsverket föreslagit en central nämnd. Överstyrelsen vidhåller detta förslag i första hand med hänsyn till den dryga arbetsbörda, som redan påvilar den. Överstyrelsen finner det otänkbart, att en notarietjänst skulle kunna kompensera det ökade arbete, som förläggningen av den centrala studie­ hjälpverksamheten till överstyrelsen skulle medföra. I fråga om denna punkt i skolutredningens förslag anför skolöverstyrelsen ytterligare:

Påtagliga skäl tala även nu för att avgörandet av ifrågavarande ärenden anförtros åt en särskild nämnd. Sålunda har den redan befintliga studie­ lånenämnden synbarligen ^tillvunnit sig både statsmakternas och allmän­ hetens förtroende. Bidragande orsak härtill torde icke minst ha varit just egenskapen av nämnd med representanter för olika områden och intressen. Tilliten till lekmannaombuden är en urgammal tradition i svenskt samhälls­ skick, som i våra dagar även upplivats på nya områden. Det må erinras örn att överstyrelsen redan år 1939 var inne på tanken att göra nämnden i denna mening representativ. Överstyrelsen kan fasthålla sitt förslag av år 1939, men skulle också som ett alternativ vilja framföra planen på en eventuell sam­ manslagning av den föreslagna nämnden med studielånenämnden till ett gemensamt centralorgan för administration av statens studieunderstöds- verksamhet. Örn denna tanke skulle förverkligas, förutsätter överstyrelsen, att en närmare utredning angående detta organs sammansättning och funk­ tioner blir behövlig. Överstyrelsen utgår likväl ifrån att ett fast kansli med fast lokal måste anordnas och vill ifrågasätta, om icke även det förbere­ dande arbetet med ansökningarna örn medel ur allmänna arvsfonden under sådana förhållanden kunde föras dit. Därest ytterligare ökning av statens studiehjälpverksamhet skulle bli resultatet av skolutredningens vidare ar­ bete, borde eventuellt även denna verksamhet läggas till centralnämnden. Ett sådant organ kunde också tänkas fungera som upplysningscentral för rådfrågning på hithörande områden och därmed fylla ett uppenbart behov. För närvarande torde sammansättningen av studielånenämnden vara sådan, att man tills vidare skulle kunna stanna vid en ökning nied ett par leda­ möter. Yrkesskoleväsendet borde där vara representerat, eventuellt också skolöverstyrelsen. Skulle emellertid samma arbetsmetoder som de nu inom studielånenämnden tillämpade brukas även i fortsättningen, nämligen att var och en av ledamöterna är föredragande för var sin grupp av ärenden, torde dock arbetsbördan, örn en ledamot tillhör överstyrelsen, återfalla alltför hårt på denna. Överstyrelsen skulle för sin del anse gynnsammare, att vissa av ledamöterna i centralnämnden bleve tillsatta efter skolöverstyrelsens, res­ pektive yrkesöverstyrelsens förslag.

Vad skolutredningen eljest föreslagit om handläggningen av ärendena ge­ nom samverkan av centralorgan och vederbörande rektor kan överstyrelsen biträda. Överstyrelsen föreslår dock det tillägget i bestämmelserna, att rek­ tors förslag bör utarbetas i samråd med kollegium och skolläkare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7J+.

Departe­ mentschefen.

finnas senare bland de lånesökande. Det vore därför en praktisk fördel, att samma myndighet behandlade båda kategorierna. I vissa gränsfall kan ett stipendium vara lämpligare än ett lån eller tvärtom. För att tillgodose sär­ skilt landsbygdens intressen borde i nämnden insättas representanter, väl förtrogna med landsbygdens förhållanden. Med hänsyn härtill och jämväl till det ökade arbetet inom nämnden borde då nämnden utökas. Kostna­ derna med anledning av denna utvidgning av nämnden, dess ökade arbets­ börda och nödvändig utvidgning av nämndens kansli, torde kunna beräk­ nas till det av skolutredningens föreslagna arvodesbeloppet för en notarie­ tjänst eller 10 000 kronor.

Skulle befinnas lämpligare, att en ny särskild nämnd tillsättes för stipen- dieärenden, vill studielånenämnden framhålla önskvärdheten av att i denna beredes plats för någon eller några av ledamöterna i studielånenämn­ den, för att kontakt i fråga örn principerna måtte upprätthållas mellan de båda nämnderna.

