2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Förslag

till

förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Har fast eller lös egendom tagits i anspråk genom expropriation eller

liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att

tvångsförsäljning varom här är fråga måste anses vara för handen, skall den

genom överlåtelsen uppkomna vinsten icke i något fall utgöra skattepliktig

realisationsvinst enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nyss sagts skall dock icke gälla, därest

det skäligen kan antagas att avyttringen skulle ägt rum även om tvång icke

förelegat.

Vad i första stycket stadgas angående skattefrihet i vissa fall för realisa­

tionsvinst vid avyttring av egendom skall äga motsvarande tillämpning be­

träffande realisationsvinst vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust som uppkommit då egen­

dom avyttrats eller då upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastig­

het skett under sådana förhållanden att, därest vinst i stället uppstått, denna

enligt bestämmelserna i första eller andra stycket icke skulle hava utgjort

skattepliktig realisationsvinst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gäller tills vidare. Förordningen skall äga tillämpning jämväl med avse­

ende å det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd i första

instans verkställes under år 1947.

I fråga om eftertaxering för år 1946 eller tidigare år skola äldre bestäm­

melser fortfarande gälla.

4

Kungi. Mcij.ts proposition nr 147.

revision av reglerna om beskattning av realisationsvinst överhuvud taget,

icke borde utbrytas ur det större sammanhanget samt att ytterligare utred­

ning vore erforderlig.

Vid anmälan i statsrådet den 22 februari 1946 av de i departementsprome­

morian behandlade skattefrågorna anförde jag — såsom framgår av proposi­

tionen nr 105/1946 angående viss ändring i kommunalskattelagen — att jag

på grund av vad under remissbehandlingen förekommit för egen del ansåge,

att förslag icke då borde framläggas angående ändring av reglerna om reali­

sationsvinstbeskattning vid expropriation eller annan tvångslösen av egen­

dom med äganderätt. Frågan härom vore nämligen — även om en ändring

1 och för sig syntes befogad — icke av den brådskande art att den icke kunde

anslå ett eller annat år, om härigenom kunde vinnas att en allsidigare belys­

ning av frågan komine till stånd.

Vid propositionens behandling i bevillningsutskottet förekom icke någon

erinran mot vad jag sålunda anfört.

Till svar å en vid innevarande års riksdag av herr Thorell framställd in­

terpellation anförde jag, att jag inhämtat av 1944 års allmänna skattekom-

mitté att kommittén icke hunne framlägga sitt förslag angående realisations­

vinstbeskattningens lämpliga anordnande i så god tid, att proposition i äm­

net kunde framläggas för detta års riksdag. På grund härav och då frågan

om realisationsvinstbeskattningen ånyo fått ökad aktualitet bl. a. genom de

för storflygplatsen nödvändiga markförvärven, avsåge jag att till övervägan­

de upptaga frågan om framläggande för den nu sittande riksdagen av ett

förslag om provisorisk lagstiftning rörande realisationsvinstbeskattningen, av­

sedd att undanröja de av interpellanten påtalade olägenheterna.

Sedan frågan om en provisorisk lagstiftning angående befrielse från in­

komstbeskattning av realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångs­

lösen av fast eller lös egendom därefter upptagits till närmare behandling

inom finansdep a r le me n t e t, anhåller jag nu att få anmäla denna fråga.

Gällande bestämmelser. Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till intäkt

av tillfällig förvärvsverksamhet hänföras bl. a. vinst å icke yrkesmässig avytt­

ring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo, om det är fastighet, under

mindre än 10 år och eljest under mindre än 5 år (realisationsvinst). Jämlikt

2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gäller samma

stadgande också vid den statliga beskattningen.

