2

Kungl. Majlis proposition nr 367.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet in­

för Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 november 19i6.

N ärvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, G^jöres, D^anielson, V^ougt, M^yrdal,

Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför minis­

tern för utrikes ärendena följande.

Under de senaste åren ha de allierade regeringarna vid olika tillfällen rik­

tat framställningar till de neutrala staterna rörande sådan i dessa länder

befintlig egendom, som antingen tillhör tyska medborgare, offentliga eller

enskilda institutioner i Tyskland eller ock anses ha rättsstridigt bortförts

från de av Tyskland under kriget ockuperade länderna.

Jag anhåller nu att få lämna en redogörelse för de underhandlingar och

åtgärder, vartill de till Sverige riktade framställningarna givit anledning.

Allierade deklarationer.

Till grund för de allierade regeringarnas framställningar ha lagts vissa av

dem utfärdade och publicerade deklarationer i hithörande frågor. Sålunda

utfärdades i januari 1943 en av flertalet allierade stater undertecknad dekla­

ration rörande egendom härrörande från de ockuperade länderna. Denna

deklaration, vilken bragtes till svenska regeringens kännedom genom note

från härvarande brittiska beskickning, innehöll en förklaring, att de allie­

rade nationerna ämnade göra sitt yttersta för att omintetgöra fiendens plund-

ringsmetoder och därför förbehölle sig rätt att ogiltigförklara alla transak­

tioner — oavsett deras formella gestaltning — avseende egendom i de av

fienden ockuperade eller kontrollerade omradena. I en särskild deklaration

av den 22 februari 1944, utfärdad av amerikanska, brittiska och sovjetryska

finansministerierna, varnades de neutrala länderna för transaktioner med

avseende å rövat monetärt guld. Även denna deklaration bragtes till svenska

regeringens kännedom genom noter fran härvarande brittiska och ameri­

kanska beskickningar.

Vid den i Bretton-Woods i Förenta Staterna under sommaren 1944 av de

allierade nationerna anordnade konferensen för penning- och finansfrågor,

antogs jämväl en resolution, Nr VI, vari rekommenderas vissa åtgärder i för­

hållande till de neutrala länderna med avseende å såväl från ockuperade

4

tillgångar, vare sig de hade formen av äganderätt eller andra direkta eller

indirekta intressen, blockeras eller »frysas». Undantag fran blockeringen

skulle medgivas endast i samförstånd med de allierade myndigheterna. Ett

särskilt organ, vari svenska och allierade myndigheter skulle vara represen­

terade, skulle behandla frågor om kontrollens tillämpning och om undantag

från blockeringen. Frågan om den slutliga dispositionen av den sålunda

spärrade egendomen berördes emellertid icke i det allierade förslaget.

Från svensk sida förklarade man sig beredd att genom interna svenska åt­

gärder söka uppfylla Bretton-Woods-resolutionens rekommendation beträffan­

de rövad egendom. Rörande kontrollen av fiendeegendomen hänvisades till

de successiva skärpningarna i den svenska valutakontrollen under de senare

åren, särskilt genom de i oktober 1944 vidtagna ändringarna i valutaförord­

ningen. Därvid hade jämväl Bretton-Woods-resolutionens syften i viss mån

beaktats genom införande av ökad kontroll över kapitalrörelser från utlandet

till Sverige. Genom valutakontrollen, liksom genom den ordning för transfere­

ring, som gällde enligt clearingavtalen, hade redan på ett tidigt stadium

skapats hinder för kapitalflykt till Sverige från axelmakterna. Därjämte hade

man genom den av valutakontoret i februari 1945 påbjudna deklarationen av

fordringar på och skulder till utlandet vid 1944 års utgång, vunnit överblick

även över fiendeländernas egendom här i landet, i den mån denna utgjordes

av likvida tillgångar. Emellertid vore man å svensk sida även beredd över­

väga införandet av en kontroll, som mer direkt toge sikte på en blockering

och övervakning av särskilt de tyska tillgångarna i riket. En sådan kontroll,

liksom även ett återställande av rövad egendom, i den mån ej gällande ci­

villag möjliggjorde en sådan, krävde emellertid riksdagens medverkan för

skapandet av erforderligt legislativt underlag. Utformningen av detta, liksom

handhavandet av den kontroll, som kunde befinnas erforderlig, vore emellertid

en intern svensk angelägenhet, beträffande vilken man förbehölle sig full

handlingsfrihet. Man önskade därför icke avtalsmässigt reglera de svenska

åtgärderna i ämnet, ehuru man samtidigt utginge från att dessa, i materiellt

hänseende, skulle i huvudsak tillfredsställa de allierade önskemålen.

Svensk lagstiftning.

Medan de angivna förhandlingarna pågingo, framlades vid slutet av 1945

års lagtima riksdag förslag till lagstiftning, avsedd att möjliggöra ytterligare

åtgärder i Bretton-Woods-resolutionens anda. Dessa förslag, vilka av riks­

dagen antogos, ledde till utfärdandet den 29 juni 1945 av dels lagen om

återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom m. m., (nr

520) och dels lagen om kontroll å viss utländsk egendom m. m. (nr 522).

Genom förstnämnda lag inrättades ett särskilt förfarande för återställande

av egendom, som folkrättsstridigt frånhänts medborgare i ockuperat land,

även i de fall då egendomen innehades av någon som förvärvat den i god

tro. Den sistnämnda lagen, den s. k. kontrollagen, öppnade möjlighet att an­

ordna särskild kontroll och övervakning av utländsk egendom i riket, när

sådan befinnes erforderlig i anledning av kapitalflykt till Sverige eller eljest

Kungl. Maj.ts proposition nr 367-

Kungl Maj:ts proposition nr 367.

nansiellt eller kommersiellt beroende av Tyskland. Dessa företags rörelse

har i många fall krävt tillförsel av råvaror eller halvfabrikat eller av tekniska

hjälpmedel från Tyskland, en tillförsel som numera upphört. Hos många

av företagen har en inskränkning av rörelsen redan måst ske, och svårighe­

ter att uppbringa medel för dennas fortsättande ha på sina håll inställt sig.

Möjligheterna för företagen att för rörelsens upprätthållande knyta nya

affärsförbindelser med utlandet eller att utveckla tidigare bestående sådana

med de allierade länderna synas ofta vara stängda främst på den grund att

ett stort antal av företagen äro uppförda på de allierades s. k. svarta listor.

Det synes uppenbart, att i det här skildrade läget starka skäl tala för åt­

gärder från det allmännas sida varigenom samhällets intresse av produk­

tionens och sysselsättningens upprätthållande tillvaratages. Att åtgärder i

detta syfte som regel äro i vederbörande företags eget intresse ligger i sakens

natur. Många gånger torde företagets överlåtelse på nya händer erbjuda den

lämpligaste utvägen för rörelsens fortsättande. Det kan därvid tänkas, att

företaget eller dess tillgångar äro av den art, att det allmänna kan böra i

en eller annan form övertaga desamma. Fall kunna å andra sidan förekom­

ma, då företagets betydelse för folkförsörjningen är så ringa, att avveckling

och likvidation synes naturlig. För de syften som nu angivits kunna mer

vittgående åtgärder bliva erforderliga än de som förutsetts i den gällande

lagstiftningen. Det närmare bestämmandet av formerna för ingripandet är

uppenbarligen ett mycket ömtåligt spörsmål. Med tanke särskilt pa de fall

då överlåtelse av egendom eller avveckling av viss verksamhet kan befinnas

påkallad vill jag framhålla att i betraktande av de olika rättsanspråk, som

kunna göras gällande beträffande egendomen eller verksamheten, särskilda

anstalter kunna böra vidtagas för att säkerställa en såvitt möjligt rättvis

värdering.»

Sedan riksdagen antagit lagförslaget, utfärdades lag i ämnet den 14 decem­

ber 1945 (nr 885). Enligt denna lag, den s. k. administrationslagen, kan of­

fentlig administration, på föranledande av flyktkapitalbyrån och efter beslut

av restitutionsnämnden, anordnas för svenskt aktiebolag eller annan juridisk

person, vari finnes ett bestämmande tyskt inflytande. Förutsättning härför är

att åtgärden befinnes erforderlig för att vinna kontroll över företagets verk­

samhet, eller att den med hänsyn lill av kriget föranledda, utomordentliga

förhållanden prövas nödig för säkerställande av en ändamålsenlig och ur

allmän synpunkt lämplig användning av företagets egendom. Även om det

utländska inflytandet ej kan anses bestämmande, kan företaget sättas un­

der administration, under förutsättning att samtycke därtill lämnas av dess

beslutande organ. Genom en samtidigt antagen ändring av kontrollagen

erhölls en motsvarande utvidgning av möjligheten att anordna kvarstad å

egendom, som tillhör utländskt rättssubjekt och alltså även formellt är ut­

ländsk.

Bolag, som satts under administration företrädes utåt av administratorn,

vilken utövar de befogenheter, som tillkomma bolagsstämma, styrelse och

övriga bolagets organ. Administratorn äger dock icke överlåta bolaget till­

hörig fast egendom, ej heller överlåta bolagets rörelse eller nedlägga den­

samma eller föranstalta örn frivillig likvidation, utan tillstånd av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av flyktkapitalbyran. I vissa fall krä-

ves för dylika åtgärder jämväl samtycke från bolagets ordinarie organ.

6

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 367.

önskemål beträffande dispositionen av den egendom, som ansågs tillhöra

tyska beskickningen och dess underavdelningar. Dessa önskemål blevo i hu­

vudsak bifallna.

Frågan örn rätten till och dispositionen av övrig tysk statsegendom samt

enskilda tyska tillgångar här i riket upptogs från allierad sida först i början

av augusti 1945. Kort dessförinnan hade, som bekant, de allierade regering­

arna vid konferensen i Potsdam beslutat uppdraga åt kontrollrådet i Berlin

att vidtaga lämpliga åtgärder för utövandet av kontroll och förfoganderätt

över sådana tyskägda tillgångar i utlandet, som icke redan stöde under de

förenade nationernas uppsikt. Samtidigt överenskommo de fyra makterna

örn en uppdelning av dessa tillgångar, varigenom Sovjetunionen avstod från

anspråk på delaktighet i de tyska tillgångarna i utlandet med undantag för

de i Bulgarien, Finland, Ungern, Rumänien och östra Österrike befintliga.

Den tyska egendomen i de f. d. neutrala länderna i Europa skulle alltså till­

komma de västallierade nationerna.

Till fullföljande av dessa beslut meddelade de tre västallierade regering­

arna, genom i stort sett likalydande noter till utrikesdepartementet den 3

och 4 augusti, att ockupationsmakterna gjorde gällande anspråk på rätten

till och kontrollen över (claim tide to and control of) de tyskägda och tysk-

kontrollerade tillgångarna i Sverige. Svenska regeringen anmodades att icke

vidtaga någon åtgärd, som kunde stå i strid med dessa anspråk.

I det svar, som jag den 4 augusti 1946 avgav till de allierade ministrarna,

hemställdes om närmare upplysning rörande rättsgrunden för de av ockupa­

tionsmakterna framförda anspråken på enskild tysk egendom i Sverige. Det

vore visserligen välkänt, att de ockuperande staterna övertagit makten i Tysk­

land och att de följaktligen i vissa avseenden hade ställningen av en rege­

ring i Tyskland. Emellertid torde icke ens en nationell tysk regering, enligt

i de flesta länder, inbegripet Sverige, tillämpad rätt, erkännas lia laglig be­

fogenhet att övertaga eller disponera över tyskägd privat egendom i andra

länder. De svenska domstolarna kunde knappast antagas acceptera som till­

räcklig grund för befogenheten att disponera över sådan egendom endast ett

anspråk från de ockuperande makterna rörande deras rätt till tysk egendom.

Vidare erinrades om svenska regeringens tidigare förklaringar att frågan om

det slutliga förfogandet över den tyska egendomen i Sverige icke finge anses

prejudicerad genom de åtgärder, som å svensk sida vidtagits för dess bloc­

kering och kontroll. Denna reservation förklarades gälla icke blott tysk pri­

vat egendom i Sverige utan även här befintlig tysk statsegendom.

Något svar på denna förfrågan erhölls icke, och den principiella frågan om

rätten till de tyska tillgångarna återupptogs tills vidare icke från allierad sida.

Av de konversationer, vilka fortlöpande fördes angående kontrollen och för­

valtningen av dessa tillgångar, framgick emellertid, att man å allierad sida

icke uppgivit sin principståndpunkt utan tvärtom fäste stort avseende vid att

de allierade regeringarnas rättsanspråk till fullo respekterades. Denna inställ­

ning trädde bl. a. i dagen, när fråga uppstod om försäljning av tyska till­

gångar i Sverige i enlighet med den svenska lagstiftningen. Därvid kräv­

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

9

des å allierad sida, att någon försäljning icke skulle äga rum utan de

allierades godkännande, såväl av försäljningsvillkoren som av de ifrågakom-

mande köparna. Det framhölls också, att, därest försäljning komme till stånd

utan dylikt samtycke, man från allierad sida ämnade tillgripa svartlistning

för att avskräcka eventuella intressenter från förvärv av egendomen i fråga.

Det framgick vidare, att man på allierat håll alltjämt önskade få till stånd

ett mer intimt samarbete vid utövandet av kontrollen över den tyska egen­

domen i Sverige.

Med hänsyn härtill ansågs det påkallat att från svensk sida ånyo under­

stryka, att frågan om administreringen och kontrollen av den tyska egen­

domen här i riket vore en intern svensk angelägenhet, och att man därvid

icke kunde anse sig förpliktad att inhämta allierat samtycke till de åtgärder,

som befunnes påkallade. Deklarationer i denna riktning avgåvos bl. a. den

20 september vid sammanträde med de allierade beskickningarna och den

7 februari 1946 i form av ett till dem överlämnat memorandum. I detta memo­

randum erinrades, att något klarläggande från de allierades sida av den

legala grunden för deras anspråk på rätten till de tyska tillgångarna i Sverige

icke skett, samt att man å svensk sida icke kunnat finna någon sådan grund

i gällande internationell rätt. Svenska regeringen kunde därför icke grunda

sitt handlande på påståendet att de allierade makterna skulle ha förvärvat

rätt till den tyska egendomen i Sverige, och att denna skulle vara underkastad

allierad myndighet. Emellertid påpekades, att svenska regeringen, i full över­

ensstämmelse med det från allierad sida tillkännagivna syftemålet, vöre be­

sluten tillse, att tyska intressen i svenskt industriellt och ekonomiskt liv av­

lägsnades. Det förklarades ytterligare, att, ehuru kontrollen över tyska till­

gångar i Sverige utformats i nära samarbete med de allierade representan­

terna, Sverige icke kunde förbinda sig att de dispositioner beträffande sådana

tillgångar, som vore av omständigheterna påkallade, skulle på förhand under­

ställas de allierade myndigheterna för godkännande. Beträffande det slutliga

förfogandet över de tyska tillgångarna erinrades jämväl om tidigare av

svenska regeringen gjorda reservationer för svenska fordringar på Tysk­

land.

Inbjudan till förhandlingar i Washington.

Kort efter överlämnandet av detta memorandum mottog utrikesdeparte­

mentet genom de amerikanska, brittiska och franska sändebuden en inbjudan

till svenska regeringen att lill Washington sända ombud för träffandet av

en överenskommelse rörande de tyska tillgångarna i Sverige, närmare bestämt

angående det sätt på vilket dessa tillgångar bäst kunde förvaltas, likvideras

och disponeras för skadestånds- och åleruppbyggnadsändamål. överlägg­

ningarna skulle jämväl omfatta de frågor av valutateknisk art, som kunde

uppkomma på grund av de inflytande medlens användning för de angivna

ändamålen, varjämte man förväntade att uppgörelse kunde träffas örn ett

administrativt förfarande för fullt samarbete mellan de svenska och allierade

myndigheterna.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Såsom grund för dessa förslag åberopades en av det allierade kontrollrådet

i Berlin den 30 oktober 1945 utfärdad lag angående övertagandet av tyska

tillgångar i utlandet, vars text överlämnades samtidigt med inbjudan. Sär­

skilt fästes svenska regeringens uppmärksamhet på ett uttalande i lagen en­

ligt vilket det vöre de allierades bestämda avsikt att övertaga kontrollen av

alla tyska tillgångar i utlandet och undandraga dem tysk äganderätt. Huvud­

syftet härvidlag vore fullständig eliminering av Tysklands ekonomiska möj­

ligheter att börja ett nytt krig samt dessa tillgångars användande till hjälp,

skadestånd och återuppbyggnad (relief, reparation and rehabilitation) av de

länder, som härjats genom tyskt överfall. Återuppbyggnaden av dessa länder

vore väsentligen beroende av att de kunde erhålla medel till varuimport trots

deras nuvarande, oförmånliga valutaläge. Ett realiserande av de tyska ut-

landstillgångama för skadeståndsändamål skulle befrämja dessa länders han­

del med Sverige och därmed Sveriges deltagande i det europeiska återupp­

byggnadsarbetet. I betraktande härav förutsatte de allierade regeringarna, att

svenska regeringen ville tillerkänna den angivna lagen full verkan och lämna

sin medverkan vid dess tillämpning.

I det svenska svaret på de allierade inbjudningsnoterna, vilket avgavs den

28 februari, förklarades, att svenska regeringen varken enligt internationell

rätt eller svensk konstitutionell eller civil lag vore berättigad att till de alliera­

de överlämna tysk egendom i Sverige eller vid försäljning därav inflytande

medel. Särskilt bestredes, att den åberopade, av konlrollrådet utfärdade lagen

kunde inför svenska domstolar och myndigheter utgöra en grand för anspråk

i denna riktning. Svenska regeringen vöre emellertid beredd att gemensamt

med de allierade undersöka frågan i ljuset av de angivna syftemålen och

med hänsyn tagen till alla de omständigheter, som måste beaktas i föreva­

rande sammanhang. Vad beträffade de syftemål, som de allierade angivit,

nämligen elimineringen av den tyska krigspotentialen och återuppbyggnads­

arbetet i de krigshärjade länderna, erinrades om att Sverige redan vore aktivt

verksamt för deras befrämjande. Det framhölls, att frågan om återuppbygg­

naden, vilken enligt svenska regeringens uppfattning krävde snabba åtgärder,

icke borde sammanlänkas med den intrikata frågan örn de tyska tillgångar­

na i Sverige.

Slutligen föresloge svenska regeringen en utvidgning av föremålet för de

planerade överläggningarna: Enligt inkomna rapporter hade svenska tillgång­

ar i Tyskland, särskilt industriell utrustning tillhörig svenska intressenter,

övertagits av ockupationsmyndigheterna och i vissa fall till och med bortförts.

Varken svenska regeringen eller de svenska intressenterna hade emellertid

varit i tillfälle att utröna i vilken utsträckning svensk egendom på detta sätt

disponerats för skadestånds- eller andra ändamål. Svenska regeringen önska­

de därför upplysning om dessa dispositioner liksom om grunden härför.

Det framhölls vidare från svensk sida, såväl i nämnda svarsnote som i den

fortsatta skriftväxlingen i frågan, att det syntes önskvärt, att de begärda upp­

lysningarna angående grunden för de allierades krav samt angående den

svenska egendomen i Tyskland erhölles, innan det föreslagna mötet i

Washington toge sin början.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

11

I början av maj återkommo de allierade med förnyad inbjudan till

Washington, varvid även den allierade ståndpunkten rörande den rättsliga

sidan av frågan örn de tyska tillgångarna angavs i huvuddrag. Därvid åbe­

ropades i första hand den tidigare berörda deklarationen i Berlin den 5 juni

1945 och den med stöd därav av kontrollrådet utfärdade lagen den 30 okto­

ber 1945. Samtidigt underströks, att den föreliggande frågan icke i främsta

rummet vöre av legal natur. Frågan vore i stället, huruvida Sverige ville sam­

arbeta med de allierade för genomförandet av de syften, vartill lagen givit

uttryck.

Det hemställdes nu, att svenska regeringen måtte sända representanter till

Washington, så att de föreslagna förhandlingarna kunde taga sin början i

mitten av maj månad. Därvid önskade man å allierad sida behandla föl­

jande ämnen: 1) egendom i Sverige, ägd eller kontrollerad av tyskar; elimi-

nering av tyska intressen och användandet av därvid influtna medel för

hjälp till återuppbyggnad av de områden, som plundrats och härjats genom

tysk aggression; 2) »rövad» egendom, inklusive guld och konstverk; 3) hem-

sändandet av icke önskvärda tyska medborgare och tyska myndighetsper­

soner samt dispositionen av deras egendom; 4) tyska patent och varumärken;

5) den svenska kontrollagstiftningens och administrationens omfattning.

Ytterligare ett antal mer eller mindre tekniska frågor i samband med kon­

trollen av den tyska egendomen i Sverige hade tagits upp på dagordningen.

Efter en tillfredsställande lösning av de angivna frågorna vore de allie­

rade beredda att diskutera även följande ämnen: 1) de s. k. svarta listorna,

2) de spärrade svenska tillgångarna i USA, 3) de svenska tillgångarna i Tysk­

land. Man vore jämväl beredd att till diskussion upplaga frågan örn svensk

representation i Tyskland, liksom varje annan fråga av gemensamt intresse,

som svenska regeringen önskade föreslå till behandling.

Sedan Kungl. Maj:t den 24 maj beslutat antaga inbjudan till förhandlingar

i Washington, avreste en svensk förhandlingsdelegation, under ordförandeskap

av f. d. justitierådet Sandström, till Förenta Staterna den 27 maj 1946.

Skadeståndsfrågan och förhandlingar med övriga neutrala.

De allierades strävan att få till stånd en överenskommelse med Sverige

i fråga örn de tyska tillgångarna utgjorde uppenbarligen ett led i den plan,

som uppgjorts för dispositionen av den tyska egendomen i de neutrala län­

derna överhuvud. Denna plan hade, i nära anslutning till de vid Potsdam-

konferensen 1945 fattade besluten, närmare utformats genom den i Paris

i januari 1946 undertecknade konventionen rörande det tyska skadeståndet.

I denna överenskommelse, som biträddes av Förenta Staterna, Storbritan­

nien och Frankrike samt 15 av de mindre, allierade staterna, bekräftas,

att de tyska tillgångarna i de neutrala länderna skola undandragas tysk

äganderätt och kontroll samt likvideras eller disponeras på sätt, som Förenta

Staterna, Storbritannien och Frankrike bestämma i enlighet med de avtal,

som kunna träffas med vederbörande neutrala stater. De medel, som inflyta

vid likvidationen av egendomen, skola såsom skadestånd fördelas mellan

signatärmakterna genom en för ändamålet inrättad skadeståndskommission

12

Kungl. Majlis proposition nr 367

med säte i Bryssel (Inter-Allied Reparation Agency). I överenskommelsen

fastställes även signatärmaktemas procentuella andelar i denna del av det

tyska skadeståndet. Enligt denna fördelning skola Förenta Staterna och Stor­

britannien erhålla vardera 28 °/o, Frankrike 16 % medan återstående 28 %

fördelas mellan de mindre allierade, varvid exempelvis Jugoslavien erhåller

6,6 °/o, Holland 3,9 °/o, Norge 1,3 % etc.

Verkställighet av dessa beslut förutsatte uppenbarligen överenskommelser

med en var av de neutrala stater, där tysk egendom vore tillfinnandes. I

detta syfte vände man sig i första hand till Schweiz, med vilket land under­

handlingar inleddes i Washington i mars 1946. Dessa underhandlingar, som

tidtals ajournerades på grund av svårigheten att finna en för båda parter

godtagbar lösning, ledde emellertid den 25 maj till en uppgörelse, som i

huvudsak innebär följande:

De schweiziska myndigheterna skola fullfölja tidigare påbörjade under­

sökningar för uppdagandet av i Schweiz befintlig egendom, som tillhör eller

kontrolleras av i Tyskland boende tyska medborgare, samt likvidera denna

egendom. De tyskar, som beröras av dessa åtgärder, skola erhålla ersättning

i tysk valuta. Hälften av de belopp, som erfordras för denna ersättning, skall

tagas ur schweiziska tillgodohavanden i Tyskland.

Av de medel, som inflyta genom likvidationen av den tyska egendomen i

Schweiz, skall hälften tillfalla Schweiz och disponeras på sätt schweiziska

regeringen bestämmer; den andra hälften ställes till de allierades förfogande

för återuppbyggnad av de krigshärjade länderna. Av denna sista del skall

50 miljoner schw. francs såsom förskott omedelbart ställas till de allierades

förfogande för bistånd åt de offer för nazistregimen, som icke kunna repa-

trieras.

Efterforskningen och likvidationen av den tyska egendomen i Schweiz

skall övervakas av en blandad kommission, vari envar av de tre allierade

regeringarna samt Schweiz hava en representant. De schweiziska myndig­

heterna skola fullgöra sina ovan angivna uppgifter i nära samarbete med

kommissionen samt giva densamma del av alla upplysningar och alla doku­

ment, som kommissionen finner erforderliga med hänsyn till undersök­

ningarnas och likvidationens syfte. De schweiziska myndigheterna skola un­

dersöka alla de tillgångar, som de själva eller den blandade kommissionen

finner skäl misstänka såsom tyska tillgångar eller vilkas bona-fideinnehav

ifrågasättes av kommissionen. Undersökningsresultatet skall i varje sär­

skilt fall diskuteras med kommissionen. Beslut av större vikt, såsom fast­

ställande av villkoren för försäljning av tysk egendom i allmänhet eller i en­

skilda fall, må icke fattas utan föregående konsultation med den blandade

kommissionen. Vid oenighet mellan denna och de schweiziska myndigheter­

na kan frågan hänskjutas till en för ändamålet särskilt inrättad skiljedom­

stol.

Slutligen skall Schweiz ställa 250 miljoner schw. francs i guld till de allie­

rades förfogande, varigenom de allierade kraven på restitution av rövat

guld anses slutligt reglerade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

13

Avtalet ratificerades av det schweiziska parlamentet den 28 juni 1946.

Från allierad sida eftersträvades uppenbarligen likartade avtal med övriga

neutrala länder, varvid man avsåg att, sedan uppgörelse nåtts med Schweiz

och Sverige — de två länder, där de mest betydande tyska tillgångarna an-

sågos föreligga — vända sig till Spanien, Portugal, Irland samt Argentina

och Turkiet, vilka båda sistnämnda länder i ifrågavarande hänseende lik­

ställdes med de neutrala.

Svensk-allieracle förhandlingar i Washington 1946.

Vid förhandlingarna med Sverige i Washington, vilka inleddes den 31

maj, företräddes den allierade sidan av tre delegationer, en för Förenta

Staterna — vars chef tillika var ordförande under förhandlingarna — samt

en brittisk och en fransk delegation. Det framhölls emellertid från de allie­

rade delegaternas sida, att de representerade icke blott sina egna regeringar

utan de 18 signatärmakterna till den förut nämnda Pariskonventionen angå­

ende det tyska skadeståndet och att de hade att till dessa redovisa resultatet

av förhandlingarna.

Liksom under de tidigare i Stockholm förda underhandlingarna fäste de

allierade stort avseende vid frågan örn kontrollen och elimineringen av de

tyska intressena i Sverige. Man sökte därför ånyo få till stånd en gemensam

svensk-allierad kontroll över de tyska tillgångarna i likhet med vad som över-

enskommits med Schweiz. Redan under ett tidigt stadium av förhandling­

arna framlades förslag till överenskommelse härom. Enligt detta förslag skulle

de allierade erhålla ett betydligt större medinflytande vid förvaltningen och

försäljningen av tysk egendom än enligt nu rådande system. Från svensk

sida avböjdes en dylik gemensam kontroll och hävdades, i anslutning till

tidigare svenska deklarationer, att kontrollen helt måste tillkomma de för

detta ändamål särskilt tillsatta svenska organen. Man vore beredd att, liksom

hittills, delgiva de allierade alla upplysningar av betydelse för uppnåendet av

de gemensamma syftemålen. Däremot kunde man icke utfästa sig att i förväg

konsultera de allierade beträffande olika åtgärder som kunde ifrågakomma

under förvaltnings- och likvidationsprocessens gång och ej heller beträffande

de undantag från skingringsförbudet, som kunde befinnas påkallade.

Någon närmare diskussion av omfattningen och storleken av de tyska till­

gångarna i Sverige förekom icke. Å allierad sida accepterades de uppskatt­

ningar som verkställts å svensk sida, huvudsakligen med hjälp av 1945 års

deklaration till flyktkapitalbyrån. Dessa ha utmynnat — efter nedskrivning

med hänsyn till möjlig värdeminskning vid en tvångsrealisation — i en total­

siffra på 378 miljoner kronor, inberäknat innestående clearingmedel.

I samband med kontrollfrågan upptogos från de allierades sida vissa önske­

mål beträffande här befintliga tyska medborgare. Det vore nämligen enligt

allierad uppfattning ett viktigt led i skapandet av säkerhet mot varje tyskt

inflytande, att alla de tyskar, som kunde betraktas såsom icke önskvärda

(obnoxious) återsändes till Tyskland. Framställningar härom hade från tid

till annan redan gjorts genom de allierade beskickningarna i Stockholm, var­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

vid man överlämnat förteckningar å de tyskar, som enligt allierad uppfatt­

ning borde hemsändas. Från svensk sida hävdades att jämväl denna fråga

vore en intem svensk angelägenhet, som finge prövas av vederbörande

svenska myndigheter. Dessa hade att avgöra i vad mån en tysk medborgare

skulle anses så »skadlig», att han borde hemsändas. Från allierad sida för­

klarade man sig godtaga denna ståndpunkt. Man hemställde emellertid, att

prövningen av ifrågavarande tyska medborgare och, i förekommande fall,

deras hemsändande, måtte i möjligaste mån påskyndas.

Den slutliga dispositionen av de vid likvidationen influtna medlen blev

under förhandlingarnas gång den centrala frågan. Till en början utvecklades

å ömse sidor den principiella inställningen. Den svenska rättsståndpunkten

klarlades därvid i anslutning till tidigare från svensk sida avgivna deklara­

tioner. Från allierad sida hävdades i huvudsak följande:

De allierades ställning i Tyskland vore numera icke att betrakta blott så­

som krigförande ockupanters sådan den reglerats genom Haagkonventionens

föreskrifter. Eftersom fientligheterna i Tyskland upphört, ehuru formellt freds­

fördrag icke ännu kommit till stånd, vore 1907 års lantkrigsreglemente icke

tillämpligt på den rådande situationen. Läget vore i stället, att Tysklands ka­

pitulation utan villkor samt försvinnandet av varje tysk regeringsmakt lett

till de allierades övertagande av högsta makten i Tyskland, i enlighet med

Berlin-deklarationen den 5 juni 1945. Härigenom hade de också över­

tagit alla en tysk regerings befogenheter. De ägde sålunda även befogenhet

att utfärda lagar oell förordningar, gällande för tyska medborgare. Liksom

tidigare den tyska regeringen, med stöd av den tyska valutalagstiftningen, allt­

sedan 1938 kunnat förfoga över sina medborgares egendom även i utlandet,

så ägde jämväl den nuvarande högsta myndigheten i Tyskland, kontrollrådet,

utfärda föreskrifter härom. Den tyska valutalagstiftningen hade åtminstone

de facto vunnit erkännande i utlandet. Detsamma vore f. ö. förhållandet med

likartad lagstiftning av förfogandekaraktär inom de allierade länderna. Det

ansågs därför numera möjligt för en regering att »mobilisera» sina under­

såtars tillgångar i främmande länder. Den av kontrollrådet utfärdade lagen

den 30 oktober 1945 hade givits med stöd av denna rättsgrund.

Även om denna uppfattning av den legala frågan kunde sägas innebära

ett visst mått av rättslig nydaning — en nydaning som dock stöddes av fler­

talet nationer i världen — överensstämde den i vart fall, enligt de allierades

mening, med de rättskänslans krav, som här gjorde sig starkt gällande. Det

skulle nämligen framstå såsom obilligt, örn, medan tysk egendom inom Tysk­

land ostridigt kunde disponeras för skadestånds- eller återuppbyggnadsän-

damål, de tyska medborgare, som placerat sin egendom i Sverige, skulle va­

ra skyddade mot dylika förfoganden. Tyskland hade med sin »totala» krig­

föring överfallit och plundrat oskyldiga stater och deras medborgare och

därmed ådragit sig en »total» skadeståndsskyldighet. Det vore därför rimligt,

att tysk egendom, var den än befunne sig, användes för att i någon ringa

mån kompensera de oerhörda förluster, som vållats av den tyska aggres­

sionen. Frågan huruvida Sverige önskade medverka till en dylik lösning

Kungl. Maj:ts pi oposition nr 367.

15

vöre i första hand en fråga om svensk »public policy». I betraktande av det

uppenbara behovet av all möjlig hjälp till återuppbyggnaden i de förhärjade

länderna skulle det närmast uppfattas som en ovänlig inställning, därest

man å svensk sida endast av formella, juridiska skäl vägrade medverka till

åtminstone en praktisk lösning av frågan.

När det från svensk sida framhölls, att de svenska fordringarna på Tyskland

uppgingo till betydligt större belopp än de samlade tyska tillgångarna i

Sverige, hävdades å allierad sida, att det icke kunde anses överensstämma

med rättskänslans krav att tillerkänna fordringsägare, som investerat kapi­

tal i tyska företag, bättre rätt till dessa tillgångar än offren för den tyska

aggressionen. Sverige vöre givetvis icke det enda land, som hade fordrings­

ägare med anspråk på betalning ur det tyska konkursboet. Innehavare av

exempelvis tyska rikslåneobligationer funnes i snart sagt alla länder, och det

skulle uppenbarligen göra ett beklagligt intryck, örn de i Sverige skulle till­

godonjuta en helt annan behandling än i övriga delar av världen. Krav från

dylika fordringsägare hade enligt allierade uppgifter konsekvent avvisats i

de allierade länderna.

För övrigt kunde man på allierad sida icke finna, att ett förnöjande av

de svenska fordringsägarna kunde äga rum utan att rättsståndpunkten från-

ginges. Gällande svenska clearinglagstiftning syntes nämligen icke medgiva,

att de tyska tillgångarna i Sverige helt foges i anspråk för betalning av

svenska fordringar på Tyskland. Då de tillgångar, som icke kunde indra­

gas i en dylik clearing, i vart fall icke kunde betraktas som svensk egendom

utan allenast såsom tysk, syntes de utan något våldförande av rätten kunna

disponeras av de allierade myndigheterna, som åtminstone tillsvidare vore

de faktiska företrädarna för det tyska folkhushållet och för övrigt hade

betydande utgifter för dess understödjande. Med hänsyn till möjligheten

att dessa tillgångar skulle reserveras för en blivande tysk regering, framhölls

å allierad sida i första hand, att en sådan ståndpunkt icke syntes fören­

lig med den från svensk sida deklarerade avsikten att eliminera alla tyska

intressen. Dessutom förklarades, att de allierade i varje fall komme att se

till, att den tyska regering, som kunde komma att tillsättas, finge avstå

från alla anspråk på sådana tillgångar.

Den uppgörelse i huvudfrågan, varom man slutligen ena­

des, blev följande.

De tyska tillgångarna i Sverige skola omhändertagas, kontrolleras och

likvideras genom flyktkapitalbyråns försorg. Därvid skall hittills förekom­

mande utbyte av informationer med de allierade myndigheterna fortsättas.

Någon skyldighet att konsultera de allierade, innan beslut fattas i frågor rö­

rande kontrollen och likvidationen, föreligger icke å svensk sida.

Egendom tillhörig tyska medborgare, som äro bosatta i Sverige och som

icke skola hemsändas, beröres icke av uppgörelsen. I övrigt bevilja de svens­

ka myndigheterna undantag från skingringsförbudet, och därmed från likvi­

dationen, i enlighet med gällande svenska lagstiftning och hittills tillämpad

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

praxis. Vid försäljning av tyska tillgångar skola de svenska myndigheterna

tillse, att kravet på säkerhet mot varje tyskt inflytande tillgodoses.

Av de vid likvidationen inflytande medlen, vilka uppskattas till 378 miljo­

ner kronor, skola 150 miljoner anses såsom den återstod, som erhålles, sedan

svenska fordringar i viss utsträckning erhållit betalning i enlighet med

gällande svenska clearinglagstiftning. Denna återstod bör tillkomma det

tyska folkhushållet, därvid det statsrättsliga läget i Tyskland kan lämnas å

sido. Beloppet bör sålunda få disponeras av den eller dem, som de facto

företräda det tyska folkhushållet, f. n. alltså den allierade administrationen i

de olika zonerna. Beloppet får användas för inköp för detta folkhushålls

räkning även i andra länder än Sverige. Det förutsättes att de tyska rätts-

ägarna genom de allierades försorg i sitt hemland skola erhålla kompensa­

tion, i den mån deras egendom i Sverige likvideras.

Denna principlösning innebär sålunda, att de allierade icke ha någon an-

delsrätt eller annat intresse i utfallet av likvidationen av de tyska tillgångar­

na i Sverige — utöver det indirekta intresset i de 150 miljoner, som anvisats

för inköp för Tyskland — även om likvidationen skulle giva en större be­

hållning än den nu uppskattade, d. v. s. 378 miljoner kronor. I enlighet här­

med blir fördelningen och dispositionen av övriga 228 miljoner, eller det

större eller mindre belopp, som likvidationen inbringar, en intern svensk an­

gelägenhet. Vidare märkes att, enär uppgörelsen endast berör de tre västra

zonerna i Tyskland, de tre västallierade regeringarna skola bekräfta, att Sov­

jetunionen icke har några anspråk på ifrågavarande tillgångars användning

för den av unionen förvaltade delen av det tyska folkhushållet. Slutligen fast­

slås att, för förebyggande av framtida tyska krav gentemot Sverige, de allie­

rade åtaga sig att tillse, att en blivande tysk regering för sin del godkänner

de angivna dispositionerna beträffande den tyska egendomen.

Denna uppgörelse i frågan om de tyska tillgångarna i Sverige tillgodoser

uppenbarligen icke de allierade önskemålen om bidrag till återuppbyggnaden

av de befriade länderna. Detta är emellertid i viss mån fallet med en för­

klaring som i sammanhanget avgavs från svensk sida. Enligt denna skall

Sverige lämna fortsatt finansiell hjälp för de angivna ändamålen inom en

ram av 125 miljoner kronor. Dessa bidrag från svensk sida — vilka sålunda

icke härröra från de tyska tillgångarna — skola omfatta dels 50 miljoner

kronor till den internationella flyktingskommittén i London att användas för

gottgörelse och ny bosättning åt de offer för nazistregimen, vilka icke kunna

repatrieras, dels, såsom en fortsättning av de svenska bidragen till återupp­

byggnaden av de krigshärjade länderna, 75 miljoner kronor, närmast avsedda

att utgå i form av avskrivningar å redan lämnade eller framtida krediter.

Frågan örn fördelningen av detta senare belopp vållade under förhandling­

arna betydande svårigheter, enär man å allierad sida önskade redovisa det­

samma såsom skadeståndsbidrag att fördelas i enlighet med de i Pariskon­

ventionen fixerade andelarna. Från svensk sida förklarades emellertid, att

beloppets karaktär av ett fristående svenskt bidrag —- utgående av statsme­

del och utan direkt samband med de tyska tillgångarna — nödvändiggjorde,

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

17

att såväl fördelningen mellan olika mottagarländer som formen för medlens

transferering helt bestämdes av svenska vederbörande. För att i någon mån

tillmötesgå de allierade önskemålen begränsades fördelningen av bidraget

till de stater, som vore anslutna till Pariskonventionen. Därjämte förklara­

des att utbyte av synpunkter med de allierade — d. v. s. ockupationsmak­

terna i de tre västra zonerna — samt välvillig prövning av deras önskemål

skulle äga rum, innan fördelningen fastställdes, samt att sättet för utbetal­

ning och transferering av de sålunda bestämda andelarna skulle bli föremål

för överläggning med vederbörande mottagarland.

Vid sidan av denna behandling av huvudämnet för förhandlingarna ge-

nomgicks övriga på dagordningen upptagna frågor.

I guldfrågan gjordes från svensk sida redan vid förhandlingarnas inledan­

de klart, att svenska regeringen — i analogi med sin tidigare deklarerade

ståndpunkt att medverka till restitution av all folkrättsstridigt rövad egen­

dom vöre beredd att återställa monetärt guld, som genom tyska åtgärder

rövats från ockuperade länder. Den närmare tillämpningen av denna prin­

cipståndpunkt blev emellertid föremål för långvariga diskussioner, särskilt

fragan, huru skulle förfaras med rövat guld, som Sveriges riksbank köpt

av tyska riksbanken men sedermera sålt till tredje land. Resultatet av över­

läggningarna är att restitutionskravet — enligt svensk önskan — begränsas

till guld, som Sverige hade i sin besittning den 1 juni 1945.

Beträffande den tyska statsegendomen i inskränkt mening, den s. k. offi­

ciella egendomen, d. v. s. främst tyska beskickningens och konsulatens egen­

dom i Sverige, gjordes fran allierad sida gällande, att bestämmanderätten

över densamma nu tillkomme de allierade, sedan de övertagit högsta makten

i Tyskland. Från svensk sida hävdades, att ett erkännande av en dylik be­

stämmanderätt skulle innebära ett accepterande av den allierade rättsstånd-

punkt som man icke velat godkänna såsom grundval för uppgörelsen. Ett

allierat förslag att man å svensk sida tills vidare skulle utfästa sig att icke

träffa någon slutlig disposition beträffande den officiella egendomen utan

föregående samråd med de allierade avböjdes likaledes å svensk sida.

De frågor, som närmast berörde svenska intressen, nämligen den svenska

egendomen i Tyskland, svartlistningen samt frigörandet av de spärrade svens­

ka tillgångarna i Förenta Staterna, hade av de allierade upptagits på dag­

ordningen såsom sekundära och beroende av lösningen av de övriga, såsom

huvudfrågor upptagna spörsmålen. På svensk begäran upptogs emellertid

dessa frågor till principdiskussion, innan man kommit till någon lösning av

frågan örn de tyska tillgångarna.

Frågan örn den svenska egendomen i Tyskland hade enligt allierad upp­

fattning intet samband med övriga på dagordningen upptagna frågor. Det

hävdades å svensk sida, att denna egendom såsom neutral borde åtnjuta

skydd mot att tagas i anspråk för skadeståndsändamål och att, därest allie­

rade myndigheter förfogade över densamma, ägaren resp. de svenska intres­

senterna vore berättigade att direkt utfå ersättning.

Bihang till riksdagens protokoll ISAC). 1 sami. Nr 367.

2

18

Denna uppfattning vägrade man på allierad sida bestämt att godkänna.

Den allierade ståndpunkten vore följande: De investeringar som gjorts i

Tyskland av utländska medborgare — allierade eller neutrala — voro under­

kastade tyska lagar och förordningar och följde Tysklands öden i med- och

motgång. En transferering av egendomen eller dess värde vore lika utesluten

nu som under nazistregimen. Vad särskilt beträffade de svenska dotterbola­

gen i Tyskland, underströks, att de svenska rättigheterna utgjordes av en

på aktieinnehav grundad andelsrätt i ett tyskt rättssubjekt -—- på samma sätt

som de tyska intressena i de tyskägda bolagen i Sverige endast innebure ett

anspråk på utdelning i likvidationen av dessa, vilken verkställdes helt enligt

svenska föreskrifter. Det framhölls att icke heller de allierade investeringar­

na i Tyskland kunde erhålla någon annan behandling. Man åberopade vi­

dare precedensfall från tiden efter föregående världskrig, då genom interna­

tionell skiljedom fastställts, att amerikanska dotterbolag i Tyskland kunde

fråntagas egendom, som inginge i det tyska skadeståndet, och att de ameri­

kanska moderbolagen ej direkt kunde utfå ersättning för sådan egendom.

Att man, under åberopande av den svenska neutraliteten under kriget, skulle

i detta hänseende kunna utverka en förmånsställning för Sverige framför de

länder som burit bördan av försvaret mot nazismen, vore, enligt de allierade

förhandlarnas mening, uppenbarligen helt uteslutet.

Vad man från allierad sida kunde utlova i fråga örn de svenska intressena

i Tyskland, vore emellertid: 1) Icke-diskriminatorisk behandling av svensk

egendom eller egendom, vari finnas väsentliga svenska ägareintressen. 2)

Rättvis ersättning i Tyskland (equitable compensation in Germany), d. v. s.

i tyskt mynt, för beslag och andra dispositioner, vidtagna av ockupations-

myndigheterna i resp. zoner. Det ankomme på kontrollrådet och de lokala

myndigheterna i Tyskland att giva närmare föreskrifter örn dylik ersättning.

3) Rätt att genom en mindre, officiell delegation inspektera och undersöka

egendomens tillstånd.

Dessa utfästelser gällde emellertid blott de tre västallierade zonerna, efter­

som de allierade förhandlarna, i dessa lika litet som i andra avseenden, kun­

de göra något uttalande beträffande ryska zonen.

Frågan om ersättning för lidna förluster under krigsoperationerna kunde

man å allierad sida överhuvud icke diskutera; man erinrade blott örn de

stora förluster, som de allierade själva gjort av samma skäl.

Beträffande de svarta listorna, liksom beträffande spärrningen av de

svenska tillgångarna i Förenta staterna, framhölls från allierad sida redan

vid förhandlingarnas inledande, att dessa åtgärder icke komme att använ­

das såsom påtryckningsmedel i de pågående förhandlingarna. De vöre helt

motiverade av s. k. säkerhetsskäl och skulle hävas, så snart dylika skäl

ej längre gjorde dem påkallade. Därest uppgörelse beträffande kontrollen

och dispositionen av de tyska tillgångarna i Sverige kunde träffas, skulle

säkerhetsskälen icke längre hindra de svarta listornas avskaffande för Sve­

rige eller frigivandet av de svenska tillgångarna.

Från svensk sida hävdades, att alla rimliga säkerhetsskäl redan vore till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

19

godosedda genom de omfattande åtgärder för kontroll av de tyska intresse­

na, som vidtagits av svenska regeringen, varför alla till den ekonomiska

krigföringen hörande åtgärder av detta slag snarast borde upphävas.

Under förhandingamas gång meddelades från allierad sida, att beslut fat­

tats örn svarta listans definitiva upphävande för Sverige såväl som för samt­

liga neutrala länder. Från svensk sida inriktade man sig därefter på att er­

hålla allierade förklaringar, att svartlisteverksamheten icke skulle fortsättas

i andra former, inofficiella eller konsultativa, exempelvis vid tillhandagåen-

det av amerikanska affärsföretag med upplysningar rörande affärsförbin­

delser i utlandet. Förklaring av sådant innehåll avgavs från allierad sida.

Från amerikansk sida framhölls dock, att man icke kunde undanhålla de

amerikanska affärsmän, som hänvände sig till amerikanska myndigheter

med förfrågningar om utländska firmor, upplysning huruvida vederbörande

firma varit svartlistad samt, i så fall, anledningen härtill.

Beträffande de svenska tillgångarna i Förenta staterna förklarade man sig

å amerikansk sida beredd att snarast möjligt frigiva dessa enligt i stort sett

samma förfarande, som tillämpats vid frigivningen av de allierade staternas

tillgångar, vilka ävenledes varit spärrade under kriget. De tekniska moda-

litetema för detta arrangemang skulle göras till föremål för senare över­

läggningar mellan experter a ömse hall. Dylika överläggningar hava inletts

men ännu icke slutförts. Å svensk sida förutsättes givetvis, att de ifrågava­

rande modaliteterna komma att stå i samklang med överenskomna principer

och tillvägagångssätt för kontroll och likvidering av de tyska tillgångarna i

Sverige, däri inbegripet tillgångar, vilkas realvärde bestå av tillgodohavan­

den i Förenta staterna.

Sedan enighet uppnåtts mellan förhandlingsdelegationerna om angivna

lösningar av de olika frågorna, utarbetades förslag till uppgörelse. Med hänsyn

därtill att uppgörelsen i stort sett utgjordes av mer eller mindre ensidiga för­

klaringar angående resp. regeringars politik och intentioner, ansågs den böra

givas en därefter avpassad form. Man enades därvid om att det uppnådda

förhandlingsresultatet skulle bekräftas genom en skriftväxling mellan dele-

gationscheferna, vari de å ömse sidor avgivna förklaringarna återgiva^.

Förslag till dylik skriftväxling utarbetades gemensamt av delegaterna och

underställdes vederbörande regeringar i mitten av juli månad. Sedan god­

kännanden ingått från resp. länder — för Sveriges del under förbehåll för

riksdagens prövning — verkställdes skriftväxling mellan delegationschefema

i Washington den 18 juli 1946.

Texterna till skriftväxlingen torde, jämte svensk översättning, få bifogas

detta protokoll.

Regleringen av huvudfrågorna, d. v. s. om dispositionen av de tyska till­

gångarna, guld [rågan samt den svenska egendomen i Tyskland, angives i

tvenne brev (litt. A och B), vilka lia karaktären av huvuddokument. Till dessa

ansluta sig vissa kompletterande skrivelser, berörande

20

dels innebörden av den svenska förklaringen om de tyska tillgångarnas

disposition (nr 11),

dels tyska tillgångar i utlandet, som innehavas via svenska medborgare

eller institutioner (nr 2),

och dels guldförklaringens tillämpning (nr 13).

De svenska förklaringarna beträffande kontrollen av de tyska tillgångarna

och de fristående svenska bidragen hava intagits i särskilda brev, nris 9

och 10.

Den allierade förklaringen beträffande svarta listan och den amerikanska

beträffande de svenska tillgångarna i Förenta staterna behandlas i brev nr

7 resp. 15.

I övrigt ingå i skriftväxlingen kortfattade förklaringar i följande mer eller

mindre tekniska frågor, nämligen

dels särskild undersökning beträffande rövade värdepapper (nr 1),

dels repatriering av tyska medborgare (nr 3),

dels tyska statsjämvägamas egendom i Sverige (nr 4),

dels tyska patent och varumärken (nr 5),

dels tysk officiell egendom (nr 6),

dels svensk representation i Tyskland (nr 8),

dels danaarv efter personer som avlidit i Tyskland till följd av nazistför­

följelser (nr 12),

dels slutligen tyska handelskammaren i Sverige (nr 14).

Av de ovan angivna frågorna har redogörelse redan lämnats rörande re-

patrieringen av tyska medborgare och rörande den tyska officiella egendo­

men i Sverige. Skriftväxlingen i dessa frågor utgör blott en sammanfattning

av den förda diskussionen. Detsamma gäller skriftväxlingen beträffande

tyska handelskammaren och den svenska representationen i Tyskland.

Beträffande de tyska patenten må nämnas, att den i skriftväxlingen be­

rörda, interallierade överenskommelsen i ämnet numera avslutats och att

Sverige nyligen erbjudits ansluta sig till densamma. Frågan härom är för

närvarande föremål för särskild utredning. I avvaktan på denna utredning

ha svenska vederbörande för avsikt att tillsvidare icke medgiva försäljning

eller annan överlåtelse av tyska patent, försåvitt överlåtelsen icke sker i sam­

band med försäljning av tyskkontrollerat företag, som innehar patentet i

fråga.

I fråga om rövade värdepapper, tyska handelskammaren, danaarv samt

genom förmedling av svensk innehavd tysk egendom i utlandet har från

svensk sida endast ställts i utsikt vissa undersökningar.

Å allierad sida önskades att — i likhet med vad som överenskommits med

Schweiz —- möjlighet skulle finnas att vädja till en gemensamt utsedd skilje­

domare, i händelse man å allierad sida icke kunde godtaga svenska myndig­

heters beslut i fråga om verkställandet av de olika svenska deklarationerna.

Detta önskemål avböjdes å svensk sida och i stället infördes i huvuddokumen­

tet en skiljedomklausul, vilken dock endast gäller den principiella uppgörel­

sen beträffande de tyska tillgångarna och guldfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

21

De allierade regeringarnas ståndpunkt till frågan om dispositionen av tyska Departement».

tillgångar utanför Tyskland har varit, dels att man genom likvidation av cheten-

dessa tillgångar borde eliminera de tyska ekonomiska intressena utom lan­

det såsom ett möjligt underlag för nya rustningar, dels att man med hjälp av

intäkterna vid likvidationen borde bereda de krigshärjade länderna viss er­

sättning för skador vållade genom det tyska angreppet. Man möter alltså å

ena sidan ett ekonomiskt säkerhetskrav, å andra sidan ett kompensations­

krav.

Redan från början har från svensk sida förklarats, att den allierade stånd­

punkten blott i viss begränsad utsträckning kunde godtagas. Sverige har så­

lunda kunnat ansluta sig till säkerhetskravet och icke heller funnit hinder

mota mot ätt genomföra en likvidation av de tyska tillgångarna; de åtgärder

som redan vidtagits i syfte att tillgodose berörda krav framgå av den förut

lämnade redogörelsen. Däremot lämnar icke svensk rätt, och, enligt svensk

uppfattning, ej heller vedertagen internationell rätt, stöd för ett utlämnande

till de allierade av de likvida medel, som skapats genom realisationsförfaran-

det. Dessa likvida medel äro att betrakta såsom tysk egendom och böra dis­

poneras i enlighet därmed. Sverige har mot denna bakgrund ansett sig böra

avvisa kravet på transferering till de allierade av ifrågavarande medel såsom

kompensation för de skador dessa åsamkats genom den tyska krigföringen.

Det uppnådda förhandlingsresultatet kan mot bakgrunden av det sagda

i korthet anges innebära följande. Sverige åtager sig att fullfölja nuvarande

kontroll- och likvidationsförfarande för tillgodoseende i full utsträckning av

säkerhetskravet, varvid utbyte av informationer med de allierade fortsättes

men utan skyldighet för svenska vederbörande att konsultera de allierade

innan beslut fattas. Den genom likvidationen uppkomna behållningen be­

traktas såsom tysk egendom. Till den del denna egendom i enlighet med redan

tidigare gällande clearingförfarande anses kunna disponeras för clearing mot

svenska fordringar skall så ske. I övrigt bör den såsom tysk egendom vara

disponibel för det tyska folkhushållets räkning. Då emellertid detta för när­

varande — oavsett det statsrättsliga läget — rent faktiskt administreras av

allierade myndigheter, böra dessa anses befogade att för inköp för tysk räkning

disponera restbeloppet. Denna disposition, som skall bli föremål för sär­

skilda uppgörelser, är uttryckligen begränsad till att gälla tyska folkhus­

hållets behov.

Beträffande de svenska åtagandena i förevarande sammanhang må vidare

nämnas, att Sverige — i enlighet med en redan från början intagen princip­

ståndpunkt —- förklarat sig vilja avstå det guld i svensk besittning den 1 juni

1945, som kunde bevisas vara taget från ockuperade länder.

Från svensk sida framhölls vid förhandlingarna, att de kompensations­

krav, som man funnit sig böra avvisa, icke kunde bedömas utan hänsynsta­

gande till Sveriges allmänna finansiella stödverksamhet under efterkrigs­

tiden. Sverige hade för sin del för avsikt att i viss utsträckning fullfölja

denna verksamhet. I samband med förhandlingarna har man nu förklarat,

att så skall ske inom en ram av sammanlagt 125 miljoner kronor, varav 50

22

miljoner för den s. k. internationella flyktingkommittén i London. Återsto­

den, 75 miljoner kronor, utgör ett tillägg från svensk sida till de bidrag till

det internationella återuppbyggnadsarbetet, som redan utgått av svenska

statsmedel och vilkas fördelning bestämmes av Sverige.

En förutsättning för en uppgörelse angående den tyska egendomen efter

angivna linjer har från svensk synpunkt varit, att de enskilda tyskar, vilkas

egendom likviderats, skola få ersättning för sin egendomsförlust. De allie­

rade skola svara för utbetalning av denna ersättning.

Det har vidare ansetts nödvändigt att fastslå, att de allierade regeringarna

vid ett kommande fredsslut med Tyskland skola tillse, att de avtalade trans­

aktionerna med avseende på tysk egendom från tysk sida godkännas.

Ett annat svenskt krav har varit att ersättning erhålles för allierade förfo­

ganden över egendom i Tyskland som direkt eller indirekt är att anse såsom

svensk. Den allierade förklaringen innehåller i detta hänseende endast ett

allmänt uttalande örn skydd utan diskriminering för all egendom tillhörig

vänskapligt sinnade stater eller deras medborgare samt örn utbetalning i

Tyskland av rättvis ersättning för förfoganden över sådan egendom. I nära

sammanhang med denna förklaring från allierad sida står löftet, att man från

svensk sida skall få verkställa inspektion av den svenska egendomen i de tre

västra zonerna av Tyskland. En delegation, vari de större, intresserade före­

tagen äro representerade, torde inom den närmaste tiden komma att avresa

till Tyskland för verkställandet av dylik inspektion.

I denna allmänna översikt över uppgörelsens huvudinnehåll må till slut

nämnas, att utfästelse från allierad sida lämnats örn avskaffande av den

s. k. svartlistningen i vad denna gällde Sverige och svenska medborgare utom­

lands, en utfästelse, som redan uppfyllts före uppgörelsens ikraftträdande.

Samtidigt har man från allierad sida förklarat, att den diskriminering mot

företag och individer, som de svarta listorna innebär, icke skall fortsättas i

inofficiella eller rådgivande former.

Från amerikansk sida har vidare utfästelse lämnats att snarast möjligt

frigöra de spärrade svenska tillgångarna i Förenta Staterna, varvid det när­

mare förfarandet härför skall bli föremål för särskilda överläggningar. De

förslag till dylikt förfarande som hittills under hand framlagts från ameri­

kansk sida, hava icke kunnat å svensk sida accepteras, bl. a. enär de icke

synts stå i full överensstämmelse med de överenskomna principerna för lik­

videringen och dispositionen av de tyska tillgångarna. Innan överenskom­

melsen sättes i kraft bör alltså en uppgörelse i deblockeringsfrågan hava

träffats.

Intäkterna vid en likvidation av de tyska tillgångarna i Sverige ha prelimi­

närt uppskattats till i runt tal 375 miljoner kronor. Av detta belopp har en

summa på omkring 225 miljoner kronor beräknats motsvara sådana till­

gångar som böra tvångsvis disponeras för betalning av tyska skulder till

Sverige enligt clearinglagstiftningens principer. I enlighet härmed har av­

talats, att det saldo som skall kunna användas för inköp för tysk räkning

skall utgöra 150 miljoner kronor. Siffran är definitiv och påverkas icke om

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

23

utfallet av likvidationsförfarandet i den ena eller andra riktningen skulle

avvika från beräkningarna. Transfereringen av ifrågavarande belopp å 150

miljoner kronor är en automatisk konsekvens av den svenska ståndpunkten,

att medlen äro tysk egendom.

Värdet av det guld, som skall avstås, kan enligt hittills föreliggande ut­

redningar uppskattas till närmare 30 miljoner kronor.

Då de i utsikt ställda anslagsanvisningarna uppgå till 125 miljoner kronor,

blir alltså det totala belopp som kommer att gå till utlandet (150 + 30 +

125 =) 305 miljoner kronor. Det är emellertid missvisande att betrakta

detta såsom en homogen svensk prestation att sammanställa med det beräk­

nade värdet av de tyska tillgångarna i Sverige. De 150 miljoner kronor, som

skola transfereras för tysk räkning äro sålunda, såsom redan framhållits,

att betrakta såsom tysk egendom, mot vilken svenska rättsanspråk icke

böra göras gällande. Anslagen på 125 miljoner kronor äro en fristående

svensk prestation baserad på svenska statsmedel, vilken faller inom ramen

av en redan upplagd politik. Vad slutligen beträffar löftet att avstå visst

guld, gäller detta egendom som icke medräknats i värdet av de tyska till­

gångarna i Sverige.

Den likvidation av den tyska egendomen, som förutsättes i uppgörelsen,

är avsedd att verkställas av flyktkapitalbyrån med stöd av de befogenheter,

som erhållits genom den i december 1945 antagna ändringen av kontrollagen

och den samtidigt utfärdade administrationslagen. Denna lagstiftning är

nämligen tillräckligt vidsträckt för att medgiva även en allmän likvidation

av tysk egendom här i riket.

Frågan örn bildandet av ett särskilt bolag för genomförandet av vissa åt­

gärder i samband med likvidationen anmäles i annat sammanhang av che­

fen för handelsdepartementet.

Den clearing av svenska fordringsanspråk mot tyska tillgångar i Sverige,

som jämväl förutsättes enligt uppgörelsen, bör, såsom nyss antytts, äga rum

med stöd av gällande clearinglagstiftning. Bland de fordringar, som skola

utfå betalning genom detta förfarande, böra medräknas statsverkets oguldna

fordringar på Tyskland, inklusive den fordran, som uppkommer genom ut­

lämnande av det s. k. rövade guldet, vilket mottagits såsom fullgod likvid i

betalningssammanhang som eljest skulle reglerats över clearingen och mot

uttrycklig försäkran att guldet ej skulle härstamma från ockuperat land.

Därjämte bör övervägas huruvida och i vilken utsträckning utdelning skall

ifrågakomma för kapitalbelopp — bl. a. å de tyska rikslånen — även i de fall,

då dessa enligt kon tråk Ibestämmelserna ännu icke äro förfallna. Vidare kan

ifrågasättas, huruvida viss begränsad del av de inflytande medlen bör an­

vändas till en fond för tillgodoseende av de särskilda anspråk på ersättning

utanför den normala clearingens ram, som må befinnas skäliga.

Enligt clearinglagstiftningen tillkommer det Kungl. Maj:t att giva närmare

föreskrifter i samband med clearingen. I den mån den fortsatta utredningen

av frågan örn fördelningen av influtna medel giver vid handen, att dessa

24

Kungl. Alaj.ts proposition nr 367.

böra tagas i anspråk för ändamål som falla utanför den normala clearingens

ram, torde fråga härom böra underställas riksdagen.

Slutligen bör övervägas, huruvida, i samband med att föreskrift meddelas

örn betalning av fordringar ur clearingmedel, jämväl bör stadgas, att vissa

fordringar böra utgå med förmånsrätt och övriga erhålla utdelning blott i

den mån återstående tillgångar förslå.

Det belopp å 150 miljoner kronor, som enligt vad förut anförts skall dispo­

neras för finansiering av tysk import genom ockupationsmyndighetemas

försorg, bör utbetalas av riksbanken med rätt att erhålla ersättning av de

medel, som inflyta genom likvidationen av de tyska tillgångarna i Sverige.

Frågan örn medelsanvisning för utbetalning av de 50 resp. 75 miljoner

kronor vilka icke härröra ur de tyska tillgångarna, liksom för täckande av

riksbankens förlust i anledning av utlämnandet av viss kvantitet guld, upp­

tages i annat sammanhang av chefen för finansdepartementet.

Föreliggande uppgörelse synes mig innefatta en ur svensk synpunkt god­

tagbar och med svenska rättssynpunkter förenlig lösning av ifrågavarande

problem. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att, med godkännande av den verkställda skriftväxlingen,

bemyndiga Kungl. Majit att, vid tidpunkt som Kungl. Majit

prövar lämplig, sätta den därigenom träffade uppgörelsen i

kraft, samt

att förklara, att riksbanken skall äga verkställa utbetalning

av ett belopp å 150 miljoner kronor för inköp av förnöden­

heter för tysk räkning i enlighet med vad förut anförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bi­

laga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Reinhold Reuterswärd.

BILAGA.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Huvudskrivelser växlade mellan ordförandena i de allierade delegatio

A.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

Delegations representing the Govern-

ments of the United States of America,

France, and the United Kingdom of

Great Britain and Northern Ireland on

the one hand (hereinafter referred to as

the Allies) and the Government of

Sweden on the other hand, havé met

in Washington and exchanged views on

questions relative to German interests

in Sweden and the elimination of any

possible risk of those interests being

used to support renewed German ag­

gression.

Following this exchange of views, and

in reaffirmation of their mutual support

of these economic security objectives,

the Swedish and Allied Delegations havé

arrived at the following understanding:

1. (a) The Swedish Government con-

firms its intention to pursue a program

of economic security by the elimination

of German interests in Sweden.

(b) The Swedish Government further

affirms that the Foreign Capital Control

Office (Flyktkapitalbyrån or the FCCO)

will, för this purpose, continue to un-

cover, take into control, liquidate, sell,

or transfer German property, that the

procedure already informally estab-

lished between the FCCO and the Allied

Missions in Stockholm shall be continued,

as previously, as a means of exchanging

information regarding the discovery and

liquidation of German property and af-

fording mutual assistance in this pro­

gram.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Des Délégations representant d’une

part les Gouvernements des Etats-Unis

d’Amérique, de la République Francaise

et du Royaume Uni de Grande Bretagne

et dTrlande du Nord (ci-dessous désignés

comme les Alliés), et d’autre part le

Gouvernement de la Suéde, se sont

réunies å Washington pour échanger

leurs vues sur des questions relatives

aux intéréts allemands en Suéde et å

Télimination de toute possibilité de

risque de voir ees intéréts utilisés au

service d’une nouvelle agression alle-

mande.

Comme suite a cet échange de vues,

et pour affirmer å nouveau leur volonté

de se donner un appui mutuel pour

atteindre ees objectifs de sécurité écono-

mique, les Délégations suédoise et alliées

sont parvenues å 1’accord suivant:

1. a) Le Gouvernement suédois con-

firme son intention de poursuivre un

programme de sécurité économique par

l’élimination des intéréts allemands en

Suéde.

b) Le Gouvernement suédois affirme,

en outre, que le Bureau des Avoirs

Etrangers (Flyktkapitalbyrån) conti-

nuera, å cette fin, de rechercher, de

prendre sous contröle, de liquider, de

vendre ou de transférer les biens alle­

mands, et que la procédure, déjå offi-

cieusement établie d’accord entre le

Bureau des Avoirs Etrangers et les

représentations alliées å Stockholm, sera

poursuivie comme précédemment, com­

me un moyen d’echanger des informa­

tions relativement å la découverte et la

liquidation des biens allemands, et de

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

27

nema och ordföranden i den svenska delegationen.

(Översättning.)

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

Delegationer, representerande å ena

sidan Amerikas Förenta Staters,

Frankrikes samt Förenade Konunga­

riket Storbritannien och Norra Irlands

regeringar (i det följande benämnda de

allierade) och å andra sidan Sveriges

regering, hava sammanträtt i Washing­

ton för meningsutbyte i frågor berö­

rande tyska intressen i Sverige och

undanröjandet av varje möjlig risk att

dessa intressen användas till stöd för

ett nytt tyskt anfallskrig.

I anslutning till dessa meningsutby­

ten och till bekräftelse av sitt ömsesi­

diga stöd åt denna säkerhetspolitik

hava de svenska och allierade delega­

tionerna träffat följande uppgörelse:

1. (a) Svenska regeringen bekräftar

sin avsikt att fullfölja ett program för

tryggande av fred och säkerhet genom

eliminering av de tyska intressena i

Sverige.

(b) Svenska regeringen bekräftar

vidare, att Flyktkapitalbyrån för det­

ta ändamål kommer att fortsätta att

uppdaga, taga under sin kontroll, lik­

videra, försälja eller eljest överlåta tysk

egendom, samt att det förfarande, som

redan under hand anordnats mellan

Flyktkapitalbyrån och de allierade le­

gationerna i Stockholm, kommer att

fortsättas liksom hittills såsom ett me­

del att utbyta upplysningar beträffan­

de uppspårandet och likvideringen av

tysk egendom och för att lämna ömse­

sidigt bistånd därvid.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

2. The disposition of the proceeds of

the German assets in Sweden, after

clearing against certain Swedish dahns,

will leave a balance winch shall be

considered to be 150 million kronor.

To assist in preventing disease and

unrest in Ger many, this sum of 150

million kronor will be made available

in a special account with the Swedish

Riksbank to be used for financing such

purchases — in Sweden or in any other

märket — of essential commodities for

the German economy as may be agreed

upon between the Swedish Government

and the Allies. Insofar as such pur­

chases are made in the Swedish märket

the deliveries will be limited by the

scarcity of available supplies.

3. The German owners concerned shall

be indemnified in German money for

the property which has been liquidated

or disposed of in Sweden pursuant to

this understanding. For this purpose,

the competent Swedish authority will

give the Allies the necessary details

with regard to the amount realized with

particulars of the names and addresses

of the German owners, and the Allied

authorities in Germany will take the

necessary steps in order that there will

be recorded the title of the German

owners of the property liquidated to

receive the counter value thereof.

4. (a) In pursuance of its policy to

restitute looted property, the Swedish

Government will effect restitution to

the Allies of all gold acquired by Sweden

and proved to havé been taken by the

Germans from occupied countries, in-

cluding any such gold transferred by

the Swedish Riksbank to third countries.

Any claims by Governments of the oc­

cupied countries or their banks of issue

not presented before July 1, 1947, shall

be considered to be barred.

se préter mutuellement assistance dans

la réalisation de ce programme.

2. Le produit de la liquidation des

avoirs allemands en Suéde laissera, apres

que certaines créances suédoises auront

été compensées, un solde qui sera con-

sidéré comme étant de 150 millions de

couronnes. Afin d’aider å prévenir le

danger d’épidémies et de troubles en

Allemagne, cette somme de 150 millions

de couronnes sera versée å un compte

special chez la Banque d’Etat suédoise

et utilisée pour financer tels achats —

en Suéde ou sur tout au tre marché —

de produits essentiel pour 1’économie

allemande, dont il sera convenu entre

le Gouvernement suédois et les Alliés.

Dans la mesure ou ees achats seront

faits sur le marché suédois, les livraisons

tiendront compte des limites imposées

par le degré de rareté des produits

disponibles.

3. Les propriétaires allemands in-

teressés seront indemnisés en monnaie

allemande en contre-p artle de ceux de

leurs bien qui auront été liquidés ou qui

auront été Tobjet d’un aete de disposi­

tion en Suéde en vertu du présent

accord. A cette fin, Tautorité suédoise

compétente donnera aux Alliés les pré-

cisions nécessaires concernant le produit

obtenu, avec indication du nom et de

Tadresse du titulaire allemand du droit,

et les autorités alliées en Allemagne

prendront les mesures nécessaires pour

enregistrer le titre des interessés alle­

mands aux biens liquidés å recevoir la

contre-partie de ceux-ci.

4. a) Fidéle å sa politique de restitu­

tion des biens pillés, le Gouvernement

suédois restituera aux Alliés tout Tor

qui a été acquis par la Suéde et dont

il sera prouvé qu’il a été pris par les

Allemands dans les pays occupés, y

compris Téquivalent de celui qui a été

transféré å cTautres pays par la Banque

d’Etat suédoise. Toute revendication de

la part des gouvernements des pays oc­

cupés ou de leurs banques dimission non

présentée avant le ler juillet 1947 sera

réputée irrecevable.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

29

2. Behållningen av likvidationen av

tyska tillgångar i Sverige beräknas, ef­

ter betalning av vissa svenska ford­

ringar, lämna ett saldo, vilket skall an­

ses uppgå till 150 miljoner kronor. I

syfte att medverka till förebyggandet

av sjukdom och oroligheter i Tyskland

kommer detta belopp att göras tillgäng­

ligt på ett konto i Sveriges riksbank

för att användas till finansiering av

sådana inköp — i Sverige eller annor­

städes — av för det tyska folkhushål­

let viktiga varor, som må överenskom­

mas mellan svenska regeringen och de

allierade. I den mån sådana inköp gö­

ras på den svenska marknaden, komma

leveranserna att begränsas av varutill-

gången.

3. Vederbörande tyska ägare skola

erhålla ersättning i tysk valuta för den

egendom, som likvideras eller dispone­

ras i Sverige i enlighet med denna över­

enskommelse. För detta ändamål skall

vederbörande svenska myndighet läm­

na de allierade erforderliga uppgifter

beträffande belopp, som framkomma

vid likvidationen, med angivande av

de tyska ägarnas namn och adresser.

De allierade myndigheter i Tyskland

komma att vidtaga erforderliga åtgär­

der för att de tyska ägarnas rätt att

erhålla motvärdet av den likviderade

egendomen skall bliva vederbörligen

registrerad.

4. (a) Till fullföljande av sin av­

sikt att återlämna s. k. rövad egen­

dom kommer svenska regeringen att

till de allierade återställa allt av Sve­

rige förvärvat guld, som bevisligen

tagits av tyskarna från ockuperade

länder, däri inbegripet allt dylikt guld

som av Sveriges Riksbank överlåtits

till tredje land. Krav, som icke fram­

ställas av regeringarna i de ockuperade

länderna eller av deras centralbanker

före den 1 juli 1947, skola anses såsom

preskriberade.

30

Kungl. Mcij:ts proposition nr 367-

(b) On the basis of present evidence,

subject to further checking, it is assumed

that tbe gold the Swedish Government

has to restitute amounts to ⁷,

155.32664

kilograms of fine gold, corresponding to

the quantity of gold deriving from the

Bank of Belgium winch was acquired

by the Swedish Riksbank and which is

to be restituted in accordance with the

foregoing.

(c) The Allied Governments under­

tag to hold the Swedish Government

harmless from any claims deriving from

transfers from the Swedish Riksbank to

third countries of gold to be restituted

according to the above declaration.

5. Divergencies on the interpretation

and scope of the above clauses may, if

the four Governments do not otherwise

agrée, be referred to arbitration.

6. The undersigned representatives of

the Governments of the United States

of America, France, and the United

Kingdom of Great Britain and Northern

Ireland state that insofar as the pre-

ceding provisions are concerned, they

are also acting on behalf of the Govern­

ments of Albania, Australia, Belgium,

Canada, Denmark, Egypt, Greece, India,

Luxembourg, Norway, New Zealand, the

Netherlands, Czechoslovakia, the Union

of South Africa and Yugoslavia, and

so far as it is material, the banks of

issue of those countries.

7. (a) The three Allied Governments

will make arrangements, through their

Missions in Stockholm, for the admis-

sion of an official Swedish delegation

which will be permitted to visit the

zones of Germany in the charge of those

Governments, and to inspect properties

of corporations in which Swedish natio­

nals havé a substantial ownership in-

terest, or which are directly owned by

Swedish nationals. The inspection and

other activites of the delegation will be

limited only by general requirements of

military security and convenience, and

by such general laws and regulations

as are applicable to all persons travelling

in Germany.

b) Sur la base des renseignements

actuellement produits, et sous réserve de

plus amples vérifications, il est présumé

que le poids de Tor que le Gouvernement

suédois est tenu de restituer est de

7

.

155,32664

Kgs. d’or fin, correspondant

å la quantité d’or provenant de la

Banque de Belgique qui a été acquise

par la Banque d’Etat suédoise et dolt

étre restituée en application de ce qui

précéde.

c) Les Gouvernements alliés s’enga-

gent å garantir le Gouvernement suédois

contre toute réclamation qui pourra

résulter de transferts effectués par la

Banque d’Etat suédoise å d’autres pays

d’or qui doit étre restitué en vertu de

la déclaration ci-dessus.

5. Les divergences sur 1’interpréta-

tion et la portée des clauses ci-dessus

seraient, si les quatre gouvernements

n’en convenaient autrement, soumises å

1’arbitrage.

6. Les représentants soussignés des

Gouvernements des Etats-Unis d’Amé-

rique, de la République Francaise et du

Royaume Uni de Grande Bretagne et

dTrlande du Nord déclarent qu’en ce qui

concerne les dispositions qui précédent

ils agissent également pour le compte des

gouvernements des pays suivants: Al­

band, Australie, Belgique, Canada, Da­

nemark, Egypte, Gréce, Inde, Luxem­

bourg, Nore ege, Nouvelle Zélande, Pays-

Bas, Tchécoslovaquie, Union de PAfrique

du Sud, Yougoslavie, et, en tant que

de besöka, pour le compte de Rurs ban-

ques dimission.

7. a) Les trois Gouvernements alliés

prendront, par Tintermédiaire de Rurs

représentations å Stockholm, des dis­

positions pour qu’une délégation officielle

suédoise soit admise å visiter les zones

dont ils ont respectivement la charge en

Allemagne, et inspeeter les biens des

entreprises qui sont la propriété de res-

sortissants suédois ou dans lesquels des

ressortissants suédois ont une participa­

tion substantielle. Le droit de regard et

les activités de la Délégation ne seront

limités que par les exigences générales

de la sécurité et des besoins militaires,

et par les Ris et réglements généraux

applicables a toutes personnes voyageant

en Allemagne.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

(b) It is the intention of tbe three

Allied Governments to give non-discri-

minatory protection to the property in

Germany of nationals of friendly foreign

states, including property of corpora-

tions in winch they havé a substantial

ownership interest. Provision will be

made for equitable compensation in

Germany with respect to removals and

other dispositions of such properties by

the Allied authorities in the zones of

Germany occupied by them.

8. The Allied Governments will, in

due time, require Germany or the future

German Government to confirm the

provisions of this understanding insofar

as they affect German property in

Sweden.

9. This understanding, together with

the further letters exchanged today,

shall, except where otherwise provided,

take effect upon approval by the Swedish

Riksdag.

Accept, Sir, the renewed assurances

of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis McCombe.

b) Les trois Gouvernements alliés ont

Tintention d’accorder une protection

sans discrimination aux biens possédés

en Allemagne par des ressortissants de

pays étrangers arnis, y compris les biens

d’entreprises dans lesquelles ees ressor­

tissants ont une participation substan-

tielle. Des dispositions seront prises pour

qu’une compensation équitable soit ac-

cordée en Allemagne dans le cas ou de

tels biens auront été Tobjet de mesures

d’enlévement ou d’autres aetes de dis­

position par les autorités alliées dans

leurn zones d’occupation en Allemagne.

8. Les Alliés requerront en temps op­

portun 1’Allemagne ou le futur gouverne-

ment allemand de confirmer les stipula­

tion du présent accord pour autant

qu’elles concernent les biens allemands

en Suéde.

9. Le présent accord entrera en vi-

gueur apres approbation par le parlement

suédois, amsi que les autres lettres

échangées en date de ce jour sauf dans

les cas ou il aura été prévu autrement.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

Tassurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

33

b) Det är de allierade regeringarnas

avsikt att utan diskriminering skydda

egendom tillhörande medborgare i vän­

skapligt sinnade främmande stater,

däri inbegripen egendom tillhörande ju­

ridiska personer, i vilka sådana med­

borgare hava ett väsentligt ägarintres-

se. Åtgärder komma att vidtagas för

rättvis ersättning i Tyskland för bort­

förande av och andra förfoganden över

sådan egendom genom de allierade

myndigheterna i de av dem ockuperade

zonerna i Tyskland.

8. De allierade skola i sinom tid av

Tyskland eller den blivande tyska re­

geringen kräva godkännande av be­

stämmelserna i denna överenskommel­

se, i den mån de beröra tysk egendom

i Sverige.

9. Denna uppgörelse tillsammans

med de ytterligare brev, som i anslut­

ning därtill idag utväxlats, skall för-

såvitt icke annat särskilt föreskrivits,

träda i kraft efter godkännande av

Sveriges Riksdag.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran

om vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 367.

3

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today’s dale in

the following terms:

“During the course------------of such

securities.”

I confirm thut the above Iaw will

continue to be in force for the time

being but that it will expire on July 1,

1947, unless extended. I also confirm

the willingness of the Swedish Govern­

ment to cooperate, in particular, in

locating looted securities within the

framework of Swedish legislation and

withinthe limits of practical possi-

bilities.

Accept, Gentlemen, the renewed as-

surances of my möst distinguished con-

sideration.

Emil Sandström.

2) Ang. tyska tillgångar

Washington, D. C., July 18, 1946.

Bear Justiee Sandström:

In connection with the understanding

we havé reached, the Allied Delegations

pointed out the importance of the

Swedish Government conducting inves-

tigations of German assets which are

held outside of Sweden by or through

Swedish nationals or institutions. The

Allied Delegations pointed out that the

uncovering of such assets can only take

place with the cooperation and assist-

ance of the Government of Sweden.

It is therefore requested that the

Government of Sweden take appropriate

action through census and other means to

identify such German assets as may be

held outside Sweden by or through

Swedish nationals or institutions and to

make this information available to the

Allied Governments.

Accept, Sir, the renewed assurances of

our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

«Au cours des — — — pourront

ultérieurement presentera)

Je vous confirme que la loi susmen-

tionnée est toujours en vigueur mais

quille doit expirer le ler juillet 1947

sauf prorogation. Je vous confirme

également la volonté du Gouvernement

suédois de coopérer notamment å la

recherche des valeurs mobiliéres pillées

dans le cadre de la législation suédoise

et dans les limites des possibilités

pratiques.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance

de ma haute considération.

Emil Sandström.

i utlandet, som innehavas

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le President,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous

sommes parvenus, les Délégations alliées

ont souligné 1’importance qu’elles atta-

chent å voir le Gouvernement suédois

mener des enquétes pour rechercher les

avoirs allemands détenus hors de Suéde,

au nom ou par 1’intermédiaire d’institu-

tions ou de ressortissants suédois. Les

Délégations alliées ont souligné que la

découverte de tels avoirs ne peut étre

effeetué qu’avec la coopération et l’as-

sistance du Gouvernement suédois.

Il est en conséquence demandé au

Gouvernement suédois de prendre des

mesures appropriées, de recensement et

autres, pour identifier tels avoirs alle­

mands qui peuvent étre détenus hors de

Suéde au nom ou par l’intermédiaire

d’institutions ou de ressortissants suédois

et de porter ees renseignements å la

connaissance des Gouvernements alliés.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

Tassurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Washington, D. C., Le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour amsi confue:

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

41

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet

av Edert brev av denna dag, så ly­

dande :

»I samband med----------- de alliera­

de regeringarnas förfogande.»

Jag ber att få meddela Eder, att

svenska regeringen kommer att vidtaga

åtgärder för uppdagande av dylik egen­

dom. Uppgifter örn sådan egendom

komma att lämnas i den ordning, som

förutsetts för lämnande av uppgifter

örn tysk egendom i Sverige.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn

min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

I samband med den uppgörelse, som

träffats, hava de allierade delegatio­

nerna hemställt, att svenska regering­

en måtte vidtaga lämpliga åtgärder för

att påskynda och fullborda repatrie-

ringen av i Sverige befintliga icke önsk­

värda tyskar.

I samband härmed hava de allierade

delegationerna med tillfredsställelse ta­

git del av de redan vidtagna åtgär­

derna.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran

örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

I havé the honor to ackowledge receipt

of your letter of today’s date in the

folio wing terms:

“In connection with------ ----the steps

already taken.”

I wish to state that it is the policy of

the Government of Sweden to repatriate

as soon as possible such Germans as are

determined by the Government of

Sweden, after appropriate investigation,

to be obnoxious.

Accept, Gentlemen, the renewed as-

surances of my möst distinguished con-

sideration.

Emil Sandström.

4) Ang. tyska statsjärnväg

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding

we havé reached, we havé diseussed the

property in Sweden of the German State

Eailways. We understand that the

Swedish Government will give favorable

consideration to the question of putting

the rolling stock and accessories found in

Sweden of the German State Eailways

at the disposal of the appropriate Allied

authorities.

Accept, Sir, the renewed assurances of

our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today’s date in

the folio wing terms:

“In connection with •—- —• — appro-

piate Allied authorities.”

I confirm our understanding on this

subject.

Accept, Gentlemen, the renewed as­

surances of my möst distinguished con­

sideration.

«A 1’occasion de 1’accord — -— —

sous ce rapport.»

Je tiens å déclarer que 1’intention du

Gouvernement suédois est de rapatrier

des que possible ceux des Allemands

qui, apres enquéte appropriée, seront

jugés dangereux par le Gouvernement

suédois.

Veuillez agréer, Messieurs, l’assurance

de ma haute considération.

Emil Sandström.

arnäs egendom i Sverige.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous référant å 1’accord auquel nous

sommes parvenus, nous avons discuté

des avoirs en Suéde des Chemins de Fer

de 1’Etat allemand. Nous cömprenons

que le Gouvernement suédois examinera

avec faveur la possibilité de mettre å la

disposition des autorités alliées com-

pétentes le matériel roulant et autres

avoirs des Chemins de Fer de l’Etat

allemand trouvés en Suéde.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour ainsi con⁹ue:

«Nous référant a 1’accord — — —•

trouvés en Suéde.»

Je vous confirme no tre accord å ce

sujet.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance

de ma haute considération.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour amsi con§ue:

Emil Sandström.

Emil Sandström.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

5) Ang. tyska patent och

Washington, D. C., July 18, 1946.

Pear Justiee Sandström:

In connection with the understanding

we havé reached it has been agreed that,

pending the conclusion of multilateral

arrangements, to which it is the intention

of the Allies to invite the Swedish Govern­

ment to adhere, and pending the decision

of the Swedish Government regarding

participation in such arrangements, no

German-owned patent in Sweden shall

be sold or otherwise transferred for a

period of three months from today’s

date or such further period as may then

be agreed, except where, after notice to

the Allies, it is found appropriate to sell

patent rights as part of the salé of a

German-controlled enterprise.

We havé also diseussed the problems

arising out of German trademarks and

copyrights. The Allied Governments

contemplate that international diseus-

sions may also take place with respect to

these matters, with the objective of

establishing by agreement general poli-

cies with a view to eliminating certain

German trademarks and to making fredy

available to the community such German

copyrights as havé special value. Pending

the making of multilateral arrangements

and the decision of the Swedish Govern­

ment regarding participation in such

arrangements, it is hoped that the

Swedish Government will not take any

action which would preelude their ad-

herence to a policy consistent with such

arrangements.

Accept, Sir, the renewed assurances of

our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

varumärken.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous

sommes parvenus, il a été entendu qu’en

attendant la conclusion d’accords multi-

partites auxquels les Alliés ont l’inten-

tion d’inviter le Gouvernement suédois

å adhérer, et la décision du Gouverne­

ment suédois au sujet de sa participation

aux dits arrangements, aucun brevet,

propriété allemande en Suéde, ne sera

cédé pendant trois mois apres la signa­

tur de la présente lettre, ou pendant

telle période plus longue qui pourra

étre convenue, sauf dans les cas ou,

apres avis donné aux Alliés, il serait

jugé opportun de céder des droits de

brevets englobés dans la vente d’une

entreprise sous controle allemand.

Nous avons aussi discuté des problé-

mes posés par les marques de fabrique

et droits d’auteurs allemands. Les gou-

vernements alliés envisagent des dis-

cussions internationales qui pourraient

également avoir lieu sur ees mati eres

afin d’établir par accord général une

politique tendant ä éliminer certaines

marques de fabrique allemandes et å

mettre å la libre disposition de la

communauté les droits d’auteurs alle­

mands qui ont une valeur particuliére.

En attendant de faire des accords

multipartites et en attendant la décision

du Gouvernement suédois au sujet de sa

participation dans de tels accords, nous

espérons que le Gouvernement suédois

évitera d’entreprendre toute action qui

rendrait impossible son adhésion å une

politique compatible avec ees arrange­

ments.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today in the

following terms:

“In connection with —■ ■— — with

such arrangement^.”

In connection with the first paragraph

of your letter, I confirm the understand-

ing stated with reference to the disposi­

tion of German-owned patents in

Sweden.

As to German trademarks and copy-

rights, I shall not fail to bring your

suggestions to the attention of my

Government.

Accept, Gentlemen, the renewed as-

surances of my möst distinguished con-

sideration.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour ainsi con⁹ue:

«A 1’occasion de 1’accord — — —

avec ees arrangements.»

Me référant au premier paragraphe de

votre lettre, je vous confirme 1’accord

mentionné au sujet de la disposition des

brevets, propreté allemande en Suéde.

Quant aux marques de fabrique et

droits d’auteurs allemands, je ne man-

querai pas de porter vos suggestions å

1’attention de mon Gouvernement.

Veuillez agréer, Messieurs, l’assurance

de ma haute considération.

Emil Sandström.

Emil Sandström.

6) Ang. tysk officiell egen

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding

we havé reached, the Allied Govern-

ments wish to state that they reserve

their claims with respect to German

officia! property in Sweden, such as the

German legation building, its contents,

and so forth.

Accept, Sir, the renewed assurances

of our möst distinguished considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today in the

following terms:

“In connection with-------— and so

forth.”

dom.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le President,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous

sommes parvenus, les Gouvernements

alliés tiennent å déclarer qu’ils réservent

leurs droits au sujet des avoirs officiels

allemands en Suéde, tels que 1’immeuble

de la Légation d’Allemagne, son contenu,

ou autres biens analogues.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour ainsi congue:

«A l’occasion de 1’accord — — —

autres biens analogues.»

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

I shall not fail to bring your statement

to the knowledge of my Government.

Accept, Gentlemen, the renewed as-

surances of my möst distinguished con-

sideration.

Emil Sandström.

7) Ang. svarta listan.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding

we havé reached, we havé the honor to

state that the Allied Governments,

without awaiting the conclusion of these

diseussions, but in recognition of the

understanding reached with respect to

the liquidation of German interests, havé

eliminated the “black lists”, luter alia,

so far as Sweden or known Swedish

nationals are concerned. It is not the

intention of the Allied Governments to

continue the “black lists” on an un-

official or advisory basis.

Accept, Sir, the renewed assurances

of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today’s date in

the folio wing terms:

“In connection with — — — or

advisory basis.”

I arn pleased to note your statement

and I shall not fail to bring it to the

attention of my Government.

Accept, Gentlemen, the renewed as­

surances of my möst distinguished con­

sideration.

Je ne manquerai pas de porter votre

déclaration å la connaissance de mon

Gouvernement.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance

de ma haute cosidération.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous référant å 1’accord auquel nous

sommes parvenus, nous avons 1’honneur

de déclarer que les Gouvernements alliés,

sans attendre la conclusion des présentes

négociations, mais pour tenir compte de

1’accord réalisé au sujet de la liquidation

des intéréts allemands, ont supprimé les

listes noires pour autant qu’elles con-

cernent, en partieulier, la Suéde ou des

ressortissants suédois connus comme tels.

Les Gouvernements alliés n’ont pas

^intention de continuer les listes noires

bous

une forme officieuse.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour amsi con§ue:

«Nous référant å 1’accord — — —

une forme officieuse.»

Je suis heureux de pr endre note de

votre déclaration et je ne manquerai pas

de la porter å l’attention de mon Gou­

vernement.

Yeuillez agréer, Messieurs, 1’assurance

de ma haute considération.

Emil Sandström.

Emil Sandström.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 367

8) Ang. svensk representat

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding

which we havé reached the subject of

Swedish representation in Germany was

diseussed.

We may confirm to you that the

competent authorities of the Allied

Governments havé this matter under

consideration and that it is hoped that

satisfaetory arrangements, in a manner

compatible with the necessities of the

present situation in Germany, can in

due course be worked out on an overall

basis.

Accept, Sir, to renewed assurances of

our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

ion i Tyskland.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

A Toccasion de 1’accord auquel nous

sommes parvenus, a été diseutée la

question de la représentation suédoise en

Allemagne.

Nous sommes en mesure de vous con-

firmer que les Autorités competentes

des Gouvernements alliés ont mis cette

question a l’étude et que Ton peut

espérer que des arrangements d’en­

semble satisfaisants, compatibles avec

les exigences de la situation actuelle en

Allemagne, pourront étre mis sur pied

en temps utile.

Yeuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946. Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Gentlemen:

Messieurs,

I havé the honor to acknowledge J’ai Thonneur d’accuser reception de

receipt of your letter of today in the vo tre lettre de ce jour ainsi con§ue:

folio wing terms:

“In connection with------ • — overall «A Toccasion de 1 accord---------- en

basis.”

temps utile.»

I arn pleased to note your statement Je suis hereux de prendre note de

and I shall not fail to bring it to the votre déclaration ej je ne manquerai pas

attention of my Government.

de la porter å Tattention de mon Gou-

vernement.

Accept, Gentlemen, the renewed as- Yeuillez agréer, Messieurs, Tassurance

surances of my möst distinguished con- de ma haute considération.

sideration.

Emil Sandström.

Emil Sandström.

9) Ang. kontrollen i Sverige av tyska tillgångar.

Washington, D. C., July 18, 1946. Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Gentlemen:

Messieurs,

In connection with the understanding A Toccasion de 1’accord auquel nous

we havé reached, I havé the honor to sommes parvenus, j’ai Thonneur de

State on behalf of my Government that déclarer, au nom de mon Gouvernement,

in the elimination of German interests que, dans Télimination des intéréts

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

in Sweden and tile liquidation, sale, or

transfer of German property, and in

approving the transferees, tile following

principles and practices, inter alia, apply

and will continue to be observed:

1. Due regard will be paid to world

security interests, especially tbe interest

of eliminating completely ali forms of

German control and economic influence;

to the interests of the national economy;

and to the obtaining of the highest

possible pricea.

2. Sales will be made to non-German

nationals and, when practicable, will be

public sales, except in easea where the

assets are acquired by the Swedish

Government.

3. In any sales or liquidation, the

interests of non-German foreign nationals

will be proteeted to the same extent and

in the same manner, whether direct or

indirect interests are involved, as those

of Swedish nationals, on condition of

reciprocal treatment in the country of

those nationals.

4. The FCCO will inquire into the

bona fides of liens and claims against

German property, particularly those

which arose immediately prior to or

after the outbreak of war.

5. German property to be dealt with

under the understanding shall inelude

all property owned or controlled, direct-

ly or indirectly, by any person or legal

entity of German nationality inside of

Germany, or subject to repatriation to

Germany, other thån persons whose case

merits exceptional treatment.

Accept, Gentlemen, the renewed as-

surances of my möst distinguished con-

sideration.

allemands en Suéde, la liquidation, la

vente ou le transfert de biens allemands,

et pour 1’agrément des acquéreurs de ees

biens, les principes et les pratiques

appliqués et qui continueront d’étre

observés sont, entre autres, les suivants:

1) Compte sera dument tenu des

nécessités de la sécurité mondiale, et

notamment de la nécessité d’éliminer

complétement toute forme de controle

allemand et d’influence économique alle-

mande, amsi que des intéréts de 1’écono-

mie suédoise, et de l’intérét d’obtenir le

plus haut prix possible.

2) Les ventes seront faites å des

personnes autres que des ressortissants

allemands et seront, dans la mesure du

possible, publiques, sauf dans les cas

ou les avoirs seront acquis par le

Gouvernement suédois.

3) Lors de toute vente ou liquidation,

les intéréts des ressortissants étrangers

autres qu’allemands seront, qu’il s’agisse

d’intéréts direets ou indireets, protegés

dans la méme mesure et de la méme

maniére que ceux des ressortissants

suédois, ^bous

condition de réciprocité

dans le pays de ees étrangers.

4) Le Bureau des Avoirs Étrangers

s’enquerra de la bonne foi des transac-

tions qui sont å l’origine de suretes et de

créances portant sur des biens allemands,

et notamment de celles qui sont inter-

venues immédiatement avant le début

des hostilités ou depuis lors.

5) L’expression «biens allemands» telle

quille est employée dans 1’accord com-

prend tous biens possédés ou controlés,

direetement ou indireetement, par des

personnes morales ou physiques de

nationalité allemande en Allemagne, ou

devant étre rapatriées en Allemagne,

autres que celles dont le cas merite un

traitement exceptionnel.

Yeuillez agréer, Messieurs, l’assurance

de ma haute considération.

Emil Sandström.

Emil Sandström.

54

Washington, D. C., July 18, 1946. Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Dear Justiee Sandström:

Monsieur le Président,

We havé the honor to acknowledge Nous avons l’honneur d’accuser récep-

receipt of your letter of today in the tion de votre lettre de ce jour amsi

folio wing terms:

congue:

“In connection with----------- excep- «A 1’occasion de 1 accord — — —

tional treatment.”

un traitement exceptionnel.»

We are pleased to note the principles Nous sommes heureux de prendre note

which you havé stated.

des principes que vous avez énoncés.

Accept, Sir, the renewed assurances Veuillez agréer, Monsieur le Président,

of our möst distinguished consideration. 1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Francis W. McCömbe.

Kungl. Maj.ts proposition nr 367.

10) Ang. svenska bidrag till flyktinghjälpen och åter-

Washington, D. C., July 18, 1946. Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Gentleman:

Messieurs,

I arn authorized to make, on behalf Je suis autorise a faire, au nom de

of my Government, the following state- mon Gouvernement, la déclaration sui-

ment.

_

_ vante.

.

The Swedish Government in pursuing Le Gouvernement suédois, fidele a

its policy to participate in the work of sa politique de participation a 1 oeuvre de

reconstruction and rehabilitation has in reconstruction et de restauration,, a jugå

connection with the understanding we convenable, å 1’occasion de 1’accord

havé reached found it appropriate to auquel nous sommes parvenus, d’ap-

make the following contributions:

porter les contributions suivantes:

1. The Swedish Government will make 1) Le Gouvernement suédois mettra

available 50 million kronor to the Inter- å la disposition du Comité Intergouverne-

Governmental Committee on Refugees mental des Réfugiés une somme de

for use in rehabilitation and resettlement cinquante millions de couronnes qui sera

of non-repatriable victims of German employée au relévement et au reétablis-

action.

sement des victimes non rapatriables de

Faction allemande.

You may rest assured that my Govern- Yous pouvez étre assurés que mon

ment, while reserving its decision as to Gouvernement, bien qu’il réserve sa

the manner in which the funds will be décision sur la fa§on dont les fonds

made available, will use its best efforts seront rendus disponibles, fera tous ses

to make the funds available as soon as efforts pour que les fonds soient rendus

possible and in such manner as to best disponibles aussitöt que possible et de

carry out the ainis of the Committee. la maniére la plus apte å atteindre les

objectifs du Comité.

2. The Swedish Government will fur- 2) Le Gouvernement suédois affeetera

ther make available 75 million kronor, en outre une somme de soixante-quinze

which it will allocate among countries millions de couronnes pour la répartir au

party to the Paris Agreement on Rep- bénéfice de pays signataires de 1’Accord

arations. Decisions upon allocation will de Paris sur les réparations. Les décisions

be made after exchanges of views with relatives ä la répartition seront prisea

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

55

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

Yi ha äran erkänna mottagandet av

Edert brev av denna dag, så lydande:

»I samband med------------ förtjäna

särskild behandling.»

Vi hava med tillfredsställelse tagit

del av de av Eder angivna principerna.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran

örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

uppbyggnaden.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Mina Herrar,

Jag är bemyndigad att å min rege­

rings vägnar avgiva följande förkla­

ring.

Till fullföljande av sitt deltagande

i återuppbyggnadsarbetet har svenska

regeringen, i samband med den träf­

fade uppgörelsen, funnit lämpligt läm­

na följande bidrag.

1. Svenska regeringen kommer att

ställa 50 miljoner kronor till den inter­

nationella flyktingkommitténs förfo­

gande för att användas till återupp­

rättelse och ny bosättning för offer för

tyska åtgärder, vilka icke kunna re-

patrieras.

Ehuru den svenska regeringen för­

behåller sig att bestämma, på vilket

sätt dessa medel skola ställas till för­

fogande, ber jag Eder vara övertygade

att den skall bemöda sig att ställa dem

till förfogande så snart som möjligt

och på det sätt, som är bäst ägnat att

främja kommitténs syften.

2. Svenska regeringen kommer vi­

dare att anslå 75 miljoner kronor, som

den kommer att fördela mellan de län­

der, som anslutit sig till skadestånds-

överenskommelsen i Paris. Beslut om

fördelningen komma att träffas efter

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

the Allies acting on behåll: of those

countries and with favorable considera-

tion of their views.

There will also be consultation between

the Swedish Government and each of the

countries which may receive credit for

any part of this sum as regards the

extent to which or manner in which

benefit from its share shall be applied

elther in the remission, reduction or

extension of any existing or future credit

with Sweden of each such country, or

otherwise, as may be agreed between

each such country and Sweden.

Accept, Gentlemen, the renewed as-

surances of my möst distinguished con-

sideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

We havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today in the

folio wing terms:

“I arn authorized----------- each such

country and Sweden.”

We are pleased, on behalf of the Inter-

Governmental Committee on Refugees

and the countries signatory to the Paris

Reparation Agreement, to note the

contributions to be made by the Govern­

ment of Sweden. We shall not fail to

bring your statements on these subjeets

to their knowledge.

Accept, Sir, the renewed assurances

of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

apres échanges de vues avec les Alliés

agissant au nom de ees pays, et en

examinant leurs vues avec faveur.

Des consultations auront également

lieu entre le Gouvernement suédois et

chacun des pays qui pourront recevoir

une part queleonque de cette somme,

en ce qui concerne la mesure dans la-

quelle, ou la maniére suivant laquelle,

ce pays bénéficiera de sa part, soit par

la remise, la réduction ou 1’augmenta-

tion d’un crédit présent, ou 1’octroi d’un

nouveau crédit, accordé par la Suéde

å ce pays, soit autrement, suivant ce

qui sera convenu entre ce pays et la

Suéde.

Veuillez agréer, Messieurs, l’assurance

de ina haute considération.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous avons 1’honneur d’accuser recep­

tion de votre lettre de ce jour amsi

congue:

«Je suis autorisé — — -— ce pays

et la Suéde.»

Nous hommes heureux, au nom du

Comité Intergouvernemental des Ré-

fugiés et au nom des pays signataires de

1’Accord de Paris sur les réparations,

de prendre note des contributions a

apporter par le Gouvernement suédois.

Nous ne manquerons pas de porter å

leur attention vos déclarations å ce sujet.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

57

meningsutbyte med de allierade, vilka

härutinnan företräda dessa länder, och

under välvillig prövning av deras syn­

punkter.

Samråd kommer även att äga rum

mellan svenska regeringen och vart och

ett av de länder, som kunna komma att

erhålla del i detta belopp, angående om­

fattningen och sättet för tillgodonju-

tamdet av dess andel, antingen genom

avskrivning, nedsättning eller ökning

av beviljade eller framtida krediter el­

ler genom beviljande av nya krediter

eller på annat sätt, som må överenskom­

mas mellan respektive land och Sverige.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn

min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

Vi hava äran erkänna mottagandet

av Edert brev av denna dag, så ly­

dande :

»Jag är bemyndigad------------ som

må överenskommas.»

För den internationella flyktingkom­

mittén och de länder, som underteck­

nat skadeståndsöverenskommelsen i

Paris, hava vi med tillfredsställelse ta­

git del av Edert meddelande örn de bi­

drag, som komma att lämnas av svens­

ka regeringen. Vi skola icke underlåta

att bringa Edra meddelanden till ve-

derbörandes kännedom.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran

örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

11) Ang. innebörden av den svenska förklaringen om

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

With regard to paragraphs 2 and 3 of

the understanding concerning German

assets in Sweden contained in the letters

exchanged today, I wish to recall that

the Swedish Government has been ahle

to make the engagement in paragraph

2 on the ground that the proceeds of the

liquidation are German property and

may be used as payment for deliveries

of commodities for Germany in conform-

ity with the Swedish clearing-legisla-

tion, provided compensation is given to

the owner.

It is understood that the Russlan

Government has no claim to use the

German assets in Sweden for the benefit

of the Russlan sone.

Accept, Gentlemen, the renewed as-

surances of my möst distinguished con-

sideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

We havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today in the

folio wing terms:

“With regard to — — — Russlan

zone.”

We understand that your statement

is not intended to affeet the arrange-

ments described in paragraphs 2 and 3

of our understandig dealing with the

disposition of German assets in Sweden

and the indemnification of the German

owners.

We may confirm to you that, pursuant

to the Potsdam Protocol, the U. S. S. R.

has waived any claim to German assets

in Sweden for itself or for the zone in

Germany in its charge.

Accept, Sir, the renewed assurances

of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

Au sujet des paragraphes 2 et 3 de

1’accord concernant les avoirs allemands

en Suéde contenu dans les lettres

échangées ce jour, je tiens å rapeller que

le Gouvernement suédois a été en mesure

de prendre 1’engagement contenu dans le

paragraphe 2 du falt que les produits

de la liquidation constituent un avoir

allemand et peuvent étre utilisés pour

le paiement de livraisons de produits

pour 1’Allemagne conformément å la

législation suédoise en matiére de clear­

ing, pourvu que compensation soit as-

surée au titulaire du droit.

Il est entendu que le Gouvernement

russe n’a pas de titre å faire valoir pour

1’emploi des avoirs allemands en Suéde

au bénéfice de la zone russe.

Yeuillez agréer, Messieurs, l’assurance

de ma haute considération.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous avons 1’honneur d’accuser re­

ception de votre lettre de ce jour amsi

con$ue:

«Au sujet des-----------la zone russe.»

Nous comprenons que votre déclara-

tion n’entend pas affeeter les arrange-

ments contenus dans les paragraphes 2

et 3 de notre accord relatif å la disposi­

tion des avoirs allemands en Suéde et

å l’indemnisation des proprietaires alle­

mands.

Nous pouvons confirmer que par

application du protocole de Potsdam

l’U. R. S. S. a renoncé å tous titres sur

les avoirs allemands en Suéde, pour

elle-méme ou pour la zone allemande

dont elle a la charge.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

12) Ang. danaarv efter per

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

In connection with the understanding

we havé reached, I havé the honor to

confirm to you my agreement to re-

commend to my Government that it

should take steps with a view to putting

at the disposal of the three Allied

Governments, for purposes of relief, the

proeeeds of property found in Sweden

winch belong to victims of Nazi action

who havé died without heirs.

Accept, Gentlemen, the renewed as-

surances of my möst distinguished con-

sideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

We are glad to acknowledge receipt

of your letter of today with respect to

the property in Sweden of persons who

hade died as a result of Nazi action and

lett no heirs, and to hope that the pro-

ceeds of this property will be made

available in the manner described in

your letter.

Accept, Sir, the renewed assurances

of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

söner som avlidit i Tysk-

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous

so mmes parvenus, j’ai 1’honneur de vous

confirmer que je suis d’accord pour

recommander å mon Gouvernement de

prendre des mesures en vue de mettre å

la disposition des trois Gouvernements

alliés, å des fins de secours, le produit

de la réalisation des biens trouvés en

Suéde qui appartiennent aux victimes

de Faction nazie décédées sans héritier.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance

de ma haute considération.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous sommes heureux d’accuser ré-

ception de votre lettre de ce jour con-

cernant les biens en Suéde de personnes

qui sont mortes å la suite de Faction

nazie sans laisser d’héritiers et de pouvoir

espérer que le produit de la réalisation

de ees biens sera rendu disponible amsi

qu’il est indiqué dans votre lettre.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Votensi.

Francis W. McCombe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

61

land till följd av nazistförföljelser.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Mina Herrar,

I samband med den uppgörelse, som

träffats, har jag äran bekräfta mitt

samtycke till att föreslå min re­

gering att vidtaga åtgärder för att

ställa till de tre allierade regeringar­

nas förfogande, för hjälpändamål, vär­

det av sådan i Sverige befintlig egen­

dom som tillhört offer för nazistför­

följelser, vilka avlidit utan arvingar.

Mottag, mina Herrar, försäkran om

min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

Härmed hava vi nöjet erkänna mot­

tagandet av Edert brev av denna dag,

angående danaarv i Sverige efter per­

soner, vilka dött till följd av nazist -

förföljelser. Vi hoppas, att sådana

danaarv skola ställas till förfogande i

enlighet med vad Ni angivit i Edert

brev.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran

örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

13) Ang. tillämpning av den

Washington, D. C., July 18, 1946.

Dear Justiee Sandström:

In connection with the paragraph in

the letters exchanged today dealing with

looted gold, we wish to confirm to

you our understanding that, in view of

the evidence already produced and

checked, no further claim will be pre­

sented to Sweden by the Governments

signatory to the Paris Reparation Agree-

ment or their banks of issue with regard

to any gold acquired by Sweden from

Germany and transferred to third coun-

tries prior to June 1, 1945.

Accept, Sir, the renewed assurances

of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today in the

folio wing terms:

“In connection with-----------June 1,

1945.”

I shall not fail to bring your statement

to the knowledge of my Government.

Accept, Gentlemen, the renewed as­

surances of my möst distinguished con­

sideration.

s. k. guldförklaringen.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

Nous référant au paragraphe des

lettres échangées ce jour qui concerne

Por pillé, nous tenons å vous confirmer

que, en raison des renseignements déjä

produits et vérifiés, aucune réclamation

ultérieure ne sera présentée å la Suéde

par les Gouvernements signataires de

1’Accord de Paris sur les Réparations,

ou par leurs banques dimission, au sujet

d’or acheté par la Suéde å PAllemagne

et transféré å des pays tiers avant le

ler juin 1945.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

Passurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Messieurs,

J’ai Phonneur d’accuser reception de

votre lettre de ce jour amsi congue:

«Nous référant au------- --— ler juin

1945.»

Je ne manquerai pas de porter votre

déclaration ä la connaissance de mon

Gouvernement.

Veuillez agréer, Messieurs, Passurance

de ma haute considération.

Ernil Sandström.

Emil Sandström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

63

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

I anslutning till den klausul i de i

dag utväxlade breven, soln handlar örn

rövat guld, önska vi bekräfta vår enig­

het därom att med hänsyn till den be­

visning, som redan förebragts och kon­

trollerats, inga ytterligare anspråk sko­

la av signatärmakterna till skade-

ståndsöverenskommelsen i Paris eller

deras emissionsbanker framställas mot

Sverige i fråga örn guldpartier, som

förvärvats av Sverige från Tyskland

och överlåtits till tredje land före den

1 juni 1945.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran

örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet

av Edert brev av denna dag, så ly­

dande :

»I samband med — — — 1 juni

1945.»

Jag skall icke underlåta att bringa

Eder förklaring till min regerings kän­

nedom.

Mottag, mina Herrar, försäkran om

min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 367.

14) Ang. tyska handelskammaren i Sverige.

Washington, D. C., July 18, 1946-

Dear Justiee Sandström:

In connection with the understanding

reached today, we raised the problem

of ha ving access to the files of the Ger­

man Chamber of Commerce in Sweden.

You stated that the Government of

Sweden will disclose to the representa­

tives of the Allies any information con-

tained in the files of the German Cham­

ber of Commerce which may be relevant

to the objectives of our understanding.

In view of the fact that approximately

two-thirds of the funds winch were made

available to the German Chamber of

Commerce were furnished by the German

Government or its agents, the Govern­

ment of Sweden is requested sympa-

thetically to consider the suggestion that

it should accordingly treat that pro­

portion of the net proceeds of liquidation

as a German asset.

Accept, Sir, the renewed assurances

of our möst distinguished consideration.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., July 18, 1946.

Gentlemen:

I havé the honor to acknowledge

receipt of your letter of today’s date in

the folio wing terms:

“In connection with — — — as a

German asset.”

I confirm the statement regarding the

files of the German Chamber of Com­

merce. Your request regarding its assets

will be given full examination.

Accept, Gentlemen, the renewed as­

surances of my möst distinguished con­

sideration.

Emil Sandström.

Washington, D. C., le 18 juillet 1946.

Monsieur le Président,

A 1’occasion de 1’accord auquel nous

sommes parvenus, nous avons soulevé la

question de l’accés aux archives de la

Chambre de Commerce allemande en

Suéde.

Vous avez déclaré que le Gouverne-

ment suédois communiquera aux repre­

sentants alliés toute information contenue

dans les archives de la Chambre de

Commerce allemande qui serait d’im-

portance pour les fins de notre accord.

Etant donné que les deux tiers environ

des avoirs dont a disposé la Chambre de

Commerce allemande ont été fournis

pär le Gouvernement allemand ou ses

agents, le Gouvernemnt suédois est prié

de bien vouloir traiter comme un avoir

allemand la méme proportion du produit

net de la liquidation de ees avoirs.

Veuillez agréer, Monsieur le Président,

1’assurance de notre haute considération.

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., juhle 18 let 1946.

Messieurs,

J’ai 1’honneur d’accuser réception de

votre lettre de ce jour ainsi con§ue:

«A l’occasion de---------- de ees avoirs.»

Je vous confirme la déclaration con-

cernant les archives de la Chambre de

Commerce allemande. Votre demande

concernant ses avoirs recevra toute

notre attention.

Veuillez agréer, Messieurs, 1’assurance

de ma haute considération.

Emil Sandström.

Kungl. Majlis proposition nr 367.

65

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

I samband med den överenskom­

melse, som träffats, hava vi upptagit

frågan örn erhållande av tillgång till

den tyska handelskammarens i Sverige

handlingar.

Ni förklarade, att svenska regering­

en kommer att till representanter för

de allierade lämna alla upplysningar

som finnas i dessa handlingar, och som

kunna vara av betydelse för denna

överenskommelses syften.

Enär omkring två tredjedelar av de

medel, som ställdes till den tyska han­

delskammarens förfogande, tillhanda-

höllos av den tyska regeringen eller dess

representanter, hemställes att svenska

regeringen välvilligt överväger att på

grund härav behandla motsvarande del

av behållningen av likvidationen såsom

tysk egendom.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran

örn vår utomordentliga högaktning

Seymour J. Rubin.

Christian Valensi.

Francis W. McCombe.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Mina Herrar,

Jag har äran erkänna mottagandet

av Edert brev av denna dag, så ly­

dande :

»I samband med ------------såsom tysk

egendom.»

Jag bekräftar den lämnade förkla­

ringen angående tyska handelskamma­

reas handlingar. Eder anhållan beträf­

fande tillgångarna kommer att bliva

föremål för noggrann prövning.

Mottag, mina Herrar, försäkran örn

min utomordentliga högaktning

Emil Sandström.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 367.

5

66

Kungl. Majrts proposition nr 367.

Skriftväxling mellan ordföranden i den amerikanska delegationen oell

ordföranden i den svenska delegationen, angående de svenska tillgång­

arna i Förenta Staterna.

(15)

Washington, D.C., July 18, 1946.

I3ear Justiee Sandström:

lii connection with the Görning into

effeet of the understanding we havé

reached, I arn authorized to slate that

the United States of America will at

the earliest possible date thereafter

unblock the Swedish holdings in the

United States, according to a proce-

dure to be worked out by officials of

thal country aud Swedish officials.

Accept Sir, the renewed assurances

of my möst distinguished consideration.

Very truly yours,

Seymour J. Rubin.

Washington, D.C., July 18, 1946.

Dear Mr. Rubin:

I havé the honor to acknowledge re-

ceipt of your letter of today in the

following terms:

»In connection with — — — and

Swedish officials.»

Accept, Sir, the renewed assurances

of my möst distinguished consideration.

Very truly yours,

Emil Sandström.

(Översättning.)

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Justitieråd,

I samband med ikraftträdandet av

den av oss träffade uppgörelsen är jag

bemyndigad att meddela, att Amerikas

Förenta Stater snarast möjligt kommer

att deblockera de svenska tillgodoha­

vandena i Förenta Staterna enligt ett

förfarande, som kommer att utarbetas

av representanter för detta land och för

Sverige.

Mottag, Herr Justitieråd, försäkran

örn min utomordentliga högaktning.

Seymour J. Rubin.

Washington, D. C., den 18 juli 1946.

Herr Ordförande,

Jag har äran erkänna mottagandet

av Edert brev av denna dag, så ly­

dande :

»I samband med — —----- och för

Sverige.»

Mottag, herr Ordförande, försäkran

om min utomordentliga högaktning.

Emil Sandström.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

463073