Prop. 1946:200

('med förslag till lag om radioanläggningar m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

i

Nr 200.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

radioanläggningar m. m.; given Stockholms slott den S mars 1946.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag örn radioanläggningar m. m.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 200.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslag

till

Lag

om radioanläggningar m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Med radioanläggning förstås i denna lag sådan anläggning för överförande eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dy­ lik anläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av ut­ sändning från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsap- parat.

2

§•

För rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg utom riket innehava eller nyttja radioanläggning erfordras tillstånd av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av telegrafstyrelsen.

3 §•

Tillstånd meddelas för viss tid. Vid meddelande av tillstånd föreskrives, under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i övrigt radioanläggningen må innehavas och nyttjas.

Örn avgift för innehav av radioanläggning gäller vad Konungen förordnar.

4 §•

Innehar eller nyttjar någon radioanläggning utan tillstånd eller i strid mot föreskrift som meddelats enligt 3 §, straffes med dagsböter eller fängelse. Anläggningen vare ock förverkad; dock skall sådan påföljd icke inträda där förseelsen skett av förbiseende eller under omständigheter som eljest äro syn­ nerligen mildrande eller om förseelsen begåtts av annan än anläggningens in­ nehavare och denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen.

5 §■

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom tillfalla kronan.

Kanal. Maj.ts proposition nr 200.

3

6

§.

I fråga om rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg utom riket innehava radiomottagningsapparat samt örn avgift för innehav av dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

7 §•

Vad i 2—6 §§ stadgas äger ej tillämpning å radioanläggning eller radio­ mottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg. De föreskrifter här­ utinnan, som kunna erfordras, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna lag upphäves lagen den 3 november 1939 (nr 795) örn anläggningar för ra­ diotelegrafi eller radiotelefoni, dock att tillstånd, som meddelats med stöd av sistnämnda lag, icke skall förlora sin giltighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 200-

5

I skrivelse den 8 februari 1946 har telegrafstyrelsen meddelat, att styrelsen, sedan frågan om amatörsändarverksamhetens återupptagande blivit aktuell i och med de ändrade utrikespolitiska förhållandena, tagit initiativ till över­ läggningar mellan representanter för telegrafverket och de i saken närmast intresserade parterna -— chefen för försvarsstaben, säkerhetschefen, statspo- lisintendenten samt föreningen Sveriges sändaramatörer — i avsikt att utreda frågan om de bestämmelser, som borde utfärdas i ämnet, då verksamheten kunde få återupptagas i vårt land. Representanterna ha antagit benämning­ en de delegerade för amatörradioverksamhetens ordnande.

överläggningarna ha resulterat i ett den 30 oktober 1945 dagtecknat förslag till ordnandet av amatörsändarverksamheten i riket, vilket i avskrift vidfo- gats styrelsens skrivelse.

Förslaget går i huvudsak ut på att tillståndsgivningen skulle överflyttas från Kungl. Maj:! till telegraf­ styrelsen,

att ett särskilt kompetensbevis, amatörcertifikat, av tre olika klasser skulle införas och utgöra en förutsättning för erhållande av tillstånd,

att de skilda certifikatklasserna skulle giva innehavaren olika befogen­ heter med avseende på sändningseffekter och trafiksätt,

att inhämtande av yttrande över ansökan om amatörtillstånd regelmäs­ sigt skulle ske från vederbörande länsstyrelse eller Överståthållarämbetet samt

att vissa avgifter skulle utkrävas dels för avläggandet av certifikatprov och dels årligen för tillståndet under hela dess giltighetstid.

Vad angår spörsmålet om överflyttande av tillståndsgivningen beträffande amatörradioanläggning från Kungl. Majit till telegrafstyrelsen ha de dele­ gerade för amatörradioverksamhetens ordnande i sitt nyssnämnda förslag inledningsvis erinrat om att telegrafstyrelsen redan år 1925, i anledning av skrivelse från chefen för kommunikationsdepartementet, inkommit med förslag i ämnet samt att samma fråga därefter varit föremål för ingående överläggningar, vilka resulterat i nya förslag angående sådan lagändring att telegrafstyrelsen finge befogenhet att utfärda amatörtillstånd. De tidigare förslagen hade emellertid icke föranlett någon ändring i 1924 års radiolag, och någon omläggning i sådant hänseende hade icke heller ägt rum vid om­ arbetningen av radiolagen hösten 1939.