Nämnda bestämmelser, som enligt praxis innebära att skattskyldighet för

realisationsvinst kan uppkomma jämväl vid expropriation eller annan tvångs­

lösen av egendom, hava i huvudsak i oförändrad form varit gällande från

och med tillkomsten av 1910 års skatteförfattningar. Dessförinnan funnos

inga särskilda bestämmelser om vad som i detta hänseende skulle upptagas

såsom skattepliktig intäkt. I praxis hade emellertid visat sig en tendens att

såsom skattepliktig intäkt upptaga sådana vinster, vilka framstodo som resul­

tat av en affärsspekulation. En sådan presumerades i allmänhet ha förelegat,

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

I s. 425) och även departementschefen ansåg vid anmälan av förslaget till

gällande kommunalskattelag (proposition nr 102/1927 s. 346), att det ur

praktisk taxeringssynpunkt måste vara att föredraga att göra skatteplikten

beroende enbart av dels beskaffenheten av det fång, varigenom egendomen

förvärvats, och dels den tid som förflutit mellan förvärvet och avvttringen.

I detta sammanhang kan anmärkas att vinst, som uppkommit vid expro­

priation eller annan tvångsförsäljning av fastighet till det allmänna, under

de senaste åren ansetts höra frikallas från beskattning till krigskonjunktur-

skatt. Särskilt stadgande härom har alltsedan år 1943 meddelats i punkt 4

av anvisningarna till 9 § (resp. 7 §) i krigskonjunkturskatteförordningarna.

Tillkomsten av detta stadgande motiverades på följande sätt (proposition

nr 193/1943, bil. s. 5):

Ett fall av krigskonjunkturbeskattning som väckt särskild och till synes

i viss mån berättigad ovilja hos allmänheten är det, att fastighet sålts på

grund av expropriation eller efter frivillig överenskommelse, där expropria-

tionsanledning förelegat, under sådana förhållanden att krigskon junkturbe-

skattning för realisationsvinst ägt rum. Bl. a. för anordnande av flygfält och

andra huvudsakligen för försvaret avsedda anläggningar torde sådana av­

yttringar ha skett. Stundom ha dessa tvångsförsäljningar i och för sig utlöst

starkt missnöje trots den jämförelsevis goda ersättning som erhållits, enär

de egendomar, från vilka avvttringar skett, genom avstyckningarna försäm­

rats i avseende å ägoslagens sammansättning, genom olämplig gränsdragning

m. m. Oviljan har givetvis ökats, där ersättningen beskurits genom krigs-

konjunkturskatt. En ändring av beskattningsbestämmelserna härutinnan sy­

nes vara på sin plats och torde kunna ske exempelvis på det sätt att befri­

else från krigskonjunkturskatt medgives där fastighet avyttrats på grund

av expropriation eller i fall där tvångsförsäljning till det allmänna eljest an­

ses vara för handen och det ej synes uppenbart, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Motion vid 1945 års riksdag. I förenämnda motion I: 261 har framhållits,

att på grund av den starka, delvis genom penningvärdets försämring inträd­

da värdestegringen å fastigheter kunde en i penningar uttryckt stor realisa­

tionsvinst uppkomma för exempelvis en person, som år 1937 inköpt en fas­

tighet, om denna bleve föremål för expropriation år 1945. Om han måste

i skatt erlägga hälften eller mera av värdestegringen å fastigheten, kunde

han icke skaffa sig annan likvärdig fastighet. Den tvungna avyttringen bor­

de icke försämra hans ekonomiska ställning. På grund av pågående mycket

stora expropriationer av fastigheter för militära ändamål borde en lagänd­

ring därför ske snarast. Lämpligen borde denna få karaktär av eu anvisning

till 35 § kommunalskattelagen av samma typ som motsvarande anvisning i

krigskonjunkturskatteförordningen. Anvisningen borde givetvis omfatta jäm­

väl det fall att fastighet bleve löst enligt vattenlagen.

Av de myndigheter, från vilka yttranden över motionen inhämtades, har

kammarrätten anfört hl. a., att enligt dess mening redan under normala för­

hållanden invändning med fog kunde göras mot beskattning av realisations­

vinster, som framkomme vid expropriation av fastighet. Då de skattskyldiga

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

Bevillningsutskottet vid 1945 års riksdag. Bevillningsutskottet har i sitt

betänkande nr 49/1945 anfört:

