Prop. 1946:380
('med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft',)
Kungl. Majlis proposition nr 380.
1
Nr 380.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
kontroll å överlåtelse av vattenkraft; given Stock holms slott den 15 november 19A6.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vatten kraft.
GUSTAF.
Herman Zetterberg.
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 380 .
1
Kung}. Maj:ts proposition nr 380.
Försl a g-
till
Lag
örn kontroll å överlåtelse av vattenkraft.
Härigenom förordnas som följer.
1
§■
Den som mot vederlag förvärvar rätt till vattenkraft i strömfall, varur i
dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad kan uttagas mer än etthundra tur-
binhästkrafter, räknat efter normalt oreglerat lågvatten, skall för kontroll
av vederlagets skälighet ofördröjligen göra anmälan om förvärvet hos Konung
en, i den mån Konungen förordnar därom.
I anmälan skall lämnas upplysning om vederlaget för vattenkraften, var
jämte skola tillhandahållas de handlingar och uppgifter som erfordras för
prövning av vederlagets skälighet. Har vid förvärv av fastighet med till
hörande vattenkraft särskilt vederlag för vattenkraften icke bestämts, skall
uppgivas, huru stor del av vederlaget i dess helhet som anses belöpa på vatten
kraften.
Inkommer ej anmälan, äger Konungen införskaffa erforderliga uppgifter.
2 §.
Finnes vederlaget för vattenkraften eller, då vattenkraft förvärvas jämte
annan egendom, det vederlag som prövas belöpa på vattenkraften ej vara
skäligt, äger Konungen föreskriva den nedsättning som därav påkallas.
I avbidan på Konungens prövning må utfäst vederlag ej givas eller motta
gas.
3 §•
Har Konungen föreskrivit nedsättning av vederlaget, må den som avytt
rat vattenkraften frånträda avtalet, såframt han underrättar förvärvaren där
om senast två månader efter erhållen del av beslutet örn nedsättning.
4 §■
Vad ovan sagts om rätt till vattenkraft skall äga motsvarande tillämpning
å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars huvudsakliga
tillgång utgöres av rätt till vattenkraft.
Kungl. Maj:ts proposition nr 380.
3
5 §.
Konungen äger uppdraga befogenhet varom i 1 § tredje stycket och 2 § sägs åt myndighet som Konungen bestämmer. Har så skett, skall anmälan som avses i 1 § göras hos myndigheten.
6
§.
Den som underlåter att göra anmälan varom i 1 § sägs eller i samband med fullgörande av anmälningsskyldighet lämnar medvetet oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängelse. Till samma straff dömes den som, när anmäl ningsplikt föreligger, erlägger eller mottager vederlag innan skäligheten där av prövats eller högre vederlag än som funnits skäligt.
Böter tillfalla kronan.
' §•
Denna lag äger icke tillämpning å förvärv som sker från eller för kronan eller från konkursbo eller å exekutiv auktion.
\
8
§•
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till och med den 30 juni 1948 eller den tidigare dag Konungen bestämmer. La gen skall äga tillämpning jämväl å förvärv som skett före lagens ikrafträ- dande men efter den 15 november 1946. Med avseende å förvärv som skett å sadan tid att lagen är tillämplig a förvärvet skall vad i lagen stadgas gälla även efter den 30 juni 1948.
Kungl. Maj:ts proposition nr 380.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in
för Hans Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 november 1916.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finans departementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetter berg, fråga om provisorisk priskontroll d överlåtelse av vattenkraft.
Föredraganden anför följande. År 1945 infördes vissa bestämmelser i vattenlagen i syfte att hindra den som innehade strömfall att, när dess utbyggande blev aktuellt, motsätta sig detta eller tilltvinga sig en oskälig ersättning. Syftet var sålunda bl. a. att möjliggöra en viss priskontroll på vattenkraften. Det har emellertid visat sig att lagändringen icke varit tillfyllest för att hindra en uppenbart oskälig prissättning. Då det självfallet är ett allmänt intresse att motverka sådana företeelser, anhåller jag att få upptaga frågan örn de åtgärder som därav påkallas.
