dels till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av

375 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett för­

slagsanslag av 836 900 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader ett för­

slagsanslag av 60 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. ett

reservationsanslag av 160 000 kronor;

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrust­

ning av nybyggnaden för anatomiska och histologiska institutionerna ett

reservationsanslag av 350 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett för­

slagsanslag av 4 350 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett för­

slagsanslag av 3 365 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslags­

anslag av 1 935 000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett för­

slagsanslag av 1 575 000 kronor;

dels till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assisten­

ter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet ett förslagsanslag av 609 000 kronor;

dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för do­

center vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirur­

giska institutet ett anslag av 49 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (Kapitalbudgeten bi­

lagan 7, punkten 7) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild propo­

sition i ämnet, till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet

för budgetåret 1946/47 beräkna ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

Jag torde nu ånyo för Kungl. Maj:t få anmäla dessa ärenden.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

I. Åtgärder för den naturvetenskapliga

forskningens främjande.

1. Inledning.

1944- års riksdag anhöll, i anledning av väckta motioner (I: 238 och

II: 357), hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utred­

ning rörande vilka åtgärder som kunde finnas påkallade för främjande av

den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land, i främsta rum­

met vid universiteten och Stockholms högskola, samt för riksdagen fram­

lägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Departe­

mentschefen.

holms och Göteborgs högskolor, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskaps-

akademien, de tekniska högskolorna, statskontoret, byggnadsstyrelsen, all­

männa lönenämnden, styrelsen för försvarets forskningsanstalt, chefen för

armén, statens tekniska och medicinska forskningsråd, 1945 års universitets-

beredning, atomkommittén ävensom vissa personalorganisationer. I fråga

om förslaget, i vad detsamma avser Stockholms högskola, ha yttranden in­

kommit från Stockholms stadsfullmäktige samt Överståthållarämbetet.

I det följande ämnar jag anmäla forskningskommitténs förslag i väsent­

liga delar. Vissa av kommitténs förslag kräva dock ytterligare överväganden

innan jag anser mig kunna taga slutlig ställning till desamma. Till dessa

räknar jag i första hand frågorna örn statsunderstöd till Stockholms och

Göteborgs högskolor, vidare spörsmålen örn understöd åt vissa under veten­

skapsakademien lydande institutioner och örn ökade anslag till naturhisto­

riska riksmuseet. Till dessa frågor ämnar jag återkomma så snart ske kan

och örn möjligt redan i samband med anslagsäskandena för budgetåret

1947/48. Såsom av det följande kommer att framgå, anser jag dock vissa

provisoriska åtgärder redan nu nödvändiga för ekonomiskt stöd åt Stockholms

högskola.

2. Behovet av åtgärder för främjande av naturveten­

skaplig forskning.

I utredningsdirektiven anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, efter

att ha erinrat örn vad som yttrats i ovannämnda motioner samt de av

statsutskottet däröver infordrade utlåtandena, bland annat följande.

Såväl i motionerna som i de däröver avgivna yttrandena har den natur­

vetenskapliga forskningen framhållits såsom en av de främsta välstånds-

skapande faktorerna i det moderna samhället. Denna synpunkt förtjänar

enligt min mening att kraftigt understrykas. Utvecklingen har lett till ett

starkt ökat behov av sådan forskning; den har också medfört, att denna

forskning numera kräver väsentligt större kostnader än förut för att bli

resultatbringande. Den moderna naturvetenskapliga forskningen arbetar

nämligen med en vida större och dyrbarare apparatutrustning än som under

tidigare skede var fallet, men framför allt kräver den allt fler vetenskapligt

och tekniskt skolade forskare och hjälpkrafter. Såsom under ärendets riks­

dagsbehandling framhållits, äro förbättrade arbetsvillkor för den natur­

vetenskapliga forskningen oundgängliga, örn vårt land skall kunna hävda

sin internationella ställning på den andliga och materiella kulturens om­

råden.

Naturvetenskapliga forskning skommittén anför för sin del inledningsvis

följande.

Den naturvetenskapliga forskningen låter sig i grova drag uppdelas i två

huvudavdelningar, grundforskningen, ibland benämnd förutsättningslös

forskning (i engelsk litteratur pure Science eller pure research), samt till-

lämpningsforskningen, ibland, ehuru mindre adekvat, benämnd målbunden

4

Kungl. Majlis 'proposition nr 273.

6

vetenskapliga forskningens rön. Sålunda kunna landvinningar inom teoretisk

forskning, gjorda utan några som helst bitankar på lösningen av praktiska

uppgifter, visa sig möjliggöra revolutionerande tekniska framsteg.

Överhuvud gäller att i en tid, då statsmakterna börjat uppmärksamma den

utomordentliga betydelsen för landets näringsliv av en intensifierad teknisk

forskning, det måste anses vara dålig ekonomi att nödga universitetens na­

turvetenskapliga institutioner till inknappningar, som försvåra den där be­

drivna utbildningen och forskningen. Ett oundgängligt villkor för att arbetet

på den tekniska forskningens främjande i vårt land skall bära frukt är otvivel­

aktigt, att en hög standard vidmakthålles inom den grundläggande naturveten­

skapliga forskningen vid universitet och högskolor. Härför erfordras emeller­

tid tillräckliga anslag.

Forskningskommittén ingår vidare pa grundforskningens ställning i vissa

andra länder, nämligen Storbritannien, Sovjetunionen, Förenta staterna och

Schweiz, samt konstaterar, att den naturvetenskapliga forskningen i dessa

länder understödjes av statsmakterna med anslag av helt annan storleksord­

ning än som förekommer här i Sverige. Kommittén citerar vidare åtskilliga

aktuella uttalanden av kommittéer och andra inom dessa länder, utvisande

bland annat, att man där är fullt medveten om grundforskningens betydelse,

icke minst som underlag för industri och amian samhällsverksamhet. Forsk­

ningskommittén understryker särskilt ett yttrande i en sommaren 1945 publi­

cerad utredning av chefen, dr V. Bush, för det amerikanska »vetenskapliga

forskningsrådet», vari framhalles, att en nation, som är beroende av andra

nationers insatser för sina framsteg inom vetenskaplig grundforskning, hindras

i sitt industriella framåtskridande och kommer att intaga en svag ställning i

tävlan örn världshandeln, även örn landet har tillgång till framstående meka­

nisk kunnighet och duglighet.

Forskningskommittén anför vidare:

Kommittén delar helt den uppfattning, som kommit fram i de citerade ut­

talandena från svenska myndigheter, samt grundtankarna i de refererade ut­

ländska källorna.

.

I de citerade uttalandena har mycket starkt understrukits grundforskning­

ens betydelse som välståndsskapande faktor. Detta bör dock icke få bort­

skymma den förutsättningslösa forskningens andra och minst lika viktiga upp­

gift, nämligen att vidga det mänskliga vetandet och föra kulturen framåt. I

detta avseende har varje kulturland en oavvislig plikt att lämna bidrag allt

efter sin förmåga. Denna plikt bör för oss kännas särskilt uppfordrande i en

tid, då de flesta andra nationer måste ägna sin bästa kraft åt lösandet av alla

de återuppbyggnadsproblem, som följa i krigshärjningamas spår, och ändå

anse sig böra nedlägga enorma kapital och de största ansträngningar pa ratt

ge forskning av alla slag, grundforskning saväl som tillämpningsforskning,

möjligheter till allt mera omfattande verksamhet.

Det framhölls ofta under förkrigstiden, att ett land som vårt i stor ut­

sträckning borde kunna tillgodogöra sig resultaten av de stora ländernas grund­

forskning, eftersom dessa resultat oftast bekantgjordes i de internationella

tidskrifterna, och på det sättet följa utvecklingen utan alltför stora kost­

nader. Bortsett ifrån att resonemanget är ovärdigt en kulturnation, sa är det

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

8

tande av ett antal nya biträdande lärarbefattningar. Den särställning, som

docent- och forskarstipendiaterna intaga vid universiteten, anser sig kommit­

tén icke böra. rubba i princip, men föreslår åtgärder för att i någon mån minska

den otrygghet, som är förknippad med dessa befattningar.

Om sålunda tyngdpunkten i kommitténs förslag — även i avseende på kost­

nader — ligger på befattningar av olika kategorier, måste självfallet tillräck­

liga anslag och tidsenliga lokaler utgöra väsentliga förutsättningar för att

forskarna och deras medhjälpare skola kunna prestera, vad man väntar sig av

dem. Då avlöningar till personal utgöra en mycket väsentlig andel i forsk­

ningens budget är det ytterligt dålig ekonomi att låta vetenskapsmännen ar­

beta med otillräckliga medel eller i bristfälliga lokaler med alltför torftig

utrustning. I avseende på de årliga materielanslagen torde de naturveten­

skapliga. institutionerna vid statsuniversiteten åren närmast före världskrigets

utbrott ha levat på en budget, som måste betecknas som mycket knapp, ehuru­

väl i mångå fall tillräcklig för att möjliggöra institutionernas verksamhet inom

den inskränkta ram, som den fåtaliga personalen medförde. Särskilt livaktiga

institutioner med omfattande forskningsprogram torde emellertid praktiskt

taget alltid ha varit nödsakade att överskrida budgeten, varvid institutions-

prefekterna måst »gripa till tiggarstaven» och söka fylla bristerna genom

bidrag från fonder, industrier och enskilda mecenater. I längden kan man ej

finansiera grundforskning på detta sätt. Kommittén föreslår därför i det föl­

jande ökade årliga materiélanslag, särskilda anslag för tillfällig och extra per­

sonal samt för fältarbeten — de bägge senare posterna innebära principiella

nyheter vid vilka kommittén fäster synnerlig vikt. De av kommittén föreslag­

na årliga anslagen få anses ganska snävt tillmätta och torde ej medgiva ge­

nomförande av särskilt omfattande forskningsprogram. Finansieringsplanen

bygger emellertid på att institutionens normala årsbudget skall kunna kom­

pletteras från ett gemensamt anslag, varifrån ekonomiskt stöd skall kunna

lämnas till särskilt viktiga forskningsuppgifter för vilka de ordinarie anslagen

visa sig otillräckliga. Fördelningen av dessa medel bör handhavas av ett natur­

vetenskapligt forskningsråd, åt vilket också bör anförtros en del andra upp­

gifter, t. ex. utdelandet av resestipendier m. m.

Kommittén fäster synnerlig vikt vid att möjligheterna, till kontakt med ut­

landet i naturvetenskapliga frågor på allt sätt tillvaratagas och särskilt att till­

fälle beredes unga forskare att någon tid vistas vid utländska institutioner.

De naturvetenskapliga institutionerna i vårt land förete i fråga örn lokaler

samt utrustning och inredning för forskning en mycket växlande bild. Sida

vid sida med högklassiga och modernt utrustade institutioner finner man

sådana, där behovet av bättre lokaler ter sig synnerligen överhängande.

Mången gång torde brist på lämpliga lokaler utgöra det allvarligaste hindret

för forskningens effektiva bedrivande. Kommittén har därför sökt göra upp

ett program för tillgodoseende av de mest brännande behoven i fråga om

byggenskap, varvid särskild hänsyn tagits till lokalbehovet för sådana veten­

skapsgrenar, där forskningen visar stark expansion eller där resurserna i

detta avseende ansetts otillfredsställande med hänsyn till den roll ämnet ifråga

anses böra spela.

Åtgärder för att underlätta och rationalisera publiceringen av det veten­

skapliga arbetets resultat spela också en stor roll. T detta sammanhang hör

även hemma det ofta debatterade spörsmålet örn understöd till publiceringen

av doktorsavhandlingar. Frågor av denna art, vilka även skola behandlas av

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

10

dess eget förutsättningslösa kunskapssökande med nödvändighet kräver. Den

bör därför icke i allmänhet dirigeras med hänsyn till den praktiska nytto-

forskningens för ögonblicket skönjbara behov. Det intima samarbete med

den tillämpade forskningens olika grenar, vars nödvändighet är uppenbar och

som även av vetenskapsakademien tillmätes den största betydelse, synes bäst

kunna tillgodoses genom direkta överenskommelser mellan vederbörande in­

stitutioner eller genom förhandlingar mellan respektive forskningsråd, even­

tuellt under medverkan av samarbetskommittéer med särskilda uppgifter.

Kommittén har i sitt förslag medtagit samtliga huvudgrenar av den rena

matematisk-naturvetenskapliga forskningen. Den uppfattning, som häri kom­

mit till uttryck, delas helt av vetenskapsakademien. Det är i själva verket

ofta ytterst vanskligt eller rent av omöjligt att gradera den särskilda betydel­

se som olika grenar av naturvetenskaperna äga eller i framtiden kunna få för

den tillämpade forskningen. I sitt yttrande över riksdagsmotionerna har aka­

demien redan anfört en rad av de mest välbekanta exempel som äro ägnade

att belysa hur starkt den praktiska nyttoforskningen är beroende av sådana

vetenskapsgrenar som matematik, fysik, kemi, geologi, mineralogi och ärftlig­

hetsforskning. Till dessa exempel, som naturligtvis icke voro avsedda att vara

uttömmande, må här endast fogas ytterligare ett, hämtat från ett helt annat

vetenskapsområde. Den systematiska och anatomiska biologien tillhandahål­

ler åt medicinen, växt- och djurförädlingen, jordbruks- och råämnesforskning-

en m. fl. många oumbärliga data, bland annat om: småarter och raser av växter

och djur (för iörädlingsforskningen); medicinalväxter, numera även mögelsvam­

par (penicillinet); parasiter hos kulturväxter och djur; skadeinsekter (även

sjukdomsspridare); allehanda växter (numera även maskrosor) som lämna

gummi, vegetabiliska oljor och spånadsämnen m. m.; fossila djur och växter

(för orientering i lagerföljden vid försöksbrytningar och djupborrningar i prak­

tiskt syfte) o. s. v. Ett nära nog obegränsat antal exempel från olika veten­

skaper skulle kunna anföras utan att likväl tillfullo belysa det nödvändiga

samarbetets betydelse, vilken av allt att döma torde komma att växa i ökat

tempo. Allt vetande om naturen hänger överhuvudtaget så nära samman, att

den naturvetenskapliga forskningen i sin helhet måste kraftigt understödjas i

den tillämpade forskningens intresse.

I likhet med forskningskommittén och i överensstämmelse med sin av

Kungl. Majit fastställda uppgift måste emellertid vetenskapsakademien med

största eftertryck betona, att även bortsett från nyttosynpunkter främjan­

det av den rent vetenskapliga forskningen är varje kulturlands oavvisliga

plikt och samtidigt av oskattbart värde för dess allmänna odling. Naturforsk­

ningen är därjämte i särskilt hög grad en internationell angelägenhet. Rön

från alla länder sammanställas och värdesättas omedelbart, varför en nations

insats på detta område är av icke ringa betydelse även för dess mellanfolkliga

anseende. Även i de fall då ingen materiell vinning ernås, äro sålunda utgif­

terna för detta slags forskning ingalunda onödiga utan måste tvärtom anses

i hög grad fruktbärande och oundvikliga, så länge vårt lands framåtskridande

icke mätes enbart ur materiell synpunkt.

Såsom kommittén betonar lider svensk naturforskning framförallt av brist

på personal, såväl högre som lägre. I vad angår professurer företer exempelvis

fysiken nu en underrepresentation, som ter sig ytterst märklig och betänklig

med hänsyn till ämnets alltjämt växande betydelse, och som endast nödtorf­

tigt avhjälpes genom de två föreslagna nya befattningarna. Kommittén har

överhuvudtaget enligt akademiens mening snarast ålagt sig en alltför stark

Kungl. Majlis proposition nr 273.

11

begränsning beträffande inrättandet av nya professurer. Desto mera angelä­

get är det att de nu föreslagna befattningarna komma till stånd snarast möj­

ligt. Men det är även av största vikt att frågan om de professurer, vilkas in­

rättande av olika skäl måst ställas på framtiden, icke uppskjutes på obestämd

tid, och särskilt att ännu erforderliga utredningar forceras.

Ingenjörsvetenskapsakademien understryker särskilt starkt den grundläg­

gande naturvetenskapliga forskningens utomordentligt stora betydelse för vårt

allmänna framåtskridande. Akademien yttrar bland annat.

Den naturvetenskapliga grundforskningens betydelse för tekniken är uppen­

bar. Den teknisk-vetenskapliga forskningen, även där den har karaktären av

mer eller mindre utpräglad tillämpningsforskning, har nämligen i den na­

turvetenskapliga grundforskningen en källa, ur vilken den hämtar viktiga im­

pulser till sin fortsatta utveckling. Grundforskningen vid universitet och. hög­

skolor utgör också en mycket värdefull plantskola för utbildning av initiativ­

rika och kunniga forskare, av vilka den tillämpade forskningen vid institutio­

ner och industriföretag har ett stort och tyvärr mycket svårtäckt behov. Gläd­

jande nog har industrien under senare år i stor utsträckning inrättat laborato­

rier och forskningsanstalter, där även rent vetenskaplig forskning bedrives.

En naturlig förutsättning för att dessa skola bli till avsedd nytta för industri­

ens utveckling är dock tillräcklig tillgång på vetenskapligt skolade forskare.

Vårt land med dess relativt fåtaliga befolkning är visserligen hänvisat att

till övervägande grad — åtminstone kvantitativt sett — mera spela roljen av

mottagare än givare i fråga om de vetenskapliga framsteg, som göras i värl­

den. Förekomsten inom landet av en kvalitativt högtstående forskning ger oss

emellertid en betydligt bättre position vid utbytet av erfarenheter med de

stora kulturländernas forskningsverksamhet och är i själva verket en förutsätt­

ning för att vi skola kunna tillgodogöra oss det utifrån erhållna materialet.

Alldeles oavsett dessa mera nyttobetonade synpunkter är det varje kultur­

nations plikt att i mån av sin förmåga bidraga till vidtagandet av det mänsk­

liga vetandet. Med den priviligierade ställning som vårt ay kriget skonade

land nu intar i världens ögon, är vår skyldighet härtill särskilt uppenbar.

Under hänvisning till vad nu sagts örn den grundläggande naturvetenskap­

liga forskningens betydelse för den verksamhet, som faller inom akademiens

intressesfär, vill akademien varmt förorda att de matematisk-naturvetenskap-

liga institutionerna erhålla ökade möjligheter att bedriva sådan forskning och

utbildning av forskare. En detalj granskning av den naturvetenskapliga forsk-

ningskommitténs förslag till personalstater och utrustning, saknar akademien

anledning att ingå på. Det är emellertid uppenbart att bristen på såväl fors­

kare som hjälpkrafter vid dessa institutioner är skriande, och det omedelbara

anslagsbehovet har säkerligen ej överskattats. Det är ur nationalekonomisk

synpunkt orimligt att högkvalificerade vetenskapsmän skola behöva spilla tid

på arbete, som likaviil kunde utföras av kansli- och laborat oriel)! t rådén och en

rättelse på denna punkt bör omedelbart vidtagas. I detta sammanhang under-

strykes också vikten av att institutionerna få tillgång till goda mekaniker för

tillverkning av apparater och andra hjälpmedel flir forskningsarbetet.

En omedelbar utvidgning av möjligheterna till högre utbildning av forskare

äx särskilt angelägen inom de institutioner, som arbeta med problem, vilka

sammanhänga med atomenergiens tillgodogörande. Flit höra emellertid icke

enbart de institutioner, inom vilka den rena kärnfysiken faller. En kartlägg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

12

ning av problemet har visat, att det kanske i lika hög grad faller inom den

oorganiska kemien och medicinen.

En annan synpunkt, som gör det synnerligen angeläget att omedelbart få

medel tillgängliga för bättre avlöning, stipendier och studieresor m. m. till

forskarna vid ifrågavarande institutioner, är att det i nuvarande läge är stor

fara för att dessa eljest lockas bort från vårt land genom anbud från Förenta

staterna men även från andra länder med brist på kvalificerade forskare.

Även från de tekniska högskolornas sida understrykes angelägenheten av

ett kraftigare stöd åt den matematisk-naturvetenskapliga grundforskningen

såsom varande av grundläggande betydelse för den tekniska, målbetonade

tillämpningsf orskningen.

Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm anför:

Styrelsen får understryka önskvärdheten av att rikliga medel anslås till

den naturvetenskapliga forskningens främjande. Icke blott den tekniska forsk-

nipgen utan även den tekniska undervisningen är starkt beroende av en liv­

aktig inhemsk grundforskning på det matematisk-naturvetenskapliga om­

rådet. Särskilt den högre ingenjörsutbildningen bygger på en bred grund av

undervisning inom de flesta hithörande ämnen. Ju mera fri forskning som be-

drives inom dessa ämnen i vårt land, desto mera avancerad kan undervisning­

en häri bli vid de tekniska högskolorna och desto bättre blir den lagda grunden

för studiet av tillämpningsämnena. Det kan tilläggas att våra möjligheter att

snabbt tillgodogöra oss utlandets forskningsresultat, vare sig vi gå mot tider

med öppnare gränser eller icke, otvivelaktigt okas, om vi icke endast stå som

mottagare utan även tack vare egna forskare med internationellt anseende och

internationella förbindelser kunna giva egna resultat i utbyte.

Statskontoret har uttalat starka betänkligheter mot de sakkunnigas förslag

såväl ifråga örn de allmänna riktlinjerna som ifråga om åtskilliga detaljer.

Ämbetsverket har funnit kommitténs förslag i väsentliga delar vara av sådan

karaktär, att de borde prövas i ett vidare sammanhang. I betraktande härav

vore det enligt statskontorets mening att förorda, att förslagen överlämnades

till universitetsberedningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det

åt beredningen anförtrodda utredningsuppdraget. Statskontoret anför vidare

bland annat följande.

Då enligt statskontorets uppfattning frågan om det naturvetenskapliga ar­

betets organisation icke bör lösas, innan för samtliga vetenskapliga institutio­

ner gemensamma organisationsprinciper fastställts, och då vidare anslagstill­

delningen för naturvetenskaplig forskning bör avvägas mot behoven för andra

forskningsändamål, påkallas redan härav största försiktighet vid en separat

reglering för naturvetenskapens del. Även bortsett från detta förhållande har

emellertid statskontoret icke kunnat undgå att hysa stor tveksamhet gent­

emot de framförda förslagen.

Härvid må till en början framhållas, att riksdagen i samband med sin hem­

ställan örn utredning i ämnet framfört önskemålet, att vid utredningen en

allmän översyn borde verkställas över de resurser, som för närvarande stöde

till buds på det naturvetenskapliga området, för bedömande i vilken mån en

rationalisering och samordning kunde befinnas möjlig av det finansiella stöd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

13

som ansåges böra lämnas från statens sida. Vidare har av riksdagen anförts,

att det syntes böra undersökas, huruvida icke ett samarbete mellan den vid

högskolorna förekommande naturvetenskapliga forskningen och den på forsk­

ningsuppgifter inriktade verksamhet, som bedreves vid vissa av våra större

industriföretag, kunde befinnas lämpligt och genomförbart. Det förstnämnda

önskemålet säger sig kommittén lia sökt att i görligaste mån beakta. Någon

översyn av naturvetenskapens samlade resurser i vårt land har emellertid icke

lämnats i betänkandet. Samarbetet med industrierna ämnar utredningen be­

handla i ett följande betänkande. I båda fallen rör det sig emellertid, såvitt

statskontoret kunnat förstå, om förutsättningar för utredningsarbetet, vilka

bort klarläggas före fastställandet av statsinstitutionernas behov av personal­

utvidgning.

Ytterligare må erinras, att de vetenskapliga hjälpkrafterna vid universiteten

nyligen förstärkts, i det att 1945 års riksdag i samband med en arbetstids-

och arvodesreglering för vissa assistenter och amanuenser beviljat medel för

en icke oväsentlig utökning av dessa personalgrupper.

Det kan antagas, att anlitande av tekniska och andra biträden i ökad om­

fattning skulle medföra arbetslättnader även i de högre vetenskapliga befatt­

ningarna, ett förhållande, som även uppmärksammats av kommittén. I an­

slutning härtill vill statskontoret uttala, att det förefaller ämbetsverket natur­

ligt, att en förbättring av de naturvetenskapliga forskarnas arbetsvillkor sökes i

första hand genom anställande av flera biträden särskilt för tekniska upp­

gifter men även i den mån omfattningen av eventuellt förekommande kon-

torsgöromål så motiverar, av biträden för utförande av dylika göromål. I av­

vaktan på erfarenheter rörande verkningarna av en rationalisering i denna

riktning samt av den skedda utökningen av assistent- och amanuensperso­

nalen torde nya vetenskapliga befattningar icke böra inrättas, såframt icke

alldeles särskilda skäl därför kunna anföras. En sådan försiktighet synes desto

naturligare, som vid bifall till kommitténs förslag örn uppförande å riksstaten

av ett gemensamt forskningsanslag för naturvetenskapliga ändamål möjlighet

komme att förefinnas att — utan att därför behöver anlitas reservfonden —

understödja en enskild forskare, vilken vore sysselsatt med en betydelsefull

forskningsuppgift, genom anvisande av medel från detta anslag.

194-5 års universitetsberedning har uttalat sin tillfredsställelse över den av

forskningskommittén verkställda utredningen. Det kraftiga stöd för den natur­

vetenskapliga forskningen, som kommitténs förslag åsyftade, vore enligt be­

redningens mening synnerligen önskvärt, och det vore dess livliga förhopp­

ning, att förslagen måtte realiseras i så obeskuret skick som möjligt.

Kanslern för rikets universitet framhåller, att kommittébetänkandet inne­

fattar en värdefull översikt över vad som kan och bör göras för avhjälpande

av de nuvarande bristerna i den svenska naturvetenskapliga forskningens

effektivitet. Som allmän riktlinje för sitt förslag hade kommittén givit uttryck

åt den uppfattningen, att det viktigaste för närvarande vore, att de nuvarande

institutionerna upprustades så, att de bleve verkligt funktionsdugliga. Till

denna allmänna grundsats ville kanslern ansluta sig.

Kanslern framhåller emellertid, att kommitténs förslag till personalorgani­

sation flir de olika institutionerna på många punkter mäste betraktas som ett

Kungl. Maj:ts proposition nr %73.

14

program,

sorn får förverkligas successivt, allteftersom förutsättningarna med

hänsyn till lokaler m. m. föreligga. Kanslern anför i nämnda hänseende föl­

jande.

En granskning av de skilda upprustningsförslagen och de motiveringar,

som givits för dem, stöder den övertygelsen, att förslagen i huvudsak äro väl

grundade och väl ägnade att befordra naturvetenskaplig forskning. En re­

flexion, som man dock icke kan undgå att göra, är att det nu rådande nära

sambandet mellan forskningens krav och undervisningens icke alltid vunnit

fullt beaktande. Även örn lättnader beredas institutionsföreståndarna i fråga

om meddelande av elementär undervisning, är detta icke nog; Det kan ofta

vara nödvändigt eller åtminstone högst ömkligt att vid vissa tillfällen i forsk­

ningens intresse bereda dem ledighet från ali undervisning och examination

samt all eller nästan all personlig handledning av elever för att sätta dem i

tillfälle att helt ägna sig åt visst forskningsarbete. Måhända kan det föreslag­

na naturvetenskapliga forskningsrådet vid behov i viss utsträckning ingripa

härutinnan genom att ställa forskningsanslag till förfogande.

För den naturvetenskapliga forskningen måste det vara ett önskemål, att

kommitténs förslag ifråga örn personal, materiel och lokaler i sina huvuddrag

bli så fort som möjligt realiserade. Redan kommittén själv har av naturliga

skäl dock funnit sig nödsakad att i viss utsträckning räkna med ett successivt

förverkligande av sina planer. Sålunda ha de föreslagna nya professurerna

indelats i olika grupper alltefter graden av angelägenheten i deras inrättande

eller de praktiska möjligheterna därtill. På ett motsvarande sätt ha också de

olika behoven av nya lokaler graderats, och i fråga örn enstaka andra önske­

mål har hänvisats till särskilda utredningar.

En närmare granskning av de olika förslagen föranleder otvivelaktigt den

slutsatsen, att åtskilliga av dem äro beroende av förutsättningar, som ännu

icke föreligga eller äro ovissa. I fråga örn de i mångå fall betydande ökningar­

na i personalstaterna för de särskilda institutionerna torde, huru välmoti­

verade de i och för sig än äro, i åtskilliga fall tvivel resa sig, huruvida till­

fredsställande arbetsmöjligheter nu kunna beredas åt samtliga de nya befatt­

ningshavarna i de redan befintliga, enligt samstämmigt omdöme otillräckliga

och otidsenliga lokalerna för den ifrågavarande institutionen. Visserligen kan

häremot med fog anmärkas, att i vissa fall, såsom t. ex. i fråga om de före­

slagna nya professurerna i fysik, det är av synnerlig vikt, att den nye pro­

fessorn blir i tillfälle att deltaga i planeringen av de nya lokaler, där han skall

arbeta, samt vidare att i många andra fall redan besluten om inrättandet av

nya befattningar äro ägnade att inge en hälsosam förtröstan om framtiden

hos unga vetenskapsidkare och egga dem till ansträngningar, även om befatt­

ningarnas definitiva inrättande är beroende av den framtida lösningen av en

lokalfråga. Men i andra fall synes denna lösning vara så pass avlägsen och

oviss, att ett beslut örn nya befattningars inrättande, som göres beroende av

denna lösning, för närvarande skulle hänga i luften och vara till föga gagn.

Härvid bör särskilt uppmärksammas, att utvecklingen på förevarande områ­

de är så hastig, att också önskemålen ifråga om de yttre förutsättningarna

för forskningen kunna vara underkastade den snabba förändringens lag. Mot

den invändningen, att lämpliga aspiranter icke alltid skulle vara att påräkna

till de nya befattningarna har likaledes genmälts, att även i de fall där lämplig

aspirant icke omedelbart skulle finnas, tjänsterna dock borde omedelbart in­

rättas för att stimulera eventuella aspiranter att meritera sig för tjänsterna;

Kungl. May.ts proposition nr 273.

15

under tiden till dess tjänsten kunde besättas kunde den antingen uppehållas

på förordnande eller provisoriskt utbytas mot något slags annan befattning

eller i något fall vakanssättas. Kommittén själv har för ett hithörande fall,

nämligen beträffande de nya docentstipendierna, föreslagit, att deras inrät­

tande väl skulle omedelbart beslutas för att stimulera unga forskare att kva­

lificera sig för dem, men att de ej borde ställas till vederbörande lärosätes för­

fogande genast utan successivt efter därom gjord framställning i varje sär­

skilt fall med angivande av lämplig kandidat.

På en annan betydelsefull punkt möta spörsmål av annan karaktär. I de

föreslagna personalstaterna inta nya befattningar som biträdande lärare en

framträdande plats. Att de ha en stor betydelse i en för forskningsarbetets be­

främjande vid universitet och högskolor uppbyggd organisation, ligger i öppen

dag. Väl anordnade kunna de verksamt avlasta de högre kvalificerade for­

skarna från en del av den elementära undervisningen, utan att denna därav

lider men. De kunna emellertid anordnas efter olika mönster, varvid såväl

befattningshavarnas åligganden som deras kvalifikationer och deras därefter

anpassade löneförmåner kunna variera. En undersökning av detta problem­

komplex ankommer på 1945 års universitetsberedning och lösningen synes

böra ske efter något så när om ej enhetliga så dock jämförbara normer för

alla de akademiska fält, där denna befattningstyp förekommer. Såsom längre

fram i detta yttrande framhålles, synas emellertid några större betänkligheter

ej möta mot att, då trängande behov av arbetsförstärkning föreligger, in­

rätta nya biträdande lärarbefattningar av den hittills förefintliga typen. Även

på någon enstaka annan punkt torde kommitténs förslag nära sammanhänga

med andra utredningar. Förslag rörande personalstaten vid meteorologiska

institutionen i Uppsala synes sålunda ha ett visst samband med utredningen

om bland annat meteorologernas utbildningsförhållanden.

Kommitténs förslag till personalorganisation för de olika institutionerna

måste därför på många punkter betraktas som ett program, som får förverk­

ligas successivt, allt eftersom förutsättningarna med hänsyn till lokaler m. m.

föreligga.

Från dessa allmänna utgångspunkter har jag gått att avgiva mitt yttrande

om det föreliggande förslaget. Oavsett de statsfinansiella hänsynen, har jag vid

övervägande av de praktiska möjligheterna att så snabbt som möjligt reali­

sera det väsentliga i kommitténs förslag haft att välja mellan olika utvägar.

En sådan vore att inordna dessa olika förslag i en i detalj fixerad plan, avsedd

att förverkligas under ett visst antal år. Frånsett ovissheten att kunna vinna

behörig stadfästelse å en sådan plan lider detta alternativ av svagheten att

binda också vederbörande institutionsledare på ett olämpligt sätt; det bleve

vida svårare att efter ett eller annat år få en punkt i en sådan plan iindrad,

om (leii redan vunnit stadfästelse än om den alltjämt endast förelåge i för-

slagsform. Fn annan utväg att omedelbart söka trygga tillgodoseendet jäm­

väl av behov, som icke viintas bli aktuella under kommande budgetår, är att

nu utverka principbeslut om tillgodoseende av detta behov, men låta anslagets

beviljande eller befattningens tillsättande bli beroende på framtida anmälan,

att de nödiga förutsättningarna föreligga. Sistnämnda utväg står dock endast

till buds, när formerna för behovets tillgodoseende nu kunna förutses och

bestämmas.

Det materiella framåtskridande, som kännetecknat det sista århundradet,

har ytterst haft sin grund i det allt intensivare och målmedvetnare utnyttjan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Departe­

mentschefen.

18

Kungl. Majlis proposition nr 273.

3. Föreliggande förslag.

A. Professorernas arbetsförhållanden.

Forska in g skom mitten.

Kommittén erinrar örn, att frågan om en minskning av professorernas un-

dervisningsskyldighet tidigare varit diskuterad, exempelvis av 1933 års uni-

versitetsberedning, som emellertid hade kommit till den uppfattningen, att ingen

ändring borde vidtagas ifråga örn den stadgade undervisningsskyldigheten.

Undervisningsskyldigheten regleras för närvarande i § 104 av gällande

universitetsstatuter. Nämnda paragraf har följande lydelse.

Professor vare skyldig att utan särskild ersättning hålla offentlig föreläs­

ning i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej kanslern på förslag

av vederbörande fakultet bestämmer, att föreläsningarna skola på annat sätt

fördelas eller att i stället för föreläsningar skall träda annan däremot svarande

undervisning. Där professor på grund av särdeles betungande examinations-

eller andra tjänstegöromål behöver lindring i undervisningsskyldigheten ut­

över den han med tillämpning av § 102, mom. 2 må kunna erhålla vid slutet

av terminerna, må det ankomma på kanslern att efter i varje fall gjord fram­

ställning medgiva den nedsättning i nämnda skyldighet han efter prövning av

omständigheterna finner erforderlig, dock icke till större omfattning för läsår

räknat, än som motsvarar den normala undervisningsskyldigheten under en

månad.

Kommittén framhåller, att professorernas möjligheter att bedriva forskning

äro alltför beskurna, och anser att åtgärder äro nödvändiga för en förbättring

av dessa möjligheter genom anslag till anställande av tillräckligt antal hjälp­

krafter. Däremot anser kommittén i likhet med 1933 års universitetsbered-

ning, att någon ändring av nuvarande normering av undervisningsskyldig­

heten icke bör göras. Kommittén anför vidare bland annat:

Det bör emellertid framhållas, att formerna för akademisk undervisning lik­

som all annan undervisning med tiden ändrat karaktär. Föreläsningarna ha

icke längre den centrala och dominerande roll de tidigare haft; seminarie­

övningar, laborationer, räkneövningar och personlig handledning ha fått ökad

vikt och skjutit föreläsningarna i bakgrunden. Kommittén anser, att särskilt

stort avseende bör fästas vid professorernas personliga handledning av de

mera avancerade, vetenskapligt arbetande eleverna genom instruktion, sam­

tal och diskussion i samband med deras forskningsarbete. Såsom framgår av

den citerade § 104 i statuterna, behöva dessa ej ändras för att möjliggöra den

föreslagna förskjutningen mot för vår tids förhållanden mera lämpade under­

visningsformer, då de redan från början avsetts lämna rum för en anpassning

i detta avseende. Kommittén nöjer sig därför med att understryka, att möjlig­

heterna till utbyte av föreläsningar mot annan form av undervisning i högre

grad än nu är fallet borde utnyttjas. En förutsättning härför är givetvis, att

personal finnes, som kan övertaga den från professorn avlastade undervis­

ningsbördan. Kommittén anser, att den undervisningsskyldighet som kommer

att åligga de föreslagna nytillkommande forskningsbefattningarna (laborator,

19

docentstipendiater) liksom de föreslagna biträdande lärare- och undervisnings-

assistentbefattningarna bör vara tillräcklig för att tillgodose detta behov.

1 de fall, då en professur är förenad med befattningen som institutionsföre­

ståndare, tillkommer utöver undervisningen en arbetsuppgift, som, åtminstone

vid större, experimentellt arbetande institutioner, får anses till och med mer

tids- och kraftödande än undervisningsskyldigheten. En avsevärd del av

denna arbetsbörda skulle kunna avlastas genom relativt billiga tekniska hjälp­

krafter. Att så ännu icke skett i större utsträckning, utgör ett av de mest

uppenbara och ofta patalade fallen av statligt slöseri med kvalificerad arbets­

kraft. Dessa synpunkter ha beaktats vid upprättandet av kommitténs för­

slag till de särskilda institutionernas utrustning med hjälpkrafter.

Remissyttranden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet anser att

en generell minskning av professorernas undervisningsskyldighet vore att för­

orda, en fråga, sorn dock 1945 års universitetsberedning borde taga upp till

diskussion.

Kanslern anför:

I likhet med kommittén vill jag understryka vikten av att professorernas

undervisningsskyldighet så avväges, att tillräcklig tid står till buds för forsk­

ning. Lättnad i fråga om den del av undervisningsskyldigheten, som består

i mera elementär undervisning, bör utan större svårighet kunna beredas ge­

nom att överflytta största delen av denna undervisning på biträdande Kirar-

krafter av olika slag. I vissa ämnen är tentamensbördan liksom även skyl­

digheten att granska licentiat- och doktorsavhandlingar mycket tyngande.

En icke obetydlig avlastning skulle kunna komma till stånd, om tentamina i

dessa ämnen för ett och tva betyg i filosofie kandidat- och magisterexamina

efter särskilt förordnande övertoges av laborator eller kvalificerad biträdande

lärare (med docentkompetens). Ytterligare en åtgärd uti här ifrågavarande

syfte, och sannolikt den mest effektiva, skulle vara att bereda möjlighet för de

ordinarie akademiska lärarna att, såsom förhållandet för närvarande är med

stipendierade docenter, kunna i viss utsträckning få tjänstledighet för veten­

skapligt arbete^ med bibehållna avlöningsförmåner. Jag förutsätter, att detta

viktiga spörsmål kommer att behandlas av universitetsberedningen.

Ett svårt hinder för vetenskapligt arbete utgöra även, särskilt vid de större

institutionerna, de mångskiftande och tidskrävande administrativa göromål,

som åvila en professor i egenskap av institutionsföreståndare. Genom anstäl­

lande av särskilda biträden för utförande av det rutinmässiga administrativa

arbetet bör professorns arbetsbörda på detta, område kunna avsevärt lindrås.

Detta förhållande har beaktats av kommittén i dess förslag till personalför­

stärkning vid de olika institutionerna, och jag kommer att i huvudsak till­

styrka förslagen på denna punkt.

Statens medicinska forskningsråd instämmer i kommitténs synpunkter,

enligt vilka den elementära undervisningen borde fördelas mellan ett större

antal än det nuvarande av vetenskapliga befattningshavare vid varje insti­

tution, sa att tillräcklig och osplittrad tid för forskning kunde beredas åt högt

kvalificerade forskare. Forskningsrådet anför vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

20

Departe­

mentschefen.

Kommitténs utlåtande ger emellertid ingen upplysning örn storleken av den

åsyftade avlastningen i avseende på nu stadgad undervisning fran de mest

kvalificerade forskarna och därmed ej heller någon bestämd upplysning örn,

hur man bör tänka sig fördelningen av undervisningsskyldigheten på olika

befattningshavare. Den lämpligaste fördelningen är säkerligen i en del fall

något olika för skilda institutioner. Det hade därför varit önskvärt, att ett de­

finitivt förslag framlagts till sådan ändring av universitetsstatuternas § 104,

att de mest kvalificerade forskarnas ordinarie undervisningsskyldighet i en

betydande utsträckning kunde fullgöras genom forskningsundervisning. För­

delningen av den nuvarande sammanlagda undervisningsskyldigheten på varje

institution borde gå ut på att samtliga vetenskapliga befattningshavare del­

taga i den ordinarie undervisningen, varvid dock de mest kvalificerade fors­

karnas del — och sålunda även professorernas del — bör vara liten i propor­

tion till den forskningsundervisning, som bör åläggas dem. Genom att alla

vetenskapliga befattningshavare deltoge i den ordinarie undervisningen, möj­

liggjordes en rättvisare fördelning efter kompetensgrad av tid för forskning

och forskningsundervisning.

.