Statskontoret har i och för sig intet att erinra mot att skolöverstyrelsen blir den centrala administrativa myndigheten för studiehjälpen med den förstärkning av en notarietjänst, som skolutredningen föreslår, men anser sig även sakna anledning att motsätta sig, att uppdraget i fråga anförtros åt studielånenämnden, som förutsättes bli ombildad till ett gemensamt centralorgan för statens studieunderstödsverksamhet.

50

Kungl. Marits proposition nr 74-

De av skolöverstyrelsen och studielånenämnden anförda synpunkterna tyckas mig vara så välgrundade, att jag icke anser mig kunna biträda skol­ utredningens förslag örn skolöverstyrelsen som den centrala myndigheten för hela studiehjälpverksamheten. En nämnd med företrädare för olika om­ råden och intressen bör ha bättre möjlighet att på ett effektivt och sam­ tidigt smidigt sätt handhava större delen av denna verksamhet. Studie­ lånenämnden synes mig, om den något utökas och får sitt kansli förstärkt, åtminstone tills vidare kunna fungera som central administrativ myndig­ het beträffande utdelandet av stipendier. Den erfarenhet, som studielåne­ nämnden förskaffat sig på ett närliggande område, torde på detta sätt bäst komma den nu föreslagna verksamheten till godo.

För den planerade försöksverksamheten med kombinerad brev- och radio­ undervisning synes skolöverstyrelsen, i fråga örn ärenden rörande skolhem och därmed sammanhängande spörsmål skolöverstyrelsen respektive överstyrel­ sen för yrkesutbildning, böra vara förberedande och övervakande myndighet.

F. Kostnadsberäkningar.

1. Kostnader för studiehjälpen. Skolutredningen. Kostnaderna för de olika grenarna av studiehjälp beräk­ nas av skolutredningen på följande sätt. a. Stipendier till inackordering och resor. Under hän­ visning till vissa till betänkandet fogade bilagor konstaterar skolutredningen,

52

Skolutredningen beräknar vidare, att det årliga anslagsbehovet för detta ändamål komme att uppgå till omkring 70 procent av den angivna totalkost­ naden eller till minst 4 500 000 kronor. Denna summa borde dock icke utgå redan första året för verksamheten. Härom anför utredningen:

Det torde vara nödvändigt att erhålla ett par års erfarenhet av en hjälp­ verksamhet av detta slag, innan densamma utsträckes att omfatta samtliga de lärjungar, som under ett läsår skulle kunna anses vara stipendieberätti- gade. På grund härav torde det vara lämpligt, att anslaget under det första året begränsas till ett mindre belopp, som emellertid successivt höjes under de närmast följande åren, då antalet av dem, som skulle kunna tänkas komma i åtanke vid bidragsbeloppens fördelning, på grund av vidgad känne­ dom örn möjligheterna att erhålla understöd med säkerhet kommer att öka. Vi föreslå därför, att för det första läsår, som stipendier av detta slag ut­ delas, ett anslag av 1 500 000 kronor beviljas och att för de två följande läsåren anslaget ökas med likaledes 1 500 000 kronor årligen, så att det­ samma under det tredje läsåret uppgår till 4 500 000 kronor. På grundval av under dessa tre första år vunna erfarenheter skulle fastare normer för den ifrågavarande stipendieutdelningen kunna utarbetas.

b. Stipendier till understöd av studier vid brev­ skolor eller skolor med kombinerad undervisning.

Härom yttrar skolutredningen: Till en början bör under en övergångstid, som lämpligen torde kunna bestämmas till tre år, endast ett begränsat antal stipendier utgå till lär­ jungar, som bedriva korrespondensstudier. Detta antal bör likväl vara så stort, att en någorlunda säker erfarenhet av denna hjälpverksamhet kan erhållas. Vi ha tidigare framhållit, att stipendium av detta slag i allmän­ het bör utgå med så stort belopp, att största delen av kursavgiften därmed kan betalas. Då stipendiebeloppen ändock måste komma att variera något allt efter de olika behov, som kunna föreligga hos olika lärjungar, är det ej heller i detta fall möjligt att uppgöra någon exakt kostnadsberäkning. Förslagsvis ifrågasätta vi emellertid, att under dessa tre år möjlighet att erhålla stipendier årligen skall kunna beredas omkring 550 studielämpliga lärjungar, vilka studera genom korrespondens med real- eller studentexamen som mål. Lärjunge, som åtnjutit stipendium under ett studieår, bör erhålla lika stort årsstipendium även under de följande år, varunder studierna inom den fastställda studietiden pågå.

