Prop. 1947:142

('angående om\xad organisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående om­

organisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden

,

hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1947.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, S^köld, Q^uensel,

G^jöres, D^anielson, V^ougt, M^yrdal, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, M^oss­^berg, W^eijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans- och jordbruksdepartementen anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga angående omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvalt- ningen inom försvaret m. m. samt anför härom följande.

[1.] Organisationen av den centrala fortifikations och byggnadsförvalt-

ningen inom försvaret.

1. Inledning.

Frågan om en omorganisation av den för närvarande försvarsgrensvis ordnade fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret i syfte att åstadkomma större enhetlighet och effektivitet inom detta område av den mili-

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 142.

ssa ⁴⁷ 1

3

läggning och utförande av byggnadsarbeten bör ske enligt i huvudsak lik­ artade bedömanden, vare sig byggnaderna skola användas för den ena eller den andra försvarsgrenen. En gemensam förvaltningsorganisation för den militära byggnadsverksamheten synes även ägnad att underlätta rationalise­ ring och standardisering av densamma. Vidare torde en sådan organisation medföra ökade möjligheter att så avväga de särskilda försvarsgrenarnas be­ hov av byggnadsmedel, att försvaret i sin helhet blir på bästa sätt tillgodo­ sett. Behovet av att en sådan avvägning verkställts redan innan byggnads- ärendena. underställas Kungl. Maj:ts prövning har mer och mer framträtt, särskilt under den senaste tidens omfattande byggnadsverksamhet. Vad be­ fästningar angår måste det betraktas såsom en olägenhet, att dessa för när­ varande anläggas av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och marinför­ valtningen var för sig. Arméförvaltningen har för sin del vitsordat, att bris­ tande enhetlighet vid ordnandet av landets fasta försvar med nuvarande system icke kan undvikas. Även ur denna synpunkt skulle således en avsevärd fördel stå att vinna genom en sammanslagning. I fråga om underhållet av för­ svarets omfattande fastighetsbestånd synas än starkare skäl tala för att större enhetlighet åvägabringas.

De fördelar, som skulle vara förenade med en koncentration av fastighets­ förvaltningen, synas mig väga tyngre än de invändningar däremot, som otvi­ velaktigt med visst fog kunna göras. Jag syftar här främst på risken för att de rent militära önskemålen ej skulle kunna i tillbörlig utsträckning göra sig gällande gentemot ett utom försvarsgrenarna stående centralt ämbetsverk. Från flygvapnets sida ha därjämte yppats farhågor för att de särpräglade syn­ punkter, som i stor utsträckning måste anläggas på denna försvarsgrens bygg­ nader samt på flygfältens byggande och underhåll, icke skulle bliva på till­ fredsställande sätt tillgodosedda av ett utanför flygförvaltningen förlagt organ. Såsom de båda förvaltningsutredningarna samstämmigt framhållit bör det icke vara ogörligt att övervinna dessa svårigheter.

Emellertid har jag i nuvarande läge och med den synnerligen omfattande byggnadsverksamhet på försvarets område, som för närvarande pågår och är

att förutse för de närmaste åren, ansett försiktigast att icke nu genomföra en sådan reform utan dröja därmed till dess det byggnadsprogram, som ingår i försvarets femårsplan, blivit i det närmaste genomfört. Olägenheterna med ett uppskov i frågan torde för övrigt ha i väsentlig mån minskats genom att vissa provisoriska åtgärder vidtagits på förevarande område. Många av de från olika håll påtalade bristerna i den nuvarande organisationen torde där­ igenom ha undanröjts, så långt detta är möjligt under rådande forcerade byggnadsverksamhet.

Såsom framgår av föreliggande två organisationsförslag, 1941 års militära förvaltningsutrednings och det av intendenten Bildmark utarbetade, ävensom de däröver avgivna yttrandena, är frågan om den militära fastighetsförvalt­ ningens ordnande föremål för mycket delade meningar. Å ena sidan föreligger den uppfattning, som kommit till uttryck i förvaltningsutredningens förslag och som går ut på att de militära myndigheterna och militärt utbildad per­ sonal böra erhålla stort inflytande på hithörande frågor, icke blott beträffande befästningsan läggningar utan även i fråga om byggnaders uppförande och förvaltning. Å andra sidan har i Bildmarks utredning föreslagits inrättande av ett särskilt organ under civil ledning och med civil arbetskraft, till eu början blott för armén, med uppgift att handha husbyggnadsverksamheten för armén och förvaltningen av denna försvarsgrens byggnader, medan däremot frågan om befästningsanläggningarna lämnats öppen. Bland de synpunkter, som an­ förts i de avgivna yttrandena, må framhållas, att från flera håll ifrågasatts, att all statlig byggnadsverksamhet, såväl militär som civil, skulle samman­ föras till ett enda statligt organ. I)ä frågan om utformningen av fortifikations-

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

och byggnadsverksamhetens organisation icke bör nu definitivt avgöras, an­ ser iag mig sakna anledning att bär taga ställning till de olika förslag och syn­ punkter, som framkommit i frågan. Dessa böra i stället tagas under över­ vägande vid den fortsatta utredning rörande den militära fastighetsförvalt­ ningen, som jag anser ofrånkomlig.

I avbidan på en slutlig omorganisation av fortifikations- och byggnadsför- valtningen borde verksamheten på berörda förvaltningsområde för arméns vidkommande ledas av ett fristående ämbetsverk, arméns fortifikationsför- valtning, vilket ämbetsverk skulle organiseras genom utbrytning ur dåva­ rande arméförvaltningen av dess fortifikationsstyrelse. Yad anginge marinens och flygvapnets byggnadsorgan, borde dessa tills vidare alltjämt ingå i re­ spektive marin- och flygförvaltningen.

I skrivelse nr 319 anmälde 1943 års riksdag, att riksdagen beslutat, att för­ svarets centrala myndigheter skulle organiseras efter den i propositionen nr 180 angivna planen med vissa avvikelser, vilka dock icke äro av betydelse i förevarande sammanhang. Principbeslut föreligger sålunda om upprättande av ett gemensamt verk — försvarets fortifikationsförvaltning — för byggnads- frågorna inom försvaret.

Det nya ämbetsverk, arméns fortifikationsförvaltning, som jämlikt beslutet skulle under en mellanperiod svara för arméns fortifikations- och byggnads- väsende, trädde jämlikt beslut av Kungl. Maj:t i verksamhet den 1 januari 1944.

Sedan tiden befunnits inne att fullfölja utredningsarbetet rörande om­ organisationen på här ifrågavarande förvaltningsområde, tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 maj 1944 sju utredningsmän1 att inom försvarsdepartementet biträda med sådan utredning. Enligt direktiven för ut­ redningen skulle de fortsatta övervägandena bygga på det år 1943 fattade principbeslutet om sammanförande av de försvarsgrensvis ordnade byggnads- organen till eu enhetlig organisation. Därvid skulle emellertid även under­ sökas möjligheterna att samordna det militära byggnadsväsendet med mot­ svarande uppgifter för den civila statsförvaltningens behov. Skilda alternativ borde därutinnan komma under bedömande. Yidare skulle det ankomma på utredningen att särskilt undersöka vissa frågor berörande förvaltningen av försvarets domäner, flygfält, bostäder och fabriker ävensom vissa spörsmål rörande fortifikationskåren m. m.

I sitt den 27 december 1945 avgivna betänkande med förslag angående om­ organisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret in. in. (SOU 1945: 65) ha utredningsmännen — vilka antagit benämningen fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen och i det följande kallas 1944 års utredning — med utgångspunkt från direktiven övervägt tre alternativ för ordnandet av fortifikationsverksamheten och den statliga husbyggnadsför- * i

1 Landshövdingen K. S. Levinson, ordförande, samt dåvarande byggnadschefen i bygg­ nadsstyrelsen, översten och chefen för väg- och vattenbyggnad skåren E. Lindh, byrå­ chefen i försvarsdepartementet N. It. W. Lundberg, chefen för byggnadsavdelningen i flyg- förvaltningen, översten i fortifikationskåren K. J. T. Magnell, ledamoten av riksdagens andra kammare, stadsbibliotekarien G. V- Nilsson, direktören, dåvarande överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren A. E. Sandberg och dåvarande översten i generalstabs­ kåren N. P. K. Swedlund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

5

valtningen, nämligen alternativ I med skiljelinje dragen mellan den civila bygg­ nadsverksamheten å ena sidan samt försvarets fortifikations- och byggnads­ verksamhet å den andra, alternativ II med samma skiljelinje utom såtillvida, att detaljutformning och utförande av de för militärt ändamål avsedda bygg­ naderna skulle sammanföras med motsvarande verksamhet för den civila stats­ förvaltningen, samt alternativ III med skiljelinjen mellan byggnadsverksamhet å ena och befästningsverksamhet å andra sidan. Utredningen har för sin del förordat, att organisationsfrågan löses enligt alternativ I, varvid dock en av utredningens ledamöter reserverat sig för en lösning enligt alternativ II. För vart och ett av alternativen ha framlagts organisationsförslag samt per­ sonal- och kostnadsberäkningar. Utredningen har jämväl behandlat en rad sär­ skilda organisationsfrågor samt spörsmålen om fortifikationskårens personal­ behov och om fortifikationsofficerarnas utbildning och rekrytering.

Över utredningens förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar.

Sålunda ha infordrade utlåtanden avgivits av överbefälhavaren — efter hörande av försvarsgrenscheferna, militärbefälhavarna, cheferna för marindi­ strikten och inspektören för kustartilleriet, cheferna för fortifikations- samt väg- och vattenbyggnadskårema och inspektören över rikets befästningar — försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmateriel- verket, försvarets fabriksstyrelse, arméns fortifikationsförvaltning, arméför­ valtningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd, försvarets bostadsanskaffningsnämnd, fång­ vårdsstyrelsen, styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona, medicinal­ styrelsen, styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö, styrelsen för statens alkoholistanstalt å Yenngam, socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, riks- räkenskapsverket, statens sakrevision, statens bostadsnämnd, statens organi- sationsnämnd, domänstyrelsen, kanslersämbetet för rikets universitet — efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter —, styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm, styrelsen för Chalmers tekniska högskola, direktionen för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, styrelsen för lantbrukshög- skolan, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, försva­ rets sakanslagsutredning, försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, civilför- svarsutredningen samt 1945 års försvarskommitté.

Vidare ha svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet, försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsväsendets civilmilitära ingen­ jörers förbund, skogssällskapet, statsverkens ingenjörsförbund, svenska arkitekters riksförbund, svenska teknologföreningen, byggnadsstyrelsens personalförening, tekniska läroverkens ingenjörsförbund, Sveriges arbets­ ledareförbund samt Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet.

Av de myndigheter och organisationer, som ansett sig ha att taga ställning till valet mellan de av utredningen diskuterade organisationsalternativen, har det övervägande antalet varit ense med utredningen om att alternativ I vore att föredraga framför de övriga. Däremot ha betydande meningsskiljaktig­ heter gjort sig gällande rörande spörsmålen om förvaltningsorganisationens uppbyggnad och personalbehov. 1945 års försvarskommitté har för sin del

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

endast tagit ställning till principfrågorna och förklarat, att kommittén ansåge spörsmålen om de olika förvaltningsmyndigheternas inre organisation och personalbehov m. m. stå i sådant samband med utformningen av försvarsorga­ nisationen i övrigt, att kommittén funnit sig icke beredd att ännu taga stånd­ punkt till desamma.

För egen del fann jag, att de av 1944 års utredning framlagda förslagen borde göras till föremål för viss överarbetning, innan desamma lades till grund för en proposition. Då det förelåg behov av att genom särskilda utrednings­ män verkställa en översyn av organisationen för centralmyndigheterna inom Övriga grenar av den militära förvaltningen, ansåg jag det ändamålsenligt, att de fortsatta övervägandena beträffande centralorganisationen för fortifika­ tions- och byggnadsverksamheten anförtroddes samma utredningsmän. I enlig­ het härmed anmälde jag i statsrådet den 4 oktober 1946 i ett sammanhang hela frågan om översyn av den centrala försvarsförvaltningens organisation. Jag framhöll därvid, bl. a., att det borde vara utredningsmännen obetaget att, om så befunnes lämpligt, beträffande visst förvaltningsområde eller visst verk framlägga separat förslag, innan det slutliga betänkandet avgåves. Så kunde tänkas vara motiverat vad beträffade fortifikations- och byggnadsför- valtningen, vilken fråga av många skäl borde med det snaraste bringas till en lösning.

Sedan Kungl. Maj:t nyssnämnda dag därtill lämnat bemyndigande, har jag den 11 november 1946 tillkallat sex utredningsmän1 att inom försvarsdepar­ tementet biträda med översyn av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters organisation. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1946 års militära förvaltningsutredning och som jag här i fortsättningen benämner 1946 ars ut­ redning, ha ansett sig böra först behandla frågan om fortifikations- och bygg- nadsförvaltningens ordnande. Med hänsyn till arten av utredningens uppdrag rörande angivna fråga och då någon ytterligare remissbehandling i ämnet icke ansetts påkallad, har utredningen icke utarbetat något särskilt betänkande an­ gående hithörande spörsmål. I stället ha utredningens synpunkter, sådana de återgivas i det följande, delgivits mig i form av utdrag av utredningens pro­ tokoll.

Innan jag närmare ingår på de av 1944 års utredning framlagda förslagen, de häröver avgivna remissyttrandena och de av 1946 års utredning framförda synpunkterna, torde det vara lämpligt att i största korthet redogöra för den nuvarande förvaltningsorganisationen inom här berörda förvaltningsområden.

II. Huvuddragen av den nuvarande organisationen för fortifikationsverksam-

heten och den statliga byggnadsförvaltningen.

Inom försvaret är, såsom förut berörts, förvaltningen av den fasta egendomen i stort sett försvarsgrensvis ordnad.

1 Före detta generaldirektören E. K. Stridsberg, ordförande, ävensom chefen för för­ svarsstabens kvartermästaravdelning, överstelöjtnanten N. A. Q-. Bergh, tillika general­ sekreterare, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören K. H. Hagberg, ledamö­ terna av riksdagens första kammare, godsägaren K. E. H. von Heland och driftsingenjören K. E. Hesselbom, samt generaldirektören C. T. Sällfors.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

7

För arméns del handhavas hithörande uppgifter under arméns fortifika- tionsförvaltning av regionala och lokala myndigheter. Region alförvaltningen åvilar militärbefälhavarna, medan de lokala förvaltningsuppgifterna äro an­ förtrodda förbandschefer, försvarsområdesbefälhavare, chefer för undervis­ ningsverk och anstalter m. fl.

Inom marinen utövas den centrala ledningen av hithörande verksamhet av marinförvaltningen, där ärenden rörande befästningar och byggnader hand­ läggas å ämbetsverkets fortifikationsavdelning. Den direkta fastighetsförvalt­ ningen ankommer beträffande huvuddelen av objekten på cheferna för örlogs­ varv och kustartilleriförsvar. Något utbyggt mellanled i förvaltningsorganisa­ tionen motsvarande militärbefälhavarna vid armén finns icke inom marinen. I viss mån kunna dock marindistriktscheferna sägas fungera såsom dylikt mel­ lanled, i det ärendena rörande fastighetsförvaltningen passera marindistrikts- expeditionerna.

Den centrala ledningen av förvaltningsverksamheten beträffande den till flygvapnet hörande fasta egendomen handhaves inom flygförvaltningen av en byggnadsavdelning. Omedelbart under centralförvaltningen ombesörja che­ ferna för flygflottiljer, flygbasområden, verkstäder etc. den direkta fastig­ hetsförvaltningen.

Förutom de nu berörda organen inom armén, marinen och flygvapnet finnas för närvarande vissa för försvaret gemensamma myndigheter, vilka omhän- derha fastighetsförvaltning. Så är fallet med försvarets fabriksstyrelse och krigsmaterielverket, vilka förvalta dem underställda fabriker och industriella anläggningar m. m. Slutligen ankommer det på försvarets bostadsanskaffnings- nämnd att svara för vissa under senare tid uppförda bostadsbyggnader för försvarets personal.

Envar av de förut berörda centrala förvaltningsmyndigheterna utom krigs­ materielverket handhar på fastighetsförvaltningens område förutom under­ hålls uppgifter jämväl nybyggnadsverksamhet.

Yad angår förvaltningen av det för den civila statsverksamheten avsedda byggnadsbeståndet, bortser jag här från järnvägsstyrelsens, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens, vattenfallsstyrelsens, domänstyrelsens, egnahems­ styrelsens och lotsstyrelsens förvaltningsområden. Av skäl, som angivits i direktiven för 1944 års utredning, har nämligen denna del av den statliga byggnadsförvaltningen icke berörts av här ifrågavarande undersökningar. Likaså lämnas åsido den verksamhet av hithörande art, som utövas av riks­ dagens verk, av statliga bolag och andra särskilda rättssubjekt samt för utrikes- representationens räkning.

I övrigt svarar byggnadsstyrelsen som regel för nybyggnadsverksamheten för den civila statsförvaltningens behov. Det ankommer vidare på styrelsen att med biträde av länsarkitektorganisationen — dock icke länsarkitekten i Stockholms län — ombesörja underhållet av kronans för civilt ändamål an slagna byggnader, vilka icke äro ställda under annan myndighets inseende. Det fastighetsbestånd, vars underhåll sålunda åvilar styrelsen, utgöres till största delen av ämbetshus, undervisningsanstalter, vetenskapliga institutioner,

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

museer och liknande offentliga byggnader. Även de kungliga slotten äro nu­ mera i underhållshänseende anförtrodda byggnadsstyrelsen.

Åtskilliga centrala ämbetsverk, nämligen fångvårdsstyrelsen, socialstyrel­ sen, medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, luftfartsstyrelsen och generaltidlstyrelsen, svara själva för byggnadsunderhållet inom sina förvaltningsområden. De biträdas därvid av underlydande myndigheter. Även universiteten i Uppsala och Lund, i viss utsträckning Chalmers tekniska hög­ skola, Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet, lantbrukshögskolan,

Alnar ps lantbruks-, mejeri- och träd går dsinstitut samt vissa uppf ostrings-, tvångsarbets- och alkoholistanstalter handha själva underhållet av sina bygg­ nader. Fångvårds-, social- och generaltullstyrelserna samt de berörda anstal­ terna omhänderha vanligen även förekommande nybyggnadsverksamhet.

En mera ingående redogörelse för grunddragen av den nuvarande förvalt­ ningsorganisationen på berörda områden är såsom bilaga 1 fogad vid 1944 års utrednings betänkande (s. 198—210). Till nämnda redogörelse tillåter jag mig hänvisa.

III. Olika möjligheter att organisera förvaltningen.

1944 års utredning.

Vid sina överväganden har utredningen till en början skisserat huvudlin­ jerna för det alternativ, som skulle innebära den mest genomgripande omlägg­ ningen av den statliga byggnadsförvaltningen. Detta alternativ bygger på att en skiljelinje uppdrages mellan ett byggnadstekniskt civilt och ett fortifikatoriskt militärt arbetsområde (alternativ III). Vid en sådan gränsdragning skulle för arbetsuppgifternas handhavande erfordras en civil och en militär förvaltningsorganisation.

Till den civila organisationen skulle samlas så gott som all statlig nybygg­ nadsverksamhet inom husbyggnadsområdet utom såvitt anginge statens järn­ vägar, statens vattenfallsverk, domänverket, lotsverket samt väg- och vatten­ byggnads- och egnahemsorganisationerna. Även specialbyggnader för försvaret

utom flygfält och bergrum — skulle nybyggas av denna civila organisation. Vidare skulle organisationen få mycket omfattande uppgifter i fråga om bygg­ nadsunderhåll och markförvaltning. Sålunda skulle organisationen handha underhållet av försvarets hus- och specialbyggnader — utom fabriker, flyg­ fält och bergrum — ävensom skötseln av försvarets domäner. Den skulle också övertaga de underhållsuppgifter, som nu åvila byggnadsstyrelsen, universiteten, Chalmers tekniska högskola, lantbrukshögskolan, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Vidare skulle det ankomma på organisationen att lämna tekniskt biträde åt vissa myndigheter och organ, vilka av vissa orsaker ansetts böra liksom för närvarande själva svara för underhållet av sådana byggnader, som de dispo­ nera. Så skulle vara fallet med fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinal­ styrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, luftfartsstyrelsen, general­ tullstyrelsen samt under dessa myndigheter lydande organ ävensom med upp- fostrings-, tvångsarbets- och alkoholistanstalterna.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

9

Det bokförda värdet av det byggnads- och fastighetsbestånd, som organisa­ tionen skulle få att förvalta, beräknades efter genomförandet av femårsplanen för försvarets utbyggnad komma att uppgå till i runt tal 1 435 miljoner kronor, varav 1 210 miljoner skulle utgöra byggnadsvärde och 225 miljoner markvärde. Värdet av det byggnadsbestånd, för vars förvaltning organisationen skulle lämna tekniskt biträde, uppskattades till omkring 220 miljoner kronor. Under­ hållskostnaderna för förstnämnda fastighetsbestånd beräknades vid fullt underhållsbehov till omkring 18,5 miljoner kronor och för det sistnämnda till cirka 3 miljoner kronor.

Organisationen skulle bestå av en central förvaltningsmyndighet samt regionala och lokala organ.

Till den centrala myndigheten —- av utredningen benämnd statens bygg- nadsförvaltning — skulle hänföras främst de uppgifter, som för närvarande ankomma dels å arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens forti- fikationsavdelning och flygförvaltningens byggnadsavdelning — med undan­ tag av ärenden rörande befästningar, bergrum och flygfält — dels å försvarets bostadsanskaffningsnämnd och dels å byggnadsstyrelsens utredningsbyrå, byggnadsbyrå, intendentsbyrå och värmetekniska avdelning jämte därmed sammanhängande ärenden å byggnadsstyrelsens administrativa byrå. Såsom regionala myndigheter för såväl den militära som den civila fastighetsför­ valtningen borde länsarkitekterna kunna anlitas utom för Stockholms stad och län, för vilka ett särskilt distriktsorgan skulle inrättas. Anordningen förutsatte en betydande utökning av antalet tekniker vid länsarkitektorganisa­ tionen. Lokalförvaltningen skulle i stort sett ombesörjas av samma myndig­ heter som hittills handhaft sådan verksamhet.

Till den militära organisation, som skulle finnas vid nu behandlade alterna­ tiv, skulle samlas den tekniska och ekonomiska verksamheten rörande rikets hela befästningsväsende. Organisationen skulle därjämte handha byggande och underhåll även av sådana till försvaret hörande bergrum, som icke inginge i egentliga befästningsanläggningar. Till belysande av omfattningen av de förvaltningsobjekt, vilkas underhåll skulle åvila organisationen, anförde ut­ redningen, att anläggningsvärdet för de under beredskapstiden tillkomna be­ fästningarna av mera permanent karaktär utgjorde närmare 250 miljoner kronor. Därtill komme de äldre befästningsanläggningarna. Anläggnings­ kostnaderna för bergrummen uppskattades, sedan femårsplanens byggnads- program genomförts, till 110 miljoner kronor. De årliga underhållskostnaderna beräknades för befästningarna till cirka 2,25 miljoner kronor och för berg­ rummen till högst 800 000 kronor.

Organisationen skulle ledas av en för försvaret gemensam central myndig­ het. Yidare borde finnas regionala och lokala organ i väsentliga delar med samma organisation som för närvarande men med viss utbyggnad i fråga om personaluppsättningen.

Såsom motpol till det sålunda skisserade alternativet har utredningen undersökt det alternativ, där en skiljelinje dragés mellan den civila bygg­ nadsverksamheten å ena sidan samt försvarets fortifikations-

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

och byggnadsverksamhet å den andra (alternativ I). Det har där­ vid icke ingått i utredningens uppdrag att undersöka, huruvida någon för­ ändring beträffande den civila byggnadsorganisationen kunde vara påkallad. Utredningen har därför vid förevarande alternativ enbart behandlat den för försvaret erforderliga förvaltningsorganisationen och därvid — i enlighet med det av 1943 års riksdag fattade principbeslutet — utgått från den huvudlinjen, att inom en enda förvaltningsorganisation skulle sammanhållas nybyggnad och underhåll av för militärt ändamål avsedda husbyggnader, specialbygg­ nader och befästningar. Från huvudlinjen har, av skäl som i det följande komma att närmare angivas, undantag ansetts böra ske i fråga om flygfält och fabriker.

Värdet av de fondredovisade fastigheter, som skulle förvaltas av den ifråga­ varande för försvaret avsedda organisationen, beräknades efter femårsplanens slutförande uppgå till i runt tal 1 180 miljoner kronor, varav 1 030 miljoner byggnadsvärde och 150 miljoner markvärde. Därtill komme icke fondredo­ visade bergrum till ett värde av cirka 35 miljoner kronor samt hela befäst- ningsbeståndet. De årliga underhållskostnaderna uppskattades för de fond­ redovisade fastigheterna vid fullt underhållsbehov till omkring 16 miljoner kronor, för de icke fondredovisade bergrummen till 200 000 kronor och för befästningarna till cirka 2,2 5 miljoner kronor.

Ledningen av organisationen skulle handhavas av en central myndighet, benämnd fortifikationsförvaltningen. Denna myndighet skulle i huvudsak övertaga de arbetsuppgifter, som nu omhänderhas av arméns fortifikations- förvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning, flygförvaltningens byggnadsavdelning — med undantag dock för flygfältsbyrån — samt för­ svarets bostadsanskaffningsnämnd. Vidare skulle myndigheten, sedan för­ svarets fabriksstyrelse slutfört pågående och projekterade anläggningsar­ beten, ombesörja de nybyggnader, som erfordras för fabriks- och krigsma- terielverken. Under centralförvaltningen skulle organisationen enligt utred­ ningens förslag alltjämt vara försvarsgrensvis ordnad och uppbyggd i väsent­ liga avseenden efter samma principer som för närvarande. Dock skulle beträf­ fande armén sådana underhållsuppgifter, som krävde mera ingående tekniska insikter, handläggas inom militärbefälsstaberna, där en betydande personal- förstärkning skulle ske. Vid marinen skulle den nuvarande ansatsen till ett mellanled mellan centralorganet och de omedelbart fastighetsförvaltande myn­ digheterna upphöra och dessutom vissa förvaltningsmyndigheter sammanföras. Flygvapnets lokalmyndigheter skulle i frågan om flygfältens skötsel alltjämt lyda under flygförvaltningen men i övrigt stå under fortifikationsförvalt­ ningen, som skulle direkt tillhandahålla dem teknisk sakkunskap för byggnads­ underhållet.

Utredningen har vid en jämförelse mellan alternativ I och III framhållit vissa fördelar hos alternativ III, särskilt beträffande nybyggnads­ verksamheten, och härom anfört följande.

Sammanförandet till en organisation av nybyggnadsverksamheten beträf­ fande husbyggnader skulle medföra, att organisationens ledning vunne en

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

11

synnerligen omfattande erfarenhet på området, vilken erfarenhet kunde direkt tillgodogöras vid nybyggnadsarbetens utförande. Arbetsbelastningen skulle måhända kunna hållas jämnare och huvuddelen av personalen beredas en mer stadigvarande anställning. En nedgång i byggnadsverksamheten inom ett om­ råde kan nämligen tänkas kompenseras genom ökat byggnadsbehov inom ett annat område av statsverksamheten. Dubbelarbete skulle i viss mån kunna undvikas. Vid utförandet av olika byggnadsarbeten inom lokalt begränsade

områden borde arbetsledning och kontrollverksamhet kunna förenklas och

förbilligas, varjämte en ekonomisering av personalens arbete även i övrigt torde vara möjlig. Ett stort centralt husbyggnadsorgan skulle erhålla en kla­ rare överblick över den statliga byggnadsverksamheten och därigenom vinna vissa möjligheter att främja dess anpassande efter det statsfinansiella och samhällsekonomiska läget, Genom den enhetliga ledningen skulle skapas goda förutsättningar för en gynnsam, affärsmässig upphandling av sådant bygg­ nadsmaterial, som lämpar sig för inköp i stor skala. Den maskinella utrust­ ning, som erfordras för en rationell byggnadsverksamhet i egen regi, skulle kunna jämnare och mera ekonomiskt utnyttjas. Slutligen skulle samma be­

stämmelser rörande tekniska och juridiska frågor kunna i full utsträckning genomföras och tillämpas.

Emellertid syntes det utredningen, att vissa av de angivna fördelarna skulle även utan ett så långtgående ingripande i den nuvarande förvaltningsorgani­ sationen kunna emås genom samarbete mellan olika byggande verk.

Vad anginge sammanförandet av underhållsverksamheten beträffande civila och militära husbyggnader till en och samma organisation syntes, enligt ut­ redningens mening, några nämnvärda fördelar därav knappast vara att för­ vänta. Underhållsverksamheten utgjorde nämligen —- i motsats till den varie­ rande nybyggnadsverksamheten -—- en ur teknisk synpunkt ganska fix arbets­ kvantitet. För handhavandet av verksamheten erfordrades ett visst antal tek­ niker. Om dessa vore placerade vid den ena eller andra myndigheten, hade icke någon större betydelse, under förutsättning att varje myndighet hand­ hade vården av ett tillräckligt omfattande fastighetsbestånd.

En organisationsändring enligt alternativ III skulle också medföra bety­ dande olägenheter. Härom har utredningen anfört i huvudsak följande.

Den för handhavandet av den övervägande delen av statens fastighetsbe­ stånd erforderliga organisationen måste befaras bliva alltför stor för att på ett smidigt, snabbt och nöjaktigt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Verksam­ hetens omfattning och arbetsobjektens fördelning på olika förvaltningsgrenar torde lägga stora hinder i vägen för önskvärda personliga insatser från led­ ningens sida. På grund av den militära nybyggnadsverksamhetens förläggande till en utanför försvaret stående organisation skulle befästningsväsendets be­ hov att vid en av det utrikespolitiska läget påkallad forcering av befästnings- byggandet, förfoga över den för nämnda nybyggnadsverksamhet avsedda per­ sonalen knappast kunna tillgodoses med nödig effektivitet. Av samma anled­ ning skulle i tider, då befästningsbyggnadsverksamheten vore ringa, fortifika- tionsofficerarna, som enligt utredningens förslag avses skola beredas eu bättre teoretisk byggnadsteknisk utbildning än för närvarande, svårligen kunna uppe­ hålla erforderlig kontakt med praktisk byggnadsverksamhet. Inordnandet av försvarets byggnadsunderhåll under en civil organisation synes föga lämpligt med hänsyn till att verksamheten omfattar icke blott underhåll i egentlig be­ märkelse utan även ändrings- och komplettcringsarbeten, vilka nära samman­

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

hänga med förbandens dagliga verksamhet, samt anordningar på övnings­ fält såsom skjut- och hinderbanor m. m. För en riktig avvägning av dylika arbeten torde krävas militära insikter. Ett sammanförande av civilt och militärt husbyggnadsunderhåll skulle dessutom föranleda att man på försvarets sida måste ha en särskild planläggnings- och under- hållsorganisation för befästningar. För denna organisation kräves delvis samma civila personal som vid husbyggnadsunderhållet, nämligen special­ tekniker för värme-, sanitets- och elektroanläggningar samt ritare och skriv- biträdespersonal. En viss dubblering av dylik personal bleve sålunda ound­ viklig. Medan vid bibehållandet av en gemensam organisation för förvalt­ ningen av militära husbyggnader och befästningar fortifikationsofficerarna i viss utsträckning alltjämt skulle kunna fullgöra vissa uppgifter beträffande husbyggnadsunderhållet, skulle denna arbetskraft icke i samma utsträckning kunna tagas i anspråk för sådant ändamål vid en uppdelning av det militära fastighetsbeståndet på två organisationer, varför man här måste räkna med behov av ett större antal civila tekniker. En gränsdragning mellan husbygg­ nads- och befästningsverksamheten skulle för övrigt kompliceras därav, att de större befästningsanläggningama i regel äro kombinerade med husbyggnader för förläggning, förplägnad, sjukvård och förråd, d. v. s. byggnader, som med hänsyn till sin art borde hänföras till husbyggnadsorganisationen men med hänsyn till sin belägenhet torde böra förvaltas av befästningsorganisa- tionen. En uppdelning av de militära förvaltningsobjekten efter dessas art skulle här te sig föga ändamålsenlig. Liknande synpunkter göra sig gällande även beträffande själva markområdena.

Avlöningskostnaderna för den civila och den militära organisation, som enligt utredningens mening skulle uppbyggas vid alternativ III, har utred­ ningen överslagsvis uppskattat till 4 095 000 kronor. Enbart den militära orga­ nisationen enligt alternativ I har beräknats draga en årlig avlöningskostnad av 2 920 000 kronor. För att erhålla en jämförelse med alternativ III har ut­ redningen i sina kostnadsberäkningar till sistnämnda belopp lagt 900 000 kronor för kostnader vid den nuvarande civila organisationen och sålunda kommit till en jämförelsekostnad av 3 820 000 kronor för alternativ I eller något lägre än kostnaden för alternativ III. Beträffande båda alternativen ha vid beräkningarna uteslutits kostnaderna för vissa förvaltningsorgan, i vilkas hittillsvarande personaluppsättning någon ändring icke förutsatts. Utred­ ningen har framhållit, att siffrorna icke äro helt jämförbara, då vissa bespa­ ringar, som av utredningen icke kunnat till beloppet beräknas utan alltför tidsödande detaljundersökningar, syntes möjliga vid alternativ III. Börande såväl denna fråga som de normer, vilka utredningen följt vid sina kostnadsbe­ räkningar, hänvisas till betänkandet (s. 129 o.f., 173 samt 183 o.f.).

Efter de sålunda verkställda övervägandena och kostnadsberäkningarna har utredningen funnit sig icke kunna förorda en lösning av organisationsfrågan enligt alternativ III.

Då utredningen vid sina i det föregående berörda undersökningar funnit, att ett sammanförande av den statliga nybyggnadsverksamheten skulle kunna medföra vissa fördelar, under det att så icke kunde antagas bliva fallet i fråga om ett samordnande av underhållsverksamheten, har utredningen även ansett sig böra undersöka ett alternativ, innebärande å ena sidan sammanfö­ rande av den militära nybyggnadsverksamheten med byggnads­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

gande verkets sida att hålla byggnadskostnaderna nere icke alltid läte sig förena med underhållsverkets lika naturliga intresse av att vid såväl konstruk­ tioner som utförande kostnaderna för det framtida underhållet skänktes till­ börligt beaktande. Även ur försvarsgrenschefernas synpunkt skulle alterna­ tivet te sig olägligt. Beträffande planläggningen i stort av ett byggnadsföre­ tag skulle nämligen vederbörande försvarsgrenschef ha att samarbeta med det militära verket, i fråga om detaljutformningen däremot med byggnadssty­ relsen. Inginge i byggnadsprogrammet såväl hus- som specialbyggnader, måste samarbete i sistnämnda hänseende sökas jämväl med väg- och vatten- byggnadsstyrelsen.

Avlöningskostnaderna vid alternativ II har utredningen efter enahanda grunder som beträffande alternativen I och III beräknat till 3 780 000 kronor, alltså 40 000 kronor lägre än kostnaderna för alternativ I.

Med hänsyn till de olägenheter, som utredningen funnit vara förknippade med en organisation enligt alternativ II och då kostnadsbesparingen icke syntes bliva av den storlek, att den i och för sig kunde anses uppväga de med alternativet förenade olägenheterna, har utredningen funnit sig icke heller böra tillstyrka alternativ II.

Utredningen har sålunda stannat för den uppfattningen, att förevarande organisationsfråga bör lösas enligt alternativ I, alltså det alternativ där en gränsdragning göres mellan den civila byggnadsverksamheten samt försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet. Det har av utredningen framhållits, att utredningen vid detta sitt ställningstagande jämväl tagit i betraktande, att redan ett sammanförande av byggnadsverksamheten för de tre försvarsgrenarna vore en åtgärd av synnerligen genomgripande betydelse, framförallt med hän­ syn till försvarets mycket betydande fastighetsbestånd. Skulle med försvarets byggnadsverksamhet förenas en stor del av den statliga byggnadsverksamheten för civila ändamål, kunde det befaras, att en för handhavandet av dessa upp­ gifter bildad organisation icke skulle kunna på nöjaktigt sätt fullgöra sina uPPoibter. b varje fall ville det synas utredningen, som om en i ett samman­ hang verkställd omorganisation i angiven utsträckning skulle kunna medföra allvarliga rubbningar i verksamhetens jämna gång.

Utredningen har ansett, att ett nära samarbete bör bedrivas mellan de mili­ tära och de civila byggnadsminnen vid alternativ I, och förordat, att för ända­ målet en särskild samarbetsdelegation inrättas. Härom har utredningen anfört följande.

Ett dylikt samarbete torde böra inriktas på gemensam upphandling av sådant byggnadsmaterial, som är lämpligt att inköpa i stor skala, och ett ratio­ nellt utnyttjande av de maskinparker, som erfordras för arbeten i egen regi.

Vidare synas gemensamma formulär till kontrakt beträffande entreprenadar beten m. m. kunna upprättas, så att i huvudsak samma bestämmelser i fråga om tekniska och juridiska frågor vinna tillämpning. För samarbetets bedrivande torde böra inrättas en särskild samarbetsdelegation mellan förenämnda bygg- nadsorgan. På dessa torde få ankomma att beträffande de närmare detaljerna i fråga om delegationens sammansättning och arbetsuppgifter uppgöra förslag och underställa detsamma Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

15

Angelägenheten av ett snabbt genomförande av den föreslagna omorganisationen har framhållits av utredningen, som härutinnan gjort följande uttalande.

Redan med hänsyn till önskvärdheten av att åt den nya organisationen bevara de mest kvalificerade krafterna bland personalen vid de nuvarande centrala byggnadsorganen inom försvaret synes reformen böra äga rum så snart omständigheterna medgiva. Ur denna synpunkt ter sig omorganisationen av den centrala förvaltningen mest angelägen. För ett snabbt genomförande av reformen i dess helhet talar särskilt angelägenheten av att åvägabringa större enhetlighet på befästningsväsendets område ävensom att skapa ett fastare underlag för tillämpningen av de av 1943 års militära fastighetsutred- ning föreslagna, från och med budgetåret 1945/46 provisoriskt använda pro­ centsatserna vid beräknandet av kostnaderna för fastighetsunderhållet.

Inom utredningen har ledamoten Lindh i vissa avseenden varit av annan mening än den, som omfattats av majoriteten.

I fråga om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de båda förvaltnings­ organisationer, den civila och den militära, som skulle finnas vid alternativ III, har reservanten sålunda förordat, att till den civila organisationen skulle hänföras förutom de uppgifter, som majoriteten velat tillägga densamma, jäm­ väl dels byggande och underhåll av sådana försvarets bergrumsanläggningar, som icke ingå i befästningar, och dels själva utförandet av befästningsanlägg- ningar i fredstid.

Vid alternativ II borde till byggnadsstyrelsen överföras icke blott detalj­ utformning och utförande av husbyggnader utan även planläggningen av så­ dana byggnadsföretag liksom ock byggandet av bergrum. Yidare syntes verk­ samheten med utförande av nya befästningar i fredstid bli så ringa, att någon fast personal härför knappast kunde hållas inom det militära verket. Det syn­ tes då mest rationellt att även arbetena för befästningar utfördes av byggnads­ styrelsen, givetvis i intimt samarbete med och i viss mån under ledning av fortifikationsförvaltningen. Byggnadsstyrelsen borde även vara fullt kompe­ tent att handha utförandet av militära specialbyggnader (kajer etc.), varför något överförande av denna i synnerligen begränsad omfattning förekommande verksamhet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke syntes motiverat.

I valet mellan de tre alternativen har reservanten stannat för alternativ II. Till stöd för denna sin uppfattning anför reservanten i huvudsak följande.

De fördelar, som utredningen framhållit rörande en centralisering av den statliga nybyggnadsverksamheten till ett enda organ, synas mig ur teknisk och ekonomisk synpunkt bärande. Erfarenheterna inom byggnadsstyrelsen under de tjugu år, som förflutit sedan styrelsen omorganiserades, giva gott belägg för riktigheten av vad om fördelarna anförts. Vad som framhållits beträffande nackdelarna torde däremot mest ha teoretiskt värde. De erfarenheter, som jäm­ väl gjorts i sådant avseende beträffande byggnadsstyrelsens nybyggnadsverk­ samhet, torde visa, att nackdelarna icke äro av den betydelse, som utred­ ningens majoritet tillmätt dem.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att ett motsatsförhål­ lande mellan civila byggnader och militära byggnader — frånsett befästnings­ arbeten — icke föreligger. De militära nybyggnadsarbetena äro av enklaste slag och det torde icke vålla särskilda svårigheter för ett byggande ämbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

verk att handha desamma jämsides med civila nybyggnadsföretag. Ett sam­ arbete mellan det byggande verket och respektive försvarsgrenschefer — i likhet med övriga myndigheter, som skola disponera en nybyggnad -— torde med lätthet kunna ordnas, vilket redan framgått av samarbetet rörande vissa av byggnadsstyrelsen redan utförda militära byggnadsarbeten.

Om jag sålunda anser, att vägande skäl tala för en centralisering av ny­ byggnadsverksamheten i fråga om civila och militära husbyggnader m. m. till ett enda organ, vill jag å andra sidan icke förneka, att vissa bärande erinringar kunna framställas mot ett sammanförande av all underhållsverksamhet till en organisation.

Yttranden.

I vad avser ställningstagandet till de olika alternativen be­ gränsas den följande redogörelsen i huvudsak till att omfatta uttalanden i principfrågan om valet alternativen emellan. Till de hörda myndigheternas synpunkter på förvaltningsorganisationens uppbyggnad enligt alternativ I, i vad rör centralförvaltningen, får jag tillfälle att återkomma i det följande. Då jag, såsom i det följande anföres, anser mig icke för närvarande böra upptaga frågorna om den regionala och lokala organisationen till behandling, torde någon redogörelse för de i dessa frågor anförda synpunkterna icke be­ höva lämnas.

Organisationsfrågans lösning inom ramen för alternativ 1 har tillstyrkts av överbefälhavaren och därutöver av nästan alla försvaret tillhörande myn­ digheter, som ansett sig böra taga ställning till principfrågan, samt vidare av civilförsvarsstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd, sty­ relsen för Chalmers tekniska högskola, 1945 års försvarskommitté, försvarets civila tjänstemannaförbund, svenska arkitekters riksförbund, svenska officers- förbundet samt Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksför­ bund. Även statens sakrevision har ansett sig i frågans nuvarande läge kunna med vissa modifikationer tillstyrka alternativ I.

