2

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna rese­

reglemente! den 27 juni 1929 (nr 210).

Härigenom förordnas, att 2 och 23 §§ allmänna resereglementet den 27

juni 1929 skola* erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1

2

§.

1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Färdsätt

Klass I

Klass II

Klass III

Järnväg ..........................................

j Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

|

il klass

f Avgift för enskild!

i II klass

i III klass

Fartyg.............................................. { hytt med högst ;

2 liggplatser

Avgift för hyttplats Avgift för salongsplats

Luftfartyg, spårväg och omnibus

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Taxeautomobil..............................

Avgift för 1 person Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

Annan automobil........................

35 öre per km

35 öre per km

35 öre per km

Hästskjuts......................................

30 öre per km

30 öre per km

30 öre per km

Annat färdsätt än ovan nämnts

20 öre per km

20 öre per km

20 öre per km

Vid resa------------ i sovvagn.

Med fartyg------------ verkligen använts.

Till omnibus------------persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil------------verkliga kostnaderna.

Har förrättningsman------- — hava utgivit.

2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med någon av nedannämnda traktamentsklasser.

Traktamentsklasser

A

B

C

D

För dag ..........................................

17 kronor

14 kronor

12 kronor

10 kronor

> natt..........................................

10 »

9

»

8 >

7

»

Tillhopa för dygn

27 kronor

23 kronor

20 kronor

17 kronor

Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag------------av dygnet.

1 Senaste lydelse se 1942:339.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 sep­

tember 1946.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern

för

utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, G^jöres, E^rlander, D^anielson, V^ougt,

M^yrdal, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågor örn

vissa ändringar i allmänna resereglementet samt anför därvid följande.

1. Resekostnadsersättning vid färd med annan automobil än

taxeautomobil eller omnibus.

Ersättning vid färd med annan automobil än taxeautomobil eller omni­

bus fastställdes vid tillkomsten år 1929 av gällande resereglemente till 40

öre per kilometer. År 1931 sänktes ersättningen till 35 öre och år 1933 till

30 öre. Sistnämnda ersättningsbelopp gällde till dess 1942 års riksdag på

förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 130/1942 höjde beloppet till det

för närvarande gällande 40 öre per kilometer. Bestämmelsen om denna er­

sättning är intagen i 2 § 1 morn. resereglementet.

Ersättningen utgår med 40 öre per kilometer jämväl då förrättningsman-

nen använt eget motorfordon, såvida icke något av följande två fall före­

ligger. Då resan företagits under sådana omständigheter, att billigare fort-

skaffningsmedel lämpligen kunnat användas, skall enligt 4 § första stycket

resereglementet ersättningen beräknas som om resan företagits med det bil­

ligare fortskaffningsmedlet. Utan hinder av båda de nu nämnda ersättnings­

reglerna gäller vidare, att rätten till resekostnadsersättning vid användande

av egen bil för vissa grupper av befattningshavare är underkastad särskild

reglering. Enligt 4 § tredje stycket resereglementet äger Kungl. Majit för

vissa befattningshavare eller grupper av befattningshavare förordna, att re­

sekostnadsersättning för resor, som företagas med förrättningsmannen till­

hörigt motorfordon, skall efter särskilda av Kungl. Majit eller vederbörande

myndighet fastställda beräkningsgrunder utgå för berörda färdsätt även i

fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna i 4 § första stycket

är berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Ersättningen skall därvid

beräknas efter vad som kan anses motsvara de verkliga kostnaderna, dock

i regel så att den må antagas ej komma att överstiga den i 2 § 1 mom. stad­

gade, d. v. s. 40 öre per kilometer.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Traktamentsklasser

A

B

C

D

E

F

Lönegrader, bl. a...........

B 3,

C 10-17,

Ob 4—7

A 29-34

B 1—2

C 4—9

Oa 5—6

Ob 1—3

A 24-28

C 1—3

Oa 4

A 17-23

Oa 2—3

A 7-16

Oa 1

A 1-6

För dag, kronor............

17

15

13

12

10

8

> natt, »

............

9

8

7

7

6

5

Tillhopa för dygn, kr.

26

23

20

19

16

13

I den förut omförmälda sakkunnigpromemoria, som låg till grund för

Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942, anfördes i fråga örn höjningen av

traktamentsbeloppen bland annat följande.