Utskottet finner i likhet med flertalet av de över motionen hörda myndig­

heterna skäl tala för att skattefrihet medgives för realisationsvinst, som upp­

kommit genom expropriation eller liknande tvångsförfarande. Såsom fram­

hållits av kammarrätten synes det icke tilltalande, att, medan skattskyldiga

i allmänhet kunna undgå värdestegringsbeskattning genom att behålla sin

egendom viss tid, de som till förmån för ett samhällsintresse tvingas att rea­

lisera värdestegringen, skola beskattas för densamma. Då ej heller ur prin­

cipiell synpunkt torde möta hinder mot fritagande av vinster av nu angivet

slag från beskattning, ansluter sig utskottet till den i motionen framförda

tanken om införande av bestämmelser angående skattefrihet för dylika vins­

ter. Utskottet anser sig emellertid icke kunna i enlighet med motionärens yr­

kande förorda, att en författningsändring i angivet syfte vidtages redan i

detta sammanhang. Vid bedömandet av denna fråga uppkomma nämligen

spörsmål, vilka kräva ett närmare övervägande. Med hänsyn härtill har ut­

skottet funnit sig böra föreslå skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om

utredning och framläggande av förslag i ämnet.

Den vid krigskonjunkturbeskattningen nu medgivna skattefriheten för rea-

hsationsvinst avser allenast sådana vinster, som uppkommit genom tvångs­

försäljning till det allmänna. Enligt utskottets mening bör vid den nu före­

slagna utredningen tagas i övervägande, huruvida vid utformningen av be­

stämmelserna om den sålunda ifrågasatta skattefriheten denna begränsning

bör bibehållas. De skäl, som tala för införande av skattefrihet för realisa­

tionsvinster vid tvångsförsäljning, synas, såvitt utskottet kan finna, med sam­

ma fog kunna åberopas vare sig tvångsförsäljningen sker till det allmänna

eller den, till vars förmån tvångsförsäljningen sker, är ett enskilt rättssub­

jekt. Såsom i flera remissyttranden framhållits torde jämväl kunna ifråga­

sättas, huruvida icke skattefriheten borde utsträckas till att avse även an­

nan egendom än fastighet.

Vidare torde såsom kammarrätten påpekat skäl tala för att under skatte­

friheten inbegripas jämväl formellt frivilliga försäljningar, där förhållandena

äro sådana att försäljningen föranletts av köparens möjlighet att tillgripa

expropriation eller liknande förfarande.

Av vikto är, att bestämmelserna om den ifrågavarande skattefriheten utfor­

mas på sådant sätt, att skattefrihet ej äger rum i fall, då överlåtarens förvärv

av den egendom, tvångsförsäljningen avser, kan antagas ha skett i syfte att

utnyttja en förutsedd expropriation.

Departementspromemorian. I den inom finansdepartementets skattebe-

redning upprättade promemorian framhålles, att av förarbetena till gällande

lagstiftning om beskattning av realisationsvinst framginge, att principen för

sådan beskattning från början ansetts böra vara den, att som inkomst skulle

beskattas vinst å icke yrkesmässig avyttring av egendom, som förvärvats i

huvudsakligt syfte att avyttras med vinst, d. v. s. sådan vinst som fram-

stode som resultatet av en spekulationsaffär. I promemorian anföres vidare:

Det var trämst av praktiska skäl som en bestämmelse av sådant innehåll

icke ansags böra lagfästas utan skatteplikten i stället gjordes beroende av

vissa objektiva, lätt bestämbara förutsättningar, bl. a. den tid som förflutit

mellan förvärvet och avyttringen. Den gällande lagstiftningen kan sägas in­

nebära, att man fastställt en legal presumtion — som ej får motbevisas —

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

Skattefriheten torde icke — såsom skett vid krigskonjunkturbeskattningen

— böra inskränkas till de fall där tvångsförsäljningen skett till det allmänna.

