Prop. 1946:325
('med förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210)',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 325.
1
Nr 325.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210); given Stockholms slott den 27 september 1956.
Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att god känna härvid fogade förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglemente! den 27 juni 1929 (nr 210).
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1056. 1 sami. Nr 325.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna rese
reglemente! den 27 juni 1929 (nr 210).
Härigenom förordnas, att 2 och 23 §§ allmänna resereglementet den 27
juni 1929 skola* erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1
2
§.
1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.
Färdsätt
Klass I
Klass II
Klass III
Järnväg ..........................................
j Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
|
il klass
f Avgift för enskild!
i II klass
i III klass
Fartyg.............................................. { hytt med högst ;
2 liggplatser
Avgift för hyttplats Avgift för salongsplats
Luftfartyg, spårväg och omnibus
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
Avgift för 1 plats
Taxeautomobil..............................
Avgift för 1 person Avgift för 1 person
Avgift för 1 person
Annan automobil........................
35 öre per km
35 öre per km
35 öre per km
Hästskjuts......................................
30 öre per km
30 öre per km
30 öre per km
Annat färdsätt än ovan nämnts
20 öre per km
20 öre per km
20 öre per km
Vid resa------------ i sovvagn.
Med fartyg------------ verkligen använts.
Till omnibus------------persontrafik (s. k. linjetrafik).
Med taxeautomobil------------verkliga kostnaderna.
Har förrättningsman------- — hava utgivit.
2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med någon av nedannämnda traktamentsklasser.
Traktamentsklasser
A
B
C
D
För dag ..........................................
17 kronor
14 kronor
12 kronor
10 kronor
> natt..........................................
10 »
9
»
8 >
7
»
Tillhopa för dygn
27 kronor
23 kronor
20 kronor
17 kronor
Dygnet räknas från klockan 0.
Med dag------------av dygnet.
1 Senaste lydelse se 1942:339.
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
3
23 §.
I räkning----- — — resor företagits; det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, samt vagns- och platsnum ret å sovplats eller numret å taxeautomobil, som använts; ävensom
tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande. Vid sådan — — — i färden. När förrättning------------ bifogas räkningen. Befattningshavare, vilken--------— och slut.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1947.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 sep
tember 1946.
Närvarande:
Statsministern
Hansson,
ministern
för
utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågor örn
vissa ändringar i allmänna resereglementet samt anför därvid följande.
1. Resekostnadsersättning vid färd med annan automobil än
taxeautomobil eller omnibus.
Ersättning vid färd med annan automobil än taxeautomobil eller omni
bus fastställdes vid tillkomsten år 1929 av gällande resereglemente till 40
öre per kilometer. År 1931 sänktes ersättningen till 35 öre och år 1933 till
30 öre. Sistnämnda ersättningsbelopp gällde till dess 1942 års riksdag på
förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 130/1942 höjde beloppet till det
för närvarande gällande 40 öre per kilometer. Bestämmelsen om denna er
sättning är intagen i 2 § 1 morn. resereglementet.
Ersättningen utgår med 40 öre per kilometer jämväl då förrättningsman-
nen använt eget motorfordon, såvida icke något av följande två fall före
ligger. Då resan företagits under sådana omständigheter, att billigare fort-
skaffningsmedel lämpligen kunnat användas, skall enligt 4 § första stycket
resereglementet ersättningen beräknas som om resan företagits med det bil
ligare fortskaffningsmedlet. Utan hinder av båda de nu nämnda ersättnings
reglerna gäller vidare, att rätten till resekostnadsersättning vid användande
av egen bil för vissa grupper av befattningshavare är underkastad särskild
reglering. Enligt 4 § tredje stycket resereglementet äger Kungl. Majit för
vissa befattningshavare eller grupper av befattningshavare förordna, att re
sekostnadsersättning för resor, som företagas med förrättningsmannen till
hörigt motorfordon, skall efter särskilda av Kungl. Majit eller vederbörande
myndighet fastställda beräkningsgrunder utgå för berörda färdsätt även i
fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna i 4 § första stycket
är berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Ersättningen skall därvid
beräknas efter vad som kan anses motsvara de verkliga kostnaderna, dock
i regel så att den må antagas ej komma att överstiga den i 2 § 1 mom. stad
gade, d. v. s. 40 öre per kilometer.
Kunell. Maj:ts proposition nr 325.
0
Den år 1942 beslutade höjningen från 30 till 40 öre per kilometer vid färd
Departements-
chefen,
nied annan automobil än taxeautomobil eller omnibus hade sin grund i då inträffade kostnadsökningar av olika slag, framför allt i fråga om motor bränsle enär den då nödtvungna ved- och kolgasdriften var betydligt dyrare än bensindrift. I en till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942 liggande sakkunnigpromemoria anfördes, bland annat, att den höjning av ersättningen, som borde föranledas av kostnadsstegringen, måste bli i viss mån godtycklig, enär frågan i vad mån ena eller andra beloppet täckte de verkliga kostnaderna bleve beroende på växlande faktorer.
Från och med innevarande år har en allmän återgång till bensindrift kun nat äga rum. Därigenom ha de rörliga kostnaderna sjunkit betydligt. Å and ra sidan torde — åtminstone ännu så länge -—- vissa fasta kostnader få be räknas till något högre belopp än före krisårens kostnadsstegring. Verk ställda bei-äkningar giva emellertid vid handen, att de sammanlagda drift kostnaderna blivit ej obetydligt mindre. I anledning härav har Kungl. Majit genom beslut den 21 juni i år för vissa grupper av befattningshavare fast ställt beräkningsgrunder, som giva lägre ersättning vid resa med egen auto mobil än de grunder, som fastställdes i samband med 1942 års beslut örn höjning av ersättningen för färd med annan automobil än taxeautomobil eller omnibus. I analogi härmed torde vara motiverat att nu verkställa en sänk ning av sistnämnda ersättningsbelopp. Hur stor denna sänkning bör bliva, för att ersättningsbeloppet skall bliva lämpligast avvägt, är mera vanskligt att avgöra. Tillgängliga beräkningar tyda på att en återgång redan nu till 30 öre per kilometer komme att innebära för stor sänkning. Jag anser mig därför böra förorda, att ersättningsbeloppet från och med den 1 januari 1947 sänkes till 35 öre per kilometer. Skulle kostnaderna fortsätta att minska, torde jag vid en senare, härför lämplig tidpunkt få återupptaga frågan om den lämpligaste avvägningen av förevarande ersättningsbelopp.
2. Traktamentsersättning.
I 1925 års resereglemente fastställdes antalet traktamentsklasser till sex, betecknade A—F, och bestämdes traktamentena i dessa klasser, för dygn räknat, till 24, 21, 18, 15, 12 och 9 kronor. Av varje belopp utgjorde två tredjedelar dagtraktamente och en tredjedel nattraktamente.
Ett i propositionen nr 190 år 1927 framlagt förslag om ökning av trakta mentsbeloppen med en krona, lika för alla klasser, att läggas till nattrakta- mentet, vann icke riksdagens bifall. Förslaget återupptogs emellertid i pro position nr 40 till 1929 års riksdag och blev nu bifallet av riksdagen. 1 pro position nr 130 år 1942 framlades förslag om höjning av de sedan 1929 gäl lande traktamentsbeloppen för envar av klasserna A, B och G med 1 krona, alt läggas lill dagtraktamentet, samt för envar av klasserna D, E och F med 3 kronor, därav 2 kronor till dagtraktamentet och 1 krona till nattrakta- menlet. Även detta förslag bifölls av riksdagen.
De från och med juli 1942 utgående traktamentsbeloppen framgå av föl jande tabell.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
Traktamentsklasser
A
B
C
D
E
F
Lönegrader, bl. a...........
B 3,
C 10-17,
Ob 4—7
A 29-34
B 1—2
C 4—9
Oa 5—6
Ob 1—3
A 24-28
C 1—3
Oa 4
A 17-23
Oa 2—3
A 7-16
Oa 1
A 1-6
För dag, kronor............
17
15
13
12
10
8
> natt, »
............
9
8
7
7
6
5
Tillhopa för dygn, kr.
26
23
20
19
16
13
I den förut omförmälda sakkunnigpromemoria, som låg till grund för
Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942, anfördes i fråga örn höjningen av
traktamentsbeloppen bland annat följande.
Något utförligt statistiskt material, som kunde belysa utvecklingen av mål
tids- och rumspriserna under tiden fr. o. m. år 1929, förelåge icke, bortsett
från de uppgifter om inackorderingspriser för arbetare, som årligen överläm
nades från socialstyrelsens ombudsorter. Dessa uppgifter utvisade en pris
stegring från nämnda år med 21 procent såväl för måltider enbart som för
måltider och husrum tillsammantagna. Under medverkan av socialstyrelsens
statistiska byrå hade emellertid gjorts vissa undersökningar angående prisut
vecklingen på förevarande område. Dessa syntes ge vid handen, att restau
rangpriserna under tiden 1929—1941 höjts med 30 å 40 procent. Den lägre
av dessa siffror avsåge närmast allmänna restaurangföretag, medan den högre
siffran gällde restauranger överhuvud taget. Den genomsnittliga stegringen
av hotellrumspriserna under samma tidsperiod syntes inskränka sig till på
sin höjd 10 å 12 procent. Prisstegringen för måltider och rum tillsamman
tagna syntes kunna uppskattas till 25 å 30 procent.
De sakkunniga hade övervägt att underkasta traktamentsgrunderna en full
ständig principiell revision, avseende bland annat spörsmålen huruvida anta
let traktamentsklasser och skillnaden mellan högsta och lägsta traktaments
beloppen kunde anses rätt avvägda. Emellertid hade de sakkunniga funnit
sig böra avstå härifrån, enär kostnadsnivå och andra förhållanden i det då
varande krisläget icke gåve tillfredsställande utgångspunkter för en dylik
omreglering.
På grund av prisutvecklingen vore dock en höjning av traktamentsersätt-
ningarna påkallad. Kravet på begränsning av utgifterna gjorde sig emeller
tid gällande även här. En ökning av traktamentsbeloppen i full motsvarighet
till prisstegringen kunde de sakkunniga följaktligen icke ifrågasätta. Där
med vore icke avsett, att tjänstemännen själva skulle vidkännas en del av
merkostnaden för sina resor. Däremot förutsattes, att prisstegringen skulle
till en del kunna mötas genom att de personliga anspråken inom detta lik
som andra områden anpassades efter de skärpta tidsförhållandena. Utrym
met för en sänkning av standarden vore emellertid mindre i de lägre än i de
högre traktamentsklasserna.
Av promemorian framgick alltså, att de sakkunnigas förslag i denna del
innebar ett provisorium, bestämt av krisläget. Till detta betraktelsesätt anslöt
jag mig vid min anmälan av frågan i den förenämnda propositionen nr 130/
1942, i det jag uttalade, att en principiell revision av traktamentsskalan skulle
Kungl. Majlis proposition nr 325
7
ha varit önskvärd men att i dåvarande läge giltiga skäl funnes för en begräns ning till en provisorisk höjning av traktamentsbeloppen. Samma uttalande gjordes av riksdagen i dess skrivelse (nr 217) i anledning av propositionen.
Från personalhåll har nu framförts önskemål om en förnyad höjning av traktamentsbeloppen. Därvid har framhållits, dels att de gällande beloppen under trycket av krisförhållandena år 1942 blivit snävt beräknade, dels ock att ytterligare prisstegringar inträtt efter nämnda år. I sistnämnda avseende har i en av statstjänarkartellen och statstjänstemannens riksförbund till fi nansdepartementet överlämnad, den 8 mars 1946 dagtecknad promemoria anförts bland annat följande.
De redan år 1941 (året innan prisstoppet infördes) konstaterade stegring arna å hotell- och restaurangpriserna måste nu återspeglas i däremot sva rande traktamentshöjningar; ytterligare prisstegringar ha efter år 1941 in trätt, som än mera markera behovet av ökade traktamentsbelopp. Sålunda må bl. a. erinras dels om det inom hotellbranschen medgivna kristillägget, som uttages med skiftande procenttal (i genomsnitt torde det röra sig örn 15°/o), dels örn svårigheten att överhuvud taget erhålla hotellrum, vilket ofta hänvisar den resande till ett dyrare rum än han avsett. Vad som av de sak kunniga år 1941 anfördes om »minskad resandefrekvens» med därav följande lägre hotellpriser lärer i dag icke äga någon som helst aktualitet. Även restaurangpriserna hava sedan år 1941 undergått icke oväsentliga höjningar.
Personalförbundens promemoria utmynnar i en hemställan örn en minimi- höjning av 2 kronor för dag och 2 kronor för natt i samtliga traktaments- klasser.
Med anledning av den sålunda gjorda framställningen ha från statens priskontrollnämd under hand införskaffats vissa uppgifter örn de föränd ringar, som under tiden september 1941—april 1946 förekommit i fråga om hotell- och restaurangpriserna. Uppgifterna synas giva vid handen, att den genomsnittliga prisstegringen sedan 1941 för restaurangmåltider utgjort 6__10 procent samt för hotellrum minst 10 procent.
Sedan därefter inom finansdepartementet upprättats en den 17 april 1946 dagtecknad promemoria i förevarande fråga, lia utlåtanden i ärendet in
hämtats från statskontoret och allmänna lönenämnden.
Statskontoret har till en början uttalat, att enligt ämbetsverkets mening den år 1942 allmänt förutsatta principiella revisionen av traktamentsskalan snarast möjligt borde komma till stånd och någon ytterligare provisorisk höj ning av ersättningsbeloppen icke dessförinnan genomföras. Det borde därvid särskilt beaktas, att i olika sammanhang framförts önskemål örn ett mindre antal traktamentsklasser, ett önskemål, för vilket enligt statskontorets me ning starka skäl syntes föreligga.
Härefter har statskontoret anfört. Emellertid bär otvivelaktigt sedan 1942 inträtt en stegring i hotell- och restaurangpriserna, som i och för sig skulle kunna motivera en höjning av traktamentsbeloppen. Vid diskussion om skäligheten av olika traktaments- belopp måste emellertid hållas i minnet, att traktamentena skola utgöra er sättning icke för befattningshavarens samtliga kostnader under en tjänste-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr
325
.
resa utan allenast för hans merkostnader på grund av frånvaron från hem
met. Den besparing, som kan uppslå i befattningshavarens normala hushålls-
utgifter å bostadsorten, är givetvis svår att uppskatta och synnerligen varie
rande. Nämnas må emellertid i detta sammanhang, att skattemyndigheterna
för befattningshavare i enskild tjänst torde beräkna denna besparing till ett
belopp av cirka 3 kronor för dag, därest befattningshavaren har eget hushåll,
men eljest till 5 kronor för dag.
Under åberopande härav och då prisstegringen torde fa anses mest känn
bar i de lägre klasserna får statskontoret, därest ändring av ersättningsbe
loppen skulle befinnas böra ske utan avvaktan pa en genomgripande levi
sen, förorda en höjning av nattraktamentet med 1 krona i samtliga klasser
samt en höjning av dagtraktamentet med 1 krona i de tre lägsta klasserna.
Detta skulle medföra, att ersättningen i klasserna C och D bleve lika stor,
vilket i realiteten skulle innebära en i och för sig önskvärd minskning av
antalet klasser. För undvikande av vittgående ändringar i berörda reglemen
ten och författningar torde dock den nuvarande klassindelningen böra tills
vidare bibehållas.
Slutligen vill statskontoret framhålla, att de skal, som kunna aberopas tor
en höjning av traktamentsersättningarna enligt allmänna resereglementet,
icke med samma styrka synas göra sig gällande beträffande de traktamen
ten vilka utgå på grund av s. k. besparingsreglementen eller jämlikt bestäm
melserna om tjänstgöringstraktamente, i vad dessa avse sammanhängande
tjänstgöring utöver 15 dygn å en och samma ort. Statskontoret far förden
skull föreslå, att i varje fall ändring i sistnämnda hänseenden icke nu vid
tages.
Allmänna löne nämnd en hav framhållit, att nämnden redan i sitt utlåtande
över 1941 års sakkunnigpromemoria understrukit önskvärdheten av en full
ständig revision av traktamentsgrundema, samt att lönenämnden även i nu
förevarande sammanhang övervägt frågan om ändrade grunder för trakta
mentenas indelning i klasser m. m. och funnit önskvärt, att en omprövning
komme till stånd. Då lönenämnden emellertid ansett det framgå av den re
mitterade promemorian, att det för närvarande endast kunde bliva fråga
örn ändring av traktamentsbeloppens storlek, hade nämnden icke heller nu
ansett sig böra närmare ingå på spörsmålet om ändring av själva grunder
na för traktamentena. I fråga örn en förnyad provisorisk höjning av trakta
mentsbeloppen har lönenämnden — med utgångspunkt från att den allmänna
prisstegringen å mat och hotellrum från år 1929 till år 1946 borde kunna be
räknas till 40 procent, varav 25 å 30 procent belöpte på åren 1929 1941
och 10 procent på tiden därefter — anfört och föreslagit följande.
Därest i enlighet med det anförda 1929 års traktamentsbelopp uppräknas
med 40 procent, skulle traktamentena — avrundade till närmast liggande
hela krontal — för dygn komma att uppgå till följande belopp i de olika
traktamentsklasserna:
A
B
c
D
E
l'
35 kronor 31 kronor 27 kronor 22 kronor 18 kronor 14 kronor
Vid ett godtagande av nu angivna belopp vill det emellertid synas löne
nämnden, som om höjningen blir alltför stor i de högre traktamentsklasser
na och alltför liten i de lägre. I nuvarande lage synes vara lämpligast att
tiU utgångspunkt taga en allmän höjning av 1929 års dygnstraktamenten
Kungl. Majlis proposition nr 325.
9
med ett belopp, som motsvarar 40 procent av medeltalet av dessa trakta menten (17 kronor 50 öre), eller 7 kronor med viss jämkning nedåt i fråga om de tre högre klasserna (A—C). Lönenämnden vill därför — i viss anslut ning till sitt år 1942 framlagda förslag — förorda, att höjningen av dygns- traktamentena, i förhållande till 1929 års traktamentsbelopp, fastställes till 7 kronor i de tre lägsta klasserna (D—F), 6 kronor i klass C, 5 kronor i klass B och 4 kronor i klass A. Av höjningen torde till nattraktamentet höra hänföras förslagsvis 2 kronor i klasserna A—C och 3 kronor i klasserna D—F. Traktamentsersättning vid resor skulle sålunda komma att utgå med följande belopp i de olika traktamentsklasserna:
A
B
C
D
E
F
För dag ...........................
> natt..........................
18 kronor 11
17 kronor 10 >
16 kronor
9 »
14 kronor
9 »
12 kronor
8 »
10 kronor
7
Tillhopa för dygn 29 kronor
27 kronor 25 kronor 23 kronor 20 kronor 17 kronor
Vad lönenämnden här förordat, avser traktamenten enligt allmänna rese reglemente!. För närvarande överensstämma de i nämnda reglemente fast ställda traktamentsbeloppen med de tjänstgöringstraktamenten, som enligt till- läggsbestämmelsema till civila och militära avlöningsreglementena vid tjänst göring utom stationeringsorten utgå under de första 15 dygnen. Frågan, i vad mån sistnämnda traktamenten böra höjas, synes lönenämnden böra upptagas till prövning samtidigt med här förevarande spörsmål om höjning av trakta mentsbeloppen vid tjänsteresor.
Under ärendets fortsatta beredning inom finansdepartementet har sam råd ägt rum med representanter för tjänstemännens centralorganisation, statstjänarkartellen och statstjänstemännens riksförbund. Vidare ha från statens priskontrollnämnd under hand införskaffats uppgifter beträffande förändringar under tiden april—augusti 1946 i fråga om hotell- och restau rangpriserna. Dessa uppgifter utvisa, att hotellpriserna varit konstanta un der den ifrågavarande tiden men att restaurangpriserna — åtminstone såvitt angår s. k. nyttorestauranger -—• undergått vissa höjningar, i samtliga fall efter individuella beslut av priskontrollnämnden och med belopp, varieran de mellan 2 och 10 procent.
Den år 1942 verkställda revisionen av resereglementets bestämmelser om
Departements-
traktamentsersättning torde närmast få betraktas såsom ett av krisförhållan- chefen. dena betingat provisorium. Såväl i sakkunnigpromemorian och ett flertal remissyttranden som i propositionen och riksdagens skrivelse framhölls önskvärdheten av en principiell revision av traktamentsgrunderna, innefat tande bland annat prövning av spörsmålen om antalet traktamentsklasser samt avvägningen mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen. I samband med att fråga nu väckts örn en ytterligare höjning av traktainentsersätt- ningarna, lia såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ånyo framhållit önskvärdheten av en omprövning av traktamentsgrunderna.
Bihang till riksdagens protokoll 11)46. 1 saini. Nr 325.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
En fortsatt provisorisk höjning av traktamentsersättningarna utan pröv
ning av frågan om själva traktamentsgrunderna, synes mig i nuvarande
läge icke tillfredsställande. Jag har därför ansett mig böra nu upptaga även
sistnämnda fråga till behandling.
Antalet traktamentsklasser har alltsedan 1925 varit sex, betecknade A—
F. Beloppen för dygn äro sedan 1942 i de särskilda klasserna 26, 23, 20,
19, 16 och 13 kronor. En så långt gående differentiering av befattningsha
varna synes knappast erforderlig och enligt min mening tala vägande skäl
för att en minskning av antalet traktamentsklasser nu genomföres. Vad
särskilt angår de nuvarande klasserna C och D med traktamentsbeloppen
20 respektive 19 kronor för dygn ligger en sammanslagning nära till hands.
Även i fråga om de båda högsta traktamentsklasserna medföra de nuva
rande bestämmelserna en uppdelning av befattningshavarna, som är mindre
tillfredsställande. Sålunda tillhöra exempelvis flertalet verkschefer trakta-
mentsklass A, nämligen generaldirektör, överdirektör i lönegrad C 10 m. fl.,
under det att överdirektör i lönegrad B 2 och vissa verkschefer i lönegra
den B 1 tillhöra närmast lägre traktamentsklass. En sammanslagning jäm
väl av dessa båda traktamentsklasser förefaller naturlig. Jag vill förden
skull förorda, att traktamentsklassernas antal begränsas till fyra, därige
nom att de nuvarande klasserna A och B sammanslås till en ny klass, be
nämnd A, samt klasserna C och D likaledes sammanföras till en ny klass,
benämnd B. De hittillsvarande klasserna E och F böra däremot alltjämt
bibehållas som fristående klasser, med beteckningarna C och D. I fråga örn
de olika befattningshavargruppemas fördelning på de föreslagna nya trakta
mentsklasserna torde det liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela erforderliga bestämmelser.
Vad härefter angår storleken av de särskilda traktamentsbeloppen må
till en början framhållas, att utredningen i ärendet ger vid handen, att en
viss stegring av hotell- och restaurangpriserna ägt rum även efter år 1941.