Vad angår alternativ 11 har inspektören för kustartilleriet ansett, att detta alternativ med de jämkningar, som av reservanten inom utredningen förordats, utgjorde den bästa lösningen av organisationsfrågan. Byggnadsstyrelsen har ansett alternativet med samma modifikation böra i andra hand ifrågakomma. Statskontoret har förordat en lösning, som jämväl bygger på huvudprinci­ perna för alternativ II men med vissa avvikelser. Även statens sakrevision har — på längre sikt -—- ifrågasatt, huruvida icke ytterligare överväganden i fråga om alternativ II borde företagas.

En lösning enligt alternativ 111 har i princip förordats av byggnadsstyrel­ sen, chefen för Vaxholms kustartilleriregemente, svenska teknologföreningen och byggnadsstyrelsens personalförening. Jämkningar i alternativets utform- ning — anknytande till vad reservanten inom utredningen förordat — ha dock påkallats av byggnadsstyrelsen och dess personalförening. Även styrelsen för tekniska högskolan och högskolans lärarkollegium ha ansett det mest fördel­ aktigt med en organisation, där skiljelinjen dragés mellan ett byggnadstek- niskt civilt och ett fortifikatoriskt militärt arbetsområde men förordat, att därvid begränsning skulle ske till försvarets verksamhetsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

17

Vissa myndigheter, vilkas verksamhet icke skulle direkt beröras av en orga­ nisation enligt alternativ I eller II, ha inskränkt sina yttranden i princip­ frågan till att avse spörsmålet om lämpligheten av de förändringar, som ett genomförande av alternativet III skulle medföra. Av dessa myndigheter ha fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, luftfartsstyrelsen, kanslern för rikets universitet — med åberopande av ytt­ randen från vederbörande universitetsmyndigheter — samt styrelserna för lantbrukshögskolan och för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut förklarat sig icke kunna tillstyrka någon förändring i den nuvarande ordningen för byggnadsförvaltningens handhavande hos respektive myndigheter och så­ lunda motsatt sig eu organisation enligt alternativ III. Samma ståndpunkt har även intagits av medicinalstyrelsen, som jämväl avstyrkt alternativ II. Direktionen för karolinska sjukhuset har icke ansett sig kunna tillstyrka en centralisering i enlighet med alternativ III av underhållsverksamheten men ansett mindre betänkligheter möta mot ett sammanförande av nybyggnads­ verksamheten. I huvudsak samma ståndpunkt har intagits av styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona. Generaltullstyrelsen har ansett, att en an­ ordning enligt alternativ III kunde beträffande styrelsens verksamhetsområde medföra påtagliga fördelar i fråga om byggnadsunderhållet men större om­ ständlighet än för närvarande beträffande nybyggnadsverksamheten. Styrel­ serna för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och för statens alkoholistan­ stalt å Yenngarn ha förklarat sig intet ha att erinra mot utredningens förslag i vad avsåge styrelsernas förvaltningsområde.

I vissa fall har förnyad utredning av principerna för en omorganisation ifrågasatts. Härutinnan torde få hänvisas till följande redogörelse för huvud­ punkterna i vissa av de särskilda yttrandena.

Chefen för armén har ansett de av utredningen förebragta skälen för alter­ nativ I bärande samt framhållit de fördelar en lösning av organisationsfrågan enligt detta alternativ medförde för krigsförberedelsearbetet. Arméchefen har vidare funnit det särskilt värdefullt för den regionala och lokala verksamheten, att alla miltära byggnads- och befästningsförvaltningsärenden — innefattande även underhållet och d»mänförvaltningen — handhades av ett enda centralt organ.

Chefen för marinen har hållit före, att man bäst tillgodosåge kravet på ef­ fektivitet genom att bibehålla den militära befästnings- och byggnadsverk­ samheten inom ett organ vid varje försvarsgren. Detta alternativ hade emel­ lertid legat utanför ramen för utredningens arbete. Av utredningens tre alter­ nativ vore det med I betecknade avgjort överlägset nr III, enligt vilket sist­ nämnda alternativ svårigheter bland annat skulle uppstå att vid en av det utrikespolitiska läget påkallad forcering av befästningsbyggandet tillgodose befästningsväsendets behov av en tillräckligt talrik och välutbildad personal kader. Alternativ I vore även överlägset alternativ II, då det sistnämnda skulle medföra komplicerade tjänstevägar och direktivrättigheter beträffande nybygg- nadsärendena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Bihang till riksdagens protokoll 191?. 1 samt. Nr 142.

333 47

2

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha erinrat, att flygledningen tidigare av skilda skäl förordat, att förvaltningen av flygvapnets fastigheter även i fortsättningen skulle handhavas av flygvapnets egna organ. I det läge, som uppstått efter 1943 års riksdags beslut i fråga om försvarets förvaltning och de för fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen meddelade direktiven, kunde endast alternativ I tillstyrkas.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har närmare utvecklat olägen­ heterna av en splittring av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret på olika organisationer och anfört:

Centralförvaltningens organisation får framför allt icke föranleda, att regional- och lokalförvaltningarna komma att stå i lydnadsförhållande till ett flertal olika civila och militära centralmyndigheter (ämbetsverk). Ur militär synpunkt måste nämligen det förband, som disponerar kasernetablissement, tjänstebostäder, skjutbanor, skjutfält och övningsområden, självt handha vården och underhållet av dessa objekt. Härigenom ernås nämligen den stora fördelen att förbandschefen icke blott anlägger rent militära synpunkter på utnyttjandet av nämnda objekt utan också känner ansvaret för att slitaget å byggnader och skador å övningsområden in. m. minskas, varigenom under­ hållskostnaderna nedbringas. Skulle rent tekniska synpunkter göra sig gäl lande vid uppdelning av de olika hithörande förvaltningsgöromålen på befint­ liga centralmyndigheter, bleve förhållandet det, att en regementschef komme i lydnadsförhållande beträffande

större reparations- och förändringsarbeten samt eldningskontroll till bygg­ nadsstyrelsen,

underhållsarbeten till fortifikationsförvaltningen, domänernas skötsel och vård till domänstyrelsen (eller skogssällskapet), bostädernas handliavande till statens bostadsnämnd samt specialbyggnader (exempelvis skyddsrum å skjutfält) till väg- och vatten- byggnadsstyrelsen.

Även vissa andra militära myndigheter ha framhållit liknande synpunkter.

Chefen för Göteborgs örlogsvarv har angivit, att det ur örlogsvarvets syn­ punkt vore ett bestämt önskemål, att centralorganen för varvets mark- och hus­ förvaltning och för dess drift sammanhölies inom samma mydighet, nämligen marinförvaltningen. Även chefen för Karlskrona örlogsvarv har ansett en dylik anordning under vissa förutsättningar mest lämplig.

Arméns fortifikationsförvaltning har obetingat anslutit sig till utredningens uppfattning, att organisationsfrågan borde lösas på basis av alternativ I, var­ vid anförts i huvudsak följande.

Att en organisation enligt alternativ III skulle vara förenad med högst be­ tydande nackdelar syntes icke med fog kunna bestridas. Yad utredningen därutinnan anfört syntes förvaltningen fullt bärande. Förvaltningen ville ytterligare framhålla, att ifrågavarande organisation skulle medföra, att tjänstevägar och lydnadsförhållanden för de militära myndigheterna komme att inom ett förvaltningsområde bliva helt annorlunda än för den övriga förvalt- ningsverksamhet, varmed nämnda myndigheter hade att taga befattning. An­ givna förhållande skulle säkerligen vålla mycket onödigt arbete och många missförstånd. Förvaltningen ville även med stöd av sin erfarenhet under­ stryka, att det skulle medföra högst betydande praktiska svårigheter att i för- valtningshänseende skilja mellan befästningar och husbyggnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Aven alternativ II måste förvaltningen — i likhet med utredningen — be­ teckna såsom olämpligt. En organisation av denna art skulle komplicera och fördröja nybyggnadsverksamheten för försvaret, medföra en olycklig och svår­ överskådlig fördelning av ansvaret i byggnadsfrågorna samt försämra befäst- ningsväsendets tillgång på praktiskt erfaren byggnadspersonal utan att med­ föra fördelar, som ens tillnärmelsevis kunde uppväga nackdelarna.

1945 års för svar skommitté har funnit, att en omorganisation på föreva­ rande område i varje fall tills vidare borde hållas inom ramen för alternativ I, särskilt i betraktande av att redan ett sammanförande av byggnadsverksam­ heten för de tre försvarsgrenarna vore en åtgärd av synnerligen genom­ gripande betydelse och med hänsyn till kravet på erforderligt samband mellan vederbörande byggnadsorgan och de militära myndigheterna.

töisvarets bostadsanskaffningsnämnd har ansett, att i fråga om bostads­ förvaltningen en organisation enligt alternativ III erbjöde fördelar, i det att enhetlig hyressättning och lika normer i fråga om standard och utrustning skulle kunna tillämpas beträffande en större del av statens bostadsbestånd.

Ur andra synpunkter kunde emellertid väsentliga erinringar göras mot detta alternativ. De praktiska och organisatoriska svårigheterna beträffande alter­ nativets genomförande syntes sålunda vara avsevärda. Nämnden unsåge sig därför icke böra förorda alternativ III framför det av utredningen förordade alternativ I, som enligt nämndens mening måhända borde föredragas framför alternativ II.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att en lösning av organisationsfrågan enligt alternativ II eller III maste ingiva starka betänkligheter nr organisa­ torisk synpunkt.

Svenska arkitekters riksförbund har understrukit de sakkunnigas åsikt, att eu organisation enligt alternativ III genom sin storlek skulle medföra be­ tydande praktiska svårigheter, även om den kunde tänkas innebära vissa för­ delar ur teknisk och ekonomisk synpunkt. Alternativ II vore oklart och före­ tedde en framträdande olägenhet däri, att underhållsverksamheten skildes från nybyggnadsverksamheten. Förbundet hade under förevarande omstän­ digheter funnit sig böra förorda organisationsfrågans lösning enligt alter­ nativ I.

Statens sakrevision har på i huvudsak samma grunder som utredningen kommit till den uppfattningen, att alternativ III icke kunde förordas.

Beträffande alternativ II har sakrevisionen framhållit, att detta alternativ 'oie förenat med både fördelar och nackdelar, samt i övrigt anfört följande.

Olägenheterna anser sakrevisionen emellertid icke vara av den betydelse att de i och för sig böra föranleda ett frångående av alternativ II. Ett genom­ forande av organisationen enligt detta alternativ förutsätter emellertid enligt sakrevisionens mening, att byggnadsstyrelsen erhåller en sådan organisation och tillföres sådan sakkunskap inom det byggnadstekniska området, att sty- i elsen kan vara det ledande organ inom den offentliga byggnadsverksamheten, v aitill dess ställning sasom en av landets största byggnadsföretagare giver anledning. Den förändring av byggnadsstyrelsens organisation, som utred­ ningen funnit böra vidtagas vid ett genomförande av alternativ IT, anser sak- revisionen icke vara tillräckligt genomgripande, för att organisationen skall fvlla nämnda anspråk. Nu föreliggande spörsmål synes sakrovisionen, därest

den centrala organisationen anses böra principiellt anordnas enligt föreva­ rande alternativ, böra göras till föremål för särskild detaljutredning. Här­ vid synes jämväl böra övervägas, huruvida icke det rent byggnadstekniska ut­ förandet av bergrum och försvarsanstalter av permanent karaktär bör över­ låtas på vederbörande civila myndighet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig sakrevisionen i frågans nu­ varande läge icke heller kunna biträda alternativ II.

I jämförelse med den nuvarande splittrade organisationen av försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet kunde den av utredningen förordade organisationen enligt alternativ I enligt sakrevisionens uppfattning beräknas medföra avsevärda fördelar i olika hänseenden. Fördenskull funne sig sak­ revisionen, därest det av revisionen ifrågasatta förändrade alternativet II icke ansåges böra tagas under närmare omprövning, kunna med vissa modi­ fikationer tillstyrka alternativ I.

Statskontoret har icke ansett sig kunna tillstyrka ett genomförande av något av de tre av utredningen uppgjorda organisationsalternativen. Det av utredningen förordade alternativet innefattade en stor och dyrbar dubbelorga- nisation. En för försvaret avsedd organisation — bestående endast av cen­ tral- och lokalmyndigheter — borde enligt statskontorets mening svara för planläggning av befästnings-, hus- och specialbyggnader utom flygfält samt för underhållsverksamheten, medan byggnadsstyrelsen — ur vilken borde ut­ brytas stadsplane- och kulturhistoriska byråerna — skulle omhänderha för­ utom sina nuvarande nybyggnads- och underhållsuppgifter jämväl utförandet av de militära anläggningarna samt beträffande hus- och specialbyggnader ut­ arbetandet av arbets- och detaljritningar. En lösning enligt dessa riktlinjer måste emellertid bliva beroende på resultatet av en förnyad utredning.

Byggnadsstyrelsen har ansett, att den statliga byggnadsverksamheten av såväl organisatoriska som praktiska och ekonomiska skäl borde handhavas av ett gemensamt byggande organ. Byggnadsstyrelsens verksamhet hade också successivt utsträckts att omfatta nya områden — även vissa militära ämbets- byggnader i Stockholm. En fortsatt utveckling i denna riktning skulle enligt styrelsens bestämda mening vara till obetingad fördel för statsverket.

Rörande nybyggnadsverksamheten har styrelsen vidare anfört i huvudsak följande.

Fördelarna av att till en organisation sammanföra den statliga nybygg­ nadsverksamheten beträffande husbyggnader och liknande ha utredningsmän­ nen själva utförligt framhållit. Det kan tilläggas, att ett centralt husbygg- nadsorgan skulle få ökade möjligheter att fördela byggnadsverksamheten över årets olika delar, varigenom byggnadsarbetarna skulle kunna beredas en jäm­ nare sysselsättning, vilket ur allmän social synpunkt måste anses särskilt eftersträvansvärt.

De skäl, som i betänkandet anförts mot en ökad centralisering av bygg­ nadsverksamheten, finner styrelsen ingalunda bärande. Det finnes sålunda enligt styrelsens mening ingen som helst anledning befara, att organisatio­ nen skulle bliva alltför »stor» för att på ett smidigt, snabbt och nöjaktigt sätt kunna fullgöra sina uppgifter eller lägga hinder i vägen för önskvärda per­ sonliga insatser från ledningens sida. Att, såsom utredningsmännen synes ha tänkt sig, bilda ett nytt statligt verk för fullgörande av dessa uppgifter fin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

21

ner styrelsen emellertid ingalunda påkallat utan utgår från att vid ett civilt jiandhavande av den militära husbyggnadsverksamheten därvid förenade upp­ gifter böra tilldelas byggnadsstyrelsen.

I jämförelse med andra statliga verk, exempelvis samtliga de affärsdrivande verken samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle byggnadsstyrelsen även vid ett övertagande av den militära husbyggnadsverksamheten bliva av måttlig storlek. Däremot torde med skäl kunna ifrågasättas lämpligheten av att till­ skapa och vidmakthålla ett särskilt militärt förvaltningsorgan för utförande av försvarets jämförelsevis obetydliga årliga nybyggnadsprogram. Att ett så­ dant särskilt organ skulle komma att ställa sig ekonomiskt ofördelaktigt är uppenbart.

Till belysande av relationen mellan byggnadsstyrelsens nybyggnadsverk­ samhet och den verksamhet av dylik art, som väntades för försvaret, har sty­ relsen framhållit bland annat, att den utfört nybyggnader för i genomsnitt 24,4 miljoner kronor under ettvart av de senaste fem budgetåren och att mot­ svarande belopp för budgetåret 1945/46 kunde förväntas uppgå till cirka 30 miljoner kronor, medan utredningen räknat med en minimivolym för försva­ rets nybyggnadsverksamhet om 4 miljoner kronor per år.

Även i fråga om underhållet av de militära byggnaderna har styrelsen an­ sett, att det skulle vara till obetingad fördel att detsamma tillfördes bygg­ nadsstyrelsen och anförde bland annat följande.

Med hänsyn till de stora årliga belopp underhållskostnaderna för statens byggnader kräva är det av stor vikt, att iakttagelser och erfarenheter beträf­ fande det underhåll, som bj^ggnader av olika slag med hänsyn till konstruk­ tioner, material och dylikt tarva för att kunna hållas i fullgott skick, samlas och bearbetas för att underhållet må rationaliseras och kostnaderna ned­ bringas. I detta syfte bör även en viss provnings- och försöksverksamhet be­ drivas, vilket redan sker för byggnadsstyrelsens del. Den personal, som hand­ har underhållsverksamheten, måste icke blott besitta ett ingående tekniskt kunnande utan även följa med utvecklingen beträffande olika konstruktioner och byggnadsmaterial^!- på samma sätt som de, vilka omhänderhava nybygg­ nadsverksamheten. Vidare är att märka, att på såväl civila som militära sidan finnas fastigheter av likartade slag, såsom ämbetsbyggnader, lokaler för vetenskapliga institutioner, skolor och tjänstebostäder in. m. Det är givet­ vis av stor vikt att enhetliga normer tillämpas vid förvaltningen av byggna­ der, avsedda för i princip samma ändamål, och detta är av betydelse icke minst i fråga om ämbetslokaler och tjänstebostäder.

Styrelsen har även förmenat, att den begränsade tillgången på kvalificerade tekniker i vårt land talade mot att två verk för byggnads- och fastighetsför­ valtning skulle finnas. Konkurrens om arbetskraften skulle uppstå — om ens båda verkens behov skulle kunna tillgodoses.

Byggnadsstyrelsen har vidare ansett, att vissa besparingar vid alternativ III borde uppkomma genom att kostnaderna för konsulterande av privatprak­ tiserande tekniker in. m. skulle bortfalla.

Därest icke förvaltningen ansåges böra organiseras enligt det av byggnads­ styrelsen framlagda förslaget och således i huvudsak i enlighet med alter­ nativ III, ansåge styrelsen, att ett genomförande av alternativ II närmast borde ifrågakomma, dock med den ändringen att, såsom jämväl reservanten Lindh föreslagit, utredning och planläggning av militära husbyggnader borde överföras till byggnadsstyrelsen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

Svenska téknologföreningen liar ansett, att alternativ III erbjöde den ur teknisk synpunkt mest konsekventa lösningen, i det att byggnader av mera onsartad karaktär sammanfördes under en och samma förvaltningsmyndighet, vilken skulle handha såväl projektering och byggande som underhåll och för­ valtning. Det främsta skälet för ett dylikt sammanförande utgjorde den större enhetlighet, som därigenom kunde vinnas vid bedömningen och lösan­ det av statens byggnadsfrågor, och de tekniska och ekonomiska fördelar, som den större enhetligheten kunde medföra. Om organisationsalternativet III icke skulle väljas, förordade föreningen alternativ II, därest försvarets ny- ^yggnadsverksamhet endast komme att bliva av en omfattning om cirka 4 mil­ joner kronor per år. Nybyggnadsvolymen vore nämligen då väl liten för att tillåta en effektiv organisation. Om återigen nämnda nybyggnadsverksamhet även under fredsförhållanden bedömningsvis skulle bliva av storleksordningen 20 å 30 miljoner kronor per år, ansåge sig föreningen kunna förorda alterna­ tiv I före alternativ II.

Medicinalstyrelsen har ställt sig avvisande till såväl alternativ II som alternativ III och bland annat framhållit, att en ansvällning av verksamheten inom byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå vore betänklig. Styrelsen har beträf­ fande alternativ II anfört i huvudsak följande.

Redan under nuvarande förhållanden har medicinalstyrelsen det intrycket, att byggnadsbyrån har svårighet att bemästra de många uppgifter, som på­ lagts densamma, och att en ytterligare utökning av denna byggnadsverksam­ het icke är önskvärd. Ehuru ett sammanförande till stora enheter i viss in­ dustriell verksamhet innebär rationalisering och besparing, torde gränserna för tillväxten av dessa enheters storlek i varje särskilt fall vara given på grund av arten av den ifrågavarande verksamheten. Gäller det produktion av likartade standardvaror, kan produktionsapparaten växa i nära nog obegrän­ sad utsträckning. Då det däremot gäller produktion av föremål av skiftande beskaffenhet, vars framställning fordrar individuell uppmärksamhet och be­ handling, torde gränserna för rationalisering genom centralisering vara rela­ tivt snäva. Husbyggnadsverksamheten, åtminstone vad angår offentliga bygg­ nader, tillhör avgjort den sistnämnda kategorien, och en alltför långt driven centralisering torde därför här icke innebära någon verklig rationalisering.

Till alternativ III har medicinalstyrelsen ställt sig avvisande i huvudsak på enahanda grunder, som sålunda anförts beträffande alternativ II.

Även fångvårdsstyrelsen har ansett sig böra uttala starka betänkligheter inför en centralisering av byggnads- och underhållsverksamheten i den om­ fattning, som alternativet III skulle innebära, och till stöd för sin uppfattning anfört liknande synpunkter som medicinalstyrelsen.

Generalpoststyrelsen har understrukit synpunkten, att en organisation en­ ligt alternativ III skulle bliva alltför stor för att på ett smidigt, snabbt och nöjaktigt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Det syntes vidare tveksamt, huruvida något kunde vara att vinna av en gemensam upphandling av bygg- nadsmaterialier för hela statsförvaltningen. De kvantiteter av dylika mate- rialier, som de nuvarande byggande myndigheterna var för sig upphandlade, syntes nämligen vara så stora, att en ökning av dem knappast komme att in­ verka på prisfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

23

Krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse ha begränsat sina ut­ låtanden till de delar av betänkandet, vilka direkt beröra dessa myndigheters verksamhetsområden, men generaldirektören S. A. E. ödeen i det förra ver­ ket och t. f. överingenjören T. H. Frendin i det senare ha i särskilda yttran­ den påyrkat ny utredning, innan ståndpunkt tages till de i betänkandet av­ handlade frågorna. En sådan utredning borde särskilt beträffande den civila statsförvaltningen göras mera ingående än den redan verkställda, Yissa frågor, som legat utanför fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningens upp­ drag, borde omfattas av den nya undersökningen. Sålunda borde övervägas om icke utförandet av specialbyggnader för såväl militärt som civilt behov borde anförtros samma organ, som skulle svara för uppförandet av husbygg­ nader. Möjligheten att samordna verksamheten inom den mångfald myndig­ heter och institutioner, varigenom det allmänna på olika sätt sökte trygga be­ hovet av ändamålsenliga och prisbilliga bostäder, borde undersökas.

Rörande tidpunkten för genomförande av en omorganisation på förevarande område har överbefälhavaren framhållit, att det vore av vikt, att omorganisationen i vad rörde centralförvaltningen snarast komme till utfö­ rande, varför denna fråga borde lösas oberoende av pågående utredning rörande försvaret i övrigt. Detta vore av betydelse bland annat för att man beträffande forsknings- och konstruktionsverksamheten skulle kunna tillgodo­ göra sig erfarenheterna från beredskapsårens omfattande befästningsverksam- het genom att viss betydelsefull men nu tillfälligt anställd personal kunde behållas. Utredningens förslag rörande de regionala och lokala förvaltnings­ myndigheterna syntes däremot icke utan överarbetning kunna läggas till grund för en proposition. Spörsmålet om den regionala och lokala förvaltningens ordnande borde upptagas av 1945 års försvarskommitté i samband med utarbe­ tandet av förslag till omorganisation i övrigt av krigsmakten.

Arméns fortifikationsförvaltning har understrukit nödvändigheten av att skyndsamt genomföra den föreslagna omorganisationen. Detta vore ur stats­ nyttans synpunkt önskvärt för åstadkommande av rationalisering och effektivi- sering på förevarande förvaltningsområde och nödvändigt med hänsyn till per­ sonalläget. I sistnämnda avseende har förvaltningen anfört i huvudsak föl jande.

De nuvarande förvaltningsorganen på förevarande område äro för närva rande och ha under åtskilliga år varit provisoriskt uppbyggda i personalhän­ seende. Vid de centrala fastighetsförvaltande myndigheterna liksom även vid

flertalet regionala myndigheter är läget nu, att den ordinarie och den extra ordinarie personalen är så fåtalig, att den räcker till för ombesörjande endast av en ringa del av de arbetsuppgifter, som ofrånkomligen måste skötas. I övrigt har man fått hjälpa sig fram med extra personal i växlande anställnings­ former eller — under beredskapstiden — med inkallad personal. Angivna system har — till stort förfång för kronan — medfört högst betydande svårig­ heter, när det gällt att söka behålla dugande personal. Inom fortifikations- förvaltningen ha dessa svårigheter — särskilt i fråga om den tekniska perso­ nalen —■ på senare tid betydligt ökats, då efter världskrigets slut större rör­ lighet på den civila arbetsmarknaden inträtt. Förvaltningen måste för sin del bestämt klargöra, att man inte i längden kan fordra, att ett förvaltningsområde av den art och omfattning, varom här är fråga, skall skötas på ett nöjaktigt sätt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

om icke åtminstone en någorlunda tillräcklig stomme av fastare anställd per­ sonal står till förfogande.

Vissa av de underlydande förvaltningsmyndigheterna inom försvaret liä även understrukit behovet av ett snabbt genomförande av omorganisationen.

Statens sakrevision har framhållit vikten av att snarast få de olägenheter undanröjda, vilka vore förenade med den nuvarande splittrade organisationen av försvarsväsendets fortifikations- och byggnadsverksamhet.

Även statsverkens ingenjörsförbund, svenska arkitekters riksförbund och

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund ha under­ strukit behovet av att snarast genomföra omorganisationen. Härvid har fram­ hållits, att de nuvarande osäkra anställningsförhållandena redan medfört be- tydande olägenheter, i det att den tekniska personalen sökt sig ifrån de mili­ tära verken till säkrare anställningar. Ytterligare dröjsmål med beslut i orga­ nisationsfrågan kunde medföra de allvarligaste svårigheter, när det gällde att kvarhålla och nyanställa personal i försvarets byggnadsorgan. Även rättvisa och billighet mot den lojala personalen krävde, att besked snarast lämnades angående vilka som kunde påräkna mera stadigvarande befattningar inom den blivande organisationen.

Chefen för fortifikationskåren har förklarat, att ett ännu längre osäkerhets- tillstånd beträffande förvaltningsorganisationens ^utformning komme att få menliga följder för rekryteringen till fortifikationskåren.

1945 års för svar skommitté har — såsom förut berörts — ansett spörsmålen om de olika förvaltningsmyndigheternas inre organisation och personalbehov samt om fortifikationskåren m. m. stå i sådant samband med utformningen av försvarsorganisationen i övrigt, att kommittén funnit sig icke beredd att taga ståndpunkt till desamma.

I anslutning därtill har försvarskommittén förklarat, att kommittén väl in- såge betydelsen av att frågan om fortifikations- och byggnadsförvaltningens organisation och personalbehov snarast möjligt bragtes till sin lösning men att kommittén det oaktat icke kunde tillråda, att förslag i ämnet i sakens då­ varande läge förelädes riksdagen.

1946 års utredning.

Vid de överväganden, som utredningen ägnat frågan, huruvida fortifika­ tions- och byggnadsväsendet inom försvaret bör ombesörjas av en särskild organisation eller i större eller mindre utsträckning organisatoriskt samman­ föras med liknande uppgifter för den civila statsförvaltningen, har utredningen kommit till den uppfattningen, att åtskilliga av de skäl, som anförts för en sammanslagning, äro beaktansvärda. Fördelar av en gemensam organisation synas dock företrädesvis uppkomma genom ett förenande av nybyggnadsupp- gifterna. Dessas sammanförande synes otvivelaktigt på längre sikt kunna skapa förutsättningar för ett starkare uppbyggande av den statliga husbygg: nadsorganisationen och ett i görligaste mån rationellt utnyttjande av personal och maskiner.

Å andra sidan kan icke förnekas, att betydelsefulla omständigheter tala mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

25

ett sammanförande. Så är särskilt fallet beträffande underhålls verksamheten. Då antalet byggnader, som skulle beröras av en centralisering, är mycket stort och då de särskilda underhållsåtgärderna kräva individuell behandling, kan man icke avvisa farhågorna för att sammanförandet skulle tynga och fördröja underhållsverksamheten i stället för att leda till ökad rationalisering. Genom förenandet av försvarets byggnadsunderhåll med motsvarande uppgifter för civilt ändamål skulle möjligheterna att skapa en lämplig organisation för be- fästningsverksamheten försämras, varjämte den militära förvaltningsapparaten skulle kompliceras. Under sådana förhållanden har utredningen funnit sig icke kunna förorda, att organisationsfrågan nu löses enligt det av 1944 års utred­ ning med III betecknade alternativet.

Vid valet mellan alternativen I och II har huvudfrågan varit, huruvida de­ taljutformning och utförande av nya husbyggnader för militärt bruk borde handhavas av en för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning eller till läggas byggnadsstyrelsen. För bedömandet härav har utredningen ansett det vara erforderligt att erhålla en uppfattning om försvarets verkliga nybyggnads­ volym — utom för fabriker och flygfält — under de närmaste åren. Det har nämligen från början stått klart, att nybyggnadsverksamheten under åtskillig tid kommer att avsevärt överstiga det minimum — 4 miljoner kronor per år — som 1944 års utredning upptagit såsom en bottensiffra på lång sikt. Yidare ha möjligheterna till ett reellt bedömande av de kommande årens byggnads­ arbeten för försvaret nu synts betydligt gynnsammare än då 1944 års utredning hade att behandla detta spörsmål. För ändamålet infordrade uppgifter från arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen och flygförvaltningen ha givit vid handen, att en väsentlig eftersläpning vid genomförandet av femårs­ planens byggnadsprogram och av andra för försvaret aktuella nybyggnadsföre- tag uppkommit till följd av bristen på materiel och arbetskraft, nödvändig­ heten av omfattande utredningar rörande förrådsfrågans ordnande m. m. Till följd härav och under förutsättning, att riksdagen bifaller de i årets stats- verksproposition gjorda äskandena av investeringsanslag å försvarets fastig- hetsfond, beräknas den 1 juli 1947 återstå att genomföra beslutade nybygg nadsföretag för försvaret — fabriks- och flygfältsbyggen undantagna — till eu kostnad av omkring 144 miljoner kronor, varav 126 miljoner för armén samt 9 miljoner för vardera av marinen och flygvapnet. Det aktuella behovet av nybyggnadsarbeten för försvaret inskränker sig emellertid icke till de före­ tag, som sålunda redan äro eller under innevarande budgetår kunna väntas bliva beslutade. Därutöver har redan anmälts ett investeringsbehov, som upp­ går till omkring 147 miljoner kronor för armén, 54 miljoner för marinen och —- förutom flygfält — 16 miljoner för flygvapnet. Beträffande de båda sist nämnda försvarsgrenarna avse dock beräkningarna endast tiden till och med budgetåret 1949/50. Angivna investeringsbehov om cirka 215 miljoner kronor avser bland annat förbättring av förläggnings- och fritidsutrymmen, arbeten för förbättring av utbildningsmöjligheterna, för anordnande av gymnastiklo­ kaler och idrottsplatser, förråd och dylikt, för rationalisering av värmeanlägg­ ningar och verkstäder ävensom andra större allmänna förbättringsarbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Delvis är det sålunda angivna behovet av ytterligare nybyggnadsåtgärder be­ roende på att åtskilliga i och för sig önskvärda men ur rent militär synpunkt icke oundgängligen nödvändiga byggnadsarbeten icke kunnat beredas ut­ rymme inom femårsplanens kostnadsram. Ehuru det i första hand torde an­ komma på försvarskommittén att bedöma angelägenheten av de önskade arbetena och möjligheterna att finansiera dem, torde man med hänsyn till arten av de anmälda behoven redan nu vara berättigad till det antagandet, att en viss medelsanvisning för arbeten av hithörande art svårligen kan under­ låtas under de närmaste åren.

På grundval av de sålunda angivna förhållandena skulle man kunnat vänta en mycket omfattande byggnadsverksamhet för försvaret under de allra när­ maste åren, därest icke den allmänna investeringsbegränsning, som av skilda orsaker befunnits erforderlig och som icke minst drabbar försvaret, nödvän- diggjort ett utsträckande av byggnadsprojektens genomförande över ett större antal år. Det synes visserligen vanskligt att bedöma, hur långt begränsningen kan komma att drivas, men utredningen anser sig likväl ha anledning antaga, att —- såframt icke oförutsedda omständigheter tillkomma — försvarets ny- byggna<lsverksamhet, såvitt här är i fråga, under de närmaste 5 å 6 åren kom­ mer att genomsnittligen röra sig omkring 30 miljoner kronor per år.

Ehuru utredningen principiellt är benägen att anse, att ett sammanförande av nybyggnadsuppgifterna för militära och civila behov skulle medföra sådana fördelar, att en dylik anordning vid lämplig tidpunkt borde prövas, hyser utredningen starka betänkligheter mot att för närvarande överflytta arbetet med detaljutformning och utförande av försvarets husbyggnader till bygg­ nadsstyrelsen. Nybyggnadsvolymen för nämnda styrelse, vilken under de senaste tio budgetåren icke mer än en gång överstigit 25 miljoner kronor per år, förväntas enligt vad utredningen under hand erfarit från styrelsens byggnadschef under de närmaste åren komma att uppgå till det dubbla. Enligt utredningens uppfattning kommer med byggnadsstyrelsens nuvaran­ de organisation — i vilken 1944 års utredning icke föreslagit några mer om­ fattande förändringar ■— redan ökningen av styrelsens normala arbetsupp­ gifter att medföra betydande påfrestningar. Om härtill skulle läggas den om­ fattande nybyggnadsverksamhet, vilken är att vänta för försvaret under åt­ skilliga år framåt, synes det utredningen vara att befara, att arbetsbelast­ ningen skulle bliva sådan, att allvarliga risker för verksamhetens behöriga skötande skulle uppstå. Utredningens uppfattning rubbas icke av att bygg­ nadsstyrelsen själv i sitt yttrande angivit sig kunna utan egentlig svårighet övertaga försvarets nybyggnadsuppgifter. Styrelsen har nämligen härvid, såvitt framgår av yttrandet, utgått från den av 1944 års utredning beräknade lägsta omfattningen av nämnda nybyggnadsuppgifter eller 4 miljoner kronor per år. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang synes vidare vara, att svenska teknologföreningen ansett sig kunna förorda alternativ I framför alternativ II, därest den fredsmässiga byggnadsvolymen för försvaret upp- ginge till 20 å 30 miljoner kronor årligen. Under dessa förhållanden synes reformen för närvarande böra begränsas till att avse försvarets förvaltnings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

27

område. Genom en sådan reform, som i och för sig är av betydande räck­ vidd, torde avsevärda besparingar kunna uppnås utan att rubbningar i det offektiva fullföljandet av försvarets nybyggnadsprogram synas vara att be­

fara. Åtgärden bör snarare underlätta än försvåra en fortsatt samordning av den statliga nybyggnadsverksamheten.

När det nu bedömbara nybyggnadsprogrammet fullföljts, bör klarhet ha vunnits om försvarets framtida organisation och möjligheter föreligga att för en längre tidsperiod överblicka det militära byggnadsbehovet. Tiden synes då vara inne att taga slutlig ställning till frågan om ett sammanförande av civila och militära nybyggnadsuppgifter. Vid den förnyade undersökning av hithörande problem, som i god tid torde böra igångsättas, bör enligt utred­ ningens mening jämväl uppmärksamhet ägnas frågan, huruvida icke ett särskilt organ borde tillskapas för handhavande av ifrågavarande nybygg­ nadsuppgifter. Den samlade nybyggnadsverksamheten torde nämligen bliva av sådan vikt och omfattning, att det kan ifrågasättas, om det är rationellt

att förena dessa uppgifter med do åligganden av annan art, vilka tillkomma byggnadsstyrelsen.

Utredningen har sålunda stannat för att nu förorda en organisationsför­ ändring inom ramen för alternativ I, vilket i avseende å centralorganisatio­ nen innebär, att försvarets nybyggnads- och underhållsuppgifter på fortifika­ tions- och byggnadsområdet — med vissa undantag — samlas inom ett enda organ, en fortifikationsförvaltning. Utredningen vill framhålla, att det synes angeläget, att ett nära samarbete inledes mellan detta ämbetsverk och bygg­ nadsstyrelsen i syfte att snarast vinna så mycket som möjligt av de fördelar, vilka kunna vara förenade med ett samordnande av den civila och militära nybyggnadsverksamheten. I detta syfte bör såsom 1944 års utredning före­ slagit en samarbetsdelegation inrättas. Samarbetet bör främst inriktas på upphandling och förrådshållning, vilka verksamhetsgrenar vid rådande materielläge synas vara av särskild betydelse. Inom försvaret (å arméns forti- fikationsförvaltnings byggnadskontor) finnes redan ett väl utbyggt organ för upphandling och förrådshållning, vilket organ med fördel bör kunna anlitas även för byggnadsstyrelsens räkning, något som redan i viss mån tillämpas. Även möjligheterna att gemensamt utnyttja kontrollantpersonalen böra be­ aktas.

Starka skäl tala för att omorganisationen av den centrala ledningen av fortifikations- och byggnadsverksamheten inom försvaret bör genomföras med det snaraste. Det nuvarande läget beträffande nybyggnadsverksam­ heten är, såsom förut berörts, att en betydande mängd beslutade arbeten återstå att genomföra för arméns räkning, medan omfattningen av sådana företag för marinen och flygvapnet är jämförelsevis liten. Om man nu skulle bibehålla särskilda nybyggnadsorganisationer för försvarsgrenarna, bleve följden med all sannolikhet, att administrationskostnaderna särskilt för do sist­ nämnda båda försvarsgrenarna skulle taga en oproportionerlig del av bygg- nadsanslagen. Sammanför man däremot de tre byggnadsorganen till en enhet, erhåller det nybildade organet en byggnadsvolym, som är fullt tillräcklig för

Kunql. Maj:ts proposition nr 142.

Departements­

chefen.

att medgiva ett rationellt uppbyggande av organisationen. Härigenom kunna administrationskostnaderna hållas på rimlig nivå. Ett annat skäl, varför en sammanslagning bör ske så snart som möjligt, är att finna i personalläget. Det är från olika håll omvittnat, att försvarets byggnadsorgan haft betydande personalsvårigheter på den grund att organen varit provisoriskt uppbyggda och anställningsförhållandena mycket lösliga, Svårigheterna ha efter det andra världskrigets slut ökats med den större rörligheten på arbetsmarknaden och den stigande efterfrågan på teknisk personal för civila uppgifter. Vid bibe­ hållande av nuvarande organisation och anställningsförhållanden vid för­ svarets nybyggnadsorgan synes läget kunna bliva ohållbart. Genom ett sam­ manförande återigen uppkomma förutsättningar för en fastare uppbyggnad av organisationen och ett reglerande av anställningsförhållandena för en bety­ dande del av den personal, som behövs för att på ett tillfredsställande sätt fullfölja arbetena. Även för det behöriga skötandet av övriga uppgifter, som skulle tillkomma den nya fortifikationsförvaltningen — befästningsplanlägg- ning, underhållsverksamhet o. s. v. — är det önskvärt, att den länge bebådade omorganisationen kommer till stånd, så att nuvarande provisorier kunna er­ sättas av en mera planmässig anordning.

Frågan om eu centralisering av ledningen för fortifikations- och byggnads­ verksamheten inom försvaret har, såsom av den inledningsvis lämnade redo­ görelsen framgår, varit föremål för ingående undersökningar under de senaste åren. Sedan år 1940 ha sålunda icke mindre än fem utredningar framlagts i ämnet. I avvaktan på slutligt ställningstagande till det utredningsmaterial, som sålunda förebragts, har det arbete för vinnande av stadga och ökad ratio­ nalisering, som för övriga förvaltningsområden inom försvaret inletts med 1943 års beslut rörande organisationen av försvarets centrala förvaltning, endast i mycket begränsad omfattning kunnat utsträckas till de för fortifikations- och hySSna<3sverksamheten avsedda förvaltningsorganen.

För ett uppskov med organisationsfrågornas slutgiltiga lösande talade tidi­ gare — förutom det pågående utredningsarbetet — den synnerligen omfattande kyognadsverksamhet på försvarets område, som var erforderlig för genom­ förande av 1942 års försvarsbeslut. Sedan emellertid byggnadsverksamheten mom speciellt marinen och flygvapnet numera minskat i omfattning, föreligger icke längre ur denna synpunkt hinder för genomförande av en omorganisation.

Då den nybyggnadsverksamhet, som under överbliekbar tid kommer i fråga inom försvaret, lärer kunna utan svårighet omhänderhas av ett organ, synes det föga rationellt att bibehålla särskilda byggnadsorgan för de tre försvars­ grenarna. Med hänsyn härtill och till vad 1946 års utredning anfört bör ett ytterligare uppskov med prövningen av ifrågavarande organisationsfråga icke komma i fråga.

Då arbetsuppgifterna för det förvaltningsorgan, som skall ha ledningen av fortifikations- och byggnadsverksamheten inom försvaret oberoende av de förändringar försvarsorganisationen kan komma att undergå torde komma att. bli av tillräcklig omfattning, synas betänkligheter icke böra möta att redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

jag i likhet med 1946 års utredning fäst särskilt avseende vid omfattningen av den nybyggnadsverksamhet, som under de närmaste åren torde vara att på­ räkna på såväl det civila som det militära området. Ett sammanförande av dessa betydande arbetsuppgifter till byggnadsstyrelsen skulle sannolikt inne­ bära en alltför tung belastning för detta verk, med påföljd att arbetet icke skulle kunna behörigen fullgöras. Vid mitt ställningstagande har jag ansett mig kunna räkna med en byggnadsverksamhet inom försvaret efter år 1948 av ungefär den omfattning, som förutsatts av 1946 års utredning. En byggnads­ volym av denna omfattning synes tillfyllest för att en rationell och effektiv organisation skall kunna uppbyggas.

Såsom av det nyss anförda framgår skulle däremot en ytterligare centrali­ sering i nuvarande läge vara ett alltför vittutseende och svårgenomförbart pro­ jekt. Därest den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen, på sätt förordats, nu organiseras enligt alternativ I, behöver detta dock icke utesluta, att en ytterligare koncentrering av byggnadsverksamheten framdeles kan över­ vägas. I detta hänseende hänvisar jag till de synpunkter, som anförts av 1946 års utredning och till vilka jag kan ansluta mig.

Det av mig förordade alternativ I innebär, såsom av det föregående fram­ går, att ledningen av försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet i huvudsak sammanföres till ett ämbetsverk, vilket lämpligen bör erhålla be­ nämningen fortifikationsförvaltningen. Till det nya ämbetsverket böra dock icke hänföras frågor rörande nybyggnad och underhåll av flygfält, vilka frågor liksom nu böra handläggas inom flygförvaltningen, ej heller underhåll och pro­ jektering av anläggningar å fabriksfonden. Utförandet av dylika anläggningar bör först efter en övergångsperiod, vars längd det torde böra ankomma "på Kungl. Maj:t att bestämma, överföras till det nya verket.

På sätt föreslagits av 1944 och 1946 års utredningar bör en särskild sam- arbetsdelegation inrättas för underlättande av samarbetet mellan det nya ver­ ket och motsvarande civila förvaltningsmyndigheter. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härom.

Till organisationen av det föreslagna nya ämbetsverket och av de övriga förvaltningsorgan, som beröras av förslaget, återkommer jag i det följande.

IV. Särskilda organisationsfrågor.

De särskilda spörsmål, som upptagas under förevarande avsnitt, beröra för­ svarets domäner, de militära flygfälten, försvarets bostäder, försvarets fabriks- anläggningar, befästningsinspektionen, byggnads- och reparationsberedskapen samt statens bränslekontrollerande verksamhet. I det följande lämnas vid be­ handlingen av varje särskild fråga en kortfattad redogörelse för det nuvarande sakläget. Mera ingående uppgifter härutinnan återfinnas som regel i det av 1944 års utredning avgivna betänkandet (s. 36—64). De olika spörsmålen be­ handlas från den utgångspunkten, att organisationsfrågan i stort löses enligt det av mig förordade alternativet I. Rörande de synpunkter, som 1944 års ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Tidigare utredningar.

I samband med att Kungl. Maj:t föreläde riksdagen förslag om fondredo­ visning av försvarets fastighetsbestånd (propositionen 1939: 184) förutsattes, att de av försvarsväsendet disponerade jordbruksegendomarna i enlighet med förslag av riksräkenskapsverket skulle redovisas å fastighetsfonden, varvid beaktades bland annat svårigheten att åstadkomma en gränsdragning mellan de militära myndigheternas jordbruks- och skogsegendomar å ena sidan och å andra sidan övningsfält, skjutfält och tomter för militära etablissement.

1940 och 1941 års militära förvaltningsutredningar ifrågasatte ingen ändring i principen, att försvarets myndigheter skulle förvalta det för militärt bruk erforderliga markinnehavet.

Däremot ifrågasatte Bildmark i sin i det föregående omnämnda promemoria av den 23 februari 1942, huruvida icke arméns domäner och markområden borde överflyttas till domänstyrelsens förvaltning och till erforderlig del utarren­ deras till de militära myndigheterna.

Liknande synpunkter framfördes av byggnadsstyrelsen i yttrande över 1941 års förvaltningsutrednings betänkande.

Skogssällskapet, till vars huvuduppgifter hör att medverka vid skötseln och förvaltningen av städers, stiftelsers och dylika skogar, ifrågasatte i en under hand till jordbruksdepartementet ingiven promemoria, om det icke kunde upp­ dragas åt sällskapet att biträda vid vården av försvarets skogar.

1944 års utredning.

Vid behandlingen av frågan om den framtida förvaltningen av försvarets domäner och markområden har utredningen funnit det riktigaste vara att utgå från den särskilda användningen av markerna och de krav, som detta utnytt­ jande ställer på förvaltningsorganisationen. Med denna utgångspunkt har ut­ redningen ansett sig kunna uppdela markinnehavet på fyra huvudgrupper, näm­ ligen

1) för befästningsändamål utnyttjade områden, 2) kasern- och varvsområden samt tomter för tjänste- och uthyrningsbo- städer, förråd m. m.,

3) övnings- och skjutfält, vartill jämväl hänföras bombfällningsplatser m. m., samt

4) flygfält. Utredningen har ansett, att befästningar med tillhörande markområden, kasern- och varvsområden, tomtplatser samt flygfält borde kvarstå å försvarets fastighetsfond och förvaltas av den myndighet, som svarade för underhållet av byggnader och anläggningar, för vilka områdena erfordrades.

Beträffande övnings- och skjutfälten, vilka utgöra huvuddelen av försva­ rets markinnehav, har utredningen skilt mellan områden, som äro föremål för ett intensivt militärt utnyttjande, och sådana, som vanligen icke direkt beröras av övningar.

Med utgångspunkt från de särskilda krav, som det intensiva militära utnytt­ jandet ställde på skötseln av de förstnämnda områdena, har utredningen kom-

fande den lokala förvaltningen har utredningen förordat, att en särskild under­ sökning skulle verkställas rörande möjligheterna att rationalisera anlitandet av skoglig sakkunskap. I första hand borde därvid eftersträvas samarbete med domänverket, så att — mot skälig ersättning till domänfonden — åt revirens personal uppdroges att lämna de militära förvaltningsmyndigheterna erforder­ ligt biträde.

Yttranden.

De av 1944 års utredning framlagda förslagen ha i allmänhet biträtts eller lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna och organisationerna.

Arméns fortifikationsförvaltning har för sin del understrukit, att överflytt­ ning från försvarets till domänverkets förvaltning endast borde ifrågakomma beträffande större sammanhängande områden, vilka vanligen icke omedel­ bart berördes av övningarna. Ett söndersplittrande av det militära fastig- hetsinnehavet på småområden, av vilka en del skulle förvaltas av försvarets myndigheter och en del av domänverket, skulle uppenbarligen tynga och för­ dyra förvaltningen.

Domänstyrelsen har erinrat, att domänverkets huvuduppgift vore att för­ valta kronan tillhöriga skogsfastigheter, varför de militära övnings- och skjut­ fälten, vilka ofta i betydande omfattning vore skogbevuxna, i regel borde redovisas under domänfonden. Områdena borde alltså förvaltas av domän­ verket och i erforderlig utsträckning nyttjas av försvaret. Emellertid före- komme fall, då områden — även stora sammanhängande sådana — på grund av intensivt militärt utnyttjande, som lade hinder i vägen för ett ekonomiskt bedrivet skogs- eller lantbruk, borde redovisas under försvarets fastighets- fond med militär förvaltning. Avgörande härom borde göras beroende av den särskilda undersökning, som förutsatts skola äga rum.

Statens sakrevision har framhållit, att sakrevisionen företagit vissa under­ sökningar, vilka bland annat berört frågor rörande förvaltningen av försvarets domäner. Med stöd av erfarenheter från dessa undersökningar ansåge sak- revisionen det eftersträvansvärt, att domänverket i största möjliga utsträck­ ning toges i anspråk för skötseln av skogen å försvarets fastigheter. En så­ dan anordning borde kunna förverkligas antingen områdena redovisades å domänfonden eller ansåges böra bokföras å försvarets fastighetsfond.

1946 års militära domänutredning.

Den av 1944 års utredning förordade detaljundersökningen rörande lämp­ ligheten av att till domänfonden överföra vissa områden av övnings- och skjutfälten och angående möjligheterna att ordna ett rationellt samarbete mellan försvarets myndigheter och domänverket beträffande skötseln av de av försvaret förvaltade skogarna har synts mig böra komma till utförande, innan slutlig ställning till berörda spörsmål tages. Jag har därför, sedan Kungl. Maj:t den 15 mars 1946 lämnat mig erforderligt bemyndigande, upp­ dragit åt f. d. översten N. Wikander och f. d. över jägmästaren S. G. Tisell (vilken senare numera är avliden) att utföra ifrågavarande undersökning, var-

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

Kungl. May.ts 'proposition nr 142.

35

vid Wikander tillika anmodats att i egenskap av ordförande leda arbetet. Re­ sultatet av utredningens överväganden har ännu icke framlagts.

1946 års förvaltningsutredning.

De av 1944 års utredning föreslagna riktlinjerna för handhavandet av för­ svarets domänförvaltning, enligt vilka riktlinjer huvuddelen av ifrågavarande markinnehav alltjämt skulle redovisas å försvarets fastighetsfond och för­ valtas av försvarets myndigheter, medan av särskild undersökning borde bliva beroende, om icke vissa mindre intensivt utnyttjade områden skulle över­ föras till domänverket, ha icke givit 1946 års utredning anledning till erinran. Utredningen finner det värdefullt, att ett nära samarbete organiseras mellan försvaret och domänverket i fråga om skötseln av de å fastighetsfonden allt­ jämt redovisade skogarna, så att behovet av skoglig sakkunskap vid de mili­ tära lokalförvaltningarna i görligaste mån tillgodoses genom anlitande av domänverkets personal. Till frågan om behovet av sådan sakkunskap vid den centrala fastighetsförvaltande myndigheten inom försvaret återkommer utred­ ningen i annat sammanhang.

B. De militära flygfälten.

Nuvarande organisation för förvaltningen

av de militära flygfälten.

De militära flygfälten redovisas för närvarande å flygvapnets delfond av försvarets fastighetsfond och omfatta en areal av cirka 5 800 hektar. Det bok­ förda markvärdet överstiger 10 miljoner kronor. Anläggningsvärdet för fälten (värdet av fältytor, rullbanor och dylika anordningar) efter genom­ förandet av femårsplanens uppbyggnadsprogram har uppskattats till omkring 75 miljoner kronor.

Den centrala förvaltningen av nu ifrågavarande anläggningar omhänderhas av flygförvaltningen. Vid en genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 oktober 1942 genomförd omorganisation av förvaltningens byggnadsavdelning inrättades för handläggande av hithörande uppgifter en särskild flygfältsbyrå inom av delningen. 1943 års riksdagsbeslut angående den centrala försvarsförvalt- ningens organisation innefattade, i avbidan på den slutliga omorganisationen av fortifikations- och byggnadsverksamheten, ingen ändring härutinnan.

Förvaltningen av de statliga civila flyg­

fälten.

Frågan om förvaltningen av de för den civila luftfarten avsedda statliga flygfälten behandlades vid 1945 års riksdag i samband med beslut om in­ rättande av en luftfartsstyrelse samt fastställande av stat för luftfartsfonden m. m. (proposition nr 262; riksdagens skrivelse nr 392). Till grund för be­ rörda beslut låg ett av sakkunniga för utredning rörande organisation och personalbehov för vissa avdelningar inom väg- och vattenbyggnadsslyrelsen m. m. den 24 januari 1945 avgivet betänkande med förslag till organisation

av en luftfartsstyrelse (SOU 1945:2), vari beträffande nybyggnad av flygfält anfördes bland annat följande.

De tekniska problemen vid byggandet av flygfält vore i stor utsträckning likartade med dem som förekomme vid anläggandet av vägar. Den omfattande tekniska erfarenhet, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvärvat på väg- byggnadsområdet, borde kunna vara till stor nytta även då det gällde att bygga flygfält. Liknande överensstämmelse kunde jämväl påvisas vid jäm­ förelse med en annan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhets­ grenar, nämligen anläggandet av vatten- och avloppsledningar. I angivna fall kunde i allmänhet samma slags arbetsledare, arbetare och maskiner an­ vändas och i avsevärd omfattning även samma slags konstruktörer. Vid så­ dant förhållande kunde en samordning av verksamhetsgrenarna medföra för­ delar i form av ökade möjligheter att åstadkomma en mera kontinuerlig syssel­ sättning av arbetare och arbetsledare och ett rationellare utnyttjande av arbetsmaskinerna. Vidare skulle sammanförandet medföra, att den tekniska personalen erhölle ett vidgat verksamhetsområde med mindre risk för alltför ensidig inriktning och med ökade möjligheter till avancemang för dugande krafter.

De sakkunniga förordade därför, att byggnadsverksamheten med avseende å flygfälten vid inrättandet av en luftfartsstyrelse bibehölles hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Däremot borde förberedande utredningar rörande flygplatsbyggandet, vilka utredningar till väsentlig del vore att hänföra till områden utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda sakkunskap, an­ komma på luftfartsstyrelsen.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande framfördes vissa erinringar mot vad sålunda föreslagits.

Föredragande departementschefen förklarade, att ståndpunktstagandet i fråga om vilket organ som borde omhanderha byggande eller omändring av flygfält försvårades av att spörsmålet om den framtida organisationsformen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet icke vore slutgil­ tigt löst. I det läge, vari frågan befunne sig, förordade departementschefen, att de sakkunnigas förslag, vilket innebure i huvudsak, att luftfartsstyrelsen skulle omhänderha projekteringen av flygfältsarbeten medan själva utföran­ det av dessa kvarbleve hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle tillämpas åtminstone tills vidare.

Riksdagen förklarade sig godkänna vad departementschefen i angivna hän­ seende förordat.

Projekteringen av nya flygplatsanläggningar ankommer alltså på luftfarts­ styrelsen, medan själva utförandet av flygfältsbyggen åtminstone tills vidare kvarbliver hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Även underhållet av befint­ liga flygfält åvilar luftfartsstyrelsen.

1944 års utredning.

Jämlikt direktiven har utredningen haft att till bedömande upptaga frå­ gan, huruvida det ur rationaliseringssynpunkt möjligen kunde vara lämpligt att förlägga utbyggandet och underhållet av samtliga statliga flygfält, civila såväl som militära, till en enda myndighet, nämligen endera av flygförvalt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

37

ningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt ett eventuellt nytt ämbets­ verk för huvudsakligen byggnadstekniska ärendens handläggning. Vid full­ görandet av sitt uppdrag har utredningen i vad angår de civila flygfälten ut­ gått från den lösning, som frågan om organisationen för byggande och under­ håll av sådana fält nyligen erhållit.

I vad avser spörsmålet om de militära flygfältens förvaltning har utred­ ningen samrått med, bland andra, chefen för flygvapnet och fly g förvaltningen, vilken anfört i huvudsak följande.

Förvaltningen av flygfälten vore en speciell gren av fastighetsförvaltningen med utpräglad egenart. Avgörandena i förvaltningsärendena vore i väsentlig del beroende av flygtekniska skäl och den som bure ansvaret för flygsäker­ heten måste också kunna bestämma i ärenden rörande flygfälten. Underhåll av flygfälten måste noga planeras med hänsyn till beräknad flygfrekvens på fälten under olika årstider. Omkastningar i sådana planer måste kunna ut­ föras smidigt och utan tidsutdräkt, om väderleks- eller andra förhållanden så skulle påkalla. Chefen för flygvapnet borde därför direkt kunna ge härav be­ tingade order och direktiv.

Flygfältsfrågor sammanhängde även intimt med flygvapnets krigsplanlägg­ ning. Denna planläggning omfattade bland annat flygstridskrafternas (flyg- och basförband) fördelning på flygfält i händelse av krig, och då det vore av den allra största betydelse, att denna planläggning hölles ytterst hemlig, borde ärenden rörande flygfälten icke handläggas av flera mjmdigheter än vad som vore absolut nödvändigt. Flygvapnets krigsplanläggning kunde annars onödigtvis blottas.

Kostnaderna för det löpande underhållet av flygfält och banor å dessa uppginge till cirka en miljon kronor årligen. Arbetsuppgiften och anslagets storlek motiverade en kvalificerad organisation för underhållet inom flyg­ ledningen. Underhållsarbetena på flygfälten vore ofta av sådan storlek, att medel icke utan vidare kunde ställas till lokalmyndigheternas förfogande. Dessa saknade även den expertis, som erfordrades för bedömande och plane­ rande av större arbeten. Underhållet av en del fält kunde uppgå till hundra­ tusentals kronor. Arbeten av denna storlek borde projekteras centralt.

Underhåll och ny- eller tillbyggnad av flygfält borde helst vara under gemensam ledning på grund av att de sammanhängde med varandra där­ igenom att exempelvis dräneringssystem på ett utvidgningsområde måste hop­ kopplas med systemet på det ursprungliga fältet. Härvid kunde uppstå krav på komplettering av det gamla systemet, vilket senare arbete kunde beröra planerade eller pågående underhållsarbeten.

Vad anginge större utvidgningsarbeten och nyanläggningar uppstode ingen ekonomisk vinst av att sammanföra dessa med motsvarande uppgifter för civila flygfält, så länge omfattningen av sådana arbeten för flygvapnets del vore betydande. Även efter den nuvarande uppsättningsperiodens slut måste man räkna med betydande utvidgningsarbeten för de militära flygfälten. Flyg­ teknikens utveckling medförde nämligen krav såväl på längre start- och land­ ningsbanor som även på permanentbeläggning av dylika banor i större ut­ sträckning än som nu förekommc å flygvapnets fält. Till belysande av den väntade omfattningen av dylika arbeten kunde anföras, att flygförvaltningen till investeringsutredningen anmält behov av investeringsarbeten å flygfält till en beräknad kostnad av cirka 185 miljoner kronor, därav 35 miljoner av- såge arbeten, som i första hand borde komma till utförande, och 150 miljoner arbeten i andra hand. Därest arbetsmarknadsläget bleve sådant, att dessa arbeten icke komme till utförande såsom investeringsarbeten, bleve det lik­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

väl nödvändigt att utvidga flygfälten, anlägga permanenta rullbanor och iståndsätta vissa krigsflygfält, för vilka ändamål medel måste upptagas inom kostnadsramen för den nya försvarsordningen. För ändamålet beräknade chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, att cirka 65 miljoner kronor krävdes under femårsperioden 1947—1952, vilket motsvarade 13 miljoner kro­ nor per budgetår.

Sammanfattningsvis kunde anföras, att det av flygsäkerhetsskäl vore ofrån­ komligt, att underhållet av flygfälten handlades inom flygledningen. Flyg­ fältens förvaltning borde därför åvila flygförvaltningen. Till underhållet hörde även vissa kompletterings- och utvidgningsarbeten, varav ett perma­ nent behov vore att förutse. För nämnda arbetsuppgifter erfordrades en sär­ skild byrå inom flygförvaltningen. Större utvidgningsarbeten och nyanlägg­ ningar vore av samma karaktär och kunde med fördel ombesörjas av samma ledning. Gränsen mellan ordinarie underhållsarbeten och större företag vore ofta svår att draga. Lämpligast syntes därför vara att även större arbeten handhades av flygfältsbyrån, som under perioder av dylika arbeten erhölle en däremot svarande ansvällning. Denna arbetsform vore med goda erfaren­ heter prövad inom flygförvaltningen. Då arbeten av betydande omfattning förestode och redan vore under planering å flygfältsbyrån, vore det ur militär synpunkt, av flygsäkerhetsskäl och ur rationell ekonomisk synpunkt lämp­ ligast att låta flygfältsbyrån kvarbliva inom flygförvaltningen.

1944 års utredning fann för egen del, att det nära sambandet mellan flygsäkerheten och flygfältens beskaffenhet utgjorde ett starkt skäl för att ledningen av flygverksamheten och handhavandet av underhållet av flyg­ fälten borde vara förlagda till samma myndighet. Även sekretessynpunkterna, vilka förtjänade allt beaktande, talade för en sådan anordning. Utredningen förordade fördenskull, att underhållet av de militära flygfälten alltjämt skulle handhas av flygförvaltningen, som härför borde vara utrustad med en flyg- fältsbyrå. Till flygfälten borde räknas de markarealer, som fälten upptoge, med därå befintliga rullbanor och andra för flygverksamhetens bedrivande omedelbart avsedda anordningar liksom även flygplanvärn och flygplanvägar.

Däremot borde husbyggnader å fälten, såsom hangarer, liksom flygvapnets kaserner med tillhörande markområden och övriga fasta egendom förvaltas av det ämbetsverk, som handhade vården av försvarets husbyggnader och marker i övrigt. Detta borde dock icke gälla dylika byggnader å krigsflyg- fälten, vilka byggnader ur sekretessynpunkt och av praktiska skäl borde för­ valtas tillsammans med själva fälten.

Utredningen räknade med att det kunde möta vissa svårigheter att klar­ göra fördelningen av befogenheter mellan de båda ämbetsverk, som enligt den sålunda föreslagna organisationen skulle förvalta flygvapnets fasta an­ läggningar. Utredningen hade övervägt, huruvida icke flygfälten fördenskull borde utbrytas ur försvarets fastighetsfond och redovisas å en särskild kapitalfond, ställd under flygförvaltningens vård. Emellertid skulle en sådan anordning medföra en icke önskvärd splittring av registerfastigheterna med delar av samma fastighet redovisade på skilda fonder och måhända motverka en önskvärd smidighet och möjlighet att med minsta omgång genomföra justeringar i arbetsfördelningen mellan ämbetsverken. En tillfredsställande fördelning av arbetsuppgifterna mellan ämbetsverken borde för övrigt enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

39

utredningens mening kunna ernås, även om hela fastighetsbeståndet bibe- hölles redovisat å flygvapnets delfond av försvarets fastighetsfond.

Den rättsliga vården av hela det å nämnda delfond redovisade fastighets­ beståndet borde enligt utredningen ombesörjas av det ämbetsverk, som sva­ rade för vården av försvarets övriga fastighetsbestånd.

Utredningen har härefter ingått på frågan, hur ledningen av nya flyg- fältsbyggen för militärt behov och av större utvidgningar av redan be­ fintliga militära flygfältsanläggningar bör handhas, och därvid framhållit, att dylika uppgifter givetvis måste fullgöras i närmaste samarbete med den tak­ tiska och flygtekniska sakkunskapen inom flygstaben. En ingående känne­ dom om de erfarenheter, vilka gjorts vid underhållet av de befintliga fälten, syntes också vara av stor betydelse för att uppnå det gynnsammaste resul­ tatet av planläggningsverksamheten. Utredningen ansåge därför, att även denna verksamhet borde omhänderhavas av flygförvaltningens flygfältsbyrå. Även för företagen erforderliga markförvärv och därmed sammanhängande åt­ gärder borde ombesörjas av flygförvaltningen.

Däremot syntes det utredningen mera tveksamt, vilken myndighet som borde svara för upprättandet av arbetsritningarna och för det praktiska bygg- nadstekniska utförandet av de militära flygfältsanläggningarna. Därest dessa arbetsuppgifter med avseende å de civila flygfälten även för framtiden komme att åvila väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, syntes det utredningen böra tagas under omprövning, huruvida icke jämväl utförandet av de militära fälten borde förläggas till sistnämnda ämbetsverk.

Yissa särskilda skäl, som hänförde sig till fältens militära användning, kunde emellertid anföras emot en sådan organisationsändring. Sålunda måste det ur beredskapssynpunkt anses vara en fördel, att flygförvaltningen hade ett eget organ för flygfältsbyggande, så att i varje situation utförandet av beslutade nybyggnader eller omändringar av fält kunde ske utan att hän­ syn behövde tagas till arbeten för andra ändamål. Vidare vore att beakta, att konstruktionsarbetet måste bedrivas efter i viss mån olika normer för de civila och för de militära flygfälten, enär de moderna civila fälten måste ut­ formas för en betydligt tyngre trafik än de militära och den allmänna stan­ darden för de förra på grund av de trafiksäkerhetskrav, som uppställdes vid passagerartransport, måste bliva högre än vad som vore nödvändigt för de senare fälten, av vilka ett betydande antal avsåges för rena övningsändamål eller för bruk i krigstid. I det läge, vari frågan rörande organisationen för byggande av civila flygfält befunne sig, syntes tillräckliga skäl icke föreligga att överflytta utförandet av de militära flygfältsanläggningarna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; detta så mycket mindre som de mera omfattande militära flygfältsarbetena under nästkommande femårsperiod syntes nästan enbart komma att avse utvidgningar och omläggningar av förefintliga fält. Dessa arbeten syntes nära beröra underhållsverksamheten och det syntes ofta bliva svårt att avgöra, huruvida ett arbete borde räknas till den mera normala underhållsverksamheten eller till omläggnings- och iståndsättningsarbeten.

Från vad utredningens majoritet sålunda uttalat har ledamoten Lindh

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

anfört avvikande mening. De skäl, som föranlett förenämnda, sakkunnigas förslag och statsmakternas beslut att, åtminstone tills vidare, förlägga upp­ rättandet av arbetsritningar och det praktiska byggnadstekniska utförandet av byggnadsarbeten å de civila flygfälten till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, talade enligt hans mening bestämt för att en motsvarande ordning genomfördes i fråga om de militära fälten.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha förklarat sig icke vilja på­ yrka någon ändring i utredningens förslag men ansett sig böra beröra vissa detaljfrågor, avseende den ena den rättsliga vården av flygfälten och den andra underhållet av vissa drivmedelsanläggningar m. m. Myndigheterna ha i dessa frågor anfört bland annat följande.

I vissa fall vore det av vikt, att flygförvaltningen kunde träffa avgörande i frågor rörande den rättsliga vården av flygfälten. Så vore exempelvis fallet, när modifikationer behövde vidtagas beträffande utfästelser, som flygförvalt­ ningen vid markförvärv gjort till förmån för föregående ägare. Likartat vore läget, då kronans medgivande till dödning eller relaxation av inteckningar er­ fordrades på den grund att flygvapnet innehade nyttjande- eller servituts­ rätt, som berördes av åtgärden. Genom samarbete med det för försvaret gemensamma fastighetsförvaltande ämbetsverket borde emellertid en ur prak­ tiska synpunkter tillfredsställande handläggning av ärenden av berörd art kunna ernås.

I fråga om flygvapnets för flygtjänsten avsedda drivmedelsanläggningar och därmed sammanhängande serviceanordningar, såsom tankanläggningar och fatförråd, vore det tveksamt, om underhållet borde omhänderhas av den för. försvaret gemensamma förvaltningsorganisationen. Dessa anordningar lik­ som tankbilarna och annan med tankningen sammanhörande utrustning ford­ rade ständig tillsyn och vård på grund av risk för rörbrott, läckage, förslit­ ning av pumpar och mätorgan, innebärande utbytesersättningar av filter, slangar och kopplingar m. m. Det finge erinras, att hänsyn till flygsäker­ heten fordrade, att erforderliga reparationer och översyn kunde utföras utan omgång och tidsutdräkt. Det skulle innebära en allvarlig olägenhet, om tillsynen över att drivmedelstjänsten vore behörigt försedd skulle brista, och flygförvaltningen måste därför som en förutsättning för överlåtande av driv- medelsanläggningarnas underhåll till det nya verket uppställa krav på att anordning träffades för att flygvapnets särskilda intresse i nu berörda hän­ seende bleve fullt tillgodosett.

Även riksräkenskapsverket har i princip biträtt utredningens förslag. Äm­ betsverket har framhållit, att den fortsatta redovisningen av flygfälten å för­ svarets fastighetsfond icke nämnvärt försvårades av den föreslagna organisa­ tionen.

Statens organisationsnamnet har ansett, att förvaltningen av de militära flygfälten borde inordnas under samma organisation, som skulle handha för­ valtningen av försvarets fastighetsbestånd i övrigt, och har till stöd härför anfört följande.

För närvarande hava de lokala fastighetsförvaltande organen vid flyg­ vapnet att vända sig till flygförvaltningen i fråga om underhåll m. m. av så­ väl husbyggnader som flygfält. Tvister rörande befogenhet och medelsanslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

41

undvikas härigenom. Samma förhållande blir rådande, därest flygfältsbyrån överflyttas från flygförvaltningen till fortifikationsförvaltningen. Fastställes däremot den av utredningen förordade organisationen, komma de lokala fastig­ hetsförvaltningarna vid flygvapnet att lyda under två olika myndigheter med alla därur härflytande olägenheter. ...

Även om flygfältsbyrån inordnas i fortifikationsförvaltningen, bör givet­ vis erforderligt antal representanter för flygvapnet ingå i densamma. Kon- takten mellan flygledningen och flygfältsbyrån bör därigenom kunna säker­ ställas även då det gäller flygsäkerheten. Flygflottiljcheferna, som handhava såväl ledningen av flygverksamheten vid vederbörlig flottilj som underhållet av dennas flygfält, kunna vända sig med sina framställningar direkt till flyg­ fältsbyrån, oberoende av om denna ingår i flygförvaltningen eller i den cen­ trala fortifikationsförvaltningen. Genom anvisningar från flygledningen till cheferna för vederbörliga flygbasområden böra de krav, som vid olika tid­ punkter komma att ställas på reservflygfälten, kunna klarläggas. Även i detta fall torde flygsäkerheten få anses bliva säkerställd, så mycket mera som flyg­ fältsbyrån lär komma att direkt medverka vid underhållet av reservflygfälten.

Genom att flygfältsbyrån inordnas i den centrala fortifikationsförvaltningen kunna slutligen vissa av den senares experter ställas till flygfältsbyråns för­ fogande. Personalbesparing torde härigenom kunna ernås.

Liknande synpunkter ha framförts av statens sakrevision och av försvarets civilförvaltning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har med utgångspunkt från att såsom utredningen anfört flygfältsarbetena under kommande femårsperiod huvud­ sakligen torde komma att avse befintliga flygfält icke framställt erinran mot förslaget. Därest fråga uppkomme om byggande i större omfattning av nya flygfält, borde det övervägas, om icke arbetet därmed borde övertagas av styrelsen.

Statskontoret, styrelsen för tekniska högskolan, i anslutning till ett utta­ lande av högskolans lärarkollegium, samt svenska teknologföreningen ha an­ sett, att konstruktion och utförande av militära flygfält borde handhavas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Teknologföreningen har härvid framhållit, att det icke minst ur beredskapssynpunkt syntes angeläget, att all nybygg­ nadsverksamhet i fråga om flygfält sammanfördes till en myndighet, så att en effektiv byggnadsorganisation kunde vidmakthållas, vilken vid behov helt kunde ställas i försvarets tjänst.

1945 års för sv ar skommitté har icke funnit anledning till erinran mot utred­ ningens förslag.

1946 års utredning.

Det av 1944 års utredning framlagda förslaget, som i huvudsak innebär, att underhållet av de militära flygfälten samt planläggningen av ny- och om- byggnader av sådana fält ävensom — åtminstone tills vidare — utförandet av byggnadsföretagen skulle bibehållas under flygförvaltningen, ter sig ur orga­ nisatorisk synpunkt mindre tilltalande. Rent förvaltningsmässigt vore det av­ gjort bättre att förlägga angivna uppgifter till den nya fortifikationsförvalt­ ningen, som skall svara för återstoden av försvarsgrenarnas fasti ghetsför- valtande verksamhet. Med hänsyn till vad som anförts om sambandet mellan

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

flygsäkerheten och underhållet av flygfälten och då ett överförande av flyg- fältsbyrån från flygförvaltningen till den nya fortifikationsförvaltningen knap­ past torde medföra några mera betydande personalbesparingar, vill dock 1946 års utredning icke motsätta sig, att den föreslagna anordningen tills vidare bibehålies. Utredningen utgår härvid från att en omprövning av flygförvalt­ ningens uppgifter i avseende å flygfälten i vart fall blir nödvändig om ett antal år för att — med ledning av de erfarenheter, som då vunnits rörande den nyligen genomförda fördelningen av nybyggnadsuppgifterna beträffande de civila fälten — slutlig ståndpunkt skall kunna fattas till frågan, hur ny­ byggnadsverksamheten för militära flygfält bör handhavas.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa kompetensfördel­ ningen i detalj mellan den nya fortifikationsförvaltningen och flygförvalt­ ningen. Därvid torde böra övervägas, om icke även den rättsliga vården åt­ minstone av krigsflygfälten bör kvarbliva hos flygförvaltningen, som enligt 1944 års utrednings förslag skulle handha alla andra förvaltningsuppgifter beträffande dessa fält.

Utredningen är för närvarande icke beredd att taga ställning till de av 1944 års utredning i ett särskilt avsnitt av dess betänkande framlagda förslagen rörande flygfältsbyråns inre organisation och personalbehov. Hithörande spörsmål avser utredningen att under sitt fortsatta arbete upptaga till be­ handling i samband med organisations- och personalfrågorna i övrigt för flyg förvaltningen.

Kungl. Maj:ts proposition m 142.

C. Försvarets bostäder.

Nuvarande organisation.

Den utbyggnad av försvarsorganisationen, som ägt rum under de senare åren, har medfört, att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära förläggningar eller verkstäder ökats i hög grad. Då bostadsbehovet icke kunnat i tillräcklig omfattning tillgodoses genom kommunal eller enskild kyggna(lsverksamhet, haj- staten blivit nödsakad att i viss omfattning uppföra bostäder för personalen vid försvarsväsendets olika förband och anläggningar. Bostadsbehovet har därvid tillgodosetts efter i huvudsak tre olika linjer, näm­ ligen genom uppförande av tjänstebostäder med bostadstvång, genom an­ ordnande av bostäder av egnahemstyp samt genom uppförande av bostads­ hus för upplåtelse i första hand med bostadsrätt.

Efter därom i propositionen nr 70 till 1943 års riksdag framlagt förslag beslöt riksdagen (skrivelse 1943:129), att de med bostadsanskaffningen sam­ manhängande frågorna ävensom förvaltningen av vissa av de bostadsfastig­ heter, som uppförts genom statens försorg för personalen vid försvarsmakten, skulle handhavas av ett särskilt organ, försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Dennas huvudsakliga uppgifter ha i den av Kungl. Maj:t för nämnden den 7 maj 1943 (nr 230) fastställda instruktionen preciserats så, att nämnden har att, bland annat, hålla sig underrättad om möjligheterna för försvarets per­ sonal inom olika delar av landet att erhålla bostäder, verka för att erforderlig

43

anskaffning av bostäder kommer till stånd genom kommunala myndigheters föranstaltande eller enskild företagsamhet ävensom, därest förefintligt bo­ stadsbehov icke kan väntas bliva tillgodosett genom kommunala myndigheters föranstaltande eller enskild företagsamhet samt såvida icke särskild utredning giver vid handen, att tjänstebostäder med bostadstvång böra ifrågakomma, själv projektera och låta uppföra erforderliga bostadslägenheter. Nämnden har vidare att för statens räkning förvalta såväl genom nämndens försorg uppförda byggnader som av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshus i Såte- näs och Karlsborg

Vid anmälan av nämnda proposition anförde min företrädare i ämbetet bland annat, att bostadsanskaffningsnämnden borde få provisorisk karaktär. Sedan den med försvarsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen i det väsentliga avslutats och de genom nämndens försorg uppförda bostadslägen­ heterna i så stor utsträckning som möjligt överförts i befattningshavarnas ägo, borde återstående uppgifter, i första hand den framtida förvaltningen av de fastigheter, som fortfarande skulle tillhöra staten, överlämnas till annat lämpligt statsorgan.

Bostadsanskaffningsnämnden består för närvarande av ordförande, fyra ledamöter och två suppleanter. Av ledamöterna är en representant för statens byggnadslånebyrå och en utgöres av nämndens verkställande direktör. För handhavande av förberedande och verkställande arbete har nämnden till sitt förfogande en expedition, vars chef är verkställande direktören. Arbetet inom expeditionen bedrives på en byggnadsteknisk och en allmän avdelning, vardera med en avdelningschef och biträdespersonal.

Den lokala förvaltningen av bostadsfastigheter^ liandhaves på varje ort av en vice värd. Denne ombesörjer mindre underhålls- och reparationsarbe­ ten å fastigheterna samt hyresuppbörd och förmedlar i övrigt kontakten mellan nämnden och hyresgästerna. På de platser, där så erfordras, anställer nämn­ den därjämte portvakter (eldare). Ytterligare personal för den lokala för­ valtningen har icke erfordrats. All kassarörelse och bokföring bär koncentre­ rats till centralorganet, som även föranstaltar om alla reparations- och istånd- sättningsarbeten av mera omfattande karaktär.

De fastigheter, som förvaltas av bostadsanskaffningsnämnden, redovisas från och med den BO juni 1944 å en särskild i rikshuvudboken uppförd kapital­ fond, betecknad försvarets bostadsanskaffningsfond. Värdet av de å fonden redovisade fastigheterna uppgick den 30 juni 194G till 8 853 822 kronor 69 öre, vilket belopp fördelade sig på markvärde med 164 606 kronor 27 öre och på byggnadsvärde med 8 689 216 kronor 42 öre.

I samband med beslutet om inrättande av försvarets bostadsanskaffnings­ fond uppdrog Kungl. Maj:t åt bostadsanskaffningsnämnden att verkställa fortsatt utredning rörande redovisning å fonden av bostadsfastigheter, som för det dåvarande redovisades å försvarsväsendets fastighetsfond. Nämnden har sedermera den BO december 1944 framlagt förslag om åstadkommande av (>n i möjligaste mån enhetlig redovisning av försvarets personalbostäder, varvid ett flertal alternativa lösningar av frågan diskuterats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Något Kungl. Maj:ts beslut i ärendet har ännu icke fattats, enär ett slutligt ställningstagande i redovisningsfrågan knappast synts möjligt, förrän spörs­ målet om den framtida organisationen av bostädernas förvaltning erhållit sin lösning.

Den med femårsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen beräknas vara slutförd vid utgången av budgetåret 1946/47. Nämndens uppgifter inom försvaret omfatta därefter huvudsakligen förvaltning av det under nämndens vård stående bostadsbeståndet samt överlåtelse till vederbörande befattnings­ havare av de bostäder, som lämpligen kunna försäljas eller upplåtas med bo­ stadsrätt. På senare tid har nämnden erhållit vissa uppdrag utanför försvaret, nämligen dels att vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att tillgodose behovet av bostäder in. m. åt personalen och de studerande vid det blivande tandiäkar- institutet i Malmö och dels att i samband med det internationella återuppbygg­ nadsarbetet ombesörja upphandling och transport m. m. av monteringsfärdiga trähus till Bornholm och Normandie. Arbetet med fullföljande av berörda uppdrag beräknas pågå även under budgetåret 1947/48.

1944 års utredning.

Utredningen har funnit, att påtagliga fördelar skulle vinnas genom att hela försvarets bostadsbestånd — sålunda alla lägenheter, som redovisas å för­ svarets fastighetsfond, försvarets fabriksfond och försvarets bostadsanskaff- ningsfond — förvaltades av en och samma myndighet. Därigenom kunde nämligen enhetliga normer tillämpas i fråga om hyressättning, modernisering, underhåll m. m.

Det kunde därvid tänkas att lägga bostadsförvaltningen under det cen­ trala organ, som komme att ombesörja förvaltningen av övriga för försvaret avsedda husbyggnader, eller under en fristående central förvaltningsmyndig­ het. Utredningen ansåge för sin del obetingat, att förvaltningen av bostäderna och övriga husbyggnader borde sammanföras. Därigenom kunde den med byggnadsteknisk expertis utrustade organisation, vilken måste finnas för vården av försvarets kaserner och dylika anläggningar, jämväl utnyttjas för bostadsbeståndets skötsel, varigenom man undveke den dyrbara dubbelorga­ nisation, som enligt utredningens mening skulle erfordras, därest bostads­ husen och övriga husbyggnader skulle handhavas av skilda organ. Vid sam­ råd mellan utredningen och bostadsanskaffningsnämnden hade visserligen inom nämnden framförts den tanken, att nämnda dubbelorganisation skulle kunna undvikas även med en fristående central bostadsförvaltning på så sätt, att de regionala och lokala förvaltningsorganen i avsevärd utsträckning skulle vara gemensamma för kasern- och bostadsförvaltningarna. Då emellertid nämnda förvaltningsorgan därigenom komme att stå i lydnadsförhållande såväl till en militär som till en civil centralmyndighet, något som uppenbar­ ligen vore föga lämpligt, ansåge sig utredningen icke kunna tillstyrka en sådan organisation. För ett sammanförande av kasern- och bostadsförvalt­ ningen under en enda central myndighet talade även den omständigheten, att det därigenom skulle bliva avsevärt lättare att inrätta en särskild kapitalfond

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

sakligen disponeras för annat ändamål. Enligt utredningens förslag skulle förvaltningen av ifrågavarande bostäder övertagas av det nya centrala fortifika­ tions- och byggnadsorganet. Då fabriksstyrelsen avsetts skola alltjämt i fortsättningen förvalta fabriksfonden, skulle vid ett genomförande av utred ningens förslag medelsdispositionen och byggnadsförvaltningen av bostäderna komma att uppdelas på skilda myndigheter. En dylik anordning kan icke vara rationell och måste befaras komma att ofta nog giva anledning till kon­ flikter mellan myndigheterna till men för effektiviteten i verksamheten.

Forhfikationsförvaltningen har framfört liknande synpunkter och tillagt, att den för försvaret avsedda gemensamma fastighetsförvaltande organisa­ tionen på vissa av de piatser, där i fabriksfonden ingående bostäder vore belägna, icke skulle behöva något platsorgan för andra förvaltningsuppgifter än just skötseln av dessa bostäder. Den enhetlighet beträffande hyressätt ningen å försvarets samtliga bostäder, vilken utredningen med all rätt strävade efter att åstadkomma, borde i vad avsåge fabriksfondens bostäder kunna utan överflyttning av förvaltningen uppnås genom samråd mellan veder­ börande centrala förvaltningsmyndigheter.

Statens bostadsnämnd har avstyrkt utredningens förslag, att nämndens rådgivande verksamhet skulle utsträckas att omfatta jämväl hyressättning för andra bostadslägenheter än tjänstebostäder.

Försvarets bostadsanskaffningsnämnd har särskilt uppenhållit sig vid frågan om de åtgärder, som borde vidtagas för att skapa enhetlighet vid hyressättningen för statliga bostäder med eller utan tjänstebostadskaraktär, samt föreslagit, att i sådant syfte skulle inrättas en särskild nämnd för hyres- sättnings- och därmed sammanhängande frågor beträffande samtliga statliga bostäder.

Även marinförvaltningen har ansett, att statens bostadsnämnd icke vore lämplig såsom rådgivare i hyressättningsfrågor rörande hyreslägenheter och att bostadsanskaffningsnämndens förslag om en särskild rådgivande nämnd borde närmare övervägas.

Riksräkenskapsverket har bland annat berört spörsmålet om bostadsan- skaffningsfondens ställning vid bostadsförvaltningens centraliserande till det för försvaret gemensamma fastighetsförvaltande ämbetsverket och därom an­ fört som följer.

Enligt riksräkenskapsverkets mening torde därvid sådana byggnader som redovisas å bostadsanskaffningsfonden böra överföras till fastighetsfonden för redovisning å en särskild delfond. Denna fråga bör emellertid ytterligare övervägas, innan bostadsanskaffningsnämndens verksamhet avvecklas. Kedo- visningsbestämmelserna böra givetvis utformas på sådant sätt, att förutsätt­ ningar skapas för erforderliga räntabilitetsberäkningar. Kiksräkenskapsver- ket vill i detta sammanhang även ifrågasätta, huruvida icke vid nyproduktion av för bostadsändamål avsedda fastigheter en lägre grundavskrivningspro- cent än den i övrigt för militära byggnader gällande, exempelvis 25 %, borde kunna fastställas.

1945 års för sv ar skommitté har icke funnit anledning till erinran mot ut­ redningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

47

1946 års utredning.

Det av 1944 års utredning framlagda förslaget, i vad detsamma innebär, att förvaltningen av de bostäder, som redovisas å försvarets bostadsanskaff- ningsfond samt å arméns, marinens och flygvapnets delfonder av försvarets fastighetsfond, skall samlas under den nya fortifikationsförvaltningen, till- styrkes av 1946 års utredning. Däremot torde av skäl, som försvarets civil­ förvaltning och arméns fortifikationsförvaltning anfört i sina yttranden, någon ändring icke böra vidtagas beträffande förvaltningen och redovisningen av de bostäder, som ingå i försvarets fabriksfond.

Den av försvarets bostadsanskaffningsnämnd väckta frågan om inrättande av en särskild nämnd för hyressättnings- och därmed sammanhängande spörs­ mål är, såsom avseende hela statsförvaltningen, alltför vittsyftande för att i nu förevarande sammanhang kunna upptagas till prövning. Frågorna om åstadkommande av större enhetlighet i liyressättningen för de olika kategorierna av bostäder inom försvaret och om fondredovisningen av bo­ städerna torde, sedan förutsättningar för en rationell lösning av hithörande problem skapats genom inrättandet av en enhetlig centralförvaltning, få göras till föremål för vidare överväganden.

D. Försvarets fabriksanläggningar.

Nuvarande organisation.

Försvarets fabriksstyrelse, som tillkommit genom 1943 års förvaltnings­ beslut, utövar under Kungl. Maj:t i administrativt, tekniskt och ekonomiskt hänseende ledningen över de statliga fabriker och anstalter, vilka under­ ställts styrelsen. Dessa fabriker och anstalter utgöra tillsammans med styrel­ sen försvarets fabriksverk. Jämlikt gällande instruktion ankommer det å styrelsen bland annat att anskaffa för fabriksverket erforderlig materiel även­ som planera och i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter an­ skaffa erforderliga byggnader och anläggningar inom styrelsens verksamhets­ område.

Efter uppdrag av krigsmaterielverket ombesörjer fabriksstyrelsen därjämte projektering och utförande av krigsmaterielverket underställda industriella an­ läggningar och centralförråd samt biträder krigsmaterielverket i frågor rörande förvaltning och underhåll av nämnda anläggningar och förråd.

Inom fabriksstyrelsens fabriksbyrå inrättades vid verkets tillkomst en sär­ skild anläggningssektion med uppgift att handha den centrala förvaltningen av byggnader, anläggningar och maskinutrustning ävensom handlägga ären­ den i samband med nyanläggningar, ombyggnader och utvidgningar samt därmed sammanhängande anskaffningar. Sektionen hade sålunda att svara för dels projektering av nya fabriksanläggningar samt ombyggnads- och för­ ändringsarbeten å befintliga fabriker och anläggningar, dels utförandet av de ny- och ombyggnader samt förändringsarbeten, vartill medel enligt stats­ makternas beslut ställdes till förfogande, och dels det löpande underhållet. Vidare handhade sektionen den maskinella projekteringen och därmed sam­ manhängande anskaffning av maskiner för driften vid försvarets fabriksverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som under fabriks­ verkets uppbyggnad ankomma på sektionen, har denna sedermera utbrutits till en särskild, vid sidan av den ordinarie byråindelningen stående byrå. Denna är uppdelad på fem kontor, nämligen maskinkontoret, förvaltnings­ kontoret, ritkontoret, arkitektkontoret och byggnadskontoret. Sedan de an­ läggningsarbeten, som för närvarande åvila anläggningsbyrån, blivit slut­ förda och under förutsättning, att nya dylika uppgifter icke tillkomma, avses arkitekt- och byggnadskontoren skola avvecklas och byrån minskas till en sektion inom fabriksbyrån.

De statliga fabriker och industriella anläggningar, som underställts fabriks- styrelsen och krigsmaterielverket, redovisas å en särskild i rikshuvudboken uppförd kapitalfond, benämnd försvarets fabriksfond. Å fonden redovisades den 30 juni 1946 fabriker och anläggningar till ett fastighetsvärde av 39 231 000 kronor 88 öre, varav 1110 168 kronor 6 öre avsåg markvärde och 38 120 832 kronor 82 öre byggnadsvärde.

1944 års utredning.

Vid samråd, som utredningen haft med fabriksstyrelsen rörande den framtida organisationen av styrelsens anläggnings- och underhållsverksamhet, hade från styrelsens sida framhållits, att i de fall där den maskinella och den byggnadstekniska projekteringen varit uppdelade på olika organ hade det visat sig vara förenat med mycket stora svårigheter att samordna den indu­ striella sakkunskapens önskemål och krav med den byggnadsprojekterande sakkunskapens. Ofta vore det vid en industrianläggning icke möjligt att av­ göra var projekteringen för den maskinella utrustningen slutade och den byggnadstekniska projekteringen toge vid. För erhållande av ett gott resultat vore det därför ofrånkomligt, att såväl den maskinella anläggningssakkun- skapen som den byggnadsprojekterande sakkunskapen inginge i en enhetlig organisation, där ett intimt samarbete kunde möjliggöras.

För egen del ansåge utredningen i likhet med fabriksstyrelsen, att anlägg­ ningsbyrån borde fullfölja de större anläggningsarbeten, som åvilade byrån. Därefter borde emellertid uppgifterna med utförande av de större ny- och om­ byggnader samt förändringsarbeten, som kunde befinnas påkallade, över­ tagas av det statliga organ, som skulle handha dessa uppgifter beträffande försvarets övriga husbyggnader. Planläggningen beträffande dylika arbeten borde däremot med hänsyn till det nära sambandet med den maskinella projekteringen och då för ändamålet erforderlig personal i varje fall i viss utsträckning komme att finnas tillgänglig inom fabriksstyrelsen utföras av denna. Av samma skäl borde det jämväl ankomma å styrelsen att handha underhållet av de å försvarets fabriksfond redovisade fabriksbyggnaderna och övriga industriella anläggningarna. Förvaltningen av de å fabriksfonden redo­ visade bostäderna borde emellertid såsom utredningen tidigare föreslagit över­ tagas av det centrala organ, som komme att ombesörja förvaltningen av det övriga för försvarets avsedda bostadsbeståndet.

Yttranden.

Försvarets fabriksstyrelse har i princip icke haft något att erinra mot ut­ redningens förslag beträffande de å försvarets fabriksfond redovisade fastig­ heterna. Vidkommande nybyggnadsverksamheten förutsatte styrelsen emeller­ tid, att de projekteringsuppgifter, som framdeles skulle tillkomma styrelsen, skulle avse icke blott fabriksverkets egna anläggningar utan även s. k. skugg- fabriker m. fl. anläggningar, vilka disponerades av krigsmaterielverket. Be­ träffande underhållet av de å fabriksfonden redovisade för krigsmaterielverket avsedda anläggningarna anförde styrelsen, att krigsmaterielverket vore det organ, som bäst kunde överblicka underhållets ordnande i olika fall vid de byggnader, vilka, ehuru redovisade å fabriksfonden, disponerades av verket.

Det syntes knappast vara möjligt för annan myndighet att ernå en sådan överblick, som vore en nödvändig förutsättning för ett rationellt samman­ hållande av underhållet av de å denna del av fabriksfonden redovisade bygg­ naderna.

Krigsmaterielverket har anslutit sig till de av fabriksstyrelsen anförda synpunkterna. I detta sammanhang har verket bland annat ifrågasatt över­ förande till fabriksfonden av vissa i berg insprängda centrala ammunitions- förråd, som för närvarande redovisas å arméns delfond av försvarets fastig- hetsfond.

Försvarets civilförvaltning och arméns fortifikations förvaltning ha icke haft annan erinran att göra mot utredningens förslag än att — såsom under avsnittet om försvarets bostäder närmare utvecklats — handhavandet av fabriksfondens bostäder icke borde skiljas från förvaltningen av övriga an­ läggningar å fonden.

Marinförvaltningen har uttalat liknande betänkligheter. I övrigt har äm­ betsverket i förevarande sammanhang uppehållit sig vid frågan om marin­ verkstädernas förvaltning och härutinnan anfört följande.

Vid ett första bedömande synes samma förfarande som utredningen före­ slagit i fråga om fabriksstyrelsen kunna tillämpas beträffande marinverk­ städerna. På grund av att marinverkstädernas territoriella omfattning icke är fullt utredd och en klar gränsdragning icke kan göras mellan marinverk­ städerna, å ena sidan, samt den militära varvsorganisationens och örlogs- stationernas fastighets- och byggnadsförvaltning, å andra sidan, synes den för fabriksstyrelsen i detta hänseende föreslagna organisationen ej å priori kunna tillämpas på marinverkstäderna. Då en utredning för närvarande pågår inom marinförvaltningen rörande redovisningen av marinverkstädernas till­ gångar, inkomster och utgifter över särskilda kapitalfonder samt rörande övriga erforderliga åtgärder för att åstadkomma en självkostnadsberäkning i närmast möjliga överenstämmelse med privatindustriens beräkningsmetoder, synes resultat av denna utredning böra avvaktas och frågan rörande marin­ verkstädernas bvggnadsförvaltningar därefter upptagas till förnyad prövning.

1945 års för svar skommitté har icke funnit anledning till erinran mot ut­ redningens förslag

Bihan g till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 142.

333 47

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

1946 års utredning.

Utredningen är av den uppfattningen, att nu gällande ordning för byggande och underhåll av anläggningar å fabriksfonden bör bibehållas utom såtillvida, att uppgifterna med utförande av större ny- och ombyggnader samt föränd­ ringsarbeten böra, sedan det nuvarande uppbyggnadsprogrammet slutförts, övertagas av det statliga organ, som skall handha sådana uppgifter beträf­ fande försvarets övriga husbyggnader. Denna uppfattning överensstämmer med vad 1944 års utredning förordat utom i fråga om förvaltningen av bo­ städerna å fonden.

Det av krigsmaterielverket ifrågasatta överförandet till fabriksfonden av vissa i berg insprängda ammunitionsförråd, som hittills redovisats å arméns delfond av försvarets fastighetsfond, finner utredningen mindre lämpligt med hänsyn till att den nya fortifikationsförvaltningen, som skall övertaga förvaltningen av fastighetsfonden, avses skola utrustas med särskild expertis för underhållet av bergrumsanläggningar.

E. Befästningsinspektionen.

Nuvarande organisation.

Chefen för fortifikationskåren är jämlikt 1943 års instruktion för kåren — förutom chef för arméns fortifikationsförvaltning — inspektör över rikets be­ fästningar i vad avser de fortifikatoriska anordningarna. I denna egenskap lyder han direkt under överbefälhavaren. Han skall ägna oavlåtlig uppmärk­ samhet åt befästningsväsendets utveckling, vaka över att dess särskilda behov behörigen tillgodoses samt vidtaga eller föreslå därav föranledda åtgärder ävensom enligt överbefälhavarens anvisningar utarbeta förslag till erforder­ liga nybyggnads- och ändringsarbeten samt utföra de inspektioner, som av omständigheterna påkallas. Vidare skall han årligen genom överbefälhavaren till Kungl. Maj:t avgiva rapport rörande rikets befästningar.

Vid fullgörandet av sina uppgifter såsom inspektör över befästningarna biträdes chefen för fortifikationskåren av en särskild stab, befästningsinspek­ tionen. Kungl. Maj:t förordnar en regementsofficer vid kåren att — jämte de åligganden som han må ha i annan befattning där han placerats — tjänstgöra såsom stabschef vid inspektionen. I övrigt beordrar chefen för kåren bland den till hans förfogande stående personalen eller ur arméns fortifikationsför­ valtning erforderlig personal till tjänstgöring vid inspektionen.

1944 års utredning.

Enligt samtliga av utredningen behandlade alternativ till fortifikations- och byggnadsförvaltningens organiserande skulle till ett centralt ämbetsverk samlas den högsta ledningen i tekniskt och ekonomiskt avseende av rikets hela befästningsväsende. Chefen för ämbetsverket eller, därest denne vore civil, chefen för den avdelning inom verket, där befästningsärendena hand­ lades, borde vara inspektör över rikets befästningar och därvid biträdas av ämbetsverkets personal. Någon särskild till inspektörens förfogande ställd stab syntes alltså icke erforderlig. 50

utföras utan tillgång till en särskild för sådana uppgifter lämpad och utrustad arbetsorganisation, som kan insättas vid sidan av de ordinarie militära och civila arbetsorganen. En dylik arbetsorganisation kan icke på kort tid vid krigsfall improviseras. För att den skall kunna snabbt insättas även på svåra uppgifter måste åtgärder redan i fredstid vidtagas för att förse organisationen med kompetenta fackmän och arbetare samt — vilket är av största vikt — med verktyg och- arbetsmaskiner av stor kapacitet. Särskilt är det av bety­ delse, att sådana arbetsredskap hållas i reserv, vilka beräknas icke komma att i tillräcklig omfattning finnas tillgängliga inom landet.

I propositionen framhölls vidare vikten av att en utbyggd organisation kunde effektivt utnyttjas. Ledningen borde därför centraliseras till ett organ, vilket av praktiska skäl borde stå i nära anknytning till den militära krigs- ledningen. Det hade fördenskull befimnits lämpligt att hänföra organisationen till försvarsdepartementets verksamhetsområde. I fråga om den centrala led­ ningen under fred hade departementschefen intet att erinra mot att, intill dess en centralisering av försvarets fortifikations- och byggnadsverksamhet skett, nämnda ledning förlädes till ett inom arméns fortifikationsförvaltning in­ rättat organisationskontor. Det kunde nämligen icke vara välbetänkt att in­ rätta en fristående myndighet för denna beredskapsorganisation utan det måste vara att föredraga att, såsom också föreslagits, bygga på ett redan be­ fintligt ämbetsverk. Emellertid kunde denna organisationsfråga för det då­ varande endast lösas provisoriskt och måste upptagas till förnyat övervägande i samband med den blivande utredningen rörande centralisering av fortifika­ tions- och byggnadsverksamheten.

I fråga om den centrala ledningen i krig framhöll departementschefen, att krigsorganisationen borde så nära som möjligt överensstämma med freds- organisationen. Att skapa ett nytt ämbetsverk i krig borde således icke ifråga- komma. Han förutsatte fördenskull, att organisationskontoret även i krig borde ingå i fortifikationsförvaltningen.

Departementschefen hade intet att erinra mot att fortifikationsförvalt- ningens byggnadskontor och det nya organisationskontoret samordnades under en gemensam chef, organisationschef, som bleve föredragande direkt inför överbefälhavaren i administrativa frågor samt i frågor rörande den tek­ nisk-ekonomiska ledningen av sådana arbeten, vilkas ledning nämnde chef fått sig anförtrodd.

I skrivelse 1944: 4 anmälde riksdagen, att riksdagen icke hade annat att erinra mot de uppdragna riktlinjerna än att det måhända kunde ifrågasättas, om icke de krav, som ansetts böra ur effektivitetssynpunkt ställas på denna beredskap, kunnat tillgodoses med en mindre omfattande organisation än den av Kungl. Maj:t föreslagna. På i propositionen anförda skäl och med hänsyn till då rådande förhållanden hade riksdagen dock ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen förutsatte emellertid, att kostnaderna för förslagets genomförande så långt vore möjligt hölles nere, dock givetvis utan att organisationens effektivitet därigenom äventyrades, samt att organisa­ tionen icke uppbyggdes på sådant sätt eller så fastlåstes att den finge karak­ tär av permanent institution. Enligt riksdagens mening skulle nämligen möj-

Vare sig det ena eller andra alternativet valdes, syntes anledning icke finnas att i fredstid bibehålla en särskild organisationschef, som i vissa av­ seenden skulle vara direkt underställd överbefälhavaren och föredragande in­ för denne. Organisationschefens uppgifter syntes kunna övertagas av den myndighet, till vilken organisationens ledning skulle anknytas. Erforderlig direktivrätt borde härvid tillförsäkras överbefälhavaren.

Huruvida en särskild organisationschef kunde behöva förordnas i händelse av krig eller krigsfara vore en fråga, till vilken ståndpunkt icke syntes böra tagas i förevarande sammanhang.

Ledamoten Lindh har i särskilt yttrande förklarat, att byggnads- och reparationsberedskapens ledning även vid förvaltningsorganisationens ord­ nande enligt alternativ I borde förläggas på det sätt, som utredningen ansett närmast böra ifrågakomma vid en organisation enligt alternativ II eller IH, nämligen till chefen för väg- och vattenbyggnadskåren.

Yttranden.

överbefälhavaren har förklarat sig dela utredningens principiella uppfatt­ ning beträffande byggnads- och reparationsberedskapens ledning. Att i fred bibehålla en särskild organisationschef ansåge han liksom utredningen icke erforderligt. Vid krig eller krigsfara borde organisationen emellertid ledas av en särskild chef för att kunna utnyttjas på lämpligaste sätt.

Även arméchefen och arméns fortifikationsförvaltning ha biträtt utred­ ningens förslag om ordnandet av byggnads- och reparationsberedskapens led­ ning vid organisationsalternativet I.

Civilförsvarsutredningen har rörande organisationens ledning anfört i hu­ vudsak följande.

Ledningen av beredskapen synes vid det av utredningsmännen förordade alternativet för organisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen böra på sätt föreslagits läggas hos det nya militära verket, fortifikationsförvalt- ningen. Civilförsvarsutredningen är ense med utredningsmännen därutinnan att, vare sig det förordade eller något annat alternativ väljes, ledningen icke bör förläggas till civilförsvarsstyrelsen.

Med hänsyn till den oklarhet, som för närvarande råder beträffande gräns­ dragningen mellan å ena sidan byggnads- och reparationsberedskapens och å andra sidan civilförsvarets nuvarande och blivande uppgifter, bör emellertid enligt utredningens mening inga sådana åtgärder för beredskapens admini­ strativa ledning nu vidtagas, vilka kunna vara ägnade att förhindra en fram­ tida omläggning av de båda organisationernas inbördes ställning och upp­ gifter, vartill den fortsatta utredningen kan komma att leda.

Civilförsvarsstyrelsen har uttalat, att — i varje fall med civilförsvarets nuvarande karaktär — i och för sig intet syntes vara att erinra mot att bered- skapsorganisationens ledning inordnades i den eventuellt blivande fortifika- tionsförvaltningen.

Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har ansett, att organisationens ledning även vid alternativ I borde anknytas till kårchefen och till stöd för denna uppfattning anfört i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

uppkomma goda möjligheter att utnyttja de av beredskapsorganisationen för- rådshålLna maskinerna. Sa länge angivna läge är förhanden, bör organisatio­ nens ledning i enlighet med det av 1944 års utredning framlagda förslaget vara anknuten till den nya fortifikationsförvaltningen. Skulle framdeles ny- byggnadsuppgifterna flyttas från fortifikationsförvaltningen, torde frågan om förläggandet av beredskapsorganisationens ledning få underkastas ompröv­ ning.

Någon särskild organisationschef torde icke erfordras i fred. Möjlig­ heterna att nedskära den för organisationens ledning avsedda personalen kommer utredningen att beakta vid personalberäkningarna för det nya ämbets­ verket. 56

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

G. Statens bränslekontrollerande verksamhet.

Nuvarande organisation.

Systematisk kontroll över bränsleförbrukningen inom flertalet byggnader och lokaler, som av statsverket diponeras för civilt ändamål, utövas för när­ varande av byggnadsstyrelsen, medan motsvarande kontrollverksamhet beträf­ fande byggnader och lokaler i militärt bruk handhas av arméförvaltningens intendenturavdelning.

Byggnadsstyrelsen har övertagit sina bränslekontrollerande uppgifter från socialstyrelsen, som genom Kungl. Majifcs beslut den 29 april 1921 erhöll i uppdrag att bland annat anordna kontroll över bränsleförbrukningen inom statsverkets byggnader och lokaler med undantag för dem, som disponerades a\ aiméförvaltningen, marinförvaltningen och järnvägsstyrelsen. Verksam­ heten överflyttades till byggnadsstyrelsen den 1 juli 1934 och utövas inom sty­ relsen av dess värmetekniska avdelning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 juni 1934 skulle det åligga den värme­ tekniska avdelningen att dels tillhandagå järnvägsstyrelsen, arméförvalt­ ningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen med råd i vedeldningsfrågor, dels granska och i principiellt avseende bedöma förslag till värmetekniska anord­ ningar för nybyggnader och större förändringar vid anläggningar, anslutna till avdelningens bränslekontrollerande verksamhet, dels ock medverka vid genom­ förandet av statliga åtgärder för åstadkommande av ökad användning av in­ hemskt bränsle.

Bränslekontrollen vid försvarets anläggningar började organiseras 1941. Mot slutet av detta år anställde nämligen dåvarande arméförvaltningens inten- denturdepartement, som hade att svara för anskaffning, distribution och upp­ börd av bränsle för arméns behov, en bränsleingenjör med uppgift att genom­ föra en fortlöpande kontroll av eldningsförfarandet och bränslets utnyttjande vid arméns anläggningar i syfte att ernå en rationell värmeproduktion och ett omsorgsfullt tillvaratagande av värmen samt därigenom även besparingar i bränsleförbrukningen. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 27 november 1942 föreskrevs, att intendenturdepartementet tills vidare skulle handha kontroll­ verksamheten beträffande skötseln av samt bränsleförbrukningen vid samt­

57

liga iörvarsväsendets fasta värmeanläggningar. I samband med att den bränslekontrollerande verksamheten sålunda utsträckts har den för ändamålet avsedda personalorganisationen utbyggts.

1944 års utredning.

Utredningen har ansett, att den hittills av statsverket bedrivna bränslekon­ trollerande verksamheten givit vid handen, att betydande ekonomiska fördelar kunde vinnas genom rationella åtgärder för att säkerställa, dels att lämpliga panntyper och lämpligt bränsle användes vid värmeanläggningarna och dels att eldningen bedreves på ett bränslebesparande sätt. Enligt utredningens upp­ fattning borde staten därför även i fortsättningen förfoga över särskild per­ sonal för utövande av bränsleteknisk kontroll. Med denna verksamhet borde förenas viss forsknings- och försöksverksamhet, lämpligen utövad i samarbete med andra institutioner, som bedreve experimentell verksamhet på området, exempelvis ingenjörsvetenskapsakademien. Utredningen hade funnit, att forsknings- och försöksverksamheten borde vara centraliserad till ett för hela statsförvaltningen gemensamt organ. Med hänsyn till att det vid den rutin­ mässiga bränslekontrollen insamlade materialet syntes vara av stor betydelse för forsknings- och försöksverksamheten ansåge utredningen, att även denna kontroll borde centraliseras. Då byggnadsstyrelsen i sin värmetekniska avdel­ ning redan hade ett relativt fast utbyggt organ för utövande av bränslekon­ troll, förordade utredningen, att den samlade bränslekontrollerande verksam­ heten förlädes till denna avdelning. Avdelningens arbetsuppgifter borde be­ stämmas på sådant sätt, att risken för sammanblandning av den bränslekon­ trollerande verksamheten och underhållsverksamheten i görligaste mån elimi­ nerades. Avdelningens verksamhet syntes sålunda böra omfatta:

1) kontroll av driften av de värmealstrande delarna av värmeanläggningar inom de byggnader och lokaler, som disponeras av statliga myndigheter, och i samband därmed rådgivning rörande värmens användning för olika ändamål,

2) forsknings- och försöksverksamhet på det bränsletekniska området, 3) instruktionsverksamhet, omfattande kurser och demonstrationsproveld- ningar för värmeanläggningarnas driftspersonal, utarbetande av skötselanvis­ ningar m. m. samt offentliggörande på lämpligt sätt av sådana rön och drifts­ erfarenheter, som kunna vara till nytta för allmänheten,

4) rådgivning i frågor rörande bränsleupphandling och, om sådant särskilt påkallas, granskning av anbud å bränsle samt

5) rådgivning i fråga om val av panntyper för värmeanläggningar, anslutna till avdelningens bränsletekniska kontroll.

Verksamheten borde däremot enligt utredningens mening icke avse plan­ läggning, konstruktion och utförande av värmeanläggningar och ej heller underhåll av sådana anläggningar.

Yttranden.

Med undantag för byggnadsstyrelsen ha de hörda myndigheterna i allmän­ het icke ansett sig kunna biträda det av utredningen framlagda förslaget.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att den centrala bränslekontrollverk­ samhet, som skulle utövas av styrelsens till byrå utvidgade värmetekniska

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

avdelning, borde omfatta såväl värmealstring som värmeförbrukning. Om dessa båda faktorer skulle övervakas av skilda organ, skulle intetdera av dessa organ på basis av egna undersökningar kunna bedöma bränsleförbrukningen, varjämte möjligheterna att upptäcka fel i driften eller anläggningen bleve väsentligt försämrade.

Arméförvaltningen har avstyrkt utredningens förslag och ansett, att den bränslekontrollerande verksamheten för försvaret alltjämt borde utövas av ämbetsverkets intendenturavdelning.

Den inom försvaret bedrivna bränslekontrollen hade haft till följd icke oväsentliga besparingar. Statistiska undersökningar utvisade nämligen, att besparingar om cirka 15 % uppnåtts, motsvarande en minskning av cirka 2 miljoner kronor i de årliga bränslekostnaderna med nuvarande priser. Dessa besparingar genom bränslekontroll hade till stor del kunnat åstadkommas därigenom att intendenturavdelningen handhade hela bränslefrågan inom armén. En rätt genomförd bränslekontroll borde nämligen taga sikte på fram­ för allt upphandlingsspörsmål, transport och lagring av bränsle samt bräns­ lets ekonomiska handhavande i värmeapparaterna.

Såsom ytterligare skäl för bränslekontrollens bibehållande vid intendentur­ avdelningen ville arméförvaltningen framhålla, dels att undersökning påginge om centralisering till intendenturavdelningen av bränsleupphandlingen för hela försvarets fasta ång- och värmeanläggningar, dels att bränslekostnaderna vore minst fem gånger så stora som underhållskostnaderna för värmeanlägg­ ningarna och dels att vissa av bränslekommissionens uppgifter vid kommissio­ nens avveckling komme att överflyttas till bränsleupphandlande organ och att dessa uppgifter intimt sammanhängde med bränslekontrollen.

Körande förslaget att förlägga försvarets bränslekontroll till byggnads­ styrelsen framhölls bland annat den egendomliga uppdelning, som komme att uppstå, därest intendenturavdelningen handhade frågor om bränsleanskaff­ ningen, fortifikationsförvaltningen underhållsverksamheten och byggnads­ styrelsen bränslekontrollen.

Chefen för armén har förklarat sig icke kunna biträda den av arméförvalt­ ningen framförda uppfattningen. Ej heller utredningens förslag vore lämpligt.

Det naturliga syntes vara, att bränslekontrollen utövades av samma myndig­ het, som handhade utförandet och underhållet av värmeanläggningarna, d. v. s. den centrala fortifikationsförvaltningen. Forskningsverksamheten kunde dock ombesörjas av byggnadsstyrelsen.

Samtliga övriga myndigheter, som särskilt yttrat sig rörande frågan om bränslekontrollen, nämligen arméns fortifikationsförvaltning, militärbefäl­ havaren för Y. militärområdet, marinförvaltningen och statens organisations- nämnd ha givit uttryck åt samma principiella uppfattning som arméchefen.

Arméns fortifikationsförvaltning har bland annat framhållit följande.

Förvaltningen hade en avsevärd erfarenhet av hur en anordning med under­ hållsverksamheten hos en myndighet och bränslekontrollen hos en annan myndighet fungerade 1 praktiken. Det vore synnerligen svårt att verkställa bränslekontroll utan att komma in på underhållsverksamheten. Bränsleför­ brukningen rönte inverkan icke blott av bränslets beskaffenhet och sättet att sköta eldningen utan även av pannanläggningarnas och ledningssystemets be skaffenhet, av ytterväggarnas isoleringsförmåga, av tätningen mellan fönster

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

59

och fönsterkarm, av ventilationssystemet o. s. v. Det hade också visat sig, att det bränslekontrollerande organets intresse i betydande utsträckning inriktades på åtgärder, som avsåge underhållet av byggnaderna med tillhörande anord­ ningar och på ventilationen. Därigenom uppkomme dubbelarbete, vilket skulle i betydande grad kunna undvikas, om den rutinmässiga bränslekontrollen för­ lädes till underhållsverket. Det hade vidare visat sig, att det bränslekontrolle­ rande organet hade benägenhet att vilja giva direkiv till underhållsorganets lokalmyndigheter, vilka, om direktivens följande medförde kostnader, vore hänvisade till att bestrida kostnaderna med medel, vilka tillhandahållits av underhållsverket. Detta medförde en ingalunda önskvärd dualism, som helt skulle undvikas genom bränslekontrollens och underhållsverksamhetens in­ ordnande under samma myndighet. Innan underhålls- eller förändringsåtgär- der i bränslebesparande syfte vidtoges, vore det nödvändigt att väga bespa­ ringen mot kostnaden för åtgärdernas vidtagande. Denna avvägning underlät­ tades, om samma myndighet handhade både kontrollen och underhållet. Det vid den rutinmässiga kontrollen av försvarets värmealstrande anläggningar insamlade materialet syntes utan svårighet kunna tillhandahållas byggnads­ styrelsen för dess forskningsverksamhet, även om kontrollen i fråga handhades av försvarets egna förvaltningsorgan. Det borde åligga det bränslekontrol­ lerande organet inom den till försvaret hörande fastighetsförvaltande myn­ digheten att tillhandagå de bränsleupphandlande myndigheterna inom för­ svaret med råd i upphandlingsfrågor. Skulle svårigheter vid detta samarbete uppstå, borde tagas under övervägande att överflytta bränsleanslagen för försvarets fasta anläggningar till den fastighetsförvaltande myndigheten.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har framhållit, att svårigheter ofta uppstått för lokalmyndigheterna på grund därav, att bränslekontrollen och underhållet av värmeanläggningarna handhades av olika myndigheter. Då så varit fallet trots att båda myndigheterna tillhörde armén, kunde man förutse ännu större svårigheter vid det av utredningen föreslagna tillvägagångssättet.

Statens organisationsnämnd har i samband med en av nämnden verkställd utredning angående eldnings-, underhålls- och reparationstjänsten vid för­ svarets ång- och värmecentraler kunnat konstatera, att eldningstjänst, repara­ tioner och bränslekontroll hade ett bestämt sammanhang, som icke finge förbi­ ses, samt vidare anfört följande.

Enligt den verkställda utredningen borde eldnings- och reparationstjänsten inom vissa garnisonsorter och liknande förläggningsområden sammanföras un­ der enhetlig ledning. Detta i sin tur komme att medföra, att maskinistbefatt­ ningarna måste differentieras i löneavseende med hänsyn till ansvar och arbets­ uppgifter. En viss befordringsgång inom försvarsväsendets maskinistkår komme härigenom att skapas, vilket ur många synpunkter vore önskvärt. På grund därav måste det bränslekontrollerande organet, som jämväl borde ut­ öva värmeteknisk inspektion, äga on ingående kännedom om maskinistper­ sonalens tekniska färdigheter, arbetsledande förmåga och pålitlighet, för att befordringarna skulle kunna ske på ett lämpligt sätt. Försvarsväsendet borde därför ha ett eget bränslekontrollerande och värmetekniskt inspekterande organ. En centralisering av statens bränslekontrollerande verksamhet till byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning måste därför avstyrkas. Utred­ ningen hade vidare givit vid handen, att försvarsväsendets maskinister och eldare borde vara underställda det centrala byggnadsförvaltande organet, där förslag till nykonstruktioner och ändringsarbeten i fråga om värmeanlägg­ ningarna utarbetades. På grund härav syntes dit även böra förläggas försvars-

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

väsendets bränslekontroll och värmetekniska inspektion. Den bränslekon- t.rollerande verksamheten hörde intimt samman med den myndighet, som verk­ ställde inköp av bränsle för uppvärmningsändamål. Förlädes försvarsväsen- dets bränslekontroll till den centrala fortifikationsförvaltningen, borde så­ lunda jämväl bränsleinköpen överflyttas dit från armé-, marin- och flygförvalt­ ningarna.

1945 års försvarskommitté har funnit, att den med bränslekontrollen sam­ manhängande forsknings- och försöksverksamheten lämpligen borde vara cen­ traliserad till byggnadsstyrelsen. Yad anginge den rutinmässiga bränsletek­ niska kontrollen vid försvarets anläggningar, hade flertalet av kommitténs ledamöter i olikhet mot utredningen ansett denna del av verksamheten böra förläggas till det organ, som skulle ombesörja underhållet av berörda an­ läggningar. Inom kommittén hade emellertid även hävdats, att bränslekon­ trollen borde helt förläggas till byggnadsstyrelsen samt att bränslekontrollen och bränsleinköpen borde handhavas av en och samma myndighet.

Statens organisationsnamnets utredning.

Den i organisationsnämndens utlåtande över 1944 års utrednings förslag berörda utredningen rörande eldnings-, underhålls- och reparationstjänstens ordnande vid försvarsväsendets ång- och värmecentraler har den 27 juni 1946 av nämnden, efter samråd med de centrala försvarsgrensförvaltningarna, av­ givits till Kungl. Maj:t, vandd nämnden förordat en organisation i enlighet med de i nämndens nyssberörda yttrande angivna grunderna. Nämnden har vidare ifrågasatt, bland annat, huruvida icke försvarets bränslekontrollerande verksamhet borde utsträckas att jämväl omfatta förbrukningen av gas, vatten och elektrisk energi.

Arméförvaltningens intendenturavdelning har vid samrådet såsom sin be­ stämda uppfattning hävdat, att bränslekontrollen och bränsleupphandlingen borde kvarligga hos intendenturavdelningen. Beträffande förbrukningen av vatten och elektrisk energi har avdelningen uttalat, att enligt verkställd under­ sökning kontinuerlig kontroll måste ägnas jämväl denna förbrukning. Kon­ trollen borde omhänderhavas av intendenturavdelningens särskilda bränsle­ kontrollerande organ och skulle i så fall icke draga några egentliga merkost­ nader.

Marinförvaltningen har icke haft något att erinra mot att det bränslekon­ trollerande organet jämväl uppmärksammade distributionen och förbruk­ ningen av elektrisk energi och vatten dock med undantag för örlogsvarven och fartygen.

Flygförvaltningen har anmält, att viss central kontroll av förbrukningen av vatten och elektrisk energi redan förekomme inom flygvapnet. Någon ytter­ ligare kontroll har icke ansetts erforderlig.

Arméns fortifikations för vattning har anfört, att kontrollen rörande vatten­ förbrukningen borde åligga den myndighet, som omhänderhade underhållet av vattenanläggningarna, d. v. s. fortifikationsförvaltningen.

Organisationsnämndens förslag har remitterats jämväl till försvarets civil-

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Departement x

thefen.

att ombesörja den gemensamma underhållsverksamheten. I likhet med vad ovan berörts beträffande bränsleanskaffningen synes emellertid en dylik om­ läggning kunna föregripa de resultat, vartill utredningen kan komma vid den fortsatta översynen av bland annat de centrala intendenturförvaltningsorga- nen. Vid denna översyn torde nämligen försvarets spörsmål beträffande icke blott bränsleanskaffningen utan jämväl i vad avser bränslekontroll samt kon­ troll av förbrukningen av vatten, gas och elektrisk energi böra upptagas till en­ hetlig granskning. Med anledning härav synes bränslekontrollen tills vidare böra ombesörjas av arméförvaltningens intendenturavdelning.

Beträffande de särskilda organisationsfrågor, som berörts i förevarande avsnitt, kan jag i stort biträda vad 1944 års utredning anfört med de avvikel­ ser, som förordats av 1946 års utredning. Vad först angår försvarets domäner delar jag sålunda de båda utredningarnas uppfattning, att sådana markområden, vilka nyttjas för befästningsändamål, tjäna såsom kasern- och varvsområden och tomtplatser eller äro avsedda såsom flygfält, alltjämt böra redovisas å försvarets fastighetsfond och förvaltas av försvarets myndigheter. Vad angår övnings- och skjutfälten torde det slutliga ställningstagandet till frågan om deras redovisning böra anstå till dess resultatet av övervägandena inom 1946 års militära domänutredning föreligger. Skulle den prövning, som sedan bör ske, giva vid handen, att ur redovisnings- och förvaltningssynpunkt andra ändringar i det nuvarande läget icke böra vidtagas än överflyttande av ett fåtal områden mellan fastighets- och domänfonderna, synes det få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder. Av berörda prövning bero­ ende personalfrågor avse huvudsakligen den regionala och lokala organisa­ tionen och äro sålunda icke för närvarande aktuella. Vad angår centralförvalt­ ningen förutsätter jag, att därstädes erfordras sakkunskap på skogsskötselns område för den händelse huvuddelen av försvarets skogar befinnes böra kvar­ bliva å fastighetsfonden.

Då ansvaret för flygsäkerheten måste åvila flygledningen, torde det med flygsäkerheten intimt sammanhängande underhållet av de militära flyg­ fälten i enlighet med utredningarnas förslag böra åvila flygförvaltningen. Även planerande och utförande av förbättrings- och utvidgningsarbeten på de militära flygfälten torde, åtminstone tills vidare, böra kvarligga hos flygför­ valtningen. Sedan de omfattande arbeten, som med hänsyn till teknikens ut­ veckling beräknas bli erforderliga under de närmaste åren, i huvudsak full­ bordats, torde emellertid böra övervägas, huruvida en ändrad organisation i fråga om dessa arbeten av nybyggnadskaraktär bör genomföras. Därest fråga skulle uppkomma om utvidgning av flygvapnets organisation med nya flyg­ fält, torde även böra övervägas, huruvida icke dessa arbetens utförande bör åvila den myndighet som har ansvaret för nybyggnad av civila flygfält.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa kompetensfördelningen i detalj mellan den nya fortifikationsförvaltningen och flygförvaltningen. Där­ vid bör bland annat övervägas frågan, vilken myndighet som bör handhava 62

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

den rättsliga vården av flygfälten, liksom ock det av flygförvaltningen berörda spörsmålet beträffande underhållet av drivmedelsanläggningar m. m.

Vad angår försvarets bostäder finner jag det önskvärt, att den pro­ visoriskt inrättade bostadsanskaffningsnämndens uppgifter övertagas av ett permanent organ. Jag tillstyrker, att de arbetsuppgifter, som åvila nämnden — i första hand förvaltningen av de bostäder, som redovisas å försvarets bostadsanskaffningsfond — åläggas den nya fortifikationsförvaltningen. Där­ emot torde de bostäder, som ingå i försvarets fabriksfond, fortfarande böra förvaltas av försvarets fabriksstyrelse, dock att frågan om fördelningen av bo­ städer mellan fabriksfonden och övriga ifrågakommande fonder torde böra ytterligare övervägas av Kungl. Maj:t. Beträffande övriga med försvarets bo­ städer sammanhängande frågor får jag hänvisa till 1946 års utrednings utlå­ tande, till vilket jag i denna del kan ansluta mig.

Även i fråga om försvarets fabriksanläggningar kan jag biträda 1946 års utrednings förslag. Nybyggnad och underhåll av anläggningar å fabriksfonden böra således handhas på samma sätt som för närvarande, dock att utförandet av större ny- och ombyggnadsarbeten efter en övergångsperiod bör överflyttas från fabriksstyrelsen till den nya fortifikationsförvaltningen.

I annat sammanhang kommer jag att för Kungl. Maj:t anmäla den av marinförvaltningen berörda utredningen beträffande redovisningen av raarin- verkstädemas tillgångar m. m. I enlighet med marinförvaltningens för­ slag kommer jag därvid att förorda, att de till marinverkstäderna hörande fastigheterna fortfarande skola redovisas å marinens delfond av försvarets fastighetsfond och förvaltas på samma sätt som övriga å denna delfond redo­ visade fastigheter.

Jag biträder 1944 och 1946 års utredningars förslag, att befästnings- inspektionens självständiga ställning skall upphöra. Till frågan om be­ fattningen såsom inspektör över rikets befästningar återkommer jag i det följande.

Även ledningen av byggnads- och reparationsberedskapen synes böra organiseras på sätt utredningarna föreslagit och sålunda inordnas i den nya fortifikationsförvaltningen. Därest nybyggnadsuppgifterna framdeles överflyttas till annan myndighet, bör dock frågan upptagas till förnyat över­ vägande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ha delade meningar yppats rörande ledningen av statens bränslekontrollerande verksamhet. Enligt 1944 års utrednings förslag skulle ledningen av denna verksamhet centraliseras till byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, vilken redan nu i en relativt fast organisation utövar bränslekontroll och därmed sammanhängande forsknings- och försöksverksamhet. Utredningens förslag har tillstyrkts av byggnadsstyrelsen, medan övriga remissmyndigheter förordat, att ledningen av bränslekontrollen beträffande försvarets värme- anläggningar skulle kvarbliva inom försvaret. Arméförvaltningen har härvid förordat bränslekontrollens kvarliggande hos detta ämbetsverk, medan övriga myndigheter ansett, att verksamheten borde överflyttas till fortifikationsför-

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

63

valtningen. 1946 års utredning har anfört vissa erinringar mot det av 1944 års utredning avgivna förslaget, vilket bland annat skulle innebära ett full­ ständigt skiljande av de tre med bränsleförsörjning och bränsleförbrukning sammanhängande huvudverksamheterna — anskaffning, kontroll och under­ håll. Emellertid har 1946 års utredning i avvaktan på resultatet av den all­ männa översyn av den centrala försvarsförvaltningen, som uppdragits åt ut­ redningen, ansett sig icke för närvarande kunna taga slutlig ställning till dessa frågor, varför utredningen förordat, att bränslekontrollen tills vidare skall ombesörjas av arméförvaltningen.

Jag delar sistnämnda utrednings uppfattning och föreslår därför icke nu någon ändring i gällande organisation. Kontrollen synes lämpligen inom ramen för den nuvarande personalorganisationen böra utsträckas att avse även förbrukning av vatten, gas och elektrisk energi.

V. Den centrala förvaltningsmyndighetens inre organisation

och personalbehov m. m.

Även behandlingen av de spörsmål, som sammanhänga med en omläggning av den centrala förvaltningsverksamheten på fortifikations- och byggnads- väsendets område, synes mig böra begränsas till att avse hithörande angelägen­ heters ordnande inom ramen för alternativ I. Beträffande de synpunkter, som 1944 års utredning samt de hörda myndigheterna och sammanslutningarna an­ lagt på frågan om den centrala förvaltningens organiserande vid alternativen II och III, torde få hänvisas till utredningens betänkande och handlingarna i ärendet.

Såsom redan förut berörts förutsätter alternativ I, att ett för försvaret gemensamt befästningsbyggnads-, husbyggnads-, specialbyggnads- och under- hållsverk inrättas. Det nya ämbetsverket skulle enligt det av 1944 års utred­ ning framlagda förslaget övertaga de arbetsuppgifter, som nu ankomma på arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning, flygförvaltningens byggnadsavdelning — med undantag dock för flygfältsbyrån — samt försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Vidare skulle myndigheten, sedan försvarets fabriksstyrelse slutfört pågående och projekterade anlägg­ ningsarbeten, ombesörja utförandet av de nybyggnader, som erfordras för fabriks- och krigsmaterielverken. Det nya ämbetsverket har föreslagits skola benämnas fortifikationsförvaltningen.

A. Ämbetsverkets förhållande till Kungl. Maj:t och den högsta

militära ledningen.

1944 års utredning.

Det har av utredningen framhållits, att det nya ämbetsverket givetvis borde lyda omedelbart under Kungl. Maj:t. Vidare syntes överbefälhavaren och för- svarsgrenscheferna böra tillerkännas motsvarande inflytande på förvaltnings­ verksamheten, som för närvarande tillkomme dem i förhållande till försvarets centrala förvaltningsorgan. I sistnämnda hänseende vore emellertid att märka att — såsom redan 1941 års militära förvaltningsutredning framhållit — be-

som borde utföras eller markförvärv som borde företagas under ett visst budgetår. I stället borde marinförvaltningen i samråd med chefen för marinen angelägenhetsgradera de marina byggnadsbehoven. Förvaltningen har vidare förklarat sig anse, att en fortifikationsofficer borde kommenderas till tjänst­ göring i marinförvaltningen, i varje fall under de första åren efter det nya ämbetsverkets inrättande. Denne officer borde lämpligen biträda hela marin­ ledningen vid behandling av ifrågavarande ärenden och i övrigt tjänstgöra som sambandsman mellan marinförvaltningen och det nya ämbetsverket.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha understrukit vikten av ett smidigt samarbete mellan försvarets fastighetsförvaltande centralmyndighet och flygledningen. I detta sammanhang har framhållits angelägenheten av att instruktionen för det nya ämbetsverket utformades i samråd med försvars­ grenarna.

1946 års utredning.

Anledning synes icke föreligga att reglera förhållandet mellan den nya fortifikationsförvaltningen och den högsta militära ledningen efter andra nor­ mer än dem, som nu gälla för samarbetet mellan arméns fortifikationsförvalt- ning och överbefälhavaren (arméchefen), helst som enahanda normer också tillämpas i förhållandet mellan försvarets sjukvårdsförvaltning och de högsta militära cheferna.

Det bör sålunda åligga det nya ämbetsverket att biträda överbefälhavaren med utarbetande av de förslag i verkets ämbetsområde berörande frågor, som han kan finna erforderligt avlåta till Kungl. Maj:t, samt att till överbefäl­ havaren och försvarsgrenscheferna inkomma med de yttranden och utredningar, som av dem påkallas och av ämbetsverket kunna lämnas. Ämbetsverket bör ha att vid fullgörandet av sina uppgifter följa de direktiv, som överbefäl­ havaren finner erforderligt meddela för tillgodoseende av krigsberedskapen samt de militära operationernas planläggning och genomförande. Det bör åligga verket att ständigt hålla överbefälhavaren underrättad om uppkommande frågor av sådan art. Ämbetsverket bör vidare ha att i sin verksamhet taga behörig hänsyn till de anvisningar och föreskrifter av rent militär art, som försvarsgrenscheferna finna erforderligt meddela. I ärenden av större vikt för den militära verksamheten bör vederbörande försvarsgrenschefs mening in­ hämtas före besluts fattande inom ämbetsverket. Sina petitaframställningar bör verket uppgöra efter inhämtande av försvarsgrenschefernas önskemål och enligt de anvisningar, som med hänsyn till avvägningen mellan försvarsgre­ narnas krav må lämnas av överbefälhavaren. Skulle ämbetsverket i något fall finna sig icke kunna efterkomma anvisning eller föreskrift, som meddelats av försvarsgrenschef, bör ärendet underställas överbefälhavaren. Vid motsvarande läge i förhållandet mellan verket och överbefälhavaren torde Kungl. Maj:t få pröva frågan.

Utredningen finner det icke erforderligt, att såsom från vissa håll påyrkats särskilda militärassistenter från de olika försvarsgrenarna och från kustartille­ riet skulle placeras till tjänstgöring inom det nya ämbetsverket. Samarbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

67

synes ändock kunna ordnas på ett smidigt sätt, exempelvis därigenom att inom vederbörande stab utses viss befattningshavare, med vilken verket närmast kan söka kontakt. Att bibehålla en fortifikationsofficer inom marinförvalt­ ningen, sedan handläggningen av marinens fortifikations- och byggnadsären- den övertagits av det nya ämbetsverket, synes utredningen icke behövligt.

Utredningen vill bestämt avstyrka det av chefen för marinen framförda för­ slaget om att framställningar från underlydande myndigheter till det nya verket skulle passera försvarsgrenscheferna. En sådan anordning synes beträffande flertalet ärenden enbart ägnad att verka fördröjande.

B. Allmänna grunder för ämbetsverkets organisation.

1944 års utredning.

Utredningen har anfört, att man, om man ville uppbygga den nya fortifika- tionsförvaltningens organisation efter rent principiella linjer, hade främst två möjligheter att välja emellan. A ena sidan kunde uppbyggandet ske efter verksamhetens art, varvid alla nybyggnadsuppgifter — oavsett om de avsåge husbyggnader, befästningar eller specialbyggnader — skulle sammanföras på ett håll, medan underhållsuppgifterna samlades till en annan underavdelning inom verket. Å andra sidan kunde en indelning ske efter förvaltningsobjektens art, så att ärenden rörande befästningar, husbyggnader, specialbyggnader och domäner hänfördes till skilda underavdelningar. För egen del hade utred­ ningen emellertid kommit till den uppfattningen, att den bästa och mest ända­ målsenliga indelningen av ämbetsverket icke erhölles genom att tillämpa en­ dera av berörda principer för sig utan genom att med stöd av vunna erfaren­ heter kombinera dem. Härom har utredningen anfört följande.

Sålunda torde tvekan knappast behöva råda om att planläggning av nya befästningar närmare sammanhänger med modernisering och underhåll av redan befintliga anläggningar än med planläggning av husbyggnader. Plan­ läggning och underhåll av befästningar böra sålunda sammanhållas. Då be­ fästningarna i betydande utsträckning utgöras av berganläggningar, böra även övriga i berg insprängda lokaler (bergrum) hänföras till samma underavdel­ ning inom ämbetsverket som befästningarna. Det synes nämligen rationellt att på ett ställe samla den särskilda expertis, som erfordras för handhavandet av anläggningar i berg. Vid planläggningen av nya husbyggnader synes ett nära samarbete böra ske med dem, som sköta underhållet av det befintliga byggnadsbeståndet — detta såväl för att riktigt kunna avväga nybyggnads- och underhållsbehoven mot varandra som för att man vid nybyggnadsföre­ tagen skall kunna tillgodogöra sig vunna erfarenheter från de redan befintliga anläggningarna. Konstruktionsverksamheten torde — oavsett om den avser husbyggnader, befästningar eller specialbyggnader — i princip böra samman­ hållas i ett organ. Undantag härifrån har dock synts böra ske i fråga om vissa byggnadskonstruktioner för befästningar och bergrum på grund av dessa konstruktioners nära beroende av och samhörighet med den forskningsverk­ samhet, som bör bedrivas å befästningsavdelningen. Åt en och samma under­ avdelning synes lämpligen böra anförtros det byggnadstekniska utförandet av nya anläggningar. Den praktiska och den rättsliga vården av domänerna beröra varandra nära och torde därför böra sammanhållas. Detsamma bör gälla i fråga om den juridiskt-administrativa och den kamerala verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

På grundval av angivna överväganden har utredningen föreslagit, att den nya fortifikationsförvaltningen skulle organisatoriskt indelas i en befästningsavdelning för planläggning och underhåll av befästningar och bergrum, en kasernavdelning för planläggning och underhåll av kaserner, bostäder och andra husbyggnader ävensom militära specialbyggnader (utom flygfält och bergrumsanläggningar), en administrativ byrå för den rättsliga och praktiska vården av domäner och markområden, för personalärenden samt för juridiskt- administrativa och kamerala ärenden, ett konstruktionskontor för arkitekt­ verksamhet och konstruktioner — dock icke byggnadskonstruktioner för be­ fästningar och bergrum — samt ett byggnadskontor för den utförande bygg- nadstekniska verksamheten. Till byggnadskontoret borde även byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning vara förlagd. Utredningen har slut­ ligen ansett, att till ämbetsverket jämväl borde höra en chefsexpedition. Enligt utredningens organisationsförslag, som schematiskt återgives å bilaga I, vilken torde få fogas till detta protokoll, skulle envar av de båda avdelningarna in­ delas i tre byråer och en expedition. Flertalet byråer samt de båda kontoren skulle delas i sektioner.

Utredningen har i förevarande sammanhang även erinrat, att genom 1943 års förvaltningsreform anförtrotts åt försvarets civilförvaltning att ombesörja huvudbokföring och kassagöromål för samtliga försvarets centrala förvalt­ ningsmyndigheter utom fabriksstyrelsen samt inrättats ett i civilförvaltningen ingående advokatfiskalskontor för tillvaratagande av rättsliga angelägenheter för hela den centrala militärförvaltningen. Utredningen har förutsatt, att an­ givna uppgifter även för det nu ifrågavarande nya ämbetsverket skulle hand­ has i enahanda ordning.

Ledamoten Lindh har i särskilt yttrande förklarat sig i vissa avseenden vara av annan mening än majoriteten rörande frågan om den nya fortifika- tionsförvaltningens organisation. Sålunda har han påyrkat, att alla med nybyggnadsverksamhet sammanhängande uppgifter — utom planläggning och konstruktion av egentliga befästningar —- skulle förläggas till en enda avdel­ ning inom verket, en nybyggnadsavdelning. Vidare borde underhållet av så­ dana bergrumsanläggningar, som icke inginge i egentliga befästningar, över­ flyttas från befästningsavdelningen till kasernavdelningen.

Yttranden.

Den organisationsfråga, som i yttrandena tilldragit sig största intresset, avser fördelningen på olika underavdelningar inom ämbetsverket av verksam­ heten med projektering och utförande av hus- och specialbygg­ nad e r.

Utredningens förslag att fördela denna verksamhet på en utredningsbyrå, ingående i kasernavdelningen, ett konstruktionskontor och ett byggnadskon­ tor har tillstyrkts av arméns fortifikationsförvaltning. I ett flertal yttranden har påyrkats, att utredningsbyrån med hänsyn till sina självständiga arbets­ uppgifter skulle utbrytas ur kasernavdelningen och ställas direkt under verkschefen. Denna mening har omfattats av marinförvaltningen, svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 142

69

arkitekters riksförbund, Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund, statsverkens ingenjörsförbund och en avdelning inom svenska teknologföreningen. I övrigt har svenska arkitekters riksförbund samma principiella inställning som utredningen. Även marinförvaltningen har i övrigt tillstyrkt förslaget men ansett frågan om en sammanslagning av kon­ struktions- och byggnadskontoren (vilka borde benämnas respektive arkitekt- och konstruktionsavdelning samt byggnadsavdelning) böra närmare prövas, sedan en tids erfarenhet av den av utredningen förordade organisationen vun­ nits. Statens sakrevision, Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund samt inom teknologföreningen avdelningen för väg- och vatten­ byggnadskonst ha ansett övervägande skäl tala för ett sammanförande av konstruktions- och byggnadskontoren till en nybyggnadsavdelning. Stats­ verkens ingenjörsförbund, som förordat konstruktionskontorets uppdelning på flera fristående kontor, har ansett dessa böra tillsammans med byggnads- kontoret sammanhållas under en överdirektör. Förslag om utredningsbyråns utbrytande ur kasernavdelningen och hopförande med konstruktionskontoret har framlagts av chefen för Stockholms örlogsvarv samt inom teknolog­ föreningen av avdelningen svenska arkitektföreningen. Till den av reservanten inom utredningen framförda uppfattningen, att utredningsbyrån, konstruk­ tionskontoret och byggnadskontoret borde utgöra en enhet, ha riksräkenskaps- verket och chefen för Öresunds marindistrikt anslutit sig.

Såsom skäl för sitt tillstyrkande av utredningens förslag om nybyggnads­ verksamhetens fördelning på en utredningsbyrå, ett konstruktionskontor och ett byggnadskontor har fortifikationsförvältningen anfört i huvudsak följande.

Envar av de tre berörda underavdelningarna inom den föreslagna fortifika- tionsförvaltningen har sina ytterst viktiga arbetsuppgifter, och gränserna för varje underavdelnings kompetensområde synas i huvudsak dragna på sådant sätt, att full klarhet erhålles om varje underavdelnings åligganden och att i fråga om verksamhet med nybyggnader för varje underavdelning skapas ett naturligt avgränsat arbetsområde. Utredningsbyrån handlägger ärenden rörande behovet av nybyggnader, undersöker i detalj vilka krav som med hänsyn till ifrågasatta, byggnaders användning måste uppställas och utar­ betar på grundval av sina undersökningar »behovsprogram» att ligga till grund för byggnadernas utformning, förbereder medelsframställningar, för­ valtar anvisade medel och »beställer» av konstruktionskontoret huvud- och detaljritningar med beskrivningar samt av byggnadskontoret byggnads­ arbetenas utförande. Konstruktionskontoret ombesörjer utarbetandet av samtliga de ritningar och beskrivningar, som erfordras för byggnadernas ut­ bjudande på entreprenad eller utförande i egen regi. Byggnadskontoret svarar för det praktiska byggnadstekniska utförandet. Denna klara och rik­ tiga fördelning av verksamheten beträffande aktuella nybyggnadsföretag hindrar givetvis icke i och för sig, att de tre organen kundo sammanhållas till en enhet såsom reservanten inom utredningen föreslagit. Reservanten synes emellertid alldeles ha förbisett, att utredningen tillagt konstruktions­ kontoret även andra uppgifter, som i vikt ingalunda stå tillbaka för arbetet med aktuella nybyggnader. Följande den riktiga principen, att specialtekni­ kerna inom verket för att kunna fullt utnyttjas böra vara samlade till en underavdelning, har utredningen nämligen angivit, att konstruktionskontoret skall lämna det tekniska biträde, som erfordras för handläggning av under-

hållsärenden rörande värme-, ventilations-, sanitets-, elektrotekniska med flera anordningar ävensom för konstruktion av dylika anordningar vid den fortifikatoriska rustningsplanläggningen. Även viss annan speciell sakkun­ skap — t. ex. i fråga om mera komplicerade byggnadskonstruktioner — synes konstruktionskontoret skola tillhandahålla övriga underavdelningar inom verket. Om nu konstruktionskontoret hopkopplades med byggnadskontoret, vilket enbart är inriktat på utförande av aktuella nybyggnadsföretag, skulle be­ tydande risker föreligga, att underhåll och befästningsplanläggning komme att tillgodoses endast i andra hand — till förfång för dessa viktiga grenar av förvaltningsverksamheten. Ett sådant hopförande synes därför icke böra ifrågakomma.

Svenska arkitekters riksförbund har bland annat uttalat, att byggnadstek­ niken numera nått en sådan utveckling, att det syntes uteslutet, att en enda person skulle kunna fullt behärska såväl projekteringen som utförandet.

Därest båda dessa var för sig betydelsefulla och krävande funktioner sam­ manfördes under en chef, måste befaras att endera bleve eftersatt.

Sakrevisionen har framhållit, att å ämbetsverkets chef komme att vila så mångskiftande arbetsuppgifter, att det skulle ställa sig praktiskt taget omöj­ ligt för honom att utöva den erforderliga sammanhållande ledningen av kon­ struktionskontoret och byggnadskontoret med deras speciella arbetsuppgifter på husbyggnadsteknikens område. Med hänsyn därtill borde en byggnads- tekniskt utbildad person med särskild kännedom om husbyggnadstekniska problem tillsättas för att direkt under verkschefen samordna och ha ansvaret för verksamheten inom nämnda båda kontor. Sakrevisionen föresloge därför att dessa kontor i anslutning till vad utredningen förordat i fråga om alterna­ tivet III sammansloges till en n y b y g g n a d s a v d e 1 n i n g.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund ha kommit till samma uppfattning på den grund att kontoren borde ha ett mycket intimt samarbete och deras personal borde utnyttja varandras erfarenheter.

Såsom skäl för sin uppfattning att utredningsbyrån och konstruktions­ kontoret borde sammanföras har teknologföreningens avdelning svenska arkitektföreningen framhållit, att det vore nödvändigt, att utarbetandet såväl av skiss- och huvudritningar som av entreprenadhandlingar, arbets- och detalj ritningar etc. låge på en hand, därest alla under projekteringsarbetet framkommande funktions- och behovssynpunkter ävensom tekniska och arki­ tektoniska detaljproblem skulle bliva vederbörligen beaktade.

En annan med organisationen sammanhängande detaljfråga, som berörts i olika yttranden, avser förvaltningen av bergrummen.

Sålunda har marinförvaltningen, cheferna för Stockholms örlogsvarv och

Öresunds marindistrikt samt svenska teknologf öreningen i huvudsak anslutit sig till den av reservanten inom utredningen hävdade uppfattningen, att bergrumsanläggningar, som icke ingå i eller sammanhöra med egentliga be- fästningsanläggningar, böra tillhöra den avdelning, som handlägger hus- byggnadsfrågor.

Mot en sådan anordning har arméns fortifikationsförvaltning ställt sig av­ visande och understrukit, att de specialister, som erfordrades för bergrummens

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Även försvarets civilförvaltning och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha fått det intrycket, att organisationsuppdelningen vore alltför långt­ gående och ägnad att föranleda tillskapandet av ett större antal chefs- och andra befattningar än som i och för sig kunde vara nödvändigt. Civilförvalt­ ningen har dessutom ifrågasatt, huruvida icke verksamheten med befästnings- konstruktionerna skulle kunna tilläggas konstruktionskontoret och om icke ritarbetena kunde koncentreras till ett för hela ämbetsverket gemensamt organ.

Svenska teknologföreningen samt Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund ha förordat inrättande av ett verkschefen omedel­ bart underställt organ för byggnads- och reparationsberedskapens ledning.

Till detta organ borde enligt riksförbundets mening överflyttas centrala värn- pliktsbyråns samt chefens för väg- och vattenbyggnadskåren befattning med mobiliseringsplacering av landets väg- och vattenbyggare.

Statsverkens ingenjörs förbund har framlagt ett i åtskilliga avseenden från utredningens förslag avvikande organisationsschema för ämbetsverket. Detta skulle indelas i eu befästningsinspektion, för den militära sidan av befäst- ningsväsendet, en befä.stningsbyrå, för den förvaltande, underhållande och verkställande sidan, en utredningsbyrå, för utredningar rörande hus- och specialbyggnader, en fastighetsavdelning, för förvaltning och underhåll av hus- och specialbyggnader samt domäner, en administrativ byrå ävensom, sammanhållna under en överdirektör, ett arkitekt- och konstruktionskontor, ett värmekontor, ett elektrokontor, ett väg- och vattenbyggnadskontor samt ett byggnadskontor.

Beträffande detaljerna i denna organisation och därtill anknutna personal­ beräkningar torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Svenska arkitekters riksförbund har ävenledes framlagt ett särskilt orga- nisationsförslag, enligt vilket ämbetsverket skulle uppdelas på en befästnings- byrå, en utredningsbyrå, en planeringsbyrå, en byggnadsbyrå, en fastighets- byrå och en administrationsbyrå.

1946 års utredning.

Till de synpunkter, som legat till grund för det av 1944 års utredning upi> rättade förslaget rörande arbetsuppgifternas fördelning på underavdelningar inom den nya fortifikationsförvaltningen, kan 1946 års utredning i stort sett lämna sin anslutning. Dock är utredningen av den meningen, att arkitekt- och konstruktionsuppgifterna samt den utförande byggnadstekniska verk­ samheten böra sammanhållas inom en underavdelning i stället för att för­ delas på ett konstruktionskontor och ett byggnadskontor. Att samordna ifrågavarande moment av nybyggnadsverksamheten synes nämligen utred­ ningen bliva en så arbetskrävande uppgift, att man icke kan lägga densamma direkt på verkschefen utan risk för att andra viktiga åligganden, som ankomma på honom, få stå tillbaka. De olägenheter, som ett hopförande av konstruk­ tions- och byggnadskontoren befaras medföra för underhållsverksamheten, böra kunna elimineras genom att verksledningen ägnar särskild uppmärksam­ het åt att underhållsuppgifterna icke åsidosättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

är att befästningsverksamheten har mera omedelbar betydelse för landets för­ svarsberedskap än verkets övriga arbetsuppgifter och att förvaltningens verk­ samhet vid krigsfara och under krig till huvudsaklig del kommer att inriktas på fortifikatoriska uppgifter. Ur denna synpunkt kunna starka skäl anses tala för att verkschefen bör vara militär. Då emellertid verkets tyngdpunkt i fredstid ur ekonomisk synpunkt kommer att ligga på ärenden berörande hus­ byggnader, anser utredningen dock, att chefsposten även bör kunna besättas med en civil innehavare.

Därest verkschefen vore militär, borde han enligt utredningens uppfatt­ ning även vara chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets befäst­ ningar. I annat fall borde chefen för verkets befästningsavdelning vara kår­ chef och befästningsinspektör.

Befattningen såsom chef för ämbetsverket borde uppföras på verkets stat och placeras i lönegrad Öb 5 för en militär och C 12 för en civil innehavare. En militär chef för förvaltningen, vilken borde vara generalsperson, syntes icke behöva tilläggas någon särskild tjänstebenämning i egenskap av verks­ chef. En civil innehavare av tjänsten återigen borde tilläggas tjänstetiteln generaldirektör.

Ledamoten Lindh har såsom sin mening anfört, att huvudalternativet borde vara, att chefsposten skulle besättas med en civil innehavare. Endast för det fall att en militär kraft med särskilt framstående tekniska insikter funnes tillgänglig, borde en sådan kunna ifrågakomma för angivna post. Även en dylik innehavare av chefsposten borde emellertid placeras såsom general­ direktör.

Yttranden.

överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, chefen för fortifika­ tionskåren, arméns fortifikationsförvaltning samt svenska officersförbundet ha hävdat, att verkschefen alltid borde vara militär.

Överbefälhavaren har i ämnet anfört bland annat följande.

Som skäl för att en civil chef utses, framhåller utredningen, att »verkets tyngdpunkt i fredstid ur ekonomisk synpunkt kommer att ligga på ärenden berörande husbyggnader». Detta senare motiv synes mig icke bärande, då nybyggnadsverksamheten i vad rör kaserner i framtiden av ekonomiska skäl bör inskränkas under det att en jämförelsevis omfattande fortifikatorisk verk­ samhet även i fred kommer att föreslås av mig. I krig eller vid krigsfara, då den fortifikatoriska verksamheten i varje fall dominerar, är det icke möj­ ligt, att en civil ämbetsman utövar chefskapet över fortifikationsförvaltningen och icke heller är det lämpligt att i ett krisläge göra ett ombyte av chef. Den som skall leda verksamheten under krig bör också ansvara för krigsförbe­ redelsearbetet. Jag anser därför, att chefskapet bör utövas av en militär be­ fattningshavare, som samtidigt är chef för fortifikationskåren.

Arméns fortifikationsförvaltning har framlagt liknande synpunkter och framhållit, att det måste anses lämpligast, att ett ämbetsverk med både mili­ tära och tekniska uppgifter förestodes av en chef, vilken ägde såväl militära som tekniska insikter.

Ämbetsverket har vidare anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

75

Den av utredningen föreslagna organisationen innebär, om en civil verks­ chef tillsättes, följande anordning: Chefen för befästningsavdelningen blir inspektör för rikets befästningar och chef för fortifikationskåren. I först­ nämnda egenskap blir avdelningschefen direkt föredragande inför överbefäl­ havaren. Befästningarnas allmänna anordnande, ändamålsenliga utförande och gruppering komma således att bedömas vid sidan av chefen för det för­ valtande verket och på föredragning av dennes underordnade, under det att verkschefen kommer att vara beslutande rörande medelsanvändningen. Eu sådan organisation kan lätt få till följd slitningar inom den högsta ledningen eller också att chefen för ämbetsverket icke kommer att i realiteten utöva in­ flytande på den betydelsefulla del av den honom anförtrodda förvaltningen, som avser befästningsväsendet. Det kan heller icke anses ändamålsenligt, att en av chefens underordnade har att ensam taga befattning med anställ­ nings-, utbildnings- och befordringsfrågor för så stor och betydelsefull del av personalen, som fortifikationskåren utgör.

Marinförvaltningen har ansett, att liksom en militär innehavare av chefs­ posten förutsatts skola vara tekniker (fortifikationsofficer) borde även krav på teknisk utbildning uppställas beträffande en civil innehavare av befatt­ ningen. För att befattningen skulle bliva lockande för en skicklig civil tek­ niker måste dock sannolikt högre lön erbjudas än vad utredningen upptagit.

Lönenämnderna ha ifrågasatt, huruvida icke befattningen såsom chef för det nya ämbetsverket borde inrättas enbart såsom civil tjänst och härom an­ fört följande.

Befattningen bör i så fall upptagas på C-planen i enlighet med utredningens förslag och tillsättas medelst förordnande för viss tid. Den föreslagna pla­ ceringen i 12 lönegraden synes emellertid lönenämnderna väl låg, särskilt med beaktande av att det torde vara önskvärt att för denna befattning kunna förvärva jämväl person från den enskilda byggnadsverksamheten. Om chefs­ befattningen upptages på C-planen, bör detta givetvis icke utgöra hinder för att militär beställningshavare förordnas å tjänsten, därest lämplig sådan skulle stå till förfogande för uppgiften. Han bör härvid kvarstå över stat.

I detta sammanhang ha lönenämnderna till behandling upptagit frågan om chefskapet för fortifikationskåren och gjort följande uttalande.

Det synes mindre lämpligt att på sätt utredningen förordat anknyta be­ fattningarna såsom chef för fortifikationskåren och inspektör över rikets be­ fästningar till chefskapet över fortifikationsförvaltningen, därest detta inne- haves av militär, och i annat fall till chefskapet för befästningsavdelningen inom fortifikationsförvaltningen. Enligt lönenämndernas mening bör chefen för befästningsavdelningen alltid tjänstgöra såsom chef för fortifikations­ kåren och inspektör för rikets befästningar.

Liknande synpunkter ha framförts av statens sakrevision, som ansett det vara en oundgänglig förutsättning för verkets effektivitet, att chefsposten be­ sattes med en befattningshavare, som ägde speciell erfarenhet och kännedom beträffande byggnadsteknisk och byggnadsorganisatorisk verksamhet. I allt fall borde chefen vara generaldirektör, även om han tidigare innehaft militär beställning.

Statens organisationsnämnd har intagit i huvudsak samma ståndpunkt som lönenämnderna och sakrevisionen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

Även svenska arkitekters riksförbund, svenska teknologföreningen och

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund ha framhållit, att chefen för verket borde besitta högsta möjliga byggnadstekniska kvalifika­ tioner.

1946 års utredning.

Inom utredningen har å ena sidan framförts den uppfattningen, att den civiltekniskt och ekonomiskt betonade delen av arbetsuppgifterna motiverade, att chefen borde vara civil; en sådan anordning syntes så mycket mindre möta betänklighet som chefen för befästningsbyrån skulle vara en framstående fortifikationsofficer. Å andra sidan har gjorts gällande, att verkschefen med hänsyn särskilt till betydelsen av det nya ämbetsverkets uppgifter på befäst- ningsområdet borde vara militär. Utredningen har emellertid stannat för att icke påyrka någon ändring i det av 1944 års utredning framlagda förslaget, enligt vilket chefen skulle erhålla ställning antingen enligt löneplan C (gene­ raldirektör) eller enligt löneplan Öb. Vid detta sitt ställningstagande har 1946 års utredning tagit hänsyn till att spörsmålet om chefskapet för forti- fikationsförvaltningen torde komma i annat läge, därest nybyggnadsuppgif- terna efter ett antal år skulle flyttas från verket. Utredningen vill emeller­ tid framhålla, att chefspostens innehavare — vare sig han är civil eller mili­ tär — bör äga framträdande teknisk och ekonomisk erfarenhet på byggnads- området.

Ur organisatorisk synpunkt anser utredningen det mindre ändamålsenligt, att chefskapet för fortifikationskåren och uppdraget att vara inspektör över befästningarna i vissa fall skulle förenas med befattningen såsom chef för ämbetsverket och i andra fall med chefskapet för verkets befästningsbyrå. Utredningen förordar för sin del, att med den nu tilltänkta organisationen berörde byråchef skall vara kårchef och befästningsinspektör.

Vidkommande löneställningen för ämbetsverkets chef har utredningen, med hänsyn till den för närvarande gällande lönegradsplaceringen för andra verks­ chefer — särskilt byggnadsstyrelsens chef — icke funnit anledning frångå 1944 års utrednings förslag om placering i lönegrad C 12 för en civil och Öb 5 för en militär innehavare av chefsbefattningen.

D. Allmänna grunder för personalberäkningarna m. m.

1944 års utredning.

De allmänna spörsmål, som utredningen här upptagit till behandling, avse dels anställningsformerna för ämbetsverkets civila personal och dels sättet för avlöningskostnadernas bestridande. Därjämte har utredningen i föreva­ rande sammanhang lämnat en översikt över omfattningen av de förvaltnings- objekt av skilda slag, varmed verket skulle taga befattning. Utredningen här­ vid hithörande överväganden efter grova linjer indelat verkets arbetsupp­ gifter i å ena sidan underhålls- och förvaltningsverksamhet (varmed jämställts planläggnings-, forsknings- och konstruktionsuppgifter för befästningsända- mål) och å andra sidan nybyggnadsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

77

Beträffande anställningsformerna har utredningen kommit till den uppfattningen, att den personal, som vore erforderlig för underhålls- och förvaltningsverksamhetens handhavande, principiellt borde givas så fast anställ­ ning som möjligt. Av vissa skäl, bland annat vanskligheten att bedöma den framtida omfattningen av befästningsuppgifterna, hade utredningen dock stannat för att föreslå, att huvuddelen av befattningarna tills vidare skulle givas extra ordinarie karaktär. Efter någon tid borde dock större delen av personalen överföras till ordinarie stat. Den personal, som med säkerhet er­ fordrades inom den centrala administrationen för den lägsta nybyggnadsverk­ samhet, varmed man rimligen kunde räkna, borde även givas fastare anställ­ ning. Ett fåtal chefsbefattningar borde här placeras på löneplan C. Övrig personal av nyssberörda kategori borde upptagas såsom extra ordinarie. Den personal återigen, som erfordrades på byggnadsplatserna — såsom kontrol­ lanter och arbetsledare — syntes med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och de högst betydande växlingarna i behovet av sådan arbetskraft få givas mera tillfällig anställning.

Utredningen har ansett, att avlöningsko st naderna för all personal, som erfordrades för underhålls- och förvaltningsverksamheten, borde be­ stridas från avlöningsanslag. Beträffande den med nybyggnadsverksamhet sysselsatta personalen hade inom utredningen uttalats den meningen, att all sådan personal borde avlönas från vederbörande byggnadsanslag för att en rättvisande bild av byggnadskostnaderna skulle erhållas. Utredningens majoritet — vars mening icke delats av ledamoten Lindh —- hade emeller­ tid med hänsyn till de i direktiven för försvarets sakanslagsutredning upp­ dragna riktlinjerna för avlöningskostnadernas bestridande sett sig föranlåten att utgå från att avlöningen för den till den centrala administrationen fastare knutna personalen borde bestridas av avlöningsanslag, medan däremot av- löningskostnaderna för den personal, som mera tillfälligt erfordrades inom den centrala administrationen, ävensom för all personal å arbetsplatserna syntes böra belasta byggnadsanslagen.

Yad angår den översikt över förvaltningsobjektens omfattning, som utredningen i förevarande sammanhang lämnat såsom ett allmänt under­ lag för de följande personalberäkningarna, torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet. Här må endast återgivas vissa uttalanden angående nybygg­ nadsverksamheten.

Utredningen har förklarat sig icke kunna ingå på något bedömande av frågan, i vilken omfattning utförande av nybyggnadsarbeten på befästningsområdet kunde komma till stånd i framtiden. Vid personalberäkningarna hade utredningen heller icke medtagit någon personal avsedd enbart för ut­ förande av befästningsanläggningar utan förutsatt, att för sådant ändamål erforderlig personal finge anställas med anlitande av de anslag, som kunde komma att anvisas för arbetenas utförande. Beträffande nybyggnadsbehovet i övrigt hade utredningen vid samråd med vederbörande förvaltningsmyndig­ heter erfarit, att för dessa myndigheter vore känt ett högst betydande behov av ny- och ombyggnader för försvaret, vilket byggnadsbehov borde tillgodo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

förstärkning av den föreslagna personaluppsättningen utom i vissa särskilda hänseenden.

Arméns f ortifikationsf örvaltning har givit uttryck åt enahanda uppfattning beträffande förvaltningsorganisationen i dess helhet.

Fortifikationsförvaltningen har vidare framhållit, att den antagna mininai- volymen för försvarets nybyggnadsverksamhet, 4 miljoner kronor per år, vore alltför låg, och ansett denna nybyggnadsvolym kunna tjäna såsom underlag för personalberäkningarna endast om ett särskilt utredningsanslag ställdes till förfogande.

Chefen för armén har icke kunnat frigöra sig från intrycket, att utred­ ningens förslag blivit påverkat därav, att arbetsbelastningen vid de organ, som utredningen omfattat, under beredskapstiden liksom även under den tid, då förslaget uppgjorts, varit mycket omfattande och kunde förväntas bliva så ytterligare en tid. För normala fredsförhållanden syntes mera restriktiva personalberäkningar kunna göras.

Byggnadsstyrelsen har ansett, att organisationen vore alltför omfattande och dyrbar och att en betydande nedskärning av densamma kunde äga rum.

Styrelsen har till belysande av sin uppfattning sökt göra vissa jämförelse med förhållandena inom styrelsens eget verksamhetsområde. Rörande den när­ mare innebörden av dessa jämförelser torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Försvarets civilförvaltning har förklarat sig svårligen kunna ingå på något becfömande av personalbehovet för det nya ämbetsverket, enär betänkandet ej lämnade tillräckligt underlag härför. Ej heller för bedömande av föreslagna löneställningar gåve betänkandet tillräcklig ledning. Det ville emellertid före­ falla, som om lönegradsplaceringen framför allt vad beträffade teknisk per­ sonal i chefsbefattning i allmänhet vore för hög.

Lönenämnderna och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha även funnit, att beträffande flertalet föreslagna befattningar de av utredningen lämnade uppgifterna icke vore tillräckliga för ett bedömande av de föreslagna lönegradsplaceringarna. Lönenämnderna ha därför i huvudsak måst begränsa sig till att yttra sig rörande vissa chefsbefattningar samt till vissa mera all­ männa uttalanden rörande befattningarnas löneställning.

Statskontoret, som ansett förvaltningsorganens inre organisation och per­ sonalbehov m. m. vara frågor, som i huvudsak undandroge sig statskontorets bedömande, har inskränkt sig till att framhålla angelägenheten av att tjänsterna i en blivande militär byggnadsförvaltning erhölle en löneplacering, som anslöte sig till sedvanliga löneregleringsprinciper. Särskilt beträffande vissa avdelningschefer, som av utredningen hänförts till lönegraderna C 8 och C 7, syntes en omprövning av löneställningen böra ske.

Marinförvaltningen har uttalat, att det vore av utomordentlig betydelse att avlönings- och anställningsförhållandena bleve sådana, att det nya ämbets­ verket kunde med framgång konkurrera med den civila marknaden om tek­ nisk och administrativ personal. Så syntes ej vara förhållandet med utred-

Förvaltningen har vidare ifrågasatt, om icke proportionen mellan befäst­ nings- och kasernavdelningarnas personal vore alltför mycket till förmån för befästningssidan.

Lönenämnderna ha gjort vissa uttalanden av mera allmän räckvidd rörande användningen av pensionerad personal samt löneställning och tjänstebeteck- ningar för vissa kategorier av ingenjörpersonal. Härom ha lönenämnderna anfört i huvudsak följande.

Arvodesbefattningar för pensionerade officerare och underofficerare synas lönenämnderna böra inrättas för arbetsuppgifter, vilka fordra militär sak­ kunskap, ehuru de i och för sig icke äro så krävande, att beställningshavare på aktiv stat bör tagas i anspråk för desamma. Huruvida tillräcklig återhåll­ samhet i detta hänseende iakttagits i föreliggande förslag, undandrager sig lönenämndernas bedömande.

Yad särskilt angår de för tekniker avsedda civila befattningarna ha löne­ nämnderna uppmärksammat, att utredningen för arbetsuppgifter, som torde böra handhas av civilingenjör eller person med däremot svarande kvalifika­ tioner, i vissa fall räknat med befattningshavare i 24 lönegraden. Det kan ifrågasättas, om en tillfredsställande rekrytering av dessa befattningar er- hålles, med mindre att de placeras i 26 lönegraden.

Beträffande ingenjöi sbefattningarna torde vidare enhetliga benämningar böra genomföras i de olika lönegraderna. Sålunda böra enligt lönenämndernas mening biträdande ingenjörer och konstruktörer av 3. klass benämnas ingen­ jörer. Samma benämning torde böra komma till användning å de befattningar i 21 lönegraden, för vilka utredningen föreslagit benämningarna byråingen­ jör och konstruktör av 2. klass. Slutligen synes konstruktör av 1. klass (Eo 24) böra utbytas mot byråingenjör.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har påpekat, att med den av ut­ redningen föreslagna fördelningen på olika lönegrader av befattningar för teknisk personal en viss befordringsspärr för dylik personal skulle uppstå vid lönegrad Eo 18, och påfordrat en personalfördelning, där speciellt mellan- graderna 18—21 bättre tillgodosåges. Vidare har förbundet ifrågasatt, om det kunde vara riktigt att vid ett verks omorganisation inrätta befattningar för pensionerad personal annat än i enstaka specialfall. Anordningen vore icke ägnad att skapa erforderlig kontinuitet i arbetet. Några formella krav på viss examen såsom förutsättning för erhållande av viss för teknisk per­ sonal avsedd befattning borde icke uppställas annat än i rena undantagsfall.

I stället borde största möjliga hänsyn tagas till de personliga kvalifikationerna och vederbörandes lämplighet för befattningen i fråga. Vissa förändringar beträffande de av utredningen föreslagna tjänstebenämningarna borde vid­ tagas. Sålunda borde benämningarna ritare för befattningshavare i lönegrad Eo 15 och biträdande ingenjör (Eo 18) ändras till ingenjör. Benämningen konstruktör av olika klasser vore föråldrad och borde utgå. Några befatt­ ningar i lönegrad Eo 11 avsedda för teknisk personal (ritare) borde icke före­ komma, då dylika befattningar i avlöningshänseende icke motsvarade vare sig befattningshavarnas kvalifikationer eller arbetsuppgifter. Tjänsterna i fråga borde utbytas mot ingenjörsbefattningar i Eo 15.

Statsverkens ingenjör sförbund har framhållit, att det ur rekrvteringssyn-

Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.

nala och lokala förvaltningens ordnande. Att taga ställning till denna fråga har legat utanför utredningens uppdrag. Emellertid saknar utredningen an­ ledning antaga, att icke tyngdpunkten i underhållsorganisationen åtminstone beträffande armén och marinen skall — såsom 1944 års utredning förordat — förläggas till de underlydande myndigheterna. Utredningen utgår från att dessa myndigheter komma att tillföras för ändamålet erforderlig byggnads- teknisk expertis. Beträffande flygvapnet har 1944 års utredning ansett, att dess behov av sakkunskap för husbyggnadsunderhåll skulle tillgodoses direkt från den nya fortifikationsförvaltningen, och föreslagit, att ämbetsverket skulle utrustas med fast personal härför. Det synes 1946 års utredning vara att föregripa prövningen av frågan om den regionala och lokala byggnadsför- valtningens ordnande, om man nu för flygvapnets del skulle acceptera det av 1944 års utredning framlagda förslaget. 1946 års utredning anser sig därför böra föreslå, att de fastare befattningar, som 1944 års utredning för nämnda ändamål upptagit inom centralförvaltningen, skola utgå ur organisationen. I stället bör anslagsposten för tillfälligt anställande av personal uppräknas, så att erforderlig hjälp i tekniskt avseende kan lämnas flygvapnets lokalmyn­ digheter, intill dess regional- och lokalorganisationen fått sin slutliga utform­ ning. Med angivna utgångspunkter kommer man till mycket försiktiga beräk­ ningar beträffande huvuddelen av den fastare underhållspersonalen vid cen­ tralorganet. Detta medför i sin tur, att beräkningarna icke rubbas, även om en ny försvarsorganisation skulle innebära, att enstaka etablissement bleve obehövliga för försvaret. Endast väsentliga nedskärningar i försvarsorganisa­ tionen synas medföra behov av omprövning av de sålunda gjorda beräk­ ningarna.