Även om t. ex. ett enskilt vattenkraftsföretag berättigats lösa egendom jäm­

likt vattenlagen, bör ersättningen sålunda vara befriad från beskattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att vid försälj­

ning av eu fastighet i samband med avflyttning till annan ort eller då av-

yttringen iramstår som led i ett utbyte av en fastighet mot en annan, säljaren

i skattehänseende kan vara lika ogynnsamt ställd som den, som får sin fas­

tighet exproprierad, samt att obilliga konsekvenser av beskattningen kunna

påtalas även beträffande andra inkomstkällor än realisationsvinst, exempel­

vis vid inlösen eller rekvisition av inventarier i rörelse. Vad angår de angiv­

na exemplen på fastighetsöverlåtelser skilja sig dessa emellertid från expro-

priationsfallen därigenom, att något rättsligt tvång för fastighetsägaren att

vidtaga^ försäljningen eller utbytet i de nämnda fallen icke föreligger. Beträf­

fande åter tvångslösen av inventarier i rörelse under sådana förhållanden,

att lösesumman — jämväl till den del den icke motsvarar återvunna värde-

minskningsavdrag — skall upptagas som intäkt av rörelsen, torde dylika fall,

åtminstone under fredsförhållanden, förekomma ganska sällan; ej heller tor­

de frågan i allmänhet vara av större ekonomisk betydelse för ägaren, som i

nu åsyftade fall endast kan vara aktiebolag eller viss annan juridisk person.

Därtill kommer, att i de fall, då härvidlag verkliga olägenheter av beskatt­

ning av lösesumman skulle uppstå, sådan beskattning oftast torde kunna

undgås genom avsättning till investeringsfond. Någon utvidgning av skatte­

friheten till dylika fall synes sålunda icke böra ske.

I departementspromemorian anföres vidare:

Författningsmässigt torde den nu föreslagna skattefriheten böra åväga­

bringas genom att i anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen införes en

ny punkt, betecknad punkt 4, av innehåll att, om fast eller lös egendom ta­

gits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest av­

yttrats under sådana förhållanden, att dylik tvångsförsäljning av egendomen

måste anses vara för handen, och det ej finnes uppenbart, att avyttringen

skulle ägt rum även om tvång icke förelegat, den genom överlåtelsen upp­

komna vinsten icke i något fall skall utgöra skattepliktig realisationsvinst.

Såsom kammarrätten anmärkt bör den föreslagna skattebefrielsen följd­

riktigt medföra, att avdrag för förlust icke medgives vid tvångsavhändelse

av egendom. Härav föranledes viss ändring av punkt 2 av anvisningarna till

36 § kommunalskattelagen. Det bör emellertid framhållas, alt berörda fråga

är av ringa praktisk betydelse, eftersom förlust i dylika fall i allmänhet icke

torde förekomma och en eventuell förlust å icke yrkesmässig avyttring av

fast egendom överhuvud icke får avdragas annat än från realisationsvinst

(och lotterivinst) i samma kommun.

Remissyttranden. Promemorieförslaget har, såvitt angår frågan om be­

skattning av realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångslösen av

fast eller lös egendom, avstyrkts av 19-U års allmänna skattekommitté samt

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Ska­

raborgs, Värmlands och Gävleborgs län. Ett par länsstyrelser hava föreslagit,

att endast viss del av uppkommen realisationsvinst i förevarande fall skall

undantagas från beskattning. I övriga yttranden har förslaget tillstyrkts, där­

vid i några av yttrandena dock framställts vissa detaljerinringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

11

Av de myndigheter och sammanslutningar, som tillstyrkt ifrågava­

rande förslag, åberopar kammarrätten sitt yttrande över förenämnda motion

I: 261 samt anför därutöver:

En bestämmelse om skattebefrielse från realisationsvinst kan i fall, då

säljaren förvärvat den sedermera exproprierade eller genom hot om tvångs-

förvärv försålda egendomen i spekulationssyfte, säkerligen i praktiken med­

föra svårigheter.-------- — Genom den föreslagna formuleringen skulle de

skattskyldiga få en mycket gynnad ställning i bevisningsavseende och kam­

marrätten vill gärna medge, att del ur vissa synpunkter kunde vara betänk­

ligt att göra beskattningen beroende av ett så svårbestämbart moment som

den skattskyldiges avsikt vid förvärvande av egendomen. Kammarrätten kan

emellertid icke underlåta att fästa uppmärksamheten på att just i här tänk­

bara fall det kan förekomma skattskyldiga, beträffande vilka det vore mind­

re lämpligt, om genom den nya lagstiftningen från det allmännas sida skulle

tagas mer än vanlig hänsyn till dem i berörda hänseende, t. ex. kommunal­

anställda och andra i en kommuns affärer initierade, som med förhandskän-

nedom om planerade stadsplaneändringar, vilka väntas skola medföra inlö­

sen av vissa fastigheter för kommunens räkning, förvärva dessa. Det förefal­

ler vara fara värt, att man med den föreslagna författningstexten skulle för

taxeringsmyndigheterna omöjliggöra eller åtminstone väsentligt försvåra ar­

betet, när det gällde att komma till rätta med de åsyftade fallen. En i fråga

om kravet på bevisning något mindre snäv avfattning av anvisningspunk­

ten vore säkerligen att föredraga.

