Prop. 1946:311

('angående utgifter å till- läggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1946/17',)

Kungl. Majlis proposition nr 311.

1

Nr 311.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående utgifter å till-

läggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1946/17; given Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 4 okto­ ber 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson , ministern för utrikes ärendena Undén , statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Statsregleringen har under senare år karakteriserats av att riksstatema, sådana de ursprungligen fastställts av riksdagen, senare regelbundet komplet­ terats med öppna tilläggsstater, över vilka reglerats uppkomna merkostna­ der och överskridanden men även anvisats anslag för nya ändamål. I tidi­ gare sammanhang har anmärkts, att vissa olägenheter äro förenade med detta system, och det har framhållits såsom önskvärt, att möjligheterna föl­ en återgång till en sluten statsreglering av tidigare gängse typ komma under omprövning.

Hiliana till riksdagens protokoll IDAG . 1 sami . Nr 311 .

1

Jämväl under den tid som förflutit efter fastställandet av nu löpande stats­

reglering lia från myndigheterna inkommit framställningar om äskande av

medel på tilläggsstat. Dessa utgifter betingas huvudsakligen av under mellan­

tiden inträffade händelser och avse i stor utsträckning merkostnader för på­

gående arbeten o. d. Äskandena ha i stor utsträckning under rådande för­

hållanden ansetts icke böra avvisas.

De anslagsäskanden, vilka ansetts böra föreläggas årets riksdag under dess

höstsession, böra sammanfattas på en tilläggsstat I till riksstaten för inne­

varande budgetår. Dessa anslagsäskanden ha tidigare anmälts för Kungl.

Maj:t. Beträffande vissa anslagsäskanden har Kungl. Majit beslutat, att

de skola i särskilda propositioner underställas riksdagens prövning, övriga

äskanden, vilka av vederbörande föredragande anmälts tidigare denna dag,

böra i en sammanfattande proposition föreläggas riksdagen. En sammanställ­

ning omfattande dels sistnämnda anslagsäskanden, varom Kungl. Majit på

hemställan av vederbörande föredragande enligt statsrådsprotokollet för

denna dag (bil. 115) fattat beslut, dels ock de anslagsäskanden å tilläggs­

stat I, beträffande vilka Kungl. Majit beslutat avlåtande av särskilda propo­

sitioner, torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende (bihang).

Av sammanställningen framgår, att å tilläggsstaten äskas anslag å drift­

budgeten med sammanlagt 7,5 miljoner kronor och å kapitalbudgeten med

22 miljoner kronor. Av sistnämnda belopp avse 10 miljoner kronor investe­

ring i statens affärsverkstonder och 6 miljoner kronor anslag under statens

allmänna fastighetsfond. Frågan örn anvisande av avskrivningsanslag sva­

rande mot vissa investeringar torde få anmälas senare under riksdagsses-

sionen.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att godkänna de förslag, om vilka Kungl. Majit enligt bi-

lagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—15) fattat beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro

position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Ur protokollet:

Rolf Lahnhagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

3

Egentliga statsutgifter.

Andra huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler härefter under justitiedepartementets handläggning hörande ärende angående egent­ liga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt anför därvid följande.

E. Fångvården.

[1.] 15. Montering oell transport av baracker för fångkolonier, reserva­ tionsanslag. Med ikraftträdandet den 1 juli 1946 av lagen örn verkställighet av frihetsstraff m. m. har cellstraffet i princip avskaffats. I betydande ut­ sträckning skola de som dömts till frihetsstraff och därmed jämförliga åt­ gärder omhändertagas pa öppna anstalter. Detta förutsätter en genomgripan­ de omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende. Därvid skola vissa slutna anstalter antingen helt nedläggas eller ersättas med nyuppförda anstalter med företrädesvis öppna platser. Vid sidan härav skall ett antal egendomar an­ skaffas och därå inrättas kolonier för 20 å 30 intagna, sysselsatta med jord­ bruk eller hantverk.

Något beslut örn uppförande av nya fangvardsanstalter föreligger ännu icke. I propositionen nr 342 till 1945 års riksdag (s. 191) framhölls, att den­ na fråga krävde ytterligare överväganden. Ansträngningarna lia därför hit­ tills imiklats pa att anskaffa nya kolonier. Enligt den plan för koloniväsen­ det, som finnes intagen i propositionen nr 334 (s. 71—84) till nyssnämnda års

4

riksdag, skulle anskaffas sju kolonier för vanligt fångförvar och efter liand

intill den 1 juli 1947 fyra kolonier för förvarade och internerade. Sex av

kolonierna beräknades skola anskaffas genom inköp och de återstående

genom arrendering. I enlighet med denna plan har fångvårdsstyrelsen, ettel

Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, anskaffat följande kolonier

nämligen genom inköp kolonierna Orretorp i Värmlands län och Skogsgård

i Hallands län samt genom arrende eller unnat avtal kolonierna Smälteryd

och Ollestad i Älvsborgs län, Bogesund i Stockholms län och Svarttjärn i

Kopparbergs län. Ytterligare öppet platsutrymme har anskaffats genom om­

disposition av redan befintliga kolonier eller ökning av dessas platsantal.

Kolonierna å Bogesund och Svarttjärn äro att betrakta såsom provisorier.

Å förstnämnda koloni har inrättats en tillfällig förläggning, där de intagnas

arbetskraft omedelbart kunnat tagas i anspråk för väg-, skogs- och förbätt­

ringsarbeten på den stora egendomen. Någon hyra för de av fångvården däi

disponerade byggnaderna utgår icke i detta fall, ej heller ersättning tor den

ål kolonien upplåtna marken. Kolonien a Svarttjärn utgöres av en på enskild

mark anlagd barackförläggning, som intill helt nyligen använts såsom ut­

länningslager. Fångvårdsstyrelsen disponerar här haracker, möbler och inven­

tarier utan att utgiva någon ersättning. Ej heller utgår ersättning för upp­

låtelse av marken. De intagna sysselsättas i skogsarbete.

I skrivelse den 24 augusti 1946 har fångvårdsstyrelsen hemställt örn anslag

å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår för montering och

transport av baracker till förevarande kolonier. Styrelsen har därvid fram­

hållit, att styrelsen vid anskaffandet av kolonier i möjligaste man sökt följa

de direktiv, som lämnats i propositionen nr 334/1945. Vid utväljandet av egen­

domar hade styrelsen sålunda fäst särskilt avseende vid byggnadsbeståndet.

För de medel, som stått till förfogande för anskaffande av kolonier — i ge­

nomsnitt 75 000 kronor per koloni — vore emellertid i regel icke möjligt

att erhålla bostäder för såväl personal som intagna. En viss nybyggnadsverk­

samhet måste i allmänhet komma till stånd. Även örn tillräckligt med hus

funnes, krävdes omdisposition av utrymmena. Så vore t. ex. fallet med ko­

lonien å Orretorp. Vad kolonien a Bogesund beträffade vöre tillgängen på

beboeliga byggnader liten, varför förläggningslokaler och andra lokaler för

de intagna måste ordnas provisoriskt.

I skrivelsen meddelar fångvårdsstyrelsen vidare, att styrelsen, med hänsyn

till att nybyggnader vore tidskrävande och att bristen pa byggnadsmaterial

m. m. troligen komme att medföra försening även av den statliga byggnads­

verksamheten, sökt skaffa erforderligt bostads- och annat utrymme för de

intagna i haracker. För detta ändamål hade styrelsen med statens arbets­

marknadskommission, som disponerade ett stort antal för statens räkning

inköpta baracker, träffat en överenskommelse, innebärande att styrelsen

finge låna baracker av kommissionen utan ersättning men på villkor att

styrelsen svarade för kostnaderna för barackernas montering och transport

m. m. Rörande dessa haracker och behovet av dylika byggnader anföres:

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Kunni. Maj.ts proposition nr 311.

0

Av barackerna har en särskild typ, en så kallad befälsbarack II, befunnits särskilt lämplig såsom logement för intagna m. m. Den åsyftade baracken har en längd av 24 m och en bredd av 7,B m samt är 2.40 m hög. Den beräknas kunna inrymma 15 till 18 intagna. Styrelsen har emellertid funnit bruk även för andra typer, exempelvis en såsom manskapsbarack nr 12 be­ tecknad, vilken inrymmer kök och matsal.

Ävenså finnas verkstadsbaracker, lämpliga såsom arbetslokaler, i något fall även vid slutna anstalter.

Det erforderliga antalet baracker, företrädesvis av typ befälsbarack II, har styrelsen för närvarande beräknat till 15. Hittills hava baracker upp­ satts vid Orretorp (2), Smälteryd (1) och Bogesund (3).

Efter samråd mellan fångvårdsstyrelsen och vederbörande statsdeparte­ ment har avtalats, att arbetsmarknadskommissionen skulle för fångvårdens räkning ombestyra barackernas flyttning och uppmontering samt förskottera de på grund härav uppkommande kostnaderna. Dessa lia med stöd av upp­ lysningar, som lämnats av kommissionen, beräknats till 75 000 kronor.

För täckande av ifrågavarande kostnader hemställer fångvårdsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå innevarande års riksdag att till montering och transport lii. m. av de från statens arbetsmarknadskommission lånade barackerna å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 bevilja ett re­ servationsanslag av 75 000 kronor.

Statskontoret har, efter remiss, förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställning.

Det av fångvårdsstyrelsen nu framlagda förslaget att tillgodose behovet av

Departements-

förläggningslokaler m. m. vid de nya fångkoloniema är att betrakta såsom ett cMen-provisorium i avbidan på ett gynnsammare läge på byggnadsmarknaden. Enligt vad jag förvissat mig örn äro de baracker, som skulle tagas i anspråk för fångvårdens räkning, i gott skick och i övrigt lämpliga för det föreslagna ändamålet. Fångvårdsstyrelsens förslag innebär en praktisk och ur stats- 1'inansiell synpunkt fördelaktig utväg ur svårigheterna att vid rådande brist på byggnadsmaterial m. m. skaffa erforderliga bostadsutrymmen och andra lokaler vid fångvårdens koloniegendomar. Jag tillstyrker alltså, att anslag för ändamålet anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Mot storleken av det för ändamålet begärda anslagsbeloppet synes intet vara alt erinra.

Jag hemställer, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Montering och transport av baracker för fångko­ lonier å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag av ................... kronor 75 060.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Åke Mossle!-.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

7

Egentliga statsutgifter.

Tredje huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 oktober 19U6.

Närvarande:

Statsministern

Hansson,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Erigsson, Mossberg.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartemen- let hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riks- staten för budgetåret 1946/47 samt anför därvid följande.

B. Sveriges representation i utlandet.

[1.] Avlöningar vid beskickningar oell konsulat: Diplomatisk och konsu­ lär personal m. m. I gällande riksstat upptages i avlöningsstaten under detta anslag delposten 4: i Prisutjämning stillägg med ett belopp av 333 000 kro­ nor. Då den mycket markerade stegringen av prisnivån i olika länder nöd­ vändiggjort ökat utbetalande av prisutjämningstillägg till i utlandet placerade tjänstemän erfordras ett ytterligare belopp av 75 000 kronor å den i avlö­ ningsstaten under särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän uppförda av riksdagen maximerade delposten prisutjämnings­ tillägg.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för diplomatisk och konsulär per­ sonal m. m. upptagna posten prisutjämningstillägg må för budgetåret 1946/47 överskridas med högst 75 000 kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

[2.] Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Attachéer. I gällande riks­

stat upptages i avlöningsstaten under detta anslag anslagsposten 1. Avlö­

ningar till icke-ordinarie personal med ett belopp av 207 000 kronor, anslags­

posten 3. Prisutjåmningstillägg30 000 kronor och anslagsposten 4. Rörligt

tillägg med ett belopp av 33 000 kronor. Beloppen motsvara lön jämte pris-

utjämningstillägg och rörligt tillägg för 46 attachéer. För jämkning i dessa

attachéers löneförmåner i samma mån som den, vilken provisoriskt genom­

förts för statsverkets amanuenspersonal, erfordras för innevarande budget­

år ett belopp av 38 000 kronor, varav 33 000 kronor falla på anslagsposten

avlöningar och 5 000 kronor på anslagsposten rörligt tillägg. Av samma grun­

der, som anförts under föregående punkt torde det bliva erforderligt att un­

der innevarande budgetår höja de utgående prisutjämningstilläggen för atta­

chéer med sammanlagt 12 000 kronor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att de i avlöningsstaten för attachéer upptagna anslagspos­

terna avlöningar till icke-ordinarie personal och prisutjäm-

ningstillägg må överskridas med högst 33 000 kronor respek­

tive högst 12 000 kronor.

[3.] 4. Avlöningar viel beskickningar och konsulat: Skrivbiträden, re­

servationsanslag. I riksstaten för innevarande budgetår är för detta ändamål

uppfört ett reservationsanslag av 980 000 kronor.

Återupprättandet efter krigets slut av ett antal representationer utomlands

ävensom en ökad arbetsbelastning vid flertalet beskickningar och konsulat i

samband med övergången till fredsförhållanden har medfört en högst avse­

värd ansvällning av bl. a. kanslipersonalen. Härutöver tillkommer en mycket

markerad stegring av prisnivån i olika länder, som i betydande utsträckning

nödvändiggjort lönetillägg för att möta de förhöjda levnadskostnaderna. Yt­

terligare löneförhöjningar torde under budgetårets lopp bliva ofrånkomliga

på ett flertal håll. Till följd härav kan anslaget redan nu förutses bliva helt

otillräckligt. På grundval av hittillsvarande utgifter kan det för ändamålet

behövliga tilläggsbeloppet icke beräknas till mindre än 500 000 kronor. Jag

får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Skriv­

biträden å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47

anvisa ett reservationsanslag av ................... kronor 500 000.

[4.] 5. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra biträden och

vaktbetjänte, reservationsanslag. I riksstaten för innevarande budgetår är för

detta ändamål uppfört ett reservationsanslag av 364 000 kronor. Jämväl de

under detta anslag utgående avlöningarna måste av skäl, som under föregå­

ende punkt anförts, uppräknas med icke obetydliga belopp, vilket medför en

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

9

opåräknad nierbelastning på anslaget med 50 C00 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,

alt till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra biträden och vaktbetjänte å tilläggsslat I till riksstaten för hudgetåret 1946/47 anvisa ett reservations­ anslag av .............................................................. kronor 50 000.

C. Internationella förhandlingar m, m.

[5.] 4. Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under år 1946, förslagsanslag. Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ärendet beviljade 1945 års riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 medel för gäldande av Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under åren 1940—1945. Sedermera har Nationernas förbunds församling vid sitt tjugoförsta ordinarie möte, som avhölls i Genéve under tiden den 8—den 18 april 1946, godkänt en av förbundets kontrollkommitté uppgjord budget för år 1946, vilken är avsedd att vara förbundets sista budget.

På samma möte beslöt nämligen församlingen att Nationernas förbunds verksamhet skulle upphöra från och med den 19 april 1946. Beslutet härom fattades under hänvisning till att genom Förenta Nationernas stadga skapats en allmän internationell organisation med samma ändamål som förbundet och med framhållande av att den nya organisationen övertagit förbundets uppgifter. Från nämnda dag och så länge detta är erforderligt för en avveck­ ling snarast möjligt av förbundets angelägenheter, fungerar en särskild lik­ vida tionskommitté på nio medlemmar. Församlingen godkände vidare ett förslag till överenskommelse med Förenta Nationerna om dess övertagande av vissa av förbundets tillgångar. Enligt denna skola förbundets icke likvida tillgångar, såsom fastigheter i Genéve, inventarier såväl där som vid den lasta mellanfolkliga domstolen i Haag, lager av papper och publikationer etc., övertagas av Förenta Nationerna för en summa något överstigande 45,7 miljoner schweiziska francs.

För likvidationen av förbundets tillgångar antogos följande riktlinjer. Lik- vidationsmassan skall omfatta förbundets tillgångar den 31 december 1946 och medlemsstaterna skola före nämnda dag inbetala resterande bidrag. Rätt till deltagande i likvidationen tillkommer endast stat, som är medlem vid tid­ punkten för förbundets upplösande. Medlemsstaternas andelar i likvidations- massan skola fastställas efter förhållandet mellan summan av en var stats erlagda årliga bidrag och summan av samtliga till förbundet under åren in- 1 hilna årsbidrag. För stater, vilka häfta för oguldna bidrag, skall beloppet därav frandragas vederbörande stats andel och gå till ny fördelning mellan medlemsstaterna. För medlemsstater, vilka den 31 december 1946 äro med­ lemmar av Förenta Nationerna, skola andelarna i likviden för de av denna organisation övertagna tillgångarna krediteras vederbörande stats konto hos

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Förenta Nationerna. De sålunda krediterade beloppen skola hållas tillgängliga

för vederbörande stater på sätt och vid tidpunkt som Förenta Nationernas

generalförsamling skall avgöra, dock senast från den 31 december 1948. Na­

tionernas förbunds likvida tillgångar skola i första hand användas för ut­

betalning av andelar till de medlemsstater, vilka vid nämnda tidpunkt icke

äro medlemmar av Förenta Nationerna. Återstående del av de likvida till­

gångarna skall därefter fördelas mellan förbundets medlemsstater.

Nationernas förbunds pensionskassor och -fonder skola övertagas och för­

valtas av den internationella arbetsorganisationen. På denna skall även över­

låtas förbundets som förskott redovisade rörelsekapital ehuru under beva­

rande av de delägande staternas rätt att kräva återbetalning av på dem be­

löpande delar.

Den av förbundsförsamlingen fastställda budgeten för år 1946 slutar på

ett belopp av 17 883 849 schweiziska francs. Detta fördelar sig på olika hu­

vudposter som följer:

Schweiziska francs.

I. Sekretariatet:

ordinarie utgifter ............................................................. 3 122 441

extra

»

............................................................. 1 278 000

II. Den internationella arbetsorganisationen ........................... 8 618 015

III. Den fasta mellanfolkliga domstolen:

ordinarie utgifter ............................................................. 746 462

extra utgifter ...................................................................... 2 184 619

brist från år 1945 ............................................................. 85 343

IV. Den ständiga centrala opiumkommittén ....................... 196 180

V. Internationellt bistånd åt flyktingar:

ordinarie utgifter ............................................................. 212 375

brist från år 1945 ............................................................. 67 000

VI. Pensioner .................................................................................. 1 373414

Summa 17 883 849

Av uppställningen framgår, att i det närmaste hälften av budgetens slut­

summa hänför sig till utgifter för den internationella arbetsorganisationen,

vilken avses komma att bestå även efter förbundets upplösning. I förhållan­

de till föregående års budget visar 1946 års en ökning av de beräknade ut­

gifterna med omkring 3 miljoner schweiziska francs. Denna ökning faller

närmast på de bägge huvudposterna I Sekretariatet och III Den fasta mel­

lanfolkliga domstolen, för vilka medel beräknats för extra utgifter med om­

kring 1,2 och 2,2 miljoner francs respektive. Dessa extra utgifter äro be­

tingade av förbundets upplösning och nödvändigheten av att inför denna

slutgiltigt infria förbundets kontraktsenliga förpliktelser mot sekretariatets

personal och mot domarna vid den fasta mellanfolkliga domstolen. Bland

utgifter av detta slag märkas särskild ersättning till sekretariatets personal

för uppsägning av anställningskontrakt och kostnader för personalens hem­

flyttning från Genéve. De extra utgifterna för den fasta mellanfolkliga dom­

Kungl, Maj.ts proposition nr 311.

11

stolen föranledas av att under åren 1941—1945 till domarna utbetalats blott en ringa del av dem tillkommande löneförmåner och de enligt en numera träffad överenskommelse för dessa år skola få tillgodoräkna sig två tredje­ delar av de fastställda lönerna.

Enligt fastställda fördelningsgrunder uppgår Sveriges andel i budgeten till 729 169: 81 schweiziska francs. Det må i detta sammanhang framhållas att den andel, som vid det ovan angivna likvidationsförfarandet skall komma att gottskrivas Sverige kan beräknas överstiga det belopp, som nu skall gäldas. Till täckande av detta torde med hänsyn till nu gällande växelkurs böra beräknas ett belopp av 611 000 kronor, vilket med hänsyn till möjlig­ heten av ändringar i växelkursen torde böra äskas som förslagsanslag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas för­ bund under år 1946 å tilläggsstat I till riksstaten för budget­ året 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 611 000.

[6.] 5. Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag, förslags­ anslag. Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1945 års riksdag å till- läggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 anslag till bestridande av Sveriges kostnader för Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag för åren 1940—1944. Som skiljedomstolens administrativa råd seder­ mera bestämt konventionsstaternas bidrag för år 1945, vilka skola gäldas under loppet av år 1946, och därvid fastställt Sveriges bidrag till florine!- 2 044: 50 torde motsvarande belopp få äskas på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47. Avsikten är att anslag för detta regelbundet återkom­ mande ändamål därefter skall, liksom fallet var före år 1940, upptagas i stats­ verkspropositionen under tredje huvudtiteln.

Med ledning av gällande växelkurs bör det nu förfallande beloppet beräk­ nas till 2 800 kronor, och jag får hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av................................ kronor 2 800.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Claes König.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

13

Egentliga statsutgifter.

Fjärde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, anmäler under för­ svarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga stats­ utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 m. m. och anför därvid följande.

C. Försvarskrafterna.

Försvarsstaben.

[1.] 5 a. Försvarsstaben: Krigskartor, reservationsanslag. I sina medels- äskanden för budgetåret 1946/47 hemställde chefen för försvarsstaben om ett anslag av 100 000 kronor för anskaffning av krigskarteumistning. Av dessa medel avsågos 45 000 kronor för tryckning av eldledningskartor. Framställ­ ningen föranledde icke något anslagsäskande till riksdagen. Frågan om or­ ganisationen för framställning av specialkartor för försvaret har sedermera efter förslag av Kungl. Majit i propositionen 1946: 106 blivit löst (riksdagens skrivelse nr 298). En särskild personalorganisation har upprättats inom rikets allmänna kartverk för framställning av de specialkartor, av vilka försvarsväsendet har ett varaktigt behov. Kostnaderna för framställning av underlaget till kartorna skola belasta kartverkets anslag. Kostnaderna för tryckning av kartorna lia däremot förutsatts skola bestridas av försvarets medel.

Under erinran härom har chefen för försvarsstaben i skrivelse den 8 au­ gusti 1946 hemställt, alt medel måtte ställas till förfogande för bestridande

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

av tryckningskostnader för eldledningskartor. Utöver det belopp örn 45 000

kronor, som för ändamålet upptoges i medelsäskandena för innevarande bud­

getår, har chefen för försvarsstaben nu äskat 10 000 kronor för att möjlig­

göra distribution av eldledningskartor även till andra förband än som enligt

de ursprungliga beräkningarna skulle utrustas med dylika kartor. Därjämte

har chefen för försvarsstaben äskat ytterligare 10 000 kronor för åtgärder

i syfte att vidmakthålla förberedelserna för tryckning av kartor under krigs-

förhållanden.

Såsom i det föregående framhållits innebär den beslutade organisationen

för framställning av vissa specialkartor för försvarets behov, att framställ­

ningen av dylika specialkartor ombesörjes av kartverket, som även av sina

anslag svarar för framställningskostnaderna utom tryckningskostnaden. Sist­

nämnda kostnad skall bestridas av försvarets medel. Av skäl som framgå

av försvarsstabschefens framställning bör tryckningen av kartorna ske konti­

nuerligt. Jag vill därför tillstyrka, att medel för ändamålet äskas av riksda­

gen å tilläggsstat för innevarande budetår. Mot det föreslagna beloppet,

55 000 kronor, synes anledning till erinran icke finnas. Jämväl äskandet å

10 000 kronor för särskilt ändamål finner jag mig böra tillstyrka. Beträffan­

de den närmare motiveringen för framställningen i denna del torde få hän­

visas till handlingarna i ärendet.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till Försvarsstaben: Krigskartor å tilläggsstat I till riks-

staten för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av ............................................................................. kronor 65 000.

Armén.

Bidrag och understöd.

[2.] 56. Armén: Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservationsan­

slag. Efter därom av Kungl. Majit i proposition 1942:316 (bilaga 2, punkten

9) framlagt förslag anvisade riksdagen (skrivelse nr 446, punkten 9) under

förevarande rubrik å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett

reservationsanslag av 1 600 000 kronor. Av statsrådsprotokollet i ärendet

framgår, att ifrågavarande anslag avsetts såsom bidrag för anskaffande åt

skytteföreningarna och deras medlemmar av 20 000 gevär till ett pris av 100

kronor per styck. Anslaget beräknades med utgångspunkt tran nämnda antal

vapen och en tillverkningskostnad av 180 kronor per gevär till [(180 — 100)

X 20 000 =] berörda belopp av 1 600 000 kronor.

Genom beslut den 30 juni 1943 föreskrev Kungl. Majit, att behållning, som

vid utgången av budgetåret 1942/43 kunde föreligga å det å riksstaten för

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

15

.samma budgetår uppförda reservationsanslaget till frivilliga skytteväsendets

befrämjande, skulle tillgodoföras det för budgetåret 1943/44 anvisade obe­

tecknade anslaget till samma ändamål. Genom beslut den 27 april 1945 med­

gav Kungl. Majit, att icke ianspråklaget belopp av förenämnda anslag å

1 600 000 kronor, vilket vid utgången av budgetåret 1942/43 över det obe­

tecknade anslaget överförts till budgetutjämningsfonden, finge disponerar

jämväl under budgetåret 1945/46.

I skrivelse den 25 januari 1946 har skytteförbundens överstyrelse anfört

bland annat följande.

Tillverkningen av de 20 000 för skytteväsendets organisationer och dess en­

skilda medlemmar avsedda gevären hade i juli 1943 påbörjats vid Husqvarna

vapenfabriks aktiebolag. Av dessa gevär hade 2 300 övertagits av kronan.

För att det frivilliga skytteväsendet skulle kunna lösa den i dess grundstad­

gar givna uppgiften att befrämja skjutskickligheten hos svenska folket, vore

det oundgängligen nödvändigt, att skytteväsendet bereddes tillfälle att allt­

jämt inköpa gevär till överkomligt pris. Erfarenheten hade visat, att varje

skytt, som önskade uppnå någon högre grad av skjutfärdighet, måste inne­

hava eget vapen.

Därest nytillverkning av 6,5 mm gevär m/96 icke vidare komme att äga

rum, syntes enda möjligheten vara, att ett antal dylika vapen, förslagsvis

10 000 stycken, finge övertagas från kronans förråd. Härvid borde gevären

förses med nya pipor och riktmedel samt undergå fullständig renovering.

Enär skyttarna i allmänhet tillhörde den i inkomsthänseende sämre lottade

delen av befolkningen, borde inköpspriset sättas så lågt som möjligt och helst

icke högre än det nu gällande eller 100 kronor per gevär.

Under åberopande av det anförda har överstyrelsen hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas i syfte att det frivilliga skytteväsendets organisationer och dess

enskilda medlemmar måtte beredas möjlighet att inköpa renoverade 6,5 mm

gevär m/96 från kronans förråd till ett pris icke överstigande 100 kronor

per styck.

Arméförvaltningens tygavdelninghar, efter samråd med chefen för armén,

anfört bland annat följande.

De gevär, som kunde komma i fråga för försäljning, måste belt renoveras.

Med hänsyn till renoveringskapaciteten kunde försäljning icke beräknas

komma till stånd i större omfattning förrän efter den 1 juli 1947. Vid en för­

säljning från kronans förråd borde ett belopp motsvarande vapnens nyan­

skaffningsvärde — 180 kronor per gevär — få disponeras för återanskaffning

för arméns räkning av eldhandvapen av modernare typer. Då emellertid

skytterörelsen icke ansåge sig kunna betala mer än 100 kronor per gevär,

borde i likhet med vad som skett vid tidigare tillfällen ett särskilt anslag för

gäldande av mellanskillnaden ställas till förfogande.

Överstyrelsen, som bereus tillfälle att i ärendet avgiva förnyat yttrande, har

därvid anfört bland annat följande.

De gevär, som tygavdelningen efter renovering avsåge att försälja lill skytte­

rörelsen, hade tillverkats under åren närmast före och efter år 1900. Det

högsta pris, som någonsin åsatts dessa äldre gevär, utgjorde 100 kronor. Det

borde sålunda vara möjligt alt, utan anvisande av särskilt anslag till skytte-

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements

chejem.

väsende!, fastställa ett för skytteväsendet överkomligt försäljningspris icke

överstigande 100 kronor per gevär.

Av de av Husqvarna vapenfabriks aktiebolag för skytteväsendet tillverkade

20 000 gevären hade 2 300 gevär m/38 övertagits av kronan. Återstående i

partiet ingående gevär hade samtliga numera försålts. Därest försäljning av

renoverade gevär först kunde äga rum efter den 1 juli 1947, komme detta att

verka synnerligen hämmande på skytteintresset och skytteverksamheten i

landet.

Av i arméns förråd befintliga gevär borde dock omedelbart kunna för­

säljas 2 300 gevär m/96 till ett pris av 100 kronor per styck, motsvarande det

parti, som tidigare övertagits av kronan.

Arméförvaltningens tygavdelning har i förnyat yttrande anfört, att möjlig­

heter förelåge att omedelbart påbörja försäljning av 2 300 gevär m/96 till ett

pris av 180 kronor per styck. Av detta belopp borde 80 kronor per gevär eller

(2 300 X 80 =) 184 000 kronor utgå av icke ianspråktagna medel å före-

nämnda för budgetåret 1941/42 anvisade reservationsanslag av 1 600 000 kro­

nor.

Riksräkenskapsverket har anfört, att medgivande att taga i anspråk före­

fintlig behållning å ifrågavarande reservationsanslag under budgetåret 1946/47

syntes böra utverkas av riksdagen.

Chefen för armén har anfört, bland annat, att han — hur angeläget det ur

riksförsvarets synpunkt än vore att det frivilliga skytteväsendet understöddes

— för närvarande icke ansåge sig kunna tillstyrka en försäljning av gevär

m/96 till skytteförbundens överstyrelse på andra villkor än att en återanskaff-

ning av motsvarande antal handvapen möjliggjordes. Möjligen skulle ett antal

gevär kunna frigöras under senare hälften av år 1947. Då emellertid vissa

krav kunde förväntas rörande ställande av ytterligare vapen till hemvärnets

förfogande, borde beslut rörande försäljning av gevär till reducerat pris till

skytteväsendet icke för närvarande fattas.

Enligt skytteförbundens överstyrelses förslag skulle frivilliga skytteväsen-

dets organisationer och enskilda medlemmar erhålla tillfälle att, såsom tidi­

gare skett, från kronans förråd inköpa renoverade gevär m/96 till ett pris, icke

överstigande 100 kronor per styck. I första hand borde 2 300 gevär, motsva­

rande det antal vapen, som av kronan övertagits av en för överstyrelsen avsedd

leverans av 20 000 gevär, ställas till skytteväsendets förfogande.

Arméförvaltningens tygavdelning har tillstyrkt en omedelbar försäljning av

2 300 gevär m/96 men har funnit, att någon försäljning i övrigt icke kunde

komma till stånd förrän efter den 1 juli 1947. Vid försäljning från kronans

förråd borde ett belopp, motsvarande vapnens nyanskaffningsvärde — 180

kronor per gevär — disponeras för återanskatfning för arméns räkning av

eldhandvapen av modernare typer. För att möjliggöra en försäljning av ge­

vären till skytteväsendet för ett pris av 100 kronor per styck borde beträffande

berörda parti av 2 300 gevär utnyttjas kvarstående behållning å det för bud­

getåret 1941/42 anvisade reservationsanslaget av 1 600 000 kronor, vilket an­

slag avsetts såsom bidrag till anskaffning av förenämnda 20 000 gevär, me­

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

17

dan beträffande eventuell framtida försäljning i övrigt ett särskilt anslag

borde ställas till förfogande.

Det synes angeläget, att åtgärder vidtagas för att tillföra skytteväsendet

gevär till överkomligt pris. Med hänsyn till vad chefen för armén och tygav­

delningen anfört anser jag mig emellertid för närvarande endast kunna till­

styrka en försäljning från kronans förråd av 2 300 gevär m/96. Fråga om

försäljning av ytterligare gevär torde, sedan hemvärnets behov av ytterligare

vapen blivit slutligt utredd, få upptagas till prövning efter förnyad framställ­

ning av överstyrelsen. Jag ingår därför icke nu på en av överstyrelsen be­

handlad fråga rörande försäljning av gevär till ytterligare reducerat pris till

det ganska stora antal skyttar, som under beredskapstiden överlåtit sina ge­

vär till det allmänna.

För bestridande av det bidrag, som vid försäljning av berörda parti av

2 300 gevär bör — såsom tidigare skett — utgå av statsmedel, lärer till er­

sättning för icke ianspråktaget belopp förenämnda för budgetåret 1941/42

anvisade reservationsanslag av 1 600 000 kronor, vilket numera överförts till

budget utjämningsfonden, böra anvisas ett särskilt anslag av (2 300 X 80 —)

i runt tal 185 000 kronor.

Då skytteväsendet är i trängande behov av de gevär, om vilka nu är fråga,

synes mig ärendet böra i detta sammanhang underställas riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Armén: Frivilliga skgtteväsendets befrämjande å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

reservationsanslag av .................................... kronor 185 000.

Marinen.

Undervisning och övningar.

[3.j 80. Marinen: Vissa kostnader för marinens uibildningsanstalter, sär­

skilda utbildningskurser lii. m., reservationsanslag. Anslaget är i riksstaten

för innevarande budgetår uppfört med 250 000 kronor och har fördelats en­

ligt en av Kungl. Majit den 24 maj 1946 fastställd stat. Av en i staten upp­

lagen anslagspost å 100 000 kronor till Vissa kurser ha tillhopa 23 400 kro­

nor fördelats mellan vissa angivna kurser och återstoden, 76 600 kronor,

avsetts för övriga skolor och utbildningskurser enligt chefens för marinen

bestämmande.

I skrivelse den 11 september 1946 har marinförvaltningen gjort framställ­

ning om förstärkning av undervisningsanslaget för marinen och därvid an­

fört i huvudsak följande.

Verkställd utredning hade visat, att förenämnda belopp örn 76 600 kronor

icke vöre tillräckligt, därest utbildningen skulle kunna bedrivas i erfor­

derlig omfattning. I medelsäskandena för budgetåret 1946/47 hade an-

Hihang till riksdagens protokoll 19UG . 1 sami . Nr 311 .

2

18

Kungl. Maj.ts proposition nr

lill.

slagsberäkningarna för undervisningsändamål baserats på lokalmyndig­

heternas beräkningar och på under budgetåret 1944/45 förd statistik.

Vid denna tidpunkt hade 1945/46 års provisoriska skolreglementen för

flottans manskap, vilka utarbetats med hänsyn tagen till sjöförsvarets

utbildningskommissions betänkande, ännu ej kommit i tillämpning. Lokal­

myndigheterna hade sålunda till ledning vid sina anslagsberäkningar endast

haft erfarenheterna från dåvarande utbildning att gå efter. Det hade icke

varit möjligt att så lång tid i förväg bestämma alla specialkurser, som måste

anordnas, vilket bland annat vöre beroende på avgång av specialutbildad

personal, i stället för vilken annan dylik måste meddelas utbildning. Det

vore heller icke möjligt alt exempelvis under första hälften av år 1945 exakt

beräkna fartygsrustningarna under våren 1947. Rustningarna utövade emel­

lertid inflytande på utbildningskostnaderna så lill vida, att därest vissa far­

tyg ej kunde rustas enligt fredsrustningsplanerna, de utbildningskurser, som

avsetts att äga rum ombord och i så fall belastat övningsanslaget, i stället

måste anordnas i land, med påföljd att kostnaderna måste bestridas av

anslaget lill särskilda utbildningskurser m. m. Enär samtliga dessa faktorer,

såsom innevarande år vore fallet, förorsakade ökade kostnader för utbild-

ningsanslaget och därtill, sedan anslaget äskats, ökade kostnader uppstode

på grund av marinverkstädernas inrättande, dit en stor del av utbildningen

vore förlagd, måste stora differenser uppstå mellan beviljade medel och kost­

naderna för utbildningens genomförande.

Kostnadsökningen folie till största delen på yrkeskurserna på örlogsvar­

ven. Dessa hade tidigare bedrivits helt i anslutning lill pågående översyns-

och nybyggnadsarbeten. Den undervisning, som bedrivits på detta sätt, hade

icke kunnat bliva av den varierande och instruktiva art. som hade varit önsk­

värd. Kurserna hade också i olika sammanhang blivit utsatta för stark kritik

— bland annat från sjöförsvarets utbildningskommission. Kostnaderna för

yrkeskurserna hade emellertid varit ganska ringa och till följd härav kunnat

bäras av produktionen. Yrkeskurserna vore för närvarande under omorgani­

sation syftande till en effektivisering. Utbildningen skulle härvid förlöpa efter

ett på förhand uppgjort detaljerat program, som endast till en del kunde

inordnas i örlogsvarvens produktion. Den del av undervisningen, som folie

utanför produktionen, förorsakade extra kostnader dels för materiel och verk­

tyg, dels för avlöning till instruktörerna samt för särskilt utgående instruk-

törstillägg jämte vissa driftpålägg. De uppkommande extra kostnaderna bleve

numera, sedan kurserna omlagts, av helt annan storleksordning än tidigare

och skulle förrycka själva kostnadsberäkningarna, örn de finge belasta pro­

duktionen. De borde därför faktureras av örlogsvarven och bekostas av an­

slaget för vederbörlig kurs. Kostnaderna för instruktörsarvoden jämte för un­

dervisningen erforderlig materiel m. m. beräknades till 121 000 kronor.

Kostnaderna för yrkeskurser enligt Skolreglemente för flottans manskap

med undantag för ovannämnda yrkeskurser å örlogsvarven beräknades till

ett belopp av sammanlagt 21 000 kronor.

Ett nytt provisoriskt reglemente för utbildning av officerare tillhörande

flottans stam hade tillkommit under innevarande år, vilket reglemente redan

börjat tillämpas. De sammanlagda kostnaderna på grund härav beräknas

till 26 870 kronor. Utöver kostnader enligt nämnda reglemente lillkomme ut­

gifter för övriga utbildningskurser, som icke vore upptagna i skolreglemen­

ten men avsedda att anordnas under budgetåret 1946/47. Dessa kostnader upp-

ginge till ett sammanlagt belopp av .‘19 600 kronor. En annan stor kostnads­

ökning på anslagsposten hänförde sig till personalutbildning för handhavan-

det av den nyinköpta ekoradiomaterielen. Preliminära kostnadsberäkningar

gåve vid handen, att ett belopp av 123 000 kronor erfordrades för ändamålet.

19

Största delen av denna utbildning måste på grund av minskade fartygsrust-

ningar förläggas i land och finge därför bekostas av utbildningsanslaget utom

för de värnpliktiga, vilkas utbildning betalades av övningsanslaget.

Sammanlagt erfordrades enligt det nu anförda ett belopp av (121 000 +

21 000 + 26 870 + 39 600 + 123 000 ==) 331 470 kronor. Enär för inneva­

rande budgetar endast ett belopp av 76 600 kronor vore anvisat å ifrågava­

rande anslagspost, erfordrades alltså ytterligare (331 470 — 76 600=) 254 870

kronor eller i avrundat tal 255 000 kronor.

Chefen för sjökrigshögskolan hade till marinförvaltningen anmält, att de

medel, som för budgetåret 1946/47 ställts till förfogande å undervisningsan-

slaget for sjokngshögskolan, nämligen 25 000 kronor, trots inskränkningar

i planerade övningar icke vöre tillräckliga för genomförande av de övningar

i stabstjänst och växeltjänstgöringar inom olika försvarsgrenar samt med and-

ra militära högskolor gemensamma övningar, som voro avsedda att äga rum

under sommaren 1946. För att studieresor skulle kunna utföras i erforderlig

utsträckning och de praktiska övningarna under budgetårets senare del givas

en effektiv xitformning, beräknades ett tillskott av 15 000 kronor vara nöd­

vändigt. Utgiftsökningen berodde på att merkostnader uppstått, som ej kun­

nat förutses vid beräknandet av anslagsbehoven för budgetåret 1946/47 så-

r®sek°stnader å järnväg till följd av att bestämmelserna om medel­

pris för militära tjänsteresor ej längre tillämpades, för traktamenten på grund

av övergången från krigs- till fredsavlöningsbestämmelser m. m.

Marinförvaltningen har ifragasatt, att förenämnda merkostnader, tillhopa

(255 000 + 15 000 =) 270 000 kronor, skulle bestridas från flottans övnings-

anslag, som med hänsyn till minskade fartygsrustningar beräknades lämna

tillgång därtill.

„I föreliggande framställning har marinförvaltningen begärt en väsentlig Departement*

förstärkning av det för innevarande budgetår anvisade anslaget till Vissa

chefen.

kostnader för marinens utbildningsanstalter, särskilda utbildningskurser m. m.

Som anledning till det ökade medelsbehovet har marinförvaltningen angivit,

att utbildningen fått en omfattning och kommit att bedrivas under förhållan­

den, som icke kunnat tagas i beräkning när anslagsberäkningarna verkställ­

des. Merkostnaderna synas till stor del hänföra sig till den effektivisering av

utbildningen, som föranledes av ett genomförande av förslag framlagda av

sjöförsvarets utbildningskommission, men även till att ny materiel, ekoradio-

materiel, tillkommit i större omfattning och kräver speciell utbildning av

personalen. Även andra av marinförvaltningen berörda förhållanden ha ver­

kat fördyrande. Då befälsutbildningen icke bör eftersättas synes det nödvän­

digt, att marinens undervisningsanslag för innevarande budgetår förstärkes.

Förstärkningsbeloppet torde dock utan större olägenheter kunna begränsas

till 250 000 kronor.

Marinförvaltningen har erinrat örn den förskjutning i utgifter från öv­

nings- till undervisningsanslaget, som uppkommer därigenom att utbildning

till följd av begränsningar i fartygsrustningarna måste äga rum i land i stället

för i form av övning till sjöss och som i själva verket torde vara en av an­

ledningarna lill de beräknade meintgifterna under det sistnämnda anslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

20

Det kunde därlör vara berättigat att, såsom marinförvaltningen föreslagit,

anlita de besparingar, som av antydda skäl uppkomma å övningsanslaget,

för bestridande av kostnaderna för den utbildning, som av samma skäl

mäste bedrivas i land. Då det emellertid torde vara ogörligt att mer exakt

angiva förhållandet mellan besparingar och merkostnader i förevarande hän­

seende, anser jag en förstärkning av undervisningsanslaget vara att före­

draga. Det bör i detta sammanhang anmärkas, att Kungl. Majit vid faststäl­

landet av stat för marinens övningsanslag för innevarande budgetår från

marinförvaltningens disposition undantagit ett belopp, motsvarande de be­

sparingar, som förväntats uppkomma till följd av bland annat begräns­

ningarna i fartygsrustningarna.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att lill Marinen: Vissa kostnader för marinens utbildnings-

anstalter, särskilda utbildningskurser m. m. å tilläggsstac I

till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservations­

anslag av ......................................................... kronor 250 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

[4.] 82. Marinen: Kustartilleriets övningar, reservationsanslag. Anslaget

för innevarande budgetår är uppfört med 2 150 000 kronor. Härav avses för

kustartilleriförbandens övningar i allmänhet 1 906 500 kronor, i sin under

näst föregående punkt omnämnda skrivelse den 11 september 1946 har ma­

rinförvaltningen gjort framställning om förstärkning av jämväl detta anslag.

Ämbetsverket har hänvisat till en framställning av inspektören för kustartil­

leriet, som anfört i huvudsak följande.

Till posten kustartilleriförbandens övningar i allmänhet kunde beräknas

komma att överföras ett belopp av 130 000 kronor, motsvarande vissa för-

rådsomkostnader för drivmedel. Den för budgetåret 1946/47 beviljade me­

delstilldelningen grundade sig på beräkningar gjorda under det den för­

stärkta försvarsberedskapen ännu ratt och krigstitelbokföring tillämpats.

Härvid hade förelegat vare sig statistik eller erfarenheter från fredsmässiga

övningar enligt 1942 års försvarsordning.

Det belopp — tillhopa 2 036 500 kronor — som sålunda beräknades vara

disponibelt för kustartilleriförbandens övningar under innevarande budgetar

understege med omkring 413 000 kronor vad som av marinförvaltnmgen

äskats för sagda ändamål för budgetåret 1947/48. Den sålunda föreliggande

medelsbristen komme att allvarligt äventyra möjligheterna att bibringa kust­

artilleriets personal en effektiv utbildning. I första hand kunde det. beräk­

nas, att skjututbildningen komme att bli lidande, men även annan för kust­

artilleriet betydelsefull utbildning måste åsidosättas eller till sin omfattning

reduceras med en för marinens effektivitet skadlig påföljd. Med anledning

därav vore det oundgängligen nödvändigt, att anslaget till kustartilleriets

övningar under innevarande budgetaret förstärktes. Det härför erforderliga

beloppet beräknades i verkligheten uppgå till 514 000 kronor men borde

med hänsyn till nödvändigheten att nedbringa medelsäskandena begransas

till 413 000 kronor.

K nimi. Majlis proposition nr 311.

21

Mot vad sålunda anförts har marinförvaltningen förklarat sig intet lia att erinra. Marinförvaltningen har därför hemställt örn förstärkning av anslaget till kustartilleriets övningar med 413 000 kronor.

Frånvaron av kostnadsslatistiskt underlag för och erfarenheter av freds-

Departements.

mässiga övningar för kustartilleriet har medfört, att anslaget för hilleva- chefen-rande budgetår beräknats för lågt. Med hänsyn till angelägenheten av att personalen erhåller effektiv utbildning vill jag icke motsätta mig en för­ stärkning av förevarande anslag. Jag förordar, att ett till 400 000 kronor avjämnat anslag anvisas för ändamålet.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: Kustartilleriets övningar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa eli reservations­ anslag av .............................................................. kronor 400 000.

Flygvapnet.

Flygmateriel m. ni.

[5.] Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel. I sin skrivelse 1945: 368 anmälde riksdagen, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts i propositio­ nen 1945:45 framlagda förslag, bemyndigat Kungl. Majit att medgiva ut­ läggande av beställningar å flygmateriel, avseende tiden efter femårsperio­ den 1942/47, inom ramen för ett belopp av 47 miljoner kronor.

Det sålunda lämnade bemyndigandet bär i huvudsak utnyttjats genom den i 1946 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, s. 255 f.) omnämnda, av Kungl. Majit den 31 december 1945 beslutade jämkningen av en tidigare fastställd plan för fortsatt konstruktionsverksamhet nied avseende å flyg­ materiel. Jämkningen innebar i huvudsak, att inom den för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen bereddes ökat utrymme för kostnader för anskaffning av reaktionsflygplan och aggregat för reaktionsdrift, medan vissa kostnader för tidigare utlagda beställningar å motorflygplan och flyg­ motorer förskötos till tiden efter femårsperiodens slut.

I skrivelse den 14 juni 1946 har flyg förvaltningen gjort framställning örn bemyndigande att under budgetåret 1946/47 intill ett belopp av ytterligare 26 miljoner kronor utlägga erforderliga beställningar å flygmateriel, för vars anskaffning medel icke finnas disponibla under redan anvisade anslag och för vilken likvid ej behöver erläggas förrän efter nämnda budgetår.

Överbefälhavaren har lämnat framställningen utan erinran.

Icke heller 19A5 års försvarskommitté har haft något alt erinra mot flyg­ förvaltningens framställning.

Det av 1945 års riksdag lämnade bemyndigandet för Kungl. Majit att

Departement»-

medgiva utläggande av flygmaterielbeställningar intill ett belopp av 47 mil- ('Ae/c7»-

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

joner kronor utöver de anslag, som för sådant ändamål stå till förfogande

under femårsperioden 1942/47, motiverades — liksom flygförvaltningens nu

föreliggande framställning — av dels den långa genomloppstiden vid till­

verkning av flygmateriel, dels ock lämpligheten av en någorlunda konti­

nuerlig och jämn belastning av den inhemska flygindustrien. Vid anmälan

av propositionen 1945:45 anförde min företrädare i ämbetet, att det oavsett

den närmare utformningen av den försvarsorganisation, som kunde komma

att bliva bestående efter utgången av femårsperioden 1942/47, måste anses

säkert, att i densamma komme att erfordras flygplan och flygplansmateriel

av modern konstruktion. Det syntes därför icke behöva möta betänklig­

heter att bemyndiga flygförvaltningen att utlägga beställningar inom den

angivna kostnadsramen. Det kunde, enligt vad vidare anfördes, förutses,

att fråga kunde uppkomma om ytterligare materielanskaffning av den art

som i ärendet angivits. I den mån så bleve fallet, syntes riksdagen böra

successivt underställas dylika ärenden.

Den nu föreliggande framställningen avser en utvidgning av det av 1945

års riksdag lämnade bemyndigandet, och de vid anmälan av 1945 års pro­

position anförda synpunkterna äga härvid fortfarande tillämpning. Den ma­

terielanskaffning, som avses med framställningen, utgör ett fullföljande av

det anskaffningsprogram, som av statsmakterna godtagits för tiden närmast

efter utgången av femårsperioden. Av det i framställningen angivna beloppet,

26 miljoner kronor, avses enligt framställningen omkring 10 miljoner kro­

nor för reservdelar till flygplan och motorer, som för närvarande åro under

leverans, 12,5 miljoner kronor belöpa på tillverkningen av reaktionsdrivna

svenska flygplan jämte tillbehör och återstoden avses för diverse andra

anskaffningar inom ramen för nyssberörda program.

Om en fortlöpande modernisering och komplettering av flygmaterielen

skall kunna genomföras utan störande avbrott, torde de av flygförvaltning­

en avsedda beställningarna vara i huvudsak erforderliga. På senaste tiden

har uppkommit fråga örn anskaffning till ett mycket fördelaktigt pris av

ett antal moderna ekoradiostationer för komplettering av flygvapnets under

krigsåren uppbyggda ekoradioorganisation. Kostnaderna för anskaffningen

ha beräknats till 4,35 miljoner kronor, varav 0,9 miljon kronor beräknats

kunna rymmas inom flygvapnets anslag till anskaffning av flygmateriel för

innevarande budgetår. Den ifrågasatta materielanskaffningen måste anses

vara av synnerligen stor betydelse för flygvapnets effektivitet. Huruvida

densamma kan äga rum kan emellertid icke för närvarande med säkerhet

bedömas —- en närmare granskning av de salubjudna apparaterna har ännu

icke kunnat ske — och frågan örn anvisande av medel härför är med hän­

syn därtill icke nu aktuell. Det synes få ankomma på Kungl. Majit att, se­

dan pågående undersökningar slutförts, besluta i ämnet, i den mån kostna­

derna, eventuellt med undanskjutande av andra anskaffningar, kunna be­

stridas av tillgängliga medel under nyssberörda anslag. I den mån annan

planenlig anskaffning sålunda undanskjutes, kan en utvidgning av det av

flygförvaltningen begärda bemyndigandet att utlägga beställningar, avseen­

de tiden efter femårsperioden 1942/47, bliva erforderlig. Bemyndigandet sy-

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

23

nes emellertid kunna begränsas inom ramen för ett belopp av (26 + 4,35 — 0,9 —) i runt tal 29,5 miljoner kronor. Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t hos riksdagen utverkar bemyndigande att medgiva utläggande av beställ­ ningar å flygmateriel inom ramen för nyss angivna belopp, 29,5 miljoner kronor. Vid bifall härtill lia statsmakterna för tid efter innevarande budget­ års utgång bundit sig för sammanlagt (47 + 29,5 =) 76,5 miljoner kronor. Till jämförelse må nämnas, att flygförvaltningen för budgetåret 1947/48 hem­ ställt örn ett reservationsanslag av drygt 130 miljoner kronor till anskaffning av flygmateriel.

Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen kunna avvikelser från det föreliggande programmet visa sig erforderliga. Jag förutsätter därför, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att — liksom hittills skett — när­ mare pröva vilken flygmateriel som skall anskaffas.

Under erinran att anslag till bestridande av de av flygförvaltningen an­ givna kostnaderna erfordras först under budgetåret 1947/48 får jag hem­ ställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att medgiva utläggande av an­ givna beställningar å flygmateriel.

E. Diverse.

[6.] 20 a. Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksam­ het m. m., förslagsanslag. Genom beslut den 19 juni 1942 har Kungl. Majit meddelat bestämmelser angående decentralisering av beslutanderätten i vissa försvaret berörande ersättningsärenden. Bestämmelserna, som begränsats att gälla viss tid, ha sedermera erhållit förlängd giltighet senast genom beslut den 22 juni 1945, avseende tiden tills vidare intill den 1 juli 1947. Enligt dessa bestämmelser äger vederbörande centrala förvaltningsmyndighet ge­ mensamt med försvarets civilförvaltning pröva och avgöra vissa frågor örn engångsersättningar för skador å person eller egendom, hänförliga till för­ svarets verksamhet, i de fall då ersättningsanspråk antingen grundar sig på kronan genom lagakraltägande dom eller utslag åliggande betalningsskyl­ dighet eller finnes kunna tillgodoses med visst högsta belopp. För gäldande av sålunda beslutad ersättning må enligt bestämmelserna disponeras fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter, där ej i fråga om ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon för dylika ersättningar särskilt anvisat anslag skall lagas i anspråk.

I skrivelse den 23 juli 1946 har försvarets civilförvaltning gjort framställ­ ning örn anvisande av särskilda medel för täckande av utgifter för ersätt­ ningar av här ifrågavarande slag, som grunda sig på av domstol ålagd be­ talningsskyldighet för kronan. Civilförvaltningen bar därvid anfört i huvud­ sak följande.

Ifrågavarande ersättningar bade till en början uppgått till förhållandevis obetydliga belopp, i regel högst omkring 1 000 kronor. Under senare delen av beredskapstiden, i stort sett från och med ingången av budgetåret 1944/45, hade emellertid i ett flertal fall kronan av domstol förpliktats utgiva skade-

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

stånd med betydande belopp. De åsyftade fallen avsåge till övervägande del

personskador, ofta ådragna vid sprängningsolyckor. Under tidigare skeden

av beredskapen, då hållpunkter saknats för bedömande av kronans civilrätts­

liga ersättningsskyldighet gentemot i militärtjänst skadade, hade fråga där­

om såsom regel blivit föremål för rättegång. Då rättegångarna ofta varit av

vidlyftig och tidsödande natur, hade lagakraftägande domar och utslag i

större omfattning förelegat först under budgetåret 1944/45. Med hänsyn till

den begränsade medelstillgången under fjärde huvudtitelns anslag till extra

utgifter hade civilförvaltningen under budgetåren 1944/45 och 1945/46 för-

sträckningsvis utbetalat ifrågavarande ersättningar. Sålunda utgivna ersätt­

ningar uppginge enligt en skrivelsen hilagd specifikation till sammanlagt

270 392 kronor 40 öre. Odisponerad behållning å fjärde huvudtitelns anslag

till extra utgifter hade vid budgetårsskiftet den 30 juni 1946 uppgått till icke

fullt 5 000 kronor. Då sålunda någon behållning å nämnda anslag icke fun­

nes disponibel för täckning av ifrågavarande utgifter samt motsvarande

anslag för innevarande budgetår icke syntes kunna bära en belastning av

denna storleksordning, vore det enligt civilförvaltningens mening erforder­

ligt, att särskilda medel anvisades för ändamålet.

Försvarets civilförvaltning har fördenskull hemställt, att för täckning av

här ifrågavarande av ämbetsverket förskjutna utgifter ett belopp av 270 392

kronor 40 öre måtte anvisas från anslaget till oförutsedda utgifter.

Statskontoret har i utlåtande i ärendet förklarat sig med hänsyn till stor­

leken av anslaget till extra utgifter och det sammanlagda beloppet av de

utbetalade ersättningarna ävensom till arten av dessa ersättningar icke vilja

motsätta sig, att erforderliga medel anvisas från anslaget till oförutsedda

utgifter. Härvid förutsätter ämbetsverket, att ersättningar av detta slag fram­

deles komma att belasta anslaget till extra utgifter.

Å riksstatens fjärde huvudtitel äro uppförda vissa anslag för reglering av

ersättningar för skador lii. m., hänförliga till försvarets verksamhet. Dessa

anslag reglera i huvudsak den ersättningsskyldighet som åligger kronan jäm­

likt särskilda författningsbestämmelser. I andra fall, då kronan av domstol

ålägges betalningsskyldighet med stöd av allmänna skadeståndsregler eller

då ersättning utgår efter skälighetsprövning i administrativ ordning, stå andra

medel till ersättnings gäldande icke till buds än anslaget till extra utgifter

eller eventuellt anslaget till oförutsedda utgifter. Såsom framgår av civil­

förvaltningens framställning ha utgifterna för gäldande av ersättningar av

sistnämnda slag visat sig uppgå till så stora belopp att anslaget till extra

utgifter icke ansetts lämna tillgång till deras gäldande. Civilförvaltningen

har därför å försträckningstitel redovisat vissa av dessa utgifter, nämligen

sådana som grundat sig på domstols utslag eller dom och avsett större belopp.

Övriga hithörande utgifter ha däremot avförts å anslaget till extra utgifter.

Civilförvaltningen har föreslagit, att de av förvaltningen förskjutna ut­

gifterna skulle bestridas av anslaget till oförutsedda utgifter, vilket förslag

statskontoret biträtt med hänsyn till att andra medel icke finnas disponibla.

Enligt min mening är det ur redovisningssynpunkt mest rationellt, att utgifter

av ifrågavarande slag redovisas under ett särskilt anslag. Jag vill därför före-

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

25

slå, att redan nu för ändamålet äskas ett anslag av riksdagen å tilläggisstat till riksstaten för innevarande budgetår. Anslaget bör omfatta de utgifter för ersättningar för skador m. m. till följd av försvarets verksamhet som icke bestridas av andra anslag och bör lämpligen benämnas Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. Vid prövning av anslags- äskandena för budgetåret 1947/48 bör möjligen övervägas att till ett anslag sammanföra flertalet av de ersättningar av motsvarande slag som nu utgå av skilda anslag under fjärde huvudtiteln.

Å det anslag, som enligt vad jag sålunda förordat nu bör äskas av riks­ dagen, bör i första hand beräknas täckning för de av civilförvaltningen för­ skjutna kostnaderna för utgivna ersättningar, i runt tal 270 000 kronor. Ut­ gifterna under anslaget under senare hälften av innevarande budgetår uppskattar jag till 130 000 kronor. Anslaget bör därför upptagas till (270 000 + 130 000 =) 400 000 kronor. Anslaget bör med hänsyn till utgifternas karaktär betecknas såsom förslagsanslag. De besparingar sorn genom över­ flyttningen av kostnader till det nya anslaget uppkomma å innevarande bud­ getårs anslag till extra utgifter kunna beräknas uppgå till omkring 50 000 kronor.

Anmärkas må att de ersättningar örn vilka nu är fråga till stor del äro hänförliga till den förstärkta försvarsberedskapen. Det är följaktligen att emotse att anslagsbehovet kommer att framdeles successivt nedgå.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. å tilläggsstat I tilt riksstaten för budget­ året 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 400 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

27

Egentliga statsutgifter.

Femte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 okto­ ber 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och såvitt angår rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker cheferna för för­ svars- och ecklesiastikdepartementen samt t. f. chefen för handelsdeparte­ mentet, statsrådet Danielson, anmäler chefen för socialdepartementet, stats­ rådet Möller, härefter under socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för bud­ getåret 1946/47 samt anför därvid följande.

B. Sociala verk och inrättningar.

[1.] 25 a. Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån för vissa bostadsbyggnadsföretag, förslagsanslag. Enligt föreskrifterna i kungörelsen den 28 juni 1941, nr 636, angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverk- samhet kunde, under förutsättningar, varom stadgades i kungörelsen, bevil­ jas tertiärlån för ny- eller ombyggnadsföretag, avseende flerfamiljshus eller enfamiljshus. Låneräntan fixerades till 4,5 procent och lånen skulle vara amorteringsfria intill dag, sorn statens byggnadslånebyrå bestämde. Efter denna dag skulle utgå en för olika fall på visst sätt beräknad annuitet. Så­ lunda utgående ränte- och annuitetsbelopp kunde emellertid under vissa för­ utsättningar helt eller delvis eftergivas. Bestämmelserna härom, vilka åter- funnos i kungörelsens 6 §, inneburo i korthet, att låntagaren i form av efter­ gift å terliärlånekostnaderna erhöll gottgörelse för räntekostnaderna å pri­ mär- och sekundärlånen — vilka alltfort skulle upptagas i öppna markna-

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

deli — i deri män nämnda kostnader upplångö till mera än 3,5 procents ränta

å primärlånet respektive en däremot svarande ränta å sekundärlånet. Efter­

giften, som kunde utgå under tio år, maximerades för varje fall av byggnads-

lånebyrån till visst belopp, bestämt efter det allmänna ränteläget vid fastig­

hetens belåning. Då eftergift beviljades beträffande ombyggnadslån, fick hän­

syn endast tagas till räntekostnaden å sådana lån, som upptagits eller om­

placerats i samband med ombyggnaden.

Nu nämnda kungörelse ersattes med kungörelsen den 30 juni 1942, nr

569, örn tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag, varvid

dock i övergångsbestämmelserna till den nya kungörelsen stadgades, att i

fråga örn statliga tertiärlån som — slutligt eller preliminärt — beviljats före

den 1 juli 1942 de äldre bestämmelserna fortfarande skulle äga tillämpning

dock med vissa möjligheter till jämkning. I 1942 års kungörelse upptogos de

i den äldre kungörelsen meddelade bestämmelserna rörande ränteeftergift i

en i huvudsak oförändrad form. Förändringar i det allmänna ränteläget för­

anledde emellertid sedermera en nedsättning av räntesatsen och annuiteterna

för vissa av de av kungörelsen berörda byggnadsföretagen och i samband

därmed nedsattes jämväl rån tegarantien i viss avseenden. De nu gällande

bestämmelserna örn ränteeftergift återfinnas i 13 § av 1942 års kungörelse

i den lydelse denna paragraf erhållit genom ändringskungörelsen den 27

april 1945.

Ytterligare bör anmärkas, att ifrågavarande bestämmelser vad avser fler­

familjshus numera utbrutits och återfinnas i kungörelsen den 29 juni 1946,

nr 551, om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus. Räntegarantien har

härvid anpassats till samma nivå som gällde för flerfamiljshus enligt 13 §

av 1942 års kungörelse i paragrafens nuvarande lydelse.

I skrivelse den 15 maj 1946 till statens byggnadslånebyrå har statskon­

toret framhållit, att de med stöd av nämnda bestämmelser beviljade efter­

gifterna, vilka tidigare kunnat helt täckas med det å vederbörande lån ut­

gående räntebeloppet, numera i vissa fall uppgått till så höga belopp, att

eftergiften omfattat jämväl en del av det i annuiteten ingående kapitalet. Då

medel till täckande av dylika kapitalmedelsförluster icke anvisats å riks-

statens driftbudget, hade statskontoret sett sig nödsakat att ersätta nämnda

förluster med räntemedel å andra tertiärlån. De eftergifter å kapitalmedel,

vilka täckts på detta sätt, utgjorde tillhopa 75 kronor 30 öre. Vidare hade

Kungl. Majit den 29 juni 1946 medgivit, att bostadsrättsföreningen Tanne-

forshus finge, räknat från och med år 1943 under en tid av högst 10 år, be­

viljas på visst sätt beräknat understöd till täckande av bränsleutgifter, vilket

finge gottgöras föreningen genom avdrag å de annuiteter, som föreningen

hade att erlägga å ett föreningen beviljat statligt tertiärlån. Ifrågavarande

eftergift, vilken likaledes måst täckas på nyssnämnda sätt, uppginge till

3 041 kronor 48 öre, varför det sammanlagda beloppet av de kapitalmedels­

förluster, vilka uppstått å lertiärlånen, uppginge till 3 116 kronor 78 öre.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

29

Statens byyynadslänebyrå har i skrivelse den 8 juli 1940 — under hänvis­ ning till vad statskontoret i saken anfört — uttalat, att medel syntes böra tillhandahållas för att täcka de uppkomna kapitalmedelsförlustema. Därut­ över ansåge byrån önskvärt, all särskilda medel anvisades i syfte att täcka ränleeftergifterna. Såvitt byrån kunde bedöma borde genom ett dylikt för­ farande kunna vinnas en eftersträvansvärd klarhet i fråga örn redovisningen av den verkliga kostnaden för dessa eftergifter. Tillräckliga skäl att i efter­ hand skaffa täckning för tiden före den 1 juli 1946 förelåge dock icke. —

Totalbeloppet av eftergifter under budgetåret 1945/46 uppginge lill omkring 87 000 kronor och styrelsen beräknade motsvarande belopp för budgetåret 1946/47 med hänsyn tili den fortsatta långivningen till åtminstone den dubbla summan eller 174 000 kronor. Då härtill komme kapitalmedelsförlustema, uppskattade byrån det sammanlagda medelsbehovet med avrundning uppåt till 180 000 kronor.

De rån teeftergifter, som medgivas å tertiärlån, hava i undantagsfall kom-

Dcpartemenb-

mit att uppgå till så höga belopp, att den lämnade eftergiften kommit att chefen. omfatta jämväl en del av den i annuiteten ingående kapitalavbetalningen. Samma förhållande har inträtt i ett särskilt fall, där Kungl. Majit medgivit, att understöd till täckande av bränsleutgifter finge gottgöras genom avdrag å annuiteterna på tertiärlån. De härigenom uppkomna kapitalmedelsförluster- na hava provisoriskt täckts med räntemedel å andra tertiärlån. Särskilda medel synas nu böra anvisas för att täcka förluster av ifrågavarande art.

Jag delar byggnadslånebyråns uppfattning att ökad klarhet skulle nås rö­ rande kostnaderna för ränteeftergiftema överhuvud, om särskilda medel för täckande av dessa anvisades, och är beredd att biträda byråns förslag i detta avseende.

Det sammanlagda medelsbehovet för nämnda ändamål torde, på grundval av vad byggnadslånebyrån därom angivit, böra beräknas till 180 000 kronor. Med hänsyn härtill får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån för vissa bostadsbgggnadsföretag å lilläggsstat I till riks- staten för budgetåret 1946/47 anvisa eli för­ slagsanslag av..................................................... kronor 180 000.

[2.] 29 a. Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker, reserva­ tionsanslag. För förläggningsändamål och förrådshållning har det varit nöd­ vändigt att under den förstärkta försvarsberedskapen för militära behov an­ skaffa ett mycket stort antal monteringsfärdiga baracker eller att av lösvirke iordningställa erforderliga lokaler. Under beredskapsåren lia baracker i bety­ dande omfattning anskaffats även inom andra förvaltningsområden. Sålunda lia dylika byggnader anskaffats av statens arbetsmarknadskommission, sta­ tens utlänningskommission och civilförsvarsstyrelsen för olika ändamål, vil-

30

Kungl. Maj.ts proposition rur 311.

kas tillgodoseende ankommit på dessa myndigheter. Vidare har ett betydande

antal baracker, vilka tidigare använts i den norska polisutbildningsverksam­

heten i Sverige, inlösts av svenska staten och ställts under arbetsmarknads­

kommissionens förvaltning. Försvarberedskapens upphörande samt avveck­

lingen av flyktingverksamheten och andra verksamhetsgrenar, för vilkas

räkning baracker tidigare måst anskaffas, aktualiserade under hösten 1945

frågan om avyttring av en stor del av barackbeståndet.

Med stöd av Kungl. Majds bemyndigande den 7 december 1945 tillkallade

chefen för försvarsdepartementet den 27 samma månad utredningsmän1 för

att inom försvarsdepartementet biträda med utredning av vissa med avveck­

lingen av övertaliga baracker sammanhängande frågor ävensom avgiva de

förslag till vilka utredningen kunde föranleda.

I de för utredningen till statsrådsprotokollet meddelade direktiven anförde

föredragande departementschefen bland annat följande.

Ett avsevärt antal av de övertaliga barackerna har på sistone överförts till

Danmark och ytterligare ett antal har försålts. Vid en kommande avveckling

av barackbeståndet framstår det som angeläget att åstadkomma en samord­

ning bland annat beträffande utnyttjandet av de baracker, vilka icke i fort­

sättningen böra tagas i anspråk av statlig myndighet. En del av de baracker,

som härvid ifrågakomma, torde väl lämpa sig för tillgodoseende av lokalbe­

hov inom föreningslivet. Vidare kan man räkna med att utnyttja barackerna

såsom semestergårdar, för koloniändamål eller såsom sport- och sommarstu­

gor m. m. Man kan härvid ifrågasätta huruvida barackerna icke borde över­

låtas till reducerade priser för vissa ändamål. Med sikte på ett dylikt förfa­

rande bör utredningen klarlägga frågorna om värdering av barackerna samt

i vad mån på förhand kunna uppställas vissa regler för den inbördes före­

trädesrätten olika intressen emellan. Vidare bör utredningen bland annat

ägna uppmärksamhet åt frågan om formerna för överlåtelse eller eventuellt

endast upplåtelse och därmed sammanhängande ekonomiska problem.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1946 års barackutredning,

hava den 25 maj 1946 överlämnat en promemoria rörande försäljning av sta­

ten tillhöriga övertaliga baracker och andra därmed jämförliga byggnader.

I promemorian understryker utredningen önskvärdheten av att en del av

byggnadsbeståndet utnyttjas för att tillgodose vissa behov av lokaler för

föreningslivet o. d. Emellertid framhåller utredningen, att ett generellt an­

budsförfarande i vanlig ordning skulle leda till att föreningarna bleve utslag­

na i konkurrensen med anbudsgivare, som kunde utnyttja byggnaderna för

mera kommersiellt betonade uppgifter. Utredningen anser sig därför icke

kunna förorda ett dylikt förfarande vid försäljning av baracker, som kunna

användas för allmännyttiga ändamål.

Prissättningen å dessa baracker måste, fortsätter utredningen, under dylika

omständigheter ske på så sätt, att först ett objektivt marknads­

pris fastslås för varje barack. Trästommens inköpspris borde härvid läggas

1 Utredningsmännen hava varit ledamoten av riksdagens andra kammare N. \V. Sundström

i

Skövde, ordförande, översten I. B. T. Carpelan, förste kanslisekreteraren L. Gabrielson, byrå­

chefen J. E. K. G. Jacobson, sektionschefen B. Johansson, kaptenen E. G. Thorsell samt sekre­

teraren P. V. Åsbrink.

31

till grund. Tillägg till respektive avdrag från detta pris borde göras med hän­ syn till å ena sidan särskilda anordningar beträffande baracken och å andra sidan rivnings- och desinfektionskostnader, värdeminskning och vissa trans­ portkostnader. Då individuella uppskattningar av detta tillägg och avdrag vore uteslutna, förordar utredningen följande generalisering av värderings- förfarandet.

Som utgångspunkt för beräkningen lägges

a) inköpspriset å trästommen, ökat med

b) 125 kronor för värmeanordning och 30 kronor för elektriska ledningar. Å det sålunda erhållna priset avdrages

c) för rivningskostnader 5 %,

d) för desinfektionskostnader 1 %,

e) för värdeminskning i anledning av förslitning och ålder 20, 30, 40 eller 50 % beroende på till vilken av fyra kvalitetsklasser baracken hänföres,

allt räknat å det enligt a) och b) beräknade priset. För spikade baracker, vilka bereda svårigheter att nedmontera och härvid ofta skadas, tillkommer ytterligare avdrag med 10 % av det med tillämpning av under a) e) angivna beräkningsgrunder erhållna försäljningspriset. Slut­ ligen avdrages i förekommande fall å samma pris 1 % för varje hel mil, som baracken mäste fraktas för att kunna lastas å järnväg.

För främjande av tidigare berörda allmännyttiga ändamål vid barackför­ säljningen förordar utredningen, att förtursrätt framför andra köpare skall tillkomma

1) föreningar, som ämna bereda befolkningen å en ort tillgång till lokaler för överläggningar och föredrag i allmänna frågor, för bedrivande av studie­ verksamhet och folkbildning, för främjande av allmän folknykterhet eller annan därmed jämförlig verksamhet,

2) kommuner, idrotts- och scoutorganisationer, yrkessammanslutningar, religiösa sammanslutningar och ideella eller allmännyttiga ekonomiska före­ ningar, vilka ämna använda barackerna för anordnande av semesterförlägg­ ningar, lägerverksamhet och sommarkolonier av skiftande art samt till sport­ stugor och andra ändamål, ägnade att främja sund fritidssysselsättning, fy­ sisk fostran, rekreation och semestervistelse.

Utredningen understryker i samband härmed, att de olika föreningsända- målens angelägenhetsgrad skiftar från plats till plats. På en ort, där allmänna samlingslokaler saknas, äro otillräckliga eller av undermålig beskaffenhet, synes emellertid, anser utredningen, det under punkt 1) angivna behovet i första rummet böra tillgodoses. Att därutöver uppställa någon inbördes rang­ ordning mellan behoven finner utredningen knappast erforderligt. Däremot borde den spekulant givas företräde som vore villig till sambruk av baracken med andra organisationer.

Utredningen anser vidare, att ifrågavarande sammanslutningar böra, ut­ över angivna förtursrätt, beredas en särskild ekonomisk förmån i form av en rabatt å det enligt tidigare angivna grunder erhållna försäljnings­ priset. Härom anför utredningen följande.

Vid uträkningen av rabattens storlek erhålles viss vägledning av den Praxis, som utbildats för bidrag och lån lill allmänna samlingslokaler. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

praxis anser utredningen dock icke tillämplig i dess helhet. Det är nämligen

varken möjligt eller erforderligt att här gå in på en detaljprövning i varje

enskilt fall. Utredningen förordar därför ett generellt förfaringssätt, som vis­

serligen i enskilda fall kan bli mindre rättvisande, men som dock i en situa­

tion som denna kan anses försvarbar. En rabatt av 50 °/o å försäljningspriset

anser utredningen skälig, när försäljning äger rum för att tillgodose något

av de i det föregående angivna sammanslutningarnas lokalbehov. För att

komma i åtnjutande av särskild rabatt måste köpeförbindelsen åtföljas av

intyg från trovärdig person eller myndighet, att byggnaden skall användas för

uppgivet ändamål.

Vad hittills anförts har tagit sikte på den byggnadskategori, som i första

hand torde kunna utnyttjas till allmänna samlingslokaler och andra allmän­

nyttiga ändamål nämligen de monteringsbara bax-ackerna. Större delen av de

övertaliga barackerna torde emellertid utgöras av sådana, som iordning­

ställts på platsen av tillgängligt virke. Dessa baracker, varav somliga äro av

så enkel konstruktion, att de näppeligen uthärda att i-ivas eller flyttas, böra

eldigt utredningens mening göras till föremål för anbudsförfarande och i det

fåtal fall, där prioriterad sökande kan tänkas anmäla sig, förbehållas denne

i första försäljningsomgången. Rabattsyslemet skulle, enligt vad som under

hand meddelats mig, härvid icke tillämpas utan vederbörande 1'öi’säljnings-

myndighet skulle få pröva anbudets skälighet. För den händelse tillfreds­

ställande anbud från prioriterad köpare icke avgives, utbjudes bai-acken i den

allmänna marknaden.

Beträffande sättet för byggnadernas försäljning förordar

utredningen, att försäljningen av försvarsväsendet tillhöriga byggnader hand-

haves av det militärförband, där byggnaderna äro i-edovisade. Civilförsvarets

och statens arbetsmarknadskommissions övertaliga byggnader böra försäljas

direkt av nämnda myndigheter var för sig. Utredningen föreslår vidare, att

en av utredningen utarbetad katalog över de tor föi'säljning avsedda ba­

rackerna tryckes och tillhandahålles spekulanterna. Bindande ansökan örn

inköp skulle ingivas till den i katalogen angivna försäljningsmyndigheten å

i katalogen angiven sista anbudsdag, ej tidigare än två månader efter den

dag, då katalogen blivit färdig för distribution. Samtidigt skulle köpevillko-

ren av sökanden godkännas. Vederbörande truppförband eller annat försälj-

ningsorgan skulle därefter upprätta förslag å köpare, med beaktande av de

i det föregående angivna reglerna rörande förköpsrätt, samt översända för­

slagen till en för ändamålet tillsatt nämnd på tre personer, som hade att be­

stämma, i vilken ordning köpare skulle utväljas.

Beträffande finansieringen av de i det föregående förordade ra­

batterna framhåller utredningen, att två möjligheter stå till buds. Den ena

vöre att låta belopp motsvarande de beviljade rabatterna belasta femte huvud­

titelns reservationsanslag till bidrag till anordnande av allmänna samlings­

lokaler respektive fonderna för friluftslivets och idrottens främjande. För det

fall åter att en bruttoredovisning av denna art icke ansåges böra genomföras

komme rabatterna att medföra en inkomstminskning å vederbörligt anslag.

Utredningen har icke ansett sig böra framlägga förslag i frågan.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 311.

33

1946 års barackutrednings promemoria har sedermera varit föremål för

sedvanlig remissbehandling, därvid utredningens förslag i princip tillstyrkts.

Sedan därjämte chefen för försvarsstaben inkommit med viss utredning

rörande avvecklingen av försvarets under beredskapstiden anskaffade ba-,

räcker, har Kungl. Maj:t den 28 juni 1946 på föredragning av chefen för

försvarsdepartementet meddelat vissa bestämmelser i ämnet. Härvid före­

skrevs, bland annat, att försvars väsendet tillhöriga 1 821 baracker ävensom

under statens arbetsmarknadskommissions förvaltning stående baracker till

ett antal av 52 skulle snarast möjligt försäljas genom försorg av arméns

fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen respektive arbetsmarknadskom­

missionen samt att sammanlagt 2 232 baracker, vilka tillhörde armén och

tills vidare erfordrades för provisoriska förråd eller eljest vore i bruk, även­

som 315 under civilförsvarsstyrelsens förvaltning stående baracker skulle

genom fortifikationsförvaltningens resp. civilförsvarsstyrelsens försorg för­

säljas, så snart de icke längre erfordrades för statliga ändamål. Vid försälj­

ningarna skulle de i barackutredningens promemoria angivna riktlinjerna

med avseende å prissättning, rabatter till vissa i promemorian angivna köpare

samt försäljningsförfarande och försäljningsvillkor i övrigt i huvudsak till-

lämpas. Vidare anbefalldes försäljningsmyndigheterna att senast den 1 okto­

ber 1946 inkomma med uppgift rörande dittills beviljade rabatter och karak­

tären av de sammanslutningar som kommit att åtnjuta rabatt. Därjämte för­

klarades, att Kungl. Majit framdeles ville meddela beslut rörande bestridandet

av de mot rabatterna svarande kostnaderna. Med stöd av Kungl. Majits sam­

tidigt meddelade bemyndigande har sedermera utsetts en särskild nämnd,

bestående av tre ledamöter, med uppgift att med ledning av avgivna anbud

besluta till vilken anbudsgivare barack må försäljas.

Under beredskapsåren ha statliga myndigheter för lösande av de uppgifter,

Departements-

som åvilat dem, anskaffat baracker i betydande omfattning. I den mån dessa chelen-

baracker icke längre äro erforderliga för statliga ändamål böra de försäljas.

Härvid har fråga uppkommit, örn icke sålunda övertaliga baracker skulle

kunna utnyttjas som samlingslokaler och lokaler för andra fritids- och

rekreationsändamål. Denna fråga bär ingått som en väsentlig del av det ut­

redningsuppdrag, som lämnats 1946 års barackutredning.

Utredningen har funnit stärka skäl tala för att dessa baracker i möjlig

omfattning komma till användning för tillgodoseende av det starka behovet

av samlingslokaler o. dyl. och föreslår därför, att särskilda åtgärder vidta­

gas, ägnade att underlätta för kommuner och vissa sammanslutningar att av

det för försäljning avsedda barackbeståndet förvärva baracker för nämnda

ändamål. Sålunda har utredningen föreslagit, att förtursrätt vid inköp av ba­

racker skall tilläggas vissa grupper av köpare samt att sålunda prioriterade

köpare skola i vissa fall erhålla rabatt å barackens försäljningspris.

Förtursrätt skall enligt utredningens förslag tillkomma föreningar, som

ämna bereda allmänheten tillgång till lokaler för överläggningar och föredrag

i allmänna frågor, bedrivande av studieverksamhet och folkbildning och

Bihang till riksdagens protokoll IHÅG . t sami . Nr 311 .

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

främjande av nykterhet eller annan därmed jämförlig verksamhet, ävensom

kommuner och vissa sammanslutningar, vilka ämna använda barackerna för

främjande av sund fritidssysselsättning, fysisk fostran, rekreation och se­

mestervistelse. Utredningen har uppdelat barackerna i två grupper, nämligen

sådana monteringsbara haracker, som med hänsyn till typ, storlek m. m. i

första hand kunna ifrågakomma för detta ändamål, och övriga baracker, till

vilka hänföras sådana, vilka icke beräknas bli föremål för efterfrågan av

prioriterade köpare, exempelvis därför, att de icke äro flyttningsbara utan

måste komma till användning på den plats där de äro uppförda eller att de

eljest ha en för ifrågavarande ändamål mindre lämplig konstruktion. För att

förhindra att de prioriterade köparna bli utslagna i konkurrensen örn barac­

ker, som tillhöra förstnämnda kategori, har utredningen föreslagit, att vid

försäljning av dessa baracker eljest brukligt anbudsförfarande ersättes med

utbud av barackerna till ett pris, som bestämmes i förväg på grundval av

vissa objektivt konstaterbara fakta av betydelse för barackens värde. På detta

försäljningspris skall prioriterad köpare enligt utredningens förslag erhålla

en rabatt av 50 procent. I fråga om övriga baracker däremot finner utred­

ningen, att försäljning bör ske efter vanligt anbudsförfarande.

Vid ärendets fortsatta beredning har utredningens förslag befunnits god­

tagbart. Det har vidare ansetts, att försäljningsförfarandet beträffande samt­

liga övertaliga baracker bör igångsättas snarast möjligt, bland annat för att

möjliggöra för köpare att före vinterns ankomst bortforsla barackerna från

deras nuvarande uppställningsplatser — något som ansetts särskilt angeläget

i fråga örn det stora antalet baracker i Norrland — samt för att begränsa de

kostnader, som kronan åsamkas för barackinnehavet, främst i form av mark­

hyra. Med hänsyn härtill har Kungl. Maj :t genom beslut den 28 juni 1946

förordnat, att försäljning av ett stort antal övertaliga baracker skall verk­

ställas i huvudsaklig enlighet med de av utredningen förordade riktlinjerna.

Samtidigt har förklarats, att Kungl. Majit framdeles vill meddela beslut rö­

rande bestridandet av de mot rabatterna svarande kostnaderna, varjämte

försäljningsmyndigheterna anbefallts att senast den 1 oktober 1946 inkomma

med uppgift rörande dittills beviljade rabatter och karaktären av de sam­

manslutningar som kommit i åtnjutande av rabatt.

Den katalog å övertaliga baracker, som skall ligga till grund för föreälj-

ningsförfarandet, har först helt nyligen kunnat distribueras. Någon försälj­

ning av baracker har därför ännu icke kunnat komma till stånd. Katalogen

upptager, sedan vissa omdispositioner av barackbeståndet måst vidtagas,

1 231 baracker tillhöriga försvaret och 52 baracker under arbetsmarknads­

kommissionens förvaltning eller tillhopa 1 283 baracker. Härav ha uttagits

336 baracker, vilka ansetts lämpliga som samlingslokaler o. dyl., och för

dessa har försäljningspriset, beräknat enligt de av utredningen förordade

grunderna, tillika med det rabatterade priset utsatts i katalogen, övriga i ka­

talogen upptagna, för ifrågavarande ändamål användbara baracker, äro som

regel icke monteringsbara och därför tämligen värdelösa i händelse av riv­

ning. 1 det fåtal fall, då sådana baracker ändock kunna utnyttjas för ifrå­

gavarande ändamål, exempelvis då baracken icke behöver flyttas, torde kö-

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

35

paren böra få åtnjuta liknande förmån som örn fråga varit om prissatt ba­ rack.

Den sammanlagda rabatten vid rabatterad försäljning, av samtliga i kata­ logen prissafta baracker uppgår till 565 625 kronor. Med hänsyn till sanno­ likheten för att en del av dessa baracker kommer att försäljas till icke rabatt- berättigad köpare beräknar jag emellertid värdet av de rabatter, som fak­ tiskt komma att utgå, till cirka 500 000 kronor. Häri torde de sannolikt obe­ tydliga belopp kunna inrymmas, som komma att belöpa på rabatter i sam­ band med försäljning av icke prissatta baracker.

Barackutredningen har diskuterat två utvägar att finansiera ifrågavarande rabattering, nämligen dels att låta rabatterna belasta femte huvudtitelns re­ servationsanslag till bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler respektive fonderna för friluftslivets och idrottens främjande, dels att redovisa rabatten såsom inkomstminskning å vederbörliga anslag. Vid ärendets fort­ satta beredning har även övervägts att för finansieringen taga lotterimedels- fonden i anspråk. Att redovisa rabatterna såsom inkomstminskning å veder­ börliga anslag torde icke böra komma i fråga. En finansiering med anlitande av en kombination av övriga angivna utvägar är visserligen möjlig men synes icke lämplig främst därför, att ianspråktagande för ifrågavarande engångs- anordning av de olika fonderna kommer att innebära att tillgodoseendet av ändamål, för vilka fonderna närmast äro avsedda, kommer att i motsvarande omfattning ställas pa framtiden. Rabatterna synas i stället böra avföras från ett särskilt anvisat anslag. Detta anslag, vilket torde upptagas med 500 000 kronor, bör betecknas Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker och erhålla reservationsanslags karaktär.

Såsom av del föregående framgår aktualiseras framdeles frågan om för­ säljning av ytterligare ett antal baracker. Det torde få förutsättas att be­ träffande dessa baracker, i den mån så finnes erforderligt, böra tillämpas samma rabatleringsprinciper som nyss angivits. Frågan om bestridande av ifrågavarande framdeles uppkommande kostnader för rabatter torde få i sinom lid underställas riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker å tilläggsstat I till rjksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag av ................................ kronor 500 000.

[3.] Pensionsstyrelscn: Avlöningar. Beräkningen av de för budgetåret 1946/47 anvisade förslagsanslagen .ill pensionsstyrelsen: avlöningar och pen­ sionsstyrelsen: omkostnader å 1 910 800 kronor respektive 414 300 kronor skedde utan hänsyn till kostnaderna för de förberedande åtgärder, som inom pensionsstyrelsen skola vidtagas för genomförande av den nya lagstiftning­ en örn folkpensionering och vad därmed äger samband.

Den 31 maj 1946 fastställde Kungl. Maj:t avlöningsstat för pensionsstyrel­ sen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47. Staten upp-

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

täger bl. a. en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal å

740 000 kronor. Samma dag fastställde Kungl. Maj:t även omkostnadsstat

för styrelsen, att tillämpas under budgetåret 1946/47. I sistnämnda stat fin­

nes bl. a. upptagen en förslagsvis beräknad anslagspost till expenser å 335 000

kronor, varav enligt av Kungl. Majit samtidigt meddelad föreskrift må tagas

i anspråk för bränsle, lyse och vatten förslagsvis 25 000 kronor, för ersätt­

ning till postverket för tryckning av kvittenshäften till pensionsbrev förslags­

vis 150 000 kronor och för övriga expenser högst 160 000 kronor.

Berörda förberedande åtgärder avse för närvarande dels åliggandet för

pensionsstyrelsen jämlikt 5 § lagen den 29 juni 1946 (nr 432) angående in­

förande av nya lagen om folkpensionering att före den 1 januari 1948, då

sistnämnda lag skall träda i kraft, omräkna utgående pensioner m. m., dels

omläggning i samband med nya folkpensioneringslagens genomförande av

systemet för utbetalning av folkpensionerna. Vad angår denna omläggning

av utbetalningssystemet må anföras följande. Socialvårdskommittén har i sitt

betänkande angående folkpensioneringens administrativa handhavande m. m.