Beträffande de sakskäl, som talade för en lagändring, ha de delegerade anfört i huvudsak följande:

Vad tillståndsgivningen beträffar är det uppenbart, att det innebär ett för­ enklat handläggningssätt att telegrafstyrelsen efter samråd med försvarssta­ ben prövar ärendet och meddelar tillstånd i enlighet med av Kungl. Majit givna direktiv. Därest en sökande av telegrafstyrelsen får avslag på en fram­ ställning örn tillstånd, är det honom obetaget att överklaga beslutet hos Kungl. Majit. Det är emellertid att förutse, att detta komme att äga rum endast i undantagsfall.

Att vissa fördelar ur expeditionssynpunkt äro förenade med en över­ flyttning till telegrafstyrelsen av befogenheten att handhava det i och för

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

sig normalt rutinmässiga meddelandet av tillstånd för radioamatörer, torde vara uppenbart. Än större fördelar vinnas emellertid härigenom i betrak­ tande av att styrelsen sålunda får i sin hand att bättre än nu vidtaga åtgär­ der vid överträdelser av utfärdade föreskrifter för amatörrörelsens bedrivan­ de, vare sig det gäller temporär eller definitiv indragning av tillståndet. Det är överhuvud taget icke tänkbart, att telegrafstyrelsen i varje särskilt fall av- förseelse mot amatörbestämmelserna .skulle hos Kungl. Ma.j:t anmäla förhål­ landet och hemställa om åtgärd. Ett sådant system komme att resultera i att begångna överträdelser av utfärdade föreskrifter överhuvud laget bleve utan påföljd. I alla länder med ordnad amatörrörelse ligger det även i telegrafför- valtningens eller motsvarande organs hand att jämlikt gällande internatio­ nella bestämmelser övervaka, att amatörrörelsen bedrives på reglements- enligt sätt.

Telegrafstyrelsen har i sin .skrivelse för egen del uttalat, att enligt styrel­ sens mening de delegerades förslag borde läggas till grund för amatörsändar- verksamhelen i fortsättningen. Styrelsen hade med anledning därav uppgjort förslag till ny lag om anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni, en­ ligt vilket Kungl. Majit skulle få möjlighet att åt styrelsen uppdraga att med­ dela tillstånd till innehav av radioanläggning.

I detta sammanhang har styrelsen framhållit, att tillståndsgivningen ej blott för amatörsändare utan även för två andra kategorier av radioanlägg­ ningar, nämligen för sådana fartygsradiostationer som icke vore telegrafver­ kets egendom samt för anläggningar avsedda för rent tillfälliga ändamål, borde överlåtas på styrelsen. Härom har styrelsen anfört följande:

Radioanläggningarna på den svenska handelsflottans fartyg ägas i regel av telegrafstyrelsen, vilken genom Kungl. Maj:ts brev den 6 oktober 1939 fått rätt att under en tid av tjugo år, räknat från och med den 10 oktober 1939. å svenska fartyg utföra och nyttja anläggningar för trådlös telegrafering eller telefonering ävensom att mot abonnemangsavgift, som av Kungl. Majit fastställes, till enskilda överlåta den styrelsen sålunda medde­ lade rätten att nyttja berörda anläggningar.