Storleken av det för nu ifrågavarande ändamål behövliga årsanslaget torde kunna beräknas på följande sätt: 300 stipendier å 200 kronor eller tillhopa 60 000 kronor anvisas åt lärjungar, vilka bedriva enskilda korrespon- densskolestudier med realexamen som mål; 100 stipendier å 200 kronor eller tillhopa 20 000 kronor tilldelas lärjungar, vilka efter avlagd realexamen be­ driva enskilda sådana studier med studentexamen som mål; 150 stipendier å 300 kronor, tillhopa 45 000 kronor, anvisas till lärjungar, vilka bedriva studier vid realskolor med kombinerad korrespondens- och muntlig under­ visning. Det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga första årsanslaget skulle således under den treåriga övergångstiden komma att uppgå till (60 000 + 20 000 + 45 000 =) 125 000 kronor. Under det andra året skulle anslaget ökas till 250 000 kronor och under det tredje året till 375 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

54

kronor. Då det beträffande flera skolorter på grund av mindre goda in- ackorderingsförhållanden är av största vikt, att skolhem verkligen komma till stånd, ifrågasätta vi för detta ändamål ett årligt anslag av 450 000 kro­ nor. Enligt ovanstående beräkning skulle detta möjliggöra iordningställande årligen av två nya skolhem samt en ombyggnad.

Huvudman för sådant skolhem med ett lärjungeantal av minst 20 bör kunna erhålla årligt statsbidrag till en av skolöverstyrelsen förordnad före­ ståndarinnas avlöning med samma belopp, som nu utgår till avlöning av föreståndarinna vid av skoldistrikt inrättat skolhem för avlägset från folk­ skola boende barn. En föreståndarinna vid av skoldistrikt upprättat skol­ hem för folkskolebarn avlönas för närvarande vid 39 veckors tjänstgöring i någon av löneklasserna 9—12. Statsbidraget till sådan föreståndarinna i tolfte löneklassen (H-ort, hyresgrupp I) utgör omkring 5 300 kronor. Då åtminstone ett skolhem för lärjungar vid högre skolor redan finnes (Växjö) och flera sådana planeras, torde för första ifrågakommande budgetår 10 000 kronor böra anslås såsom bidrag till avlönande av föreståndarinnor vid så­ dana skolhem.

I allt uppgå de av skolutredningen beräknade kostnaderna för själva stu­ diehjälpen under första anslagsåret till 2 161 250 kronor. De med anord­ nandet av den kombinerade korrespondens- och radiokursen förenade kostna­ derna för telegrafverkets tekniska medverkan tänkas därvid bestridda av licensmedel. Frågan om kostnaderna för studiehjälpens administration upp­ tagas längre fram till behandling.

Yttrandena. Skdöverstyrelsen understryker det lämpliga i att den plane­ rade u n d erstöd s verks a m lie t en får börja i begränsad skala och successivt ut­ vecklas till större omfattning. Med hänsyn till att kvalifikationerna och behovsgraderna bland de stipendiesökande kunna växla från år till år ifråga­ sätter överstyrelsen, om icke statsanslagen för ändamålet borde erhålla reser­ vationsanslags natur.

Vad särskilt angår anslaget till stipendier vid brevundervisning eller vid skolor med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning har över­ styrelsen icke någon erinran mot det för det första verksamhetsåret före­ slagna beloppet; däremot förklarar sig överstyrelsen icke för närvarande vara beredd att tillstyrka, att beloppet under kommande år bör fördubblas eller tredubblas. Tillförlitligt material för bedömande av det verkliga beho­ vet föreligger enligt överstyrelsens åsikt ännu icke; en ökning av stipendie- verksamheten torde böra omprövas, först sedan större erfarenhet vunnits örn detta behov samt om studieresultaten vid skolor med kombinerad metod.