Med hänsyn härtill samt i betraktande av att den år 1942 verkställda höj
ningen av traktamentsbeloppen icke innebar full kompensation för ditintills
inträdda prisstegringar, synes en justering uppåt av traktamentsbeloppen
nu böra vidtagas. Vid bedömandet av storleken av dessa höjningar synes
utgångspunkten böra vara — nu liksom 1942 — att behovet av en höjning
är störst för dem, som åtnjuta de lägsta traktamentsersättningarna. Såsom
statskontoret i ärendet framhållit bör emellertid beaktas, att tjänstgöringstrak-
tamentena skola utgöra ersättning icke för befattningshavarens samtliga kost
nader under en tjänsteresa utan endast för merkostnaderna på grund av från
varon från hemmet. I fråga om avvägningen mellan högsta och lägsta trakta
mentsbeloppen må erinras, att skillnaden för närvarande uppgår till 13 kro
nor för dygn. För egen del vill jag förorda, att denna skillnad minskas till
10 kronor för dygn. I fråga örn det lägsta traktamentsbeloppet anser jag mig
kunna tillstyrka det av personalorganisationerna framställda, av allmänna lö-
nenämnden förordade förslaget om en höjning till 17 kronor för dygn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
11
I anslutning till det anförda vill jag föreslå, att ersättningsbeloppen för dygn i de fyra nya traktamentsklassema fastställas till 27, 23, 20 och 17 kronor, varav respektive 17, 14, 12 och 10 kronor böra utgöra dagtrakta mente och resten nattraktamente. Förslaget innebär, i förhållande till vad som nu gäller, förbättringar i envar av de nuvarande klasserna B samt D—F med 4 kronor för dygn samt i klasserna A och G med 1 krona respektive 3 kronor för dygn. De föreslagna ändringarna böra genomföras från och med den 1 januari 1947.
3. Viss uppgiftsskyldighet.
Jämlikt 11 § allmänna resereglemente! utgår vid resa inom riket för för rättning i statens ärenden gottgörelse för plats i sovvagn endast om förrätt- ningsman nattetid begagnat sådan plats.
I skrivelse den 23 december 1943 har statskontoret föreslagit, att i rese- reglementet må stadgas skyldighet för förrättningsman att vid begagnande av sovplats i reseräkning angiva vagns- och platsnummer. Föreskriften bor de lämpligen meddelas genom ett tillägg till 23 § resereglementet.
Till stöd för förslaget har statskontoret anfört följande. I de fall ersättning för sovvagn debiteras finnes möjlighet för den myndig het,som har att granska reseräkningen, att med anlitande av de hos statens järnvägar förvarade sovplatslistorna kontrollera, huruvida sådant färdsätt verkligen begagnats.
Dylik kontroll plägar emellertid verkställas endast stickprovsvis, enär den är förhållandevis tidsödande. Sålunda måste samtliga listor för varje tåg ge nomgås. Ej sällan återfinnes icke den resande under det rätta namnet, be roende på att vid beställningen detta missuppfattats eller att beställning skett av annan person. Vidare har hänt, att sovplatslistoma för visst tåg icke varit tillgängliga. Att en kontroll är erforderlig bestyrkes emellertid av erfaren heten. Sålunda har statskontoret nödgats konstatera, att i räkningar debite ras ersättning för första klass sovvagn, oaktat resan i verkligheten företagits i annan vagnsklass.
De statliga myndigheternas arbete med granskningen av reseräkningar skulle enligt statskontorets förmenande avsevärt underlättas, örn skyldighet stadgades för vederbörande att vid begagnande av sovplats i reseräkning an giva vagns- och platsnummer.
Järnvägsstyrelsen har i anledning av remiss tillstyrkt förslaget.
Då det föreslagna stadgandet synes ägnat att underlätta arbetet med gransk-
Departements-
ning av reseräkningar, får jag förorda, att stadgandet införes i reseregle- CÄC/ew- mcntet i form av tillägg till dess 23 §.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet med vad i det föregående anförts inom finansdepartementet upprättat förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna reseregle-
mentet den 27 juni 1929 (nr 210) måtte genom proposition föreläggas riks
dagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro
position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
468560. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.