Emellertid ha, efter av kommerskollegium därom utfärdade föreskrifter, vissa oceangående fartyg till främjande av sjösäkerheten utrustats med bär­ bara radioanläggningar, avsedda att vid behov medfö­ ras i fartygets livbåtar. Dessa anläggningar ha av praktiska skäl inköpts — oftast genom telegrafstyrelsen — av vederbörande rederier och blivit deras egendom. Ehuru anläggningen sålunda icke tillhandahålles av telegrafverket i likhet med fartygets fast inbyggda, reguljära radiostation, har livbåtsstationen hittills ansetts kunna såsom ett komplement till denna hänföras under telegrafstyrelsens allmänna koncession. Vederbörande rede­ rier ha med anledning därav fått förbinda sig att i fråga örn anläggningen iakttaga vissa av styrelsen uppställda villkor. Det synes emellertid riktigare att detta provisoriska arrangemang ändras så, att rederierna få tillstånd att innehava ifrågavarande stationer, utfärdade av telegrafstyrelsen.

Vidare ha vissa radioanläggningar ombord på fiskefartyg med hän­ syn till svårigheterna att ordna frågan örn deras underhåll m. m. i stället för att upplåtas mot abonnemangsavgift av telegrafstyrelsen överlåtits och försålts till fartygens ägare mot en engångsavgift, varigenom styrelsens skyl­ digheter i fortsättningen kommit att inskränka sig till en årlig översyn och kontroll av stationen samt handhavandet av avräkningarna och tillhanda­ hållandet av föreskrivna trycksaker och blanketter etc., allt mot en mindre

7

årlig avgift. Då styrelsen sålunda icke har kvar äganderätten till stationerna, torde det vara riktigast att styrelsen även för dessa stationer får utfärda formliga tillstånd.

Det är att förutse, att den nya gren av radiotekniken, som i form av s. k. e k o r a d i o under kriget utvecklats till ett värdefullt hjälpmedel för navi­ gation, inom den närmaste tiden kommer att i allt större utsträckning tagas i anspråk för handelssjöfartens behov, varvid fartygen komma att utrustas med särskilda anläggningar därför. Då dessa komma att falla under lagens definition på radioanläggning, kommer tillstånd att erfordras för innehavet. Det synes styrelsen önskvärt, att sådana tillstånd meddelas under enklast möjliga former, varför tillståndsgivningen även i detta fall synes böra över­ lämnas till styrelsen.

Tid efter annan förekommer det att tillstånd att innehava och nyttja radio­ anläggning sökes för rent tillfälliga ändamål av mycket begrän­ sad varaktighet, exempelvis i samband med demonstrationer av radioteknisk materiel o. dyl. Sådana ärenden förekomma visserligen jämförelsevis sällan, men då det synes önskvärt att tillstånd därvid skall kunna erhållas snabbt och på ett enkelt sätt, vill telegrafstyrelsen föreslå, att dessa ärenden överlå­ tas till styrelsens handläggning.

Såsom ett ytterligare skäl till att nu genomföra den föreslagna ändringen av radiolagen, varigenom Kungl. Maj:t skulle få möjlighet att i den ut­ sträckning, som vid varje tidpunkt kan befinnas erforderlig, förenkla för­ farandet vid meddelandet av tillstånd att innehava olika slag av radioanlägg­ ningar, framhåller styrelsen slutligen den betydligt ökade användning av radioförbindelser för olika ändamål, som kunde förväntas, när radiotekni­ kens landvinningar under de senaste åren kunde fullt utnyttjas för kommer­ siellt bruk. Nya typer av radiosändare komme måhända då genom sin pris­ billighet och lätthanterlighet att inbjuda till användning av radio i en om­ fattning, som nu icke kunde överblickas. Det torde därvid å ena sidan komma att visa sig nödvändigt att underkasta verksamheten en viss reglering från myndigheternas sida, men å andra sidan borde formerna därför icke göras onödigt betungande för radiotrafikanterna. Detta talade för lämpligheten av att tillståndsgivningen för ytterligare grupper av radioanläggningar fram­ deles lätt borde kunna överflyttas till telegrafstyrelsen om och när så an- såges av förhållandena påkallat. Utvecklingen bleve därvid analog med den, då rundradion på sin tid slog igenom i vårt land. Radiolagen ändrades därvid år 1924 så, att tillstånden att innehava radiomottagningsapparat (licenserna) i fortsättningen skulle utfärdas av telegrafstyrelsen i stället för såsom tidi­ gare av Kungl. Maj:t.