Gällande bestämmelser örn rätten till vatten återfinnas i vat tenlagen den 28 juni 1918. Denna bygger liksom äldre lag på principen att rätten till vatten är förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet finnes. Rätten att tillgodogöra sig vattnet som drivkraft tillkommer alltså principiellt grundens ägare. I vattenlagen har vattenkraftintresset tillgodo- setts genom betydande befogenheter att för genomförande av ett kraftföre tag göra intrång i annans rätt. Å andra sidan ha på grund av de allmänna intressen som äro förbundna med vattenkraftens användning vissa inskränk ningar stadgats i strömfallsägarens förfoganderätt över vattenkraften.
En följd av strömfallsägarens rådighet över vattnet är, att han själv äger frihet att bestämma, örn och när han önskar utbygga fallet. Han kan också avgöra, i vilken omfattning han anser lämpligt att tillgodogöra sig vatten kraften. Obligatorisk förprövning är emellertid i vidsträckt omfattning före skriven, när det gäller frågan örn vattenbyggnads tillåtlighet och sättet för dess utförande.
Kungl. Majlis proposition nr 380.
5
För den händelse rätten till ett strömfall är fördelad pä olika händer, in nehåller vattenlagen bestämmelser som innebära att den som har rätt till större delen eller ena sidan av strömfallet kan framtvinga att utbyggnad kommer till stånd. Bestämmelser örn en dylik initiativrätt äro givna i 2 kap. 5—7 §§. Enligt den inledningsvis omnämnda år 1945 genomförda lagstift ningen kan emellertid initiativrätt till utbyggnad under vissa förutsättningar tillerkännas även annan än delägare. De huvudsakliga stadgandena härom äro givna i 1 kap. 14 § i dess lydelse enligt lag den 20 april 1945.
Enligt detta lagrum gäller, att örn det från allmän synpunkt finnes erfor derligt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst ström fall utbygges och det ej kan antagas att den som råder över vattenkraften själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften i stäl let må tillgodogöras av kronan, kommun eller annan, som är beredd att utan uppskov utbygga fallet. Förordnande om dylik expropriationsrätt meddelas av Kungl. Majit, som äger att i samband därmed föreskriva de villkor med avseende å strömfallets utnyttjande som från allmän synpunkt finnas er forderliga. Expropriationsrätten förverkas, örn icke exproprianten inom ett år från det förordnandet meddelades hos vattendomstolen sökt tillstånd till strömfallets utbyggande eller örn ansökan örn sådant tillstånd avslås. Det samma gäller, örn strömfallet icke utbygges inom tid som vattendomstolen bestämmer. Gottgörelse för vattenkraft sorn tages i anspråk med stöd av Kungl. Maj:ts förordnande skall i regel utgå i form av ersättningskraft i den män fastighet till vilken vattenkraften hört kan anses lia behov av kraft. Motsvarande gäller, örn vattenkraften varit avsedd för viss anläggning eller ort för vilken kraften är erforderlig. I den mån ersättning icke lämnas ge nom kraftöverföring skall den gäldas i penningar. Ersättningsfrågan prövas av vattendomstolen.
Den expropriationsrätt för vilken nu redogjorts tillkom i syfte att mot verka vissa tendenser att spekulera i vattenkraft som framkommit. Genom införande av en tvångsrätt, enligt vilken vattenkraftens ägare kunde från tagas sin initiativrätt i fråga örn kraftens tillgodogörande, avsåg man-, som jag förut antytt, att utesluta möjligheten att erhålla ett överpris för vatten kraft som står i tur att tagas i anspråk och på så sätt beskära utsikterna att med framgång spekulera i vattenkraft. Beträffande de synpunkter i öv rigt som lago till grund lör lagstiftningen får jag hänvisa till förarbetena.1
lill grund för förslaget örn införande av en dylik expropriationsrätt låg ett av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet avgivet betänkande angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft (SOU 1943: 14). Vid den av de sakkunniga verkställda utredningen undersöktes även, örn vid sidan av den förordade expropriationsrätten ytterligare åtgärder borde vidtagas för att hindra spekulation i vattenkraft. Därvid övervägde de sakkunniga sär skilda villkor, utöver nu gällande, för strömfallsägares rätt att utbygga sitt fall; förhud afl ulan särskilt tillstånd förvärva vattenkraft; införande av rätt att övertaga förvärv av vallenkraft; begränsning av möjligheterna alt över-
1 Proposition 14, löle neli andril lagutskottets utlåtande 22/1945.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 380.
föra elektrisk kraft; eller skärpt kontroll över krafttaxorna. De sakkunniga
funno emellertid bestämmelser i sådan riktning icke lämpligen böra införas
eller ock icke vara motiverade av syftet att motverka spekulation. Beträf
fande de av de sakkunniga lill stöd för denna ståndpunkt anförda skälen må
hänvisas till betänkandet (s. 58—62). Som en ytterligare åtgärd undersökte
de sakkunniga möjligheten att genomföra en .skärpning av reglerna om be
skattning av realisationsvinst med avseende å vattenkraft. De sakkunniga
ansågo, att på denna väg ulan vidlyftiga åtgärder kunde uppnås en icke obe
tydlig verkan samt föreslogo fördenskull vissa ändringar i kommunalskatte
lagen.
Enligt 35 § kommunalskattelagen räknas till intäkt av tillfällig förvärvs
verksamhet vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom (rea
lisationsvinst). Förutsättning för att vinsten skall betraktas såsom inkomst
är; att egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.
Vidare skall egendomen lia varit i den skattskyldiges ägo, örn det är fastig
het, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år. De sakkun
niga föreslogo, att nämnda tidrymd i fråga örn strömfall eller rättighet till
vattenkraft utsträcktes till trettio år. Som motivering härtill framhölls, att för
värv och avyttring av vattenkraft oftare än förhållandet vore med annan fast
egendom kunde ha spekulativt syfte, även om ganska lång tid förflutit mel
lan förvärvet och avyttringen. Vidare föreslogo de sakkunniga införande av
en uttrycklig bestämmelse av innebörd, att ersättning för vattenkraft i form
av frikraft skall anses som beskattningsbart vederlag likaväl som ersättning
i pengar.
Vid föredragning i statsrådet den 15 december 1944, då förslag framlades
om införande av förutnämnda expropriationsrätt i syfte ali motverka spe
kulation i vattenkraft, framhöll min företrädare i ämbetet, statsrådet Berg
quist, att spörsmålet om skärpta regler rörande beskattning av realisations
vinst vid avyttring av vattenkraft icke för det dåvarande borde upptagas till
prövning. Därmed borde enligt hans mening anstå till dess en mera allmän
översyn av realisationsvinstbeskattningen verkställdes. Vad angår övriga av
de sakkunniga till prövning upptagna förslag till åtgärder mot spekulation i
vattenkraft ansåg föredragande departementschefen i likhet med de sakkun
niga, att dessa icke lämpligen borde genomföras.
I detta sammanhang torde jag få nämna, att Kungl. Majit i brev till vat
tenfallsstyrelsen den 17 maj 1946 berört frågan om spekulation i vattenkraft.
1 brevet uttalas sålunda, att styrelsen vid prövning av ansökningar om transi-
tering av kraft å det statliga stamlinjenätet särskilt borde beakta angelägen
heten av att prisuppdrivande eller med en planmässig kraftförsörjning icke
förenliga köp av oulbyggda vattenfall motverkades. Där tvekan kunde råda,
huruvida transitering borde medgivas, skulle frågan underställas Kungl.
Maj:ts prövning.