1 likhet med kommittén anser medicinska forskningsrådet, att utväljandet

och utbildandet av för forskning lämpade elever är en undervisningsuppgift,

som är nödvändig för forskningens utveckling och därför alltid måste utgöra

en avsevärd del av effektivt forskningsarbete. Åt forskningsundervisning ägna

ock de mest kvalificerade forskarna en högst betydande del av sin tid över­

allt där intensiv forskning i modem mening bedrives. Den är en integrerande

del av den egna forskningsuppgiften, medan i viss motsättning härtill den

kursundervisning, som måste begränsas till välkända och säkerställda resul­

tat, icke kan stå i något verkligt ömsesidigt utbyte med pågående naturveten­

skapliga forskning. Den elementära kursundervisningen utgör därför över­

vägande ett avbrytande moment för forskningen.

1945 års universitetsberedning har meddelat, att den i sina betänkanden

ämnar upptaga, bland annat, frågan örn professorernas undervisningsskyldig­

het till behandling.

Frågan örn en ändring av den professorer åliggande undervisningsskyldig­

heten torde, såsom i ärendet framhållits, icke böra upptagas till avgörande i

detta sammanhang. Prövningen av detta spörsmål bör anstå till dess resul­

tatet av universitetsberedningens utredning av nämnda fråga föreligger. Oav­

sett huruvida en ändring av den stadgade undervisningsskyldigheten må

komma till stånd är det emellertid angeläget, att åtgärder redan nu vidtagas i

syfte att lätta undervisningsbördan för de professorer, som redan under nu­

varande förhållanden i oskälig grad betungas med rent elementära undervis­

ningsuppgifter. I detta avseende äro nämligen förhallandena i hög grad väx

lande i de enskilda fallen. Biträdande lärare eller assistenter med undervis­

ning som huvudsaklig uppgift böra i dessa fall anställas. Jag återkommer

härtill i det följande.

B. Inrättande av nya professurer m. m.

Inledning.

Inledningsvis omtalar forskningskommittén, att de naturvetenskapliga sek­

tionerna hos kommittén hemställt örn inrättande av ett stort antal nya pro­

fessurer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

21

Uppsala-sektionen anser behov klart föreligga av nya professurer i fysik,

geografi, zoologi, geofysik, geometri, mineralogi och iirftlighetslära (genetik).

Vidare framhåller sektionen såsom ofrånkomligt, att den personliga profes­

suren i fysikalisk kemi för professorn The Svedberg vid dennes avgång år 1949

göres permanent. Sektionen förklarar sig dock vara benägen att anse, att det,

vid övervägande av åtgärder som omedelbart böra vidtagas, är ännu viktigare

att tillse att de discipliner, som redan finnas representerade, få tillräckliga

resurser för forskning, än att inrätta nya professurer. I främsta rummet bland

de ifrågasatta nya professurerna synes sektionen sätta professurerna i fysik,

zoologi, ärftlighetslära och geografi samt uppförandet av professor Svedbergs

personliga professur på ordinarie stat.

Naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet har i skrivelser till

kommittén förordat sex nya professurer: i ämnena geologi, fysik, fysikalisk

kemi, biokemi, entomologi och geografi, särskilt naturgeografi med regional­

geografi.

I en av Sveriges docentföreningar våren 1945 verkställd utredning, som

tillställts chefen för ecklesiastikdepartementet, påyrkas sammanlagt 20 nya

professurer inom de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna, därav 5 vid

Stockholms högskola.

För egen del anger forskningskommittén följande allmänna rikt­

lin j e r för sina förslag:

Kommittén ansluter sig till den uppfattning, som uttalats av Uppsala uni­

versitets matematisk-naturvetenskapliga sektion, nämligen att det viktigaste

är, att de nuvarande institutionerna upprustas så, att de bli verkligt funktions­

dugliga, innan nya professurer inrättas. I vissa fall anser dock kommittén, att

det redan nu är oavvisligen nödvändigt att inrätta nya professurer, i andra

fall ser sig kommittén föranledd föreslå, att dylika inrättas efter viss över­

gångstid.

De av kommittén nedan föreslagna professurerna ha indelats i tre grupper:

1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade. 2. professurer,

som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster samt 3. profes­

surer, som vid en senare tidpunkt böra inrättas. Den tredje gruppen upptager

sådana fall. där kommittén visserligen anser, att professurer vid lämpligt till­

fälle böra inrättas, men där ämnesrepresentationen tills vidare föreslås ordnad

på annat sätt än genom nya professurer. Slutligen har i en fjärde grupp under

rubriken 4. professurer, beträffande vilka ytterligare utredning bör avvaktas,

sådana fall samlats, där starkt motiverade önskemål framförts till kommittén,

men där denna icke kunnat fatta ståndpunkt.

Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag, såvitt angår

universiteten, följande.

1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade:

nya professurer i fysik vid båda universiteten;

professur i zoofysiologi vid Uppsala, universitet;

professur i biokemi vid Lunds universitet;

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

22

2. Professurer, som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster:

professur i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet; erhålles genom uppfö­

rande på ordinarie stat av den personliga professuren för The Svedberg;

professur i geologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av den

nuvarande befattningen som biträdande lärare i geologi och mineralogi (ar­

vode 11 600 kronor);

professur i entomologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av

den nuvarande befattningen som föreståndare för zoologiska institutionens

entomologiska avdelning;

3. Professurer, som vid en senare tidpunkt böra inrättas:

professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet;

professur i fysilcalisk kemi vid Lunds universitet.

I fråga om de professurer, beträffande vilka kommittén ansett ytterligare

utredning böra avvaktas, hänvisas till betänkandet (sid. 56 f.).

Kanslern har ansett sig böra tillstyrka beslut om inrättande allenast av så­

dana av kommittén föreslagna nya professurer, som antingen utgöra en

ombildning av personlig professorsbefattning eller av redan befintliga

tjänster, vilkas innehavare i vetenskapligt avseende fullt självständigt

svara för en viss del av en befintlig professurs ämnesområde, eller vilka med

hänsyn till tidsförhållandena kunna anses synnerligen behövliga. Kanslern

holle nämligen i likhet med kommittén före, att de nuvarande institutionerna

borde upprustas, så att de bleve verkligt funktionsdugliga, innan några nya

professurer inrättades. Med nämnda motivering avstyrker kanslern för när­

varande förslaget om inrättande av professuren i zoofysiologi vid Uppsala uni­

versitet och professuren i biokemi vid Lunds universitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

Professurer i fysik vid universiteten i Uppsala och Lund.

Vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund finnes en professur i

fysik jämte en laboratorstjänst i samma ämne. Laboratorsbefattningen vid

Lunds universitet tillkom genom beslut av 1945 års riksdag (se 1945 års åtton­

de huvudtitel s. 168 ff).

I sitt till statsutskottet vid 1945 års riksdag avgivna yttrande över förut­

nämnda motioner anförde vetenskapsakademien bland annat, att fysiken

med dess stora betydelse för teknik och industri samt dess ständigt vidgade

omfattning krävde en förstärkt representation vid våra universitet genom att

professurerna i detta ämne bleve dubblerade, liksom redan vore fallet med

ämnena matematik och kemi.

Krav på en dubblering av fysikprofessurerna ha även framförts i skrivelser

till kommittén från de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid uni­

versiteten. Från båda sektionernas sida framhålles detta önskemål såsom

tillhörande de mest angelägna.

23

Forskning skommittén erinrar, att antalet doktorsdisputationer i fysik är

större än i något annat naturvetenskapligt ämne, alltså även större än i äm­

nen, som företrädas av två eller flera professurer. I fråga örn antalet licentiater

intoge fysik tredje rummet efter kemi och zoologi. Även på lågstadiet vore an­

talet studerande i fysik mycket stort; ifråga om antalet tentamina för filosofie

kandidatexamen överträffades ämnet fysik endast av ämnena matematik oell

kemi.

Kommittén föreslår, att fysikprofessurerna vid universiteten dubbleras.

Kommittén anför vidare:

Båda de föreslagna professurerna böra inrättas samtidigt och snarast möj­

ligt. Att man ej behöver befara brist på kompetenta sökande framgår bland

annat av att samtliga 8 sökande till den vid årsskiftet 1943/44 tillsatta profes­

suren i Lund av de sakkunniga förklarades kompetenta och flertalet beteck­

nades som högt kvalificerade för befattningen. Till den nyligen ledigförklara-

de fysikprofessuren vid Chalmers tekniska högskola ha återigen 8 sökande

anmält sig. Kommittén anser emellertid flera skäl tala för att båda de före­

slagna befattningarna icke samtidigt besättas med ordinarie innehavare. Med

hänsyn till att nuvarande professorn i Uppsala relativt snart (1953) inträder

i pensionsåldern vill kommittén förorda, att av de två föreslagna professu­

rerna den i Uppsala tillsättes först, medan lundaprofessuren till en början

uppehälles på förordnande. Dock bör även den senare professuren vara tillsatt

i god tid före nytillsättning av den nuvarande professuren i Uppsala.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och större akademiska konsisto­

riet i Uppsala framhålla vikten av att den ifrågasatta fysikprofessuren där­

städes ofördröjligen inrättas. Väl kvalificerade sökande kunna påräknas.

Universitetskanslern, som tillstyrker förslaget, anför:

Med hänsyn till den snabba, oerhörda utveckling, som fysiken genomgått

under de senaste årtiondena under upptagande av helt nya forskningsområ­

den, synas de nuvarande universitetsprofessurerna i ämnet böra snarast möj­

ligt dubbleras, såsom redan tidigare skett i fråga örn representanterna för

ämnena kemi, zoologi, botanik, matematik och geologi.

Fysikprofessuren i Uppsala synes lämpligen böra uppföras i staten från och

med den 1 juli 1947, professuren i Lund från och med den 1 juli 1948. Beslut

örn de båda tjänsternas inrättande bör, med hänsyn till den tidskrävande till-

sättningsproceduren och önskvärdheten av att de blivande professorerna skola

få delta i inredandet av sina institutionslokaler, fattas redan av 1946 års

riksdag.

Det kunde ifrågasättas, örn icke fysikprofessurerna borde, såsom fallet är

med ett flertal andra dubbelprofessurer, i viss mån differentieras redan i själva

benämningarna. Efter övervägande har jag kommit till den slutsatsen, att en

sådan differentiering, åtminstone för närvarande, dock ej bör göras. Frågan

om dubblering av dessa professurer har sedan ganska länge varit aktuell, och

hade den för exempelvis 10 år sedan genomförts, och en differentiering då

skott, hade denna med tämligen stor visshet icke nu motsvarat behoven. En

differentiering, som hänförde sig till dagens problemställning, skulle förmod­

ligen innebära, att den ena av professurerna förbehölles kärnfysiken. Enligt

24

vad fackmän förmena, torde det emellertid icke vara lämpligt att nu genom­

föra en uttrycklig differentiering efter denna linje, även örn sannolikheten talar

för att den ene av professorerna under den närmaste tiden kommer att vid båda

universiteten syssla främst med kärnfysiken. Sedan professurerna^ tillsatts,

bör dock en fördelning mellan dem av uppgifterna efter förslag från veder­

börande sektion beslutas av kanslern. Denna fördelning kan då anpassa sig

efter de särskilda professorernas förutsättningar.

Atomkommittén framhåller, att ifrågavarande professurers snara inrättande

blivit en trängande nödvändighet med hänsyn bland annat till den aktuella

frågan om atomenergiens tillgodogörande.

Docentjör elling arna i Uppsala och Lund framhålla, att, då ett flertal kom­

petenta sökande till ifrågavarande professurer finnas, anledning saknades att

uppskjuta tillsättandet av lundaprofessuren, på sätt kommittén förordat.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Professur i zoofysiologi vid Uppsala universitet.

Vid universitetet finnas för närvarande två professurer i zoologi, benämnda,

den ena professur i zoologi, och den andra professur i zoologi, särskilt jämfö­

rande anatomi och histologi.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet upptar

kravet på ny professur i zoologi såsom synnerligen angeläget. Beträffande

motivering hänvisar sektionen till yttrande av professorerna von Hofsten och

Hörstadius. Ur detta må följande anföras.

Behovet av en tredje professur i zoologi, ägnad åt fysiologien, har tidigare

framhållits i sektionens yttrande över 1933 års universitetsberednings betän­

kande (protokoll 30 januari 1939). Ur detta yttrande må följande synpunk­

ter anföras. Då den ena professuren i zoologi i Uppsala är ägnad åt jäm­

förande anatomi och histologi, skall den andra professuren omfatta zoologiens

övriga grenar, således systematik, djurgeografi, ekologi, embryologi, härstam-

ningslära, ärftlighetslära, övriga delar av den allmänna zoologien, samt fysi­

ologien. Då en fysiolog kräver en speciell utbildning genom de krav, som

ställts på honom i fråga örn kunskaper i kemi, fysik och matemaik, kan man

ej vänta, att en fysiolog, som erhölle ifrågavarande professur, skulle kunna i

önskvärd utsträckning representera de övriga grenarna. Å andra sidan inträ­

der lätt det förhållandet, såsom tidigare varit fallet, att fysiologien blir full­

komligt orepresenterad. En lärarbefattning i fysiologi fann sektionen sålunda

ofrånkomlig.

Följden av den bristande utbildningen i fysiologi har bland annat varit

den, att universitetet vissa år ej haft någon kompetent lärare ens för den

elementära undervisningen utan måst anmoda en filosofie licentiat från lärar-

banan att giva kursen för filosofie kandidat- och ämbetsexamen, ett uppenbar­

ligen otillfredsställande förhållande.

Undertecknade vilja med styrka framhålla, att den nuvarande organisatio­

nen av zoologiundervisningen alltför starkt präglas av forna tiders uppfatt­

ning om zoologien och sålunda ej följt med sin tid. Fysiologi, som förr endast

föga utövades av zoologer utan huvudsakligen av medicinare, har blivit en

alltmera omfattande och allt viktigare gren av den zoologiska vetenskapen,

25

en gren, där den zoologiska forskningen givetvis står i det intimaste samarbete

med den medicinska. Det kan framhållas, att flera av nobelpristagarna i fysi­

ologi varit zoologer.

Undertecknade vilja ånyo framföra kravet på en professur i zoologi, särskilt

fysiologi. Vi vilja understryka, att fysiologien, ett av de viktigaste områdena

inom zoologien och ett område, som kräver speciell utbildning, bör represen­

teras genom en professur och ej endast genom en laboratorstjänst.

Vi ha gjort en utredning rörande kostnaderna för inrättande av en sådan

professur. Då det visat sig, att en professur kan inrättas utan tillbyggnad till

den zoologiska institutionen, bli kostnaderna för en ny professur små i förhål­

lande till dem, som bli ofrånkomliga vid inrättandet av många andra pro­

fessurer, där nämligen en ny institution är erforderlig. Utredningen har givit

följande resultat.

Personal. Örn en ny professur inrättas, bortfaller kravet på den ena av de

bägge befattningar som biträdande lärare, vilka begärdes i skrivelsen till forsk-

ningskommittén. Utöver däri framställda krav erfordras för den nya professu­

ren 1 forskningsassistent (7 200 kr.), 1 laboratoriebiträde (A 7), 1 docent­

stipendium samt 2 doktorandstipendier. Därjämte erfordras den tidigare be­

gärda amanuensen (3:e amanuens, 1 200 kr.) i och för undervisningen.

Institution. Någon tillbyggnad behövs ej, men i ett stort arbetsrum bör

ett mindre skrivrum avdelas genom uppförande av två väggar. I förefint­

liga laboratoriet inredas ett eller ett pär dragskåp samt utökas antalet kranar

för vatten och gas. För dessa inredningsarbeten samt några möbler erfordras

3 000 kronor. Därjämte förutsättes, att det begärda anslaget för inrättande av

djurstall på vinden m. m. (17 000 kronor) erhålles. Djurstallet är en ovillkor­

lig förutsättning för bedrivande av fysiologisk forskning.

Materielanslag. Det begärda anslaget till zoologiska institutionen bör ökas

med 20 000 kronor per år.

Engångsamlag. (Här begäres och motiveras ett engångsanslag på 30 000

kronor.)

For sk ning skommittén, som erinrar, att zoofysiologien länge varit ett själv­

ständigt läroämne vid Köpenhamns universitet, anför för egen del följande.

Kommittén vill först särskilt framhålla, att det torde vara uteslutet att till­

godose detta önskemål genom omvandling av den snart ledigblivande profes­

suren i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histologi till en professur i

zoofysiologi. Undervisning och forskning i jämförande anatomi och histologi

äro oundgängliga för zoologisk vetenskap, ty dessa grenar utgöra grunden för

många områden inom zoologien. Den jämförande anatomien söker klargöra

de olika organsystemens och därmed de olika djurtypernas byggnad samt jäm­

föra dem med varandra. Först genom sålunda vunnen kunskap kan en syste­

matik uppbyggas på ett sådant sätt, att den verkligen avspeglar djurens släkt­

skapsförhållanden. Den jämförande anatomien — som i mycket arbetar med

embryologiskt material — är sålunda av central betydelse för studiet av ett

av biologiens största problem: djurvärldens utvecklingshistoria. Histologien

sysslar med de olika organens finare byggnad. Den utgör en grundval för

fysiologien, enär organens funktion ej kan framgångsrikt studeras utan en in­

gående1 kännedom örn de vävnader och cell typer, som bygga upp organen och

äro säte för de processer, som fysiologen vill analysera. Kommittén vill även

understryka vad som anförts i professorerna von Holstens och Hörstadius’

Kungl. Maj:ts 'proposition nr £73.

26

skrivelse beträffande svårigheten att inom den andra professurens forsknings­

område inrymma även fysiologien.

Kommittén anser sålunda de framförda önskemålen starkt motiverade och

föreslår, att vid Uppsala universitet en professur i zoofysiologi inrättas.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att väl kvalificerade

sökande kunna påräknas till ifrågavarande professur. Större akademiska

konsistoriet understryker vikten av att professuren inrättas.

Kanslern har icke ansett frågan om inrättande av ifrågavarande professur

böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang.

Med anledning av kanslerns yttrande har matematisk-naturvetenskapliga

sektionen anfört:

Professuren i zoofysiologi är starkt motiverad. Man kan fråga sig, om lämp­

ligare sammanhang finnes att pröva detta förslag än i samband med den grund­

liga översyn av sektionens alla ämnen, som kommittén föreslagit. Lunds uni­

versitet skulle enligt kanslerns förord erhålla tre professurer i zoologi. Det vore

högst önskvärt med en uppdelning av detta oerhört vidsträckta ämne på tre

professurer även i Uppsala. En olikartad uppdelning — entomologi i Lund,

fysiologi i Uppsala — vore ur landets synpunkt endast en fördel. Avsikten

är, att den nya professuren i zoofysiologi skulle minska arbetsbördan för pro­

fessorn i »zoologi», medan motsvarande lättnad skulle beredas den andra

zoologiprofessorn genom en biträdande lärartjänst. Står en professur i zoofy­

siologi utom möjligheternas gräns, våll sektionen framföra tanken på ersättning

genom en laboratorstjänst.

Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala förordar att den nya pro­

fessuren benämnes professur i »zoologi, särskilt jämförande fysiologi» samt

att den nuvarande professuren i »zoologi» benämnes professur i »zoologi, sär­

skilt systematik och ekologi». Bibehölles sistnämnda professur i sin nuvaran­

de benämning utan specificering, kunde det hända, att även denna lärostols

innehavare bleve en specialist på fysiologi eller jämförande anatomi och

histologi.

Professur i fysikalisk kemi viel Uppsala universitet.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet uttalar i

skrivelse till kommittén som ett viktigt önskemål, att professuren i fysikalisk

kemi, som nu är knuten till professor Svedbergs person, uppföres på ordi­

narie stat.

1933 års universitetsberedning hade på sin tid förklarat sig förutsätta, att

så skulle bli fallet. Universitetsberedningen anförde (stat. off. utr. 1937: 36,

s. 186):

Örn kemien överhuvudtaget gäller, att forskningen i ämnet under den se­

naste tiden gjort mycket snabba framsteg och medfört resultat av stor prak­

tisk betydelse. Alldeles särskilt hastig har utvecklingen varit inom den fysi­

kaliska kemien. Den personliga prof essin- i fysikalisk kemi, som för närvarande

finnes i Uppsala och vars innehavare till sitt förfogande har en nybyggd, spe­

ciellt för forskningar på detta område avpassad institution, vilken anses vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

27

en av de bästa nu befintliga i sitt slag, fyller därför en så viktig uppgift i lan­

dets vetenskapliga liv, att man måste förutsätta, att den i framtiden kommer

att ombildas till ordinarie lärostol.

Forskningskommittén framhåller för sin del, att ifrågavarande ämne vore

så betydelsefullt, att för detsamma erfordrades en särskild professur. Därtill

komme, att en för detta ämne särskilt byggd, välutrustad institution redan

funnes. Kommittén ansåge det sålunda ofrånkomligt, att denna professur bi-

behölles och föresloge därför, att professuren i fysikalisk kemi vid Uppsala

universitet vid professor Svedbergs avgång skulle omvandlas till en ordinarie

professur i samma ämne, varvid förutsattes, att till professuren knutna tjäns­

ter och anslag bibehölles.

Större akademiska konsistoriet instämmer i förevarande förslag, vilket även

tillstyrkes av kandern, som förordar, att befattningen ifråga förändras till

ordinarie från och med den 1 juli 1946.

Undervisning i genetik vid Uppsala universitet.

Forskningskommittén har, som nämnts, ansett att vid senare tidpunkt bör

inrättas en professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet. Kom­

mittén, som förordar, att ämnet genetik införes som examensämne vid uni­

versitetet, föreslår, att undervisning och examination i ämnet tills vidare så­

som ett provisorium uppdrages åt innehavaren av professuren i systematisk

botanik och ärftlighetslära vid lantbrukshögskolan samt att härför anvisas

ett arvode av 3 000 kronor.

Kommittén upplyser, att en av naturvetenskapliga studentsällskapet i

Uppsala företagen undersökning utvisat, att 31 studenter förklarat sig vara

intresserade av att medtaga ämnet genetik i sin examen, örn undervisning däri

anordnades i Uppsala. Kommittén hänvisar vidare till en av professorerna i

botanik och zoologi vid universitetet gjord framställning i ämnet, vari anförts

i huvudsak följande.

Trots ärftlighetslärans grundläggande och centrala ställning i modern bio­

logisk forskning och trots dess enorma betydelse för tillämpad botanik och

zoologi är iimnet helt orepresenterat vid Uppsala universitet.

Att saknaden av professur i ärftlighetslära vid ett universitet av Uppsalas

storlek innebär ett i längden ohållbart förhållande, torde utan närmare moti­

vering ligga i öppen dag. Det mest trängande behovet av undervisning och

handledning vid forskning torde emellertid tills vidare kunna fyllas genom

samarbete med lantbrukshögskolan. Den nuvarande innehavaren av profes­

suren i systematisk botanik och ärftlighetslära, professor G. Turesson, har

nämligen under hand förklarat sig villig att mot skälig ersättning bestrida

examination och viss undervisning i ärftlighetslära vid universitetet under

föratsiittning att biträde i nödig utsträckning beredes honom för elementär

undervisning, ledande av övningskurser och dylikt. Vad som härvidlag skulle

erfordras motsvarar närmast en lärare med samma kompetens och samma

tjänstgöring som universitetens laboratorer samt en amanuens.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

28

Vi föreslå sålunda, att ärftlighetsläran måtte beredas ställning som ordina­

rie examensämne vid Uppsala universitet och att överenskommelse måtte träf­

fas med professorn i systematisk botanik och ärftlighetslära vid lantbruks­

högskolan om övertagande av examinationen, viss del av undervisningen och

ledandet av forskning samt att en laboratorstjänst och en amanuenstjänst

måtte inrättas för bestridande av resten av undervisningen. Ett bidrag till

kostnaderna för undervisningsmateriel och dylikt torde ävenledes bli nödvän­

digt. På detta sätt skulle alltså tills vidare undervisning i ärftlighetslära och

forskning på dennas område möjliggöras i Uppsala utan inrättande för när­

varande av en ny institution med tillhörande trädgård m. m. Inom en ej allt­

för avlägsen framtid torde dock utvecklingen framtvinga en egen professur med

tillhörande institution vid universitetet.

Kanslern har förklarat sig icke ha något att erinra mot ifrågavarande för­

slag. Såsom en konsekvens av ämnets upptagande på studieschemat erford­

ras, framhåller kanslern vidare, anslag till biträdande lärarpersonal, vilken en­

ligt kommittén tills vidare borde placeras vid lantbrukshögskolans genetiska

institution, ävensom till materiel. Den föreslagna anordningen rörande sam­

arbete på detta område med lantbrukshögskolan syntes dock, innan anslag

för ändamålet beviljades, behöva bli föremål för närmare utredning.

Allmänna lönenämnden påpekar, att omfattningen av den examinations-

och undervisningsskyldighet, som skulle komma att åvila ifrågavarande pro­

fessor vid lantbrukshögskolan, icke angivits av kommittén. Enligt lönenämn-

dens mening saknades därför hållpunkter för ett bedömande av skäligheten av

det av kommittén föreslagna arvodet.

Med anledning av att kanslern icke tillstyrkt, att medel för nästa budgetår

skulle anvisas för ifrågavarande ändamål, har Sveriges docentjörbund yttrat,

att det vore beklagligt om införandet av denna för den biologiska forskningen

och undervisningen fundamentala vetenskapsgren skulle för ytterligare ut­

rednings skull fördröjas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Professur i biokemi vid Lunds universitet.

Universitetets maternatisk-naturvetenskapliga sektion har lämnat en ut­

förlig motivering för inrättandet av en professur i biokemi. Sektionen anför:

Kravet på lärostol i biokemi inom naturvetenskapliga sektionen har fram­

tvingats av den utveckling, som dels organisk kemi dels djur- och växtfysi­

ologi undergått de senaste decennierna.

Dessa vetenskaper ha genomgått en synnerligen kraftig expansion i skilda

riktningar och därvid också kommit i nära kontakt med varandra. Sålunda

har den organiska kemien alltmera intensifierat studiet av de inom naturen

förekommande ämnena och deras omvandlingsprodukter. Samtidigt har fy­

siologien alltmer inriktat sig på det kemiska utforskandet av förlopp vid orga­

nismernas omsättning och utveckling. Jämsides med denna anknytning av

ämnena till varandra har också försiggått en utveckling på det metodologiska

området. Framgångsrik biokemisk forskning förutsätter i allmänhet såväl

29

kemisk som fysiologisk utrustning. Sammanfattande kan utvecklingen på om­

rådet karakteriseras så att kemien i allt högre grad upptar fysiologiska pro­

blem och fysiologien i motsvarande grad kemiska sådana.

Då krav på en självständig lärostol i biokemi nu reses, kan man hänvisa

till den stora betydelse, som biokemien vunnit på mångå praktiskt viktiga

områden. Biokemisters medverkan fordras numera i allt större utsträckning

inom såväl livsmedelsindustrien och livsmedelskontrollen som olika kemiska

industrier. Inte minst måste framhållas, att för den rena forskningen inom

biokemien en egen lärostol fordras, då ämnet som ett gränsområde inte kan

anses ha full hemortsrätt varken inom kemien eller biologien.

Om Lunds universitet på detta område skall kunna fylla sin uppgift, måste

staten sörja för tillkomsten av en biokemisk lärostol.

I clocentföreningarnas utredning uttalas den uppfattningen, att ämnet kemi

bör företrädas av en ordinarie professur i oorganisk kemi, en i organisk kemi,

en i fysikalisk kemi och en i biokemi vid vart och ett av universiteten samt

vid Stockholms högskola.

Kommittén ansluter sig i princip till den uppfattning, som docentförening­

arna i denna fråga företrätt. Kemiens centrala ställning inom naturveten­

skapen, dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta

områden, över vilka ämnet spänner nödvändiggjorde en långt gående uppdel­

ning av undervisnings- och forskningsverksamheten. En sådan uppdelning

vore hittills genomförd endast vid Uppsala universitet. I Lund borde en

början göras med inrättandet av en professur i biokemi, men utvecklingen

förutsåges även där leda till att inom en nära framtid en professur i fysikalisk

kemi bleve nödvändig.

För närvarande syntes icke tillräckligt många kvalificerade biokemister

finnas i landet för att tillförsäkra en ny lärostol bästa möjliga innehavare, un­

der det att efter några år situationen torde bli en annan. Kommittén föresloge

därför, att en professur i biokemi skulle inrättas vid universitetet i Lund,

men att den tills vidare skulle uppehållas endast genom vakansvikarie. Den

föreslagna befattningen i biokemi komme även att bli av mycket stort värde

för den medicinska fakulteten i Lund. Den nuvarande professorn i fysiologi,

Georg Kahlson, hade av denna anledning föreslagit, att tills vidare lokaler

skulle ställas till förfogande inom den fysiologiska institution, som skulle ny­

byggas i Lund, ett förslag, som kommittén helt anslöte sig till, då det ju dels

löste lokalfrågan för biokemien och dels åstadkomme en enligt kommitténs

uppfattning värdefull kontakt mellan fakulteterna.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund noterar tacksamt ifråga­

varande förslag. Sektionen föreslår i detta sammanhang, att spörsmålet örn

utbrytning ur professuren i oorganisk kemi av en professur i fysikalisk kemi

utan tidsutdrägt upptages till behandling.

Kanslern anser, att frågan örn inrättande av en professur i biokemi icke nu

bör upptagas till prövning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 373.

30

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förenlig anser, att

av de föreslagna nya professurerna i Lund den i biokemi syntes vara den mest

betydelsefulla. Avsaknaden av en dylik forsknings- och lärostol hade varit

mycket kännbar, ej minst för de praktiska lantbruksinstitutioner, vilka vore

förlagda till lundatrakten.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Professur i geologi vid Lunds universitet.

Vid universitetet finnes för närvarande en professur i geologi och mineralogi.

Dessutom finnes en biträdande lärare i samma ämnen med ett arvode av för

för närvarande 11 600 kronor.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen, som förordar en förändring av

tjänsten som biträdande lärare till en professur, anför i sin framställning till

kommittén följande.

Biträdande lärarbefattningen i geologi och mineralogi bör ändras till en

professur i geologi och paleontolog!. Härom ha samtliga sakkunniga, som haft

att yttra sig om den nuvarande odelade professuren i geologi och mineralogi,

varit ense. Sålunda skriver professor Backlund 1933: »Redan vid tidigare till-

sättningstillfällen i Lund ha sakkunniga uttalat, att vid det omfång varje av de

ovannämnda disciplinerna (kristallografi, mineralogi, petrografi, dynamisk och

tektonisk geologi, historisk geologi och paleontologi) erhållit det helt enkelt

är omöjligt att fullt behärska dem samtliga med de fordringar på kompetens,

som ställas på en universitetsprofessor. Synnerligen energiskt har detta fram­

hävts av professor W. C. Brögger i Oslo, den siste och ende geolog, som i sen

tid innehade framstående kompetens på alla områden professuren täcker. Som

orubblig konsekvens av detta sitt uttalande förklarade han vid föregående

vakanstillfälle (år 1917) samtliga sökande för inkompetenta. Vid detta till­

fälle anställde professor Brögger även jämförelser mellan förhållandena i Lund

och ämnesuppdelningen vid övriga nordiska universitet och högskolor och på­

visade, att ämnesgruppen geologi och mineralogi vid övriga högskolor och

universitet i Norden även formellt är uppdelad mellan 2, 3, ja ända till 4 ordi­

narie lärare med undantag för Köpenhamn där ämnesgruppen då ej var upp­

delad, men numera företrädes av 3 ordinarie lärare (dock utan formell upp­

delning).» Även den formella uppdelningen har senare ägt rum.

Samtliga de statliga utredningar, som haft anledning beröra frågan om ge­

ologi- och mineralogiundervisningen i Lund, ha förordat den nuvarande pro­

fessurens formella begränsning i enlighet med den reella som den redan har,

och som lösning på frågan har föreslagits att den biträdande lärarbefattningen

omändras till professur. Sålunda skriver 1933 års universitetsberedning: »Den

biträdande läraren (i geologi och mineralogi) har enahanda undervisningsskyl-

dighet och i stort sett även i övrigt samma ansvar i vetenskapligt hänseende

som professorn. — Det geologiska arbetsfältet är så vidsträckt och ämnet är

av sådan vikt, att detsamma synes böra representeras av 2 professorer även

i Lund. Den biträdande lärarbefattningen därstädes bör därför förvandlas till

professur.»

I samband med den formella uppdelningen av professuren på ovan nämnt

sätt bör även institutionen uppdelas på tvenne, motsvarande dess nuvarande

båda avdelningar, den mineralogiska och den paleontologiska. En uppdelning

31

av det nuvarande orimligt stora examensämnet på tvenne, det ena, mine­

ralogien, med anknytning till kemi och f ysik, det andra, paleontologien,

med anknytning till de biologiska vetenskaperna, bör snarast tagas under

allvarlig prövning.

Kommittén anser de framförda önskemålen starkt motiverade och föreslår,

att en ny professur, benämnd professur i geologi, särskilt historisk geologi

inrättas genom omvandling av den nuvarande befattningen som biträdande

lärare i geologi och mineralogi och att den nu befintliga professurens benäm­

ning ändras till professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Profes­

surernas benämningar skulle då komma att överensstämma med motsvarande

benämningar vid universitetet i Uppsala.

Kanslern tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag under erinran om att

han i samband med anslagsäskandena för nästa budgetår gjort framställning

örn inrättande av den föreslagna professuren från och med nästa budgetår.

Den nu befintliga geologiprofessurens benämning borde i samband därmed

ändras till professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi, på sätt kom­

mittén förordat.

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

Professur i entomologi vid Lunds universitet.

Vid Lunds universitet finnas två professurer i zoologi. Dessutom finnes en

ordinarie befattning i laborators löneställning (lön och tjänstgöringspenningar

tillhopa 9 000 kronor) som föreståndare för den zoologiska institutionens

entomologiska avdelning.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen har bland sina önskemål om nya

professurer även upptagit en förändring av nämnda föreståndarbefattning till

en professur.

Innehavaren av / örestå ridar b ej a Urling en, professorn N. V. A. Kemner, har

i skrivelse till kommittén anfört bland annat följande.

De linnéanska entomologiska traditionerna flyttades på 1800-talet helt över

till Lund och där blomstrade ämnet upp i en grad, som redan i början av

1800-talet var märklig. Den berömde professorn i naturalhistoria C. F. Fallén

(1764—1830) sysslade mest med entomologi och en stor mängd av de stu­

derande använde hans publikationer, som ännu äro av stort värde, för sina

disputationsprov. Vid sidan av honom verkade den yngre J. W. Zetterstedt

(1785—1874), som slutligen blev professor i botanik, men nästan helt ägnade

sig åt entomologien. Då efter Falléns död entomologien en tid var orepresen­

terad bland de ordinarie zoologiska lärarkrafterna, lyckades Zetterstedt år 1843

skaffa docenten A. G. Dahlbom en adjunktur i detta ämne. Denne skrev

bland annat vårt lands första handbok i praktisk entomologi. Redan 1857

förändrades även hans adjunktur genom Zetterstedts tillstyrkan till en extra

ordinarie professur i entomologi, som tvivelsutan haft alla utsikter till att ut­

vecklas till en ordinarie professur, örn Dahlbom fått leva och verka. Han dog

emellertid redan 1859 och därmed avbröts utvecklingen för denna gång.

Befattningen återgick till den adjunktur, den tidigare hade varit. Adjunkt

32

blev den betydande C. G. Thomson. När Thomson avled 1899, drogs den

ordinarie adjunkturen helt enkelt in och ersattes med en föreståndarbefatt-

ning för den entomologiska avdelningen av Zoologiska institutionen, som satts

på extra stat. Först 1917 inrättades en ordinarie föreståndarbefattning för den

entomologiska avdelningen, dels för undervisning i ämnet, dels för vården av

de allt mera betydande samlingarna, som i utlandet åtnjöto alltmer ökad upp­

skattning.

Tiden syns mig emellertid nu kommen för att ta steget fullt ut och i detta

viktiga ämne inrätta en professur för att göra ämnet den rättvisa, det för­

tjänar och tillgodose det behov, som verkligen föreligger om undervisning i

denna viktiga gren av zoologien och vården av dess numera, mera än tidi­

gare omistliga samlingar. Att ämnet icke finnes företrätt vid rikets övriga uni­

versitet och därmed jämställda högskolar, bör ju endast öka behovet.

Till en början måste därvid påpekas, att ämnet är så pass stort och väl-

begränsat — studiet av insekterna — att det redan därigenom intar en sär­

ställning samt icke mindre än cirka 75 procent av hela djurvärlden utgöras av

insekter och därtill är denna del av densamma en särdeles betydande, med for­

mer som öva stort inflytande både på vår trevnad, vår hälsa, våra odlingar

av lantbruksväxter och skogsträd. Parasiter och skadedjur av olika slag bland

insekterna angripa människor och djur och gå som svåra skadedjur över våra

grödor, våra skogar och vår egendom i hemmen. Ett snart sagt outtömligt

forskningsområde, som ännu är föga genomarbetat, erbjuder sig för entomo­

logen.

Forskningskommittén anser, att ifrågavarande ämnes stora betydelse och

särpräglade karaktär gör det önskvärt, att det företrädes av en professur vid

något av våra universitet, och föreslår, att omförmälda föreståndartjänst för­

ändras till en professur. Kommittén anför vidare:

Den historiska utveckling, som skisserats av professor Kemner, pekar

enligt kommitténs uppfattning på att professuren bör förläggas till Lunds

universitet. Om kommitténs förslag genomföres, komma de två universiteten

och Stockholms högskola att på ett lyckligt sätt komplettera varandra vad

ämnet zoologi beträffar. Uppsala får då en professur i en speciell och viktig-

gren, fysiologien, och Lund en professur i en likaledes betydelsefull annan

gren, läran om insekterna. Vid Stockholms högskola har zoologien tagit sin

särskilda utveckling genom Wenner-Grens institut för experimentell biologi.

Vidare bör framhållas, att ökningen i kostnad är jämförelsevis obetydlig, då

det förutsättes, att professuren erhålles genom att den nuvarande befattningen

som föreståndare för entomologiska avdelningen, vilken i avlöningshänseende

är jämställd med en laboratorstjänst, omvandlas till professur.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs ifrågavarande förslag. Kanslern

utginge ifrån, att nuvarande innehavaren av tjänsten som föreståndare för en­

tomologiska avdelningen, vilken utnämnts år 1929, komme att utnämnas till

innehavare av professuren i entomologi utan densammas ledigförklarande.

Med hänsyn härtill kunde professuren inrättas redan från och med nästa bud­

getår.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening framhål­

ler, att den zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning vore av

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

33

mycket stor såväl praktisk som teoretisk betydelse. Därifrån hade sedan

lång tid tillbaka rekryterats entomologer till läroanstalter och forskningsstatio-

ner landet runt. Inte minst utvecklingen i utlandet, där ämnet fått komma

till sin fulla rätt, gjorde det önskvärt att det företräddes av en professur vid

i varje fall ett av våra universitet. Övervägas borde, om ej denna forsknings­

gren borde få fast representation även vid Uppsala universitet.

En av de viktigaste åtgärderna för främjande av den matematisk-natur-

vetenskapliga forskningen är givetvis att tillse, att ordinarie lärostolar finnas

till det antal, som svarar mot de skilda forsknings- och undervisningsområ­

denas art och betydelse. I fråga om antalet professurer inom de matematisk­

naturvetenskapliga sektionerna har under de senaste decennierna icke skett

någon mera betydande förändring. Det är därför icke ägnat att förvåna att

utvecklingen lett därhän, att ordinarie professurer saknas i åtskilliga ämnen

av sådan vikt, att det måste anses synnerligen angeläget att inrätta sådana

befattningar, liksom ock att starkt motiverade önskemål om dubblering av

vissa lärostolar framträtt. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha sek­

tionerna också hos den naturvetenskapliga forskningskommittén hemställt, att

kommittén måtte föreslå ett betydande antal nya professurer. Kommittén har

visserligen funnit de framlagda önskemålen i och för sig berättigade, men å

andra sidan utgått från den enligt min mening fullt riktiga synpunkten, att

det får anses angelägnare att sätta redan befintliga institutioner i fullt funk­

tionsdugligt skick än att för närvarande inrätta nya professurer. Trots till-

lämpandet av denna grundsats har kommittén likväl funnit sig böra föreslå,

att beslut omedelbart fattas om inrättande av fyra nya professurer samt örn

förändring av tre befintliga tjänster till ordinarie professurer. Såsom ett provi­

sorium i avbidan på inrättande framdeles av en särskild lärostol i genetik vid

universitetet i Uppsala föreslås därjämte anvisande av medel till undervisning

i detta ämne. Kommitténs ifrågavarande förslag synes präglat av erkännans-

värd måttfullhet och omdömesgill avvägning mellan trängande och mindre

trängande behov. För egen del är jag därför beredd att i allt väsentligt ge

mitt stöd åt nämnda förslag.

Två av de helt nya professurer, som föreslås inrättade, avse ämnet fysik.

För närvarande finns endast en professur i detta omfattande ämne vid vart­

dera av universiteten i Uppsala och Lund. Detta förhållande har länge varit

att beteckna som en brist och en dubblering av professurerna måste numera,

särskilt i belysning av kärnfysikens senaste utveckling, anses oundgänglig. Jag

är därför i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna beredd att tillstyrka,

att beslut härom fattas redan nu samt att medel härför beräknas redan från

och med nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att avgöra,

huruvida båda professurerna böra ledigförklaras samtidigt eller örn med ledig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Departe-

mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 273.

3

34

förklarandet av den ena professuren måhända bör anstå någon tid. Såsom

i ärendet framhållits torde högt kvalificerade sökande icke komma att saknas.

Fysiologien, d. v. s. läran örn de i den levande organismen skeende pro­

cesserna, har under de senaste decennierna gjort storartade landvinningar och

utvecklats till en av den medicinska vetenskapens mest betydelsefulla discipli­

ner. Tidigare utövades ifrågavarande vetenskapsgren huvudsakligen av medi­

cinare men har numera även blivit en av den moderna zoologiens viktigaste

ämnesgrenar, en helt naturlig utveckling, eftersom livsprocesserna i sina hu­

vuddrag äro gemensamma för människor och djur. Zoofysiologien samarbetar

också intimt med medicinen liksom även med fysiken (»biofysik») och ke­

mien (»fysiologisk kemi») och har därför en betydelse långt utanför den egent­

liga zoologiens område. Ämnets vikt har också starkt understrukits av den

matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet samt av

forskningskommittén. Jag har för egen del funnit, att övertygande skäl blivit

anförda för inrättande av en särskild professur i ämnet vid nämnda univer­

sitet och förordar, att densamma inrättas från och med nästa budgetår.

Det för modern naturvetenskap och teknik så viktiga ämnet fysikalisk kemi

företrädes vid våra statsuniversitet endast av den för professorn T. Svedberg

vid Uppsala universitet inrättade personliga professuren i ämnet. I likhet med

forskningskommittén och kanslern förordar jag, att ifrågavarande personliga

professur från och med nästa budgetår uppföres på ordinarie stat. Vid bifall

härtill erfordras en anslagshöjning med 3 500 kronor, motsvarande det till­

skott av donationsmedel, som för närvarande tillkommer Svedberg i egen­

skap av innehavare av en personlig professur.

Ämnet genetik (ärftlighetslära) har ännu icke blivit ett ordinarie under­

visnings- och examinationsämne vid Uppsala universitet, ett förhållande som

med hänsyn till denna vetenskapsgrens stora praktiska betydelse icke någon

längre tid torde böra fortfara. I likhet med kanslern anser jag dock ytterligare

utredning erforderlig, innan definitivt beslut fattas i anledning av kommitténs

förslag.

Biokemien är en annan av de vetenskaper, som genom de senaste decen­

niernas snabba utveckling trätt i förgrunden på ett sätt som torde sakna

många motstycken. Tack vare en frikostig donation har biokemien vid Upp­

sala universitet blivit företrädd av en ordinarie professur, helt bekostad av

nämnda donation, medan ämnet ännu så länge saknar företrädare vid Lunds

universitet. Med hänsyn till ämnets centrala ställning inom naturvetenskapen,

dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta områ­

den, över vilka biokemien sträcker sig, har forskningskommittén ansett ange­

läget, att en professur i ämnet tillskapas även vid sistnämnda universitet, var­

vid dock med tillsättandet av professuren skulle anstå till dess kvalificerad

innehavare örn någon tid kunde påräknas; i avbidan härpå skulle professu­

ren uppehållas med vakansvikarie. Jag ansluter mig för egen del såtill­

vida till kommitténs förslag, att jag förordar, att principbeslut nu fattas örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

35

professurens inrättande. Med anvisande av medel för professurens uppehål­

lande torde dock böra anstå tills vidare. Det torde böra ankomma på veder­

börande universitetsmyndigheter att framdeles i samband med anslagsäskan-

dena för ett kommande budgetår inkomma med förslag rörande anvisande av

medel för professurens tillsättande. Jag erinrar, att på motsvarande sätt för­

farits i fråga om professuren i limnologi vid Lunds universitet.

I ämnet geologi och mineralogi finnes vid Lunds universitet förutom en

professur en tjänst som biträdande lärare, varmed är förenat ett arvode av

för närvarande 11 600 kronor. Vid universitetet i Uppsala representeras äm­

nesområdet av två professurer. Under åberopande av den i ärendet före-

bragta motiveringen förordar jag i enlighet med kommitténs av kanslern till­

styrkta förslag, att nämnda arvodesbefattning förändras till en professur i

geologi, särskilt historisk geologi. I samband härmed torde den nuvarande

professurens benämning böra ändras till att avse geologi, särskilt petrografi

och mineralogi. Förändringarna torde böra genomföras från och med nästa

budgetår.

Jag biträder även i likhet med kanslern förslaget om att den ordinarie

tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska

avdelning skall från och med den 1 juli 1946 förändras till en professur i

entomologi. Den nuvarande befattningen har sedan länge till gagnet om också

icke till namnet varit likställd med en professur. Jag förutsätter att före­

ståndarebefattningens innehavare, professor N. V. A. Kemner, utan ansök-

ningsförfarande utnämnes till den förste innehavaren av den nya lärostolen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras en höjning av den under I

i avlöningsstaten för Uppsala universitet uppförda anslagsposten till avlö­

ningar till ordinarie tjänstemän, a. Lön och tjänstgöringspenningar, med

(12 000+12 OOO-j-12 000=) 36 000 kronor, vilket belopp synes böra minskas

med i runt tal 2 700 kronor, avseende pensionsavdrag. Samtidigt torde del­

posten till ålderstillägg böra ökas med 1 000 kronor och anslagsposten till av­

löningar till tjänstemän å indragningsstat minskas med 9 500 kronor. Netto­

förhöjningen blir alltså (36 000 — 2 700 + 1 000 — 9 500 =) 24 800 kronor.

Avlöningsstaten för Lunds universitet bör undergå följande förändringar,

samtliga avseende delposten I. Delposten 1. a. bör ökaé med (12 000+

+12 000+3 000=) 27 000 kronor, avseende de nya professurerna, vilket

belopp bör minskas med i runt tal 2 000 kronor till 25 000 kronor med hänsyn

till stadgade pensionsavdrag. Samtidigt bör arvodesposten minskas med

11 600 kronor, varför nettoförhöjningen blir (25 000—11 600=) 13 400

kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

C. Ökning av antalet docent- och forskarstipendier.

Beträffande naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag örn ökning av

antalet docent- och forskarstipendier hänvisas till den i kapitel II lämnade

redogörelsen.

36

Kungl. Majlis 'proposition nr 273.

D. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet.

Vetenskaplig personal.

Forskningskommittén framhåller, att svensk naturvetenskaplig forskning

framförallt lider brist på personal. Landet hade för få forskare och forskarna

hade för få hjälpkrafter, både vetenskapliga och tekniska. Den viktigaste åt­

gärd, som kommittén föresloge för att främja den matematisk-naturveten-

skapliga forskningen, vore därför en avsevärd utökning av antalet personer

inom olika befattningsgrader, som hade vetenskaplig forskning och därmed

sammanhängande uppgifter till väsentlig sysselsättning.

Kommittén utgår ifrån, att befattningshavarna med vetenskapliga kvali­

fikationer i allmänhet alltjämt skola ha både forsknings- och undervisnings­

uppgifter och att sålunda rena forskarbefattningar endast skola inrättas i sär­

skilda fall. För de studerande vore det nämligen av ofantlig betydelse, att un­

dervisningen handhades av personer, som själva vore forskare. Omvänt vore

det även av stor betydelse för forskarna att hålla kontakt med den yngre

generationen. Kommittén anför:

Universitetens uppgift är att bedriva vetenskaplig forskning och meddela

undervisning, två uppgifter som i den aktuella diskussionen delvis kommit

att stå emot varandra, men som under förutsättning att tillfredsställande be­

tingelser skapas för båda tvärtom torde ömsesidigt stödja och gagna varandra.

De vid universitet och högskolor anställda forskarna ha i allmänhet precise­

rade skyldigheter endast i fråga om undervisning, vilket ju är förklarligt, då

forskningsarbetet ej så enkelt låter sig kontrolleras eller redovisas. Dylikt får

emellertid ej skymma bort den viktiga principen att det fria forskningsarbetet

som sådant är essentiellt, och att samhället i växande omfattning måste räkna

med att fast avlöna en stab av forskare på olika poster. Detta gäller då i

första hand befattningarna vid universitet och högskolor. Frågan i vad mån

man skall tillgodose behovet av forskare genom att skapa rena forskarbefatt­

ningar utan någon undervisningsskvldighet, eller om man skall fortsätta efter

i huvudsak samma linjer som hittills, d. v. s. låta forskning och undervisning

omhändertagas av samma personer, är ej lätt att besvara. Befattningar av den

förra typen finnas ju redan i vissa undantagsfall (personliga forskningsprofes-

surer, forskarstipendiater). Kommittén har emellertid stannat för det senare

alternativet, såsom det i allmänhet lämpligaste, när det gäller fasta befattningar

vid universitet och högskolor. Man måste nämligen erkänna den ofantliga

betydelsen för1 de studerande av att undervisningen omhänderhaves av perso­

ner, som själva äro forskare — ett avsteg härifrån vore ett avsteg från uni­

versitetens grundprinciper. Man bör även beakta vikten av kontakt mellan de

aktiva forskarna och den studerande ungdomen, särskilt med hänsyn till fors­

karstabens rekrytering, samt det stimulerande inflytande som kontakten med

yngre generationer utövar. Örn kommittén sålunda anser, att även i fortsätt­

ningen de vetenskapliga befattningarna vid universitet och högskolor böra

avse både forskning och undervisning, skall det dock framhållas, att under-

visningsskyldigheten för de olika befattningshavarna ej får bli så betungande

som hittills ofta varit fallet, samt att för de högst kvalificerade forskarna

huvudvikten lägges på »forskningsundervisning».

Detta hindrar givetvis ej att i särskilda fall rena forskningsbefattningar

böra inrättas. Speciellt gäller detta när personliga professurer eller laborators-

37

befattningar föreslås. Man har då möjlighet att från fall till fall avgöra vilket

som är lämpligast — här torde vederbörandes personliga egenskaper böra

tillmätas en avgörande roll.

I fråga om inrättande av ripa professurer har kommittén ålagt sig en stark

begränsning, då det för närvarande synes mera angeläget att utrusta de nuva­

rande professurerna, så att de bli helt forskningsdugliga. Nya professurer

föreslås sålunda endast i de fall, då viktiga ämnesområden anses oundvikligen

böra representeras på detta sätt. Det framstår då såsom desto mer angeläget

att på ett tillfredsställande sätt lösa problemet om de övriga forskarnas ställ­

ning. Kommittén vill med eftertryck framhålla att vad beträffar de högst

kvalificerade forskarna en tillfredsställande lösning av detta problem endast

kan uppnås genom att ett jämförelsevis stort antal fasta befattningar inrättas,

eller i varje fall befattningar, som i rimlig utsträckning motsvara nutida krav

på de anställdas trygghet. Enligt kommitténs mening böra dessa behov till­

godoses, förutom i vissa fall genom nya professurer, genom inrättande av ett

antal laboratorsbefattningar i huvudsak av samma typ, som redan finnes vid

statsuniversiteten, genom en ökning av antalet forskarstipendier och docent-

stipendier och en ändring av dessas karaktär för att bereda ökad trygghet åt

stipendiaterna samt genom en påbyggnad av fasta befattningar på forskar-

stipendieinstitutionen för att möjliggöra fortsatt vetenskaplig verksamhet för

forskare, som under stipendietiden ej vunnit befordran till ordinarie tjänst.

När kommittén nu föreslår ett förhållandevis stort antal vetenskapliga be­

fattningar, ställer man givetvis den frågan, örn det ur alla synpunkter är lämp­

ligt, att dessa inrättas och tillsättas på en gång. För att nå det syfte som

eftersträvas är det ju angeläget, att endast verkligt framstående forskare

skola besätta dessa poster, och det är uppenbart, att ett blockerande av en be­

fattning för lång tid framåt med en mindre duglig kraft kan bli till stor skada.

Det skall då först framhållas, att beträffande de nya professurer som föreslås,

kommittén övertygat sig om att i varje särskilt fall högt kvalificerade kan­

didater stå till förfogande. Vid de tillfällen då tvekan rått på denna punkt

har kommittén föreslagit uppskov med tillsättningen eller ställt frågan på fram­

tiden. När det gäller ur forskningens synpunkt nödvändiga högre vetenskap­

liga befattningar, bör man emellertid beakta betydelsen av att nya sådana —

även örn de av nämnda skäl ej anses böra tillsättas omedelbart — dock inrättas,

så att forskare stimuleras att meritera sig för dessa poster. Beträffande de

nedan föreslagna laborators- och observatorstjänsterna torde i stort sett gälla

detsamma som för professurerna. I vissa fall angivas ju befattningarna till och

med som personliga för särskilt lämpliga innehavare. Beträffande eventuella

kandidater för biträdande lärarb efatt liing arna är det givetvis svårare för kom­

mittén att bedöma i vilken utsträckning lämpliga krafter nu stå till förfogande,

då ju hiir liven undervisningsskickligheten bör spela en roll vid bedömningen

av meriterna. Kommittén anser det emellertid sannolikt, att det ej heller för

dessa poster skall möta svårigheter att erhålla verkligt goda krafter. Den möj­

ligheten bör likväl lämnas öppen, att vederbörande fakultet eller sektion bevil­

jas uppskov med tillsättningen av en nyinrättad befattning, örn så med hänsyn

till ovan anförda synpunkter anses lämpligt.

Kommittén har således icke funnit anledning att förorda inrättande av ve­

tenskapliga befattningar av ny typ utan föreslår i stället en utökning av antalet

befattningar av redan befintliga typer, d. v. s. — förutom professorer och do­

center— tjänster som laborator (observator), biträdande liirare, museiassisten-

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

38

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

ter, assistenter och amanuenser. Beträffande dessa tjänster anför kommittén i

huvudsak följande.

Laborator (observator). De befattningar av detta slag, som finnas

inom universitetens filosofiska fakulteter äro följande:

Uppsala:

1 laborator i experimentell fysik,

1 observator i astronomi.

Lund:

1 laborator i fysik,

1 observator i astronomi,

1 föreståndare för den zoologiska institutionens entomologiska avdelning.

Befattningarna äro ordinarie. De äro förenade med tjänste- och familjepen­

sion och tillsättas efter samma grunder som professurer. Lönen är 6 000 kronor,

vartill kommer tjänstgöringspenningar 3 000 kronor. Lönen kan efter 5 år

höjas med 500 kronor samt efter 10 år med ytterligare 500 kronor. Utom denna

grundlön tillkomma dyrtidstillägg, kristillägg och provisorisk avlöningsförstärk-

ning. Om dessa tillägg medräknas, utgör avlöningen för närvarande 12 101

kronor per år.

. o

De fasta befattningar av laboratorstyp, som kommitterade föreslå efter ingå­

ende prövning och sovring av de omfattande önskemål i detta avseende som

framställts, avse i allmänhet sådana fall, då en särskilt viktig gren av ett ämne

anses böra få en fast företrädare ifråga örn forskning och undervisning (t. ex.

analytisk kemi, kvartärgeologi) utan att man på sakens nuvarande stånd­

punkt anser sig kunna föreslå inrättande av en professur. I vissa fall föreslås

emellertid laborator för att leda övningskurser av sådan omfattning och karak­

tär, att biträdande lärare ej kan anses tillräcklig.

Laboratorerna böra efter lämpliga normer deltaga i arbetet med forskning

och undervisning på institutionerna. Deras ställning i detta avseende^ måste

variera allt efter förhållandena på olika institutioner. Kommittén föreslår där­

för inga generella föreskrifter men anser, att i princip böra de instruktioner

kunna tjäna som norm, vilka gälla för nuvarande befattningar av ifråga­

varande typ.

Löneställningarna för laboratorer, observatörer, biträdande lärare och

docentstipendiat er hänga intimt samman. Kommittén har att överlata at

1945 års universitetsberedning att utarbeta förslag härom. Det synes emel­

lertid kommittén naturligt, att laborator och observator erhålla en avsevärt

förbättrad löneställning. I sina kostnadsberäkningar utgår kommittén från de

nuvarande lönerna.

Kommittén delar ej de farhågor beträffande laboratorsbefattningarna som

uttalades av 1933 års universitetsberedning (stat. off. utr. 1937: 36, s. 33). Nu­

mera torde behovet av fasta befattningar med huvudvikten lagd på forskning

vara allmänt erkänt — åtminstone beträffande de naturvetenskapliga och medi­

cinska fakulteterna. Med de höga krav på vederbörandes kvalifikationer, som

ställas för laborators- och observatorsbefattningama (i realiteten professors-

kompetens), torde man ej behöva befara, att dessa skola nedsjunka till ett

slags akademisk pariasklass såsom sagts varit fallet nied de gamla universi­

tetsadjunkterna. Erfarenheterna av befattningar av ifrågavarande slag, som

redan finnas vid statsuniversiteten, motsäga bestämt dylika farhågor.

39

Biträdande lärare. Denna befattningstyp är avsedd att från profes­

sorerna övertaga mera elementär undervisning. Sådana tjänster finnas i geografi

och matematik vid Uppsala universitet, i geografi, geologi och matematik

vid Lunds universitet. De avlönas för närvarande med ett arvode på 8 600

kronor utom vad gäller befattningen som biträdande lärare i geologi och

mineralogi vid Lunds universitet, för vilken ett arvode på 11 600 kronor utgår.

Kommittén anser, att denna befattningstyp fyller ett viktigt behov, och ämnar

föreslå, att antalet dylika befattningar väsentligt ökas. Samtidigt anser kom­

mittén, att åt befattningen ifråga bör ges en något ändrad karaktär.

I den offentliga debatten har mot universiteten ofta riktats den kritiken,

att deras undervisningsmetodik är föråldrad och att den elementära akade­

miska undervisningen icke får den effektivitet, som nutida rationaliserings-

synpunkter kräva. Det problem, som här beröres, är av komplicerad art, enär

det sammanhänger med den fria studieformen och andra karakteristiska egen­

skaper hos den traditionella akademiska undervisningen. Kommittén förut­

sätter, att dylika frågor skola behandlas av 1945 års universitetsberedning, och

nöjer sig med att beröra de sidor av problemet, som lia direkt anknytning till

den naturvetenskapliga forskningen. Det för kommittén avgörande motivet

för ökande av de biträdande lärarnas antal är nödvändigheten att skapa

befattningar, som kunna avlasta de högst kvalificerade forskarna från en del

av den elementära undervisningen. Samtidigt vill kommittén emellertid fram­

hålla, att de biträdande lärarbefattningarna, örn de besättas med för undervis­

ningen och dess speciella problem särskilt intresserade personer, kunna

komma att verka aktiverande på den akademiska undervisningen vid universi­

teten. Vid tillsättandet av dessa befattningar bör därför undervisningsskick­

ligheten som befordringsgrund jämställas med de vetenskapliga meriterna, så­

som fallet är i fråga örn lektoraten vid de allmänna läroverken, men ej vid

laboratorstjänsterna, där enbart den vetenskapliga skickligheten bör vara be­

fordringsgrunden. Kommittén har icke ansett sig böra uppställa krav på

genomgången provårskurs för de biträdande lärarna, men sådan kan räknas

som en värdefull merit, dels på grund av dess betydelse för den biträdande

lärarens arbete vid universitetet, dels då den underlättar eventuell övergång till

läroverkslektorat. Tjänstgöring som biträdande lärare bör i samma syfte jäm­

ställas med sådan lärarverksamhet, som omförmäles i 177 §, morn. 8 läroverks-

stadgan vid sökande av ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk. Kommittén

företräder vidare den uppfattningen att varje undervisning på universitets­

studiet måste vara förknippad med aktiv forskning, örn icke undervisningen

skall stelna och bli schablonmässig. Det är därför av avgörande betydelse,

att undervisningen icke göres mera betungande, än att rikliga tillfällen till

egen forskning kunna bjudas de biträdande lärarna. Kommittén föreslår en

undervisningsskyldighet motsvarande 4 föreläsningstimmar per vecka.

Kommittén anser, att befattningarna som biträdande lärare skola konstrue­

ras så, att de icke byta innehavare allt för ofta. Det erfordras nämligen en

relativt lång tid, innan en ny befattningshavare får tillräcklig vana som under­

visare, och det vore föga ekonomiskt, att en person skulle lämna tjänsten, just

niir han kunnat samla de behövliga erfarenheterna och hans undervisning

alltså blir som värdefullast. Ytterligare måste de berättigade kraven på trygg­

het och möjlighet till familjebildning för befattningshavarna tillgodoses, d. v. s.

befattningarna böra vara förenade med familjepension, samt även lämplig form

av tjänstepension, i det att inbetalda pensionsavgifter få tillgodoräknas i annan

statstjänst eller ge rättighet till uppskjuten tjänstepension.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

40

Kommittén föreslår inrättandet av biträdande lärarbefattningar huvudsak­

ligen i sådana ämnen, där den elementära undervisningen i sin nuvarande om­

fattning ej kan på ett tillfredsställande sätt bedrivas med förefintlig lärar­

personal. Det bör framhållas, att utvidgning av nu gällande kurser eller in­

förandet av nya dylika ej här kunnat upptagas till behandling. Skulle dylik

utvidgning av undervisningen — som säkerligen i många fall är av behovet

påkallad — komma att ske, måste ytterligare ett antal lärarbefattningar

inrättas.

Kommittén har icke kunnat framföra förslag örn hur befattningarna

som biträdande lärare lönetekniskt skola konstrueras eller hur de skola löne-

gradsplaceras, eftersom detta är en uppgift för 1945 års universitetsberedning,

men då dessa tjänster för den naturvetenskapliga forskningen och undervis­

ningen äro av stor vikt, har kommittén ansett sig böra framföra naturveten­

skapens önskemål i frågan. I sina kostnadsberäkningar utgår kommittén frå#i

de nuvarande arvodena (8 600 kronor). Samtidigt vill dock kommittén uttala

som sin bestämda uppfattning, att befattningarna ifråga måste ges en avse­

värt bättre ställning i olika avseenden än som nu är fallet.

Musei assis t en t. Vid universiteten finnas 4 museiassistentbefattning-

ar i lönegrad A 21 jämte en personlig sådan befattning i lönegrad A 17 vid

Uppsala botaniska museum.

T skrivelse till kommittén lia de fyra nuvarande museiassistenterna med

följande motivering anhållit att få titeln intendent och placeras i samma löne­

grad som laborator (A 27):

»Museiassistentbefattningarna vid universitetens botaniska och zoologiska

institutioner ha en annan och vida mera självständig karaktär än likbenämnda

befattningar vid naturhistoriska riksmuseet. De äro i stället närmast att jäm­

föra med befattningarna som avdelningsföreståndare vid riksmuseet. Vid uni­

versiteten är professorn i systematisk botanik respektive zoologi även prefekt

för museum och trädgård, men professorn har på grund av det numera mycket

stora och alltjämt stigande studentantalet, den egna forskningen och övriga

arbetsbördan alltmera överlåtit skötseln av museet åt museiassistenten, vilken

således i realiteten har ansvaret för de dyrbara samlingarna, vilka han också

är skyldig att vetenskapligt bearbeta. I vissa fall har även en del av tentamina

och undervisningen i ämnet överlåtits på museiassistenterna.

Den 1942 företagna förändringen av titeln från 'konservator’ till 'musei-

assistent’ är enligt vad som ovan sagts missvisande. Befattningen har nämligen

i ingen mån karaktären av en assistenttjänst, ty denna benämning ger den fel­

aktiga föreställningen om egenskap av biträde åt professorn i ämnet. Befatt­

ningen är vida mera självständig och an svarslund.»

I skrivelsen påvisas, att de nuvarande innehavarna av tjänsterna ha mycket

hög kompetens. De äro alla docenter och tre av dem ha kompetensförklarats

till professur.

Utom vid universiteten finnas museiassistenter även vid naturhistoriska

riksmuseet. Dessa ha tidigare liksom museiassistenterna vid universiteten varit

placerade i lönegrad A 21 men deras lönegrad har av 1945 års riksdag höjts

till A 23. Kommittén finner ingen anledning, varför museiassistenterna vid

universiteten skulle ha en lägre placering än deras kolleger vid riksmuseet och

föreslå därför som interimsåtgärd i avvaktan på universitetsberedningens för­

slag i ärendet, att även universitetens museiassistenter få sin lönegrad höjd till

A 23.

Kungl. May.ts proposition nr 27,5.

41

Assistenter och amanuenser. Dessas arbets- och löneförhållan­

den lia reglerats genom beslut av 1945 års riksdag. Bestämmelser härom ha

meddelats av Kungl. Majit genom beslut den 29 juni 1945. Enligt bestämmel­

serna skola assistentbefattningarna vara av två slag, dels första assistenter med

ett arvode av 7 200 kronor och en arbetstid av i genomsnitt 1 000 timmar per

år (cirka 5 timmar per dag), dels andra assistenter med ett arvode av 6 000

kronor och samma arbetstid. Amanuensbefattningarna skola vara av tre slag:

första amanuenser med ett arvode av 3 600 kronor per år och en arbetstid av

600 timmar per år (cirka 3 timmar per dag), andra amanuenser med ett arvode

av 2 400 kronor per år och en arbetstid av 400 timmar per år (cirka 2 timmar

per dag), samt tredje amanuenser med ett arvode av 150 kronor per tjänst-

göringsmånad (dock högst 8 månader per år) och en arbetstid av 2 timmar

per dag.

Kommittén utgår i fortsättningen från dessa typer av assistenter och ama­

nuenser vad löner och arbetstider beträffar och förutsätter vidare, att de be­

stämmelser i övrigt, som utfärdats i det nämnda kungl, brevet, förbli oför­

ändrade.

Beträffande assistenterna föreslår kommittén en uppdelning i två grupper,

forskningsassistenter och undervisningsassistenter.

Bland de åtgärder till stöd för den matematisk-naturvetenskapliga forsk­

ningen som föreslås av kommittén, intager möjligheten att bereda forskarna

vetenskapligt kvalificerad assistens både i fråga örn forskning och undervis­

ning en viktig plats, och denna fråga har spelat en framskjuten roll såväl i

direktiven för utredningen som i de motioner och remissyttranden som före-

gingo densamma. Assistent- och amanuensbefattningar ha emellertid ytter­

ligare en synnerligen viktig uppgift, nämligen att bereda möjligheter till för­

sörjning eller utbildning av unga forskare, vilket utgör ytterligare ett skäl att

ej beräkna antalet dylika befattningar alltför knappt. Kommittén anser att i

princip en forskningsassistentbefattning bör ställas till varje professors och i

vissa fall även till laborators förfogande. Deras tjänsteställning bör i regel vara

förste assistentens, undantagsvis andre assistentens.

Flertalet av de nuvarande assistentbefattningarna vid våra naturvetenskap­

liga institutioner äro undervisningsbefattningar. Man har dock även ett fåtal

exempel på assistenter utan undervisningsskyldighet men med uppgift att

biträda professorn i forskningsarbetet eller utföra visst institutionsarbete (ex.

assistenterna vid fysiska, fysikalisk-kemiska och meteorologiska institutionerna

i Uppsala).

Forskningsassistenten bör deltaga i professorns forskningsarbete, antingen

genom att direkt biträda vid undersökningarna eller genom att på uppdrag

av professorn övertaga en viss del av en forskningsuppgift. Han bör vidare

biträda professorn vid handledning av de vetenskapliga specialarbetarna. Den­

na uppgift är av särskilt stor vikt vid sådana institutioner, där komplicerade

apparater begagnas i forskningsarbetet, och torde i mångå fall komma att taga

det mesta av assistentens tid i anspråk. Ilan bör dessutom, eventuellt under

medverkan av den tekniska personalen, taga vård örn och vid behov justera

instrument och apparatur.

Det bör dessutom framhållas, att systemet med forskningsassistenter sedan

länge prövats utomlands och att dylika befattningar i allmänhet lia ansetts

eftersträvansvärda. Många av vår tids största naturforskare lia under en

liingre eller kortare tid tjänstgjort som forskningsassistenter hos sina lärare.

Även inom vårt land föreligger en omfattande erfarenhet som bekräftar vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

42

som ovan sagts om värdet för båda parter av dylika befattningar. Vid sidan

av de ovan nämnda fåtaliga statliga forskningsassistentbefattningama ha olika

institutioner tillfälligtvis kunnat anställa unga forskare på dylika poster med

stöd av bidrag från enskilda fonder.

Undervisning sassistenten avses i enlighet med vad benämningen anger

som biträde vid undervisningen och motsvarar därför i huvudsak de befint­

liga assistentbefattningarna. Aven i detta fall förutsättes tjänsteställning som

l:e eller 2:e assistent.

Remissyttranden.

Kanslern biträder den av kommittén uttalade uppfattningen, att vid univer­

sitet och högskolor undervisningen och forskningen böra omhänderhavas av

samma vetenskapliga personal. Undervisningsskyldigheten för de olika befatt­

ningshavarna finge dock ej bli så betungande som ofta hittills varit fallet, och

för de högst kvalificerade forskarna borde huvudvikten läggas på »forsknings-

undervisning».

Beträffande de olika befattningstyperna anför kanslern följande.

Laborator (observator). Av dylika befattningshavare finnas för

närvarande endast ett par inom vardera sektionen. De äro visserligen i viss

utsträckning skyldiga att hålla vetenskapliga föreläsningar men ha dock i

undervisningshänseende huvudsakligen till uppgift att leda och övervaka en

del obligatoriska kurser samt meddela undervisning av mera propedeutisk be­

skaffenhet. Kommittén har föreslagit, att några nya laboratorsbefattningar

skulle inrättas, vilkas innehavare skulle i fråga örn forskning och undervisning

vara fasta företrädare för någon särskilt viktig gren av ett utav professor före­

trätt ämnesområde.

Anställandet vid en institution av en högt kvalificerad ordinarie befattnings­

havare, vilken icke skulle i alla avseenden självständigt svara för ett visst

ämnesområde utan sortera under vederbörande professor, är en åtgärd, vars

lämplighet varit föremål för delade meningar. Jag hänvisar till 1933 års uni-

versitetsberecLnmgs betänkande (s. 33 f.). Innan 1945 års universitetsberedning

verkställt utredning rörande ifrågavarande spörsmål, synes man icke böra in­

rätta nya befattningar av dylik typ.

Biträdande lärare. Befattningshavare, som tillhöra denna kate­

gori, ha till uppgift att överta den mera elementära undervisningen i vissa

ämnen. De nu beiintliga biträdande lärarna av den vanligaste typen, tillhöran­

de den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, ha ett arvode av 8 600 kro­

nor samt förordnas på viss tid, högst 3 år, och äro skyldiga att meddela under­

visning av propedeutisk karaktär 6 eller minst 6 timmar i veckan.

Kommittén anser, att åt befattningarna i fråga bör ges en något förändrad

karaktär. Sålunda böra de vara »förenade med familjepension samt även

lämplig form av tjänstepension, i det att inbetalda pensionsavgifter få tillgodo­

räknas i annan statstjänst eller ge rättighet till uppskjuten tjänstepension».

Vidare föreslås en uttrycklig föreskrift därom, att vid befattningarnas till­

sättande undervisningsskickligheten skall som befordringsgrund jämställas

med vetenskapliga meriter.

Frågan örn den lämpligaste organisationen av de lärarkrafter, som skola

biträda professorerna vid meddelandet av den mera elementära akademiska

undervisningen, kommer, såsom förut framhållits, säkerligen att i sinom tid

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘273.

43

göras till föremål för undersökning av universitetsberedningen. Det synes

dock icke föreligga något hinder att i nu förevarande sammanhang inrätta

nya biträdande lärarbefattningar av den hittills förefintliga typen i sådana

fall, då särskilt stort behov därav föreligger. Då befattningshavarna äro för­

ordnade på begränsad, kort tid, kan ett dylikt förfarande ej gärna lägga hin­

der i vägen för genomförandet av det förslag, som kan komma att framläggas

av universitetsberedningen.

Museiassistenter. Jag erinrar örn att jag i mina petitaskrivelser

angående universitetens avlöningsanslag för kommande budgetår gjort fram­

ställning örn uppflyttning av dessa befattningshavare i lönegraden A 23.

Det kan ifrågasättas, om man ej bör låta museiassistenterna meddela un­

dervisning i viss begränsad omfattning. Bestämmelse härom bör i så fall intas

i en för dem av kanslern utfärdad ny instruktion.

Assistenter. Kommittén har föreslagit en uppdelning av assistenterna

i 2 grupper: undervisningsassistenter, vilka ansetts närmast motsvara de nu­

varande assistenterna, och forskningsassistenter. De senare skulle ha till sin

huvudsakliga uppgift att delta i professorns forskningsarbete antingen genom

att direkt biträda vid undersökningarna eller genom att på uppdrag av pro­

fessorn överta en del av en forskningsuppgift. De skulle vidare biträda pro­

fessorn vid handledningen av de vetenskapliga specialarbetarna. Kommittén

förklarar emellertid uttryckligen, att en forskningsassistent borde i viss ut­

sträckning även kunna utnyttjas som undervisningsassistent och vice versa.

I princip borde en forskningsassistentbefattning ställas till varje professors

och i vissa fall även till laborators förfogande.

Om den ifrågasatta uppdelningen av assistenterna kan vara praktisk synes

mig tvivelaktigt. Varje assistent bör i viss utsträckning biträda professorn i

hans forskningsarbete. Det torde böra överlämnas åt den enskilde professorn

att, med beaktande av behovet av undervisning och assistentens personliga

förutsättningar, bestämma, i vilken omfattning denne skall tas i anspråk för

att biträda vid professorns undersökningar.

Med anledning av att kanslern icke ansett sig böra tillstyrka, att nya ordi­

narie laboratorsbefattningar för närvarande inrättas, ha matematisk-natur-

vetenskapliga sektionen i Uppsala och Sveriges docentförbund framhållit, att

laboratorstjänsterna syntes sektionen vara ytterst viktiga. Skälet för kans­

lerns invändning vore ej tillämpligt på de föreslagna laboratorsbefattningarna,

vilkas innehavare ansetts skola självständigt svara för en viss vetenskaps­

gren. — Kanslerns förslag, att assistenterna ej skulle uppdelas i två grupper,

forsknings- och undervisningsassistenter, biträdes av sektionen.

Statskontoret förklarar sig anse, att frågan om befattningstyper samt löne-

och anställningsvillkor för den vetenskapliga personalen bör lösas efter linjer,

som äro gemensamma för alla fakulteter och institutioner. En sådan fråga

vore exempelvis avvägningen av de biträdande lärarnas undervisningsskyldig-

het. Museiassistenternas lönegradsplacering borde likaledes upptagas i ett vi­

dare sammanhang. Så vore även förhållandet med förslaget örn assistent­

kårens uppdelning på två grupper: forsknings- och undervisningsassistenter.

T detta sammanhang borde framhållas, att hinder icke syntes föreligga för

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

44

vederbörande professorer att disponera de nuvarande assistenterna för forsk­

ningsuppgifter, därest dessa skulle finnas böra tillgodoses framför andra göro­

mål, som eljest ankomme på assistenterna.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig kunna i huvudsak godtaga vad

kommittén i detta sammanhang föreslagit. Lönenämnden påpekar, att detta

icke innebure något ställningstagande från lönenämndens sida till de av kom­

mittén framförda önskemålen angående anställningsvillkoren för laboratorer,

observatörer och biträdande lärare. Den föreslagna höjningen av museiassisten-

terna från A 21 till A 23 framstode som en konsekvens av den från och med

den 1 juli 1945 genomförda, motsvarande höjningen av museiassistenterna vid

naturhistoriska riksmuseet.

1945 års universiteisberedning har icke framställt någon erinran mot forsk-

ningskommitténs förslag i nu förevarande avseende. Beredningen framhåller

dock, att kommittén i enlighet med sina direktiv huvudsakligen tillgodosett

forskningens ökade krav, medan den räknade med undervisningens omfattning

såsom relativt konstant. Den av forskningskommittén föreslagna personalen

syntes ej kunna anses såsom fullt tillräcklig för de uppgifter, vilka borde fyllas

av de akademiska lärarna, utan borde kompletteras i främsta rummet med

biträdande lärare.

Ifråga örn laboratorstjänsterna delar statens medicinska forskningsråd de

synpunkter, kommittén anlagt. Forskningsrådet anför:

Rådet vill för sin del framhålla, att fasta befattningar med huvudvikten lagd

på forskning äro oumbärliga för naturvetenskapliga institutioner. Det är även

uppenbart, att deras ställning i avseende på arbete med forskning och under­

visning måste i någon män variera alltefter förhållandena på olika institutioner.

Det synes dock vara angeläget, att vid besättandet av dylika befattningar noga

tillses, att graden av självständighet i förhållande till professuren i huvudämnet

ej blir för liten, och att innehavaren ej, får större eller åtminstone ej mycket

större undervisningsskyldighet än professorn i huvudämnet. Befordringsgrund

och kompetensvillkor komma väl nämligen att som hittills bli desamma som till

professur, och laboraturer komma sannolikt att inrättas och tillsättas först när

ett ämnesområde nått sådan omfattning, att en del av huvudämnet måste av­

söndras och få en egen företrädare och när samtidigt en för uppgiften synner­

ligen väl kvalificerad forskare finnes.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening har med

tillfredsställelse hälsat kommitténs förslag om uppdelning av förste assistenter­

na i två grupper. Lokalavdelningen befarar dock, att »forskningsassistenterna»

på de större institutionerna komme att belastas med alltför betungande insti­

tutionsarbete till förfång för forskningen. Det syntes därför befogat att vid

större institutioner även inrättades särskilda befattningar som institutionsassis­

tenter, vilkas huvuduppgift skulle vara att under prefektens ledning svara för

de interna institutionsangelägenheterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil3.

45

Lokalavdelningen i Lund av nyssnämnda förening tillstyrker livligt inrät­

tandet av särskilda forskningsassistentbefattningar. Det kunde dock ifråga­

sättas, om det vore tillräckligt med en dylik befattning åt varje professor, sär­

skilt på större institutioner.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anser icke kommitténs förslag

tillfredsställande i vad avser vetenskapliga befattningar med lägre kompetens

(assistenter och amanuenser). Förslaget i denna del vore icke tillräckligt för att

medföra den ökning av forskarrekryteringen, som vore nödvändig. Styrelsen

anför i huvudsak följande.

Forskningskommittén betraktar med rätta en avsevärd utökning av antalet

personer inom olika befattningsgrader som den viktigaste åtgärden för att

främja den matematisk-naturvetenskapliga forskningen. I enlighet härmed före­

slår kommittén ett ökat antal befattningar av olika slag. Med avseende på

den vetenskapliga personalen vid universiteten kan kommitténs förslag sam­

manfattas på följande sätt (nuvarande antal befattningar inom parentes):

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 273.

Kompetens

Befattningarnas art

Uppsala

Lund

professor ............... , professur .................................................................

21 (19)

19 (15)

docent .....................

docent- o. forskarstip. lab., observ., bitr. lär.

44 (19)

42 (18)

fil. lie........................ . assistent.................................................................

29 (8)

22 (5)

fil. mag. el. fil. kand. . amanuens..............................................................

34 (21)

33 (19)

Styrelsen finner, att kommitténs förslag relativt väl tillgodoser det nuva­

rande behovet av befattningar, av vars innehavare bör fordras docentkompe­

tens. En ytterligare utökning av antalet befattningar för forskare med docent­

kompetens måste dock inom en tämligen snar framtid äga rum, om den na­

turvetenskapliga forskningen i vårt land skall kunna hålla jämna steg med

den ofta explosionsartade utveckling som i utlandet kännetecknar dessa

forskningsgrenar.

En förutsättning härför är dock att rekryteringen av grundforskare omedel­

bart intensifieras. Man kan icke längre begära, att för vetenskapligt arbete

hågade och lämpade akademiker efter avläggande av sina examina utan rim­

lig ersättning skola ägna sig åt grundforskning en följd av år, när de från

annat håll, framför allt industrien, erbjudas liknande arbetsuppgifter på goda

villkor. De ekonomiska frågorna äro här särskilt avgörande, emedan veder­

börande ofta har att göra sitt val i en ålder, då familjebildningen är aktuell

eller redan ett faktum. En sund utveckling av grundforskningen kan icke i

samma utsträckning som tidigare baseras på det brinnande och allt uppoff­

rande intresse för vetenskapen som dess utövare i regel besitta. Forskaren har

rätt att betraktas som en yrkesman och forskningsarbetet bör därför avlönas

på samma sätt som övrigt yrkesarbete. Detta gäller i lika hög grad de ogra-

duerade forskarna som de docentkompetenta, i all synnerhet som det forsk­

ningsarbete som resulterar i doktorsavhandlingar är en integrerande del av

grundforskningen i vårt land.

Med hänsyn till dessa synpunkter kan forskningskommitténs förslag av nya

befattningar för forskare med lägre kompetens icke anses tillfredsställande.

För att, säkerställa rekryteringen av forskare böra en viss kompetensnivås be­

fattningar vara talrikare än närmast högre nivås. Personalstaben bör med

andra ord ha formen av en pyramid — eller snarare en stympad kon — som

46

står på sin bas, ej på sin topp. Det senare kan närmast sägas vara fallet

med den hittillsvarande organisationen. Kommitténs förslag innebär utan tvivel

en avsevärd förbättring för de nuvarande licentiandema och doktoranderna,

men det föreslagna totaltillskottet av sammanlagt 38 assistent- och 27 amanu­

enstjänster för båda universitetens vidkommande är icke tillräckligt för att

medföra den ökning av forskarrekryteringen som är nödvändig. En viss be­

lysning av den nuvarande rekryteringen av yngre forskare kan erhållas genom

följande tabell över antalet utexaminerade filosofie licentiater inom de na­

turvetenskapliga ämnena vid universiteten (för varje år under den senaste

1 O-årsperioden anges summan av de naturvetare som enligt vår- och höst­

terminens kataloger avlagt filosofie licentiatexamen):

Uppsala Lund

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1936

16

11

1937

13

16

1938

17

3

1939

11

9

1940

9

4

1941

17

8

1942

9

12

1943

9

10

1944

3

7

1945

8

4

Under de senare åren har man på många institutioner haft ett intryck av

en pågående »avfolkning» i fråga örn de s. k. specialisterna (=licentiander

och doktorander). Ovanstående tablå bekräftar särskilt för Uppsalas del denna

utveckling (under femårsperioden 1941—45 utexaminerades 46 licentiater

mot 66 under tiden 1936—40). Det torde vara omöjligt att tillfredsställa de

allt större anspråk som nu ställas på den naturvetenskapliga forskningen såväl

vid universiteten som inom industrien, om icke den nuvarande svaga rekry­

teringen, som i stor utsträckning går åt för att täcka undervisningens behov,

avsevärt och snarast ökas. Här äro kraftåtgärder från statsmakternas sida av

nöden för att de förbättringar, som kommittén i övrigt föreslår, skola kunna

rationellt utnyttjas. De licentiand- och doktorandstipendier, som äro på­

tänkta även för de naturvetenskapliga ämnenas del, kunna med säkerhet bli

en värdefull stimulans vid forskarnas rekrytering, under förutsättning att

deras antal och storlek sättas tillräckligt högt. Det är av största vikt att denna

fråga, som forskningskommittén utlovat till behandling i den kommande del

11 av betänkandet, löses snabbt och på ett tillfredsställande sätt.

I skarp kontrast till den svaga utbyggnaden av assistent- och amanuens­

kadrerna står de senare årens kraftigt ökade tillströmning av studerande till

de naturvetenskapliga ämnena vid universiteten och Stockholms högskola.

Forskningskommittén har icke uppmärksammat detta anmärkningsvärda

förhållande. Medan antalet oexaminerade naturvetare uppvisar endast obe­

tydliga förändringar under tiden 1926—35, sätter från ungefär 1939 en avse­

värd stegring in, som har lett till mer än en fördubbling av antalet i Uppsala

och Lund och till en ökning av omkring 70 procent vid Stockholms högskola

under den senaste femårsperioden.

Det är otvivelaktigt att redan inom den närmaste framtiden ett större antal

naturvetare än tidigare kommer att avlägga sina lägre examina. För att upp­

muntra de mest begåvade av dessa att utbilda sig till forskare föreslår forsk-

47

ningskommittén ett ökat antal s. k. 3:e amanuensbefattningar. Det måste dock

med skärpa sägas ifrån, att dessa befattningar enligt de nuvarande bestäm­

melserna knappast kunna innebära en »uppmuntran». En så låg ersättning

som för närvarande utgår till innehavarna av dessa befattningar kunde

möjligen anses skälig, örn tjänstgöringen koncentrerades till en kort sam­

manhängande period, t. ex. som hjälp vid handledningen av vissa kurser. I

annat fall måste arbetsbördan minskas eller eventuellt arvodet höjas för

att dessa befattningar skola kunna tjäna det angivna syftet. Styrelsen får

därför ifrågasätta en ändring av eller möjligheter till tolkning av bestäm­

melserna för 3:e amanuensbefattningarna i denna riktning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

De yttre svårigheter, med vilka den matematisk-naturvetenskapliga forsk­

ningen i vårt land har att kämpa, bestå framför allt i bristen på perso­

nal. I fråga örn den vetenskapligt utbildade personalen, varom i detta

sammanhang är fråga, är det största problemet framför allt att säker­

ställa rekryteringen av forskarkåren. I detta avseende äro de nuvarande för­

hållandena utom all fråga sådana, att snara åtgärder för en förbättring äro

oundgängliga. Frånsett ett fåtal amanuens- och assistentarvoden samt docent­

stipendier finnas för yngre obefordrade vetenskapsmän för närvarande knap­

past några andra ekonomiska möjligheter till vidareutbildning än fortsatt

skuldsättning. Samtidigt locka industrien och näringslivet i övrigt med goda

anställningsvillkor. Följden har också, såsom framgår av de av styrelsen för

Sveriges förenade studentkårer lämnade uppgifterna, blivit en märkbar hop­

krympning av rekryteringsbasen för de egentliga forskarbefattningarna och

detta trots en hastigt ökande tillströmning av studenter till de matematisk­

naturvetenskapliga studiebanorna. En dylik utveckling måste i längden bli

ödesdiger. Det främsta botemedlet torde vara det av forskningskommittén

anvisade, nämligen en relativt betydande utökning av antalet avlönade re­

kryteringstjänster, d. v. s. — förutom docentstipendier, till vilka jag ämnar

återkomma i det följande — assistent- och amanuensbefattningar; i viss mån

fylla även tjänsterna som biträdande lärare en liknande uppgift. Jag är ense

med kommittén örn att antalet av ifrågavarande befattningar bör avsevärt

utökas. Härigenom vinnes även den fördelen, att institutionerna tillföras ve­

tenskapligt utbildade hjälpkrafter med uppgift att, samtidigt som de fullfölja

sin utbildning under vederbörande professors eller laborators ledning, vara

denne behjälplig med dels meddelande av elementär undervisning och dels

forskning.

I fråga örn assistentbefattningarna har kommittén utgått från den princi­

pen, att varje professor oell vissa laboratorer böra ha tillgång till en förste

assistent med huvudsaklig uppgift att inom ramen flir sin stadgade tjänst­

göringsskyldighet biträda vid forskningsarbetet; dessa befattningshavare be­

nämner kommittén forskningsassistenter. De nuvarande förste assistenterna,

vilka huvudsakligen lia till uppgift att biträda vid undervisningen, benämner

kommittén undervisningsassistenter. Kanslern för rikets universitet och stats­

Departe-

mentschefen.

48

kontoret ha, med instämmande av matematisk-naturvetenskapliga sektionen

vid universitetet i Uppsala, förklarat sig anse tvivelaktigt, huruvida en sådan

uppdelning av förste assistenterna i två kategorier vore ändamålsenlig. För egen

del är jag av samma åsikt som nämnda myndigheter. I likhet med kanslern

anser jag det böra ankomma på vederbörande professor att, med beaktande av

behovet av undervisning och assistentens personliga förutsättningar, bestämma

i vilken omfattning dennes tjänstgöringsskyldighet skall tagas i anspråk för un­

dervisning respektive forskningsarbete.

I detta sammanhang må nämnas, att kanslern, för det fall att två förste assi­

stenter av kommittén föreslagits för en och samma institution, i regel funnit

skäl att förorda, att den ene av assistenterna avlönas såsom andre assistent.

Jag ansluter mig för egen del i princip till kanslerns förslag på denna punkt.

Biträdande lärare böra, såsom kommittén framhållit, anställas i de fall då

behov föreligger att från en professor avlasta en del av den rent elementära

undervisningen i syfte att bereda honom större möjligheter att ägna sig åt

forskning. I det följande ämnar jag tillstyrka nyinrättande av några nya dylika

befattningar. Däremot är jag icke för närvarande beredd att ingå på de av

kommittén berörda frågorna örn en eventuell ändring av anställningsvillkoren,

undervisningsskyldigheten, tillsättningsförfarandet etc.; med dryftandet av

dessa spörsmål torde böra anstå till dess 1945 års universitetsberedning fram­

lagt resultatet av sin utredning rörande dessa förhållanden. Tills vidare torde

således nuvarande bestämmelser alltjämt böra gälla.

Kommittén har även föreslagit inrättande av vissa ordinarie befattningar

såsom laborator eller observator. I likhet med kommittén är jag av den upp­

fattningen att detta slag av befattningar visat sig väl fylla sin uppgift och hyser

i motsats till kanslern icke någon tvekan att biträda kommitténs förslag i de fall,

då mycket starka skäl synts föreligga för att nya sådana tjänster inrättas. Detta

har jag funnit vara fallet ifråga örn ett fåtal särskilda ämnesgrenar av sådan

vikt att de rimligen böra få fast anställda företrädare, utan att likväl profes­

surer för närvarande kunna anses motiverade. Jag erinrar att 1945 års univer-

sitetsberedning icke framställt någon anmärkning mot kommitténs förslag på

denna punkt. Under hand har jag inhämtat, att inom universitetsberedningen

icke uppkommit fråga om slopandet av ifrågavarande typ av fasta befatt­

ningar. För egen del finner jag desto mindre anledning att vilja ifrågasätta dessa

befattningars existensberättigande som jag tvärtom av olika skäl, icke minst

rekryteringssynpunkter, finner i hög grad angeläget, att antalet fasta forskar-

befattningar ökas.

Beträffande de i lönegraden A 21 placerade fyra museiassistentbefattningar-

na ifrågasätter jag för närvarande icke någon annan förändring än att jag så­

som en konsekvens av 1945 års riksdags beslut örn lönegradsplaceringen för

motsvarande befattningar vid naturhistoriska riksmuseet förordar, att desam­

ma placeras i lönegraden A 23.

Kommittén har till diskussion upptagit frågan, huruvida man för framtiden

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

49

borde frångå nuvarande principer vid inrättande av vetenskapliga befattningar

såtillvida, att rena forskarbefattningar skulle inrättas vid sidan av sådana, som

avse såväl forskning som undervisning, men stannat vid att förorda bibehål­

lande av den nuvarande ordningen som huvudregel. Jag delar i likhet med

kanslern kommitténs uppfattning i detta spörsmål, d. v. s. att även i fortsätt­

ningen dessa befattningar böra omfatta både forskning och undervisning, vilket

givetvis icke bör hindra att även rena forskarbefattningar inrättas i särskilda

fall, exempelvis i form av personliga befattningar åt därav högt förtjänta

forskare.

Teknisk personal.

För närvarande finnas vid universiteten följande ordinarie befattningar av

ifrågavarande slag (de vid matematisk-naturvetenskapliga sektionernas insti­

tutioner placerade angivas inom parentes):

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Befattning

Uppsala

Lund

Trädgårdsmästare ............ ...A 18

(1)

1

» ............ ... A 16

(1)

1

Försöksassistent ................ ... A 16

(1)

1

Preparator ....

.......... ...A 10

(0)

21

(0)

1

Instrumentmakare ............ ...A 10

(2)

2

Trädgårdsmästare ............ ... A

9

(2)

2

(1)

1

Institutionsvaktmästare . .. ... A

9

(2)

3

(3)

3

Maskinist ............................ ...A

8

(3)

6

(1)

1

Tekniskt biträde.................. ...A

7

(2)

9

(4)

9

Institutionsvaktmästare

...A

7

(11) 16

(5) 12

Trädgårdsförman .............. ... A

7

(2)

2

(2)

2

Hantverkare ...................... ...A

6

(1)

l1

2

Vaktmästare ...................... ... A

5

(1)

2

Räknebiträde ...................... ... A

4

(3)

3.

Forskning skommitténs förslag innebär följande förändringar i personalorga­

nisationen:

a) De högre trädgårdsmästarbefattningarna placeras båda i A 18 och be­

nämnas akademiträdgårdsmästare.

Kommittén säger sig ha närmare undersökt förhållandena och icke funnit

någon bärande motivering för att nuvarande skillnad upprätthålles. På grund

av arbetets krävande natur anser kommittén att den högre lönegraden bör

komma till användning för båda tjänsterna.

b) Tjänsterna som instrumentmakare differentieras och placeras i A 14

respektive A 10. Härom anför kommittén:

Kommittén anser placeringen i A 10 i allmänhet vara alldeles för låg. Skick­

liga instrumentmakare äro inom industrien synnerligen efterfrågade och väl

betalda. För forskningen, speciellt inom vissa ämnen såsom t. ex. fysik och fysi­

1 En av dessa skall hällas obesatt, så länge en å övergångsstat placerad vaktmästare (A 7)

kvarstår i tjänst.

2 Denna befattning skall hållas obesatt, så länge en å övergångsstat placerad vaktmästare

(A 7) kvarstår i tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 19

46

.

1 sami. Nr 273.

4

50

kalisk kemi, är tillgång till verkligt förstklassiga instrumentmakare ett livs­

villkor; vid universiteten måste därför väl så stora krav ställas på instrument­

makarnas yrkesskicklighet som inom industrien och statens industriella verk.

Om universitetsinstitutionerna skola kunna hävda sig i konkurrensen, måste så­

lunda dessa tjänster placeras betydligt högre än nu är fallet. Som jämförelse

kan nämnas att statens vattenfallsverk har sina instrumentmakare i A 16 samt

att instrumentmakaren vid statens provningsanstalt är placerad i A 14.

Enligt kommitténs erfarenhet är det för en institution ekonomiskt lönande

att betala en instrumentmakare en sådan lön, att en förstklassig kraft kan er­

hållas. Finnes icke tillgång inom institutionen till en sådan, måste mera kompli­

cerade apparater tillverkas vid privatverkstäder, och dessas priser äro syn­

nerligen höga. Med våra dagars ofantligt uppdrivna krav på instrumentens

precision är instrumentmakaren en utomordentligt betydelsefull medarbetare

på en vetenskaplig institution.

Med anledning av det ovan anförda föreslår kommittén, att instrument­

makare placeras i lönegrad A 14. I vissa fall anser dock kommittén, att den

nuvarande lönegradsplaceringen i A 10 tills vidare bör bibehållas. Vid de

kemiska institutionerna i Uppsala föreslås sålunda utom en instrumentmakare

i A 14 (placerad på fysikalisk-kemiska institutionen) en instrumentmakare i

A 10 (delad mellan kemiska institutionens avdelningar för oorganisk respektive

organisk kemi). Den förre, som skall tjänstgöra som föreståndare för verksta­

den benämnes i detta fall förste instrumentmakare. Vid kemiska institutionen i

Lund föreslås även instrumentmakare i A 10.

c) Benämningen tekniskt biträde utbytes mot benämningen laboratorie­

biträde. Antalet sådana biträden ökas väsentligt. Kommittén anför:

Befattningstypen tekniskt biträde är för forskningsarbetet vid universitets­

institutionerna av största vikt och kommittén förordar en väsentlig ökning av

antalet dylika tjänster. Lönegradsplaceringen föreslås bibehållen i A 7. Kom­

mittén anser att benämningen laboratoriebiträde, som allmänt an­

vändes för dylika tjänster inom statens verk, är en mera adekvat benämning.

Dylika befattningar torde i stor utsträckning komma att innehavas av

kvinnliga befattningshavare. De ha hittills kunnat besättas med mycket jäl-

kvalificerade innehavare. Det torde knappast vara lämpligt^ att fixera några

stela normer för vederbörandes kvalifikationer, då behoven på de olika institu­

tionerna äro av synnerligen skiftande art. En viktig fråga i detta samman­

hang är emellertid huru laboratoriebiträdena skola kunna ernå en för deras

verksamhet lämpad utbildning. Denna fråga kommer att behandlas i en

andra del av kommitténs betänkande. Till laboratoriebiträden böra givetvis

personer med en därför speciellt utformad utbildning antagas, men i många

fall torde även kunna komma ifråga personer med en mera högkvalificerad ut­

bildning t. ex. kvinnliga kemister från tekniska gymnasier och även univer-

sitet.

.

Det bör tilläggas att särskilt på större institutioner behovet av teknisk

hjälp kan vara mycket stort, utan att det därför kan anses lämpligt med ett

flertal ordinarie tekniska befattningar. Tillfällig teknisk hjälp, särskilt mindre

kvalificerad sådan, avlönas lämpligen ur anslaget för tillfällig och extra per­

sonal eller ur anslag för speciella forskningsprogram. Det är emellertid en

mycket stor fördel att kunna erbjuda ordinarie befattningar åt de mest kvali­

ficerade biträdena för att bereda dem en tryggad ställning och för att tillgodo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

51

göra forskningsarbetet den skicklighet och erfarenhet, som mestadels först

många års arbete i dylik tjänst förmår skänka.

d) Som ny befattningstyp föreslås laboratorietekniker i lönegraden A 11.

Härom yttrar kommittén i huvudsak följande.

Vissa institutioner ha starkt behov av laboratorieteknisk hjälp med högre

kvalifikationer än de som kunna fordras av en befattningshavare i den löne­

grad (A 7), som laboratoriebiträdena placerats uti. Kommittén föreslår därför,

att i vissa undantagsfall tjänster inrättas med en högre placering än A 7, men

anser, att' dessa befattningshavares lönegradsplacering bör prövas från fall till

fall beroende på de behov, som finnas på de skilda institutionerna, och be­

roende på de personliga kvalifikationer, som kunna stå till buds. Exempel

på dylika tjänster finnas vid statens bakteriologiska anstalt, statens farma-

ceutiska laboratorium, statens skogsförsöksanstalt och statens provnings-

anstalt, där lie laboratoriebiträden äro placerade i A 11.

Härtill kommer att det är i hög grad önskvärt och för arbetet på de veten­

skapliga institutionerna gagneligt att i högre grad än nu är fallet möjlighet he­

rodes för de bästa bland de lägre befattningshavarna att avancera till mera

kvalificerade och högre avlönade befattningar. De vetenskapliga institutioner­

na ha stort behov av hjälpkrafter, som äro intresserade av att så småningom

förbättra sin egen utbildning inom områden av betydelse för institutionens ar­

bete, t. ex. glasblåsning, snickeriarbete, fotografering, prepareringsarbeten

av olika slag o. s. v. En sådan verkligt positiv inställning till arbetet bör upp­

muntras genom att större möjligheter till befordran öppnas för den duglige och

verksamme. Inom institutioner, där preparatorstjänst finnes, kan denna be­

traktas som en befordringstjänst för dugliga vaktmästare, som såväl inom in­

stitutionens ram som på annat sätt förstått att skaffa sig en för denna befatt­

ning lämplig utbildning. Laboratorieteknikertjänsterna böra kunna sökas av

lägre befattningshavare, som skaffat sig tillräckligt gedigen utbildning speciellt

av dugliga laboratoriebiträden.

e) Som ny befattningstyp föreslås även mekaniker i lönegraden Eo 9. Här­

om anföres:

Med mekaniker avses befattningshavare, som tjänstgör på en institutions

verkstad under instrumentmakaren. Sådana tjänster finnas redan nu vid de

större institutionernas verkstäder, men endast som extra befattningar, av­

lönade ur materielanslag eller på annat sätt. Kommittén anser det nöd­

vändigt, att ordinarie eller extra ordinarie befattningar av denna typ nu

inrättas. Då för mekaniker en god grundläggande yrkesutbildning er­

fordras,. bör lönegradsplaceringen vara högre än för de vanliga vaktmästar-

befattningarna. Kommittén föreslår dock ej högre än A 9 bland annat med

hänsyn tili att för de bästa krafterna befordran till de bättre betalda in-

strumentmakarbefattningarna är möjlig. Som jämförelse kan nämnas att

maskinisterna allmänt äro placerade i A 8. Mekanikerna behöva dock i

regel en betydligt mera gedigen utbildning än maskinisterna.

Tills vidare böra befattningarna dock placeras i lönegraden Eo 9.

f) Som ny befattningstyp föreslås vidare kartritare i lönegraden A 7. Kom­

mittén yttrar:

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

52

Kommittén föreslår för var och en av de geografiska institutionerna i Upp­

sala och Lund en kartritare (befattningshavaren torde i allmänhet bliva kvinn­

lig). Dennes uppgift är icke blott att utföra renritning för reproduktionsända-

mål utan även att biträda vid undervisningen i kartritning. Man kunde ju

tänka sig möjligheten att i en person förena kanslibiträde och kartritare men

däremot tala flera omständigheter. Dels ha de geografiska institutionerna full

sysselsättning för båda dessa befattningshavare, dels torde det inte vara lätt att

finna personer, som äro väl utbildade för båda dessa sysselsättningar. \ id Ri­

kets allmänna kartverk äro motsvarande befattningar placerade i A 7.

g) Kanslibiträden i A 7 föreslås till stort antal, i regel en på varje institution.

Kommittén anför:

Ett av de enligt kommitténs uppfattning verksammaste medlen, då det gäl­

ler att avlasta forskarna och speciellt institutionsprefekterna från enklare

rutingöromål, är inrättandet av sekreterarbefattningar, avsedda för skötseln av­

en mångfald administrativa göromål, såsom bokföring, korrespondens, maskin­

skrivning av manuskript (ofta på utländska språk), skötsel av bibliotek, enk­

lare mät- och ritarbeten m. m. I vissa fall komma arbetsuppgifterna att gränsa

till laboratoriebiträdenas, och i själva verket lia de fåtaliga nuvarande tek­

niska biträdena i stor utsträckning bland annat tjänstgjort som kanslibiträden.

Kommittén kan sålunda helt instämma i det uttalande, vari statskommissa-

rien E. Norberg (chef för statskontorets kassabyrå) inleder en promemoria,

»P. M. rörande personalorganisationen vid lantbrukshögskolans kansli och

kamrerarkontor» (avgiven 24 september 1945):

»I en den 18 september 1945 avgiven promemoria angående personalorgani­

sationen vid veterinärhögskolans kansli har jag givit uttryck för den uppfatt­

ningen, att behovet och betydelsen av tillräcklig och fullt kvalificerad personal

för de rent administrativa och kamerala arbetsuppgifterna länge varit under­

skattade beträffande institutioner, verk och inrättningar med övervägande

vetenskapliga eller tekniskt betonade uppgifter. Stor omsorg hade vid verksam­

hetens organiserande ägnats åt huvuduppgifternas tillgodoseende med väl

skolade arbetskrafter, medan själva kontorsorganisationen blivit sämre till­

godosedd. Resultatet hade ofta blivit, att en alltför stor del av det administra­

tiva och kamerala arbetet vid här avsedda institutioner kommit att läggas på

befattningshavare, vilkas utbildning och intresse hade en helt annan inrikt­

ning och som därför måst ägna en oproportionerligt stor del av sin tid åt

för dem främmande arbetsuppgifter på bekostnad av deras vetenskapliga eiler

eljest specialbetonade verksamhet. En dylik ordning kunde icke anses tillfreds­

ställande, och den torde dessutom för statsverket på längre sikt ställa sig

oekonomisk. Det vore nämligen att förvänta, att de administrativa och kame­

rala göromålen, anförtrodda åt för dylikt arbete utbildade och tränade befatt­

ningshavare, skulle bliva både billigare och bättre skötta, än vad som med

nuvarande system ofta vore fallet.»

Att behovet av dylika biträden är stort visas bland annat därav att mångå

institutioner använt en del av de knappa materielanslagen för avlöning av

extra anställda sekreterare. I de fall sådana biträden anställts på andra håll,

t. ex. vid karolinska sjukhuset, har det visat sig att lönegradsplacering i A 7

kunnat locka goda, ofta mycket goda krafter. Kommittén kan icke förorda en

lägre lönegradsplacering, emedan stora krav måste ställas på dessa biträden,

t. ex. språkkunskaper. Enligt kommitténs uppfattning bör var och en av de

större institutionerna förses med ett kanslibiträde, under det att i fråga örn

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

mindre institutioner två kunna dela ett kanslibiträde eller eventuellt erhålla

ett anslag till avlönande av deltidsanställt skrivbiträde.

h) För en institution (limnologiska institutionen i Lund) föreslås inrättande

av en tjänst som kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Remissyttrandena.

Av remissyttrandena inhämtas i huvudsak följande.

Allmänna lönenämnden förordar en översyn av kommitténs förslag. Löne-

nämnden anför.

I fråga om den tekniska personalen innebär kommitténs förslag icke blott

förbättrad löneställning för och ökat antal av vissa vid de naturvetenskapliga

institutionerna redan befintliga slag av befattningar utan även att dessa institu­

tioner skola tillföras vissa nya befattningstyper. Såsom närmare skall framgå

av det följande, har lönenämnden ett flertal erinringar att göra mot kommit­

téns förslag till lösning av de lönespörsmål, som beröra den tekniska personalen.

Enligt lönenämndens mening vore det önskvärt, om ifrågavarande delar av

kommitténs förslag bleve föremål för överarbetning, varvid även borde beaktas,

att teknisk personal (laboratoriebiträden, institutionsvaktmästare — i en del

fall med mekanisk utbildning — och preparatorer) förekommer i icke obetyd­

lig utsträckning jämväl inom de medicinska fakulteterna. Lönenämnden vill

tillägga, att en översyn av kommitténs förslag i de delar de föreslagna löne-

gradsplaceringarna huvudsakligen torde grunda sig på löneläget å den allmän­

na marknaden, synes erforderlig även med hänsyn till de provisoriska löne­

tilläggen för statliga befattningshavare.

I övrigt inhämtas av remissyttrandena i huvudsak följande.

Preparatorer (A 10). Allmänna lönenämnden har uppmärksammat,

att kommittén föreslagit inrättande av ett antal preparatorsbefattningar i

A 10. Med anledning härav anför lönenämnden:

Såvitt framgår av vad kommittén anfört, komma arbetsuppgifterna å dessa

befattningar att bli i huvudsak likartade med dem, som åligga innehavarna av

preparatorstjänsterna vid naturhistoriska riksmuseet. Som kommittén erinrat,

sänktes sistnämnda tjänster enligt beslut av 1945 års riksdag från A 10 till

A 9. Vid sådant förhållande kan lönenämnden icke tillstyrka högre placering

än i 9 lönegraden för de preparatorsbefattningar, som enligt utredningens för­

slag skola nyinrättas vid geologisk-mineralogiska och växtbiologiska institu­

tionerna i Uppsala samt mineralogiska institutionen i Lund.

Även statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka högre lönegrad än A 9

för de preparatorstjänster, som kunde befinnas erforderliga vid universitetens

matematisk-naturvetenskapliga sektioner.

Vaktmästar e. Allmänna lönenämnden framhåller, att kommitténs moti­

veringar för inplacering i lönegrad av de av kommittén föreslagna nya vakt-

mästarbefattningarna å olika institutioner icke alltid vore tillfyllest för ett ställ­

ningstagande till kommitténs förslag. I brist på närmare uppgifter angående

vaktmästarnas arbetsuppgifter ville det synas lönenämnden, som örn i de fall,

då kommittén föresloge inrättande av ytterligare en vaktmästarbefattning å

institution där sådan befattning redan funnes, den nya vaktmästarbefattningen

i regel borde placeras i 5 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

53

54

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

I fråga om personal av kategorien institutionsvaktmästare (lönegrad A 71

vill sektionen framhålla önskvärdheten av att denna lönegrad reserveras för

sådana tjänster, där ordinarie vaktmästargöromål, må vara av mera kvali­

ficerad natur, utgöra den väsentliga delen av arbetet. Där ifrågavarande befatt­

ningshavare har att biträda vid mera krävande experimentellt arbete, eller vid

undervisningen, bör lönesättningen däremot normalt vara A 9. Institutionsvakt-

mästarna vid institutioner av ovannämnd art måste äga praktisk utbildning.

Med nuvarande låga lönegradsplacering uppstår då svår konkurrens från in­

dustriens sida. Exempelvis har det vid kemiska institutionen med nuvarande

lönegradsplacering visat sig svårt att behålla vaktmästarna. Pa grund av den

stora omfattningen av vaktmästarnas åligganden samt betydelsen av speciell

erfarenhet beträffande det för varje institution ofta särpräglade arbetet är det

ytterst önskvärt att täta vaktmästarbyten undvikas.

Trädgårdsmästarbefattningarna (A 18, A 16). Kanslern till­

styrker, att befattningarna benämnas akademiträdgårdsmästare samt att båda

befattningarna placeras i lönegraden A 18.

Statskontoret, som avstyrker ifrågavarande förslag, anför: Statskontoret vill

erinra, att olikheten i löneställning grundats därpå, att dels den botaniska träd­

gården i Uppsala vore ej oväsentligt större än den i Lund, dels ock trädgårds­

mästaren i Uppsala förutom vanliga trädgårdsmästargöromål jämväl hade vår­

den av trädgårdens ekonomi. Då lönegradsplaceringarna sedermera varit före­

mål för översyn av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga utan att därvid

ändring befunnits påkallad, anser sig statskontoret böra avstyrka det nu fram­

lagda förslaget, vilket för övrigt motiverats mycket knapphändigt.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot kommitténs för­

slag, enär av vad kommittén anfört finge anses framgå, att samma kvalifika­

tioner fordrades för båda befattningarnas innehavare.

Instrumentmakare (A 14, A 10). Kanslern finner kommitténs för­

slag, att instrumentmakarna vid vissa institutioner, där särskilt stora krav

ställas på deras yrkesskicklighet, skola uppflyttas till A 14, välmotiverat.

Samtliga instrumentmakare i A 14 syntes böra benämnas »förste instrument­

makare».

Statskontoret avstyrker ifrågavarande förslag, enär löneställningen för instru­

mentmakarna i anledning av institutionsvaktmästarutredningens förslag fast­

ställts så sent som av 1945 års riksdag.

Allmänna lönenämnden har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad

endast för den instrumentmakare, som förestår den för kemiska och fysikalisk­

kemiska institutionerna i Uppsala gemensamma instrumentverkstaden. För

denne befattningshavare syntes benämningen »förste. instrumentmakare»

lämplig. Beträffande övriga, av kommittén till placering i A 14 föreslagna in­

strumentmakarna ifrågasätter lönenämnden, huruvida icke en placering i lägre

lönegrad, förslagsvis 11 lönegraden, kunde vara tillfyllest. — Till stöd för

sitt ståndpunktstagande har lönenämnden anfört: Enligt vad lönenämnden

under hand inhämtat, tjänstgöra de i A 16 och A 14 placerade instrument­

makarna vid statens vattenfallsverk respektive statens provningsanstalt i själva

verket icke såsom instrumentmakare utan ha huvudsakligen arbetsuppgifter

av helt annat slag. Dessa befattningshavares löneställning kan därför enligt

lönenämndens mening icke tagas till intäkt för att den nuvarande placeringen

av instrumentmakarna vid de vetenskapliga institutionerna i A 10 är för lag.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

55

Icke heller vad kommittén i övrigt anfört till stöd för en uppfattning av vissa

instrumentmakare vid dessa institutioner till A 14, finner lönenämnden fullt

övertygande, särskilt med beaktande av att institutionsvaktmästarutred-

ningen, vilken gjorde en undersökning rörande löneläget för yrkeskunniga

arbetare inom metallarbetarfacket i Stockholm, icke fann anledning att fram­

lägga förslag örn uppfattning av instrumentmakarna till högre lönegrad.

Beträffande den av lönenämnden ifrågasatta placeringen i 11 lönegraden må

framhållas, att de kontanta avlöningsförmånerna i löneklass 11 efter ett

genomförande av den provisoriska löneregleringen kommer att överstiga den

nuvarande kontantlönen i 13 löneklassen.

Civilförvaltningens personalförbund ansluter sig till förslaget om placering

av vissa instrumentmakare i A 14. Beträffande övriga instrumentmakare

ifrågasätter förbundet en placering i A 12.

Laboratoriebiträden (tekniska biträden, A 7). Kans­

lern anser icke att vägande skäl föreligga att ändra den vedertagna benäm­

ningen tekniska biträden men vill ej motsätta sig förslaget. Hinder borde ej

möta att, om förhållandena gjorde det önskvärt, placera ett tekniskt biträde

på en nyinrättad kanslibiträdesbefattning.

Allmänna lönenämnden anser, att med ett slutligt ståndpunktstagande till

förslaget att inrätta ett betydande antal ordinarie befattningar i A 7 för

laboratoriebiträden bör anstå i avbidan på det förslag angående laboratorie-

biträdenas utbildning, som kommittén avser att framlägga, ävensom i avbidan

på resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Tills vidare syntes det

ökade behovet av laboratoriebiträden böra tillgodoses med extra ordinarie

personal i högst 7 lönegraden.

Laboratorietekniker (All). Matematisk-naturvetenskapliga sek­

tionen i Uppsala understryker betydelsen av denna befattningstyp och önsk­

värdheten av att den blir mera allmänt representerad än vad som nu

föreslagits.

Kanslern har funnit ifrågavarande förslag välmotiverat.

Statskontoret påpekar, att kommittén till jämförelse åberopat, att befatt­

ningshavare i 11 lönegraden som l:e laboratoriebiträden funnes vid vissa

andra institutioner. Emellertid hade den högre löneställningen för nämnda

befattningshavare föranletts av att de intoge ställningen av arbetsledare. Då

det icke upplysts, att de föreslagna tjänsterna skulle ha sålunda angiven karak­

tär, kunde statskontoret icke tillstyrka inrättandet av desamma.

Allmänna lönenämnden anför:

Beträffande laboratorieteknikerbefattningarna har lönenämnden uppmärk­

sammat, att de speciella motiveringarna för dessa befattningar — i den mån

sådana motiveringar framlagts av kommittén — i huvudsak bygga på de

personliga kvalifikationerna och den personliga lämpligheten hos befattnings­

havare, som på ett eller annat sätt redan äro knutna till vederbörande

institution. Lönenämnden måste för sin del ställa sig tveksam mot inrättande

av ordinarie befattningar av dylik personlig karaktär. I detta sammanhang

vill lönenämnden erinra, att institutionsvaktmästarutredningen fann dylika

särskilda kvalifikationer föreligga hos den nuvarande innehavaren av institu-

tionsvaktmästarbefattningen vid astronomiska observatoriet i Lund, men att

utredningen icke ansåg sig kunna föreslå inrättande av en högre ordinarie

befattning för denne med hänsyn till arbetsuppgifternas personliga karaktär.

Utredningen förordade därför, att befattningshavaren i fråga skulle tillerkännas

Kungl. Marits -proposition nr 273.

56

ett personligt lönetillägg, vilket förslag även varm statsmakternas godkän­

nande. En nackdel med denna lösning av frågan är emellertid, att veder­

börande icke erhåller något förhöjt pensionsunderlag. Inrättande av extra

ordinarie befattningar i 9 eller 11 lönegraden för dylika särskilt kvalificerade

laboratoriebiträden eller institutionsvaktmästare synes därför böra övervägas.

Däremot kan lönenämnden, som framgår av det föregående, icke —- i varje

fall ej på grundval av nu föreliggande utredning — tillstyrka inrättande av

ordinarie befattningar för ifrågavarande ändamål.

Mek aniker (Eo 9). Kanslern erinrar, att redan nu vid vissa institu­

tioner finnas anställda mekaniker med arvoden, utgående från avlönings- eller

materielanslagen. Kanslern tillstyrker förslaget om inrättande av mekaniker­

befattningar i Eo 9.

Statskontoret anför: Med avseende å förslaget, att mekanikertjänster i löne­

grad A 9 eller Eo 9 skulle inrättas för vissa befattningshavare, som redan

nu finnas men för vilka kostnaderna icke bestridas från avlöningsanslagen,

vill statskontoret framhålla, att — för den händelse ett varaktigt behov av

dessa befattningar föreligger — kostnaderna böra belasta avlöningsanslagen.

Enligt statskontorets mening torde emellertid de nya befattningarna böra

benämnas institutionsvaktmästare, vilken tjänstetitel kommit till användning

i personalstaterna för till lönegraden A 9 hänförda tjänstemän avsedda bland

annat för mekanikerarbeten. Givetvis bör även tillses, att en lämplig propor­

tion vinnes mellan ordinarie och icke ordinarie befattningshavare med mekani-

kergöromål. De befattningar, som må komma att nyinrättas, torde i varje fall

till en början böra upptagas på extra-planen.

Allmänna lönenämnden finner, under erinran om den beslutade provisoriska

löneregleringen, tveksamt, huruvida de nya mekanikerbefattningarna böra pla­

ceras i 9 lönegraden. Inberäknat provisoriskt lönetillägg komme under nästa

budgetår den kontanta lönen i 7 löneklassen högre än för närvarande i 9 löne-

klassen. A I-ort komme månadslönen exempelvis att utgöra 453 kronor 50 öre,

vilket ungefär motsvarade en timpenning av 2 kronor 20 öre.

Kartritare (A 7). Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Statskontoret anser, att för kartritning icke bör avses befattningshavare i

högre löneställning än i 4 lönegraden, till en början avlönade såsom extra

tjänstemän. Tjänstetiteln borde lämpligen vara »kartbiträde».

Kanslibiträden (A 7). Kanslern finner ifrågavarande förslag mycket

väl grundat. Kanslern yttrar:

De nuvarande, i lönegraden A 7 placerade tekniska biträdena ha haft till

uppgift, bland annat, att i mån av tid biträda institutionsföreståndaren i hans

administrativa arbete (korrespondens, räkenskaper, medelsförvaltning, vård av

bibliotek m. m.). Kommittén föreslår, att de tekniska och de administrativa

sysslorna skola anförtros åt olika, i A 7 placerade befattningshavare: de nyss

behandlade laboratoriebiträdena och kanslibiträden. Den planerade intensifie­

ringen av den vetenskapliga forskningen gör en dylik uppdelning önskvärd.

Kanslibiträdena skola fungera som sekreterare åt institutionsföreståndarna. De

böra ha någorlunda goda språkkunskaper samt äga färdighet i maskinskriv­

ning och helst även i stenograf. Besitta de dessutom gott omdöme och för­

måga att i viss utsträckning arbeta på egen hand, bör vederbörande professor

kunna få en betydande lättnad i det vid de större institutionerna högst tids­

krävande administrativa arbetet. Såsom kommittén tänkt sig, torde var och en

av de större institutionerna böra förses med ett kanslibiträde, under det att

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

57

i fråga om de mindre två institutioner kunna dela ett biträde, som då lämpligen

bör, åtminstone som regel, tjänstgöra halva dagen på vardera institutionen.

I sistnämnda fall synes man, särskilt då institutionerna i organisatoriskt hän­

seende äro fullt fristående från varandra, böra ta under övervägande att giva

tjänsterna extra ordinarie karaktär. Under vissa förhållanden bör möjligen vid

en institution anställas en extra eller med arvode avlönad befattningshavare

med relativt kort daglig tjänstgöringstid, och med ungefär samma uppgift som

ett kanslibiträde.

Statskontoret yttrar, att i den mån särskilda biträden för kontorsgöromål

visade sig behövliga, dessa syntes böra anställas på extra stat med placering

högst i 4 lönegraden.

Allmänna lönenämnden anför:

I fråga örn förslaget örn inrättande av en kanslibiträdesbefattning å fler­

talet institutioner finner lönenämnden en viss försiktighet påkallad, då kom­

mittén knappast anfört övertygande skäl för att behov föreligger av sådan

personal i den utsträckning, kommittén angivit. I varje fall böra en del av

dessa befattningar inrättas såsom extra ordinarie, likaledes i högst 7 lönegraden.

Härvid böra de ordinarie och extra ordinarie befattningarna icke bindas vid

viss institution, utan bör vid uppkommande ledighet å befattning en om­

placering kunna företagas, liksom fallet är exempelvis med institutionsvakt-

mästarbefattningarna vid tekniska högskolan i Stockholm.

Kanslern framhåller avslutningsvis, att innan nyinrättade tjänster av tek­

nisk karaktär definitivt besättas, provtjänstgöring syntes böra anordnas för de

kandidater, som närmast kunde komma i fråga. Särskilt behövlig syntes en

dylik anordning vara, då fråga vore örn mera kvalificerade befattningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

Därest de planerade åtgärderna till den matematisk-naturvetenskapliga

forskningens fromma skola kunna få avsedd effekt, måste de givetvis på sätt i

ärendet föreslagits även kombineras med inrättandet av ett relativt stort antal

nya befattningar för tekniska och administrativa hjälpkrafter. I nästföljande

avsnitt redogöres närmare för forskningskommitténs detaljförslag i detta av­

seende. Därav framgår, att antalet sådana befattningar föreslås ökat i avse­

värd omfattning. Emellertid är att märka, att flertalet av de befattningshavare,

som sålunda skulle mera fast knytas till vederbörande institutioner, redan

finnas anställda där ehuru avlönade från materielanslag, av enskilda medel

eller på annat mer eller mindre improviserat sätt. Denna omständighet har

gjort ställningstagandet till detaljförslagen relativt enkel, i det att behovet av

befattningarna mestadels kunnat styrkas genom att förhållandena redan fram­

tvingat anställandet av den personal varom är fråga. Prövningen har sålunda

i det stora hela kunnat inskränkas till frågan örn en skälig lönegradsplacering.

Härvid ha vissa riktlinjer tillämpats, för vilka jag i detta sammanhang ämnar

redogöra.

Härvid må först erinras därom, att frågan om institutionsvaktmästares och

därmed jämförliga befattningshavares vid vetenskapliga institutioner löne­

gradsplacering nyligen varit föremål för särskild sakkunnigutredning, den s. k.

Departe­

mentschefen .

58

institutionsvaktmästarutredningen, vars betänkande framlades i september

1943 och föranledde beslut av statsmakterna vid 1945 års riksdag (se 1945

års statsverksproposition, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15 ff.)

Enligt de allmänna riktlinjer, som därvid godtogos, skulle i huvudsak 7, 9 och

10 lönegraderna komma till användning. 7 lönegraden skulle vara normallöne­

grad för institutionsvaktmästare, av vilka fordrades yrkesskicklighet som

mekaniker, elektrisk montör, snickare och dylikt. 9 lönegraden skulle komma

i tillämpning i vissa fall, då vederbörande exempelvis hade att med ledning av

ritningar eller muntliga anvisningar förfärdiga instrument, vilka uppenbarligen

ställde stora anspråk på skicklighet och noggrannhet vid framställandet. 10

lönegraden slutligen skulle reserveras för sådana specialbefattningar med kvali­

ficerade arbetsuppgifter — instrumentmakare eller preparatorer — vilka på

vissa institutioner befunnits eller kunde befinnas erforderliga vid sidan av där

befintlig vaktmästarpersonal.

Befattningarna i 7 lönegraden benämndes i regel institutionsvaktmästare,

befattningarna i 9 lönegraden i regel institutionsvaktmästare eller i vissa fall

preparatorer och tjänsterna i 10 lönegraden slutligen instrumentmakare eller

preparatorer.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit vissa förändringar i

fråga örn de sålunda godtagna riktlinjerna. Sålunda föreslås, att vissa instru-

mentmakarbefattningar inrättas i 14 lönegraden, att befattningar i 11 löne­

graden inrättas under benämningen laboratorietekniker samt nya tjänster i

9 lönegraden, benämnda mekaniker, inrättas. Mot dessa förslag ha från stats­

kontoret och allmänna lönenämndens sida anförts starka betänkligheter. Sist­

nämnda myndighet har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad endast

för den instrumentmakare, som förestår den för de kemiska och fysikalisk­

kemiska institutionerna gemensamma instrumentverkstaden och som föreslås

benämnd förste instrumentmakare. På av lönenämnden anförda skäl ansluter

jag mig till den ståndpunkt nämnden sålunda intagit.

Beträffande de befattningar, som enligt kommittéförslaget skulle placeras i

11 lönegraden har jag vid närmare prövning av omständigheterna i de särskilda

fallen funnit, att i två fall (biokemiska och fysikalisk-kemiska institutionerna

vid universitetet i Uppsala) en placering i 10 lönegraden såsom preparator före­

fallit befogad, medan i ytterligare två fall (fysiska och paleontologiska institu­

tionerna vid samma universitet) befattningarna synas böra placeras i 9 löne­

graden såsom institutionsvaktmästare. I nämnda fall har jag dock icke för

närvarande ansett tillrådligt att befattningshavarna redan nu givas ordinarie

ställning, bland annat emedan ett förnyat ställningstagande till frågan om en

slutlig lönegradsplacering av befattningar av detta slag kan komma att bli

erforderligt, sedan pågående utredning rörande de medicinska institutionernas

behov av teknisk personal avslutats.

I fråga örn de tjänster som föreslagits placerade som mekaniker i 9 löne­

graden har jag, med beaktande av vad allmänna lönenämnden och stats­

Kungl. May.ts proposition nr 273.

59

kontoret anfört, funnit en placering i 7 lönegraden såsom institutionsvakt-

miistare bäst svara mot de i fjol godtagna riktlinjerna för den löneställning,

som bör tillkomma personal av ifrågavarande slag.

Kommittén har i vissa fall förordat en förändring av institutionsvakt-

mästartjänster i lönegraden A 9 till preparatorsbefattningar i lönegraden A 10.

På av lönenämnden anförda skäl har jag icke ansett mig böra tillstyrka en

sådan förändring, vilken skulle strida mot det beslut, som så sent som förra

året fattades av statsmakterna.

I de fall då en vaktmästartjänst ansetts behövlig vid sidan av befintlig

institutionsvaktmästarpersonal, har jag i likhet med kanslern och lönenämn­

den ansett en placering i 5 lönegraden lämplig. Kommittén har i sådana fall

föreslagit placering i 6 lönegraden.

Jag har icke ansett tillräckliga skäl förebragta för en uppflyttning av träd-

gårdsmästarbefattningen vid botaniska trädgården vid Lunds universitet från

16 till 18 lönegraden. Däremot har jag ansett mig kunna tillstyrka, att tjänste-

benämningen för denna befattning jämte motsvarande tjänst vid Uppsala

universitet ändras till akademiträdgårdsmästare.

Benämningen tekniskt biträde synes böra utbytas mot laboratoriebiträde;

ändringen bör givetvis genomföras även för de befattningar av ifrågavarande

slag, som äro placerade vid andra institutioner vid universiteten än de, varom

nu närmast är fråga. Jag är ense med allmänna lönenämnden därom, att

återhållsamhet tills vidare bör iakttagas vid inrättandet av nya ordinarie

befattningar av förevarande slag. I enlighet härmed har jag inskränkt mig till

att föreslå ordinariesättning av vissa redan befintliga extra ordinarie dylika

befattningar medan flertalet nya tjänster föreslås få extra ordinarie ställning.

Benämningen laboratoriebiträde lämpar sig icke för tekniska biträden på de

geografiska institutionerna. Jag förordar i detta fall benämningen kart­

biträden. Vid geografiska institutionen i Lund är ifrågavarande, redan befint­

liga befattningshavare placerad i lönegraden Eo 7, vilken löneställning även

synes lämplig för motsvarande tjänst vid Uppsala universitets geografiska

institution. Den vid Lunds universitet befintliga tjänsten torde böra ordinarie­

sättas.

Det har länge varit ett starkt önskemål från de vetenskapliga universitets­

institutionernas sida att inom vederbörande institution få tillgång till särskilda

biträden för de mångahanda skrivgöromål samt expeditionella och kamerala

in. fl. uppgifter av olika slag, som för närvarande i besvärande grad taga pro­

fessorernas och övriga vetenskapsmäns tid i anspråk. Ivommittén och veder­

börande universitetsmyndigheter fästa också stor vikt vid förslaget, att i regel

varje institution skall utrustas med ett biträde av detta slag. För detta ända­

mål bär föreslagits inrättande av ett icke ringa antal kanslibiträdestjänster i

lönegraden A 7. Jag är för egen del fullt övertygad örn att tillräckligt vägande

motiv föreligga för inrättandet i full omfattning av de föreslagna biträdes-

befattningarna. Det har upplysts att, såvitt gäller de matematisk-naturveten-

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

60

skapliga institutionerna i Uppsala, förhållandena redan framtvingat, att de i

och för sig knappa materielanslagen eller enskilda medel anlitats för anställande

av skriv- och expeditionsbiträden vid icke mindre än 10 av de 16 institutioner,

vilka enligt kommittéförslaget skulle få tillgång till sådan arbetskraft; i tre av

dessa fall äro biträdena gemensamma för två institutioner. När det gäller löne-

stäilningen för denna personal synes emellertid en viss försiktighet påkallad.

Sålunda torde, åtminstone till en början, endast icke-ordinarie anställnings­

form böra komma i fråga. Vidare torde en differentiering av tjänsterna böra

ske såtillvida, att vissa befattningar tills vidare placeras i 4 lönegraden och

de återstående i 7 lönegraden. För egen del förordar jag, att vid Uppsala

universitet 6 och vid Lunds universitet 4 av dessa skriv- och expeditions-

biträdesbefattningar placeras i 7 lönegraden medan återstående 7 befattning­

ar i Uppsala och 4 i Lund placeras i 4 lönegraden. Det torde böra ankomma

på särskild prövning av kanslern att efter erforderlig utredning bestämma vid

vilka institutioner tjänster i 7 lönegraden böra komma i fråga. Jag förut­

sätter, att härvid tages hänsyn till vederbörandes kvalifikationer, längden av

föregående tjänstgöring och dylika omständigheter.

Till frågan örn tjänsteställningen för det föreslagna biträdet vid limnologiska

institutionen i Lund återkommer jag i det följande.

Under nästföljande avsnitt ämnar jag till behandling upptaga forsknings-

kommitténs detaljförslag. Därvid kommer jag att i relativt få fall förorda nya

ordinarie tjänster och eljest extra ordinarie anställningsform. I likhet med

kanslern vill jag emellertid framhålla, att det i många fall torde komma att

befinnas lämpligt att, vare sig befattningen upptagits som ordinarie eller extra

ordinarie, till en början anställa vederbörande såsom extra tjänsteman,

exempelvis för att bereda tillfälle till provtjänstgöring. För att möjliggöra detta

torde det vara lämpligt att vederbörande icke-ordinarieposter tills vidare få

beteckningen förslagsvis, varvid det bör ankomma på Kungl. Maj:t att med­

giva att posten må överskridas.

E. Forskningskommitténs detaljförslag i fråga om personal­

organisationen.

Uppsala universitet.

Astronomiska institutionen.

Uppsala universitets astronomiska observatorium har nyligen som donation

erhållit fil. dr Nils Tamms privatobservatorium på egendomen Kvistaberg,

belägen i Bro och Lossa kommun av Uppsala län. I donationen äro inbegripna

egendomarna Hammartorp och Kvistaberg, omfattande en areal av 84 hektar,

samt aktier och obligationer till ett värde av cirka 300 000 kronor. Donatio­

nens ändamål är att göra det möjligt för Uppsala observatorium att på Kvista­

berg inrätta och driva ett filialobservatorium. Hela det donerade kapitalet får

användas till filialobservatoriets inrättande och den eventuella återstoden till

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

61

Kungl. Majlis proposition nr 273.

dess drift. Donationen skall under namn av »Nils Tamms donationsfond för

astronomisk forskning» förvaltas av Uppsala universitet.

Innehavare av professuren i astronomi är professorn K. G. Malmquist.

Kommittén anför:

Den nya observatorsbefattningen avses för observatoriet i Kvistaberg

och bör tills vidare vara personlig för docenten Åke Wallenquist. Då det

är meningen att förlägga observationsarbetets tyngdpunkt till Kvistaberg

i samband med anskaffandet av ett större instrument och utflyttningen

av något av de redan förefintliga instrumenten, är det nödvändigt att utöka

den ordinarie personalen med en observator. Den ene av observatörerna skulle

fortfarande vara stationerad i Uppsala och som nu leda observationsövningarna

för lägre betyg samt biträda prefekten vid ledningen av observationsarbetena

av vetenskaplig karaktär för licentiatexamen och doktorsgrad. Den andre

observatorn skulle vara skyldig att bo på Kvistaberg och utöva den dagliga

tillsynen över filialobservatoriet samt biträda prefekten vid ledningen av det

vetenskapliga observationsarbetet därstädes. Den nya vaktmästarbefattningen

är likaså avsedd för Kvistaberg och bör betalas med statsmedel endast i den

mån den tammska donationens avkastning icke räcker för detta ändamål. Ett

räknebiträde torde få anses som ett minimum på en astronomisk institution

(Lunds astronomiska institution har sedan gammalt tre).

Kanslern tillstyrker för nästa budgetår inrättande av följande nya befatt­

ningar: 1 andre assistent, 1 kanslibiträde (A 7) och 1 räknebiträde (A 4).

Kanslern anmärker, att sedan ett nytt större spegelteleskop anskaffats för

observatoriet i Kvistaberg, bomme observatoriearbetets tyngdpunkt att för­

läggas dit. Då denna situation inträtt, behövde ytterligare ett par befattnings­

havare anställas.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen beklagar kanslerns förslag, att

den nya assistentbefattningen skulle bli endast andre assistent. Ilan borde

enligt sektionens mening vara jämställd med den redan befintlige förste

assistenten. I likhet med kanslern förutsätter sektionen, att personalen ökas, när

Kvistabergs observatorium kommit igång.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening under­

stryker kommitténs påpekande, att ett räknebiträde är ett minimum för en

astronomisk institution. De senaste åren hade observatoriet haft en arkiv- 1

1 Tomrummet i denna kolumn avses här liksom i det följande att utvisa, att kommittén i

fråga om vidstående personal icke ifrågasätter någon förändring.

1 observator

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 inst .vaktmästare A 7

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

2 observatörer

2 förste assistenter

1 vaktmästare Eo 6

1 kanslibiträde A 7

1 räknebiträde A 4

Departe­

mentschefen.

arbetare, erhållen genom arbetsmarknadskommissionen, som räknebiträde, men

denne hunne ej tillnärmelsevis med de uppgifter, han erhölle, utan även enklare

räknearbeten måste i stor utsträckning utföras av den vetenskapliga personalen.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till frågan om

anställande av personal för det till universitetet donerade astronomiska

observatoriet i Kvistaberg. Däremot tillstyrker jag i likhet med kanslern att

ytterligare en assistentbefattning inrättas och förordar att denna får karak­

tären av tjänst som andre assistent, d. v. s. förenas med arvode å 6 000

kronor. Vidare tillstyrker jag, att medel anvisas för anställande av ett räkne­

biträde och ett biträde för skriv- och expeditionshjälp; båda synas tillsvidare

böra givas icke-ordinarie anställning.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Institutionen för fysiologisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt fysiologi och anatomi. Professurens innehavare:

professorn E. Melin.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

1 förste assistent

2 förste amanuenser

3 förste amanuenser

1 hist. vaktmästare A 7

1 tekn. biträde A 7

2 laboratoriebiträden A 7

1 maskinist A 8

1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför: Behovet av en biträdande lärare för bestridande av kurs­

undervisning är mycket stort, bland annat beroende på att botaniken om­

spänner ett mycket stort område med ett stort antal särpräglade specialgrenar.

Kommittén vill framhålla, att de möjligheter den nya institutionsbyggnaden

erbjuder, icke kunna i nöjaktig utsträckning utnyttjas, så länge personalstaben

är så knappt tilltagen som nu. Den personalstat, som kommittén föreslår, torde

representera ett nödvändigt minimum.

Kanslern tillstyrker den begärda personalökningen utom i vad angår den

nye förste amanuensen och maskinisten. Matematisk-naturvetenskapliga sek­

tionen framhåller med anledning härav, att den stora och nya institutionens

maskiner redan börja visa tecken på skada på grund av att de ej kunna erhålla

tillräcklig och kompetent skötsel. En maskinist brukade även vara till nytta

såsom mekaniker; här vore en kombinerad maskinist- och mekanikerbefattning

lämplig.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening gör

gällande, att den av kommittén föreslagna tekniska personalen är alldeles för

knappt tilltagen.

63

Avdelningen yttrar:

Den föreslagna ökningen av den tekniska personalen motsvarar (med

undantag för maskinisten) icke ens den nuvarande med tillfälliga anslag

avlönade personalen. Nuvarande tekniska biträdet assisterar vid professorns

forskningsarbete och motsvarar till kompetens (filosofie licentiat) och tjänst­

göring helt den föreslagna forskningsassistenten. I realiteten innebär för­

slaget alltså endast en ökning med 2 laboratoriebiträden. Kommittén föreslår

visserligen 5 000 kronor årligen för extra och tillfällig personal (under materiel-

anslaget) men kostnaderna för den redan nu (år 1945) anställda extra persona­

len uppgå till cirka 20 000 kronor. Fem av dessa hjälpkrafter äro lettiska

akademiker, anställda genom arbetsmarknadskommissionen. Dessa ha blivit en

oumbärlig tillgång för de pågående forskningsarbetena. 3—4 laboratorie- och

1 vaktmästarbiträde ha under år 1945 avlönats på privat väg för bedrivande

av särskilda forskningsarbeten över penicillin och andra antibiotiska sub­

stanser, vilka dock falla inom ramen för institutionens ordinarie arbets­

program.

Av det sagda framgår, att den föreslagna personalstaten med hänsyn till

de tekniska hjälpkrafterna ligger avsevärt under det minimum som erfordras

för den nuvarande forskningen. Antalet laboratoriebiträden borde därför ökas

till minst tre och anslagsmedlen till extra och tillfällig personal ökas från

5 000 till 10 000 kronor. I annat fall torde från början uppstå svårigheter

att utnyttja den nya institutionens resurser, när den föreslagna kompletteringen

av dess instrument- och apparatuppsättning verkställts.

Institutionen för fysiologisk botanik är inrymd i en modern nybyggnad,

som nyligen blivit uppförd men till följd av krigsutbrottet ännu inte fullt

utrustats med erforderlig personal och instrumentuppsättning. I fråga

om personalen skiljer sig kanslerns förslag från forskningskommitténs däri­

genom, att kanslern icke tillstyrkt anställande av en maskinist och ytter­

ligare en förste amanuens. I fråga om den förra befattningen synes av matema-

tisk-naturvetenskapliga sektionens yttrande framgå, att den icke gärna kan

undvaras. Jag är därför beredd att tillstyrka, att en maskinisttjänst inrättas,

tills vidare placerad i lönegraden Eo 8. Befattningens innehavare bör åläggas

skyldighet att i den mån arbetsuppgifterna som maskinist det medger även

fullgöra andra å institutionen förekommande arbetsuppgifter, såsom meka­

niska arbeten m. m. I övrigt ansluter jag mig till kanslerns förslag, dock att

det nya laboratoriebiträdet torde böra tills vidare placeras i Eo 7.1 fråga örn

biträdet för skriv- och expeditionsgöromål hänvisar jag till vad jag i det

föregående anfört.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Institutionen för systematisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt systematik och morfologi. Professurens inne­

havare: professorn J. A. Nannfeldt.

Departe­

mentschefen.

64

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Nuvarande personal:

1 museiassistent A 21

1 museiassistent A 171

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 trädgårdsmästare A 18

2 trädgårdsmästare A 9

2 trädgårdsförmän A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

Kommittén anför:

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter

2 förste amanuenser

1 akademiträdgårdsmästare A 18

1 laboratoriebiträde A 7

1 kanslibiträde A 7

Beträffande motivering för den föreslagna omvandlingen av en musei-

assistentbefattning till laboratorstjänst hänvisas till motsvarande institu­

tion vid Lunds universitet.

Den nuvarande förste assistenten avses speciellt för trädgården. Den andre

avses vara forskningsassistent. Föreståndaren för institutionen, professorn J. A.

Nannfeldt, har mycket starkt framhållit behovet av att det bland den vid

botaniska trädgården fast anställda personalen finnes en vetenskapligt ut­

bildad botanist. Denne tjänstemans uppgift avses vara att vidmakthålla och

förkovra trädgårdens vetenskapliga standard, att sörja för bestämningar och

etikettering av det botaniska växtmaterialet, att sörja för erforderliga nyan­

skaffningar av för vetenskapligt ändamål erforderligt material, att sörja för

vården av sådant och att överhuvudtaget biträda vid trädgårdens skötsel

i alla sådana avseenden, där botaniska och ej blott hortikulturella kunskaper

äro av nöden. Professor Nannfeldt har uttalat ett önskemål att befattningen

i fråga måste ges samma lönegradsplacering som museiassistent. Kommittén

förordar, att befattningen, eftersom den så sent som år 1945 inrättats som

l:e assistenttjänst, tills vidare får behålla denna karaktär.

Att ämnet systematisk botanik är i behov av två amanuenser synes kom­

mittén uppenbart med hänsyn till att den ena avses för trädgårdens behov.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen yttrar:

Den föreslagna ombildningen av de ordinarie museiassistenttjänsterna vid de

botaniska museerna i Uppsala och Lund till tjänster av laboratorsklass innebär

ur såväl forskningens som undervisningens synpunkt en högst påtaglig för­

bättring. Det måste dock framhållas, att tjänsternas tyngdpunkt allt fort­

farande måste ligga på forskning och museala göromål, varför den undervis­

ning, som ålägges innehavaren, ej får göras alltför betungande. Det bör vidare

medgivas honom att i största utsträckning fullgöra undervisningen i form av

ledandet av exkursioner, icke minst under sommarferierna. Saknaden av en

dylik floristisk undervisning har nämligen gjort sig i särskilt hög grad känn­

bar. Med hänsyn till tjänsternas karaktär synes titeln laborator vara föga

adekvat; däremot synes den av museiassistenterna själva föreslagna titeln

intendent vara lämplig, kanske dock hellre i formen museiintendent.

Personlig för fil. hedersdoktorn S. Lundell.

65

De sakkunniga ha uppenbarligen icke ansett en översyn av den personliga

museiassistenttjänsten (i lönegrad A 17) för filosofie doktor Seth Lundell falla

inom ramen för deras direktiv. De sakkunniga lia emellertid i sitt betänkande

på flera ställen framhållit vikten av att personliga tjänster inrättas för tillvara­

tagandet av särskilt framstående vetenskapliga begåvningar. I sådant samman­

hang synas också redan inrättade dylika tjänsters löneställning böra tagas

under övervägande. När ifrågavarande tjänst genom beslut av 1943 års riks­

dag inrättades, placerades den 4 lönegrader lägre än de ordinarie musei-

assistenttjänsterna. Med hänsyn till innehavarens utomordentliga kvalifika­

tioner, betygade icke minst genom en så sällsynt åtgärd som inrättandet av

en personlig befattning, kan det icke vara skäligt att tjänsten i lönehänseende

är lägre placerad än de ordinarie museiassistenttjänsterna, vilka för natur­

historiska riksmuseets vidkommande uppflyttades till A 23 genom beslut av

1945 års riksdag och vilka för universitetens vidkommande av de sakkunniga

föreslås uppflyttade till samma lönegrad. Sektionen hemställer sålunda om

uppflyttning av även den personliga museiassistenttjänsten till samma löne­

grad, särskilt som tjänsten i fråga om arbetets art i intet avseende står tillbaka

för någon ordinarie museiassistenttjänst.

Kanslern tillstyrker icke förändringen av museiassistenttjänsten i A 21 till

laboratorstjänst men förordar i stället, såsom förut omnämnts, att tjänsten

uppflyttas till A 23. I övrigt har kanslern godtagit forskningskommitténs

förslag.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening före­

slår, att utöver kommittéförslaget ytterligare två amanuenstjänster inrättas

vid ifrågavarande institution.

Jag biträder för egen del kanslerns förslag med den ändringen, att laborato-

riebiträdet tills vidare synes böra placeras i icke-ordinarie ställning samt att

spörsmålet om det föreslagna kanslibiträdets löneställning bör bli beroende av

den särskilda prövning, jag i det föregående förutsatt skola äga rum. Jag kan

således icke för närvarande godtaga förslaget om förändring av museiassistent-

befattningen till en laboratorstjänst. Icke heller anser jag mig kunna biträda

matematisk-naturvetenskapliga sektionens hemställan om uppflyttning av den

för filosofie hedersdoktorn S. Lundell inrättade personliga befattningen till

23 lönegraden.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Fysiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: fysik. Professurens innehavare: professorn A. E. Lindh.

Förutom en ny professur, beträffande vilken hänvisas till det föregående,

föreslår kommittén följande ändringar i förhållande till nuvarande personal­

organisation:

Departe­

mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 19t6. 1 sami. Nr 273.

5

66

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

Nuvarande personal:

Föreslagen ändring:

1 laborator

1 förste assistent

3 förste amanuenser

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

4 förste amanuenser

1 instrumentmakare A 10

anslag till »mekaniska arbeten»

1 laboratorietekniker All

1 instrumentmakare A 14

2 mekaniker Eo 9

(7 200 kronor)

1 maskinist A 8

1 institutionsvaktm. A 7

2 laboratoriebiträden A 7

1 kanslibiträde A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Den biträdande läraren är avsedd särskilt för den propedeutiska undervis­

ningen och övningarna i fysikalisk problemräkning. Det är ett känt faktum,

att övergången från skol- till universitetsstudier erbjuder särskilda svårigheter i

ämnena matematik och fysik. Det är därför av synnerlig vikt, att introduk­

tionen till högre studier i dessa ämnen förmedlas av en person med särskild

fallenhet och intresse för just denna uppgift. Befattningen föreslogs på sin

tid av 1933 års universitetsberedning. Den föreslagna verkstadspersonalen

representerar enligt kommitténs uppfattning ett minimum för en fysisk univer­

sitetsinstitution. Det nu utgående anslaget till mekaniska arbeten är avsett

att indragas, då de föreslagna befattningarna inrättats. Det behov av arbets­

kraft, som ytterligare finnes, tillgodoses genom anslaget till extra och tillfällig

personal.

Utom verkstadspersonalen föreslås en laboratorietekniker. Denna nya be-

fattningsform är skapad för att täcka det behov av högkvalificerad teknisk

hjälp, varav särskilt en fysisk institution är i så hög grad beroende.

En av tjänsterna som förste assistent, förste amanuens och laboratorie­

biträde betingas av den föreslagna nya professuren.

Kanslern, som på sätt av det föregående framgår endast ifrågasatt princip­

beslut om inrättande av en ny professur, tillstyrker bifall till kommitténs för­

slag, utom beträffande de av den nya professuren betingade tjänsterna.

Kanslern framhåller dock, att ytterligare personalökning erfordras, då fysik­

professuren dubblerats.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening finner

den föreslagna personalökningen i hög grad nödvändig men framhåller sam­

tidigt, att personalförstärkningen till stor del vore skenbar. Två mekaniker och

ett kanslibiträde vore sålunda anställda sedan lång tid tillbaka, fast avlönade

från anslaget till mekaniska arbeten, kompletterat med materielanslaget.

Vidare anföres, att den föreslagna biträdande läraren icke komme att lätta

arbetsbördan för laboratorn, vilken med biträde av två amanuenser meddelade

67

större delen av fysikundervisningen på lågstadiet. Laboratorns arbetskraft

toges därför helt i anspråk för det s. k. kurslaboratoriets räkning, vilket syntes

innebära en oförsvarlig misshushållning med en professorskompetent forskares

arbetskraft. Föreningen hemställer om följande befattningar vid kurslabora­

toriet, nämligen 2 förste amanuenser, 1 laboratoriebiträde och 1 kanslibiträde.

I det föregående har jag förordat, att en ny professor i fysik skall inrättas

redan från och med nästa budgetår. Med hänsyn till att tillsättningsförfaran-

det tar relativt lång tid i anspråk torde den personal, som erfordras för biträde

åt den blivande professorn, icke behöva tillsättas förrän från och med budget­

året 1947/48. Vad beträffar kommitténs förslag i övrigt har jag icke funnit

anledning till erinran mot den föreslagna personalstabens storlek. Av vad jag

i det föregående anfört följer dock, att jag icke för närvarande kan till alla

delar ansluta mig till de föreslagna lönegradsplaceringarna för den tekniska

personalen. Jag ifrågasätter således icke nu någon ändring av instrument-

makarens lönegradsplacering. De till placering i lönegraden Eo 9 föreslagna

mekanikerna böra enligt min mening placeras i lönegraden A 7 såsom institu-

tionsvaktmästare; samtidigt bör anslagsbeloppet å 7 200 kronor till »meka­

niska arbeten» indragas. Den föreslagna tjänsten som laboratorietekniker i

lönegraden

All

torde tills vidare böra placeras i lönegraden Eo 9 såsom in-

stitutionsvaktmästare. Även det nya laboratoriebiträdet och biträdet för

skriv- och expeditionsgöromål torde tills vidare böra givas extra ordinarie

anställning.

Jag tillstyrker således, att vid ifrågavarande institution från och med nästa

budgetår följande befattningar nyinrättas:

1 biträdande lärare .................................................... arvode 8 600 kronor

1 institutionsvaktmästare .......................................... Eo 9

2 institutionsvaktmästare ............................................ A 7

1 laboratoriebiträde .................................................. Eo 7

1 skriv- och expeditionsbiträde................................. Eo

4 eller Eo 7

Geografiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geografi. Professurens innehavare: professorn F. Hjulström.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsjinslag:

1 biträdande lärare

1 förste assistent

1 förste amanuens

2 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare A 7

1 kartritare A 7

1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför: Arbetsbelastningen är för närvarande för stor för institu­

tionens ende ordinarie amanuens, trots att två extra ordinarie amanuenser,

avlönade med fri bostad, funnits på institutionen — dessa försvinna nu,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 2113.

Departe­

mentschefen.

Departe­

mentschefen.

emedan deras rum tagits i anspråk som forskarrum. Institutionen mäste därför

få en ny ordinarie amanuens.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening vits­

ordar, att den förordade personalökningen är berättigad. Antalet studerande

hade under de senaste åren ökat mycket starkt, både på hög- och lågstadiet.

Man skulle därför kunna ifrågasätta inrättandet av ytterligare en förste

assistentbefattning. Kartritningshjälp hörde till de oundgängligaste behoven.

Med hänsyn till institutionens omfattande och ständigt ökande bibliotek och

kartsamling skulle ytterligare en förste amanuens vara väl motiverad.

Mot kommitténs förslag har jag icke funnit anledning till annan erinran än

att de till placering i A 7 föreslagna befattningarna tills vidare torde böra

givas extra ordinarie anställning samt att frågan, huruvida skriv- och expedi-

tionsbiträdet bör placeras såsom kansli- eller kontorsbiträde, bör bli föremål för

prövning i särskild ordning i enlighet med vad jag tidigare förordat. Befatt­

ningen som kartritare synes böra benämnas kartbiträde.

68

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Geologisk-mineralogiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Professurens inne

havare: professorn E. Norin.

Nuvarande personal:

1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare A 9

Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 laboratoriebiträde A 7

1 preparator A 10

1 vaktmästare A 6

1 kanslibiträde A 7

Kommittén framhåller, att en mineralogisk institution borde vara utrustad

med en preparator. När sådan funnes, syntes behovet av vaktmästarhjälp

kunna tillgodoses genom en befattning i lönegraden A 6.

Kommittén föreslår vidare, att kvartärgeologien utbrytes till en

särskild avdelning av institutionen med följande personal:

1 laborator

1 förste amanuens

1 laboratoriebiträde (A 7)

Till stöd härför anföres:

En förbättrad ställning åt kvartärgeologien vid Uppsala universitet har

sedan åtskilliga år regelbundet upptagits såsom ett av de viktigaste önske­

målen i universitetets riksdagspetita. Såsom motivering härför åberopar kom­

mittén en skrivelse av professor E. Norin, vari följande anföres.

69

Jag önskar understryka nödvändigheten av inrättandet av en fast, ordinarie

lärarbefathiing i kvartärgeologi. Den mellanställning kvartärgeologien intager

i förhållande till å ena sidan den historiska geologien och paleontologien, å

andra sidan den fysiskt-kemiskt betonade geologien, fordrar en speciallärare

för att en allsidig, högkvalificerad undervisning och handledning skall kunna

meddelas. En uppdelning av ämnet på de båda nuvarande geologiprofessorerna

är givetvis till stor nackdel för kvartärgeologiens studium. En rationell under­

visning vid statsuniversiteten i det synnerligen omfattande ämnet kvartär

geologi är ett ofrånkomligt krav, som måste uppfyllas icke minst med anled­

ning av industriens och det allmännas ständigt ökade behov av vetenskap­

ligt skolade kvartärgeologer. Därtill komma de ärorika traditioner vårt land

på detta område har att uppehålla.

Kommittén har dessutom från docenten N. G. Hörner erhållit uppgifter

beträffande kvartärgeologiens nuvarande ställning vid universitetet. Hörner

yttrar bland annat:

Den kvartärgeologiska undervisningen vid universitetet möjliggöres för när­

varande genom ur fonden för inbesparade docentstipendier för en termin i

sänder anvisade anslag.

År 1945 uppgick exempelvis det sammanlagda beloppet till 3 000 kronor

med minimifordran 40 föreläsningar (20 per termin).

Anslagens knapphet har i hög grad beskurit möjligheten till vetenskapligt

arbete.

Kvartärgeologien behandlar den senaste, yngsta perioden i jordens långa och

komplicerade utveckling, den period som ligger oss närmast och varifrån

naturens egna dokument finnas bevarade på ett sätt som möjliggör säkrare

studium och rekonstruktion av många viktiga grenar av det geologiska

skeendet än vad som är möjligt för någon annan epok. Kvartären visar oss

också några av naturens egna stora laboratorieexperiment, som kasta ljus

över andra centrala delar av geologien (exempel: jordskorpans reaktion mot

väldiga belastningsförändringar); kvartären är i många avseenden ett verkligt

geologiens nyckelområde.

Den kvartärgeologiska utvecklingen har i hög grad präglat den miljö i vilken

vi leva och kvartära bildningar spela en utomordentligt viktig roll för vårt

näringsliv. Våra för jordbruk, skogsbruk, vattenhushållning etc. bestämmande

lösa jordlager äro alla kvartära bildningar. Jämför också de kvartära avlag­

ringarnas betydelse för tekniken: järnvägs- och vägväsen, markstabilitet för

byggnadsverk av de mest skilda slag etc.

Kvartärgeologien har vital anknytning till ett flertal andra ämnen. Nivå-

och klimatförändringar lia i mångt och mycket varit bestämmande för växt-

och djurvärldens invandring och nuvarande fördelning, för den arkeologiska ut­

vecklingen, för bebyggelsens lokalisering genom tiderna.

Den i stor utsträckning på bestämda och ofta närliggande praktiska resultat

inriktade, mycket viktiga forskning inom kvartärgeologi och därmed samman­

hängande gebit som bedrives av ett flertal statliga och enskilda institutioner,

minskar ingalunda behovet av en av omedelbara tillämpningar mera obunden

grundforskning inom ämnet vid universitetet — tvärtom framhäver ämnets

utomordentligt stora praktiska och ekonomiska betydelse vikten av sådan

friare forskning på längre sikt.

Det omfattande och viktiga ämnet kvartärgeologi faller i väsentlig grad

utanför den indelning efter vilken geologien är representerad vid universitetet.

Den ena av de båda geologiprofessurerna har huvudvikten lagd vid petrografi

Kungl. Martts proposition nr 273.

70

och mineralogi, den andra vid historisk geologi, särskilt med biologisk oriente­

ring och alltsedan professurens tillkomst övervägande inriktad på prekvartära

formationer och deras biota, särskilt djurvärld. Båda dessa av professurer

företrädda ämnesgrenar eller grupper av ämnesgrenar äro av fundamental

betydelse och av sådan omfattning att de mer än väl helt och fullt kräva sin

man. Några avprutningar därvidlag äro knappast tänkbara. Skulle någon av

dessa båda professorer känna sig förpliktad att undervisa, handleda och

examinera i kvartärgeologi i en utsträckning någorlunda motsvarande detta

ämnes omfattning och betydelse, måste detta i de flesta fall ° medföra en

mycket betänklig splittring. Sedan professor A..G. Högboms avgång för 22 år

sedan har heller icke någon geologiprofessor i Uppsala meddelat undervis­

ning i kvartärgeologi.

Kvartärgeologi måste givetvis ingå i geologiutbildningen. Från statliga verk

och myndigheter, ävensom från stora icke-statliga företag av olika slag, efter­

frågas gång på gång yngre geologer med god utbildning i kvartar. Geologien

är så rikt differentierad och starkt specialiserad, att en kvartiirgeologisk utred­

ning i de flesta fall kräver en specialist, liksom andra geologiska branscher

kräva sina

Kommittén anser att åtgärder nu böra vidtagas för att giva en förbättrad

ställning åt kvartärgeologien vid Uppsala universitet, i all synnerhet som

detta uppenbarligen vore en angelägenhet, som rörde flera ämnen inom sek­

tionen. Ämnet borde sålunda ges en särskild representation genom en labora-

torsbefattning. Alternativet biträdande lärare torde ej motsvara behovet, då

vederbörande ej endast skulle ombesörja undervisning utan även självstän­

digt företräda forskningen i ämnet. Kvartärgeologien borde bilda en särskild

avdelning inom geologisk-mineralogiska institutionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

Kanslern biträder icke för närvarande förslaget örn inrättande av en labora-

torsbefattning i kvartärgeologi; däremot tillstyrker kanslern, att en biträdande

lärare för undervisning i kvartärgeologi anställes å paleontologiska institutionen,

dit ämnet närmast hörde. Om det med hänsyn till utrymmes- eller andra

förhållanden kunde anses lämpligare att bereda lokal för denna vetenskaps­

gren inom den geologisk-mineralogiska institutionen, syntes hinder ej böra

möta mot en dylik anordning. Den biträdande läraren borde erhålla biträde ax­

en förste amanuens; kanslern biträder således ej förslaget örn inrättande av en

befattning som laboratoriebiträde åt denne. Kanslern tillstyrker däremot i

övrigt kommittéförslaget med allenast den ändringen att den nya vaktmästar-

befattningen föreslås placerad i A 5 i stället för i A 6.

Med anledning av kanslerns ståndpunktstagande till frågan om inrättande

av en befattning som laborator i kvartärgeologi, åberopar matematislc-natur-

vetenskapliga sektionen ett yttrande av chefen för Sveriges geologiska under­

sökning, vari anföres bland annat följande.

Akademisk undervisning i kvartärgeologi måste tillmätas en utomordent­

lig vikt då det gäller att säkra tillgången på forskare för vetenskapliga studier

i praktiska syften över våra lösa jordarters geologi. Flera statsinstitutioner

71

ha på senaste tiden förgäves eftersökt vetenskapligt välkvalificerade och

praktiskt inriktade kvartärgeologer, eller som de även benämnas, jordarts-

geologer. Jordartsgeologers arbeten innebära insatser av stort ekonomiskt

värde för lantbruk och skogsbruk, för väg- och vattenbyggnadstekniska

frågor samt för sådana som röra vattenförsörjningsproblem. Framför allt inom

väg- och vattenbyggnadstekniken samt i samband med de hydrogeologiska

frågor, som aktualiseras av växande bebyggelse, torde möjligheter för värde­

fulla insatser vara i stigande. Även må erinras om att tekniskt användbara

jordarter av olika slag alltmera kräva geologiska undersökningar, exempelvis

för användning inom silikatkemien. Den nationalekonomiska betydelsen av

jordartsgeologernas insatser torde vara jämförlig med malmgeologernas.

Sektionen framhåller vidare, att kunskap i kvartärgeologi vore nödvändig

för många andra vetenskapsgrenar, såsom botanik och växtbiologi, zoologi och

arkeologi, vilket lett till, att docenten Hörners föreläsningar i regel bevistats

av ett större antal åhörare än föreläsningarna i de andra grenarna av geologien.

Sveriges docentjörbund har förklarat sig anse det vara av yttersta vikt, att

åtminstone en tjänst i laboratorsklass inrättas i ifrågavarande ämne, som

egentligen borde representeras av en professur.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening upp­

lyser, att vaktmästar- och kanslibiträdestjänsterna redan finnas å institu­

tionen, ehuru bekostade av materielanslaget. Föreningen anser önskvärt, att

den av kommittén förordade personalstaten kompletteras med ytterligare

en förste assistent samt en laboratorietekniker.

Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

Den geologisk-mineralogiska institutionen torde i enlighet med kommitténs

förslag böra utrustas med en förste assistent, ett laboratoriebiträde, tills vidare

i lönegraden Eo 7, samt en vaktmästare och ett biträde för skriv- och expedi-

tionsgöromål. I enlighet med kanslerns förslag torde vaktmästaren böra

placeras i lönegraden A 5. Beträffande skriv- och expeditionsbiträdets löne-

ställning hänvisar jag till det föregående. Den föreslagna förändringen av den

nuvarande institutionsvaktmästartjänsten anser jag mig icke nu kunna

biträda.

Jag har funnit övertygande skäl förebragta för inrättande av en ordinarie

laboratorsbefattning i kvartärgeologi och tillstyrker därför kommittéförslaget i

detta hänseende. I likhet med kanslern förordar jag vidare, att denne till sitt

förfogande får en förste amanuens. I enlighet med kommitténs förslag anser

jag även rimligt att en teknisk hjälpkraft anställes såsom biträde åt den

blivande laboratorn och tillstyrker för detta ändamål inrättande av en tjänst

som laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7.

Paleontologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi, särskilt historisk geologi. Professurens innehavare: pro­

fessorn G. Säve-Söderbergh.

Departe­

mentschefen.

72

Departe­

mentschefen.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

2 förste assistenter

1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare A 9

1 vaktmästare A 6

1 laboratorietekniker A 11

,

1 laboratoriebiträde A 7

1 kanslibiträde A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

I detta ämne måste en viss hjälp till undervisningen anses vara ett skäligt

krav, ehuru kommittén icke ansett sig böra förorda någon befattning som

biträdande lärare utan stannat vid att föreslå en undervisningsassistent. Insti-

tutionsvaktmästaren i A 9 har utfört i stort sett en preparators arbete och är

fullt sysselsatt med detta. För de egentliga vaktmästarsysslorna behövs där­

för en vaktmästare i lönegrad A 6. På institutionen finnes anställd en tecknare,

som avlönas med tillfälligt anskaffade medel. Han måste emellertid ges en

fast ställning inom institutionen, för vilken hans tjänster äro synnerligen

värdefulla, speciellt då han även är skicklig fotograf. Kommittén föreslår,

att för detta ändamål en tjänst som laboratorietekniker i A 11 inrättas.

Kanslern tillstyrker inrättande av de föreslagna tjänsterna utom den ena

assistenttjänsten och vaktmästarbefattningen.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen anför med anledning härav, att

det på grund av det myckna museala arbetet samt undervisningens personal­

krävande karaktär vore beklagligt, om ej två assistenter erhölles.

I likhet med kanslern anser jag, att tills vidare endast en förste assistent

torde böra anställas å institutionen. Bristen på teknisk personal är givetvis

för en institution av förevarande slag synnerligen kännbar. I anslutning till

kommittéförslaget tillstyrker jag därför, att vid institutionen inrättas en ny

institutionsvaktmästartjänst och en laboratoriebiträdestjänst, tills vidare pla­

cerade i lönegraden Eo 9 respektive Eo 7. För skriv- och expeditionsgöromål

torde ett särskilt biträde erfordras; beträffande dettas löneställning hänvisar jag

till vad jag förut anfört. Däremot anser jag mig i likhet med kanslern icke böra

för närvarande ifrågasätta inrättande av en särskild vaktmästarbefattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr %73.

Institutet för högspänningsforskning med åskledarkontrollanstalten.

Institutet för högspänningsforskning med åskledarkontrollanstalten avvi­

ker till sin karaktär avsevärt från övriga universitetsinstitutioner, då det är

ett rent forskningsinstitut med stark inriktning på vissa för det praktiska livet

viktiga arbetsuppgifter, särskilt beträffande åskskydd för såväl människor som

byggnader, maskiner, elektriska anläggningar m. m. Institutet har till sitt

ekonomiska stöd den av ingenjören B. John F. Andersson och hans maka 1918

givna donationsfonden för åskforskning och därmed sammanhängande prak­

tiskt betonade arbetsuppgifter.

73

Fonden uppgick den 1 juli 1945 till ett belopp av 948 037 kronor med en

årlig ränteavkastning av 33 345 kronor.

Fondens avkastning är bunden på sådant sätt att Uppsala universitet vid

institutets tillblivelse erhöll ett räntefritt lån på 425 000 kronor för uppbygg­

nad av institutet. När fondens belopp uppnått en sådan storlek, att det ränte-

fria lånet kunde återbetalas och samtidigt den återstående fondens avkast­

ning vore så hög, att den räckte till att täcka institutets driftkostnader, skulle

återbetalning av det räntefria lånet ske.

Chef för institutet är innehavaren av »B. John F. och Svea Anderssons

professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar».

Denna befattning bekostas helt av statsmedel och staten lämnar även ett

årligt anslag till materiel och drift. Professurens nuvarande innehavare är

professorn H. Norinder.

Forskning skommitténs förslag framgår av följande sammanställning:

Nuvarande personal:

Föreslagen ändring:

—

1 instrumentmakare A 14

1 mekaniker Eo 9

Kommittén anför: Hittills har institutionen ej haft någon personal på stat,

utan nödiga hjälpkrafter ha helt avlönats ur det årliga drifts- och materiel-

anslaget. Kommittén föreslår nu en ändring härutinnan, såtillvida att en

instrumentmakare och en mekaniker i respektive A 14 och Eo 9 placeras

å stat.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag.

Jag förordar, under hänvisning till vad jag anfört i det föregående, att

ifrågavarande två tjänster placeras, den ena i lönegraden A 10 såsom instru­

mentmakare och den andra i lönegraden A 7 såsom institutionsvaktmästare.

Biokemiska institutionen.

Professuren i biokemi vid Uppsala universitet inrättades från den 1 juni

1938 på grundval av en donation till universitetet av makarna Karin och

Herbert Jacobsson. I universitetskanslerns resolution av den 7 oktober 1938

bestämdes i enlighet med i donationsbrevet uttalat önskemål, att professurens

innehavare skall ägna sig åt »forskning och undervisning beträffande de för

livsprocesserna grundläggande kemiska och fysikaliska lagbundenheterna».

Fonden, som den 30 juni 1944 uppgick till 523 845 kronor 1 öre, lämnar en av­

kastning, som hittills tagits i anspråk uteslutande för att bestrida lön och

pensionsavgifter för professurens innehavare. Överskottsmedlen ha sålunda tills

vidare fått innestå för att säkra själva professurens bestånd mot penning­

värdesförsämring, räntefall och dylikt. — Donationen innefattade inga sär­

skilda medel för forskningens bedrivande eller för institutionsbygge. Forsk­

ningsarbetet har hittills finansierats genom tillfälliga bidrag från enskilda

fonder, och lokalfrågan har provisoriskt lösts genom att professor Svedberg

upplåtit vissa utrymmen i fysikalisk-kemiska institutionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Departe­

mentschefen.

74

Kommittén föreslår följande personalorganisation:

Nuvarande personal:

Föreslagen personal:

—

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 laboratorietekniker All

1 instrumentmakare A 10

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 71

1/2 kanslibiträde A 71

2

Kommitténs förslag är grundat på en av professurens innehavare, pro­

fessorn A. Tiselius till kommittén avlåten skrivelse, vari anföres:

Professuren är i första hand en forskningsprofessur även örn viss begränsad

undervisning åligger dess innehavare (15 föreläsningar per läsår).

Ämnet biokemi hör till de naturvetenskapliga discipliner, som de sista åren

visat särskilt livlig utveckling och tendens att djupt gripa in på nya områden

av medicinsk, biologisk och teknisk forskning. Smittämnens och skyddsämnens

kemi, de fundamentala problemen om äggviteämnenas struktur och funktioner,

samt livsmedelskemiska frågor höra hit, för att blott nämna några exempel

på problem som studerats i Uppsala. Ett omfattande samarbete med veten­

skapsmän från närstående områden äger rum, speciellt med medicinska

forskare. Antalet forskare som ägna sig åt biokemiska uppgifter såsom med­

arbetare eller elever till professorn ha befunnit sig i ständigt stigande och

är för närvarande (september 1945) 10 stycken vartill komma 2 docenter

(medicinare).

Denna glädjande utveckling tyder ju på att professuren har en betydelse­

full uppgift att fylla i vårt vetenskapliga liv. På grund av ämnets stora veten­

skapliga och praktiska betydelse skulle säkerligen en professur förr eller senare

måst skapas genom statens försorg örn ej enskilda donatorer trätt emellan.

Den omständigheten att det rör sig örn en donationsprofessur torde väl ej

utgöra ett hinder för att statligt stöd lämnas. Det kan nu visserligen sägas, att

ett så viktigt ämne som biokemi lätt bör kunna erhålla bidrag från fonder etc.,

och forskningsarbetets nuvarande finansiering jävar icke ett dylikt påstående.

Det bör dock med eftertryck framhållas, att det här praktiskt taget alltid

gäller ekonomiskt stöd för kortare tid (ett eller några få år) samt för preciserade

uppgifter av praktiskt syfte, under det att den rena grundforskningen har

mycket svårt att få bidrag på detta sätt. I längden är detta tillstånd ohållbart:

forskningsarbetet måste stödja sig på en fast grund av helt fri forskning som

kan organiseras på lång sikt. Här föreslås sålunda icke att staten skulle övertaga

finansieringen av hela det omfattande forskningsarbete som nu bedrives, utan

endast en del, som emellertid skulle bilda en fast stomme för den fortsatta

verksamheten. Undertecknad har då ansett rimligt att biokemien tilldelas en

personaluppsättning och årsanslag av ungefär samma storlek som nu föreslås

för den oorganiska respektive organiska kemien i Uppsala.

Befattningen som laboratorietekniker föreslås för att möjliggöra fast anställ­

ning av en synnerligen värdefull teknisk kraft som under de senaste åren varit

professorns närmaste medhjälpare i krävande analytiska arbeten och som där

Kungl. Maj:is proposition nr 273.

1 Då planerad nybyggnad tagits i bruk.

2 Gemensamt med fysikalisk-kemiska institutionen.

75

nått en skicklighet långt utöver vad som kan anses normalt för ett labora­

toriebiträde. Hans språkkunskaper och förmåga att självständigt orientera sig

i litteraturen gör honom till en ovärderlig medarbetare, vilken man gärna

skulle vilja bereda en fast anställning, varvid en ställning som laboratorie-

tekniker förefaller ytterst väl motiverad.

För biokemien så som den nu bedrives i Uppsala är även en kvalificerad

instrumentmakare oundgängligen nödvändig, då man i stor utsträckning

baserar arbetena på utarbetande av nya metoder som kräva en omfattande

apparatur.

Kanslern, som icke tagit ställning till förslaget om inrättande framdeles

av en befattning som institutionsvaktmästare, tillstyrker i övrigt bifall till

kommitténs förslag.

Biokemiens stora vetenskapliga och praktiska betydelse synes mig till fullo

motivera, att av statsmedel avlönad personal ställes till ifrågavarande institu­

tions förfogande. Mot den ifrågasatta personalstabens storlek har jag icke

funnit anledning till anmärkning; det må framhållas, att den föreslagna per­

sonalen redan i full utsträckning har sin verksamhet å institutionen fast

avlönad medelst enskilda medel. I fråga om personalens löneställning kan jag

dock icke till alla delar biträda kommitténs förslag. Med beaktande av de

principer för den tekniska personalens lönegradsplacering, jag enligt det före­

gående ansett böra följas, tillstyrker jag att följande befattningar inrättas å

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

institutionen, nämligen

1 förste assistent.......................................................... arvode 7 200 kronor

1 förste amanuens ...................................................... »

3 600

»

1 preparator .............................................................. Eo 10

1 institutionsvaktmästare ......................................... Eo 9

1 laboratoriebiträde .................................................. Eo 7

1/2 biträde för skriv- och expeditionsgöromål.............. Eo 4 eller Eo 7

Till frågan om inrättande framdeles av en institutionsvaktmästarbefattning

i 7 lönegraden är jag icke beredd att för närvarande taga ställning.

Fysikalisk kemiska institutionen.

Professuren i fysikalisk kemi är personlig för professorn T. Svedberg.

Föreslagen ändring:

1 laborator

2 förste assistenter

2 förste amanuenser

1 förste instrumentmakare A 14

1 laboratorietekniker All

2 laboratoriebiträden A 7

1/2 kanslibiträde A 71

1 räknebi träde A 4

1 Gemensamt med biokemiska institutionen.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 instrumentmakare A 10

1 maskinist A 8

1 institutionsvaktmästare A 7

Departe­

mentschefen.

76

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Kommittén anför:

Den nuvarande personalen är helt otillräcklig för forskningsarbetet på insti­

tutionen. Detta har kunnat fortgå tack vare anslag från olika forskningsfonder

samt på grund av uppdrag från industrier, varigenom medel erhållits för av­

löning av ytterligare forskningsassistenter, tekniska biträden samt rökne- och

skrivbiträden. Kommittén har ansett en utökning av den fasta staben i den

utsträckning, som framgår av tabellen, nödvändig.

Laboratorn skall leda och vidmakthålla centrifugavdelningen och ett av

laboratoriebiträdena är avsett att stå till hans förfogande. I denna fråga skriver

institutionsföreståndaren, professor T. Svedberg, följande:

»Under loppet av de senaste tjugo åren har på fysikalisk-kemiska institu­

tionen utarbetats metoder och byggts apparater, s. k. ultracentrifuger för

sedimentationsanalytiskt studium av högmolekylära ämnen. Denna försöks-

teknik har fått allt större användning och ett betydande antal in- och ut­

ländska forskare ha som gäster uppehållit sig på institutionen för att lära denna

teknik och begagna den till lösande av olikartade forskningsuppgifter inom

fysikalisk kemi, biokemi, medicinsk kemi, teknisk kemi. Det är av betydelse

att kontinuiteten i denna forskningsriktning säkras och den på institutionen

samlade erfarenheten bevaras och utvecklas. Genom tillsättande av en labo­

rator för handhavande av sådana uppgifter skulle detta mål nås.»

Kommittén vill understryka vad som anföres av professor Svedberg och

framhåller, att den apparatur och metodik det här gäller höra till de viktigaste

insatser svensk naturforskning åstadkommit på senare tid. Uppgiften att leda

denna avdelnings arbete på institutionen kräver en högt kvalificerad kraft.

En synnerligen lämplig kandidat finnes för befattningen, nämligen docenten

K. O. Pedersen, som sedan många år varit professor Svedbergs närmaste med­

arbetare på detta område. Befattningen torde eventuellt kunna göras personlig.

Instrumentmakaren i A 14 har här benämnts förste instrumentmakare,

emedan han är avsedd att leda kemiska institutionernas verkstad, vid vilken

även instrumentmakare i A 10 föreslås.

Räknebiträdet är behövligt för bearbetning av observationer och forsknings­

data, speciellt med tanke på centrifugavdelningen.

Kanslern tillstyrker icke inrättande av laboratorsbefattningen; i stället före­

slås 1 förste assistent för centrifugavdelningen. I stället för den av kommittén

föreslagne nye förste assistenten tillstyrker kanslern en andre assistent. I övrigt

biträder kanslern kommittéförslaget utom i vad avser inrättande av en befatt­

ning som räknebiträde.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen finner det mycket betänkligt att

kanslern som chef för ultracentrifugavdelningen tänkt sig en förste assistent

i stället för en laborator. Det syntes ej möjligt att för en assistentlön erhålla

lämplig person på denna viktiga post.

Institutionsföreståndaren, professorn T. Svedberg, framhåller, att det vore

önskvärt att begagna det tillfälle som nu erbjudes att erhålla en för nämnda

befattning eminent skickad person. Institutionens arbetsprogram vore avsett

att utvidgas till viktiga områden inom atomforskningen, som nu planerades och

som nära sammanhängde med den cyklotronanläggning i anslutning till insti­

77

tutionen, som nu vore ekonomiskt säkerställd. Härigenom hade det blivit än

mer angeläget att få en ordinarie laborator än när kommitténs förslag fram­

lades.

I ärendet har upplysts, att inom institutionen för närvarande arbetade 8

räknebiträden, avlönade av enskilda medel.

Sveriges docentförbund understryker angelägenheten av att ifrågavarande

Iaboratorstjänst inrättas.

Den föreslagna ordinarie laboratorstjänsten synes ha blivit på ett övertygan­

de sätt motiverad, varför jag tillstyrker att en dylik tjänst inrättas i stället för

den av kanslern förordade befattningen som förste assistent. Däremot anser jag

i likhet med kanslern, att den av kommittén föreslagna nya befattningen som

förste assistent bör utbytas mot en tjänst som andre assistent. Mot den för­

ordade ökningen av antalet förste amanuenser från en till två har jag icke

funnit anledning till erinran.

Kanslern har biträtt förslaget örn ändring av tjänsten som instrumentma­

kare i lönegraden A 10 till förste instrumentmakare i lönegraden A 14. Såsom

av det föregående framgår, har även allmänna lönenämnden ansett sig kunna

tillstyrka detta förslag. Med hänsyn till att befattningshavaren förestår den

för de kemiska institutionerna gemensamma instrumentverkstaden anser även

jag, att den ifrågavarande förändringen framstår såsom befogad, och tillstyrker

densamma. Däremot kan jag icke tillstyrka att den föreslagna laboratorie-

teknikerbefattningen i lönegraden A 11 placeras högre än i 10 lönegraden

under tjänstebeteckningen preparator; tills vidare synes befattningen böra bli

extra ordinarie. Två laboratoriebiträden synas erforderliga; det ena torde till

en början böra givas extra ordinarie ställning. Med hänsyn till vad i ärendet

upplysts tillstyrker jag, att en ordinarie befattning i lönegraden Eo 4 såsom

räknebiträde inrättas. För skriv- och expeditionsgöromål torde en kontors- eller

kanslibiträdestjänst böra inrättas, gemensam för ifrågavarande institution och

den biokemiska institutionen.

Åberopande det anförda förordar jag, att följande nya befattningar inrättas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

nämligen

1 laborator ................................................................. ordinarie

1 andre assistent........................................................ arvode 6 000 kronor

1 förste amanuens ...................................................... »

3 600

»

1 förste instrumentmakare ..................................... A 14

1 preparator ............................................................ Eo 10

1 laboratoriebiträde .................................................. A 7

1

»

.................................................. Eo 7

1 räknebiträde ........................................................ Eo 4

1/2 biträde för skriv- och expeditionsgöromål.............. Eo 4 eller Eo 7

Departe­

mentschefen.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kemiska institutionens avdelning för oorganisk kemi.

Båda kemiprofessurernas ämnesområde benämnes enbart »kemi.» Föreståndare för institutio­

nens oorganiska avdelning är professorn G. Hägg.

1 förste assistent

4 förste amanuenser

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

2 förste assistenter

1/2 instrumentmakare A 101

1/2 maskinist A 81

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

1 vaktmästare Eo 6

1/2 kanslibiträde A 71

Till stöd härför anför kommittén:

Kemien arbetar sedan lång tid tillbaka med instrumentell utrustning i en

utsträckning, som kan jämföras med vad som gäller för fysiken. Det är därför

numera nödvändigt att ställa verkstadsutbildad arbetskraft till detta ämnes

förfogande. Det bör framhållas, att det är betydligt ändamålsenligare för en

institution, som kan sysselsätta en instrumentmakare, att ha en dylik anställd

än att anlita privata firmor. Arbetet blir i regel bättre utfört, eftersom insti­

tutionens instrumentmakare kan specialisera sig på den typ av instrument, som

förekommer vid institutionen, och leva sig in i de mekaniska sidorna av de pro­

blem, till vilkas lösande instrumenten skola användas. Kommittén föreslår där­

för inrättandet av instrumentmakarbefattningar vid de kemiska institutionerna.

I detta sammanhang föreslår kommittén, att organiska och oorganiska avdel­

ningarna gemensamt få en instrumentmakarbefattning. På en kemisk insti­

tution förekommer särskilt mycket arbete för vaktmästare, såsom beredande

av lösningar, mottagning av material, utlämning av glasvaror till eleverna och

dylikt. Kommittén anser det därför nödvändigt med en biträdande vaktmäs­

tare, som föreslås placerad i Eo 6. Kanslibiträdet delas med avdelningen för

organisk kemi.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att vaktmästaren i

Eo G utbytes mot en laboratorietekniker i A 11.

Kanslern tillstyrker följande personalförstärkning, nämligen 1 andre assistent

(i stället för en förste assistent), 1/2 instrumentmakare i A 10, 1 laboratorie­

biträde i A 7, 1 vaktmästare i Eo 5 (ej Eo 6) samt 1/2 kanslibiträde.

Kemiska institutionens avdelning för organisk kemi.

Professurens innehavare: professorn A. Fredga.

1 Gemensamt med avdelningen för organisk kemi.

79

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

2 förste assistenter

1 förste amanuens

1/2 instrumentmakare A 101

1/2 maskinist A 81

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

1 vaktmästare Eo 6

1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén anför: Den nya amanuensen är avsedd för undervisningens be­

hov. Undervisningsstaben, 1 undervisningsassistent och 1 amanuens, måste

anses representera ett nödvändigt minimum. I övrigt hänvisas till avdelningen

för oorganisk kemi beträffande motivering för de föreslagna befattningarna.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att vaktmästaren i

Eo 6 utbytes mot en laboratorietekniker i A 11.

Kanslern biträder kommittéförslaget med den ändringen, att den nye förste

assistenten utbytts mot en andre assistent och att vaktmästaren i Eo 6 ned­

flyttats till Eo 5.

Det synes erforderligt, att den kemiska institutionens båda avdelningar var­

dera förses med två assistentbefattningar. I likhet med kanslern förordar jag

dock, att de två nya assistenterna placeras såsom andre assistenter. Mot för­

slaget om anställande av en förste amanuens å avdelningen för organisk kemi

synes icke vara något att erinra. Den för avdelningarna gemensamma instru-

mentmakaren synes böra såsom institutionsvaktmästare placeras i lönegraden

A 9.1 likhet med kanslern förordar jag vidare, att avdelningarna utrustas med

var sin befattning som laboratoriebiträde och som vaktmästare, samtliga tills

vidare i extra ordinarie ställning och placerade i lönegraden Eo 7 respektive

Eo 5. Slutligen tillstyrker jag, att ett för institutionen gemensamt extra ordi­

narie biträde för skriv- och expeditionsgöromål anställes.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Centralt analyslaboratorium för kemiska institutionen,

Kommittén föreslår, att i anslutning till kemiska institutionen inrättas ett

centralt analyslaboratorium med det dubbla syftet att utföra kemiska analyser

och utgöra en härd för forskning inom analytisk kemi, samt att detta, i

avbidan på färdigställande av planerade byggnadsarbeten, förses med följande

personal:

1 laborator

1 andre assistent

1 laboratoriebiträde (A 7)

1 Gemensamt med avdelningen för oorganisk kemi.

Departe­

mentschefen.

80

Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén en av professorerna G. Hägg

och A. Fredga verkställd utredning, vari anföres i huvudsak följande.

Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen föreligger ett utomordent­

ligt stort behov av ett analyslaboratorium, som gemensamt kunde utnyttjas

för forskningen inom sektionens samtliga ämnen och även möjligen for den

teoretiska medicinska forskningen. Det utomordentligt stora intresse, sorn

väckts av tanken pa ett sådant centralt analyslaboratorium, och de stora för­

delar, som detta skulle medföra, ej minst i besparingssyfte, lia föranlett oss

att här nedan föreslå inrättandet av ett dylikt laboratorium.

Inom kemiska institutioner i utlandet har det blivit allt vanligare, att

särskilda analysavdelningar nied speciellt utbildad personal inrättas. De tids­

krävande analyserna, som i allmänhet ligga helt vid sidan av det egentliga

forskningsarbetet, kunna annars ofta helt enkelt ej genomföras. När sådana

svårigheter uppstå vid kemisk forskning, där forskaren dock både beträffande

utbildning, utrustning och lokalförhållanden bör ha goda förutsättningar att

själv utarbeta och genomföra sina analyser, förstår man icke-kemistens läge

när han ställes inför lösandet av ett analytiskt problem. Och analyser äro

inom ett stort antal av sektionens ämnen samt i stor utsträckning inom

medicinen ett minst lika viktigt hjälpmedel för forskningen som inom kemien.

Vissa ämnen kräva för övrigt för den rena grundforskningen analyser till

sådant antal som inom den rena kemien endast torde förekomma vid bio­

kemisk forskning. Hit höra exempelvis de flesta ekologiska forskningsproblem.

Örn ett centralt laboratorium ej kan inrättas, blir som hittills ett decentrali­

serat analysarbete enda utvägen. Varje institution, där forskningen kräver

analytiskt arbete, måste tillgodoses med för analys lämpliga, i allmänhet

mycket dyrbara laboratorielokaler, utrustning av instrument, glasvaror och

kemikalier samt analytiskt utbildad personal. Vad denna dubblering innebär

i onödiga utgifter för statsmakterna både när det gäller nybyggen och års-

anslag ligger i öppen dag. Flera institutionsföreståndare ha också förklarat, att

de både beträffande nybyggnadskrav och vissa övriga anslag kunna göra av-

sevärda reduktioner om ett centralt analyslaboratorium kommer till stånd.

Som en grundläggande princip vid bestämmande av karaktären av det

centrala analyslaboratoriet bör gälla, att dess personal ej endast skall bearbeta

de analytiska uppgifter, som inkomma till laboratoriet. Den bör även med­

verka vid undervisningen i analytisk kemi samt genom grundläggande forsk­

ning utveckla den kemiska analysen. Den analytiska kemien representeras ej

någonstädes vid svenska universitet eller högskolor av fast anställda lärare

med speciella kvalifikationer inom analytisk kemi. I utlandet finnas däremot

professurer i analytisk kemi vid de flesta universitet och tekniska högskolor

och dessa professurer anses som helt oundgängliga. Man kan vidare säga, att

grundläggande analytisk forskning för närvarande knappast bedrivs i vårt

land, där dock, framför allt genom Bergman och Berzelius, den analytiska

kemien en gång utvecklades till en vetenskap. Dessa brister lia lett till att den

svenska industriens krav på kvalificerade analytici ej tillnärmelsevis kunna till­

godoses. Likaså vänta ett stort antal viktiga analytiska problem på sin lös­

ning. Vi anse därför att det centrala analyslaboratoriet genom att även bedriva

analytisk undervisning och forskning bör kunna fylla ett för landets industri

ytterst viktigt behov. En sådan inriktning skulle sålunda i hög grad stärka

kontakten mellan industrien och den grundläggande forskningen.

Vid lantbrukshögskolan finnes för närvarande ett analyslaboratorium, som

Kungl. Marits proposition nr 273.

81

centralt ombesörjer det analysarbete, som kräves i samband med försöksverk­

samheten på jordbruksområdet. Detta laboratorium är alltså uteslutande

inriktat pä där uppträdande analysproblem men är dock av intresse när det.

gäller planeringen av ett centralt analyslaboratorium vid universitetet. Labora­

toriet ledes av professorn i lantbrukskemi.

Med hänsyn till den analytiska kemiens stora betydelse och i enlighet med

förhållandena i de flesta andra kulturländer skulle det givetvis vara ytterst

önskvärt att en professur i analytisk kemi inrättades vid Uppsala universitet

och att det planerade centrala analyslaboratoriet ställdes under den nya

professorns ledning. På grund av att kemien vid universitetet redan represente­

ras av flera professorer än vid Lunds universitet och Stockholms högskola

befara vi dock, att en aktion i denna riktning ej skulle nå önskat resultat. Vi

ha därför stannat vid att begära inrättandet av en laboratorsbefattning (löne­

grad A 27) i analytisk kemi. Den person, som skall leda undervisning och

forskning samt ansvara för analysarbetet vid det planerade analyslaboratoriet,

måste nämligen vara synnerligen högt kvalificerad. En lägre tjänsteställning

än laborators är otänkbar och även med denna torde det ej alltid bli lätt

att finna en lämplig innehavare.

Kemiska institutionen omfattar för närvarande två avdelningar, en

oorganisk och en organisk, vardera under ledning av en professor. En av de

två professorerna är institutionsföreståndare. Att på detta sätt två avdelningar

bilda en gemensam institution har visat sig medföra många fördelar. Dubble­

ringar, både av åtskilliga lokaler och av stora delar av utrustningen, undvikas,

varigenom befintliga lokaler och utrustningsdetaljer kunna utnyttjas verkligt

effektivt. Vi anse att det nya analyslaboratoriet bör ingå i den kemiska institu­

tionen som en ny avdelning parallell med de båda äldre. Att den nya avdel­

ningens ledare är laborator torde ej möta något hinder då ju givetvis fort­

farande en av de båda professorerna bör vara institutionsföreståndare.

Det nya analyslaboratoriets ledare bör vara ansvarig för de mera tillämpade

delarna av undervisningen i analytisk kemi vid institutionen. Elementär dylik

undervisning i form av övningskurser ledes nu av institutionens båda professo­

rer med biträde av arvodesavlönad arbetskraft (för närvarande huvudsak­

ligen amanuenser). Ledningen av denna undervisning bör alltså delvis över­

föras till den nye laboratorn, som på grund av sin nära kontakt med analytiska

problem bör ha större möjlighet än professorerna att hålla denna starkt

specialiserade undervisning på ett fullt modernt plan. En sådan åtgärd står ju

i bästa överensstämmelse med den vid det föreliggande kommittéarbetet gäl­

lande principen om en minskning av professorernas undervisningsbörda. Då den

direkta kursövervakningen givetvis fortfarande bör ske med hjälp av den

redan nu härför tillgängliga arvodesavlönade arbetskraften torde dock labora­

torn ej komma att härigenom belastas i alltför hög grad.

Vi lia även tänkt att högre undervisning i analytisk kemi bör ske genom

medverkan av analyslaboratoriets personal. Denna undervisning torde till stor

del komma att taga formen av att en forskare eller hans biträde införes i någon

speciell analytisk metodik, vilken är nödvändig för vederbörandes forsknings­

uppgift.

Redan genom den sistnämnda formen av undervisning kan analyslabora­

toriet bli till stor nytta för forskare inom andra av sektionens och medicinska

fakultetens ämnen. Laboratoriets verksamhet utåt bör även taga formen av

utarbetandet av nya för speciella forskningsproblem nödvändiga analys­

metoder, ren rådgivning samt slutligen utförande av analyser pä uppdrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 273.

Kungl. Maj:ts proposition nr ,173.

(i

82

Med undantag av analysuppdragen bör denna laboratoriets verksamhet vara

kostnadsfri så länge det gäller universitetets egna institutioner. Beträffande

analysuppdragen torde en viss, relativt låg taxa bli nödvändig för att förhindra

att laboratoriet fullständigt översvämmas av analysuppdrag, som kanske ej

äro strängt nödvändiga. Man torde även som en ofta lämplig form kunna

tänka sig att vederbörande forskare själv eller genom ett eget biträde utför

analyser på analyslaboratoriet, varvid alla dess resurser kostnadsfritt ställas

till förfogande.

För att analyslaboratoriet skall kunna bli till någon verklig nytta måste det

kunna arbeta synnerligen effektivt och härför fordras bland annat en relativt

stor personal. Vi föreslå som ett absolut minimum att denna förutom laboratorn

består av 2 assistenter (arvode cirka 7 200 kronor per år), 3 laboratorie-

biträden (Eo 7) samt en institutionsvaktmästare (A 9).

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att det föreslagna

analyslaboratoriet komme att spela en mycket betydelsefull roll. Sektionen

anför vidare:

Enligt vad en förfrågan bland sektionens medlemmar givit vid handen,

kommer det förutom av kemisterna med säkerhet att anlitas av forskare inom

ämnena botanik, växtbiologi, zoologi, geologi, geografi, meteorologi, fysik

och högspänningsforskning. Sektionen är förvissad om att den i betänkandet

föreslagna personalen snart kommer att visa sig otillräcklig. Den tekniska

personalen, som kan utföra rutinarbeten vid större serier av analyser, måste

säkerligen utökas kort efter det att laboratoriets verksamhet kommit i gång.

De sakkunniga synas väl medvetna om detta förhållande, och sektionen tar

fasta på deras uttalande att personalorganisationen endast föreslagits »i av­

vaktan på tillbyggnadens färdigställande». Beträffande föreståndarens under-

visningsskyldighet vill sektionen betona att den ej bör omfatta allmän

elementär undervisning, utan endast sådana analysmetoder, som komma till

användning på högre stadier eller äro av mera speciell karaktär.

Kanslern har, i avbidan på byggnadsfrågans lösning, ställt frågan om an­

ställande av personal på framtiden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller med anledning härav,

att föreståndaren borde utses snarast möjligt för att deltaga i planerandet av

byggnaden och dess inredning samt i tid ombesörja apparatanskaffning, då

leveranstiderna nu vore långa. Sveriges docentförbund anlägger liknande syn­

punkter.

Docentföreningen i Uppsala yttrar:

Forskningskommitténs förslag om ett centralt analyslaboratorium till-

styrkes livligt av föreningen. Man torde emellertid kunna ifrågasätta, huruvida

den av de ursprungliga förslagsställarna angivna personalstaten verkligen ens

som ett minimum skulle kunna vara tillräcklig för att säkerställa ett effektivt

arbete av tillräcklig omfattning. De uppgifter, som skulle komma att åvila

ett dylikt laboratorium, kunna säkerligen beräknas bli lika om icke mera om­

fattande och sannolikt mera mångskiftande än vid t. ex. lantbrukshögskolans

analyslaboratorium. Detta oaktat föreslås en personalstat, som icke oväsent­

ligt understiger det sistnämnda laboratoriets. Det är föreningens åsikt, att man

här väsentligt underskattat det behov av analytiskt arbete, som föreligger

särskilt inom de biologiska och geologiska vetenskaperna. Örn det skulle kunna

beredas möjlighet att centralt och till måttlig kostnad få dylikt arbete utfört i

tillräcklig utsträckning, skulle detta innebära en nära nog revolutionerande

reform för flera av dessa forskningsgrenar. Härför erfordras emellertid, att det

föreslagna laboratoriet får en avsevärd kapacitet. Den föreslagna personal­

staten med en laborator, två assistenter och tre laboratoriebiträden bör därför

enligt docentföreningens förmenande väsentligt utökas.

Tanken att vid Uppsala universitet inrätta ett centralt analyslaboratorium

synes vara ett gott uppslag, som förtjänar att snarast förverkligas. Lämpliga

lokaler saknas ännu, men jag förutsätter, att erforderlig utredning rörande

anskaffande av dylika utan dröjsmål kommer att igångsättas Jag biträder

för egen del förslaget, att analyslaboratoriet skall förestås av en vetenskaps­

man i laborators ställning. Såsom matematisk-naturvetenskapliga sektionen

framhållit bör denne befattningshavare tillsättas i så god tid, att han kan

deltaga i planerandet och utrustandet av laboratoriet. Jag förordar därför, att

tjänsten uppföres på ordinarie stat från och med nästa budgetår. Med anstäl­

lande av i övrigt erforderlig personal synes kunna anstå till en senare tidpunkt.

Matematiska institutionen.

Två professurer finnas, båda i »matematik». Professurernas innehavare: professorerna T. Nagell

och A. Beurling.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

1 förste amanuens

1/2 vaktmästare A 51

1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén yttrar:

Enligt kommitténs uppfattning är matematiken för närvarande på ett

allvarligt sätt missgynnad ifråga om lärarkrafter. I detta avseende torde över­

huvudtaget knappast finnas något universitet av Uppsala eller Lunds stor­

lek med så knapphändig utrustning. Våra grannländers universitet äga t. ex.

en helt annan position i avseende på docenter med arvode, assistenter och

amanuenser. Den av kommittén föreslagna ökningen måste därför anses som

ett nödvändigt minimum för att möjliggöra en effektiv undervisning och där­

med även förbättra möjligheterna till vetenskapligt arbete.

Kanslern tillstyrker förslaget med allenast den förändringen, att den ene

assistenten ansetts böra erhålla ställning som andre assistent och att kansli­

biträdet givits extra ordinarie ställning.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen invänder gentemot kanslerns

förslag, att det måste anses olämpligt att föreslå en förste och en andre assistent

på två professurer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

83

1 Gemensamt med institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Departe­

mentschefen.

Departe­

mentschefen.

Departe­

mentschefen.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening anser

det absolut oundgängligt med ytterligare en biträdande lärare.

Med hänsyn till att ifrågavarande ämne representeras av två professurer,

synas i enlighet med kommitténs förslag båda assistenterna böra erhålla ställ­

ning som förste assistenter. I övrigt föranleder kanslerns förslag icke annan

erinran från min sida än att tjänsteställningen för skriv- och expeditions-

biträdet bör bli föremål för prövning i särskild ordning.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Ämnesområdets benämning: mekanik och matematisk fysik. Professurens innehavare: pro­

fessorn I. Waller.

Nuvarande personal:

1/2 vaktmästare A 51

Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

1 förste assistent

1 förste amanuens

1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén yttrar:

Ämnets centrala betydelse inom modern naturforskning och dess snabba

expansion motiverar, att antalet lärare ökas. I utlandet är detta omfattande

ämne ofta företrätt av flera professorer. Ämnesrepresentanten har bland annat

särskilt framhållit behovet av en biträdande lärare med huvudsaklig uppgift

att sköta undervisningen i mekanik för lägre examina och bedriva forskning.

Kommittén anser sig böra tillstyrka förslaget om en biträdande lärare samt

föreslår även en amanuens med huvudsaklig uppgift att biträda vid den

elementära undervisningen, speciellt räkneövningarna i mekanik. Amanuensen

bör även kunna anlitas som räknebiträde vid utförande av kvalificerat räkne­

arbete.

Kanslern tillstyrker inrättande av befattningar som förste assistent och

förste amanuens samt ett kanslibiträde i Eo 7, gemensamt med matematiska

institutionen. Däremot upptar kanslern icke för närvarande förslaget om en

tjänst som biträdande lärare. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen finner

det olyckligt, att sistnämnda tjänst strukits av kanslern.

Frågan om inrättande av en tjänst som biträdande lärare synes böra prövas

först i samband med universitetsberedningens kommande förslag rörande

dylika tjänster. I övrigt biträder jag i likhet med kanslern kommitténs förslag,

dock under erinran beträffande skriv- och expeditionsbiträdet till vad jag i det

föregående anfört.

1 Gemensamt med matematiska institutionen.

Kungl. Majda proposition nr 273.

85

Meteorologiska institutionen.

Professurens ämnesområde: meteorologi.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 andre assistent

2 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare A 7

Professurens innehavare: professorn H. Köhler.

Kommitténs ändringsförslag:

2 förste assistenter

1 förste assistent

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare A 10

1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför:

Den ena forskningsassistenten och en amanuens avses för det nya obser­

vator^ i Marsta.

Det förhållandevis stora behovet av hjälpkrafter sammanhänger med det

omfattande löpande observationsarbete, som är nödvändigt inom detta forsk­

ningsområde.

Meteorologien är numera en i hög grad experimentell vetenskap. Det är

därför nödvändigt, att institutionen får en skicklig instrumentmakare. Speciellt

är detta krav motiverat efter det nya observatoriets tillkomst.

Kanslern tillstyrker nyinrättande av en befattning som förste assistent, en

befattning som förste amanuens och en tjänst som instrumentmakare i A 10;

dessa tre tjänster vore avsedda för observatoriet i Marsta och borde ej till­

sättas, förrän detta observatorium skulle tagas i bruk (sannolikt under hösten

1946). Kanslern borde lämna medgivande till tjänsternas besättande. —

Vidare tillstyrker kanslern, att en kanslibiträdestjänst i A 7 inrättas.

Ifråga om personalen vid det nya observatoriet i Marsta ansluter jag mig

till kanslerns förslag, dock med den ändringen, att den föreslagna instrument-

makartjänsten bör utbytas mot en tjänst som institutionsvaktmästare i löne­

graden Eo 9. I likhet med kanslern kan jag icke förorda, att den nuvarande

andre assistenten utbytes mot en förste assistent. Beträffande befattningen

som skriv- och expeditionsbiträde, mot vars inrättande anledning till erinran

ej synes föreligga, bör iakttagas vad jag i det föregående anfört.

Växtbiologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: växtbiologi. Professurens innehavare: professorn E. Du Rietz.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 andre amanuens

1 institutionsvaktmästare Eo 7

1 preparator A 10

1 kanslibiträde A 7

Departe­

mentschefen.

86

Departe­

mentschefen.

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Kanslibiträdet är speciellt behövligt, då intet laboratoriebiträde föreslagits

för institutionen och då institutionen har stor korrespondens i samband med

naturskyddsärenden. Beträffande preparatorn har institutionsföreståndaren,

professor E. Du Rietz, i skrivelse till kommittén lämnat följande motivering.

Behovet av en preparator motiveras dels av institutionens snabbt växande

samlingar, vilka i stor utsträckning fordra en speciell preparators vård dels av

det för varje år alltmera omfattande instrumentella arbete, som med fördel kan

överlämnas åt en skicklig och kunnig preparator för att icke i onödan belasta

prefektens och de övriga vetenskapliga arbetskrafternas strängt upptagna tid

och för att därigenom effektivisera det vetenskapliga arbetet. De instru­

mentella arbeten, som härmed avses, äro dels snittning och färgning av mikro­

skopiska preparat, dels skötseln av apparaturen för bestämning av surhets-

graden, elektriska ledningsförmågan, fosfathalten m. m. i jord- och vattenprov,

dels fotografering (mikro- och makro-) samt framkallning och förstoring.

Kanslern tillstyrker, att en förste assistentbefattning inrättas men förut­

sätter, att andre amanuenstjänsten samtidigt indrages. I stället för prepara-

torstjönsten föreslår kanslern ett laboratoriebiträde i A 7. Kanslern biträder

förslaget om inrättande av en kanslibiträdestjänst och föreslår utöver kom­

mitténs förslag, att institutionsvaktmästarbefattningen ordinariesättes.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att preparatorsbefatt-

ningen i A 10 var avsedd att kunna vid institutionen kvarhålla den nuvarande,

utmärkt skicklige vaktmästaren (48 år). Kanslerns förslag skulle medföra, att

vaktmästaren antar annan, erbjuden plats. Vidare beklagas förslaget om

indragning av en andre amanuensbefattning.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening fram­

håller, att preparatorsgöromålen utgöra nuvarande vaktmästarens huvud­

uppgift. Skrivbiträde på heltid funnes redan, avlönad av institutionsmedel.

I fråga örn den vetenskapliga personalen hemställer föreningen, att andre

amanuensen utbytes mot en förste amanuens samt att ytterligare en befatt­

ning som förste assistent inrättas utöver vad kommittén föreslagit.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tillkomma den nu i lönegraden

Eo 7 anställde institutionsvaktmästaren synes det motiverat att denne placeras

såsom institutionsvaktmästare i lönegraden A 9. För egentliga vaktmästar-

göromål synes böra avses en tjänst som vaktmästare i lönegraden Eo 5. I

övrigt föranleder kommitténs förslag icke annan erinran från min sida än en

hänvisning till vad jag förut anfört rörande löneställningen för skriv- och

expeditionsbiträden. Jag har således icke funnit skäl att ifrågasätta indragning

av den nuvarande tjänsten som andre amanuens.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Zoologiska institutionen.

Två zoologiprofessurer finnas: i zoologi samt i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histo­

logi. Professurernas innehavare: professorerna S. O. Hörstadius och N. von Hofsten.

Utöver inrättande av en professur i zoofysiologi föreslår kommittén följande

personaländringar:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

87

Nuvarande personal:

1 museiassistent A 21

2 förste amanuenser

2 institutionsvaktmästare A 7

1 tekniskt biträde A 7

Kommitténs ändringsförslag:

1 museiassistent A 23

1 biträdande lärare

3 förste assistenter

3 förste amanuenser

3 laboratoriebiträden A 7

1 kanslibiträde A 7

Den biträdande läraren är avsedd att meddela ungefär hälften av den grund­

läggande undervisningen i jämförande anatomi, som omfattar en kurs 5 dagar

i veckan (varje arbetsdag föreläsning -j- laboratorieövningar).

Såsom biträden åt den föreslagna nya professuren i zoofysiologi avses av

den i sammanställningen upptagna personalen 1 förste assistent, 1 förste

amanuens och 1 laboratoriebiträde.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen, som enligt den i det föregående

länmade redogörelsen föreslagit, att museiassistenten (A 21) vid institutionen

för systematisk botanik uppflyttas till museiintendent i laboratorsgraden, för­

ordar, att även museiassistenten vid zoologiska institutionen uppflyttas till

nämnda ställning.

Kanslern, som icke för närvarande tillstyrker förslaget om en professur

i zoofysiologi och inrättande av de därmed sammanhängande nya tjänster,

biträder i övrigt kommittéförslaget. Kanslern förordar alltså en uppflyttning

till A 23 av tjänsten som museiassistent samt att personalstaben ökas med

1 biträdande lärare, 2 förste assistenter, 1 laboratoriebiträde och 1 kansli­

biträde.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har jag för­

ordat, att från och med nästa budgetår en professur i zoofysiologi inrättas vid

Uppsala universitet. Den personal, som erfordras till biträde åt den nya

professurens blivande innehavare, synes dock icke behöva anställas förrän vid

en senare tidpunkt.

I enlighet med vad jag förut anfört förordar jag, att museiassistenten från

och med nästa budgetår uppflyttas till lönegraden A 23. Även i övrigt biträder

jag kanslerns förslag; det nya laboratoriebiträdet förutsättes därvid tills

vidare få extra ordinarie ställning. Beträffande »kanslibiträdet» hänvisar jag

till det föregående.

Departe­

mentschefen.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Sammanfattning.

Departe-

De matematisk-naturvetenskapliga institutionernas nuvarande personal —

^mentschefen. ^är |J0rtses fr4n professorer — skulle för nästa budgetår vid bifall till vad

jag i det föregående anfört undergå följande förändringar:

Nuvarande personal:

Av departementschefen förordad

ändring:

Laborator, observator . . .

2

Laborator, observator

5 (+ 3)

Biträdande lärare..........

2

Biträdande lärare

5 (+ 3)

Museiassistent .............. . A 21

2

Museiassistent . . A 23

2

Förste assistent..............

7

Förste assistent ..

20 (+13)

Andre

»

..............

1

Andre

»

5 (4- 4)

Förste amanuens..........

20

Förste amanuens .

29 (+ 9)

Andre

»

..........

1

(= nu)

Trädgårdsmästare ........ . A 18

1

Akademiträdgårds-

mästare .......... A :18

1

Förste instrument-

makare .......... A :14

1 (+ 1)

Instrumentmakare........ . A 10

2

(= nu)

Preparator ........ EolO

2 (+ 2)

Trädgårdsmästare ........ . A

9

2

(= nu)

Institutionsvaktmästare . A

9

2

Institutionsvakt-

mästare .......... A

9

4 (+ 2)

Institutionsvakt-

mästare .......... Eo 9

4 (+ 4)

Maskinist ...................... . A

8

3

(= nu)

Maskinist............ Eo 8

1 (+ 1)

Tekniskt biträde............ . A

7

2

Laboratoriebiträde A

7

3 (+ 1)

Eo 7 11 (+11)

Kartbiträde .... Eo 7

1 (+ 1)

Institutionsvaktmästare . A

7 11

Institutionsvakt-

mästare .......... A

7 14 (+ 3)

» .......... . Ec> 7

1

Institutionsvakt-

mästare .......... Eo 7

0 (— 1)

Trädgårdsförman.......... . A

7

2

(= nu)

Vaktmästare.................. . A

5

1

Vaktmästare .... A

5

2 (+ 1)

» .... Eo 5

3 (+ 3)

Räknebiträde .... Eo 4

2 (+ 2)

Kanslibiträde . . . Eo 7

6 (+ 6)

Kontorsbiträde . . Eo 4

7 (+ 7)

Härutöver må erinras, att de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna

förfoga över 10 tredje amanuenser. Kommittén föreslår en fördubbling av

detta antal, vilket förslag tillstyrkts av kanslern. Jag biträder även för egen

del detta förslag, vilket, därest det bifalles, föranleder en anslagshöjning med

12 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras följande anslagsföränd­

ringar:

89

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten 1 a bör böjas nied

(27 000 kronor — i runt tal 2 000 kronor, avseende pensionsavdrag —)

25 000 kronor. Delposten 3, avseende arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Majit, bör höjas med (3 X 8 600 =) 25 800 kronor för

arvoden åt biträdande lärare samt med (13X7 200-|-4X6 000+9X3 600+

12 000=) 162 000 kronor, avseende nya assistenter och amanuenser.

Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrätt­

ningar m. m. Ordinarieposten bör höjas med i runt tal 28 000 kronor, anslags­

posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med i runt tal 100 000

kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med i runt tal 20 000 kronor. Här­

vid har jag beräknat, att det från icke-ordinarieposten utgående beloppet å

7 200 kronor till mekaniska arbeten å fysiska institutionen samtidigt skall

indragas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Lunds universitet.

Astronomiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: astronomi. Professurens innehavare: professorn K. Lundmark.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

1 observator

1 förste assistent

3 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare A 7

1 vaktmästare Eo 5

3 räknebiträden A 4

Den föreslagne förste assistenten avses vara forskningsassistent.

Kanslern förordar bifall till kommittéförslaget på så sätt, att en av befatt­

ningarna som förste amanuens utbytes mot en befattning som förste assistent.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening, som

tillstyrker förslaget örn inrättande av en befattning som förste assistent, avsedd

för forskningens behov, anser, att därutöver bör inrättas ännu en förste

assistentbefattning, avsedd att övertaga en del av professorns undervisning.

Detta kunde lämpligen ske genom omvandling av en förste amanuenstjänst

till förste assistentbefattning. Därjämte framhålles, att behov föreligger av en

instrumentmakare (A 10).

Civilförvaltningens personalförbund erinrar, att vaktmästaren vid institutio­

nen tillerkänts personligt lönetillägg å 400 kronor för år på grund av sin med­

verkan i det vetenskapliga arbetet, i första hand omfattande astronomisk re­

produktionsteknik. Förbundet anser, att befattningen bör omändras till en

tjänst som laboratorietekniker (A 11) i samband varmed det personliga löne­

tillägget kunde bortfalla. Förbundet anser även, att vaktmästaren i Eo 5 bör

uppflyttas till Eo 6, samt att en höjd lönegradsplacering för räknebiträdena

bör övervägas.

90

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Departe­

mentschefen.

I likhet med kanslern tillstyrker jag att en av de nuvarande befattningarna

som förste amanuens utbytes mot en tjänst som förste assistent. I övrigt ifråga­

sätter jag icke för närvarande någon förändring i personalorganisationen.

Institutionen för fysiologisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt fysiologi och anatomi. Professurens innehavare:

professorn H. Burström.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

I förste amanuens

Kommitténs ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste amanuenser

1 laboratoriebiträde A 7

1 institutionsvaktmästare A 7

1 kanslibiträde A 7

Kommittén åberopar en skrivelse från föreståndarna för institutionerna för

fysiologisk och systematisk botanik, professorerna H. Burström och N. Heri­

bert Nilsson, vari anföres (det gäller även nästföljande institution):

Det vore i hög grad önskvärt, att tvenne biträdande lärarbefattningar kunde

inrättas vid botaniska institutionen, då behovet av lärarkrafter är stort vid

båda avdelningarna.

Om endast en biträdande lärare erhålles, borde dennes undervisning natur­

ligast ligga inom den fysiologiska delen av ämnet.

Ett ökat undervisningsbehov föreligger emellertid också inom ämnen, som ha

tillämpad betydelse för systematiken, nämligen embryologien och cytologien.

En biträdande lärare i dessa ämnen skulle lämpligen också omhänderha kursen

i kryptogami, vilken överförts från fysiologiska till systematiska avdelningen.

En möjlighet att skaffa ytterligare en lärarkraft vore att konstituera musei-

assistenten som biträdande lärare. Undertecknad Heribert Nilsson har i sär­

skild skrivelse framhållit, att dennes kompetens och uppgifter numera äro så

starkt förskjutna, att han lämpligen borde placeras i laborators lönegrad. Örn

emellertid detta ej skulle vara möjligt, så vore ett sätt att enkelt och effektivt

lösa denna fråga, att museiassistentbefattningen förändrades till en biträdande

lärare vid systematiska avdelningen. Denne finge då, jämte sin uppgift att

handhava herbariet och leda arbetet där, även undervisningsuppdrag. Han

skulle helt naturligt kunna övertaga den floristiska undervisningen och exkur­

sionerna.

Kommittén anför för egen del:

Behovet av en befattning som biträdande lärare för bestridande av kurs­

undervisning är mycket stort, bland annat beroende på att botaniken spänner

över ett mycket stort område med ett stort antal särpräglade specialgrenar. En

dylik befattning föreslogs redan av 1933 års universitetsberedning och behovet

är minst lika stort nu som då. Kommittén föreslår därför, att en befattning

som biträdande lärare inrättas vid institutionen för fysiologisk botanik. Även

sedan denna inrättats, kvarstår ett behov av en ny amanuens bland annat för

91

det tidsödande preparationsarbetet till kurserna. Att institutionen ej kan reda

sig utan en vaktmästare torde få anses uppenbart.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Jag tillstyrker, att den vetenskapligt utbildade personalen å förevarande

institution förstärkes med en biträdande lärare och en förste amanuens. I fråga

om personalen i övrigt biträder jag i likhet med kanslern förslaget, att ett labo­

ratoriebiträde, en institutionsvaktmästare och ett skriv- och expeditionsbiträde

anställes; samtliga synas tills vidare böra givas extra ordinarie ställning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Institutionen för systematisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt systematik, morfologi och växtgeografi. Pro­

fessurens innehavare: professorn N. Heribert Nilsson.

Nuvarande personal:

1 museiassistent .................. A 21

1 förste amanuens

1 trädgårdsmästare ............ A 16

1

>

A 9

2 trädgårdsförmän ...............A 7

1 tekniskt biträde................ A 7

1 institutionsvaktmästare . . A 7

Kommitténs ändring snörslag:

1 laborator

1 förste assistent

2 förste amanuenser

1 andre amanuens

1 akademiträdgårdsmästare A 18

1 laboratoriebiträde .......... A 7

1 kanslibiträde .................. A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Kommittén har ovan föreslagit, att en museiassistentbefattning omvandlas

till laboratorstjänst. Denne laborator avses att vad undervisning beträffar

fylla de funktioner, som angivits för biträdande lärare på systematiska avdel­

ningen i professorerna Burströms och Heribert Nilssons skrivelse. Kommit­

tén har föreslagit en laboratorstjänst i stället för den i skrivelsen begärda bi­

trädande lärarbefattningen delvis med hänsyn till att museiassistentbefattning-

en, örn den skall förändras till annan tjänst, bör bibehålla sin egenskap av

fullt ordinarie befattning. Vidare bör emellertid en befattning av den typ det

här är fråga om ha karaktären av laboratorstjänst.

Den nya förste amanuensen är avsedd för botaniska trädgårdens behov och

har av institutionsföreståndaren betecknats som det främsta önskemålet, näst

lokalutvidgningen. Institutionen är i stort behov av amanuenser. Detta till­

godoses nu genom inte mindre än 6 oavlönade extra amanuenser. Den av kom­

mittén föreslagna befattningen som andre amanuens är avsedd för de morfolo-

gisk-biologiska samlingarna. Akademiträdgårdsmästarbefattningen i Lund är

placerad i lönegrad A 16, medan motsvarande befattning i Uppsala är förd till

A 18. Kommittén har, såsom redan tidigare framhållits, icke kunnat finna

någon bärande motivering för att tjänsten i Lund skulle sättas lägre än den i

Uppsala och föreslår därför att även akademiträdgårdsmästaren i Lund hän-

föres till lönegrad A 18.

Departe­

mentschefen.

92

Departe­

mentschefen.

Kanslern tillstyrker kommitténs förslag utom i vad avser museiassistentbe-

fattningens förändring till laboratorstjänst. Kanslern förordar i stället, såsom av

det föregående framgår, en uppflyttning till A 23.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att tjänsten som tek­

niskt biträde förändras till en konservatorstjänst i A 15 samt att institutions-

vaktmästaren uppflyttas till A 9. Civilförvaltningens personalförbund instäm­

mer i sistnämnda yrkande.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hemställer

örn följande ändringar i kommitténs förslag:

a) den nye förste amanuensen för botaniska trädgården ändras till förste

assistent; en dylik befattning funnes i Uppsala;

b) den nye laboratorn får såsom biträde vid undervisningen tillgång till en

egen förste assistent;

c) en förste amanuenstjänst för biblioteket inrättas; botaniska institutionens

bibliotek är det största institutionsbiblioteket i Sverige (596 hyllmeter).

Jag kan icke för närvarande tillstyrka, att den nuvarande museiassistentbe-

fattningen förändras till en laboratorstjänst. Däremot förordar jag i likhet med

kanslern, att tjänsten uppflyttas till lönegraden A 23. Såsom jag tidigare fram­

hållit kan jag icke finna den förebragta motiveringen för uppflyttning av träd-

gårdsmästarbefattningen till lönegraden A 18 tillfyllest; däremot har jag icke

funnit anledning till erinran mot att tjänstebenämningen ändras till akademi­

trädgårdsmästare. I övrigt förordar jag bifall till kommitténs förslag under

hänvisning beträffande den föreslagna kanslibiträdesbefattningen till vad jag

i det föregående anfört. Eljest ifrågasätter jag icke nu några förändringar i

personalorganisationen, som alltså torde böra utökas med

1 förste assistent,

1 förste amanuens,

1 andre » samt

1 kontors- eller kanslibiträde.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

Fysiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: fysik. Professurens innehavare: professorn B. Edlén.

Utöver dubblering av professuren föreslår kommittén följande personal­

förändringar:

Nuvarande personal:

1 laborator

1 förste assistent

3 förste amanuenser

Föreslagen ändring: 1 2

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

4 förste amanuenser

1 laboratorietekniker ........ A 11

1 tekniskt biträde.................. Eo 7

2 laboratoriebiträden ........ A 7

1 institutionsvaktmästare .... A 7

1 instrumentmakare .......... A 14

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

93

anslag till mekaniska arbeten (5 700)

2 mekaniker ...................... Eo 9

1 maskinist ...................... A 81

1 kanslibiträde .................. A 7

Kommittén anför:

Beträffande motivering för biträdande läraren samt vissa tekniska befatt­

ningar se under motsvarande institution i Uppsala. Det nuvarande anslaget

på 5 700 kronor per år för mekaniska arbeten föreslås såsom i Uppsala ersatt

med 1 ordinarie instrumentmakarbefattning samt 2 extra ordinarie mekaniker­

befattningar. En förste assistent, en förste amanuens och ett laboratoriebiträde

föranledas av den föreslagna nya professuren.

Kanslern tillstyrker inrättande av följande nya tjänster, nämligen 1 biträ­

dande lärare, 1 instrumentmakare (A 14), 1 mekaniker (Eo 9) och 1 kansli­

biträde (A 7). Dessutom tillstyrker kanslern ordinariesättning av tjänsten som

tekniskt biträde i Eo 7. Kanslern framhåller, att då fysikprofessuren dubbleras,

nytt personalbehov tillkommer.

Den personal, som erfordras med anledning av det av mig tillstyrkta försla­

get om inrättande av en ny professur i fysik, torde icke behövas förrän tidigast

från och med budgetåret 1947/48. Jag tillstyrker i likhet med kanslern, att

en biträdande lärartjänst nyinrättas.

Innan den beslutade nybyggnaden för institutionen tagits i bruk torde lämp­

liga arbetsplatser icke kunna beredas för större teknisk personal än — förutom

det nuvarande tekniska biträdet, vars tjänst torde böra ordinariesättas i A 7

under beteckningen laboratoriebiträde, samt den nuvarande institutionsvakt-

mästaren — en instrumentmakare och ytterligare en institutionsvaktmästare,

vilka torde böra placeras i lönegraderna A 10 respektive A 7. I princip har

jag icke något att erinra mot att denna personal utökas, sedan ny byggnad

tagits i bruk, men med beslutet härom torde kunna anstå till ett följande

budgetår. Slutligen tillstyrker jag, att ett biträde i Eo 4 eller Eo 7 för skriv- och

expeditionsgöromål anställes å institutionen.

I enlighet med vad jag sålunda förordat torde medel böra beräknas under

avlöningsanslaget åt följande befattningar, nämligen

1 biträdande lärare............................................................arvode 8 600 kronor

1 instrumentmakare ..........................................................A10

1 institutionsvaktmästare..................................................A 7

1 skriv- och expeditionsbiträde ........................................Eo 4 eller Eo 7.

I samband härmed böra anslagsmedlen å 5 700 kronor till mekaniska arbeten

indragas. Dessa utgå för närvarande från arvodesposten under delstaten II av

avlöningsstaten.

Departe­

mentschefen.

1 Då nybyggnad tages i bruk.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Genetiska institutionen (ärftlighetsforskning).

Ämnesområdets benämning: ärftlighetslära. Professurens innehavare: professorn A. Muntzing.

Nuvarande personal:

1 personlig assistenttjänst1

1 förste amanuens

1 försöksassistent ................ A 16

1 tekniskt biträde................ Eo 7

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator (i cytologi)

1 biträdande lärare (i allmän

genetik)

2 förste assistenter

1 laboratoriebiträde.............. A 7

1 institutionsvaktmästare ... A 7:

1 kanslibiträde .................... A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén:

Ämnet är i starkt behov av flera fasta forskarbefattningar. Forskningsupp­

gifterna äro ofta så tidskrävande, att endast arbeten på mycket lång sikt ge

säkra och goda resultat. En kärna av fasta forskare är därför ett grundvillkor

för att institutionen som forskningsanstalt skall bli verkligt effektiv. Till de

befattningar, som här föreslås, finnas mycket högt meriterade aspiranter. La-

boratorsbefattningen avses gälla cytologi (läran om cellerna), den biträdande

lärarbefattningen allmän genetik. Cytologien är av utomordentlig vikt för gene­

tiken; den biträdande läraren skulle i hög grad avlasta professorn från elemen­

tär undervisning. En av assistenterna är avsedd att tillgodose undervisning och

forskning rörande människans ärftlighetsförhållanden. Denna befattning blir

av stor betydelse både för dem som tentera i ämnet för avläggande av filosofisk

examen och för medicine studerande, som för närvarande stå nästan helt utan

undervisning i ärftlighetslära.

Kanslern tillstyrker 1 biträdande lärare, 1 förste assistent och 1 kanslibiträde

(A 7) samt ordinariesättning av tjänsten som tekniskt biträde.

Med anledning av att kanslern tillstyrkt endast den ena av de föreslagna två

assistenttjänsterna, har institutionsföreståndaren, professorn A. Muntzing

anfört:

Kanslerns ställningstagande beror tydligen på att den personliga forskar-

befattning, som nyligen inrättats för docenten A. Håkansson betraktas som en

forskningsassistentbefattning av den typ som kommittén föreslagit. Detta är

emellertid ej alls fallet. Håkanssons befattning är snarare en reträttplats för en

högt förtjänt, nu 50-årig forskare, som på grund av sitt ämnesområdes natur

och sina svaga kroppskrafter ej kunnat erhålla professur. Håkansson är en

mycket värdefull tillgång för institutionen men kan ej åläggas den tjänstgöring,

som bör tillkomma en forskningsassistent av den typ, som kommittén föreslår.

Håkanssons befattning är dessutom personlig och innebär alltså endast en till­

fällig förstärkning av institutionens personal.

1 Personlig för docenten Håkansson.

* Då nybyggnad tages i bruk.

95

Därest endast en l:e assistentbefattning skulle inrättas vid institutionen,

måste denna reserveras för den allmänna genetiken och institutionen kommer

icke att till sig kunna knyta någon permanent lärare eller forskare inom om­

rådet för människans ärftlighetslära (medicinsk genetik).

Härtill kan anmärkas, att det synes vara av synnerligen stor vikt, att den

medicinska genetiken vid Lunds universitet med det snaraste får en befattning

av mera permanent karaktär. Innehavaren av denna befattning skulle lia till

uppgift att bedriva forskning rörande människans ärftlighetsförhållanden, att

meddela undervisning för dem som ämna avlägga examen i ärftlighetslära med

högre betyg, samt att meddela undervisning i medicinsk genetik för medicinare.

Vidare borde verksamheten senare utbyggas till en särskild avdelning av insti­

tutionen, varvid denna avdelning kunde tjäna som konsult i praktiskt kli­

niska frågeställningar rörande arvshygien m. m. samt eventuellt även vissa

rättsmedicinska frågeställningar såsom faderskapsmål. Avdelningen skulle så­

lunda få stark anknytning till socialmedicin och klinisk medicin. Ledaren för

denna avdelning bör vara medicinare med specialutbildning i ärftlighetslära.

Sedan 1941 har vid institutionen meddelats undervisning i medicinsk gene­

tik för medicine studerande, vilket möjliggjorts genom tillfälliga anslag. Detta

har skett i samarbete med medicinska fakulteten och allt talar för att denna

undervisning bör få en mera permanent karaktär. Den nuvarande undervis­

ningen står och faller med den nuvarande lärarens ekonomiska möjligheter att

kvarbliva vid universitetet. Medicinarna sakna i övrigt helt undervisning i

ärftlighetslära, vilket är en allvarlig brist, eftersom läkaren i sitt arbete ofta

tvingas taga ställning till problem, som förutsätta kunskaper i ärftlighetslära.

Detta gäller särskilt sådana socialmedicinska frågeställningar som abort och

sterilisering.

Det är sålunda synnerligen önskvärt att den medicinska genetiken får en

permanent representant vid Lunds universitet, och det faller sig naturligt att

denne i så fall knytes till genetiska institutionen, där han kan samarbeta med

representanter för andra områden av genetiken.

Medicinska fakultetens dekanus, professorn G. Kahlson, har instämt i

professorn Muntzings uttalanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Ärftlighetsforskningens stora vetenskapliga och praktiska betydelse gör det

enligt min mening befogat att, på sätt kommittén förordat, en laboratorstjänst

i cytologi och en biträdande lärartjänst i allmän genetik inrättas vid ifråga­

varande institution. Jag har likaledes blivit övertygad örn behovet av två

tjänster som förste assistenter, varav den ene med speciell inriktning på medi­

cinsk genetik. I likhet med kanslern tillstyrker jag, att det tekniska biträdet

beredes ordinarie ställning såsom laboratoriebiträde i lönegraden A 7. För skriv-

och expeditionsgöromål torde ett extra ordinarie kontors- eller kanslibiträde

böra anställas.

Geografiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geografi. Professurens innehavare: professorn H. Nelson. Pro­

fessuren tillhör filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Departe­

mentschefen.

96

Departe­

mentschefen.

Kungl. Majlis 'proposition nr 273.

Nuvarande personal:

1 biträdande lärare

1 förste amanuens

1 andre amanuens

1 institutionsvaktmästare .

1 tekniskt biträde ............

A 7

Eo 7

Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 kartritare .......................... A 7

1 kanslibiträde .................... A 7

Kommittén framhåller, att två förste amanuenser äro nödvändiga för sköt­

seln av det stora biblioteket med dess omfattande bytesförbindelser, kart- och

instrumentsamlingarna samt klimatologiska stationen.

Kanslern tillstyrker de ifrågasatta personalförändringarna.

Jag anser mig kunna tillstyrka ifrågavarande förslag, dock med den änd­

ringen att befattningen som kartritare benämnes kartbiträde samt under er­

inran om vad jag i det föregående anfört rörande skriv- och expeditionsbiträ-

denas löne- och tjänsteställning.

Mineralogiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi och mineralogi. Professurens innehavare: professorn A.

Hådding.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

1 förste assistent

1 andre assistent

2 förste amanuenser

1 tekniskt biträde .............. A 7

1 laboratoriebiträde ........... A 7

1 institutionsvaktmästare . . A 9

1 preparator ....................... A 10

1

»

.......... Eo 7

1 institutionsvaktmästare . . A 7

1 kanslibiträde .................. A 7

Kommittén yttrar:

Den nuvarande geologisk-mineralogiska institutionen i Lund är uppdelad

i tvenne avdelningar, en orienterad åt kemi och fysik och en orienterad åt

de biologiska vetenskaperna. Den senare avdelningen företrädes av en biträ­

dande lärare. Då kommittén föreslagit denna befattnings ombildning till pro­

fessur, ha här de båda avdelningarna föreslagits omvandlade till separata in­

stitutioner, den förra benämnd mineralogiska institutionen, den senare paleon-

tologiska institutionen.

Institutionsvaktmästaren i A 9 är i realiteten preparator och bör ges denna

tjänstebeteckning och placeras i A 10, den för preparator vanliga lönegraden.

Kanslibiträdet är avsett även för paleontologiska institutionen.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag utom i det avseendet, att

han förutsätter, att befattningen som andre assistent indrages i samband med

inrättandet av förste assistentbefattningen.

Matmnatiskrnatur vetenskapliga sektionen framhåller med anledning härav,

att behov i högsta grad finnes av båda assistentbefattningarna. Professorn A.

Hådding framhåller, att om andre assistentbefattningen slopas, institutionen

berövas möjlighet att på ett tillfredsställande sätt för forskning och undervis­

ning utnyttja institutionens röntgenografiska, spektrografiska och mineral-

kemiska laboratorier, vilket desto mer vore att beklaga som dylika laboratorier

helt saknades vid mineralogiska institutionen i Uppsala. Plats och arbete

funnes för två assistenter.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit förordar jag, att en befattning

som förste assistent nyinrättas utan samtidig indragning av andre assistent­

tjänsten. Jag har icke funnit anledning till erinran mot ordinariesättning av

den extra ordinarie befattningen som institutionsvaktmästare. Jag förordar

vidare, att ett biträde för skriv- och expeditionsgöromål anställes; sistnämnda

befattning torde böra inrättas som extra ordinarie under iakttagande av vad

jag i det föregående anfört. Däremot tillstyrker jag icke för närvarande den

föreslagna förändringen av befattningen som institutionsvaktmästare i löne­

graden A 9. Vaktmästarpersonalen bör, liksom även skrivbiträdet, vara ge­

mensam för mineralogiska och paleontologiska institutionerna.

Paleontologiska institutionen.

Kommittén, som i annat sammanhang föreslår, att den biträdande lärar­

tjänsten förändras till en professur, förordar följande personal i övrigt:

Nuvarande personal:

Föreslagen personal:

(1 biträdande lärare)

(1 professor)

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 laboratoriebiträde ............ A 7

Kanslern biträder ifrågavarande förslag.

I det föregående har jag tillstyrkt, att tjänsten som biträdande lärare i

geologi förändras till en professur. I detta sammanhang tillstyrker jag, att så­

som biträden åt den nye professorn anställas en förste assistent, en förste ama­

nuens och ett laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

97

Kvartärgeologisk-agrogeologisk forskningsavdelning.

Kommittén föreslår, att inom mineralogiska institutionen organiseras en sär­

skild forskningsanstalt för kvartärgeologi och agrogeologi. Föreståndare för av­

delningen skulle vara en ordinarie laborator, som skulle få biträde av en förste

amanuens och ett laboratoriebiträde (A 7). Kommittén åberopar en framställ­

ning i ämnet av professorn A. Hådding, vari anföres:

Bihang till riksdagens protokoll 19h6. 1 sami. Nr 273.

7

Departe­

mentschefen.

98

Departe­

mentschefen.

Vid Lunds universitet har under en följd av år arbetat två kvartärgeologer,

och dessa ha med anslag från docentstipendiefonden och reservfonden givit

regelbundet återkommande i hög grad uppskattade och talrikt bevistade kur­

ser, dels i kvartärgeologiska undersökningsmetoder, dels i agrogeologi. Kvar­

tärgeologien och agrogeologien äro av utomordentlig betydelse för de talrika

institutioner på jordbruksforskningens område, som finnas i Skåne, och från

deras sida har alltid visats stort intresse för ett upprätthållande av undervis­

ningen vid Lunds universitet i de nämnda ämnena. Ett intimt samarbete har

vid skilda tillfällen etablerats mellan institutionen i Lund och växtförädlings-

forskarna i Svalöv, sockerfabrikernas centrallaboratorium i Arlöv, betodlar-

föreningen, hushållningssällskapet, ärftlighetsforskare och växtbiologer såväl

som med enskilda jordbrukare. Det synes mig riktigt, att staten svarar för per­

sonal och grundanslag till det kvartärgeologiska-agrogeologiska laboratoriet,

men att de ytterligare anslag som krävas för speciella, större uppgifter even­

tuellt bekostas genom anslag från annat håll.

Kanslern förordar, att för ifrågavarande ändamål anställas en biträdande

lärare och en amanuens.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att laboratorsbefatt-

ningen vore nödvändig för forskning och undervisning och att den omedelbart

kunde besättas med kompetent person. Utbytes befattningen mot en biträdan­

de lärartjänst, skulle kompetent sökande icke anmäla sig. Laboratoriebiträdet

kunde ej undvaras. Lämpliga laboratorielokaler funnes med utrymme för hela

den föreslagna personalstaben.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår har jag till­

styrkt, att vid Uppsala universitet inrättas en ordinarie laboratorsbefattning i

kvartärgeologi. Med hänsyn till ämnets vikt och den speciella anknytning till

jordbruksforskningen, som skulle känneteckna den föreslagna laboratorstjäns-

ten i Lund, anser jag mig böra tillstyrka även nu ifrågavarande förslag. Jag

biträder även förslaget om anställande för ändamålet av en förste amanuens

och ett laboratoriebiträde, det senare tills vidare i extra ordinarie ställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kemiska institutionens avdelning för oorganisk och fysikalisk kemi.

För närvarande finnas två professurer i kemi med samma nominella ämnesområde. Avdel­

ningen för oorganisk och fysikalisk kemi förestås av professorn S. V. Bodforss.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare . . A 9

1/2 maskinist ...................... A 8'

1/2 tekniskt biträde ............ A 71

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare .......... A 10

1 institutionsvaktmästare . . A 7

2 laboratoriebiträden ........ A 7

1/2 kanslibiträde ................ A 71

Gemensamt med avdelningen för organisk kemi.

99

Kommittén anför (yttrandet avser även nästföljande institution):

Enligt kommitténs uppfattning kan den stora och välutrustade institutions-

byggnaden bereda plats för flera forskare och sålunda bättre utnyttjas genom

att flera befattningar för kvalificerade forskare inrättas. Därtill kommer, att

vid Lunds universitet ingen särskild professur finnes i fysikalisk kemi. Kom­

mittén föreslår därför, att två laboratorsbefattningar inrättas i kemi vid Lunds

universitet. Den ena är avsedd att företräda fysikalisk kemi, den andra analy­

tisk kemi. Beträffande motivering för inrättande av laboratorstjänst i ana­

lytisk kemi hänvisas till vad som anförts ifråga om inrättande av ett centralt

analyslaboratorium i Uppsala. Till vardera laboratorstjänsten knytes en ama­

nuens och ett laboratoriebiträde.

De tva laboratorer, som här föreslås, skola övertaga delar av undervisningen

och ledandet av vissa laborationsövningar inom båda avdelningarna. Undervis­

ningen avses så fördelad mellan laboratorerna och professorerna, att befatt­

ningarna komma att bereda innehavarna fullgoda möjligheter till egen forsk­

ning.

En kemisk institution har mycket stort behov av arbetskraft för uträttande

av vanliga vaktmästarsysslor. I och med att nuvarande .nstitutionsvaktmästar-

befattningar föreslås omvandlade till inströ men t makarbefattningar, måste för

vardera avdelningen inrättas en ny vaktmäatarbefattning i A 7.

Kanslern tillstyrker, att en biträdande lärartjänst i stället för en laborators-

befattning inrättas. I stället för den föreslagna nya förste assistenten förordar

kanslern en andre assistent. Vidare upptager kanslern endast ett i stället för två

heltidstjänstgörande laboratoriebiträden. I övrigt tillstyrkes kommittéförslaget.

Med anledning av att kanslern tillstyrkt en biträdande lärartjänst i stället för

en labora torstjänst anför institu tionsföres Lånda ren, professorn Bodforss:

Befattningen blir vid bifall till kanslerns för-lag ganska svår att besätta på

ett i längden tillfredsställande sätt. T den stora konkurrensen med läroverkens

lektorat kunna vi icke göra oss gällande: befattningshavaren kommer att lik­

som våra senaste kemidocenter fortast möjligt söka de varmt eftertraktade

lektoraten. Under dessa omständigheter finner jag det rimligt att institutionen

i likhet nied de fysiska institutionerna får en tjänst i laborators ställning.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hälsar

kommitténs förslag med tillfredsställelse:

Institutionen kan härigenom bli en härd för forskning och utbildning av

forskare i långt högre grad än tidigare. Vidare kan antalet deltagare i kurserna

för lägre betyg stiga betydligt, vilket är önskvärt med hänsyn till att årligen

40—50 inträdessökande måste avvisas.

Civilförvaltningens personalförbund framhåller, att då på de nuvarande in-

stitutionsvaktmästama vid de båda kemiska institutionerna ställdes synnerligen

stora krav på yrkesskicklighet, syntes befattningarna böra placeras i lönegra­

den A 12.

Kungl. Marits proposition nr 273.

100

Kungl. Majlis 'proposition nr 273.

Departe­

mentschefen.

Kemiska institutionens avdelning för organisk kemi.

Ämnesområdets benämning: kemi. Avdelningen förestås av professorn L. Smith.

Nuvarande personal:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare . . A 9

1/2 maskinist ...................... å 81

1/2 tekniskt biträde ............ A 71

Kommitténs ändringsförslag:

1 laborator

2 förste assistenter

3 förste amanuenser

1 instrumentmakare .......... A 10

1 institutionsvaktmästare . . A 7

2 laboratoriebiträden ........ A 7

1/2 kanslibiträde .............. A 71

Beträffande motiveringen för kommitténs förslag hänvisas till nästföregåen­

de institution.

Kanslern tillstyrker icke för närvarande inrättande av laboratorstjänsten och

den ena laboratoriebiträdesbefattningen. Vidare förordas en andre assistent i

stället för en ny förste assistent. I övrigt tillstyrker kanslern bifall till kommitté­

förslaget.

Beträffande laboratorstjänsten framhåller matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, att densamma är nödvändig för att möjliggöra en utvidgning av

kurserna i kemi. Sektionen hänvisar till ett yttrande av professorn L. Smith,

vari anföres i huvudsak följande.

Laboratorsbefattningen skulle möjliggöra en fördubbling av samtliga kurser

på lågstadiet, ett länge hyst önskemål, motiverat av det sedan många år myc­

ket stora antalet inträdessökande. Vid en fördubbling av kurserna skulle minst

ett 50-tal studerande per år kunna genomgå dessa mot för närvarande högst

omkring 35. Institutionens kapacitet skulle således kunna utnyttjas bättre.

Laboratorstjänsten är nödvändig för att den av kanslern tillstyrkta ökade per­

sonalen skall kunna utnyttjas i avsedd omfattning.

Sveriges docentförbund anför, att sedan flera år tillbaka endast omkring en

tredjedel av de sökande kunnat intagas på kurserna, varför en dubblering av

dessa vore synnerligen önskvärd, särskilt som detta väl skulle möjliggöras av

den rymliga och välutrustade institutionen. Härför krävdes emellertid en labo-

ratorstjänst.

Då behovet av en ökning av undervisningen i de kemiska ämnena synes

trängande, torde lärarkrafternas antal böra förstärkas. Då viss återhållsamhet

med inrättande av nya fasta befattningar i laboratorsgraden för närvarande

synes tillbörlig, anser jag mig böra förorda, att i stället för de föreslagna två

laboratorstjänstema inrättas två befattningar som biträdande lärare. Detta

synes försvarligt även med hänsyn till att tjänsterna i väsentlig grad motive-

1 Gemensamt med avdelningen för oorganisk och fysikalisk kemi.

Kungl. Majlis proposition nr 273.

101

rats med behovet av att kvantitativt utöka den mera elementära undervis­

ningen.

Två assistenter torde erfordras å envar av den kemiska institutionens två

avdelningar. I likhet med kanslern anser jag, att de två nya assistenttjänster,

som sålunda torde böra inrättas, böra få karaktär av andre assistenter. I lik­

het med kanslern tillstyrker jag, att medel anvisas för en utökning av antalet

förste amanuenser med fyra, två för vardera avdelningen.

Jag avstyrker för närvarande förslaget om uppflyttning i lönegrad av de två

tjänsterna som institutionsvaktmästare i lönegraden A 9. Två nya institutions-

vaktmästare i 7 lönegraden synas erforderliga; de synas åtminstone till en

början böra få extra ordinarie anställningsform. För närvarande disponera de

båda institutionsavdelningarna tillsammans endast en tjänst som tekniskt bi­

träde. Enligt kommitténs förslag skulle tre nya sådana tjänster inrättas, be­

nämnda laboratoriebiträden, medan kanslern tillstyrkt, att endast en ny sådan

tjänst inrättas. Jag anser mig för egen del kunna förorda nyinrättande av två

nya laboratoriebiträdesbefattningar, båda tills vidare placerade i lönegraden

Eo 7. Jag tillstyrker slutligen inrättandet av en extra ordinarie kontors- eller

kanslibiträdestjänst, gemensam för båda institutionsavdelningarna.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat komma följande nya befattningar att

tillföras kemiska institutionen, nämligen

2 biträdande lärare ................

2 andre assistenter ................ .

4 förste amanuenser ..............

2 institutionsvaktmästare . ..

2 laboratoriebiträden ............

1 skriv- och expeditionsbiträde

arvode 8 600 kronor

^» 6

000

»

»

3 600

»

Eo 7

Eo 7

Eo 4 eller Eo 7

Biokemisk institution.

Beträffande kommitténs förslag örn inrättande av en professur i biokemi vid

Lunds universitet hänvisas till det föregående.

Kommittén föreslår följande personal för den nya institutionen:

1 förste assistent,

I förste amanuens,

1 laboratoriebiträde A 7.

Kanslern avstyrker för närvarande, såsom av det föregående framgår, inrät­

tandet av en professur i biokemi vid Lunds universitet, och har därför icke

tagit ställning till kommitténs förslag i fråga om personal å en blivande bio­

kemisk professur.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till personalorganisatio­

nen vid en blivande biokemisk institution vid Lunds universitet.

Departe­

mentschefen.

102

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Departe­

mentschefen.

Limnologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: limnologi. Professuren är för närvarande vakant.

Den limnologiska institutionen omfattar två laboratorier: 1. Laboratoriet i

Lund, inrymt i gamla kemiska institutionen. Detta laboratorium är i verksam­

het året runt. 2. Laboratoriet i Aneboda, beläget i Aneboda socken, Kronobergs

län. Detta laboratorium är i verksamhet 3 ä 4 månader per år.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsjörslag:

1 förste assistent

1 förste amanuens

1 kontorsbiträde .................. A 4

Kanslern tillstyrker, att en förste assistentbefattning inrättas, men föreslår,

att kontorsbiträdet i A 4 utbytes mot ett laboratoriebiträde i A 7, enär den

blivande professorn syntes böra få en något mera kvalificerad biträdeshjalp än

vad kommittén föreslagit.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hemställer,

att personalen utöver vad kommittén föreslagit utökas med ytterligare en

förste assistent, avsedd för undervisning, och en förste amanuens.

Jag tillstyrker, att en tjänst som förste assistent och en extra ordinarie labo-

ratoriebiträdesbefattning (Eo 7) inrättas vid förevarande institution.

Matematiska institutionen.

Två professurer finnas, båda med ämnesområdet angivet till »matematik». Professurernas

innehavare: professorerna M. Riesz och N. O. Zeilon.

Nuvarande personal:

Kommittém ändringsförslag:

1 biträdande lärare

2 förste assistenter

1 förste amanuens

Kommittén yttrar: Tillströmningen av studerande i matematik är i oavbru­

tet och starkt stigande sedan flera år. Propedeutiska kursen höstterminen 1945

räknade den 24 september 148 anmälda deltagare, ett antal som sedermera steg

till 182. Föreläsningarna försiggå i den största lokal inom universitetet (sal nr

VI), som kan komma ifråga för ändamålet. Denna är utrustad med cirka 100

ordinarie sittplatser. Seminarieövningarna i anslutning till den propedeutiska

kursen uppdelades i tre grupper vardera om över 60 deltagare, ett antal som

även det är alldeles för stort för att möjliggöra en effektiv undervisning. Det

vore för matematiken högst angeläget att få ännu en biträdande lärare, liksom

även ytterligare en undervisningsassistent utöver de i ovanstående förslag upp­

tagna. Denna fråga bör upptagas till behandling, om det skulle visa sig, att det

nuvarande stora antalet studerande icke är en tillfällig företeelse.

I stället för kanslibiträde har ett särskilt anslag till skrivhjälp inräknats i

institutionsanslaget.

103

Kanslern tillstyrker, att följande tjänster inrättas, nämligen en som förste

assistent, en som andre assistent och en som förste amanuens.

Jag biträder kanslerns förslag ifråga örn förevarande institutionspersonal.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Ämnesområdets benämning: mekanik och matematisk fysik. Professurens innehavare: pro­

fessorn T. Gustafson.

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

—

1 biträdande lärare

1 förste assistent

1 förste amanuens

Kanslern tillstyrker förste assistenten och förste amanuensen men icke den

biträdande läraren. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen anmärker här­

till, att inrättandet av en biträdande lärartjänst vore ett av detta ämnes

främsta, starkt motiverade önskemål. Lämpliga personer funnes redan å

institutionen för alla de föreslagna befattningarna.

Det synes föreligga ett mycket starkt behov av en biträdande lärare i detta

ämne. Jag är därför beredd att tillstyrka, att medel anvisas för ändamålet. I

övrigt föranleder kanslerns förslag icke någon erinran från min sida.

Zoologiska institutionen.

Två professurer finnas, båda med ämnesområdet »zoologi». Professurernas innehavare: pro­

fessorerna B. Hanström och T. Gislén.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Kommittén, vilken såsom av det föregående framgår föreslår en tredje pro­

fessur, avseende entomologi, förordar följande personaländringar i övrigt:

Nuvarande personal:

Kommitténs ändringsförslag:

1 museiassistent .................. A 21

1 museiassistent .............. . A 23

3 förste assistenter

3 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare . . A 7

1 hantverkare .................... A 6

1 tekniskt biträde................ A 7

1 laboratoriebiträde ........ . A

7

1 » » ................ Eo 7

1 » ........ . Eo 7

1 kanslibiträde ................ . A

7

Kanslern tillstyrker endast två förste assistenter och föreslår, att den extra

ordinarie tjänsten som tekniskt biträde ordinariesättes. I övrigt biträdes kom­

mittéförslaget.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen förordar, att tjänsten som musei-

assistent i A 21, på sätt kommittén föreslagit ifråga örn motsvarande befattning

Departe­

mentschefen.

Departe­

mentschefen.

104

å institutionen för systematisk botanik, omändras till tjänst i laboratorslöne-

graden, benämnd »museikurator». Till stöd härför anför sektionen i huvudsak

följande.

Museiassistentbefattningarna vid universiteten ha en annan och mera själv­

ständig karaktär än likbenämnda befattningar vid naturhistoriska riksmuseet.

Befattningen representerar en slutplats och kompetensfordringarna för att

säkra tillräckligt höga krav hållas och böra hållas i nivå med dem man har på

lektorer vid läroverken. De zoologiska befattningsinnehavama av denna typ

böra i likhet med de botaniska åläggas en viss föreläsningsskyldighet. Det bör

tilläggas, att föreläsningar även tidigare, åtminstone i vissa fall, då på frivillig­

hetens väg, fullgjorts av vederbörande zoologiska museiassistent. Sektionen an­

ser benämningen laborator mindre lycklig och föreslår i stället att museiassi-

stenten benämnes museikurator. Denne bör alltså åtnjuta en lön motsvarande

laboratorns.

Sveriges docentförbund understryker angelägenheten av att även musei­

assistentbefattningarna vid de zoologiska institutionerna uppflyttas till labora­

tors ställning.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening föreslår

följande personalförstärkning utöver den, som av kommittén ifrågasatts:

a) 1 biträdande lärare eller ytterligare 1 förste assistent, avsedd för under­

visning.

Föreningen anför: Denne är avsedd att handha en del av den grundläggan­

de undervisningen i jämförande anatomi, histologi samt eventuellt fysiologi

och embryologi. Under en följd av år har antalet deltagare i kurserna uppgått

till omkring 20. Höstterminen 1945 deltogo i anatomikursen och den där­

efter följande histologikursen 22 studenter. Kursen varar 5 dagar i veckan och

omfattar varje arbetsdag föreläsning -f- laborationsövningar. Undervisning­

en sker för närvarande helt och hållet genom kursledaren professor Hanströms

försorg med biträde av en amanuens. Uppenbart är att ett avlastande av den

arbetsbörda, som vilar på såväl kursledare som amanuens, är i hög grad önsk­

värt, och det synes, som örn detta lämpligast kunde ske genom inrättande av

föreslagna tjänst i likhet med vad kommittén yrkat för zoologiska institutio­

nerna i Uppsala och Stockholm, där kurserna äro desamma som vid insti­

tutionen i Lund.

b) 1 förste amanuens med tjänstgöring vid institutionens bibliotek.

c) 1 förste amanuens med tjänstgöring vid zoologiska museets vertebrat-

avdelning.

Föreningen yttrar härom: Institutionens båda övriga avdelningar — ever-

tebratavdelningen och den entomologiska avdelningen — ha sedan gammalt

vardera en amanuens med huvudsaklig uppgift att biträda vid bearbetandet

och uppställandet av förefintligt och inkommande material, medan dylik be­

fattning saknades vid vertebratavdelningen. Den förste-amanuenstjänst, som

redan är inrättad vid vertebratavdelningen, är knuten till kursundervisning­

en och kan icke frigöras härifrån med hänsyn till den starka tillströmningen

till kurserna, även om den under a) föreslagna tjänsten inrättas.

d) 1 kursamanuens vid entomologiska avdelningen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

105

Föreningen anför: För närvarande är till avdelningen knuten en amanuens

med tjänstgöring vid det synnerligen omfattande entomologiska museet med

i huvudsak samma arbetsuppgift som motsvarande befattningshavare vid

institutionens evertebratavdelning samt under c) föreslagen tjänst. Däremot

saknas kursamanuens, och undervisningen, som omfattar såväl föreläsningar

som bestämningsövningar, handhas helt av avdelningsföreståndaren profes­

sorn N. A. Kemner. Uppenbart är, att professorn här som i alla andra fall bör

befrias från i varje fall en del av den mera elementära undervisningen.

e) 1 museibiträde vid entomologiska avdelningen.

Föreningen anför härom: Entomologiska avdelningen har nu med hänsyn

till de svenska samlingarna vuxit till den mest betydande i landet, och talrika

såväl praktiska som teoretiska skrifter, grundade på förefintligt material,

utkomma årligen. Det har emellertid visat sig fullkomligt omöjligt att under

senare år få preparerat och etiketterat de stora samlingar, som kommit mu­

seet till godo, och för närvarande ligga mängder av såväl svenskt som tropiskt

material i samlingsrör eller konvolut utan att möjlighet finnes till uppordning

av detsamma inom överskådlig tid. Uppenbart är, vilket anledning många

gånger funnits att beklaga, att här värdefulla tillgångar undandras vetenskap­

lig bearbetning på grund av brist på elementär arbetskraft. Magasineringen

medför för övrigt skador å materialet, då det ej finns möjlighet att i längden

förvara det i oförändrat skick.

f) Extra preparator vid zoologiska museet.

Härom yttrar föreningen: Lämpligen bör museiassistenten, som är docent

och närmast tjänstgör som prefekt för zoologiska museet, till sin hjälp få en

extra preparator med uppgift att sköta skelettering samt enklare prepare-

ringsarbeten. Tidigare har vid institutionen under långa tider funnits en sådan

medhjälpare. Genom den föreslagna ökningen av materielanslaget erhålles

dock måhända möjlighet att åtminstone under viss tid anställa dylik hjälp.

Sammanfattningsvis framhåller föreningen, att zoologiska museet är den

största naturvetenskapliga museiinstitutionen i Lund; en personal, omfattan­

de museiassistenten samt å var och en av avdelningarna en förste amanuens

liksom även föreslagen teknisk personal vore med hänsyn till det omfattande

arbetet, vilket tidigare utförts av huvudsakligen oavlönad personal, att be­

trakta såsom ett minimibehov. Härvid räknades dock med, att dessutom en

tredje amanuens komme att tjänstgöra på vardera avdelningen. Det kunde

nämnas, att å exempelvis entomologiska avdelningen under en råd av år 7

å 8 oavlönade amanuenser tjänstgjort.

Kungl. Majlis 'proposition nr £73.

Zoologiska institutionen i Lund är synnerligen livaktig. Utöver de tre förste

amanuenserna tjänstgöra därstädes icke mindre än 14 extra ordinarie amanuen­

ser, flertalet oavlönade. Med hänsyn härtill anser jag mig böra biträda kom­

mitténs förslag örn inrättande av tre tjänster som förste assistenter. Med

anledning av framställningen från Sveriges yngre naturvetares förening till­

styrker jag därutöver anvisande av medel till arvoden åt två andre amanuenser,

dag biträder förslaget örn uppfattning av museiassistenten till lönegraden

Departe-

mentschefeD.

Departe­

mentschefen.

Departe­

mentschefen.

A 23 och anser i likhet med kanslern, att den extra ordinarie laboratoriebiträ-

desbefattningen bör ordinariesättas. För skriv- och expeditionsgöromål synes

ett extra ordinarie kontors- eller kanslibiträde böra anställas.

Särskild avdelning för zoofysiologi inom zoologiska institutionen.

Kommittén föreslår, att en dylik avdelning inrättas med följande personal:

1 laborator,

1 förste amanuens,

1 laboratoriebiträde A 7.

Ifråga om motivering härför hänvisar kommittén till vad som anförts till

stöd för förslaget om en professur i zoofysiologi vid universitetet i Uppsala.

Kanslern tillstyrker för närvarande icke förevarande förslag.

Professorerna i zoologi, B. Hanström och T. Gislén, anföra:

Ämnet zoologi är numera uppdelat i en mängd olika grenar: anatomi, histo­

logi, zoologisk genetik, embryologi, fysiologi med utvecklingsmekanik, ekologi,

djurgeografi, systematik, paleozoologi och zoologiens historia. Med denna zoo­

logiens starka tillväxt blir det svårt även för två professorer att något så när

behärska alla grenar. Särskilt med tanke på de starkt expansiva experimen­

tella delarna av ämnet synes därför förslaget om en laboratorsbefattning i

zoofysiologi vara mycket moderat tilltaget. Det vore mycket beklagligt, om

förslaget ej skulle beaktas. Det komme ej att erbjuda allvarligare svårigheter

att bereda laboratorn plats på institutionen.

106

Kungl. Marits proposition nr 273.

Då jag, såsom framgår av det föregående, tillstyrkt upprättandet av en

professur i ämnet zoofysiologi vid Uppsala universitet, synes det kunna anstå

någon tid med förverkligandet av nu ifrågavarande förslag, vilket jag i och

för sig funnit förtjänt av allvarligt övervägande.

Sammanfattning.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat — bortsett från nya professurer —

kommer de matematisk-naturvetenskapliga institutionernas (inklusive geo­

grafiska institutionens) personalorganisation att undergå de förändringar, som

framgå av följande sammanställning:

Nuvarande personal:

Laborator, observator................. 21

Biträdande lärare ....................... 21

2

Museiassistent A21 .................. 2

Försöksassistent A16................ 1

Förste assistent.......................... 4

Andre assistent.......................... 1

Av departementschefen förordad

ändring:

Laborator, observator . .

4 (+ 2)

Biträdande lärare..........

8 (+ 6)

Museiassistent A 23 ...

2

(= nu)

Förste assistent ............ 17 (+13)

Andre assistent.............. 4 (+ 3)

1 Här bortses från tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens entomologiska

avdelning.

2 Här bortses från tjänsten som biträdande lärare i geologi och mineralogi.

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

Förste amanuens .................... 18

Andre »

.................... 1

Trädgårdsmästare A 16........ 1

Institutionsvaktmästare A 9 . .

3

Trädgårdsmästare A 9.......... 1

Maskinist A 8........................ 1

Institutionsvaktmästare A 7 . .

5

Eo 7 .

1

Vaktmästare Eo 5.................... 1

Tekniskt biträde A 7 .............. 4

»

> Eo 7 ............ 4

Förste amanuens.......... 28 (+10)

Andre »

.......... 3 (+ 2)

Akademiträdgårdsmästare

A 16.......................... 1

Instrumentmakare A 10

1 (+ 1)

(=nu)

(= nu)

(= nu)

Institutionsvaktmästare

A 7............................ 7 (+ 2)

Institutionsvaktmästare

Eo 7.......................... 3 (+ 2)

(=nu)

Laboratoriebiträde A 7

7 (+ 3)

»

Eo 7 6 (+ 2)

Kartbiträde A 7.......... 1 (+ 1)

Trädgårdsförman A 7

Hantverkare A 6

Räknebiträde A 4 . . .

2

(= nu)

1

(= nu)

3

(= nu)

Kanslibiträde Eo 7 . .. . 4 (+ 4)

Kontorsbiträde Eo 4 . . 4 (+ 4)

Härutöver må erinras, att ifrågavarande institutioner förfoga över samman­

lagt 11 tredje amanuenser (arvode 1 200 kronor) samt att kommittén med in­

stämmande av kanslern förordat en ökning av antalet till 20. Jag biträder detta

förslag, vilket föranleder en anslagshöjning med 10 800 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras för nästa budgetår följande

anslagsförändringar:

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten 1 a bör höjas med (18 000

kronor—i runt tal 1 400 kronor, avseende pensionsavdrag, =) 16 600 kronor.

Arvodesposten bör höjas med (6X8 600+13X7 200+3X6 000+10X3 600

+2X2 400+10 800=) 214 200 kronor, avseende nya biträdande lärare,

assistenter och amanuenser.

Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar

m. m. Ordinarieposten synes böra höjas med i runt tal 21 000 kronor, icke-

ordinarieposten med i runt tal 28 000 kronor, och anslagsposten till rörligt till-

lägg med i runt tal 7 500 kronor. Samtidigt bör arvodesposten minskas med

5 700 kronor.

F.

Behovet av anslag till materiel.

Allmänna synpunkter.

Kommittén föreslår en ökning av materielanslagen till institutionerna inom

de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna (däri inbegripen geografiska in­

stitutionen i Lund) i enlighet med följande sammanställning:

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Uppsala universitet:

Nuvarande

anslag

kronor

Föreslagen

ökning

kronor

nu befintliga institutioner..............

nya institutioner ............................

fältarbeten ......................................

.............. 300 210

183 790

94 000

20 000

Lunds universitet:

Summa 297 790.

nu befintliga institutioner..............

nya institutioner ............................

fältarbeten ......................................

.............. 142 200

144 100

59 000

20 000

Summa 223 100.

Härutöver föreslås vissa engångsanslag: Till Uppsala universitet 163 000 kro­

nor, varav 70 000 kronor för nya institutioner, och till Lunds universitet

142 000 kronor, varav 60 000 kronor till nya institutioner.

Beträffande behovet av anslag till materiel anför kommittén inledningsvis

följande.

Många av de vetenskapliga institutionerna i vårt land ha under en följd av

år haft så knappa anslag, att de icke kunnat förnya och vidmakthålla sitt

bestånd av instrument och andra för forskningen nödvändiga utensilier. Sär­

skilt svåra ha förhållandena varit under kriget, då anslagen minskats samtidigt

med att alla priser våldsamt skruvats upp. Den mest följdriktiga åtgärden

kunde då synas vara att institutionerna erhölle engångsanslag för upprustning.

Kommittén har emellertid trots detta så mycket som möjligt undvikit att före­

slå dylika engångsanslag, dels därför att det under nuvarande förhållanden

är ovisst vad som finnes att köpa, dels därför att det många gånger är syn­

nerligen svårt för en institutionsföreståndare att få ut den bästa användningen

av ett engångsanslag. Det mest rationella är, att en institution har tillgång till

ett årsanslag, som svarar mot behovet och som möjliggör inköp av apparater,

då de bäst behövas och då de stå att få till rimligt pris. Denna kommitténs

huvudprincip har dock i ett flertal fall icke kunnat hållas, emedan, som i inled­

ningen nämndes, många institutioner måste få omedelbart och effektivt eko­

nomiskt stöd. De engångsanslag, som föreslås, avse i huvudsak inköp av uten­

silier, som kunna beräknas finnas tillgängliga i handeln till rimliga priser under

de närmaste två åren.

Det är givetvis en utomordentligt ömtålig fråga att avväga vad som skall

kunna anses vara en skälig budget för en vetenskaplig institution. Vad kom­

mittén här föreslår är att anse som en minimibudget för normala institutioner

under vårt lands förhållanden. Budgetförslagen äro alltså icke avpassade för

att tillgodose särskilt aktiva och produktiva institutioners behov och icke heller

för att kunna täcka kostnaderna för särskilt dyrbara och omfattande under­

sökningar.

Med hänsyn till forskningens rationella finansiering är det enligt kommitténs

mening ej lämpligt eller möjligt att eftersträva en för alla forskare och institu­

tioner lika förbättring i arbetsbetingelserna. Man kan å andra sidan givetvis

109

ej nöja sig med att enbart stödja topprestationer. Mycket inom naturforskning­

en, som, särskilt för den icke initierade, ter sig som mer eller mindre rutin­

arbete, är dock en för samhället nödvändig och nyttig verksamhet, väl värd

dess stöd. Kommittén anser, att den bästa lösningen på detta problem är en

relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget för speciella

ändamål kompletteras med anslag från en central instans. Såsom sådan föreslår

kommittén ett naturvetenskapligt forskningsråd.

För att få en utgångspunkt för behandlingen av forskningsanslagen har kom­

mittén givit institutionsföreståndarna tillfälle att enligt ett speciellt formulär

inkomma med önskemål. I detta formulär har årsanslaget varit uppdelat i nio

delposter, varigenom större möjlighet till jämförelse mellan olika institutioners

krav kunnat uppnås. De nio posterna voro:

F örbrukningsmateriel.

Nyanskaffning av apparater och instrument jämte underhåll av dessa.

Utgifter för tillfällig och extra personal.

Bibliotek.

Tryckningskostnader.

Telefon.

Tjänsteresor.

Fältarbeten.

Övriga utgifter med angivande av dessas karaktär.

Av de under dessa rubriker upptagna årskostnaderna har kommittén se­

nare brutit ut tryckningskostnader, tjänsteresor och fältarbeten för att sam­

manföra dessa under gemensamma anslag till sektionernas förfogande. Frågan

örn tryckningskostnader och tjänsteresor behandlas i betänkandets andra del.

Endast i ett fall (meteorologiska institutionen i Uppsala) har ett anslag för

tryckning medtagits i institutionsanslaget.

En av de övriga angivna posterna kan anses vara nytillkommen, men till­

mötes av kommittén synnerlig betydelse, nämligen anslaget till utgifter för till­

fällig och extra personal. Inom en vetenskapligt arbetande institution upp­

komma ofta behov av särskild art i fråga örn personal, såsom beträffande hjälp

vid speciella vetenskapliga undersökningar, för översättning, för maskinskriv­

ning, för rutinmässiga mätningar i långa serier o. s. v., och det ligger i det

vetenskapliga arbetets natur, att dessa arbeten äro alltför skiftande och upp­

komma alltför oregelbundet för att man skulle kunna anpassa den ordinarie

personalstaben efter dylika behov. Dessutom kunna ju verkstadskirlingar och

sådana hjälpkrafter, som skola läras upp till laboratoriebiträden o. s. v., icke

från början av sin anställning inplaceras i ett ordinarie befattningsschema.

De från institutionsföreståndarna infordrade detaljmotiverade anslagsönske-

målen ha sedermera bearbetats inom kommittén med ledning av kommitté­

ledamöternas erfarenhet och efter i viss utsträckning enhetliga normer.

Vad universitetsinstitutionerna beträffar föreslog departementschefen i pro­

position till 1945 års riksdag en höjning av materielanslagen till ungefär 1939

års belopp -{- 40 procent tillägg, vilket senare skulle kompensera för prishöj­

ningar. Redan i universitetskanslerns yttrande över universitetens petita fram­

hölls emellertid (se 1945 års statsverksproposition 8:e huvudtiteln, s. 163), att

prishöjningen på det material det här gäller i många fall torde vara större än

40 procent. När kommittén nu föreslår årsanslag, som i de flesta fall över­

stiga »1939 års standard», beror detta emellertid framför allt på den allmänna

intensifiering av forskningsverksamheten, som kommitténs förslag avser att

uppnå. Som ovan framhållits räder intet tvivel örn att bristen på anslag många

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Ilo

gånger varit en mycket väsentlig hämmande faktor. Då kommittén nu före­

slår en avsevärt utökad forskarstab vid de naturvetenskapliga institutionerna,

stiga självfallet kostnaderna för forskningsverksamheten i hög grad. Härtill

komma så vidare de anslag av helt ny karaktär som föreslås, nämligen anslag

för tillfällig och extra personal samt anslag för fältarbeten. Vad kommittén

föreslår som årliga anslag för materiel ligger i själva verket i flera fall under

»1939 års standard», vilket sammanhänger därmed att en viss del av forsk­

ningsarbetet tänkes kunna finansieras genom bidrag från ett centralt anslag.

De av kommittén föreslagna årsanslagen för de särskilda institutionerna ha

sålunda uppdelats på två poster: en för materiel m. m. och en för tillfälligt an­

ställd personal och personal, som icke har ordinarie eller extra ordinarie an­

ställning.

Med denna uppdelning har kommittén icke avsett att strikt fastlåsa insti­

tutionens utgifter på sådant sätt att en del av materielanslaget icke skulle få

användas för avlöning av tillfällig personal eller att någon del av personal­

anslaget icke skulle få användas till inköp av instrument eller dylikt. Kom­

mittén anser tvärtom, att institutionsföreståndarna böra få använda anslagen

på ett så smidigt sätt som möjligt till forskningens och undervisningens bästa.

Uppdelningen har gjorts för att tjäna som en viss norm vid anslagens använd­

ning och för att ge de anslagsbeviljande myndigheterna en uppfattning om an­

slagens normala utnyttjande och därmed underlätta dessa myndigheters möj­

ligheter till bedömning av anslagsbehoven. I

I detta sammanhang berör kommittén även reservfondernas upp­

gifter. Kommittén erinrar, att reservfonden sedan krigsutbrottet fått

svara för en avsevärd del av institutionernas löpande materielutgifter, vilka

eljest täckts genom anslag å riksstaten. Sålunda har, såsom framgår av punk­

terna 65 och 71 i 1945 års åttonde huvudtitel, reservfondernas bidrag för in­

nevarande budgetår beräknats till 150 000 kronor vid Uppsala universitet och

40 000 kronor vid Lunds universitet. Anmärkas må, att dessa bidrag givetvis

avse materielanslagen i deras helhet, således ej enbart de matematisk-natur-

vetenskapliga sektionernas andelar i dessa anslag. Kommittén upplyser i detta

sammanhang, att matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala under

budgetåret 1944/45 erhöll tillskott från reservfonderna med omkring 38 700

kronor.

Kommittén har icke ingått på frågan, i vad män reservfonderna för nästa

budgetår kunna tänkas giva något tillskott till de löpande materielanslagen.

Kommittén framhåller emellertid, att i den framställning från uppsalasektio-

nen, som legat till grund för anslagsberäkningen, uttryckligen framhållits, att

sektionsmedlemmama vid uppskattning av medelsbehovet räknat med att

reservfonden — såsom var fallet före kriget — oavkortad skulle stå till förfo­

gande för särskilda tillfälliga behov utöver de årliga materielanslagen.

Beträffande reservfondens utnyttjande för förstärkning av materielanslagen

anför Uppsala universitets rektor i en P. M. till kommittén följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

lil

Universitetets s. k. reservfond, som ej alls är en fond i vanlig mening utan

utgöres av vissa under ett budgetår uppkomna överskottsmedel å bland annat

driften vid skogsförvaltningen, kan icke beräknas lämna tillskott till materiel-

anslagen. De senaste åren lia avsevärda förstärkningsanslag anvisats ur denna

fond. Denna av statsmakterna anvisade utväg att täcka de svåraste bristerna

har ansetts befogad och naturlig i ett tillfälligt nödläge och medan tillgångarna

liksom under det förra världskriget varit osedvanligt stora. För framtiden kan

dock den s. k. reservfonden icke begagnas på detta sätt. Även oavsett att gäl­

lande föreskrifter förhindra regelbundna tillskott till materielanslagen från

reservfonden, kan denna icke beräknas komma att lämna möjlighet därtill.

Fondens inkomster, som övervägande äro beroende av skogarnas avkastning,

kunna icke gärna under någon längre tid bibehållas vid de senaste årens höga

nivå.

Lunds universitets rektor anför beträffande motsvarande fråga för detta

universitets vidkommande i skrivelse till kommittén följande:

Lunds universitets reservfond har till uppgift att i mån av tillgång tillgodose

tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål, som avse under­

visningens, studiernas och universitetets allmänna förkovran.

Fondens inkomster — vissa besparingar å avlöningsstaten, vissa räntein­

komster samt det överskott å arrendeinkomsterna från universitetets jord­

bruksfastigheter, som kan uppkomma sedan universitetets delfond av statens

allmänna fastighetsfond tillförts i fondens stat som bidrag från egendomsför-

valtningen uppförda belopp — hava under sista tioårsperioden i medeltal upp­

gått till 81 500 kronor.

Ovan lämnade uppgifter torde utan kommentarer utvisa, att universitetets

reservfond kan i endast mycket begränsad utsträckning bidraga till täckande

av kostnaderna för den vetenskapliga forskning och undervisning, som i § 1

universitetsstatuterna angivits som universitetets uppgift.

I detta sammanhang må nämnas, att vid Uppsala universitet reservfondens

behållning den 1 juli 1945 utgjorde 224 000 kronor (mot 224 300 kronor den 1

juli 1944 och 375 400 kronor den 1 juli 1943) samt att Lunds u liversitets re­

servfond samma dag icke hade någon disponibel behållning.

Kanslern anför:

Vid behandlingen av materielanslagen har kommittén utgått ifrån, att man

vid uppgörandet av normalbudget för en institution icke borde söka tillgodo­

se de behov, som föranleddes därav, att verksamheten vid institutionen på

grund av särskilda förhållanden vore ovanligt intensiv, och icke heller ta hän­

syn till kostnaderna för särskilt dyrbara och omfattande undersökningar. Det

för normala förhållanden utmätta materielanslaget finge för speciella ändamål

kompletteras med anslag från en central instans, det naturvetenskapliga forsk­

ningsrådet.

Jag instämmer i dessa kommitténs uttalanden.

Frän materielanslagen lia sedan gammalt i begränsad omfattning bestritts

arvoden till vid institutionerna anställd tillfällig personal. Då kommittén,

som beräknat en viss del av institutionernas årsanslag för avlöning av »till­

fällig och extra personal», betecknat denna kommitténs åtgärd såsom inne­

bärande, att kommittén begärt »anslag av helt ny karaktär», är detta utta­

Kungl. Maj:ts •proposition nr 273.

112

lande följaktligen i någon män missvisande. I förbigående må även anmärkas,

att kommitténs uppfattning, att man skulle kunna använda här ifrågavaran­

de »personalanslag» för avlönande av extra befattningshavare (i teknisk me­

ning) knappast kan vara riktig.

Det är ett synnerligen starkt önskemål, att de naturvetenskapliga institu­

tionernas materielanslag måtte höjas. Att de av kommittén föreslagna anslags­

ökningarna äro av behovet påkallade, kan näppeligen vara föremål för tvivel.

Uppsalamyndigheterna ha i sina yttranden över kommittébetänkandet för­

klarat att de föreslagna höjningarna av materielanslagen vore otillräckliga.

Den av kommittén föreslagna ökningen av materielanslagen är högst be­

tydande. En ännu större anslagsökning har ifrågasatts beträffande avlönings-

anslagen. Huruvida den statsfinansiella situationen medger anslagshöjningar

av denna storleksordning, utan att möjligheten att tillgodose andra fakul­

teters och sektioners berättigade önskemål äventyras, är ett spörsmål, som

undandrar sig mitt bedömande. Måste en nedprutning verkställas, håller jag

före, att denna i första hand bör ta formen av en beskärning av den begärda

personalökningen. Skulle det emellertid bli nödvändigt att även minska på

de äskade materielanslagen, kan jag ej underlåta att fästa uppmärksamheten

på att skillnaden i storlek mellan såväl de nuvarande som de av kommittén

föreslagna materielanslagen till Uppsala och Lund knappast synes motiverad

av olikheten universiteten emellan i fråga om lärarpersonal och elevantal eller

beträffande institutionernas antal och beskaffenhet.

Statskontoret yttrar:

Frågan, huruvida för avlönande av tillfällig och extra personal medel skola

beviljas vid sidan av anslagen till den ordinarie personalstaben, bör bedömas i

ett större organisatoriskt sammanhang. Därvid torde även, därest övervägan­

dena skulle leda till att särskilda medel finnas böra anvisas för ändamålet,

böra prövas, huru medelsanvisningen budgetmässigt bör utformas. Ett sam­

manförande — såsom kommittén synes ha tänkt sig — av sakkostnader och

personalkostnader under ett gemensamt anslag lärer icke kunna anses budget­

mässigt tillfredsställande.

Statens medicinska forskningsråd instämmer med kommittén i dess uttalan­

de, att anslagen till institutionerna böra bilda en relativt snäv fast normal­

budget, som alltså icke är tilltagen för att tillgodose särskilt aktiva och pro­

duktiva institutioners behov och ej heller för att kunna täcka kostnaderna för

särskilt dyrbara och omfattande undersökningar, samt att denna normal­

budget för sådan aktivitet bör kompletteras med anslag från en central

instans.

Uppsala universitet.

Kommitténs förslag ifråga örn anslag till materiel vid Uppsala universitets

matematisk-naturvetenskapliga sektion framgår av följande sammanställ­

ningar:

Kungl. Maj:ts proposition nr '273.

Kungl. Majlis proposition nr 273.

113

Institution

Nuva­

rande

anslag

1945/46

Årsanslag

Kommitténs förslag

Ökning

Engångs

anslag

Kom­

mitténs

förslag

Materiel

m. m.

Personal

Summa

Nu befintliga institutioner:

Astronomiska institutionen . .

8810

12 500

2 500

15 000

6190

—

Institutionen för fysiologisk botanik

15 85U

27 000

5 000

32 000

16 150

38 000

Institutionen för systematisk botanik

33 990

38 500

3 000

41 500

7510

—

Fysiska institutionen

...................

'32 970

35 000

10 000

45 000

12 030

30 000

Geografiska institutionen...............

8 240

13 500

1 5(10

15 000

6 760

25 000

Geologisk-mineralogiskainstilutionen

12 0. 0

22 000

3 00O

25 000

12 950

—

Paleontologiska institutionen

18 430

15 000

6O00

21 000

2 570

—

Institutet för högspänningsforskning

32 800

29 000

25 000

54 000

21 200

—

Åskledarkontrollanstalten............

8 4U0

10 000

—

10 000

1 600

—

Kemiska institutionen

Avdelningen för oorganisk kemi . / qn flön

25 000

7 500

32 500|

^qa Q^n

—

Avdelningen för organisk kemi

25 000

7 500

32 500)

—

Fysikalisk-kemiska institutionen . .

20 950

46 000

8 OuO

54 000

27 050

—

Matematiska institutionen

. . .

3 750

4 00U

—

4 000

250

—

Institutionen för mekanik och mate-

matisk fysik .

.........................

3 330

4 000

3 000

7 000

3 670

—

Meteorologiska institutionen ....

18 320

29 000

2 000

31 000

12 680

—

De vid institutionen anordnade

seismologiska undersökningarna

700

1 000

—

1000

300

—

Växtbiologiska institutionen

. . .

150K)

17 500

3 000

20 500

5 460

—

Zoologiska institutionen ...............

23 080

30 000

5 U00

35 000

¹¹ 320

—

Klubbans biologiska station............

0 850

8 000

—

8 000

1 150

—

Summa

300 210

392 000

92 000

484 000

183 790

93 000

Föreslagna nya institutioner:

Biokemi..............................................

—

25 000

7 500

32 500

32 500

—

Centrala analvslaboratoriet............

—

13 0H0

1

f 00

14 500

14 500

50 000

Fysik (ny professur)......................

—

15 000

5 000

20 000

20 000

—

Genetik

..................................

—

4 000

3 000

7 000

7 0. 0

—

Kvartärgeologi..................................

—

5 000

—

5 000

5 000

—

Zoofysiologi........................................

13 000

2 000

15 000

15 000

20 000

Summa

—

75 OOo

19 000

94 000

94 000

70 000

1 Häri har inräknats anslaget på 7 200 kronor till mekaniska arbeten.

Härtill kommer förutnämnda förslag om anvisande av 20 000 kronor till

fältarbeten.

Beträffande motiveringen till de föreslagna årsanslagen och engångsansla-

gen torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. Det må dock framhållas att

matematisk-naturvetenskapliga sektionen ansett årsanslagen alltför knappt

tilltagna, samt att kanslern tillstyrkt förslaget, beträffande nya institutioner

dock endast för biokemi och kvartärgeologi.

T fråga om anslaget till fältarbeten inhämtas av handlingarna i

huvudsak följande.

Kommittén anför:

Vissa ämnen inom de biologiska och geologisk-geografiska grupperna ha

stort behov av anslag till forskningsarbete ute i fältet. Det rör sig här ej

B ihan g till riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 273.

8

114

enbart om resekostnader utan även utgifter för bärare och hantlangare samt

för sprängningar, borrningar, grävningar etc. Hittills ha möjligheterna till

genomförande av dylika arbeten av forskare vid våra universitets- och hög­

skoleinstitutioner varit starkt beskurna, då finansieringen varit beroende av

tillfälliga bidrag från enskilda fonder eller dylikt. Även om materielanslagen

i princip hade kunnat utnyttjas för detta ändamål (vilket väl i varje fall när

det gäller resor ej torde vara möjligt), skulle de på grund av sin knapphet

ej räckt till härför. Kommittén vill framhålla, att den anser anslag till fält­

arbeten för de forskningsgrenar det här gäller lika viktiga som materiel- och

driftanslag till de mera laboratoriemässigt arbetande institutionerna.

Kostnaderna för dessa arbeten torde ofta variera i hög grad från år till

år, beroende på örn vid en institution huvudvikten lägges på insamlingar av

material eller på dess bearbetning. Kommittén har därför icke velat föreslå

anslag för detta ändamål, fast bundna till viss institution, utan anser att i

stället ett anslag bör ställas till respektive matematisk-naturvetenskapliga

sektioners förfogande att fördelas bland institutionerna allt efter det från år

till år skiftande behovet.

Arbetet vid institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet

har en speciell karaktär och är permanent beroende av arbeten i fältet, och

kommittén har därför ansett ett avsteg från regeln befogat i fråga om denna

institution. I det för högspänningsforskningen föreslagna anslaget på 54 000

kronor per år är ett anslag till fältarbeten och tjänsteresor på tillsammans

9 500 kronor per år inarbetat. Därav följer emellertid, att denna institution

icke bör tilldelas anslag ur det för sektionens övriga ämnen avsedda gemen­

samma anslaget.

Kommittén föreslår, att ett anslag till fältarbeten på 20 000 kronor per år

ställes till förfogande för var och en av de matematisk-naturvetenskapliga sek­

tionerna vid universiteten i Uppsala och Lund. Kommittén förutsätter därvid,

att de nu utgående anslagen för resebidrag till studerande som deltaga i exkur­

sioner och för reseersättning till ledare av exkursioner fortfarande komma att

utgå. Dessa senare anslag avse ju undervisningens behov, under det att de av

kommittén föreslagna anslagen avse forskningen.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala anser, att det föreslag­

na beloppet måste anses otillräckligt. Detsamma framhåller docentföreningen

i Uppsala:

Docentföreningen hälsar med särskild tillfredsställelse forskningskommit-

téns förslag om anslag för fältarbeten men är av den bestämda åsikten, att det

föreslagna beloppet är helt otillräckligt. Givetvis innebär varje dylikt anslag

en förbättring gentemot de nuvarande förhållandena, men för att bli till verk­

ligt effektiv hjälp borde det föreslagna beloppet enligt föreningens förmenande

minst två- eller tredubblas. En approximativ beräkning ger vid handen, att

inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala minst ett femtiotal

forskare äro för sina undersökningar beroende av möjligheten att ägna huvud­

delen av sommarsäsongen åt mer eller mindre kostsamma fältarbeten. Den

genomsnittliga tilldelningen skulle alltså enligt kommitténs förslag bli cirka

400 kronor per person och fältarbetssäsong, vilket är endast en ringa bråk­

del av de kostnader, som en sommars fältarbeten draga, även under förut­

sättning att inga mera kostsamma arbeten behöva utföras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

115

Naturvetenskapliga studentsällskapet anser likaledes, att beloppet beräk­

nats för lågt. Redan under nuvarande, ytterst otillfredsställande förhållanden

bedreves fältundersökningar av mer än 40 forskare — professorer oräknade —

i Uppsala.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares jörening för­

ordar, att, därest inte ett långt större belopp anvisas, anslagsmedlen företrä­

desvis må komma yngre forskare, särskilt licentiander och doktorander, till

del.

Lunds universitet.

Kungl. Marits 'proposition nr 273.

Kommitténs förslag ifråga om anslag till materiel vid Lunds universitets

matematisk-naturvetenskapliga sektion framgår av följande sammanställ­

ningar: 1

Institution

Nuva­

rande

anslag

1945/46

Årsanslag

Kommitténs förslag

Ökning

Engångs-

anslag

Kom­

mitténs

förslag

M ateriel

m. m.

Personal

Summa

Nu befintliga institutioner:

Astronomiska institutionen............

15 500

nool)

3 000

20 000

4 500

_

Institutionen för fysiologisk botanik

9 000

13 000

3 000

16 000

7 0 10

30 000

Institutionen för systematisk botanik

8 000

14 000

3 000

17 000

9'00

Fysiska institutionen........................

'18 700

35 000

10 000

45 000

26 30i)

30 000

Genetiska institutionen..................

6 500

10 noo

3 000

13 000

6 500

_

Geografiska institutionen...............

8 000

12 500

1 500

14 0n0

6 000

_

Mineralogiska institutionen............

220 000

20 000

3 000

23 000

3 000

_

Kemiska institutionen

Avdelningen för oorganisk och

|

32 Sool

fysikalisk kemi.........................

25 000

7 500

43 000

_

Avdelningen för organisk kemi. .

25 000

7 500

32 50n|

_

Limnologiska institutionen............

9 500

12 1)00

3 000

15 000

5 500

10 000

(laboratoriet i Lund och fäll labora-

toriet i Aneboda)

Matematiska institutionen............

1 500

3 500

2 500

6 000

4 50n

_

Institutionen för mekanik och mate-

malisk fysik..................................

1 500

4 000

4 300

8 300

6 800

12 000

Zoologiska institutionen..................

15 500

30 000

5 000

35 000

19 5<>0

—

Kurser i havsbiologi m. m..............

3 500

6 000

—

6 000

2 500

_

Minera ogiska, paleontologiska och

geografiska institutionernas byggnad:

gemensamma utgifter..................

3 000

3 000

—

3 000

-

—

Summa

142 200

230 0JO

56 300

286 300

144100

82 000

Föreslagna nya institutioner:

Biokemisk institution.....................

—

12 000

3 000

15 000

15 000

20 0(0

Fysik (ny professur)........................

—

15 00U

5 000

20 000

20 000

_

Paleontologisk institution (historisk

geologi)...........................................

—

8 000

2 000

10 000

10 000

20 000

Kvartärgeologi..................................

—

5 000

5 000

5 000

—

Zoofysiologi........................................

—

7 (ion

2 ono

9 000

9 000

20 OO0

Summa

—

47 000

12 00)

69 000

59 000

60 000

1 Häri hur inräknats anslaget på 5 700 kronor till avlönande av en mekaniker.

3 Beloppet f. n gemensamt för mineralogisk-geologiska institutionen, som föreslås uppdelad i

n mineralogisk och en paleontologisk institution.

116

Kungl. Mårds ■proposition nr 273.

Härtill kommer förutnämnda förslag om anvisande av 20 000 kronor till

fältarbeten.

Beträffande motiveringen för de föreslagna anslagen hänvisas till betänkan­

det.

Kanslern tillstyrker kommittéförslaget, såvitt angår årsanslagen, beträf­

fande nya institutioner dock endast för de nya ämnena historisk geologi och

kvartärgeologi. Beträffande engångsanslag biträder kanslern förslaget, såvitt

angår redan befintliga institutioner.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening förklarar

sig anse de sakkunnigas förslag för knappt tillmätt, särskilt ifråga om en­

gångsanslag. Ifråga om vissa institutioner påyrkas höjda anslag. I detta hän­

seende anföres bland annat följande.

[nstitutionen för systematisk botanik. Hösten 1945

erhöll institutionen av universitetet medel för inrättande av ett jordlaborato­

rium och ett mindre cytologiskt laboratorium i botaniska museet. Det förra

har inrättats för utförande av vissa rutinanalyser av jordprov för växteko-

logiska undersökningar, vilka bedrivas av 5 doktorander och licentiander. För

bestridande av de årliga driftkostnaderna för dessa laboratorier, som tillkom­

mit efter det att institutionschefen för kommittén uppgivit sina anslagsäskan-

den, föreslås en anslagsökning med 1 500 kronor (glasvaror 500 kronor, kemi­

kalier 600 kronor, apparater 300 kronor, städning 100 kronor).

Limnologiska institutionen. Institutionschefen har äskat ett

engångsanslag av 33 000 kronor för inköp av mera kostsam apparatur, men

kommittén har endast tillstyrkt 10 000 kronor. Dessutom föreligger behov av

att dubblera viss laboratorieutrustning, då sommartid arbete pågår både i

Lund och i Aneboda, Härför begäres ett engångsanslag av 5 000 kronor.

Zoologiska institutionen. För institutionens del är nyanskaff­

ning av åtskillig materiel nödvändig för att vetenskapligt arbete skall kunna

bedrivas i önskvärd utsträckning. Föreningen ifrågasätter därför ett engångs-

an.dag av 30 000 kronor.

Vidare föreslås anvisande av 37 000 kronor för byggande och inredande av

en ornitologisk station i Falsterbo samt att institutionens årsanslag höjes med

6 000 kronor, avsedda att användas för verksamheten vid denna station.

Ett av den moderna, ornitologiens viktigaste arbetsområden är studiet av

fåglarnas flyttningar och därmed sammanhängande problem. I detta syfte ha

i utlandet inrättats talrika stationer, tillhörande eller sorterande under olika

zoologiska institutioner. I Sverige har forskningen på detta område på grund

av brist på arbetsmöjligheter i huvudsak inskränkts till ringmärkning av fåg­

lar, delvis genom privat initiativ och praktiskt taget enbart med frivilliga med­

hjälpare, medan mera centrala problem såsom orsaken till flyttningarna, fåg­

larnas reaktioner för väderlek etc. försummats. Någon experimentell forsk­

ning på detta område har överhuvudtaget aldrig ägt ruin i vårt land.

Den i januari 1945 stiftade »Sveriges ornitologiska förening» har låtit upp­

föra en fågelstation på Ölands södra udde. De observationer och ringmärk-

ningsförsök, som sagda förening ämnar bedriva därstädes, kunna väntas giva

värdefulla vetenskapliga resultat. Föreningens resurser äro emellertid starkt

begränsade. Framför allt kunna många centrala problem rörande flyttfåglar-