(SOU 1946: 37) föreslagit, bland annat, att det nuvarande systemet med ut­

betalning av pensioner medelst s. k. kvittenshäften skulle upphöra och att

pensionsstyrelsen skulle övergå till utbetalning av folkpension medelst ett

särskilt för ändamålet tillskapat anvisningsförfarande. Efter infordrande av

remissyttranden över betänkandet från pensionsstyrelsen, generalpoststyrel­

sen och statens organisationsnämnd har Kungl. Majit den 21 juni 1946 för­

klarat sig ämna lägga de i betänkandet framförda förslagen angående sät­

tet för utbetalningen av folkpensionerna, sett ur teknisk synpunkt, till grund

för omläggning av utbetalningssystemet ävensom bemyndigat pensionsstyrel­

sen att efter samråd med generalpoststyrelsen och statens organisationsnämnd

träffa avtal i fråga om tillhandahållande åt pensionsstyrelsen av de maski­

ner, som äro erforderliga för det nya betalningssystemets genomförande.

I skrivelse den 11 september 1946 har pensionsstyrelsen anmält behov att

för vidtagande av angivna förberedande åtgärder överskrida dels den i sty­

relsens avlöningsstat upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke­

ordinarie personal, dels det under anslagsposten till expenser a styrelsens om­

kostnadsstat anvisade beloppet till övriga expenser.

I fråga örn verkställandet av förberedelsearbetet anför styrelsen i skrivelsen

huvudsakligen följande.

Arbetet med omräkning av pensioner m. m. är så omfattande, att styrelsen

måst organisera en särskild omräkningsavdelning, där det rutinmässiga ar­

betet huvudsakligen utföres av biträdespersonal. Förberedelserna för det nya

utbetalningssystemets införande komma även att handhavas av omräknings-

avdelningen och komma att utgöra en mycket väsentlig del av dennas ar­

betsuppgifter. Utöver det 50-tal biträden, som från andra avdelningar inom

■styrelsen kunnat tillföras omräkningsavdetningen, måste för denna avdel­

nings räkning personal nyanställas i stor omfattning.

Omräkningsarbetet och förberedelserna för genomförandet av det nya ut­

betalningssystemet komma att i huvudsak utföras på följande sätt. För samt­

liga pensionstagare upprättas först s. k. huvudkort. Till dessa skola fran de

hos styrelsens registeravdelning förvarade ansökningsakterna overloras de

uppgifter, som för omräkningen och omläggningen av utbetalningssystemet

37

kunna vara av betydelse. Vid huvudkortens uppläggning skall för de grup­ per pensionstagare, vilkas pensioner kunna bli beroende av inkomstens stor­ lek, sådan omräkning ske av inkomsten som betingas av ändrade regler för inkomstens beräkning. Huvudkortens upprättande handhaves av omräk- ningsavdelningen. Från denna skola dock till gransknings- respektive sjuk- vårdsbyrån först överlämnas de ärenden, i vilka inkomstens omräkning är av mera komplicerad natur. Sedan den nya pensionen uträknats och påförts huvudkorten, skola med ledning av uppgifterna å dessa för varje pensions­ tagare stansas ett antal hålkort, vilka skola användas vid utbetalning av folkpensionerna.

Styrelsen framhåller vidare, att omräkningsarbetet endast pågått sedan slutet av juli månad 1946. Tillräcklig erfarenhet hade därför icke hunnit vinnas rörande behovet av arbetskraft. Stora svårigheter hade även upp­ kommit att nyrekrytera personal i den mån detta visat sig erforderligt och att erhålla utökade tjänstelokaler. Dylika och andra oförutsedda omstän­ digheter gjorde det vanskligt för styrelsen att redan nu framlägga detaljera­ de beräkningar beträffande den förstärkning av styrelsens avlönings- och omkostnadsanslag, som förberedelsearbetet nödvändiggjorde. Styrelsen fram­ håller, att det framdeles kunde visa sig erforderligt förstärka även andra anslagsposter än dem varom i detta sammanhang är fråga, såsom posterna till reseersättningar och till publikationstryck.

Beträffande det ytterligare medelsbehovet under anslagsposten till avlö­ ningar till övrig icke- ordinarie personal anför styrelsen följande. lif

1 anslagsskrivelsen den 31 augusti 1945 beräknade styrelsen antalet ama­ nuenser för budgetåret 1946/47 till 30. För att kunna behandla dels det ökade antal pensionsansökningar, som är att förvänta under övergångstiden till den nya lagen, dels ock de mera komplicerade ärenden, som sammanhänga med omräkningsarbetet och som icke kunna handläggas av mindre kvalificerad personal, är det nödvändigt att styrelsen disponerar amanuenspersonal i er­ forderlig omfattning. Styrelsen har därför sett sig nödsakad att anställa ett ytterligare antal amanuenser. För närvarande uppgår antalet amanuenser, inklusive dem som uppbära vikariatslön i 21 och 24 lönegraderna, till 39 och styrelsen förutser ett behov av ytterligare minst 6. Merkostnaden för avlö­ ningar åt amanuenser kan för budgetåret 1946/47 beräknas uppgå till om­ kring 90 000 kronor.

För omräkningsarbetet disponeras för närvarande cirka 80 biträden, varav cirka 50 rekryterats från den nuvarande fasta personalen, medan återstoden nyanställts. Ytterligare ett antal biträden blir emellertid erforderligt under hösten 1946. Vidare måste en betydande nyanställning ske från ingången av år l947 för arbetet med det nya utbetalningssystemets genomförande. 'Trots svårigheten att överblicka behovet av arbetskraft bär styrelsen nödgats räkna med nyanställning av ytterligare minst eli 80-tal biträden. För avlöningar under budgetåret 1946/47 åt den för omräkningsarbetet nyanställda biträ- despersonalen torde kunna räknas med en kostnad av cirka 320 000 kronor.

Genom de förut berörda svårigheterna att erhålla personal och erforder­ liga lokalutrymmen kan styrelsen nödgas vidtaga särskilda åtgärder för att säkra omräkningsarbetets utförande på föreskriven tid. För att få fram en god arbetstakt och underlätta rekryteringen undersöker styrelsen möjlighe­ terna att tillämpa eli avlöningssystem med premietillägg eller ersättning efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements-

chefen.

ackord. Särskilt torde lönetillägg bliva erforderliga, därest styrelsen blir nöd­

sakad att låta utföra arbetet i skift. För den biträdespersonal, som handhar

omräkningen och upprättandet av huvudkorten, är det möjligt att premie-

system är lämpligast. För arbete nied stansning av hålkort torde ersättning

efter ackord vara mera ändamålsenligt. Sistnämnda arbete måste utföras

med mycket stor noggrannhet men utgör samtidigt ett synnerligen enfor­

migt arbete. Merkostnaden för ersättningar efter ett premie- och ackords­

system torde, örn ett sådant system mera allmänt skulle tillämpas å ifråga­

varande arbetsuppgifter, kunna uppskattas till omkring 50 000 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle alltså sammanlagda merkostnaden under

icke-ordinarieposten komma att uppgå till omkring 460 000 kronor.

Kostnadsökningen under rubriken övriga expenser uppskattas av

pensionsstyrelsen till omkring 310 000 kronor. De ökade kostnaderna äro till

större delen av engångsnatur, nämligen utgifter för frakt, tull m. m. beträf­

fande de förhyrda hålkortsmaskinerna samt utgifter för tryckning av huvud­

kort och hålkort, för inköp av förvaringspärmar och förvaringsskåp och för

anskaffning av kontorsmaskiner och inventarier i anledning av förstärkning­

en av personalen. Kostnadsökningen fördelar sig med 5 000 kronor på ren­

hållning och städning, 150 000 kronor på skrivmaterialier, papper, -blankett-

tryck o. dyl., 5 000 kronor på telegram, telefon och annonsering, 140 000 kro­

nor på inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. in­

ventarier och 10

000 kronor på bokinköp, bindning av böcker och handlingar

m. fl. ändamål.

Genomförandet den 1 januari 1948 av den nya lagen örn folkpensionering

förutsätter vissa förberedande arbeten. Sålunda skola dessförinnan omkring

700 000 pensioner omräknas. Vidare kommer i samband med lagens ikraft­

trädande det nuvarande systemet för pensionsutbetalning medelst kvittens­

häften att ersättas med en central utbetalning genom pensionsstyrelsen me­

delst ett särskilt slag av postanvisningar. Omräkningsarbetet och förberedel­

serna för omläggningen av utbetalningssystemet, vilka båda arbetsuppgifter

komma att handläggas i anslutning till varandra, äro av så betydande om­

fattning, att pensionsstyrelsen måst organisera en särskild avdelning för upp­

gifternas fullgörande. Till denna avdelning bär ett 50-tal biträden kunnat

överföras från andra avdelningar inom styrelsen. Styrelsen finner, att här­

utöver ett stort antal befattningshavare i amanuens- och biträdesställning

måste tillföras avdelningen genom nyanställning. Redan nu har styrelsen ny­

anställt ett 10-tal amanuenser och ett 30-tal biträden. Beträffande det ytter­

ligare rekryteringsbehovet framhåller styrelsen, att det med hänsyn till den

begränsade erfarenhet som hittills vunnits i fråga örn dessa arbetsuppgifter

vore vanskligt att uppskatta detta behov. Styrelsen påpekar även, att nyre­

kryteringen av personal och härav betingad utökning av tjänstelokalerna be­

redde stora svårigheter. Såvitt nu kan bedömas förutser emellertid styrel­

sen, att under innevarande budgetår ytterligare ett mindre antal amanuenser

och ett 80-tal biträden komma att nyanställas för ifrågavarande ändamål.

Styrelsen uppskattar kostnaderna för avlöning åt den nyanställda persona-

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

39

len och för vidtagande av vissa särskilda anordningar i avsikt att erhålla en

god arbetstakt och underlätta rekryteringen till cirka 460 000 kronor.

Vid beräkningen av den i pensionsstyrelsens avlöningsstat upptagna an­

slagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har hänsyn icke

tagits till nämnda kostnader. Mot styrelsens uppskattning av kostnaderna

har jag intet väsentligt att erinra. Emellertid vill jag understryka vad sty­

relsen anför därom, att grunderna för uppskattningen äro mycket osäkra.

I avsikt att undvika eljest möjligen uppkommande behov av ytterligare me­

del under styrelsens icke-ordinariepost längre fram under budgetåret för­

ordar jag, att det belopp, varmed överskridande av anslagsposten nu begä-

res, avrundas uppåt till högst 500 000 kronor. Givet är att all möjlig åter­

hållsamhet beträffande medelsförbrukningen ändock skall iakttagas.

Pensionsstyrelsen anmäler vidare, att arbetet med omräkningen av pen­

sionsbeloppen och omläggningen av utbetalningssystemet föranleder en be­

tydande kostnadsökning även under rubriken övriga expenser å styrelsens

omkostnadsanslag för innevarande budgetår. Dessa ökade kostnader, vilka

av styrelsen uppskattas till 310 000 kronor, äro till större delen av engångs-

natur. Äyen örn denna kostnadsökning hänför sig till en av riksdagen icke

maximerad anslagspost, finner jag dock, att den såväl absolut som i förhål­

lande till det belopp till vilket utgifterna för övriga expenser vid bestäm­

mande av omkostnadsanslagets storlek för innevarande budgetår beräknats

— 160 000 kronor — är av den storleksordning, att den bör vara för riks­

dagen känd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för pensionsstyrelsen upptagna

anslagsposten avlöningar lill övrig icke-ordinarie personal

må för budgetåret 1946/47 överskridas med högst 500 000

kronor.

[4.] 62 a. Utrustning av centraldepån för blindas arbeten, reservations­

anslag. För ändamålet bär för budgetåret 1941/42 anvisats ett reservations­

anslag av 60 000 kronor. Då byggnadsarbetena för centraldepån påbörjats

först under hösten 1945, har emellertid utrustningsanslaget i huvudsak icke

behövt tagas i anspråk förrän under innevarande budgetår.

Statens blinddepånämnd har i skrivelse den 6 februari 1946 hemställt, att

ett tilläggsanslag för utrustning av centraldepån för blindas arbeten av 9 000

kronor måtte anvisas, och motiverat framställningen sålunda.

Depåbyggnaden skall även inrymma en större lokal för tillverkning av

borstträ. I denna skola inmonteras ett flertal maskiner, såsom borrmaskiner,

planhyvel, rikthyvel, cirkelsåg, handsåg och slipmaskiner. När byggnaden

nu börjat uppföras och de hygieniska anordningarna granskats av statens

yrkesinspektör, har denne såsom ett oeftergivligt villkor påfordrat, att spån-

utsugning från de olika maskinerna anordnas. Vid planeringen av träför-

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

ädlingen hade man utgått från att sådan anordning icke vore erforderlig. På

uppdrag av nämnden har konstruktionsfirman Harry Bränfors i Stockholm

utarbetat följande kostnadsförslag för anordningen:

Spånutsugningsanläggning, innefattande fläkt, cyklon, 10

stycken huvar för anslutning till maskinerna, plåttrummor

och elektriska kontaktanordningar............................................. kronor 3 200

Varmluftsanläggning för utblåsning av den luft, som sugs in

vid spånintagningen ...................................................................... »

5 000

Konstruktionsarvode ........................................................... .............. ........ »_____ 800

Summa kronor 9 000.

Vid beräkningen av det för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget till ut­

rustning av centraldepån för blindas arbeten bär hänsyn icke tagits till kost­

naderna för ifrågavarande, av statens yrkesinspektör numera påkallade ar-

betarskyddsåtgärder. Jag biträder blinddepånämndens förslag, att för åtgär­

dernas vidtagande ett tilläggsanslag av 9 000 kronor anvisas. Anslaget torde

rubriceras Utrustning av centraldepån för blindas arbeten och givas reserva­

tionsanslags natur. Med hänsyn till att, enligt vad jag inhämtat, de maskiner,

vid vilka skyddsanordningarna skola anbringas, beräknas bliva inmonterade

under november 1946, torde ifrågavarande anslag böra äskas å tilläggsstat

för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Utrustning av centraldepån för blindas arbeten å

tilläggsstat I till riksslaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

reservationsanslag av ........................................... kronor 9 000.

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

[5.] 73 a. Bidrag till extra utbildningskurs för instruktionssköterskor.

Med bidrag av statsmedel anordnar svensk sjuksköterskeförening årligen ut-

bildningskurser för instruktionssköterskor och husmödrar vid sjukvårds-

anstalter m. fl. Kurserna, som utgöra en påbyggnad av den utbildning, vil­

ken meddelas vid de av staten godkända sjuksköterskeskoloma, äro uppde­

lade på en längre kurs om sex månader för utbildning av husmödrar, före­

ståndarinnor och instruktionssköterskor vid sjukvårdsanstalter (fortsättnings­

kurs) samt en kortare kurs örn fyra å sex veckor för utbildning av instruk-

tionsavdelningssköterskor vid sjukvårdsanstalter (kompletteringskurs). Så­

som villkor för statsbidrag gäller, att i vardera kursen minst tio elever, vilka

därav äro i behov, skola hefrias från erläggande av kursavgift samt att un­

dervisningen vid kurserna skall stå under medicinalstyrelsens överinseende

och bedrivas enligt en av medicinalstyrelsen godkänd plan. För budgetåret

1946/47 har för ifrågavarande ändamål anvisats ett anslag av 8 000 kronor.

I skrivelse den 11 juli 1946 har medicinalstyrelsen fyreslagit anordnande

under budgetåret 1946/47 av en parallellkurs till den ovannämnda längre kursen.

I skrivelsen erinrar medicinalstyrelsen om den påtagliga brist på sjuk­ sköterskor, som för närvarande råder, samt framhåller betydelsen av att väl kvalificerade befattningshavare i ledande ställning finnas i tillräckligt antal framför allt vid sjuksköterskeskolorna. Härefter anför styrelsen.

Sjuksköterskeskolorna ha vid upprepade tillfällen uppmanats att utvidga sin verksamhet. Redan nu äro instruktionsskötersketjänsterna knappt till­ tagna och trots detta stå flera vakanta. Då man torde kunna utgå ifrån att befintliga sjuksköterskeskolor komma att utöka sin kapacitet och åtminstone ett pär nya skolor komma att inrättas, kan situationen bli synnerligen bryd­ sam örn icke lärarinnor finnas i tillräckligt antal.

Då sjuksköterskeutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål för närvarande äro föremål för utredning av en särskild, statlig kommitté, hade medicinalstyrelsen trots frågans brådskande natur icke haft för avsikt att inkomma med någon framställning angående utökade kurser för lärarinnor förrän kommittén avgivit sitt utlåtande. Då emellertid svensk sjuksköterske- förening meddelat, att till nästkommande kurs, vilken tager sin början den 1 september 1946, 32 fullgoda ansökningar inkommit till de 20 platser, som med hänsyn till lokalernas storlek och lärarpersonalens antal maximalt kun­ na ställas till förfogande, anser styrelsen sig föranlåten att redan nu vidtaga åtgärder för föranstaltande av en extra kurs.

Kostnaderna för den extra kursen beräknar medicinalstyrelsen till ett be­ lopp av 5 380 kronor, varav 2 000 kronor till arvode till biträdande kurs­ lärarinna, 1 880 kronor till lärararvoden och 1 500 kronor till lokalhyra. Från nämnda belopp skulle elevernas kursavgifter avgå. Då avgiften vore fastställd till 100 kronor per elev och halva antalet elever förutsattes skola erhålla avgiftsbefrielse, skulle alltså inkomsterna uppgå till 600 kronor och nettoutgiften till ca 4 800 kronor. Enär anordnandet av en helt fristående kurs enligt styrelsens mening med säkerhet skulle draga dubbla kostnaden, syntes det styrelsen ur både praktisk och ekonomisk synpunkt lämpligt, att svensk sjuksköterskeförening, som förklarat sig villig därtill, finge i upp­ drag att anordna den ifrågasatta parallellkursen med ett statsbidrag av 4 800 kronor. Såsom villkor för statsbidraget skulle gälla, att minst sex ele­ ver, som vore i behov därav, befriades från erläggande av kursavgift samt att kursen skulle stå under medicinalstyrelsens överinseende och bedrivas enligt samma plan, som av styrelsen godkänts för motsvarande ordinarie kurs.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag behov föreligga att utan dröjs

-Departements-

mål utbilda ett större antal lärarinnor inom sjukvården. Genom den av sty- chefen-reisen föreslagna tillfälliga utvidgningen av kursverksamheten för detta än­ damål torde icke ske något föregripande av de resultat, till vilka pågående ut­ redning rörande sjuksköterskeutbildningen kunna leda. Kostnaderna för den extra kursen, vilken skulle pågå parallellt med den ordinarie kursen, skulle bli jämförelsevis obetydliga. Jag tillstyrker därför, att anslag, motsvarande den beräknade kostnaden för kursen i fråga, anvisas på tilläggsstat för inne-

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

41

varande budgetår. För statsbidraget torde böra gälla av medicinalstyrelsen

angivna villkor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till extra utbildningskurs för instruktions-

sköterskor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47

anvisa ett anslag av ............................................. kronor 4 800.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

[6

.]

86 a. Odontologisk försöksverksamhet vid Vipeholins sjukhus i

Lund, reservationsanslag. Under denna rubrik anvisade 1945 års riksdag

(prop. nr 2, bil. 5, punkt 6; rd. skr. nr 30) å tilläggsstat II till riksstaten

för budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av 55 000 kronor. Anslaget var

avsett för bestridande av kostnaderna för anordnande under ett års tid vid

Vipeholms sjukhus i Lund av undersökningar rörande sambandet mellan

kost och tandsjukdomar. Beträffande den närmare planläggningen av ifråga­

varande undersökningar tillåter jag mig hänvisa till den redogörelse härför,

som lämnats i förenämnda proposition.

Vid utförandet av undersökningarna visade sig, att vissa tidigare icke för­

utsedda förberedande arbeten måste verkställas, innan de egentliga under­

sökningarna kunde påbörjas. Med hänsyn till härav föranlett ökat medels­

behov beviljade 1946 års riksdag under samma rubrik å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1945/46 ett reservationsanslag av 30 000 kronor

(prop. nr 2, bil. 5, punkt 10; rd. skr. nr 21).

I promemoria den 29 augusti 1946 har medicinalstyrelsen hemställt om

anvisande av ytterligare medel för ifrågavarande undersökningar. I skrivel­

sen anföres.

Sedan de förberedande undersökningarna vid årsskiftet 1945/46 slutförts,

kunde det egentliga dietförsöket (huvudförsöket) planenligt igångsättas be­

träffande 614 patienter den 15 januari och beträffande 152 medlemmar av

personalen den 1 februari 1946. I samband med genomförandet av huvudför­

söket ha såväl patienter som personal avdelningsvis hänförts till statis­

tiskt sött representativa försöksgrupper, varvid givetvis även kontrollmaterial

avdelats, kostfördelning företagits med hänsyn till vissa bestämda tillägg till

grundkosten (vilaminer, kalcium, fosfor, fluor, benmjöl), kostens fysikaliska

beskaffenhet beaktats, liksom även inom vissa grupper försök insatts för

utrönande av sötsakers effekt på tänderna. Verksamheten, som bedrives i

intimt samarbete med professorn i statistik vid Lunds universitet, är, så vitt

man har sig bekant, upplagd efter ett noggrannare system än som tidigare

tillämpats vid undersökningar av ifrågavarande art och måste med hänsyn

till den ringa möjlighet, som gives att under en kort tidsperiod avläsa någon

förändring hos försöksmaterialet med nödvändighet bedrivas under längre

tid. För att säkerställa resultatet böra de nu pågående försöken fortsättas

i oförändrad eller i av omständigheterna betingad modifierad form under

ytterligare ett antal år. Det ligger i sakens natur, att resultat icke kunna för­

väntas efter endast ett års försöksverksamhet, men det är sannolikt, att re­

dan vid denna tidpunkt vissa för det fortsatta arbetet värdefulla hållpunkter

kunna ernås. Att redan i januari 1947, då de disponibla medlen beräknas

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

43

vara förbrukade, avbryta undersökningen vore liktydigt med att det hittills

nedlagda arbetet äventyrades. Någon egentlig nytta av de för ändamålet hit­

tills beviljade anslagsmedlen skulle i sådant fall icke heller kunna påräknas.

Verksamheten torde sålunda med oförändrad personalstyrka böra fortgå

efter i huvudsak samma linjer som för närvarande under ytterligare ett an­

tal år, varför kostnaderna för undersökningen med säkerhet komma afl

kvarstå under hela budgetåret 1947/48.

Kostnaderna för verksamheten beräknar medicinalstyrelsen till 53 000 kro­

nor för helt år. Härvid avses för avlöningar ett belopp av 44 060 kronor,

fördelat på följande sätt: 2 halvtidsanställda tandläkare (6

000 + 6

000)

12 000 kronor, 2 tandsköterskor (3 600 + 3 600) 7 200 kronor, 1 kontrol­

lant (tandläkare) för de odontologiska undersökningarna 1 800 kronor, 1 lä­

kare för kliniska undersökningar 8 760 kronor, 1 laboratoriesköterska 4 000

kronor, 1 skrivbiträde 3 000 kronor och 1 läkare för kemiska blodanalyser

7 300 kronor. Återstående belopp, 8 940 kronor, skulle åtgå till inköp av för­

brukningsmateriel. För halvt år skulle kostnaderna enligt samma beräk­

ningsgrunder belöpa sig till 26 500 kronor.

I anslutning till det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att för ifråga­

varande ändamål för budgetåret 1946/47 anvisas ett reservationsanslag av

26 500 kronor.

Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört torde man böra räkna med

Departements-

att ifrågavarande försöksverksamhet skall tills vidare pågå utan avbrott. cheten-

Härvid förutsätter jag, att så snart hållpunkter för ett preliminärt bedöman­

de av verksamhetens värde föreligger, frågan om densammas fortsättande

utan dröjsmål underställes Kungl. Maj:t. Då de för verksamheten anvisade

medlen i enlighet med de ursprungliga beräkningarna kunna antagas vara

förbrukade under januari 1947, erfordras för ändamålet en medelsanvis­

ning å tilläggsstat för budgetåret 1946/47. Anvisningen torde kunna begrän­

sas till 25 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Odontologisk försöksverksamhet vid Vipeholms sjuk­

hus i Lund å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47 anvisa ett reservationsanslag av ............... kronor 25 000.

[7.] 90 a. Utrotning av råttor. Med bifall till två vid 1945 års riksdag

väckta likalydande motioner (I: 2 och II: 2) anvisade riksdagen (skr. nr 486)

å riksstaten för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln til’ Utrotning av

råttor ett obetecknat anslag av 40 000 kronor. Ifrågavarande verksamhet var

avsedd att ske försöksvis. Det anvisade beloppet skulle användas i huvud­

saklig överensstämmelse med ett av livsmedelskommissionen framlagt förslag,

innefattande följande dispositionsplan:

44

Kungl. Majlis proposition nr 311.

anställande av en konsulent under ett år...................................... kronor 10

000

expenser i samband med konsulentverksamheten........................ »

2 000

resekostnader för konsulenten ......................................................... »

3 500

försöksutro tning av råttor inom två områden................................ »

8 000

bidrag till råttsäkring av byggnader................................................. »

10 000

upplysningsverksamhet ...................................................................... »

0 500

Kungl. Majit skulle vara oförhindrad att vidtaga de jämkningar, som

kunde finnas påkallade.

På grund av svårighet att erhålla lämplig person för konsulentsysslan kunde

verksamheten icke påbörjas förrän den 1 oktober 1945. För att möjliggöra

försökens slutförande har Kungl. Majit på framställning av medicinalsty­

relsen medgivit att konsulenten finge vara anställd intill utgången av sep­

tember 1946. Medel till bestridande av konsulentens avlöning och övriga med

verksamheten förenade kostnader under budgetåret 1946/47 lia av Kungl.

Majit anvisats från femte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.

I framställning den 26 augusti 1946 har medicinalstyrelsen hemställt örn

anvisande av ett belopp av 6 500 kronor för en annonskampanj i råtlutrot-

ningsfrågan.

Departements-

Av den lämnade redogörelsen framgår, att den ifrågavarande försöksverk-

chefen.

samheten för utrotande av råttor — vilken förutsatts skola pågå under ett år

med början den 1 juli 1945 -—- kunnat igångsättas först den 1 oktober sagda

år. För de avsedda arbetsuppgifternas slutförande måste därför även en del

av budgetåret 1946/47 tagas i anspråk. Till bestridande av utgifterna för verk­

samheten under sistnämnda budgetår torde ett särskilt anslag å lilläggsstat

böra anvisas.

Enligt vad jag inhämtat har å det för budgetåret 1945/46 beviljade anslaget

till råttutrotning avförts utgifter å sammanlagt 12 806 kronor. Den av Kungl.

Majit för budgetåret 1946/47 medgivna medelsanvisningen från femte huvud­

titelns reservationsanslag till extra utgifter har ännu icke utnyttjats. Där­

emot har medicinalstyrelsen förskottsvis utgivit sammanlagt 2 723 kronor.

Hos styrelsen inneligga dessutom räkningar å 3 664 kronor, varjämte konsu­

lentens månadsavlöning för september (833 kronor) återstår att utbetala.

Därjämte torde för resor och oförutsedda utgifter få räknas med ett medels­

behov av ca 2 300 kronor. För täckning av kostnaderna för redan beslutade

åtgärder skulle alltså erfordras ett belopp av omkring (2 723 -+- 3 664 + 833

+ 2 300) 9 500 kronor.

Enligt den av riksdagen godkända planen för användningen av råttutrot-

ningsanslaget skulle ett belopp av 6 500 kronor disponeras för upplysnings­

verksamhet. Någon propaganda av större omfattning har emellertid ännu icke

medhunnits. Jag tillstyrker, att av medicinalstyrelsen nu föreslagen annons-

kanpanj i angivet syfte kommer till stånd och att för ändamålet ett belopp

av 6 500 kronor ställes till styrelsens förfogande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 311.

45

Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1946/47 skulle alltså uppgå till (9 500 + 6 500) 16 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Utrotning av råttor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag av .... kronor 16 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

J. O. Widman.

'

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

47

Bilaga 5.

Egentliga statsutgifter.

Sjunde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 okto­

ber 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter un­

der finansdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt anför därvid föl­

jande.

B. Allmänna centrala ämbetsverk m. m.

[1.] 32. Statens avtalsnämnder, förslagsanslag. Antalet kollektivavtalsan-

ställda i statens tjänst uppgick vid senaste årsskiftet till mellan 70 000 och

80 000. Även vid de statliga bolagen finnas stora grupper kollektivavtalsan-

ställda; det sammanlagda antalet torde uppgå till över 15 000.

Regleringen av anställningsförhållandena för dessa personalgrupper är en

förvaltningsangelägenhet av väsentlig betydelse. Anställningshavarnas stora

antal medför, att även i och för sig obetydliga ändringar i avlöningsförhål­

landena kunna få betydande ekonomiska konsekvenser, framför allt i den

mån de inom en förvaltningsgren åvägabragta förhandlingsresultaten få pre-

judicerande verkningar inom andra förvaltningsgrenar. På grund av sam­

bandet med anställningsförhållandena inom den allmänna arbetsmarknaden

är också statens behandling av kollektivavtalsproblemen jämte lönereglering­

arna för tjänstemännen att betrakta som ett icke oväsentligt led i den all­

männa ekonomiska politiken.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Det är därför angeläget, att kollektivavtalsfrågorna inom de olika för­

valtningsområdena bli föremål för ett i möjligaste mån enhetligt bedömande.

Detta gäller såväl förhandlingarna om slutande av kollektivavtal som regle­

ringen av de tolknings- och tillämpningsfrågor, vilka uppkomma under av­

talens löptid. Inom vilken del av avtalsområdet dylika frågor än uppkomma

är det nödvändigt att de infogas i sitt rätta sammanhang och att vid deras

bedömande uppmärksammas förhållandena inom närstående områden, vare

sig dessa tillhöra den statliga förvaltningen eller allmänna arbetsmarknaden.

Härför erfordras en samlad överblick över avtalsfrågornas läge, vilket i sin

tur förutsätter en centraliserad handläggning av principfrågorna med ledning-

av ett gemensamt, efter enhetliga grunder sammanställt uppgiftsmaterial.

Tanken på inrättande av ett centralt organ för behandlingen av avtalsfrå-

gor inom statsförvaltningen väcktes av besparingsberedningen i en år 1942

avgiven promemoria med förslag om inrättande av en statlig förhandlings-

byrå. Enligt förslaget skulle byrån i huvudsak få till uppgift att förbereda

och medverka vid kollektivavtals upprättande; att i fråga om kollektivavta­

lens tolkning och tillämpning biträda med råd och anvisningar; att lämna

den förhandlingshjälp, som vore erforderlig för slitande av tvister på grand

av avtalen; samt att uppsamla och sammanställa för löneförhandlingar er­

forderlig lönestatistik.

Frågan örn ett samordnande organ på avtalsområdet har sedermera fått

en partiell lösning, i det att avtalsnämnder inrättats dels enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 3 september 1943 inom försvaret (försvarets avtalsnämnd) och

dels enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 februari 1945 för postverket, telegraf­

verket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk samt väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen (kommunikationsverkens avtalsnämnd). I fråga örn dessa

nämnder må följande uppgifter meddelas.

Försvarets avtalsnämnd består av ordförande, förordnad av Kungl. Majit,

samt åtta ledamöter, utsedda av respektive myndigheter. Sekretariat åt

nämnden tillhandahålles av försvarets fabriksstyrelse.

Kommunikationsverkens avtalsnämnd består av ordförande, förordnad av

Kungl. Majit, samt fem ledamöter, utsedda av verksstyrelserna. Denna

nämnds sekretariat tillhandahålles likaledes av försvarets fabriksstyrelse,

men kostnaderna därför bestridas av verken.

Avtalsnämnderna ha att beträffande den kollektivavtalsanställda persona­

len dels taga befattning med tvister rörande kollektivavtalens tolkning un­

der löpande avtalsperiod, dels ock medverka vid slutandet av kollektivavtal.

Deras närmare befogenheter i dessa avseenden äro olika, i det att försvarets

avtalsnämnd har att i viss utsträckning fatta avgöranden för myndigheter­

nas räkning, varemot kommunikationsverkens avtalsnämnd mera är att be­

trakta som ett rådgivande organ, vars verksamhet icke innebär att myndig­

heterna avkopplas från ansvaret för avgörandena.

Vad angår de närmare befogenheterna för försvarets avtalsnämnd äro

myndigheterna inom försvaret skyldiga att hänskjuta alla tolkningsfrågor av

principiell vikt eller mera betydande ekonomisk räckvidd till avtalsnämnden.

Vederbörande verk är berättigat att utan egen prövning följa avtalsnämndens

beslut eller rekommendationer i sålunda hänskjuta tolkningsfrågor. Hyser

verket annan mening än nämnden, har verket att på nytt underställa frågan

49

nämndens bedömande, innan beslut fattas. Nämndens ordförande och sekre­

terare äga rätt att närvara vid alla centrala förhandlingar i tolkningsfrågor

mellan myndighet och arbetarorganisation. Protokoll över dylika förhand­

lingar skall tillställas nämnden. —- Vid förhandlingar om kollektivavtal är

avtalsnämnden myndigheternas förhandlingsorgan och äger att med för dem

bindande verkan träffa avgöranden i fråga om nya avtal. Kollektivavtalen

undertecknas av ordföranden i avtalsnämnden på vederbörande verks vägnar.

Vad härefter angar kommunikationsverkens avtalsnämnd är verksstyrelse

skyldig inhämta avtalsnämndens utlåtande, innan beslut meddelas i sådan

fråga örn tolkning av gällande kollektivavtal, som är av principiell natur eller

mera betydande ekonomisk räckvidd för verket eller som kan antagas lia

väsentlig betydelse även för annat verk. Ansvaret för frågans avgörande

kvarligger emellertid hos verksledningen. Nämndens ordförande och sekrete­

rare äga rätt att närvara vid alla centrala förhandlingar i tolkningsfrågor av

nyss angiven art samt att därvid deltaga i överläggningarna. I fall då tolk­

ningsfrågor avgöras utan nämndens medverkan skall meddelande till nämn­

dens kansli lämnas angående tolkningsfrågans innebörd och sättet för dess

losande. — Sådana förhandlingar om slutande av kollektivavtal, som äro av

större vikt antingen för det i varje särskilt fall ifrågavarande verket eller

med hänsyn till sannolika konsekvenser för annat här avsett verk, skola i

regel pa verkets vägnar föras av nämndens ordförande, den i nämnden in­

gående representanten för det ifrågavarande verket samt en eller flera av

verksstyrelsen särskilt utsedda representanter. Till förhandlingarna äger av­

talsnämndens ordförande, örn han finner lämpligt, kalla en eller flera av

nämndens övriga ledamöter samt en eller flera tjänstemän i nämndens kansli,

i lall då nämndens ordförande sålunda deltagit i avtalsförhandlingarna må

kollektivavtal icke av vederbörande verksstyrelse träffas med mindre mellan

verksstyrelsen och nämndens ordförande enighet föreligger beträffande av­

talets innehåll.

Försvarets och kommunikationsverkens avtalsnämnder äro att betrakta

som provisoriska institutioner inrättade i avvaktan på en lösning av frå­

gan om samordnande av kollektivavtalsärendenas handläggning inom hela

det statliga avtalsområdet. Det har nu ansetts påkallat att till behandling

upptaga frågan om en utbyggnad av förhandlingsinstitutionen till att om­

fatta hela statsförvaltningen. I samband härmed har man även att överväga

frågan om de motsvarande anordningar som böra vidtagas för de stat­

liga bolagens avtalsfrågor. Hithörande spörsmål lia förberedelsevis behand­

lats i en inom finansdepartementet upprättad promemoria.

I promemorian har, vad först angår utbyggnaden av förhandlingsinstitu­

tionen inom den egentliga statsförvaltningen, uttalats att en sådan åtgärd

även borde innefatta tillskapande av ett organ för samordnande av avtals-

veilcsamheten inom hela förvaltningen. En dylik utbyggnad kunde tänkas

ske efter två linjer. Det kunde sålunda ifrågasättas att gå vidare på den in­

slagna vägen med specialnämnder för olika förvaltningsområden och dess­

utom inrätta eli särskilt centralt samarbo!sorgan. Alternativt kunde tänkas

alt sia ihop försvarets och kommunikationsverkens avtalsnämnder och byg­

ga ut den sammanslagna nämnden till ett gemensamt förhandlingsorgan för

hela förvaltningen. Beträffande dessa alternativa lösningar vltras i prome­

morian, att del förefaller som örn en ensam avlalsnämnd skulle bli alltför

Bihang

till

riksdagens

protokoll IDAG . 1

sami.

Nr ,

lil.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

4

50

Kungl. Maj:ts> proposition nr 311.

stor och osmidig, om man — vilket i promemorian förutsattes såsom rim­

ligt — skall låta varje verk med ett större antal arbetare få åtminstone en

representant i förhandlingsinstitutionen. Det skulle därför enligt promemo­

rian ligga närmare till hands att bibehålla och bygga ut systemet med spe­

cialnämnder -— varvid hinder icke borde möta att gemensam ordförande lik­

som nu anlitas för olika nämnder — och därutöver inrätta ett centralt sam-

arbetsorgan.

I promemorian ifrågasättes sålunda först inrättande av en ny avtals­

nämnd att fungera inom civilförvaltningen vid sidan av kommunikations-

verlcens avtalsnämnd. Härom anföres:

Inom den del av civilförvaltningen, som faller utom kommunikationsver-

kens avtalsnämnds område, finnas omkring 13 000 kollektivavtalsanställda,

varav nära 10

000 tillhöra domänverket och återstoden ett flertal olika myn­

digheter och institutioner. Dessa siffror omfatta icke städningspersonalen,

uppgående till över 5

000 för hela statsförvaltningen, därav flertalet kollek­

tivavtalsanställda. För ifrågavarande delar av den civila förvaltningen er­

fordras en avtalsnämnd motsvarande de nu befintliga. Måhända kan det i

fortsättningen befinnas lämpligt att jämka gränsdragningen mellan de olika

nämndernas områden, men det förefaller under alla förhallanden, med hän­

syn bl. a. till det stora antalet myndigheter med kollektivavtalsanställd per­

sonal inom civilförvaltningen, lämpligt att inrätta en ny avtalsnämnd som

får fungera inom civilförvaltningen vid sidan av kommunikationsverkens

avtalsnämnd. Den nya nämnden torde böra organiseras på ungefär samma

sätt som de nuvarande nämnderna. Således bör ordförande i nämnden utses

av Kungl. Majit. Vidare böra representanter för myndigheterna finnas i

nämnden. Såsom fasta ledamöter torde böra ingå representanter för verk

med större arbetarpersonal, medan representanter för andra hithörande verk

torde kunna inkallas av nämndens ordförande för överläggningar i frågor

som direkt beröra dessa verk.

Såsom förut berörts gälla olika principer i fråga om befogenheterna för

å ena sidan försvarets och å andra sidan kommunikationsverkens avtals­

nämnder. Vid den utbyggnad av förhandlingsinstitutionen, varom nu är

fråga, torde dessa principer böra omprövas för båda nämndernas del, var­

vid ändringar i utjämnande riktning kunna komma i fråga. Om det emel­

lertid skulle visa sig lämpligt att upprätthålla skilda principer, förefaller det

för den nya civila avtalsnämndens del ligga närmast till hands att i fråga

om befogenheter likställa den med kommunikationsverkens avtalsnämnd.

För ett effektivt samordnande av förhandlingsverksamlieten skulle, enligt

vad i promemorian förutsättes, erfordras, att utöver de inom skilda förvalt­

ningsområden verksamma avtalsnämnderna finnes ett för hela det statliga

avtalsområdet avsett samarbetsorgan. Härom innehåller promemorian föl­

jande.

Det synes böra övervägas att anordna detta organ som en cential avtals­

nämnd. Ordföranden i den centrala nämnden bör utses av Kungl. Maj :t.

Han bör fungera som ledare av den samordnande verksamheten for hela

avtalsområdet. Om så finnes lämpligt, bör han samtidigt kunna vara ord­

förande i någon av de speciella avtalsnämnderna.

o „

,

Som ledamöter i den centrala avtalsnämnden böra inga ordförandena och

eventuellt vissa därtill utsedda av specialnämndernas ledamöter. Vidare bor

51

ordföranden i den centrala nämnden kunna tillkalla andra ledamöter i spe­

cialnämnderna samt verksrepresentanter att deltaga i den centrala nämn­

dens överläggningar.

Beträffande handläggningen av sådana frågor om tolkning av gällande

avtal, som ha större ekonomisk eller principiell räckvidd, bör den centrala

nämnden lia befogenheter liknande dem som tillkomma de nuvarande av­

talsnämnderna. Den centrala nämnden bör lia att i dylika större frågor av­

ge utlåtande i stället för specialnämnden, och rätt att närvara vid förhand­

lingar i sådana frågor bör tillkomma den centrala nämndens ordförande och

ledamöter samt andra funktionärer, allt enligt instruktionsbestämmelser som

meddelas av Kungl. Majit. I avtalsförhandlingar av större vikt böra ordfö­

randen och eventuellt även någon eller några ledamöter i den centrala nämn­

den deltaga. Örn de närmare befogenheterna skola regleras efter förebild

fran försvaret eller från kommunikationsverken, bör bli beroende på re­

sultatet av de i det föregående berörda närmare övervägandena. Skulle skilj­

aktigheten °i principer komma att vidmakthållas, kan det också komma i

fråga att låta den återspeglas i regleringen av den centrala nämndens befo­

genheter inom respektive förvaltningsområden.

Den centrala nämnden bör utrustas med ett kansli, i vilket även torde

böra inordnas det nuvarande gemensamma sekretariatet för försvarets och

kommunikationsverkens avtalsnämnder. Kansliet bör biträda vid handlägg­

ningen av tolkningsfrågor och avtalsförhandlingar inom hela avtalsområdet

samt svara för insamlandet och bearbetningen av lönestatistiska och andra

uppgifter för den statliga förhandlingsverksamhetens gemensamma räk­

ning. Kansliet bör stå under ledning av ordföranden i den centrala nämn­

den.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de uppgifter, som skulle vara

förenade med ordförandeskapet i den centrala nämnden, torde det kunna

ifrågasättas att för ändamålet inrättas en heltidsbefattning. En relativt hög

löneställning bör förenas med befattningen. Till jämförelse må erinras örn

avlönings villkoren för befattningarna som ordförande och chef för statens

sakrevision och för statens organisationsnämnd.

Beträffande kansliet är det vanskligt att på förhand bedöma personalbe­

hovet och de erforderliga anställningsvillkoren. Det må nämnas, att kom­

munikationsverkens avtalsnämnd, som har det ojämförligt största avtals­

området, sysselsätter en sekreterare gemensamt med försvarets avtals­

nämnd samt att verkens ersättning åt försvarets fabriksstyrelse för det åt

kommunikationsverkens avtalsnämnd i övrigt tillhandahållna sekretariatet

är fastställd till 10

000 kronor för år, varav omkring 8

000 kronor avse

amanuens- och biträdespersonal samt återstoden expenser. I avvaktan på

närmare erfarenhet torde arvodesanställning böra tillämpas för kansliper­

sonalen.

Med det sätt för organisering av förhandlingsinstitutionen som ifrågasatts

bör enligt promemorian följa, att kostnaderna för institutionen, även till den

del de belöpa på affärsverken, bestridas från ett gemensamt anslag å riks-

staten, vilket skulle upptagas under sjunde huvudtiteln.

Vad härefter angår de statliga bolagens kollektivavtalsfrågor, framhålles

i promemorian angelägenheten av ali dessa bolags förhandlingsverksamhet

samordnas genom en för bolagen gemensam förliandlingsinstitution. Inrät­

tandet av en sådan institution bör enligt promemorian bli beroende på över­

enskommelse mellan bolagen. I promemorian anföres härom vidare endast

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

52

På dylik överenskommelse bör bero i vad mån även de statliga monopol­

bolagen skola deltaga i den gemensamma institutionen och vilka närmare

arbetsformer som böra antagas för denna. Formellt bör den anordnas fri­

stående från avtalsinstitutionen för den egentliga statsförvaltningen. Det är

emellertid angeläget att en reell anknytning mellan dessa institutioner åvä­

gabringas. Detta skulle kunna ske på det sätt att den statliga centrala nämn­

dens ordförande även finge fungera som ordförande i bolagens avtals­

nämnd eller erhölle en rådgivande ställning i förhållande till bolagsnämn-

den. Det torde även kunna visa sig lämpligt, att bolagsnämnden får anlita

den statliga centrala nämndens kansli. Härav betingade ersättningar böra

bestridas av bolagen.

Över promemorian ha yttranden införskaffats fran försvarets och kommu-

nikationsverkens avtalsnämnder, de i nämnderna representerade centrala

verken samt försvarets civilförvaltning, statens arbetsmarknadskommission,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, kontrollstyrelsen, lantmäteristyrelsen, sta­

tens reproduktionsanstalt, domänstyrelsen och lotsstyrelsen. Vidare har till­

fälle beretts de av frågan närmare berörda statliga bolagen att yttra sig i

ärendet.

Vad först angår frågan om utbyggnad av förhandlingsinstitutionen inom

statsförvaltningen, gå yttrandena i allmänhet i tillstyrkande riktning. Två

av myndigheterna, nämligen byggnadsstyrelsen och domänstyrelsen, uttala

sig dock emot en anslutning till den föreslagna utvidgade förhandlingsinsti­

tutionen. Byggnadsstyrelsen har därvid åberopat, att kollektivavtalen på sty­

relsens område anpassats efter dem, som träffats på den allmänna aibets­

marknaden mellan vederbörande arbetsgivarorganisation och fackförbund.

Domänstyrelsen har för sin del hänvisat till att inom styrelsens område er­

fordras samarbete med andra skogsarbetsgivare och att styrelsen under alla

förhållanden måste vara försedd med en egen förhandlingsorganisation. Be­

träffande förhandlingsinstitutionens organisation föreslår krigsmaterielverket

en lösning efter helt andra linjer än de i promemorian uppdragna. Krigs­

materielverket förordar, att inom Kungl. Maj:ts kansli inrättas en avtals-

beredning, vilken eventuellt även skulle fa till uppgift att handlägga tjänste­

männens anställningsfrågor. I yttrandet förutsättes en ingående direkt kon­

troll från Kungl. Maj:ts sida över avtalsförhandlingarna; sålunda skulle av

beredningen ingångna avtal underställas Kungl. Majit för godkännande.

I det stora flertalet av statsmyndigheternas yttranden tillstyrkes emellertid

en utbyggnad av förhandlingsinstitutionen i närmare anslutning till vad som

ifrågasatts i departementspromemorian, om ock med vissa variationer av

ståndpunkterna beträffande institutionens närmare konstruktion, befogen­

heter och arbetssätt.

De statliga bolag, som yttrat sig i ärendet, ha med något enstaka undantag

uttalat sig för åvägabringande av samarbete bolagen emellan på sätt i depar­

tementspromemorian anförts.

Dejmrtements-

Av skäl sorn inledningsvis anförts är det angeläget, att åtgärder vidtagas

chefen.

^ ytterligare samordnande av kollektivavtalsfrågornas handläggning

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

53

inom statsförvaltningen. Den utredning, som företagits med utgångspunkt från departementspromemorian, visar också i den riktningen, att man bör åstadkomma en utbyggnad av den nuvarande, provisoriska organisationen och därvid även tillskapa ett organ för samordnande av förhandlingsverk- samheten inom hela förvaltningen. Myndigheternas yttranden och förslag förete vissa skiftningar i uppfattning beträffande den närmare konstruktionen av förhandlingsinstitutionen samt dennas befogenhet och arbetssätt. Den längst gående avvikelsen från promemorians uppläggning innebär krigsmateriel- verkets förslag alt ställa statens kollektivavtalsförhandlingar under direkt kon­ troll av Kungl. Majit och införliva avtalsorganisationen med Kungl. Majits kansli. För egen del är jag icke beredd att förorda en så radikal omläggning av ordningen för kollektivavtalsfrågomas handläggning, utan jag anser mig med stöd av det stora flertalet remissyttranden böra tillstyrka en lösning av frågan i närmare anslutning till departementspromemorians riktlinjer.

Såsom i promemorian föreslagits torde kostnaderna för den utbyggda för­ handlingsinstitutionen, även till den del de belöpa på affärsverken, böra be­ stridas från anslag å riksstaten, vilket synes böra upptagas under sjunde huvudtiteln. Jag torde nu få framlägga förslag om äskande hos riksdagen av sådant anslag å tilläggsstat för det löpande budgetåret. Sedan anslagsfrågan prövats, torde jag få återkomma till frågan örn instruktion och andra bestäm­ melser för förhandlingsinstitutionen. Anledning torde därvid givas att upptaga de i ärendet föreliggande detaljspörsmålen beträffande institutionens kon­ struktion, den närmare avgränsningen av dess verksamhetsområde samt för­ hållandet till de olika verken och arbetssättet. Dessa spörsmål böra under tiden underkastas ytterligare utredning. Jag vill emellertid i detta samman­ hang förutskicka, att institutionen icke bör organiseras på sådant sätt, att den kommer att innebära en onödigt tyngande instansbildning, och att den icke heller får medföra hinder för att de många smärre tillämpningsfrågor, som uppkomma inom de olika arbetsområdena, få lösas på arbetsplatserna eller eljest inom respektive verk i huvudsakligen samma utsträckning och på samma sätt som sker inom de nu förefintliga avtalsnämndernas områden. Uppenbarligen måste även, när det gäller att pröva förhandlingsinstitutio- nens och myndigheternas inbördes befogenheter, hänsyn tagas till myndig­ heternas, och särskilt affärsverksstyrelsernas, driftsledande funktion och där­ med förenade ansvar. Alt hänsyn även tages till de bestående organisations- förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden — på såväl arbetarnas som arbetsgivarnas sida — synes rimligt.

Vad angår den yttre organisationen, delar jag den i departementspromemo­ rian uttalade och i remissyttrandena understrukna uppfattningen, att för­ handlingsinstitutionen bör ställas under ledning av en ordförande, vilken fungerar som ledare av den samordnande vei-ksamheten för hela avtalsområ­ det. Denne bör även vara ledare för del kansli, som bör inrättas gemensamt för hela avtalsområdet och i vilket det nuvarande sekretariatet för försvarets och kommunikationsverkens avtalsnämnder bör inordnas. I departements­ promemorian bar förordats, all ordföranden erhåller en relativt hög löne-

54

Kungl. Mcij:ts proposition nr 311.

ställning, varvid till jämförelse erinrats om avlöningsvillkoren för befatt­

ningarna som ordförande och chef för statens sakrevision och för statens

organisationsnämnd. För egen del är jag icke beredd att nu framlägga slut­

ligt förslag örn ordförandens löneställning, då denna fråga behöver ytter­

ligare granskas i samband med detaljplaneringen av den nya institutionen

och även torde få göras i viss mån beroende på i vilken utsträckning och på

vilket sätt han kan komma att bli verksam även inom de statliga bolagens

avtalsområden. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, torde

frågan få göras beroende på Kungl. Majits prövning. Vid denna böra de

i departementspromemorian angivna jämförelsefallen vara utgångspunkten.

För närvarande äro ordförandesysslorna i försvarets och kommunikations-

verkens avtalsnämnder förenade med årsarvoden jämte sammanträdesarvo­

den. Vid kollektivavtalsförhandlingar utgå dagarvoden till nämndernas le­

damöter. Kostnaderna för ifrågavarande arvoden uppgingo under budget­

året 1946/47 till omkring 16 000 kronor. Det torde vara erforderligt att även

i fortsättningen räkna med sådana arvoden. Dessa torde likaledes få fast­

ställas av Kungl. Majit i samband med institutionens närmare utformning.

Vad angår sekretariatet torde som ledare av kansliarbetet närmast under

den centrala institutionens ordförande erfordras en erfaren och i övrigt väl

kvalificerad funktionär med heltidsanställning. Denne bör tills vidare avlö­

nas med arvode. Även i fråga örn detta arvode liksom beträffande anställ­

ningsvillkoren för den i övrigt erforderliga personalen torde det böra an­

komma på Kungl. Majit att meddela föreskrifter.

Med hänsyn till svårigheten att nu närmare beräkna medelsbehovet under

olika avlönings- och omkostnadsposter torde de erforderliga anslagsmedlen

tills vidare böra anvisas under ett förslagsanslag upptagande både avlöningar

och omkostnader. Under förutsättning att institutionen kan träda i verksam­

het vid årsskiftet, torde anslagsbehovet för innevarande budgetår få upp­

skattas tili 40 000 kronor. Ett förslagsanslag å detta belopp torde sålunda

böra äskas å tilläggsstat under sjunde huvudtiteln. Anslaget torde lämpligen

kunna rubriceras Statens avtalsnämnder.

Vad slutligen angår frågan om en förhandlingsinstitution för de statliga

bolagen, är denna fråga icke av beskaffenhet att påkalla närmare behand­

ling i det nu förevarande sammanhanget. Jag far endast, under hänvisning

till vad i departementspromemorian därom anförts, erinra att örn den stat­

liga institutionens ledare och kansli anlitas även för bolagens avtalsinstitu-

tion, härav betingade kostnader böra bestridas av bolagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Statens avtalsnämnder å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsan­

slag av .................................................................. kronor 40 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

55

C. Skatte- och kontrollväsendet.

[2.] 18 a. Upplysningsverksamhet i samband med uppbördsreformen, förslagsanslag. 18 b. Vissa kostnader för uppbördsväsendet, förslagsanslag. Den av riksdagen beslutade omläggningen av uppbördsförfarandet träder i kraft den 1 januari 1947. Omläggningen innebär att under inkomståret för inkomst och förmögenhet uttages preliminär skatt, vilken avräknas mot den slutliga skatt, som påföres efter verkställd taxering. För skatt, som skall er­ läggas av löntagare, skall i regel arbetsgivare göra avdrag å lönen.

Med hänsyn till att det nya uppbördssystemet bygger på medverkan av den enskilde, främst envar arbetsgivare, torde det vara nödvändigt att förbe­ reda dess genomförande genom statlig upplysningsverksamhet. I första hand synes härvid böra komma i fråga att av trycket utgiva två broschyrer, en avsedd för arbetsgivare och en för övriga skattskyldiga, vilka i lättfattlig form redogöra för vad uppbördsreformen innebär. Vidare synes det lämpligt att genom radio och andra nyhetsförmedlande organ sprida kännedom om re­ formens innebörd.

Förenämnda broschyrer torde böra tryckas i en upplaga å tillhopa om­ kring 2 000 000 ex. för att gratis utdelas till hushåll och arbetsgivare. Inom departementet verkställda kostnadsberäkningar giva vid handen att kostna­ derna för tryckning och distribution kunna uppskattas till i runt tal 150 000 kronor. Med hänsyn till önskvärdheten att av dessa medel kunna bestrida jämväl andra kostnader för publicitet i samband med uppbördsreformen tor­ de ett förslagsanslag å 100 000 kronor böra anvisas för ändamålet under ru­ briken Upplysningsverksamhet i samband med uppbördsreformen.

För flertalet löntagare skall preliminärskatten beräknas enligt skattetabell. Omkring 60 dylika tabeller ha upprättats och skola under innevarande höst tryckas i en upplaga å cirka 3 miljoner exemplar för att utsändas till de lo­ kala skattemyndigheterna. De totala kostnaderna för upprättande, tryckning och distribution av tabellerna ha uppskattats till i runt tal 200 000 kronor, varav huvudparten utgör pappers- och tryckningskostnader. Dessa medel tor­ de böra utgå från ett nytt förslagsanslag under sjunde huvudtiteln med rubri­ ken Vissa kostnader för uppbördsväsendet. Från detta anslag torde jämväl böra bestridas andra hithörande kostnader, såsom utgifter för den centrala uppbördsnämndens verksamhet och kostnader för tryckning av blanketter för preliminär självdeklaration, ansökan om preliminär B-skatt, befrielse från löneavdrag m. fl. blanketter. Dessa kostnader torde icke böra beräknas lill mindre belopp än i runt tal 100 000 kronor.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 an­ visa följande förslagsanslag, nämligen

delstill Upplysningsverksamhet i samband med uppbörds-

reformen ........................................ .................... kronor 160

000

dels ocktill Vissa kostnader för uppbörds-

väsendet .............................................................. kronor 300 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Ur protokollet:

Rolf Lahnhagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

57

Egentliga statsutgifter.

Åttonde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson , ministern för utrikes ärendena Undén , statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Quensel, anmäler här­ efter under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angå­ ende egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 m. m. samt anför därvid följande.

B. Arkiv, bibliotek och museer.

[1.] 16 a. Bidrag till uppförande av nybyggnad för Göteborgs stadsbiblio­ tek, reservationsanslag.I skrivelse den 16 juni 1939 hemställde styrelsen för

Göteborgs stadsbibliotekörn ett statsbidrag av Ib 000 kronor för budgetåret 1940/41 såsom bidrag till bibliotekets verksamhet. Framställningen tillstyrk­ tes i avgivna remissutlåtanden av kanslern för rikets universitet, styrelsen för Göteborgs högskola, lärarrådet för nämnda högskola, skolöverstyrelsen samt Göteborgs stadsfullmäktige, vilka instanser därvid samtliga underströko ifrå­ gavarande biblioteks stora betydelse såsom centralbibliotek för västra Sve­ rige, i vilket hänseende detsamma förklarades intaga en ställning motsvaran­ de universitetsbiblioteken och kungl, biblioteket för övriga delar av landet.

Liknande uttalanden gjordes av riksbibliotekarien, som emellertid — med förklaring att han under normala förhållanden på det livligaste skulle lia för­ ordat bil all lill framställningen —- icke fann sig för det dåvarande kunna tillstyrka densamma. Icke heller statskontoret ansåg sig kunna under rådande förhållanden tillstyrka framställningen.

58

Kungl. Mcij:ts proposition nr 311.

Sedermera hemställde styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek i skrivelse

den 21 oktober 1941 — med överlämnande av ritningar och beskrivning till

ett förslag till nybyggnad för biblioteket, vilken därvid beräknades draga

en sammanlagd kostnad av 1 600 000 kronor — örn ett statsbidrag för ända­

målet av 250 000 kronor. Härvid förutsattes jämväl statsbidrag genom anvi­

sande av anslag å beredskapsstat till ett sammanlagt belopp av ytterligare i

runt tal 480 000 kronor.

Vid remissbehandlingen av sistnämnda framställning anförde statskontoret,

att ämbetsverket ej ansåge sig kunna tillstyrka densamma, med hänsyn till

de restriktiva principer som då tillämpades vid prövningen av förslag örn

nya anläggningsarbeten. Riksbibliotekarien tillstyrkte framställningen under

framhållande av samma synpunkter som tidigare anförts med avseende å

stadsbibliotekets ställning och betydelse. Liknande uttalande gjordes av läns­

styrelsen i Göteborgs och Bohus län. Byggnadsstyrelsen ifrågasatte en minsk­

ning av i byggnadsförslaget upptagna magasinsutrymmen ävensom en

begränsning av vissa andra lokalutrymmen men hade intet att erinra mot de

preliminärt beräknade byggnadskostnaderna, 1 600 000 kronor.

De båda nämnda framställningarna ha hittills ej föranlett något ställnings­

tagande från Kungl. Maj:ts sida.

I skrivelse den 7 juni 1945 har härefter styrelsen för Göteborgs stadsbiblio­

tek ■—- med överlämnande av ett omarbetat förslag till nybyggnad för biblio­

teket jämte tillhörande ritningar m. m. — gjort framställning örn anvisande

av ett belopp av 750 000 kronor såsom statsbidrag till uppförandet av ifråga­

varande byggnad.

Till stöd för sin framställning har styrelsen med avseende å bibliote­

kets utveckling och dess nuvarande ställning inom

vårt lands biblioteksväsen anfört i huvudsak följande.

Göteborgs stadsbibliotek grundades år 1890 genom en sammanslagning av

Göteborgs musei- och Göteborgs högskolas bibliotek. Av dessa kunde det först­

nämnda då blicka tillbaka på en nära trettioårig verksamhet, under vilken

det utvecklats till en betydande faktor i stadens kulturella liv. Dess storlek be­

räknades vid museets 25-årsjubileum 1886 till inemot 50 000 nummer och

bokbeståndets beskaffenhet visar, att det i första hand avsåg att vara ett of­

fentligt studiebibliotek. Som sådant vann det erkännande, t. ex. därigenom

att det fick förmedla lån från kungl, biblioteket och att dess nyförvärv från

och med 1888 förtecknades i de svenska offentliga bibliotekens gemensamma,

tryckta accessionskatalog.

År 1886 gjorde dåvarande chefen för museibiblioteket ett programuttalan­

de, vari han sökte fastställa bibliotekets uppgifter och uppdraga riktlinjer för

dess framtida utveckling. Detta utmynnade i ett uttalande, att biblioteket med

särskild hänsyn till att staden redan då fått ett eget folkbibliotek, borde »allt

mera kunna koncentrera sin uppgift till att varda ett vetenskapligt och med­

borgerligt stadsbibliotek . . . tillgängligt för en var som söker kunskap». Det

är detta program Göteborgs stadsbibliotek sökt förverkliga, och som fastsla­

gits i dess senast (1929) antagna reglementes första paragraf:

»Göteborgs stadsbibliotek har till uppgift att genom samlande och tillhan­

dahållande av erforderlig litteratur betjäna och främja vetenskaplig forsk­

ning och undervisning samt tillgodose allmänhetens behov av upplysning i

skilda ämnen och av bildande läsning.»

Kungl. Majlis proposition nr 311.

59

Benämningen »stadsbibliotek» är emellertid numera vilseledande. Göteborgs

stadsbibliotek har nämligen en annan karaktär än de institutioner med detta

namn, som i senare tid vuxit upp i våra större städer, och vilkas närmaste

motsvarighet i Göteborg är Dicksonska folkbiblioteket. Stadsbiblioteket när­

mar sig till hela sin läggning universitetsbibliotekens typ.

Vid uppbyggandet av,bibliotekets bokbestånd har huvudsynpunkten varit

tillgodoseendet av forskare och studerande vid stadens mångå kulturinstitu­

tioner och högre undervisningsanstalter, i första hand högskolan och muse­

erna. Högskolan har icke något eget bibliotek, utan stadsbiblioteket tjänst­

gör såsom dess universitetsbibliotek. Under de första decennierna av sin till­

varo lämnade också högskolan betydande anslag till biblioteket, såväl år­

liga som extra för större bokinköp. Av största vikt för biblioteket är, att det

genom byte med högskolans årsskrift och doktorsavhandlingar erhåller stora

och värdefulla tillskott till sina samlingar.

Ett välförsett, övervägande humanistiskt forskare- och studiebibliotek har

å andra sidan vidsträckta möjligheter att bli till gagn även för en större

allmänhet. Så är även fallet med Göteborgs stadsbibliotek. Med hänsyn till

klientel torde biblioteket närmast böra jämföras med kungl, biblioteket, vil­

ket ju betjänar en synnerligen bred publik.

Tack vare frikostiga anslag av staden, stora donationer av enskilda, tal­

rika, delvis mycket dyrbara och omfattande bokgåvor samt utvidgade bytes­

förbindelser har biblioteket tillvuxit och förkovrats med stor snabbhet. Sedan

länge står det som det fjärde i ordningen bland Sveriges offentliga bibliotek.

Bokbeståndet beräknades vid årsskiftet 1944/45 omfatta ca en halv miljon

band och ca 350 000 småskrifter; det upptog då 16 650 löpmeter. Härtill

kommo tidningar i stort format, handskrifter m. m. Biblioteket står i bytes­

förbindelse med 495 institutioner, huvudsakligen utländska. Göteborgs Kungl,

vetenskaps- och vitterhetssamhälle, vars boksamling är deponerad i stads­

biblioteket, står i bytesförbindelse med 356 institutioner.

Publikfrekvensen har befunnit sig i ständig tillväxt. Under tioårsperioden

1925—1934 steg den årliga besökssiffran med 100 °/o, eller från 26 000 till

52 000. År 1944 steg den till 57 000.

Göteborgs stadsbibliotek är numera att betrakta som en kommunal insti­

tution. Dess tjänstemän, på vilka ställas samma kompetenskrav som på

kungl, bibliotekets och universitetsbibliotekens, liro uppförda å stadens lö­

ne- och pensionsstater, och även i övrigt står staden som garant för dess

ekonomi. Biblioteket har visserligen egna fonder, men avkastningen av dessa,

för år 1945 beräknad lill 24 300 kronor, utgör ett relativt ringa belopp, jäm­

fört med årsanslaget av uttaxerade medel, vilket för 1945 uppgår till 322 690

kronor. Det bör å andra sidan beaktas, att de kulturinstitutioner, vilkas bok­

samlingar utgjort grundstommen i stadsbiblioteket, alltjämt lia ett betydan­

de inflytande på dess ledning. Sålunda har styrelsen för högskolan att utse

2 ledamöter ,i dess styrelse, Göteborgs museum och Kungl, vetenskaps- och

vitterhetssamhället i Göteborg 1 vardera; övriga 6 ledamöter utses av stads­

fullmäktige i Göteborg.

Göteborgs stadsbibliotek har emellertid icke endast att fylla uppgifter av

lokal göteborgsk karaktär. Dess verksamhet har i ständigt stigande gi’ad fått

betydelse för hela vårt lands kulturella och vetenskapliga liv.

De svenska vetenskapliga bibliotekens utlåningsverksamhet är, som bekant,

sedan lång tid tillbaka organiserad enligt samarbetets princip. Verk som sak­

nas i eli bibliotek kunna genom dettas förmedling få lånas från ett annat.

Göteborgs stadsbibliotek har allt ifrån sin tillkomst varit inlemmat i denna

organisation. Att det därvidlag är givande part långt mera än lagande framgår

av förd statistik.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Det framgår av statistiken, att Göteborgs stadsbibliotek i stor utsträckning

fungerar såsom långivare åt de stora statsbiblioteken. Det framgår ockå

att mindre bibliotek anlita stadsbiblioteket, och att detta gäller särskilt bib­

lioteken i västra Sverige. I själva verket fungerar Göteborgs stadsbibliotek

sedan länge såsom vetenskapligt centralbibliotek för västra Sverige.

Det är att märka, att denna utlåningsverksamhet från stadsbiblioteket

sker utan kostnad för vare sig statsverket eller den enskilde låntagaren. Ef­

tersom biblioteket icke har fribrevsrätt, måste det härför vidkännas icke obe­

tydliga utgifter.

Såsom riksgagnelig institution verkar Göteborgs stadsbibliotek icke minst

i sin egenskap av bibliotek för Göteborgs högskola, alltså såsom universitets­

bibliotek. Göteborgs högskolas betydelse är, liksom de statliga universitetens,

för visso icke inskränkt till den ort, där byggnaden är belägen och där de

anställda utöva sin undervisning och bedriva sin forskning. Högskolans ele­

ver komma från olika delar av landet och efter avlagda examina verka de

på skilda orter, de flesta av dem i statstjänst. Vad beträffar den vid högsko­

lan bedrivna forskningen, så behöver det knappast särskilt framhållas, att

den kommer svenska folket i dess helhet till godo.

Stockholm och Göteborg äro de enda egentliga storstäderna i Sverige. Jäm­

förelser dem emellan ligga därför alltid nära till hands. I förevarande sam­

manhang bör beaktas, att Göteborg i jämförelse med huvudstaden, dit så

många statliga kulturinstitutioner äro förlagda, alltid har haft en opropor­

tionerligt stor kulturbudget. Denna har under på senare år rådande ekono­

miska förhållanden blivit allt mera betungande. En del kulturella inrättning­

ar, vilka förut varit självförsörjande, lia måst söka understöd av staden. Och

avkastningen av de stora fonder för kulturella ändamål, över vilka staden

förfogar, är med nuvarande ränteläge starkt reducerad.

Den uppfattningen, att Göteborgs stadsbibliotek är en kulturinstitution,

som i stor utsträckning kommer hela landet till godo och därför bör under­

stödjas av statsmakterna, är styrelsen icke ensam om. Därom vittna bland

annat yttranden avgivna av universitetskanslern, riksbibliotekarien m. fl.

över av styrelsen i olika sammanhang gjorda framställningar om statsbi­

drag till biblioteket.

Styrelsen bär vidare — under uttalande av att vad sålunda anförts syntes

motivera ett statsbidrag till bibliotekets nybyggnad — beträffande bygg­

nads frågan i huvudsak anfört:

Göteborgs stadsbiblioteks nuvarande byggnad invigdes år 1900. Den be­

kostades till största delen av anslag ur en Göteborgs stad tillhörig s. k. utdel-

ningsfond, till en mindre del av gåvor från enskilda. En flygel uppfördes

åren 1924—1926. Kostnaden för denna bestreds dels av nyssnämnda fond,

dels av anslag av stadsfullmäktige. Trots utökningen uppkommo snart nya

lokalsvårigheter, orsakade av institutionens utomordentligt snabba utveckling.

År 1934 tillsatte bibliotekets styrelse en särskild beredning, vilken sedan dess

oavbrutet arbetat på lösningen av byggnadsfrågan.

Ursprungligen var det styrelsens avsikt att söka få till stånd en andra

tillbyggnad, vilken dock måste kombineras med en genomgripande omin­

redning av stora partier av den ursprungliga byggnaden på grund av dennas

många bristfälligheter i tekniskt avseende. Det var därjämte nödvändigt att

företaga omfattande reparationer. En ingående undersökning gav emellertid

vid handen, att utvidgningen, moderniseringen och reparationerna tillsam­

mantagna skulle bliva ett synnerligen stort och dyrbart företag, som till råga

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

61

på allt i åtskilliga avseenden icke kunde giva tillfredsställande resultat. De

lokaler, som erhölles, skulle med andra ord icke fylla de krav, som numera

ställas på en förstklassig biblioteksbyggnad. Under sådana förhållanden be­

slöt styrelsen övergiva tillbyggnadslinjen och i stället arbeta på att få till

stånd en helt ny byggnad.

Sedan år 1939 föreligger en av styrelsen antagen plan till nybyggnad. Den

är uppgjord av arkitekten Ärland Noreen, och en av samtidens främsta

auktoriteter, överbibliotekarien Wilhelm Munthe i Oslo, har örn den yttrat,

att den kommer att »gi Göteborg Nordens mest rasjonelle biblioteksbygning

innenfor den opptrukne ökonomiske ramme».

För uppförandet av byggnaden har drätselkammaren år 1941 anvisat en

inom stadsdelen Heden, öster om Skånegatan och norr om Örgrytevägen

belägen tomt. Ett förslag att förlägga byggnaden vid Viktor Rudbergsgatan

mellan Hvitfeldtska läroverket och landsarkivet har befunnits icke kunna

genomföras. Stadskollegiet har i stället i skrivelse till styrelsen den 9 maj

1945 förklarat sig ha för avsikt att för stadsfullmäktige framlägga förslag

om uppförande av byggnaden på den anvisade tomten.

Byggnadsritningarna ha upprepade gånger överarbetats. En sista, grund­

lig omarbetning företogs hösten 1943. Den innebar, förutom vissa förenk­

lingar, att två av de ursprungligen nio magasinsvåningarna slopades, medan

till gengäld en fullständig källarvåning inreddes.

Enligt av styrelsen förebragt utredning ha kostnaderna för den

planerade nybyggnaden, utförd i huvudsaklig överensstämmelse

med arkitekt Noreens senaste förslag i september 1943 uppskattats till

1 805 000 kronor enligt följande sammanställning:

Byggnadskostnad exklusive yttre arbeten ............................. kronor 1 302 000

Rörlednings- och ventilationsanläggning ................................ »

142 000

Elektriska ledningar och hissar

........................................ »

149 000

Yttre arbeten ............................................................. » 54 000

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda

utgifter ........................................................................................ »

158 000

Summa kronor

1 805 000.

Dessa kostnader beräknas motsvara, då byggnadsvolymen uppskattats till

23 600 kbm., ett pris per kbm., inräknat yttre arbeten, av 76 kronor 48 öre.

Till byggnadskostnaderna, 1 805 000 kronor, komma kostnader för hyllin-

redning väsentligen av stål, vilka uppskattats till ett belopp av 325 000 kro­

nor. De totala kostnaderna för nybyggnaden beräknas sålunda till samman­

lagt (1 805 000 + 325 000 =) 2 130 000 kronor.

Med avseende å byggnadsföretagets finansiering har sty­

relsen bland annat anfört:

För ändamålet finnes tillgänglig en nybyggnadsfond, till största delen be­

stående av bidrag, som stadsfullmäktige vid två tillfällen anvisat ur utdel-

ningsfonder. Fonden uppgick vid årsskiftet 1944/45 till 665 000 kronor. Ett

betydande belopp återstår således att uppbringa. Vid bedömande av stor­

leken av det erforderliga statsbidraget har styrelsen samrått med represen­

tanter för kommunalstyrelsen i Göteborg. Härvid har gjorts gällande, att de

kostnader för byggnadsföretaget inklusive all inredning, vilka överskjuta det

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

belopp, som för närvarande står till förfogande såsom byggnadsfond, borde

delas lika mellan staten och Göteborgs stad. Dessa kostnader komma att

uppgå till minst 1 500 000 kronor.

Styrelsen och kommunalförvaltningen ha tidigare föreställt sig, att jämte

ordinärt statsanslag även s. k. beredskap sanslag skulle kunna erhållas. Sty­

relsen har emellertid inhämtat, att så icke torde vara fallet Vid fixerandet av

det belopp av 750 000 kronor, varom styrelsen nu anhåller, har den tagit

denna omständighet i betraktande.

Göteborgs stadsbibliotek utgör en kommunal institution. Kostnaderna för

dess verksamhet bestridas till övervägande delen av Göteborgs stad. Enligt

vad i ärendet upplysts uppgick sålunda det av staden till biblioteket anvi­

sade anslaget för år 1945 till i runt tal 323 000 kronor, under det att avkast­

ningen av bibliotekets egna fonder beräknades till 24 300 kronor. Biblio­

tekets bokbestånd uppskattades vid årsskiftet 1944/45 till omkring 500 000

band och dess handskrifter till 325 000. Härtill komma tidningar och tid­

skrifter m. m. Till storleken är detta bibliotek det fjärde i ordningen av vårt

lands bibliotek och intager härigenom och genom sin verksamhet en fram­

trädande ställning inom vårt lands biblioteksväsen. Ehuru en kommunal in­

stitution har detta bibliotek -— såsom ock av den i ärendet förebragta utred­

ningen framgår — en helt annan karaktär än övriga stadsbibliotek i vårt

land. Förutom att det tjänstgör som universitetsbibliotek för Göteborgs högsko­

la, har biblioteket sålunda genom en omfattande kostnadsfri utlåning fått en

central betydelse för såväl folkbildningsarbetet och de statliga undervisnings­

anstalterna som det vetenskapliga och kulturella livet överhuvudtaget icke

blott i Göteborg utan i hela västra Sverige. I stor utsträckning fungerar bib­

lioteket vidare som långivare framför allt till de tre stora statliga biblioteken

-— kungl, biblioteket och universitetsbiblioteken — men även till andra bib­

liotek i vårt land.

Göteborgs stadsbibliotek torde sålunda kunna sägas fylla ett statligt bib­

lioteks uppgifter inom vårt lands biblioteksväsen. Med hänsyn härtill synes

det mig motiverat, att staten nu stöder bibliotekets verksamhet genom att bi­

draga till kostnaderna för en för biblioteket erforderlig nybyggnad. Jag er­

inrar härvid, att — såsom av den föregående redogörelsen framgått bib-

lioteksstyrelsen tidigare gjort framställningar örn statligt understöd till bib­

lioteket dels år 1939 i form av ett bidrag till bibliotekets drift för budget­

året 1940/41, dels år 1941 i form av bidrag till nybyggnad till biblioteket. De

i dessa båda framställningar framförda förslagen synas emellertid icke ha an­

setts kunna genomföras i dåvarande statsfinansiella läge. Vad den förra fram­

ställningen beträffar, så avser icke -— enligt vad jag under hand inhämtat

— biblioteket att för närvarande anhålla örn statsunderstöd till bibliotekets

årliga driftkostnader, därest staten i stället stöder biblioteket genom bidrag

till kostnaderna för dess nybyggnad. Det i den nu föreliggande framställ­

ningen framlagda byggnadsförslaget utgör åter en överarbetning av det för­

slag, som legat till grund för 1941 års framställning i ämnet. Mot byggnads­

förslaget och de verkställda beräkningarna av byggnads- och inredningskost-

naderna (1 805 000 -f- 325 000 =) 2 130 000 kronor har jag ej funnit an­

ledning till erinran.

Vid bedömande av statsbidragets storlek har biblioteksstyrelsen med ut­

gångspunkt från att till bestridande av kostnaderna skulle disponeras en till­

gänglig byggnadsfond, sorn vid årsskiftet 1944/45 uppgick till 665 000 kro­

nor, efter samråd med vederbörande kommunala representanter funnit rim­

ligt, att staden och staten bidraga med hälften vardera av återstående kost­

nader (2 130 000 — 665 000 =) 1 465 000 kronor eller i avrundat tal 1 500 000

kronor. En dylik avvägning av statsbidraget finner jag godtagbar. Jag till­

styrker sålunda en medelsanvisning för ändamålet av 750 000 kronor. Fram­

ställning härom synes mig böra göras redan vid riksdagens höstsession. Det

erforderliga anslaget, som synes böra erhålla reservationsanslags natur, tor­

de sålunda böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budget­

år samt anvisas å driftbudgeten under rubriken Bidrag till uppförande av

nybyggnad för Göteborgs stadsbibliotek.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

63

att till Bidrag till uppförande av nybyggnad för Göteborgs

stadsbibliotek å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 750 000.

[2.] 22 a. Livrustkammaren: Återuppställning av samlingarna m. lii., re­

servationsanslag. Föreståndaren för livrustkammaren har, med tillstyrkande

av nordiska museets nämnd, anhållit om ett anslag för ifrågavarande ända­

mål av 33 500 kronor.

Föreståndaren har därvid anfört i huvudsak följande.

Efter den totalevakuering, som under kriget ägt rum i fråga om livrust­

kammarens föremålsbestånd, har detta sedan början av år 1946 varit under

återuppställning. Härvid har med nödvändighet en modernare uppfattning

om det utställningstekniska förfarandet fått göra sig gällande, främst be­

träffande föremålsurval, belysningsförhållanden och montertypernas ända­

målsenlighet. De principer, som vörö utslagsgivande vid skådesamlingens

mer än 30 år gamla förkrigsuppställning, äro i dag naturligt nog föråldrade

och ha fått lämna plats för nyare synpunkter. En total återuppställning i

förening med en modernisering i här nämnd riktning medför emellertid ofrån­

komliga utgifter. I samband med återuppställningen ha även framkommit

vissa konserveringsbehov, som ej längre kunna åsidosättas och som äro av

den arten, att institutionens egna möjligheter ej förslå för dess täckande.

Främst avses den lossnande förgyllningen och målningen på de historiska

statsvagnarna. Om denna defekt ej snarast elimineras, kan en obotlig skada

uppstå.

Beträffande kostnaderna har föreståndaren för livrustkammaren gjort

följande beräkning.

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Snickeriarbeten ...............................................................................

måleriarbeten ...................................................................................

elektrisk installation ......................................................................

konservering av 4 st. hästmannekänger....................................

nyanskaffning av 78 st. mannekänger för historiska dräkter

diverse ................................................................................................

hyllinredning till biblioteket .........................................................

tillfällig medarbetare ......................................................................

fästande av förgyllning på två statsvagnar................................

oförutsedda utgifter ......................................................... ............

kronor 10

200

»

5 500

»

3 800

»

700

»

2 580

»

1

200

»

3 650

»

1 500

»

500

»

3 870

Summa kronor 33 500.

Departements- Jag tillstyrker att för ifrågavarande ändamål anvisas det äskade beloppet,

chefen.

33

599 kronor, samt att anslaget anvisas å tilläggsstat för innevarande bud­

getår. Anslaget torde böra givas reservationsanslags karaktär. Jag hemstäl­

ler, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Livrustkammaren: Återuppställning av samlingar­

na m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47

anvisa ett reservationsanslag av ................... kronor 33 500.

E. Universiteten, den medicinska undervisningen m. m.

[3.] 54 a. Gemensamma universiteisändamål: Studieresa till utländska ve­

tenskapliga institutioner, reservationsanslag. I skrivelse den 13 juli 1946 har

byggnadsstyrelsen anfört följande.

Under de närmaste åren torde ett betydande antal vetenskapliga institutio­

ner och undervisningsanstalter komma att planläggas och utföras vid rikets

universitet och högskolor. Erfarenheten har visat, att planläggningsarbetet för

dessa byggnader förutsätter ett synnerligen intimt samarbete mellan bygg­

nadsstyrelsen i dess egenskap av projekterande och byggande myndighet samt

sakkunniga experter för de olika institutionerna. Det har även visat sig i hög

grad önskvärt, att genom byggnadsstyrelsens förmedling samarbete mellan

företrädare för olika vetenskapsgrenar kommer till stånd vid planläggnings-

arbetena, så att olika synpunkter och erfarenheter må kunna i tillämpliga de­

lar komma det allmänna planeringsarbetet tillgodo.

Tidigare har styrelsen i allmänhet för varje sådan byggnadsfråga efter hö­

rande av kanslern för rikets universitet tillkallat särskilda sakkunniga i syfte

att klarlägga den lämpligaste planläggningen av byggnaden ävensom skälig­

heten av begärd utrymmesstandard m. m.

Emellertid skulle det vara av stort värde örn ett visst mindre antal sådana

sakkunniga kontinuerligt kunde stå till förfogande för samråd med bygg­

nadsstyrelsen i olika byggnadsfrågor, som beröra vetenskapliga institutioner.

Därigenom skulle en samlad sakkunskap kunna göra sig gällande redan vid

uppgörandet av det lokalprogram och förberedande projekteringsarbete, som

erfordras för varje byggnadsföretag liksom också vid de fortsatta planerings-

och inredningsarbetena.

Särskilt med hänsyn till det stora antal vetenskapliga institutioner och

undervisningsanstalter av olika slag som äro avsedda att planeras inom den

65

Kungl. Majlis proposition nr 311.

narmaste framtiden, anser byggnadsstyrelsen det skulle vara i hög grad an­

geläget och gagnande att någon representant för styrelsen jämte sådana sak­

kunniga, som här ovan avsetts, bereddes tillfälle att i andra länder studera

liknande byggnadsföretag. På de byggnader som här skola komma till ut­

förande vid våra universitet och högskolor måste givetvis ställas mycket hö­

ga fordringar beträffande såväl planering som inredning, så att den svenska

forskningen beredes sa fördelaktiga arbetsförhållanden, som överhuvud stå

att åstadkomma inom ramen för tillgängliga medel. Det vore därför av stort

värde att på ort och ställe lå taga del av hur motsvarande problem lösts i ut­

landet. Den största samlade erfarenheten inom dessa verksamhetsområden

torde, i den mån den kan antagas vara tillgänglig, finnas i Nordamerikas

Förenta Stater och England.

För tillvaratagande av de rön och erfarenheter som vunnits, får byggnads­

styrelsen föreslå, att en studiedelegation, inrymmande representanter för

byggnadsstyrelsen samt de lärdomsanstalter Kungl. Maj:t finner lämpligt, he­

rodes tillfälle att under omkring 10 veckor instundande höst studera utform­

ning och planläggning av vetenskapliga institutioner och undervisningsan­

stalter i nämnda länder.

Delegationen bör icke endast ägna sin uppmärksamhet åt byggnadernas

planläggning utan även åt frågor rörande instrumentanskaffning samt övrig

utrustning och inredning. Av betydelse i detta senare avseende torde även

vara, att förbindelser sökas med lämpliga leverantörfirmor samt att uppgif­

ter införskaffas rörande priser och leveranstider m. m.

Kostnaderna per delegat torde med ledning av inhämtade uppgifter från

nyligen gjorda studieresor till de nämnda länderna kunna beräknas till

10

000 kronor.

Utlåtanden över byggnadsstyrelsens framställning ha avgivits av de mindre

akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund, lärarkollegiet vid karolinska

institutet samt kanslern för rikets universitet. Av utlåtandena inhämtas bland

annat följande.

Mindre konsistoriet i Uppsala finner det vara av allra största betydelse att

representanter för de vetenskapliga institutionerna beredas tillfälle att i Eng­

land och Amerika studera utformningen och planläggningen av institutioner

och undervisningsanstalter och tillstyrker därför livligt byggnadsstyrelsens

ifrågavarande framställning. Konsistoriet ifrågasätter emellertid, huruvida

icke liknande studier jämväl i andra länder exempelvis Ryssland skulle vara

av värde. Konsistoriet erinrar jämväl om att inom de humanistiska sektioner­

na behov av nya institutionsbyggnader inom kort torde framkomma och att

därför representanter för de humanistiska läroämnena borde beredas till­

fälle till liknande studier. Med hänsyn till nu mest aktuella behov anser kon­

sistoriet emellertid att i den nu planerade studieresan bör från Uppsala uni­

versitet deltaga representanter för de naturvetenskapliga ämnesområdena.

Mindre konsistoriet i Lund erinrar, att vid Lunds universitet för närva­

rande pågår arbete med uppgörande av plan för universitetets framtida bygg­

nadsverksamhet. Det hade därvid visat sig, att behovet av nya institutions-

byggnadei voie stort. Det vore därför av stort intresse att vid uttormningen

av institutionsbyggnaderna största möjliga erfarenhet kunde ställas till för­

fogande. Konsistoriet tillstyrker därför på det livligaste byggnadsstyrelsens

förslag.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför följande. Kollegiet vill fram­

hålla, att byggnadsstyrelsens initiativ i oell för sig är mycket glädjande och

nilian!/ lill riksilnr/cns protokoll IDAG.

/

saint.

/Yr

till.

66

förtjänt att noggrant övervägas. Kollegiet kan dock icke underlåta att fram­

hålla de vetenskapliga institutionernas mycket skiftande karaktär. Denna

medför — örn kollegiet begränsar sig till sitt eget verksamhetsområde — att

en person icke kan tänkas fungera såsom sakkunnig för alla medicinska insti­

tutioner. Lokalbehov och utrustning för t. ex. en anatomisk eller patologisk

institution avviker högst betydligt från den på en fysiologisk eller kemisk och

dessa måste i sin tur utformas helt annorlunda än en klinisk. Skulle bygg­

nadsstyrelsens initiativ verkligen bliva till nytta, mäste därför ett flertal dele­

gerade utses, för de medicinska institutionernas vidkommande minst tre.

Vad institutionernas utrustning beträffar kunna erfarenheter fran ett hall

vara mycket värdefulla på ett annat, framförallt när det gäller undervisning­

ens behov. När det åter gäller utrustning för forskning gestalta sig förhållan­

dena högst olika t. o. m. inom likartade institutioner. Inom ett visst forsk­

ningsområde kunna forskningsuppgifterna vara mycket växlande. Varje fors­

kare måste därför i stor utsträckning hava möjlighet att anskaffa den appa­

ratur, som är nödvändig just för hans problemställning.^ Detta hindrar dock

icke att ett studium av den vetenskapliga utrustningen på kända institutioner

i länder, där vetenskapen är så livaktig som i England och Förenta staterna

kan bliva mycket givande.

.

..

..

Under förutsättning, att den utsända studiedelegationen gores tillräckligt

stor och mångsidig, får kollegiet därför tillstyrka kungl, byggnadsstyrelsens

förslag.

Kanslern har anfört följande.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag det vara av den

största betydelse att representanter för universiteten beredas tillfälle att i ut­

landet — närmast Nordamerikas förenta stater och England — studera plan­

läggning och utrustning av vetenskapliga institutioner därstädes. Jag lar

därför tillstyrka att en studiedelegation i enlighet med byggnadsstyrelsens

förslag utses för att innevarande höst företaga den av ämbetsverket llraga-

satta studieresan. I delegationen synes mig i första hand böra inga iepie-

sentanter för aktuella byggnadsföretag vid universiteten i Uppsala och Lund

och får jag förorda att ifrågavarande uppdrag anförtros åt de av konsisto­

rierna föreslagna akademiska lärarna.