Såsom utredningen redan tidigare framhållit, föreligga numera möjligheter att för ett antal år framåt bedöma den verkliga omfattningen av nybyggnads­ verksamheten för andra försvarsändamål än egentliga befästningar. De av ut­ redningen i sådant hänseende verkställda undersökningarna ha givit vid han­ den, att ifrågavarande nybyggnadsverksamhet — till den del densamma skulle ankomma på den nya fortifikationsförvaltningen — under de närmaste 5 å 6 åren torde komma att genomsnittligen röra sig om cirka 30 miljoner kronor per år. Enligt utredningens mening måste till grund för personalbe­ räkningarna för nybyggnadsändamål läggas angivna reella byggnadsvolym och icke den av 1944 års utredning på lång sikt antagna minimivolymen.

Angående anställningsformerna för ämbetsverkets civila personal kan utredningen i princip ansluta sig till de riktlinjer, som 1944 års utred­ ning följt, i vad gäller personal för underhålls- och förvaltningsverlcsamhet (varmed jämställas planläggnings-, forsknings- och konstruktionsuppgifter för befästningar). Av den härför erforderliga personalen bör sålunda för när­ varande allenast en mindre del beredas ordinarie anställning. Återstoden av berörda personal torde nu få anställas såsom extra ordinarie. Sedan den nya organisationen prövats under någon tid, bör ytterligare ett antal befattningar överföras till ordinarie stat. Frågan om anställningsformerna för den för nybyggnadsverksamhet behövliga personalen har kommit i ändrat läge genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

derna skola utgå av sakanslag. Det torde sedan ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa en avlöningsstat för all personal med avlöning från bygg- nadsanslagen. Med angivna utgångspunkter har det icke synts utred­ ningen erforderligt att nu förebringa beräkningar rörande behovet av annan sakanslagsavlönad personal än sådan i lönegrad 21 eller däröver och med ordinarie eller extra ordinarie anställning. Behovet av lägre personal med fastare anställning och av tillfälligt anställd personal torde böra prövas av Kungl. Maj:t i samband med fastställande av avlöningsstat för nybyggnads- personalen.

Beträffande de av 1944 års utredning använda t j äns teb enämning- arna för teknisk personal anser 1946 års utredning, att vissa jämkningar böra vidtagas. Utredningen ansluter sig härutinnan till vad lönenämnderna förordat — dock att benämningen för befattningarna i lönegrad 21 torde böra bliva byråingenjör.

E. De särskilda underavdelningarna inom ämbetsverket.

Vid behandlingen av detaljfrågorna rörande den nya fortifikationsförvalt- ningens inre organisation och personalbehov avser jag att så långt möjligt följa den uppställning, som 1944 års utredning använt. Såsom rubriker för de särskilda avsnitten i framställningen kommer jag dock att använda de av 1946 års utredning föreslagna benämningarna å underavdelningarna inom ämbetsverket.

Det skulle föra för långt att för varje underavdelning återgiva de av 1944 års utredning lämnade redogörelserna för omfattningen av de förvaltnings- objekt, med vilka underavdelningen skulle taga befattning, och de motive­ ringar i övrigt, som förebragts för beräkningarna av personalbehovet. Här­ utinnan hänvisar jag i huvudsak till utredningens betänkande. I.

I. Befästningsbyrån.

1944 års utredning.

Enligt utredningens mening borde det tillkomma den av utredningen före­ slagna befästningsavdelningen att handlägga ärenden, som anginge planlägg­ ning, konstruktion och underhåll av befästningar, luftvärns- och luftbevaknings- anordningar samt bergrumsanläggningar, fortifikatoriska rustningsplaner, byggnadstekniskt luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering, att bedriva forsknings- och försöksverksamhet inom avdelningens arbetsområde ävensom att föra register över befintliga befästningar och deras tillstånd.

Med hänsyn till arten av de uppgifter, som skulle åvila avdelningen, borde chefen för densamma vara fortifikationsofficer. Såsom verkschefens närmaste man på det fortifikatoriska området komme avdelningschefen att få ett be­ tydande ansvar i fråga om planläggningen av rikets fasta försvar och ett om­ fattande arbete beträffande underhåll och modernisering av det stora antal befästningsanläggningar, som numera funnes i landet. När en större utbyggnad av landets befästningssystem ansåges böra ske, komme ansvaret, icke minst det ekonomiska, att ökas i mycket hög grad. Vidare borde avdelningschefen järn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Anläggning sbyrån skulle svara för underhåll och modernisering av befint­ liga befästningar samt för vården av bergrumsanläggningar. Det borde vidare tillkomma byrån att granska och bearbeta sådana befästningsplaner, som skulle utföras i fredstid, att projektera bergrumsanläggningar, att handha frågor om medelsäskanden för befästnings- och bergrumsanläggningar samt att fungera såsom beställare av dylika anläggningar, för vilkas utförande medel anvisats.

Å byrån borde även handläggas ärenden angående militärt byggnadstekniskt luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering.

Byrån syntes böra indelas i två sektioner: en underhållssektion och en nyanläggningssektion.

Underhålls sektionen borde handlägga ärenden angående underhåll och modernisering av befästningar samt vård av luftskydds- och luftbevaknings- anordningar. Uppgifterna i dessa hänseenden syntes huvudsakligen böra avse granskning av underlydande myndigheters förslag till underhålls- och moderni- seringsarbeten, framställningar om medelsanvisning för dessa ändamål, fördel­ ning av tillgängliga medel samt utfärdande av anvisningar för och kontroll av de underlydande myndigheternas verksamhet. Sektionen borde vidare hand­ lägga ärenden, som avsåge underhållet av bergrumsanläggningar av olika slag samt tillsynen av de i drivmedelsanläggningarna ingående tekniska anordning­ arna, såsom cisterner, rörledningar och apparatur.

Chef för sektionen syntes böra vara en kompaniofficer vid fortifikations­ kåren. Personalen borde vidare utgöras av en pensionerad officer i arvodesbe- fattning (Oa 10), två byråingenjörer i Eo 24, vilka borde äga särskilda in­ sikter den ene i fråga om underhållet av bergrumsanläggningar och den andre beträffande skötseln av oljelagringsanläggningar, en biträdande ingenjör i Eo 18 samt en ritare av 2. klass i Eo 11.

Nyanläggningssektionen borde ha att granska och bearbeta samt kostnadsbe­ räkna de befästningsplaner eller delar av sådana planer, vilka skulle komma till utförande i fredstid, projektera och kostnadsberäkna bergrumsanläggningar, utarbeta framställningar till Kungl. Maj:t om anvisande av medel för de plane­ rade företagens genomförande, förvalta anvisade medel, svara för att direktiv lämnades till forsknings- och konstruktionsbyrån om upprättande av konstruk­ tions- och arbetsritningar med tillhörande beskrivningar samt till vederbörande regionala myndigheter eller byggnadskontoret om utförande av anläggningarna.

Sektionen borde vidare biträda byggnadskontoret vid kontrollen av de pågående arbetena. Å sektionen syntes även böra handläggas ärenden angående bygg­ nadstekniskt luftskydd, kollektivt gasskydd och maskering.

Yad särskilt anginge sektionens uppgifter i fråga om maskeringsverksamhet anmärkte utredningen, att sektionen avsåges skola icke blott handha hithörande ärenden i fråga om de anläggningar, som skulle stå under ämbetsverkets egen förvaltning, utan även övertaga av försvarsväsendets maskeringskommitté under senare år handhavda uppgifter beträffande maskering i allmänhet av byggnader och anläggningar m. m.

Å sektionen syntes böra tjänstgöra två kompaniofficerare vid fortifikations­ kåren, av vilka den ene borde vara sektionschef och den andre avses för hand­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Den för avdelningen gemensamma expeditionen syntes böra förestås av en departementsskrivare i Ca 17 på fortifikationskårens stat, vilken befattnings­ havare borde ansvara för de hemliga handlingar, som i stor utsträckning förekomme på avdelningen, samt biträda vid uppsättandet av skrivelser. Vidare borde å expeditionen såsom registrator finnas en kansliskrivare i A 11.

Kontors- och vaktpersonalen beräknade utredningen för hela avdelningen gemensamt till ett kanslibiträde i A 7, en expeditionsvakt i A 5, fyra kontors- biträden i lönegrad 4, därav två ordinarie och två extra ordinarie, samt fem skrivbiträden i Eo 2.

Utredningen ansåge, att envar av de aktiva kompaniofficerare, vilka avsåges såsom sektionschefer, borde utöver lön erhålla ett arvode, vilket, i enlighet med vad som vore fallet med förvaltningsarvoden i allmänhet, syntes böra utgå med 720 kronor för år. Antalet sådana arvoden för avdelningen skulle bliva fyra.

Yttranden.

Arméns fortifikationsförvaltning har ansett den av utredningen föreslagna organisationen för befästningsavdelningen lämplig.

Beträffande personalen har förvaltningen föreslagit högre löneställning för de båda byråingenjörer i Eo 24, vilka skulle finnas å anläggningsbyråns underhallssektion och vara specialister, den ene på underhåll av bergrumsan- läggningar och den andre på skötseln av oljelagringsanläggningar, ävensom för den byråingenjör i samma lönegrad, vilken upptagits å nyanläggningssek- tionen för projektering av bergrum. En uppflyttning syntes nödvändig såväl med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka skulle åvila berörda befattningshavare, som på grund av konkurrensen om arbets­ kraft med den utbildning och de kvalifikationer i övrigt, som erfordrades för uppgifternas behöriga handhavande. Av de tre befattningarna borde en placeras i Eo 28 och två i Eo 26.

Förvaltningen har vidare föreslagit, att personalen å forsknings- och kon- struktionsbyråns forsknings- och försökssektion skulle utökas med en ingen­ jör i Eo 18 såsom biträde vid den betydelsefulla försöksverksamheten. Befatt­ ningen såsom chef för konstruktionssektionen borde placeras i Eo 28 i stället för av utredningen föreslagna Eo 26. Den högre löneställningen vore moti­ verad av arbetets speciella natur och de stora krav, som måste ställas på sek­ tionschefens förmåga att snabbt och riktigt omsätta framkomna forsknings­ resultat i nya eller ändrade befästningskonstruktioner. I övrigt borde perso­ nalen å konstruktionssektionen utökas med två konstruktörer, den ene i Eo 24 och den andre i Eo 21. En sådan utökning vore nödvändig för att konstruk­ tionsarbetet skulle kunna ske i takt med forsknings- och försöksverksam­ hetens framåtskridande. En eftersläpning därvidlag skulle medföra, att befäst- ningsplanläggningen försenades och att befintliga planer bleve omoderna i fråga om det konstruktiva utformandet.

Marinförvaltningen har funnit benämningarna anläggningsbyrå och nyan- läggningssektion icke adekvata, enär byggandet av nya anläggningar enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 142

ändamålsenligt att avdela en särskild befattningshavare för nu omhandlade göromål, syntes härför böra avses förslagsvis en kontorsskrivare av 1. klass i 15 lönegraden.

Styrelsen för tekniska högskolan och högskolans lärarkollegium ha ansett, att cheferna för anläggnmgsbyrån samt forsknings- och konstruktionsbyrån, speciellt för den senare, borde utgöras av civila teknici, då dessa byråers upp­ gifter övervägande vore av teknisk art. Chefen för forsknings- och försöks- sektionen borde icke placeras lägre i lönehänseende än i lönegrad C 7 med hänsyn till kraven på framstående kvalifikationer såsom forskare. Personalen å sektionen syntes vidare böra avsevärt utökas. Möjlighet borde finnas att i händelse av krig snabbt utbygga denna sektion. Ansvaret för den för fortifikationsofficerarnas orientering avsedda publikationen borde läggas å angivne sektionschef.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har föreslagit åtskilliga utökningar och uppflyttningar av den för avdelningen beräknade personalen. Bland annat har påyrkats, att den för filmupptagning m. m. föreslagne befattnings­ havaren i Bo 10 skulle uppflyttas till Eo 12. Rörande den närmare inne­ börden i övrigt av förbundets förslag hänvisas till handlingarna i ärendet.

Svenska teknologföreningen har hävdat, att en ökad forskningsverksamhet på det befästningstekniska området måste anses vara av mycket stor vikt.

Den föreslagna personalorganisationen för forsknings-, försöks- och konstruk­ tionsuppgifter borde väsentligt utökas. Såsom chef för forsknings- och kon­ struktionsbyrån borde placeras en högt kvalificerad teknisk forskare.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund har an­ sett, att chefen för nyanläggningssektionen borde vara en civil byggnads­ tekniker med placering i A 27. Skulle dylik förändring icke låta sig göra, borde dock den för sektionen avsedde byråingenjören placeras i A 26 i stället för Eo 24. Som skäl härför anfördes svårigheter att för denna befattning erhålla en kvalificerad och verkligt dugande tekniker med hänsyn till dels att inga befordringsmöjligheter funnes, dels att arbetsområdet vore så speciellt, att tjänsten knappast kunde räknas som mera vägande merit vid övergång till den civila marknaden. Av samma skäl syntes chefen för kon- struktionssektionen böra placeras i A 27 i stället för Eo 26.

1946 års utredning.

Vid behandlingen av grunddragen för det nya ämbetsverkets organisation har utredningen ansett sig böra förorda bland annat den förenklingen i det av 1944 års utredning framlagda organisationsförslaget, att befästningsavdel- ningen skall utbytas mot en befästningsbyrå. Denna byrå bör ha i huvudsak samma uppgifter, som skulle tillkomma avdelningen. Endast såtillvida bör en ändring ske, att biblioteket såsom avsett för hela verket överflyttas till chefsexpeditionen och förrådskontrollen rörande fortifikatorisk materiel tills vidare överföres till ett för verket gemensamt förrådskontrollkontor.

1946 års utredning är av den uppfattningen, att chefen för befästningsbyrån vid den nu ifrågasatta organisationen tillika bör vara chef för fortifikations­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Forsknings- och för söks sektionen torde i fråga om såväl arbetsuppgifter som personal böra överensstämma med vad 1944 års utredning angivit för den sektion med samma benämning, som återfinnes i sagda utrednings orga- nisationsförslag.

Konstruktionssektionens arbetsuppgifter påverkas icke av den ändrade ställning inom organisationen, som utredningens förslag innebär i förhållande till vad 1944 års utredning föreslagit.

Från olika håll ha framförts yrkanden om högre löneställning för och utökning av den personal, som 1944 års utredning funnit erforderlig för kon- struktionssektionen. 1946 års utredning anser sig i sådant avseende endast kunna tillstyrka, att sektionschefsbefattningen uppflyttas från Eo 26 till Eo 28. Då en väl kvalificerad tekniker erfordras för denna post och några befordringsmöjligheter knappast finnas, synes en sådan uppflyttning befogad; detta särskilt som utredningens organisationsförslag medför, att ur organisa­ tionen utgår den byråchef (regementsofficer), som enligt vad 1944 års utred­ ning föreslagit skulle sammanhålla konstruktionssektionen samt forsknings- och försökssektionen.

Utredningen är liksom lönenämnderna av den uppfattningen, att den för expeditionen föreslagna registratorsbefattningen i All är för högt placerad. Befattningen bör — liksom övriga för verket föreslagna registratorsbefatt- ningar ill lönegraden — ersättas av en kontoristtjänst i Eo 9.

Kontorspersonalen torde böra minskas med ett kontorsbiträde och två skrivbiträden.

Det av 1944 års utredning upptagna antalet förvaltningsarvoden för kompaniofficerare vid befästningsavdelningen torde vid den av 1946 års ut­ redning förordade organisationsförändringen böra minskas från fyra till tre. Av dessa bör ett avses för mobiliseringssektionen och två för underhålls- och nyanläggningssektionen.

Kunql. Maj:ts proposition nr 142.

o

2. Kasernbyrån.

1944 ars utredning.

På kasernavdelningen borde enligt utredningens uppfattning ankomma att verkställa behovsutredning för samt fungera såsom beställare av nybyggen av kaserner och därmed jämställda husbyggnader, bostäder samt specialbygg­ nader av alla slag med undantag för flygfält och bergrum. Avdelningen borde även övervaka och i vissa fall direkt handha underhållet av befintliga bygg­ nader av angivna art.

\ id behandlingen av de ärenden, som sålunda skulle tillhöra kasernav­ delningens arbetsområde, krävdes beaktande av såväl byggnadstekniska som militära synpunkter. Då tyngdpunkten i verksamheten emellertid låge på det tekniska området, hade utredningen ansett riktigast att åt befattningen såsom chef för avdelningen gåves civil karaktär. Befattningen borde placeras i C 8 samt tillsättas på förordnande för viss tid, förslagsvis högst sex år. Utred­ ningen ville framhålla, att befattningens civila karaktär icke borde hindra, att därför lämplig officer på fortifikationskårens stat kunde förordnas till

innehavare av tjänsten. Hinder syntes därvid icke böra möta mot att veder­ börande kvarstode i kåren över stat.

Kasernavdelningen syntes böra indelas i tre byråer: en utredningsbyrå, en underhållsbyrå och en bostadsbyrå. Härtill borde komma en för hela avdel­ ningen gemensam expedition.

Utredningsbyrån borde ha att i första hand svara för planläggningen av nybyggnader och därmed jämställda förändringsarbeten å redan befintliga under avdelningens vård varande husbyggnader — med undantag för bostäder -—- och specialbyggnader. Byrån skulle sålunda verkställa behovsutredningar samt förbereda framställningar om medelsanvisning för nybyggnadsföretag.

De för framställningarna erforderliga kostnadsberäkningarna och ritningarna borde, på uppdrag från utredningsbyrån, utarbetas av konstruktionskontoret. För nybyggnadsföretag anvisade medel borde förvaltas av utredningsbyrån. Vidare borde byrån tillsammans med konstruktions- och byggnadskontoren svara för utarbetandet av för byggnadsföretagen erforderliga tidsplaner.

Ett betydelsefullt led i byråns verksamhet skulle vara att studera och samla erfarenheter av det befintliga militära byggnadsbeståndet samt med tillgodo­ görande av det insamlade materialet uppgöra eller medverka vid uppgörande av nya och förbättrade typritningar att användas vid nybyggnadsföretag.

Då arbetet med behovsutredningarna vore i hög grad beroende av militära insikter och detsamma vore förhållandet med nyssnämnda studieverksamhet, borde chefen för byrån äga militär utbildning. Befattningen borde bestridas av en regementsofficer på fortifikationskårens stat.

Då byråchefen icke ensam syntes kunna verkställa de utredningar, vilka krävde militära insikter, borde å byrån även tjänstgöra en kapten vid forti­ fikationskåren. För den tekniskt betonade delen av byråns verksamhet på hus- byggnadsområdet borde finnas en arkitekt i Eo 24. Vidare erfordrades en byråingenjör i samma lönegrad för handhavande av utredningsuppdrag rö­ rande specialbyggnader. De administrativa göromålen å byrån måste antagas bliva betydande och komme bland annat att omfatta utarbetandet av ett av­ sevärt antal underdåniga framställningar. För denna sida av byråns verk­ samhet erfordrades en byråsekreterare i Eo 21. Slutligen syntes å byrån även böra finnas en ritare av 1. klass i Eo 15.

Underhållsbyrån avsåges skola handha ärenden angående underhåll av kaserner och andra husbyggnader — utom bostäder — samt försvarets spe­ cialbyggnader, bortsett från flygfält och i berg insprängda lokaler. Beträffande arméns och marinens anläggningar skulle byråns uppgifter begränsas i huvud­ sak till att granska från underlydande myndigheter inkommande förslag, göra framställningar om medelsanvisning, fördela tillgängliga underhållsmedel och i övrigt utöva den högsta ledningen av och kontrollen över de regionala och lokala fastighetsförvaltande myndigheternas verksamhet. I fråga om flygvap­ nets anläggningar, för vilkas skötsel utredningen icke avsåge någon regionalt eller lokalt placerad byggnadsteknisk sakkunskap, borde det ankomma på byrån att tillhandahålla den tekniska expertis, som erfordrades för underhålls- förslagens uppgörande, och att direkt låta utföra sådana underhålls-, förbätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

95

rings- och förändringsarbeten, vilka enligt utredningens förslag för arméns vidkommande skulle ombesörjas av militärbefälsstaberna. Byrån borde även direkt handha underhållet av vissa försvarets anläggningar i Stockholm, så­ som ämbetshus, krigsarkiv, vissa skolor m. m.

Chefskapet för underhållsbyrån borde anförtros en civil byråchef i A 30. Byrån hade befunnits böra indelas i tre sektioner: en kasernsektion, en specialsektion och en statistisk sektion med ritningsarkiv.

Kasernsektionen borde förestås av en byrådirektör i Eo 28. Dessutom borde å sektionen finnas två byråingenjörer i Eo 24, fem byråingenjörer i Eo21, två ritare av 1. klass i Eo 15, en ritare av 2. klass i Eo 11, en major ur fortifikationskåren, en pensionerad fortifikationsofficer med arvode (Oa 10) och en pensionerad underofficer (UO 7) — den sistnämnde för uppbörds- kontroll i fråga om monteringsbara baracker och kasernvårdsmateriel. Av personalen avsåges fem byråingenjörer, därav en i Eo 24 och fyra i Eo 21, den pensionerade officeren och en ritare för den direkta fastighetsförvaltningen.

Specialsektionen skulle handha ärenden angående underhåll av hamnar, dockor, kajer, pirer, motorkörbanor, vägar m. fl. sådana anläggningar även­ som skjutbanor. Sektionen borde förestås av en förste byråingenjör i Eo 26.

Å sektionen borde i övrigt finnas en byråingenjör i Eo 21 och en skjutbane- officer. Såsom sådan borde fungera en pensionerad officer med arvode (Oa 10).

På statistiska sektionen skulle ankomma att handlägga ärenden angående försvarets fastighetsfond, att upprätta underhållsstatistik samt att föra bygg­ nadsregister. Till sektionen borde höra ett arkiv för byggnads- och relations- ritningar samt arbetsbeskrivningar och andra i samband med uppförande av nybyggnader upprättade handlingar.

Sektionen borde förestås av en byråingenjör i Eo 24, vilken borde bi­ trädas av en ritare av 1. klass i Eo 15.

Bostadsbyrån borde ha att handlägga ärenden angående planläggning av erforderliga nya bostadsbyggnader och angående underhåll av försvarets före­ fintliga bostadsbestånd, varvid byråns verksamhet i fråga om lägenheter, som vore belägna i kaserner eller eljest icke friliggande, syntes böra avse allenast det inre underhållet. Frågor angående hyressättning och uthyrning samt an­ gående fördelning av tjänstebostäder syntes böra tillhöra byrån, som även borde förbereda ärenden om försäljning av sådana bostadshus, som icke skulle bibehållas i kronans ägo. Slutligen syntes det rationellt att utnyttja byråns erfarenhet i hyresfrågor på så sätt, att även förhyrningar för försvarets räk­ ning ombesörjdes av byrån. Å byrån borde föras bostadsregister.

Chefen för byrån borde vara civil och placeras i Eo 28 samt benämnas

byrådirektör.

Å byrån erfordrades i övrigt både byggnadsteknisk och juridiskt-administra- tiv sakkunskap. Byråns personal syntes därför böra utgöras av en byrå­ ingenjör i Eo 24, en byråsekreterare i Eo 21 och en ritare av 1. klass i Eo 15.

Å den för avdelningen gemensamma expeditionen upptoges såsom registra- tor en kansliskrivare i A 11.

För hela avdelningen beräknades följande kontors- och vaktpersonal: ett kanslibiträde, en expeditionsvakt, tre kontorsbiträden och tre skrivbiträden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

97

Yttranden.

Arméns fortifikationsförvaltning har ansett, att utredningsbyrån borde sek- tionsindelas för att kunna på ett rationellt sätt lösa sina viktiga arbetsupp­ gifter. Tre sektioner syntes erforderliga, nämligen en kasernsektion, en väg- och vattenbyggnadssektion samt eu skjutbanesektion. Personalen å kasern­ sektionen borde bestå minst av en kapten vid fortifikationskåren med sektions- chefsarvode, en arkitekt i Eo 24 och en ingenjör i Eo 18. Minimibehovet av per­ sonal å väg- och vattenbyggnadssektionen utgjordes av en förste byråingenjör i Eo 26 och en ingenjör i Eo 18. Chefskapet för skjutbanesektionen borde ut­ övas av den skjutbaneofficer, vilken utredningen föreslagit skola vara pla­ cerad å underhållsbyråns specialsektion, ^å skjutbanesektionen borde vidare finnas en ingenjör i Eo 18. Till byråchefens förfogande borde stå en byråsek­ reterare i Eo 21.

Förvaltningen ifrågasatte, om icke tjänstebeteckningen »byråingenjör» för vissa befattningshavare å underhållsbyråns kasernsektion och statistiska sek­ tion samt å bostadsbyrån borde utbytas mot »byråingenjör eller arkitekt» till undvikande av den uppfattningen, att dessa befattningar icke kunde tillsättas med arkitektutbildad personal. Såsom biträde vid handläggning av vissa ären­ den rörande fastighetsfonden samt för uppsättning av underdåniga skrivelser och utarbetande av normerande bestämmelser för regional- och lokalförvalt­ ningarna erfordrades å underhållsbyrån en byråsekreterare i Eo 21.

Marinförvaltningen har även ansett utredningsbyråns personal för snävt beräknad och föreslagits, dels att de av utredningen upptagna befattningarna för en arkitekt och en byråingenjör skulle uppflyttas från 24 till 26 löne­ graden, dels att för byrån skulle beräknas ytterligare en arkitekt och en byrå­ ingenjör, båda i Eo 21. Beträffande underhållsbyrån ansåge förvaltningen, att såsom innehavare av byråchefsbefattningen borde kunna förordnas därför lämplig officer på fortifikationskårens stat. Under omprövning borde tagas, huruvida icke denna chefsbefattning borde placeras i C 5 i stället för före­ slagna A 30. Det kunde ifrågasättas, om icke i underhållsbyrån borde ingå . värmeingenjör och elektroingenjör för ständigt återkommande kontrollupp­ gifter m. m. Lämpligheten av att för dylika uppgifter anlita konstruktionskon­ torets personal borde närmare granskas.

Personalen å specialsektionen borde förstärkas med hänsyn bland annat till att dit borde hänföras ärenden rörande vattenförsörjning samt yttre vatten- och avloppsledningar med därtill hörande reningsanläggningar. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke statistiska sektionen borde parallellställas med bostadsbyrån, då nämnda sektion borde handha statistik för hela av­ delningen. Eventuellt kunde även kasernsektionen och specialsektionen på samma sätt friställas, i vilket fall chefen för underhållsbyrån bleve obehövlig. Bostadsbyrån borde icke handha ärenden rörande planläggning av erforderliga bostadsbyggnader och underhåll av förefintliga bostäder. Dessa uppgifter borde i stället tillhöra utredningsbyrån respektive kasernsektionen. Däremot borde det ankomma på bostadsbyrån att öva kontroll över att fastställda hyres- ersättningar inflöte i vederbörlig ordning. Slutligen borde tagas under om-

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 142.

333 47 7

prövning, om icke ritarna å kasernavdelningen kunde sammanföras till ett för avdelningen gemensamt ritkontor med en arkitekt eller ingenjör såsom chef. I så fall borde ritningsarkivet hänföras till detta ritkontor.

Bostadsanskaffningsnämnden har uttalat den uppfattningen, att det vore olyckligt, om uppgiften att handha försäljningar av bostadsfastigheter i den nya organisationen skulle splittras på två byråer. Dessa försäljningar borde i sin helhet handläggas å bostadsbyrån. Å bostadsbyrån erfordrades personal med ingående kännedom om olika möjligheter för enskild och statlig långiv­ ning vid finansiering av fastighetsköp. Den sakkunskap i detta hänseende, som funnes inom nämndens tjänstemannakår, borde lämpligen tillföras den nya fortifikationsförvaltningen. I övrigt förefölle det nämnden, som om såväl per­ sonalbehovet å bostadsbyrån som lönesättningen vore beräknad i underkant.

Chefen för byrån borde placeras i 30 lönegraden och vara föredragande di­ rekt för verkschefen åtminstone i hyressättnings- och fastighetsförsäljnings- frågor.

Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att inom den nya fortifikationsförvaltningen borde finnas en brandinspektör för handläggning av ärenden rörande brandförsvarsåtgärder vid krigsmaktens anläggningar, det militära brand- och skogsbrandförsvarets organisation m. m.

Enligt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen borde brandinspektören placeras i Eo 24 och inordnas i kasernavdelningen.

Riksräkenskapsverket, som ansett kasernavdelningen böra utbytas mot en ka­ sernbyrå, har framhållit, att befattningen såsom chef för denna byrå icke borde vara placerad i högre lönegrad än C 6. Enligt verkets mening vore det vidare naturligast, att den sektion, som hade att svara för planläggningen av nybygg­ nader, förestodes av en civil tekniker i stället för en fortifikationsofficer. De båda byråsekreterartjänster som utredningen velat tilldela kasernavdelningens utrednings- och bostadsbyråer, syntes enligt riksräkenskapsverkets mening kunna utgå. Rent principiellt borde nämligen den för handläggningen av juridiska och andra administrativa frågor avsedda personalen tillhöra admi­ nistrativa byrån, som i mån av behov hade att tillhandahålla övriga byråer erforderlig sakkunskap på förevarande område. Med av utredningen föreslagen personaluppsättning syntes också byrån kunna fullgöra nämnda uppgifter utan att behöva tillföras ytterligare byråsekreterarbefattningar.

Riksräkenskapsverket har vidare understrukit betydelsen av statistiska sektionens verksamhet med förande av byggnadsregister.

Försvarets civilförvaltning har liksom riksräkenskapsverket ifrågasatt, om icke de arbetsuppgifter, som enligt betänkandet skulle åvila de båda byrå­ sekreterarna å kasernavdelningen, hellre borde tilläggas administrativa byrån.

Huruvida en dylik anordning i och för sig påkallade förstärkning av sist­ nämnda byrås arbetskrafter, saknade civilförvaltningen hållpunkter för att kunna bedöma.

Lönenämnderna ha ifrågasatt, huruvida en tillfredsställande rekrytering av arkitektbefattningen i Eo 24 å utredningsbyrån kunde erhållas utan att be­ fattningen uppflyttades till 26 lönegraden. För förste byråingenjören eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

99

arkitekten å arkitekt- ock konstruktionssektionen syntes en placering i 27 lönegraden vara motiverad. Skäl syntes även tala för att denna befattning redan från början placerades på ordinarie stat. Däremot förefölle den före­ slagna placeringen av byråingenjören å statistiska sektionen i Eo 24 väl kög. Åtminstone tills vidare — i avbidan på närmare erfarenhet — syntes det vara tillfyllest med en befattning i 21 lönegraden. Beträffande bostadsbyrån syntes det lönenämnderna kunna sättas i fråga, om en underavdelning med så liten personaluppsättning borde ingå i organisationen som en självständig byrå med därefter avvägd löneställning för föreståndaren. Såsom registrator för avdelningen borde avses en kontorist i 9 lönegraden.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund har ut­ talat den uppfattningen, att samtliga chefer å kasernavdelningen borde vara civila byggnadstekniker. Möjlighet för officer att förordnas till innehavare av sådan befattning och samtidigt kvarstå över stat syntes icke böra finnas.

Liknande synpunkter ha framförts av försvarets civila tjänstemannaför­ bund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

1946 års utredning.

Utredningen anser, såsom tidigare framhållits, att den av 1944 års utredning föreslagna kasernavdelningen bör ersättas av en kasernbyrå med samma arbetsuppgifter som avdelningen.

För att underhållet av försvarets omfattande byggnadsbestånd skall kunna skötas på ett rationellt sätt, kräves en genomgripande omorganisation icke blott av den centrala utan även av den regionala och lokala underhållsorga- nisationen. Skall full effekt av omorganisationen erhållas, är det av stor be­ tydelse, att den byråchef, som inom centralorganet har att svara för under- hållsverksamheten, besitter såväl ingående tekniska insikter som framstående organisationsförmåga. Med hänsyn härtill anser sig 1946 års utredning böra förorda, att chefen för kasernbyrån erhåller den löneställning, som 1944 års utredning föreslagit för kasernavdelningens chef, eller lönegrad C 8. Utred­ ningen ansluter sig till den i vissa yttranden framförda meningen, att ifråga­ varande chefsbefattning endast bör kunna besättas med en civil byggnadstek­ niker.

Kasernbyrån bör enligt utredningens mening indelas i fem sektioner: en utredningssektion, en underhållssektion, en specialsektion, en b o st ads sektion och en statistisk sektioji med ritningsarkiv. I byrån bör även ingå en expe­ dition.

Utredningssektionen avses skola träda i stället för den av 1944 års utred­ ning föreslagna utredningsbyrån. Sektionen bör i huvudsak ha samma upp­ gifter, som föreslagits för byrån. Den förändringen synes dock böra vidtagas, att planläggningsuppgifterna beträffande specialbyggnader överflyttas till specialsektionen. Genom en sådan åtgärd synes man nämligen erhålla ökade möjligheter att tillfullo utnyttja den särskilt utbildade personal, som erfordras, för såväl planläggnings- som underhållsverksamheten i fråga om specialbygg­ naderna.

Ehuru utredningssektionens verksamhet är inriktad på nyanläggningar och därmed jämställda företag, kommer sektionen otvivelaktigt att få utföra många undersökningar, som icke alls eller först efter lång tid resultera i några bygg­ nadsåtgärder. Sektionen skall sålunda studera och samla erfarenheter av det befintliga militära byggnadsbeståndet och tillse, att på grundval av det insam­ lade materialet nya och förbättrade typritningar uppgöras. Vidare har man att räkna med att statsmakterna och den högsta militära ledningen, när för­ ändringar inom den militära organisationen övervägas, påkalla undersökningar rörande byggnadsåtgärder av skilda slag. Petitaärenden måste utredas, även om de icke föranleda åtgärd. Med hänsyn till angivna förhållanden bör utred­ ningssektionen förfoga över en stomme av fastare anställd personal med av­ löning från avlöningsanslag, varjämte ett särskilt utredningsanslag bör finnas. Personalen å avlöningsanslag beräknar utredningen, i anslutning till vad 1944 års utredning förordat, sålunda: en regementsofficer (som regel överste­ löjtnant) på fortifikationskårens stat (sektionschef), en kompaniofficer vid kåren, en arkitekt, en byråsekreterare och en ritare. Vidkommande arkitekt- befattningens inplacering i lönegrad ansluter sig 1946 års utredning till den av lönenämnderna och marinförvaltningen framförda meningen, att 26 löne­ graden bör komma till användning för att säkra rekryteringen. Då berörda personal endast kan utföra en del av de utredningar, som erfordras för de under de närmaste åren aktuella nybyggnadsföretagen, får förstärkning av arbetskraften ske genom att anställa personal på byggnadsanslag. Av sådan personal i högre lönegrad än 20 bör enligt utredningens mening en arkitekt i 24 lönegraden beredas extra ordinarie anställning.

Den byråingenjör i Eo 24, som 1944 års utredning upptagit å utrednings- byrån för uppdrag rörande specialbyggnader, bör i enlighet med vad 1946 års utredning nyss anfört om handläggningen av sådana ärenden överflyttas till specialsektionen.

Underhålls sektionen motsvarar kasernsektionen i 1944 års utrednings för­ slag. Beträffande den personal, som nämnda utredning beräknat för sektionen, böra vissa förändringar vidtagas. Såsom 1946 års utredning tidigare fram­ hållit, kan man icke nu slutligt lösa frågan, hur behovet av byggnadstekniskt biträde åt flygvapnets lokalmyndigheter skall tillgodoses. Med hänsyn härtill böra följande befattningar, som 1944 års utredning beräknat för att tillgodose nämnda behov, utgå och ersättas av tillfälligt anställd personal: en byråin­ genjör i Eo 24, tre byråingenjörer i Eo 21 och en ritare av 2. klass i Eo 11.

Vidare bör den pensionerade underofficer, som 1944 års utredning avsett för uppbördskontroll, överföras till förrådskontrollkontoret. Å andra sidan bör en viss utökning av personalen å sektionen ske. 1946 års utredning delar sålunda den av bland andra överbefälhavaren hävdade uppfattningen, att den nya fortifikationsförvaltningen bör förfoga över en brandinspektör. Denne bör placeras i Eo 24. Slutligen är utredningen av den meningen, att den kvali­ ficerade tekniska personalen för underhållsuppgifterna var så snävt beräknad av 1944 års utredning, att man icke utan vidare kan borttaga den byråchefs­ befattning, som enligt nämnda utrednings organisationsförslag upptagits för

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

101

underhållsbyrån. I nämnda byråchefs ställe bör å underhållssektionen finnas en förste bjrråingenjör i A 26. Sammanfattningsvis beräknar 1946 års utredning underhållssektionens personalbehov sålunda: en byrådirektör i Eo 28 (sek­ tionschef), en förste byråingenjör i A 26, en byråingenjör i Eo 24, en brand­ inspektör i samma lönegrad, två byråingenjörer i 21 lönegraden (den ene ordi­ narie och den andre extra ordinarie), 2 ritare av 1. klass i Eo 15, en major vid fortifikationskåren och en pensionerad fortifikationsofficer i arvodesbefatt- ning (Oa 10). Den pensionerade officeren och en av byråingenjörerna i 21 lö­ negraden avses för den direkta skötseln av försvarets centrala förvaltnings­ myndigheters ämbetshus, krigsarkivet och militärstabsbyggnaden.

Till specialsektionen — bland vars underhållsobjekt torde ingå vattenverk och reningsanläggningar — bör, såsom utredningen nyss angivit, överföras planläggningsverksamheten rörande specialbyggnader. Den av 1944 års ut­ redning för sektionen beräknade personalen bör i samband därmed för­ stärkas med den byråingenjör i Eo 24, vilken nämnda utredning upptagit å ut- redningsbyrån. Den sålunda beräknade personalen bör avlönas från avlönings- anslag. I den mån utredningar för aktuella nybyggnadsföretag påkalla sådant, bör därutöver personal kunna anställas på byggnadsanslagen. Utred­ ningen räknar emellertid icke med att extra ordinarie anställningsform härvid behöver anlitas annat än för befattningshavare i lägre lönegrad än 21.

Bostadssektionen ersätter den av 1944 års utredning föreslagna bostads- byrån. Någon förändring i arbetsuppgifter och personal kan 1946 års utred­ ning icke tillstyrka.

Ej heller beträffande statistiska sektionen har utredningen funnit skäl till­ styrka ändring i vad 1944 års utredning föreslagit rörande uppgifter och per­ sonal.

Såsom registrator bör å expeditionen finnas en kontorist i Eo 9 i stället för den av 1944 års utredning föreslagna kansliskrivaren i All. Berörda kontoristbefattning bör dock icke få tillsättas, så länge en kansliskrivare i A 11, som nu är upptagen å övergångsstat vid arméns fortifikationsförvalt- ning, kvarstår i tjänst.

Mot beräkningen av kontors- och vaktpersonalen har utredningen ingen erinran att göra.

I anslutning till vad arméns fortifikationsförvaltning i sitt yttrande anfört rörande tjänstebeteckningarna för vissa befattningshavare, tillstyrker utred­ ningen, att för teknisk personal å underhålls-, bostads- och statistiska sek­ tionerna följande alternativa tjänstebenämningar komma till användning, näm­ ligen »förste byråingenjör eller arkitekt» respektive »byråingenjör eller arkitekt».

3. Byggnadsbyrån.

1944 års utredning.

Enligt utredningens förslag skulle konstruktionskontoret tillhandagå kasernavdelningen med utarbetande av huvudritningar, entreprenadritningar och arbetsbeskrivningar för nybyggnads- och större underhållsarbeten. Kon­ toret skulle med andra ord svara för uppgörande av alla de ritningar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

handlingar, vilka erfordrades för ett arbetes utbjudande på entreprenad eller utförande i egen regi. Kontoret skulle i övrigt biträda såväl kasernavdelningen som befästningsavdelningen, administrativa byrån och byggnadskontoret med den tekniska sakkunskap, som icke vore tillfinnandes inom vederbörande av­ delning, byrå eller kontor.

Konstruktionskontoret syntes böra uppdelas på tre sektioner: en arkitektoch Iconstruktionssektion, en värmesektion och en elektrosektion. Till kon­ toret borde även höra en gemensam expedition med däri ingående kopierings- anläggning.

Då det syntes möta stora svårigheter att finna en chef för konstruktions­ kontoret, vilken behärskade samtliga sektioners verksamhetsområden, ansåg utredningen, att sektionerna borde givas en ganska självständig ställning och kontorschefens uppgift främst avse att på lämpligaste sätt samordna sektio­ nernas verksamhet. Chefen för kontoret, vilken borde ha avlagt antingen arki­ tektexamen eller civilingenjörsexamen inom väg- och vattenbyggnadsfacket, borde därför också vara chef för arkitekt- och konstruktionssektionen. För att en tillräckligt kvalificerad kraft skulle kunna erhållas i konkurrens med den fria företagsamheten syntes det bliva nödvändigt, att relativt goda förmåner bjödes. Med hänsyn därtill syntes befattningen böra uppföras på ordinarie stat och — i likhet med chefsbefattningen för kasefnavdelningen — placeras i C 8.

Arkitekt- och konstruktionssektionen borde ha att svara för utarbetandet av arkitektritningar med tillhörande beskrivningar, statiska konstruktioner vid husbyggnader ävensom konstruktioner i fråga om hamnar, dockor, kajer, broar, vägar m. m. Sektionen borde även verkställa grundundersökningar och utföra kostnadsberäkningar. Värmesektionen avsåges skola handha utred­ ningar angående ång-, värme-, ventilations-, sanitets-, gas- och kyltekniska an- läggningar. Elektrosektionen slutligen borde handha utredningar angående elektriska hög- och lågspänningsledningar samt signal-, larm-, svagströms- och reservkraftanläggningar.

Som redan nämnts förordade utredningen, att chefen för konstruktions­ kontoret tillika skulle vara chef för arkitekt- och konstruktionssektionen. Å sek­ tionen, vars arbetsuppgifter huvudsakligen komme att hänföra sig till nybygg­ nader och därmed jämställda förändringsarbeten, borde i övrigt finnas en förste byråingenjör eller arkitekt i Eo 26, en byråingenjör och en arkitekt, båda i Eo 24, en konstruktör av 2. klass i Eo 21, en ritare av 1. klass i Eo 15 och en ritare av 2. klass i Eo 11.

Värme- och elektr o sektionerna komme att jämte nybyggnadsuppgifter få betydelsefulla åligganden i underhållshänseende. Det totala bokförda värdet av värme-, ventilations- och sanitetstekniska anläggningar inom försvarets fastig­ heter syntes efter genomförandet av femårsplanen m. m. komma att uppgå till omkring 150 miljoner kronor, medan motsvarande värde för de elektriska anläggningarna syntes bliva cirka 65 miljoner kronor. Underhållet av berörda anläggningar vore förhållandevis mera kostnadskrävande än underhållet av byggnaderna i övrigt, varför en jämförelsevis stor del av det årliga underhålls- anslaget måste beräknas falla på värme- och elektrosektionernas verksamhets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

ett kanslibiträde i Eo 7 (registrator) samt ett kontorsbiträde och ett skrivbi träde, båda med extra ordinarie anställning.

För kontoret borde avses en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5. I den mån pågående befästningsarbeten påkallade sådant, borde en forti- fikationsofficer tjänstgöra å sektionen. Yidare borde yngre fortifikationsoffi- cerare beredas tillfälle till praktik genom att placeras till tjänstgöring å arbets- sektionen eller vid dess byggnadsföretag.

För utredningens synpunkter på beredslcapssektionens arbetsuppgifter och personal redogöres under ett följande avsnitt.

Yttranden.

Beträffande 1944 års utrednings förslag i fråga om k o n s t r uk tionskon- toi-et ha flera myndigheter och sammanslutningar, nämligen marinförvalt­ ningen, chefen för flygvapnet, flygförvaltningen, svenska teknolo g för eningen, statsverkens ingenjörs förbund samt Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund framhållit, att förslaget icke tillgodosåge behovet av specialutbildad personal för handläggning av ärenden rörande vattenförsörj­ ning och avloppsförhållanden.

Av myndigheterna har marinförvaltningen förordat, att en särskild väg- och vattenbyggnadssektion skulle inrättas för konstruktionskontorets uppgifter berörande väg- och vattenbyggnadsfacket — såväl rörande hamnar, dockor, kajer, motorkörbanor och vägar som yttre vatten- och avloppsledningar, re­ ningsanläggningar m. in. Angående personalen å sektionen har förvaltningen anfört:

Chefen för denna sektion bör i likhet med cheferna för värme- och elektro- sektionerna uppföras i A 28 eller eventuellt i C 3 eller C 4. Å väg- och vatten- fryggnadssektionen torde till en början förslagsvis dessutom tjänstgöra en byråingenjör i Eo 24, en byråingenjör i Eo 21, en konstruktör av 3. klass i Eo 18 och en ritare av 1. klass i Eo 15. Eventuellt kan en av byråingenjörerna anställas såsom extra tjänsteman eller kontraktsanställas.

Även statsverkens ingenjörs förbund har ansett, att ett särskilt organ för handläggning av väg- och vattenbyggnadsfrågor borde finnas inom verket. Detta organ borde ombesörja såväl utrednings- som underhållsuppgifter. Personalen borde utgöras av en chef i 30 lönegraden, två förste byråingen­ jörer i lönegrad 27, en ingenjör i vardera av 22 och 18 samt två ingenjörer i 15 lönegraden ävensom en skjutbaneofficer.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund har anfört, att de väg- och vattenbyggnadstekniska uppgifterna inom konstruktionskon­ toret borde anförtros en särskild konstruktionssektion, som även skulle svara för konstruktionsuppgifter inom husbyggnadsfacket. Chefen för denna sektion borde placeras i lönegrad A 28. Därest icke konstruktionskontoret på sätt förbundet förordat sammansloges med byggnadskontoret till en enhet, borde för förstnämnda kontor finnas en särskild chef i C 8, vilken borde vara väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att inom kon­ struktionskontoret erfordrades en ingenjör, kunnig i de kommunaltekniska

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

för konstruktionskontorets chef (C 8) för hög i förhållande till den avlöning, som tillkomme chefen för styrelsens utredningsbyrå (A 30).

Lönenämnderna ha ansett, att såsom registrator borde avses en kontorist i 9 lönegraden och att föreståndaren för kopieringsanläggningen borde pla­ ceras såsom kanslibiträde i Eo 7.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har bland annat funnit det före­ slagna antalet kontors- och skrivbiträden onormalt lågt.

Beträffande byggnadskontoret har försvarets civilförvaltning ifråga­ satt, huruvida icke — i analogi med vad utredningen ansett sig böra föreslå beträffande chefen för konstruktionskontoret — chefen för byggnadskon­ toret skulle kunna direkt svara för bestyret med de å arbetssektionen ankom­ mande göromålen. Huruvida en dylik anordning inverkade på behovet av den för arbetssektionen föreslagna byrådirektören eller för denne borde med­ föra annan löneställning, ansåge civilförvaltningen sig icke kunna bedöma.

Marinförvaltningen har föreslagit, att arbetssektionen skulle ersättas

av

en entreprenadsektion och en egen regisektion samt att byggnadskontoret i likhet med övriga organ skulle erhålla en expedition. Benämningen byggnads- kontor borde utbytas mot byggnadsavdelning.

Byggnadsstyrelsen har ansett disproportion föreligga mellan den före­ slagna lönegradsplaceringen för det nya ämbetsverkets byggnadschef och löneställningen för styrelsens motsvarande befattningshavare. Lönegraden vore i båda fallen C 8, ehuru byggnadsstyrelsens byggnadschef budgetåret 1945/46 hade att svara för en nybyggnadsvolym om 30 miljoner kronor, medan det nya ämbetsverkets nybyggnadsvolym beräknades till endast omkring 4 miljoner kronor per år.

Riksräkenskapsverket har förklarat sig intet ha att erinra mot den för byggnadschefen föreslagna löneställningen, under förutsättning att samtliga till nybyggnadsverksamheten hörande frågor koncentrerades till en särskild byrå i enlighet med vad ämbetsverket förordat.

Arméns fortifikationsförvaltning och försvarets bostadsanskaffningsnämnd ha föreslagit uppflyttning av intendentsbefattningen åtminstone till 24 löne­ graden.

Lönenämnderna ha förklarat sig anse, att intendenten borde benämnas byråassistent och förrådsföreståndaren förrådsmästare.

Chefen för flygvapnet och fly g förvaltning en ha ansett, att ett begränsat antal extra ordinarie byggnadskontrollanter i högst 24 lönegraden borde ingå i byggnadskontorets fasta personaluppsättning och härom anfört följande.

Vid tider med större livaktighet inom landets byggnadsverksamhet — och sådan kan med bestämdhet påräknas under de närmaste åren — måste det ifrågasättas, huruvida icke konkurrensen om för byggnadskontroll lämpad personal blir så stor, att arvodena till erforderliga kontrollanter skulle bliva mycket höga, därest icke förmåner i form av fastare anställning kunde er­ bjudas de lämpligaste. Dessutom är det synnerligen önskvärt att äga tillgång till en kontrollantstab, som är insatt i de speciella krav, som den militära byggnadsverksamheten fordrar. Den regionala tekniska personal, som ut-

Kunql. Maj:ts proposition nr 142.

107

ledningen förutsatt, torde icke vara tillfyllest för att sköta kontrollantskap i större omfattning.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har ansett personalen böra ökas med minst en ingenjörsbefattning i Eo 18 och två i Eo 15. Såsom förråds- föreståndare syntes en tillräckligt kompetent kraft icke kunna erhållas i den föreslagna lönegraden Eo 12. Befattningen borde uppflyttas till Eo 18.

1946 års utredning.

Den byggnadsbyrå, som enligt utredningens iippfattning bör träda i stället för konstruktionskontoret och byggnadskontoret i 1944 års utrednings orga- nisationsförslag, torde böra givas väsentligen samma arbetsuppgifter, vilka skulle tillkomma de båda kontoren.

Yid bedömandet av frågorna om byggnadsbyråns inre organisation och personalbehov kan man, såsom utredningen redan förut framhållit, numera icke utgå från den minimisiffra (4 miljoner kronor per år), vartill försvarets nybyggnadsverksamhet enligt de av 1944 års utredning gjorda antagandena kan komma att nedgå i framtiden. I stället måste man enligt utredningens mening såsom utgångspunkt taga de aktuella nybyggnadsuppgifter, som, enligt vad man nu känner, skola genomföras för här berörda delar av försvaret under ett antal år framåt. Den nybyggnadsvolym, som man på så sätt kom­ mer fram till, rör sig — såsom tidigare angivits — om 30 miljoner kronor per år.

Om hänsyn tages till berörda omfattning av byråns nybyggnadsuppgifter, torde en placering av chefen för byrån — byggnadschefen — i C 8 icke kunna anses vara för hög.

Byggnadsbyrån bör enligt utredningens uppfattning indelas i sex sektio­ ner, nämligen en arkitekt- och konstruktionssektion, en väg- och vattenbyggnadssektion, en värmesektion, en elektr o sektion, en arbetssektion och en upphandlingssektion. Byrån bör även förfoga över en expedition.

Arkitekt- och konstruktionssektionen bör tilläggas de arbetsuppgifter, som 1944 års utredning föreslagit för nämnda sektion, med det undantaget, att uppgifterna inom väg- och vattenbyggnadsfacket böra överföras till den sär­ skilda väg- och vattenbyggnadssektion, som 1946 års utredning funnit er­ forderlig.

Med hänsyn till att arkitekt- och konstruktionssektionen måste beräknas få taga viss befattning med de största reparations- och underhållsarbetena, bör en av sektionens arkitekter, placerad i lönegrad Eo 24, erhålla avlöning från avlöningsanslag. All annan personal å sektionen bör avlönas från bygg- nadsanslag. Chefen för sektionen — ämbetsverkets chefsarkitekt — synes böra placeras i C 7, för att en tillräckligt kvalificerad kraft skall kunna er­ hållas. Befattningen bör tillsättas på förordnande för en tid av högst sex år. Vidare böra enligt utredningens mening följande extra ordinarie befattningar för sakanslagsavlönad personal i högre lönegrad än 20 beräknas för sek­ tionen: en arkitekt och en förste byråingenjör, båda i Eo 26, samt en arkitekt och en byråingenjör, båda i Eo 24.

På väg- och vattenbyggnads sektionen bör ankomma att svara för konstruk­ tionsarbeten beträffande hamnar, dockor, kajer, broar, vägar, vattenverk, re­ ningsanläggningar o. s. v. De för nybyggnadsföretagen betydelsefulla grund­ undersökningarna böra verkställas genom sektionens försorg liksom även kostnadsberäkningar rörande specialbyggnaderna.

All sektionens personal bör avlönas från byggnadsanslag. I fastare befatt­ ningar över 20 lönegraden böra finnas en förste byråingenjör i Eo 26, sektions­ chef, och en byråingenjör i Eo 24.

Beträffande värmesektionens uppgifter ansluter sig utredningen till vad 1944 års utredning anfört.

En avsevärd del av den fastare anställda personalen å sektionen bör så­ som i första hand avsedd för underhållsuppgifter erhålla avlöning från av- löningsanslag. Givet är emellertid, att med den beräknade omfattningen av nybyggnadsverksamheten angivna personal måste av effektivitetshänsyn tagas i anspråk även för nybyggnadsuppgifter. Den ojämnhet i fråga om avlönings- kostnadernas fördelning, som härigenom skulle uppkomma, torde få utjäm­ nas genom att jämväl den sakanslagsavlönade personalen utnyttjas för båda slagen av arbetsuppgifter. Utredningen biträder den av arméns fortifika- tionsförvaltning hävdade meningen, att värmesektionens arbetsuppgifter bliva av den omfattning och betydelse, att en placering av sektionschefen så­ som förste byrådirektör i A 30 är befogad. I nära anslutning till de av 1944 års utredning framlagda beräkningarna bedömer 1946 års utredning att — förutom sektionschefen — följande personal bör finnas å sektionen med av­ löning från avlöningsanslag: en förste byråingenjör i Eo 26, en byråingenjör i Eo21, en ingenjör i Eo 18 och en ritare av 1. klass i Eo 15. Av de be­ fattningshavare, som behöva anställas med anlitande av byggnadsanslagen, böra följande med placering i högre lönegrad än 20 givas extra ordinarie anställning, nämligen en byråingenjör i Eo 24 och en byråingenjör i Eo 21.

Även i fråga om elektrosektionens arbetsuppgifter ansluter sig utredningen till vad 1944 års utredning anfört.

Beträffande personalens fördelning på avlönings- och sakanslag göra sig enahanda synpunkter gällande som i fråga om värmesektionen. Från avlö­ ningsanslag torde följande personal böra avlönas: en byrådirektör i A 28, sektionschef, en byråingenjör i Eo 24, en byråingenjör i Eo 21 och en ritare av 2. klass i Eo 11. Av den personal över 20 lönegraden, som erfordras med avlöning från byggnadsanslagen, bör åtminstone en byråingenjör i lönegrad 21 erhålla extra ordinarie anställningsform.

Arbets sektionen bör ha att utföra de åligganden, som 1944 års utredning föreslagit, med undantag för verksamheten med upphandling och förråds- hållning.

Byggnadschefen förutsättes själv skola fungera såsom chef för arbetssek- tionen. Vid sin sida bör han av fastare anställd högre personal ha dels för central administration och kontroll av entreprenadarbeten en byrådirektör i Eo 28, två överkontrollanter i Eo 26, en byråingenjör i Eo 24 och två byrå­ ingenjörer i Eo 21, dels ock för bedrivande av verksamhet i egen regi en

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

no

digheter gemensamma advokatfiskalskontoret. Yidare borde det ankomma på byrån att handha vården av åtkomsthandlingarna till de under ämbetsverkets förvaltning stående fastigheterna och att föra register över dessa fastigheter. Byrån borde också förvara ämbetsverkets originalkontrakt och värdehand­ lingar.

Chefen för byrån borde ha avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning. Tjänstebeteckningen borde vara krigsråd. Utredningen an- såge byråns uppgifter så omfattande och betydelsefulla, att de kunde moti­ vera högre löneställning för byråchefen än den för en sådan chef vanliga. Som emellertid frågan om en differentiering av avlöningsförmånerna för byrå­ chefer vore beroende av Kungl. Maj :ts prövning hade utredningen ansett, att chefen för administrativa byrån tills vidare borde placeras i A 30.

Utredningen har föreslagit, att byrån skulle indelas i en fastighetssektion med arkiv, en kanslisektion, en kameralsektion och en expedition. Dessutom borde å byrån finnas en domänofficer. Denne borde emellertid icke inordnas i någon sektion utan tillhandagå de olika sektionerna med militär sakkunskap, när det gällde frågor om övnings- och skjutfältens skötsel, markanskaffningar o. s. v., ävensom på förvaltningens uppdrag utföra inspektioner och särskilda undersökningar. Då för ändamålet behövdes en högt kvalificerad kraft, borde han — i likhet med arméns fortifikationsförvaltnings nuvarande domänofficer — åtnjuta arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 15.

Fastighetssektionen borde svara för den rättsliga vården av samtliga fastig­ heter, som redovisades å försvarets fastighetsfond och försvarets bostadsan- skaffningsfond. Vidare borde å sektionen handläggas ärenden angående den praktiska förvaltningen av försvarets domäner och markområden med undan­ tag för dels flygfälten, vilkas praktiska skötsel alltjämt borde tillkomma flyg­ förvaltningen, samt dels kasern- och tomtområden, vilka syntes böra skötas tillsammans med därå befintliga byggnader. Å sektionen borde vidare hand­ läggas ärenden angående markförvärv för försvarets räkning — utom för flyg- fältsändamål — samt försäljning av fast egendom. Arrendeärenden borde även tillhöra sektionen. Till sektionen borde vara anknutet ett särskilt arkiv, där register skulle föras över försvarets fastigheter och åtkomsthandlingarna till desamma förvaras.

Utredningen hade ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan, huru ämbets­ verkets behov av sakkunskap på jordbrukets och skogsskötselns områden borde tillgodoses. Vad anginge den jordbrukstekniska sakkunskapen hade ut­ redningen funnit, att behovet borde kunna fyllas genom tillfälligt anlitande av lämplig expert och att någon särskild personal för ändamålet icke behövde beräknas på verkets stat. Däremot ansåge utredningen, att verket skulle ha stor nytta av att äga direkt tillgång till en teoretiskt och praktiskt utbildad skogsman såväl vid handläggning av ärenden rörande skogsskötsel som för granskning av fastighetsvärderingar och uppgörelser rörande markskador m. m. Heltidsanställning av en jägmästare borde emellertid endast ske, därest den av utredningen förordade särskilda undersökningen rörande lokalförvalt­ ningens ordnande gåve vid handen, att nämnde jägmästare lämpligen borde

Kungl. Maj-.ts 'proposition nr 142.

Av chefen för kameralsektionen måste krävas såväl goda praktiska och teoretiska insikter i bokföringsfrågor som en avsevärd organisationsförmåga. Befattningen syntes därför böra placeras i lönegrad 24, till en början såsom extra ordinarie. Yidare borde å sektionen finnas en revisor i A 21. Mellan sek­ tionschefen och denne revisor syntes böra fördelas föredragningsskyldigheten inför vederbörande avdelnings- kontors- eller byråchef i utanordningsfrågor. övrig personal å sektionen borde utgöras av en amanuens i Eo 18 eller Eo 15, två förste kansliskrivare i Eo 12 — den ene för granskning av vissa räkningar och den andre för att sköta maskinbokföringen —- samt två kontorsbiträden, varav ett ordinarie och ett extra ordinarie.

För expeditionen borde avses främst ett kanslibiträde i lönegrad A 7 så­ som byråregistrator. Den för byrån gemensamma kontors- och vaktpersonalen beräknades i övrigt till en expeditionsvakt i A 5, två kontorsbiträden i A 4 och ett i Eo 4 samt två skrivbiträden i Eo 2.

För ämbetsverkets telefonväxel, vilken redovisades under administrativa byrån, beräknades en telefonist i A 4 såsom föreståndare och en i Eo 2 så­ som biträde.

Yttranden.

Arméns fortifikationsförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke det av utred­ ningen föreslagna antalet sektioner inom byrån vore väl litet med hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning. I fråga om personalen har förvalt­ ningen föreslagit, att befattningen såsom chef för fastighetssektionen skulle uppflyttas till A 28. En sådan placering vore motiverad med hänsyn till såväl den ekonomiska betydelsen av de till sektionen hörande ärendena som de kvalifikationer, vilka angivne befattningshavare borde äga, och den betydande föredragningsskyldighet, vilken kunde förväntas komma att åläggas honom.

Den för kanslisektionen beräknade personalen syntes knappast bliva till­ räcklig utan borde förstärkas med en byråsekreterare i Eo 21. Även per­ sonalen å kameralsektionen syntes för snävt tilltagen. En utökning av antalet befattningshavare med minst en revisor i Eo 21 borde därför komma till stånd.

Försvarets civilförvaltning har ansett det kunna ifrågasättas, om tillräckligt arbetsunderlag vore för handen för inrättande av särskilda sektioner för kansli- och kameralgöromål, framförallt som vissa av de för den föreslagna kansli­ sektionen angivna ärendesgrupperna — avlöningsärenden berörande under­ lydande myndigheter och pensionsärenden — vore av den natur, att de jämlikt gällande förvaltningsorganisation skulle handläggas av försvarets civilför­ valtning och icke av det nya ämbetsverket. Det förefölle civilförvaltningen mer naturligt, att de föreslagna kansli- och kameralsektionerna direkt under­ ställdes byråchefen och att endast fastighetssektionen utgjorde en särskild organisationsenhet inom byrån. Vid en dylik anordning syntes befattningen såsom chef för kanslisektionen kunna bortfalla. Vid bifall till utredningens förslag om inrättande av en befattning för jägmästare och överförande av vissa markområden till domänstyrelsens förvaltning förefölle det tveksamt, om till­ räckligt arbetsunderlag komme att förefinnas för den föreslagne domänoffi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

taga befattning med personalfrågor rörande underlydande myndigheter och med pensionsärenden, endast avsett sådana åtgärder därutinnan, som icke enligt gällande bestämmelser ankomma på försvarets civilförvaltning eller statskontoret.

Civilförvaltningen har ansett det kunna ifrågasättas, om arbetsvolymen vore tillräcklig för inrättande inom byrån av särskilda sektioner för kansli- och kameralgöromål. Då antalet handlagda kansliärenden enbart å arméns fortifikationsförvaltnings civilbyrå under ett vart av åren 1945 och 1946 upp­ gått till omkring 2 000 och med hänsyn till arten och omfattningen av den dispositionsbokföring, som kräves för nybyggnadsverksamheten, har 1946 års utredning funnit ändring icke böra vidtagas i det av 1944 års utredning framlagda förslaget rörande byråns inre organisation.

Beträffande de personalberäkningar, som 1944 års utredning förebragt för byrån utom kameralsektionen, anser sig 1946 års utredning icke böra ifrågasätta annan ändring än överförande tills vidare av ett par befattningar från ordinarie till extra ordinarie stat. Särskild försiktighet med inrättande av ordinarie tjänster synes för närvarande påkallad i fråga om kanslisektionen, då gränsdragningen mellan denna sektions och civilförvaltningens arbetsupp­ gifter kan bliva föremål för ytterligare överväganden under utredningens fortsatta arbete. Utredningen föreslår därför, att chefen för kanslisektionen placeras i Eo 26 i stället för A 26. Även den ordinarie byråsekreterare i 21 lö­ negraden, som 1944 års utredning upptagit å fastighetssektionen, bör över­ föras på extra ordinarie stat.

Utredningen ansluter sig till lönenämndernas förslag, att det bör åläggas agronomen å flygförvaltningens flygfältsbyrå att utan särskild ersättning till- handagå jämväl den nya fortifikationsförvaltningen med jordbruksteknisk sak­ kunskap.

En betydande del av kameralsektionens arbetsuppgifter är att hänföra till nybyggnadsverksamhet. Av den för sektionen erforderliga personalen bör där­ för en del avlönas från avlöningsanslag och en del från byggnadsanslag. Till den förra kategorien böra hänföras en revisor i A 21, en amanuens och två kontorsbiträden, vilka samtliga återfinnas i 1944 års utrednings beräkningar. Från byggnadsanslag återigen synes den föreslagne chefen för sektionen, kamreraren i Eo 24, böra avlönas. Med hänsyn till byggnadsvolymens omfatt­ ning synes vidare befogat, att en revisor i Eo 21 tillkommer med avlöning från sistnämnda anslag. Behovet av lägre extra ordinarie personal å byggnads­ anslag och av tillfälligt anställd personal torde icke i detta sammanhang be­ höva närmare prövas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

5. Förrådskontrollkontoret.

1946 års utredning.

Det förrådskontrollkontor, som enligt utredningens mening tills vidare bör ingå i det nya ämbetsverkets organisation, bör ha att granska under­ lydande myndigheters medelsredogörelser och verkställa uppbördskontroll.

Personalen, som helt bör avlönas från avlöningsanslag, synes böra be­

115

stämmas till en pensionerad officer i arvodesbefattning (Oa 10) såsom cbef samt två pensionerade underofficerare (UO 7) och ett kontorsbiträde i Eo 4.

6. Beredskapskontoret.

1944 års utredning.

Enligt utredningens organisationsförslag skulle ärendena rörande bygg­ nads- och reparationsberedskapen handläggas å beredskapssektionen inom byggnadskontoret. För upphandling och förrådshållning skulle biträde läm­ nas av arbetssektionen.

Såsom chef för beredskapssektionen borde enligt utredningens mening avses en byrådirektör i Eo 28. Denne, som borde äga högre teknisk utbild­ ning, syntes för att behålla kontakten med den civila byggnadsverksamheten böra i viss utsträckning anlitas även för andra uppgifter inom byggnads­ kontoret än sådana som direkt rörde byggnads- och reparationsberedskapen. Vidare erfordrades för verksamheten å sektionen en pensionerad officer med arvode (Oa 10) och en byråassistent i Eo 21. Då registreringen av sektionens ärenden syntes böra vara skild från registreringen för arbetssektionen, borde för beredskapssektionen avses ett kanslibiträde i Eo 7. Slutligen beräknades ett kontorsbiträde i Eo 4 och ett skrivbiträde i Eo 2 för förande av kort­ register m. m.

Yttranden.

Svenska teknolog föreningen har fäst uppmärksamheten på att arbetet inom beredskapsorganisationen bleve speciellt och befordringsmöjligheterna små.

För att säkerställa skicklig personal måste man därför tillse, att tjänsterna icke bleve för lågt avlönade. Föreningen har i enlighet härmed föreslagit vissa förändringar i löneställningen för personalen vid det fristående beredskaps- kontor, som föreningen ansett böra ersätta beredskapssektionen, och härom anfört i huvudsak följande.

Chefen för beredskapskontoret bör i varje fall vara byrådirektör i C 5 och byråassistenten i Eo 21 bör utbytas mot en tjänsteman i Eo 24. För arbetet med registrering av särskilt maskiner men även personal är viss praktisk erfarenhet av och kännedom om byggnadsverksamhet önskvärd. Kanslibiträ- destjänsten bör därför utbytas mot en kontoristbefattning med sådan löne- ställning att manlig befattningshavare med nämnda kvalifikationer kan erhållas.

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund har ansett, att det verkschefen direkt underställda beredskapsorgan, som jämväl enligt förbundets mening borde finnas, borde förestås av en deltidsanställd chef, som samtidigt vore ledare för ett byggnadsföretag, varigenom beredskaps- organet skulle tillföras en man med tillräcklig pondus och tillräcklig kontakt med det levande livet.

1946 års utredning.

Av skäl, som utredningen framlagt vid behandlingen av de allmänna grun­ derna för det nya ämbetsverkets organisation, bör den av 1944 års utredning

Kungl. Maj ds proposition nr 142.

föreslagna beredskapssektionen ersättas av ett särskilt beredskapskontor. Ärenden rörande upphandling och förrådshållning böra för beredskapskon- torets räkning handhas av byggnadsbyråns upphandlingssektion.

Såsom tidigare framhållits bör beredskapskontoret ställas under den där­ till mest lämplige av cheferna för befästnings-, kasern- och byggnadsbyråerna. Vad angår personalen i övrigt å kontoret anser utredningen, att densamma bör kunna icke oväsentligt minskas i förhållande till vad 1944 års utredning föreslagit för beredskapssektionen, därest alla möjligheter tillvaratagas att förenkla det i fredstid erforderliga arbetet för beredskapsorganisationens vid­ makthållande. Utredningen vill föreslå, att personalen — i vart fall försöks­ vis — inskränkes till en förste byråingenjör i Eo 26, en pensionerad officer i arvodesbefattning (Oa 10), en kontorsskrivare i Eo 15 och ett kontorsbiträde i Eo 4. Den pensionerade officeren bör icke blott handha angelägenheter, som röra driftvärnet, utan även biträda vid den registreringsverksamhet, som an­ kommer på kontoret. Avlöningskostnaderna för personalen böra helt belasta ämbetsverkets avlöningsanslag.

7. Chefsexpeditionen.

1944 års utredning.

Utredningen har föreslagit, att till chefsexpeditionen skulle anknytas che­ fens för fortifikationskåren stab. Å expeditionen borde handläggas ärenden angående fortifikationskåren, fortifikationsförvaltningen berörande värnplikts- frågor, militära ärenden i övrigt, som icke tillhörde avdelningarnas, administra­ tiva byråns eller kontorens verksamhetsområden, samt bevakning av ämbets­ verkets lokaler.

Enligt utredningens förslag skulle chefen för befästningsavdelningen, när han icke vore chef för fortifikationskåren, vara chef för kårens stab. Såsom stabschefens närmaste man och chef för verkschefens expedition borde avses en major vid fortifikationskåren. Denne syntes böra vara stabschef vid kåren, när chefen för befästningsavdelningen vore kårchef. Det hade ansetts, att stabens uppgifter — främst i utbildningsfrågor —- bleve så omfattande, att å staben även borde placeras en kompaniofficer ur fortifikationskåren, vilken officer även avsåges skola tagas i anspråk för läraruppgifter. Personalen i övrigt å expeditionen borde utgöras av en kontorist i Eo 9, en förste expedi- tionsvakt i A 7 och en portvakt i A 5.

Yttranden.

Arméns fortifikations förvaltning har föreslagit, att personalen skulle ut­ ökas med ett kontorsbiträde för att ombesörja skrivgöromål åt ämbetsverkets chef och officerarna å expeditionen.

/ 946 års utredning.

Till de arbetsuppgifter, vilka 1944 års utredning föreslagit för chefsexpedi­ tionen, bör såsom 1946 års utredning tidigare framhållit läggas handhavandet av det nya ämbetsverkets bibliotek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

de principer för beräkning av avlöningsanslag, som angivits i 1942 års för- svarsproposition (nr 210, s. 44 o. f.) och som ligga till grund jämväl för be­ räkningen av försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Detta innebär, bland annat, att avlöningskostnaderna beträffande den civila personalen beräknats för ordinarie tjänstemän enligt näst högsta löneklassen i förekommande lönegra­ der och för extra ordinarie tjänstemän enligt den löneklass, vederbörande uppnår efter två löneklassuppflyttningar inom lönegraden. Kristillägg, barn­ tillägg och provisoriskt lönetillägg ha icke medtagits. Utredningen har an­ märkt, att medelsbehovet under avlöningsanslaget kunde under de första åren efter omorganisationen beräknas bliva lägre än de med användande av nyssberörda principer framräknade kostnaderna.

Enligt angivna grunder beräknades avlöningskostnaderna för den nya fortifikationsförvaltningen till i runt tal 1350 000 kronor. Härav belöpte sig 190 000 kronor på militär och civilmilitär personal på aktiv stat vid forti­ fikationskåren. Återstående kostnader, 1 160 000 kronor, fördelade sig på följande poster.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän............................................ kronor 265 000 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t ................................................................................................ »

90 000

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......................... »

710 0001

Körligt tillägg .................................................................................... » 160 000

Summa kronor 1 225 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel ................................................................................ kronor 65 000

Nettoutgift kronor 1 160 000

Medelsbehovet för fortifikationsförvaltningens omkostnader kunde en­ ligt utredningens uppfattning göras till föremål för allenast en schematisk be­ räkning. För sjukvård skulle med en antagen genomsnittlig sjukvårdskostnad av 40 kronor per år och befattningshavare erfordras i runt tal 6 000 kronor.

Resekostnaderna kunde, under förutsättning att sakanslag i samma utsträck­ ning som dittills toges i anspråk för besiktningsresor och därmed jämförliga förrättningar, beräknas till cirka 20 000 kronor. Medelsbehovet för expenser beräknades till uppskattningsvis 130 000 kronor. För publikationstryck syntes slutligen böra avses ett mindre belopp, förslagsvis 2 000 kronor. Hela medelsbehovet för omkostnader skulle således uppgå till (6 000 + 20 000 + 130 000 + 2 000 =) i runt tal 160 000 kronor.

1946 års utredning.

De av utredningen följda principerna för avlöningskostnadernas för­ delning mellan avlönings- och byggnadsanslag skilja sig så till vida från de

1 Härav 50 000 kronor för tillfälligt anställd personal m. m.

119

av 1944 års utredning tillämpade, att kostnaderna för all med aktuella nybygg- nadsuppgifter sysselsatt personal ansetts böra belasta byggnadsanslagen.

Från nämnda utgångspunkt och med tillämpande i övrigt av samma beräk­ ningsgrunder som 1944 års utredning har 1946 års utredning uppskattat kost­ naderna för den av utredningen föreslagna personalen vid det nya verket, i den mån dessa kostnader skola utgå från avlöningsanslag, till 1 070 000 kronor. Härav belöpa sig 145 000 kronor på personal vid fortifikationskåren. Åter­ stående kostnader, 925 000 kronor, belasta verkets eget avlöningsanslag. Dessa kostnader fördela sig på följande poster.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän ....................... kronor 210 000 (200 000) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t ................................................................ » 90 000 ( 90 000) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........... » 560 0001 (550 000)1 2 Rörligt tillägg ................................................... » 130 000 (125 000)

Summa kronor 990 000 (965 000)

Särskilda nppbördsmedel:

Pensionsmedel ................................................................. kronor 65 000 ( 65 000)

Nettoutgift kronor 925 000 (900 000)

De inom parentes upptagna siffrorna angiva de belopp, vilka utredningen uppskattningsvis bedömt erforderliga för helt budgetår under den närmaste tiden efter omorganisationens genomförande. Yid beräknandet av sistnämnda belopp har utredningen icke kunnat underlåta att taga hänsyn till att mera personal erfordras under övergångsperioden än när den nya organisationen väl blivit inarbetad. För att säkra kontinuiteten i handläggningen av de vid omorganisationens ikraftträdande aktuella ärendena måste man nämligen övergångsvis bereda det nya ämbetsverket tillgång till viss personal från samt­ liga förutvarande förvaltningsorgan, även om personalen i fråga icke skulle kunna givas stadigvarande anställning inom det nya verket. Även själva det organisatoriska genomförandet av reformen ställer under en övergångsperiod krav på ökad arbetskraft. Avlöningsposten till övrig icke-ordinarie personal har därför ansetts böra under övergångsperioden förstärkas med 25 000 kronor.

Utredningen är väl medveten om vanskligheten av att, innan den före­ slagna nybyggnadsorganisationen prövats i praktiken, beräkna de personal­ kostnader, som må utgå av byggnadsanslag\ detta desto mera som personal­ behovet för nybyggnadsuppgifterna icke enbart är avhängigt av byggnads­ volymens storlek utan även i icke obetydlig grad påverkas av andra omstän­ digheter, såsom byggnadsverksamhetens fördelning på större eller mindre objekt, behovet av att i förväg projektera arbeten, vilka icke omedelbart efter

1 Härav för tillfälligt anställd personal m. m. 80 000 kronor (BO 000 4- för tekniska bi­ träden åt flygvapnets lokalförvaltningar 30 000). 2 Härav för tillfälligt anställd personal m. m. 10B 000 kronor (BO 000 + 30 000 -f 25 000).

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

projekteringens avslutande kunna komma till utförande, fördelningen av projekterings uppgifterna mellan anställd personal samt konsulterande arki­ tekter och ingenjörer, relationen mellan arbeten, som utföras på entreprenad, och sådana, som bedrivas i ämbetsverkets egen regi, in. m. Emellertid har ut­ redningen kommit till den uppfattningen, att det nya verkets totala avlönings- kostnader på byggnadsanslag efter en övergångsperiod böra kunna nedbringas till omkring 1500 000 kronor, under förutsättning, att nybyggnadsvolymen icke överstiger 30 miljoner kronor per år. Beräkningarna äro grundade på nu­ varande avlöningsförhållanden.

Omkostnaderna för det nya ämbetsverket böra till den del de hänföra sig till verksamhet, som ombesörjes av personal med avlöning från avlönings- anslag, bestridas av verkets omkostnadsanslag. I övrigt böra omkostnaderna belasta byggnadsanslagen. Då det torde ankomma på Kungl. Maj:t att fast­ ställa stat för sistnämnda slag av omkostnader, har utredningen i förevarande sammanhang ansett sig kunna begränsa sina överväganden till att avse alle­ nast verkets särskilda omkostnadsanslag. Eörevarande anslagsbehov kan, såsom 1944 års utredning framhållit, för närvarande endast schematiskt be­ räknas. Med utgångspunkt från de erfarenheter, som under de senaste åren vunnits rörande omkostnaderna vid arméns fortifikationsförvaltning, vill det emellertid synas, som om 1944 års utredning varit alltför restriktiv vid upp­ skattningen av nämnda anslagsbehov för det nya ämbetsverket. Omkostnads- anslaget för arméns fortifikationsförvaltning utgör för innevarande budgetår 185 000 kronor. Då omfattningen av det nya ämbetsverkets från avlöningsan- slag avlönade personal föreslagits skola bliva icke oväsentligt större än vad som nu är fallet inom arméns fortifikationsförvaltning, anser 1946 års utred­ ning att belastningen å det nya verkets omkostnadsanslag icke gärna kan be­ räknas lägre än till 210 000 kronor. De i detta belopp ingående delposterna uppskattar utredningen i avrundade tal sålunda: för sjukvård 6 000 kronor, rese­ kostnader 35 000 kronor, expenser 167 000 kronor och publikationstryck 2 000 kronor.

G. Övergången till den nya organisationen.

1944 års utredning.

Utredningen har uppehållit sig vid de spörsmål, som äro förenade med själva genomförandet av centralförvaltningens omläggning, och har därvid funnit, att förhållandena ställde sig olika alltefter verksamhetens art. Det syntes sålunda icke behöva möta mera avsevärda svårigheter att, såvitt avsåge befästningsväsendet, fastighetsunderhållet och domänförvaltningen ävensom de med dessa verksamhetsgrenar sammanhängande administrativa och kamerala uppgifterna, utan alltför långt uppskov sätta den nya organisationen i funktion. Mera komplicerad ställde sig omläggningen i vad den hänförde sig till nybygg­ nadsverksamheten. För att härvidlag undgå stagnation i verksamheten syntes1 det lämpligt att på något sätt övergångsvis ansluta de hittillsvarande nybygg- nadsorganen till det nya ämbetsverket. Utredningen har i enlighet med an-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

121

givna synpunkter framlagt följande riktlinjer för övergången till den nya orga­ nisationen.

Vid en viss tidpunkt, förslagsvis den 1 juli 1947, sammanföras arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning och flyg­ förvaltningens byggnadsavdelning, den sistnämnda utom flygfältsbyrån, till ett ämbetsverk, den nya fortifikationsförvaltningen. För att erforderliga förberedelser för omläggningen skola hinna träffas utses i god tid dess­ förinnan det nya verkets ledning och vidtagas åtgärder för verkets gestalt­ ning i enlighet med den uppgjorda planen. Vid sidan av de till ämbetsverkets normala indelning hörande organen, vilka redan från början böra tillföras alla nya ärenden och, i den mån så lämpligen kan ske, även äldre sådana, infogas de förutvarande nybyggnadsorganen inom arméns fortifikationsför­ valtning samt inom marin- och flygförvaltningarna i det nya verket såsom särskilda avvecklingsorgan. Avvecklingsorganen böra självfallet successivt minskas i samma män som det blir möjligt att repliera på verkets ordinarie organ. Att märka är, att vissa befattningshavare samtidigt som de fungera inom det nya ämbetsverkets normala organisation, även måste inom veder­ börligt avvecklingsorgan fullfölja av dem inom de nuvarande centrala förvalt­ ningsmyndigheterna handhavda arbetsuppgifter. Det torde emellertid kunna förutsättas, att den successivt växande omfattningen av ärenden å ena sidan motväges av minskningen å den andra. I fråga om bestridandet av avlönings- kostnaderna för personal tillhörande fortifikationskåren eller sådan över- gångspersonal som är anställd å avvecklings- eller sakanslag torde några sär­ skilda problem härvid icke möta. Den civila personal åter, vars avlöningar hittills bestritts från avlöningsanslag, är så fåtalig, att den utan svårighet torde kunna inpassas i det nya ämbetsverkets personalorganisation. Vad slutligen angår pensionerad personal i arvodesbefattningar torde, i den mån densamma undantagsvis icke på motsvarande sätt kan infogas i den nya organisationen, riksdagens medgivande böra inhämtas till att under en över­ gångstid efter Kungl. Maj:ts medgivande för bestridande av avlöningar åt sådan personal disponera anvisade medel på annat sätt än i det föregående förutsatts. Från angivna tidpunkt torde jämväl bostadsanskaffningsnämndens verksamhet böra övertagas av den nya fortifikationsförvaltningen.

Utredningen, som i annat sammanhang föreslagit, att de aktiva fortifika- tionsunderofficerarna successivt skulle utgå ur försvarsorganisationen, har vidare framhållit, att den kontoristbefattning i Bo 9, som utredningen vid sina personalberäkningar upptagit för det nya ämbetsverkets chefsexpedition, vore avsedd att ersätta en underofficersbeställning på fortifikationskårens stat. Kontoristbefattningen borde sålunda icke få tillsättas utan motsvarande vakans vid kåren.

Enligt utredningens uppfattning borde det övervägas, huruvida icke — i viss anslutning till vad som skedde vid genomförandet av 1943 års reform av den militära förvaltningen — övergången till den nya organisationen borde äga rum under medverkan av en särskild delegation, bestående av företrädare för samtliga i det givna fallet berörda ämbetsverk.

Även

lokalfrågan

för det nya ämbetsverket har utredningen berört. Här-

utinnan har utredningen fäst uppmärksamheten på möjligheterna att inom den byggnad (Centralpalatset), som delvis disponerades av arméns fortifikations­ förvaltning, taga i anspråk även utrymmen, som komme att frigöras vid för­ svarets civilförvaltnings avflyttning till planerad nybyggnad å Ladugårdsgärde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Departements­

chefen.

Yttranden.

Arméns fortifikationsförvaltning och marinförvaltningen lia tillstyrkt för- slaget att låta eu särskild delegation medverka vid omorganisationens genom­ förande.

Marinförvaltningen har vidare yttrat sig om lokalfrågan för det nya ämbets­ verket och anfört, att det vore ett starkt önskemål, att lokaler för verket snarast möjligt anordnades i anslutning till ämbetsbyggnaderna å Ladugårdsgärde.

Härigenom skulle ett smidigt samarbete med övriga centrala förvaltningsmyn­ digheter inom försvaret underlättas.

1946 års utredning.

Med hänsyn till omfattningen av de förberedelser, som böra vidtagas innan den nya organisationen träder i kraft, synes tidpunkten för genomförandet av reformen icke kunna sättas tidigare än till den 1 januari 1948. Då vid denna tidpunkt såväl marinens som flygvapnets nybyggnadsverksamhet — bortsett från utvidgningsarbeten beträffande flygfält — torde bliva ganska obetydlig, ifrågasätter utredningen, om det kan vara erforderligt att låta försvarsgrenarnas nybyggnadsorgan ingå i det nya ämbetsverket såsom särskilda avvecklings- organ. Denna fråga torde emellertid kunna närmare övervägas under tiden fram till omorganisationens ikraftträdande.

Det synes lämpligt att låta en särskild delegation medverka vid genomföran­ det av reformen — särskilt med hänsyn till personalfrågorna. Delegationen bör ledas av en opartisk ordförande.

En väsentlig förutsättning för det nya ämbetsverkets funktionsduglighet är, att åtminstone huvuddelen av dess personal kan beredas lokaler på samma ställe. Det vill synas, att detta önskemål knappast kan förverkligas vid den för verkets inrättande avsedda tidpunkten på annat sätt än genom ianspråk- tagande av samtliga de lokaler, som nu stå till försvarets förfogande inom Centralpalatset. En sådan åtgärd förutsätter emellertid omdispositioner även beträffande ämbetshuset Jakobsgatan 30, så att vissa dit förlagda organ över­ föras till de lokaler, vilka hittills disponerats av marinförvaltningens fortifika- tionsavdelning och flygförvaltningens byggnadsavdelning.

I det föregående har jag tagit ställning till föreliggande organisations­ frågor i stort och därvid förordat, att för den centrala ledningen av forti­ fikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret inrättas ett nytt ämbets­ verk, fortifikationsförvaltningen, givetvis lydande omedelbart under Kungl. Maj: t.

Beträffande fortifikationsförvaltningens inre organisation och personal­ behov m. m., varom närmare utredning förebragts i förevarande avsnitt, kan jag i huvudsak ansluta mig till vad 1946 års utredning anfört. Till närmare utveckling av den ståndpunkt, jag sålunda intager, får jag anföra följande.

De av 1946 års utredning anförda synpunkterna beträffande det nya äm­ betsverkets förhållande till den högsta militära ledninge.n torde böra beaktas i samband med utfärdande av instruktionsbestämmelser

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

medan återstoden torde få anställas såsom extra ordinarie. Av skäl som i det föregående anförts bör även för nybyggnadsverksamhet avsedd personal kunna komma i fråga för extra ordinarie anställning. Den av 1946 års utredning be­ räknade proportionen mellan extra ordinarie och övrig personal har synts mig kunna under nuvarande förhållanden godtagas, och jag räknar därför med att extra ordinarie befattningar inrättas för omkring hälften av den personal, som på längre sikt beräknas erforderlig för nybyggnadsverksamheten.

Ehuru under de senaste åren inom försvarets olika förvaltningsområden eftersträvats en överflyttning av avlöningskostnader från sakanslag till av- löningsanslag, torde kostnaderna för avlöning av den med aktuella nybyggnads- uppgifter sysselsatta personalen av skäl som 1946 års utredning anfört böra be­ lasta nybyggnadsanslagen. Avlöningskostnaderna för ordinarie tjänstemän torde dock böra bestridas av avlöningsanslag. De anordningar som utredningen i förevarande hänseende föreslagit synas i stort sett lämpliga. Den för ny­ byggnadsverksamhet avsedda extra ordinarie personalen i högre lönegrad än 21 torde sålunda böra under särskild rubrik uppföras å det nya verkets per­ sonalförteckning, varjämte Kungl. Maj:t genom fastställande av särskild stat bör meddela bestämmelser rörande dispositionen av byggnadsanslag för be­ stridande av personalkostnader.

De av 1946 års utredning framlagda förslagen rörande organisationen av de särskilda underavdelningarna inom ämbetsverket och per­ sonalbehovet inom desamma föranleder ingen erinran från min sida. I för­ hållande till vad 1944 års utredning föreslagit innebära de nu framlagda för­ slagen vissa förenklingar och nedskärningar samtidigt som en del i remiss­ utlåtandena framförda önskemål rörande personalförstärkningar ansetts böra tillgodoses. En ytterligare beskärning synes mig icke tillrådlig, om syftet med omorganisationen skall kunna ernås. Beträffande några detaljer i fråga om personalorganisationen återkommer jag under nästa punkt. Innan det nya verket vunnit erforderlig stadga torde personal­ organisationen även beträffande den lägre extra ordinarie personalen böra fastställas av Kungl. Maj :t.

De av 1946 års utredning framlagda förslagen beträffande de olika byrå­ ernas uppdelning i sektioner m. m. torde icke böra vara bindande utan det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de jämkningar härutinnan, som på grund av vunna erfarenheter kunna befinnas lämpliga.

Av värde synes mig vara att försöka åstadkomma en kostnadsjäm­ förelse dels mellan det förslag, som 1944 års utredning framlagt, och det som 1946 års utredning förebragt, dels ock mellan nuvarande organisation och den av sistnämnda utredning förordade.

Yad först angår de kostnadsberäkningar, som 1944 och 1946 års utred­ ningar förebragt, äro dessa beräkningar icke utan vidare jämförbara. Beträf­ fande nybyggnadspersonalen har den förra utredningen verkställt sina beräk­ ningar på lång sikt och allenast tagit hänsyn till den personal, som med säker­ het erfordrades vid en minimivolym för sådan verksamhet (4 miljoner kronor per år), medan den senare utredningen utgått från det aktuella läget under ett antal år framåt och därför räknat med personal för avsevärt mera omfattande nybyggnadsuppgifter (30 miljoner kronor per år). Yidare har 1944 års utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

som i enlighet med utredningarnas förslag torde böra tillsättas för att för­ bereda den nya organisationens genomförande.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att besluta, i vad mån på detta förvaltningsområde nu verksamma organ helt eller delvis skola bibehållas någon tid efter omorganisationens genomförande. Kostnaderna för de sär­ skilda förvaltningsorgan, som sålunda eventuellt skulle bibehållas under en övergångstid, böra bestridas från de anslag, varifrån motsvarande kostnader för närvarande utgå.

I samband med 1943 års beslut rörande omorganisation av den centrala för- svarsförvaltningen bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t, bland annat, att å övergångsstat överföra beställnings- eller befattningshavare, som icke kunde överflyttas till lämplig beställning eller befattning i den nya organisationen. Då dylika åtgärder i undantagsfall kunna visa sig erforderliga även vid den här föreslagna omorganisationen, torde ett motsvarande bemyndigande nu böra utverkas. Utnyttjande av bemyndigandet kan ifrågakomma endast beträf­ fande personal inom arméns fortifikationsförvaltning och fortifikationskåren.

Frågan om det nya ämbetsverkets lokalbehov torde få ytterligare över­ vägas.

VI. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att den centrala fortifikations- och byggnadsför- valtningen inom försvaret skall organiseras efter i huvudsak de riktlinjer, som i det föregående angivits,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att å övergångsstat överföra beställnings- (befattnings-) havare, som icke kan överflyttas till lämplig beställning (befattning) i den nya organisationen.

[2.] Anslag till Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar.

Under punkt 1 i det föregående har jag föreslagit, att för den centrala ledningen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret skall inrättas ett nytt ämbetsverk, benämnt fortifikationsförvaltningen. Det nya verket — vilket i stort sett skulle övertaga de arbetsuppgifter, som för när­ varande ankomma på arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens fortifikationsavdelning, flygförvaltningens byggnadsavdelning (med undantag av flygfältsbyrån) och försvarets bostadsanskaffningsnämnd — har beräknats kunna träda i verksamhet tidigast den 1 januari 1948. Det har emellertid förutsatts, att Kungl. Maj:t skall äga besluta om tidpunkten för omorganisa­ tionens genomförande.

För det nya ämbetsverket böra i vanlig ordning anvisas ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Såsom under punkt 1 anförts bör personalförteck­ ningen för verket omfatta ämbetsverkets samtliga ordinarie tjänstemän och extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 21, oavsett huruvida avlönings- kostnadema bestridas från avlöningsanslaget eller av byggnadsanslag.

Ehuru tidpunkten för den nya organisationens genomförande icke nu kan med säkerhet bedömas, torde vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår för

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

127

såväl det nya ämbetsverket som de nu befintliga förvaltningsorganen böra förutsättas, att det nya verket organiseras från och med den 1 januari 1948. För det nya ämbetsverket böra alltså anvisas medel för ett halvt budgetår. Skalle det visa sig, att övergången till den nya organisationen kan äga rum vid annan tidpunkt, kommer belastningen å det nya ämbetsverkets anslag art över- eller understiga den beräknade, medan medelsförbrukningen för de för­ valtningsorgan, som skulle ersättas av det nya verket, kommer att i mot­ svarande mån minska respektive öka.

Avlöningsstaten för det nya ämbetsverket bör utformas efter de grunder, som angivits i årets statsverksproposition (bil. 6, s. 12). Med hänsyn till oviss­ heten rörande tidpunkten för den nya organisationens genomförande torde samtliga i avlöningsstaten ingående anslagsposter böra betecknas förslagsvis och alltså icke av riksdagen maximeras. Överskridande av anslagspost, som enligt eljest tillämpade grunder skulle vara maximerad, bör dock icke få äga rum utan Kungl. Maj:ts medgivande. Yad här anförts torde böra gälla även för övriga av omorganisationen berörda myndigheter.

För den personal, vars avlöning skulle utgå av avlöningsanslag, skulle enligt det under punkt 1 framlagda förslaget inrättas följande ordinarie befatt­ ningar, nämligen 1 chef (C 12 eller Öb 5), 1 byggnadschef och 1 chef för kasern­ byrån (C 8), 1 chefsarkitekt och 1 sektionschef, forskare, (C 7), 1 chef för administrativa byrån och 1 förste byrådirektör (A 30), 1 byrådirektör (A 28), 1 förste byråingenjör eller arkitekt och 1 förste byråsekreterare (A 26), 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 byråingenjör eller arkitekt, 1 byråsekreterare och 1 revisor (A 21), 1 maskinist (A 12), 1 eldare av 1. klass, 1 förste expeditionsvakt och 3 kanslibiträden (A 7), 3 expeditionsvakter och 1 portvakt (A 5) samt 7 kontorsbiträden och 1 telefonist (A 4).

Å övergångsstat skulle kvarstå en för närvarande å arméns fortifikations- förvaltnings personalförteckning redovisad kansliskrivare i All.

Extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än 21 skulle finnas till föl­ jande antal, nämligen 3 byrådirektörer (Eo28), 1 arkitekt, 5 förste byråingen­ jörer, 1 förste byråsekreterare och 1 jägmästare (Eo 26) samt 1 arkitekt, 1 brandinspektör, 3 byråingenjörer, 3 byråingenjörer eller arkitekter och 1 förste byråsekreterare (Eo 24).

Slutligen skulle finnas följande för pensionerad personal avsedda arvodes- befattningar, nämligen 8 för officerare (1 Oa 15 och 7 Oa 10) samt 2 för under­ officerare (U0 7).

För den personal, som beräknas erforderlig för nybyggnadsverksamheten och skulle avlönas med anlitande av byggnadsanslag, skulle på personal­ förteckningen uppföras följande extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än 21, nämligen 1 byrådirektör (Eo28), 1 arkitekt, 3 förste byråingenjörer, I intendent och 2 överkontrollanter (Eo 26) samt 2 arkitekter, 5 byråingenjörer och 1 kamrerare (Eo24).

För det nya ämbetsverket föreslås alltså 32 ordinarie befattningar — varav II i högre lönegrad än 21 — och 36 extra ordinarie befattningar i högre löne­ grad än 21. Antalet extra ordinarie befattningar i de högre lönegraderna är således mer än tre gånger så stort som antalet ordinarie befattningar i lönegrader högre än 21. Såsom av det föregående framgår har nämligen en

viss återhållsamhet ansetts motiverad, då det gällt inrättande av ordinarie befattningar.

Det torde icke vara erforderligt att i detta sammanhang behandla personal­ organisationens utformning, såvitt avser den extra ordinarie personalen i lägre lönegrader. Det av 1946 års utredning angivna personalbehovet torde få läggas till grund för anslagsberäkningen.

Den av innevarande års riksdag beslutade befordringsgången för amanuens- och biträdespersonal blir givetvis tillämplig på det nya verket. Då emellertid icke nu kan överblickas, vilka befattningshavare hos de nuvarande myndig­ heterna som komma att vinna anställning i det nya verket, böra av den regle­ rade befordringsgången föranledda ordinarie befattningar icke inrättas under nästa budgetår vare sig vid den nya fortifikationsförvaltningen eller vid de organ, som skola uppgå däri.

I enlighet med 1946 års utrednings förslag torde för befästningsbyrån böra beräknas 3 förvaltningsarvoden å 720 kronor, 1 för mobiliseringssektionen och 2 för underhålls- och nyanläggningssektionen.

Avlöningskostnaderna för det nya verket ha, såsom av punkt 1 framgår, av 1946 års utredning för helt år beräknats till 900 000 kronor enligt nuvarande löneläge. Den av mig förordade överflyttningen av avlöningskostnaderna för två ordinarie befattningar å byggnadsbyrån från byggnadsanslag till avlönings- anslag medför en ökning av sistnämnda anslag med 32 000 kronor. Med be­ aktande av den allmänna löneregleringen torde kostnaderna under anslaget kunna uppskattas till 1 300 000 kronor.

För nästa budgetår bör, såsom nyss anförts, beräknas medel för endast senare hälften av budgetåret, varför medelsbehovet skulle utgöra 650 000 kro­ nor, med den fördelning å de olika anslagsposterna som framgår av det här framlagda förslaget till avlöningsstat.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att å personalförteckning för fortifikationsförvalt­ ningen må uppföras i det föregående angivna befattningar;

dels fastställa följande avlöningsstat för fortifikationsförvalt­ ningen, att tillämpas tills vidare under budgetåret 1947/48 från och med tidpunkt, som må av Kungl. Maj:t bestämmas:

Avlöningsstat.

Utgifter:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­ slagsvis ..................................................................... kronor 44 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar, förslagsvis ........................................... » 50 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................................... »

7 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis .................................................................... » 380 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ....................................... » 28 000

Summa kronor 509 000

Särskilda uppbär dsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ....................................... kronor 31 000

Nettoutgift kronor 478 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

dels ock till Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 478 000 kronor.

[5.]

Förslagsanslaget Arméns fortifikationsförvaltning: Omkostnader.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 82)...................................... kronor 185 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) ................... » 95 000 I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 14) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Arméns fortifika­ tionsförvaltning: Omkostnader för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslags­ anslag av 185 000 kronor.

Med beaktande av vad i det föregående under punkterna 2 och 4 anförts be­ räknar jag medelsbehovet för nästa budgetår under förevarande anslag till ^_85 000_j ^ avrundat tal 95 000 kronor och hemställer alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Arméns fortifikationsförvaltning: Omkostnader för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 95 000 kronor.

[6.] Förslagsanslaget Marinförvaltningen: Avlöningar.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 84)...................................... kronor 455 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) .................. » 665 000 I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 18) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 620 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Marinförvaltningen har i skrivelse den 9 augusti 1946 beräknat medelsbe­ hovet under anslaget för nästa budgetår till 490 400 kronor.

131

Marinförvaltningen har återkommit till ett förslag om uppflyttning av bo fattningen såsom förste byråsekreterare å civilbyrån från 24 till 26 lönegra­ den, vilket tidigare avstyrkts av föredragande departementschefen, enär för­ siktigheten syntes bjuda att med prövningen av den slutliga lönegradsplace- ringen i detta fall borde anstå, till dess erfarenhet vunnits rörande omfatt­ ningen av de efter återgång till fredliga förhållanden på befattningshavaren ankommande arbetsuppgifterna. Marinförvaltningen har anfört, att erfaren­ het rörande arbetsuppgifterna under fredsförhållanden numera vunnits i så­ dan utsträckning att fråga om uppflyttningen ånyo borde aktualiseras.

Marinförvaltningen har förnyat ett förslag om utbyte av ett arvode i löne­ klassen Oa 10, avsett för expeditionsofficeren å vapenavdelningens expedi­ tion, mot ett arvode i löneklassen Oa 11.

I fråga om befattningar för pensionerad personal har marinförvaltningen vidare föreslagit nyinrättande av tre dylika befattningar för underofficerare i löneklassen UO 7, nämligen en för registrator å vapenavdelningens kontroll- kontor, en för ammunitionsofficer å artilleribyrån samt en för en befattnings­ havare, som utförde vissa registreringsarbeten beträffande sjöartilleriet på nämnda byrås sjöartillerisektion. Samtliga berörda arbetsuppgifter fullgöras nu sedan flera år tillbaka av särskilda befattningshavare med arvoden av sak­ anslag, motsvarande i huvudsak den föreslagna löneställningen, vilka befatt- ningshavare, sedan erfarenheter numera vunnits rörande arbetet under freds- förhållanden, ansetts böra erhålla fastare anställningsform.

Marinförvaltningen har anmält, att förvaltningen, med avvikelse från vad i instruktionen för ämbetsverket stadgats rörande handläggning av personal­ ärenden, från och med november 1944 genomfört en centralisering av perso­ nalärendena till ett personalkontor, inordnat i civilbyrån. Detta kontor hade numera tagit fast form och det vore möjligt att bedöma verksamhetens om­ fattning i fredstid. Ändamålsenligheten av anordningen liade bestyrkts. A personalkontoret handlades ärenden angående ämbetsverkets egen civila per­ sonal samt vissa frågor rörande militär och civilmilitär personal vid förvalt­ ningen och rörande civil extra och extra ordinarie sakanslagsavlönad per­ sonal vid underställda förvaltningsorgan och förband. För verksamheten vid kontoret^ under normala fredsförhållanden beräknades personalbehovet tills vadare till en chef i Eo 22 (nu vikariatslön i A 2D, en förste amanuens i Eo 18, en förste kontorist i Eo 10 (nu i MEx 11), ett kanslibiträde i Eo 7 (nu i MEx 7) och ett kontorsbiträde i Eo 4 (nu i MEx 4). Den nu anställda per­ sonalen med lön enligt löneplanen MEx avlönades av sakanslag. Av den sålunda erforderliga personalen kunde med tillgängliga befattningar med lön från avlöningsanslaget _ tillgodoses, förutom förste amanuensen, kontorsbi- trådet. Den befattning i A 21, på vilken chefen för personalkontoret nu vore förordnad, borde återgå till civilbyrån, dit den enligt organisationen hörde.

Vid behandlingen i 1946 års statsverk,sproposition av7 förevarande anslags­ fråga avstyrktes förslag om uppflyttning av befattningen såsom föreståndare för marinförvaltningens dispositionsbokföring i Eo 20 till Eo 21. Däremot tillstyrktes inplacering i Ex 15 av den befattningshavare, som innehade be­ fattningen såsom biträde åt nämnde föreståndare. Marinförvaltningen har nu ånyo föreslagit, att föreståndaren skulle placeras i Eo 21. Beträffande bi- trädesbefattningen har ämbetsverket nu föreslagit, att densamma skulle upp­ tagas såsom extra ordinarie i 15 lönegraden.

Marinförvaltningen har slutligen föreslagit inrättande av tre befattningar lör kontorsskrivare vid förrådskontrollkontoret i Eo 15 i utbyte mot mot- svaiande antal extra befattningar, en i 15 och två i 13 lönegraderna upp- flyttning av eu befattning i Eo 4, registrator å förrådskontrollkontoret och föreståndare för dess expedition, till Eo 7 samt, inrättande av eu befattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

å civilbyrån i Eo 8 för uppbördsman för skrivmaterielförrådet och handha- vare av biografapparaturen, avsedd att ersätta en av sakanslag avlönad be­ fattning i MEx 10, en befattning i Eo 8 för souschefens sekreterare, vilken nu avlönas av sakanslag, samt två expeditionsvaktbefattningar i Eo 5, nu i Ex 5.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande över marinförvaltningens fram­ ställning i förevarande del anfört i huvudsak följande.

Fullt säkra utgångspunkter för bedömande av frågan om arbetsuppgifterna för förste byråsekreteraren å civilbyrån syntes knappast ännu ha vunnits. I avbidan på resultatet av översynen av den centrala förvaltningsverksam- heten inom försvaret borde alltså anstå med prövningen av ifrågavarande lönespörsmål. Med slutligt ställningstagande till frågan om högre arvode åt expeditionsofficeren å vapenavdelningens expedition borde alltjämt anstå.

Då av marinförvaltningens framställning syntes framgå, att de föreslagna tre befattningarna för pensionerade underofficerare vore erforderliga även i fortsättningen, ville civilförvaltningen icke motsätta sig inrättande av de före­ slagna arvodena.

Det vore icke möjligt för civilförvaltningen att i detalj bedöma det av marinförvaltningen beräknade personalbehovet för handläggning och bered­ ning av ämbetsverkets personalärenden. Civilförvaltningen hade dock fått det allmänna intrycket, att personalorganisationen vore tilltagen i överkant. De för personaldetaljens befattningshavare föreslagna lönegradsplaceringarna syntes genomgående högre än vad som plägat tillämpas för likartade arbets­ uppgifter på andra håll inom statsförvaltningen. För föreståndaren syntes högre löneställning än som tillkomme motsvarande befattningshavare i flyg- förvaltningen eller Eo 21 icke böra ifrågakomma. Vid allmänna civilförvalt­ ningen vore kontoristerna i allmänhet hänförda till 9 lönegraden. Därest en kontoristbefattning ansåges böra inrättas, borde denna placeras i lönegrad Eo 9. Civilförvaltningen ville dock ifrågasätta, huruvida icke för ändamålet en kanslibiträdesbefattning vore tillfyllest.

Civilförvaltningen, som tidigare avstyrkt förslag om uppflyttning av före­ ståndaren för marinförvaltningens dispositionsbokföring från lönegrad Eo 20 till Eo 21, saknade anledning frångå sin tidigare ståndpunkt i denna fråga. Förslaget att placera biträdet åt föreståndaren i extra ordinarie befattning an- såge sig civilförvaltningen icke kunna förorda.

Därest arbetsuppgifterna för de tre kontorsskrivarna å förrådskontroll- kontoret motsvarade vad som i allmänhet plägade ankomma på kontorsskri- vare, hade civilförvaltningen intet att erinra mot att befattningarna hän­ fördes till Eo 15. Möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke för åtminstone någon av dem en inplacering i Eo 11 vore tillfyllest.

Civilförvaltningen hade icke funnit tillräckliga skäl anförda för föreslaget utbyte av kontorsbiträdesbefattningen å samma kontor mot en kanslibiträdes- tjänst, varför civilförvaltningen avstyrkte förslaget i fråga.

Marinförvaltningen hade som stöd för förslaget att bereda, den å civil- byrån tjänstgörande befattningshavaren i MEx 10 extra ordinarie anställning i 8 lönegraden, bland annat anfört, att vissa arbetsuppgifter beträffande tryck- ningsverksamheten ålåge honom. Genom tryckningsverksamhetens omorga­ nisation syntes de huvudsakligaste av dessa uppgifter komma att bortfalla. På grund därav och då de göromål i övrigt, som åvilade befattningshavaren, knappast kunde bereda honom full sysselsättning, syntes försiktigheten bjuda att icke nu vidtaga någon ändring i hans löneställning. Civilförvaltningen an- såge sig böra föreslå, att sekreteraren hos souschefen under benämning kan­ slibiträde inplacerades i Eo 7, till vilken lönegrad motsvarande biträde åt arméchefen vore hänförd.

Kungl. Majits proposition nr 142.

133

Med inrättande av de föreslagna två extra ordinarie expeditionsvakterna syntes i avvaktan på ifrågasatt utredning rörande behovet av vakt- och bud- skickningspersonal vid de i ämbetsbyggnaderna på Ladugårdsgärde place­ rade försvarsgrensförvaltningarna lämpligen böra anstå.

De av marinförvaltningen föreslagna ändringarna i personalorganisationen

Departements-

äro i huvudsak av den art att med ett ställningstagande bör anstå i avvaktan på den översyn av försvarets centrala förvaltningsorganisation som nu på­ går. Jag vill dock förorda överflyttning av lönekostnader från sakanslag till avlöningsanslag i den omfattning, som de framlagda förslagen innebära, och vill även tillstyrka fastare anställningsform för personalen i vissa fall.

Från dessa utgångspunkter kan jag icke nu tillstyrka ändrade löneställ- ningar för förste byråsekreteraren å civilbyrån, expeditionsofficeren a vapen­ avdelningens expedition, föreståndaren för dispositionsbokföringen och che­ fen för personalkontoret.

Jag tillstyrker, att lönekostnaderna för den personal vid personalkontoret, som nu avlönas av sakanslag, överflyttas till avlöningsanslaget. Jag har intet att erinra mot att personalen härvid erhåller extra ordinarie anställning. I anslutning till civilförvaltningens förslag räknar jag emellertid med att kon­ toristen placeras i 9 lönegraden; vid slutligt beslut i denna fråga böra dock beaktas de riktlinjer för lönegradsplacering som på grundval av tjänsteför- teckningssakkunnigas föreliggande förslag kunna bli fastställda. Jämväl upp- bördsmannen för skrivmaterielförrådet och souschefens sekreterare torde böra överföras till att avlönas från avlöningsanslaget. För sekreteraren räknar jag med extra ordinarie anställning såsom kanslibiträde. Av skäl som civilförvalt­ ningen anfört anser jag, att extra ordinarie anställning tills vidare icke bör ifrågakomma för uppbördsmannen. Mot inrättande av tre kontorsskrivarbefatt- ningar å förrådskontrollkontoret i utbyte mot extra befattningar har jag intet att erinra men förutsätter, att vid lönegradsplaceringen av dessa befattningsha­ vare liksom av det nu i Ex 15 placerade biträdet till föreståndaren för disposi­ tionsbokföringen och av registratom å förrådskontrollkontoret berörda rikt­ linjer komma att iakttagas. Vad beträffar expeditionsvaktspersonalen får jag erinra, att Kungl. Maj: t den 24 maj 1946 uppdragit åt marinförvaltningen att i samråd med övriga berörda myndigheter föranstalta om utredning rörande behovet av vakt- och budskickningspersonal vid de till ämbetsbyggnaderna å Ladugårdsgärde förlagda försvarsmyndigheterna. Skulle denna utredning komma att utvisa, att behov föreligger av ytterligare extra ordinarie befatt­ ningar för expeditions vakter, lärer hinder mot överförande av i frågakommande personal till sådan anställningsform icke föreligga.

Vad beträffar befattningar för pensionerad personal har marinförvalt­ ningen föreslagit inrättande av tro sådana befattningar för underofficerare i löneklassen UO 7. Jag anser mig kunna tillstyrka detta förslag. Av marin­ förvaltningens redogörelse för den nuvarande personaluppsättningen för per­ sonalkontoret framgår emellertid, att därstädes för närvarande tjänstgör en pensionerad underofficer i arvodesbefattning, vilken beräknas icke komma att för framtiden erfordras för personalkontoret. Med hänsyn härtill kan an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Kungl. May.ts proposition nr 142.

talet nytillkommande arvodesbefattningar för pensionerade underofficerare begränsas till två.

Genom de här föreslagna överflyttningarna av avlöningskostnader från sak­ anslag till marinförvaltningens avlöningsanslag kommer belastningen å vissa materielanslag att minska. Denna minskning blir dock av så ringa betydelse att särskild hänsyn härtill vid bedömandet av anslagsbehov för nästa budgetår icke torde behöva tagas.

Då så gott som all personal å marinförvaltningens fortifikations av d e i n i n g avlönas antingen från sakanslag eller från arméns avlöningsanslag, kommer den omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret, som i det föregående förordats, att endast såtillvida påverka personaluppsätt­ ningen å ämbetsverkets avlöningsanslag, att en befattning för pensionerad officer (Oa 10) kan indragas. Den minskade belastning å anslaget, som föran- ledes härav, bör, såsom av punkt 2 framgår, beräknas för halva budgetåret.

I anledning av den reglerade befordringsgången för biträdespersonal till­ komma från och med ingången av nästa budgetår 5 befattningar för ordinarie

^{kontorsbiträden i} A 4. Av

dessa avses en för extra ordinarie befattningshavare

i 7 lönegraden. Vikariatsförordnande på sistnämnda kontorsbiträdesbefattning förutsattes icke skola förekomma.

På grundval av vad jag sålunda föreslagit och med beaktande av de an- slägsändringar som föranledas av förslaget om reglerad befordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal och av löneregleringen för statens befattnings­ havare beräknar jag utgiftsposterna under anslaget till, för avlöningar till ordinarie tjänstemän 254 000 kronor (nu 167 000 kronor), för arvoden till pen­ sionerad personal i arvodesbefattningar 191 700 kronor (nu omkring 130 000 kronor), för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 8 640 kronor (oförändrat), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 288 000 kronor (nu 173 000 kronor) och för rörligt tillägg 42 660 kronor (nu 69 100 kronor). Såsom särskilda uppbörclsmedel böra upptagas 120 000 kronor (nu 92 000 kronor). Anslaget bör på grund härav upptagas med 665 000 kronor. Anslagshöjningen utgör 210 000 kronor, varav belöpa på reglerad befordrings­ gång för viss personal 6 200 kronor samt på löneregleringen i runt tal 175 000 kronor.

Åberopande det anförda och vad jag uttalat under punkt 2 samt under hän­ visning till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan av årets statsverksproposition av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor hem­ ställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels

medgiva uppförande på personalförteckningen för marin­

förvaltningen av ytterligare 5 befattningar för kontorsbiträden i lönegrad A4;

dels

godkänna följande avlöningsstat för marinförvaltningen,

att tillämpas under budgetåret 1947/48:

Departements­

chefen.

Sammanlagt beräknar marinförvaltningen sålunda (150 000 + 27 100=) 177 100 kronor för bränsle, lyse och vatten, vilket innebär en minskning i förhållande till innevarande budgetår med (317 000—177 100=) 139 900 kronor. Häremot svarar en minskning av uppbördsmedlen med (216 000 — 109 000=) 107 000 kronor, varför kostnadsminskningen för marinförvalt­ ningens del skulle bli 32 900 kronor.

Delposten Övriga expenser, vilken i likhet med samtliga utgifter under anslagsposten Expenser avses för alla i marinens ämbetsbyggnad inrymda marina myndigheter, samt övriga anslagsposter under omkostnadsanslaget har marinförvaltningen beräknat till oförändrade belopp. Bruttoutgifterna under anslaget skulle sålunda enligt marinförvaltningens beräkningar upp­ gå till (663 500 — 139 900 =) 523 600 kronor och nettoutgifterna till (523 600 -—109 000=) 414 600 kronor.

I sitt i årets statsverksproposition berörda förslag till ändrade anslags- och statuppställningar för fjärde huvudtiteln har försvarets civilförvaltning, med hänsyn till att enligt gängse budgetprinciper de centrala, ämbetsverkens om­ kostnader såvitt möjligt borde skiljas från försvarsgrenarnas, föreslagit, att expenskostnaderna för andra i ämbetsbyggnaden å Ladugårdsgärde inrymda marina myndigheter än marinförvaltningen skulle bestridas från marinens expensanslag. Detta förslag har avstyrkts av chefen för marinen och marin­ förvaltningen, som ansett, att det nuvarande systemet innebure så väsentliga praktiska fördelar att det ej kunde anses rimligt att förverkliga civilförvalt­ ningens förslag. För egen del anser jag de av marinmyndigheterna anförda skälen motivera, att i detta fall avsteg göres från de i och för sig riktiga principer, som ligga till grund för civilförvaltningens förslag. Jag förordar därför ingen ändring i fråga om redovisningen av här ifrågavarande expens- kostnader.

Mot marinförvaltningens beräkningar av kostnaderna under anslaget har jag icke funnit anledning till erinran. Den av statsmakterna beslutade höj­ ningen av resetraktamenten, föranleder, att anslagsposten till reseersätt­ ningar, enligt beräkningarna 29 000 kronor, bör höjas med 4 000 kronor. A andra sidan bör anslaget minskas med 4 000 kronor vid bifall till för­ slaget om ändrad organisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret. Jag föreslår, att anslaget upptages med (414600 + 4 000— 4 000=) i avjärnnat belopp 415 000 kronor. Anslagsminskningen utgör 20 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa stat för anslaget.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte före­ slå riksdagen

att till Marinförvaltningen:

Omkostnader för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 415 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

Departements

chefen.

byiåerna har civilförvaltningen anfört att, i den mån personalen avsåges för fastighetsunderhåll, kostnaderna för avlöning av densamma syntes böra redo­ visas under flygförvaltningens avlöningsanslag, medan det däremot borde övervägas, huruvida icke kostnaderna för personal, som avsåges för bygg­ nadsverksamheten, borde inräknas i byggnadsanslag.

I skrivelse den 11 december 1945 har flygförvaltningen gjort framställning om anställande vid flygförvaltningen av en kriminalteknisk expert för biträde i havei ikommissioner och i övrigt med tekniska undersökningar av materiel- fel. For ändamålet hade sedan några år anlitats en till flygförvaltningens för­ fogande ställd kriminalöverkonstapel, som flygförvaltningen avsåge anställa såsom extra ordinarie tjänsteman i 24 lönegraden.

I örsvarets civilförvaltning, som ansett den föreslagna förstärkningen av flygvapnets haverikommission motiverad, har med hänsyn till vederbörandes löneställning såsom polisman och med beaktande av hans kvalifikationer före­ slagit lön enligt lämplig löneklass inom lönegraden MEo 18.

Försvarsväsendets lönenämnd har icke funnit övertygande skäl vara anförda för anställande av en heltidstjänstgörande kriminalteknisk expert vid flygför­ valtningen. Om en befattning inrättades, kunde lönenämnden med hänsyn till gällande och föreslagna inplaceringar i lönegrad av tjänster för polispersonal icke tillstyrka högre placering i förevarande fall än 18 lönegraden.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha icke heller kunna tillstyrka högre löneställning än 18 lönegraden.

Formerna för tillsyn, vård och redovisning av materiel inom flygförvalt­ ningens ämbetsbyggnad torde komma under övervägande vid pågående över syn av försvarets centrala förvaltningsorganisation. Jag kan därför icke nu tillstyrka, att en materielförvaltarbeställning inrättas. I avvaktan på denna över­ syn kan jag icke heller tillstyrka ändrad löneställning för den å materielavdel- ningen tjänstgörande förste byråsekreteraren.

Med hänsyn till den tekniska utvecklingen inom flygvapnet torde en höj­ ning av det såsom gratifikationer till provflygare avsedda beloppet vara moti­ verad. Jag vill därför tillstyrka, att för ändamålet beräknas 5 000 kronor från och med nästa budgetår.

Jag har intet att erinra mot att en extra ordinarie befattning inrättas för bibehållande vid flygförvaltningen av den kriminaltekniska expert för biträde åt haverikommissioner m. m., som ämbetsverket sedan några år anlitat. Be­ hovet av denna befattning torde komma att i sitt sammanhang med övriga orga- nisationsspörsmål inom ämbetsverket prövas av 1946 års militära förvaltnings- utredning. I avvaktan på denna prövning kan jag icke tillstyrka högre löne­ ställning än 18 lönegraden för denna befattning.

Flygförvaltningen har anfört, att vissa kostnader för ämbetsverkets under­ hålls- och flygfältsbyråer borde överflyttas från byggnadsanslag, som med minskade investeringar icke lämna tillgång till kostnadernas bestridande, och ifrågasatt, att kostnaderna, vilka avse underhåll av byggnader och flygfält, i fortsättningen skulle tillfälligtvis utgå av avlöningsanslaget. Jag vill erinra, att i det föregående av mig förutsatts, att underhållet av flygfält skall även i fortsättningen ombesörjas av flygförvaltningen men underhållet av flyg­ vapnets kaserner och husbyggnader från tidpunkt som Kungl. Maj:t bestämmer

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

139

(preliminärt beräknad till den 1 januari 1948) av det för försvaret gemensamma byggnadsorgan, som av mig förordats, samt att avlöningskostnaderna för den personal som stadigvarande erfordras för underhållsverksamheten skola be­ stridas från avlöningsanslag. I överensstämmelse liärmed böra medel för bestri­ dande av avlöningskostnader och omkostnader för flygfältsunderhållet beräk­ nas under flygförvaltningens avlönings- respektive omkostnadsanslag. I vad avser underhållet av husbyggnader ha motsvarande kostnader av mig i det föregående för första halvåret 1948 beräknats under avlönings- och omkost- nadsstaterna för det nya byggnadsorganet. Återstoden av sistnämnda på bud­ getåret 1947/48 belöpande kostnader böra överföras till flygförvaltningens nyssberörda anslag. Jag beräknar här avsedda avlöningskostnader under icke- ordinarieposten till 85 000 kronor, varav 40 000 kronor för personal för under­ håll av flygfält och 45 000 kronor för personal för byggnadsunderhåll. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att närmare reglera medelsanvisningen för ifråga­ varande ändamål.

I flygförvaltningens nuvarande personalorganisation ingår en domäntjänste­ man (agronom) i Ko 24. På sätt lönenämnderna och 1946 års militära förvalt- ningsutredning anfört bör det åligga denne tjänsteman att utan särskild er­ sättning tillhandagå jämväl den nya fortifikationsförvaltningen med jord- bruksteknisk sakkunskap.

I anledning av den reglerade befordringsgången för biträdespersonalen till­ komma vid flygförvaltningen 4 befattningar för ordinarie kontorsbiträde i A 4 från och med den 1 juli 1947. En av dessa befattningar avses för en extra ordi­ narie befattningshavare i Eo 7. Vikariatsförordnande å sistnämnda ordinarie befattning bör icke förekomma.

På grundval av vad jag sålunda föreslagit och med beaktande av de an- slagsändringar som föranledas av förslaget om reglerad befordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal och av löneregleringen för statens befatt­ ningshavare beräknar jag utgiftsposterna under anslaget till, för avlöningar till ordinarie tjänstemän 338 000 kronor (nu 225 000 kronor), för arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar 170 400 kronor (nu 124 000 kronor), för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 8 600 kro­ nor (nu 6 000 kronor), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 390 000 kronor (nu 164 000 kronor) och för rörligt tillägg 53 000 kronor (nu 68 000 kro­ nor). Under inkomstposten böra upptagas 110 000 kronor (nu 87 000 kronor). Anslaget bör alltså beräknas till 850 000 kronor, innebärande eu anslagshöj­ ning med 350 000 kronor. Härav belöpa omkring 5 000 kronor på reglerad be­ fordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal samt omkring 240 000 kronor på löneregleringen.

Åberopande det anförda och vad jag uttalat under punkt 2 samt under hän­ visning till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan i årets stats- verksproposition av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva uppförande på personalförteckningen för flyg­ förvaltningen av ytterligare 4 kontorsbefattningar i lönegrad A 4;

dels godkänna följande avlöningsstat för flygförvaltningen, att tillämpas under budgetåret 1947/48:

Kungl. Maj:ts proposition nr M2.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142.

Departements­

chefen.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­ slagsvis .............................................................. kronor 338 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar, förslagsvis.......................... »

170 400

3. Arvoden och särskilda ersättningar, be­ stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis........ »

8 600

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per­ sonal, förslagsvis................................................. »

390 000

Anm.

Därest befattningen såsom elief för materiel-

avdelningens normaliebyrå besattes med innehavare i lönegrad Ca 28 (motsvarande), skall av denna post innehållas ett belopp, beräknat efter 16 500 kronor för helt budgetår.

5. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ »___________ 53 000

Summa kronor ,960 000

Sär skilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis.................. kronor

110 000

Nettoutgift kronor 850 000

dels ock till Flygförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 850 000 kronor.

[9.]

Förslagsanslaget Flygförvaltningen: Omkostnader.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 87)...................................... kronor 380 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) .................. » 375 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 18) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår beräkna ett förslagsanslag med oförändrat belopp för ifrågavarande ändamål.

Flygförvaltningen har icke ifrågasatt annan ändring än att anslaget borde höjas med 4 500 kronor för bestridande av kostnaderna för innerbevakning av flygvapnets ämbetsbyggnad i enlighet med Kungl. Maj:ts i det föregående vid behandlingen av marinförvaltningens omkostnadsanslag omnämnda beslut den 18 januari 1946.

Under flygförvaltningens omkostnadsanslag äro vissa poster gemensamma för hela flygledningen med undantag av flygförvaltningens byggnadsavdel- ning. Liksom beträffande marinförvaltningens omkostnadsanslag har för­ svarets civilförvaltning föreslagit, att samtliga omkostnader för andra flyg­ myndigheter än flygförvaltningen skulle bestridas av flygvapnets expensan- slag. Ehuru detta förslag icke mött erinran från flygmyndigheternas sida, an­ ser jag, att även i detta fall övervägande skäl tala för ett bibehållande av den nuvarande anordningen, varför jag icke vill förorda civilförvaltningens för­ slag i denna del.

[11.] Förslagsanslaget Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Omkost­

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

nader.

Budgetåret 1946/47 (statsliggaren s. 180) ................................... kronor 30 000

» 1947/48 (departementschefens förslag) .................. » 15 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 156) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 30 000 kronor för förevarande ändamål.

Med beaktande av vad i det föregående under punkterna 2 och 4 anförts beräknar jag medelsbehovet för nästa budgetår under förevarande anslag till

| 15 000 kronor och hemställer alltså, att Kungl. Maj: t måtte föreslå

riksdagen

att till Försvarets bostadsanskaffningsnämnd: Omkostnader för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 15 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen så­ lunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt, förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

30 000

Ur protokollet:

Stig Roswall.

BILAGOR

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 142.

INNEHÅLLSFÖRTECKNIN G.

Sid.

[1.] Organisationen av den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom

försvaret ^{....................................................................................................................................................................................} 1

I. Inledning............................................................................................................... 1

II. Huvuddragen av den nuvarande organisationen för fortifilcations-

verksamheten och den statliga byggnadsförvaltningen............................ 6

III. Olika möjligheter att organisera förvaltningen....................................... 8

Departementschefen ................................................................................... 28

IV. Särskilda organisationsfrågor ........................................................................ 30

A. Försvarets domäner....................................................................................... 31 B. De militära flygfälten................................................................................... 35

C. Försvarets bostäder....................................................................................... 42 D. Försvarets fabriksanläggningar................................................................. 47 E. Befästningsinspektionen................................................................................ 50 F. Byggnads- och reparationsberedskapen..................................................... 51 G. Statens bränslekontrollerande verksamhet........................................... 56

Departementschefen ................................................................................... 62

V. Den centrala förvaltningsmyndighetens inre organisation och per­

sonalbehov m. ....................................................................................................... 64 A. Ämbetsverkets förhållande till Kungl. Maj:t och den högsta

militära ledningen ....................................................................................... 64

B. Allmänna grunder för ämbetsverkets organisation ........................ 67

C. Chefskapet för ämbetsverket..................................................................... 73 D. Allmänna grunder för personalberäkningarna m. m........................ 76 E. De särskilda underavdelningarna inom ämbetsverket.................... 86

1. Befästningsbyrån .................................................................................... 86

2. Kasernbyrån............................................................................................... 94

3. Byggnadsbyrån ....................................................................................... 101

4. Administrativa byrån ............................................................................ 109

5. Förrådskontrollkontoret ........................................................................ 114

6. Beredskapskontoret ................................................................................ 115

7. Chefsexpeditionen ................................................................................... 116

8. Maskinister och eldare ........................................................................ 117 F. Kostnadsberäkningar .................................................................................... 117

G. Övergången till den nya organisationen.............................................. 120 Departementschefen .................................................................................... 122

VI. Departementschefens hemställan.................................................................... 126