Något utförligt statistiskt material, som kunde belysa utvecklingen av mål­

tids- och rumspriserna under tiden fr. o. m. år 1929, förelåge icke, bortsett

från de uppgifter om inackorderingspriser för arbetare, som årligen överläm­

nades från socialstyrelsens ombudsorter. Dessa uppgifter utvisade en pris­

stegring från nämnda år med 21 procent såväl för måltider enbart som för

måltider och husrum tillsammantagna. Under medverkan av socialstyrelsens

statistiska byrå hade emellertid gjorts vissa undersökningar angående prisut­

vecklingen på förevarande område. Dessa syntes ge vid handen, att restau­

rangpriserna under tiden 1929—1941 höjts med 30 å 40 procent. Den lägre

av dessa siffror avsåge närmast allmänna restaurangföretag, medan den högre

siffran gällde restauranger överhuvud taget. Den genomsnittliga stegringen

av hotellrumspriserna under samma tidsperiod syntes inskränka sig till på

sin höjd 10 å 12 procent. Prisstegringen för måltider och rum tillsamman­

tagna syntes kunna uppskattas till 25 å 30 procent.

De sakkunniga hade övervägt att underkasta traktamentsgrunderna en full­

ständig principiell revision, avseende bland annat spörsmålen huruvida anta­

let traktamentsklasser och skillnaden mellan högsta och lägsta traktaments­

beloppen kunde anses rätt avvägda. Emellertid hade de sakkunniga funnit

sig böra avstå härifrån, enär kostnadsnivå och andra förhållanden i det då­

varande krisläget icke gåve tillfredsställande utgångspunkter för en dylik

omreglering.

På grund av prisutvecklingen vore dock en höjning av traktamentsersätt-

ningarna påkallad. Kravet på begränsning av utgifterna gjorde sig emeller­

tid gällande även här. En ökning av traktamentsbeloppen i full motsvarighet

till prisstegringen kunde de sakkunniga följaktligen icke ifrågasätta. Där­

med vore icke avsett, att tjänstemännen själva skulle vidkännas en del av

merkostnaden för sina resor. Däremot förutsattes, att prisstegringen skulle

till en del kunna mötas genom att de personliga anspråken inom detta lik­

som andra områden anpassades efter de skärpta tidsförhållandena. Utrym­

met för en sänkning av standarden vore emellertid mindre i de lägre än i de

högre traktamentsklasserna.

Av promemorian framgick alltså, att de sakkunnigas förslag i denna del

innebar ett provisorium, bestämt av krisläget. Till detta betraktelsesätt anslöt

jag mig vid min anmälan av frågan i den förenämnda propositionen nr 130/

1942, i det jag uttalade, att en principiell revision av traktamentsskalan skulle

8

Kungl. Maj.ts proposition nr

325

.

resa utan allenast för hans merkostnader på grund av frånvaron från hem­

met. Den besparing, som kan uppslå i befattningshavarens normala hushålls-

utgifter å bostadsorten, är givetvis svår att uppskatta och synnerligen varie­

rande. Nämnas må emellertid i detta sammanhang, att skattemyndigheterna

för befattningshavare i enskild tjänst torde beräkna denna besparing till ett

belopp av cirka 3 kronor för dag, därest befattningshavaren har eget hushåll,

men eljest till 5 kronor för dag.

Under åberopande härav och då prisstegringen torde fa anses mest känn­

bar i de lägre klasserna får statskontoret, därest ändring av ersättningsbe­

loppen skulle befinnas böra ske utan avvaktan pa en genomgripande levi­

sen, förorda en höjning av nattraktamentet med 1 krona i samtliga klasser

samt en höjning av dagtraktamentet med 1 krona i de tre lägsta klasserna.

Detta skulle medföra, att ersättningen i klasserna C och D bleve lika stor,

vilket i realiteten skulle innebära en i och för sig önskvärd minskning av

antalet klasser. För undvikande av vittgående ändringar i berörda reglemen­

ten och författningar torde dock den nuvarande klassindelningen böra tills

vidare bibehållas.

Slutligen vill statskontoret framhålla, att de skal, som kunna aberopas tor

en höjning av traktamentsersättningarna enligt allmänna resereglementet,

icke med samma styrka synas göra sig gällande beträffande de traktamen­

ten vilka utgå på grund av s. k. besparingsreglementen eller jämlikt bestäm­

melserna om tjänstgöringstraktamente, i vad dessa avse sammanhängande

tjänstgöring utöver 15 dygn å en och samma ort. Statskontoret far förden­

skull föreslå, att i varje fall ändring i sistnämnda hänseenden icke nu vid­

tages.

Allmänna löne nämnd en hav framhållit, att nämnden redan i sitt utlåtande

över 1941 års sakkunnigpromemoria understrukit önskvärdheten av en full­

ständig revision av traktamentsgrundema, samt att lönenämnden även i nu

förevarande sammanhang övervägt frågan om ändrade grunder för trakta­

mentenas indelning i klasser m. m. och funnit önskvärt, att en omprövning

komme till stånd. Då lönenämnden emellertid ansett det framgå av den re­

mitterade promemorian, att det för närvarande endast kunde bliva fråga

örn ändring av traktamentsbeloppens storlek, hade nämnden icke heller nu

ansett sig böra närmare ingå på spörsmålet om ändring av själva grunder­

na för traktamentena. I fråga örn en förnyad provisorisk höjning av trakta­

mentsbeloppen har lönenämnden — med utgångspunkt från att den allmänna

prisstegringen å mat och hotellrum från år 1929 till år 1946 borde kunna be­

räknas till 40 procent, varav 25 å 30 procent belöpte på åren 1929 1941

och 10 procent på tiden därefter — anfört och föreslagit följande.

Därest i enlighet med det anförda 1929 års traktamentsbelopp uppräknas

med 40 procent, skulle traktamentena — avrundade till närmast liggande

hela krontal — för dygn komma att uppgå till följande belopp i de olika

traktamentsklasserna:

A

B

c

D

E

l'

35 kronor 31 kronor 27 kronor 22 kronor 18 kronor 14 kronor

Vid ett godtagande av nu angivna belopp vill det emellertid synas löne­

nämnden, som om höjningen blir alltför stor i de högre traktamentsklasser­

na och alltför liten i de lägre. I nuvarande lage synes vara lämpligast att

tiU utgångspunkt taga en allmän höjning av 1929 års dygnstraktamenten

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

En fortsatt provisorisk höjning av traktamentsersättningarna utan pröv­

ning av frågan om själva traktamentsgrunderna, synes mig i nuvarande

läge icke tillfredsställande. Jag har därför ansett mig böra nu upptaga även

sistnämnda fråga till behandling.

Antalet traktamentsklasser har alltsedan 1925 varit sex, betecknade A—

F. Beloppen för dygn äro sedan 1942 i de särskilda klasserna 26, 23, 20,

19, 16 och 13 kronor. En så långt gående differentiering av befattningsha­

varna synes knappast erforderlig och enligt min mening tala vägande skäl

för att en minskning av antalet traktamentsklasser nu genomföres. Vad

särskilt angår de nuvarande klasserna C och D med traktamentsbeloppen

20 respektive 19 kronor för dygn ligger en sammanslagning nära till hands.

Även i fråga om de båda högsta traktamentsklasserna medföra de nuva­

rande bestämmelserna en uppdelning av befattningshavarna, som är mindre

tillfredsställande. Sålunda tillhöra exempelvis flertalet verkschefer trakta-

mentsklass A, nämligen generaldirektör, överdirektör i lönegrad C 10 m. fl.,

under det att överdirektör i lönegrad B 2 och vissa verkschefer i lönegra­

den B 1 tillhöra närmast lägre traktamentsklass. En sammanslagning jäm­

väl av dessa båda traktamentsklasser förefaller naturlig. Jag vill förden­

skull förorda, att traktamentsklassernas antal begränsas till fyra, därige­

nom att de nuvarande klasserna A och B sammanslås till en ny klass, be­

nämnd A, samt klasserna C och D likaledes sammanföras till en ny klass,

benämnd B. De hittillsvarande klasserna E och F böra däremot alltjämt

bibehållas som fristående klasser, med beteckningarna C och D. I fråga örn

de olika befattningshavargruppemas fördelning på de föreslagna nya trakta­

mentsklasserna torde det liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela erforderliga bestämmelser.

Vad härefter angår storleken av de särskilda traktamentsbeloppen må

till en början framhållas, att utredningen i ärendet ger vid handen, att en

viss stegring av hotell- och restaurangpriserna ägt rum även efter år 1941.

Med hänsyn härtill samt i betraktande av att den år 1942 verkställda höj­

ningen av traktamentsbeloppen icke innebar full kompensation för ditintills

inträdda prisstegringar, synes en justering uppåt av traktamentsbeloppen

nu böra vidtagas. Vid bedömandet av storleken av dessa höjningar synes

utgångspunkten böra vara — nu liksom 1942 — att behovet av en höjning

är störst för dem, som åtnjuta de lägsta traktamentsersättningarna. Såsom

statskontoret i ärendet framhållit bör emellertid beaktas, att tjänstgöringstrak-

tamentena skola utgöra ersättning icke för befattningshavarens samtliga kost­

nader under en tjänsteresa utan endast för merkostnaderna på grund av från­

varon från hemmet. I fråga om avvägningen mellan högsta och lägsta trakta­

mentsbeloppen må erinras, att skillnaden för närvarande uppgår till 13 kro­

nor för dygn. För egen del vill jag förorda, att denna skillnad minskas till

10 kronor för dygn. I fråga örn det lägsta traktamentsbeloppet anser jag mig

kunna tillstyrka det av personalorganisationerna framställda, av allmänna lö-

nenämnden förordade förslaget om en höjning till 17 kronor för dygn.

mentet den 27 juni 1929 (nr 210) måtte genom proposition föreläggas riks­

dagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro­

position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 325.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

468560^. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.