Vad karolinska institutet beträffar vill jag erinra darom, att Kungl. Majit

genom särskilda beslut den 8 och den 30 augusti 1946 beviljat dels profes-

sorn U. S. von Euler resebidrag för att bland annat i Nordamerika studera

inredning och utrustning av flygmedicinska och fysiologiska laboratorier,

dels ock laboratorn E. Jorpes resebidrag för att i Nordamerika och England

studera frågor av vikt för inredning och utrustning av den blivande nybygg­

naden för den kemiska institutionen vid karolinska institutet. Härigenom

torde institutets synpunkter för tillfället kunna anses tillgodosedda, varför

jag icke finner det nödvändigt att någon representant för detta lärosäte in­

går i omförmälda studiedelegation.

Departements.

Då i våras naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag rörande den

chefen.

natUrvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler un­

derställdes riksdagen (propositionen 1946:273) framhölls såsom självklart,

att vetenskapliga institutioner för att kunna rationellt utnyttjas måste ha

tillgång till förstklassig instrument- och annan utrustning samt rymliga och

ändamålsenliga lokaler. Vidare erinrades örn att Kungl. Majit genom beslut

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

67

den 26 april 1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i samråd med veder­

börande myndigheter vid universiteten i Uppsala och Lund verkställa utred­

ning rörande byggnadsplaner för nämnda universitet. För att den upprust­

ning av universiteten i personellt och materiellt hänseende, vartill avslu­

tade och pågående utredningar rörande universitetens förhållande syfta,

skall kunna genomföras på ändamålsenligaste sätt, är det givetvis av största

vikt att de som ha planläggningsarbetet om hand sättas i tillfälle att studera

moderna vetenskapliga institutioner i utlandet. Det förslag om utsändande av

en studiedelegation till USA och England, som byggnadsstyrelsen framlagt,

synes därför förtjäna att förverkligas och jag är för egen del beredd att med­

verka därtill. Tillfälle att deltaga i denna studieresa, vilken är avsedd att

taga sin början i november 1946, torde böra beredas två representanter för

byggnadsstyrelsen och två representanter från vartdera av våra två stats-

universitet. Resekostnaderna torde i anslutning till byggnadsstyrelsens be­

räkningar böra beräknas till sammanlagt 60 000 kronor. För oförutsedda ut­

gifter synes böra beräknas ett belopp av ytterligare 10

000 kronor, varför

för ändamålet torde böra anvisas ett belopp av tillhopa 70 000 kronor. Ett

särskilt anslag å nyssnämnda belopp synes böra uppföras på tilläggsstat I

för innevarande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Studieresa till

utländska vetenskapliga institutioner å tilläggsstat I till riks-

staten för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av .......................................................................... kronor 70 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

[4.] 71 a. Farmaceutislta institutet: Extra undervisningskurs för farmacie

kandidatexamen, reservationsanslag. År 1945 anordnades vid farmaceutiska

institutet en extra undervisningskurs för farmacie kandidatexamen. För än­

damålet anvisades å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett

reservationsanslag av 21

000 kronor. Dubbleringskursen var föranledd av

bristen på utbildade farmaceuter.

I skrivelse den 29 mars 1946 har styrelsen för institutet anhållit om ett

anslag å 21

000 kronor för anordnande även under år 1947 av en dylik extra

undervisningskurs.

Styrelsens hemställan har föranletts av en utav medicinalstyrelsen i skri­

velse den 5 december 1945 gjord framställning i ämnet, varav inhämtas, att

apotekens behov av farmaceutiskt utbildad personal trots alla vidtagna åt­

gärder alltjämt är större än tillgången. Med hänsyn till de uppenbara vå­

dorna av att personaltillgången vid rikets apoteksinrättningar vore otillräck­

lig hade medicinalstyrelsen funnit det påkallat, att såsom fallet varit under

år 1945 en extra lärokurs för farmacie kandidatexamen anordnades vid insti­

tutet år 1947.

Departements­

chefen.

Med hänsyn till den vid apoteken alltjämt rådande personalbristen synes

det lämpligt att även under år 1947 anordnas en extra lärokurs för farmacie

kandidatexamen, vilken kurs liksom den föregående torde böra omfatta om­

kring 80 elever. Mot beräkningen av kostnaderna för kursen har jag icke

funnit anledning till erinran. Det för ändamålet erforderliga beloppet, 21 000

kronor, synes böra anvisas på tilläggsstat I till riksstaten för innevarande

budgetår. På grund av kursens förläggning under tiden mars—oktober bör

anslaget även denna gång givas reservationsanslags karaktär.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen

att till Farmaceutiska institutet: Extra undervisningskurs

för farmacie kandidatexamen å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservations­

anslag av..................................................................kronor 21

000.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

F. Tekniska högskolor.

[5.] 12 a. Chalmers tekniska högskola: Inköp av ett elektronmikroskop,

reservationsanslag. Den 16 februari 1945 föreskrev Kungl. Majit, att vid

slutreglering av förhållandet mellan staten och aktiebolaget Scientia av ett

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisat reservations­

anslag av 1 700 000 kronor till Inköp i utlandet av litteratur och instru­

ment m. m. för tekniskt och vetenskapligt bruk skulle beräknas ett belopp

av 56 000 kronor såsom bidrag till inköp av ett elektronmikroskop för Chal­

mers tekniska högskola enligt avtal mellan aktiebolaget Scientia och Elekt­

riska aktiebolaget Siemens. Priset för elektronmikroskopet skulle utgöra

136 000 kronor. Från skilda håll hade bidrag till ett sammanlagt belopp

av 80 000 kronor ställts till förfogande för inköpet.

Enligt vad i ärendet upplysts har genom av kriget föranledda förhållan­

den ifrågavarande köp icke kommit till stånd och avtalet därom mellan

nämnda bolag hävts. Det för ändamålet avsedda beloppet av omförmälda

reservationsanslag har med utgången av budgetåret 1945/46 tillförts bud­

getutjämningsfonden.

I skrivelse den 29 juni 1946 har styrelsen för Chalmers tekniska högskola

gjort framställning örn anvisande av ett belopp av 56 000 kronor för inköp

av ett elektronmikroskop från annat håll, därvid styrelsen i huvudsak anfört:

Genom svenska textilforskningsinstitutet, inom vilket elektronmikroskopet

avsetts skola uppställas, ha nu undersökningar gjorts om inköp av ett elek-

tronmikroskop från annat håll. Det bästa och fördelaktigaste anbudet har

erhållits från Radio Corporation of America, som erbjuder ett mikroskop

till ett pris av 13 350 dollars. Mikroskop av denna modell ha setts i verksam­

het av professor The Svedberg, Uppsala universitet, och professor Olof

Rydbeck, Chalmers tekniska högskola, vid studieresa i Amerika, samt av

föreståndaren för Svenska textilforskningsinstitutet, docent Nils Gralén, vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

69

studieresa i England, samtliga under maj månad 1946. Dessa sakkunniga ha

givit modellen sitt förord och anse den vara i kvalitet och användbarhet jäm­

förlig med det tidigare beställda Siemens-mikroskopet.

Under det att de vanliga optiska mikroskopen kunna förstora högst 2 000

Departements-

gånger, möjliggöra elektronmikroskopen förstoringar mellan 20

000 och chefen-

40 000 gånger. Det elektronmikroskop, varom nu är fråga, ger enligt vad

jag under hand inhämtat en förstoring av 20 000 gånger. Härtill komma

möjligheterna att förstora genom elektronmikroskop tagna fotografiska bil­

der 5—10 gånger. Användningen av elektronmikroskop har härigenom blivit

av största betydelse för forskningen inom skilda områden av naturveten­

skapen. För närvarande finnas i vårt land endast två elektronmikroskop, det

ena vid Uppsala universitet och det andra vid vetenskapsakademiens nobel­

institut. Då elektronmikroskopet kommit att bli ett allt mera nödvändigt

hjälpmedel för ett framgångsrikt bedrivande av studier beträffande materi­

alstrukturer, torde anskaffandet av ett dylikt med placering i Göteborg kom­

ma att bli i hög grad värdefullt för materialforskningen inom de olika av­

delningarna vid Chalmers tekniska högskola, särskilt för den silikatkemiska

forskningen, ävensom för fiberforskningen vid svenska textilforskningsin­

stitutet. Jag har därför funnit vägande skäl tala för att högskolan beredes

tillfälle att anskaffa ett mikroskop av här ifrågavarande art. Jag erinrar

härvid, att Kungl. Majit även tidigare i annat sammanhang ställt ett belopp

av 56 000 kronor till högskolans förfogande såsom bidrag till inköp av

dylikt mikroskop.

Såsom förut berörts har det tidigare planerade inköpet av ett elektron-

mikroskop till ett pris av 136 000 kronor, därvid från olika enskildas sida

utfästelser gjorts om bidrag till ett sammanlagt belopp av 80 000 kronor,

aldrig kommit till stånd och det för ändamålet anvisade statsbidraget har

numera tillförts budgetutjämningsfonden. Det mikroskop, som nu avses skola

inköpas från Amerika, skulle enligt högskolestyrelsen betinga ett pris, vilket

efter dagens dollarkurs uppgår till i runt tal 48 000 kronor. Detta är sålunda

avsevärt lägre än priset för det förra mikroskopet. Enligt vad jag under

hand inhämtat kunna de bidrag till ett sammanlagt belopp av 80 000 kro­

nor, som från enskilt håll tidigare utfästs, alltjämt påräknas under förutsätt­

ning av att ett statsanslag av 48 000 kronor kan erhållas för mikroskopets

inköp. De enskilda bidragen avses då i första hand skola användas dels till

inköp av en s. k. vakuumkammare (en apparat för preparering av prover,

avsedda att insättas i elektronmikroskopet) från Amerika för ett pris efter

gällande dollarkurs av 13 000 kronor, dels till bestridande av kostnaderna

för tull, försäkring m. m., vilka beräknas till 14 000 kronor, dels till monte­

ring och elektrisk utrustning m. m. av mikroskopet till ett belopp av 10

000

kronor, dels ock lill uppövning av för mikroskopets skötsel erforderlig per­

sonal (en vetenskapligt utbildad assistent och ett prepareringsbiträde med

lön under tre månader) för en beräknad kostnad av 3 000 kronor. Här an­

givna kostnader skulle sålunda uppgå till ett belopp av sammanlagt 40 000

70

kronor. Återstående bidragsbelopp å tillhopa 40 000 kronor äro avsedda till

bestridande av kostnaderna för elektronmikroskopets drift under en tid av

omkring tre år framåt. Beträffande sistnämnda kostnader har framhållits,

att utgifterna för mikroskopets användande eljest skulle komma att bli av­

sevärda för vederbörande forskare, då det inom ett nytt forskningsfält ofta

krävdes långvariga försök, innan ett fullgott resultat kunde erhållas. Det

anses därför vara av stor betydelse för forskningen, örn elektronmikroskopet

kunde ställas gratis till förfogande för kvalificerade forskare, så att även

arbetskraft och förbrukningsmateriel tillhandahölles utan ersättning.

Den sålunda planerade dispositionen av de enskilda bidragen synes mig

ändamålsenlig, och jag finner det rimligt, att staten under föreliggande om­

ständigheter ensam svarar för kostnaderna för inköpet av mikroskopet på

sätt de enskilda bidragsgivarna förutsatt. Då den typ, som nu avses skola

inköpas, av sakkunniga befunnits lämplig och priset, i runt tal 48 000 kro­

nor, ej givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag en medelsanvisning

för ändamålet med nämnda belopp. Härför erforderligt anslag, vilket synes

böra erhålla reservationsanslags natur, torde böra äskas å tilläggsstat till

riksstaten för innevarande budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att framdeles efter förslag av styrelsen för Chalmers tekniska högskola med­

dela närmare bestämmelser angående vården och dispositionen av ifrågava­

rande elektronmikroskop.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

att till Chalmers tekniska högskola: Inköp av ett elektron-

mikroskop å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47 anvisa ett reservationsanslag av ............... kronor 48 000.

H. Allmänna läroverken m. m.

[6.] 32 a. Vissa psykologisk-pedagogiska undersökningar, reservationsan­

slag. I skrivelse den 1 mars 1946 bär 19A6 års skolkommission hemställt om

anvisande av 84 000 kronor för genomförande av vissa psykologisk-pedago­

giska undersökningar. Kommissionen har därvid anfört i huvudsak följande.

Inom kommissionen hade i samband med planläggningen av kommissio­

nens arbete behandlats frågan örn behovet av en systematisk inventering av

den pedagogiska forskningens rön rörande olika för skola och undervisning

aktuella spörsmål liksom örn behovet av att på vissa områden av central

betydelse för utformningen av vårt framtida skolväsen en sådan psykologisk-

pedagogisk primärforskning snarast upptoges, som kunde förväntas giva

resultat av omedelbart värde för kommissionens arbete. Kommissionen hade

uppdragit åt professorn vid Göteborgs högskola John Elmgren att utarbeta

och inkomma med yttrande och närmare utformade förslag rörande upplägg­

ningen och genomförandet av ifrågavarande utrednings- och forskningsarbete.

Med anledning härav hade Elmgren framlagt förslag till vissa vetenskapliga

undersökningar, avseende bland annat att giva en grundval för kursplanernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

71

revision med hänsyn till de olika ålderstadiernas intellektuella mognad, att

klarlägga språkmognaden med särskild hänsyn till den för begynnelsestadiet

av undervisningen i främmande språk lämpliga åldern samt att belysa ut­

vecklingen av barnens intellektuella kapacitet och intresseriktning. Kommis­

sionen hade funnit, att de föreslagna undersökningarna skulle vara av ett

mycket stort värde för kommissionens fortsatta arbete. Desamma borde en­

ligt kommissionens mening genomföras av psykologisk-pedagogiska institutet

under samarbete med kommissionen. Den omedelbara ledningen av undersök­

ningarna borde uppdragas åt Elmgren. De sammanlagda kostnaderna för

genomförandet av undersökningarna beräknades sålunda:

Undersökningar rörande kursplanernas revision ................... kronor 20 000

Undersökningar rörande språkmognaden ................................ »

10 000

Undersökningar rörande utvecklingen av barnens intellek­

tuella kapacitet och intresseriktning .................................... »

44

000

Ersättning till professorn Elmgren för mistade löneförmåner

under tjänstledighet för ledandet av undersökningarna . ■

»

10

000

Summa kronor 84 000.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet ha

båda tillstyrkt bifall till framställningen.

Genom beslut den 12 april 1946 har Kungl. Majit föreskrivit, att ifrågava-Departements-

rande undersökningar skola verkställas av psykologisk-pedagogiska institutet chefen'

i samarbete med 1946 års skolkommission, samt förordnat, att den närmas­

te ledningen av undersökningarna skall handhavas av professorn vid Göte­

borgs högskola John Elmgren. Samtidigt har Kungl. Maj :t, som förklarat Sig

vilja framdeles meddela beslut rörande anvisande av medel till gäldande av

kostnaderna för undersökningarna, föreskrivit, att av desamma föranledda

utgifter skola tills vidare bestridas av det under åttonde huvudtiteln uppför­

da reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

Ifrågavarande undersökningar beröra problem av väsenlig betydelse för

reformsträvandena på undervisningens område och samtidigt frågor, om vil­

ka våra nuvarande kunskaper äro synnerligen begränsade. Även om på sina

håll i utlandet vissa likartade undersökningar genomförts, sakna vi praktiskt

taget helt inhemska, på svenska förhållanden och svenska skolelever byggda

och tillämpliga undersökningar. Det synes därför otvivelaktigt, att här ifrå­

gavarande undersökningar komma att bliva av stort värde för skolkommis-

sionens fortsatta arbete. Den gjorda kostnadsberäkningen torde kunna god­

tagas. Det för ändamålet erforderliga beloppet, 84 000 kronor, synes böra an­

visas såsom särskilt reservationsanslag på tilliiggsstat I till riksstaten för in­

nevarande budgetår.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa psykologisk-pedagogiska undersökningar å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

reservationsanslag av ......................................... kronor 84 000.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

J. Yrkesundervisningen.

[7.] Yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m. Till omförmälda ända­

mål har för budgetåret 1946/47 anvisats ett förslagsanslag av 1 800 000 kro­

nor, vilket jämlikt av Kungl. Maj:t genom brev den 14 juni 1946 meddelade

föreskrifter må av överstyrelsen för yrkesutbildning disponeras på följande

sätt:

1. Anordnande i begränsad omfattning vid behov av yr­

kesutbildningskurser för arbetslösa, förslagsvis .... kronor 1 500 000

2. Yrkesutbildning för f. d. fast anställt manskap vid för­

svaret, förslagsvis .................................................................. »

250 000

3. Yrkesutbildning för långtidsinkallad beredskapsperso-

nal, förslagsvis ...................................................................... »

50 000

Summa kronor 1 800 000.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har nu hemställt örn medgivande för

överstyrelsen, dels att från och med budgetåret 1946/47 tills vidare i den om­

fattning, som efter samråd med statens arbetsmarknadskommission, svenska

byggnadsindustriförbundet och svenska murareförbundet kan befinnas lämp­

lig och möjlig, anordna förberedande kurser för murarlärlingar i syfte att

underlätta ökad lärlingsutbildning inom murarfacket, dels att bestrida kost­

naderna för denna kursverksamhet från förenämnda anslag. Överstyrelsen

har härutinnan anfört i huvudsak följande.

Från statens arbetsmarknadskommission har till överstyrelsen för yrkes­

utbildning framförts önskemål om vidtagande av åtgärder för att få till stånd

ökad utbildning av murare, överstyrelsen har på grund härav i samråd med

kommissionen haft överläggningar med svenska byggnadsindustriförbundet

och svenska murareförbundet angående de åtgärder, som lämpligen kunna

komma i fråga.

Behovet av ökad rekrytering inom muraryrket har i olika sammanhang

understrukits. Sålunda har den av huvudorganisationerna på arbetsmarkna­

den tillsatta arbetsmarknadsorganisationernas yrkesutbildningskommitté i ett

betänkande med förslag till åtgärder för lärlingsutbildningens främjande an­

fört, att enligt en verkställd beräkning antalet lärlingar under utbildning in­

om byggnadsindustrien motsvarade endast 13 procent av det beräknade be­

hovet. Kommittén exemplifierar därvid svårigheterna att inom byggnadsin­

dustrien ordna en tillfredsställande yrkesutbildning på arbetsplatserna och

framhåller, att det mot bakgrunden härav framstode som särskilt angeläget,

att den skolmässiga utbildningen av yrkesarbetare för byggnadsindustrien

hade tillräcklig omfattning. Så vore emellertid icke fallet. Efter att ha anfört

vissa uppgifter örn antalet elever inom byggnadsfacken vid verkstadsskolor

fortsätter kommittén: »Särskilt inom murarfacket har skolutbildningen visat

sig ge goda resultat. Materialfrågan medför här inga större svårigheter, då

material spilles i mycket begränsad omfattning. Den praktiska utbildningen

i skolorna bör emellertid fortgå relativt kort tid, exempelvis ett par månader,

varefter eleverna skola ut i produktivt arbete för att lära sig arbetstakten ute

på byggena och få kännedom om de speciella förhållanden som där råda.»

73

Frågan beröres även av investeringsutredningen i dess betänkande den 2

januari 1946 med utredning rörande personal- och materialresurser m. m. för

genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt

förslag (SOU 1946:13). Utredningen framhåller, att investeringsreserven i

vad gäller husbyggnader beräknas komma att utnyttjas endast i den mån

härigenom icke åstadkommes någon nämnvärd ansvällning av landets totala

husbyggnadsverksamhet utöver dess normalt största omfattning och att om

tillgången på yrkesarbetare är tillräcklig för normal husbyggnadsverksam­

het, den också bör förutsättas vara tillräcklig för investeringsreservens utnytt­

jande i nämnd grad. Det framhålles emellertid, att knapphet på byggnadsar­

betare av vissa slag och inom vissa geografiska områden förelegat den se­

naste tiden. Tillgången på yrkesarbetare, särskilt när det gäller murare, har

på vissa håll varit otillräcklig för att tillgodose efterfrågan konstaterar ut­

redningen.

Med de berörda intresseorganisationerna har överstyrelsen övervägt olika

möjligheter för att söka åstadkomma ökad lärlingsutbildning. Såsom en pro­

visorisk åtgärd för att i nu rådande läge snarast åstadkomma ökad lärlings-

rekrytering har man därvid ansett sig böra förorda anordnandet genom

överstyrelsens försorg i viss omfattning av korta förberedande kurser för mu-

rarlärlingar. Kurstiden har försöksvis tills vidare ansetts böra omfatta en tid

av 14 veckor med 48 timmars undervisning per vecka, varav 42 timmar yr­

kesarbete och 6 timmar teori. Den fortsatta utbildningen skall sedan i vanlig

ordning ske genom anställning som lärling, och svenska byggnadsindustri­

förbundet har förbundit sig tillse att kursdeltagare, som fullföljt utbildning­

en, anställes såsom lärling hos till förbundet ansluten medlem. Byggnads­

industriförbundet har vidare förbundit sig att till förfogande för överstyrel­

sen ställa ett belopp av 400 kronor för varje kursdeltagare att utdelas som

stipendium.

Överstyrelsen anser det påtagligt, att behov av särskilda åtgärder för att

åstadkomma ökad lärlingsutbildning inom murarfacket föreligger. Åtgärderna

torde snarast böra sättas in. Anordnandet av särskilda förberedande kurser

för lärlingar i enlighet med vad ovan angivits synes vara en utväg, som bör

prövas i syfte att i nuvarande läge söka främja ökad tillströmning av lär­

lingar. De relativt höga stipendier, som kursdeltagarna skulle komma att

erhålla av medel, vilka ställas till förfogande av byggnadsindustriförbundet,

samt den korta kurstiden torde underlätta möjligheterna att få kursdeltagare.

En provisorisk kursverksamhet av denna natur synes närmast kunna i hu­

vudsak likställas med de tidigare för tillgodoseende av verkstadsindustriens

behov av viss arbetskraft anordnade beredskapskurserna. Överstyrelsen anser

därför alt, frånsett kostnaderna för ersättningar åt eleverna, som i detta fall

skulle komma att bäras av byggnadsindustriförbundet, samtliga kostnader för

kursverksamheten böra bestridas av statsverket och utgå från det under

åttonde huvudtiteln för budgetåret 1946/47 uppförda förslagsanslaget till Yr-

kesutbildningskurser för arbetslösa m. m.

Omfattningen av denna kursverksamhet kan icke nu med säkerhet bestäm­

mas. Den torde emellertid redan av praktiska skäl icke kunna få någon mera

avsevärd omfattning. Det har ansetts, alt kurser borde komma till stånd å

orter, där mera betydande byggnadsverksamhet förekommer. Eleverna böra

i regel rekryteras i orten och där få fortsätta sin lärlingsutbildning, då sti­

pendiet under kurstiden och lönen under den första lärlingstiden icke torde

möjliggöra självförsörjning ulan all vederbörande kan bo i sill hem. Vid val

av korsört kommer överstyrelsen alt .samråda med byggnadsindustri förbun­

det och murareförbundet samt med arbetsmarknadskommissionen. Kurser

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements-

chefen.

torde närmast komma i fråga i ett antal av de större städerna, i den mån

lokal- och lärarfrågan kan lösas. I varje kurs avses intagas intill ett 15-tal

elever. Kostnaden för en kurs beräknas approximativt till omkring 6 000

kronor.

Statskontoret har — under uttalande av att behovet av den avsedda kurs­

verksamheten undandroge sig statskontorets bedömande -— med avseende å

anslagsfrågan förklarat sig icke kunna tillstyrka, att för ändamålet erforder­

liga medel tagas från anslaget till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m.,

enär detta vore avsett att tagas i anspråk för att motverka genom en arbets­

marknadskris förorsakad arbetslöshet. Därest de föreslagna kurserna ansåges

böra genomföras syntes till bestridande av kostnaderna därför böra begäras

ett särskilt anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47.

Av den i ärendet förebragta utredningen synes framgå, att ett påtagligt

behov av ökad lärlingsutbildning inom murarfacket föreligger. Jag är därför

beredd att förorda, att för tillgodoseende av detta behov provisoriska åtgärder

vidtagas genom anordnande av förberedande kurser för murarlärlingar i hu­

vudsaklig överensstämmelse med vad överstyrelsen för yrkesutbildning därut-

innan föreslagit. Kostnaderna för den avsedda kursverksamheten ha av

överstyrelsen approximativt uppskattats till 6

000 kronor för varje kurs, var­

jämte svenska byggnadsindustriförbundet utfäst sig att till envar kursdel­

tagare utbetala ett stipendiebelopp av 400 kronor. De sålunda verkställda

kostnadsberäkningarna ha icke givit mig anledning till erinran. I likhet med

överstyrelsen finner jag det lämpligt, att kostnaderna för ifrågavarande kurs­

verksamhet, i den mån de avses skola utgå av statsmedel, bestridas från för­

slagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m. Då emellertid

detta anslag — såsom statskontoret framhållit — icke är avsett för ändamål

av här avsedd natur, torde härför riksdagens medgivande böra inhämtas.

Enär det synes föreligga anledning att räkna med behov av anordnande av

motsvarande utbildning jämväl för andra fack redan under innevarande bud­

getår, lärer tillika böra av riksdagen utverkas, att även i sådana fall få dis­

ponera omförmälda anslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för arbets­

lösa m. m. måtte få disponeras jämväl till bestridande av

kostnader för anordnande av förberedande kurser för mu­

rarlärlingar och andra därmed jämförliga ändamål i enlighet

med vad jag i det föregående anfört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

75

M. Understöd åt vetenskap, vitterhet och konst m. m.

[8.] 9. Vetenskapliga observationer under den totala solförmörkelsen år

1947, reservationsanslag. Såsom bidrag till vetenskapliga observationer un­

der den totala solförmörkelsen i Sverige år 1945 anvisades å riksstaten för

budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av 34 700 kronor och för budget­

året 1945/46 ett reservationsanslag av 20 600 kronor.

Baltisk-geodetiska kommissionen har nu hemställt, att genom Kungl.

Maj:ts försorg expeditioner måtte utsändas till Brasilien och engelska kolo­

nien Guldkusten för iakttagelse av den totala solförmörkelsen den 20 maj

1947 i geodetiskt-astronomiskt forskningssyfte.

Kommissionen yttrar i huvudsak följande.

Vid den totala solförmörkelsen den 9 juli 1945 utfördes, på initiativ av

kommissionen, i Norrland och Finland observationer i syfte att pröva en ny

metod för bestämmande av geodetiska linjer på jordytan. Resultaten av dessa

mätningar ha visat sig synnerligen tillfredsställande.

Denna nya metod — eklipsmetoden — är i korthet följande. En gradmät­

ning består i astronomiskt ortsbestämda punkters förbindande genom triangu-

lering. Då punkterna äro belägna på centrallinjen för en total eller ringfor-

mig solförmörkelse och avståndet mellan punkterna är avsevärt, kan eklips­

metoden ge ersättning för trianguleringen. Därvid erfordras observation av

kontakttiderna och fotografiska mätningar enbart på de båda ändpunkterna

av den geodetiska linjen, och alla mätningar på mellanpunkter — nödvän­

diga vid triangulering -— bortfalla. Ur skillnaden mellan de observerade

tiderna och de med hjälp av teorien för månens rörelse beräknade kan den

geodetiska linjen evalveras. En triangulering är nu i avseende på såväl tids-

utdräkt som kostnad mycket krävande, under det att när en solförmörkelse

kan utnyttjas, både tid och kostnad väsentligt minskas. I förhållande till

jordens yta äro emellertid de totala solförmörkelselinjerna under ett århund­

rade mycket glesa; av så mycket större vikt är det därför att begagna varje

sådan celest tilldragelse för vetenskapligt ändamål. — Gradmätning med

triangulering har en begränsad användning så tillvida, som ödemarker er­

bjuda svåra samt breda sund och haven oöverstigliga hinder. Här skänker

eklipsmetoden möjligheter, som man hittills ansett uteslutna: kontinenterna

kunna förbindas över haven, isolerade oceanöar inmätas och härigenom en

väsentligt vidgad kunskap vinnas örn vår jord.

Den totala solförmörkelselinjen den 20 maj 1947 är särskilt gynnsamt ut­

stakad för att nå ett första geodetiskt samband mellan gamla och nya värl­

den — en verkligt stor uppgift. Månskuggan löper från Chile genom Brasi­

lien över Atlanten, når Afrika i kustbältet norr örn Guineabukten och fort­

sätter nära ekvatorn österut. De lämpligaste observationsortema ligga i Bra­

silien norr örn Rio de Janeiro och i Afrika inom Guldkusten. Järnvägskom-

munikationer finnas på båda hållen.

Emellertid är det av stor vikt att på båda sidor av Atlanten flera observa­

tionsorter upprättas fördelade längs centrallinjen. Detta förfaringssätt är det

medel som står till buds för att minska den risk för negativt resultat, som

ogynnsam väderlek och andra hindrande tillfälligheter kunna erbjuda. Sam­

arbete avses med danska och finska expeditioner, vilket ej minst i dessa av­

seenden har betydelse.

Till uppläggning och genomförande föreligger här en vetenskaplig upp­

gift av nordisk art.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Då svenska vetenskapsmän på det geodetiskt-astronomiska gebitet genom

erfarenhet, vunnen vid 1945 års solförmörkelse i Norrland, äro väl förbe­

redda att tillämpa eklipsmetoden, synes det vara en hederssak för Sverige att

deltaga i utforskningen av jordens gestalt genom det utmärkta medel, som

erbjudes den 20 maj 1947.

Vid sammanträde i Stockholm den 28 februari 1946 mellan representanter

för Baltisk-geodetiska kommissionen, rikets allmänna kartverk samt Stock­

holms och Uppsala astronomiska observatorier har en gemensam plan för

expeditioner till Brasilien och Guldkusten diskuterats, på grundval av genom

skriftväxling inkomna upplysningar. Personal, utrustning, färdvägar och ej

minst kostnader voro föremål för överläggning.

Rikets allmänna kartverk har, med tillstyrkande av den av kommissionen

gjorda framställningen, föreslagit, dels att två expeditioner för eklipsbestäm-

ningar skulle utsändas, den ena till Sydamerika och den andra till Afrika,

dels att för detta ändamål av statsmedel skulle anvisas ett belopp av 120

000

kronor.

Kartverket anför bland annat.

Kartverket ansluter sig helt till i kommissionens skrivelse framförda syn­

punkter och önskemål. Det vore sålunda synnerligen värdefullt att genom

observationer vid nästa totala solförmörkelse möjliggöra sammanknytandet

av gamla och nya världens lodavvikelsesystem. Att månskuggan denna gång

går fram över ekvatoriala trakter ökar ytterligare värdet. Det är nämligen

för beräkningen av jordens form betydelsefullt att erhålla närmare känne­

dom om ekvatorlinjens krökningsförhållanden — för närvarande vet man

föga härom — och ett viktigt bidrag till denna kännedom skulle erhållas

genom bestämningen till längd och läge av månskuggans väg å låga latitu­

der över Atlanten med angränsande fastland. Finlands geodetiska institut

avser att för ändamålet utsända en expedition till vardera av de två berörda

världsdelarna. Eventuella svenska expeditioner skulle samarbeta med de

finska; de båda ländernas expeditioner skulle på ett lyckligt sätt komplette­

ra varandra. Enligt kartverkets mening böra för Sveriges del minst två ex­

peditioner utsändas, den ena med fem observatörer till Afrika och den and­

ra med sex observatörer till Sydamerika. Härjämte bör vardera expeditionen

medföra en mekaniker eller ett vid fältarbete vant och i övrigt lämpligt

handräckningsbiträde. Bland observatörerna böra finnas både geodeter och

astronomer. Kartverket har för sin del möjlighet att utsända 4—5 av sina

geodetiska tjänstemän. Medverkan av astronomer är av väsentlig betydelse

för programmets lyckliga genomförande. Önskvärt är dessutom, att tillfälle

gives till sådant rent astronomiskt forskningsarbete som endast kan ifråga­

komma vid total solförmörkelse. Det är med hänsyn härtill, som här ovan

föreslagits 6 observatörer i stället för 5 i den sydamerikanska expeditionen.

Utöver det för eklipsbestämningarna behövliga antalet observatörer skulle

sålunda minst en astronom medfölja för att utföra dylika vetenskapliga rent

astronomiska undersökningar, för vilka ifrågavarande område av Brasilien

är bäst lämpat.

För de föreslagna expeditionerna har rikets allmänna kartverk uppgjort

en kostnadsberäkning, slutande å 120 710 kronor, vilken sammanfattnings­

vis innebär följande.

Kungl. Majlis proposition nr 311.

77

Dagtraktam euten:

a) brasilianska expeditionen (50 dagar i land å 50 kronor

per vetenskapsman och 35 kronor per mekaniker, 40

dagar till sjöss å 13 kronor per person) ........................ kronor 20 390

b) afrikanska expeditionen (50 dagar i land å 35 kronor

per vetenskapsman och 25 kronor per mekaniker, 40

dagar till sjöss å 13 kronor per person) ........................... »

13 120

Sjöresor:

a) brasilianska expeditionen ..................................................... »

31 200

b) afrikanska expeditionen ...................................................... »

17 000

Godstransporter m. m.......................................................................... »

29 000

Instrumentanskaffning .............................................................. »_10 000

Summa kronor 120 710

Vetenskapsakademien, som hört sina sakkunniga ledamöter, professorer­

na Östen Bergstrand och Hans W:son Ahlmann, har livligt förordat bifall

till kartverkets förslag.

De för all kartläggning grundläggande geodetiska mätningsmetoder, som

Departements-

hittills kommit till användning — i främsta rummet triangelmätningar —

chefen.

ha lidit av den bristen, att de praktiskt taget varit bundna till de fasta de­

larna av jordskorpan, kontinenterna. Någon exakt mätning av avstånd över

oceanerna har sålunda hittills icke kunnat ske. Vid fjolårets totala solför­

mörkelse i Sverige prövades av svenska och finska vetenskapsmän för första

gången en helt ny geodetisk mätningsmetod, varvid man betjänade sig av

astronomiska observationer av månskuggans rörelse. Denna s. k. eklips-

metod möjliggör för första gången en vetenskapligt fullvärdig metod för

avståndsmätning tvärsöver oceaner och kan därför få en revolutionerande

betydelse för geodesien och därmed för kartläggningen. Mätningarna kun­

na emellertid utföras endast vid total eller ringformig solförmörkelse. Det

är därför naturligt, att den geodetiska vetenskapens målsmän söka få till

stånd expeditioner till de trakter, där i maj nästa år en total solförmörkelse

inträder och möjliggör exakt bestämning av en geodetisk linje tvärsöver

Sydatlanten. Det synes mig vara av stort intresse att statsmakterna genom

ekonomiskt stöd möjliggöra förverkligandet av de uppgjorda planerna och

jag är beredd att för egen del tillstyrka bifall till ifrågavarande framställ­

ning. De av rikets allmänna kartverk gjorda kostnadsberäkningarna lia icke

givit mig anledning till erinran. För ändamålet torde å tilläggsstat I till

riksstaten för innevarande budgetår böra uppföras ett reservationsanslag av

120 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riks­

dagen

att till Vetenskapliga observationer under den totala sol­

förmörkelsen dr 1947 å tilläggsstat I till riksstaten för bud­

getåret 1946/47 anvisa ett reservationsan­

slag av

kronor 120

000.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

N. Diverse.

[9.] 11 a. Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska avdelningen av S:te

Geneviévebiblioteket i Paris. Såsom bidrag till avlöning åt en dylik biblio­

tekarie har riksdagen under en lång följd av år beviljat anslag, senast för

budgetåret 1940/41 med 1 500 kronor. Från och med budgetåret 1941/42 har

anslaget utgått från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till extra ut­

gifter.

Bibliotekariebefattningen, som tillsättes av de franska myndigheterna, skall

enligt träffad överenskommelse i tur och ordning för en tid av tre år inne­

havas av en biblioteksman från ett vart av de nordiska länderna Danmark,

Finland, Norge och Sverige. Sedan turen i år kommit till Sverige, har förste

amanuensen vid kungl, biblioteket U. Willers från och med den 1 juli 1946

tjänstgjort såsom bibliotekarie. Willers har i anledning härav erhållit tjänst­

ledigt från sin befattning vid kungl, biblioteket och uppbär icke någon lön

därstädes.

Riksbibliotekarien har i sin framställning om anslag till ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1946/47 anfört bland annat följande.

Den nordiska avdelningen av S:te Geneviévebiblioteket, som både kvanti­

tativt och kvalitativt är mycket betydande, har under årens lopp alltmer ut­

vecklat sig till att bli den givna medelpunkten för studiet av de skandinaviska

ländernas kultur, språk, litteratur och historia i Paris, och det bär därför

inom alla vetenskapligt intresserade kretsar ansetts som ett i högsta grad

vitalt intresse att bibehålla denna betydelsefulla kontakt med det franska

forskningsväsendet. Kostnaderna för bibliotekariebefattningen ha utgått med

vissa, av de skandinaviska länderna och Finland gemensamt bestridda års-

bidrag, vilka sammanlagda utgjort bibliotekariens avlöning.

Önskvärdheten av att en kompetent svensk biblioteksman beredes tillfälle

att under den nästkommande treårsperioden fungera som ledare av den skan­

dinaviska biblioteksavdelningen behöver knappast särskilt påpekas. Då nu de

internationella förbindelserna inom forskningens område skola återuppbyg­

gas och det genom kriget avbrutna samarbetet återknytas är det för vårt

lands vetenskapliga arbete av högsta värde att äga en ständig kontaktman i

Paris och därtill i ett så vetenskapligt betydelsefullt forskningscentrum som

Bibliothéque Sainte Geneviéve. Också för spridandet av kännedomen om vårt

lands egna vetenskapliga arbeten, dess litterära produktion m. m. kan hans

insats bliva av synnerligen högt värde. Beträffande finansieringen av hans

verksamhet måste emellertid för närvarande betonas att utsikterna för att

kunna bibehålla det hittillsvarande systemet förefalla att vara ganska små.

örn de hittillsvarande bidragen från de övriga länderna kunna påräknas sy­

nes ovisst, och även om detta skulle visa sig vara förhållandet, så är den av­

löning, som på sådant sätt skulle kunna åstadkommas med nu rådande högt

uppdrivna levnadskostnader alldeles otillräcklig. Det synes därför vara den

enda tänkbara lösningen att Sverige, som nu har att tillsätta befattningen,

också åtager sig att under den nästkommande treårsperioden ansvara för

befattningshavarens avlöning.

Med hänsyn till befattningens betydelse och de avsevärda krav den ställer

på innehavarens vetenskapliga och administrativa förmåga, syntes enligt

79

riksbibliotekariens mening motiverat att jämställa befattningens innehavare

med en förste legationssekreterare, vilken vore placerad i lönegraden A 26.

Något ortstillägg syntes icke böra utgå.

Kungl. Majit har genom beslut den 14 juni 1946 från åttonde huvudtitelns

reservationsanslag till extra utgifter anvisat ett belopp av 2

775 kronor, av­

seende lönebidrag åt ifrågavarande bibliotekarie för tiden den 1 juli—den

30 september 1946 med 925 kronor i månaden.

Det synes mig vara av vikt, att våra kulturella förbindelser med Frank-

Departements-

rike upprätthållas och såvitt möjligt stärkas. Då nu Sverige traktatsenligt chefen-

står i tur att hålla ifrågavarande bibliotekariebefattning besatt under en tre­

årsperiod, är det därför angeläget, att det svenska ekonomiska bidraget till

bibliotekariens lön utmätes så, att befattningen kan uppehållas med fullt

kompetent innehavare. Från våra nordiska grannländer kunna icke några

större bidrag påräknas, varför jag funnit skäligt att det svenska bidraget

fastställes till 925 kronor i månaden, d. v. s. 11 100 kronor för helt budgetår.

Då sistnämnda belopp med hänsyn till sin storlek och karaktär icke torde

böra belasta åttonde huvudtitelns anslag till extra utgifter, synes ett obeteck­

nat anslag för ändamålet böra under åttonde huvudtiteln uppföras på till-

läggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår. Anslaget torde böra upp­

föras med 11

100 kronor, varvid jag förutsätter, att från anslaget till extra

utgifter förskotterade medel skola återföras till sistnämnda anslag.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska avdelningen

av S:te Geneviévebiblioteket i Paris å tilläggsstat I till riks­

staten för budgetåret 1946/47 anvisa ett an­

slag av..................................................................... kronor 11

100.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

[10 ] 13 a. Undervisning i svenska vid folkskolor i de nordiska grannlän­

derna, reservationsanslag. I skrivelse den 30 april 1946 har skolöverstyrelsen

hemställt, att ett belopp av 15 500 kronor måtte ställas till överstyrelsens

disposition för att användas till bekostande av grammofonkurser i svenska,

avsedda att såsom gåva överlämnas till folkskolor i de övriga nordiska län­

derna. överstyrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

M Det danske Selskab i Köpenhamn hade i början av år 1945 såsom gåva

överlämnat ett antal grammofonskivor jämte tillhörande textböcker avsedda

för svenska folkskolor, varvid förutsatts, att från svensk sida en motsvaran­

de gåva skulle överlämnas, överstyrelsen hade nu låtit utarbeta förslag till

svenska språkskivor och tex(böcker, avsedda för fördelning bland folkskolor

saval i Danmark som i Finland och Norge samt eventuellt Island. För ända­

målet beräknades 600 serier grammofonskivor oell 12 500 textböcker bliva

erforderliga. Kostnaderna härför syntes komma alt uppgå till 15 500 kronor.

Genom beslut den 6 september 1946 har Kungl. Majit för ifrågavarande

Departement».

ändamål anvisat högst 15 500 kronor att förskottsvis utgå från det under

che,en•

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till extra utgifter. Då

emellertid kostnaderna icke synas böra slutligt belasta detta anslag, torde i

stället ett särskilt reservationsanslag för ändamålet böra anvisas å tilläggs-

stat I till riksstaten för innevarande budgetår.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Undervisning i svenska vid folkskolor i de nordiska

grannländerna å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 15 500.

[11.] Provisoriskt lönetillägg åt lärare vid folkhögskolor m. m. Det beslut

rörande provisorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshava­

re i statens tjänst m. fl., som fattades av 1946 års riksdag under dess vår­

session (prop. nr 3, rd. skr. nr 43), avsåg icke lärare vid folkhögskolor.

Riksdagen förklarade sig emellertid ha kommit till den uppfattningen, att

skäl talade för löneförbättring i anslutning till den statliga lönetilläggsregle-

ringen. Riksdagen förutsatte, att Kungl. Majit ägnade denna fråga uppmärk­

samhet och snarast möjligt framlade de förslag i ämnet, som funnes påkal­

lade.

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 3 september 1946 framlagt för­

slag i ämnet, vari hemställes, att samtliga lärare vid folkhögskolor skola till­

erkännas förmåner, motsvarande tillfälligt lönetillägg för budgetåret 1945/

46 och provisoriskt lönetillägg för innevarande budgetår. Kostnaderna här­

för ha beräknats till 129 600 kronor för tillfälligt lönetillägg och 245 700

kronor för provisoriskt lönetillägg, tillhopa i runt tal 37 5 000 kronor.

Överstyrelsen har utgått ifrån, att tillfälligt lönetillägg med 300 kronor

i ett för allt och provisoriskt lönetillägg med 660 kronor för år skulle till­

komma rektorer samt ämneslärare med fast anställning, såväl de som äro

anställda vid både vinter- och sommarkurs, för vilka läsåret alltså uppgår

till (21 + 13 —) 34 veckor, som de som äro anställda vid enbart vinterkurs

(21 eller 24 veckor). Extra ordinarie och vikarierande ämneslärare med full

tjänstgöring (dessa kunna anställas endast vid vinterkurs) skulle erhålla

tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg med 24/34 av förutnämnda

belopp, d. v. s. i runda tal 200 kronor respektive 450 kronor, där vinterkur­

sens längd utgjorde 24 veckor, och med 21/34, d. v. s. i avrundade tal 175

kronor respektive 380 kronor, där vinterkursens längd utgjorde 21 veckor.

Timlärare i läsämnen samt Övningslärare (dessa äro tim- eller dagavlönade)

skulle erhålla provisoriskt arvodestillägg för innevarande budgetår med i

runt tal 11 %> av sina nuvarande arvoden, d. v. s. i stort sett samma arvodes-

uppräkning, som kommit timlärare vid andra skolformer till del, samt till­

fälligt arvodestillägg, beräknat efter likartade grunder.

Innebörden av skolöverstyrelsens förslag framgår närmare av följande

sammanställning:

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

81

Befattningshavare

Kurstidens

längd minst

Tillfälligt

lönetillägg

kronor

Provisoriskt

lönetillägg

kronor

Rektor................................

34 veckor

300

660

Ämneslärare med fast anställn.

a) vid både vinter- och sommarkurs........

34

>

300

660

b) > enbart vinterkurs............................... 21 el. 24

>

300

660

Eo och vik. ämneslärare

a) vid huvudkurs örn 24 veckor ................

24

>

200

450

b)

»

>

>21

>

...............

21 >

175

380

Timlärare i läsämne (6: 50/tim.).................

0: 70/tim.

0: 70/tim.

Övningslärare i

a) slöjd (2: 50/tim. + 64 %) .............

0: 45/tim.

0:45/tim.

b)

hushållsgöromål (10/dag + 64%)............

1: 80/dag

1: 80/dag

c)

gymn. och sång (3: 50/tim. + 64%)........

0: 65/tim.

0: 65/tim.

Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Den sänkning av lönenivån i förhållande till andra grupper av befatt­

ningshavare, som ett uteslutande av ifrågavarande lärargrupper från såväl

tillfälligt som provisoriskt lönetillägg skulle innebära, skulle komma att med­

föra allvarliga olägenheter för folkhögskolorna. Ett sådant uteslutande skulle

innebära, att lärarnas löner komme att ligga icke oväsentligt lägre än lö­

nerna för lärare vid saväl de statliga läroverken som vid t. ex. kommunala

mellanskolor och högre folkskolor. Detta skulle medföra att folkhögskolans

lärare komme att känna sig intaga en särställning till deras nackdel vid

statsmakternas behandling av deras löneförhållanden och på ett påtagligt

sätt komma att försvåra folkhögskolans lärarrekrytering. Skäl tala därför

enligt överstyrelsens mening för att folkhögskolans lärare tillerkännas såväl

tillfälligt lönetillägg, utgående för budgetåret 1945/46 som provisoriskt löne­

tillägg för budgetåret 1946/47.

De bestämmelser beträffande tillfälligt lönetillägg, som äro givna i kungö­

relsen den 15 mars 1946 (nr 74) böra bliva gällande också beträffande fast

anställda rektorer och ämneslärare med full tjänstgöring vid folkhögsko­

lorna, med den ändring, att kungörelsens villkor örn minst 150 dagars tjänst­

göring under tiden 1 juli 1945—15 mars 1946 i sådan anställning, som be­

rättigar till erhållande av tillägg, med hänsyn till kursernas utsträckning

i stället sättes till minst 115 dagars tjänstgöring under tiden 1 november

1945—30 juni 1946, varjämte tillägget bör utgå i proportion till det antal

kursveckor per år, anställningen avser. Den sammanlagda kurstiden per år i

dagar räknat har därvid av överstyrelsen upptagits till 230 dagar, d. v. s.

8 dagar mindre än det sammanlagda daganlalet för huvudkurs och som­

markurs (21 + 13 = 34 veckor = 238 dagar). För dem, vilka lia denna

tjänstgöringstid, föreslås 300 kronor. I det fall anställningshavaren ägt åt­

njuta lön för mindre än 115 dagar av ifrågavarande tidsperiod har lönetill-

lägget beräknats till kronor 2:65 pr dag, om anställningen utgör del av 24

veckors kurs, dock med sammanlagt högst 200 kronor, och till kronor 2:80

pr dag, örn anställningen utgör del av 21 veckors kurs, dock med samman­

lagt högst 175 kronor.

Propositionen 1946: 3 upptar som provisoriskt lönetillägg för löner, vilka

icke äro dyrortsgraderade, ett tillägg på 660 kronor. Då lärarlönerna vid folk­

högskolorna icke äro dyrortsgraderade, synes det nämnda tillägget av 660

kronor beträffande dem böra tillämpas. Det torde böra utgå i samma form

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

6

82

Kungl. Majlis proposition nr 311.

och på samma villkor för fast anställda rektorer och ämneslärare vid folk­

högskolorna, som för befattningshavare, vilka redan tillerkänts provisoriskt

lönetillägg. För icke fast anställda och vik. ämneslärare med full tjänstgö­

ring, vilka ha lönebeloppen bestämda i viss överensstämmelse med i löneplan

L i folkskolans avlöningsreglemente upptagna extra lärare, synes provisoriskt

lönetillägg böra utgå omräknat till lämpligt avrundat belopp per kurs.

Vad slutligen angår arvodena till timlärarna i läsämnen vid folkhögsko­

lorna ha motsvarande arvoden för timlärare vid flertalet statliga och kom­

munala undervisningsanstalter uppjusterats fr. o. m. den 1 juli 1946, var­

jämte timlärarnas arvoden även för budgetåret 1945/46 retroaktivt uppjuste­

rats genom ett särskilt tillägg, s. k. avlönings tillägg, under villkor att de

haft en minimitjänstgöring av 150 dagar och minst 10 veckotimmars under­

visning under tiden 1 juli 1945—15 mars 1946 samt innehade anställning

såsom timlärare den 15 mars 1946. För folkhögskolans lärare utgå dessa

arvoden oförändrade med kronor 6: 50 i ett för allt per undervisningstimme.

Det synes skäligt, att även folkhögskolans timlärare erhålla en motsvarande

uppjustering av arvodena.

Timlärararvodena vid allmänna läroverk och därmed jämförliga läroan­

stalter ha fr. o. m. innevarande budgetår uppräknats med 10 å 11 %>. över­

styrelsen föreslår, att arvodet till timlärare i läsänme vid folkhögskolorna

uppräknas med i runt tal 70 öre (d. v. s. med cirka 11 %>) till (6:50 +

0: 70=) kronor 7: 20 fr. o. m. den 1 juli 1946. Dessutom bör ett avlönmgs-

tillägg, motsvarande det som tillerkänts timlärarna vid flertalet statliga och

kommunala skolor såsom tillfälligt lönetillägg för budgetåret 1945/46 utgå

med 70 öre per undervisningstimme till timlärare, vilken under tiden 1 no­

vember 1945—30 juni 1946 fullgjort minst 115 dagars tjänstgöring med ett

minimiantal timmar per vecka av 10, dock med sammanlagt högst 300 kro­

nor.

I fråga om folkhögskolans timlärare i övningsämnen föreslås, att ett pro­

visoriskt arvodestillägg från och med den 1 november 1945 måtte utgå med

11 % å det belopp, som inkluderar dyrtids- och kristillägg med f. n. sam­

manlagt 64 %>.

Beträffande statsbidragsfrågan har överstyrelsen anfört i huvudsak föl­

jande.

Enligt överstyrelsens uppfattning torde anslag för beredande av proviso­

risk förbättring av löneställningen för fast anställda rektorer och ämneslä­

rare samt icke fast anställda och vik. ämneslärare icke lämpligen böra utgå

till folkhögskolorna i form av procentuellt tillägg på utgående anslag utan

böra tilldelas varje skola i förhållande till vid skolan anställda befattnings­

havare, som uppfylla för erhållande av lönetillägget föreskrivna villkor,

samt i förhållande till arten och omfattningen av deras tjänstgöring, i fråga

örn vilket hänvisas till vad som föreslagits angående beloppen för proviso­

risk löneförbättring. Ang. sättet för rekvisition och utbetalande av provi­

soriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 och tillfälligt lönetillägg för bud­

getåret 1945/46 torde närmare bestämmelser efter förslag av skolöverstyrel­

sen böra utfärdas av Kungl. Majit.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret vill icke motsätta sig, att här ifrågavarande lärare erhålla cn

förbättring av sina löneförmåner. Denna förbättring synes emellertid böra be­

gränsas till att motsvara det provisoriska lönetillägg, som utgår till statstjäns­

temannen för budgetåret 1946/47. Statskontoret kan således icke tillstyrka

överstyrelsens förslag, att folkhögskolornas lärare skulle erhålla även en mot

det tillfälliga lönetillägget svarande avlöningsförstärkning. Ämbetsverket vill

till stöd hal lor åberopa, att, då frågan om provisorisk förbättring av distrikts-

barnmorskornas löneförmåner var föremål för prövning vid innevarande års

riksdag, statsmakterna icke biföllo förslag om utbetalande till dessa befatt­

ningshavare av ett engångsbelopp, motsvarande det tillfälliga lönetillägget

(se prop. 227/1946, s. 11 och riksdagsskrivelse 318). Statskontoret har därför

icke till närmare övervägande upptagit överstyrelsens förslag, mot vilket för

övrigt åtskilliga allvarliga invändningar kunna riktas.

Mot detaljerna i överstyrelsens förslag rörande det provisoriska lönetilläg-

get har statskontoret icke funnit anledning till andra erinringar än att till-

lagget för fast anställd ämneslärare, som icke har 34 veckors tjänstgöring

tor läsår, givetvis bör utgå nied ett i förhållande till den kortare tjänstgörin»-

ea avy_ä§d del av maximibeloppet, 660 kronor. Erinras må, att sådan jämk­

ning föreslagits beträffande motsvarande lärare vid de lägre lantbruksunder-

vismngsanstalterna. Då enhetlighet icke föreligger mellan minimilönerna vid

dessa skolor och folkhögskolorna, synes anledning icke förefinnas att på sätt

toreslagits avrunda de tillägg, som skola utgå vid 24-, respektive 21-veckors-

kurserna. Statskontoret får således föreslå, att dessa tillägg vid folkhögsko­

lorna fastställas till (24_X_660

465> respektive [21_X_660

\ 4Q5 kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

83

34

I

icspcjvuvc ^------- gj

Jämväl timlärarna böra såsom överstyrelsen föreslagit komma i åtnjutande

av en provisorisk förbättring av nu utgående ersättning. Denna förbättring

hora ,ske * iorm av tillägg till de i avlöningsförfattningen (SFS 801/

1942) faststallda arvodesbeloppen. Någon ändring av dessa belopp torde så-

ledes icke nu bora vidtagas. Vidkommande tilläggens storlek har överstyrel­

sen föreslagit 11 procent av grundarvodena, vilket skulle motsvara den för­

höjning per veckotimme, som i medeltal medgivits timlärare vid de allmänna

läroverken m. fl. läroanstalter enligt kungörelsen nr 403/1946.

, i anledning härav vill statskontoret fästa uppmärksamheten vid att berör-

a höjning av timlärararvodena procentuellt sett varierar högst betydligt Å

medeldyrort föreligga höjningar på mellan 10 och 16 procent. En tillämp-

uV,Mr pnyic^Per’.so.m kommit till uttryck i sagda kungörelse, synes leda

till att tillägget för timlarare i lasämnen och i gymnastik och sång bör be­

stammas till 65 ore och för timlarare i slöjd till 55 öre för undervisningstim-

me, medan tillägget for lärarinna i hushållsgöromål torde böra utgå med två

kronor 25 ore for undervisningsdag.

Vad slutligen angår formerna för statens bidrag till lönetillägget i fråga

föreslagit, att anslag skulle tilldelas varje folkhögskola i

.... Fallande till vid skolan anställda befattningshavare, som anses uppfylla

föreskrivna villköl- samt i förhållande till arten och omfattningen av deras

j mist gorm g. En detaljgranskning av varje lärares anställnings- och avlö-

ningsforhallanden skulle således bliva erforderlig för utanordnande av me­

del för andamalet och detta skulle givetvis medföra ett avsevärt arbete för

överstyrelsen eller statskontoret.

•arn,'? dy/ik ??1,nin?..för “»betalande av medel till dessa tilläggsförmåner kan

, : m. "i"

1C, ,Comr°rda,- Amb</tsyerket vill fästa upomärksamheten viii att

i samband nied 1942 ars lönereglering för folkhögskolornas lärarpersonal en

lationahsering genomiordes helratfande lil bela lande av rörliga tilläggsförmå-

da att u,«å 1 1<,rm av en procentuell förhö j-

1 l t‘> ' ■ >d 7°n,c dV?l!ka kurserna sa,,,t.“ ålderstilläggen (se prop. 274/

1.14- s. 39 och 46 saini kungörelsen nr 801/1942 10 g 11 moni 5 mmkteni

1 analogi härmed lar statskontoret föreslå, att slatens bidrag jämväl för nu

ifrågavarande lonetilhigg av praktiska skäl faslställes all utgå i form av pro-

ccnlueU loihöjning av samma stalsbidragsbclopp, som avser rörligt tillä»"

S iörS n^;n::dCt aV VrOlTISa,S0n "lä .heaklas' :,lt do ^räknade kostnader-'

na lor nu i!ug,ivarande lilla»» uppgå lill i runt tal 245 000 kronor eller vid

Departements­

chefen.

bifall till statskontorets förslag till 248 000 kronor, motsvarande 12,1, respek­

tive 12,2 procent av anslagsposten till understöd åt folkhögskolor för inne­

varande budgetår (2 028 000 kronor).

En approximativ beräkning av kostnaderna för tillägget i enlighet med

statskontorets förslag i förhållande till de sammanlagda minimilönerna för

den i framställningen beräknade lärarpersonalen giver vid handen, att kost­

naderna för tillägget utgöra 11,6 procent av minimilönerna. Under sådana

omständigheter synes det procentuella tillägget böra bestämmas till 12 pro­

cent av grundunderstöden.

I likhet med skolöverstyrelsen har jag funnit skäligt, att även folkhögsko­

lornas lärare tillerkännas en provisorisk löneförbättring motsvarande den,

som statstjänstemännen m. fl. befattningshavare genom beslut innevarande

år kommit i åtnjutande av, samt att löneförbättringen får karaktär av såväl

ett provisoriskt lönetillägg för innevarande budgetår som ock ett tillfälligt lö­

netillägg för första halvåret 1946.

Skolöverstyrelsens förslag beträffande provisoriskt och tillfälligt lönetillägg

innebär, att för erhållande av fullt lönetillägg (660 kronor resp. 300 kronor)

skulle krävas anställning med full tjänstgöring vid såväl vinterkurs som som­

markurs samt att vid kortare anställningstid lönetilläggen skulle reduceras i

förhållande till anställningstidens längd. Mot denna princip och dess av skol­

överstyrelsen förordade tillämpning har jag icke funnit anledning till annan

erinran, än att reducerade belopp givetvis böra utgå även för det fall att

fast anställd ämneslärares anställning endast avser huvudkurs. Även i öv­

rigt synes skolöverstyrelsens förslag i fråga örn principerna för bestämman­

det av lönetilläggens storlek, exempelvis såvitt angår timlärare i läsämnen

och lärare i övningsämnen, i huvudsak kunna godtagas, dock med beaktande

av de av statskontoret ifrågasatta jämkningarna av de för sådana lärare

föreslagna tilläggen.

Statsverket har i princip att bära kostnaderna för folkhögskollärarnas lö­

ner. I överensstämmelse med denna princip torde statsbidrag böra utgå till

bestridande av huvudmännens utgifter för ifrågavarande lönetillägg. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att med beaktande av de av statskontoret

anförda synpunkterna meddela närmare bestämmelser rörande formen för

statsbidragets utgående.

Kostnaderna för statsbidrag till ifrågavarande lönetillägg torde i anslut­

ning till skolöverstyrelsens beräkningar kunna uppskattas till i runt tal

375 000 kronor, därav för tillfälligt lönetillägg omkring 130 000 kronor. Ut­

gifterna torde böra bestridas från det för innevarande budgetår uppförda

förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att statsbidrag i den ordning Kungl. Maj :t be­

stämmer må utgå till bestridande av kostnaderna för utbeta­

lande av tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg åt

lärare vid folkhögskolor i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag i det föregående förordat.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

85

[12.] Provisoriskt lönetillägg lii. m. åt lärare vid centrala verkstadsskolor

ra. fl. läroanstalter. Det beslut rörande provisorisk förbättring av löneställ-

ningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl., som fattades av

1946 års riksdag under dess vårsession, avsåg icke lärarpersonalen vid de

centrala verkstadsskolorna, yrkesskolorna för viss arbetslös ungdom och

flygmekanikerskolan i Mölndal. Sedan propositionen i ämnet (1946: 3) av­

lämnats till riksdagen, inkom emellertid överstyrelsen för yrkesutbildning

med framställning om att den ifrågasatta löneförbättringen måtte utsträckas

till att omfatta även nyssnämnda lärarpersonal, överstyrelsen anförde där­

vid i huvudsak följande.

I skrivelse till överstyrelsen den 15 januari 1946 har slöjd- och yrkeslärar-

nas riksförbund hemställt, att överstyrelsen måtte föreslå Kungl. Maj:t, att

lärare vid central verkstadsskola skulle erhålla lönetillägg i likhet med stats­

anställda och lärare vid folk- och småskolor. Vidare har svenska yrkesskol-

föreningen i skrivelse den 16 i samma månad gjort framställning i ämnet.

Med överlämnande av berörda skrivelser får överstyrelsen anföra följande,

överstyrelsen anser, att rektorer och övriga lärare vid såväl centrala verk­

stadsskolor som skolor för viss arbetslös ungdom och flygmekanikerskolan

i Mölndal böra komma i åtnjutande av den i propositionen föreslagna löne­

förbättringen. Lärarna vid ifrågavarande skolor äro anställda av skolornas

huvudmän, landsting eller primärkommuner, samt avlönas med statsbidrag.

Bidragen till avlöning åt lärare vid centrala verkstadsskolor utgår med de

belopp, som angivas i § 5 mom. 2 och 3 kungörelsen 1942: 596. Statsbidrag

till lärarlöner vid övriga nu berörda skolor utgår med belopp, som i huvud­

sak överensstämma med de författningsenligt bestämda bidragen till lärare

vid centrala verkstadsskolor.

I fråga om den ställning lärare vid centrala verkstadsskolor och skolor

för arbetslös ungdom torde få anses intaga i lönehänseende, har riksdagen

i sin skrivelse nr 315 vid 1942 års riksdag (s. 4) gjort följande uttalande:

»För egen del vill riksdagen framhålla, att de för rektorer och övriga lärare

vid centrala verkstadsskolor fastställda avlöningsförmånerna visserligen äro

summariskt bestämda, men likväl icke synas böra likställas med arvodes­

belopp i vedertagen mening utan snarare med löner, som utgå till .statens

tjänstemän». Med detta uttalande har riksdagen motiverat sitt då fattade

beslut, att, enär de grundläggande lönebestämmelserna för lärarna i fråga

vore beräknade i huvudsak på grundval av 1937 års lönenivå, en förhöjning

av statsbidragen till lärarlöner borde utgå nied i runt tal 25 procent för att

bereda dessa kompensation för stegrade levnadskostnader efter grunder, som

närmare anknöte sig till vad som gäller för lönegradsplacerade statstjänste­

män. Genom riksdagens samtidigt gjorda uttalande örn att vad riksdagen så­

lunda beslutat borde äga motsvarande tillämpning beträffande rektorer och

övriga liirare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom, torde dessa i löne­

hänseende få anses intaga samma .ställning som lärare vid centrala verkstads­

skolor. Vid tidpunkten för riksdagens nu nämnda beslut hade Mölndals

stads verkstadsskolor för arbetslös ungdom ännu icke omorganiserats till

flygmekanikerskolan i Mölndal. Denna omorganisation medförde icke någon

förändring i statsbidragen lill avlöning av skolans rektor och övriga lärare,

i följd varav dessa lärares löneställning loide vara alt betrakta såsom mot­

svarande den för liirare vid centrala verkstadsskolor och skolor för arbets­

lös ungdom.

En ytterligare anledning till att överstyrelsen anser sig böra tillstyrka öka­

de statsbidrag för avlöning åt nu berörda rektorer och övriga lärare finner

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

överstyrelsen i den omständigheten, att, medan statliga civila befattnings­

havare och lärare vid det statsunderstödda skolväsendet, anslutna till nu gäl­

lande löneplanssystem, erhållit kompensation för de stegrade levnadskostna­

derna med 31 procent av till dem utgående grundlöner intill ett belopp av

900 kronor i månaden, lärarna vid centrala verkstadsskolor samt skolor för

arbetslös ungdom och därmed även vid flygmekanikerskolan i Mölndal er­

hållit sådan kompensation med allenast 25 procent.

Enligt överstyrelsens mening synes den nu föreslagna löneförbättringen

endast böra avse rektorer och yrkeslärare vid berörda skolor. Frågan om

förbättring av avlöningsförhållandena för skolornas timlärare torde böra

upptagas i annat sammanhang.

I händelse av bifall till föreliggande framställning torde statsverkets ökade

kostnader härför, med hänsynstagande till att statsbidrag till lärares avlö­

ning beräknas för år och yrkesavdelning, kunna uppskattas såsom följer

för tillfälligt lönetillägg under budgetåret 1945fU>

åt rektorer och övriga lärare vid centrala verkstadsskolor (14 rektorer och

övriga lärare i 136 yrkesavdelningar, därav 2/3 tillägg åt lärare i 7 avdelning­

ar till vilkas avlöning statsbidrag utgår efter av Kungl. Maj:t fastställda

jämkade grunder) 44 300 kronor,

åt rektorer och övriga lärare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom

(1 rektor, 6 yrkesavdelningar) 2

100 kronor samt

åt rektor och övriga lärare vid flygmekanikerskolan i Mölndal (1 rektor,

15 yrkesavdelningar) 4 800 kronor;

för provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1946fA7

åt rektorer och övriga lärare vid centrala verkstadsskolor (15 rektorer och

övriga lärare i 161 yrkesavdelningar, därav 2/3 tillägg åt lärare i 9 avdel­

ningar, till vilkas avlöning statsbidrag utgår eller kommer att utgå efter av

Kungl. Majit fastställda jämkade grunder) 118 600 kronor,

åt rektorer och övriga lärare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom

(1 rektor, 6 yrkesavdelningar) 4 830 kronor samt

åt rektor och övriga lärare vid flygmekanikerskolan i Mölndal (1 rektor,

15 yrkesavdelningar) 11 040 kronor.

Statsbidragen till avlöning åt rektorer och övriga lärare vid centrala verk­

stadsskolor, de s. k. arbetslöshetsskoloma samt flygmekanikerskolan i Möln­

dal äro avsedda att helt täcka lönekostnaderna. Statsbidragen utgå dock med

högst vissa i kungörelsen 1942: 596 angivna belopp. Dessa äro, såvitt angår

rektorslönerna, dyrortsgraderade och uppdelade i 4 s. k. avlöningsgrupper.

Lönekostnaderna beräknas sålunda exempelvis för A-ort till i avlöningsgrupp

IV 10 630 kronor och i avlöningsgrupp I 12 310 kronor samt för I-ort i avlö­

ningsgrupp IV 13 110 kronor och i avlöningsgrupp I 14 550 kronor. Bidraget

till grundavlöning åt lärare beräknas för år och yrkesavdelning till nedan an­

givna belopp:

I ti

Ortsgrupp A - B

C

D

E

F

G

H

I

kronor....

6 185

6 375

6 565

6 755

6 945

7 135

7 325

7 515

7 705

Omkring 90 %> av dessa lönebelopp torde belöpa å huvudläraren och i ge­

nomsnitt cirka 10 % å timlärare.

De i författningen angivna belopp, vartill statsbidragen högst må uppgå,

äro fastställda med hänsyn till 1937 års lönenivå, varefter år 1942 vidtagits

en förhöjning med i runt tal 25 %>.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

87

I likhet med överstyrelsen för yrkesutbildning finner jag det skäligt, att

rektorer och övriga lärare vid ifrågavarande yrkesskolor må komma i åtnju­

tande av en provisorisk löneförbättring av samma storleksordning som den,

vilken genom beslut innevarande år kommit statstjänstemän m. fl. befatt­

ningshavare till del. För att detta skall bli möjligt, torde statsbidragsbelop-

pen för avlöning åt rektorer och övriga lärare böra höjas med motsvarande

belopp.

Vad först angår det provisoriska lönetillägget för budgetåret 1946/47 sy­

nes den tekniskt sett enklaste anordningen vara den, att de i kungörelsen

1942:596 angivna beloppen, räknat från och med den 1 juli 1946, proviso­

riskt höjas med 720 kronor för ortsgrupperna A—C, 690 kronor för ortsgrup-

pema D—F och 660 kronor för ortsgrupperna G—I. Nämnda belopp äro

desamma som för samma budgetår tillerkänts statstjänstemän i jämförliga

lönelägen. Då emellertid förutnämnda statsbidragsbelopp, som må utgå för

varje yrkesavdelning, beräknats med hänsyn även till kostnaderna för arvo­

den åt vissa timlärare, vilka likaledes synas böra komma i åtnjutande av

provisoriskt lönetillägg, förordar jag, att beloppen 720, 690 respektive 660

kronor, så vitt gäller andra lärarlönekostnader än rektorslöner, höjas med

ytterligare 80 kronor såsom bidrag till viss förhöjning av timlärararvodena

och att sålunda förhöjningen i detta fall bestämmes till 800, 770 respektive

740 kronor.

Ifrågavarande rektorer och övriga lärare synas även böra komma i åtnju­

tande av tillfälligt lönetillägg för första halvåret 1946 enligt samma grunder

som fastställts för statstjänstemän. Det för ändamålet erforderliga statsbi­

draget torde böra utgå med 300 kronor per rektor och 340 kronor per yrkes­

avdelning.

I de fall, då statsbidrag jämlikt vederbörligt beslut av Kungl. Majit utgår

med reducerat belopp, bör givetvis ifrågavarande statsbidrag undergå en mot­

svarande reduktion.

I fråga om såväl tillfälligt som provisoriskt lönetillägg torde överstyrelsen

för yrkesutbildning böra erhålla bemyndigande att meddela de tillämpnings-

bestämmelser som må befinnas erforderliga.

Kostnaderna för det av mig tillstyrkta statsbidraget beräknar jag i anslut­

ning till överstyrelsens kalkyler till i runt tal 196 000 kronor, därav omkring

56 000 kronor för tillfälligt lönetillägg. Utgifterna för ändamålet torde få

bestridas från vederbörande, för innevarande budgetår anvisade bidragsan­

slag, vilka äi-o av förslagsanslags natur och torde vara beräknade med sådan

marginal, att något väsentligt anslagsöverskridande icke behöver uppkomma.

Åberopande det anförda hemställer jag, alt Kungl. Majit måtte föreslå riks­

dagen

att medgiva, att statsbidrag till provisoriskt lönetillägg och

tillfälligt lönetillägg åt rektorer och övriga lärare vid centra­

la verkstadsskolor, verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom

samt flygmekanikerskolan i Mölndal må utgå i huvudsaklig

enlighet med av mig i det föregående angivna grunder.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

[13.] 23 a. Bidrag till provisoriskt lönetillägg m. m. åt vissa institutioner.

Med anledning av den provisoriska löneförbättring, som innevarande år

kommit vissa statligt anställda m. fl. befattningshavare till del (proposition

1946: 3 och riksdagens skrivelse 1946: 43) ha framställningar om statsbidrag

till bekostande av motsvarande löneförbättringar inkommit från ett antal

statsunderstödda institutioner inom ecklesiastikdepartementets verksamhets­

område. I detta sammanhang torde framställningar i ämnet från följande

institutioner få anmälas, nämligen

nordiska museet,

kulturhistoriska museet i Lund,

socialinstituten i Stockholm och Göteborg,

handelsgymnasierna samt

bergsskolan i Filipstad.

Beträffande samtliga dessa institutioner gäller, att de äro skyldiga att till

sina befattningshavare utbetala löner av den storleksordning som tillkom­

mer statstjänstemän med motsvarande arbetsuppgifter.

Nordiska museet. Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag till

avlöningar åt museets tjänstemän, för närvarande 178 000 kronor, gäller,

bland annat, att såväl de i museets tjänst anställda tjänstemän, vilka till­

höra den grupp befattningshavare, som uppehåller museets verksamhet som

museiinstitution, som ock den vaktmästar- och eldarpersonal, vilken tjänst­

gör i museibyggnaden, av museet avlönas efter samma grunder, som gälla

för motsvarande tjänstemän vid de statliga museerna. Under åberopande av

nämnda statsbidragsvillkor har nordiska museets nämnd i skrivelse den 5

februari 1946 hemställt om anvisande av ett anslag av 65 000 kronor, vilket

belopp skulle komma att täcka kostnaderna för museets utgifter under bud­

getåren 1945/46 och 1946/47 för tillfälligt lönetillägg och provisoriskt löne­

tillägg åt samtliga de befattningshavare vid museet, som avlönades enligt

de civila avlöningsreglementena. Sedermera har museet i skrivelse den 28

juni 1946 inskränkt sin framställning om anslag till att avse kostnaderna för

tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg åt de befattningshavare vid

museet, till vilkas avlöning statsbidrag utgår. Dessa kostnader ha beräknats

uppgå till i runt tal 36 200 kronor, varav 9 800 kronor för tillfälligt löne­

tillägg under budgetåret 1945/46 och 26 400 kronor för provisoriskt lönetill-

lägg under budgetåret 1946/47. I detta sammanhang har museet därjämte

hemställt om anslag till de merkostnader för budgetåren 1945/46 och 1946/47,

som uppkommit genom de beslut som fattats rörande intendentsgradens höj­

ning från A 21 till A 23 och örn en reglerad befordringsgång för amanuen­

sen (7 446 + 7 973 =) i runt tal 15 400 kronor ävensom angående proviso­

riskt lönetillägg och tillfälligt barntillägg under budgetåret 1945/46 åt vissa

befattningshavare (omkring 2 300 kronor). Museinämnden hemställer alltså

1 sin senare skrivelse örn ett tilläggsanslag av inalles (36 200 + 15 400 +

2 300 =) i runt tal 54 000 kronor.

Till stöd för sin framställning har museinämnden anfört bland annat föl­

jande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

89

I utlåtande över museinämndens riksdagspetita för innevarande budgetår

(se 1946 års åttonde huvudtitel, s. 74 f.) hade statskontoret till en början er­

inrat om de allmänna grunder, enligt vilka staten lämnade ekonomiskt un­

derstöd åt museet, varvid bland annat hänsyn också ansetts böra tagas till

museets ekonomiska läge och föreliggande behov. Med hänsyn till att museet

för sin ekonomi i betydande omfattning är beroende av verksamheten på

Skansen, hade jämväl tidigare förutsatts, att en nedgång av Skansens in­

komster och en stegring av dess utgifter kunde förväntas minska möjlig­

heterna för museet att erhålla tillskott för sin rörelse från Skansen. Nu hade

statskontoret emellertid vid en granskning av museets styrelseberättelser för

de senaste åren tyckt sig finna, att det jämförelsevis svaga ekonomiska resul­

tatet åren 1940 och 1941 undergått en väsentlig förbättring under tiden

därefter.

Statskontoret har tyvärr därvid misstagit sig. För att belysa detta vill

nämnden framlägga följande tablå över nettoresultatet för institutionen före

och efter de avskrivningar som kunnat finansieras med egna medel och på­

förts driftskostnaderna. Det är förstnämnda resultat, som i detta samman­

hang äro de avgörande. Tablån återspeglar tydligt den ansträngda ekonomi,

som för institutionen blivit en följd främst av lönebudgetens ökning under

krigsåren.

År

1935

1936

1937

1938

1939

1940

1941

1942

1943

1944

1

Redovisade

resultat

kronor

II

Avskrivningar

finansierade

nied egna drifts­

inkomster

kronor

lil

Resultat före

avskrivningar

finansierade med

egna drifts­

inkomster

kronor

-83 000

20 000

- 63 000

+ 48 000

37 000

+ 85 000

+ 48 000

lil 000

+159 000

+ 52 000

330 000

+ 382 000

+ 7 700

316 000

+ 323 700

-63 000

23 500

_ 39 500

-44 000

43 000

- 1000

+ 7 000

8 500

+ 15 500

+ 44 000

102 500

+146 500

-69 000

21 500

- 47 500

De avskrivningsobjekt som ifrågakomma för museets del omfatta uteslu­

tande anläggningar på Skansen. Efter 1944 års bokslut kvarstår å dessa ett

ännu icke avskrivet belopp av 487 000 kronor.

Det dr ofrånkomligt, att ett ständigt ökat överförande av årliga inkomst­

medel från Skansen till den rent museala verksamheten i längden icke är

möjligt med hänsyn till friluftsavdelningens egen utveckling. På en punkt

kan detta utan vidare exemplifieras. Av de båda på Skansen belägna restau­

rangerna, som äro nödvändiga för publikens trivsel och som dessutom till­

föra museet en icke obetydlig del av de inkomster som finansiera den mu­

seala verksamheten, utdömdes redan 1937 av hälsovårdsnämnden i Stock­

holm den ena — Sollidenrestaurangen — och har den sedan dess endast

med hänsyn till av kriget orsakade förhållanden fått tagas i bruk för en

sommar i sänder. Museet är nu ålagt att bygga en ny restaurang, vilket

kommer att kräva en kapitalinsats av över en million kronor, nödvändig­

görande att betydande belopp i boksluten under en lång följd av år avsättas

för avskrivningar.

90

Givetvis skulle man kunna söka en utväg genom att på nytt höja inträdes­

avgifterna till Skansen. En dylik åtgärd anser emellertid nämnden ur Gera

synpunkter olämplig, bland annat,därför att därigenom riskeras en nedgång

i besökareantalet. En sådan höjning av avgifterna kräver dessutom dispens

från prisregleringsbestämmelserna.

Nämnden har särskild anledning att nu framlägga dessa synpunkter, da

ett beslut örn provisorisk löneförbättring kommer att medföra en ytterligare

avsevärd höjning av museets lönekostnader. Det är uppenbart, att en sådan

belastning av den redan före årsskiftet fastställda staten kommer att för­

sätta museet i verkliga svårigheter, särskilt som nämnden förutser avsevärda

höjningar under innevarande år också beträffande de avlöningar som utgå

till den del av personalen som är anställd nied kollektivavtal.

Statskontoret har avstyrkt museinämndens framställning men ifrågasatt,

huruvida icke i stället anslaget borde höjas för nästa budgetår. Ämbetsver­

ket anför.

Förutom med egna driftsinkomster finansierar museet avskrivningar med

»gåvomedel», vilka avskrivningars karaktär undandrager sig statskontorets

bedömande. Såsom framgår av tablån visar verksamheten under åren 1942—

1944 före avskrivningar ett överskott å 115 000 kronor. Skulle »gåvomedlen»

icke disponerats för avskrivningar hade överskottet uppgått till (72 000 +

198 000 —• 20 000 =) 250 000 kronor. Av styrelseberättelsen för år 1945

framgår, att för år 1945 uppstått ett överskott å 64 000 kronor, överskottet

före avskrivningarna uppgår till 150 000 kronor och för hela tidsperioden

1942—1945 sålunda till icke mindre än 400 000 kronor. Statskontoret kan,

mot bakgrunden av vad här anförts, icke finna annat än att en väsentlig eko­

nomisk förbättring måste ha inträtt. Beträffande avskrivningsprinciperna

vill ämbetsverket dessutom erinra, att de kapitaltillgångar, som äro aktuella,

för år 1945 representera ett bokfört värde av 458 000 kronor. Motsvarande

värde för år 1941 var 579 000 kronor. Ämbetsverket kan icke finna annat

än att bokföringsvärdet är mycket blygsamt i förhållande till realvärdet.

Av det anförda torde framgå, att enligt statskontorets mening nordiska

museets ekonomi icke är så ansträngd, att omedelbara åtgärder måste vidta­

gas för att tillföra museet ytterligare statsbidrag för innevarande budgetår.

Stegringen av lönekostnaderna är emellertid så betydande, att det finns an­

ledning överväga, om icke en höjning av statsbidraget bör ifrågakomma fran

och med nästa budgetår.

Med anledning av vad statskontoret anfört har museinämnden förklarat sig

icke kunna dela ämbetsverkets uppfattning om att institutionens ekonomiska

ställning väsentligt förbättrats sedan 1941. Under treårsperioderna 1936/38,

1939/41 och 1942/44 hade de genomsnittliga årsöverskotten före gjorda av­

skrivningar uppgått till 208 600 kronor, 94 400 kronor respektive 38 100 kro­

nor och sålunda successivt sjunkit avsevärt. Nämnden anför vidare följande.

De gåvomedel vilka under respektive perioder hava tillförts museet föränd­

ra icke det driftsekonomiska resultatet, då donationerna i regel och till allra

största delen gjorts för vissa byggnadsändamål och därför icke kunnat dis­

poneras för annat än avskrivningar å vissa fasta anläggningar.

Vad kapitaltillgångarnas bokföringsvärde beträffar, är detta visserligen

lågt, men det bör erinras om att det verkliga värdet i huvudsak betingas av

möjligheten att kunna ekonomiskt utnyttja dem. I detta hänseende utgör re­

dan den omständigheten att alla fasta anläggningar äro belägna på ofri grund

och sålunda icke äro inteckningsbara ett bestämt hinder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

91

Kulturhistoriska museet i Lund. Såsom villkor för åtnju­

tande av statsbidraget till denna museiinstitution, för närvarande 27 000 kro­

nor, gäller bland annat, att vissa befattningshavare skola åtnjuta minst de

avlöningsförmåner, som skulle tillkomma dem, örn de vore befattningshavare

1 statens tjänst med placering i begynnelselöneklasser av vissa angivna löne­

grader. Under åberopande härav har kulturhistoriska föreningen för södra

Sverige, med förmälan att föreningen på grund av sin svaga ekonomi icke

kunde utbetala de av 1946 års riksdag beslutade tilläggsförmånerna utan sär­

skilt statsbidrag, anhållit om tilläggsanslag för ändamålet.

Kostnaderna för tillfälligt lönetillägg kunna beräknas till 2

100 kronor och

för provisoriskt lönetillägg till i runt tal 4 800 kronor, tillhopa alltså 6 900

kronor.

Socialinstituten i Stockholm och Göteborg. Statens bi­

drag till dessa institut utgå för närvarande nied 153 000 kronor respektive

86 000 kronor. Såsom villkor härför gäller bland annat, att fast anställda

befattningshavare skola tillförsäkras de avlöningsförmåner som tillkomma

befattningshavare i statens tjänst med motsvarande uppgifter. Styrelserna

för socialinstituten ha gjort framställning om tilläggsanslag med belopp mot­

svarande utgifterna för provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1946/47,

d. v. s. för institutet i Stockholm 8 460 kronor och för institutet i Göteborg

2 640 kronor, tillhopa alltså 11 100 kronor. Instituten saknade egna medel

att gälda dessa kostnader.

Handelsgymnasierna. Statsbidraget till handelsgymnasierna är

för innevarande budgetår uppfört med 430 000 kronor.

I skrivelse den 12 februari 1946 ha rektorerna vid handelsgymnasierna i

Stockholm, Göteborg och Norrköping anhållit örn höjning av statsbidraget till

handelsgymnasierna med 30 600 kronor, därav 9 000 kronor avseende till­

fälligt lönetillägg för budgetåret 1945/46 och 21 600 kronor avseende provi­

soriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47. I skrivelsen erinras, att ordinarie

ämneslärare författningsenligt skall avlönas med minst samma belopp som

tillkommer adjunkt vid allmänt läroverk samt att extra ordinarie ämneslä-

rares och ordinarie övningslärares avlöningsförmåner skola bestämmas i sam­

band med reglering för pension i statens pensionsanstalt; lönerna syntes i

samtliga fall av vederbörande statsmyndighet ha bestämts skola utgå efter

viss lönegrad i de statliga avlöningsreglementena.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har sedermera likaledes gjort framställ­

ning i ämnet och därvid beräknat anslagsbehovet till 29 500 kronor. Över­

styrelsen framhåller, att gymnasierna torde bli nödsakade att ytterligare

höja de redan alltför höga terminsavgifterna, därest statsmakterna icke an­

visade medel för ifrågavarande utgifter.

Bergsskolan i Filipstad. Statsbidraget till denna skola, för

innevarande budgetår 37 000 kronor, utgår under viltkor, bland annat, att

skolans rektor, ordinarie lärare och ordinarie vaktmästare åtnjuta avlöning

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

till minst samma belopp som de ordinarie avlöningsförmåner, vilka enligt

gällande bestämmelser tillkomma de tekniska fackskolomas rektorer, lekto­

rer och ordinarie vaktmästare.

Fullmäktige i Jernkontoret ha framhållit, att Jernkontoret under bud­

getåren 1945/46 och 1946/47 till följd av statsmakternas beslut åsamkats

följande merkostnader, nämligen

under budgetåret 1945146:

provisoriskt lönetillägg åt vaktmästaren .................................. kronor 420

barntillägg åt vaktmästaren .......................................................... »

200

ändrad dyrortsgruppering .............................................................. »

501

tillfälligt lönetillägg ...................................................................... *

1 500

kronor 2 621

under budgetåret 1946147:

ändrad dyrortsgruppering .......................................................... kronor 1

002

provisoriskt lönetillägg .................................................................. >

3 450

kronor 4 452

Fullmäktige framhålla vidare, att med tillämpande av den av översty­

relsen för yrkesutbildning såsom fullt rimlig betecknade fördelningsgrun-

den, nämligen cirka 40 % på statsverket och cirka 60 % på Jernkontoret,

skulle statsbidraget till dessa kostnader komma att uppgå till 2 829 kronor.

Det syntes skäligt att statskontortet ersatte Jernkontoret för dessa utlägg.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har tillstyrkt, att ett till 2 800 kronor

avrundat anslagsbelopp anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Gemensamt för ifrågavarande institutioner är att de av statsmakterna

ålagts att till sina befattningshavare utbetala samma löneförmåner som till­

komma statstjänstemän med motsvarande arbetsuppgifter. Den provisoriska

reglering av statstjänstemännens löneförmåner, som på förslag av Kungl.

Majit beslöts av 1946 års riksdag under vårsessionen, har sålunda automa­

tiskt blivit gällande för dem. Vidare är att märka, att institutionerna i fråga

i väsentlig grad äro beroende av statsbidrag för upprätthållande av sin

verksamhet. Det synes mig därför skäligt att staten lämnar vederbörande

institutioner bidrag till gäldande av de merkostnader, som förutnämnda

provisoriska lönereglering förorsakat dem. Jag tillstyrker för egen del, att

statsbidrag till dessa merkostnader anvisas med följande belopp, nämligen

till nordiska museet 35 000 kronor, därav 10 000 kronor för tillfälligt löne­

tillägg under första halvåret 1946, till kulturhistoriska museet i Lund 6 000

kronor, varav 2

000 kronor för tillfälligt lönetillägg, till socialinstitutet i

Stockholm 8 400 kronor och socialinstitutet i Göteborg 2 600 kronor, till

handelsgymnasierna 29 500 kronor samt till bergsskolan i Filipstad 2 800

kronor. Bidragen synas böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budget­

år under gemensam rubrik. Anslaget i fråga torde alltså böra uppföras med

tillhopa (35 000 + 6 000 + 8 400 + 2 600 + 29 500 + 2 800 =) 84 300

kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

93

att till Bidrag till provisoriskt lönetillägg m. m. dt vissa

institutioner å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47 anvisa ett anslag av .................................... kronor 84 300.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gösta Bäck.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

95

Bilaga 7.

Egentliga statsutgifter.

Nionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson , ministern för utrikes ärendena

Undén , statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterrerg,

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, och statsrådet Sträng

anmäla härefter under jordbruksdepartementets handläggning hörande ären­

den angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budget­

året 1946/47, statsrådet Sköld beträffande punkterna 1—4, 6 och 9 samt

statsrådet Sträng beträffande punkterna 5, 7 och 8. Föredragandena yttra

därvid följande.

B. Lantbruksstyrelsen in. m.

[1.] Lantbruksattachéer: Avlöningar. Detta anslag är för innevarande

budgetår uppfört med 86 400 kronor, varav 26 000 kronor avsetts för arvode,

inklusive ortstillägg och utomeuropeiskt tillägg, till en lantbruksrepresentant

i Washington. Nämnda befattning inrättades genom beslut av 1945 års riks­

dag (IX H. T. p. 7; r. skr. nr 9) och är sedan den 1 juli 1945 tillsatt å för­

ordnande.

Lantbruksrepresentanten i Washington bär i skrivelse den 25 augusti 1946

gjort framställning örn ett årligt hyresbidrag av 6 500 kronor att utgå från

och med den 1 juli 1945, då han tillträdde sin befattning.