Enligt nu gällande lagstiftning skall enligt anvisningspunkt 1 till 36 § kom­

munalskattelagen vid beräkning av realisationsvinst återvunna värdeminsk-

ningsavdrag återföras till beskattning, i den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse. Nu

föreslagen befrielse från beskattning av realisationsvinst synes enligt försla­

get omfatta jämväl befrielse från beskattning av dylika återvunna värde-

minskningsavdrag. Erhållen ersättning vid expropriation eller annan tvångs-

lösen skall normalt utgöra egendomens verkliga värde. Detta bör motsvara

egendomens restvärde, d. v. s. dess inköpsvärde minskat med åtnjutna vär-

deminskningsavdrag. Endast för det fall att värdeminskningsavdragen be­

räknats högre än verklig slitning, kunde således ett återförande till beskatt­

ning av de åtnjutna avdragen anses vara skäligt. Emellertid torde skattebe­

frielsen vid expropriation eller annan tvångslösen få mera avsevärd betydelse

endast beträffande fast egendom. För fast egendom medgivas dock i regel

endast låga värdeminskningsavdrag och förefaller därför en uraktlåten be­

skattning i detta hänseende mindre väsentlig. En lösning av detta spörsmål i

annan riktning skulle för övrigt bliva både komplicerad och svårtillämplig

och kammarrätten har för den skull ingen erinran att framställa på denna

punkt.

Sveriges lantbruks förbund framhåller, att följden av gällande bestämmel­

ser blivit alt egendomsöverlåtelser beskattas betydligt hårdare än som (över­

ensstämmer med lagstiftningens grunder. Framför allt hade detta förhållan­

de gjort sig gällande under de senaste åren, då för militära ändamål områden

exproprierats bland annat för flygfält. Förbundet anför vidare:

De härför utgående ersättningarna torde icke hava bcslämts med hänsyns­

tagande till de skattekonsekvenser, som blivit följden genom realisationsvinst­

beskattningen. Följden bar därför blivit, att trots de i allmänhet höga ersätt­

ningarna, som utgått, den skattskyldige på grund av dels den höga skatt, han

blivit tvungen åt! erlägga, dels penningvärdets fall i realiteten efter expro-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

priationen kommit i ett avsevärt sämre ekonomiskt läge än före expropria-

tionen. Om lian för den vid expropriationen erhållna ersättningen med av­

drag för den skatt, han blivit tvungen att erlägga, vill förvärva annan fastig­

het, torde han i allmänhet kunna förvärva allenast faslighet i värde betydligt

understigande den exproprierade.------------

AU i föreliggande fall normalt något spekulationssyfte i samband med

överlåtelsen ej kan föreligga, torde vara uppenbart. Fall kunna visserligen

tänkas, då fast egendom förvärvas med tanke på en blivande expropriation,

men torde dessa vara rena undantagen. En såväl fast som lös egendoms vär­

de består normalt i den avkastning den lämnar eller det brukningsvärde den

kan sägas hava. För fast egendom, som innehaves med äganderätt, blir alltså

värdet i stort den beräknade framtida avkastningen under evärdlig tid. Vid

expropriation bestämmes ersättningen också med hänsyn till denna avkast­

ning. Då progressionen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värn­

skatt är så hög, som för närvarande är fallet, blir följden den, att skattesat­

sen blir onormalt hög för en realisationsvinstbeskattning, då till beskattning

under ett år skall upptagas intäkter, som normalt skulle influtit under en

mängd av år. För rättskänslan måste det därför i hög grad vara stötande, att

en person, som haft en fastighet under 10 år eller mera eller förvärvat den

genom fång, som fritager från realisationsvinstbeskattning, helt kan undslip-

pa dylik beskattning, medan en som innehaft fastigheten under exempelvis

9 år i skatt kan få erlägga halva expropriationsersättningen eller mera. Den

i promemorian föreslagna befrielsen från realisationsvinstbeskattning i fall

av tvångsvis överlåtelse av egendom såväl lös som fast, synes därför i hög

grad motiverad.