Statskontoret har i sitt yttrande inledningsvis erinrat örn den inställning, ämbetsverket i utlåtande den 19 oktober 1939 intog till skolöverstyrel­ sens förslag av år 1939. Statskontoret kunde då icke förorda, att den till­ tänkta understödsverksamheten i då rådande tidsläge igångsattes, och ut­ talade, att icke ens under normala förhållanden densamma borde givas en så vidsträckt omfattning, som av överstyrelsen föreslagits. Rörande sin all­ männa syn på det nu föreliggande förslaget uttalar statskontoret följande.

^{Kungl. Maj:ts ■proposition nr} n-

56

Departe­ mentschefen.

Till stipendier åt lärjungar vid korrespondensinstitut och enskilda real­ skolor med kombinerad undervisning föreslår statskontoret en medelsanvis­ ning å 50 000 kronor, vilket belopp ämbetsverket beräknar förslå till om­ kring 200 stipendier. Då enligt de föreslagna bestämmelserna stipendium icke skulle utbetalas, förrän vederbörande avlagt examen, lärer, uttalar statskontoret, anslaget böra erhålla karaktär av reservationsanslag. Vid bi­ fall till vad statskontoret så förordat, förutsätter ämbetsverket, att det från och med innevarande budgetår under åttonde huvudtiteln uppförda särskilda reservationsanslaget till statsbidrag till anskaffande av lokaler för s. k. ro- bertsforsskolor icke vidare skall uppföras i riksstaten.

Förslaget att statsverket skulle medverka vid inrättande och drift av skolhem har statskontoret, som tidigare anförts, avstyrkt. Därest statsbidrag ändock skulle anses böra utgå till detta ändamål, borde dessa, förmenar ämbetsverket, i likhet med vad som gäller för elevinternaten vid verkstads­ skolorna, begränsas till högst 50 procent av anläggningskostnaden och icke avse driftkostnader. Till förslaget att anordna kombinerad korrespondens- och radioundervisning har statskontoret, som framgår av tidigare anfört yttrande, icke tagit någon ställning.

De principiella synpunkter, som statskontoret i sitt yttrande lägger på den här ifrågasatta verksamheten, ha ingalunda varit främmande för dem, som tidigare sysslat med dessa spörsmål. Min företrädare i ämbetet har, såsom framgår av inledningen, givit uttryck åt liknande tankegångar. Själv har jag där erinrat om att skolutredningen redan överväger åtgärder, som avse att förhindra en osund dragning av landsbygdens ungdom till städerna och den teoretiska undervisningen och att tillgodose strävandet att fördela arbetskraften så, att dylik i nödig utsträckning också står landsbygden till buds. Jag har där likaledes uttalat den förhoppningen, att förslag till åt­ gärder i nämnda syften utan alltför stor tidsutdräkt skola kunna framläggas.

I fråga om kostnaderna för den nu föreslagna studiehjälpen ansluter jag mig till skolutredningens åsikt, att statens anslag härför till att börja med böra begränsas till mindre belopp för att därefter successivt höjas. I vad män denna höjning kan äga rum i det tempo och den utsträckning, som skolut­ redningen förutsätter, torde med hänsyn till osäkerheten i det finansiella läget icke vara möjligt att med bestämdhet uttala sig om.

I årets statsverksproposition har, såsom jag inledningsvis erinrat, till sti- pendiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom preliminärt upp­ tagits ett gemensamt obetecknat anslag av 1 910 000 kronor. Det synes mig emellertid ur budgetteknisk synpunkt lämpligt, att de för ändamålet erforder­ liga medlen anvisas under särskilda anslag, svarande mot de olika, i det före­ gående berörda huvudgrenarna av studiehjälp. Beträffande beräkningen av dessa anslag för budgetåret 1945/46 får jag anföra följande.

Skolutredningen har för detta första budgetår till stipendier för in­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 74-

58

ganska osäker och sannolikt hållen i överkant. För ändamålet torde få anses tillfyllest ett belopp av 20 000 kronor, som torde böra anvisas såsom för­ slagsanslag.