I sitt förslag till ny lag hade telegrafstyrelsen endast gjort den ändring i gällande lag, som betingades av att Kungl. Majit skulle kunna uppdraga åt styrelsen att vara tillståndsmyndighet i den omfattning Kungl. Majit funne för gott. Detta uppdrag skulle givas i en särskild kungörelse, vartill styrelsen ävenledes uppgjort förslag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har styrelsen, såvitt nu är i fråga, hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att antaga ifråga­ varande förslag till ny lag örn anläggningar för radiotelegrafi eller radio- telefoni.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

9

Sedan statsmakterna tagit ståndpunkt till denna lagstiftningsfråga, torde jag få anmäla det förslag till amatörsändarverksamhetens ordnande, för vilket redogörelse i korthet lämnats i det föregående. Jag vill emellertid redan nu framhålla, att Kungl. Maj:t enligt 3 § i den föreslagna nya lagen må fastställa avgift för innehav av radioanläggning samt att Kungl. Majit torde äga fastställa storleken av de avgifter, som kunna befinnas böra er­ läggas till telegrafverket för avläggandet av certifikatprov.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lag­ förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto­ kollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem­ ställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Nils Hellenius,

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslag

till

Lag

om radioanläggningar m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med radioanläggning förstås i denna lag anläggning för överförande eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud, om den ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik anläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av ut­ sändning från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsap- parat.

2

§•

För rätt att här i riket eller utom riket å svenskt fartyg eller svenskt luft­ fartyg innehava eller nyttja radioanläggning erfordras tillstånd av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av telegrafstyrelsen.

3 §■

Tillstånd meddelas för viss tid. Vid meddelande av tillstånd föreskrives, under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i öv­ rigt radioanläggningen må innehavas och nyttjas.

Örn avgift för innehav av radioanläggning gäller vad Konungen förordnar.

4 §•

Den som utan tillstånd eller i strid mot föreskrift som meddelats enligt 3 § innehar eller nyttjar radioanläggning straffes med dagsböter eller fäng­ else. Anläggningen vare ock förverkad, där ej förseelsen skett av förbiseende eller under omständigheter som eljest äro synnerligen förmildrande eller, örn förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare, denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen.

5 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom tillfalla kronan.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 200

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 mars

1946.

Närvarande:

regeringsrådet K^ellberg, justitieråden G^uldberg,

E^kberg, S^antesson.

Enligt lagrådet den 5 mars 1946 tillhandakommet utdrag av protokoll över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 22 februari 1946, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­ rättat förslag till lag om radioanläggningar m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av t. f. förste kanslisekreteraren A. H. Winberg.

Lagrådet anförde:

Meningen med stadgandet i andra punkten av 4 § är uppenbarligen, att — såsom angivits i 5 § gällande lag — förverkandepåföljd icke skall in­ träda i det fall, att förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare och denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen. Vad sålunda åsyftats har icke kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten, och det hemställes, att erforderlig rättelse vidtages.

Den avsedda innebörden av 7 § skulle tydligare framgå, örn i första punk­ ten föreskreves, att vad i 2—6 §§ stadgas ej äger tillämpning å radioanlägg­ ning eller radiomottagningsapparat å främmande fartyg eller luftfartyg.

Ur protokollet.

Bertil Crona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

13

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 19A6.

Närvarande:

Statsministern

H^{ansson ,} ministern för utrikes ärendena U^{ndén ,} statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, G^jöres, E^rlander, D^anielson, V^ougt, M^yrdal, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det den 22 februari 1946 till lagrådet remitterade förslaget till lag örn radioanläggningar m. m.

Föredraganden anför: Vad lagrådet anfört beträffande stadgandet i andra punkten av 4 § synes böra föranleda en redaktionell ändring av detsamma. Även 7 § torde ändras i överensstämmelse med lagrådets förslag. I övrigt synas vissa smärre jämk­ ningar böra vidtagas i lagtexten.

Härefter hemställer föredraganden, att det i enlighet med vad sålunda an­ förts jämkade lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom pro­ position föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.

Fredric Hawerman.