Emellertid synes det, som om befrielsen från realisationsvinstbeskattning

bör utsträckas utöver den i promemorian föreslagna i visst avseende. Fall

kunna inträffa, då överlåtelsen av fastigheten formellt varit frivillig så till­

vida, att något tvång från köparens sida icke förelegat, men väl tvångsvis

tillkommen så tillvida, att ägaren ändock varit tvungen att avhända sig den­

samma. Så är fallet,------------om en fastighetsägare blivit tvungen att avflytta

till annan ort. Liknande kan tänkas vid fall av sjukdom, ändrade ekonomis­

ka förhållanden o. dyl. Att en på dylikt sätt i realiteten framtvingad försälj­

ning under alla omständigheter skall bliva föremål för realisationsvinstbe­

skattning, synes icke tilltalande. Särskilt under tider med så lågt penningvär­

de, som nu är fallet, torde den vinst, som göres vid fastighetstorsäljningar,

ofta vara mera en vinst på papperet än i verkligheten och i vart fall icke till­

närmelsevis uppgå till den matematiska skillnaden mellan köpeskillingslikvi-

derna vid förvärvet och försäljningen.

På grund av nuvarande bestämmelsers avfattning har, såsom tidigare

nämnts, givits en legal presumtion åt realisationsvinstbeskattningen, d. v. s.

någon motbevisning om att förutsättningar för realisationsvinstbeskattning

icke föreligga, får icke ske. Det synes därför rimligt och rättvist, att bestäm­

melserna ändrades därhän, att därest särskilda omständigheter föreligga, be­

skattning av realisationsvinst icke skall äga rum. Bevisbördan att sådana om-

ständigheter föreligga, att realisationsvinstbeskattning ej skall ske, borde där­

vid åvila den skattskyldige. Visserligen skulle måhända genom nämnda be­

stämmelser en ökning av beskattningsmyndigheternas arbetsbörda kunna

befaras, men torde dock nämnda bestämmelser vara av så stor betydelse, att

ett bedömande in casu icke kan underlåtas.

Slutligen framhåller förbundet, att de förslag om utsträckning av den i de­

partementspromemorian ifrågasatta skattebefrielsen, som förbundet fram­

14

tagas från beskattning. Detta synes böra komma till klarare uttryck i för­

fattningstexten.

Vad slutligen angår ändringen i anvisningarna till 36 § punkt 2 skulle den­

na innebära, att en skattskyldig, som med förlust försålt sin egendom till det

allmänna under expropriationshot, skulle komma i sämre ställning i beskatt­

ningshänseende än vad nu är fallet. Eu skattskyldig, som under expropria­

tionshot försålt egendom med realisationsförlust, skulle icke få kvitta den­

samma mot realisationsvinst, som uppkommit oberoende av expropriations­

hot. Realisationsförlust skulle aldrig få avdragas annat än från realisations­

vinst uppkommen i samband med expropriation. Detta synes obilligt. Då

man genom bestämmelserna i anvisningarna till 35 § punkt 4 velat åväga­

bringa eu lindring i beskattningen i de fall då vinst uppkommit, synes det

knappast motiverat att genom bestämmelserna i anvisningen till 36 § punkt 2

införa eu skärpning av beskattningen i de fall förlust i stället uppkommit.

Bestämmelsen torde endast vara berättigad i de fall skattskyldig haft såväl

vinst som förlust vid tvångsförsäljning av egendom, därvid avdrag för förlust

endast bör medgivas i den mån förlusten överstiger den vinst, som enligt den

föreslagna ändringen av anvisningarna till 35 § undantagits från beskatt­

ning.