Orpadcmenis- På senare tid Ira strömfall eller andelar däri, särskilt inom vissa delar av
chrjm Norrland, förvärvats av personer eller företag, vilka icke haft för avsikt att
Kunni. Maj.ts proposition nr 380.
själva tillgodogöra sig vattenkraften utan spekulerat i en kommande pris stegring. Den av förutnämnda sakkunniga verkställda utredningen bestyrkte att en sådan spekulation ägde rum. Utredningen gav emellertid därjämte vid handen, att en betydande kvantitet vattenkraft redan fanns på fasta händer. Enligt en av de sakkunniga med ledning av förhållandena år 1942 verkställd överslagsberäkning motsvarade den kvantitet outbyggd men ut byggnadsvärd vattenkraft som då innehades av kronan eller eljest funnes på fasta händer åtminstone 75 procent av all sådan kraft. Av återstoden av den outbyggda men utbyggnadsvärda kraften antogs omkring 5 procent eller nå got mera finnas på spekulativa händer. Den senare andelen ansågs av de sakkunniga till största delen utgöras av sådan vattenkraft, som står på grän sen mellan högvärdig och lågvärdig. Någon närmare utredning i vad mån läget efter år 1942 ändrats föreligger icke. Man torde emellertid med led ning av vissa kända förhållanden kunna utgå från att nämnda siffror icke undergått några mera betydande förändringar sedan nyssnämnda beräkning verkställdes.
Tydligt är, att den stora del av den outbyggda kraften som finnes på fasta händer utgör ett hinder för en mera omfattande spekulation i vattenkraft. Särskilt statens andel torde här vara av betydelse. A andra sidan innebär den omständigheten att en så betydande del av vattenkraften är borta ur marknaden vissa möjligheter att spekulera i höga priser för den återstående delen av den outbyggda vattenkraften. Möjligheten att bereda sig vinster ge nom spekulation i vattenkraft bör alltså icke underskattas. Härtill kommer, att olägenheterna av att vattenkraft innehaves i spekulationssyfte bliva mera betydande i den mån utbyggnaden fortskrider. Väl kan sägas att kostnaden för naturkraften utgör endast en ganska liten del av den sammanlagda kost naden för elektrisk kraft. Att priserna på råkraften genom spekulation pres sas i höjden är dock osunt och medverkar självfallet i sin mån till en pris stegring även för den elektriska kraft som produceras. Efter de ändring ar som genomfördes vid 1945 års riksdag gäller, alt örn det finnes erfor derligt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst ström fall utbvgges och det ej kan antagas att den som råder över vattenkraften själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften i stället må tillgodogöras av kronan, kommun eller annan som är beredd att utan uppskov utbygga fallet. Med denna tvångsrätt åsyftas att såvitt möj ligt hindra alt ett från allmän synpunkt rationellt utnyttjande av våra val lentillgångar försvåras till följd av spekulation. Vidare avsåg man, att ex propriationsrätten skulle utesluta möjligheten alt erhålla ett överpris för vattenkraft som står i tur att utbyggas, varigenom själva grunden för spe kulation i vattenkraft skulle rubbas och möjligheten att med framgång spe kulera i vattenkraft beskäras. Såsom förut nämnts föreligger numera också en möjlighet att öva kontroll å transitering av elektrisk kraft.
Erfarenheten bär visat att priserna på naturkraften likväl fortsatt att sti ga. I ett på senaste tid aktuellt läll lia vid förhandlingar rörande förvärv av vattenkraft ifrågasatts priser som tidigare knappast synts tänkbara. Änkai-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 380.
ningen härtill torde främst vara, att vattenkraftproducenter, trots den före
fintliga expropriationsmöjligheten, ansett det med sina intressen förenligt att
i god tid förvärva vattenkraft på lång sikt för att möjliggöra en ökad pro
duktion framdeles. Och i en sådan situation finnes icke någon rätt till
tvångsförvärv utan denna gäller som förut nämnts endast då en utbyggnad
är aktuell. En rätt hård konkurrens torde för närvarande råda mellan olika
kraftproducenter med avseende å förvärv av vattenkraft för kommande be
hov. Det är tydligt, att i denna konkurrens yppas möjligheter för dem som
förvärvat vattenkraft i spekulationssyfte att uttaga höga priser.