Skolutredningen har föreslagit, att statsbidrag till iordning­ ställande av skolhem för lärjungar vid högre läro­ anstalter i allmänhet skall utgå med omkring 75 procent av styrkta verkliga kostnaden. Statskontoret anser, att dylikt statsbidrag, därest det överhuvudtaget skall utgå, i likhet med vad som gäller bidraget till elev- internaten vid de centrala verkstadsskolorna, bör begränsas till högst 50 pro­ cent av anläggningskostnaden. För att skolhem för lärjungar vid högre läro­ anstalter skola komma till stånd torde emellertid ett större bidrag vara av nöden. Jag biträder därför på denna punkt skolutredningens förslag. Skolut­ redningen har räknat med att det föreslagna anslagsbeloppet, 450 000 kronor, skulle möjliggöra iordningställande av två nya skolhem samt dessutom i ett fall omändring och aptering till skolhem av redan befintlig lämplig byggnad. Jag ansluter mig till dessa beräkningar och förordar, att för ändamålet an­ visas ett reservationsanslag av 450 000 kronor.

Då jag räknar med att två skolhem skola komma att vara i verksamhet under nästkommande budgetår, förordar jag, att till statsbidrag till avlönande av föreståndare vid dylika hem anvisas ett belopp av 9 000 kronor. Anslaget torde böra betecknas såsom förslagsanslag.

Samtliga nu förordade anslag till studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom skulle alltså uppgå till (1 700 000 + 125 000 + + 60 000 + 20 000 + 450 000 + 9 000 =) 2 864 000 kronor.

2.

Kostnader för studiehjälpens administration m. m.

Tidigare har förordats, att administrationen av studiehjälpen åtminstone tills vidare i väsentlig del överlämnas till studielånenämnden. Frågan om anslag till nämndens verksamhet i dess helhet synes därför böra upptagas i detta sammanhang.

Anslaget till studielånenämnden är för innevarande budgetår uppfört med 9 000 kronor. Ur anslaget till nämnden utgå arvoden åt ordföranden med 1 500 kronor, åt envar av nämndens ledamöter med 750 kronor och åt sekre­ teraren med 2 000 kronor, varjämte till reseersättningar och expenser anvisats ett belopp av 2 500 kronor. Arvodet åt nämndens ordförande har för inneva­ rande budgetår höjts med 500 kronor och anslagsmedlen till reseersättningar och expenser med 2 000 kronor.

Studielånenämnden har hemställt, att anslaget till nämndens verksamhet måtte för nästa budgetår höjas med 1 000 kronor till 10 000 kronor och har till stöd för anslagshöjningen anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

60

penser synes påkallad för nästa budgetår. Jag förordar därför, att de för full­ görandet av nämndens hittillsvarande uppgifter avsedda medlen höjas med 1 000 kronor till 10 000 kronor.

Då jag uttalade mig för att till studielånenämnden skulle överlämnas den centrala administrationen av den föreslagna studiehjälpen i avseende på de olika slagen av stipendier, förutsatte jag, att nämnden skulle något utökas och få sitt kansli förstärkt. Den omorganisation av nämnden, som därvid blir behövlig, synes böra bli föremål för ytterligare överväganden. Kostnaderna för den ifrågasatta utvidgningen av nämnden och dess kansli samt ökningen av dess arbetsbörda ha av nämnden i avbidan på närmare erfarenheter uppskat­ tats till samma belopp som skolutredningen föreslagit för studiehjälpens admi­ nistration, eller 10 000 kronor. Den utvidgning av stipendieverksamheten i förhållande till skolutredningens förslag, som jag i det föregående uttalat mig för, torde emellertid medföra en viss ytterligare ökning av medelsbeho­ vet. Jag anser därför, att kostnaderna för studielånenämndens befattning med nu ifrågavarande ärenden böra beräknas till 15 000 kronor.

Tillsammans skulle alltså medelsbehovet för nämndens båda verksamhets­ grenar för budgetåret 1945/46 uppgå till 25 000 kronor, och jag förordar, att anslaget uppföres med detta belopp.

^{Kungl. Maj:ts proposition nr 7} 4

.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av .............................................................. kronor 1 700 000;

2. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning för budget­ året 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av ................................................................. kronor 125 000;

3. till Anordnande av kombinerad korrespondens- och radioundervisning för budgetåret 1945/46 anvisa ett reserva­ tionsanslag av..................................................kronor 60 000;

4. till Handledning vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning för budgetåret 1945/46 anvisa ett för­ slagsanslag av................................................kronor 20 000;

5. till Bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett reser­ vationsanslag av.......................................... kronor 450 000;

62

Kungl. Maj:ts -proposition nr 7/+.