överståthållarämbetet uttalar samma mening som taxeringsintendenten vid

ämbetet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker den föreslagna ändringen

men framhåller, att det ej sällan torde förekomma, att en person av ekono­

miska skäl t. ex. bristande förmåga att verkställa skuldamortering eller rän­

tebetalning eller av sociala orsaker såsom långvarig sjukdom, svårighet att

skaffa arbetskraft och dylikt tvingas att avhända sig en fastighet. Även här­

vidlag framstode realisationsvinstbeskattningen såsom principiellt oriktig.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser bärande skäl vara påvisade för in­

förande av skattefrihet för vinster, uppkomna genom tvångsavhändelse av

fast eller lös egendom i sådana fall, då vinsten icke är resultatet av en speku­

lationsaffär. Avfattningen av de föreslagna bestämmelserna vore väl knap­

past ägnad att från skattefrihet utesluta alla möjligen förekommande fall av

sist berörda typ men torde böra godtagas, särskilt då så redan skett i fråga

om taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser övervägande skäl tala för den före­

slagna lagstiftningen. Såvitt anginge fastighet med växande skog torde emel­

lertid en inskränkning i skattskyldigheten för realisationsvinst automatiskt

medföra utvidgning av tillämpningsområdet för 21 § c) kommunalskatte­

lagen. Då beskattning av skogens värdeökning eller tillväxt, därest mark­

värdet nedgått, kunde tänkas bliva lika stor om ej större än motsvarande

beskattning av realisationsvinst, kunde den föreslagna skattebefrielsen bliva

illusorisk. Då skatteplikten enligt berörda lagrum icke vore begränsad till

10-årsperioden, saknades emellertid anledning att vidtaga någon jämkning i

avfattningen av lagrummet till följd av nämnda förhållande.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att ifrågavarande spörsmål torde

ha aktualiserats med hänsyn till den exploatering av mark för försvarsända­

mål, som förekommit under krigsåren. Efter en återgång till fredsmässiga

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

beskattas. Man torde emllertid få förutsätta, att berörda omständigheter mera

sällan föreligga. Med hänsyn härtill samt till svårigheten att här finna en

grund för en rättvis bedömning anser sig länsstyrelsen ej vilja förorda något

undantagsstadgande, som skulle möjliggöra beskattning av vinster, varom

här är fråga.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att skäl talade för att skatte­

frihet medgåves för realisationsvinst, som uppkommit genom expropriation

eller motsvarande förfarande, samt påpekar att en ändring av bestämmel­

serna om realisationsvinstbeskattning i överensstämmelse med vad 1918 års

inkomstskatlesakkunniga föreslagit skulle innebära en lösning av bl. a. före­

varande problem. Vid den i promemorian föreslagna lösningen skulle med

hänsyn till svårigheterna att föra i bevis, huruvida en spekulationsaffär före-

låge eller ej, praktiskt taget all tvångsvis skedd avyttring bliva fri från reali­

sationsvinstbeskattning. I promemorian hade endast behandlats frågan om

beskattning av realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångslösen av

fast eller lös egendom. Det borde emellertid framhållas, att då expropria-

tionsförfarande omfattade fastigheter, som innehafts under längre tid än tio

år, beskattning skulle ske av den del av köpeskillingen, som belöpte å den

växande skogen. I detta fall hade tvångsavyttringen föranlett ett slutavräk­

ningsförfarande och därjämte en beskattning, som på grund av statsskattens

progression kunde kännas hård. Då lös egendom, exempelvis hästar, rekvire­

rats för krigsmaktens behov, upptoges försäljningssumman i vissa fall som

intäkt av jordbruksfastighet. Ehuru således föreliggande förslag icke syntes

utgöra en lösning av samtliga problem därigenom att problemlösningen be­

gränsats till förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet, undanröjde det

dock nuvarande missförhållande med realisationsvinstbeskattning av tvångs­

vis avstådd fast egendom.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker den föreslagna lagändringen, ehuru

denna ur rättvisesynpunkt kunde väcka vissa betänkligheter. Sålunda vore

att märka, bland annat, att realisationsvinstbeskattning alltjämt skulle äga

rum för en avhändelse, som föranletts av faktiskt om än icke rättsligt bin­

dande tvång.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig ej hava anledning till erinran

mot den föreslagna ändringen, då åtskilligt talade för att förslaget borde rea­

liseras och den orättvist hårda beskattning, som nu åvilade expropriations-

fallen, bleve lättad. De betänkligheter, som uttalats mot införandet av en

specialregel i skattelagstiftningen, hade visserligen ett visst berättigande men

syntes icke vara av beskaffenhet att böra lägga hinder i vägen för förslagets

genomförande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser övervägande skäl tala för att reali­

sationsvinster vid expropriation eller liknande tvångsförfarande undantoges

från inkomstbeskattning. Länsstyrelsen anför vidare:

Då emellertid syftet med realisationsvinstbeskattningen främst torde vara

att träffa spekulationsvinster, synas bestämmelserna om skattefrihet böra ut­

formas på sådant sätt, att skattefrihet ej äger rum i de fall, då överlåtarens

förvärv av den egendom, som överlåtelsen avser, kan antagas hava skett i

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

rum allenast i ett visst begränsat avseende. En dylik åtgärd kan till en början

tänkas föregripa den avsedda fullständiga översynen av beskattningsreglerna.

Än vidare äro dylika begränsade lagändringar städse till sina verkningar svår­

överskådliga. icke minst då fråga är om ett beskattningsområde, beträffande

vilket åtskillig osäkerhet alltjämt råder rörande bestämmelsernas riktiga

tillämpning. Anmärkas må även, att de omfattande expropriationer för mili­

tära ändamål, vilka tidigare ägt rum och som bl. a. aktualiserat förevarande

spörsmål, nu torde kunna förväntas väsentligt nedgå i antal och omfattning,

vadan behovet av en skyndsam lagändring av föreslagen art icke längre gör

sig med samma styrka gällande som tidigare.

Därest vidtagande av omedelbar lagstiftningsåtgärd skulle anses påkallad,

hemställde kommittén, att denna lagstiftning erhölle endast provisorisk ka­

raktär så att densamma icke kunde anses bindande för den fortsatta lagstift­

ningen. Den föreslagna lagtexten ansåge kommittén i vart fall icke vara av

beskaffenhet att kunna utan omarbetning läggas till grund för lagstiftning.

Härom anför kommittén vidare:

Vad först angår huvudregeln i den föreslagna nya punkt 4, anvisningarna

till 35 § KL må följande anmärkas. Uppenbarligen komma stora svårigheter

att i praktiken möta, då det gäller att avgöra huruvida egendom avyttrats

under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning av egendomen måste »an­

ses» vara för handen. Åtskilliga tvister mellan de skattskyldiga och beskatt-

ningsmyndighetema komma med säkerhet att härav föranledas.

Ett undantag från regeln om skattefrihet har — i anslutning till motsva­

rande stadgande i förordningen om krigskonjunkturskatt — gjorts för det

fall, att det finnes uppenbart, att avyttringen skulle ägt rum även om tvång

icke förelegat. Enligt uttalande i motiveringen har man härmed velat från

skattefrihet utesluta det fall där det är uppenbart att förvärvet skett i speku­

lationssyfte. Av motiveringen synes jämväl framgå, att man tänkt sig be­

gränsningen av skattefriheten skola regelmässigt avse allenast det fallet, att

den skattskyldige inköpt ett markområde sedan han erhållit kännedom om

att expropriation därav troligen kommer att ske. Häremot må anmärkas,

att det i de flesta fall torde vara omöjligt för taxeringsmyndigheterna att

mot skattskyldigs bestridande kunna visa, att denne ägt dylik kännedom.

Emellertid svarar icke avfattningen av den föreslagna anvisningstexten

mot motiveringens innehåll. Undantag från skattebefrielsen skulle enligt an­

visningstexten ske, då det finnes uppenbart, alt avyttringen skulle ägt rum

även om tvång icke förelegat. I det i motiveringen anförda fallet torde emel­

lertid tvärt om just vara uppenbart, att avyttring icke skulle ägt rum, därest

icke tvång i form av expropriation ägt rum. Det anförda fallet är ju ett så­

dant, där den skattskyldige just spekiderat i expropriationen och således åt­

minstone icke i första hand haft för avsikt att överlåta fastigheten annor-

ledes än genom expropriation. