2

armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, är enligt denna

lag skyldig att utöver vanlig värnpliktstjänstgöring — 450 dagar — efter den

första tjänstgöringen om 360 dagar fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbild­

ning till officer under högst 360 dagar och för utbildning till underofficer

under högst 180 dagar.

Även beträffande vissa andra värnpliktiga är längre tjänstgöringstid före­

skriven. Sålunda är marinen tilldelad värnpliktig, vilken vid navigationsskola

avlagt sjökaptens-, styrmans- eller övermaskinistexamen eller maskinistexa­

men av andra klass skyldig att undergå fortsatt utbildning under 120 dagar,

fördelade på två repetitionsövningar örn 60 dagar. Vissa värnpliktiga specia­

lister, såsom ingenjörer och läkare, kunna åläggas högst 180 dagai’s längre

tjänstgöring än värnpliktiga i gemen.

För den längre tjänstgöring, som sålunda ålägges vissa värnpliktiga erhålla

dessa kompensation i skilda former. Dylik kompensation är även tillerkänd

värnpliktig som frivilligt underkastat sig utbildning till reservofficer, till

fänrik vid sjövärnskåren samt till flygförare, bonibfällare och navigatör samt

flygskytt vid flygvapnet.

Samtliga här avsedda värnpliktiga kunna erhålla räntefritt värnpliktslån

på högst 10 år för underlättande av yrkesutbildning eller för utövande av

yrke eller näring eller för övergång till annan verksamhet under förutsättning

att den förlängda tjänstgöringen bidragit till att framkalla eller öka föreliggande

lånebehov. Värnpliktslån utgår med lägst 200 och högst 5 000 kronor. Under

sin längre tjänstgöring intaga också dessa värnpliktiga en gynnsammare ställ­

ning i familjebidragshänseende än värnpliktiga som undergå första tjänst­

göring. Högre penningbidrag utgå efter viss tids tjänstgöring. Jämlikt sär­

skilda bestämmelser räknas den förlängda värnpliktsutbildningen här ifråga­

varande värnpliktiga till godo vid anställning, befordran eller förordnande

i statlig och kommunal befattning m. m.

Till vissa av ifrågavarande värnpliktiga utgå även premier för genomgången

utbildning enligt av riksdagen godkända grunder (propositionen 1942:297,

riksdagens skrivelse nr 375). Gällande bestämmelser härom äro sammanfattade

i kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning. Bestäm­

melserna innehålla följande.

Värnpliktig, som jämlikt värnpliktslagen ålagts fortsatt tjänstgöring eller

utbildning, flygvapnet tilldelad värnpliktig, vilken efter ansökan uttagits för

utbildning till flygskytt, flygförare eller bonibfällare och navigatör, sjövärns­

kåren tillhörande värnpliktig, som uttagits för utbildning till fänrik vid kåren,

så ock aspirant och kadett—militärmeteorologaspirant likväl undantagen—äga

under vissa villkor åtnjuta premie. I regel utgår icke premie till den, som

efter genomgången kadettskola undergår fortsatt utbildning till officer (mot­

svarande) på aktiv stat.

Premie utgår enligt 29 § 1 mom. nämnda kungörelse med

a) femhundra kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått

underofficersutbildning och som antingen icke skall genomgå jämväl kadett­

skola eller ock helt eller delvis genomgår nämnda skola utan att därvid er­

hålla godkännande vitsord;

Kungl. Maj-.ts proposition nr 346.

4

varande förhållandena även medförde ogynnsamma verkningar för försvaret, i

det att elev oftast ej nådde bästa möjliga resultat oell ej tillgodogjorde sig

utbildningen på tillfredsställande sätt av risk att kommenderas till fortsatt

tjänstgöring. Officersutbildningskommittén har uttalat, att premierna enligt

kommitténs mening icke motsvarade den enskildes uppoffringar i form av

förlorad arbetsförtjänst, förlorad studietid och förlorade meriter inom veder­

börande civilt yrke.

överbefälhavaren har till stöd för sin framställning anfört följande.

De olägenheter, som förorsakas av den förlängda värnpliktstjänstgöringen,

äro för de värnpliktiga främst av ekonomisk art. Befälsutbildningen medför-

försenad civil utkomst, direkt eller — genom försenad civil utbildning — in­

direkt. Nuvarande läge på den fria arbetsmarknaden med rikliga arbetstill­

fällen och goda löneförhållanden kommer denna olägenhet att framträda med

ökad skärpa. Härtill komma de hämmande verkningar, som olust inför för­

längd militärtjänstgöring i och för sig medföra.

Allmänt råder bland värnpliktiga uppfattningen, att olägenheterna av befäls­

utbildningen icke uppvägas av de särskilda förmåner, som bjudas. Vid under­

sökningar, företagna av försvarsstabens personalvårdsavdelning, har klart

framgått, att de ekonomiska faktorerna ha en dominerande inverkan på de

värnpliktigas inställning till tjänstgöringens förlängning vid befälsutbildning.

Vid infanteriets kadettskola ha i svar på fråga om »det ekonomiska avbräck,

som den med ett år förlängda värnplikten vållar» 43 elever av 144 uppskattat

detta till 2 000—3 000 kronor samt 86 elever till 3 000—10 000 kronor. Endast

15 ha uppgivit en summa mellan 500 och 2 000 kronor. Även utan en närmare

prövning av dessa siffror torde man kunna utgå ifrån, att med nuvarande all­

männa löneläge den ekonomiska förlusten snarare ligger över än under 3 000

kronor. Med hänsyn härtill är nu utgående premie för befälsutbildning till

officer, 1 500 kronor, icke tillfyllest för att kompensera det ekonomiska av­

bräck den värnpliktige måste räkna med. Än mindre kan den framkalla konkur­

rens bland de för befälsutbildning bäst lämpade örn kommendering till för­

längd utbildning.

Då dessutom övriga förmåner av ekonomisk och annan art icke av de värn­

pliktiga tillmätas större betydelse, kan möjligheten till befälsutbildning för

närvarande icke utgöra någon lockelse utan är tvärtom något som man för­

söker undandraga sig. Ambitionen och arbetsglädjen — hos både elever och

befäl — kunna icke undgå att lida men härav. I en del fall lycka,s dessutom

för uppgiften väl lämpade att dra sig undan, medan mindre lämpliga få träda

i deras ställe. Dylika tendenser ha efter beredskapens upphörande framträtt

med ökad styrka och kunna befaras öka än mer. Örn icke ändring åväga­

bringas, kunna dessa omständigheter medföra allvarliga konsekvenser icke blott

för ifrågavarande befälsutbildning utan även för hela värnpliktsutbildningen,

särskilt vid armén. Det är för krigsorganisationens stabilitet och effektivitet

av fundamental betydelse, att till befälsutbildning kan uttagas de värnpliktiga,

som härför ha de bästa förutsättningarna. Omständigheter, som fresta dessa

att undandraga sig befälsutbildning med påföljd att mindre väl lämpade i

stället tagas i anspråk, måste undanröjas.

I fråga örn premiernas storlek har såväl från personalhåll som av överbefäl­

havaren föreslagits fördubbling av de för underofficers- och officersutbild­

ning utgående premierna örn 500 respektive 1 500 kronor till 1 000 respektive

3 000 kronor. Överbefälhavaren har jämväl föreslagit, att premien till sjö­

Kungl. Maj.ts proposition nr 346.

6

Överbefälhavaren syntes i sin skrivelse ha anfört övertygande skäl för att

omedelbara åtgärder borde vidtagas i syfte att förbättra den ekonomiska

kompensationen till värnpliktiga, som genomgått godkänd officers- eller under­

officersutbildning. Det förslag, som överbefälhavaren i sådant avseende fram­

lagt, syntes icke i och för sig giva anledning till erinran. Emellertid syntes

konsekvensen fordra, att de premier, som utginge till vissa andra värnpliktiga,

bleve föremål för motsvarande förhöjning. Försvarskommittén syftade här­

vid på de premier, vilka utginge till värnpliktig flygande personal jämlikt

punkterna e) och f) i kungörelsen om värnpliktsavlöning. Övervägas borde

måhända vidare, om icke en höjning av premierna kunde vara motiverad även

beträffande värnpliktiga, som uppfyllde de i punkten c) i samma författnings-

rum angivna förutsättningarna. Detta vore emellertid en fråga, som icke läte

sig bedöma utan närmare utredning.

Huruvida den ifrågasatta förhöjningen av premierna även borde tillkomma

värnpliktiga, som under innevarande budgetår avslutade sin befälsutbildning,

vöre ett spörsmål, på vilket försvarskommittén ej funnit anledning ingå.

I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas fråga om ut­

nyttjande i försvarets tjänst av befälsutbildade värnpliktiga jämväl efter ut­

trädet ur värnpliktsåldern.

I skrivelse den 13 november 1945 har chefen för armén gjort framställning

örn rätt för värnpliktig, sorn undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur

värnpliktsåldern frivilligt kvarstå vid försvaret såsom värnpliktig. Till stöd

för framställningen har anförts i huvudsak följande.

Den årliga avgången av värnpliktigt befäl — i samband med värnplikts-

tidens utgång — bomme i första hand att drabba lokalförsvarsförbanden, där

huvuddelen av det äldre värnpliktiga befälet vore krigsplacerad. För att er­

sätta den sålunda avgångna befälspersonalen erfordrades omskolning av yngre

värnpliktigt befäl för tjänstgöring vid lokalförsvarsförbanden med deras

säregna uppgifter. Denna omskolning borde i regel anordnas vid den efter-

utbildningsövning örn trettio dagar, som enligt värnpliktslagen ägde rum före

utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Tillgången på för, sådan

omskolning lämpligt värnpliktigt befäl vore emellertid knapp, ett förhållande

som konmie att Idiva än mera framträdande på grund av värnpliktskon-

tingenternas beräknade nedgång under lång tid framåt. Det vöre därjämte

att förutse, att endast en mindre del av det värnpliktiga befälet komme att

deltaga i den frivilliga befälsutbildningen för att pa så sätt bibehålla inne­

havda kvalifikationer och förordnanden. Med hänsyn till vad som salunda

framhållits och ela bland annat en planerad omorganisation av luftbevakningen

kunde komma att medföra ett ökat befälsbehov, syntes ganska snart avsevärda

vakanser komma att uppstå i krigsorganisationens befälsbefattningar, därest

icke särskilda åtgärder vidtoges.

Jämlikt reservbefälskungörelsen för armén kunde vid värnpliktstidens ut­

gång av det värnpliktiga befälet blott ett fåtal — värnpliktiga kaptener (rytt­

mästare) och fanjunkare (styckjunkare) som ådagalagt särskild lämplighet —

komma i fråga för anställning i reserven. Den stora huvuddelen av det värn­

pliktiga befälet försvunne helt ur försvarsorganisationen vid värnpliktstidens

utgång och kunde därefter militärt utnyttjas endast inom hemvärnet och såsom

krigsfrivilliga vid mobilisering. Inom hemvärnet komme emellertid det f. d.

värnpliktiga befälet under den närmaste tiden i stor utsträckning endast att

kunna anställas såsom meniga, enär befälsposterna i regel vore besatta och

omsättningen vöre långsam. Det vore därför förklarligt, att personal, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

Departements­

chefen.

av fritidsutbildning — d. v. s. under kvällar och söndagar — komme de icke

att medföra särskilda kostnader i form av naturaförmåner eller avlöning.

Kurserna borde fullgöras i anslutning till Centralförbundets för befälsut-

bildning repetitionskurser för övrigt värnpliktigt befäl. Då här ifrågavarande

elever komme att fördelas över hela landet, syntes de kunna inrymmas i

Centralförbundets lokala utbildningsorganisationer utan att föranleda sär­

skilda kostnader för instruktörer, lokaler eller dylikt.

I den mån personalen i fredstid behövde tagas i anspråk för att genom

frivillig tjänstgöring i innehavda eller motsvarande krigsplaceringsbefatt-

ningar möjliggöra anordnande av luftförsvarsövningar och dylikt måste helt

naturligt avlöning och naturaförmåner utgå såsom för övrig personal. Dessa

kostnader komme att uppstå, oberoende av vilken personalkategori som ut­

nyttjades vid övningarna, och borde gäldas av anslaget för vederbörlig övning.

överbefälhavaren har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att till värnpliktslagen

fogas ett tillägg i det av arméchefen angivna syftet. Överbefälhavaren har

funnit sannolikt, att åtskilliga av de befälsutbildade gärna skulle se, att deras

under befälsutbildningen förvärvade färdigheter kunde bliva nyttiggjorda

inom försvarsorganisationen även efter det de utträtt ur värnpliktsåldern. Att

ett vidare utnyttjande av sagda färdigheter än vad värnpliktslagen för när­

varande medgåve måste ur det allmännas synpunkt vara förmånligt syntes i

och för sig obestridligt och bleve än mer påtagligt med hänsyn till den

hotande befälsbristen. Cheferna för marinen och flygvapnet, som av överbe­

fälhavaren hörts i ärendet, hade intet haft att erinra.

Även 1945 års försvarskommitté har tillstyrkt bifall till framställningen

och funnit önskvärt att, vid sidan av de begränsade möjligheterna till an­

ställning i reserven, ytterligare möjligheter skapades för att på frivillighetens

väg kunna inom krigsmakten behålla lämpligt värnpliktigt befäl på sådant

sätt, att vederbörande redan under fredstid kunde krigsplaceras. Frågan hade

för den närmaste tiden särskild aktualitet beroende på att ett avsevärt an­

tal värnpliktiga i de berörda åldersklasserna under beredskapstiden utbildats

för och använts i sådana befälsbefattningar som här avsåges och i vilka de

även i fortsättningen lämpligen kunde krigsplaceras. Möjligen skulle mot för­

slaget kunna invändas, att det grepe in över de personalkategorier, som nu

stöde till förfogande för hemvärnets och civilförsvarets rekrytering. Såvitt

försvarskommittén kunde bedöma, syntes emellertid berörda personalkate­

gorier icke komma att för lokalförsvarsförbanden tagas i anspråk i sådan om­

fattning, att hemvärnets och civilförsvarets rekrytering nämnvärt skulle på­

verkas av förslagets genomförande.

De premier, som utgå till vissa värnpliktiga, vilka fullgjort längre tjänstgöring

än övriga värnpliktiga, äro avsedda som kompensation för det avbräck i civil

verksamhet som vållas dessa värnpliktiga. Att utforma denna ersättning så

att full rättvisa vederfares envar är givetvis ogörligt. En allmän omprövning

av det nuvarande kompensationssystemet kan icke nu ifrågakomma. Kesultatet

av försvarskommitténs arbete måste på detta område avvaktas. Emellertid

B

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

10

ning, som pågår vid utgången av december 1946. Då motsvarande utbildning

under i huvudsak samma tidsperiod vid de övriga försvarsgrenarna avslutats

redan före nämnda tidpunkt, medför detta dock icke någon särställning för

flygvapnets personal.

Jag föreslår således, att i 29 § 1 mom. a), b), d), e) och f) kungörelsen den

21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning omförmälda premier till

vissa värnpliktiga från och med den 1 januari 1947 utgå med respektive 1 000

kronor, 3 000 kronor, 600 kronor, 1 000 kronor och 3 000 kronor samt att pre­

mierna enligt b) och f) övergångsvis utgå med 2 500 kronor. Den årliga kost­

nadsökning som ett bifall till detta förslag innebär torde komma att uppgå

till omkring 2 500 000 kronor. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att — i

anslutning till vad nu anförts — meddela erforderliga bestämmelser rörande

premierna och rörande övergången till de nya grunderna.

Det av chefen för armén framlagda förslaget örn rätt för värnpliktig, som

undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur värnpliktsåldem frivilligt kvar­

stå vid försvaret kan jag tillstyrka. Såsom av arméchefens skrivelse framgår

beräknas tillgången på värnpliktigt befäl vid lokalförsvarsförbanden bli knapp,

och det synes mig därför välbetänkt att så länge som möjligt utnyttja det befäl,

som redan erhållit utbildning för ändamålet.

På sätt chefen för armén föreslagit torde de befälsutbildade värnpliktiga,

som därtill äro villiga, böra genom personliga kontrakt bindas vid försvaret.

Kontrakten böra avse skyldighet att under en bestämd tidsperiod stå till för­

fogande med samma förpliktelser som örn vederbörande varit värnpliktiga,

främst tjänstgöringsskyldighet under beredskap och krig. Det förutsättes, att

endast sådan personal kommer i fråga, som lämpligen kan bibehålla tidigare

innehavd krigsplacering eller kan omplaceras i annan krigsbefattning mot­

svarande vederbörandes utbildning och grad.

Vad chefen för armén föreslagit beträffande personalens ekonomiska för­

måner i fredstid har icke givit mig anledning till erinran. Kostnaderna böra

bestridas från de anslag, som bekosta motsvarande utgifter för värnpliktiga.

Även förmånerna under krigstjänstgöring böra överensstämma med de för

värnpliktiga gällande.

Enligt myndigheternas förslag skulle i här avsett syfte införas ett tillägg

till värnpliktslagen, enligt vilket den, vilken såsom värnpliktig utbildats till

befäl, skulle äga att efter frivilligt åtagande kvarstå såsom värnpliktig efter

utgången av värnpliktstiden, dock längst till och med det kalenderår under

vilket han fyllde 60 år.

För egen del har jag ansett mig icke för närvarande böra tillstyrka ändring

i värnpliktslagen. Det är här fråga örn frivilliga avtal och något behov av sär­

skilda lagbestämmelser därom synes icke föreligga. Detta utesluter givetvis

icke, att i de bestämmelser, som kunna varda meddelade i ämnet, föreskrives,

att vederbörande i vissa avseenden skola äga samma ställning som örn de

varit värnpliktiga.

Det är min avsikt att, därest riksdagen icke har något att erinra mot den

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 346.