Förslag till kungörelse angående studiehjälp åt vissa lärjungar för

bedrivande av högre studier.

Kap. I. Stipendier till inackordering eller resor.

§

1

.

1. Lärjunge, som bedriver studier vid allmänt läroverk, kommunalt gym­ nasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasium eller under skolöverstyrelsens inseende stående enskild läroanstalt och vilkens hem­ vist är beläget avlägset från såväl den skola, där han åtnjuter undervisning, som annan skola av samma slag, må i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel erhålla stipendium såsom bidrag till kostnaderna för inackorde­ ring på skolorten eller för dagliga resor till och från densamma.

2. Med lärjunge förstås i detta kapitel jämväl den, vilken ämnar söka in­ träde i sådan läroanstalt, som i mom. 1 avses.

3. Stipendium beviljas för ett läsår i sänder. Den som en gång erhållit sti­ pendium och som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden fortfarande kan anses vara i behov av studiehjälp, är berättigad till fortsatt stipendium, så länge han med omsorg och framgång sköter sin utbildning.

^§ 2

.

1. Lärjunge, som önskar komma i åtnjutande av stipendium, har att senast den 15 mars näst före början av det läsår, som ansökningen avser, till rektor vid den läroanstalt, där han bedriver eller ämnar bedriva sina studier, därom ingiva eller i betalt brev med allmänna posten insända till skolöverstyrelsen ställd ansökning.

2. Sökande, som icke förut erhållit stipendium för studier vid ifrågava­ rande läroanstalt, skall vid ansökningen foga

a) åldersbetyg;

b) bestyrkt avskrift av senast erhållna betyg över åtnjuten undervisning;

c) av vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten utfärdat intyg angående sökandens studielämplighet och karaktärsläggning, vilket intyg skall bifogas ansökningen i av intygsgivaren under sigill förseglat konvolut;

d) av målsman lämnad utförlig uppgift angående de beräknade kostnaderna för sökandens inackordering eller resor det läsår, ansökningen avser, varvid jämväl skall lämnas uppgift om avståndet mellan hemmet och skolorten samt vid ansökning örn bidrag till inackorderingskostnader om möjligt även uppgift om inackorderingsställe och vid ansökning om bidrag till kostnaderna för dag­ liga resor även uppgift om färdsätt;

e) av kommunal myndighet eller två vederhäftiga, ojäviga personer vits­ ordad redogörelse för sökandens egen och föräldrarnas ekonomiska ställning.

Intyg enligt punkt c) kan av intygsgivaren insändas direkt till den rektor, som har att mottaga ansökningen.

3. Sökande, som tidigare erhållit stipendium enligt detta kapitel och önskar komma i åtnjutande av fortsatt stipendium för bedrivande av studier vid sam­ ma läroanstalt., skall vid ansökningen foga

a) bestyrkt avskrift av det för sökanden senast utfärdade terminsbetyget;

b) uppgift enligt mom. 2 d);

c) redogörelse enligt mom. 2 e).

Bilaga A.

64

beslut i anledning av sagda förslag. Om återbetalningsskyldighet beslutes, skall underrättelse härom ofördröjligen meddelas vederbörande KB, som om­ besörjer beslutets verkställande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 74-

Kap. II. Stipendier till kursavgifter vid brevskolor

(korrespondensinstitut).

§ 7.

1. Lärjunge, som bedriver enskilda studier genom korrespondens med real- eller studentexamen som mål eller studier vid realskola med kombinerad korre­ spondens- och muntlig undervisning, må i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel erhålla stipendium såsom bidrag till kostnaderna för kursavgifter.

2. Stipendium beviljas för ett läsår i sänder. Den som en gång erhållit sti­ pendium och som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden fortfarande kan anses vara i behov av studiehjälp, skall vara berättigad till fortsatt sti­ pendium, så länge han med omsorg och framgång sköter sin utbildning.

§ B.

1. Lärjunge, som önskar komma i åtnjutande av stipendium, har att senast den 15 mars näst före början av det budgetår, som ansökningen avser, till ledningen för den brevskola (korrespondensinstitut), där han bedriver sina studier, därom ingiva eller i betalt brev med allmänna posten insända till skol­ överstyrelsen ställd ansökning.

2. Sökande, som icke förut erhållit stipendium för studier vid ifrågavarande brevskola, skall vid ansökningen foga

a) åldersbetyg;

b) bestyrkt avskrift av senast erhållna betyg över åtnjuten undervisning;

c) av vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten utfärdat intyg angående sökandens studielämplighet och karaktärsläggning, vilket intyg skall bifogas ansökningen i av intygsgivaren under sigill förseglat konvolut;

d) utförlig uppgift angående avgiften för de kurser vid brevskolan, vari sökanden ämnar deltaga under det läsår, ansökningen avser;

e) av kommunal myndighet eller två vederhäftiga, ojäviga personer vits­ ordad redogörelse för sökandens egen och föräldrarnas ekonomiska ställning;

f) intyg av föreståndaren för brevskolan, att sökanden påbörjat sina stu­ dier vid skolan, med uppgift tillika om den tid, inom vilken sökanden bör kunna uppnå sitt studiemål;

g) utfästelse av brevskolans innehavare att, därest stipendiet beviljas, icke av sökanden utkräva den del av kursavgiften, som motsvaras av statsbi­ draget.

Intyg enligt punkt c) kan av intygsgivaren insändas direkt till ledningen för vederbörande brevskola.

3. Sökande, som tidigare erhållit stipendium enligt detta kapitel och önskar komma i åtnjutande av fortsatt stipendium för bedrivande av studier vid samma brevskola, skall vid ansökningen foga

a) uppgift enligt mom. 2 d);

b) redogörelse enligt mom. 2 e). Om väsentlig ändring i sökandens ekonomiska förhållanden icke inträtt efter det stipendium senast tilldelades sökanden, kan av ojävig person vits­ ordad uppgift härom ersätta den i mom. 3 b) angivna redogörelsen.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Bilaga B.

Förslag till kungörelse angående handledning vid kombinerad

korrespondens- och radioundervisning vid vissa folkskolor

samt statsbidrag till sådan handledning.

§ 1.

Vid folkskola, där undervisning i främmande språk icke kan i vanlig ordning anordnas, må skoldistrikt kunna anställa lärare eller annan lämplig person att handleda sådana lärjungar, som deltaga i under skolöverstyrelsens in­ seende stående kombinerad korrespondens- och radioundervisning i främman­ de språk.

^§ 2

.

Till ledning för skoldistrikt, som önskar låta lärjungar deltaga i sådan under­ visning, som i § 1 sägs, skola tjäna av skolöverstyrelsen utfärdade anvis­ ningar.

§ 3.

1. Till avlönande av sådan handledare, som i § 1 omförmäles, äger skol­ distrikt under nedan angivna särskilda villkor åtnjuta statsbidrag enligt de bestämmelser, som gälla beträffande statsbidrag till avlöning åt timlärare vid folkskola.

2. Såsom särskilda villkor för utgående av statsbidrag, som i mom. 1 sägs, skall gälla, att statsbidrag utgår för högst två lärartimmar i veckan vid en och samma skölp; att antalet i den kombinerande korrespondens- och radioundervisningen del­ tagande lärjungar vid läsårets början utgör minst 3; att handledaren före läsårets början blivit godkänd av vederbörande sta­ tens folkskolinspektör; samt att folkskolinspektören funnit det sannolikt, att de till den kombinerade korrespondens- och radioundervisningen anmälda lärjungarna skola kunna tillgodogöra sig densamma.

68

ningstid. Föreståndarinna, som tillsatts för viss tid, må efter anmälan av skol­ hemsstyrelsen utan tjänstens ledigförklarande kunna erhålla förnyat förordnan­ de å densamma.

. Skulle skolöverstyrelsen finna, att ingen av de sökande eller eljest till befatt­ ningen förordade bör ifrågakomma, skall tjänsten omedelbart ånyo ledigför- klaras. Vikarie å föreståndarinnebefattning förordnas av skolhemsstyrelsen för viss tid, ej överstigande sex månader. Erfordras vikarie för längre tid än sex måna­ der, tillkommer det skolöverstyrelsen att efter förslag av skolhemsstyrelsen härom förordna.

3. Vid skolhemmet skall tjänstepersonal vara anställd i den omfattning, som föreskrives i det för skolhemmet gällande reglementet. . Tjänstepersonal tillsättes av skolhemsstyrelsen efter förslag av förestånda­ rinnan.

§ 4.

1. Skolhemsstyrelsen åligger att vaka över att skolhemmet motsvarar sin uppgift och att dess verksamhet fortgår i överensstämmelse med gällande före­ skrifter. Därvid har styrelsen att särskilt tillse: att lärjungarna erhålla tillräcklig och närande kost; samt o .att föreståndarinna och tjänstepersonal med nit och plikttrohet fullgöra sina åligganden.

2. På skolhemsstyrelsen ankommer vidare bland annat: att i enlighet med gällande föreskrifter göra ansökan om statsbidrag till före­ ståndarinnans avlönande; % att med tillsättande av föreståndarinna för skolhemmet taga den befattning, som i § 3 sägs; att„ årligen i god tid och efter noggrann prövning av skolhemmets behov för nästföljande år upprätta och förelägga skolhemmets ägare förslag till in­ komst- och utgiftsstat för skolhemmet; samt att efter varje läsårs slut låta verkställa besiktning av skolhemmets lokaler och inventarier samt vidtaga med anledning därav påkallade åtgärder.

§ 5.

För varje skolhem skall finnas ett reglemente, innehållande närmare bestäm­ melser rörande hemmets förvaltning och verksamhet samt instruktion för före­ ståndarinnan. Förslag till reglemente skall uppgöras av skolhemsstyrelsen och för fastställelse ingivas till skolöverstyrelsen.

Överinseendet över skolhemmen utövas av skolöverstyrelsen.

§

6

.

I fråga örn föreståndarinnas avlöning och pensionering samt statsbidrag till hennes avlöning skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som härut­ innan meddelats rörande föreståndarinna för av skoldistrikt inrättat skolhem för folkskolebarn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

70

intagna lärjungar kunna beräknas komma att undervisas, översända ansök­ ningshandlingarna jämte eget yttrande till skolöverstyrelsen, som till Kungl. Majit överlämnar samtliga handlingar i ärendet tillika med eget utlåtande.

§ 5.

Beviljat statsbidrag må av den därtill berättigade lyftas hos vederbörande länsstyrelse, då fråga är om nybyggnad med hälften vid byggnadsarbetets på­ börjande och med en fjärdedel, då byggnaden är under tak, samt då fråga är

0

örn ombyggnad med tre fjärdedelar vid arbetets påbörjande. En fjärdedel av

det beviljade statsbidraget skall städse innehållas, till dess byggnaden blivit av­ synad och godkänd. Avsyning verkställes av därtill av skolöverstyrelsen ut­ sedd person med biträde av en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig samt i närvaro av ombud för den, som statsbidraget tilldelats. Protokoll över verkställd avsyning skall av syneförrättaren tillställas skolöverstyrelsen och skolhemmets ägare. Rekvisition av statsbidrag skall ingivas till vederbörande länsstyrelse. Avser rekvisition sådan del av statsbidraget, som skall innehållas, till dess byggnaden blivit avsynad och godkänd, skall den vara åtföljd av uppgift angående byggnadskostnaderna samt bestyrkt avskrift av avsynings- protokollet.

^{Kungl. Majlis 'proposition nr 7} 4

.

^§ 6

.

Den som tilldelats statsbidrag enligt detta kapitel är pliktig: att i enlighet med fastställda ritningar och i övrigt givna föreskrifter låta uppföra beslutad skolhemsbyggnad;

att, sedan skolhem blivit färdigbyggt och i vederbörlig ordning avsynat, an­ svara för byggnadernas och inventariernas vård och underhåll;

att bestrida ersättning till den i § 5 omförmälde, av länsstyrelsen förord­ nade byggnadssakkunnige;

att hava till skolhemmet hörande byggnader och inventarier brandförsäk- rade till av länsstyrelsen godkända belopp; samt

att i övrigt i fråga om skolhemmets verksamhet och vård fullgöra vad som i gällande författningar föreskrives ävensom ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, Kungl. Majit må hava meddelat vid statsbidragets beviljande.