Vill man effektivt hindra spekulationsvinster i samband med överlåtelse av
vattenkraft måste ytterligare åtgärder vidtagas. Problemet är emellertid icke
lätt att lösa. Den av 1943 års utredning föreslagna utvägen att komplettera
expropriationsrätten med skärpta regler örn beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av vattenkraft skulle antagligen verka dämpande på spekula
tionstendenserna. För närvarande torde det emellertid knappast vara lämp
ligt att tillskapa särregler på detta område, då en mera allmän översyn av
realisationsvinstbeskattningen kan väntas komma till stånd inom den när
maste framtiden. Jag är icke nu beredd att taga slutlig ståndpunkt till frå
gan örn sättet för spekulationens förhindrande. En tillfredsställande lösning
av frågan kan måhända icke vinnas på annat sätt än genom att tillerkänna
det allmänna mera vidsträckt möjlighet att kontrollera och ingripa på kraft
produktionens område överhuvud taget. Den förefintliga spekulationen i
vattenkraft kan alltså sägas aktualisera frågan, huru de betydande allmänna
intressen som äro knutna till våra ännu outnyttjade vattenkrafttillgångar
böra tillvaratagas i fortsättningen.
Denna fråga är tydligen så vittutseende att den icke kan avgöras utan
närmare utredning. I avbidan därå torde emellertid provisoriska åtgärder
böra övervägas.
Då det gäller att göra ett provisoriskt ingripande mot oskälig prisstegring
på vattenkraft, ligger det nära till hands alt vinna syftet genom en lagstiftning,
som ger Kungl. Maj:t möjlighet att i varje särskilt fall pröva örn vederlaget
för vattenkraften är skäligt. Härigenom skulle ju Kungl. Maj:t få möjlig
het att hindra avyttring av vattenkraft till oskäligt pris, varigenom ett verk
samt medel mot de osunda spekulationstendenser som framkommit skulle
skapas. Vissa olägenheter äro självfallet förenade med en dylik koritroll-
lagstiftning men, örn dess giltighet begränsas till viss kortare tid, torde nack
delarna icke böra vara avgörande.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för
slag till lag om kontroll d överlåtelse av vattenkraft.
I 1 § av lagförslaget har — i syfte att bereda Kungl. Majit tillfälle att
pröva frågan örn skäligheten av vederlag för avyttrad vattenkraft —- före
skrivits, att förvärv av vattenkraft ofördröjligen skall anmälas till Kungl.
Majit. För lagstiftningens syfte torde det ej vara erforderligt att Kungl.
Majit prövar vederlagets .skälighet när förvärvet avser vattenkraft i mindre
Kungl. Maj:ts proposition nr 380.
9
strömfall. Av denna anledning har undantag gjorts för strömfall, varur i dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad icke kan uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter, räknat efter normalt oreglerat lågvatten. Det kan även övervägas att begränsa lagstiftningen till Norrland, där frågan om kontroll å prissättningen är aktuell. Emellertid torde det ej vara lämpligt att i lagen avhända sig möjligheten att förordna örn priskontroll även i andra delar av landet. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma var la gen skall tillämpas. Närmast komma därvid vattendragen i mellersta Norr land i fråga.
1 ett andra stycke av 1 § ha givits närmare föreskrifter rörande de upp gifter som skola lämnas vid anmälningsskyldighetens fullgörande.
Rätt till vattenkraft kan medfölja vid vanligt köp av den fastighet till vil ken vattenkraften hör. Denna form för förvärv av vattenrätt torde emellertid vara mindre vanlig, då det gäller vattenkraft av större betydenhet. Ett ofta anlitat tillvägagångssätt har däremot varit att överlåta en strandremsa ut efter fallsträckan och att vid sådan överlåtelse lägga vattenrätten till det sålda området. Sistnämnda område har därefter jämte vattenrätten skilts från stamfastigheten genom avstyckning. Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att äga tillämpning så snart som vattenkraft på ett eller annat sätt förvärvas mot vederlag. Ofta användes, i stället för överlåtelse av strömfall eller del däri med äganderätt, upplåtelse med servitutsrätt. Den rätt till vattenkraft som tillkommer viss fastighet flyttas genom servitutsavtalet till en annan fastighet. Även då rätt till vattenkraft övergår på detta sätt har lagstiftningen ansetts böra äga tillämpning.
Örn anmälan ej sker, bör Kungl. Majit kunna på lämpligt sätt infordra de uppgifter som erfordras.
2 § i lagförslaget innehåller huvudbestämmelsen örn Kungl. Majits pröv ningsrätt i fråga om vederlagets skälighet. Om Kungl. Majit finner detta ej vara skäligt, äger Kungl. Majit enligt lagrummet föreskriva den nedsättning av vederlaget som finnes påkallad. Tydligt är att det ofta måste möta stora svårigheter att verkställa en sådan prövning efter objektiva normer. Särskilt då ersättningen helt eller delvis skall utgå i form av frikraft eller kraftleve rans mot visst pris kan avgörandet vara synnerligen vanskligt. Ledning torde dock kunna hämtas av den av vattenfallsstyrelsen tillämpade prispolitiken samt av vattendomstolarnas avgöranden vid tvångsförvärv av vattenkraft.
I avbidan på Kungl. Majits prövning bör tydligen utfäst vederlag icke iå givas eller mottagas. Föreskrift härom har meddelats i andra stycket av 2 §.
Det torde möta vissa principiella betänkligheter att på sätt föreslagits med giva myndighet rätt att ändra de mellan kontrahenterna avtalade villkoren. I regel torde emellertid, örn förslaget genomföres, parterna komma överens örn alt avtalets giltighet skall vara beroende av Kungl. Majlis godkännande av vederlaget. Hinder torde ej heller möta, alt partenia på förhand förskaffa sig preliminärt besked rörande frågan örn vederlagets skälighet. Under så-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 380.
dana förhållanden synas betänkligheterna vara av mera teoretisk än prak
tisk art. Emellertid torde man icke helt kunna bortse från att det emellan
åt skulle vara obilligt att låta den som avyttrat vattenkraft till visst pris
vara bunden av ändrade bestämmelser på denna punkt. Med hänsyn härtill
har föreslagits, att om Kungl. Maj:t ändrat avtalsvillkoren, han äger från
träda avtalet, såframt han inom två månader efter erhållen del av Kungl.
Majlis beslut gör sin rätt härtill gällande.
För att motverka ett kringgående av lagen har såsom 4 § upptagits be
stämmelse om att vad som gäller om rätt till vattenkraft skall äga motsvaran
de tillämpning å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars
huvudsakliga tillgång utgöres av rätt till vattenkraft.
Det kan tänkas bliva lämpligt att Kungl. Maj:ts prövningsrätt delegeras till
någon statlig myndighet, t. ex. kommerskollegium eller priskontrollnämnden.
Möjlighet härtill har bereus genom bestämmelse i 5 g.
Av det föregående framgår, att lagstiftningen icke är konstruerad så att
prövning av vederlagets skälighet är en förutsättning för avtalets giltighet
parterna emellan. Med hänsyn härtill synes det nödvändigt att genom straff
hot säkerställa att avtal om överlåtelse av vattenkraft verkligen komma un
der bedömande. I 6 § av lagförslaget har därför stadgats straff för den som
underlåter att behörigen tullgöra föreskriven anmälningsskyldighet För att
hindra parterna att kringgå lagstiftningen har även meddelats straffbestäm
melse för det fall att någon erlägger eller mottager vederlag innan dess skä
lighet prövats eller högre \ ederlag än som funnits skäligt.
Utan särskild bestämmelse torde vara tydligt, att örn högre vederlag er-
lagts än som godkännes, den som erlagt detsamma äger att återkräva vad
som utgivits för mycket.
Då kronans förvärv av vattenkraft i annan ordning bli underställda Kungl.
Maj:ts prövning, har lagstiftningen ansetts icke böra äga avseende å dylika
förvärv. Detsamma torde böra gälla, om kronan undantagsvis skulle över
låta rätt till vattenkraft. Då förvärv sker från konkursbo eller å exekutiv
auktion, bör vidare med hänsyn till inteckningshavares och andra borgenärers
intresse lagstiftningen icke äga tillämpning. Denna begränsning kan visserli
gen öppna en möjlighet till kringgående av lagen men risken torde icke vara
så betydande. Bestämmelser i nu nämnda hänseenden ha upptagits i 7 §.
Under 8 § har upptagits stadgande örn rätt för Kungl. Majit att meddela
tillämpningsföreskrifter till lagen.
Såsom förut nämnts bör den föreslagna lagstiftningen vara av provisorisk
karaktär. I avbidan på att frågan örn åtgärder mot spekulation i vattenkraft
och därmed sammanhängande spörsmål erhålla en definitiv lösning torde
tiden för lagstiftningens giltighet böra begränsas till den 1 juli 1948 eller den
tidigare dag Konungen bestämmer.
Lagen torde böra gälla även överlåtelser och upplåtelser som ägt rum efter
den 15 november 1946, då jag beräknar att kunna anmäla frågan örn propo
sition i ämnet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 380.
11
Föredraganden hemställer, alt lagrådets utlåtande över det upprättade för
slaget till lag om kontroll d överlåtelse av vattenkraft, av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl
lan bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, tiar här
uteslutits.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 380.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 no
vember 194S.
Närvarande:
justitieråden Lawski,
Gyllenswärd,
N issen ,
regeringsrådet Kuylenstierna.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 8 november 1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av-
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S. Edling.
Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.
Den i övergångsbestämmelserna intagna föreskriften, alt lagen skall äga
tillämpning jämväl å förvärv som skett före lagens ikraftträdande men efter
den 15 november 1946, kan icke tillstyrkas. Förutom att principiella betänk
ligheter alltid måste möta mot ett stadgande av denna art må framhållas,
att den föreslagna bestämmelsen icke skulle bliva effektiv, i det att, om i
visst fall betalning för överlåten vattenkraft redan erlagts vid tiden för lagens
ikraftträdande, en nedsättning av vederlaget icke kan genomföras mot kon
trahenternas välja. Härtill kommer att om i sådant täll nedsättning sker
svårigheter kunna uppstå för en säljare, som redan disponerat över likviden,
att återbetala viss del av denna.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kunni. Maj.ts proposition nr 380.
13
Utdrag av protokollet över justitiedeparte me ntsärenden, hållet in
för Flans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 november 1946.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
statsråden
Wigforss, Quensel, Danielson, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finans departementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetter berg, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 8 no vember 1946 remitterade förslaget till lag örn kontroll å överlåtelse av vat tenkraft.
Föredraganden anför följande. Lagrådet har lämnat förslaget utan annan erinran än att lagrådet hem ställt örn sådan ändring av slutbestämmelserna, att lagen icke får tillämp ning å förvärv som skett före lagens ikraftträdande men efter den 15 novem ber 1946. Enligt min mening är det emellertid av värde, att icke under tiden för lagförslagets behandling i riksdagen träffas avtal örn överlåtelse av vattenkraft till priser som icke kunna kontrolleras. Några större principiella betänkligheter torde ej möta mot att låta lagstiftningen gälla avtal som ingås efter det lagförslaget blivit känt. Väl Lan det tänkas att vederlag som blivit utfäst i sådant avtal erlägges redan före lagens formella ikraftträ dande och att parterna låta därvid förbliva. Denna olägenhet torde emeller tid betyda mindre. Med hänsyn härtill har jag icke funnit skäl att frångå det remitterade förslaget på denna punkt.
Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regerings formen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Leffler.