Till stöd för framställningen har lantbruksrepresentanten i Washington

anfört att han, med hänsyn till att befattningen endast vore tillsatt tills vi­

dare, för att icke belasta statsverket med kostnader för överförande av hans

bohag lill Washington förhyrt en möblerad bostad därstädes om 4 rum jämte

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

bostad för tjänare och kök. Trots alla försök att finna billigast möjliga bostad

hade hyran uppgått till 13 000 kronor för år eller till hälften av hans sam­

manlagda avlöningsförmåner. Genom beslut av innevarande års riksdag hade

lantbruksattachén i London i överensstämmelse med de grunder, vilka till-

lämpades för dem av utrikesförvaltningens tjänstemän som hyrde egen bo­

stad i London, tillerkänts ett särskilt hyresbidrag, motsvarande det belopp,

varmed hans kostnader för bostad överskrede en fjärdedel av hans samman­

lagda avlöningsförmåner. I anslutning till vad sålunda anförts har lantbruks-

representanten i Washington hemställt om ett särskilt hyresbidrag efter lik­

nande grunder som utginge till lantbruksattachén i London.

Enligt de grunder, som för närvarande tillämpas beträffande befattnings­

havare inom utrikesförvaltningen med placering å utrikes ort, utgår särskilt

hyresbidrag med ungefärligen det belopp, varmed kostnaderna för bostad

överskrida en fjärdedel av vederbörandes sammanlagda löneförmåner. Med

hänsyn härtill och då, såsom i ärendet framhållits, hyresbidrag enligt an­

givna grunder redan tillerkänts lantbruksattachén i London, vill jag icke

motsätta mig att jämväl lantbruksrepresentanten i Washington medgives

rätt att, räknat från och med den 1 juli 1945, uppbära sådant särskilt hy­

resbidrag. Riksdagens medgivande härtill synes emellertid böra inhämtas.

Det för tiden intill den 1 juli 1947 erforderliga beloppet, 13 000 kronor, torde

böra bestridas från förevarande anslag. Någon förstärkning av anslaget i an­

ledning härav synes icke erforderlig. Under åberopande av det anförda

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lantbruksrepresentanten i Washington må, läknat från

och med den 1 juli 1945, tillerkännas särskilt hyresbidrag

enligt samma grunder, som tillämpas i fråga om utrikesför­

valtningens tjänstemän.

D. Undervisningsanstalter för jordbruk och

lantmannanäringar m. m.

[2.] Lantbrukshögskolan: Avlöningar. För innevarande budgetår har 1946

års riksdag (IX H. T. 1946 p. 17, 19 och 21; r. skr. nr 9) anvisat dels till Lant­

brukshögskolan: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 049 500 kronor, dels till

Lantbrukshögskolan: Materiel m. m. ett reservationsanslag av 218 000 kro­

nor och dels till Lantbrukshögskolan: Stipendier ett anslag av 10 600 kronor.

Kungl. Maj :t har den 31 maj 1946 fastställt personalförteckning och avlö-

ningsstat för lantbrukshögskolan ävensom meddelat föreskrifter rörande dis­

positionen av förenämnda anslag (statsliggaren s. 739 741 och 746).

I skrivelse den 12 juli 1946 har styrelsen för lantbrukshögskolan, under

framhållande av att ett ökat behov av utbildade agronomer förelage, fram-

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

97

lagt förslag om provisoriska åtgärder för möjliggörande av en utökning av

det årliga antalet studerande vid högskolan. Förslaget innebär i huvudsak,

att tills vidare från och med hösten 1946 vid högskolan skulle mottagas 50 i

stället för såsom under de senaste åren 30 studerande om året. Styrelsen har

beräknat, att för förslagets genomförande under innevarande budgetår skulle

erfordras en ytterligare medelsanvisning till lantbrukshögskolan av i runt

tal 171 600 kronor. Av detta belopp ha 61 620 kronor avsetts för avlönande

av ytterligare personal, 107 535 kronor för anskaffande av viss materiel m. m.

och 2 400 kronor för ytterligare tre stipendier. I anslutning härtill har sty­

relsen hemställt, att ett belopp av 171 600 kronor måtte anvisas å tilläggs-

stat till riksstaten för löpande budgetår. Styrelsen har tillika anhållit, att

då de sålunda föreslagna provisoriska anstalterna snarast borde ersättas med

definitiva anordningar, Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande

den utbyggnad av lantbrukshögskolans forskningsmöjligheter, lärarkrafter

och lokaliteter, som vöre erforderlig för tillgodoseende av det ökade behovet

av agronomer. I ärendet ha utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen, statens

livsmedelskommission, allmänna lönenämnden och statskontoret.

Till stöd för sin framställning har högskolestyrelsen åberopat dels en ut­

redning angående behovet av agronomer under den närmaste framtiden, dels

ock en utredning rörande möjligheterna att redan från och med hösten 1946

antaga ett större antal studerande till första årskursen vid högskolan än 30.

Den förra utredningen har utförts av särskilda kommittérade inom hög­

skolans lärarråd, medan den senare verkställts av en kommitté, som tillsatts

av högskolestyrelsen. Jag torde här få i korthet redogöra för innehållet i dessa

utredningar.

I utredningen angående behovet av agronomer ha

kommitterade inledningsvis redogjort för de allmänna principerna för utred­

ningen och därom anfört i huvudsak följande.

Behovet av agronomer kan uppdelas i dels ett rekryteringsbehov, grundat

på den naturliga avgången genom pensionering och dödsfall samt övergången

till icke-agronomisk verksamhet, dels ett behov för fyllande av de nyinrät­

tade befattningar, som följa med jordbruksnäringens utveckling. En beräk­

ning av rekryteringsbehovet förutsätter främst kännedom om det nuvarande

agronombeståndets storlek och fördelning på olika åldersklasser, och denna

beräkning kan utföras ganska exakt. Ökningen av antalet tjänster samman­

hänger med jordbrukets framtida utveckling och är betydligt vanskligare att

bedöma.

Undersökningen har emellertid inskränkts till att omfatta befattningar, för

vilka studierna vid lantbrukshögskolan avse att utbilda tjänstemän, d. v. s.

tjänster där agronomexamen antingen är ett kompetensvillkor eller en bety­

dande merit. Någon totalinventering av det svenska agronombeståndet har

icke åsyftats. Alla inom det praktiska jordbruket sysselsatta agronomer, egna

företagare eller driftsledare lia sålunda lämnats utanför undersökningen och

likaså alla agronomer, som övergått till annan verksamhet. Utredningen har

vidare i huvudsak begränsats till att omfatta de närmaste 10 åren.

Med utgångspunkt från dessa principer ha kommitterade införskaffat

uppgifter från de verk, skolor, institutioner, företag och organisationer, vid

Mimny till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Agronomer i allmän och enskild

Anställda agronomer

Plane-

Åldersfördelning

befatt-

31— 36- 41 — 46— 51— 56— 61

1946—

—30

35

40

45

50

55

60

50

37

i

5

7

4

2

8

1

9

4

32

2

1

6

6

7

6

2

2

25

8

4

3

1

4

2

1

2

2

3

1

1

1

21

_

3

3

5

2

4

3

1

10

2

2

2

1

1

2

100

_

2

13

21

4

29

13

18

19

34

7

16

7

4

14

9

1

1

1

1

4

1

2

29

1

3

3

5

8

5

4

1

39

2

3

8

7

10

4

5

10

17

4

4

4

3

1

1

1

31

2

3

4

2

3

9

3

5

1

95

4

20

15

14

15

17

10

21

3

6

4

1

6

1

8

40

1

4

4

6

8

8

6

O

O

9

_

_

2

1

4

2

15

_

_

3

4

4

1

2

l

2

33

_

4

7

10

4

5

2

l

10

1

1

1

3

2

2

5

5

1

1

2

1

15

5

9

1

i

38

3

7

9

7

7

3

2

2

668

32

63

113

120

93

116

72

59

72

1. Central förvaltning..............

2. Kommissioner.......................

3. Högskolor och universitet

a) Lantbrukshögskolans un-

dervisningsinstitut..........

b) Övriga...............................

4. Lantbruksskolor + Alnarp

a) Rektorer + ord. lärare . ..

b) Övriga...............................

5. Lantmannaskolor

a) Rektorer + ord. lärare...

b) Extra lärare.....................

6. Andra jordbruksskolor........

7. Folkhögskolor.......................

8. Stath försöksverksamhet och

forskning.................................

9. Stath kontroll- och upplys­

ningsverksamhet ...................

10. Halvstatlig forskningsverk­

samhet ....................................

11. Hushållningssällskapen

a) Sekr. + konsulenter (ordi­

narie) .................................

b) Övriga befattningshavare

12. Egnahemsorganisationen

Direktörer + assistenter ...

13. Lantbruksingenjörsbiträden

14. Avelsföreningar m. fl..........

15. Ekonomiska föreningar----

16. Fackliga föreningar............

17. Kommunala verk m. m—

18. Merkantila företag

a) Konsulenter...................

b) Övriga.............................

Summa 1

1 Det är dock att förvänta, att en ny lantbruksskola inom kort kommer att inrättas i

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

99

tjänst (utom praktiskt Jordbruk).

Ev.

bef.

Befattning med högre

examen

Befattningar

som troligen

ej återbe­

sättas med

Antal

vikarier

Antal

vakanser

Befintliga

Planerade

Anm.

Agr.

Övr.

Agr.

Övr.

agronomer

3

7

2

19

8

4

17

3

2

5

3

79

2

13

1

1

1

6

9

3

49

10

26

4

1

4

11

72

6 agr. stud.

1 agr. stud.

Ulvhäll 3 st. upphör.1

3 agr. stud.

1 agr. stud.

1 agr. stud.

11

12 agr. stud.

Södermanland.

vilka agronomer för närvarande äro verksamma eller kunna tänkas fa an­

ställning i framtiden. Enligt denna undersökning skulle anta et nuvarande

och planerade befattningar och tjänster för agronomer uppgå till sammanlagt

668 Vill belysning av fördelningen av antalet agronomer pa olika verksam­

hetsgrenar och åldersgrupper har utarbetats följande sammanställning över

agronomer i allmän och enskild tjänst (s. 98—99).

.

. ,

.

Kommitterade ha härefter företagit en beräkning av rekryteringsbehovet

beträffande agronomer under 5-årsperioderna 1946-50 och 1961-^6, var­

vid hänsyn bland annat tagits till avgangen pa grund av dödsfall och pen­

sionering samt övergång till annan verksamhet. Såsom resultat av beräk­

ningen har erhållits ett genomsnittligt behov under bada 5-arsperio erna av

ungefär 40 agronomer per år.

Kommitterade ha understrukit de osäkerhetsmoment, som av naturliga

skäl måste vidlåda ifrågavarande beräkning av rekryteringsbehovet, och

vwä

”tamhet at, 40 agronomer per år närmast torde tä betraktas såsom

mått på minimibehovet. Antalet årligen utexaminerade agronomer syntes

därför snarare böra hållas vid 50 än 40.

Beträffande sättet för tillgodoseende av behovet av agronomer ha kom­

mitterade till slut framfört följande allmänna synpunkter.

4vhiälnandet av den nu rådande agronombristen bör ej ske genom att hos­

ten 1946 Vtö ver det ordinarie antalet studerande antaga ett antal studerande

för en extra årskurs En sådan dubblering av utbildningen skulle nämligen

S äsää ;-

oförutsedda behov i viss omfattning kunna tillgodoses utan nya omedelbara

åtgärder i varje särskilt fall.

I utredningen rörande möjligheterna att redan från

och med hösten 1946 antaga ett större antal studeran

till första årskursen än 30 har kommittén utgått fran att fran och

med hösten 1946 borde antagas omkring 50 studerande vid högskolan

att definitiva åtgärder för möjliggörande härav icke skulle kunna genom­

föras förrän efter flera år. Kommittén har därför

räknat med provasonska

anordningar under minst 3 år och har grundat sm utredning pa denna f

UtSn1uUföljande av utredningsuppdraget har kommittén från samtliga lä­

rare vid lantbrukshögskolan infordrat svar på följande frågor, nämligen

huruvida det ifrågasatta ökade elevantalet medförde behov av ytterligare

biträden och laboratorieutrustning vid undervisningen samt i sa fall kostna­

derna härför, ävensom huruvida dubblering av i undervisningen ingående

övningskurser erfordrades. Härvid har förutsatts att elevantalets utoknm*

°Z Ange inkräkta på forskningsarbetet vid högskolans inshtuboner man

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

101

att kompensation för den ökade undervisningsbördan skulle erhållas i form

av ytterligare biträden vid institutionerna.

Kommittén har härefter — jämte en redogörelse för gällande program

för undervisningen i de olika ämnena för agronomexamen — lämnat en

sammanfattning av vad i de erhållna svaren anförts. Av denna samman­

fattning framgår, att vederbörande lärare i ett icke ringa antal fall funnit

sig vara i behov av ytterligare biträde vid undervisningen. Såsom motive­

ring härför har vanligen anförts, att i undervisningen ingående övningskur­

ser måste dubbleras eller i varje fall utvidgas, eller att forskningsarbetet

eljest skulle bliva lidande. I vissa fall ha härvid rent tekniska svårigheter

spelat in i det att de tillgängliga lokalerna ansetts för små för att kunna

samtidigt rymma så många elever som nu ifrågasatts. 1 sina svar har det

övervägande antalet lärare vidare funnit nödvändigt att nvanskaffa ytterli­

gare undervisningsmateriel svarande mot det ökade antalet elever. Denna

materiel utgöres så gott som uteslutande av olika vetenskapliga instrument,

nödvändiga vid undervisningen, komplettering av möbelbeslåndet i vissa

laboratorier samt en del förbrukningsmateriel. Ifrågavarande materiel har

närmare angivits i kommitténs utredning eller vid utredningen fogade bi­

lagor. Beträffande de sålunda framställda önskemålen ävensom de härav be­

tingade kostnaderna torde jag i övrigt få hänvisa till i det följande omför-

mälda tabell.

Enligt kommitténs mening borde ett genomförande av ifrågavarande för­

slag jämväl medföra ökade årsanslag till högskolans institutioner samt en

ökning av antalet stipendier vid högskolan. Tillika erfordrades i detta sam­

manhang medel till vissa för flera institutioner gemensamma kostnader.'

I nämnda hänseenden har kommittén yttrat följande.

Beträffande årsanslaget anser kommittén att detta hör höjas med 4 000

kronor för första årskursen, med 5 000 kronor för andra årskursen och med

1 000 kronor för tredje årskursen.

Det utökade antalet studerande medför, att behovet av statsstipendier

starkt växer. Antalet studerande har redan nu ökats avsevärt från den tid

då antalet stipendier fastställdes. Kommittén förordar att antalet kontant-

stipendier, vilka nu utgå med 800 kronor, ökas från och med budgetåret 1946/

47 med 3 till 13. Budgetåret 1947/48 bör antalet ökas till 16 och budgetåret

1948/49 till 20.

Till kostnader för förbättring av akustiken i lärosal A beräknas 2 000 kro­

nor. Då de lärosalar, som finnas vid kemiska institutionen och institutionen

för avels- och raslära och som utnyttjas för undervisningen i åtskilliga äm­

nen, rymma endast 37 åhörare, torde till vardera föreläsningssalen böra

anskaffas ytterligare 13 stolar med skrivstöd för en kostnad av (26 X 60=)

1 560 kronor. De föreslagna dubbleringarna medföra att för övningskurserna

eri ordras 50 mikroskop. Därutöver böra finnas 10 mikroskop för specialar­

beten m. m. Enär högskolans bestånd av kursmikroskop för närvarande blott

uppgår till 30, måste ytterligare 30 dylika mikroskop sålunda anskaffas.

Kostnaderna härför kunna beräknas till 37 300 kronor.

Kommittén har slutligen sammanfattat sina förslag och de i anslutning

därtill gjorda kostnadsberäkningarna i följande tabell.

Förteckning över beräknade kostnader tör ett till 50 utökat antal studerande

i samtliga årskurser vid lantbrukshögskolan.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Avlönings-

anslaget

Materielanslaget

Ämne

Årsanslag

m. m.

Engångs-

anslag

anslaget

Årskurs I

Fysik, meteorologi och matematik:

3 600

20 000

1225

Lantbrukskemi:

6 000

3 600

1500

4 900

Lantbruksbotanik (växtfysiologi, växtanatomi):

12 000

3 600

3 500

10 000

Systematisk botanik och ärftlig hetslära:

12 000

3 600

800

1

Husdjurens anatomi och fysiologi:

3 500

12 000

1

Morklara:

6 000

Geologi:

600

Fältmätningslära:

870

1250

4000

4 000

13 750

Gemensamt:

Summa

Årskurs II

Växtodlingslära:

61 620

6 000

62 675

Z 4UU

2 400

1900

Bokföring:

900

Mikrobiologi:

6 000

Husby ggnadslåra:

1 200

2 200

1000

Jordbrukson:

9 400

1

5 000

Kungl. Majlis proposition nr 311.

103

Ämne

Avlönings-

anslaget

Materielanslaget

Arsanslag

Engångs-

anslag

Stipendie-

anslaget

Växtsjukdomslära

:

Speciallärararvode..........

Avels- och raslära:

Assistent...........................

Räknemaskiner...............

Maskinlära

:

Assistent .........................

Biträdande lärare m. m.

Hydroteknik:

Assistent...........................

Lantbruksekonomi:

Förste assistent...............

Ulfodringslära:

Laborator.........................

Utrustning.......................

Sjukvårdslära:

Exkursion.........................

Lantbrukszoologi:

Utrustning.........................

Gemensamt:

Årskurs lil

Mjölkhushållning:

Speciallärararvode...............

Laboratorieutrustning ........

Marknadslära:

Speciallärararvode.................

Pedagogik:

Speciallärararvode.................

Gemensamt:

Summa

Summa

Gemensamma ändamål:

Förbättring av aulans akustik

30 kursmikroskop.....................

26 stolar med skrivstöd..........

Summa

Totalsumma

150

9 400

6 000

1500

6 000

9 400

12 000

70 150

240

120

240

800

250

5 000

6 250

1000

1000

132 370 i 11250

2 450

1000

5 348

15 698

1000

1000

2 000

37 300

1560

40 860

120233

2 400

2 400

3 200

3 200

8 000

Lantbruksstyrelsen har förordat bifall till framställningen under fram­

hållande av den stora brist på agronomer, som för närvarande förefunnes,

samt det väntade stegrade behovet av personer med sådan utbildning.

Statens livsmedelskommission, som likaledes tillstyrkt framställningen,

har anfört i huvudsak följande.

Utan att ingå på de beräkningar angående det framtida behovet av agro­

nomer, som lantbrukshögskolans lärarråd och styrelse låtit verkställa, vill

kommissionen för sin del starkt understryka, att för närvarande knapphet

lia utbildade agronomer föreligger. Det torde också med säkerhet kunna

väntas, att behovet av personer med denna utbildning under de närmaste

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

åren kommer att öka. Bland annat kommer genomförandet av de förslag

som framlagts av 1942 års jordbrukskommitté, att medföra ett betydligt

ökat behov av agronomer. Livsmedelskommissionen delar den av högskolans

styrelse uttalade uppfattningen, att detta ökade behov icke bor föranleda in­

tagande vid lantbrukshögskolan av en extra arskurs utan att i stallet en

successiv ökning av antalet vid högskolan intagna studerande bor aga rum.

Med hänsyn till det anförda synes det av styrelsen beraknade antalet stu

derande — 50 i varje årskurs — icke vara för högt tilltaget.

En ökning av antalet studerande från 30 till oO i forsta årskursen mäste,

såsom högskolans styrelse framhållit, medföra en icke obetydlig kostnads­

ökning i det att ett flertal övningskurser mäste dubbleras, varigenom behov

uppkommer av ytterligare biträden vid undervisningen samt av utvidgad a-

boratorieutrustning. Då ökningen av antalet studerande erne,lertid under alla

omständigheter kommer att medföra en okad arbetsborda för professorer

och laboratorer, torde härutöver för institutionsarbetets behöriga fortgång er­

fordras ett ökat antal biträden även vid högskolans institutioner. Livsme­

delskommissionen, som icke varit i tillfälle att närmare granska de av sty­

relsen åberopade kostnadsberäkningarna, far i princip tillstyrka styrelsens

framställning om anslag för dessa ändamål. Kommissionen vill ävenledes

tillstyrka bifall till styrelsens förslag om inrättande fran och med lasaiet 1 J4b/

47 av tre nya kontantstipendier å 800 kronor.

De anordningar, som nu erfordras för mottagande av ett okat antal stude­

rande, måste med nödvändighet få en i viss mån provisorisk karaktar. Det

synes emellertid angeläget, att en mot det ökade utbildningsbehovet sva­

rande utbyggnad av högskolans forskningsmöjligheter, lararkrafter och lo­

kaler av mera slutgiltig natur kommer till stånd. Kommissionen far darfor

tillstyrka den av högskolans styrelse gjorda framställningen örn utredning

rörande en dylik utbyggnad.

Allmänna lönenämnden, som endast yttrat sig över lönespörsmål och där­

med sammanhängande frågor, har uttalat följande.

Nämnden har icke funnit anledning till erinran mot de föreslagna er­

sättningsbeloppen till de tjänstemän, som erfordras for läsart* 1946/47. De

förordade assistenttjänsterna med ett årligt arvode av 6 000 kronor synas

dock böra förbindas med de förmåner, som enligt bestämmelserna i Kling .

Majds brev den 31 maj 1946 fastställts för assistenttjänster a detta arvodes­

belopp. Vad angår förstärkningen av personalen avseende årskurserna 11

och III, vartill jämväl förslag avgivits, anser lönenämnden, att da det oka­

de personalbehovet för dessa årskurser kommer att gora sig gillande torst

läsåren 1947/48 och 1948/49 ställning icke nu bör tågås till de i ärendet

föreslagna befattningarna för dessa årskurser. I stallet torde hithörande

frågor böra upptagas till prövning i samband med behandlingen av sty­

relsens anslagsäskanden för kommande budgetår.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret har icke något att erinra mot den begärda utredningen

genom Kungl. Maj ds försorg rörande den utbyggnad av lantbrukshogsko-

lans forskningsmöjligheter, lärarkrafter och lokaliteter, som kan vara er­

forderlig för tillgodoseende av ökat behov av agronomer. Det vill emeller­

tid synas ämbetsverket, som om denna utredning även borde innefatta en

omprövning av frågan örn det antal agronomer, som ärligen kan behova

utbildas vid högskolan. Vidare måste statskontoret ifrågasatta, örn behovet

av en utökad utbildningsverksamhet på förevarande område kan vara sa

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

105

trängande, att provisoriska åtgärder behöva vidtagas utan avvaktan på

resultatet av en dylik utredning. I detta sammanhang bör framhållas, att

en viss lättnad i den nu rådande bristen på agronomutbildad personal torde

komma att inträda, allteftersom de olika krisorganen upphöra med sin

verksamhet.

Därest emellertid provisoriska anordningar skulle anses ofrånkomliga,

torde de uppgjorda beräkningarna böra underkastas en närmare granskning

i syfte att nedbringa kostnaderna. I vissa fall vill det nämligen synas, som

om de beräknade merkostnaderna för det utökade elevantalet blivit väl

högt tilltagna. Ämbetsverket tilltror sig dock icke att ingå på detaljkritik

i detta avseende.

Jag torde här även få anmäla en den 10 juli 1946 dagtecknad framställ­

ning från styrelsen för lantbrukshögskolan, däri styrelsen hemställt örn

medgivande att överskrida den i avlöningsstaten upptagna anslagsposten till

övrig icke-ordinarie personal med högst 3 300 kronor för att möjliggöra an­

ställande från och med den 1 augusti 1946 till och med den 30 juni 1947

av ett kontorsbiträde med 300 kronor i månaden vid högskolans bibliotek.

Till stöd för framställningen har styrelsen framhållit, att verksamheten vid

biblioteket kraftigt ökat på grund av större lånefrekvens samt till följd av

att de internationella bytesförbindelserna numera återupptagits i full ut­

sträckning. I remissutlåtande den 31 juli 1946 över framställningen har

statskontoret uttalat, att statskontoret på grundval av denna icke kunde be­

döma om ytterligare personal erfordrades för bibliotekets skötsel och att

ämbetsverket under sådana omständigheter icke kunde biträda framställ­

ningen.

Såsom framgår av det förut anförda har till följd av utvecklingen under

Departements-

de senaste åren på jordbruksnäringens område behovet av utbildade agro- cftefen-

norner starkt ökat. Någon motsvarande ökning av antalet årligen vid lant­

brukshögskolan utbildade agronomer har emellertid icke kommit till stånd.

Följden härav har blivit, att tillgången på dylik personal visat sig vara otill­

räcklig för att fylla behovet och att det för närvarande råder en kännbar

brist på agronomer i landet. Den i ärendet förebragta utredningen tyder även

på, att denna brist i framtiden ingalunda torde komma att minska utan

att behovet av agronomer tvärtom säkerligen kan väntas bliva än mer

framträdande. Jag vill i detta sammanhang också erinra, att ett genom­

förande av de åtgärder som kunna komma att föranledas av dc av 1942 års

jordbrukskommitté framlagda förslagen i hög grad kommer alt vara beroende

av tillgången på agronomutbildad personal. På grund härav finner jag ange­

läget, att åtgärder snarast vidtagas för att möjliggöra ulbildning vid lant­

brukshögskolan av elt väsentligt större antal agronomer än vad nu kan ske.

Ehuru frågan om härför erforderlig utbyggnad av lantbrukshögskolan icke

torde kunna avgöras omedelbart utan, som högskolestyrelsen anfört, torde

böra bliva föremål för en närmare utredning, synas likväl åtgärder för en

ökning av elevantalet vid högskolan icke utan betydande olägenhet kunna

uppskjutas. Med hänsyn härtill torde vissa provisoriska anordningar böra

vidtagas redan under innevarande läsår. I ärendet har högskolestyrelsen

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

framlagt förslag till dylika anordningar, vilket förslag omfattar de närmaste

tre åren ävensom därav föranledda anslagsäskanden för innevarande bud­

getår. Anledning synes icke föreligga att nu taga ståndpunkt till förslaget i

vidare mån än detsamma avser innevarande budgetår. Förslaget i övrigt tor­

de sålunda få upptagas till prövning först i samband med behandlingen av

lantbrukshögskolans anslagsäskanden för kommande budgetår.

Högskolestyrelsens förslag att innevarande höst vid högskolan skall anta­

gas ett till 50 utökat antal studerande i första årskursen torde böra godtagas.

Vad angår beräkningarna av det härav betingade ytterligare personalbehovet

synas mig dock dessa ligga i överkant. Enligt min mening torde sålunda de

föreslagna tre förste amanuensbefattningarna vid institutionerna för lant-

brukskemi, lantbruksbotanik samt systematisk botanik och ärftlighetslära

ävensom befattningen såsom tekniskt biträde vid institutionen för lantbruks­

botanik kunna undvaras. Härigenom skulle det för avlöningar till ytterligare

personal erforderliga beloppet kunna minskas med 14 300 kronor till i runt

tal 47 300 kronor. Med hänsyn till att en utökning av elevantalet vid hög­

skolan uppenbarligen även kommer att medföra större arbete vid högskolans

bibliotek bär jag icke något att erinra mot att personalen därstädes förstär-

kes med ett kontorsbiträde med ett arvode å 300 kronor i månaden. Sagda

biträde torde böra anställas från och med den 1 november 1946, varför

medelsbehovet för ändamålet skulle komma att uppgå till 2 400 kronor. Nå­

gon särskild medelsanvisning i anledning av vad jag sålunda förordat synes

icke vara erforderlig, utan lantbrukshögskolan torde böra medgivas rätt att

överskrida de i högskolans avlöningsstat upptagna anslagsposterna arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, samt avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal med högst nyssnämnda belopp, eller 47 300

respektive 2 400 kronor. Emellertid torde riksdagens medgivande böra in­

hämtas till den av mig sålunda förordade utvidgningen av verksamheten vid

Ian tbrukshögskolan.

Mot de i ärendet gjorda beräkningarna av medelsbehovet under inneva­

rande budgetår för anskaffande av viss ytterligare materiel m. m., vilka be­

räkningar sluta å i runt tal 107 500 kronor, har jag intet att invända. Med

hänsyn till den ifrågasatta ökningen av antalet studerande vid högskolan

torde såsom högskolestyrelsen föreslagit för detta budgetår ytterligare tre

stipendier, ett vart å 800 kronor, böra inrättas. Till frågan örn anvisande

av erforderliga medel för nu nämnda båda ändamål torde jag få återkom­

ma under följande punkter.

Därest riksdagen skulle bifalla vad jag i det föregående förordat, torde

det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter som

på grund därav må finnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag under förevarande punkt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i

det föregående förordat må vidtagas för en omedelbar ökning

av elevantalet vid lantbrukshögskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

107

[3.] 3. Lantbrukshögskolan: Materiel m. ra., reservationsanslag. Under

åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört hemställer jag,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Lantbrukshögskolan: Materiel m. m. å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservations­

anslag av .............................................................. kronor 107 500.

[4.] 5. Lantbrukshögskolan: Stipendier. Under åberopande av vad jag

under punkt 2 anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riks­

dagen

att till Lantbrukshögskolan: Stipendier å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett an­

slag av ...................................................................... kronor 2 400.

G. Lanthushållning i allmänhet.

[5.] 12 a. Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset

å hamphalm, reservationsanslag. Beträffande tidigare åtgärder för stödjande

av odlingen av hampa torde jag få hänvisa till den redogörelse, som läm­

nats därför i propositionen nr 108 till 1946 års riksdag. Jag torde vidare få

erinra därom, att Kungl. Majit genom beslut den 4 maj 1945 anbefallt lant­

bruksstyrelsen och kommerskollegium att gemensamt verkställa utredning

rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling och hampberedning

framdeles borde bedrivas.

I förenämnda proposition nr 108 anmäldes bland annat en framställning

från statens linnämnd, däri nämnden hemställt dels att till bidrag till stöd­

jande av priset å hamphalm av 1945 års skörd måtte anvisas ett anslag av

690 000 kronor, dels ock att, därest så ansåges nödvändigt, Sveriges hamp-

odlareförening u. p. a. och Aktiebolaget hampberedning skulle beviljas an­

stånd med erläggandet av intill den 1 juli 1947 förfallande amorteringar å

från hemslöjdslånefonden erhållna lån. Med anledning av framställningen

uttalade jag, att i avbidan på resultatet av förut omförmälda utredning hamp-

beredningsföretagen syntes vid behov böra medgivas det begärda anståndet,

men att frågan om anvisande av medel till täckande av eventuell förlust å

företagens rörelse produktionsåret 1945/46 borde upptagas till behandling

först då förhållandena bättre kunde överblickas. Mot vad jag sålunda uttalat

framställde riksdagen icke någon erinran (r. skr. nr 109). Jag torde nu ånyo

få anmäla sistnämnda fråga för Kungl. Majit.

Med utlåtande den 20 september 1946 har statens livsmedelskommission

överlämnat en den 29 augusti 1946 dagtecknad framställning från statens

linnämnd, däri nämnden hemställt örn anvisande å tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår av ett reservationsanslag av 580 000 kronor till

108

bidrag till stödjande av priset å hamphalm av 1945 års skörd. Vid nämndens

framställning ha fogats ansökningar i ämnet från Sveriges hampodlareför-

ening u. p. a. och Aktiebolaget hampberedning.

Statens linnämncl har i sin sistnämnda framställning anfört i huvudsak

följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att de håda hampberedningsföretagen

ha olika bokföringsår, nämligen för Sveriges hampodlareförenings u. p. a. del

tiden 1 juli—30 juni, medan Aktiebolaget hampberedning har sin bokföring

baserad på kalenderår. Sistnämnda företag har emellertid framfört sina rä­

kenskaper till den 30 juni 1946.1 enlighet med gällande grunder för erhållande

av statsbidrag till stödjande av priset på hamphalm ha företagen i sina räken­

skaper upptagit samtliga kostnader, även avskrivningar på byggnader och

maskiner, med belopp motsvarande för erhållna statslån gällande korttids-

amortering på 5 år. På grund härav redovisa hampberedningsföretagen och

Sveriges hampodlareförening u. p. a. förluster under ifrågavarande verksam­

hetsår med respektive 261 000 kronor och 316 912 kronor eller med tillhopa i

runt tal 580 000 kronor. Härvid är att märka, att några nämnvärda, förluster

icke uppstått på företagens egentliga verksamhet under produktionsåret 1945/

1946, enär någon sänkning av fiberpriset icke förekommit, utan förlusterna

ha i huvudsak förorsakats av de på grund av den korta amorteringstiden höga

amorteringarna. Såsom närmare framgår av räkenskaperna lia emellertid

avskrivningarna skett utan att amortering av statslånen företagits.

Så länge hittills gällande priser på hampfiber kunna bibehållas, bär det

för åren 1942—1944 redan erhållna och det för 1945 års skörd i föreliggande

framställning begärda statsbidraget beräknats kunna användas till nedskriv­

ning av anläggningskapitalet och betalning av företagens skulder utöver stats­

lånen. Nuvarande prisutveckling på hampfiber i utlandet^ tyder emellertid

på att prissänkning är nära förestående. Härför talar också den omständig­

heten, att båda beredningsföretagen för närvarande icke kunna finna avsätt­

ning för betydande partier fiber. I fortsättningen torde sannolikt statsstödet

erfordras helt för att ersätta en av prissänkning förorsakad förlust på bered-

ningsverksamheten, varför några medel till avskrivning och amortering av

statslånen icke torde kunna påräknas. Enligt linnämndens uppfattning torde

därför en avskrivning av statslånen bliva nödvändig. Då detta spörsmål sanno­

likt kommer att närmare beröras i den inom lantbruksstyrelsen och kom­

merskollegium pågående utredningen rörande hampodlingens framtida om­

fattning m. m., anser sig linnämnden dock icke i detta sammanhang böra

framlägga förslag i ämnet.

Om företagen beviljas de sökta bidragen, få de möjlighet att verkställa

vissa förbättringar av maskinutrustningen och genomföra erforderliga rationa-

liseringsåtgärder, vilket sannolikt icke blir möjligt i samma utsträckning,

sedan prissänkning på fiber blivit nödvändig.

Statens livsmedelskommission har i sitt utlåtande yttrat följande.

Enligt vad kommissionen under hand erfarit synas importmöjligheterna

för hampa icke vara säkrade i sådan omfattning, att den inhemska hamp-

beredningen ännu skulle kunna avvecklas. Med hänsyn härtill vill kommis­

sionen icke motsätta sig, att ytterligare medel anvisas till stödjande av priset

på hamphalm. Kommissionen finner det emellertid tveksamt, huruvida det

kan vara lämpligt att —■ innan resultatet av den inom lantbruksstyrelsen och

kommerskollegium pågående utredningen rörande hampodlingens framtida

omfattning m. m. föreligger — beredningsverken nu investera medel för för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

109

bättringar av maskinutrustningen och för genomförande av rationaliserings-

åtgärder på sätt linnämnden förutsätter, örn de sökta bidragen beviljas före­

tagen.

Såsom jag i propositionen nr 108 till årets riksdag framhöll borde frågan

om anvisande av medel till stödjande av priset å hamphalm av 1945 års skörd

prövas först då förhållandena å hampodlingens område bättre kunde över­

blickas. Sedan detta numera blivit möjligt, såsom framgår av förevarande

framställning i ärendet, torde frågan nu böra upptagas till behandling. Det

synes mig sålunda ofrånkomligt, att den liampodlingen lämnade statsgaran-

tien infrias såvitt avser 1945 års hampskörd. Enligt linnämndens beräk­

ningar, som torde få godtagas, skulle härför erfordras ett belopp av i runt

tal 580 000 kronor. Såsom livsmedelskommisisonen erinrat synes det emeller­

tid tveksamt, huruvida här berörda medel även böra användas för investe­

ringar i företagen på sätt linnämnden ifrågasatt, innan resultatet av före-

nämnda utredning rörande hampodlingens framtida omfattning m. m. före­

ligger. Snarare torde det böra övervägas huruvida icke anslaget lämpligen

bör kunna tagas i anspråk för avbetalningar å lån. Det torde emellertid i

sista hand få ankomma å Kungl. Majit att meddela närmare föreskrifter

beträffande medlens disposition. I anslutning till det anförda förordar jag,

att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår anvisas ett reser­

vationsanslag av 580 000 kronor till ifrågavarande ändamål. Anslaget torde

böra benämnas Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av

priset å hamphalm.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stöd­

jande av priset å hamphalm å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1946/47 anvisa ett reservations­

anslag av .............................................................. kronor 580 000.

[6.] 14. Befrämjande av fröodlingen m. m,: Bidrag till Sveriges utsädes-

förening. Från och med år 1905 har riksdagen årligen anvisat anslag till

Sveriges utsädesförening. För budgetåret 1944/45 anvisades såsom bidrag till

föreningen 294 000 kronor. För budgetåret 1945/46 var anslaget uppfört med

322 700 kronor. Anslagsökningen föranleddes av genomförandet av viss löne­

reglering för föreningens befattningshavare samt av en höjning av till dem

utgående dyrtidstillägg från 25 till 30 procent. För innevarande budgetår är

anslaget uppfört med ett oförändrat belopp av 322 700 kronor. Beträffande

användningen av anslaget hänvisas till statsliggaren s. 793—795.

I proposition nr 3 till årets riksdag framlade Kungl. Majit förslag till pro­

visorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens

tjänst m. fl. Riksdagen biföll i skrivelse den 5 mars 1946, nr 43, propositionen.

Bestämmelser i ämnet lia utfärdats genom kungörelser dels den 15 mars 1946

Före­

drag anden.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

(nr 74) angående tillfälligt lönetillägg åt vissa befattningshavare i statens

tjänst m. fl., dels ock den 28 juni 1946 (nr 356) angående provisoriskt löne­

tillägg under budgetåret 1946/47 åt vissa befattningshavare i statens tjänst

m. fl. Ifrågavarande löneförbättringar beröra emellertid icke tjänstemännen

vid Sveriges utsädesförening.

I en den 11 juli 1946 dagtecknad, av lantbruksstyrelsen med utlåtande den

15 augusti 1946 överlämnad skrivelse har Sveriges utsädesförening hemställt,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å tilläggsstat till riksstaten för

innevarande budgetår anvisa ett belopp å 49 214 kronor för utbetalande av

tillfälligt och provisoriskt avlöningstillägg åt föreningens tjänstemän samt för

täckande av vissa kostnader i anledning av höjda löner åt föreningens arbe­

tare. I ärendet har statskontoret den 25 september 1946 avgivit infordrat

utlåtande.

Såsom motivering till framställningen i vad den avser lönetillägg åt för­

eningens tjänstemän har anförts i huvudsak följande.

Enligt den år 1945 genomförda löneregleringen för samtliga tjänstemän

vid utsädesföreningen bringades lönerna upp i en nivå, som i det närmaste

motsvarade den enligt 1939 års civila lönereglemente för motsvarande befatt­

ningar i statens tjänst gällande, varjämte kompensation i huvudsak erhölls

för sedan senaste lönereglering inträffade förskjutningar i penningvärde och

levnadskostnader. Genom denna lönereglering, vilken skett efter beslut av

1944 års riksdag, får principen om tjänstemännens vid föreningen jämställd­

het i lönehänseende med motsvarande befattningshavare inom den statliga för­

valtningen anses ha blivit godkänd av statsmakterna. Innevarande års riks­

dags beslut, att 1945 års lönereglering för föreningens tjänstemän skall anses

ha tillkommit på sådant sätt att av löneregleringen föranledd höjning av pen-

sionsunderlagen för tjänstemännen skall bliva gällande utan att föreningen

erlägger sådan engångsavgift, som avses i § 9 mom. 4 reglementet för statens

pensionsanstalt, måste enligt föreningens mening utgöra ett ytterligare bevis

på statsmakternas uppfattning, att lönevillkoren för föreningens tjänstemän i

görligaste mån skola ansluta sig till de för motsvarande befattningshavare

i statens tjänst gällande.

Sedan nämnda lönereglering genomfördes, ha emellertid vissa förbätt­

ringar av löneställningen för befattningshavare i statens tjänst genomförts,

varigenom likställigheten i lönehänseende mellan föreningens tjänstemän och

innehavare av statliga befattningar i motsvarande lönegrader åter rubbats.

Genom statsmakternas beslut innevarande år har sålunda beslutats utbetal­

ning till vissa befattningshavare i statens tjänst av dels ett tillfälligt lönetill-

lägg örn 300 kronor, avseende budgetåret 1945/46, dels ett provisoriskt löne­

tillägg avseende budgetåret 1946/47, vilket i ortsgrupp B (till vilken Svalöv

hör) utgör 720 kronor för befattningshavare i löneklass 4 och högre. Då den

ökning av levnadsomkostnaderna, vilken utgjort motiveringen för beslutet

om nämnda lönetillägg, i lika hög grad gjort sig gällande för utsädesför-

eningens befattningshavare, hemställer föreningen att medel måtte ställas till

förfogande för möjliggörande av motsvarande löneförbättringar för utsädes-

föreningens befattningshavare.

Ifrågavarande lönetillägg bör enligt föreningens mening utgå ej blott å

de 23 befattningar, som innefattas i 1945 års lönereglering utan även å sex

arvodesavlönade assistentbefattningar hos föreningen. Såsom motivering här­

för må anföras, att ifrågavarande assistentbefattningar måste anses såsom

lil

varaktiga. Av de ordinarie befattningarna äro för närvarande tre vakanta och

uppehållas av tillförordnade tjänstemän. Då innehavarna av dessa befatt­

ningar äro väl meriterade för de tjänster de nu inneha på förordnande, har

styrelsen funnit skäligt att en eventuellt medgiven löneförbättring utgår även

till dem. Kostnaderna för utbetalande av tillfälligt lönetillägg och provisoriskt

lönetillägg ha beräknats tor ordinarie befattningshavare och på ordinarie

tjänst förordnade till 23 460 kronor och för assistenterna till 5 754 kronor

eller tillhopa 29 214 kronor.

Beträffande höjning av lönerna för föreningens arbetare och arbetsbiträden

har föreningen uttalat.

Lönerna åt de vid föreningens huvudanstalt och filialer anställda timavlö-

nade arbetare och manadsavlönade avdelningsbiträden, vilkas löner äro reg­

lerade genom kollektivavtal som nära ansluta sig till det för jordbruket gäl­

lande allmänna löneavtalet, lia under senare år undergått högst betydande

ökningar. Genom 1945 ars löneavtal höjdes arbetslönerna för berörda grupper

anställda med i genomsnitt 12 procent, innebärande en ökning av föreningens

totalutgifter med drygt 9 procent. Att nämnda merutgift för föreningen, vil­

ken icke kunde förutses vid uppgörande av statförslagen, kunde bäras utan

att oförmånligt inverka på föreningens ekonomiska ställning berodde på

att föreningen erhöll oberäknat stora inkomster på grund av sin verksamhet.

Då statförslag för budgetåret 1946/47 uppgjordes, räknades visserligen med,

att en viss ytterligare höjning av arbetslönerna kunde komma att genomfö­

ras även innevarande år. Någon motsvarande ökning av statsanslaget be­

gärdes dock icke, då man hoppades att föreningens inkomster även detta

år skulle bliva så stora, att de genom en eventuell mindre löneökning föror­

sakade omkostnadsstegringama skulle kunna kompenseras härigenom. Det

i år träffade löneavtalet för föreningens timavlönade arbetare och månadsan-

ställda avdelningsbiträden, vilket skall gälla till och med den 31 december

1947, har emellertid medfört betydligt mera omfattande löneökningar, än

som 1945 kunde förutses. Sålunda utgör den procentuella ökningen av de

i avtalet fastställda lönerna i medeltal av alla lönegrupper närmare 18 pro­

cent av de undei 1945 tillämpade lönerna, vilket innebär en ökning av total­

kostnaderna för utsädesföreningens försöksverksamhet med cirka 13 4 pro­

cent.

Nämnda löneökningar innebära med samma antal dagsverken som under

1945 en total kostnadsökning för huvudanstalten och filialerna med 57 000

kronor. Vissa verksamhetsgrenar vid föreningen bekostas emellertid icke av

statsmedel. Av nyssnämnda belopp ha sålunda endast 42 000 kronor beräk­

nats motsvara kostnadsökningen genom lönestegringar vid den egentliga för-

ädlingsverksamheten och den med statsmedel bedrivna laboratorieverksam­

heten. Några merinkomster, som skulle kunna täcka de ovan nämnda löne-

utgiftsstegringarna, äro ej att påräkna för innevarande år. Från Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget har under de sist förflutna två åren erhållits en

särskild tilläggsavgift, motsvarande leveranser till Norge efter landets befri­

else. Av dessa särskilda tilläggsavgifter, vilka på grund av vissa förbehåll

vid utbetalningen vid 1944 och 1945 års bokslut reserverats till följande år,

kvarstår till 1946 ett reserverat belopp av 38 753 kronor 44 öre. Då av detta

belopp 17 000 kronor medtagits i statförslaget för innevarande budgetår

återstår 21 753 kronor 44 öre som kan tagas i anspråk för täckande av ifråga­

varande löneökningar. Emellertid kvarstår alltjämt ett belopp å cirka 20 000

kronor, för vars täckande föreningen saknar medel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

112

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande tillstyrkt föreningens framställning

om statsbidrag med 20 000 kronor för täckande av föreningens merutgifter

till följd av löneökningar åt arbetare och avdelningsbiträden. Vad angår bi­

drag för utbetalande av provisoriskt och tillfälligt lönetillägg åt föreningens

tjänstemän har styrelsen framhållit, att i princip intet torde vara att erinra

mot vad föreningen härvid ifrågasatt. Styrelsen har vidare yttrat.

Såsom föreningens framställning giver vid handen, äro föreningens befatt­

ningshavare på grund av den år 1945 för desamma genomförda löner egle-

ringen i lönehänseende närmast jämförbara med å dyrortsgrupp B placerade

statstjänstemän med lön enligt civila avlöningsreglementet. Därest a\ sikten

nied berörda lönereglering icke skall bliva förfelad, synes det lantbrukssty­

relsen följaktligen nödvändigt, att föreningens tjänstemän komma i åtnjutan­

de av tillfälligt och provisoriskt lönetillägg enligt de grunder, som fastställts

för motsvarande kategorier statstjänstemän. En annan inställning från stats­

makternas sida till detta spörsmål skulle innebära, att principen for 1945 års

lönereglering bleve bruten och att föreningens möjligheter att konkurrera

om särskilt den vetenskapligt kvalificerade arbetskraften skulle i avsevärd

grad beskäras. Då lantbruksstyrelsen anser det oundgängligen nödvändigt,

att avsikten med 1945 års lönereglering fullföljes, får styrelsen tillstyrka, att

föreningen tilldelas statsbidrag för utbetalande av tillfälligt och provisoriskt

lönetillägg åt föreningens tjänstemän i huvudsaklig överensstämmelse med

vad föreningen ifrågasatt.

Ifrågavarande lönetillägg skulle enligt utsädesföremngens framställning

utgå ej blott å de 23 befattningar, som innefattades i 1945 års lönereglering,

utan även å sex arvodesavlönade assistentbefattningar hos föreningen. Lant­

bruksstyrelsen håller emellertid före, att av principiella skäl starka betänk­

ligheter måste resas mot att anvisa statsbidrag för tillägg av ifrågavarande

slag å andra befattningar hos föreningen än de 23 förstberörda befattningar­

na. Nyssnämnda sex assistentbefattningar böra enligt lantbruksstyrelsens

mening icke medtagas bland de befattningar, för vilka nu ifrågasatt statsbi­

drag beräknas.

Statskontoret har i sitt utlåtande erinrat, att statskontoret i ett samma dag

avgivet remissutlåtande angående provisoriskt lönetillägg till lärarpersona­

len vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna icke ansett sig kunna för­

orda, att ifrågavarande tillägg till denna personal anknötes till de statliga löne-

tilläggsbestämmelserna utan borde medgivas utgå i form av en särskild pro­

visorisk löneförbättring: från och med den 1 juli 1946 till ett belopp av 660

kronor för år räknat. Då det enligt ämbetsverkets mening icke syntes böra

ifrågakomma att i förevarande avseende sätta befattningshavarna hos Sve­

riges utsädesförening i en bättre ställning än lärarpersonalen inom den stats­

understödda lantbruksundervisningen, har statskontoret ansett sig böra före­

slå sådan ändring i lantbruksstyrelsens föreliggande förslag, att däri angiv­

na befattningshavare från och med den 1 juli 1946 erhölle löneförbättring

till samma belopp för år räknat, som kunde komma att utgå till de lärare vid

lantbruksundervisningsanstalter, vilka hade heltidsanställning.

Departements-

Genom den år 1945 genomförda löneregleringen för befattningshavare vid

chefen. Sveriges utsädesförening ha dessa, såsom i ärendet anförts, i lönehänseende

jämställts med tjänstemän, vilka innehava ungefär motsvarande ställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

inom den statliga förvaltningen. Med hänsyn härtill synes det skäligt att

innehavare av lönereglerade befattningar vid föreningen tillerkännas mot­

svarande lönetillägg, som genom kungörelserna nr 74 och 356/1946 bestämts

för vissa befattningshavare i statens tjänst. Däremot finner jag mig i likhet

med lantbruksstyrelsen icke kunna tillstyrka att de arvodesavlönade assi­

stenterna vid föreningen må erhålla föreslagna lönetillägg. Beräkningen av

lönetilläggens storlek ävensom förutsättningarna för desammas utbetalande

torde i övrigt böra ske i anslutning till bestämmelserna i förenämnda kun­

görelser. Vid beräkningen av kostnaderna för utbetalningen av ifrågavaran­

de lönetillägg enligt nu angivna grunder torde man kunna utgå ifrån det av

föreningen angivna beloppet av 23 500 kronor.

Såsom föreningens framställning vidare giver vid handen har föreningen

på grund av att de genom kollektivavtal reglerade lönerna till föreningens

arbetare och avdelningsbiträden år 1946 undergått viss höjning åsamkats

betydligt större utgifter för sin verksamhet under innevarande budgetår än

som beräknats av föreningen i dess anslagsäskanden. De sålunda uppkomna

merutgifterna ha av föreningen i den mån de belöpa på dess statsunderstödda

verksamhet beräknats till 42 000 kronor. Emellertid disponerar föreningen

för täckande av dessa utgifter vissa särskilda medel till ett belopp av 22 000

kronor. Jag vill förorda, att föreningen för bestridande av återstoden av ifrå­

gavarande merutgifter tilldelas statsbidrag med 20 000 kronor.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle sålunda å tilläggs-

stat till riksstaten för innevarande budgetår behöva anvisas (23 500 + 20 000

==) 43 500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

113

att till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till Sve­

riges utsädesförening å tilläggsstat I till riksstaten för bud­

getåret 1946/47 anvisa ett anslag av ........... kronor 43 500.

K. Lantmäteriväsendet.

[7 ] 20. Kostnader för utbildningskurs för lantmätcritekniska biträden,

reservationsanslag. I en den 27 november 1945 dagtecknad framställning har

styrelsen för Sveriges lantmätareförening — med överlämnande av ett inom

styrelsen utarbetat förslag till provisoriska kurser för utbildning av lantmä-

teritekniska biträden — hemställt, att Kungl. Majit måtte anvisa ett belopp

av 74 000 kronor för anordnande av sådan kursverksamhet under åren 1947

och 1948. över framställningen lia remissutlåtanden avgivits den 27 decem­

ber 1945 av lantmäteristyrelsen, den 15 januari 1946 av 1945 års lantmäteri-

utredning, den 25 januari 1946 av överstyrelsen för yrkesutbildning och den

4 februari 1946 av statskontoret.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 311.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Sedan lantmäteristyrelsen därefter anbefallts att företaga närmare utred­

ning i anledning av förevarande framställning, har styrelsen i skrivelse den 1

augusti 1946, med överlämnande av ett av inom lantmäteristyrelsen särskilt

tillkallade utredningsmän avgivet förslag rörande anordnande av tillfälliga

kurser för utbildning av tekniska biträden inom lantmäteristaten, hemställt

om bemyndigande att anordna särskilda kurser för utbildning av tekniska bi­

träden i enlighet med det sålunda framlagda förslaget ävensom att Kungl.

Majit måtte till styrelsens förfogande ställa ett belopp av 156 000 kronor för

budgetåret 1946/47 och ett belopp av 199 000 kronor för budgetåret 1947/48.

Över lantmäteristyrelsens framställning ha remissutlåtanden avgivits av 1945

års lantmäteriutredning och allmänna lönenämnden den 9 september 1946,

styrelsen för Sveriges lantmätareförening den 10 september 1946 samt stats­

kontoret den 16 september 1946.

Det av Sveriges lantmätareförening framlagda förslaget innebär i huvud­

sak, att genom lantmäteristyrelsens försorg skulle anordnas två kurser för

utbildning av personer vilka ämnade söka anställning såsom tekniska biträ­

den hos lantmätare. Enligt utbildningsplanen skulle för deltagande i dessa

kurser fordras bland annat fullgjord praktikanttjänstgöring om minst 6 må­

nader. Kurserna, som borde vara avgiftsfria, skulle uppdelas på två avdel­

ningar om 51/2 och 4 månader, åtskilda av ett tidsmellanrum om 7 månader

avsett att utnyttjas till ytterligare praktisk utbildning. De skulle äga rum un­

der tiden januari 1947—maj 1948 och januari 1948—maj 1949. Vid vardera

kursen skulle mottagas 30 elever.

Till närmare motivering av sitt förslag har föreningens styrelse, efter att

ha erinrat om att biträdesfrågan för närvarande vore ett av lantmätarnas

svåraste problem, anfört i huvudsak följande.

Frågan om biträdespersonalens framtida uppgifter och utbildning är ett

av de spörsmål, som torde komma att upptagas till behandling av 1945 års

lantmäteriutredning. En nyligen av föreningen verkställd utredning, grun­

dad på inkomna uppgifter från 190 av landets 210 lantmäteridistrikt, utvisar

emellertid att redan för närvarande föreligger ett behov av ytterligare minst

100 tekniska biträden. Då en rationalisering av lantmäteriverksamheten en­

ligt föreningsstyrelsens mening med nödvändighet måste medföra ett avlas­

tande av en betydande arbetsmängd från den högskoleutbildade personalen

till biträdespersonalen, framstår det klart att en ny organisation ej kan träda

i tillämpning, om icke en någorlunda tillräcklig och kvalificerad biträdeskår

finnes disponibel. För att vinna detta syfte torde det vara nödvändigt att

åtgärder vidtagas i god tid.

Utbildningen av tekniska biträden har helt åvilat lantmätarna vid sidan

av tjänsten, bortsett från två fortbildningskurser, som med visst statsbidrag

anordnats av föreningen under lantmäteristyrelsens överinseende under åren

1943 och 1944. Lantmätarnas arbetsbörda är emellertid nu så stor att denna

form för utbildning icke längre är tänkbar. I möjligaste mån bör därför lant­

mätarnas medverkan till utbildningen av tekniska biträden inskränkas till

beredande av lämplig praktik för personer med sådan utbildning att teore­

tisk undervisning icke behöver komma i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

115

I sitt utlåtande över föreningens framställning har lantmäteristyrelsen an­

fört bland annat följande.

Vid utgången av år 1944 funnos å lantmäteridistrikten 163 tekniska biträ­

den. För att hålla arbetsbalansen inom rimliga gränser föreligger behov av

ytterligare minst ett hundratal dylika biträden, nöjaktigt utbildade för de

arbetsuppgifter, som icke med nödvändighet behöva utföras av lantmätarna

själva eller kunna anförtros rit- och skrivbiträden. Då verksamheten för

rationalisering av jordbruk och skogsbruk fullt kommer igång, blir emeller­

tid med säkerhet ett större antal tekniska biträden behövligt.

I avvaktan på resultatet av 1945 års lantmäteriutredning tillstyrker lant­

mäteristyrelsen livligt att, i avbidan på en slutlig lösning av biträdesfrågan,

en provisorisk utbildning snarast möjligt kommer lill stånd, därvid den av

föreningen föreslagna utbildningsplanen synes kunna godtagas att läggas till

grund för fortsatt utredning.

Styrelsen vill framhålla att, om föreningens förslag till utbildningsplan

godtages, utbildningen kommer att taga närmare två år i anspråk. För ar­

betsförhållandena i distrikten är det emellertid en angelägenhet av betydelse,

att det provisorium, som kan bliva bestämt, kan tillämpas så tidigt som möj­

ligt. Ävenledes bör enligt styrelsens mening övervägas möjligheterna att till

kurserna antaga ett större antal elever än som föreslagits.

1945 års lantmäteriutredning har i sitt yttrande över föreningens framställ­

ning uttalat bland annat följande.

Ehuru utredningen vid behandlingen av lantmäteriets organisation ännu

icke kunnat taga slutlig ståndpunkt till frågan om de tekniska biträdenas

uppgifter inom organisationen samt om de krav som böra uppställas på bi­

trädenas utbildning, synes det dock utredningen redan nu ofrånkomligt såväl

att en viss utökning av den tekniska biträdespersonalen genomföres som att

en rationell och enhetlig utbildning av biträdena anordnas. Med hänsyn till

den förhållandevis långa tid, som måste beräknas för de tekniska biträdenas,

utbildning, anser utredningen det angeläget, att provisoriska utbildningskur-

ser anordnas utan att organisationsfrågans definitiva lösande dessförinnan

avvaktas. En utbildning på sätt lantmätareföreningen förslagit torde icke fö­

regripa utredningens slutliga förslag i ämnet.

överstyrelsen för yrkesutbildning har ansett det i hög grad önskvärt, att

utbildningskurser av här ifrågavarande slag snarast komme till stånd, var­

vid de lämpligen syntes böra anordnas genom lantmäteristyrelsens försorg.

Statskontoret bär i sitt remissutlåtande den 4 februari 1946 ifrågasatt, hu­

ruvida det icke skulle kunna anstå med anordnandet av den nu föreslagna

utbildningen av de tekniska biträdena till dess 1945 års lantmäteriutredning

avgivit sitt förslag. Skulle någon ytterligare kursverksamhet dessförinnan

vara erforderlig borde denna enligt ämbetsverkets mening anordnas i nära

överensstämmelse med av lantmätareföreningen tidigare anordnade kurser.

Det förslag, som framlagts av de inom lantmäteristyrelsen särskilt tillkal-

lade utredningsmännen, innebär i huvudsak följande. För alf utöka den tek­

niska biträdeskåren med ytterligare 80 biträden med nöjaktig teknisk utbild­

ning borde två kurser örn vardera 8 månaders längd nied likartade program

anordnas. Kurserna skulle pågå i ett sammanhang utan avbrott för någon

praktisk tjänstgöring. Den ena kursen borde anordnas under tiden 1 decem­

ber 1946__31 juli 1947 och den andra kursen under tiden 1 november 1947—

30 juni 1948. För fortsatt utbildning av 40 i tjänst varande tekniska biträ­

den skulle anordnas en fortbildningskurs om tre månader under tiden 1

augusti —31 oktober 1947.

Ur utredningsmännens förslag må här i övrigt återgivas följande.

Inträdesfordringar. Såsom fordran för deltagande i utbildningskurs Ilar

föreslagits att sökande skall ha uppnått en ålder av minst 18 ar, samt att

han, med hänsyn till det stundom fysiskt krävande fättarbetet genomgå ar-

intyg styrker sig icke vara behäftad med sjukdom eller lyte, som kan utgo a

hinder för statstjänst. Såsom allmän regel har vidare föreslagits, att sökande

skall ha avlagt realexamen. Undantag därifrån Ilar dock ansetts kunna göras

för den händelse icke tillräckligt antal elever med minst aviagd realexamer

skulle anmäla sig, varvid dock fordran pa kunskaper i matematik och fysik,

motsvarande realexamen, ej ansetts böra eftersattas. Vidare har f°reslagits,

att vid armén stamanställda och andra värnpliktiga, som genomgått godkänd

kurs vid arméns fältmätarskola, skulle vara berättigade till mtrade> vid^kur­

serna. Slutligen har ansetts att praktisk tjänstgöring hos lantmätare unde

minst 5 månader bör lia fullgjorts före kursens början.

,. ••

För deltagande i fortbildningskurs ha utredningsmannen foresla-,it, att so

kande skall lia tjänstgjort såsom tekniskt biträde under en tid av samman­

lagt 1 år samt ha avlagt realexamen eller styrkt sig aga motsvarande ku

skaDer i ämnena matematik och fysik.

. , .

, . . .

..

Kurs- och läroplaner. De två kurserna för utbildning av tekniska biträden

skola vardera omfatta 600 lektions- och övningstimmar fördelade pa 4 /*

månader samt fältövningar i mätningsteknik med bearbetningi £V resulltalen

från dessa under 33A månader. I kurserna inga laroamnena matematik, mät­

ningsteknik, lantmäterikunskap, mark- och skogslara samt fornlll'nnesvard.

Kursen för fortsatt utbildning av tekniska biträden ®kall omfatta 280 lek­

tions- och övningstimmar, fördelade på 7 veckor, och efterföljande fältöv­

ningar i mätningsteknik med bearbetningar av dessa under 6 veckor. I kur­

ten Tngå läroämnena matematik, mätningsteknik, lantmaterikunskap och

^Över avlagda kunskapsprov i de olika kursämnena skall utfärdas betyg

och för godkänd examen skall erfordras minst betyget godkänd i alla ämnen.

Betygssättningen beräknas kunna Miva av betydelse vid framtida beford-

^Arvoden och reseersättningar till kursdeltagare. Med hänsyn till de nu­

varande förhållandena å arbetsmarknaden samt de för närvarande jämföra -

sevis oförmånliga avlönings- och befordringsförhållandena för tekniska bi­

träden inom lantmäteristaten har ansetts att «dorxlerhgnyrakiTermgav

tekniska biträdeskåren i den omfattning och med den utbildning, som nu

föreslagits, ej torde kunna ske utan direkta stödåtgärder. Utredningsmannen

föreslå^ enlighet härmed, att elever vid här avsedda kurser skola erbjud

kostnadsfri utbildning ävensom löneförmåner, vilka kunna tacka levnadsom-

TÄÄ™ i stockholm Vid en kurs

Kursdeltagare böra därjämte i förekommande fall behålla redan utgående

avlöningsförbättring och provisorisk avlöningsforbattrmg. Formanen

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

117

vode skall emellertid vara förknippad med villkoret, att elev efter genom­

gången kurs skall tjänstgöra såsom tekniskt biträde i lantmäteristaten oav­

brutet under minst tre år. Såsom garanti för att detta villkor skall uppfyl­

las föreslås, att elev vid kursens början får underteckna en skuldförbindelse

å ett belopp, motsvarande under kursen utbetalat arvode. Under anställ­

ningstiden skulle denna skuld löpa utan amortering och ränta och efter tre

års anställning anses som betald. Därest vederbörande före nämnda tids

utgång skulle lämna kursen eller tjänsten av annan orsak än dödsfall eller

sjukdom, vore skulden däremot förfallen till omedelbar betalning. Uppstäl­

landet av detta villkor har, även om effektiviteten av skuldförbindelsen kan

anses såsom tvivelaktig, synts utredningsmännen nödigt på grund av att

under de senaste åren ett stort antal tekniska biträden övergått till kommu­

nal eller annan icke statlig tjänst. Utredningsmännen lia emellertid förut­

satt, att vid blivande omorganisation av lantmäteristaten de tekniska biträ­

dena skola erhålla sådana anställningsförmåner, som kunna motverka den­

na tendens. Till elev vid kurserna har dessutom föreslagits utgå ersättning

för havda resekostnader vid exkursioner och fältövningar under kurserna.

Dessa resekostnader ha per elev uppskattats maximalt kunna uppgå till sam­

manlagt 100 kronor.

Tekniskt biträde uppbär för närvarande lön av den lantmätare, hos vilken

han är anställd. Härjämte uppbär tekniskt biträde efter viss anställnings­

tid från statsverket utgående avlöningsförbättring med lägst 270 och högst

1 350 kronor per år och från den 1 januari 1946 även provisorisk avlönings­

förbättring örn normalt 600 kronor per år. Vid genomgående av fortbild­

ningskurs kommer tekniskt biträde att gå miste om den från lantmätaren ut­

gående avlöningen. Utredningsmännen ha på grund härav och med hänsyn

dels till de ökade levnadsomkostnaderna under kursen och dels till att tek­

niskt biträde måste anses jämställd med kartassistent vid kartverket i lägst

lönegrad Ex 12 föreslagit, att tekniskt biträde under fortbildningskursen

skall äga uppbära såväl avlöningsförbättring som provisorisk avlöningsför­

bättring och därjämte kursarvode, så stort att sammanlagda löneförmånerna

i det närmaste motsvara vad som i Stockholm utgår i lönegrad Ex 12. Dess­

utom skall biträde vid resa till och från kursen äga uppbära resekostnads-

och traktamentsersättning enligt klass lil E allmänna resereglemente!. Där­

jämte har föreslagits att ersättning skall utgå för havda resekostnader i sam­

band med exkursioner och fältövningar under kursen beräknade till 40 kro­

nor per elev. Till tekniskt biträde utgående avlöningsförbättring och proviso­

risk avlöningsförbättring torde i genomsnitt uppgå till sammanlagt 100 kro­

nor per månad. Månadsavlöningen i lönegrad Ex 12 och i ortsgrupp I uppgår

för närvarande till omkring 525 kronor, inklusive samtliga tillägg. Med led­

ning härav har det föreslagna kursarvodet beräknats till 425 kronor per

månad.

Lurarkrafter och lärararvoden. Undervisningen vid kurserna skall hand­

havas av fyra lärare, varav en skall förestå undervisningen i matematik och

mätningsteknik och de tre övriga vart och ett av ämnena lantmäterikunskap,

mark- och skogslära samt fornminnesvård. Samtliga lärare skola vara lant­

mätare med undantag för läraren i fornminnesvård. Läraren i matematik

och mätningsteknik skall vara heltidsanställd vid kurserna och föreslås jäm­

väl vara föreståndare för dessa. Annan lärare beräknas kunna handhava un­

dervisningen vid sidan av egen tjänst.

Vid undervisningen skola, med undantag för ämnet fornminnesvård, bi­

träda tre heltidsanställda assistenter, vilka skola lia avlagt lantmäteriexa-

men. Med hänsyn till det beräknade stora antalet deltagare i varje kurs ha

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

tre assistenter ansetts såsom absolut erforderliga för att övningarna skola

giva önskat resultat. Utredningsmännen ha i detta sammanhang framhållit

angelägenheten av att till lärare och assistenter förvärvas därtill särskilt läm­

pade och kvalificerade befattningshavare.

.

Ersättning till de vid kurserna verksamma lärarna har föreslagits skola ut­

gå med 15 kronor per lektions- och övningstimme samt med 40 kronor per

fältövningsdag. För assistenterna har ansetts att deras sammanlagda scö­

ning under tjänstgöringen vid kurserna bör uppgå till belopp motsvarande

minst vad som utgår till amanuens i lantmäteristyrelsen, varför assistentar­

vodet föreslagits till 675 kronor per månad. Assistent skall därjämte aga

uppbära honom tillkommande extra lantmätare- eller aspirantarvode.

Arvoden till lärarpersonal vid de olika kurserna lia beräknats till följande

belopp:

vid utbildningskurs för tekniska biträden

till lärare i matematik och mätningsteknik

»

»

» lantmäterikunskap..........................

»

»

» mark och skogslära......................

»

»

» fornminnesvård..............................

> föreståndare..................................................

» assistenter (3x8x675)..................................

kronor

»

»

»

»

»

9 600

1 650

750

300

800

16 200

Summa kronor 29 300;

samt vid fortbildningskursen för tekniska biträden

till lärare i matematik och mätningsteknik................

»

»

» lantmäterikunskap.........................................

>

»

» fornminnesvård.............................................

» föreståndare ................................................................

» assistenter (3x3x675)................................................

kronor 3 600

»

500

»

300

>

300

>

6 075

Summa kronor 10 775.

Kurslokaler och utrustning. Lokaler för kursverksamheten torde kunna

påräknas i en av Svea Livgardes kasemflyglar, där chefen för^ fortifikations­

kåren ställt i utsikt att för kursverksamheten skulle kunna få disponeras 3

logement nied tillhörande dagrum och angränsande 3 mindre rum. Någon

hyra för dessa lokaler torde ej behöva beräknas. Lokalerna tarva dock istand-

sättning, vilken kostnadsberäknats till 5 500 kronor.

Kostnaderna för inredning av kurslokalerna ha beräknas till 9 000 kronor.

Av nämnda belopp avse 2 000 kronor anskaffande av bord i föreläsningssa­

larna, 4 000 kronor inredning av övningssalarna med ritbord samt 2 500

kronor möblering av ett lärarrum och ett assistentrum. För oförutsedda ut­

gifter lia beräknats 500 kronor. Utredningsmännen ha vid beräkningen av

inredningskostnaderna utgått från att möbler, där så kan ske, skola väljas ur

statens kontorsmöbelsserie och att dessa möbler efter kursverksamhetens av­

veckling skola kunna användas inom lantmäteristaten.

För kursverksamheten erforderlig utrustning har beträffande större och

dyrbarare instrument beräknats kunna tillgodoses genom lån från ° statliga

verk och institutioner. Övrig utrustning torde däremot ej kunna erhållas ge­

nom lån utan måste särskilt inköpas. Kostnaderna härför ha upptagits till

15 000 kronor. Utredningsmännen lia även här räknat med att ifrågavarande

material efter kursverksamhetens slut torde komma att erfordras och kunna

utnyttjas inom lantmäteristaten.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kostnadsförslag. Enligt det av utredningsmännen framlagda förslaget upp­

gå kostnaderna för en kurs för utbildning av tekniska biträden till 126 000

kronor samt kostnaderna för en fortbildningskurs för tekniska biträden till

73 000 kronor. Härtill kommer ett engångsbelopp å 30 000 kronor till inred­

ning och utrustning av kurslokaler.

Kostnaderna för de olika kurserna fördela sig sålunda.

1. Värme, lyse och städning .......................................... kronor

2. Telefon, transporter o. d..............................................

3. Undervisningsmaterial (papper, blanketter o. d.) ..

4. Reseersättningar till elever vid exkursioner och fält­

övningar ......................................................................

5. Kursarvoden ..................................................................

6. Rese- och traktamentsersättningar till elever för

resa till och från kursen..........................................

7. Arvoden till lärarpersonal ..........................................

8. Rese- och traktamentsersättningar till lärare..........

9. Oförutsedda utgifter......................................................

Ut­

Fort­

bildnings­ bildnings­

kurs

kurs

kronor

4 000

1 500

3>

800

300

:>

2 000

1 600

»

4 000

2 000

»

80 000

51000

»

__

4 000

»

29 300

10 775

»

3 500

1 500

»

2 400

325

Summa kronor 126 000 73 000.

Lantmäteristgrelsen har i sin framställning förklarat sig i alla delar an­

sluta sig till de av utredningsmännen framlagda kursförslagen. Styrelsen har

i anslutning härtill särskilt framhållit önskvärdheten av att en fortbildnings­

kurs för tekniska biträden komme till stånd. Beträffande de föreslagna arvo­

dena till kursdeltagare har styrelsen anfört.

Då de tekniska biträdena äro att anse såsom anställda av den lantmätare,

hos vilken de tjänstgöra, är det för närvarande ej möjligt att beordra dem

att genomgå någon fortbildningskurs. Vid en eventuell omorganisation av

lantmäteristaten, då det torde komma att avses att all personal skall bliva

helt statsanställd och statsavlönad, torde sådant beordrande däremot bliva

möjligt, varvM dock ej torde kunna undgås att till dylikt biträde under kurs­

tiden skall utgå oavkortad lön och i förekommande fall jämväl resekostnads-

och traktamentsersättning. Det torde därför kunna antagas, att, örn genom­

gående av fortbildningskurs bleve förenad med allt för tyngande ekonomiska

uppoffringar, de tekniska biträdena skulle föredraga att avvakta en omorga­

nisation. För att säkra tillströmningen av elever till den föreslagna fortbild­

ningskursen torde det därför vara nödvändigt att tillförsäkra deltagarna i

densamma föreslagna kursarvoden. Likaså torde det på de i utredningen an­

förda skälen vara ofrånkomligt, att till elever i kurserna för utbildning av

nya tekniska biträden skola utgå föreslagna kursarvoden, detta i synnerhet

som vid den nuvarande utbildningsformen biträdeseleverna under utbild­

ningstiden som regel ha haft anställning hos och åtnjutit avlöning av den

lantmätare, som meddelat utbildningen.

Beträffande de föreslagna lokalerna för kursverksamhetens bedrivande har

lantmäteristyrelsen erinrat, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26 juli 1946

bemyndigat byggnadsstyrelsen att förhyra viss del av Svea Livgardes kasern-

etablissement för upplåtelse till bland andra lantmäteristyrelsen ävensom fö­

reskrivit att ofrånkomliga kostnader för iordningställande av ifrågavarande

lokaler skulle tills vidare förskjutas av fortifikationsförvaltningen. Då medel

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

sålunda redan funnes för iståndsättningsarbeten för de lokaler, som skulle

kunna anvisas för kursverksamheten, har styrelsen ansett det belopp örn

5 500 kronor, som i kostnadsberäkningen upptagits härför, eventuellt kunna

inbesparas.

Ur de över lantmäteristyrelsens framställning avgivna remissyttrandena

må här återgivas följande.

Styrelsen för Sveriges lantmätareförening har förklarat, att styrelsen för

sin del holle före att dess förslag till utbildningskurser på ett avgjort bättre

sätt än lantmäteristyrelsens förslag tillgodosåge behovet av nödig rutin hos

eleverna. Med hänsyn till den knappa tid som stöde till buds syntes det emel­

lertid icke vara möjligt att finna en lämpligare lösning av utbildningsfrågan

än det nu föreliggande förslaget och styrelsen har därför utan reservation

tillstyrkt att ifrågavarande kursverksamhet komme till stånd på sätt lant-

mäteristyrelsen föreslagit. Styrelsen har tillika framhållit, att det föreliggan­

de förslaget måste betraktas såsom ett av den akuta arbetskraftstbristen nöd­

vändiggjort provisorium.

1945 års lantmäteriutredning har i huvudsak lämnat det framlagda försla­

get till utbildningskurser utan erinran. Utredningen har anfört.

Beträffande inträdesfordringama har i förslaget uppställts krav på real-

examen eller motsvarande kunskaper i matematik och fysik eller ock god­

känd utbildning såsom fältmätare vid arméns centrala fältmätarskola. Utred­

ningen finner dessa fordringar i stort sett lämpliga men vill möjligen ifråga­

sätta huruvida icke även med realexamen jämförliga kunskaper i svenska

borde uppställas bland minimikraven. Vissa uttalanden i den vid förslaget

fogade motiveringen tyder på att företräde ansetts böra givas sökande med

avlagd realexamen. Utredningen håller emellertid före att den bästa rekryte­

ringen torde erhållas om med realexamen jämförliga kunskaper i de för ut­

bildningen viktigaste ämnena helt jämställes med avlagd realexamen. De

föreslagna ersättningarna till kursdeltagarna och villkoren därför ha icke

givit utredningen anledning till erinran.

Vad beträffar den föreslagna fortbildningskursen får utredningen vitsorda

behovet av att även en sådan utbildning kommer till stånd. Med avseende å

de föreslagna inträdesfordringama till kursen och beträffande kursens ut­

formning har utredningen icke något att erinra. Vad angår ersättningarna

till kursdeltagare synas emellertid dessa i jämförelse med de avlöningsför­

måner, som tekniskt biträde för närvarande åtnjuter under tjänstgöring, högt

beräknade. Med hänsyn till önskvärdheten ur det allmännas synpunkt att

befordra rekryteringen till kursen och med beaktande av att vistelsen i Stock­

holm för deltagande i kursen för flertalet av kursdeltagarna, i synnerhet de

som äro familjeförsörjare, torde medföra icke obetydligt ökade levnadsom­

kostnader vill utredningen emellertid för sin del icke framställa någon in­

vändning mot förslaget i denna del.

Allmänna lönenämnden har uttalat bland annat följande.

Vad angår frågan om gottgörelse till eleverna i de föreslagna utbildnings-

kursema vill allmänna lönenämnden bringa i erinran, att ersättningen till

elever vid av statens järnvägar anordnad trafikelevkurs, vilka icke inneha

ordinarie eller extra ordinarie anställningar vid verket, utgår med högst 5

kronor för dag under tiden för den teoretiska utbildningen; dock att elev,

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

121

som är bosatt i Stockholm eller dess närhet och som under sådan tid lämp­

ligen kan bo i hemmet, må uppbära ersättning med högst 2 kronor 50 öre

per dag. Enahanda ersättningsbelopp lia genom Kungl. Maj:ts beslut den 26

april 1946 fastställts för elever i förberedande undervisningskurs för utbild­

ning till befattning såsom kammarskrivare i tullverket. Även örn ersättningar

efter nu angivna grunder torde få anses otillräckliga för deltagare i de i ären­

det föreslagna utbildningskurserna, vill det dock förefalla lönenämnden, som

om den av lantmäteristyrelsen förordade ersättningen till elev — 250 kronor

i månaden —- är väl hög och att den bör kunna något reduceras. Då utbild­

ningskurserna äro avsedda för aspiranter till tekniska biträdestjänster, kan

lönenämnden icke finna anledning föreligga, att — såsom föreslagits — tek­

niskt biträde, som genomgår kursen, skall äga uppbära avlöningsförbättring

och provisorisk avlöningsförbättring. Vidkommande förslaget, att kursdelta­

gare genom utfärdande av skuldförbindelse skulle utfästa sig att tjänstgöra

viss tid inom lantmäteristaten efter genomgående av kursen, anser lönenämn­

den det föga tilltalande, att en befattningshavare skall kunna kvarhållas i

tjänst inför hotet av att statsverket eljest kommer att verkställa indrivning

av till honom av statsmedel utbetalat arvode. Lönenämnden håller förden­

skull före, att det av lantmäteristyrelsen föreslagna villkoret för ersättnings

utfående bör bortfalla eller att det i varje fall bör vara tillfyllest med en ut­

fästelse — utan skuldförbindelse — från elevs sida att viss tid inneha an­

ställning inom lantmäteristaten efter kursens avslutande.

Ersättningen till elever i fortbildningskurser har föreslagits utgå med 425

kronor i månaden, därvid till grund för ersättningens bestämmande lagts av­

löningen i Ex 12, vilken avlöning angivits till omkring 525 kronor i måna­

den. Med anledning härav må framhållas, att avlöningsförmånerna i begyn-

nelselöneklassen av angivna lönegrad å Stockholms dyrort uppgå till 494 kro­

nor 10 öre i månaden med samtliga tillägg. Lönenämnden vill emellertid er­

inra, att 1944 års riksdag (prop. nr 163, s. 85—87, r. skr. nr 313) anvisat

medel för bestridande av kostnaderna för deltagande i en kompletterings­

kurs för lantmäteritekniska biträden. Ersättningen, som endast utgick till

utom Stockholm boende biträden, gavs den formen, att vederbörande erhöll

resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass

III E pnder tiden för sitt deltagande i kursen. Lönenämnden anser, att be­

träffande nu ifrågavarande fortbildningskurs ersättning bör utgå i form dels

av ett mindre arvode, dels ock av tjänstgöringstraktamente åt de kursdel­

tagare, vilka äro bosatta utom Stockholm. Såsom i ärendet föreslagits torde

kursdeltagare böra äga behålla till honom i egenskap av tekniskt biträde ut­

gående avlöningsförbättring och provisorisk avlöningsförbättring.

Mot de förordade ersättningsgrunderna till lärare och assistenter vid kur­

serna har lönenämnden icke funnit anledning framställa erinran.

Statskontoret har erinrat, alt statskontoret i sitt tidigare remissutlåtande i

anledning av Sveriges lantmätareförenings förenämnda framställning ifråga­

satt, huruvida det icke skulle kunna anstå tills vidare med den föreslagna ut­

bildningen av lantmäteritekniska biträden. Statskontoret har därefter anfort.

De betänkligheter, statskontoret då hyste, göra sig än starkare gällande in­

för förslaget alt nu igångsätta en kursverksamhet i den omfattning som före­

slås av lantmäteristyrelsen. En dylik åtgärd skulle vara i liög grad ägnad att

föregripa prövningen av lantmäleriulredningcns blivande förslag. Särskilt

ma framhallas att kursdeltagarna skulle av statsmedel erhålla avlöning, som

biekle vederbörandes levnadskostnader under kurstiden, liven om de tidigare

icke ägnat sig åt bär avsedd verksamhet. En åtgärd i dylik riktning torde,

enligt statskontorets mening, förutsätta, att de tekniska biträdenas anställ-

122

Före­

draganden.

nings- och avlöningsförhållanden ordnats, helst som lantmäteristyrelsens ut­

redningsmän uttryckligen förutsatt, att vid en blivande omorganisation av

lantmäteristaten ifrågavarande biträden skola erhålla sådana anställnings­

förmåner, som kunna motverka biträdenas övergång till kommunal eller an­

nan icke statlig tjänst. Den föreslagna anordningen med skyldighet för del­

tagarna att aviämna särskild skuldförbindelse å belopp, motsvarande under

kursen utbetalat arvode, torde icke komma att i praktiken visa sig vara ef­

fektivt medel mot övergången i enskild tjänst. I detta avseende delar stats­

kontoret utredningsmännens betänkligheter.

I anslutning till vad sålunda anförts anser sig ämbetsverket bora avstyrka

bifall till lantmäteristyrelsens framställning.

Under de senaste åren har verksamheten på lantmäteriväsendets område

antagit en allt större omfattning. En följd härav har blivit att svårigheter

uppstått för lantmäteripersonalen att bemästra den ökade arbetsbördan. För

närvarande föreligger sålunda, enligt vad som upplysts, en betydande arbets-

balans på de olika lantmäteridistrikten. Till stor del torde detta bero^ på att

lantmätarna i brist på tillgång på tekniskt utbildad biträdespersonal mäste ut­

föra åtskilligt rutinarbete, som eljest kunnat avlastas å biträdespersonalen.

En dylik ordning måste uppenbarligen anses otillfredsställande. För att av­

hjälpa bristen å biträdespersonal med teknisk utbildning erfordras enligt

lantmäteristyrelsens beräkningar redan nu ytterligare cirka 100 biträden. En­

ligt vad jag inhämtat skulle ett genomförande av det förslag rörande lantmä-

teripersonalens organisation, som 1945 ars lantmäteriutredning i början av

1947 ämnar avgiva, komma att medföra ett ökat behov av teknisk biträdes­

personal. Med hänsyn härtill och då det är att förvänta, att lantmäteriväsen-

det under de kommande åren bland annat till följd av rationaliseringsåtgär-

der inom jordbruket och skogsbruket torde komma att ställas inför mera om­

fattande arbetsuppgifter, är det enligt min mening angeläget, att från stats­

makternas sida åtgärder nu vidtagas för att genom anordnande av särskilda

kurser för utbildning av tekniska biträden tillgodose det förefintliga behovet

av sådana biträden. I lantmäteristyrelsens förevarande framställning hai

förslag framlagts till två utbildningskurser och en fortbildningskurs för tek­

niska biträden under innevarande och nästföljande budgetår. Anledning tor­

de emellertid icke föreligga att nu taga ståndpunkt till styrelsens förslag i

vidare mån än i vad detsamma avser anordnandet av den utbildningskuis,

som föreslagits skola hållas under tiden 1 december 1946—31 juli 1947. För­

slaget i övrigt torde sålunda få upptagas till prövning i samband med be­

handling av lantmäteristyrelsens anslagsäskanden för kommande budgetår.

Mot lantmäteristyrelsens förslag och kostnadsberäkningar i vad desamma

avse anordnandet av den första utbildningskursen har jag i stort sett intet att

erinra. I likhet med 1945 års lantmäteriutredning anser jag dock att vid be­

dömandet av de inträdessökandes kvalifikationer med realexamen jämförliga

kunskaper i de för utbildningen viktigaste ämnena böra helt jämställas med

avlagd realexamen. Undervisningen bör i överensstämmelse med lantmäteri­

styrelsens förslag vara kostnadsfri och eleverna böra under kurstiden erhålla

ett mindre arvode. Enligt min mening bör dock arvodesbeloppet reduceras

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

123

till 200 kronor för elev och månad. Med hänsyn till att kursen är avsedd för

aspiranter till tekniska biträdestjänster synes anledning icke föreligga att tek­

niska biträden, som genomgå kursen, skola äga uppbära av statsmedel utgå­

ende avlöningsförbättring och provisorisk avlöningsförbättring. Till följd av

vad jag sålunda föreslagit torde det för kursen erforderliga beloppet i för­

hållande till vad lantmäteristyrelsen beräknat kunna minskas med 16 000

kronor till 110 000 kronor. I likhet med statskontoret och allmänna löne-

nämnden finner jag det knappast lämpligt, att eleverna avfordras skuldför­

bindelse å belopp, motsvarande under kursen utbetalat arvode, för att mot­

verka deras övergång till annan verksamhet.

Mot de i ärendet gjorda beräkningarna av medelsbehovet för kurslokaler

och uti ustning, vilka beräkningar sluta a 30 000 kronor, har jag intet annat

att erinra än att posten a 5 500 kronor för iståndsättande av de föreslagna

kurslokalerna med hänsyn till vad lantmäteristyrelsen anfört synes böra utgå.

Å tilläggsstat för innevarande budgetår torde sålunda böra anvisas ett be­

lopp av (110 000 + 24 500=) 134 500 kronor. Då kursen är avsedd att av­

slutas först under följande budgetår, torde anslaget böra anvisas i form av

ett reservationsanslag.

Därest riksdagen bifaller vad jag i det föregående förordat, torde det se­

nare få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter i ämnet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Kostnader för utbildningskurs för lantmäteritek-

niska biträden å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 134 500.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

L. Rikets allmänna kartverk.

[8.] 5. Rikets allmänna kartverk: Anskaffning av flygplan in. lii., reser­

vationsanslag. I skrivelse den 17 september 1946 har rikets allmänna kart­

verk hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 måtte

anvisas ett belopp av 965 000 kronor till bestridande av kostnaderna för in­

köp av två flygplan jämte kamerautrustningar. Till stöd för framställningen

har kartverket anfört i huvudsak följande.

Under flygfotografering sommaren 1946 totalhavererade elt av kartverkets

tre flygplan, då det på grund av propellerfel måste nödlanda i Stora Lule

alv. Planet bar sedermera icke kunnat återfinnas. Vid tillfället förlorades

samtidigt en av kartverkets kamerautrustningar.

Kartverket vill framhålla, alt det är nödvändigt för genomförandet av det

vid 1946 års riksdag beslutade arbetsprogrammet att det förlorade flygplanet

jamte därtill hörande kamerautrustning snarast möjligt ersättes. Härförutan

skulle icke under sommaren 1947 erforderlig flygfotografering kunna utföras

till underlag för såväl den ekonomiska kartläggningen som de militära kart-

arbetena enligt arbetsplanen. För alt kunna i tid erhålla flygplan och kamera

till nasta års flygfotografering erfordras anslag på tilläggsstat för ändamålet

redan vid höstriksdagen 1946.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Före­

draganden.

Kartverkets hittillsvarande flygplan och kamerautrustning ha varit av tyskt

fabrikat. Då emellertid något inköp av sådan materiel från Tyskland av

kända förhållanden icke kan komma till stånd, har kartverket undersökt möj­

ligheterna att erhålla någon lämplig amerikansk flygplantyp. Efter samråd

under hand med flygförvaltningen har inhämtats att typen Beechcraft,

D 18 C, som under kriget använts mycket för fotograferingsändamål, torde

vara den lämpligaste för ändamålet. Kostnaderna för ett dylikt tvåmotorigt

flygplan lia preliminärt beräknats till följande belopp.

1. Flygplanet, vid fabriken i Amerika, 68 390 dollars. kronor 246 204

2. Transport till Stockholm, omkring 7 000 dollars....... »

25 200

3. Montering, provflygningar m. m., omkring............... »

3 000

4. Tull, 15 procent....................................................................... »

36 931

5. Kompletteringar i utrustningen och oförutsett, förslagsvis

»

10 000

6. Reservmotor med reservdelar, tull m. m., omkring ....

»

50 000

7. Reservdelar till flygplan, omkring 25 procent av flyg-

planskostnaden ....................................................... ........ .. _

1

_®1. 551.

Summa kronor 432 886.

Beträffande ny flygkamerautrustning ha hittills inga mera exakta kostnads­

uppgifter kunnat anskaffas. Kartverkets nuvarande kamerautrustningar är o

av firman Zeiss’ tillverkning och utgöras av vidvinkelkameror med 20 centi­

meters brännvidd och bildformat 30 X 30 cm (typ Zeiss 20/3030). Då hela

kartverkets instrumenlutrustning för bearbetning av fotobildmaterialet är av­

sett för denna kamerautrustning, är det önskvärt att örn möjligt kunna an­

skaffa kamera av samma eller åtminstone likartad typ. Kartverket har där­

för vidtagit åtgärder för att söka inhämta i första hand örn möjligen i Tjecko-

slovakiet eller i de nordiska grannländerna kunna finnas tyska kameror av

berörd typ samt i andra hand om i England eller Amerika kan finnas någon

motsvarande kameratyp. Dessa undersökningar draga emellertid ytterligare

tid. Kartverket har därför icke kunnat annat än med ledning av kostnaden

för den senast (år 1945) inköpta zeisskameran preliminärt beräkna kostnaden

för en ny kamerautrustning till omkring 50 000 kronor, inberäknat tull och

frakt m. m.

Då kartverket sålunda nu måste övergå till en ny flygplantyp, böra örn

möjligt ur bland annat driftssynpunkt två flygplan av denna typ samtidigt

anskaffas. Ett ytterligare vägande skäl härför är, att för ett effektivt utnytt­

jande av de korta perioderna av molnfritt, för flygfotografering lämpat vä­

der är erforderligt att vid uppkommande fel på flygplanen ha tillgång till

reservplan att omedelbart insätta vid arbetena.

Kartverket, som därest förevarande framställning beviljades, skulle komma

att förfoga över fyra flygplan, har slutligen anfört att fyra flygplan erford­

rades för att såväl kartverkets egna som av myndigheter och enskilda be­

ställda specialarbeten skulle kunna medhinnas under lämplig flygfotografe-

ringsperiod utan att denna utsträcktes in pa hösten med sämre ljusförhål­

landen för fotografering och ofta dålig väderlek.

Statskontoret har i remissutlåtande den 25 september 1946 uttalat, att

framställningen icke föranledde någon erinran från ämbetsverkets sida.

Såsom i förevarande framställning anförts torde det för genomförande av

kartverkets arbetsuppgifter vara oundgängligen nödvändigt, att ifrågavarande

flygplan och kamerautrustning snarast möjligt ersättas. Jag vill i detta sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

125

“anhang erinra, att verkets arbetsprogram betydligt utvidgats till följd av

den forcering av kartläggningsarbetena, som beslutats vid 1946 års riksdag

(prop. nr 106; r. skr. nr 298). Såsom kartverket framhållit, torde det emel­

lertid bland annat ur driftssynpunkt vara förenat med betydande fördelar

om två flygplan jämte utrustning kunde anskaffas samtidigt. Härigenom

skulle också den flygfotografering, som kartverket har att ombesörja, kunna

lättare medhinnas under den för dessa arbeten lämpligaste årstiden. Med

hänsyn härtill tillstyrker jag, att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande

budgetar medel ställas till kartverkets förfogande för anskaffande av två nya

flygplan jämte kamerautrustning. Mot de i ärendet gjorda kostnadsberäk­

ningarna, vilka sluta å tillhopa 965 000 kronor, synes icke något vara att

erinra. Ett reservationsanslag av nämnda storlek torde sålunda böra anvisas

för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Rikets allmänna kartverk: Anskaffning av flygplan

m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47

anvisa ett reservationsanslag av ................... kronor 965 000.

N. Diverse.

[9 ] Provisoriskt lönetillägg och tillfälligt lönetillägg till befattningshavare

vid vissa anstalter för lägre lantbruksundervisning m. fl. I proposition nr 3

till 1946 ars riksdag framlade Kungl. Majit förslag angående provisorisk för­

bättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Riksdagen biföll i skrivelse nr 43 propositionen. Bestämmelser i ämnet ha

utfärdats dels genom kungörelsen den 15 mars 1946 (nr 74) angående till­

fälligt lönetillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl., dels ock

genom kungörelsen den 28 juni 1946 (nr 356) angående provisoriskt lönetill-

lägg under budgetåret 1946/47 åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Lönetilläggsregleringen berörde emellertid icke lärarpersonalen vid de lägre

lantbruksundervisningsanstalterna.

Genom beslut den 22 mars 1946 har Kungl. Majit i överensstämmelse med

riksdagens uttalande uppdragit åt lantbruksstyrelsen och skolöverstyrelsen

gemensamt att verkställa utredning rörande provisorisk löneförbättring åt

lärare vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor, därvid även borde

uppmärksammas i vad mån lönebestämmelserna för jordbrukets yrkesskolor

och lanthushållningsseminariet å Rimforsa borde påverkas av en eventuell

förbättring av minimilönerna för ifrågavarande kategorier lärare.

I skrivelse den 3 september 1946 ha nu lantbruksstyrelsen och skolöver­

styrelsen framlagt utredning med förslag rörande provisoriskt lönetillägg för

budgetåret 1946/47 och tillfälligt lönetillägg för budgetåret 1945/46 till lärar­

personalen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna m. m. Under åbe-

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ropande av vad i utredningen anförts ha ämbetsverken hemställt, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att å tilläggsslat till riksstaten för innevarande

budgetår till förevarande ändamål anvisa två förslagsanslag å respektive

202 400 och 90 400 kronor. Över utredningen har utlåtande avgivits den 25

september 1946 av statskontoret.

Sedermera har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 25 september 1946 hem­

ställt, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 måtte anvisas ett

förslagsanslag av 5 300 kronor till provisoriskt lönetillägg för nämnda bud­

getår åt lärarpersonalen vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna.

I skrivelsen den 3 september 1946 ha ämbetsverken inledningsvis erinrat,

att lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstaltema erhållit sin nuva­

rande lönereglering så sent som år 1942 (prop. nr 313/1942; r. skr. nr 416/

1942). Då vid denna reglering en anknytning skedde till 1935 års levnads-

kostnadsnivå, syntes vid bedömande av frågan huruvida tillfälligt lönetillägg

och provisoriskt lönetillägg borde utgå till ifrågavarande personalkategori

de för statens befattningshavare i detta hänseende gällande reglerna i stort

sett kunna läggas till grund. Emellertid hade ämbetsverken vid utredningen

beaktat, att de olikartade tjänstgöringsförhållandena — framför allt kurs­

tidens längd — syntes böra betinga vissa avvikelser.

I fråga örn provisoriskt lönetillägg för budgetåret 194 6/

4 7 ha ämbetsverken anfört i huvudsak följande.

Lantbruksskolor. Vid lantbruksskolorna äro huvudkurserna dels ettåriga,

dels ock tvååriga. Lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor är helårsan-

ställd. På grund härav och då det provisoriska lönetillägget för statens be­

fattningshavare med icke dyrortsgraderad Jon utgår med 660 kronor torde

även rektorer, ämneslärare, vikarierande ämneslärare, extra ordinarie arn-

neslärare och vikarierande extra ordinarie ämneslärare vid lantbrukssko­

lorna, ehuru flertalet av dessa skolor äro belägna på de lägsta dyrorterna,

böra tillerkännas ett dylikt lönetillägg för budgetåret 1946/47 med samma

belopp, eller 660 kronor.

Lantmannaskolor. Vid lantmannaskolorna finnas följande huvudkurser,

nämligen helårskurs, vinterkurs eller sommarkurs örn minst 125 arbetsda­

gar, vinterkurs om minst 150 arbetsdagar, fortsättningskurs örn minst 110

arbetsdagar samt längre kurs örn minst 230 arbetsdagar.

Lärare vid lantmannaskolor med helårskurs, eller med vinterkurs och

fortsättningskurs och (eller) längre kurs, där den sammanlagda undervis­

ningstiden uppgår till minst 230 arbetsdagar, äro helårsanställda och åtnjuta

samma grundlöner som lärarpersonalen vid lantbruksskolorna. Grundlönen

utgör för föreståndare 7 560 kronor, för ämneslärare 5 520 kronor och för

extra ordinarie ämneslärare 4 000 kronor för läsår. Ifrågavarande lärar­

personal synes böra få uppbära provisoriskt lönetillägg med 660 kronor för

budgetåret 1946/47. Härjämte torde lärarpersonal, som jämlikt gällande be­

stämmelser medgivits rätt att uppbära lön såsom föreståndare, ämneslärare

eller extra ordinarie ämneslärare samt vikarier för dessa vid lantmannaskola

med vinterkurs och fortsättningskurs, böra fa uppbära dylikt tillägg med

samma belopp.

Vid lantmannaskola med vinterkurs om minst 150 arbetsdagar utgör

grundlönen för föreståndare 6 030 kronor, för ämneslärare 4 500 kronor

och för extra ordinarie ämneslärare 3 300 kronor. Denna personal är sa-

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

lunda icke helårsanställd och grundlönen har avvägts med tillbörlig hänsyn

tagen till kursens längd. Det synes ämbetsverken lämpligt, att även det

provisoriska lönetillägget avväges efter liknande grunder. Det provisoriska

lönetillägget skulle då komma att uppgå till (—^'S660 = ) i ruut tal 430

kronor. För folkhögskolornas del, där den kortaste tiden för erhållande av

fullt provisoriskt lönetillägg utgör 34 veckor, skulle för vinterkurs örn 24

veckor, vilken närmast motsvarar lantmannaskolornas vinterkurs örn minst

150 arbetsdagar, det provisoriska lönetillägget, beräknat efter angivna grun-

/24 X 660

.

, r

“34

■ — I 1 runt tal 405 kronor. Då det enligt

der, komma att uppgå till

ämbetsverkens mening är önskvärt, att lärarpersonal vid vinterkurs om 24

veckor vid folkhögskola och vid vinterkurs örn minst 150 arbetsdagar vid

lantmannaskola erhåller samma provisoriska lönetillägg för budgetåret 1946/

47, anse ämbetsverken att en jämkning av ifrågavarande belopp bör ske till

i båda fallen 450 kronor.

Med tillämpning av samma principer bör lönetillägget för personal vid

lantmannaskolor med vinterkurs om minst 125 arbetsdagar — där grund­

lönen utgör för föreståndare 5 580 kronor, ämneslärare 4 200 kronor och

extra ordinarie ämneslärare 3 100 kronor — samt lärarpersonal vid folkhög­

skola med 21 veckors kurs bestämmas till 380 kronor.

Lanthushållsskolor. Vid lanthushållsskolorna äro kurstyperna huvudsak­

ligen två, nämligen dels årskurs om 308 dagar, dels ock halvårskurs om 154

dagar. Grundlönen för helårsanställd föreståndarinna utgör 4 752 kronor, för

ämneslärarinna 3 480 kronor och för extra ordinarie ämneslärarinna 2 600

kronor, medan samma lön vid lanthushållsskola med enbart halvårskurs

utgår med respektive 2 760 kronor, 2 100 kronor och 1 600 kronor.

För helårsanställd personal synes det provisoriska lönetillägget för bud­

getåret 1946/47 böra bestämmas till vad förut föreslagits för helårsanställd

lärarpersonal vid lantbruks- och lantmannaskolor eller 660 kronor. Samma

tillägg torde böra tillerkännas lärarpersonal, som enligt gällande bestämmel­

ser medgivits rätt att uppbära lön som föreståndarinna, ämneslärarinna eller

extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola med årskurs.

Vad angår föreståndarinnor, ämneslärarinnor, vikarierande ämneslärarin-

nor, extra ordinarie ämneslärarinnor och vikarierande extra ordinarie äm­

neslärarinnor vid lanthushållsskola med enbart halvårskurs synas dessa böra

tillerkännas provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 nied samma be­

lopp, som föreslagits för lärarpersonal vid lantmannaskola med vinterkurs

örn minst 150 arbetsdagar eller 450 kronor.

Lantliushållningsseminariet ä Rimforsa. I likhet med lärarpersonalen vid

lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna erhöll lärarpersonalen vid

lanthushållningsseminariet å Rimforsa sin nuvarande lönereglering vid 1942

års riksdag, varvid även i fråga örn seminariet anknöts till 1935 års levnads-

kostnadsnivå. Grundlönerna komma härigenom att för år uppgå till 5 580

kronor för föreståndarinna, 4 200 kronor för envar av två lärarinnor och

3 480 kronor för envar av fyra lärarinnor. Enligt beslut av 1946 års riksdag

utgår statsbidrag lill avlönande av, förutom nämnda personal, ytterligare två

lärarinnor med envar 3 480 kronor. Då ifrågavarande lärarinnepersonal är

helårsanställd, synes provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 böra

utgå med 660 kronor lill föreståndarinna och ämneslärarinna eller vikarie­

rande ämneslärarinna.

Jordbrukets yrkesskolor. Vid jordbrukets yrkesskolor finnes för närvaran­

de anställd följande med statsmedel helt avlönad personal:

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Gålö

grundlön

kronor

Föreståndare................................ 1 560

Yrkeslärare.................................. 4 475

Föreståndarinna.......................... —

Lanthushållslärarinna................ 3 480

Husmoder.................................... —

Biträdande husmoder................ —

Assistent........................................ - 000

Sorsele

grundlön

Vittjärvs-

gården

grundlön

Pålkem

grundlön

kronor

kronor

kronor

7 560

7 560

4 536

4 475

4 475

4 752

____

3 480

_

3 393

3 480

2 925

2 600

Å ifrågavarande löner utgå rörligt tillägg och kristillägg med tillhopa 31

procent.

Lönerna för ifrågavarande lärarpersonal vid Gålö, Sorsele och Vittjärvs-

gården äro i huvudsak avvägda efter för lantbruks-, lantmanna- och lanthus-

hållningsskolor gällande grunder och det synes skäligt, att denna lärarperso­

nal erhåller provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 med 660 kronor.

Berörda lärarpersonal vid Pålkem har fått sina löner avvägda enligt lone-

plan L för lärare vid folkskoleväsendet. Föreståndaren har lon enligt LO 15,

husmodem enligt LO 9 och biträdande husmodem enligt LO 6, samtliga i

ortsgrupp D. Då det av riksdagen beslutade provisoriska lönetillägget för

budgetåret 1946/47 även omfattar till ifrågavarande löneplan anslutna löne-

kategorier, synes dylikt lönetillägg för budgetåret 1946/47 även böra utgå till

berörda lärarpersonal vid Pålkem. Lönerna äro som nyss angivits beraknade

efter ortsgrupp D och kunna sålunda sägas vara dyrortsgrupperade, vilket

skulle medföra ett lönetillägg av 690 kronor, men lämplighetsskal synas tala

för att lönetillägget för berörda personal fastställes till 660 kronor liksom tor

övriga här berörda lärarkategorier.

..

.. .

. ,

Däremot torde vid ifrågavarande skolor anställda trädgardsmästare, ladu­

gård sförmän, gårdshantverkare och arbetsförman icke böra erhålla proviso­

riskt lönetillägg, enär lönerna till denna personal torde vara avvagda indi­

viduellt efter läget på den allmänna arbetsmarknaden.

Lantbruksskolan vid Ultuna. Föreståndare, ämneslärare och extra ordina­

rie ämneslärare vid nämnda skola åtnjuta samma löneförmåner som mot-

svarande lärarpersonal vid de statsunderstödda lantbruksskolorna och synas

sålunda böra för budgetåret 1946/47 komma i åtnjutande av samma proviso­

riska lönetillägg, som föreslagits för lärarpersonalen vid sistnämnda skolor,

eller 660 kronor.

Beträffande tillfälligt lönetillägg förbudgetåret 19 4 5/

4 6 ha ämbetsverken föreslagit en reglering efter liknande grunder som för­

ordats beträffande det provisoriska lönetillägget för lärarpersonalen vid ifrå­

gavarande undervisningsanstalter. Härom ha ämbetsverken anfört i huvud­

sak följande.

Föreståndare, ämneslärare, vikarierande ämneslärare, extra ordinarie arn-

neslärare samt vikarierande extra ordinarie ämneslärare vid de statsunder-

stödda lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor^ samt vid lantbruks­

skolan vid Ultuna böra erhålla tillfälligt lönetillägg för budgetaret 1945/46

och likaså föreståndarinnor och ämneslärarinnor eller vikarierande amnes-

lärarinnor vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa ävensom föreståndare,

yrkeslärare, föreståndarinna, lanthushållslärarinna, husmoder, biträdande

husmoder och assistent samt vikarier å någon av dessa befattningar vid jord­

brukets yrkesskolor.

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

„Med hänsyn lill att läsåret omfattar tiden 1 november—31 oktober synes

såsom förutsättning för åtnjutande av det tillfälliga lönetillägget böra be­

stammas, att vederbörande skall lia innehaft sådan anställning, som nyss

sagts, den 30 juni 1946. Tillfälligt lönetillägg synes även böra utgå till så­

dana befattningshavare, som under tiden 1 november 1945—30 juni 1946

avgått med pension från dylik anställning.

lill lärarpersonal med helarsanställning (minst 230 dagars tjänstgöring)

synes det tillfälliga lönetillägget böra utgå nied 300 kronor, örn anställnings-

havaren för minst 115 dagar av tiden 1 november 1945—30 juni 1946 an­

tingen ägt uppbära lön i anställning som helårsanställd föreståndare, ämnes-

larare, vikarierande ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare eller’vikarie­

rande extra ordinarie ämneslärare vid statsunderstödd lantbruks-, lantmanna-

eller lanthushållsskola eller vid lantbruksskolan vid Ultuna, som förestån­

darinna, Ämneslärarinna eller vikarierande ämneslärarinna vid lanthushåll-

ningsseminariet å^ Rimforsa eller som föreståndare, yrkeslärare, förestån­

darinna, lanthushållslärarinna, husmoder, biträdande husmoder eller assis-

teiii. vid jordbiukets yrkesskolor samt vikarie a någon av dessa befattningar

vid sistnämnda slag av skolor, eller ock skulle ha ägt uppbära dylik lön,

därest han icke åtnjutit tjänstledighet för offentligt uppdrag eller för full­

görande av militär tjänstgöring, vilken ålegat honom såsom innehavare av

bestallning på reservstat eller övergångsstat eller såsom tillhörande personal

i reserven, i fredstid till officers eller underofficers tjänsteställning konsti­

tuerad (förordnad) personal vid sjövärnskåren eller rödakorskårerna eller

personal, som på grund av tidigare anställning såsom lands tormsofficer eller

till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga

automobilkåren övergångsvis åtnjuter lön enligt militära avlöningsreele-

mentet.

°

Har anstallmngshavaren ägt åtnjuta sådan lön eller tjänstledighet, som

förut sagts, för mindre än 115 dagar av ifrågavarande tidsperiod torde’löne­

tillägget böra beräknas till 2 kronor 60 öre för varje dag.

För föreståndare, ämneslärare, vikarierande ämneslärare, extra ordina­

rie ämneslärare och vikarierande extra ordinarie ämneslärare vid lantmanna­

skola med vinter- eller sommarkurs örn minst 150 arbetsdagar och för före­

ståndarinna, ämneslärarinna, vikarierande ämneslärarinna, extra ordinarie

ämneslärarinna och vikarierande extra ordinarie ämneslärarinna vid lant­

hushållsskola med halvårskurs örn minst 154 dagar synes det tillfälliga löne­

tillägget för budgetåret 1945/46 böra utgå enligt i det föregående beträffande

provisoriskt lönetillägg angivna grunder med (—= ) i runt tal 200

kronor. Såsom villkor för åtnjutande av dvlikt lönetillägg synes böra bestäm­

mas, att befattningshavaren för minst 75 dagar av tiden 1 november 1945—

Juni,1946 ägt uppbära lön i nyss angiven befattning eller ägt åtnjuta

tjänstledighet tor offentligt uppdrag eller för fullgörande av militär tjänst­

göring på sätt angivits beträffande helårsanställd lärarpersonal

Örn befattningshavaren ägt åtnjuta lön eller tjänstledighet, som förut sagts,

tor mindre an 75 dagar av ifrågavarande tidsperiod, torde lönetillägget böra

beräknas till 2 kronor 65 öre för varje dag.

För föreståndare, ämneslärare, vikarierande ämneslärare extra ordinarie

ämneslärare och vikarierande extra ordinarie ämneslärare vid lantmannasko-

la med vinter- eller sommarkurs örn minst 125 arbetsdagar synes del tillfälli­

ga lönetillägget enligt förut använda beräkningssätt böra utgå med ett’till

175 kronor jämkat belopp.

Såsom villkor för åtnjutande av dylikt lönetillägg synes böra bestämmas

«ul het almin efsb a v a i en för minst 63 deinar av liden 1 november__30 juni 1946

Bihang tilt riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

g

ägt uppbära lön i nyss angiven befattning eller ägt åtnjuta tjänstledighet

för offentligt uppdrag eller för fullgörande av militär tjänstgöring pa satt

angivits beträffande helarsanstålld lärarpeisonal.

...

Om befattningshavaren ägt åtnjuta lön eller tjänstledighet, som förut sagts,

för mindre än 63 dagar av ifrågavarande tidsperiod, synes lönetillägget bora

beräknas till 2 kronor 80 öre för varje dag.

Ämbetsverken ha slutligen i sin utredning verkställt en beräkning av kost­

naderna för ett genomförande av förevarande förslag. Av denna beräkning

framgår, att för utbetalande av provisoriska lönetillägg för budgetåret 1946/

47 enligt angivna grunder skulle erfordras ett belopp av 202 350 kronor un­

der det medelsbehovet för utbetalande av tillfälligt lönetillägg för budget­

året 1945/46 kunde uppskattas till 90 375 kronor.

I skrivelsen den 25 september 1946 har lantbruksstyrelsen anfört i huvud­

sak följande.

Då trädgårdsskolornas lärarpersonal i lönehänseende skall vara jämställd

med lärarpersonalen vid lantbruksskolorna, synes det lantbruksstyrelsen

skäligt att ifrågavarande lärare vid trädgårdsskolorna föreståndare, am-

neslärare, vikarierande ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare samt vika­

rierande extra ordinarie ämneslärare tillerkännas provisoriskt lönetillägg to

budgetåret 1946/47. Vid var och en av de tre statsunderstödda träd­

gårdsskolorna vid Experimentalfältet, i Adelsnäs och i Soråker finnas ansta 1-

da förutom föreståndare, tre lärare. Då ifrågavarande lärarpersonal kan

sägas vara helårsanställd och lönerna till densamma icke aro dyrortsgra-

derade torde det provisoriska lönetillägget böra beraknas till 660 kroma

för helt budgetår. Lönetillägget synes dock böra utgå forst fran och med

den 1 november 1946 eller samma tidpunkt, då löneregleringen för ifråga­

varande lärarpersonal är avsedd att träda i tillämpning. Lantbruksstyrel­

sen vill sålunda föreslå, att provisoriskt lönetillägg ma under innevarande

budgetår utgå till föreståndare och lärare vid statsunderstödd tradgardsskola

med I X 660 = 440 kronor. Kostnaden för berörda lönetillägg at lärarperso­

nalen vid förevarande skolor skulle då komma att uppgå till (12 X 440 —)

5 280 kronor eller i avrundat tal 5 300 kronor.

Statskontoret bär i sitt remissutlåtande anfört i huvudsak följande.

I anslutning till vad 1946 års riksdag uttalat i samband med behandlingen

av proposition nr 3 angående provisorisk förbättring av lonestallnmgeniföl

vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. torde lärarpersonalen vid de

lägre lantbruksundervisningsanstalterna böra erhålla förbättring av avlönings­

förmånerna. Statskontoret anser sig emellertid bora framhålla att lönerna

för ifrågavarande lärargrupper är o reglerade pa etthelt annatsattmivacl

fallet är beträffande de befattningshavare, som innefattades i 1946 ars riks

daffs beslut örn provisorisk förstärkning av vissa befattningshavares löneför­

måner. I överensstämmelse med statsmakternas beslut vid nyssnämnda ars

riksdal i ett likartat fall, nämligen i fråga om förbättring av dislnktbain-

morskornas löneförmåner (prop. nr 227; r. skr. nr 318) synes vid sadant för­

hållande löneförbättringen för lärarna mom lantbruksundervismngen icke bo­

ra anknytas till den statliga lönetilläggsregleringen utan utgå endast i form av

en särskild provisorisk löneförbättring för budge (.året 1946/ . o

I fråga om löneförbättringens storlek har statskontoret icke naBot att er­

inra mot att den från och med den 1 juli 1946 räknat medgives utgå med

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

131

ett belopp av 660 kronor årligen till sådana lärare, som i enlighet med vad

ämbetsvei ken anfört kunna sägas ha heltidsanställning. För sådana lärare,

som endast ha anställning vid kortare kurser, skulle tilläggens storlek an­

passas efter kurstidens längd. Dessutom har emellertid föreslagits viss .jämk­

ning av beloppen i syfte att vinna överensstämmelse med de lönebelopp, som

föreslagits för motsvarande lärare vid folkhögskolorna. Statskontoret vill

för sin del ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl föreligga för en dylik jämk­

ning. Enligt ämbetsverkets mening synes det ligga närmast lill hand att låta

tillagget i har avsedda fall utgå i förhållande till kurstidens längd.

Såsom framgår av det förut anförda omfattar den vid 1946 års riksdag

Departements-

beslutade lönetillaggsregleringen icke lärarpersonalen vid lantbruks-, lant-

;'.

manna- och lanthushållsskolor^. Emellertid finner jag skäligt, att jäm­

väl berörda personal kommer i åtnjutande av såväl tillfälligt lönetillägg för

budgetåret 1945/46 som provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47. Jag

torde i detta sammanhang få erinra, att chefen för ecklesiastikdepartementet

denna dag framlagt förslag rörande dylika tillägg till bland andra folkhög­

skolornas lärarpersonal, med vilken lärarpersonalen vid de lägre lantbruks-

undervisningsanstalterna i lönehänseende är principiellt likställd. Det torde

även vara rimligt, att lärarpersonalen vid jordbrukets yrkesskolor — Gålö,

Sorsele, Vittjärvsgården och Pålkem — samt vid lantbruksskolan å Ultuna och

lanthushallningsseminariet a Rimforsa med hänsyn till deras nära anknyt­

ning till de lägre lantbruksundervisningsanstalterna i fråga örn lärarnas av­

löningsförhållanden tillerkännes samma tillägg. Likaså torde lärarpersonalen

vid trädgårdsskolorna böra erhålla avlöningstilkigg. Då den lönereglering som

i enlighet med 1945 och 1946 års riksdagars beslut (prop. nr 142/1945;

r.skr. nr 407/1945 samt prop. nr 114/1946; r.skr. nr 266/1946) skall vidtagas

för sistnämnda lärarpersonal är avsedd att träda i kraft först från och med

den 1 november 1946, synes emellertid såsom lantbruksstyrelsen uttalat den­

na lärarkategori böra få åtnjuta endast provisoriskt lönetillägg, räknat från

och med nyssnämnda dag. I fråga om avvägningen av tilläggens storlek kan

jag helt ansluta mig till lantbruksstyrelsen och skolöverstyrelsens förslag i

ämnet, som i stort sett bygger på den statliga lönetilläggsregleringen. Enligt

ämbetsverkens beräkningar skulle kostnaderna för utbetalande av de av

mig sålunda förordade tilläggen uppgå lill (202 400 + 5 300 =) 207 700 kro­

nor för provisoriskt lönetillägg och 90 400 kronor för tillfälligt lönetillägg.

Mot dessa beräkningar har jag icke någon erinran.

Med hänsyn till alt de anslag, fran vilka ifrågavarande befattningshavare

avlönas, i riksstaten äro upptagna såsom förslagsanslag, torde ett särskilt an­

slag för ändamålet icke behöva anvisas. Riksdagens medgivande torde böra

inhämtas till att lönetillägg till ifrågavarande befattningshavare må utgå i hu­

vudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående förordade grunder.

Däiest riksdagen icke har något att erinra mot vad jag i det föregående

föreslagit torde det få ankomma å Kungl. Majit att utfärda de närmare före­

skrifter som må finnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, all Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

att avlöningstillägg må utgå till befattningshavare vid vissa

anstalter för lägre lantbruksundervisning i huvudsaklig över­

ensstämmelse med i det föregående förordade grunder.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

C. W. Rhedin.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

133

Bilaga 8.

Egentliga statsutgifter.

Tionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholm slott den 4

oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler här­

efter under handelsdepartementet hörande ärenden angående egentliga stats­

utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt anför därvid

följande.

A. Handelsdepartementet.

[1.] Handelsdepartementet: Avlöningar. De industriekonomiska proble­

men ha kommit att intaga en allt större plats i handelsdepartementets arbete.

Under det senaste året har denna utvecklingstendens gjort sig i särskild

grad gällande. Sålunda må erinras örn den vid vårriksdagen beslutade stora

utbyggnaden av Norrbottens järnverk. Vidare må framhållas den pågående

omställningen till fredsdrift vid Svenska skifferoljeaktiebolagets anlägg­

ningar och den i samband därmed påbörjade övergången till ett utvidgat

och mera varierat produktionsprogram för bolaget. Även vad angår Aktie­

bolaget Svensk torvförädling och Aktiebolaget Ceaverken lia invecklade pro­

blem av industriekonomisk natur framträtt. Handelsdepartementet har vi­

dare att handlägga olika frågor, som avse tyskägda företags inordnande i det

svenska näringslivet. Dessutom framkomma tid efter annan förslag örn stat­

lig finansiell medverkan i industriella företag och anläggningar.

_ Frågor rörande de statsägda bolagens verksamhet handläggas självstän­

digt av vederbörande styrelser och verkställande direktörer, vilka bära fullt

134

ansvar för bolagens verksamhet. Erfarenheten visar emellertid, att spörsmål

ständigt uppstå, vilka på grund av sin principiella betydelse eller av bud­

getära skäl påkalla ställningstagande från statsmakternas sida. Vid hand­

läggningen av dylika ärenden inhämtar departementschefen i sedvanlig

ordning råd från de statliga myndigheter, som besitta sakkunskap i indu­

striekonomiska frågor. Sådant samråd äger rum även i de fall, då statlig

finansiell medverkan påkallas beträffande enskild industriell verksamhet.

Emellertid är det för en tillfredsställande handläggning av ifrågavarande

ärenden nödvändigt att departementschefen dessutom har tillgång till arbets­

kraft med industriekonomisk kompetens i själva departementet. Inom de­

partementets normala organisation inrymmes icke personal med sådan kom­

petens. Det har därför blivit nödvändigt att till departementet knyta särskild

arbetskraft med sakkunskap på det industriekonomiska området.

Ökningen av handelsdepartementets arbetsuppgifter av industriekonomisk

art har hittills delvis sammanhängt med övergången till fredsförhållanden.

Särskilt med hänsyn till att den under handelsdepartementet sorterande

industriella verksamheten är stadd i stark utveckling kan det förväntas, att

ifrågavarande arbetsuppgifter icke komma att minska i omfattning. Jag för­

ordar därför, att en särskild tjänst, lämpligen såsom byråchef, inrättas i

handelsdepartementet för handläggning av industriekonomiska frågor. Tjäns­

ten bör i likhet med jämförliga tjänster i andra departement placeras i löne­

graden C 6. Förordnande att inneha tjänsten bör meddelas tills vidare, varav

bland annat följer, att den icke blir pensionsgrundande.

Den nya tjänsten torde böra inrättas från och med den 1 januari 1947.

Någon medelsanvisning är icke erforderlig, då avlöningen enligt gällande

regler utgår av den förslagsvis anvisade posten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän.

Departementets ökade arbetsbörda gör det även nödvändigt att anställa

ytterligare amanuenspersonal. Kostnaden härför kan beräknas till 5 000 kro­

nor för innevarande budgetår. Enär den i gällande avlöningsstat för departe­

mentet uppförda anslagsposten till icke-ordinarie personal icke lämnar till­

gång till denna kostnad, torde riksdagens bemyndigande böra utverkas att

medgiva överskridande av posten med nämnda belopp.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att i gällande personalför­

teckning för handelsdepartementet från och med den 1 ja­

nuari 1947 upptaga en befattning såsom byråchef i lönegra­

den C 6,

dels ock medgiva att den i avlöningsstaten för handels­

departementet uppförda anslagsposten avlöningar till icke

ordinarie personal må under budgetåret 1946/47 överskridas

med högst 5 000 kronor.

Kungl. Majda proposition nr 311.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

135

D. Sjöfart och handel.

[2.] Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. ni. Anslaget är i liks-

staten för innevarande budgetår upptaget med 370 000 kronor.

Beträffande av Kungl. Maj:t den 17 maj 1946 meddelat beslut angående

anslagets användning torde jag få hänvisa till statsliggaren s. 891.

I skrivelse den 16 augusti 1946 har marinförvaltningen hemställt örn be­

myndigande att från nämnda anslag bestrida kostnaderna för förbättring av

ventilationen och uppvärmningen å statsisbrytaren Ymer. Ämbetsverket har

härom anfört i huvudsak följande.

Sedan år 1939 lia upprepade klagomål framförts över ventilationen i hyt­

ter, mässar, trossbottnar m. m. å isbrytaren. Ventilationen sker för närva­

rande i huvudsak medelst självventilation genom rosettventiler i dör­

rarna ut till korridorerna, vilka ventileras genom trummor till ventilator-

huvar å däcken. En del smärre förbättringar lia vidtagits men äro ej till­

fyllest. Emellertid föreligger ett förslag om installerande av ett tidsenligt

ventilationssystem genom anordnande av luftkonditionering. Förslaget inne­

bär, att samtliga hytter och mässar skola förses med aggregat, vilka trycka

varmluft till dessa utrymmen. Även i manskapsköket behöver ventilationen

förbättras. Härjämte böra elektriska värmeelement insättas i styrhytt och

navigationshytt. Leveranstiden för den behövliga materielen uppgår till om­

kring ett och ett halvt år, varför det är av vikt att materielen kan beställas

fortast möjligt.

Kostnaderna för förslagets genomförande skulle enligt marinförvaltningens

beräkningar belöpa sig till 35 000 kronor. Härvid skulle enligt ämbetsver­

kets beräkning omkring 15 000 kronor bliva erforderliga under innevarande

budgetår samt återstoden vid slutleverans av materielen.

Marinförvaltningen har vidare i skrivelse den 26 september 1946 hemställt

att av förevarande anslag finge disponeras medel för inköp och installa­

tion av ekoradio å Ymer. Härom har ämbetsverket anfört följande.

Bland de sjöfartstekniska uppfinningar, som efter senaste krig kommit

till allmän kännedom, intager ekoradio (Radar) en framskjuten plats. Med

hänsyn till önskvärdheten, att statsisbrytarfartygen äro försedda med den

bästa tänkbara navigatoriska utrustning, är det givetvis ett önskemål, att

dessa fartyg förses med ekoradio. Utom för navigeringsändamål kan eko­

radio komma att bli av stort värde då det gäller att i snötjocka eller dålig

sikt uppsöka assistensbehövande fartyg till sjöss. Det inträffar nämligen

ofta, att mindre i vintersjöfart använda fartyg icke äro försedda med vanlig

radio, varför under årens lopp en icke oväsentlig del av isbi-ytarnas arbete

till sjöss åtgått för sökning efter sådana fartyg, vilket orsakat staten be­

tydande kostnader. Genom anskaffning av ekoradio kunna dessa tider säker­

ligen avsevärt nedbringas och besparingar i isbrytarnas driftkostnader er­

hållas.

Marinförval dungen, som förordar anskaffning av ekoradio för statens båda

isbrytarfartyg, föreslår att i första hand Ymer förses med ekoradio och i

andra hand — sedan erfarenheter vunnits — även statsisbrytaren Atle.

För Ymers del kan en apparat av typ Cossor från England erhållas under

instundande vinter. Denna typ, som demonstrerats i Sverige, synes för när-

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

varande vara den bästa tillgängliga för de ändamål, som här avses. För appa­

ratens skötsel ombord kräves ingen särskild personal.

Enligt marinförvaltningens beräkningar uppgår kostnaden för inköp av

den för Ymer avsedda ekoradioapparaten till 27 000 kronor och kostnaden

för installation till 15 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså för detta ända­

mål erfordras 42 000 kronor.

De av marinförvaltningen ifrågasatta åtgärderna till förbättring av utrust­

ningen å statsisbrytaren Ymer synas mig väl motiverade. Jag tillstyrker så­

lunda ämbetsverkets förslag, att ventilations- och uppvärmningssystemet för­

bättras samt att en ekoradioanläggning installeras å fartyget. Kostnaderna

för förbättring av ventilations- och uppvärmningssystemet belöpa sig till

35 000 kronor, varav 15 000 kronor äro erforderliga redan under inneva­

rande budgetår. För inköp och installation av ekoradioapparaten erfordras

under innevarande budgetår 42 000 kronor.

Ifrågavarande kostnader torde lämpligen böra bestridas ur förslagsansla­

get till Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. m. Härför torde emel­

lertid riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva

att av det för budgetåret 1946/47 anvisade förslagsanslaget

till Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. m. må an­

vändas dels ett belopp av 15 000 kronor för bestridande av

kostnaderna för förbättring av ventilationen och uppvärm­

ningen å statsisbrytaren Ymer, dels ock ett belopp av 42 000

kronor för bestridande av kostnaderna för anskaffning och

installation av ekoradio å fartyget.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Lennart Kihlstrand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

137

Bilaga 9.

Egentliga statsutgifter.

Elfte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden. hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den A oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson , ministern för utrikes ärendena

Undén , statsråden,

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Danielson, an­

mäler härefter uppkommen fråga rörande överskridande av krisförvaltning­

ens anslag till avlöningar och omkostnader och anför därvid följande.

B. Krisförvaltningen.

[1.] Anslagen till krisförvaltningen. Vid anmälan i årets statsverkspropo-

sition av utgifterna under elfte huvudtiteln berörde föredragande departe­

mentschefen inledningsvis det av händelseutvecklingen aktualiserade spörs­

målet om avveckling av krisorganisationen. Departementschefen framhöll

därvid, att frågan hur snabbt denna avveckling skulle kunna ske givetvis

vore beroende av i vilken takt de olika restriktionerna och regleringarna

skulle komma att upphävas, samt att man i dåvarande läge syntes kunna

räkna med, att endast ett fåtal regleringar skulle komma att kvarstå den 1

juli 1946. Beträffande beräkningen av de skilda krisorganens medelsbehov-

för avlöningar och omkostnader under budgetåret 1946/47 konstaterade de­

partementschefen, att man icke längre kunde följa den tidigare tillämpade

principen, enligt vilken anslagen i regel upptagits lill de vid beräkningstill-

fäHet faktiskt utgående beloppen. Departementschefen hade vid sina bedö­

manden i stället funnit lämpligt att för varje anslagspost göra en uppskatt­

ning av hur stor månadskostnaden konnne att vara vid budgetårets ingång

samt däreiler räkna nied en successiv minskning av denna kostnad under

tiden lill dess avvecklingen kunde väntas vara genomförd. Departements-

138

chefen framhöll, att en sådan beräkningsgrund vore tämligen osäker och

kunde leda till föga exakta anslagsberäkningar, men påpekade samtidigt

att olägenheterna härav på ett smidigt sätt kunde undvikas genom att ansla­

gen gåves karaktär av förslagsanslag.

Vid de nyss angivna beräkningarna av anslagsbehovet för de olika kris­

organen, vilka beräkningar av riksdagen lämnades utan erinran, utgick de­

partementschefen från antagandet, att förbättringen av vårt försörjningsläge

skulle komma att fortskrida så snabbt, att industri- och trafikkommissio­

nerna skulle kunna upphöra med sin verksamhet redan omkring årsskiftet

1946/47 och att även de övriga krisorganens arbetsuppgifter skulle komma

att i väsentlig grad minska under innevarande budgetår.

Utvecklingen under de senaste månaderna har emellertid icke medfört

den förbättring i vårt försörjningsläge, som man i början av detta år kunde

ha anledning alt förvänta. I fråga om vissa varor ha krisregleringarna vis­

serligen kunnat avvecklas i en takt som i huvudsak stämt överens med den

man på förhand räknat med, men på många områden ha restriktionerna

måst bibehållas längre än beräknat och i enstaka fall till och med skärpas.

I sistnämnda hänseende ina särskilt erinras om den effektivisering av den

statliga priskontrollen som påbörjats och därmed sammanhängande åtgärder

beträffande kontroll över import och export.

Under dessa förhållanden har givetvis avvecklingen av krisförvaltningen

icke heller kunnat ske så snabbt, som man vid tiden för statsverksproposi-

tionens framläggande kunde ha anledning att räkna med. Detta har i sin tur

medfört, att de för innevarande budgetår anvisade anslagen till krisorganens

verksamhet så gott som över hela linjen visat sig vara för lågt beräknade.

Vid prövningen av behovet av avlönings- och omkostnadsmedel för budget­

årets första hälft, d. v. s. tiden 1 juli—31 december 1946, framgick det så­

lunda av krisorganens egna beräkningar, att i allmänhet betydligt mera än

hälften av respektive anslag skulle komma att erfordras under nämnda tid,

i eli par fall till och med mera än anslagets hela belopp. Kungl. Maj:t har

emellertid vid medelsanvisningarna för krisorganen hittills hållit sig inom

anslagens ram. Detta innebär, att de anvisade medlen i vissa fall icke kom­

ma att vara tillräckliga för bestridande av kostnaderna ens till 1946 års

slut, utan att ytterligare medel måste anvisas för verksamhetens uppehål­

lande.

Av det anförda följer, att det blir nödvändigt att föreslå Kungl. Maj:t att

överskrida till krisorganens verksamhet anvisade anslag, i vissa fall tämli­

gen snart under innevarande kalenderår. Något formellt hinder mot en så­

dan åtgärd föreligger givetvis icke med hänsyn till anslagens natur av för­

slagsanslag. Då det emellertid torde bli fråga om anslagsöverskridanden av

betydande omfattning, synes förhållandet böra bringas till riksdagens kän­

nedom. Beträffande storleken av de belopp, örn vilka det kan röra sig i nu

förevarande hänseende, är det på grund av ovissheten örn den fortsatta ut­

vecklingen på området icke möjligt att nu göra något närmare uttalande.

Kungl. Maj:t.proposition nr 311.

När sedermera närmare uppgifter föreligga för en beräkning av överskri­

dandets storlek, synes en redogörelse härför böra lämnas riksdagen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte förordna,

att vad i detta ärende anförts skall genom utdrag av stats­

rådsprotokollet delgivas riksdagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Sven Persson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

141

Bilaga 10.

Kapitalinvesteringar.

Försvarsdepartementet.

Utdrag av protokollet över jörsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdeparte­

menten anmäler statsrådet Sköld i egenskap av särskilt förordnad föredra­

gande härefter under försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden

angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47.

Med förmälan tillika att ärendena under punkterna 2 och 3 vore av den

natur, att närmare redogörelse för deras innebörd än som av det följande

framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upp­

lysningar borde få inhämtas genom de handlingar, som komme att över­

lämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför statsrådet Sköld därvid

följande.

Försvarets fastighetsfond.

Arméns dclfond.

[1.] 7 a. Ordnande av tygkompaniernas förläggningar. Enligt 1942 års

försvarsbeslut skulle i fred organiseras särskilda tygtrupper, vid vilka perso­

nal för tygtjänstens underliållsförband utbildades och vilka vid mobilisering

uppsatte dessa förband. Tygtruppema skulle omfatta tre tygkompanier,

Första tygkompaniet (Tyg 1) i Stockholm i anslutning till tygstationen å

Järvafältet, Andra tygkompaniet (Tyg 2) i Skövde (jfr prop. 1943:302, riks­

dagens skrivelse nr 412) i anslutning lill Skaraborgs pansarregemente samt

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Tredje tygkompaniet (Tyg 3) i Boden i Norrbottens regementes kasernelablis-

sement. Frågor om tygkompaniemas förläggning ha i skilda sammanhang

förelagts riksdagen, och medel lia anvisats respektive beräknats för erforder­

liga byggnadsarbeten. Sedan 1946 års riksdag (prop. nr 121 s. 38, riksdagens

skrivelse nr 206) beslutat, att byggnadsarbetena i Boden för Tyg 3 och verk­

stadsbyggnaden för Tyg 2 skola ställas på framtiden, återstå anvisade för ord­

nande av förläggningsfrågor för tygtrupperna 1 900 000 kronor för Tyg 1

(jfr prop. 1942:279 och 1943:1 samt riksdagens skrivelser 1942:377 och

1943:335) samt 223 000 kronor för förråd vid Tyg 2 och Skaraborgs pan­

sarregemente (prop. 1943:302, riksdagens skrivelse nr 412). I avvaktan på

iordningställande av erforderliga lokaler ha hittills endast uppsatts Tyg 1,

som disponerar förhyrda lokaler, huvudsakligen i Stockholm, samt Tyg 2

med huvuddelen i barackläger i Västerhaninge och övriga delar i förhyrda

lokaler i Stockholm och landsorten.

I skrivelse den 29 juni 1946 har chefen för armén gjort framställning örn

ändrad förläggning av Tyg 1 och Tyg 2 samt uppsättning av återstående de­

lar av tygtrupperna. Arméchefen har anfört, att de lokaler, som för närva­

rande innehades av Tyg 1 och Tyg 2, vore ur flera synpunkter otillfredsstäl­

lande. Förläggningarna vore även ekonomiskt ofördelaktiga därigenom att

varje förband måste ha egen mobiliseringsavdelning och matinrättning m. m.,

vartill för Tyg 2 bomme extra kostnader för materiel- och livsmedelstrans-

porter samt för förhyrning av utrymmen för vissa försvarsområdens mate­

riel, som enligt förrådsplanerna skulle förvaras i baracklägret. Arméchefen

har vidare anfört, att den nuvarande förläggningen av Tyg 1 och Tyg 2

hade varit nödvändig, då under de gångna åren inga andra lokaler stått till

buds och då med uppsättandet av kompanierna icke kunnat anstå med hän­

syn till arméns ökade materieltilldelning. Sedan beredskapen i huvudsak av­

vecklats och beläggningen i förbandens kaserner minskat, framstode det som

ett bestämt önskemål, att de båda nu befintliga kompanierna och eventuellt

även en nyuppsatt styrka, motsvarande det tredje kompaniet, snarast för­

lädes till vissa arméns förband. En dylik omförläggning borde göras så, att

övergången till en eventuellt ändrad fredsorganisation av armén under­

lättades.

Arméchefen har erinrat, att i chefens för armén plan för arméns organisa­

tion för tiden efter innevarande 5-årsperiod, som överlämnats till 1945 års

försvarskommitté, föreslagit en sammanslagning av träng-, tyg- och inten-

denturtrupper till ett gemensamt truppslag, underhållstruppema. De nuva­

rande trängkårerna skulle därvid var och en tilldelas ett tygkompani och

ombildas till underhållsregementen. Från nuvarande Norrlands trängkår

skulle — med hänsyn till förläggningsmöjligheterna — ett sjukvårdskom-

pani detacheras till Boden (ersätta Tyg 3).

Enligt arméchefens föreliggande förslag borde tygförbanden förläggas till

trängkårerna. Något föregripande av 1945 års försvarskommittés arbete

härigenom anser arméchefen icke behöva ske, da åtgärden vore att anse

som ett provisoriskt tillgodoseende av förläggningsutrymme för förband,

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

143

som för närvarande saknade kaserner. En undersökning hade givit vid han­

den, att förläggningsutrymme kunde beredas tygtruppemas personal, örn

denna fördelades på de fyra trängkårerna (huvuddelen av den Göta trängkår

tilldelade kontingenten skulle dock förläggas vid Skaraborgs pansarrege-

menie). En förutsättning härför vöre dock, att ett sjukvårdskompani från

Norrlands trängkår tillfälligt förlädes till Västernorrlands regemente och att

ett sjukvårdskompani från Skånska trängkåren tillfälligt förlädes till Norra

Skånska infanteriregementet.

Vidare skulle enligt förslaget de till trängkårerna (och Skaraborgs pan­

sarregemente) förlagda kontingenterna fördelas med hänsyn till utbildnings­

möjligheterna och tillsvidare bilda ett till varje trängkår anslutet tygkompani

(Tyg 1— Tyg 3 samt T 4 tygkompani). Genom omförläggningen skulle vin­

nas följande fördelar :

utbildningen kunde samordnas träng—tyg,

förläggnings- och i vissa avseenden utbildningsförhållandena för tygtrup­

pernas personal bleve bättre,

betydande hyreskostnader kunde inbesparas; lokaler kunde frigöras för

civila ändamål.

Omflyttningen medförde vissa kostnader främst för tillgodoseende av ut­

bildnings- och förrådslokaler. Kostnaderna hade kunnat begränsas genom att

trängkårernas (P 4) verkstäder kunde utnyttjas såsom skolverkstäder, att

baracker m. m. toges i anspråk såsom utbildningslokaler och förråd samt att

vissa förhyrda fältdepåer m. m. tills vidare finge kvarligga.

Ett genomförande av arméchefens förevarande förslag medför kostnader

för i första hand byggnadsarbeten. Arbetena bestå huvudsakligen i flyttning

och ombyggnad av baracker och ha i samråd med arméns fortifikationsför-

valtning beräknats till i runt tal 300 000 kronor. För flyttning av materiel

ha beräknats 40 000 kronor.

I fråga örn personal innebär förslaget vissa omflyttningar. Omförläggningen

av tygkompanierna ökar personalbehovet för utbildning och minskar beho­

vet av personal i förvaltningstjänst. Behovet av ytterligare utbildningsperso-

nal avses skola tillgodoses genom kommenderingar. Före överföringen till

tygtruppema måste personalen utbildas i tygtjänst. Kökspersonalen kan mins­

kas. Viss personal för mobiliseringsavdelning har ansetts böra tills vidare be­

hållas. Då utökning av gällande stater icke borde ske, har föreslagits, att mo-

biliseringsförberedelserna för tygtruppema tills vidare endast skulle åvila

de tre i försvarsbeslutet ingående tygkompanierna. Det föreslagna fjärde tyg­

kompaniet skulle därför tills vidare endast bli ett utbildningsförband.

Kostnaderna för omflyttning av personal samt för kommenderingar ha

beräknats till i runt tal 80 000 kronor.

Genom den föreslagna omflyttningen skulle uppkomma besparingar i form

av bortfallande hyreskostnader och personalbegränsningar. Dessa besparing­

ar ha beräknats till 180 000 kronor för år. Därjämte har framhållits, afl ett

flertal av de lokaler, som skulle iordningställas enligt förslaget, kunde nyt­

tiggöras därest tygkompanierna slutligt förlädes till trängkårerna samt att

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

materielflyttningar under alla förhållanden bleve nödvändiga vid utflytt­

ning av tygkompaniema även utan föreslagen omorganisation.

I fråga om övergången till den nya organisationen har framhållits att, med

hänsyn till nödvändigheten att omskola personal samt färdigställa erforder­

liga byggnader, inflyttning kunde tidigast ske vid Göta trängkår den 1 april

och vid övriga förband den 1 oktober 1947.

Arméchefen har slutligen anfört, att här föreslagen lösning av tygtrup­

pernas förläggningsfråga innebure endast ett provisorium, som — trots stora

olägenheter på grund av bristande verkstadsutrymme — med hänsyn till be­

räknade besparingar kunde godtagas, intill dess beslut fattades om under-

hållstruppernas framtida organisation. Berörda förband bleve överbelagda

under den tid provisoriet varade. För tygtruppernas slutliga förläggning er­

fordrades byggnadsarbeten avseende verkstads-, förläggnings- och förrådslo-

kaler.

Med anledning av vad sålunda anförts har chefen för armén hemställt,

att tygtruppernas förläggningsfråga finge provisoriskt ordnas enligt de an­

givna riktlinjerna samt att erforderliga medel måtte ställas till vederbörande

myndigheters förfogande för flyttning och iordningställande av byggnader

m. ni.

Förslaget hade underställts statens sakrevision som funnit sig med hän­

syn till därmed förenade fördelar böra tillstyrka detsamma.

Överbefälhavaren har i utlåtande i ärendet anfört i huvudsak följande.

Överbefälhavaren ansåge, att tygkompaniemas nuvarande provisoriska

förläggning icke vore tillfredsställande samt att en ändring snarast möjligt

borde komma till stånd. Det hade varit önskvärt, att frågan därvid fått sin

definitiva lösning. Det syntes icke försvarligt att i avvaktan å 1945 års för-

svarskommittés förslag bibehålla nuvarande ordning i fråga om tygkompa­

niernas förläggning. En ändring borde genomföras men ges endast begrän­

sad räckvidd, så att ett framtida beslut icke föregrepes. Arméchefens för­

slag, som utformats från dessa utgångspunkter, tillstyrktes av överbefälha­

varen. Med hänsyn till önskvärdheten, från såväl utbildnings- som ekono­

miska synpunkter, att kunna hålla den för omflyttningen angivna tidspla­

nen, hemställde överbefälhavaren, att ärendet måtte framläggas för årets

höstriksdag.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att det syntes angeläget med hän­

syn till de avsevärda hyreskostnaderna för tygkompaniernas nuvarande för-

läggningslokaler, att åtgärder vidtoges i det syfte, som med framställningen

avsåges. Civilförvaltningen, som vitsordat riktigheten i huvudsak av de gjor­

da beräkningarna av kostnaderna för omflyttning av personal, har föreslagit

vissa föreskrifter för nedbringande av dessa kostnader.

Arméns fortifikationsförv alt ning har tillstyrkt framställningen och fram­

hållit, att det vore növändigt, örn de av arméchefen angivna inflyttnings-

tiderna skulle kunna hållas, att de föreslagna byggnadsåtgärderna, främst

rörande Tyg 2, snarast möjligt bleve igångsatta. Förvaltningen har med

hänsyn härtill hemställt om bemyndigande att gå i författning om arbetenas

påbörjande.

145

Såsom av det anförda framgår skola enligt 1942 års försvarsbeslut upp­

sättas tre tygkompanier. I skilda sammanhang har riksdagen anvisat medel

för ordnande av förläggningar för dessa förband. Byggnadsarbetena för

tygkompanierna ha emellertid icke kommit till utförande. Sedan frågan om

förläggningslokaler för tygtruppema delvis ställts på framtiden och härför

avsedda medel reserverats för andra ändamål, återstå numera medel allenast

för ordnande av Första tygkompaniets förläggning på Järvafältet — för

avskrivning av anläggningskostnaderna härför ha s. k. Gärdesmedel avsetts

komma till användning — och för uppförande av förråd för Andra tyg-

kompaniet i Skövde. Då det med hänsyn till krigsorganisationen varit nöd­

vändigt att under beredskapstiden uppsätta delar av tygtruppema ha, i

avvaktan på att förläggningsfrågorna kunnat slutligt lösas, Första och Andra

tygkompanierna organiserats och provisoriskt förlagts huvudsakligen till

Stockholm respektive Västerhaninge.

De väsentliga hyreskostnader, som äro förenade med de uppsatta tyg-

kompaniemas nuvarande förläggningar, ha föranlett arméchefen att fram­

lägga förslag till omförläggning av dessa kompanier. I samband därmed fö­

reslås även uppsättande av återstående del av tygtruppema. Förläggnings-

frågan kan i nuvarande läge lösas endast provisoriskt; något föregripande

av den omprövning av frågan om krigsmaktens organisation, som utföres

genom 1945 års försvarskommitté, bör givetvis icke nu ske. Arméchefen har

därför föreslagit ett provisorium, som ansluter sig till vad i hans till försvars-

kommittén överlämnade plan till arméns blivande organisation förutsatts

beträffande tygtrupperna, nämligen sammanförande av dessa förband med

träng- och intendenturtrupper till underhållstrupper. Tygkompanierna skulle

sålunda provisoriskt förläggas till trängkårerna och fördelas med en enhet

vid varje kår. Förslagets genomförande medför engångskostnader för bygg­

nadsarbeten, huvudsakligen flyttning och inredning av baracker, beräknade

till i runt tal 300 000 kronor, för flyttning av materiel, 40 000 kronor, samt

for omflyttning och utbildning av personal, uppskattade till omkring 80 000

kronor. Mot dessa engångskostnader svara årliga besparingar i form av

minskade hyreskostnader och personalinskränkningar, beräknade till 180 000

kronor.

Med hänsyn till de betydande kostnadsbesparingar som stå att vinna ge­

nom en omflyttning av tygkompanierna har jag efter samråd med chefen

för försvarsdepartementet ansett mig kunna tillstyrka den föreslagna om-

tlysningen. Förslaget innebär, att den nuvarande utbildningsstyrkan förde­

las på fyra enheter. Då de nuvarande personalstaterna beräknats för tre

kompanier, har det ansetts böra övervägas att även efter omflyttningen bi­

behålla samma antal enheter. Det har därvid visat sig, att en uppdelning

på tre kompanier är möjlig och till och nied ur vissa synpunkter lämp­

ligare tills vidare. Jag föreslår därför, att tygkompanierna skola proviso­

riskt förläggas, ett vid Svea trängkår i Linköping, ett vid Göta trängkår, med

huvuddelen vid Skaraborgs pansarregemente i Skövde och ett vid Skåns-

B i hang lill riksdagens protokoll 194(1. 1 sami. Nr 311.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Före-

draganden.

10

146

ka trängkår»! i Hässleholm. En dylik förläggning medför begränsning av

de beräknade engångskostnaderna med omkring 20 000 kronor.

Kostnaderna för omflyttning av personal och materiel torde få bestridas

av vederbörliga anslag å riksstaten. Vad civilförvaltningen anfört rörande

begränsning av kostnaderna för personalförflyttningar bör beaktas.

Såsom framgår av en vid propositionen 1946: 121 såsom bilaga 2 fogad

sammanställning av byggnadsprogrammet för armén under femårsperioden

1942/47 har i den totala kostnadssumman för arméns byggnader m. m.

under nämnda period inräknats en reserv av omkring 360 000 kronor. De

byggnadskostnader som föranledas av här föreslagen omförläggnmg av tyg-

kompanierna skulle alltså kunna inrymmas i denna totalsumma.^ Denna re­

serv bör dock i första hand disponeras för dess egentliga ändamål nämligen

till förstärkning av medelsanvisningar inom kostnadsramen. Jag vill därföi

förorda, att för bestridande av kostnaderna för här ifrågavarande byggnads­

arbeten anvisas ett särskilt anslag. Då det är angeläget att kunna snarast

tillvarataga de uppkommande besparingarna, bör ärendet föreläggas höst­

riksdagen. Anslagsbehovet uppskattar jag till 285 000 kronor. Anslaget, som

bör tagas i beaktande vid beräkningen av kostnaderna för byggnadsarbeten

för armén under femårsperioden 1942/47, kan, evalverat till prisläget den

1 juli 1941, beräknas motsvara ett belopp av 246 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ordnande av tgg kompanier nas förläggningar å. till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

investeringsanslag av ........................................ kronor 285 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Marinens delfond.

[2 ] 14

a. Iordningställande av vissa bergrumsanläggningar för förråds-

ändamål. I skrivelse den 25 april 1946 har marinförvaltningen framlagt för­

slag till iordningställande av vissa bergrumsanläggningar för förrådsända-

mål och i ärendet anfört bland annat följande.

De förrådsutrymmen, som vid försvarsberedskapens avveckling statt till

buds för förvaring av ammunition och materiel, hade utgjorts av förutom

permanenta förråd — baracker och vissa bergrumsanläggningar. Ammunition

och annan dyrbar och svårersättlig materiel bolde örn möjligt forvaras i

fullträffsäkra utrymmen. Förvaring av dylik materiel i baracker mäste an­

ses olämpligt ur såväl luftskydds- som eldfaresynpunkt. Marinforyaltningen

hade verkställt en inventering av befintliga för foyvarmgsandamal lampliga

bergsrumsanläggningar samt låtit undersöka, vilka åtgärder som bello vile

-

tanås för att göra dessa utrymmen tjänliga såsom forradslokaler. Samtlig

bergrumsanläggningar vore försedda med uppvärmmngsanordmngar. e-

nom uppvärmning kunde emellertid luftens fuktighetshalt icke nedbringas

i tillräcklig grad utan erfordrades härfor inmontering av särskilda avfukt

ningsaggregat. Härjämte måste bergrummen förses med mkladnad. Därest

dessa åtgärder vidtoges, behövde bergrummen icke särskilt uppvarmas enar

bergets egen genomsnittliga temperatur vore tillräcklig tor den materiel, som

147

skulle förvaras i bergutrymmena. Kostnaderna för genomförande av de före- -

slagna aviuktningsåtgärderna beräknades enligt nuprisläget uppgå till ett

sammanlagt belopp av 2 000 000 kronor enligt följande sammanställning.

Hemsö kustartilleriförsvar (inklusive anslutning av viss an­

läggning till el. kraftnätet).......................................................... kronor

Stockholms kustartilleriförsvar (inklusive anslutning av viss

anläggning till el. kraftnätet) .................................................. »

Gotlands kustartilleriförsvar.............................................. ’

s

Blekinge

»

.................................. ....................... »

Göteborgs

»

Diverse ..................................

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Summa kronor 2 000 000.

305 000

881 000

17 000

469 000

319 000

9 000

Efter genomförande av det föreslagna programmet beräknades de årliga

Sonnn^rdern^-ifi0r h?o-lfnr(^a,varande bergmmsanläggningar nedgå från ca

482 000 kionor till ca 125 000 kronor. Den årliga besparingen av vedbränsle

uppskattades till ca 11 000 kubikmeter.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hem­

ställt, att ett belopp av 2 000 000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets för­

fogande för iordningsställande av i ärendet omförmälda bergrumsanlägg-

ningar för förrådsändamål.

Under hand har från statens sakrevision överlämnats en den 26 september

1946 dagtecknad promemoria i ärendet, av vilken inhämtas bland annat

följande.

Genom särskilda utredningsmän hade en granskning av marinförvalt-

ningens nu ifrågavarande framställning verkställts. Granskningen omfattade

icke de av ämbetsverket föreslagna åtgärderna inom Stockholms kustartilleri-

rEvw EnbSt utredmngsmännens uppfattning borde inom Hemsö, Gotlands

Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar avfuktningsanläggningarna utfö-

kronrrn Rhtet-ffe<i mar™förvaltnmgens förslag intill ett belopp av 513 750

beloro av

anlaf’gnVlgar for ,ett av marinförvaltningen beräknat

■rfit ,? 22-,;?5 kroimr borde vissa reduceringar i det föreslagna program-

na V,d agas °C1 kostnaderna härigenom nedbringas. Återstående an-

aggnmgar — av marmförvaltningen kostnadsberäknade till ca

372 000 kro-

lior borde icke alls komma till utförande.

Enligt manniförvaltningens förslag bör viss dyrbar och svårersättlig ma- Före-

eriel forvaras i befintliga fullträffsäkra bergrumsanläggningar. För att möj- dra,J,mderi■

liggom detta måste emellertid lokalerna förses med elektriska avfuktnings-

anordningar och i viss utsträckning inklädas. Kostnaderna härför har ma-

rin t orval tom gen beräknat till 2 000 000 kronor. Utredningen ger vid han-

den att genom denna engångsutgift vinnes en högst betydande minskning

d.et ^bga dnftkostnaderna och en ej oväsentlig besparing av vedbränsle.

Fa ett fatal ar beräknas anläggningskostnaden vara amorterad. Med hänsyn

harull bär jag i princip intet att erinra mot förslagets genomförande.

De av statens sakrevision anlitade utredningsmännen lia ansett att kost

naderna för det av marinförvaltningen framlagda programmet för Hemsö

Gotlands, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar borde kunna minskas

148

till 740 000 kronor samt att även därutöver vissa besparingar bolde kunna

ernås. I anslutning härtill räknar jag med ett belopp av 700 000 kronor för

programmets genomförande i denna del. För motsvarande åtgärder inom

Stockholms kustartilleriförsvar — inom sakrevisionen pågår en motsvarande

granskning av det för detta kustartilleriförsvar framlagda programmet —

torde ett belopp av 600 000 kronor tills vidare böra beräknas. Jag förutsät­

ter därvid, att av marinförvaltningen föreslagna anslutningar av vissa an­

läggningar till det elektriska kraftnätet icke för närvarande komma till ut­

förande. För bestridande av kostnaderna för här avsedda anordningar m. m.

bör således nu anvisas ett belopp av (700 000 + 600 000=) 1 300 000 kro­

nor, vilket belopp kan beräknas motsvara 1 130 000 kronor enligt prisläget

den 1 juli 1941. Kostnaderna för byggnadsarbeten för marinen under ut-

byggnadsperioden 1942/47 belastas sålunda för här ifrågavarande anlägg-

ningsföretag med ett belopp av 1 130 000 kronor.

Med hänsyn till angelägenheten av att anläggningarna med det snaraste ut­

föras har jag funnit mig böra föreslå, att ärendet underställes riksdagens

prövning innevarande höst. Skulle den fortsatta prövningen av frågan ge vid

handen, att avfuktningsanläggningar böra utföras även vid andra förråd an

nu förutsatts, torde frågan örn anvisande av erforderliga medel få under­

ställas en följande riksdag.

, t

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t mat e

föreslå riksdagen

att till Iordningställande av vissa bergrumsanläggningar

för förrådsändamål å tilläggsstat I till riksstaten för budget­

året 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

................... kronor 1 300 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

(3 1 14 b. Vissa markförvärv för marinen. I skrivelse den 19 september

1946 har

marinförvaltningen

— med erinran att i investeringsplanen for

budgetåret 1946/47 i grovarbetsreserven upptagits medel for anläggning av

Sunnar inom Öskaten, marinas**, - framst förslag till förvarv

av vissa markområden för förläggning av ifrågavarande tunnlar m. m. sam

i ärendet anfört bland annat följande.

T ämnlis plats för förläggning av tunnlarna hade av ämbetsverket rekog-

nocerats De områden, som i första hand borde förvärvas utgjordes av en

fastighet och delar av två särskilda fastigheter. Vederbörande fastighetsägare

hade8 Påbörjat exploatering av intilliggande markområden till tomter. Da

ytterligare exploatering vöre att förvänta, borde kronan redan nu tillförsäkra

sig äganderätten till nu ifrågavarande markområden. For utrönande av kost-

nadeSk för förvärv av områdena hade ämbetsverket låtit två till expropna-

tionsnämnd valbara personer verkställa värdering Dessa ^de varderat d^

ena fastighetsdelen, vilken mneholle en areal av cirka 53 hektar, till

kronor Den andra fastighetsdelen, som omfattade cirka 34 hektar, had

.. A tc tili 000 kronor Sedermera hade förhandlingar med vederboran-

upS^ Cv?d hade ägaren till de till 42 000 kronor

värderade mafkområdena begärt en köpeskilling av 350 000 kronor, medan

149

ägaren till det till 68 000 kronor värderade området förklarat sig villig sälja

området till värderingssumman. Sammanlagda kostnaderna för förvärv av

ifrågavarande markområden uppginge enligt värderingen till (42 000 +

68 000=) 110 000 kronor. Marinförvaltningen beräknade emellertid, att —

enär expropriation måste tillgripas beträffande de till 42 000 kronor värde­

rade områdena — ett sammanlagt belopp av 135 000 kronor komme att bliva

erforderligt för markförvärven.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hem­

ställt, att för angivet ändamål ett belopp av 135 000 kronor måtte ställas

till ämbetsverkets förfogande.

Överbefälhavaren har tillstyrkt bifall till föreslaget.

Såsom av det föregående framgår har förutsatts, att ubåtstunnlar skola

komma till utförande, därest arbetsmarknadsläget påkallar ianspråktagande

av härför beräknade medel i den s. k. grovarbetsreserven. Marinförvaltning­

en har föreslagit, att vissa härför erforderliga markområden redan nu skola

förvärvas. Under hand har upplysts, att de föreslagna områdena såväl med

hänsyn till belägenhet som med hänsyn till de å områdena befintliga bergens

beskaffenhet och storlek äro väl lämpade för det avsedda ändamålet. Då det

uppenbarligen är önskvärt, att mark står till förfogande, därest utförandet

av arbetena skulle aktualiseras, har jag i princip intet att erinra mot marin­

förvaltningens förslag. Jag vill erinra, att särskilt investeringsanslag anvisats

pa riksstaten till markförvärv för flygfältsarbeten, vilka upptagits i investe-

ringsreserv och följaktligen skola komma till utförande under samma förut­

sättningar som ubåtstunnlama (jfr prop. 1946: 229, riksdagens skrivelse 1946-

243).

För närvarande anser jag mig emellertid blott kunna tillstyrka förvärv av

det till 68 000 kronor värderade området, vilket synes kunna överföras i

kronans hand genom frivillig uppgörelse på för kronan godtagbara villkor.

För förvärv av detta område om cirka 34 hektar bör beräknas ett belopp av

68 000 kronor jämte 2 000 kronor för vissa omkostnader i samband med

förvärvet, eller tillhopa 70 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

att till Vissa markförvärv för marinen å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetaret 1946/47 anvisa ett investeringsan­

slag av .................................................................. kronor 70 000.

Vad föredraganden salunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans

Majit Konungen bifalla.

Före­

draganden.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

1 i si*

■f ; :J : ' • •.

. ,r4 0.W

tilt ,..! ' >.

'J i

i;

\i i

Ut

vfi-i/O; il­

ai i i

• -

;o\;;

•’W ; '-ii

. • i'Kl . *•

'-Ulft i

*

i if?:

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

151

Bilaga 11.

Kapitalinvesteringar.

Socialdepartementet.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den A okto­

ber 19A6.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under

socialdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinveste­

ring å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt anför därvid

följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] a. Förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten. Till uppföran­

de av byggnader för en central depå för blindas arbeten anvisade riksdagen

medel redan för budgetåret 1939/40 men på grund av skilda med förhållan­

dena under krigsåren sammanhängande omständigheter har med påbörjan­

det av byggnadsarbetena måst anstå till hösten 1945. Byggnaderna beräknas

stå färdiga på nyåret 1947, vid vilken tidpunkt centraldepån alltså kan börja

sin verksamhet. Avsikten med upprättandet av centraldepån är att erhålla

en för de blinda hantverkarna förmånlig centralisering av materialanskaff-

nigen för och försäljningen av de blindas arbeten. Centraldepån skall så­

lunda övertaga den anskaffning av råmaterial för blindarbeten, som hittills

omhänderhafts av en av de blindas förening anordnad materialdepå i Stock­

holm, en på föranstaltande av blindinstitutets direktion likaledes i Stockholm

upprättad materialdepå för blinda kvinnor och en med hanlverksskolan i

Kristinehamn för blinda män förenad depå. Vidare skall centraldepån hand­

hava försäljningen av den produktion av blindalster, som icke genom den

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

blindes egen försorg eller de lokala blindorganisationernas förmedling fin­

ner köpare. Ernående av fördelaktiga materialpriser förutsätter möjlighet att

mot kontant likvid införskaffa råvaror i större partier. För sådant ändamål

och med hänsyn till önskvärdheten av att blinda hantverkare vid leverans

till depån erhålla omedelbar betalning har det befunnits nödvändigt, att ett

relativt stort rörelsekapital ställes till centraldepåns förfogande.

1936 års utredning angående blinda och dövstumma, vars förslag ligger till

grund för statsmakternas beslut om inrättandet av centraldepån, anförde föl­

jande beträffande storleken av det erforderliga förlagskapitalet.

De blindas förenings materialdepå har under år 1936 levererat råvaror till

ett försäljningsvärde av nära 400 000 kronor, medan depån i Kristinehamn

för verksamhetsåret 1935/36 uppgivit försäljningsresultatet till över 85 000

kronor. Med ledning härav och på grund av de lägre materialpriser, som

den ifrågasatta centraldepån otvivelaktigt skall vara i stånd att erbjuda, sy­

nes försiktigt räknat depåns försäljningssumma kunna antagas under första

verksamhetsåret uppgå till omkring 500 000 kronor för att senare ytterligare

öka. Det av de blindas förening för ändamålet disponerade förlagskapitalet

utgör 150 000 kronor. Motsvarande belopp synes vara tillfyllest även för cen-

traldepåns behov. Härutöver har utredningen funnit behovet av rörelsekapi­

tal till den med försäljningen av färdiga arbeten avsedda verksamheten skä­

ligen kunna uppskattas till 100 000 kronor. Del sammanlagda förlagskapital,

varöver depån enligt utredningens uppskattning under den närmaste fram­

tiden behöver disponera, kan sålunda beräknas till 250 000 kronor.

Dessa beräkningar godtogos av statsmakterna i samband med medelsanvis­

ning för ändamålet. Då emellertid envar av blindinstitutets direktion, de

blindas förening och Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd ställt 20 000

kronor till förfogande, anvisade riksdagen (skrivelse nr 433/1941) — på där­

om i 1941 års statsverksproposition framställt förslag — såsom kapitalin­

vestering i fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag av 190 000

kronor till förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten. 1 statsverks­

propositionen uttalades i detta sammanhang, att de till 85 000 kronor be­

räknade överskottsmedlen från materialdepån vid hantverksskolan i Kri­

stinehamn borde inlevereras till statsverket. Så har ännu icke skett, emedan

denna depå icke kan nedläggas förrän centraldepån träder i verksamhet.

I skrivelse den 4 mars 1946 har statens blinddepånämnd anmält, att cen­

traldepån vore i behov av ytterligare förlagsmedel, och härom anfört i hu­

vudsak följande.

Under den tid av nära 10 år, som förflutit sedan 1936 års utredning av­

gav sitt förslag, ha stora prisförskjutningar förekommit.

Försäljningssumman beträffande de vid depåerna i Stockholm och Kri­

stinehamn försålda råvarorna har företett en jämn och kraftig stegring sedan

1936, då den uppgick till nära 500 000 kronor. Sålunda utgjorde försäljnings­

summan åren 1942—1944 respektive 1 031 000, 1 045 000 och 1 498 000 kro­

nor. Tredubblingen från 1936 till 1944 förklaras med att under krigsåren

priserna på råvarorna, vilka nästan samtliga komma från transoceana län­

der, stigit med 50—300 procent. Under de närmaste åren beräknas några

väsentliga sänkningar av råvaruprisen icke komma att ske.

Stegrade priser på råvaror i förening med höjda arbetslöner har självfal­

let föranlett prisstegring även beträffande de färdiga arbetena. Denna har

153

uppgått till 100—200 procent. Om därför 1936 års utredning räknade med en

försäljning av färdiga arbeten till ett belopp av 490 000 kronor, måste man

nu räkna med mer än det dubbla beloppet eller 1 000 000 kronor.

Den sammanlagda försäljningssumman för råvaror och färdiga arbeten

uppgår alltså numera till 2 500 000 kronor. Med den av utredningen beräk­

nade försäljningssumman av 1 000 000 kronor torde det disponibla förlags-

kapitalet av 250 000 kronor ha varit tillräckligt. Med en omsättning av

2 500 000 kronor kräves ett vida större belopp. En beräkning efter samma

grunder som tidigare visar, att behovet av förlagsmedel numera uppgår

till cirka 600 000 kronor. Det ytterligare medelsbehovet utgör sålunda 350 000

kronor.

Vid materialdepan i Kristinehamn ha under årens lopp överskottsmedel

samlats, vilka uppgå till 85 000 kronor. Om dessa medel överföras till central­

depån, skulle återstoden erforderliga medel utgöra 265 000 kronor.

Med hänvisning till det sagda anhåller nämnden, dels att överskottsmedel

å 85 000 kronor vid materialdepån i Kristinehamn måtte som förlagskapi-

tal få överföras till centraldepån, dels att ett ytterligare belopp av 265 000

kronor måtte anvisas för centraldepåns förlagskapital.

I yttrande över framställningen uttalar statskontoret, att ämbetsverket icke

ville motsätta sig, att blinddepånämnden för sin verksamhet erhölle ytterligare

förlagsmedel. Huruvida hela det av nämnden för ändamålet nu begärda be­

loppet, 350 000 kronor, kunde anses erforderligt, undandroge sig emellertid

statskontorets närmare bedömande. Ämbetsverket ville framhålla, att en

sänkning av prisnivån kunde förväntas inträda, varigenom behovet av för­

lagskapital kunde komma att minskas. Vidare vore det icke uteslutet, att viss

del av beloppet skulle kunna ställas till förfogande från de blindas egna

organisationer. Förlagskapitalet i sin helhet borde enligt statskontorets me­

ning anvisas under fonden för förlag till statsverket.

Med anledning av statskontorets uttalande i ämnet har de blindas förening

undersökt möjligheterna för blindorganisationerna att ställa en del av det

erforderliga kapitaltillskottet till förfogande. Beträffande resultatet av under­

sökningen anför föreningen följande.

Direktionen över blindinstitutet och Kronprinsessan Margaretas arbets-

nämnd ha pa förfrågan framhållit, att deras tillgångar huvudsakligen utgö­

rs av donationsmedel, av vilka endast avkastningen får användas. Någon

nämnvärd del av kapitalet torde sålunda icke kunna frigöras för ett ända­

mål, som icke lämnar avkastning.

Även föreningens tillgångar utgöras till huvudsaklig del av donerade me­

del, vilkas avkastning därjämte i stor utsträckning enligt donationsbestäm-

melserna skall användas för speciellt angivna ändamål. Föreningens övriga

inkomster utnyttjas helt tör dess omfattande sociala och humanitära verk­

samhet. De enda medel, som skulle kunna ifrågakomma såsom föreningens

tillskott till centraldepans förlagskapital, utgöras av det kapital, som frigöres

genom centraldepåns övertagande av föreningens materialdepå. Detta kapi­

tal uppgår nominellt till 162 000 kronor. Av olika skäl är det för närvarande

svårt att bedöma kapitalets storlek vid tiden för upphörandet av material­

depåns verksamhet. Föreningen har emellertid räknat med att detta kapital

genom centraldepåns upprättande skulle frigöras för andra uppgifter och

därför redan disponerat större delen av kapitalet genom investeringar i två

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements-

chefen.

för de blinda betydelsefulla företag, nämligen en fabrik för tillverkning av

borstträn för de blinda hantverkarnas behov och en teknisk fabrik, där hu­

vudsakligen blinda arbetare sysselsättas. Utöver de 20 000 kronor som redan

utlovats kan alltså icke heller föreningen lämna något bidrag till central­

depåns rörelsekapital.

Centraldepån för blindas arbeten, vilken beräknas kunna påbörja sin verk­

samhet när de för depån avsedda byggnaderna färdigställts på nyåret 1947,

har till ändamål att genom central upphandling i större partier tillhandahålla

de blinda hantverkarna råvaror till partipriser och att mot kontant betalning

övertaga och försälja den produktion av blindalster, för vilken den blinde

själv eller de lokala blindorganisationerna icke finna avsättning. För sin

verksamhet är centraldepån i behov av ett relativt betydande rörelsekapital.

Förmedlingsverksamheten beträffande råvaruinköpen har hittills omhänder-

hafts av tre materialdepåer, vilka äro avsedda att nedläggas eller uppgå i

centraldepån, när denna träder i funktion. Med utgångspunkt från dels om­

fattningen av denna förmedlingsverksamhet under år 1936, då försäljnings­

summan för de tre materialdepåerna uppgick till nära 500 000 kronor, dels

den beräknade storleken av överskottsproduktionen och dennas värde enligt

1936 års priser — cirka 500 000 kronor — har behovet av rörelsekapital för

centraldepån uppskattats till 150 000 kronor för råmaterialförmedlingen och

100 000 kronor för övertagande av överskottsproduktionen eller tillhopa

250 000 kronor. Då vissa blindorganisationer förbundit sig ställa samman­

lagt 60 000 kronor till förfogande, har riksdagen för budgetåret 1941/42 till

förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten anvisat ett reservations­

anslag av 190 000 kronor.

Inför igångsättandet av centraldepåns verksamhet har statens blinddepå-

nämnd anmält, att det numera föreliggande behovet av rörelsekapital är

väsentligt större än det tidigare beräknade. Nämnden påvisar, att försälj­

ningssumman för de tre materialdepåerna huvudsakligen på grund av pris­

stegring kraftigt ökat sedan år 1936 och för år 1944 uppgått till 1 500 000

kronor eller cirka tre gånger försäljningssumman för år 1936. Då priserna

på de färdiga arbetena givetvis följt den sedan 1936 inträdda stegringen av

råvarupriser och arbetslöner, uppskattar nämnden värdet av den överskotts-

produktion, varmed centraldepån enligt det föregående skall taga befattning,

till cirka 1 000 000 kronor. Med hänsyn härtill finner nämnden, att central­

depåns behov av rörelsekapital enligt de av statsmakterna godtagna beräk­

ningsgrunderna numera uppgår till cirka 600 000 kronor och således med

350 000 kronor överstiger det för ändamålet tillgängliga beloppet. Nämnden

förordar, att det ytterligare medelsbehovet tillgodoses så, att överskottsmedel

å 85 000 kronor vid materialdepån i Kristinehamn såsom förlagskapital över­

föras till centraldepån och att 265 000 kronor anvisas för ytterligare förstärk­

ning av centraldepåns förlagskapital.

Sedan jag under hand inhämtat, att försäljningssumman för de tre mate­

rialdepåerna under år 1945 uppgått till 1 296 000 kronor och att pnserna på

råmaterial, vilket i huvudsak importeras från transoceana länder, alltjämt

155

stiga trots den förändrade kronkursen, finner jag, att blinddepånämndens be­

räkning av det för centraldepån erforderliga rörelsekapitalet bör godtagas.

Blindorganisationerna synas icke kunna ställa ytterligare medel till förfo­

gande för ändamålet, ökningen av rörelsekapitalet med 350 000 kronor bör

därför helt åvägabringas med statsmedel. Ur budgetteknisk synpunkt synes

det mest ändamålsenligt att överskottsmedlen vid materialdepån i Kristine­

hamn — i enlighet med vad tidigare beslutats — tillföras statsregleringen så­

som inkomst och att hela ifrågavarande belopp anvisas såsom kapitalinveste­

ring i fonden för förlag till statsverket under rubriken förlagskapital åt cen­

traldepån för blindas arbeten.

Då det är av vikt, att centraldepån redan vid början av sin verksamhet

disponerar tillräckligt rörelsekapital, torde ifrågavarande anslag böra äskas

å tilläggsstat för budgetåret 1946/47.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Förlagskapital dt centraldepån för blindas arbeten

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

investeringsanslag av........................................ kronor 350 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Ur protokollet:

J. O. Widman.

Kungl. Maj.ts proposition nr Sfi.

157

Bilaga 12.

Kapitalinvesteringar.

Kommunikationsdepartementet.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott

den 4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler

härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ären­

den angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för bud­

getåret 1946/47 samt anför därvid följande.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverket.

[1.] 8 a. Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm. Verksamhe­

ten vid generalpoststyrelsens bankavdelning — postsparbanken, postgiro­

kontoret och statens intressekontor — har främst genom postsparbanks- och

postgirorörelsernas utveckling successivt undergått en kraftig ökning. I följd

härav har sedan slutet av 1920-talet bankavdelningens lokalfråga nästan

ständigt varit aktuell. Jag torde till en början i korthet få redogöra för de

åtgärder, som hittills vidtagits för frågans lösning.

Postsparbanken och postgirokontoret inrymdes ursprungligen i central­

posthuset i kvarteret Blåmannen vid Vasagatan i Stockholm. År 1927 för­

värvade postverket tomten nr 12—13 i kvarteret Blåmannen vid Klara Norra

Kyrkogata. Å denna tomt uppfördes sedermera en nybyggnad, vilken våren

1932 kunde tagas i bruk för postgirokontoret. Sedan jämväl tomterna nr 3

och 16 i samma kvarter förvärvats, uppfördes å dessa en för postgirot och

postsparbanken avsedd byggnad, vilken togs i bruk hösten 1939. Denna

byggnad utgör jämte det ursprungliga postgirohuset från år 1932 ett sam­

manhängande komplex med huvudfasad åt Klara Norra Kyrkogata samt

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

sidofasader åt Mäster Samuelsgatan och Bryggargatan. Komplexet är med

två gatuövergångar, vardera i två våningar, förenat med centralposthuset.

I sin petitaskrivelse hösten 1941 anmälde generalpoststyrelsen, att post­

giro- och postsparbanksrörelserna utvecklats kraftigare än vad styrelsen

tidigare beräknat, samt hemställde, att medel måtte anvisas för uppförande

av en flygelbyggnad örn fem våningars höjd på postgirohusets gård. Vid an­

mälan av anslagsfrågan (1942 års statsverksproposition, kapitalbudgeten, bil.

4, punkten 3) uttalade föredragande departementschefen bl. a., att styrel­

sens förslag med hänsyn till det förhållandevis ringa utrymmestillskott, som

därmed skulle vinnas, knappast vore ägnat att på längre sikt erbjuda en fullt

tillfredsställande lösning av lokalfrågan. Härtill komme, att förslaget kunde

antagas försvåra ett rationellt utbyggande framdeles av postgirokontorets

lokaler. Departementschefen ville emellertid under förhandenvarande om­

ständigheter icke motsätta sig, att styrelsens förslag komme till utförande.

1942 års riksdag anvisade sedermera till ändamålet 325 000 kronor. Ansla­

get kom emellertid icke att användas, enär vissa utrymmen i centralpost­

kontoret år 1943 kunde tagas i anspråk för bankavdelningen i samband med

att postverkets blankettryckeri och bokbinderi överflyttades till postverkets

då färdigställda industrihus i Ulvsunda.

För budgetåret 1945/46 har slutligen anvisats ett investeringsanslag av

425 000 kronor till inredning av vindsvåningen i centralposthuset i Stock­

holm. Inredningsföretaget har emellertid ej berört verksamheten vid post­

sparbanken och postgirokontoret utan har endast tillfört generalpoststyrel­

sens övriga avdelningar erforderligt lokalutrymme.

I skrivelser den 14 september 1945 och den 6 september 1946 har general­

poststyrelsen ånyo upptagit frågan om bankavdelningens behov av ökade

lokaler till behandling samt framlagt förslag till frågans lösning av inne­

börd, att fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm skulle förvärvas för post­

verkets räkning för uppförande därå framdeles av en tillbyggnad till post­

girohuset.

En närmare redogörelse för lokalbehovet och möjligheterna att tillgodose

detta har lämnats i skrivelsen den 14 september 1945.

Beträffande utvecklingen av rörelsen och personal­

styrkans omfattning vid bankavdelningen har styrelsen till en

början lämnat följande sifferuppgifter.

Postsparbanken

Postgirot

Statens intressekontor

År

Antal

Antal

Antal

Personal

vid årets

konton vid

årets slut

omsättningar

konton vid

årets slut

omsättningar

konton vid

årets slut

omsättningar

slut

1935

1 912 159

6 071000

80 632

43 560000

21829

572 000

873

1939

2 719 031

8 476 000

119 936

66 042 000

52122

1 616 000

1480

1943

3 591 993

17 163 000

163 453

98 397 000

85 340

2 505 000

2 678

1944

3 778 078

17163 000

177 838

104 748 000

93 126

2 760 000

2 857

159

Styrelsen tillägger, att vid postgirokontoret för närvarande handlades ca

370 000 omsättningsposter per dag och att bankavdelningens personalstyrka

överstege 3 100, varav den vida övervägande delen utgjordes av kvinnor.

Om de nuvarande lokalutrymmena meddelar styrelsen,

att bankavdelningen för närvarande i centralposthuset och postgirohuset dis­

ponerade sammanlagt 20 930 m2 golvyta, varav 7 300 m2 beiöpte å postspar­

banken, 12 295 m2 å postgirokontoret och 1 355 m2 å statens intressekontor.

Av dessa utrymmen vore 3 445 m2 belägna i centralposthuset. Härutöver

disponerade bankavdelningen för arkivändamål vissa källarutrymmen om

ca 655 m2 vid Appelbergsgatan och Lilla Nygatan.

Styrelsen har vidare företagit en uppdelning av bankavdelningens lokal­

utrymmen, sammanlagt 21 585 m2, efter användningssättet och därvid erhål­

lit följande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Arkiv- och förrådsrum (skyddsrum) o. d................................................. 3 855

Maskinrum av olika slag och verkstad..................................................... 655

Postexpedition ..................... 300

Kassaexpedition och övriga expeditionslokaler för allmänheten ....

625

Administrationslokaler ................................................................................. 630

Klädrum, toaletter, sjukrum, sop- och lagringsrum, plats för cykel­

uppställning, städrum, vaktrum, lastkaj, entréer, korridorer, hal­

lar, hissar, trappor och andra förbindelser etc.................................... 5 325

Lunchrestaurang ............................................................................................ 940

Kontorslokaler ................................................................................................ 9

255

Summa 21 585.

Av dessa siffror framginge, anför styrelsen, att mycket stora utrymmen

erfordrades även för andra ändamål än den egentliga personalkrävande kon-

torsdriften. Ändock vore dessa utrymmen för närvarande i vissa avseenden

otillräckliga. Arkiveringen beredde sålunda stora besvärligheter, enär hu­

vudparten av arkivmaterialet måste på ett mindre tillfredsställande sätt

förvaras i förhyrda källarlokaler. Från postsparbanken och postgirot expe­

dierades i genomsnitt per dag omkring 60 000 försändelser av olika slag,

för vilka erfordrades kuvert, brevpapper och blanketter av olika sorter.

Förrådet av blanketter och förbrukningsartiklar måste därför vara väl

tilltaget och krävde stora förvaringsutrymmen. Aven maskinverkstaden be­

hövde utökas. Kassaexpeditionen torde för närvarande få anses tillräcklig

men tålde icke några års fortsatt trafikökning.

Personalstyrkans storlek och sammansättning medförde, framhåller sty­

relsen, behov av stora utrymmen för klädrum, toaletter, sjuk- och dusch­

rum, uppställning av cyklar m. m. samt för tillhandahållande av måltid eller

annan förtäring under arbetsrasterna. Klädrummen vore alldeles otillräck­

liga. Förvaringen av ytterkläder m. m. byggde på systemet med klädskåp

(dubbelskåp). För närvarande saknades på grund av utrymmesbristen kläd­

skåp för 430 personer, vilka därför måste avlämna sina kläder i annan ord­

ning. Lunchrestaurangen med kök hade avsetts skola disponera hela översta

våningen i postgirohuset. Enär ett utrymme om 185 m2 i denna våning

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 311

måst tagas i anspråk för arbetsändamål, kunde för närvarande högst 500

personer samtidigt intaga måltid i restaurangen. Lunchserveringen hade där­

för måst ordnas i 3 å 4 omgångar men skedde likväl under stor trängsel

och tidsspillan.

Beträffande kontorslokalernas storlek och kontors­

personalens antal vid de olika avdelningarna har styrelsen lämnat

följande sifferuppgifter.

Golvyta Personal

ma

Postsparbankens medelsrevision............................................ 625

160

»

bokföringsavdelning..................................... 1175

420

»

undersökningsavdelning............................. 585

115

»

eftergranskningsavdelning......................... 350

150

»

sparklubbsavdelning................................... 375

110

Postgirokontorets registrerings- och propagandaavdelning

525

125

»

bokföringsavdelning.................................. 2 885

1 100

»

undersökningsavdelning........................... 635

165

»

revisionsavdelning..................................... 550

155

Statens intressekontor................................................................ 975

330

Korrespondensavdelningen...................................................... 275

30

Kontrollavdelningen................................................... 300_______ 60

Summa 9 255

2 920

Styrelsen meddelar även, att försök gjorts att uppskatta storleken av

den golvyta i postgirokontorets och postsparbankens bokföringsavdelningar,

som icke upptoges av det fasta inventariebeståndet (maskiner, bord, skåp,

sorteringsfack o. d. men ej stolar). Därvid hade det visat sig, att den fria

golvytan per person uppginge till i genomsnitt endast omkring 2 m2.

Det vore uppenbart, fortsätter styrelsen, att det för kontorsarbetet dispo­

nibla utrymmet numera och sedan länge vore alldeles otillräckligt. Detta

förhållande vållade allvarliga arbetshinder. Sålunda förhindrades bland an­

nat en ytterst önskvärd utökning av maskinparken, vilket medförde, att

personalen i alltför stor omfattning måste arbeta i skift. Även de allmänt

hygieniska förhållandena bleve lidande av den rådande överbefolkningen.

Bland annat hade anordningarna för luftväxling m. m. samt övriga anord­

ningar för personalhygien och personaltrivsel ursprungligen planerats för

vida mindre personal än den nu befintliga. Från yrkesinspektionens sida

hade ändringar och förbättringar i olika hänseenden föreslagits, men dessa

hade ofta varit och vore mycket svåra att realisera inom den nuvarande

byggnadsramen. Vederbörande yrkesinspektris hade år 1945 erinrat örn att

inspektionen under flera år vid inspektioner av postgirots och postsparban­

kens lokaler ständigt framhållit, att lokalförhållandena ur hälsosynpunkt

vore synnerligen olämpliga. Utökningen av arbetet hade enligt inspektio­

nens mening i hög grad bidragit till de svårartade förhållandena. Genom ny­

byggnader och omflyttningar hade man visserligen försökt förbättra arbets­

förhållandena, men detta hade dock varit endast halvmesyrer, varför det

vore nödvändigt med en radikal förändring.

161

Vid ett bedömande av de framtida lokalbehoven för bank­

avdelningen torde man, yttrar styrelsen, böra utgå från att såväl postspar­

banks- som postgirorörelsen komme att visa en fortsalt tillväxt. Därest före-

liggande förslag örn ändrat skatteuppbördssätt genomfördes, torde statens

intressekontors verksamhet sannolikt bliva i viss mån begränsad. Enär emel­

lertid postgirokontoret samtidigt torde komma att tillföras ökat arbete i och

föi skattebetalningen och till följd därav behöva ökat utrymme, måste detta

nya lokalbehov tillgodoses genom ianspråk tagande av det utrymme inom

intressekontoret, som bleve eventuellt överflödigt för dess verksamhet. Att

arbetsökningen å bankavdelningen över lag alltjämt fortfore, framginge för

övrigt därav, att personalen å bankavdelningen under första halvåret 1945

ökats med 9 procent.

Det vore, uttalar styrelsen, i hög grad angeläget, att bankavdelningens

behov av ökade lokaler tryggades för längre tid framåt. Styrelsen hade under

de senaste femton åren haft ständiga bekymmer att tillgodose postsparban­

kens och postgirokontorets befogade önskemål om ständigt större och mera

ändamålsenliga lokaler. Med den erfarenhet man numera förvärvat om post­

girot såsom vart lands största kontorsföretag och med dess utvecklingsmöj­

ligheter vore det för styrelsen tydligt, att stora ansträngningar måste göras

för en något så när hållbar lösning av lokalfrågan. Det framstode lika tyd­

ligt, att denna lösning endast kunde sökas i en tillbyggnad av det

nuvarande postgiro huse t, möjliggjord genom förvärv av intill-

liggande fastigheter.

En tillbyggnad av postgirohuset förutsatte, fortsätter styrelsen, att till den

nuvarande byggnaden angränsande fastigheter förvärvades för postverkets

räkning. Styrelsen hade sedan något år undersökt möjligheterna att inköpa

i första hand fastigheterna Blåmannen nr 4 och 11, belägna omedelbart öster

om postgirohuset utefter Mäster Samuelsgatan respektive Bryggargatan.

Eventuellt syntes ytterligare en mindre fastighet i samma kvarter böra för­

värvas, för att nybyggnadsprogrammet för bankavdelningen skulle kunna

helt genomföras, men med sådant förvärv kunde anstå ännu någon tid. Be­

träffande fastigheten Blamannen nr 11 hade det visat sig, att

ägaren vore villig att avyttra densamma, örn han blott kunde erhålla annan

lämpligt belägen fastighet, där han även i fortsättningen kunde driva sin nu­

varande rörelse (möbelaffär). Underhandlingar härom pågingo.

I fråga örn fastigheten Blamannen nr 4 med adress Mäster Sa-

muelsgatan 56 A och B hade, meddelar styrelsen, förda förhandlingar nu lett

till att ägaren, Förvaltningsaktiebolaget Westerdahl Intressenter, förklarat

sig kunna gå med på en försäljning av fastigheten för 2 250 000 kronor. Inom

fastigheten funnes bland annat inrymd en stor och givande bagerirörelse, som

icke kunde få kvarstanna, sedan postverket övertagit fastigheten. Stor hän­

syn vore tagen lil! detta förhållande vid fastställandet av köpeskillingsbelop-

pet, vilket, enligt styrelsens mening, vore förhållandevis högt men likväl icke

kunde anses vara högre än det värde, som numera åsattes liknande fastig­

heter i centrum av Stockholm.

Bihang tilt riksdagens

protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

11

Såvitt styrelsen kunnat utröna funnes i centralpostkontorets närhet för

närvarande icke någon annan fastighet som kunde ifrågakomma för att det

alltmera trängande behovet av väsentligt utvidgade lokaler för postgirokon­

toret och postsparbanken skulle kunna tillgodoses. På grund härav och då

det nu måste anses oundgängligen nödvändigt att vidtaga erforderliga åtgär­

der för tryggande av sagda lokalbehov, hade styrelsen icke sett sig någon

annan utväg än att föreslå inköp för postverkets räkning av fastigheten Bla-

mannen nr 4, trots det förhållandevis höga priset.

För att tillförsäkra statsverket dispositionsrätten till fastigheten hade sty­

relsen avslutat ett på statsmakternas godkännande före den 1 januari 1946

beroende köpekontrakt. Köpeskillingen hade fastställts till 2 250 000 kronor.

Då tomtmarken omfattade en yta av 1 212 m2, motsvarade köpeskillingen ett

tomtpris av 1 856 kronor 44 öre per m2.

Under åberopande av det anförda hemställde generalpoststyrelsen i före-

nämnda skrivelse den 14 september 1945, att Kungl. Maj:t matte föreslå

riksdagen medgiva, att ifrågavarande fastighet finge förvärvas för postver­

kets räkning för en köpeskilling av 2 250 000 kronor.

I skrivelse till generalpoststyrelsen den 8 september 1945 uttalade bygg­

nadsstyrelsen, att byggnadsstyrelsen helt delade generalpoststyrelsens upp­

fattning om angelägenheten av att anskaffa ytterligare tomtmark så belägen

att utvidgning av de till centralposthuset anknutna avdelningarna kunde ske.

De härmed förbundna kostnaderna bleve betydande, men byggnadsstyrelsen

funne det högst osannolikt att ett dröjsmål skulle medföra gynnsammare

ekonomiska villkor med hänsyn till fastigheternas belägenhet i den centrala

staden. Byggnadsstyrelsen ville till och med ifrågasätta om det icke vore

förenligt med klok ekonomisk förtänksamhet att förvärva ytterligare mark

inom samma kvarter. Härvid förtjänade framhållas att i den mån lokaler

inom staten tillhöriga byggnader i denna trakt icke bleve erforderliga för

postens del, de tills vidare med stor fördel kunde utnyttjas för andra stats­

ändamål.

Efter prövning av generalpoststyrelsens framställning förklarade Kungl.

Majit genom beslut den 19 oktober 1945 densamma med hänsyn till stor­

leken av den avtalade köpeskillingen icke föranleda någon Kungl. Maj :ts

åtgärd.

Därefter har generalpoststyrelsen i skrivelse den 24 oktober 1945 hemställt,

att Kungl. Majit måtte medgiva postverket rätt till expropriation av fastig­

heten Blåmannen nr 4.

över denna framställning har Överståthållarämbetet den 23 april 1946 av­

givit utlåtande. I detta anföres sammanfattningsvis dels att laga grund för

beviljande av rätt till expropriation för tillgodoseende av ifrågavarande be­

hov syntes föreligga, dels att annat område än den med ansökningen avsedda

fastigheten nr 4 i kvarteret Blåmannen funnes vara tjänligt för det avsedda

ändamålet och att avståendet av sistnämnda tomt medförde större olägenhet

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

163

un som nödigt vore, dels alt ändamalet kunde vinnas nied mindre olägenhet

för annan genom expropriation av antingen fastigheten nr 15 i kvarteret Lam­

met eller fastigheterna nr 7, 8, 9 och 10 i kvarteret Gripen, dels ock att

ämbetet vid inbördes avvägning av dessa båda alternativ ansåge det sist­

nämnda i första hand höra ifrågakomma.

I skrivelse den 14 maj 1940 har generalpoststyrelsen på grund av remiss

avgivit yttrande i anledning av överståthållarämbetets förenämnda utlåtande

och därvid framhållit bland annat följande. En lösning äv postsparbankens

och postgirots lokalfråga efter någon av de av Överståthållarämbetet förordade

linjerna skulle innebära, att dessa båda rörelsegrenar komme att inrymmas i

irislaende byggnader, skilda fran varandra genom Bryggargatan respektive

Mäster Samuelsgatan. Ett huvudvillkor för att en sådan fristående byggnad

överhuvud skulle kunna utnyttjas för avsett ändamål vore emellertid, att den­

samma förbundes med postgirohuset genom en gatuöverbyggnad. Oavsett de

ur driftsynpunkt ytterst betänkliga olägenheter — bland annat betydande

tidsspillan och ökade driftkostnader — en sådan anordning komme att med­

föra, ansåge sig styrelsen böra uttala sitt starka tvivel på möjligheten att er­

hålla medgivande till utförande av ytterligare en gatuöverbyggnad förutom

de två, som redan nu förbunde postgirohuset och centralposthuset. Bygg-

nadsifrågan skulle dessutom icke därigenom bliva löst på längre sikt. Post­

girots oavbrutna utveckling, vilken med all sannolikhet komme att fortsätta

ännu många år, kunde nämligen göra det nödvändigt att sedermera uppföra

ännu en tillbyggnad, och man skulle då måhända finna sig försatt i tvångs­

läget att nödgas uppföra ytterligare en friliggande byggnad. Även för allmän­

heten skulle en uppdelning av rörelsen på flera fristående byggnader bliva

ofördelaktig genom den splittring av postgirokontorets kassaexpedition, som

måste bliva en nödvändig följd av uppdelningen. Generalpoststyrelsen ansåge

sig på dessa och tidigare anförda skäl icke kunna förorda någon annan lös­

ning av tillbyggnadsfrågan än förvärv av tomtmark inom kvarteret Blåman­

nen. Styrelsen har vidare i detta sammanhang anfört:

Generalpoststyrelsen vill slutligen understryka angelägenheten av snar de­

finitiv åtgärd i positivt syfte i föreliggande byggnadsfråga. Lokalbehovet för

den verksamhet, varom nu är fråga, är redan för närvarande ytterst träng­

ande och postgirot — vars behov det ju här närmast gäller att tillgodose —

kommer sannolikt från och med årsskiftet att tillföras ett avsevärt merarbete

i och med ikraftträdandet av källskattesystemet. Postgirot kommer ju att di­

rekt medverka däri genom den s. k. postgirokontorets skatteavdelning. Det

är emellertid sannolikt, att postgirokontoret även får sig underställt postver­

kets länsskatteavdelningar för Stockholms stad respektive Stockholms län.

Skattebokföringen å länsskatteavdelningama är avsedd att ske med använd­

ning av hålkortssystem. Enär detta system redan försöksvis användes inom

postsparbanken och postgirot — såsom nyss erinrats — ändock kommer att

i viss omfattning anlitas för skattebetalningen, kan det tänkas vara förenat

med vissa fördelar ur rationaliseringssynpunkt att förlägga ovannämnda

skatteavdelningar till generalpoststyrelsens bankavdelning. Generalpoststyrel-

sen skulle likvisst vid nuvarande lokalbesvärligheter icke våga ifrågasätta .så­

dan anordning, därest icke visst konlorsutrymme kunde väntas bli tillgängligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

164

för ändamålet i och med att statens intressekontors verksamhet beräknas bli

väsentligt minskat från och med nästkommande årsskifte. Lokalfrågan kan

därför nödtorftigt lösas för de nya uppgifterna under den närmaste tiden.

Helt naturligt måste dock den omständigheten, att postgirot genom källskatte-

systemet kommer att tilltöras ökat arbete och nya uppgifter, ytterligare un­

derstryka angelägenheten att postgirots lokalfråga löses med det allra sna­

raste. Förrän så sker, kan icke arbetet bedrivas så rationellt och föredömligt

som dock måste vara önskvärt beträffande landets största kontorsdrifts-

företag.

I förenämnda skrivelse den 6 september 1946 har generalpoststyrelsen un­

der åberopande av den brådskande karaktären av förevarande lokalspörsmål

ånyo tagit upp frågan om inköp av fastigheten Blåmannen nr 4. Till styrel­

sens beslut hade, uttalar styrelsen, jämväl den omständigheten bidragit, att

den ersättning, som vid en eventuell expropriation av fastigheten kunde be­

räknas bliva fastställd, knappast kunde väntas understiga den ersättning, som

postverket enligt det med fastighetens ägare, Förvaltningsaktiebolaget Wester-

dahls Intressenter, den 14 och 17 september 1945 träffade preliminära köpe­

kontraktet skulle erlägga för fastigheten. Till belysande härav anför styrel­

sen följande.

Enligt förenämnda kontrakt .skulle köpeskillingen för fastigheten nr 4 i

kv Blåmannen utgöra 2 250 000 kronor. Då fastigheten omfattar en yta av

1 212 m2, motsvarar detta pris 1 856 kronor 44 öre per nr. Till jämförelse

må nämnas, att vid en av Stockholms stad nyligen företagen expropriation

av egendomen nr 14 örn 610 m2 i kvarteret Lammet d. v. s. det kvarter

inom vilket expropriation för postgirots nybyggnad enligt överståthallar-

ämbetets förmenande i andra hand ansågs böra ifrågakomma — tillerkändes

fastighetens ägare 800 000 kronor i löseskilling motsvarande 1311 kronor

47 öre per m2. Härutöver erhöll emellertid nämnde ägare 275 000 kronor i

ersättning för skada och intrång, häri inberäknad ersättning för flyttnings­

kostnader m. m., och dessutom gottgörelse för vad han visar sig ha fatt ut­

giva nied anledning av för tidig inlösen av vissa lån. Den sammanlagda

ersättningen översteg alltså 1 075 000 kronor, motsvarande ett markvärde av

mer än 1 762 kronor 30 öre per m2. Skillnaden mellan det sålunda genom

expropriationen utdömda markvärdet och priset för fastigheten nr 4 i kv.

Blåmannen, eller cirka 94 kronor 14 öre per m2, är visserligen i och för sig

betydande, men då det väl med skäl kan ifragasättas, örn icke ersättningen

för intrång och flyttningskostnader måste, nied hänsyn till arten och om­

fattningen av den rörelse som bedrives inom fastigheten, bliva proportionsvis

större för den sistnämnda fastigheten än för fastigheten i kv. Lammet synes

det knappast troligt, att priset för den Westerdahlska fastigheten skall kunna

genom expropriationsförfarande nedbringas under 2 250 000 kronoi.

Styrelsen framhåller, att fördelarna nied en frivillig överenskommelse om

fastighetens försäljning förefölle sa stora vid jämförelse nied expropriation,

att den förstnämnda utvägen för fastighetens förvärvande borde undersökas

ännu en gång. Styrelsen hade därför ånyo trätt i förbindelse nied Förvalt­

ningsaktiebolaget Westerdahl Intressenter för att efterhöra, huruvida bo­

laget alltjämt vore benäget att överlåta fastigheten i fråga till postverket på

i stort sett de i köpekontraktet av den 14 och 17 september 1945 närmare an­

givna villkoren. På denna hänvändelse hade jakande svar erhållits. Till följd

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

165

härav hade med bolaget den 26 juni 1946 träffats ett på Kungl. Maj:ts god­

kännande före den 1 januari 1947 beroende nytt köpekontrakt. Enligt detta

skulle köpeskillingen alltjämt utgöra 2 250 000 kronor. Härav skulle 900 000

kronor erläggas den 2 januari 1947, medan betalningen av återstoden,

1 350 000 kronor, vore avsedd alt regleras vid tillträdet den 1 oktober 1948,

delvis genom övertagande av betalningsansvaret för ett inteckningslån å

400 000 kronor, löpande med 3,6 % ränta och förfallande till betalning tidi­

gast den 1 februari 1955. I fråga örn tillträdesdagen hade i köpekontraktet

stadgats, att densamma kunde framflyttas till senare tidpunkt, därest den i

fastigheten bedrivna bagerirörelsen icke till den 1 oktober 1948 kunde in­

flyttas i avsedd nybyggnad.

Med hänsyn till att i köpekontraktet intagits bestämmelser, att kontraktet

å postverkets sida vore bindande endast under förutsättning att Kungl. Maj:t

före den 1 januari 1947 lämnat sitt medgivande till fastighetens förvärvan­

de, samt att av köpeskillingen ett belopp av 900 000 kronor skulle erläggas i

förskott den 2 januari 1947, vore det erforderligt, att ärendet gjordes till

föremål för beslut redan vid innevarande års riksdag under höstsessionen.

Under åberopande av vad i ämnet anförts hemställer generalpoststyrelsen

med förmälan att medel för slutlikvidation för fastighetsförvärvet behöv­

de anvisas först av 1948 års riksdag — att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1946

års riksdag, dels medgiva, att fastigheten nr 4 i kvarteret Blåmannen i

Stockholm må förvärvas för postverkets räkning för en köpeskilling av

2 250 000 kronor, dels ock för inköp av nämnda fastighet å tilläggsstat för

budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 900 000 kronor.

Generalpoststyrelsens bankavdelning har under tiden efter år 1939, då den Departements.

senaste nybyggnaden för postgirokontorets räkning togs i anspråk, utveck-

chefen.

lats mycket kraftigt, ökningen i antalet omsättningar från år 1939 till år

1945 uppgick för postsparbanken till 103,4 °/o, för postgirot till 68,5 % och

för statens intressekontor till 84,4 °/o. Bankavdelningens personal har under

samma tid ökats med 107,2 °/o. Arbetsökningen på bankavdelningen pågår

alltjämt, och en fortsatt tillväxt kan förutses.

Vid planläggningen av bankavdelningens nuvarande lokaler hade man

icke räknat med en så kraftig utveckling av rörelsen som sedermera inträtt.

Utrymmena motsvara sedan flera år tillbaka icke behovet och äro med nu­

varande belastning ur arbets- och rationaliseringssynpunkt mindre goda. De

tillfredsställa icke heller moderna krav på sanitet och personalens trivsel.

Genom vissa omdispositioner inom centralpostkomplexet har situationen

dock hittills kunnat bemästras.

o kn hållbar lösning på längre sikt av bankavdelningens lokalfrågor torde,

såsom generalpoststyrelsen framhållit, kunna uppnås endast genom en till­

byggnad av det nuvarande postgirohuset på angränsande tomtmark.

Det av generalpoststyrelsen framlagda förslaget går ut på inköp av den

öster örn postgirohuset vid Mäster Samuelsgatan belägna fastigheten Blåman­

nen nr 4. Enligt ett av styrelsen under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

166

nantie med ägaren träffat avtal skulle köpeskillingen uppgå till 2 2o0 000

kronor, vilket motsvarar ett tomtpris av omkring 1 850 kronor per kvad­

ratmeter. Ehuru jag vid den tidigare behandlingen av frågan funnit detta

pris alltför högt, anser jag mig med hänsyn till vad i ärendet sedermera

förekommit icke längre böra motsätta mig en uppgörelse enligt de av gene­

ralpoststyrelsen avtalade villkoren.

Med hänsyn bland annat till att avtalets giltighet är beroende av Kungl.

Maj :ts godkännande före utgången av år 1946, torde framställning i ämnet

böra göras till 1946 års höstriksdag. För fullgörande av statsverkets för­

pliktelser enligt avtalet lärer anslag första gången böra äskas redan för inne­

varande budgetår med 900 000 kronor.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Inköp av fastigheten Blåmannen nr A i Stockholm

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

investeringsanslag av .................................... kronor 900 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

[2.] 8 b. Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10 i Stockholm. I anslut­

ning till vad jag under nästföregående punkt anfört beträffande beredande

av ytterligare lokaler åt generalpoststyrelsens bankavdelning torde jag bär

få anmäla ytterligare en tomtfråga, som därmed äger samband.

I skrivelse den 6 september 1946 har generalpoststyrelsen anfört, att ge­

nom inköp av den under förenämnda punkt omförmälda fastigheten Blå­

mannen nr 4 skulle en för de närmaste arén tillräcklig utrymmesökning för

såväl postgirokontoret som postsparbanken erhållas. Da dessa rörelsegrenar

beräknades även i fortsättningen vara stadda i stark utveckling skulle emel­

lertid, fortsätter styrelsen, det genom bebyggande av nyssnämnda tomt er­

hållna lokaltillskottet icke komma att förslå, om lokalbehovet beräknades

på längre sikt. Styrelsen stödde sig härvid pa de erfarenheter, som vunnits

efter ianspråktagandet av de för rörelsegrenarna under varén 1932 och 1939

färdigställda nybyggnaderna inom kvarteret. På grund härav vore det nöd­

vändigt att redan nu planera för framtida, ytterligare tillbyggnader genom

förvärv av för ändamålet lämplig tomtmark. De fastigheter, som i första

hand syntes böra komma i fråga, vore dels den utefter Bryggargatan intill

postgirohuset belägna fastigheten nr 11 i kvarteret Blåmannen, dels ock den

intill denna fastighet gränsande fastigheten nr 10 i samma kvarter. Den när­

mare belägenheten och storleken av de ifrågavarande fastigheterna fram-

ginge av en vid styrelsens skrivelse fogad stadsplanekarta.

Samråd i förevarande fråga hade ägt rum med byggnadsstyrelsen som

jämväl vore av den meningen, att förvärv av ytterligare tomtmark i anslut­

ning till postverkets nuvarande byggnader borde ske. Generalpoststyrelsen

erinrar i detta sammanhang om byggnadsstyrelsens under nästföregående

punkt återgivna yttrande den 8 september 1945.

167

Generalpoststyrelsen meddelar därefter, att styrelsen i samband med för­

handlingarna om inköp av fastigheten nr 4 jämväl undersökt möjligheterna

till ett förvärv av fastigheterna nr 10 och 11.

Beträffande den förra, närmast intill postgirohuset belägna fastigheten

hade därvid framkommit, att ägaren vore villig att försälja fastigheten till

postverket, under förutsättning att han kunde anskaffa annan lämpligt be­

lägen fastighet, inom vilken han även i fortsättningen kunde bedriva sin nu­

varande, till fastigheten förlagda rörelse i möbelbranschen. Undersökningar

i sådant syfte hade företagits, men dessa hade ännu icke lett till något de­

finitivt resultat. Huruvida så skulle kunna ske inom den närmaste tiden

kunde ännu icke avgöras.

I fråga örn fastigheten nr 10 hade, upplyser styrelsen vidare, förhandlingar

ägt rum med ägaren angående förvärv av fastigheten för postverkets räk­

ning. Dessa underhandlingar hade numera slutförts. Styrelsen hade upprät­

tat ett preliminärt köpekontrakt, som vore bindande under förutsättning att

Kungl. Maj:ts tillstånd till köpet erhölles före den 1 januari 1947. En av­

skrift av detta kontrakt finnes fogat vid styrelsens skrivelse.

Enligt kontraktet skulle köpeskillingen utgöra 930 000 kronor. Då fastig­

heten omfattade en yta av 956 m2, komme priset per m2 att uppgå till 972

kronor 80 öre. Detta pris finge visserligen i och för sig anses högt, men med

hänsyn till de priser, som för närvarande åsattes fastigheter med liknande

läge, kunde det icke anses oskäligt.

Förvärvandet av nu ifrågavarande fastighet skulle, framhåller styrelsen,

ske enbart för att säkerställa postverkets kommande behov av mark för

postgirots och postsparbankens räkning. Intill dess att sådant behov upp-

komme, vore det styrelsens avsikt att uthyra inom fastigheten befintliga lo­

kaler. Enligt av ägaren meddelade upplysningar inbringade fastigheten för

närvarande omkring 43 500 kronor i hyror, motsvarande 4,68 procent av den

för fastigheten begärda köpeskillingen. Större delen av huvudbyggnaden dis­

ponerades av ett hotellföretag, Hotell Hellman. Hotellrörelsen skulle även

efter statens övertagande av fastigheien fortsättningsvis bedrivas tills vidare,

överenskommelse hade därvid träffats örn att hyresgästen skulle helt bekosta

erforderliga reparationer mot att hyresbeloppet bibehölles oförändrat. Till­

trädet av fastigheten skulle enligt det uppgjorda kontraktet ske den 1 januari

1947, då även köpeskillingen skulle erläggas. Medelsanvisning borde sålunda

ske redan vid 1946 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen,

att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga förslag örn inköp för post­

verkets räkning av ifrågavarande fastighet till ett pris av 930 000 kronor.

Det av mig under nästföregående punkt förordade förvärvet av fastig-

Departements-

beten Blåmannen nr 4 torde vara ägnat att för de närmaste åren tillgodose chefen-

generalpoststyrelsens behov av lokalutvidgning för styrelsens bankavdelning.

Med hänsyn till de hittills vunna erfarenheterna anser jag emellertid i lik­

het med generalpoststyrelsen, att grundad anledning finnes att räkna med

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

168

en sådan fortsatt expansion av avdelningens verksamhet, att i en framtid

ytterligare lokalutvidgning blir erforderlig för densamma. Under sådana för­

hållanden synes det mig välbetänkt att i god tid säkerställa möjligheterna

för ytterligare utvidgning. Jag har därför funnit mig böra biträda styrelsens

förslag örn att nu även fastigheten nr 10 i kvarteret Blåmannen inköpes,

ehuru jämväl i detta fall den preliminärt avtalade köpeskillingen, 930 000

kronor, förefaller tämligen hög.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10 i Stockholm

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa

ett investeringsanslag av ................................ kronor 930 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

B. Telegrafverket.

[3 ] 1 a. Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren i

Stockholm. I skrivelse den 13 september 1946 har telegraf styrelsen hem­

ställt om anvisande av anslag till inköp av tomt i kvarteren Rutan och Kruk­

makaren i Stockholm samt till uppförande därå av en telefonstationsbyggnad.

Telegrafstyrelsen anför i sin skrivelse till en början, att telegrafverkets

abonnenter på Södermalm i Stockholm, i vilken stadsdel nyssnämnda kvarter

äro belägna, för närvarande vore intagna till en telefonstation vid Björns

Trädgårdsgränd. Redan då denna station byggdes pa 1920-talet, planerades

en station på västra delen av Södermalm, men uppförandet av denna station

hade fått anstå i avvaktan på att utvecklingen av abonnentökningen närmare

skulle kunna överblickas.

Beträffande abonnentökningen vid Söderstationen under den senaste 10-

årsperioden har styrelsen lämnat följande sifferuppgifter.

Vid ingång-

lokal-

Antal

huvud-

telefon-

en av år

ledningar

abonnemang

apparater

1937 ................. .......... 27 618

27 540

30 519

1938 ............... .......... 28 926

28 841

32 049

1939 ............... .......... 31029

30 923

34 506

1940 ............... .......... 32 418

32 244

36 017

1941............... .......... 33 396

33 202

37 090

1942 ............... .......... 35 649

35 443

39 494

1943 ............... .......... 36 935

36 738

41 163

1944 ............... .......... 38 080

37 859

42 524

1945 ............... .......... 39 458

39 195

44 390

1946 ............... .......... 41 161

40 886

46 323

Den nuvarande stationen rymde, fortsätter styrelsen, 50 000 abonnentnum­

mer, varav för närvarande 41 546 nummer vore belagda. Enär 5 å 10 °/o av

abonnentnumren måste hållas i reserv för flyttningar och dylikt, måste en ny

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

169

station vara färdig alt tagas i bruk under år 1948, för att mottagandet av nya

abonnenter på Söder icke skulle omöjliggöras.

I den planerade nybyggnaden avses lokaler skola beredas jämväl för tele­

grafverkets undervisningsanstalt och utländska konlrollavdelningen samt för

redaktionen av telefonkatalogen Telegrafstyrelsen anför härom.

Telegrafverkets undervisningsanstalt samt telegrafverkets utländska kon­

trollavdelning äro för närvarande inrymda i förhyrda lokaler i fastigheten

Malmskillnadsgatan 23 i Stockholm. Denna faslighet är nyligen såld, och me­

ningen är att här i samband med regleringen av Nedre Norrmalm uppföra en

ny byggnad. Lokalerna äro gamla bostadslägenheter och fylla icke på något

sätt de krav, som ställas på undervisningslokaler. De äro trånga och omoder­

na. De allt större krav, som ställas på telegrafverkets tjänstemän, kräva en

omfattande specialutbildning inom telegrafverkets olika områden, och redan

därför måste bättre och ändamålsenligare lokaler för undervisningsanstalten

anskaffas. Som denna icke nödvändigtvis behöver ligga å Norrmalm, har

styrelsen tänkt sig att i samband med anordnandet av lokaler för den nya

telefonstationen å Söder förlägga undervisningsanstalten dit. Avsikten är att

till samma byggnad även förlägga styrelsens ovannämnda utländska kontroll­

avdelning.

Redaktionen av telefonkatalogen är inrymd i telegrafverkets fastighet Malm­

skillnadsgatan 26—30. I samma fastighet ligga jämväl lokaler för en del av

telegrafstyrelsens övriga avdelningar, huvudsakligen tekniska byrån. Tele­

grafstyrelsen är synnerligen trångbodd. En tillfällig lättnad skulle vinnas,

om de utrymmen, som katalogredaktionen för närvarande disponerar vid

Malmskillnadsgatan, kunde frigöras. Som katalogredaktionen icke måste vara

förlagd till samma lokaler som telegrafstyrelsen i övrigt, är det styrelsens

avsikt att jämväl flytta katalogredaktionen till den föreslagna nybyggnaden

på Södermalm.

Den för nybyggnaden avsedda tomten, som utgöres av ett obebyggt om­

råde i kvarteren Rutan och Krukmakaren vid Hornsgatan, äges för närva­

rande av Stockholms stad. Tomten har en areal av ca 2 800 m2 och är enligt

telegrafstyrelsens mening såsom plats för en telefonstation synnerligen väl­

belägen. Ett området berörande förslag till stadsplanereglering kommer en­

ligt uppgift att inom den närmaste tiden underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Telegrafstyrelsen har med Stockholms stads fastighetsnämnd avslutat ett

på Kungl. Majds samt Stockholms stadsfullmäktiges godkännande före den

1 januari 1947 beroende köpekontrakt örn förvärv för telegrafverkets räk­

ning av tomten i fråga. Köpeskillingen har fastställts till 850 000 kronor,

motsvarande ett pris av 303 kronor 57 öre per m2.

Förslagsritningar till den nya telefonstationsbyggnaden ha på telegrafver­

kets uppdrag upprättats av arkitekterna Brunnberg och Neumuller i Stock­

holm. Beträffande utformningen och dispositionen av byggnaden anför sty­

relsen:

Enligt den föreslagna stadsplanen utföres byggnaden som ett höghus i tio

våningar åt Gubbhusgatan med en fasadlänga åt Hornsgatan i fem våningar

samt en flygel i fyra våningar och med överbyggd gård. I källarvåningen för­

läggas pannrum, bränslerum, verkstadsrum m. m., i nedre bottenvåningen

entré, kapprum m. m., i gård«överbyggnaden ordnas telefonstationen med

korskoppling och väljarsal. Under gårdsplanen förlägges ett garage. I själva

170

höghuset, som förutom entrén blir nio våningar högt, förläggas lunchrum,

runi för katalogredaktionen samt utländska kontrollavdelningen. I huslängan

efter Hornsgatan disponerar undervisningsanstalten tre våningar samt kata­

logredaktionen två våningar. Gårdsflygeln disponeras helt av undervisnings­

anstalten.

Kostnaderna för byggnadsföretagets utförande lia av byggnadsstyrelsen

beräknats till 3 800 000 kronor. Härtill kommer den förut berörda kostnaden

för tomten med 850 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen hade, meddelar telegrafstyrelsen, i yttrande över det

tillämnade hyggnadsföretaget förklarat, att byggnadsstyrelsen icke hade något

att erinra emot de föreliggande ritningarna. Samtidigt hade byggnadsstyrel­

sen, som i denna fråga samrått med statens byggnadslånebyrå, uttalat, att

den uppgivna kostnaden för tomten skulle kunna godtagas.

Med hänsyn till behovet av att taga den nya telefonstationen i bruk redan

år 1948 är det enligt telegrafstyrelsens mening nödvändigt att byggnads­

arbetet snarast påbörjas samt att medel för en första etapp av arbetet an­

visas å tilläggsstat för innevarande budgetår. Styrelsen beräknar medelsbeho­

vet för denna etapp till 1 150 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer telegrafstyrelsen, dels att

för inköp av tomt i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm samt för

uppförande därå av en telefonstationsbyggnad måtte å tilläggsstat för bud­

getåret 1946/47 anvisas investeringsanslag av 850 000 kronor respektive

1 150 000 kronor, dels ock att det av styrelsen avslutade köpekontraktet an­

gående förvärv av nämnda tomt måtte godkännas.

Departements-

Den telefonstation, som betjänar abonnenterna på Södermalm i Stockholm,

chefen.

jjj. såsom framgår av den lämnade redogörelsen numera utnyttjad till nära

maximum av sin kapacitet. Med hänsyn härtill, och då ökningen av antalet

abonnenter lärer komma att fortsätta med oförminskad hastighet, synes det

nödvändigt att åtgärder nu omedelbart vidtagas för uppförande av ytterligare

en telefonstationsbyggnad inom nämnda stadsdel. I en dylik byggnad torde

såsom telegrafstyrelsen föreslagit lokaler böra beredas jämväl för vissa av sty­

relsens avdelningar, varigenom en välbehövlig förbättring av styrelsens lokal­

förhållanden skulle erhållas. Mot det av styrelsen för här ifrågavarande än­

damål föreslagna markförvärvet och de framlagda huvudritningarna för

byggnadsföretaget har jag icke funnit anledning till erinran. Kostnaderna

för företaget skulle enligt föreliggande beräkning, vilken synes få godtagas,

uppgå till 4 650 000 kronor, varav 850 000 kronor utgöra markkostnader.

Till arbetenas påbörjande torde nu böra anvisas det av telegrafstyrelsen äska­

de beloppet 1 150 000 kronor. För markinköpet och byggnadsarbetena bör

beräknas ett gemensamt anslag av (850 000 + 1 150 000) 2 000 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och

Krukmakaren i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1946/47 anvisa ett investerings­

anslag av ................................ .........................kronor 2 000 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

171

[4.] 19 a. Verkstadsbyggnad i Sundsvall. I skrivelse den 28 september

1946 har telegraf styrelsen hemställt om anslag för inköp av tomt i Sundsvall

och för påbörjande av arbetet med uppförande av en verkstadsbyggnad å

nämnda tomt.

Inledningsvis erinrar telegrafstyrelsen, hurusom telegrafverkets behov av

utrustningar för automatiska och manuella telefonstationer för närvarande

tillgodosåges av telegrafverkets egen verkstads! örelse och av privata firmor.

Tillverkningsbehovet av stationsutrustningar ägde nära samband med ökning­

en av antalet telefonabonnenter. Den årliga ökningen av antalet telefonappa­

rater hade visat en mycket kraftig stegring och framginge av följande siffror:

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

1925—1929 i genomsnitt per år............... 17 700

1930—1934 »

»

»

» .............. 21400

1935—1939 »

»

»

> .............. 48 600

1940—1944 >

»

»

» .............. 60 200

1945

.................................................. 75 100

1946

........................................ cirka 92 000

Verkställda prognoser gåve vid handen, fortsätter styrelsen, att man även

framdeles hade att räkna med en betydande ökning av antalet telefonappara­

ter. Det förefölle sålunda sannolikt, att det nuvarande antalet, omkring 1,3

miljoner, skulle komma att fördubblas inom en tidrymd, som icke komme

att överstiga 20 år. Behovet av ny stationsutrustning ökades emellertid ytter­

ligare genom den pågående automatiseringen av landets telefonnät. För när­

varande funnes omkring 500 000 apparater anslutna till ett stort antal ma­

nuella telefonstationer, vilka stationer successivt skulle ersättas med auto­

matiska stationer. Det årliga behovet av nya stationsutrustningar komme

därför icke att begränsas till enbart de utrustningar, som betingades av den

pågående apparatökningen, utan komme att ökas härutöver genom automa­

tiseringen av de manuella stationerna. Vidare ökades behovet därav, att det

icke enbart gällde automatisering av den lokala telefontrafiken utan även in­

förande av automatisk närtrafik och halvautomatisk rikstrafik.

Enligt en av telegrafstyrelsen verkställd utredning komme genomsnittsbe­

hovet av nya automatiska stationsutrustningar under den närmaste 20-års-

perioden att motsvara cirka 89 000 nummer per år. Enligt samma utredning

vore behovet störst under de första 10 åren av denna period. Då nu befintliga

leverantörer hade för liten leveranskapacitet, uppstode redan nu varje år ett

leveransunderskott. Behovet av automatiska stationsutrustningar ackumule­

rades därför och nödvändiggjorde produktion i högre takt än som betingades

av det beräknade årliga genomsnittsbehovet. Under de närmaste åren vore

det årliga behovet av stationsnummer för automatstationer cirka 138 000 varav

60 000 nummer för stationer av Telefonaktiebolaget L. M. Ericssons system

och 78 000 nummer för stationer av telegrafverkets koordinatväljarsystem.

Den vid telegrafverkets verkstäder bedrivna tillverkningen av stationsutrust­

ningar för automatstationer avsåge uteslutande sistnämnda system.

Vid underhandlingar med representanter för telegrafverkets leverantörer

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

hade, meddelar styrelsen, upplysningar erhållits beträffande dessa leverantö­

rers leveranskapacitet. Det hade därvid framgått, att telegrafverket till stor

del vore hänvisat till sin egen verkstadsrörelse, då det gällde att täcka det

föreliggande stora behovet av telefonmateriel. Ehuru den egna verkstads-

rörelsens kapacitet ännu kunde ökas något på grund av att televerkstaden i

Vänersborg ännu icke tagits helt i anspråk, visade emellertid verkställda be­

räkningar, att telegrafverkets verkstadsrörelse årligen endast förmådde leve­

rera automatiska stationsutrustningar för cirka 46 000 nummer. Eftersom

leveranserna från privatindustrien icke förväntades bli tillräckligt stora för

att kunna utfylla den återstående delen av behovet, komme årligen ett gans­

ka kraftigt leveransunderskott att uppstå. Även örn detta leveransunder­

skott längre fram skulle minska något, beroende på att telegrafverkets utom­

stående leverantörer kunde öka sin leveranskapacitet, komme ändock ett

betydande underskott att uppstå.

Om telegrafverket skulle kunna effektuera beställningar av nya telefon­

abonnemang och lämna en tillfredsställande telefonbetjäning samt genom­

föra den förbättring av landsbygdens telefonförhållanden, varom statsmak­

terna fattat beslut, bleve det, framhåller styrelsen, på grund av nyss angivna

förhållanden nödvändigt att antingen utvidga de befintliga televerkstädema

eller anlägga en ny verkstad. Att utvidga de befintliga anläggningarna i

nämnvärd utsträckning, sedan nuvarande reserver tagits i anspråk, syntes

emellertid vara mindre lämpligt huvudsakligen av den anledningen, att det

icke torde bliva möjligt att på de orter, där televerkstäderna vore belägna,

anskaffa den för en utvidgad verkstadsrörelse erforderliga arbetskraften. Det

syntes styrelsen därför lämpligast att anlägga en helt ny televerkstad på an­

nan plats än där telegrafverket för närvarande dreve verkstadsrörelse.

För att tillverkningen av telefonmateriel inom en icke alltför avlägsen

framtid skulle kunna uppbringas till den nivå, som erfordrades för ett till­

godoseende av det beräknade behovet av stationsutrustningar, vore det enligt

styrelsen nödvändigt, att den nya televerkstaden utbyggdes till sådan stor­

lek, att cirka 600 arbetare kunde sysselsättas vid densamma redan från

början med möjlighet att sedermera utöka anläggningen i sådan omfattning,

att ytterligare cirka 400 arbetare kunde intagas. Anläggningen komme att

planeras så, att arbetet med den andra byggnadsetappen lätt skulle kunna

utföras.

Angående anläggningens betydelse för prisbildningen å telemateriel har

styrelsen anfört följande.

Telegrafverkets verkstadsrörelse drives efter affärsmässiga principer i kon­

kurrens med privatindustrien. Den stora ökningen av telegrafverkets mate-

rielbehov kommer — såsom förut framhållits — att medföra krav på ökade

leveranser. Om televerkstäderna i denna situation icke förmå böja sin leve­

ranskapacitet, kommer deras andel i de totala leveranserna till telegrafver­

ket att sjunka och deras inflytande såsom prisreglerande faktor att minska.

Det är därför betydelsefullt, att en ny televerkstad anlägges och att den

gives en sådan storlek, att dess leveranskapacitet blir betydande. Örn den

planerade nya televerkstaden icke kommer till stånd eller örn den endast blir

av förhållandevis blygsam storleksordning, kan telegrafverket löpa den

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

173

risken att behöva antaga ett högre anbud på grund av att televerkstäderna

— även om deras offerter skulle visa sig fördelaktigast — icke kunna inom

önskad tid effektuera eventuella order. Förutom de svårigheter ur konkur­

renssynpunkt, som härvid skulle uppstå, torde en dylik situation otvivelak­

tigt medföra, att telegrafverkets egen verkstadsrörelse till stor del skulle

förlora sin betydelse såsom prisreglerande faktor.

Uppdraget alt utföra ritningar till den planerade nya televerkstaden hade,

meddelar styrelsen, lämnats till arkitekterna N. O. Ahrbom och H. Zimdahl i

Stockholm. Ritningarna vore ännu icke färdiga. Byggnadskostnaderna hade

emellertid preliminärt uppskattats till ca 4 miljoner kronor för första etappen

och omkring 2,5 miljoner kronor för andra etappen. För påbörjande av första

etappens byggnadsarbeten erfordrades för budgetåret 1946/47 ett investe-

ringsanslag av 1 500 000 kronor.

Beträffande frågan om plats för den föreslagna televerkstaden hade, anför

styrelsen vidare, olika alternativ övervägts. Företagna undersökningar hade

visat, att det torde vara lämpligast att förlägga verkstaden till någon plats i

Norrland. Enligt vad som nu kunde förutses, komme den planerade verkstaden

att till stor del kunna sysselsätta kvinnlig arbetskraft. Av inhämtade upp­

lysningar att döma syntes sundsvallstrakten lia relativt god tillgång på kvinn­

lig, icke industrianställd arbetskraft, och styrelsen hade därför funnit Sunds­

vall vara en lämplig plats för uppförande av den nya verkstaden. Även sociala

synpunkter hade varit avgörande vid bedömandet. Det torde nämligen vara

ett socialt intresse att i sundsvallstrakten få till stånd ett mera differentierat

näringsliv än för närvarande och att där erhålla större sysselsättningsmöj­

ligheter för kvinnlig arbetskraft än som hittills varit fallet.

Angående förvärv av lämplig tomt i Sundsvall har styrelsen anfört följande.

Vid förhandlingar med vederbörande myndigheter i Sundsvall har telegraf­

verket erbjudits att till ett pris av 3 kronor per m2 inköpa stadsägan nr 220

i kvarteret Köpstaden. Tomten, som omfattar ca 34 000 m2 och har ett cen­

tralt läge nära järnvägsspår, skulle således betinga ett pris av 102 000 kronor.

Stadens myndigheter lia ställt i utsikt att lämna en subvention på 50 000 kro­

nor.

Frågan örn inköp av nämnda tomt för telegrafverkets räkning har under

hand förelagts byggnadsstyrelsen, som därvid förklarat sig icke hava något

att erinra.

Köpekontrakt angående tomtområdets förvärvande för telegrafverkets räk­

ning har upprättats att gälla under förutsättning att Kungl. Maj :ts och stads­

fullmäktiges i Sundsvall tillstånd till köpet erhålles före den 1 april 1947.

På grund av det anförda hemställer telegrafstyrelsen, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att för inköp av nämnda tomt och för påbörjande

av arbetet med uppförande av en verkstadsbyggnad på tomten å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa investeringsanslag av 52 000

respektive 1 500 000 kronor.

Styrelsen hemställer slutligen örn godkännande av köpekontraktet angående

lomtförvärvet.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

Telegrafverkets behov av stationsutrustningar har under de senaste tio åren

kraftigt ökat, icke minst genom den fortgående automatiseringen av telefon­

nätet. Materialbehovet har tillgodosetts genom leveranser från enskilda före­

tag och från telegrafverkets egen verkstadsrörelse, vilken under samma tid

undergått en betydande utveckling. På grund av den sedan några år otillräck­

liga leveranskapaciteten hos nu befintliga leverantörer har ett leveransunder­

skott på stationsutrustningar uppkommit. Fara synes föreligga för att detta

underskott skall ökas, särskilt som behovet av stationsutrustningar är nära

beroende av antalet telefonabonnenter i landet. Under de senaste åren har

behovet av telefonapparater kraftigt stigit, och telegrafstyrelsen väntar, att

antalet apparater kommer att fördubblas under en tidrymd som understiger

20 år. För att täcka det nyssnämnda underskottet samt på ett tillfredsställande

sätt tillgodose nya abonnenters behov av telefonförbindelser torde en ytter­

ligare utbyggnad av telegrafverkets verkstadsrörelse böra övervägas. Telegraf­

verkets nya verkstad i Vänersborg är visserligen ännu icke helt utnyttjad

till sin kapacitet, men även sedan denna verkstad fullt utbyggts torde beho­

vet av stationsutrustningar härigenom icke kunna täckas, varför uppförande

av en ny verkstad synes erforderlig. Jag vill alitsa förorda att en sadan verk­

stad snarast uppföres.

Mot telegrafstyrelsens förslag örn verkstadens förläggande till Sundsvall har

jag ingen erinran.

Kostnaderna för uppförande av verkstadsbyggnaden ha beräknats till sam­

manlagt 6 500 000 kronor, varav ca 4 000 000 kronor belöpa å en första etapp

och återstoden å en andra. För påbörjande av byggnadsarbetet har telegraf­

styrelsen nu äskat 1 500 000 kronor.

Med hänsyn till frågans brådskande beskaffenhet tillstyrker jag, att detta

belopp nu anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetar.

Sedan riksdagen anvisat medel till byggnadsföretagets påbörjande, torde

Kungl. Majit jämlikt tidigare erhållet bemyndigande få meddela beslut om

förvärv av den för verkstadsbyggnaden avsedda tomtmarken, vilken örn

hänsyn tages till den av Sundsvalls stad utlovade subventionen torde få anses

betinga ett pris av 52 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen

att till Verkstadsbyggnad i Sundsvall å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

„„

'

..........................................kronor 1 500 000.

[5.] 21 a. Inköp av tomt i Karlstad. I sin förenämnda skrivelse den 13

september 1946 har telegrafstyrelsen vidare hemställt om anvisande av me­

del till inköp för telegrafverkets räkning av viss fastighet i Karlstad.

Styrelsen meddelar inledningsvis, att telegrafverkets olika anläggningar i

Karlstad vore förlagda inom fastigheten nummer 80 och 81 i kvarteret Björ­

nen, belägen i hörnet av Fredsgatan och Älvgatan. Fastigheten inköptes efter

175

bemyndigande av Kungl. Maj:! för en köpeskilling av 100 000 kronor och

tillträddes av telegrafverket år 1908. Åren 1937—1938 utfördes ganska ge­

nomgripande omändringsarbeten, varvid påbyggnad av en våning kom till

utförande. Samtliga telegrafverkets olika avdelningar inom byggnaden vore

för närvarande i behov av ökat lokalutrymme.

Rötande det ökade lokalbehovet har styrelsen lämnat följande närmare

redogörelse.

För att bereda plats för nödvändiga utökningar av telefonstationens lo-

kalavdeining erfordras flyttning till helt nya lokaler av den automatiska när-

trafikutrustningen, som under alla förhållanden måste ombyggas. Karlstads

telefonstation planeras bliva närförmedlingsstation för nätgrupperna Säffle,

Grums, Kil, Sunne, Molkom, Kristinehamn och Visnum, varigenom kräves

en del teletekniska arrangemang, som fördra ökat utrymme. Riksstationens

nuvarande utrustning, som är av provisorisk karaktär och till stor del utgö­

res av från raserade stationer nedtagen äldre materiel, måste ombyggas. An­

talet expeditionsplatser är dessutom helt otillräckligt. För närvarande betjä­

nas t. ex. stationens 185 riksledningar, som normalt skulle kräva 50 expe­

ditionsplatser, i 40 platser. Ytterligare provisoriska utökningar av platsan­

talet måste tyvärr redan före ombyggnaden komma till stånd inom de till

trängsel utnyttjade lokalerna. För att på ett nöjaktigt sätt kunna upprätt­

hålla riksbanken kräves att ny riksstation får monteras inom för detta än­

damål speciellt avsedda och nya lokaler.

Icke endast de teletekniska avdelningarna äro i behov av ökade lokalut­

rymmen utan även rikstelefonbyrån och ingenjörskontorets nuvarande loka­

ler äro alltför knappa.

Lndersökning hade, anför styrelsen vidare, verkställts, huruvida erforder­

liga lokalutrymmen för nyssnämnda behov skulle kunna beredas genom att

en flygelbyggnad uppfördes mot Fredsgatan på den nu befintliga tomten. Det

hade emellertid visat sig, att någon rationell lösning, som motsvarade fram­

tida behov, icke kunde erhallas inom en dylik byggnad. Det återstode därför

endast för telegrafverket att söka förvärva intilliggande tomt mot Fredsga­

tan, så att en erforderlig tillbyggnad på en gång kunde uppföras. Den ifråga­

varande tomten, Björnen nr 2, hade en areal av 912 m2. Underhandlingar

hade i sådant syfte inletts med fastighetens ägare, vilken dock från början

förklarade sig icke vara benägen att sälja, då han inom fastigheten bedreve

pensionat- och hotellrörelse, som enligt uppgift lämnade god avkastning.

Efter upprepade förhandlingar och undersökningar har telegrafstyrelsen

emellertid med nämnda fastighetsägare träffat ett av Kungl. Ma.j:ts godkän­

nande föle den 1 april 1947 beroende avtal örn förvärv för telegrafverkets

räkning av här ifrågavarande fastighet för en köpeskilling av 170 000 kronor.

Köpeskillingen motsvarar ett pris av 186 kronor 40 öre per m.2

Fastighetsköpet hade, meddelar telegrafstyrelsen vidare, för yttrande före­

lagts byggnadsstyrelsen, som i skrivelse förklarat, att den efter samråd med

statens byggnadslånebyrå funnit, att det begärda priset måste ur de beräk-

ningsgi under, sorn tillämpades vid den .statliga tertiärlåneverksamheten, be­

tecknas sorn exceptionellt högt även i betraktande av tomtens centrala läge.

Enligt byggnadsstyrelsens mening syntes det. då styrelsen ansett sig icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

176

kunna godtaga det uppgivna priset, få ankomma pa telegrafstyrelsen att av­

göra, huruvida tillräckliga skäl av teknisk och ekonomisk art förelåge för

att icke desto mindre tomten skulle inköpas för avsett ändamål.

Telegrafstyrelsen säger sig med anledning av byggnadsstyrelsens yttrande

vilja ifrågasätta, örn de beräkningsgrunder som tillämpades vid statens tertiär-

låneverksamhet i förevarande fall kunde anses tillämpningsbara. Som ti­

digare framhållits vore fastighetsägaren icke särskilt angelägen att sälja.

De nu befintliga byggnaderna å tomten finge anses vara i gott skick, och

dessutom måste den inom fastigheten bedrivna rörelsen nedläggas. Allt detta

medförde givetvis, att priset bleve högre än vad som i genomsnitt betalades

för tomtmark i Karlstad. Med hänsyn tagen härtill och vid jämförelse med

vad som för närvarande betalades för centralt belägen tomtmark därstädes,

hade styrelsen förståelse för det pris som begärdes för fastigheten. Med be­

aktande jämväl av de stora tekniska och ekonomiska fördelar, som vunnes

därigenom att fastighetsförvärvet medgåve uppförande på en gång av en

tillräckligt stor byggnadskropp, anser telegrafstyrelsen, att köpet trots det

höga priset bör komma till stånd.

För att nya lokaler i tid skulle hinna färdigställas, måste, fortsätter styrel­

sen, tillbyggnaden påbörjas nästkommande år och medel för densamma be­

gäras för budgetåret 1947/48. Enär arbetet med uppgörande av ritningar och

övriga erforderliga handlingar för bygget således snarast måste igångsättas,

och då ägaren till den till inköp föreslagna fastigheten i god tid måste ord­

na för att erhålla annan bostad, bör enligt styrelsens mening frågan om

fastighetsköpet föreläggas innevarande års höstriksdag.

Styrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för

inköp av fastigheten nr 2 i kvarteret Björnen i Karlstad å tilläggsstat för

budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 170 000 kronor.

Departements.

Av telegrafstyrelsens redogörelse framgår, att telefonstationen i Karlstad är

chefen.

• pe]10v av ytterligare lokaler. Då erforderlig tillbyggnad icke lärer kunna

företagas på den nuvarande tomten, synes det lämpligt att statsverket för så­

dant ändamål förvärvar den intilliggande fastigheten Björnen nr 2.

Kostnaden för tomtförvärvet förefaller hög. Jag anser mig emellertid med

hänsyn till vad telegrafstyrelsen anfört i ärendet icke böra motsätta mig bi­

fall till styrelsens förslag örn inköp av fastigheten i fråga. Det för förvärvet

erforderliga beloppet, 170 000 kronor, torde böra äskas å tilläggsstat till riks-

staten för budgetåret 1946/47.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att till Inköp av tomt i Karlstad å tilläggsstat I till rikssta-

ten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

kronor 170 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

av

Kungl. Muj:ts proposition nr 311.

177

C.

Statens järnvägar.

[6.] 21 a. Omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans söd­

ra del. Järnvägen Riksgränsen—Luleå (malmbanan), vilken var den först

elektrifierade statsbanan i landet, erhåller den för bandriften erforderliga en-

faskraflen med periodtalet 15 från enfasaggregat i Porjus kraftstation. Vat­

tenbyggnader och turbiner äro därvid statens vattenfallsverks egendom, un­

der det att statens järnvägar äga generatorer, transformatorer och ställverk

for enfaskraften liksom även anordningarna för kraftens överföring fram till

banan; Sistnämnda anordningar bestå av dubbla 80 kV enfaslinjer, som

framgå först från Porjus till Kuossakåbbo, därifrån dels till Linaälv, dels till

Gällivare och sedan utmed banan norr ut till Riksgränsen och söderut till

Notviken. Från denna ledning nedtransformeras kraften i 13 transformator­

stationer till kontaktledningsspänningen 16 000 V.

För de elektrifierade statsbanorna i övrigt tillämpas ett annat matnings-

system, i det att kratten uttages från det allmänna distributionsnätet för 50-

periodig trefaskraft och i omformarestationer med roterande maskineri om­

formas till enfaskraft med periodtalet 162/». Den nordligaste enligt detta

system matade elektrifierade banan är Boden—Änge. De båda matnings-

systemen ha sålunda numera en beröringspunkt, nämligen i Boden.

I skrivelse den 21 augusti 1946 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag rö­

rande omläggning av matningen av malmbanans södra del till det för de öv­

riga elektrifierade statsbanorna tillämpade systemet.

Den ifrågasatta omläggningen har tidigare varit föremål för utredning.

Järnvägsstyrelsen anför härom:

År 1943 undersökte järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen gemensamt

förutsättningarna för en omläggning. Det ansågs då vara ur försvarsbered-

skapssynpunkt angeläget, att malmbanan för krafttillförseln icke skulle vara

helt beroende av Porjus kraftstation utan få anslutning till det allmänna 50-

penodiga kraftnätet med de därmed förbundna reservmatningsmöjligheterna

tran alla samkörande kraftverk. Vidare räknades det med, att vissa material-

kvantiteter, särskilt av koppar och transformatorolja, skulle bliva frigjorda

för användning vid nya banelektrifieringar. Utredningarna gåvo emellertid

till resultat, att det i dåvarande läge var ekonomiskt mindre förmånligt för

statsverket i dess helhet att genomföra en omläggning, trots att det på grund

av den uppnaeliga effekten ur beredskapssynpunkt skulle ha varit

mntivnraj;

------------ .vl,«.xun«iöon1at 1U1 V711 Vcisciilllj' lid av UG CriOrCierllC

livori loi-»

l-

medlen.

skaffning av ett antal transformatorer och omformare, iordningställande av

reservuppställningsplatser för dessa och utförande av en mindre lednings

sträcka för 130 kV trefasström. Samtliga åtgärder och anläggningar utom

möjligen sistnämnda ledningssträcka kunde förutses komma till nytta därest

en ma t n ingsomi äggnin g för nämnda del av malmbanan sedermera bleve Ho­

nom förd. Järnvägsstyrelsen framlade förslag angående de nämnda bered-

skapsatgarderna i skrivelse den 3 januari 1944. Valtenfallsstyrelsen yttrade

sig tillstyrkande örn forslaget den 19 i samma månad. Detta förelädes sedan

Därjämte visade det sig, alt godtagbar reservmatning från trefasnätet kun­

de anordnas tor södra delen av malmbanan (Gällivare—Luleå) genom an­

skaffning av ett antal transformatorer och omformare, iordningställande av

sig tillstyrkande örn förslaget den 19 i samma

/tillång lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

12

178

1944 års riksdag i proposition nr 79. Riksdagen godkände förslaget och an­

visade erforderligt investeringsanslag samt sedermera motsvarande avskriv-

ningsanslag. Ifrågavarande beredskapsåtgärder inklusive anskaffning av

transformatorer och omformare äro numera i det närmaste genomförda.

Vid undersökningen av omläggningens ekonomiska konsekvenser beakta­

des, att kapitalutlägget för nya anläggningar och apparater i viss grad skulle

uppvägas av fördelar. För järnvägsstyrelsens del skulle dessa väsentligen

bestå i bortfallande av behov att förnya en hel del nu mer än 40-årig enfas-

utrustning, såsom generator och transformator i Porjus och transformatorer

vid banan, samt i personalbesparing. Det sistnämnda skulle ernås genom att

sju transformatorstationer skulle bliva ersatta med tre omtormarstationer.

För vattenfailsstvrelsen skulle omläggningen medföra viss energivinst, bland

annat därför att "det åtföljande utbytet av en enfasig generator i Porjus mot

en trefasig skulle giva större möjlighet att utnyttja det vid Porjus tillgängliga

vattnet. Vidare räknades det med, att statens järnvägars enfaslinje Kuossa-

kåbbo__Gällivare—Notviken, när den icke längre behövdes för krafttillför­

seln till malmbanan, skulle efter ombyggnad kunna utnyttjas för förstärk­

ning av större delen av den trefasiga 150 kV linjen mellan Porjus och kust­

landet, varav behov förutsågs uppkomma efter viss tid. Därjämte räknade

man nied vissa kvalitativa fördelar, vilka icke direkt kunde värderas i pengar.

Vid 1943 års undersökning ansåges dessa emellertid icke uppväga det under­

skott, som då beräknades uppkomma.

Under hösten 1945 igångsatte järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen en

förnyad undersökning rörande en eventuell omläggning av matningen för

malmbanans södra del. Såsom resultat härav hade, meddelar järnvägssty­

relsen. framkommit, att en sådan åtgärd nu vore ekonomiskt lönande även

utan beaktande av de kvalitativa fördelarna, för vattenfallsstyrelsen dock en­

dast under förutsättning att den beslutades omedelbart och genomfördes så

snabbt som möjligt. Järnvägsstyrelsen har lämnat följande närmare ledogö-

relse för de ändrade förutsättningarna för omläggningen.

Förskjutningen relativt av den föregående undersökningens resultat har

främst åstadkommits av den omständigheten, att statens järnvägars kraftled­

ning Kuossakåbbo—Gällivare—Notviken, örn den frigöres från malmbane-

matningen, kommer att kunna nyttiggöras för vattenfallsstyrelsens ändamål

betydligt tidigare än som förut antogs. För vattenfallsstyrelsen erfordras

nämligen inom kort vissa kraftledningar, vilka delvis ersättas och förbilligas

genom disposition av statens järnvägars ovannämnda ledning. Närmast er­

fordras en 130 kV ledning Boden—Notviken och en 70 kV ledning Porjus—

Gällivare. Beträffande den förra har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den

behövs som dubblering av befintlig 130 kV linje Bredåker—Notviken på

grund av ökad kraftförbrukning hos Norrbottens järnverk och övriga in­

dustrier inom Norrbottens kustland samt hos samhällen och landsbygden där­

städes och därjämte med hänsyn till driftsäkerheten. Ifrågavarande förstärk­

ning kan få dröja högst ett par år. Behovet av ledningen Porjus—Gällivare

behandlas i det följande. Såsom därvid angives, erfordras nämnda ledning

till den 1 oktober 1948.

Även beslutet örn utbyggnad av kraftstation vid Harsprånget är av bety­

delse, i det att visshet nu föreligger om att en 130 kV kraftledning Har­

språnget__Boden, för vilken en stor del av järnvägsstyrelsens enfasledning

kan nyttiggöras, behövs .senast år 1950, då det första aggregatet i Harsprånget

avses bli driftfärdigt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

179

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

rats 'sedan

förutsättningarna för omläggningen änd-

jämvägsstyrelsens enl'asutru.stnfng°för krnni"]IföIselT^MH'Vn1”!11 ‘ rTllare’„ dä

randet^HrT mati!higsomläggningen^Mrträffas ^snaras^möjligt^^ ^

^

Murjek, dels möjliggöm leSs avIS^criX

Tlora,‘”'^--i

S&t&SäS&ä&äSr

läggningar i Kiruna och Gällivare utför?fö?’periödfaÄä IMde»?^3 “JT

är det^ns^c^-t^^t^ådanabdiTpositLn er1^ v' dt fGr ° ^ kmis"mea ternaå

fintliga 25-periodiga generator- och iron f !<^fa®as’ att a ,ena sidan den be-

behöver utökas, vilket blir fallet om deri°g?1‘‘,0?ll‘rilsf,?lnSen : Porjus icke

öka i viss omfattning utöver den nuvarande^ f ^inilr S* .^e as,n nSen tillätes

rnmmsmm

delen

%

SSÄTttK älSSÄT?

d eFr,rbt» Sr*" beräW ~

*-« « r.

Gransjö,1 Lakaträ^k^^Polcirkeln^Nuortilcon1^!!0 Gällivare^°V"d

faskraft, anordnas i Boden, Murjek och G il vme F, 5.? 50Peia°dig tre-

jamte tillhörande transformator och ställverk bortta«is iSr'Br“t°r

säääää SS??

Sää raft ÄÄÄÄlrf

I orgis och Gällivare anordnas en 70 kV IedninasförhindoTse föV ”o M ,an

genom nybyggnad av en linje Porjus—Kuossakåbho «rh , ^ - fF .50 Per,/)der

vägsstyrelsens cnfaslinje på^.räclLn Äl&tu™ MeSc^ 2'

svarande ombyggnad pa sträckan Gällivare—Murjek

samt

mo,t_

av transformering mellan lött och 70 kV i Murjek erhålla?dubh]ån0”!n?nde

mojligheter lur omformarestationerna i Gällivare och Murjek På snäckan

Boden—Notviken ombygges järnvägsstyrelsens enfaslinje omedelbart till

130

kV trefaslinje. Sedermera, men senast till år

1950, örn

an dräs enfaslin.ien pa

sträckan Murjek—Boden på motsvarande sätt for att inga i en ny

130

kV led­

ning från Porjus eller Harsprånget till Boden.

Beträffande omläggningens ekonomiska innebörd framhåller

järnvägsstyrelsen till en början, att styrelsen förutsatt att de för beredskaps-

ändamål till malmbanan anskaffade transformatorerna och omformarna hnge

stå till förfogande utan förräntningsskyldighet. För järnvägsstyrel­

sens del medförde omläggningen ett medelsbehov av sammanlagt 3 730 000

kronor för utförande av de nya omformarestationerna samt matningsled-

ningen mellan Boden och Svartön. Medelsanvisningen borde fördelas på tva

år sålunda att 1 700 000 kronor anvisades för budgetåret 1946/47 och återsto­

den, 2 030 000 kronor, för budgetåret 1947/48.

Vattenfallsstyrelsen behövde, enligt vad järnvägsstyrelsen in­

hämtat, ett anslag av

825 000

kronor för ny trefasgenerator i Porjus och

komme att göra särskild framställning därom. Ytterligare erfordrades för

transformatorstationer samt ny- och ombyggnad av kraftledningar

750 00'

kronor av anslaget till distributionsanläggningar och därmed sammanhäng­

ande arbeten vid statens kraftverk. Den sammanlagda medelsåtgången upp­

vägdes av ett nästan exakt lika stort belopp besparingar genom använd­

ning av enfaslinjen Kuossakåbbo-Gällivare-Notviken för ändamål, som

eljest måste tillgodoses på annat sätt. Därvid hade beträffande enfaslmjens

del Murjek—Boden räknats med nuvärdet år

1948

för den besparing, som in­

trädde, när linjedelen sedermera nyttiggjordes för den nya

130

kV linjen

Harsprånget—Boden.

..

..........

Omläggningens inverkan på årskostnaderna hade, fortsätter järnvägssty­

relsen, primärt undersökts under förutsättningar, som godtagits av saval

järnvägsstyrelsen som vattenfallsstyrelsen. Följande resultat hade därvid fram­

kommit. För statens järnvägar beräknades inträda en kostnads­

minskning med ungefär

50 000

kronor per år, vilket belopp framkomme som

resulterande netto av ränte- och avskrivningskostnademas förskjutningar,

nedgång i driftkostnaderna till följd av personalbesparing, tillkommande un­

derhållskostnader för nya anläggningar, bortfallande sådana for slopade oc

till vattenfallsverket överlämnade anläggningar m. m. För vat ten t alts-

verket beräknades omläggningen resultera i oforandrad årskostnad an-

syn hade därvid tagits till såväl förbättrad kraftproduktion vid Porjus kraft­

station som ändrade kraftförlustförhållanden i ledningsnätet.

Av anledning, som angives i det följande, och även för att de bada verkens

bokföring skall bli rättvisande, bör enligt järnvägsstyrelsens mening överfö­

ringen av linjen Kuossakåbbo-Gällivare-Notviken till vattenfallsstyrelsens

förvaltning åtföljas av en bokföringsmässig överföring av anläggningens

nettovärde till sistnämnda styrelse. Såsom lämplig tidpunkt for överflytt­

ningen föreslås den 1 juli 1948, och nettovärdet beräkna* da utgöra 2 -41^872

kronor För att förutsättningarna i årskostnadshanseende icke skulle rubbas

härigenom, bör enligt den verkställda utredningen kraftavgiften for malm-

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

181

banan samtidigt ökas med 100 000 kronor per år, varigenom ökningen av

vattenfallsstyrelsens kapitalkostnader till följd av linjeöverflyttningen kom­

mer att kompenseras.

Järnvägsstyrelsen framhåller vidare, att styrelsen hade att jämväl

beakta omläggningens inverkan för Luossavaara-Kiiru-

navaara aktiebolag, vilket till följd av de förpliktelser, som enligt

1927 års malmavtal påvilade bolaget i fråga om förräntningen, vore tred­

je intressent i malmbanan. Den reellt kostnadsminskande omläggningen vore

i och för sig förmånlig för gruvbolaget, men med hänsyn till att dess

garanti enligt malmavtalet vore baserad på en räntefot av 6 %, borde for­

mellt den bokförda anläggningskostnaden för malmbanan icke stiga. Detta

ernåddes genom nyssnämnda överföring lill vattenfallsstyrelsen av det netto­

värde, vartill ledningen Kuossakabbo—Gällivare—Notviken vore bokförd hos

järnvägsstyrelsen, i förening med normal nedskrivning av värdet på slopade

anläggningar.

Beträffande de fördelar i fråga örn driftsäkerhet och syste m-

förenkling, som omläggningen beräknas medföra, anför järnvägsstyrel­

sen slutligen:

Med en övergång till matning av malmbanan från det allmänna trefas-

nätet äro förknippade väsentliga kvalitativa fördelar, vilka icke kommit till

uttryck i de ekonomiska kalkylerna. Delvis göra sig dessa fördelar gällande

i full utsträckning även vid en partiell omläggning som den nu för södra

delen av banan ifrågasatta, och i den mån de skulle komma bättre till sin

rätt vid omläggning för hela banan, får beaktas, att en sådan kan tänkas

komma till stånd senare, men att det för närvarande synes nödvändigt att

ga fram etappvis.

Med hänsyn lill såväl försvarsberedskap som den civila trafiken innebär

omläggningen till trefasmatning en förbättring ur driftsäkerhetssynpunkt,

aven jämfört med nuvarande anordning med viss alternativ möjlighet för

sadan matning. Bandelen blir i fråga om krafttillförseln icke beroende av de

enfasiga maskinaggregaten i Porjus kraftstation utan får anslutning till hela

det samkörande trefasiga kraftsystemet och detta, liksom så gott som över

allt vid de sydligare banorna, med dubbla matningsmöjligheter för omfor­

marestationerna.

För både järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen innebär omläggningen

en ur drift- och organisationssynpunkt förmånlig utveckling i riktning mot

enklare och enhetligare system för kraftalstring och kraftöverföring. Särskilt

tor Poijus kraftstation år den större enhetligheten i fråga om ströinsystem

ett angeläget önskemål.

Järnvägsstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte dels föreslå 1946 års

riksdag att vid höstsessionen lill omläggning av matningssystemet vid malm­

banan pa tilläggsstat för budgetaret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av

1 700 000 kronor, dels ock godkänna, alt järnvägsstyrelsen den 30 juni 1948

lill vattenfallsstyrelsen överlämnar enfasledningen Kuossakåbbo—Gällivare__

Notviken, varvid statens järnvägars fond nedskrives och .statens vattenfalls-

verks fond uppskrives med 2 241 872 kronor, dock att ledningen må tågås

i bruk av vattenfallsstyrelsen vid tidpunkt, varom de fläda verken enas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Vattenfallsstyrelsen bär med anledning av järnvägsstyrelsens framställning

i skrivelse den 21 augusti 1946 meddelat, att denna framställning gjorts efter

ingående samråd med vattenfallsstyrelsen. Styrelsen ansåge det vara av

största vikt, alt den föreslagna åtgärden nu bleve beslutad, och styrelsen god-

toge för sin del överföringen av ifrågavarande enfasledning jämte det angivna

nettovärdebeloppet.

Statens industrilco,mmission har i avgivet utlåtande den 11 september 1946

meddelat, att nettobehovet av material för den ifrågasatta omläggningen ut­

gjordes av 8 Ion koppar, 565 ton järn, 16 ton bly och 550 ton cement. Kom­

missionen funne dessa kvantiteter, som vore avsedda att till största delen

tagas i anspråk under år 1947, vara relativt obetydliga och hade därför intet

att erinra mot att omläggningen bomme till stånd.

Slutligen har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i utlåtande dan 11 sep­

tember 1946 på anförda skäl förklarat sig icke hava några erinringar att göra

emot förslaget.

Departements-

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan en ur drift- och enhetlig-

chefen.

hetssynpunkt önskvärd systemomläggning beträffande krafttillförseln till

malmbanans södra del nu genomföras utan ekonomisk uppoffring för vare

sig järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen eller Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag; man kan tvärtom räkna med en viss resulterande årskostnads-

minskning. Detta ernås till följd av att enfasledningen Kuossakåbbo—Gälli­

vare—Notviken, vilken vid en sådan omläggning icke längre erfordras för

sin ursprungliga uppgift, kan nyttiggöras av statens vattenfallsverk för ända­

mål, som eljest skulle kräva helt nya anläggningar. Med tillgodoseendet av

nämnda ändamål kan emellertid icke anstå mer än högst den tid, som om­

läggningen kräver, örn den beslutas och igångsattes omedelbart. I annat fall

måste nyanläggningar utföras i sådan omfattning, att enfasledningen vid en

framtida omläggning av malmbanans matningssystem näppeligen kan utnytt­

jas och de ekonomiska förutsättningarna för omläggningen bortfalla. Avgö­

randet angående omläggningen måste därför träffas nu. I likhet med järn­

vägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen anser jag, att det föreliggande gynn­

samma tillfället bör begagnas, och jag biträder därför det framlagda föi-

slaget.

Omläggningen kräver för statens järnvägars del en kapitalinvestering av

sammanlagt 3 730 000 kronor för utförande av tre nya omformarestationer

och en matningsledning mellan Boden och Svartön. Utgiften torde i enlighet

med järnvägsstyrelsens förslag böra uppdelas med 1 700 000 kronor på bud­

getåret 1946/47 och återstoden, 2 030 000 kronor, på budgetåret 1947/48.

Vidare innebär omläggningen, att kraftledningen Kuossakåbbo—Gällivare—

Notviken överföres från statens järnvägars till statens vattenfallsverks förvalt­

ning. Mot de härav betingade bokföringsåtgärder, som föreslagits av järnvägs­

styrelsen, har jag icke funnit anledning till erinran.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, alt omläggningen icke bör för­

anleda någon ändring i bokföringshänseende beträffande de för beredskaps-

183

ändamål till malmbanan anskaliade transformatorer och omformare, vilka

efter omläggningens genomförande icke längre erfordras för sin ursprungliga

uppgift.

I fråga örn den kapitalinvestering, som i förevarande sammanhang blir

erforderlig för statens vattenfallsverks del, kommer jag att framlägga förslag

i det följande.

Under denna punkt hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riks­

dagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

att till Omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malm­

banans södra del å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 1 700 000.

D. Statens vattenfallsverk.

[7.] 8 a. Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation. I anslutning till järn­

vägsstyrelsens förenämnda under punkten 6 anmälda framställning angående

omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra del har vat­

tenfallsstyrelsen i skrivelse den 21 augusti 1946 hemställt om medel till viss

i samband med denna omläggning erforderlig investering.

Styrelsen erinrar om att omläggningen komme att medföra kapitalkrä-

vande åtgärder även för vattenfallsverkets del, nämligen dels anskaffning av

en trefasgenerator för Porjus kraftstation som ersättning för en nu befintlig

enfasgenerator, dels ny- och ombyggnader av kraftledningar och transforma­

torstationer. De senare åtgärderna borde enligt styrelsens mening finansieras

med anlitande av investeringsanslaget till Distributionsanläggningar och där­

med sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. De beräknades betinga

en kostnad av 750 000 kronor. Detta belopp uppvägdes dock, påpekar styrel­

sen, i det närmaste av kostnader, som omedelbart eller framdeles måste ned­

läggas på överföringarna mellan Porjus och malmfälten och mellan Porjus

och Norrbottens kustland, därest omläggningen nu icke komme till stånd.

Den nya trefasgeneratorn i Porjus kraftstation beräknades jämte tillhö­

rande ställverk kosta 825 000 kronor. Därvid hade styrelsen räknat med en

belastningsförmaga av 20 000 kVA på generatorn, vilket möjliggjorde en ök­

ning av produktionsförmågan till lag kostnad, när turbinen om någon tid

måste utbytas. Då den ersatta enfasgeneratorn tillhörde järnvägsstyrelsen,

komme den av slopningen betingade avskrivningen att ske i järnvägsstyrel­

sens räkenskaper.

Med hänsyn till storleken av anskaffningskostnaden för den nya genera­

torn anser vattenfallsstyrelsen, att vattenfallsverkets dispositionsanslag icke

bör belastas med denna kostnad. Av det beräknade beloppet, 825 000 kronor,

erfordrades 250 000 kronor under budgetaret 1946/47. Då det vore nödvän-

digt att göra maskinbeställningarna inom kort tid, ifall det av utvidgningar

vid malmfälten betingade tidsschemat skulle kunna hållas, ville vattenfalls­

styrelsen i likhet med järnvägsstyrelsen föreslå, att frågan örn matningsom-

184

Departements

chefen.

läggningen vid malmbanans södra del jämte därtill hörande anslagsfragor

förelädes riksdagen redan vid den kommande höstsessionen. Därest omlägg-

ningsförslaget bifölles, torde ett mindre anslagstillskott erfordras för bud­

getåret 1947/48, men en huvudpart av totalkostnaden komme att falla under

det därpå följande budgetåret. Vattenfallsstyrelsen komme att medtaga me­

delsbehovet för budgetåret 1947/48 bland övriga anslagsäskanden för nämnda

budgetår.

På grund av vad sålunda anförts hemställer vattenfallsstyrelsen, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att på lillägsstat för budgetåret 1946/47 anvisa

ett investeringsanslag av 250 000 kronor till ny trefasgenerator i Porjus kraft­

station.

Genomförandet av den av mig under punkten 6 förordade omläggningen

av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra del nödvändiggör för

statens vattenfallsverks vidkommande bland annat anskaffning av en ny

trefasgenerator i Porjus kraftstation. Kostnaden härför beräknas till 825 000

kronor. Av detta belopp torde i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag

250 000 kronor böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Under hänvisning i övrigt till vad jag under punkten 6 anfört hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation å tilläggs­

stat I till riksstaten för budgetåret 1946/47

anvisa ett investeringsanslag av ................... kronor 250 000.

[8.] 11 a. Förvärv av enskilda företag för elektrisk distribuiionsverksam-

het. Med bifall till Kungl. Majits i propositionen nr 16 framlagda förslag

bemyndigade 1943 års riksdag Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstäm­

melse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet över kommunika-

tionsärenden för den 22 januari 1943 förordat, medgiva förvärv för statens

vattenfallsverks räkning av enskilda företag för elektrisk distributionsverk-

samhet. Samtidigt medgav riksdagen, att ett belopp av högst 3 000 000 kro­

nor finge för nämnda ändamål disponeras av till vattenfallsstyrelsens för­

fogande stående likvida medel, som uppkommit genom avsättning till sta­

tens vattenfallsverks förnyelsefond. Sedan till följd av kapitalbudgetens om­

läggning den 1 juli 1944 likvida fondmedel icke vidare stå till förfogande,

bär riksdagsbemyndigandet fått karaktären av investeringsanslag. Genom

beslut den 12 januari 1946 har Kungl. Majit medgivit, att den 30 juni 1946

förefintlig behållning å anslaget får disponeras av vattenfallsstyrelsen till

utgången av budgetåret 1946/47.

Rörande förutsättningarna för anslagets användning anfördes i före-

nämnda departementschefsuttalande i huvudsak följande.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen närmare utvecklat finnas i landet vissa

elektriska distributionsföretag, vilka på grund av otillräckliga kapital- och

krafttillgångar eller andra särskilda förhållanden ha svart att fullgöra

Kartol. Mcijtts proposition nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

185

sill uppgift på ett sätt, som svarar mot de krav utvecklingen på kraftför­

sörjningsområdet medfört. Otvivelaktigt är det ett allmänt intresse, att de

olika distributionsföretagen äro i stånd att, vart och ett inom sitt område,

bedriva sin verksamhet på ett för konsumenterna tillfredsställande sätt och

att i möjligaste mån tillgodose uppkommande nya konsumtionsbehov. Det

kan därför enligt min mening vara befogat att staten, där tillfälle erbjuder

sig samt betingelserna därför äro gynnsamma, i lämplig form förskaffar

sig bestämmanderätten i företag av nyss avsedd art i syfte att vidmakt­

hålla, rationalisera och i mån av behov vidareutveckla verksamheten. Här­

för tala också i vissa fall statens intressen såsom långivare. Ofta ha näm­

ligen distributionsföretagen erhållit ekonomiskt stöd av staten i form av lån

från kraftledningslånefonden. I den mån på grund av företagens begrän­

sade möjligheter deras fortsatta verksamhet kan förutses utveckla sig ogynn­

samt, kunna svårigheter uppkomma för staten att erhålla full betalning för

de beviljade lånen.

Vad beträffar de olika former, som kunna komma i fråga för statens

inträdande i företagen, har jag intet att erinra mot vad vattenfallsstyrelsen

därutinnan yttrat. På sätt styrelsen antytt och redan tidigare vunnen erfa­

renhet givit vid handen, kan det stundom vara erforderligt att övertaga icke

blott ledningsnät utan även kraftanläggning, till vilken distributionsrörelsen

är anknuten. I likhet med vattenfallsstyrelsen förutsätter jag, att ett överta­

gande bör ske blott i den mån distributionsverksamheten bedrives inom eller

i närheten av styrelsens tidigare distributionsområden och endast under för­

utsättning, att tillfredsställande förräntning inom rimlig tid beräknas kun­

na erhållas å det kapital, som insättes.

För ett distributionsföretag, som — efter det staten förvärvat bestämman­

derätten i detsamma — under längre eller kortare tid lämpligen bör fort­

sätta sin verksamhet i samma former som tidigare, kan behov uppstå av

lån från staten för rörelsens fortbestånd och utveckling. I det ifrågasatta

bemyndigandet bör därför inbegripas rätt för Kungl. Majit att inom ramen

av det angivna maximibeloppet medgiva utlämnande av dylika lån.

Anslaget har hittills använts för följande ändamål:

För förvärv av aktier i Råneå elektriska kvarnaktiebolag

enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 april 1943 ............... kronor

137 000

För förvärv av anläggningar tillhöriga Aktiebolaget Assme­

bro elektricitetsverk enligt Kungl. Majlis beslut den 10

mars 1944 .......................................................

575 000

För förvärv av Vilhelmina östra kraftverksförenings an­

läggningar enligt Kungl. Maj.ts beslut den 18 maj 1945

»

240 000

För förvärv av aktier i Omne elektriska kraftaktiebolag

enligt Kungl. Majlis beslut den 18 maj 1945 ...............

»

71 850

För förvärv av aktier i Gottne-Yttersels elektriska aktie­

bolag enligt Kungl. Majlis beslut den 8 augusti 1946..

»

1 020 000

Summa kronor 2 643 850.

Det för närvarande odisponerade beloppet är sålunda (3 000 000 —

2 043 850) 356 150 kronor.

I skrivelse den 21 augusti

lilio

har vattenfallsstyrelsen gjort framställning

örn ytterligare medel för här ifrågavarande ändamål. Styrelsen anför bland

annat följande.

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

Frågan om inköp av aktier i Gottne-Yttersel elektriska aktiebolag upp­

kom tämligen oväntat och krävde snabb behandling. Medelsbehovet blev

förhållandevis stort. Detta visar enligt vattenfallsstyrelsens mening önsk­

värdheten av att medel för här ifrågavarande ändamål finnas tillgängliga

1 någorlunda omfattning, så att ingripanden, som bliva aktuella, kunna göras

utan tidsutdräkt för avvaktande av särskilt riksdagsbeslut. Då den odispo­

nerade behållningen efter den senaste anvisningen av Kungl. Ma.j:t är myc­

ket begränsad, anser styrelsen det nödvändigt, att ett tillskott till anslaget

erhålles så fort ske kan. Beloppet bör lämpligen vara 2 500 000^ kronor. Er-

hålles ett anslag av angiven storlek på tilläggsstat för budgetåret 1946/47,

kommer styrelsen icke att begära något belopp för ändamålet på ordinarie

stat för budgetåret 1947/48.

Den användning av bemyndigandet, som hittills skett, har i allt väsentligt

bekräftat den i propositionen 1943: 16 anförda motiveringen. Därmed har

sålunda emåtts en rationalisering och utveckling av kraftdistributionen inom

berörda områden med undanröjande av finansieringssvårigheter och svå­

righeter att få kompetent ledning av verksamheten och jämväl en förmån­

lig verkan på det allmänna kraftförsörjningssystemets utformning. Ett par

av förvärven ha varit gynnsamma med hänsyn till statens intressen som

långivare.

Vattenfallsstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att på tilläggsstat för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av

2 500 000 kronor till förvärv av enskilda företag för elektrisk distributions-

verksamhet.

Medel till förvärv för vattenfallsstyrelsens räkning av enskilda företag för

elektrisk distributionsverksamhet ställdes till förfogande av 1943 års riks­

dag. Det härför avsedda beloppet bestämdes till 3 000 000 kronor.

De hittills vunna erfarenheterna på förevarande område synas giva vid

handen, att statsförvärv av lämpliga enskilda distributionsföretag kunna

verksamt bidrag till en rationalisering och utveckling av kraftdistributionen

i landet. På grund härav, och då större delen av de för ändamålet ur­

sprungligen anvisade medlen numera tagits i anspråk, anser jag, att ytter­

ligare medel snarast möjligt böra ställas till vattenfallsstyrelsens förfogande

för fortsättande av verksamheten. Mot storleken av det av styrelsen beräk­

nade beloppet, 2 500 000 kronor, har jag icke funnit anledning till erinran.

För anslagets användning synas böra gälla de i förenämnda departements-

chefsuttalande den 22 januari 1943 angivna principerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av enskilda företag för elektrisk distribu­

tionsverksamhet å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av., kronor 2 500 000-

t

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

187

lil. Statens allmänna fastighetsfond.

[9.] 13 a. Om- och tillbyggnad av patent- och

registreringsverkets äin-

beisbyggnad. Med bifall till Kungl. Maj:ts i 1945 års statsverksproposition

(kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 102) framlagda förslag anvisade riksdagen

till Om- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets ämbetsbyggnad

för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 1 200 000 kronor.

Genom beslut den 23 mars 1945 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrel­

sen att i samråd med patent- och registreringsverket låta utföra om- och till­

byggnaden samt ställde till styrelsens förfogande förevarande anslag för be­

stridande av kostnaderna för byggnadsföretaget.

Den beslutade utbyggnaden avsåg tillbyggnad av ämbetsbyggnaden med

tva flyglar utefter Valhallavägen och i samband därmed vissa smärre om-

ändringsarbeten i nämnda byggnad. Härigenom skulle för ämbetsverkets be­

hov tillkomma 61 tjänsterum samt arkiv, skyddsrum och vissa kökslokaler,

varjämte två hissar skulle installeras. Sedan de för byggnadsarbetena erfor­

derliga arbets- och konstruktionsritningarna upprättats och byggnadstillstånd

meddelats, igångsattes arbetena i maj månad 1945.

I skrivelse den 26 augusti 1945 har byggnadsstyrelsen anmält, att ytterligare

medel erfordrades för byggnadsarbetenas slutförande.

Styrelsen meddelar, alt arbetena numera fortskridit så långt, att stom­

marna till de båda tillbyggnaderna längs Valhallavägen å ämbetsbyggnadens

östra och västra sidor uppförts under tak, inredning av dessa med mellan­

väggar i huvudsak slutförts och de invändiga putsningsarbetena påbörjats.

Vissa ombyggnadsarbeten inom huvudbyggnaden hade jämväl verkställts.

Enligt den arbetsplan, som upprättats i samband med igångsättandet av

byggnadsföretaget, skulle, fortsätter styrelsen, samtliga arbeten vara avslutade

senast den 1 juli 1946. Detta hade emellertid icke kunnat ske, främst enär

cement- och armeringsjäm samt fönster- orh dörrsnickerier på grund av le­

veranssvårigheter icke kunnat erhållas i rätt tid. Snickerileveransemas för­

sening vore i viss mån beroende av eldsolycka vid leverantörens fabrik. Svå­

righeten att erhålla byggnadsarbetare i tillräckligt antal hade även bidragit

till förseningen. Byggnadsförbud för tomten hade därjämte förelegat, vilket

under några veckor hindrat arbetenas fullföljande, sedan grundschaktningen

verkställts. Byggnadsföretaget beräknades emellertid vara fullbordat vid ut­

gången av innevarande år.

Genom ökade grundförstärknings- och byggnadskonstruktiva arbeten, ge­

nom omläggning av strömsystem inom viss del av den äldre byggnaden samt

genom ökade arbeten med avseende på hissanläggningen hade, framhåller

styrelsen, icke oväsentliga merkostnader uppstått. Styrelsen anför härutinnan

följande.

Marken har vid de verkställda gnindschaktningsarbetena befunnits bestå

av utfylld matjord eller dylikt med inblandning av storsten. Vid de mark-

undersökningar i form av borrningar, som loregingo byggnadsföretagets pla­

nerande, stannade berret mot sådana stenar, vilket hade lill följd, att på­

larna icke beräknades så långa, som sedan i verkligheten visade sig vara er-

188

Kungl Maj.ts proposition nr 311.

forderlig!. Grundforstärkningsarbetena lia därjämte visat sig kräva ett större

antal betongpålar än det, som från början ansågs behövligt för att upptaga

belastningarna av byggnaderna. Den relativt täta pålning, som sålunda visat

sig behövlig, har även blivit väsentligt försvårad genom inblandningen av

storsten i den utfyllda marken.

De av Kungl. Majit godkända planerna för tillbyggnaderna hava i huvud­

sak blivit följda vid utarbetandet av arbetsritningarna^ för byggnadsföretaget.

Emellertid hava vissa avvikelser varit nödvändiga. Sålunda hava vindsarki­

ven ansetts böra göras brandsäkra genom en överbyggnad av armerad betong

och vissa väggkonstruktioner i övrigt böra utföras av samma material.

Den elektriska anläggningen inom tillbyggnaderna utföres för växelström.

Omläggning av den elektriska installationen inom den äldre byggnaden från

likström till växelström i samband med den successiva omläggningen av

strömsystem, som sker inom stadens olika delar enligt plan av stadens elek­

tricitetsverk, har ansetts böra vidtagas inom byggnadens norra del i anslut­

ning till tillbyggnaderna, under det att samma åtgärd beträffande byggna­

dens södra del av tekniska och ekonomiska .skäl synes böra anstå, till dess

en tilltänkt utbyggnad av flyglar även vid ämhetsbyggnadens södra del kom­

mer till stånd. Genom åtgärder från elektricitetsverkets sida har vid före-

nämnda omläggning bland annat servisledningens intag flyttats, vilket för­

anlett, att nya förbindelsekablar inom byggnaden måst inläggas.

Genom ökade materialpriser, sedan de under september månad 1944 till

grund för anslagsäskandet liggande kostnadsberäkningar uppgjordes, hade

vidare, fortsätter styrelsen, de verkliga byggnadskostnaderna icke oväsentligt

stegrats. Liknande vore i viss män förhållandet beträffande arbetslöner, för

vilka indextillägg och semesterersättningar förhöjts. Genom den förlängda

byggnadstiden hade jämväl utgifterna för administiution, inklusive arbetsled­

ning, blivit ökade utöver de ursprungligen beräknade. Kostnadsökningarna

franninge av följande sammanställning, däri den första kolumnen utvisade

de i september 1944 beräknade, i 1945 års statsverksproposition upptagna

kostnadsposterna samt den andra kolumnen de numera beräknade.

Kronor

Kronor

Byggnadsarbeten ................................................................

Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning

865 000

964 000

samt utbyte av pannor.....................................................

169 000

169 000

Elektriska installationer.....................................................

25 000

34 000

Elektriska hissar, 2 stycken .............................................

28 000

36 000

Arkivhyllor ..........................................................................

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsed-

20 000

22 000

da utgifter ......................................................................

93 000

120 000

Summa 1 200 000

1 345 000.

Kostnadsstegringen uppginge följaktligen, yttrar styrelsen, till 145 000 kro­

nor. Härutöver erfordrades medel för återställandet och kompletteringen av

de utvändiga trädgårdsanläggningarna m. m. Kostnaden för dessa arbeten

hade uppskattats till 15 000 kronor. För byggnadsföretagets slutförande er­

fordrades sålunda 160 000 kronor. Enär arbetena med undantag för träd­

gårdsanläggningarna avsåges bliva avslutade med utgången av innevarande

år, borde dessa medel ställas till styrelsens disposition så snart ske kunde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

189

På grund av det anförda hemställer byggnadsstyrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att till slutförande av örn- och tillbyggnaden av

patent- och registreringsverkets ämbetsbyggnad anvisa ett investeringsanslag

av 1 (50 000 kronor.

De för budgetåret 1945/46 till Om- och tillbyggnad av patent- och registre- -Departement-

ringsverkets ämbetsbyggnad anvisade medlen av 1 200 000 kronor ha visat ch(len-

sig otillräckliga för byggnadsarbetets genomförande. Byggnadsstyrelsen har

nu anmält ett ytterligare medelsbehov av 160 000 kronor, varav 145 000 kro­

nor hänföra sig till byggnads- och installationsarbeten m. m. samt 15 000

kronor till yttre planering och vissa trädgårdsanläggningar.

Till de ökade kostnaderna ha svårigheterna att erhålla material och arbets­

kraft samt stegringen av materialpriser och arbetslöner bidragit. Markför­

hållandena ha även visat sig besvärligare än väntat, varjämte vissa ursprung­

ligen ej beräknade väggkonstruktioner och elektriska arbeten m. m. måst

utföras.

Med hänsyn till önskvärdheten av att snarast möjligt slutföra arbetena

förordar jag, att av byggnadsstyrelsen äskade ytterligare medel för ändamålet

nu anvisas.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Örn- och tillbyggnad av patent- och registrerings­

verkets ämbetsbyggnad å tilläggsstat I till riksstaten för bud­

getåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av .......................................................................... kronor 160 000.

[10.] 13 b. Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm.

Jämlikt 1940 års markavtal mellan kronan och Stockholms stad skall fas­

tigheten nr 1 i kvarteret Nemesis i Stockholm (Gamla rådhuset) överlämnas

till kronan, som äger tillträda fastigheten ett år efter det kronan till staden

överlämnat fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket (Karolinska

institutet).

Gamla rådhuset skall jämlikt beslut av 1944 års riksdag användas bland

annat för att bereda högsta domstolen de lokaler, som bliva erforderliga

vid genomförandet av rättegångsreformen den 1 januari 1948. För ombygg­

nadsarbeten i fastigheten har riksdagen anvisat investeringsanslag för bud­

getåren 1944/45—1946/47.

I skrivelse den 20 augusti 1946 har byggnadsstyrelsen meddelat, att över­

lämnandet av fastigheterna i kvarteret Glasbruket till Stockholms stad be­

räknades kunna ske den t juli 1948, varför kronan vid sådant förhållande

icke skulle lia rätt ali tillträda Gamla rådhuset förrän lidigast den 1 juli 1949.

Då de erforderliga ombyggnadsarbetena i Gamla rådhuset beräknades taga

omkring V/, år i anspråk, måste emellertid kronans tillträde till fastigheten

190

Kungl. Maj.ts proposition, nr 311.

äga ruin redan hösten 1946 för att styrelsen skulle hinna slutföra arbetena

till den 1 januari 1948. Byggnadsstyrelsen hade för den skull förhandlat

nied stadens vederbörande myndigheter om omedelbart överlåtande till kro­

nan av Gamla rådhuset. Från stadens sida hade härvid framhållits, att bygg­

naden för närvarande användes för gatukontoret, varjämte i densamma

funnes en del smärre kontors- och förrådsutrymmen för gatunämnden och

stadsingenjörskontoret samt en vaktmästarebostad, och att staden för när­

varande saknade möjligheter att på annat håll bereda lokaler för dessa

ändamål. På grund härav hade staden sett sig nödsakad att för ett tidigare

avträdande av rådhuset uppställa som villkor, att staten ställde andra loka­

ler av motsvarande storleksordning och med belägenhet nära stadens cent­

rum till stadens förfogande.

Lokaler av för ändamålet erforderlig omfattning funnes emellertid, för­

klarar byggnadsstyrelsen, icke disponibla inom någon kronan tillhörig bygg­

nad och kunde ej heller anskaffas genom förhyrning. Under sådana för­

hållanden hade styrelsen icke kunnat finna annan lösning av frågan, än

att en provisorisk byggnad uppfördes för ändamålet. Staden hade erbjudit

sig att upplåta plats för en sådan byggnad på Bolinders plan. Denna omedel­

bart norr om Serafimerlasarettet belägna plats komme framdeles att beröras

av framdragandet av en ny trafikled, varvid den provisoriska byggnaden

måste rivas. Detta beräknades emellertid komma att ske först om cirka

10 år.

Byggnadsstyrelsen har i samråd med gatukontoret i Stockholm genom ar­

kitekten J. A. Stark låtit utarbeta ritningar till en byggnad av här avsett

slag. Ritningarna finnas fogade vid styrelsens skrivelse. Kostnaderna för

byggnaden ha av styrelsen beräknats till 1 000 000 kronor. Stockholms stad

bär förklarat sig villig att medverka till byggnadsföretagets genomförande.

Mellan representanter för byggnadsstyrelsen och staden har härutinnan

träffats en preliminär skriftlig överenskommelse av följande lydelse:

Efter förda förhandlingar få undertecknade, byggnadsrådet David Dahl

och byrådirektör Åke Tengelin såsom representanter för Kungl, byggnads­

styrelsen, gatudirektör David Anger som representant för Stockholms stads

gatuförvaltning, fastighetsdirektör Jarl Berg som representant för stadens

fastighetskontor samt finanssekreterare Helge Berglund såsom representant

för stadens finansförvaltning härmed bekräfta, att vi enats örn att tillstyrka

nedanstående förslag till uppgörelse mellan kronan och staden angående de

ekonomiska villkoren för uppförande av en provisorisk kontorsbyggnad vid

Bolinders plan på Kungsholmen.

1. Mot att staden utrymmer Gamla rådhuset vid Riddarhustorget uppför

och förvaltar kronan en provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan efter

av staden godkända ritningar, vilken upplåtes åt staden Kronan anskaffar

vidare andra lokaler för i Gamla rådhuset inrymda fastighetskontorets verk-

mästarkontor, stadsingenjörskontorets mätningsavdelning samt förrådsloka-

ler av samma omfattning som de nuvarande. Kostnaderna för kontorsbygg­

naden delas lika mellan kronan och staden. Staden medverkar även till att

den provisoriska kontorsbyggnaden får kvarstå under minst 10 år.

2. Staden disponerar den provisoriska kontorsbyggnaden samt övriga av

kronan anskaffade lokaler hyresfritt under så lång tid, som staden enligt

markavtalet har rätt att kvarstanna i Gamla rådhuset.

191

0 Vid den tidpunkt, då staden enligt markavtalet skall utrymma Gamla

radhuset, äger staden lösenrätt till den provisoriska kontorsbyggnaden. Vid

lösensummans bestämmande skall räknas med en avskrivningstid för bygg­

naden av tio år, och lösensumman skall utgöra så stor del av byggnads-

kostnaden, som motsvarar antalet vid lösentillfället kvarvarande år av tio­

årsperioden. Från lösensumman avräknas den av staden inbetalda andelen

i byggnadskostnaden.

Önskar staden icke begagna sig av sin ovannämnda lösenrätt skall kronan

till staden återbetala vad staden erlagt av byggnadskostnaderna för kontors­

byggnaden.

4. Markhyra för kontorsbyggnaden utgår med formell avgift, så länge

staden disponerar samtliga lokaler i densamma. Därest kronan därefter bi­

behåller byggnaden för annat bruk utgår eif markarrende av 10 000 kronor

per år.

David Dahl

Åke Tengelin

Helge Berglund

David Anger

Jarl Berg, med förbe­

håll enl. skriv, till fi-

nanssekr. d. 17/s-46.

överenskommelsen har den 29 augusti 1946 godkänts av stadskollegiet i

Stockholm såsom utgångspunkt för en blivande definitiv uppgörelse i frå­

gan.

Byggnadsstyrelsen anser, att vid sådan medverkan från stadens sida, som

avses i överenskommelsen, uppförandet av en provisorisk byggnad på Bo­

linders plan kan anses vara en godtagbar utväg för att kunna bereda högsta

domstolen lokaler till den 1 januari 1948.

Styrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå 1946 års höstriksdag

att för uppförande för ifrågvarande ändamål av en provisorisk byggnad på

Bolinders plan å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa

ett investeringsanslag under statens allmänna fastighetsfond av 500 000

kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

En förutsättning för att högsta domstolen skall kunna få de lokalutrym­

men, som domstolen behöver i samband med processreformens genomfö­

rande den 1 januari 1948, är att möjlighet öppnas att omedelbart påbörja

ombyggnadsarbetena i Gamla rådhuset, vilken fastighet enligt 1940 års mark­

avtal mellan kronan och Stockholms stad skall tillfalla kronan samt därvid

jämlikt riksdagens beslut tagas i anspråk för högsta domstolens räk­

ning. Emellertid torde kronan pa grund av särskilda omständigheter icke

bliva berättigad att med tillämpning av markavtalets bestämmelser taga

nämnda fastighet i besittning förrän tidigast den 1 juli 1949. Kronans till­

träde till fastigheten är nämligen beroende av den tidpunkt, då de av mark­

avtalet berörda fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket (Karolinska

institutet) kunna upplatas till staden, och denna tidpunkt bär blivit uppskju­

ten på grund av att färdigställandet av Karolinska institutets nya byggnad

blivit försenat.

En möjlighet finnes dock för kronan att det oaktat redan nu få disponera

Gamla rådhuset, nämligen örn kronan hyresfritt ställer andra lämpliga loka-

DepartemenU-

chefen.

192

ler till förfogande för de till staden hörande myndigheter, vilka för närva­

rande äro placerade i byggnaden. Sådana lokaler kunna emellertid enligt vad

byggnadsstyrelsen meddelat icke för närvarande anskaffas på annat sätt än

genom uppförande av en provisorisk byggnad för ändamålet. Underhand­

lingar, som av byggnadsstyrelsen förts med representanter för staden, lia gi­

vit till resultat, att staden förklarat sig villig att mot en formell avgift ställa

erforderlig mark för en dylik byggnad till förfogande samt att även i övrigt

lämna viss ekonomisk medverkan till byggnadsföretagets genomförande.

Byggnaden skulle härvid förläggas till Bolinders plan, där tomtmark beräk­

nas kunna disponeras för ändamålet under en tidrymd av minst tio år. En­

ligt den i ämnet träffade preliminära överenskommelsen med staden skulle

byggnadskostnaderna, vilka beräknats till 1 000 000 kronor, lördelas lika mel­

lan kronan och staden. Därest staden bomme att begagna sig av den lösen­

rätt till byggnaden, som enligt överenskommelsen förutsatts skola inträda

sedan den hyresfria upplåtelsen av byggnaden till staden upphört, skulle sta­

den erlägga en lösensumma motsvarande den verkliga byggnadskostnaden,

minskad dels med en tiondel därav för varje år, som staden hyresfritt dispo­

nerat byggnaden, dels ock med den av staden inbetalda andelen i byggnads­

kostnaden. Om staden däremot icke skulle begagna sig av sin lösenrätt,

skulle kronan till staden återbetala nyssnämnda andel och därjämte erlägga

ett markarrende av 10 000 kronor per år för tid, varunder kronan bibehölle

fastigheten för annat ändamål.

Även vid den sålunda anvisade lösningen av förevarande fråga lärer det

vara uteslutet att ombyggnadsarbetena i Gamla rådhuset skola hinna slut­

föras till den 1 januari 1948. Det skulle därför bliva nödvändigt att försöka

bedriva arbetena så, att i första hand en sessionssal jämte nödiga biutrym­

men iordningställdes för högsta domstolen till nämnda tidpunkt eller strax

därefter. Framhållas må, att för högsta domstolen såsom tredje instans i

flertalet där handlagda mål behovet av lokaler lämpade för muntlig hand­

läggning kommer att göra sig gällande något senare efter processreformens

genomförande än vad fallet blir beträffande hovrätterna. Emellertid lära

dylika lokaler i viss omfattning bliva erforderliga för högsta domstolen re­

dan en eller annan månad efter den 1 januari 1948.

Någon möjlighet att på annat sätt än här angivits i tid lösa lokalfrågan för

högsta domstolen synes icke föreligga. På grund härav, och då ett av denna

fråga föranlett uppskov med processreformens genomförande icke bör ifrå­

gakomma, torde byggnadsstyrelsens förslag böra godtagas, under förut­

sättning att stadskollegiets i Stockholm beslut om godkännande av förenämn-

da preliminära överenskommelse fastställes av stadsfullmäktige. I avvaktan

härpå synes förslag böra avlatas till riksdagen dels örn bemyndigande för

Kungl. Maj:t att träffa avtal med Stockholms stad i huvudsaklig enlighet

med vad här anförts, dels ock örn anvisande av medel till byggnadsföretaget.

Den av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaden, i 000 000 kronor, torde här­

vid böra läggas till grund för anslagsberäkningen. Beloppet synes i sin hel­

het böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetar. Stock-

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

193

holms stads bidrag, beräknat till 500 000 kronor, bör i sinom tid tillföras den

å investeringsstaten för statens allmänna fastighetsfond uppförda titeln Bi­

drag från kommuner.

För det fall att Stockholms stad framdeles skulle komma att inlösa bygg­

naden, torde Kungl. Majit i samband därmed få meddela beslut beträffande

dispositionen av lösensumman.

Under framhållande av angelägenheten av skyndsam behandling av före­

varande fråga hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att i förevarande fråga med

Stockholms stad träffa avtal i huvudsaklig enlighet med den

nyss återgivna överenskommelsen,

dels ock till Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan

i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av kronor 1 000 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

[11.] 13 c. Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd och

statens bränslekommission. I skrivelse den 23 juli 1946 har byggnadsstyrel­

sen framlagt förslag örn beredande av nya lokaler åt statens priskontroll­

nämnd och statens bränslekommission. Vissa kompletterande uppgifter i

ärendet ha därjämte lämnats i en inom styrelsen upprättad, den 16 septem­

ber 1946 dagtecknad promemoria.

Priskontrollnämnden disponerar för närvarande lokaler i tre olika

fastigheter i Stockholm. Lokalerna äro i samtliga fall förhyrda. Beträffande

rumsantal, ytinnehåll, hyreskostnad m. m. har byggnadsstyrelsen lämna!

följande uppgifter:

Fastighet

Antal

rum

Ytinne­

håll mJ

Drottninggatan 42—44..

51

1282

Hamngatan 5

A

och 5 B

37

832

Klarabergsgatan 31........

17

412

Summa 105

2 526

Årshyra

u

kronor

Hyresvärd

76 500

Hotell Regina

31 700

Aktiebolaget Nordiska

Kompaniet

12 500

Stockholms stads folksko-

ledirektion

120 700

Den sammanlagda årliga hyreskostnaden för nämndens lokaler om 105

rum uppgår således till 120 700 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas om ifrågavarande förhyrningar bland

annat följande.

Aktiebolaget Nordiska Kompaniet har till upphörande den 1 oktober 1946

uppsagt hyreskontraktet rörande lokalerna i fastigheten Hamngatan 5 A och

B. Sedan uppsägningen av byggnadsstyrelsen hänskjuta till vederbörande

hyresnämnds prövning, har hyresnämnden förordnat örn förlängning av

avtalet till den 1 april 1947.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 samt. Nr 311.

13

194

Folkskoledirektionen har under hand hemställt, att lokalerna i stadens

fastighet Klarabergsgatan 31 måtte snarast möjligt överlåtas till direktionen,

som nämligen dels upplåtit lokaler för det provisoriska folkskoleseminariet

samt dels utfäst sig att bereda lokaler i Jakobs folkskola för det provisoriska

småskoleseminariet på villkor att nämnda lokaler i fastigheten Klarabergs­

gatan 31 i stället överlätes på direktionen. Därest sistnämnda lokaler icke

kunna ställas till direktionens förfogande, synes det bli omöjligt att nu lösa

småskoleseminariets lokalfråga, då direktionen i så fall måste för egen räk­

ning taga i bruk de rum i Jakobs folkskola, som ställts i utsikt för små­

skoleseminariets del.

Enligt vad byggnadsstyrelsen sedermera under hand meddelat har folk­

skoledirektionen nu upplåtit nyssnämnda lokaler i Jakobs folkskola åt det

provisoriska småskoleseminariet, dock med vidhållande av sitt krav på att

återfå lokalerna i fastigheten Klarabergsgatan 31.

De i Hotell Regina förhyrda rummen böra enligt byggnadsstyrelsens me­

ning utrymmas snarast möjligt, dels med hänsyn till den höga hyreskost­

naden och dels för att lätta bristen på hotellrum i Stockholm.

För bränslekommissionens del förhyr byggnadsstyrelsen för

närvarande lokaler enligt följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Fastighet

Antal

rum

Ytinne­

håll m2

Årshyra

kronor

Anmärkningar

Sveavägen 61 .............. . *32

1230

41000

1 Därjämte vissa utställ-

ningslokaler

Sveavägen 63 ..............

1

308

Telefonväxel

» 82..............

5

145

3 800

Regeringsgatan 50---- . 30

552

21000

Luntmakargatan 29... . 18

448

15 200

Drottninggatan 89.... . 10

260

6 750

Odengatan 26............

Stureplan 1 (Hotell

. 6

164

4 200

Tjänsterumsyta 41 m2

Anglais).................... .

4

76

Hyran ännu

ej fastslälld

Summa 106

2 875

92 258

Bränslekommissionen disponerade tidigare ett större antal rum i fastig­

heten Sveavägen 63, där kommissionen hade sin huvudlokal. Dessa lokaler ha

emellertid till följd av uppsägning av vederbörande hyreskontrakt successivt

måst avträdas. Såsom ersättning härför har i olika delar av staden förhyrts

ett antal mindre lokaler, vilka finnas upptagna bland de nyss redovisade

lokalutrymmena.

De av kommissionen nu disponerade lokalerna äro enligt vad byggnads­

styrelsen uppgivit otillräckliga. Splittringen av lokalerna på ett flertal ställen

anses därjämte otillfredsställande.

På grund av här angivna förhållanden är det enligt byggnadsstyrelsens

mening nödvändigt att bereda nya tjänstelokaler åt såväl priskontrollnämn-

195

den som bränslekommissionen. Sådana lokaler kunde emellertid icke an­

skaffas vare sig i någon statsverket tillhörig byggnad eller genom förhyrning.

Uen enda lösning av frågan som styrelsen såge sig i stånd att framlägga vore

uppförande av barackbyggnader.

Med den rumsdisposition, som hittills tillämpats vid uppförandet av så­

dana byggnader, erfordrades, fortsätter styrelsen, för vardera institutionen

omkring 130 ram, som lämpligen borde fördelas på två baracker i två vå­

ningar för en beräknad byggnadskostnad av omkring 400 000 kronor per

styck. Genom en sådan lösning skulle dels erhållas bättre samlade tjänste-

lokaler med de fördelar, som detta innebure i fråga örn personalens antal

och effektiva utnyttjande, och dels statsverket befrias från ansenliga hyres-

utgifter.

För tillgodoseende av båda institutionernas lokalbehov erfordrades således

yra barackbyggnader för en sammanlagd byggnadskostnad av 1 600 000

kronor. Av barackerna kunde två lämpligen uppföras i kvarteret Kasern­

berget vid Valhallavägen, där redan en sådan funnes uppförd för utlän-

miigskomnnssmnens räkning, och två förslagsvis inom Mariebergsområdet

pa därför lämpad plats.

Under framhållande av ärendets brådskande natur hemställer byggnads­

styrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå innevarande års riksdag att för

uppförande av fyra barackbyggnader i Stockholm anvisa ett investerings-

anslag av 1 600 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Av en inom statens priskontrollnämnd upprättad, den 12 augusti 1946

dagtecknad promemoria inhämtas, att nämndens lokaler omfatta 51 en­

mans-, 36 tvåmans- och 13 tremansrum jämte 2 särskilda sammanträdesrum

oc 4 såsom arkiv använda förhallar och korridorer samt att personalen

utgöres av, förutom vissa kontrollanter, 153 personer, därav 9 nämndleda-

moter, 80 tjänstemän, 57 skrivbiträden och 7 vaktmästare.

Beträffande nämndens lokalbehov anföres vidare i promemorian:

Det kan beräknas att personalbeståndet under den närmaste tiden kom­

mer att behova utökas med omkring 20 tjänstemän och 10 skrivbiträden

(därav 4 tjänstemän och 2 skrivbiträden vid monopolkontrollbyrån) Utök­

ningen torde komma att bestå under lång tid

y ' K

Då kontorsrummen redan nu äro alltför hårt utnyttjade, torde behovet av

kontorsrum efter personalutökning böra beräknas till omkring 125 rum

oR enmans"’ 44 tvamans- och 16 tremansrum. Eventuellt kan man

utbyta 8 enmansrum mot 4 tvåmansrum. Summan skulle i sådant fall sjun-

uiymmeTa^1118 12°’ Jamt6 de särskilda sammanträdessalarna och arkiv-

beSÄI°Ser koncentreras till en byggnad, torde en avsevärd rums-

besparing kunna ske i samband med inrättande av en s. k. skrivcentral Där

vid skid e omkring 15 skrivbiträden från de olika sektionerna kunna’ över-

oras till skrivcentralen och således 15 rumsplatser frigöras, exempelvis

renians-, 4 tvamans- och 1 enmansrum. Antalet kontorsrum skulle i sådant

fall bh omkring 118, därav 65 enmans-, 40 tvåmans- och H tremansrum

jj™‘oförändrat56111™1' Bch°Vet av sa™manträdessalar oell arkivutrymmen

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Antalet stenografer och skrivbiträden i skrivcentralen torde kunna in­

skränkas till omkring 10. Därav skulle följa en avsevard lönebesparing, sä­

kerligen överstigande 20 000 kronor om året, vilket torde motsvara hyres­

kostnaden för minst 15 kontorsrum.

Sedan byggnadsstyrelsen för priskontrollnämnden uppgivit, att nämndens

lokalfråga från och med årsskiftet 1946/47 icke kunde lösas på annat satt

än genom en barackbyggnad, försåvitt nämndens lokaler ej skulle ytter­

ligare splittras på flera fastigheter, har från nämndens sida förklarats, att

under sådana förhållandena en barackbyggnad vid Valhallavägen mitt emot

patentverkets byggnad vore att föredraga framför en alltför stor lokalsplitt-

Nämnden framhåller emellertid i detta sammanhang, att central belägen­

het av nämndens lokaler vore av väsentlig betydelse. Till närmare belysande

härav anföres i promemorian följande.

I sin verksamhet står nämnden i ständig personlig förbindelse med re­

presentanter för näringslivet genom dagliga konferenser, ofta i samband med

olika branschorganisationers sammanträden i Stockholm Tilder sådana fo -

hållanden är det av stor betydelse att nämndens lokaler aro centralt be-

la§För samarbetet med departement och andra myndigheter ar det aven av

vikt att nämndens tjänstemän utan tidsspillan kunna infinna sig t 1

-

redningar och konferenser. Då i många fall en och samma befattningshavare

under en dag kan ha att inställa sig på flera sammantraden pa skilda tider

skulle förlängda spårvägsresor innebära mycket kannbara mskranknmga

av den effektiva arbetstiden.

f °

Även den redan nu mycket svårlösta rekryteringsfrågan, särskilt i fra»a

örn det stora antalet deltidsanställda och beträffande skrivbdraciespersona-

len, skulle genom en icke central belägenhet av nämndens lokaler ytterliga

k°Priskontrollnämndens arbetsuppgifter torde under nu radande förhål­

landen vara betydelsefullare men också mera svårlöst:! an någonsin. Varje

omständighet, som kan underlätta dess verksamhet, bor darfor beaktas.

I en den 7 augusti 1946 dagtecknad promemoria framhåller statens bräns­

lekommission, under hänvisning till att kommissionen för det dåvarande hade

sina lokaler förlagda till sex olika fastigheter, att detta medförde att den

kontakt mellan de olika avdelningarna och byråerna, som vore oundgänglig

för arbetets behöriga gång, icke längre kunde upprätthållas. För kommissio­

nen framstode det såsom en tvingande nödvändighet, att kommissionens lo­

kalfråga ordnades så, att avdelningarna och byråerna åter sammanfördes.

Det vore för övrigt icke nog med, att avdelningar och byråer mast spridas

ut- det hade gått så långt, att delar av olika avdelningar i och för utnytt­

jande av de till buds stående lokaliteterna måst förläggas till olika stallen.

Enligt en den 17 juni 1946 gjord beräkning erfordrades 120 rum för kom­

missionen Emellertid hade därefter skogsindustribyrån till följd av okade

arbetsuppgifter utvidgats. I stället för 10 rum borde man nu för denna byra

räkna med 12 rum, nämligen 6 enmansrum, 4 tvåmansrum, och 2 tremans-

rum. Dessutom hade nu bestämts, att kommissionen skulle utökas med en

utrikeshandelsbyrå. För denna byrå torde erfordras 4 rum, nämligen 1 en-

Kungl. Majlis proposition nr 311.

197

mansrum och 3 tvåmansrum. Det sammanlagda rumsantalet för kommis­

sionen skulle, såvitt kunde bedömas, komma att uppgå till 126.

Kommissionen uttalar slutligen, att det för kommissionen vore i hög grad

angeläget att lokalfrågan snarast vunne sin lösning. Hur länge å andra sidan

kommissionen komme att behöva dessa lokaler vore beroende på bränsle­

situationens framtida utveckling. Någon beräkning av tidpunkten för

kommissionens avveckling ansåge sig kommissionen icke för närvarande

kunna göra.

De alltjämt tilltagande svårigheterna att bereda tillräckliga tjänstelokaler

Departements-

åt de statliga myndigheterna i Stockholm ha, såsom framgår av den lärn- chelen-

nade redogörelsen, ytterligare tillspetsats till följd av att hyresavtalen för en

del av priskontrollnämndens och bränslekommissionens lokaler icke längre

kunnat förlängas. Enligt de av byggnadsstyrelsen lämnade uppgifterna skulle

priskontrollnämnden inom en nära framtid behöva avträda sina lokaler i

fastigheterna Hamngatan 5 och Klarabergsgatan 31 om sammanlagt 54 rum.

Bränslekommissionen har nödgats återlämna sin huvudlokal i fastigheten

Sveavägen 63. De lokaler kommissionen erhållit i stället utgöra icke någon

fullständig kompensation för de avstådda utrymmena och äro därjämte för­

enade med den olägenheten, att de äro spridda på ett flertal håll i staden.

Till detta kommer att båda myndigheterna nu anmält behov av ytterligare

lokaler på grund av vissa utvidgningar av verksamheten.

Någon möjlighet att genom ianspråktagande av befintliga utrymmen i kro­

nans fastigheter eller genom förhyrning på ett tillfredsställande sätt tillgo­

dose här ifrågavarande lokalbehov torde icke för närvarande stå till buds.

Under sådana förhallanden och då en minskning av de nämnda myndig­

heternas verksamhet icke nu kan förutses, synes någon annan utväg att lösa

frågan ej återstå än den av byggnadsstyrelsen anvisade, nämligen att upp­

föra provisoriska byggnader för ändamålet, och jag vill därför förorda att

så sker. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att lokalbehovet

bland annat för utlänningskommissionen delvis tillgodosetts på liknande sätt.

Vid den här angivna lösningen vinnes den fördelen att såväl bränslekom­

missionen som priskontrollnämnden, vilka för närvarande i lokalhänseen­

de äro uppdelade, bränslekommissionen på sju och priskontrollnämnden på

tre olika fastigheter, skulle få sina lokaler samlade på ett håll. Detta bör

vara ägnat att skänka ökad effektivitet åt verksamheten och sannolikt även

medföra en viss omedelbar personalbesparing. Vidare skulle det, såsom bygg­

nadsstyrelsen framhållit, bliva möjligt att avveckla den jämförelsevis dyra

förhyrningen för priskontrollnämnden i Hotell Regina och därigenom sam­

tidigt i någon mån minska den rådande bristen på hotellrum i huvudsta­

den. Det torde i detta sammanhang böra nämnas, alt Svenska turisttrafik-

förbundet och Överståthållarämbetet i skrivelser lill Kungl. Majit uttalat

önskvärdheten av att kronan genom alt avveckla sina förhyrningar av ho­

tell- och pensionatslokaler matie bidraga lill att avhjälpa hotellrumsbristen.

Slutligen bör framhållas, att de av bränslekommissionen för närvarande dis-

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ponerade lokalerna kunna, möjligen med något undantag, tagas i anspråk

för att täcka en del av de angelägna lokalbehov, som föreligga för vissa

andra statliga myndigheter. Beträffande dessa behov torde jag få hänvisa

till vad därom anföres i det följande under punkten 12.

Även om de båda krisorganens verksamhet framdeles skulle komma att

helt eller delvis avvecklas, torde de ifrågasatta investeringarna icke därmed

bliva onyttiga. Med hänsyn till det stora antal statliga verk och myndigheter

i Stockholm, som icke nu och sannolikt ej heller inom en överskådlig fram­

tid kan beredas utrymme i kronan tillhöriga fastigheter, synes det nämligen

icke erbjuda några svårigheter att finna en lämplig användning för bygg­

naderna även för det fall, att de ej längre skulle behövas för sitt ursprung­

liga ändamål.

Byggnadsstyrelsen har beräknat att fyra byggnader, innehållande totalt

omkring 260 rum, skulle erfordras. Byggnadskostnaden uppskattas till sam­

manlagt 1 600 000 kronor. Byggnaderna skulle uppföras på kronans mark

vid Valhallavägen och inom Mariebergsområdet. Mot vad sålunda föreslagits

har jag icke funnit anledning till erinran.

I likhet med vad jag i sådant hänseende anfört under nästföregående punkt

torde jag även beträffande förevarande anslagsfråga få framhålla angelä­

genheten av skyndsam behandling.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Provisoriska byggnader för statens priskontroll-

nämnd och statens bränslekommission å tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsan-

slag av .............................................................. kronor 1 600 000.

[12.] 13 d. Anordnande av vissa förvaltningslokaler. Med bifall till Kungl.

Maj:ts därom framlagda förslag (propositionen 1945: 2, punkten 6) anvisa­

de riksdagen (skrivelsen 1945:22) å tilläggsstat II till riksstaten för budget­

året 1944/45 under statens allmänna fastighetsfond ett investeringsanslag

av 400 000 kronor till anordnande av vissa förvaltningslokaler i Stockholm.

Anslaget, som var avsett för iordningställande till tjänstelokaler av oinredda

vindsvåningar och vissa andra utrymmen hos olika institutioner och myn­

digheter i Stockholm samt var beräknat på grundval av en på sin tid av

byggnadsstyrelsen verkställd inventering, har numera helt tagits i anspråk.

I skrivelse den 8 augusti 1946 har byggnadsstyrelsen hemställt om ytter­

ligare medel till anordnande av förvaltningslokaler. Styrelsen anför härut­

innan:

Behovet av förvaltningslokaler ökas alltjämt så avsevärt, att anskaffande

av sådana under för närvarande rådande förhållanden stöter på de. största

svårigheter. Undersökningar om anordnande av tjänstelokaler i oinredda

vindsvåningar och liknande utrymmen i statens hus böra därför lämpligen

fortsätta. Det kan emellertid även visa sig nödigt och ekonomiskt lämpligt

att utföra smärre tillbyggnader. Därjämte måste det förutsättas, att redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

199

befintliga lokaler böra utnyttjas hårdare eller för andra ändamål än hittills,

vilket kommer att medföra inrednings- eller ändringsarbeten av i vissa fall

provisorisk karaktär. Utförandet av sådana arbeten varom nu är fråga bliva

oftast av mycket brådskande art.

En del av de nu förhyrda lokalerna äro endast tillfälligt upplåtna till

statsverket, och medel böra därför även stå till förfogande för oförutsedda

utgifter på grund av omflyttningar, som kunna bli ofrånkomliga.

Styrelsen har efter verkställd prövning funnit ett nytt anslag å 600 000

kronor vara erforderligt för ifrågavarande ändamål, varav cirka 400 000

kronor för av styrelsen omhänderhavda byggnader i Stockholm och cirka

200 000 kronor för sådana byggnader i landsorten, att efter anhållan i varje

särskilt fall ställas till styrelsens förfogande.

Byggnadsstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1946 års

höstriksdag att till anordnande av förvaltningslokaler inom eller i anslut­

ning till av styrelsen omhänderhavda byggnader i Stockholm och landsorten

å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsan-

slag under statens allmänna fastighetsfond av 600 000 kronor.

I förevarande sammanhang torde jag få erinra örn att Kungl. Maj:t tidi­

gare i år i ett par fall förordnat om utförande av vissa smärre ombyggnads-

och inredningsarbeten för att tillgodose trängande lokalbehov, varvid kost­

naderna för arbetena förskotterats i avbidan på anvisande av särskilda

medel för ändamålet.

Sålunda har Kungl. Maj:t, sedan statskontoret gjort framställning örn

ytterligare lokaler för att kunna ombestyra skatteinbetalningen enligt den

nya uppbördsförordningen för de cirka 23 000 pensionärer, vilka uppbära

sina pensionsförmåner från ämbetsverket, genom beslut den 26 juli 1946

anbefallt byggnadsstyrelsen att skyndsamt vidtaga åtgärder för att åt stats­

kontorets pensionsbyrå inreda tre rum inom östra delen av vindsvåningen i

Rosenhaneska fastigheten för en kostnad av högst 27 000 kronor samt har i

samband härmed förklarat Sig vilja sedermera anvisa medel för ända­

målet.

Därjämte har Kungl. Majit genom beslut samma dag bemyndigat bygg­

nadsstyrelsen att för tillgodoseende av vissa lokalbehov för statistiska cen­

tralbyrån (1945 års folkräkning m. m.) och för lantmäteristyrelsen (kurser

för utbildning av tekniska biträden) av fortifikationsförvaltningen förhyra

vissa lokaler inom Svea livgardes kasemetablissement i Stockholm samt

har därvid förordnat, att ofrånkomliga kostnader för iordningställande av

ifrågavarande lokaler intill ett belopp av högst 52 500 kronor tills vidare

skola av fortifikationsförvaltningen förskjutas från den å staten för försva­

rets fastighetsfond för budgetåret 1946/47 upptagna titeln reparations- och

underhållskostnader m. m.: Arméns delfond.

I en av bgggnadsstyrelsen i annat sammanhang avlåten, den 3 september

1946 dagtecknad skrivelse anföres om de aktuella lokalbehoven i Slock­

holm bland annat följande.

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements

chefen.

Svårigheterna att anskaffa erforderliga lokaler för den statliga förvalt­

ningen äro för närvarande utomordentligt stora och komma sannolikt icke

att minska inom de närmaste åren. Ett stort antal ämbetsverk, kommissio­

ner och komijiittéer i Stockholm hava till styrelsen anmält behov av ytter­

ligare lokaler, och styrelsen har kunnat tillgodose dessa lokalbehov endast

i mycket ringa utsträckning. De nu föreliggande anmälda lokalbehoven äro

följande:

statistiska centralbyrån för 1945 års folkräkning cirka ..................... 20 rum

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ......................................................... 45

»

medicinalstyrelsen ...................................................................................... 29

»

rikets allmänna kartverk cirka................................................................ 30

»

pensionsstyrelsen minst ........................................................................... 25

»

socialstyrelsen för allmänna bostadsräkningen .................................... 20

»

försvarets anställningsbyrå .................................................................... 15

»

handelsdepartementet minst .................................................................. 10

»

länsarkitektkontoret i Stockholm ............................................................ 10

>

lantmäteristyrelsen ..................................................................................... 10

»

byggnadslånebyrån .................................................................................... 10

»

biltrafiknämnden cirka ..................... 10

»

luftfartsstyrelsen ........... ................... ,......................................................... 10

»

statens organisationsnämnd ..................................................................... 7

»

hemmens forskningsinstitut ..................................................................... 5

»

sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk m. m............................ 3

»

1945 års skolutredning .............................................................................. 1

» •

För kartverket planerar byggnadsstyrelsen tillfälliga lokaler i karolinska

medikokirurgiska institutets gamla byggnader vid Hantverkaregatan.

Under erinran om de av mig denna dag i annat sammanhang redovisade

lokalbehoven för statens bränslekommission och statens priskontrollnämnd

meddelar byggnadsstyrelsen i förenämnda skrivelse därjämte, att styrelsen

även hade att skaffa ersättning för följande lokaler, vilka efter av hyres­

nämnd eller hyresråd fastställd uppsägning måste utrymmas, nämligen för

överstyrelsen för yrkesutbildning 10 rum och för statens byggnadslånebyrå

6 rum.

Slutligen må i förevarande sammanhang nämnas, att från 1945 års skol­

utredning under hand meddelats att utredningens lokalbehov nu beräkna­

des till 5 å 6 rum.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att behovet av lokaler för den

statliga förvaltningen vida överstiger tillgången. Detta är fallet icke blott i

Stockholm utan även på många håll i landsorten. Åtskilliga av de anmälda

lokalbehoven torde vara av sådan angelägenhetsgrad, att de utan dröjsmål

måste tillgodoses. I likhet med byggnadsstyrelsen anser jag, att man under

sådana förhållanden bör söka ytterligare utnyttja de möjligheter, som kunna

finnas, att genom inredning av reservutrymmen, omändring av befintliga

tjänstelokaler eller utförande av smärre tillbyggnader hos olika institutioner

och myndigheter provisoriskt eller definitivt lösa föreliggande lokalfrågor.

På byggnadsstyrelsen torde härvid böra ankomma att verkställa för ända­

målet erforderliga ytterligare inventeringar och utredningar.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 311.

201

För utförande av här avsedda byggnadsarbeten har byggnadsstyrelsen äs­

kat ett anslag av 600 000 kronor, varav överslagsvis 400 000 kronor beräk­

nats för arbeten i Stockholm och 200 000 kronor för arbeten i landsorten.

Då jag icke funnit anledning till erinran mot denna anslagsberäkning, till­

styrker jag styrelsens förslag. Anslaget synes böra få tagas i anspråk av sty­

relsen endast efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Av an­

slaget torde erforderliga belopp få disponeras för täckande av de förskott,

för vilka redogörelse lämnats i det föregående.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Anordnande av vissa förvaltningslokaler å tilläggs-

stat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investe-

ringsanslag av ................................................. kronor 600 000.

[13 ] 25 a. Inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang i Karlskrona.

Med bifall till Kungl. Majlis i propositionen 1946: 197 framlagda förslag an­

gående vissa byggnadsarbeten m. m. för länsstyrelserna har riksdagen (skri­

velsen 1946: 205) till bl. a. nybyggnad för länsstyrelsen i Blekinge län anvi­

sat ett investeringsanslag av 600 000 kronor. Såsom i propositionen närmare

angives har därvid förutsatts, att för genomförande av länsstyrelsens bygg-

nadsfråga förvärv skulle ske av den lill statens fastigheter angränsande tom­

ten nr 13 i kvarteret Wattrang i Karlskrona.

I skrivelse den 12 september 1946 har byggnadsstyrelsen anmält, att för­

handlingarna beträffande tomtförvärvet nu slutförts.

Byggnadsstyrelsen upplyser, att länsstyrelsen i Blekinge län på hemställan

av byggnadsstyrelsen träffat ett preliminärt kontrakt rörande överlåtelse till

staten av nämnda fastighet med tillträde den 31 december 1946 och mot en

köpeskilling av 175 000 kronor. Byggnadsstyrelsen hemställer, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att för inköp av fastigheten i fråga anvisa detta

belopp.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att fastigheten, som omfattar en

areal av 873 m2, för år 1945 åsatts ett taxeringsvärde av 95 000 kronor, var­

av markvärde 56 700 kronor och byggnadsvärde 38 300 kronor, samt att den

sammanlagda hyresavkastningen för år 1946 uppskattades till 9 720 kronor,

motsvarande en bruttoavkastning å den avtalade köpeskillingslikviden av

5,55 procent.

I propositionen 1946: 197 har förutsatts, att för ernående av en ändamåls-

Departemenu-

enlig bebyggelse för länsstyrelsen i Karlskrona förvärv skulle ske av den chefen-

landsstatshuset angränsande fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang. Här­

efter skulle hela fastighetskomplexet Wattrang nr 9—13 befinna sig i sta­

tens hand.

202

Länsstyrelsen har å statens vägnar träffat avtal med ägaren om förvärv

av ifrågavarande fastighet till ett pris av 175 000 kronor. Med hänsyn till

önskvärdheten av att länsstyrelsens byggnadsfråga snarast löses på ett till­

fredsställande sätt anser jag mig icke böra motsätta mig, att den avtalade

köpeskillingen, som fixerats efter ingående förhandlingar i ämnet, nu god-

tages, ehuru den — även med beaktande av fastighetens centrala läge vid

en av stadens huvudgator — torde få anses representera ett visst övervärde.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang i

Karlskrona å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/

47 anvisa ett investeringsanslag av............... kronor 175 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

[14 ] 26 a. Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö. Genom beslut den

30 december 1944 ställde Kungl. Majit — som genom beslut den 15 juli

1944 fastställt allmän beredskapsstat II för budgetåret 1944/45 att lända

till omedelbar efterrättelse såsom allmän förskottsstat II — det å nämnda

förskottsstat under statens allmänna fastighetsfond uppförda förskottsan-

slaget av 850 000 kronor till Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö till

byggnadsstyrelsens förfogande för därmed avsett ändamål. Samtidigt med­

delades byggnadstillstånd för byggnadsarbetenas bedrivande. Med bifall till

Kungl Maj :ts därom (propositionen 1945:2, bil. 14, punkten 4) framlagda

förslag anvisade riksdagen sedermera ett investeringsanslag av 850 000 kro­

nor för täckning av nämnda förskottsanvisning.

De planerade tillbyggnaderna voro avsedda för länsstyrelsens ökade lokal­

behov ävensom för vägförvaltningen och länsarkitektkontoret och skulle om­

fatta två flygelbyggnader om två våningars höjd och omkring 58 meters

längd. Anslaget var därjämte beräknat för kostnaderna för vissa ombygg­

nadsarbeten inom landsstatshuset.

Under arbetets gång befanns det önskvärt att giva tillbyggnadsarbetena

en större omfattning än som ursprungligen beräknats, bland annat för att

tillgodose vissa nya lokalbehov för länsstyrelsen samt för att bereda utrym­

men åt vissa statsinstitutioner i Malmö, för vilka lokaler förhyrdes. Sedan

byggnadsstyrelsen framlagt förslag i ämnet, uppdrog Kungl. Maj:t genom

beslut den 3 augusti 1945 åt styrelsen att i samråd med länsstyrelsen i Mal­

möhus län låta för en kostnad av högst 525 000 kronor och i huvudsaklig

överensstämmelse med i ärendet företedda ritningar utföra ifrågavarande

ytterligare tillbyggnadsarbeten. I avvaktan på anslagsfrågans ordnande för-

skotterades kostnaderna jämlikt Kungl. Majds bemyndigande från det för

budgetåret 1945/46 anvisade investeringsanslaget till Anordnande av provi­

soriska lokaler för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar. Sedan 1945

års riksdag vid sin höstsession med bifall till Kungl. Maj ds därom (propo­

sitionen 1945:334, bil. 15, punkten 4) framlagda förslag anvisat ett investe­

ringsanslag av 525 000 kronor för byggnadsföretaget, anbefallde Kungl.

203

Maj:t byggnadsstyrelsen att med anlitande av detta anslag tillföra investe-

ringsanslaget till Anordnande av provisoriska lokaler för länsstyrelsernas

folkbokfö ringsav delningar erforderligt belopp för täckning av därifrån för­

skottsvis bestridda utgifter för ytterligare tillbyggnader tili landsstatshuset

i Malmö samt bemyndigade byggnadsstyrelsen att disponera det förstnämn­

da investeringsanslaget i övrigt för därmed avsett ändamål.

I skrivelse den 31 juli 1946 har byggnadsstyrelsen nu gjort framställning

örn ytterligare medel för tillbyggnadsarbetena vid landsstatshuset i Malmö.

_ Styrelsen meddelar, att arbetena med byggnadsföretaget numera fortskri­

dit så långt, att den södra flygeln samt huvudbyggnadens förlängning åt sö­

der i huvudsak vore färdiga och delvis hade kunnat tagas i anspråk av

länsstyrelsen. Den norra flygeln samt huvudbyggnadens förlängning åt norr

vore uppförda under tak, och inredning av byggnadsstommarna påginge.

Byggnadsföretaget beräknades kunna färdigställas före 1946 års utgång.

Det hade emellertid, fortsätter styrelsen, visat sig, att för byggnadsföre­

taget anvisade medel icke bleve tillräckliga för fullbordande av detsamma.

Styrelsen erinrar härvid om att styrelsen vid framläggandet av det ursprung­

liga byggnadsprogrammet i skrivelse den 20 april 1944 framhållit, att den

för arbetena upptagna kostnaden av 850 000 kronor på grund av ärendets

brådskande natur endast kunnat preliminärt beräknas. Detta gällde i all

synnerhet ombyggnadsarbetena inom den äldre byggnaden, vilka bland an­

nat på grund av nödvändiga omflyttningar m. m. under arbetets gång för­

dyrats och komme att betinga en högre kostnad än de preliminärt uppskat­

tades till. I sin skrivelse den 26 juli 1945 med förslag beträffande den seder­

mera beslutade utökningen av byggnadsprogrammet hade styrelsen icke

upptagit några merkostnader för nyssnämnda ombyggnadsarbeten, och sty­

relsen hade framhållit, att styrelsens förslag till de utökade tillbyggnaderna

måst grundas allenast på en schematiskt utarbetad skiss. Utgifterna för

sistnämnda arbeten hade, sedan definitiva ritningar utarbetats och av läns­

styrelsen samt övriga berörda myndigheter slutgiltigt godkänts, kommit att

överstiga de i skrivelsen den 26 juli 1945 angivna, huvudsakligen beroende

på ökade krav i fråga örn lokalernas storlek och utformning samt bygg-

nadsstommamas inredning. Slutligen hade merkostnader uppstått på grund

av ökade löner för byggnadsarbetena genom det senaste kollektivavtalet.

Samtliga dessa merkostnader beräknade byggnadsstyrelsen uppgå till om­

kring 8 % av redan anvisade medel, eller 115 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen uttalar vidare, att utöver de hittills beslutade arbetena

vissa kompletteringar med avseende på byggnadsföretaget borde ifrågakom­

ma, samt anför härutinnan:

. Mellan de bada flyglarnas gavelpartier mot väster bör såsom avgräns-

ning mot gatan en hägnadsmur av tegel med ett portparti av järn uppföras.

Härigenom erhålles en sluten gård mellan de båda flyglarna. Vid hägnads-

murens mot garden vettande sida bör plats beredas för cykelparkering med

fasta cykelställ under skyddstak. Kostnaden för muren, portpartiet och

cykelställen beräknas uppgå till 25 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

204

För ordnandet av gården med väg för tyngre trafik till bränslerum, gång­

vägar, gårdsplaner, gräsmattor och planteringar bör ett belopp av 21 000

kronor upptagas. Enligt styrelsens mening böra dessa arbeten komma till

utförande så snart ske kan efter byggnadsföretagets avslutande.

Genom tillbyggnaderna å båda ändar av huvudbyggnaden kommer läng­

den av huvudfasaden mot öster att ökas från omkring 50 till omkring 72

meter. Det nuvarande portpartiet a huvudfasadens mitt, anpassat efter den

kortare fasadlängden, harmonierar icke längre med fasadens ökade monu­

mentalitet. Den nuvarande frontala trappan bör ersättas av ett utvändigt

trapplan med två trapparmar och portiken givas kraftigare utformning och

markering samt kompletteras med någon utsmyckning i form avlett emblem

eller dylikt. Kostnaden för portikens omändring beräknas uppgå till 20 000

kronor.

De av byggnadsstyrelsen beräknade merutgifterna för fullbordandet av

byggnadsföretaget skulle sålunda utgöra (115 000 + 25 000 + 21 000 +

20 000) 18 1 000 kronor.

Styrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå 1946 års riksdag att

vid höstsessionen till slutförande av om- och tillbyggnad av landsstatshuset

i Malmö anvisa ett anslag av 181 000 kronor.

Departements-

För tillbyggnadsarbetena vid landsstatshuset i Malmö har riksdagen an-

chefen.

yjsat ty^ investeringsanslag, nämligen 850 000 kronor å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1944/45 samt 525 000 kronor a tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1945/46. Den senare anvisningen avsåg viss ut­

vidgning av byggnadsprogrammet.

Det ytterligare medelsbehov, som byggnadsstyrelsen nu anmält, omfattar

dels ett belopp av 115 000 kronor till merkostnader, vilka uppkommit till

följd av att de beslutade byggnadsarbetena blivit dyrare än vad från början

beräknats, dels ock sammanlagt 66 000 kronor till kostnaderna för vissa

kompletteringsarbeten, som under arbetets gång befunnits erforderliga.

Att kostnadsramen för de beslutade arbetena icke kunnat hallas torde

bero bland annat därpå, att kostnadsberäkningarna till följd av den force-

ring av byggnadsföretagets planering, som av olika skäl varit nödvändig,

icke blivit tillräckligt noggranna. Vidare har under arbetets gång en vid kost­

nadsberäkningen icke förutsedd ökning av arbetslönerna inträtt. Med hän­

syn härtill och då det begärda medelstillskottet för ifrågavarande merkost­

nader lärer vara nödvändigt för att byggnadsföretaget skall kunna färdig­

ställas, torde styrelsens förslag i denna del få godtagas.

De ifrågasatta kompletteringsarbetena synas vara av sådan angelägenhets-

grad, att medel för desamma böra anvisas.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit matte

föreslå riksdagen

att till Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö å tilläggs­

stat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett inves­

teringsanslag av .................................................kronor 181 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

205

IX. Diverse kapitalfonder.

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

Förrådsbyggnader m. m.

[15.] 1. Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m. Med hänsyn till det

betydande antal motorfordon och arbetsmaskiner, som användes i väg- och

vattenbyggnadsverkets verksamhet, utgör reparations- och underhållstjänsten

för denna materiel en uppgift av stor ekonomisk betydelse för verket. Fråga

har nu uppkommit om behovet av en upprustning av verkets verkstadsor-

ganisation.

Frågan rörande vägväsendets verkstäder upptogs första gången till behand­

ling i samband med kommittéutredningarna rörande vägväsendets förstat­

ligande. Sålunda hade såväl 1938 års sakkunniga för utredning av frågan

örn ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. som

1942 års vägsakkunniga förutsett, att i samband med den föreslagna nya

vägorganisationen krav på anordnande av distriktsverkstäder för större repa­

rationer skulle framkomma (SOU 1941: 12, s. 114; 1943: 1, s. 212). Frågan

om och i vilken utsträckning dylika verkstäder borde inrättas ansågs av

nämnda sakkunniga för det dåvarande icke kunna bedömas, utan borde denna

enligt de sakkunnigas mening upptagas till behandling först sedan erfarenhet

vunnits om den nya organisationen.

Sedermera har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet den 30 augusti 1944 hemställt,

att en utredning måtte åvägabringas rörande väg- och vattenbyggnadsväsen-

dets verkstadsfråga. Nämnda utredning har därefter kommit till stånd, sedan

Kungl. Maj:t den 29 juni 1945 bemyndigat departementschefen att för ända­

målet tillkalla särskilda sakkunniga. Dessa, vilka utsågos samma dag, ha varit

f. d. generaldirektören A. M. Granholm, tillika ordförande, ordföranden i bil­

verkstädernas riksförbund, fabrikören H. H. Hallgren, ledamoten av riks­

dagens andra kammare, metallarbetaren A. S. Hedqvist, dåvarande överingen­

jören i arméförvaltningen, numera tekniske direktören vid Norrahammars

bruk R. A. Malcolm, förrådsdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

J. E. Nelander samt verkstadsdirelclören vid statens järnvägar T. R. No­

rinder.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen verkstadskommittén 1945 för

väg- och vattenbyggnads väsendet, lia den 25 maj 1946 framlagt betänkande

med förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet

(SOU 1946:43).

över betänkandet lia till följd av remisser yttranden avgivits av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, vattenfalls­

styrelsen, chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen, krigsmaterielverket,

statens organisationsnämnd, bilverkstädernas riksförbund, Sveriges automo-

bilhandlareförbund samt svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.

206

Kungl. May.ts proposition nr 311.

I skrivelse den 30 augusti 1946 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i

samband med utlåtande över kommitténs förslag framlagt anslagsäskanden

i vad avser de tekniska anordningarna och därvid föreslagit, att medelsanvis­

ning måtte ske å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Beträffande medelsanvisning för personalorganisationen vid de ifrågava­

rande verkstäderna anför styrelsen, att sådan icke behövde ifrågakomma förr­

än från och med budgetåret 1947/48.

Jag övergår nu till en redogörelse för innebörden av kommitténs förslag,

därvid jag tillåter mig att endast referera huvudpunkterna i betänkandet,

de viktigaste motiveringarna samt anslagsberäkningarna. I fråga om den ut­

förligare motiveringen till förslaget samt redogörelserna för den tidigare och

nuvarande organisationen får jag i huvudsak hänvisa till betänkandet.

Verkstadskommittén.

Arbetsunderlaget för en planerad verkstadsorganisation, tillgängliga verk-

stadsresurser m. m.

Efter att hava uppskattat den sannolika storleken, efter förutsebar upp­

rustning, av antalet motorfordon och arbetsmaskiner, ingående i väg- och

vattenbyggnadsverkets — i fortsättningen kallat vov-verket — maskincen-

tralförråd, (bet. s. 16—18, bil. 2) övergår kommittén till att beräkna omfatt­

ningen av det verkstadsarbete, som erfordras för verket efter sålunda erhål­

len full uppsättning av materiel. Kommittén har därvid utarbetat ett rationali­

serat underhållsprogram, innebärande bland annat större revisioner av ma­

terialen vart sjätte och mindre sådana vart tredje år. Ett dylikt program

hade hittills icke kunnat av verket praktiseras på grund av brist på den där­

för nödiga verkstadsorganisationen. Den efter fordons- och maskinparkens

upprustning sammanlagt erforderliga arbetskvantiteten beräknar kommittén

till 1 700 000 effektiva verkstadstimmar per år.

Beträffande de nuvarande, för vov-verket tillgängliga verkstadsresurserna

anför kommittén, att revision, reparation och löpande underhåll av verkets

materiel hitintills skett dels vid de egna, till huvudgaragen anslutna service­

verkstäderna, under år 1945 uppgående till ett antal av 180 verkstäder, dels

ock vid privata verkstäder, främst bilverkstäder. Det vid de statliga verk­

städerna under år 1945 utgjorda antalet effektiva verkstadstimmar uppgingo

till ca 785 000, medan det åt de privata verkstäderna anförtrodda arbetet be­

löpte sig till ca 750 000 timmar.

Vov-verket vore, anför kommittén i fortsättningen, för närvarande i färd

med att inrätta nya eller ombilda befintliga huvudgarage med serviceverk­

städer efter ett enhetligt system och beräknade, att detta program skulle vara

slutgiltigt genomfört under år 1948. Antalet serviceverkstäder komme där­

vid att uppgå till 270 och den samlade kapaciteten för revisioner och re­

parationer hos de ifrågavarande verkstäderna till omkring 1 175 000 verk­

stadstimmar. Denna siffra vore dock inom tämligen vida gränser tänjbar

såsom beroende av antalet inom verkstadslokalerna sysselsatta arbetare.

207

Av det sagda framginge, att även örn en väsentlig del av den angivna kapa­

citeten avsåges för den löpande skötseln av fordonen och maskinerna i

garagen, den därutöver möjliga kvantiteten av egentligt revisions- och repara­

tionsarbete måste bliva av betydande storleksordning, när inom relativt

kort tid samtliga vägmästarområden försetts med huvudgarage och därtill

anslutna serviceverkstäder.

Kommittén har härefter gjort vissa uttalanden rörande tillgången på pri­

vata verkstäder med avseende på det fallet, att vov-verkets revisions- och

reparationsbehov även i fortsättningen skulle i väsentlig omfattning till­

godoses genom sådana. Tillgången på lämpliga privata verkstäder vore,

anför sålunda kommittén, för bilverkstädernas del något ojämn i

olika delar av landet, men på det hela taget god. Man hade härvid även att

räkna med en sannolik expansion inom bilverkstadsväsendet i landet. Så­

som särskilt betydelsefullt framstode det förhållandet, att tillgången på så­

dana privata verkstäder, vilka särskilt ägnade sig åt motorrevisioner och re­

parationer av motorer, motorrenoveringar, vore både vad kapacitet och kva­

litet beträffade god och utrustningen förstklassig, samtidigt som dessa verk­

städers geografiska läge vore skäligen tillfredsställande för vov-verkets än­

damål och behov. Tillgången på lämpliga mekaniska verkstäder

för upptagande av revisions- och reparationsarbeten å vägmaskinsparkerna

(väghyvlar, vägvältar, krossverk m. fl. objektgrupper med övervägande rent

mekaniska konstruktionsdetaljer) vore däremot väsentligt sämre och hade

föranlett förläggning av dylika arbeten till verkets garageverkstäder samt,

ehuru i mindre omfattning, till maskinfabrikanternas verkstäder.

Frågan om en eventuell samordning med andra statliga verkstäder.

Kommittén har i anslutning till utredningsdirektiven verkställt en undersök­

ning rörande möjligheterna att samordna vov-verkets verkstadsrörelse med

en eller flera av de verkstadsorganisationer, som för reparationer av motor­

fordon och arbetsmaskiner finnas inom andra statliga institutioner, t. ex.

statens järnvägar, statens vattenfallsverk, telegrafverket, postverket och för-

svarsväsendet.

Denna undersökning, beträffande vars detaljer jag torde i huvudsak få

hänvisa till betänkandet, har föranlett kommittén till den slutsatsen, att dy­

lik samordning för närvarande icke kunde anses påkallad. I vad avser

statens järnvägars verkstadsrörelse framhåller emellertid kommittén, att

om den centrala bil- och motorverkstad vid statens järnvägar, vars inrättan-

de för närvarande vore föremål för utredning, komme att utrustas även för

utförande^ av sådana motorrenoveringar, vilka behövde specialmaskiner,

kunde måhända denna verkstad dimensioneras för upptagande jämväl av

vov-verkets motorrevisioner. Det syntes kommittén, att den bär berörda frå­

gan borde bliva föremål för övervägande gemensamt mellan verken och

möjligheterna för ett samgående på denna punkt närmare undersökas vid

det utredningsarbete, som järnvägsstyrelsen förehade. I så fall borde även

beaktas möjligheten av att till den diskuterade verkstaden förlägga motor-

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

revisionerna för postverket, telegrafverket, vattenfallsverket m. fl. statens

civila verk.

Beträffande frågan om utnyttjande av försvarsväsendets verkstäder för

vov-verkets behov, vilken fråga på grund av särskilda omständigheter aktua­

liserats, anför kommittén följande.

De försvarsväsendets verkstäder, som kunna tänkas ifrågakomma för re­

visioner och reparationer av vov-verkets fordon och vägarbetsmaskiner, äro

arméns mekaniska verkstäder. Dessa verkstäder, benämnda tygverkstäder,

äro uppdelade i tvenne enhetsgrupper, tygverkstäder av 1. klassen, som ha

att betjäna flera förband (hel garnison), samt tygverkstäder av 2 klassen,

sorn äro anknutna till de enstaka belägna truppförbanden. De mindre verk-

städerna utföra i regel endast servicearbeten. Det är således blott de större

(tygverkstäderna av 1. klassen), som kunna ifrågakomma för vov-verkets

revisions- och reparationsbehov. De av dessa verkstäder, vilka äro utrustade

med såväl bilverkstäder som grövre mekaniska verkstäder och sålunda

skulle kunna tänkas utföra ovan nämnda arbeten, äro verkstäderna vid:

Bodens tygstation

Norrlands trängkår

Norrlands artilleriregemente

Bergslagens artilleriregemente

Stockholms tygstation

Södermanlands pansarregemente

Östgöta luftvärnsregemente

Smålands artilleriregemente

Skaraborgs pansarregemente

Karlsborgs tygstation

Göta artilleriregemente

Vendes artilleriregemente

Skånska pansarregementet

Gotlands tygstation

Boden

Sollefteå

Östersund

Kristinehamn

Stockholm

Strängnäs

Linköping

Jönköping

Skövde

Karlsborg

Göteborg

Kristianstad

Hässleholm

Visby

Att här närmare precisera den kapacitet, som kan hilva över tor andra

beställare än försvarsväsendets egna organ, är icke möjligt, emedan torsvars-

väsendets eget reparationsbehov är synnerligen varierande och verkstäderna

i stort sett endast äro och avses att bliva dimensionerade för utförande av

reparationer å den för övningsändamål avsedda krigsmatenelen. Även örn

under fredsförhållanden viss kapacitet ändock torde kunna bliva över tor

utomstående beställare, synes det kommittén ej kunna vara iamphgt och

tiänlist att bygga på försvarsväsendets verkstadsdnft for vov-verkets tram

tida permanenta behov. Försvarsväsendets etablissement lära nämligen

komma att vid beredskaps- och mobiliseringstillfällen vara strängt upp ag­

na av krigsmaktens reparationsbehov med företrädesrätt, och vov-verket

kan då ej vänta att få sina revisions- och reparationsbehov tillgodosedda

i en vid sådana tillfällen även för väghållningen kritisk tid.

Däremot framträder givetvis som önskligt med löpande tillämpning av

en sådan ordning, att vov-verket vid toppbelastning av egna verkstäder,

eller då så kan på annat sätt vara motiverat, bland andra verket utomståen­

de verkstäder även anlitar försvarsväsendets verkstäder under ^ fredstid.

renskraftiga arbetspriser och leveranstider.

Kungl. Majlis proposition nr 311.

209

Anlitandet av privata verkstäder.

Kommittén upptager härefter till behandling frågan, huruvida vov-verket

skulle för sina nuvarande och framtida behov kunna åtnöja sig med de fullt

utbyggda huvudgaragens serviceverkstäder och i övrigt väsentligen repliera

på de privata verkstäderna. De lokala vägförvaltningarna hade till svar på

en av kommittén i detta ämne gjord rundfråga förklarat, att de efter gjorda

erfarenheter önskade få en bättre trygghet för prompt service. Det anfördes,

att de privata verkstäderna mången gång ej haft möjligheter att hålla önskade

leveranstider, dels på grund av svårigheter att anskaffa erforderliga reserv­

delar och dels på grund av anhopning av arbeten även från vägväsendet

utomstående. Svårigheter hade på sina håll förekommit att få reparationer

utförda på enskilda verkstäder, då affärsmässigt naturliga krav rests från

verkets sida att för revisioner och reparationer få hålla av verket självt an­

skaffade reservdelar. I en del fall hade enskilda verkstäder helt enkelt vägrat

att utföra reparationer under sådana förutsättningar. I andra fall hade ve­

derbörande verkstäder förklarat, att förtjänsten vid reparation av andra for­

don än vov-verkets vore större, varför dessa finge komma i första och väg-

väsendets reparationer i andra hand. Härigenom hade reparationer för väg­

väsendet kommit att kräva onormalt lång tid. I regel förmenade de lokala

vägförvaltningarna även, att revisions- och reparationsarbetena ställde sig

dyrare vid anlitande av privata bil- och andra verkstäder än vid utförande i

egen regi. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade även till en undersökning

under år 1945 genom statens sakrevision av förrådsverksamheten vid vov-

verket framlagt kostnadssiffror från ett par län, där jämförelser kunnat ge­

nom kalkylationsbokföringen göras, vilka siffror syntes vittna om ganska

betydande skillnader vov-verkets egen verksamhet till favör.

Kommittén har i samarbete med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

representanter för bilverkstadsindustrien gjort en närmare undersökning av

denna kostnadsfråga. Med utgångspunkt från siffror, som avse verksamheten

vid garageverkstäderna under senare halvåret 1945, har kommittén härvid

kommit fram till en kostnad per effektiv verkstadstimme av för verkets

egna verkstäder ca 2:75 kronor och för de privata verkstäderna ca 3:30

kronor.

Kommittén framhåller emellertid, att några säkra slutsatser angående kost­

nadsskillnaden mellan berörda verkstadsarbetes utförande i verkets egen regi

och i annan regi icke kunde dragas med stöd av nämnda jämförande drifts-

kostnadssiffror. Dessa måste betecknas såsom osäkra, och särskilt fram­

trädde härvidlag den omständigheten, att de verkstadsarbetare, som skulle

behöva anställas för en verkets egen utvidgade verkstadsrörelse, troligen

komme att anställas enligt de för verkstadsarbetare gällande kollektivavta­

lens villkor. Lönerna för sådana arbetare vore högre än lönerna för de hit­

tills vid verkets verkstadsrörelse i mindre skala anlitade väg- och byggnads­

arbetarna. Det sannolika vore dock, att någon större olikhet i kostnaden för

ifrågavarande verkstadsarbetes utförande i verkets egen regi jämfört med

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 samt. Nr 311.

14

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

kostnaderna vid ett mera vidsträckt replierande på den privata verkstads­

industrien icke skulle uppkomma. En eventuell kostnadsskillnad vore likvisst

icke heller någon avgörande faktor. Ett replierande på den privata bilverk­

stadsindustrien i en omfattning, som inledningsvis nämnts, löste nämligen

icke hela behovsfrågan för vov-verket. Det skulle sålunda återstå att på

lämpligt och tillfyllestgörande sätt tillgodose revisions- och reparationsbeho-

ven för de många andra i verkets materielparker förekommande objekt­

grupperna, såsom vägarbetsmaskiner av olika slag; de privata mekaniska

verkstäderna motsvarade i detta hänseende ej vov-verkets behov. Verket

skulle sålunda i varje fall vara nödsakat att utvidga sin verkstadsrörelse och

apparaten därför, dock med en sådan differentiering, att medan revisioner

och reparationer av fordonsparkerna övervägande förlädes till de privata

bilverkstäderna, skulle verkets egen verkstadsapparat avses och proportio­

neras för upptagande främst av revision och reparation av övriga objekt-

grupper. En sådan differentiering kunde kommittén ej beteckna som prak­

tiskt lämplig, och ordnandet av vov-verkets verkstadsorganisation efter en

dylik linje kunde helt visst ej medföra några sådana besparingar, varken

beträffande investering eller administrationskostnader, att de vore av någon

betydelse jämfört med de olägenheter av varjehanda slag, som följde med

splittringen i systemet och dess funktion. I det motsatta fallet framträdde

däremot med hög relevans de fördelar, som följde med att verket ägde sin

egen verkstadsapparat och finge driva sin egen verkstadsrörelse för att i

stort sett helt tillgodose verkets samlade, från dess materieluppsättning här­

flytande revisions- och reparationsbehov.

Mot tanken, att vov-verket huvudsakligen skulle repliera på utomstående

verkstäder, talade till slut även den omständigheten, att därmed måste följa

risk för att arbetena bleve eftersatta i tider av hotande eller inträdande

ofredsläge. Beträffande de privata bilverkstäderna hade man nämligen i så­

dant läge att räkna med rekvisitioner av desamma för försvarets behov eller

med andra förfoganden i försvarets intresse, såsom personalens inkallande

till militärtjänst m. m. I detta sammanhang ville kommittén anföra såsom

betydelsefullt för valet av den egna verkstadsorganisationen, alt antalet här­

för erforderliga arbetare (inklusive servicepersonal vid de huvudgarage, till

vilka depåverkstad anslötes) uppginge till endast 140 man, fördelande sig på

20 över hela landet utspridda arbetsplatser.

Kommitténs förslag till egen verkstadsorganisation för vov-verket.

Kommittén diskuterar i fortsättningen olika alternativ för tillgodoseendet

av vov-verkets reparationsbehov under förutsättning att en vov-verkets egen

verkstadsorganisation upprättas. För bedömande av frågan hade kommittén

studerat följande tre huvudalternativ.

1. Ett helcentraliserat system med en stor verkstadsanläggning, »central­

verkstad», förlagd till någon ur kommunikations- och samhällssynpunkt

lämplig plats i hjärtat av Sverige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

211

2. Ett halvcentraliserat system med tre större verkstäder, förlagda till

lämpliga platser i landet, en för ett norrlandsområde, en för ett med hänsyn

till arbetsunderlaget lämpligt avvägt område av mellersta Sverige och en

för den övriga, sydligare delen av landet.

3. Ett decentraliserat system med ett större antal smärre verkstäder, depå-

verkstäder — i regel en för varje vägförvaltningsområde (län) — anknutna

till lämpligt belägna huvudgarage och därvid särskilt sådana, lill vilka man

avsåge att även förlägga förrådsorganisationens depåförråd.

Som en sgk för sig hade kommittén övervägt frågan om en större, centralt

förlagd specialverkstad för motorrevision (motorrenovering).

Beträffande kommitténs redogörelse för centralverkstadsalternativet och

alternativet med till tre platser centraliserade större verkstäder samt frågan

rörande en central verkstad för revision och renovering av motorer tillåter

jag mig hänvisa till betänkandet (s. 33—35, 37—38). Jag övergår härefter

till att xvedogöra för det tredje huvudalternativet, vilket är det som kom­

mittén förordat.

Depåverkstads alternativet. Depåverkstäderna vore, anför kom­

mittén, avsedda att dimensioneras så, att de kunde i samarbete med var­

andra och tillsammans med vederbörande serviceverkstäder utföra det mesta

av revisions- och reparationsarbetet å den till respektive vägförvaltningsom­

råde (län) hörande fordons- och maskinparken. Kommittén avsåge härvid

materielen icke blott för vägunderhållet utan även för underhållet av ham­

nar och farleder ävensom för byggnadsverksamheten beträffande vägar, ham­

nar och flygfält. Kommittén anför vidare i detta sammanhang:

Vid dimensionering av verk studsa p para ten i sådant syfte får beaktas först

och främst de i varje fall erforderliga, i huvudgaragen ingående service­

verkstäderna med deras efter färdig utbyggnad ökade kapacitet för uppta­

gande även av förekommande reparationsarbeten.

Såväl dessa serviceverkstäders som de tänkta depåverkstädernas drift står

uppenbarligen i ett nära beroende av anordningarna för och driften av vov-

verkets förrådsrörelse. Kommittén har i detta sammanhang inhämtat, att

någon organisation med centrala huvudförråd icke anses erforderlig för

vov-verket, utan att verkets förrådsorganisation avses att utbyggas efter ett

system, som innebär, alt för varje vägförvaltningsområde (län) inrättas ett

depåförråd med lokal anslutning till lämplig huvudgaragegård med dess

arbetsförråd, vilket förråd ges för ändamålet ett något större lokalutrymme,

än som plägar vara det normala vid en garagegård. Platsen för ett sådant

kombinerat förråd väljes så, att goda transportförhållanden erbjudas, var­

vid huvudvikten lägges vid alt erhålla ett gott läge i förhållande till järn­

vägs- och landsvägsförbindelser. Vov-verket är i färd med att anordna dy­

lika depåförråd i erforderligt antal — ej fullt ett i varje län; i vissa fall

skulle ett depåförråd nämligen kunna betjäna mera än ett län.

Faktorer framträda här av betydelse för depåverkstadsfrågan, såsom det

ur transportsynpunkt antagna goda geografiska läget för depåförråden, den

nära tillgången på där lagrade effekter och materialier av betydelse även

för verkstadsdriften, möjligheten att kunna utnyttja redan ägda tomtområ­

den och lokaler samt vidare att underbefäls- och kontorspersonal, ibland

verkstadsarbetare, kunna utnyttjas för depåverkstaden gemensamt med de­

212

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

påförrådet samt i viss mån även med berörda garagegårds lokaler och per­

sonal. Dylika faktorer tala bestämt för att de diskuterade depåverkstäderna

i regel skola förläggas i anslutning till garagegårdar, dit det är avsett att

orientera det berörda förvaltningsområdet betjänande depåförrådet.

Antalet depåverkstäder har kommittén efter hörande av vägförvaltningar-

na samt i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit böra vara

tjugo.

Depåverkstädernas ortsförläggning, de på varje plats erforderliga tekniska

åtgärderna, oftast avseende till- och ombyggnad av befintliga garagelokaler,

samt investeringskostnaderna, omfattande husbyggnadskostnader, verkstads-

utmsining samt ifrågakommande marklösenkostnader, ha av kommittén an­

givits i följande tabell, varvid kommittén räknat med nu gällande byggnads-

kostnader.

Län

Åtgärd

Kronor

B

Stockh olms län ..............

Hammarby, till- och ombyggnad.. ..

140 000

D

Södermanlands län ........

Flen, d:o............................................ ..

150 000

E

Östergötlands län ..........

Gistad, nybyggnad.......................... .. 120 000

F

Jönköpings län................

Tenhult, till- och ombyggnad---- ..

140 000

G

Kronobergs län................

Bergnäs, d:o.................................... ..

130 000

H

Kalmar län........................

Ålem, till- och ombyggnad .......... ..

140 000

I

Gotlands län ....................

Roma, nybyggnad.......................... .. 120 000

L

Kristianstads län..............

Hässleholm, nybyggnad.................. .. 120 000

0

Göteborgs o. Bohuslän..

Säve, till- och ombyggnad .......... .. 120000

P

Älvsborgs län ..................

Rångedala, d.o.................................. ..

135 000

R

Skaraborgs län ................

Hjulsbro, d:o.................................. ..

130 000

S

Värmlands län..................

Deje, nybyggnad.............................. .. 120 000

T

Örebro län ......................

Sannahed, till- och ombyggnad .. ..

130 000

U

Västmanlands län............

Kolbäck, nybyggnad ...................... .. 120 000

W

Kopparbergs län..............

Stennäset, till- och ombyggnad .. ..

135 000

X

Gävleborgs län..................

Bollnäs, d:o...................................... ..

140 000

Y

Västernorrlands län ....

Sollefteå, d:o ..................................

130 000

Z

Jämtlands län..................

Brunflo, d:o...................................... ..

125 000

AC Västerbottens län ..........

Vännäs, d:o...................................... ..

130 000

BD Norrbottens län ..............

Gammelstadi d.o.............................. .. 120 000

Summa kronor 2 595 000.

Uppsala län förutsättes härvid repliera på depåverkstäderna vid Hammar­

by i Stockholms län och vid Kolbäck i Västmanlands län, Blekinge län på

depåverkstaden vid Bergnäs i Kronobergs län, Hallands län på depåverk­

städerna vid Säve i Göteborgs och Bohus län samt vid Hässleholm i Kristi­

anstads län. Malmöhus län anses kunna reda sig med den kapacitet, nära

jämförbar med en depåverkstads, som erbjödes hos de i länet redan befint­

liga huvudgarageverkstäderna.

213

Såsom framgår av tabellen beräknas investeringsbehovet vid

ett genomförande av depåverkstadsaltemativet till sammanlagt 2 595 000 kro­

nor. Motsvarande medelsbehov för alternativet med lill tre platser centralise­

rade större verkstäder uppskattar kommittén till 2 550 000 kronor. Ett hel-

centraliseringsalternativ har kommittén på anförda skäl förklarat sig a priori

icke kunna omfatta, varför kommittén icke verkställt någon kostnadsberäk­

ning i sådant hänseende.

Vad angår administrationskostnaderna för en verkstads-

rörelse enligt de båda förstnämnda alternativen anför kommittén, att den

kalkylerade differensen för dessa alternativ vore relativt obetydlig, belö­

pande sig till skillnaden mellan de till 230 000 kronor beräknade kostna­

derna för depåverkstadsalternativets administration och motsvarande kost­

nader, 205 000 kronor, för alternativet med till tre platser centraliserade

större verkstäder, allt för år räknat.

Ur såväl investerings- som administrationskostnadssynpunkt vore förslagen

sålunda tämligen likvärdiga. Den för det centraliserade systemet något gynn­

sammare administrationskostnaden kunde givetvis icke tillmätas någon avgö­

rande betydelse. Avgörande vore fastmera, anför kommittén, att systemet

med depåverkstäder erbjöde ett flertal fördelar i driften av praktiskt slag,

som bottnade i driftsekonomiska värden, ehuru dessa ej läte sig på förhand

siffermässigt beräkna. Till fördelarna hörde sålunda depåverkstadssystemets

tänjbarhet i dimensionering och kapacitet. Skulle möjligen erfarenheterna

angående någon eller några depåverkstäders kapacitet under utvecklingens

gång giva vid handen, att den ställde sig otillräcklig, så läge i planläggningen

av byggnaderna en möjlighet att vid behov gradvis utbygga verkstadshallen

— givetvis dock inom vissa gränser — för en relativt ringa kostnad. En till­

byggnad av exempelvis en lamell till verkstadshallen, beredande ytterligare

tva uppställnings (arbets-) platser, betingade sålunda en kostnad av endast

omkring 10 000 kronor. Till skillnad mot vad fallet vore vid centraliserings-

systemet förelåge vid det decentraliserade systemet också en viss möjlighet

för vov-verket att för något läns del, där depåverkstad beräknades skola an­

läggas, uppskjuta det slutliga avgörandet härav i avvaktan på erfarenheter

angående möjligheten att låta länet någon kortare eller längre tid betjänas

av depåverkstäder, som mera avgjort borde omedelbart anläggas i närgrän­

sande län. Sådana något tveksamma fall funnes, som i Kalmar och Gävle­

borgs län.

Kommittén erinrar i förevarande sammanhang vidare örn de stora möjlig­

heter till samordning med huvudgaragen och depåförråden, som systemet

med depåverkstäder erbjöde med avseende på ett fortgående gemensamt ut­

nyttjande dels av lokaler, verkstads- och förrådsutrustning m. m., dels av be­

fäls- och arbetarpersonal.

Den närmare insyn över reparationsarbetet, som depåverkstad.ssystemet

medgave de lokala förvaltningarna, och de ökade garantier, förvaltningarna

därvid erhölle för att få sina revisions- och reparationsbehov tillgodosedda

pa ett sätt, som anpassade sig till användningsbehovet beträffande materielen,

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

214

vöre, uttalar kommittén, ägnat att förebygga utvidgningar av anläggningar

och drift av serviceverkstäderna vid huvudgaragen.

I händelse av ofredsläge för landet erb.jöde depåverkstadsalternativet förde­

len med driftsanläggningarnas geografiska utspridning i mindre enheter.

Man finge vidare, anför kommittén, beakta det för administrationskostna­

den kalkylerade skillnadsbeloppets — 25 000 kronor — ringa storlek i förhål­

lande till verkstadsrörelsens hela driftsekonomiska omslutning, uppskattad,

inklusive reparation av flytande materiel, till inemot 10 miljoner kronor

per år.

I betraktande av vad sålunda anförts hade kommittén ej tvekat i valet

mellan ett decentraliserat och ett mera centraliserat system för en vov-ver-

kets egen verkstadsorganisation och ville alltså förorda det förstnämnda

systemet.

Under hänvisning till den jämförande utredning, som kommittén verk­

ställt, hemställer kommittén, att till grund för organisationen och det tek­

niska anordnandet av vov-verkets verkstadsrörelse måtte läggas det decentra­

liserade system med depåverkstäder, för vilket kommittén redogjort.

Kommittén föreslår, att för de tekniska anordningarnas genomförande

måtte anvisas ett kollektivanslag av omkring 2 600 000 kronor med frihet för

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att göra de avvikelser från vad kommittén

projekterat, som kunde befinnas önskvärda vid den slutliga bearbetningen

inom verket av de av kommittén framlagda, vägledande projekten. Kommit­

tén utginge nämligen från att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid förslagets

genomförande kunde önska företaga en del avvikelser — såsom beträffande

de av kommittén angivna platserna för depåverkstädernas förläggning, an­

läggningarnas detaljplanering m. m.

Kommittén förordar därjämte, att åt järnvägsstyrelsen uppdrages att vid

den pågående utredningen angående en central bilverkstadsanläggning för

statens järnvägars behov i samråd med andra berörda verkstyrelser jämväl

utreda frågan huruvida det vore lämpligt att dimensionera en i en dylik bil­

verkstad ingående avdelning för motorrevisioner pa sadant sätt, att där kun­

de upptagas motorrevisionerna även för vov-verket, eventuellt också för

andra statens verk och inrättningar.

Kommittéledamoten Hallgren har avgivit särskilt yttrande och därvid an­

fört i huvudsak följande.

Statliga kapitalinvesteringar i nya anläggningar böra icke ske i andra sam­

manhang än där påtagliga fördelar, i första hand av ekonomisk art, härige­

nom kunna påvisbart vinnas.

Med tanke på vikten av god förebyggande fordonsvård synas de s. k. ga-

ragegårdamas verkstäder motsvara nämnda krav, vartill gäller att dessa an­

läggningars kapacitet är tillräcklig för rationell löpande service och mindre

reparationer till en kostnad, som icke torde nämnvärt kunna nedbringas ge­

nom val av andra alternativ för frågans lösning.

Beträffande de s. k. depåverkstäderna synes nödvändigt att anlägga andra

synpunkter. Först och främst kan då bringas i erinran, att de militära tyg­

verkstädernas bilreparationsverksamhet enligt konstaterande av riksdagens

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Kunni. Maj.ts proposition nr 311.

215

revisorer i dessas berättelse för 1944—1945 visat avsevärt lägre effekt än de

privata verkstädernas tillåtna normer. I analogi härmed synas skäl föreligga

för antagandet att lägre effekt än vid privata företag kan riskeras även vid

de föreslagna depåverkstäderna, vilka i fråga örn utrustning och organisa­

tion snarast torde bli ogynnsammare ställda än de avsedda militära repara-

tionsanstalterna.

Överförandet av ytterligare produktiv personal till de föreslagna depå­

verkstäderna skulle med hänsyn till bristen på kompetent arbetskraft dess­

utom få en icke oväsentlig betydelse ur försörjningssynpunkt, örn den totala

reparationseffekten härigenom minskas enligt nyss anförda farhågor. Det

synes ostridigt lämpligast att arbetskraften i ett bristläge som det nuvaran­

de, vilket gäller såväl den rullande materielen som personalen, utnyttjas på

de arbetsplatser där produktionen ligger högst. Denna synpunkt bör i dagens

situation t. o. m. tillmätas större betydelse än själva kostnadsfrågan.

Flera tecken tyda vidare på att utvecklingen i princip går mot ökad spe­

cialisering och fabriksmässig renovering av i olika motorfordon ingående så­

väl aggregat som detaljer. Detta skulle i princip innebära, att den ordinära

verkstadens uppgift inskränkes till ett i förhållande till själva reparationen

enkelt utbyte, i stil med de redan vanliga motorrenoveringarna enligt bytes­

system. En längre driven specialisering inom den privata bilbranschens ram

måste otvivelaktigt medföra högre effektivitet i förhållande till ev. depå­

verkstäder, vilka dels finge mer allroundbetonade uppgifter, dels finge räkna

med en även efter dagens standard relativt ordinär utrustning samt hind­

rande formaliteter i fråga örn nyanskaffningar och utbyten, som komma att

motiveras av snabbt tekniskt framåtskridande. Även med utgångspunkt från

en för dagen tillfredsställande utrustning kan förhållandet snart bli ana­

logt med vad som konstaterats under utredningen, nämligen att arbetet kan

ha ställt sig tidsödande och kostsamt på garageverkstäder med deras klena

utrustning och dåliga utrymmen.

Ä andra sidan vill jag erinra örn att de privata bilverkstädernas organisa­

tion, bilverkstädernas riksförbund, deklarerat sin uppriktiga vilja att till­

mötesgå vov-verket beträffande företrädesrätt till reparationer och ekono­

miska förmåner, vilket resulterat i ett efter överläggningar med representan­

ter för vov-verket utarbetat förslag till normalavtal. Detsamma tillförsäkrar

de privata verkstäderna, vilka icke äro märkesrepresentanter, så anmärk­

ningsvärt låg avans på bilreservdelar som 5—7 °/o. Med hänsyn till de pri­

vata verkstädernas stora antal, förmånligare läge för vov-verkets arbetsob­

jekt och totala kapacitet böra dessas möjligheter att tillgodose vov-verkets

reparationsbehov icke underskattas. Tvärtom torde vara ur alla synpunkter

lämpligt att förlägga de egentliga revisionsarbetena (6- och 3-årsrevisioner)

till privata verkstäder, vilka biträtt av bilverkstädernas riksförbund rekom­

menderat avtal, och således icke hit avlasta enbart topparna i reparations-

behovet.

Då det förutsatts alt en utbyggnad nied depåverkstäder skulle medföra en

förbättring även med tanke pä mobilisering eller krigsfall, måste erinras

därom, att överbefälhavaren i delta fal! har dispositions- och bestämmande­

rätt, samt att behov och företrädesrätt komma att bedömas ur i första hand

militär synpunkt och med avvägning i förhållande till samtliga föreliggande

reparationsbehov. Fördelar kunna sålunda ur denna synpunkt icke påräk­

nas. då även icke mobiliserad personal kommer att disponeras på totalt sett

lämpligaste sätt och ulan hänsyn till anställningsförhållanden.

Under hänvisning lill här anförda skäl vill jag sammanfattningsvis före­

slå, att utbyggnadsprogrammet — i varje fall t. v. — vad beträffar motorfor-

donsreparationer inskränkes till garagegårdar enligt utredningens förslag

216

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

samt att för tillgodoseende av reparationsbehov, som icke kunna omhänder­

tas vid dessa garagegårdar, innefattande även 3- och 6-årsrevisioner, anlitas

privata verkstäder enligt av bilverkstädernas riksförbund utarbetade normal­

kontrakt.

Yttranden.

Kommitténs förslag angående inrättande av en depåverkstadsorganisation

för vov-verket har i de inkomna yttrandena blivit föremål för skiljaktiga

uttalanden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, chefen för

försvarsstaben, statens organisationsnämnd och svenska väg- och vattenbygg­

nadsarbetareförbundet ha biträtt förslaget, chefen för försvarsstaben och or-

ganisationsnämnden dock med vissa erinringar beträffande förslagets prak­

tiska genomförande. Arméförvaltningen och krig smaterielverket ha ställt sig

tveksamma till förslaget med hänsyn till en av 1945 års försvarsfabriksut-

redning gjord utredning rörande sysselsättningen vid försvarets verkstäder

under fredstid. Generalpoststyrelsen och vattenfallsstyrelsen ha i huvudsak

begränsat sina yttranden till en redogörelse för frågan om en eventuell sam­

ordning med verkstadsrörelsen vid respektive verk. Vattenfallsstyrelsen har

därjämte framfört vissa anmärkningar mot den detaljutformning av depå-

verkstäderna, som angivits i betänkandet. Bilverkstädernas riksförbund och

Sveriges automobilhandlareförbund ha avstyrkt förslaget.

Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför till en början, att styrelsen intet

hade att erinra mot huvuddragen i kommitténs program för periodiska

revisioner och uppskatlning av erforderligt antal verkstadstimmar för repa­

rationer. Styrelsen ville emellertid framhålla, att i betänkandet lämnade upp­

gifter angående antalet i maskincentralförrådet ingående maskiner hänförde

sig till nu rådande förhållanden. I den mån vägunderhållet framdeles kunde

komma att kräva ökad maskinell utrustning — på grund av trafikens ök­

ning, ändrade arbetsmetoder eller genom att den av styrelsen i egen regi

bedrivna anläggningsverksamheten kunde komma att mera väsentligt ökas

— vore det möjligt att den av de sakkunniga beräknade organisationen kom-

me att visa sig för knapp och behövde utbyggas. Efter de av de sakkunniga

uppdragna riktlinjerna kunde detta emellertid lätt låta sig göra.

Styrelsen säger sig vidare till alla delar vilja instämma i kommitténs för­

slag att en egen verkstadsorganisation skulle upprättas för vov-verket samt

att därvid ett decentraliserat system med ett större antal mindre depåverk­

städer måtte tillämpas.

Beträffande lämplig tidpunkt för genomförandet av kommitténs förslag

erinrar styrelsen om, hurusom styrelsen redan i sin skrivelse den 30 augusti

1944 till dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet med hem­

ställan örn utredning i ämnet uttalat att en rationalisering av verkstadsrö­

relsen skulle kunna medföra stora kostnadsbesparingar. Kommitténs utred­

ning hade bestyrkt, att fördelarna för verket av en på föreslaget sätt ut­

byggd verkstadsorganisation vore så betydande, att redan av denna orsak

utbyggnaden av en verkets egen verkstadsorganisation borde påbörjas så

217

snart ske kunde. Härtill komme, alt medel redan beviljats till angelägna

garageanläggningar och förrådsbyggnader å sex av de platser, dit depå-

verkstäder föreslagits förlagda. Ett samtidigt uppföi'ande av garage och de­

påverkstad vid dessa anläggningar skulle medföra avsevärt minskade to­

tala byggnadskostnader. De sakkunniga hade även i sina kostnadsberäkningar

utgått från att ifrågavarande anläggningar komme till utförande på en gång.

Uppförandet av garage å dessa platser kunde icke anstå utan väsentliga olä­

genheter. Det syntes därför styrelsen synnerligen önskvärt, att anslag till

uppförande av de föreslagna depåverkstäderna beviljades redan å tilläggsstat

för budgetåret 1946/47. För administrationen erforderliga medel behövde

emellertid icke anvisas förrän från och med budgetåret 1947/48.

Kommittén hade beräknat kostnaderna för de tekniska anordningar­

nas genomförande till 2 600 000 kronor. Enligt den anslagsteknik, som nu­

mera tdlämpades för väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond, skulle

ifrågavarande belopp fördela sig å fondens olika tillgångsgrupper med

2 000 000 kronor på gruppen Förrådsbyggnader m. m.: Smärre byggnadsar­

beten, tillbyggnader m. m., 250 000 kronor på gruppen Maskincentralförråd:

Vägmaskiner m. m. samt 350 000 kronor på gruppen Effektförråd.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1946 års riksdag att å tilläggs­

stat till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa följande anslag till väg-

och vattenbyggnadsverkets förrådsfond:

Förrådsbyggnader m. m.

Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m.

Maskincentralförråd

Vägmaskiner m. m..................................................

Effektförråd ...............................................

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Summa kronor 2 600 000.

Slutligen anmäler styrelsen sin avsikt att i sin petitaskrivelse för budget­

året 1947/48 äska medel till administration för en efter de sakkunnigas

riktlinjer uppbyggd verkstadsorganisation.

Järnvägsstyrelsen anser, att det föreliggande betänkandet på ett synner­

ligen förtjänstfullt sätt klarlade det av kommittén erhållna uppdraget. Sty­

relsen säger sig icke hava något att erinra mot kommittérademajoritetens

hemställan och förslag.

Generalpoststyrelsen uttalar bland annat, att styrelsen i likhet med kom­

mittén funnit en samordning av väg- och vattenbyggnadsverkets och postver­

kets verkstadsrörelse icke lämpligen kunna genomföras. Den enda del av

motorrevisionema för postverkets motorfordon, som icke utfördes vid ver­

kets egen verkstad utan utlämnades till privata verkstäder, vore cylinder-

borrningar. Därest denna detalj kunde utan ekonomiska eller andra nack­

delar övertagas av den ifrågasätta centrala bil- och motorverkstaden, hade

styrelsen intet att erinra mot att så skedde.

Kronor

2 000 000

250 000

350 000

218

Vattenfallsstyrelsen upptager till en början frågan örn en eventuell sam­

ordning med andra statliga verkstadsorganisationer och lämnar därvid en

redogörelse för hur reparationerna av motorfordon organiserats inom vatten-

fallsverket. Efter att hava framhållit, att verkets fordon vore spridda över

praktiskt taget hela landet från en linje i höjd med Göteborg och Jönköping

i söder till norra Lappland med som regel endast ett fåtal fordon på varje

plats, anför styrelsen bland annat följande.

För reparation och underhall av fordon och maskiner har verket perma­

nenta bilverkstäder i anslutning till sina mekaniska verkstäder i Trollhättan

och Västerås.

Trollhätte-verkstaden betjänar ett område, som i fråga om antal fordon

och ytinnehåll ungefär motsvarar ett depåverkstadsområde enligt betänkan­

det. Västerås-verkstaden däremot betjänar hela mellersta och norra Sverige.

De härigenom uppkomna långa transporterna förorsaka ibland svårighet att

taga in bilarna på lämplig tid och därmed en del olägenheter såväl i driften

av bilarna som i verkstadsdriften.

Ur denna synpunkt kan det möjligen vara motiverat med en egen verkstad

i Norrland, som icke endast skulle ombesörja helrevisioner för de i Norr­

land stationerade bilarna utan även, tack vare de kolda transportavstånden,

skulle kunna omhänderha löpande reparationer. Här skulle ett samordnande

med annan statlig verkstad kunna vara förmånligt för vattenfallsverket.

På grund av vad sålunda anförts funne styrelsen det lämpligt att begränsa

räjongerna för verkstäderna. De av kommittén föreslagna depåverkstäder­

na, vilka till sin storlek ungefär motsvarade vattenfallsverkets bilverkstäder

i Trollhättan och Västerås, vore att föredraga framför större, centrala verk­

städer.

Styrelsen reser därefter vissa invändningar gentemot utformningen av de

projekterade verkstadslokalerna. Sålunda hade, anför styrelsen, alltför liten

hänsyn tagits till rationellt utnyttjande av dagsljuset, och det stora antalet

inkörsportar gjorde verkstaden onödigt kall och dragig. I flera av de upp­

gjorda förslagen syntes maskinverkstad, smedja och förrådslokaler vara

mindre väl placerade i förhållande till fordonens uppställningsplatser. Vi­

dare saknades snickareverkstad för reparation av lastflak och karosserier.

Av ritningarna framginge, att endast den traditionella verkstadstypen med

en-planssystem och en inspektionsgrop ifragasatts. Det förefölle emellertid

styrelsen lämpligt att i detta sammanhang en jämförande utredning gjordes

med verkstad enligt två-planssystem. Denna senare verkstadstyp möjlig­

gjorde nämligen samtidigt arbete på bilens såväl över- som undersida. Sty­

relsens verkstad i Västerås vore utförd enligt två-planssystem.

Arméförvaltningen och krigsmaterielverket lia i sina yttranden hänvisat

till den utredning av frågan om beredande av tull sysselsättning i fredstid

åt tygverkstäderna, som verkställts av 1945 ars försvarsfabriksutredning.

Fabriksutredningen hade sålunda i skrivelse den 11 mars 1946 anfört föl­

jande.

Beträffande tygverkstäderna vill utredningen till en början framhålla, att

dessa äro dimensionerade efter det beräknade fredsbehovet av reparationer.

I och för sig skulle sålunda något sysselsättningsproblem vid dessa verkstä­

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

219

der icke behöva uppstå. Enär emellertid full klarhet rörande fredsbehovet

a\ reparationer icke kan vinnas förrän all med beredskapen sammanhäng­

ande verksamhet är avvecklad och endast det fredsmässigt normala utbild­

ningsarbetet återstår, nödgas man räkna med möjligheten att det verkliga

reparationsbeliovet kan bli av större eller mindre omfattning än som ur­

sprungligen beräknats.

Av beredskapsskäl är det dock angeläget att, även om fredsbehovet av mi­

litära reparationer skulle visa sig bli mindre än vad som beräknats, den per­

sonalstyrka, som hittills bedömts erforderlig för driften i fred, kan bliva

fast knuten till verkstäderna. En inom försvarsstaben verkställd utredning

angående behovet i krig av personal för såväl militära som civila motorrepa­

rationer har nämligen klart givit vid handen, att ett betydande underskott

av denna arbetarkategori föreligger. Nämnda utredning, som ingivits till

Kungl. Majit, har bland annat resulterat i att i krig samtliga landets motor-

reparationsorgan - - militära och civila — samordnats under en gemensam

ledning, vilken i tekniskt hänseende utövas av arméförvaltningens tvsavdel-

ning (SFS nr 517/1944).

Ehuru ingen särskild utredning gjorts beträffande övrig reparationsper-

sonal, torde med säkerhet kunna fastslås, att även här en betydande brist

kommer att uppstå vid krig.

Då det sålunda är av största vikt, att den yrkeskunniga personal, som nu

finnes vid tygverkstäderna och som är särskilt utbildad i skötseln av för­

svarets speciella materiel, kan bibehållas i fred, anser utredningen, att föl­

jande åtgärder böra vidtagas för att under alla omständigheter tillförsäkra

denna personal full sysselsättning.

1 :o. Samtliga de statliga myndigheter med underlydande organ, vilka sak­

na egna verkstäder, anmodas att utföra uppkommande reparationer av mo­

torfordon, motorredskap och cyklar vid arméförvaltningens tygverkstäder;

2:o. De statliga myndigheter, vilka redan nu ha egna verkstäder, anmo­

das att utföra sådana reparationer av ovan berörd art, för vilka de egna

verkstädernas nuvarande kapacitet icke förslår, vid arméförvaltningens tyg­

verkstäder;

3:o. Inga statliga motorverkstäder (utom av ren servicenatur) nyanläg­

gas tills vidare, såvida icke speciella och synnerligen vägande skäl härtill

föreligga;

4:o. För att förebygga överbeläggning av de militära verkstäderna och

för att kunna tillgodose de civila statliga behoven, vilka ofta kunna komma

att uppstå på andra platser än där militära verkstäder äro belägna, bör armé-

förvaltningens tygavdelning i samråd med berörda statliga organ bemyndi­

gas att där så erfordras för dessa ändamål träffa avtal med civila repara­

tionsverkstäder.

Medan fabriksutredningen sålunda rekommenderat, att några nya statliga

motorverkstäder tills vidare icke skulle nyanläggas, hade, framhåller krigs-

materielverket, i verkstadskommitténs betänkande förordats, att till grund

för organisationen och det tekniska anordnandet av vov-verkets verkstads-

rörelse Indes ett decentraliserat system med depåverkstäder. Det sålunda

framlagda förslaget hade tillkommit, sedan kommittén bland annat konsta­

terat, all det icke kunde synas lämpligt och tjänligt att bygga på försvars-

väsendets verkstadsdrifl för vov-verkets framtida, permanenta behov, enär

försvarsväsendets etablissement komme att vid beredskaps- och mobilise-

ringsl i thallen vara strängt upptagna av krigsmaktens reparationsbehov med

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

220

företrädesrätt. Samtidigt hade emellertid kommittén funnit, att under freds-

förhållanden viss kapacitet kunde bliva över för utomstående beställare.

Krigsmaterielverket ville i detta sammanhang erinra därom, att i krigstid

alla landets motorreparationsverkstäder komme att läggas under en gemen­

sam ledning, som bland annat hade att avgöra frågan örn företrädesrätt.

Krigsmaterielverket förklarar i fortsättningen, att frågan örn den lämpli­

gaste vägen för tillgodoseende av vov-verkets behov av revisions- och repara-

tionskapacitet läge utanför krigsmaterielverkets bedömande. Icke heller kun­

de verket taga ställning till frågan, huruvida speciella och synnerligen vä­

gande skäl talade för den förordade nyanläggningen. Verket ville det oaktat

icke underlåta framhålla att det, även om ett system med depåverkstäder

komme till stånd, syntes tänkbart, att denna organisation skulle kunna givas

en mindre omfattning än vad som föreslagits. Det vore nämligen icke ute­

slutet, att vov-verket inom vissa områden i landet för reparation, framför allt

av motorfordon, skulle, i motsats till vad verkstadskommittén konstaterat,

kunna repliera på såväl nu befintliga som beslutade militära verkstäder. Un­

der alla förhållanden borde en närmare undersökning i detta avseende kom­

ma till stånd, innan ett slutligt ställningstagande i frågan ägde rum.

Chefen för försvarsstaben framhåller, att det ur försvarssynpunkt — med

hänsyn såväl till militära operationer som civilbefolkningens försörjning -

vore av stor betydelse, att i händelse av krig landets bilvägar hölles i farbart

skick. Det vore därför angeläget, att landet ägde en fullgod reparationsbe-

redskap på vägväsendets område. Detta i sin tur nödvändiggjorde, att i väg-

reparationsberedskapen ingående motorfordon av skilda slag vid behov kun­

de repareras utan större omgång. En formell förutsättning härför förefun-

nes, i det att överbefälhavaren jämlikt kungörelsen angående reparation av

motorfordon m. m. under krig (SFS nr 517/1944) ägde bestämma, att visst re­

parationsarbete eller sådant arbete å viss grupp av fordon skulle före annat

arbete utföras vid motorverkstädema. I praktiken förhölle det sig emellertid

så, att åtskilliga motorverkstäder (militära som civila) helt eller delvis sak­

nade utrustning eller utrymmen för reparation av motorredskap (väghyvlar,

vägvältar, krossverk). Då reparationerna av denna materiel enligt kommitté­

betänkandet utgjorde huvudparten av vov-verkets totala reparationsbehov,

syntes det nödvändigt, att praktiska förutsättningar för att tillgodose nämnda

behov skapades. I detta hänseende ville chefen för försvarsstaben därför

tillstyrka kommitténs förslag angående uppförande redan i fredstid av sär­

skilda s. k. depåverkstäder för vov-verket.

Vad angår reparationerna av vov-verkets standardmotorfordon ifrågasät­

ter försvarsstabschefen, om icke dessa kunde utföras vid befintliga (plane­

rade) militära verkstäder eller — vid överbeläggning därstädes - vid civila

sådana. För den händelse de endast för reparation av motorredskap erfor­

derliga depåverkstäderna icke skulle kunna drivas ekonomiskt med enbart

detta slags reparationer, vill chefen för försvarsstaben likväl icke motsätta

sig en utvidgning av depåverkstäderna för reparation av standardmotorfor­

don i den omfattning som föreslagits av kommittén.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

221

Statens organisationsnamnet anför, att de slutsatser, som dragits av kom­

mittén, vore grundade på erfarenheterna från tiden efter vägväsendets för­

statligande, således huvudsakligen på förhållanden, då anhopningen av ar­

beten vid de mekaniska reparationsverkstäderna varit och alltjämt vore myc­

ket stor, dels genom försvarsberedskapen och dels efter denna på grund av

hl. a. frigivandet av motorfordonstrafiken, omställningen från gengasdrift

till drift med flytande bränsle samt den renovering av uppställda motorfor­

don, som nu måste äga rum. Huruvida denna arbetsanhopning komme att

minska och därigenom, åtminstone i vissa delar av landet, de privata verk­

städerna kunde på ett mera tillfredsställande sätt än hittills fylla vov-verkets

behov, undandroge sig nämndens bedömande. Man hade dock anledning

förmoda, att motorfordonsbeståndets stadiga ökning, jordbrukets motori-

sering m. m. komme att ställa stora krav på reparationsverkstäderna även

i fortsättningen. Det finge under sådana förhållanden anses riktigt, att vov-

verket utrustades med en viss verkstadsorganisation, anpassad efter en lågt

beräknad medelbelastning vid de verkstäder, som komme att etableras.

Av de olika förslag, som av kommittén behandlats, ansåge nämnden de-

påverkstadsalternativet avgjort vara att föredraga. En sådan organisation

finge emellertid icke uppbyggas schablonmässigt, utan hänsyn måste tagas

till de reparationsresurser, som funnes i olika delar av landet, statliga såväl

som enskilda. Verkstäderna borde vidare, såväl vad personal som lokaler och

utrustning beträffade, endast dimensioneras för en låg genomsnittsbelastning

vindel året och icke för toppbehov. Den anställda personalen skulle ständigt

kunna hållas ekonomiskt sysselsatt. Topparna i reparationsbehovet borde

tillgodoses genom utläggning av reparationerna på andra verkstäder, i första

hand beträffande motorfordon, för vilka lämpliga privata och statliga verk­

städer lattare kunde finnas, medan vägmaskinerna — såsom krossverk, väg-

valtar och väghyvlar — i större utsträckning borde repareras vid de egna

verkstäderna. Vidare borde icke till depåverksläderna centraliseras repara­

tioner, som med fördel, t. ex. tidsvinst, kunde utlämnas till lokalt lämpliga­

re belägna verkstäder. Nuvarande brist på byggnadsmateriel, verkstadsma­

skiner m. m. talade enligt nämndens mening för att en viss försiktighet iaktto-

ges vid den föreslagna verkstadsorganisationens uppbyggnad.

Svenska väg- och vattenbgggnadsarbetareförbundet har i avgivet yttrande

förklarat, att förbundet anslöte sig till depåverkstadsaltemalivet, vilket syntes

förbundet bäst motsvara behovet. Förbundet anslöte sig även till förslaget

örn vidare utredning beträffande lämpligheten av alt en i statens järnvägars

verkstadsrörelse ingående avdelning för motorrevisioner dimensionerades för

upptagande av dylika även för vov-verkets räkning. Förbundet ville emel­

lertid tillika framhålla, att örn sådan dimensionering icke skulle befinnas

lämplig eller möjlig, borde frågan örn motorrevisionerna ändock lösas så,

att de utfördes i statens egen regi.

Förbundet förutsatte, att de vid genomförandet av nyssnämnda system

erforderliga verkstadsbyggnaderna försåges nied för arbetarna behövliga

manskaps-, omklädnings-, tvätt- och torkrum samt övriga anordningar av

betydelse för trivseln på arbetsplatsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

222

Bilverkstädernas riksförbund erinrar till en början därom, att bilrepara­

tioner utan kombination med försäljning av reservdelar m. m. med den pris­

sättning som rått i landet i princip icke varit ekonomiskt bäriga, ett för­

hållande som på sistone ytterligare markerats till följd av bristen på kunnig

arbetskraft i kombination med prisstoppsbestämmesler, vilka hindrat juste­

ringar av debiteringsnormerna i relation till stegrade löne- och andra kost­

nader. Härmed vore också sagt, att reparationsobjekt av den kategori, som

vov-verket representerade, i och för sig icke vore eftersträvansvärda, då upp­

dragsgivaren redan gått in för att tillhandahålla reservdelar m. nr. Förbundet

säger sig i fortsättningen vilja understryka de av kommittéledamoten Hall­

gren framförda synpunkterna på dispositionen av arbetskraften. Redan no­

terade lönestegringar för den tullgoda men knappa arbetarstammen skulle,

anför förbundet, inom kort leda till att de utgående timlönerna bleve jäm­

förliga med de i utredningen angivna egna kostnaderna per timme i vov-

verkets regi, vartill skulle komma ökade kostnader för utrustning och lokaler

genom den föreslagna utbyggnaden av den egna underhållst jönsten. Det vore

heller icke tilltalande, att vov-verket genom företrädesrätt i detta fall skulle

få fördelar, som komrne att indirekt belasta hela näringslivet och kanske

i viss mån även andra statliga motorfordonsinnehavare i form av försämiad

och därmed dyrare service vid privata verkstäder, örn dessa genom snabb

upprustning av vov-verkets verkstadsorganisation berövades med icke ovä­

sentliga kostnader och besvär vid verkstäderna upplärd arbetskraft. Därför

förutsatte förbundet, att vov-verket vid en eventuell utökning av verkstads-

organisationen i billighetens intresse svarade för utbildning av till yrket ny-

rekryterad arbetskraft.

Med tanke på att man vid toppbelastning efter den diskuterade utbygg­

naden åtminstone tillfälligtvis måste räkna med att anlita privata företag,

förelåge, fortsätter förbundet, också risk för att dylika arbeten komme i

efterhand i förhållande till arbeten för vederbörandes ordinarie kunder eller

överhuvud icke bleve mottagna, enär enstaka sådana uppdrag utan samband

med nämnvärd försäljning icke tedde sig lockande för de privata verkstäder­

na. Dessa nackdelar för vov-verket skulle icke behöva befaras vid regelbun­

det återkommande uppdrag av sådan volym, att särskilt avtal härom mel­

lan vov-verket samt de privata bilverkstäderna motiverades. Även örn för­

bundet som sådant uttalade sig och propagerade för att de privata företagen

alltjämt skulle stå till vov-verkets förfogande efter den föreslagna utbygg­

naden, vore det troligt, att detta icke skulle giva något resultat. En dylik

tendens skulle för övrigt t. o. m. kunna göra sig gällande omedelbart efter

fastställandet av ett eventuellt utbyggnadsprogram, då företagen av naturliga

skäl först och främst tillgodosåge den kundkrets, varpå den framtida verk­

samheten kunde baseras, och icke den, som inom kort tid skulle försvinna.

Beträffande de av verkstadskommittén påtalade långa leveranstiderna

framhåller förbundet, att dessa i avsevärt högre grad än som framginge av

kommitténs betänkande hade berott på den år 1945 till följd av verkstads-

konflikten aktuella reservdelsbristen. Den frågan syntes berättigad, huruvida

Klindt. Maj:ts proposition nr 311.

223

vov-verket kunnat ställa erforderliga reservdelar till förfogande under den

aktuella perioden. Skulle så icke varit förhållandet, ansåge förbundet det

icke rättvist mot de privata företagen — av vilka en del hade avsevärd ka­

pacitet och t. o. m. möjlighet till vissa tillverkningar och icke som av kom­

mittén anförts vore småverkstäder — att i detta sammanhang peka på ökade

leveranstider för motorrenoveringar eller otillräcklig garanti för prompt ser­

vice i allmänhet såsom en mot anlitande av privata företag talande omstän­

dighet. Förbundet kunde icke heller vitsorda, att tillgången på för under­

hållet av vägmaskiner lämpliga verkstäder skulle vara i princip otillfreds­

ställande, då det mångenstädes funnes företag med god utrustning, vilka för­

utom egentliga bilreparationer specialiserat sig på traktor- och dylika arbeten,

vilka vore jämförliga med de här aktuella uppdragen för vov-verket.

Föi bundet säger sig vidare ha särskilt beaktat, hurusom kommittén konsta­

terat att någon ekonomisk vinst för vov-verket knappast kunde beräknas ge­

nom den föreslagna utbyggnaden av de egna reparationsanstalterna. Då det

tvivelsutan, slutar förbundet, funnes möjlighet att genom avtal i lämplig form

säkerställa företrädesrätt vid privata företag för vov-verkets reparationsob-

jekt, syntes kommittén genom nämnda konstaterande själv ha undanröjt

det primära och enda godtagbara skälet för sitt förslag. Förbundet hemstäl­

ler, att det föreslagna utbyggnadsprogrammet vad beträffade bilreparationer

t. \. matte anstå i avvaktan pa stabiliserade förhållanden inom motorrepara-

tionsbianschen, särskilt som nya metoder och utrustningsdetaljer relativt

snabbt beräknades bliva införda, vilka ställde vissa underhållsproblem i del­

vis ny dager, samt att vid eventuell utbyggnad av verkstadsorganisationen be­

hovet av reparatörer tillgodosages genom nyutbildning i vov-verkets egen regi.

Sedermera har förbundet i en till Kungl. Majit den 11 september 1946 in­

kommen skrift hemställt örn beaktande av vad 1945 års försvarsfabriksut-

redning anfört därom, att inga statliga motorverkstäder borde tills vidare ny­

anläggas, såvida icke speciella och synnerligen vägande skäl talade härför.

Ej heller den civila branschen hade, framhåller förbundet, för närvarande

möjlighet till utbyggnader till följd av nuvarande byggnadsrestriktioner.

Sveriges automobilhandlareförbund finner i likhet med bilverkstädernas

riksförbund de av kommittén anförda skälen mot anlitande av privata bil­

verkstäder icke fullt bärande. Den omständigheten, att de privata verkstä­

derna under kriget och den närmast därpå följande efterkrigsperioden många

gånger haft svårigheter av olika slag att på ett fullt tillfredsställande sätt be­

tjäna kundkretsen, den statliga såväl som den privata, kunde knappast med

berättigande läggas endast dessa verkstäder till last. Brist på material, re­

servdelar och fackutbildad personal hade handikappat verkstäderna, något

som hade varit fallet, oavsett örn arbetet bedrivits i statlig eller privat regi.

Det kunde icke heller påvisas, att förhållandena i dessa avseenden varit av­

sevärt bättre för verkstäder i statlig än privat regi.

Icke heller syntes det automobilbandlareförbundet, att fog förelåge för an­

tagande, att en utbyggnad av den statliga verksladsrörelsen i form av de pla­

nerade depåverkstäderna skulle komma att för statsverket innebära fördelar

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

224

ur ekonomisk synpunkt. Erfarenhet härutinnan förelåge från de militära tyg­

verkstädernas verksamhet i bilreparationsbranschen, vilka verkstäder ut­

märkts av lägre effektivitet och högre kostnader i jämförelse med de civila

verkstäderna av motsvarande slag. Denna omständighet vöre, anför förbun­

det, särskilt värd att notera med hänsyn till knappheten på yrkeskunnig bil-

verkstadspersonal, en knapphet, vilken kunde befaras under de närmaste

åren snarare komma att öka än minska.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

Väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation utgöres för närva­

rande i huvudsak endast av till huvudgaragen anslutna mindre serviceverk­

städer. Dessa äga i allmänhet icke tillräcklig kapacitet för utförande av större

reparationer och revisioner av verkets motorfordon. För dylika arbeten an­

litas i stället i stor utsträckning privata verkstäder. Däremot utföras erfor­

derliga reparationer å vägmaskinerna i regel vid verkets egna verkstäder, ehu­

ru detta på grund av brist på tillräcklig verkstadsutrustning hittills erbjudit

vissa svårigheter.

.

.

.

Sedan verkets materieluppsättning efter skedd upprustning natt den spi­

lek som anses motsvara det vid nuvarande förhållanden föreliggande beho­

vet beräknas för densamma krävas en arbetsmängd för reparationer, revi­

sioner och dylikt, dock icke revision eller renovering av motorer, av ca

1 700 000 verkstadstimmar per år. Under förutsättning att ett av väg- oc

vattenbyggnadsstyrelsen upprättat utvecklingsprogram för servieeverkstader-

na genomföres, skulle mot nyssnämnda arbetsbehov komma att svara en sam­

manlagd årskapacitet hos serviceverkstäderna av omkring 1 1 / o 000 veik-

stadstimmar. En arbetskvantitet av ca 525 000 verkstadstimmar, avseende hu­

vudsakligen större reparationer och revisioner, skulle harvid återstå att effe

tuera i annan ordning.

Den för utredning av väg- och vattenbyggnadsverkets verk stadsf ra„a ti

satta kommittén har övervägt olika möjligheter att tillgodose nämnda behov.

Kommittén har därvid funnit, att en samordning med verkstadsrörelsen vid

andra statliga verk icke skulle utgöra en lämplig lösning. Därest en under

utredning varande central bil- och motorverkstad vid statens järnvägar fram­

deles korinne till utförande, anser emellertid kommittén det kunna ifragasat-

tas huruvida icke denna verkstad borde dimensioneras för upptagande jäm­

väl av motorrenoveringar för väg- och vattenbyggnadsverkets räkning. Aven

den hittills tillämpade ordningen för att tillgodose verkets reparationsbehov,

nämligen genom anlitande i större utsträckning av privata verkstäder, hai

kommittén funnit mindre tillfredsställande med hänsyn bland annat till den

splittring i systemet, som härvid uppkomme, i det att verket aven i fortsätt­

ningen skulle behöva självt ombesörja reparationer och revisioner av vagma­

skinerna på grund av ej alltid lämplig belägenhet samt bristande kapacitet

hos de privata verkstäderna.

Efter dessa överväganden har kommittén kommit fram till den slutsatsen,

att förevarande fråga bör lösas i huvudsak genom en utbyggnad av verkets

egen verkstadsorganisation. Olika alternativ, hänförande sig till frågan örn

centralisation eller decentralisation, ha härvid varit föremål för utredning.

225

Kommittén tiar stannat för att förorda ett decentraliserat system och föreslår

i enlighet härmed, att 20 s. k. depåverkstäder, fördelade på olika län, upp­

föras. I fråga om motorrenoveringarna har kommittén dock utgått ifrån att

dessa fortfarande skulle utföras vid utomstående verkstäder.

Av den verkställda utredningen synes mig till en början framgå, att repa­

rations- och underhållsarbetet beträffande vägmaskinparken, vilket arbete

är av större omfattning än motsvarande arbete beträffande motorfordons­

parken, om man härvid bortser från motorrenoveringarna, utgör en uppgift

som även i fortsättningen måste i huvudsak vila på väg- och vattenbyggnads­

verkets egen verkstadsorganisation med hänsyn bland annat därtill, att till­

räcklig kapacitet för att upptaga hithörande arbeten saknas utanför verket.

Örn under sådana förhållanden verkets övriga verkstadsarbete förlägges vä­

sentligen till privata eller till andra statliga verkstäder, innebär detta en be­

gränsning av arbetsunderlaget för verkets egen verkstadsrörelse, som kan

medföra driftsekonomiska och organisatoriska olägenheter för verket. Så­

lunda kan framhållas, att möjligheterna att effektivt utnyttja kapaciteten hos

den personal (verkmästare och arbetare) och maskinutrustning, som i varje

fall erfordras vid verket för vägmaskinparken m. m., i dylikt fall torde bli

mindre. Jag anser därför, att endast tungt vägande skäl böra få föranleda

ett frångående av principen att verket självt ombesörjer huvudparten av sitt

verkstadsarbete.

Vad angår frågan om att i enlighet med arméförvaltningens och krigs-

materielverkets uttalanden en del av här berörda arbete skulle överflyttas

till försvarets motorverkstäder för att bereda sysselsättning åt dessa, vill jag

i anslutning till chefens för försvarsstaben utlåtande först framhålla, att det

även ur försvarssynpunkt är av betydelse, att väg- och vattenbyggnadsver-

Äet erhåller sådana resurser, som sätter verket i tillfälle att utan omgång

tillgodose reparationsbehovet för dess materiel. På grund härav, och med

hänsyn till vad jag nyss anfört örn behovet av ett tillräckligt arbetsunder-

lag för verkets egen verkstadsrörelse, anser jag mig icke böra förorda ett

system, enligt vilket verket skulle beträffande sitt kontinuerliga reparations-

behov i någon mera väsentlig omfattning repliera på de militära verkstä­

derna. Däremot förutsätter jag i likhet med verkstadskommittén, att väg-

och vattenbyggnadsverket vid tillfällen, då arbetsanhopningen överstiger den

egna organisationens kapacitet, eller eljest då så av praktiska skäl är på­

kallat anlitar försvarets verkstäder. Jag vill i detta sammanhang tillfoga, att

jag utgår fran såsom självfallet att väg- och vattenbyggnadsverkets verk­

stadsorganisation under alla förhållanden icke skall dimensioneras för större

belastning än som motsvarar den normalt förekommande.

I likhet med verkstadskommittén anser jag lämpligt, att vid den pågåen­

de utredningen rörande en central bil- och motorverkstad vid statens järn­

vägar undersökning göres rörande förutsättningarna för att till en sådan

verkstad förlägga även motorrenoveringsarbetet för väg- oell vatlenbygg-

nadsverket samt vissa andra verk.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 311.

15

226

Vad beträffar alternativet att väg- och vattenbyggnadsverket även fram­

deles i mera betydande utsträckning skulle anlita de privata verkstäderna

torde min inställning härtill i huvudsak framgå redan av vad jag nyss an­

fört rörande de militära verkstäderna. Jag har sålunda icke kunnat finna

ådagalagt att anlitandet av de privata verkstäderna skulle innebära sådana

fördelar, att väg- och vattenbyggnadsverket i motsats till andra statliga in­

stitutioner med mera omfattande fordonspark bör avstå från att självt om­

besörja sina fordonsreparationer. Det må i detta sammanhang erinras om

bilverkstädernas riksförbunds tidigare återgivna uttalande, att de från väg-

och vattenbyggnadsverket härrörande reparationsobjekten i och för sig icke

vore eftersträvansvärda för de privata verkstäderna, enär uppdragsgivaren

krävde att själv få tillhandahålla reservdelar. Jag anser mig också, i anslut­

ning till organisationsnämndens utlåtande, böra framhålla, att motorfor-

donsbeståndets fortgående ökning och jordbrukets motorisering m. m. torde

komma att ställa sådana krav på de privata verkstäderna, att en avlastning

från ifrågavarande verkstäder av de statliga reparationsuppdragen, vilka ofta

kräva förtursrätt, kan vara fördelaktig.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag funnit mig böra tillstyrka en

utvidgning av väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation. Denna

utvidgning synes av skäl som anförts av verkstadskommittén böra ske i en­

lighet med depåverkstadsalternativet. Mot det av kommittén i sådant hän­

seende framlagda utbyggnadsprogrammet, vilket beträffande anläggningar­

nas antal och kapacitet synes vara avpassat efter verkets beräknade normal­

behov, har jag icke funnit anledning till erinran. Jag förutsätter, att de av

vattenfallsstyrelsen framförda erinringarna mot kommitténs principritningar

till verkstadsbyggnaderna bliva föremål för närmare överväganden inom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med utarbetandet av de defi­

nitiva ritningarna.

På grund av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört rörande lämp­

ligheten ur kostnadssynpunkt av att genomföra här ifrågavarande byggnads-

program i samband med vissa nu förestående garage- och förrådsbyggnads-

arbeten anser jag mig böra tillstyrka styrelsens förslag om att medel för

ändamålet anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Mot den framlagda kostnadsberäkningen har jag icke funnit något att

erinra. Enligt denna beräkning skulle den totala investeringskostnaden för

depåverkstäderna, 2 600 000 kronor, fördela sig på följande anslag under

väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond, nämligen med 2 000 000 kronor

på anslaget Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m.

under huvudgruppen Förrådsbyggnader m. m., med 250 000 kronor på an­

slaget Vägmaskiner m. m. under huvudgruppen Maskincentralförråd

samt med 350 000 kronor på anslaget Effektförråd.

Under denna punkt gör jag hemställan om anvisande av medel å anslaget

Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m., medan hemställan rörande

de övriga anslagen göres under särskilda punkter i det följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

227

Beträffande medelsbehovet för den i samband med verkstadsorganisatio-

nens upprustning erforderliga förstärkningen av administrationen torde jag

få framlägga förslag i statsverkspropositionen för nästa budgetår.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m. å till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

investeringsanslag av .................................... kronor 2 000 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Maskincentralförråd.

[16.] 12. Yägmaskiner m. m.

Under hänvisning till vad jag under

näst­

föregående punkt anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riks­

dagen

att till Vågmaskiner m. m. å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1946/47 anvisa ett investe­

ringsanslag av..................................................... kronor 250 000.

Effekttörråd.

[17.] 14. Effektförråd.

Under hänvisning till vad jag under punkten

15

anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Effektförråd å tilläggsstat I till riksstaten för bud­

getåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av ........................................................................... kronor 350 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Stig Salomonson.

V

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

229

Bilaga 13.

Kapitalinvesteringar.

Ecklesiastikdepartementet.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4- oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

.

T.

f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Quensel, anmäler här­

efter under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angåen­

de kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47

m. m. samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 42 a. Uppförande av byggnad för mcdicinsk-kemiska och farmakolo­

giska institutionerna vid universitetet i Uppsala. För

ifrågavarande ända­

mål har tidigare anvisats riksstatsanslag av sammanlagt 1 470 000 kronor,

därav senast å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 ett investe-

ringsanslag av 150 000 kronor avsett för täckning av vissa genom prissteg­

ring uppkomna merkostnader för byggnadsföretagets utförande (se prop.

1946: 2, s. 131 f.).

I skrivelse den 2 september 1946 har byggnadsstyrelsen hemställt om ut­

verkande för ifrågavarande byggnadsföretag av ett ytterligare anslag av

235 000 kronor dels till slutförande av nybyggnaden och dels för vissa till­

byggnads- och omändringsarbeten beträffande samma byggnad. Till stöd

härför har byggnadsstyrelsen anfört följande.

o Byggnadsföretaget, som påbörjades i oktober 1944, bar numera fortskridit

sa långt, att detsamma torde kunna fullbordas i sin helhet före innevarande

års utgång, dock så att vissa lokaler dessförinnan kunna successivt överläm­

230

Departements-

chefen.

nas till vederbörande institutioner för att tagas i anspråk för sina ändamål.

Inom bostadshuset har inflyttning skett. En förskjutning av den vid bygg­

nadsföretagets igångsättande beräknade slutterminen för arbetena med om­

kring ett halvt år har följaktligen uppstått, beroende huvudsakligen på för­

senade leveranser av material och inredningsdetaljer samt bristande tillgång

på arbetskrafter. Detta förhållande samt de prisstegringar å material och ar­

bete, som ytterligare uppstått, hava föranlett, att för täckande av merkost­

nader för byggnadsföretaget erfordras en ytterligare medelsanvisning a till­

sammans 85 000 kronor.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 28 augusti 1946 har föreståndaren för

den medicinsk-kemiska institutionen framhållit, att utrymmena inom ny­

byggnaden visat sig otillräckliga, i all synnerhet kemiska och fysikalisk-ke-

miska forskningsrum. Till förbättrande av detta förhållande har föreslagits

en utökning av den i en våning i trä uppförda, till huvudbyggnaden anslutna

djurstallängan och en överflyttning dit av vissa, i fråga om inredning och

belägenhet mindre krävande rum, såsom snickareverkstad och djurförsöks-

rum. Vissa värdefulla utrymmen i huvudbyggnadens nedersta våningsplan

skulle härigenom kunna utnyttjas som forskningsrum. Inom tillbyggnaden

skulle ävenledes anordnas lokaler för arbete med kemisk mikrobiologi, för

vilket arbete för närvarande hade beretts provisoriska utrymmen vid flera

andra av universitetets institutioner.

Inom byggnadsstyrelsen har upprättats ett skissförslag till utbyggnad av

djurstallängan för avsett ändamål. För tillgodoseende av det utrymmesbe-

hov, som anses ytterligare erforderligt, skulle krävas en utökning i plan av

längan med omkring 340 kvm. Kostnaderna för utbyggnaden kunna upp­

skattas till 140 000 kronor, vartill bör läggas ett belopp av omkring 10000

kronor för de behövliga omändringsarbetena inom huvudbyggnaden. Kost­

naderna för dessa tillbyggnads- och omändringsarbeten uppgå sålunda till

150 000 kronor. Därest ifrågavarande arbeten skola komma till stånd, böra

desamma inom ramen av denna kostnad lämpligen utföras enligt ritningar,

som upprättas av styrelsen i samråd med vederbörande institutionsförestån­

dare och komma till utförande i omedelbar anslutning till de nu pågående ar­

betena, varför medel för ändamålet sålunda böra ställas till styrelsens dis­

position snarast ske kan.

Vad byggnadsstyrelsen anfört angående de på grund av prisstegringar

förorskade merkostnaderna för slutförandet av ifrågavarande byggnadsföre­

tag har icke givit mig anledning till erinran. I fråga om de föreslagna till­

byggnads- och omändringsarbetena vill jag erinra örn att de ursprungliga

planerna för detta byggnadsföretag i besparingssyfte underkastades väsent­

liga förenklingar och begränsningar innan de godkändes, varför det redan

då var att förutse, att ytterligare lokalbehov inom en ganska snar framtid

skulle göra sig gällande. Att så redan skett, innan byggnaden hunnit färdig­

ställas, är beklagligt men med hänsyn till åberopade förhållanden förklarligt.

De åtgärder, som byggnadsstyrelsen föreslagit för avhjälpande av den på­

talade utrymmesbristen, synas mig därför nu böra vidtagas. Mot de härför

beräknade kostnaderna har jag icke funnit anledning till erinran. Arbetena

torde böra utföras i enlighet med av byggnadsstyrelsen i samråd med veder­

börande institutionsföreståndare upprättade ritningar samt komma till utfö­

rande i omedelbar anslutning till nu pågående arbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

231

Jag är sålunda beredd att tillstyrka bifall till byggnadsstyrelsens framställ­

ning om anvisande på tilläggsstat för innevarande budgetår av elt slutanslag

å 235 OOO kronor till ifrågavarande byggnadsföretag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av byggnad för medicinsk-kemiska och

farmakologiska institutionerna vid universitetet i Uppsala å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

investeringsanslag av .................................... kronor 235 000.

[ 2 .] 43 a. Uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen vid

universitetet i Uppsala.

För detta ändamål anvisades för budgetåret 1945/46

ett

investeringsanslag av 90 000 kronor. Anslaget avsågs för uppförande

av

ett

nytt meteorologiskt observatorium i Marsta utanför Uppsala.

Byggnadsstyrelsen har hemställt om anvisande av ytterligare 54 000 kro­

nor för ifrågavarande ändamål och därvid anfört i huvudsak följande.

Kostnaderna för uppförande av en till anläggningen hörande observations-

mast i järnkonstruktion, som ursprungligen beräknats till 5 000 kronor, hade

visat sig med nu rådande priser bliva 20 000 kronor, och någon förenkling

av det uppgjorda förslaget hade icke varit möjlig att vidtaga. Vidare hade

en överarbetning av byggnadsförslaget givit vid handen, dels att kostnaderna

för vägar och yttre arbeten beräknats för lågt, dels ock att ehuru ett visst

förenklande och förbilligande i förhållande till det ursprungligen uppgjorda

förslaget varit möjligt, inträffade prisstegringar icke kunnat kompenseras.

Kostnadsökningen för observatoriebyggnaden jämte yttre ledningar och vä­

gar komme enligt styrelsens beräkningar att uppgå till 39 000 kronor.

De beräknade kostnadsökningarna synas ofrånkomliga och jag biträder

Departements,

därför framställningen om anvisande av ett anslag av ytterligare 54 000 kro- Zeferi.

nor för ifrågavarande ändamål. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Uppförande av byggnad för meteorologiska institu­

tionen vid universitetet i Uppsala å tilläggsstat I för bud­

getåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av ........................................................................... kronor 54 000.

[3.]

43 b. Ombyggnads- och installationsarbeten i byggnaden för kemiska

institutionen vid universitetet i Uppsala.

Till ifrågavarande ändamål har å

riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisats ett investeringsanslag av 140 000

kronor.

I skrivelse den 26 september 1946 har byggnadsstyrelsen gjort framställ­

ning örn en ytterligare medelsanvisning för byggnadsföretagets slutförande

av 20 000 kronor, därvid styrelsen i huvudsak anfört:

Byggnadstillstånd lämnades den 9 maj 1946, varefter ombyggnadsarbetena

omedelbart igångsattes. Vissa lokaler inom den ombyggda delen av institutio-

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements­

chefen.

nen beräknas kunna tagas i bruk under september månad 1946 och samt­

liga ombyggnads- och installationsarbeten inom institutionen avses att fär­

digställas under innevarande kalenderår.

Det har emellertid visat sig, att de för byggnadsföretaget anvisade medlen

icke äro tillräckliga för arbetenas slutförande, emedan icke oväsentliga pris­

stegringar å material och arbete uppstått, sedan de senaste kostnadsberäk­

ningarna för byggnadsföretaget uppgjordes i början av år 1944, samt på

grund av att utgifterna för ledningsarbeten av olika slag i sagda beräkningar

uppskattats för lågt. Dessa ledningsarbeten representera en betydande del

av kostnaderna för byggnadsföretaget, och arbetslönerna upptaga en propor­

tionsvis högre del av dessa kostnader än vanligen är fallet.

Merkostnaderna för ledningsarbetena, oavsett prisstegringarna, uppgå till

i runt tal 9 500 kronor. De genom prisstegringar ökade kostnaderna för bygg­

nadsföretaget kunna skäligen upptagas till 7 å 8 % av de senast beräknade

eller till omkring 10 500 kronor. För byggnadsföretagets slutförande skulle

följaktligen erfordras ytterligare 20 000 kronor, som snarast möjligt borde

ställas till styrelsens förfogande.

Den av byggnadsstyrelsen begärda anslagsförstärkningen synes ofrånkom­

lig. Härför erforderligt belopp torde för att byggnadsföretaget skall kunna

slutföras inom avsedd tid böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för inne­

varande budgetår. Jag hemställer alltså att Kungl. Majit måtte föreslå riksda­

gen

att till Ombyggnads- och installationsarbeten i byggnaden

för kemiska institutionen vid universitetet i Uppsala å till-

läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

investeringsanslag av ........................................ kronor 20 000.

[4.] Upplåtande av universitetet i Uppsala tillhörig tomtmark för byggan­

de av studentbostäder.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har i skri­

velse den 10 november 1945 anhållit om tillstånd att från universitetet till­

höriga åkerlotter i Uppsala stad till Stiftelsen Uppsala studentbostäder dels

utan vederlag överlämna ett område örn 7 129 kvadratmeter i kvarteret Filo­

sofen och dels för ett pris av tio kronor per kvadratmeter försälja ett om­

råde om 10 368 kvadratmeter i kvarteret Astronomen, ävensom att över­

föra ett belopp av 106 284 kronor från universitetets »Hemmans försälj­

nings- och inköpskonto» till universitetets åkerlottsfond såsom gottgörelse för

den mark, som sålunda vore avsedd att upplåtas.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Stiftelsen Uppsala studentbostäder har till uppgift att förvärva, äga och

förvalta en eller flera fastigheter för att anskaffa sunda och ändamålsenliga

rum åt studerande vid Uppsala universitet. Stiftelsen planerar att inom de­

lar av kvarteren Filosofen och Astronomen i Uppsala stad, vilka nu tillhöra

universitetet och staden, söka åstadkomma en s. k. studentstad med om­

kring 500 enkelrum. Uppsala stadsfullmäktige ha den 21 september 1945

bl. a. beslutat att till stiftelsen för uppförande av studentbostadshus utan

vederlag överlåta staden tillhörig mark i kvarteret Filosofen samt att för in-

233

köp av universitetet tillhörig mark i kvarteret Astronomen för angivna ända­

mål till stiftelsen överlämna ett belopp av 103 680 kronor. Som villkor här­

för skall dock gälla bl. a. att universitetet å sin sida till stiftelsen utan

vederlag överlåter universitetet tillhörig mark i kvarteret Filosofen samt för

nämnda köpeskilling, d. v. s. högst tio kronor per kvadratmeter, försäljer

universitetet tillhörig mark i kvarteret Astronomen.

Universitetets drätselnämnd har tillstyrkt den ifrågasatta överlåtelsen från

universitetets sida. Nämnden har emellertid ansett att ifrågavarande mark,

som tillhör universitetets åkerlotters fond, bär ett saluvärde av lägst tolv kro­

nor per kvadratmeter och att nämnda fond bör gottgöras efter detta mark­

värde d. v. s. med 85 548 kronor för 7 129 kvadratmeter i kvarteret Filoso­

fen och 124 416 kronor för 10 368 kvadratmeter i kvarteret Astronomen eller

sammanlagt 209 964 kronor. Eftersom Uppsala stad ställt ett belopp av

103 680 kronor till förfogande återstå 106 284 kronor, som måste täckas på

annat sätt. Drätselnämnden har föreslagit, att detta skall ske genom att mot­

svarande belopp överföres till universitetets åkerlotters fond från Hemmans

försäljnings- och inköpskonto. Den föreslagna upplåtelsen skulle sålunda

komma att helt belasta sistnämnda konto, vilket uppkommit genom fonde-

ring av medel, som influtit vid försäljning av universitetet tillhöriga hemman.

Dessa medel ha varit avsedda till inköp av annan lämplig egendom men en­

dast sällan tagits i anspråk för sådant ändamål.

Universitetskanslern har tillstyrkt den av större akademiska konsistoriet

gjorda framställningen.

Kammarkollegiet har i ärendet anfört bl. a. följande.

Det synes kollegiet kunna ifrågasättas, huruvida Kungl. Maj:t ulan riksda­

gens samtycke kan medgiva avhändelse utan ersättning av universitetsjord

samt överföring av medel fran en fond till en annan på sätt i ansökningen

förutsatts. Emellertid har Kungl. Maj:t tidigax*e utan riksdagens hörande

lämnat Uppsala universitet tillstånd lill dylik avhändelse av jord och med­

givit att från ovannämnda försäljnings- och inköpsmedel finge lämnas bi­

drag till den i förevarande ärende ifrågakomma stiftelsen.

Med hänsyn härtill och då studenternas behov av bostäder numera synes

kunna betraktas som ett ändamål, för vars tillgodoseende universitetets medel

skulle kunna tagas i anspråk, tillstyrker kollegiet dock framställningen.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

Statskontoret finner i och för sig icke anledning till erinran mot ett tillmö­

tesgående av den i ärendet gjorda hemställan. I motsats till kammarkollegiet

anser statskontoret emellertid, att den föreslagna transaktionen i vad den av­

ser disposition utan vederlag av universitetets Hemmans försäljnings- och in­

köpskonto förutsätter medverkan från riksdagens sida. Statskontoret kan

således icke dela kollegiets uppfattning, att de i ärendet anförda besluten

kunna åberopas som stöd för att utan riksdagens hörande använda före-

nämnda försäljningsmedel för transaktioner av rent benefik karaktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

För studenterna vid universitet och högskolor har den otillräckliga tillgång- thvarteme

en på lämpliga bostäder under studielerminema länge utgjort eli svårt pro- chrt<n

blem och svårigheterna härvidlag ha ytterligare skärpts av det nu rådande

läget på bostadsmarknaden. Den plan till uppförande av en »studentstad» i

Uppsala, som nu framlagts, synes vara ett värdefullt bidrag lill lösandet av

uppsalastudenternas bostadsfråga. Av den lämnade redogörelsen framgår, alt

234

Uppsala stad erbjudit sig att med en betydande ekonomisk insats medverka

till planens genomförande. Med hänsyn härtill och till att det här gäller en

fråga av betydande samhälleligt intresse synes det angeläget, att även univer­

sitetet lämnar företaget sitt stöd. Det förslag till åtgärder i saken från univer­

sitetets sida, för vilket i det föregående redogjorts, har icke givit mig anled­

ning till erinran. Med hänsyn till vad remissmyndigheterna anfört synes

dock riksdagens medgivande härtill böra inhämtas. Jag hemställer därför att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att Uppsala universitets »Hemmans försälj­

nings- och inköpskonto» må disponeras på sätt i ärendet fö­

reslagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

[5.] 50. Utbyggande av karolinska sjukhuset. Direktionen för karolinska

sjukhuset har i skrivelse den 13 februari 1945 hemställt, att Kungl. Majit

ville taga under övervägande, huruvida lagerlokaler för militärapoteket skulle

kunna anordnas i samband med uppförande av den pediatriska kliniken vid

sjukhuset.

Direktionens hemställan har föranletts av en framställning till direktio­

nen från försvarets sjukvårdsförvaltning, som under hänvisning till de avse­

värda lokalsvårigheter, under vilka militärapoteket sedan länge arbetat, före­

slagit, dels att militärapoteket skulle få övertaga de lokaler, som disponerades

av det till sjukhuset förlagda postkontoret, vilket i stället skulle erhålla

lokaler i samband med nybyggnad för pediatriska kliniken, och dels att lager­

lokaler örn ca 500 kvadratmeter skulle för apotekets räkning anordnas under

nämnda klinik.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i förevarande framställning an­

fört, bland annat, följande.

Att i samband med ifrågavarande klinik anordna ny lokal för postkontoret,

får anses vara mindre lämpligt. Däremot synes möjlighet finnas att under

kliniken anordna lagerlokaler för apoteket. Enligt de ritningar till nybygg­

nad för kliniken, som upprättats av kommittén för karolinska sjukhusets ut­

byggande, skulle större delen av källarvåningen under klinikens huvudbygg­

nad tills vidare icke utsprängas. Örn denna våning blev helt utsprängd, kunde

därstädes erhållas lagerlokaler av tillräckligt stor omfattning för apotekets

behov.

Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande har undersökt

möjligheterna att anordna ifrågavarande lagerlokaler antingen under klinik­

byggnaden eller genom insprängning i berget på klinikbyggnadens norra sida.

Kommittén, som funnit, att båda dessa alternativ skulle draga avsevärda

kostnader, 200 000 respektive 180 000 kronor, har som en tredje möjlighet

föreslagit utnyttjande av det vid sjukhuset befintliga skyddsrummet.

Direktionen för karolinska sjukhuset har avgivit utlåtande i anledning av

vad kommittén anfört. Direktionen har funnit de av kommittén framförda

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

235

alternativen mindre lämpliga. Direktionen har i stället föreslagit, att lager­

lokaler för apotekets räkning, omfattande omkring 300 kvadratmeter, skulle

anordnas genom utsprängning av källarplanet under den blivande klinik­

byggnadens båda mot norr och söder utgående flyglar. Direktionen har här­

om anfört, bland annat, följande.

Enligt vad för direktionen blivit upplyst torde apotekets behov av utökade

lagerlokaler för närvarande kunna begränsas till omkring 300 kvm. Erforder­

liga utrymmen härför kunna vinnas genom utsprängning allenast av utrym­

men i källarplanet- under klinikbyggnadens mot norr och söder gående flyg­

lar. Kostnaderna för anordnande av nu ifrågavarande lagerlokaler skulle en­

ligt en av försvarets sjukvårdsförvaltning föranstaltad beräkning uppgå till

omkring 75 000 kronor. Denna lösning av apotekets lokalbehov synes således

bliva ekonomiskt fördelaktigare än en utsprängning av lokaler norr örn kli­

nikbyggnaden.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har tillstyrkt direktionens förslag och där­

vid anfört i huvudsak följande.

Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande och direktionen

för karolinska sjukhuset ha till behandling endast upptagit möjligheterna att

i samband med byggande av en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset

anordna lagerlokaler om 300—500 kvm. Då sjukvårdsförvaltningen för när­

varande samråder med nämnda kommitté angående olika alternativ för lö­

sande av militärapotekets övriga lokalfrågor beröres här endast frågan örn

lagerlokal.

Ifrågavarande lagerlokal är avsedd främst för förvaring av ersättningsför-

råd för försvaret, särskilt av råvaror för läkemedelsframställning, och kom­

mer sålunda i första hand att disponeras av sjukvårdsförvaltningen. Behovet

av denna lokal kommer således att kvarstå även örn militärapotekets lokal­

fråga i övrigt löses genom nybyggnad eller påbyggnad.

Kommitténs och direktionens förslag angående insprängning av lokaler i

samband med klinikbygget kunna av ämbetsverket godtagas under förutsätt­

ning att utbyggnaden sker på sådant sätt att fullständigt fuktfria lokaler

erhållas. Då emellertid lokalbehovet enligt de senaste behovsberäkningarna

kunnat reduceras till cirka 300 kvm, och då den av direktionen angivna lös­

ningen synes ekonomiskt fördelaktigast, förordas detta alternativ.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att förevarande fråga torde kunna

Departement*

avgöras utan samband med militärapotekets övriga lokalfrågor. Jag ansluter cheFn.

mig till det av direktionen för karolinska sjukhuset framlagda förslaget, vil­

ket synes mig innebära eli lämpligt sätt att avhjälpa militärapotekets brist

på lagerutrymmen. Mot den framlagda kostnadsberäkningen har jag icke

funnit anledning till erinran. Arbetet bör utföras i samband med uppförandet

av den pediatriska kliniken och det för ändamålet erforderliga beloppet,

75 000 kronor, synes därför böra anvisas på tilläggsstat I till riksstaten för

innevarande budgetår. Då medel för uppförandet av den pediatriska klini­

ken anvisats under rubriken »Utbyggande av karolinska sjukhuset», torde

även nyssnämnda belopp böra anvisas under nämnda rubrik.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

236

Kungl. Majlis proposition nr 311.

att till Utbyggande av karolinska sjukhuset å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investerings-

anslag av..................................................................kronor 75 000.

[6.]

51. Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset.

Med bifall till

ett av Kungl. Majit i propositionen nr 273 därom framlagt förslag anvisade

1946 års riksdag vid sin vårsession till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska

sjukhuset för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag av 388 000 kronor.

I förenämnda proposition (s. 306) beräknades härav ett belopp av 116 000

kronor för utbyggnad av radiofysiska institutionen vid sjukhuset med en

högspänningshall.

Föreståndaren för nämnda institution, professorn Rolf Sievert har nu -

med överlämnande av tillhörande ritningar — gjort framställning om en yt­

terligare medelsanvisning av 33 000 kronor för en utökad dimensionering

av högspänningshallen i förhållande till det i förenämnda proposition fram­

lagda byggnadsförslag samt till stöd därför i huvudsak anfört följande.

Vid utarbetandet av det tidigare förslaget förelågo mycket ofullständiga

uppgifter om strålningsförhållandena vid atombomben och om de strålska-

dor, som uppstodo vid de första bombfällningarna. Den osäkerhet, som rådde

beträffande förhållandet mellan strålskador och övriga skador, manade till

viss försiktighet vid bedömandet av betydelsen för vårt försvar av under­

sökningar rörande de fysiologiska strålningsverkningarna. Då de problem,

för vilka anläggningarna närmast skulle användas, voro av stor betydelse

för radioterapien, funnos likväl tillräckliga skäl att förorda en anläggning

för de relativt begränsade kostnader, som förslaget omfattade.

Under senaste tiden inkomna uppgifter rörande verkningar av genom­

trängande strålning från atombomben hava emellertid visat, att denna strål­

ning spelar betydligt större roll för atombombens militära användning än

vad man tidigare här i landet räknat med. Såväl av de senaste rapporterna

angående atombombsfällningar som av avhandlingar i vetenskapliga tid­

skrifter framgår, att bombfällningarna mot Hiroshima och Nagasaki med-

förde ett stort antal allvarliga strålskador, av vilka mångå förde till döden.

Härtill kommer att frågan om atomenergiens utnyttjande för fredliga ända­

mål alltmera rycker i förgrunden och att man synbarligen räknar med att

inom en icke alltför avlägsen framtid atomenergien skall kunna få använd­

ning för olika tekniska ändamål. Även här torde stralskyddsproblemen vara

av mycket stor betydelse. Vikten av att biofysiska undersökningar inom hit­

hörande områden snarast komma till utförande är sålunda nu ännu mera

uppenbar än tidigare och vid uppförandet av en högspänningshall vid radio­

fysiska institutionen synes det därför vara motiverat, att anläggningen di­

mensioneras med hänsyn till det behov av ytterligare undersökningar, som

man redan nu kan överblicka.

Frågan örn förseendet av den planerade högspänningshallen med hög-

spänningsutrustning har dessutom kommit i ett delvis, nytt läge genom att

Sieverts kabelverk förbundit sig att såsom gåva till radiofysiska institutionen

överlämna ett kondensatorbatteri på 40 kondensatorer örn sammanlagt

4,4 uF, 200 kV, tidigare offererat till 88 800 kronor. Härigenom har å utrust-

ningsanslaget 30 000 kronor, som beräknats för kondensatorer, blivit till­

gängligt för andra ändamål. Efter överenskommelse med professor Siegbahn

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

237

och underhandlingar med Sieverts kabelverk har det även visat sig möjligt

att med en relativt ringa ökning av utrustningskostnaderna förse högspän-

ningshallen med en generator för 1,2 milj. volt av samma slag, som tillver­

kas för vetenskapsakademiens forskningsinstitut för fysik. En sådan anlägg­

ning skulle förutom de tidigare planerade undersökningarna giva institutio­

nen möjlighet att utföra biologiska bestrålningsförsök med neutroner och

ultrahård röntgenstrålning samt undersöka effektiviteten av skyddsmaterial

häremot. De härför planerade anordningarna kräva emellertid såväl ökad

takhöjd som golvyta. En undersökning av byggnadsplatsen giver vid handen,

att takhöjden utan större kostnader kan ökas genom sänkning av golvet och

att en ökning av byggnadens längd med 5 m är möjlig. Av arkitekten Sven

Malm utförda ritningar visa högspänningshallen med dessa ändringar.

Den merkostnad, som det nya byggnadsförslaget skulle medföra, har av

den av byggnadsstyrelsen antagna entreprenören beräknats till 28 000 kro­

nor. Härtill torde med hänsyn till det tidigare i knappaste laget beräknade

tillägget för oförutsedda kostnader samt utökning av arvoden till arkitekt

och kontrollant böra läggas ett belopp på 7 000 kronor.

Framställningen har tillstyrkts av atomkommittén, som därvid särskilt

framhållit, att genom den ifrågasatta utvidgningen av högspänningshallen

skulle ernås en högst betydande ökning av dess användningsområde för ett

relativt begränsat tillskott av statsmedel.

Direktionen för karolinska sjukhusetoch byggnadsstyrelsen ha förklarat

sig icke ha något att erinra mot ifrågavarande förslag.

Såsom i ärendet anförts lia de under den senaste tiden vunna erfaren-

Departements-

heterna rörande de biologiska verkningarna av genomträngande strålning Zieten.

vid atombombfällning och därmed sammanhängande frågor givit vid han­

den, att denna strålning måste tillmätas en avsevärt större betydelse än man

förut antagit. För möjliggörande av mera omfattande undersökningar på hit­

hörande område har det därför befunnits önskvärt att giva den högspän-

ningshall vid karolinska sjukhusets radiofysiska institution, om vars upp­

förande statsmakterna tidigare detta år beslutat, ökade dimensioner.

För egen del har jag funnit det framlagda förslaget till utvidgning av ifrå­

gavarande anläggning böra godtagas. De i ärendet företedda ritningarna

ävensom de beräknade kostnaderna, 33 000 kronor, ha ej givit mig anled­

ning till erinran. Den för ändamålet erforderliga anslagsförstärkningen tor­

de böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett

investeringsanslag av ........................................ kronor 33 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Gösta Bäck.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 311.

239

Bilaga 14.

Kapitalinvesteringar.

Jordbruksdepartementet.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

.

Statsrådet Sträng anmäler härefter under jordbruksdepartementet hörande

ärende angående kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budget­

året 1946/47 samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 63 a. Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan.

Vid 1944 års riksdag

(IX H. T. p. 56; r. skr. nr 9) beslöts att den fysiologisk-kemiska institutionen

vid högskolan skulle uppdelas i två särskilda institutioner, den ena för all­

män och medicinsk kemi och den andra för fysiologi och farmakologi. I an­

slutning härtill beslöts inrättande av en ny professur i fysiologi och farma­

kologi. Nämnda professur har från och med den 4 maj 1946 blivit besatt

med ordinarie innehavare.

I skrivelse den 21 juni 1946 har styrelsen för veterinärhögskolan hemställt

om anvisande å tilläggsstat av ett belopp å 20 000 kronor för utförande av

vissa byggnadsarbeten vid avdelningen för fysiologi och farmakologi. Vid

framställningen lia fogats dels en skrivelse den 16 maj 1946 från professorn

i fysiologi och farmakologi Y. Zotterman ävensom yttrande däröver av hög­

skolans lärarkollegium, dels ock ett av högskolestyrelsen inhämtat utlåtande

från byggnadsstyrelsen över de föreslagna byggnadsarbetena. I ärendet har

statskontoret den 7 augusti 1946 avgivit infordrat utlåtande.

Ifrågavarande byggnadsarbeten avse dels inredning av ett elevlaboratorium

för laborationskurs i fysiologi, dels inredning av källarlokaler till verkstad

240

Före­

draganden.

för tillverkning av apparatur, dels reparation och inredning av vissa för forsk­

ningsarbetet å avdelningen nödvändiga källarlokaler, dels ock inredning av

ett skriv- och laboratorierum.

Såsom motivering för berörda byggnadsarbetens utförande har anförts

bland annat följande.

För att undervisningen i fysiologi skall kunna meddelas under nästföl­

jande läsår är det nödvändigt att de lokaler, som disponeras för den nyinrät­

tade avdelningen för fysiologi och farmakologi, skyndsamt iordningställas.

Avdelningens kurslaboratorium, som för närvarande är inrett för allenast

allmän kemi, lämpar sig icke för laborationskurs i fysiologi och måste ound­

gängligen undergå en genomgripande förändring.

Vidare saknas så gott som all den utrustning, som kräves för undervis­

ning i fysiologi. Denna utrustning måste till största delen förfärdigas på

egen verkstad, då apparatur numera knappast kan anskaffas i den fria mark­

naden. Inredning av verkstadslokal är sålunda ett primärt och ofrånkomligt

krav.

.

••

-

a

För forskningsverksamheten vid avdelningen är det slutligen aven nöd­

vändigt att en källarlokal, som tidigare använts till vitaminlaboratorium

inredes för sitt nya ändamål.

Professorn i fysiologi och farmakologi har för närvarande intet rum, som

lämpar sig till skriv- och mottagningsrum. Tills vidare synes därför nöd­

vändigt upplåta de rum, som disponeras av prosektorn vid anatomiska och

histologiska avdelningen, till professorn i fysiologi. Detta arrangemang med­

för emellertid nödvändigheten av att inreda ett rum, som hittills använts

såsom embryologiskt museum till prosektors skriv- och laboratorierum.

Nämnda avdelningar jämte den kemiska avdelningen, vilka samtliga äro

inhysta i en och samma byggning, ha emellan sig måst fördela befintliga

lokaler på ett sätt som icke är tillfredsställande för någon av dessa avdel­

ningar. Den fysiologiska och farmakologiska avdelningen blir särskilt trång­

bodd, men även den kemiska avdelningens behov av lokaler för sin omfat­

tande verksamhet blir mycket bristfälligt tillgodosett. De föreslagna åtgär­

derna äro därför att betrakta såsom nödlallsåtgärder, som emellertid äro

ofrånkomliga, om undervisningen planenligt skall kunna meddelas under

nästföljande läsår.

Byggnadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot att de föreslagna ar­

betena komme till utförande. Kostnaderna härför ha av styrelsen beräknats

till 20 000 kronor.

Statskontoret har anfört, att i händelse av bifall till framställningen ett

investeringsanslag för ändamålet borde utverkas av riksdagen under statens

allmänna fastighetsfond.

Av vad i ärendet anförts synes framgå, att undervisningen och det veten­

skapliga arbetet vid den nyinrättade avdelningen för fysiologi och farmako­

logi under innevarande läsår icke torde kunna bedrivas pa det sätt och i

den omfattning som är önskvärt med mindre de föreslagna byggnadsarbe­

tena komma till utförande. Jag vill därför tillstyrka att erforderliga medel

för ifrågavarande ändamål äskas a tilläggsstat till riksstaten för budgetaret

1946/47. Mot byggnadsstyrelsens beräkningar av medelsbehovet, vilka beräk-

Kungl. Majrts proposition nr 311.

241

ningar sluta å 20 000 kronor, har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan å tilläggs-

stat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investe-

ringsanslag av ..................................................... kronor 20 000.

Vad föredraganden sålunda, nied instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans

Majit Konungen bifalla.

. Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Ur protokollet:

C. W. Rhedin.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

16

Kungl. Majlis proposition nr 311.

243

Bilaga 15.

Kapitalinvesteringar.

Handelsdepartementet.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern

Hansson , ministern för utrikes ärendena

Undén , statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler här­

efter under handelsdepartementets handläggning hörande ärende angående

kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt

anför därvid följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] 2. Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m.

Enligt bemyndiganden av Kungl. Maj:t ingick kommerskollegium den 30 de­

cember 1940 och den 21 juli 1945 för Kungl. Maj:t och kronan överenskom­

melser med Bolidens gruvaktiebolag — de s. k. legodriftsavtalen — angående

bearbetande av staten tillhöriga och till staten upplåtna malmfyndigheter

inom vissa utmål i olika malmfält i Västerbottens län. Bolaget åtog sig där­

vid att på statens bekostnad omhänderhava brytning, transport och anrik­

ning av malmen från Smålen, däribland vissa utmål omfattande Rävliden-

gruvan inom Rävlidentältet i Lycksele socken. Till utbyggnad av gruvanlägg­

ningar inom de gruvfält, som inbegripas i avtalen, har riksdagen anvisat an­

slag om tillhopa 11,2 miljoner kronor. Jag torde härutinnan samt för när­

mare kännedom örn avtalen få hänvisa till den redogörelse, som lämnats i

propositionen nr 229 till 1945 års riksdag.

I Rävlidengruvan, som helt äges av staten, har gruvdrift enligt avtalen på­

gått sedan april 1941. Vid driften sysselsattes för närvarande ett fyrtiotal

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

man. Till anläggningar för driften samt i bostadsområde och i det av bola­

get ägda anrikningsverket vid Kristineberg ha investerats statsmedel till ett

belopp av i runt tal 822 000 kronor, oberäknat vad Sveriges geologiska un­

dersökning nedlagt för undersökningar och förberedande arbeten vid gruvan.

Under åren 1941—1945 lia brutits och anrikats cirka 226 000 ton koppar­

öd! zinkförande råmalm, varur framställts 19 722 ton kopparsl^ med ett

innehåll av 3 730 ton koppar, 74 kilogram guld och 10 018 kilogram silver

samt något över 7 000 ton zinkslig med ett innehåll av nära 3 300 ton zink.

I gruvan finnas även zinkblymalmer, som för närvarande kvarsättas men

som utan svårighet torde kunna uttagas senare. Under åren 1941—-1944 har

gruvdriften gått med förlust, vilken beräknats till sammanlagt 682 000 kro­

nor. År 1945 har driften emellertid lämnat en vinst av omkring 95 000 kro­

nor. Från den återstående förlusten, 587 000 kronor, bör emellertid avräk­

nas värdet av en försåld men ännu icke levererad kvantitet av omkring 3 500

ton zinkslig. Om värdet av denna uppskattas till 315 000 kronor, blir den

slutliga förlusten 272 000 kronor. I detta belopp är emellertid icke inräknad

ränta och amortering å investerat kapital.

I skrivelse den 18 maj 1946 har kommerskollegium hemställt om anvisan­

de av ett belopp örn 634 000 kronor för vissa undersöknings- och förberedan­

de arbeten i Rävlidengruvan. Kollegium upptager därvid först till behandling

frågan huruvida driften vid gruvan överhuvud taget borde fortsätta. Kolle­

gium hänvisar å ena sidan till det mindre tillfredsställande ekonomiska utfal­

let av driften och till de lättnader, som sedan krigsslutet inträtt i fråga örn

import av koppar. Å andra sidan framhåller kollegium, att malmföringen

i gruvan för närvarande vore något bättre än tidigare. Man kunde sålunda

åtminstone en tid framåt räkna med en något högre kopparhalt i råmalmen

än under de första brytningsåren, varjämte de tekniska resultaten vid an­

rikningen förbättrats. Enligt en av Bolidens gruvaktiebolag på anmodan av

kollegium lämnad uppgift beräknades driften vid gruvan under år 1946 vid

ett antaget kopparpris av 1 150 kronor per ton lämna en vinst av 49 500 kro­

nor. Kollegium säger isig därför lia funnit övervägande skäl tala för att

driften bedreves tills vidare även i fortsättningen. — Kollegium upplyser fort­

sättningsvis, att per den 1 januari 1946 beräknats att i gruvan ovan 120 me­

ters avvägning — d. v. s. den nivå intill vilken fyndigheten hittills blivit

mera fullständigt undersökt medelst schaktsänkning och ortdrivning — åter-

stode en kvantitet av 100 000 ton koppar- och zinkförande råmalm förutom

zinkblymalm. Med nuvarande brytningshastighet av omkring 50 000 ton per

år skulle, anför kollegium, den kvarvarande malmkvantiteten således räcka

till utgången av år 1947. Vissa av Sveriges geologiska undersökning verk­

ställda diamantborrningar samt förhållandena på 120 meters nivå antydde

emellertid, att malmkropparna i gruvan fortsatte mot djupet. Skäl förelåge

därför att utföra vissa ytterligare undersöknings- och förberedande arbeten

vid gruvan i syfte att möjliggöra brytning även efter utgången av år 1947.

Arbetena skulle emellertid kräva att den nuvarande arbetsstyrkan ökades

något. Kostnaderna för arbetena hade av Bolidens gruvaktiebolag uppskat-

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

245

tats till 634 000 kronor fördelat på följande poster; iordningställande av

schaktplats, plats för spel och bergficka m. m. på 120 meters nivå 43 000

kronor; avsänkning av ett 350 meter långt lutande schakt 245 000 kronor;

stigorter mellan schaktet och östra och södra malmerna samt horisontalorter

71 000 kronor; undersökningsorter efter östra och södra malmernas fältlig-

ganden 80 500 kronor; iordningställande av spel och berghiss 15 000 kronor;

reparation av barack- och marketenteribyggnad 30 000 kronor; diamantborr­

ningar, analyser och oförutsedda kostnader 99 500 kronor; tillägg för admi­

nistrations- och centrala förvaltningskostnader 50 000 kronor.

De nu säkert kända och för brytning förberedda kopparmalmtillgångarna

Departements-

i Rävlidengruvan beräknas vara utbrutna vid utgången av år 1947. Företag-

chefen.

na preliminära undersökningar giva emellertid starkt stöd för antagande att

ytterligare brytvärda malmer finnas i gruvan. Örn brytning av dessa malmer

skall kunna påbörjas vid nyssnämnda tidpunkt är det nödvändigt att snarast

igångsätta vissa mera ingående undersöknings- och förberedande arbeten.

Den i ärendet förebragta utredningen torde giva vid handen, att det i och

för sig får anses lämpligt att dessa arbeten utan dröjsmål verkställas. Det

kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke det rådande kapitalinvesterings-

och arbetsmarknadsläget likväl bör föranleda ett uppskov tills vidare med

arbetenas igångsättande. Härom må framhållas, att arbetena icke kunna be­

traktas såsom nyinvesteringar i vanlig mening utan äro att anse såsom nor­

mala arbeten, vilka äro nödvändiga för att uppehålla en kontinuerlig drift

vid gruvan. Ur arbetsmarknadssynpunkt äger frågan knappast större bety­

delse, då arbetsstyrkan enligt vad jag under hand inhämtat icke behöver

ökas med mera än högst femton man.

Jag tillstyrker därför kollegii förslag att medel anvisas för de ifrågasatta

undersöknings- och förberedande arbetena vid gruvan. Mot de verkställda

kostnadsberäkningarna har jag icke något att erinra.

Medel till de arbeten, vilka omfattas av legodriftsavtalet, ha med undantag

av ett av 1940 års urtima riksdag beviljat anslag anvisats under rubriken Ut­

byggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m. Medels­

anvisningen för nu ifrågavarande arbeten synes böra ske över samma an-

slagsrubrik.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i

Mald socken m. m. å lilläggsstat I till riksstaten för budget­

året 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av kronor 634 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Lennart Kihlstrand.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

247

Bihang.

Förteckning

över av Kungl. Maj:t hos riksdagen äskade anslag å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1946/47.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter.

II. Justitiedepartementet.

Kronor

E: 15 Montering och transport av baracker för fångkolonier, reser­

vationsanslag ............................................................................... 75 ooo

lil. Utrikesdepartementet.

Avlöningar vid beskickningar och konsulat:

B:

4

Skrivbiträden, reservationsanslag............................................... 500 000

B:

5

Extra biträden och vaktbetjänte, reservationsanslag............

50 000

C:

4 Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under

år 1946, förslagsanslag.............................................................. 611 000

C:

5 Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag, för­

slagsanslag ................................................................................... 2 800

1163 800

IV. Försvarsdepartementet.

Försvarsstaben:

C:

5 a Krigskartor, reservationsanslag.................................................. 65 000

Bidrag och understöd:

C:

56

Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservationsanslag .

185 000

Undervisning och övningar:

C:

80

Vissa kostnader för marinens utbildningsanstalter, särskilda

utbildningskurser m. m., reservationsanslag...................... 250 000

C:

82

Kustartilleriets övningar, reservationsanslag.......................... 400 000

E: 20 a Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksam­

het m. m., förslagsanslag.......................................................... 400 000

1 300 000

V. Socialdepartementet.

Förbättrande av bostadsförhållandena m. m.:

B: 25 a Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån för

vissa bostadsbyggnadsföretag, förslagsanslag.................... 180 000

B: 29 a Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker, reserva­

tionsanslag .............................................................................. 500 000

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kronor

B: 62 a

C: 18 a

C: 73 a

C: 86 a

C: 90 a

B: 32

C: 18 a

C: 18 b

B: 16 a

B: 22 a

E: 54 a

E: 71 a

F: 12 a

H: 32 a

I: 37 a

M: 9

N: 11 a

N: 13 a

N: 23 a

D: 3

D: 5

Blindvård:

Utrustning av centraldepån för blindas aroeten, reservations­

anslag ......................................................................................

Sinnessjukvårdsanstalter:

Driftkostnadsersättning till psykiatriska kliniken i Uppsala,

förslagsanslag....................................................................

Bidrag till extra utbildningskurs för instruktionssköterskor

Odontologisk försöksverksamhet vid Vipeholms sjukhus i

Lund, reservationsanslag...........................................................

Utrotning av råttor......................................................................

9 000

235 000

4 800

25 000

16 000

969 800

VII. Finansdepartementet.

Statens avtalsnämnder, förslagsanslag......................... ..............

Upplysningsverksamhet i samband med uppbördsreformen,

förslagsanslag.............................................................................

Vissa kostnader för uppbördsväsendet, förslagsanslag............

40 000

160 000

300 000

500 000

VIII. Ecklesiastikdepartementet.

Bidrag till uppförande av nybyggnad för Göteborgs stads­

bibliotek, reservationsanslag.....................................................

Livrustkammaren:

Återuppställning av samlingarna m. m., reservationsanslag

Gemensamma universitetsändamål:

Studieresa till utländska vetenskapliga institutioner, reser­

vationsanslag ..........................................................................

Farmaceutiska institutet:

Extra undervisningskurs för farmacie kandidatexamen,

reservationsanslag...................................................................

Chalmers tekniska högskola:

Inköp av ett elektronmikroskop, reservationsanslag............

Vissa psykologisk-pedagogiska undersökningar, reservations­

anslag ..........................................................................................

Folkskolor m. m.:

Klassificering av äldre tjänstebostäder, förslagsanslag-----

Vetenskapliga observationer under den totala solförmörkelsen

år 1947, reservationsanslag................................;............... .. • •

Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska avdelningen av S:te

Geneviévebiblioteket i Paris.............................. . ................

Undervisning i svenska vid folkskolor i de nordiska grann­

länderna, reservationsanslag.........................................

Bidrag till provisoriskt lönetillägg m. m. åt vissa institu­

tioner ............................................................................................

750 000

33 500

70 000

21 000

48 000

84 000

350 000

120 000

11 100

15 500

84 300

1587 400

IX. Jordbruksdepartementet.

Lantbrukshögskolan:

Materiel m. m., reservationsanslag..............

Stipendier.......................................................

107 500

2 400

Kronor

Befrämjande av fröodlingen m. m.:

G: 12 a

Bidrag till stödjande av priset å hamphalm, reservations­

anslag

580 000

G: 14

Bidrag till Sveriges utsädesförening........................................ 43 500

K: 20 Kostnader för utbildningskurs för lantmäteritekniska biträden,

reservationsanslag....................................................................... 134 500

Rikets allmänna kartverk:

L: 5

Anskaffning av flygplan m. m., reservationsanslag............... 965 000

1 832 900

XI. Folkhushållningsdepartementet.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:

B: 2 a

Avlöningar, förslagsanslag......................................................... 69 200

B: 2 b

Omkostnader, förslagsanslag..................................................... 35 000

___________________________ 104 200

Säger för driftbudgeten 7 533 100

Kap italbudgeten.

Kapitalinvestering.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverket.

8 a

Inköp av fastigheten Blåmannen nr

4

i Stockholm.................... 900 000

8 b

Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10 i Stockholm................... 930 000

1 830 000

B. Telegrafverket.

Telefonstationsbyggnader m. m.:

1 a Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Kruk­

makaren i Stockholm............................................................ 2 000 000

Förrådsbyggnader m. m.:

18 a Verkstadsbyggnad i Sundsvall................................................ 1 500 000

21 a

Inköp av tomt i Karlstad.............................................................. 170 000

3 670 000

C. Statens järnvägar.

21 a Omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans

södra del....................................................................................... 1 700 000

D. Statens vattenfallsverk.

8 a

Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation.................................... 250 000

11 a Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverk-

samhet......................................................................................... 2 500 000

2 750 000

E. Domänverket.

5

Inköp av Stenstugu gård i Gotlands län.................................... 175 000

Kungl. Mcij:ts proposition nr 311.

249

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

10 125 000

17

Kronor

lil. Statens allmänna fastighetsfond.

250

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Utrikesdepartementet:

6 a Inköp av fastighet i New York ............................................ 1 865 000

6 b Iståndsättande av statens fastighet i New York.............. 425 000

Kommunikationsdepartementet:

13 a

Om- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets

ämbetsbyggnad................................................... 160 000

13 b

Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm 1 000 000

13 c

Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd och

statens bränslekommission.................................................. 1 600 000

13 d

Anordnande av vissa förvaltningslokaler............................... 600 000

25 a

Inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang i Karls­

krona ........................................................................................ 175 000

26 a

Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö............................ 181 000

Ecklesiastikdepartementet:

42 a

Uppförande av byggnad för medicinsk-kemiska och farma­

kologiska institutionerna vid universitetet i Uppsala...

235 000

43 a

Uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen

vid universitetet i Uppsala.................................................. 54 000

43 b

Ombyggnads- och installationsarbeten i byggnaden för ke­

miska institutionen vid universitetet i Uppsala................ 20 000

50

Utbyggande av karolinska sjukhuset.................................... 75 000

51

Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset.................. 33 000

Jordbruksdepartementet:

64 a

Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan............................... 20 000

6 443 000

IV. Försvarets fonder.

A. Försvarets fastighetsfond.

Arméns delfond:

7 a

Ordnande av tygkompaniernas förläggningar........................ 285 000

Marinens delfond:

14 a

Iordningställande av vissa bergrumsanläggningar för för-

rådsändamål .......................................................................... 1 300 000

14 b

Vissa markförvärv för marinen................................................ 70 000

1 655 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket.

Socialdepartementet:

a

Förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten ........... 350 000

Handelsdepartementet:

2

Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå

socken m. ................................................................................ 634 000

984 000

C M

^

Kronor

IX. Diverse kapitalfonder.

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond:

Förrådsbyggnader m. m.:

1

Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m................... 2 000 000

Maskincentralförråd:

Vägmaskiner m. m.................................................................. 250 000

Effektförråd................................................................................ 350 000

________________________ 2 600 000

Säger för kapitalbudgeten 21 807 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

251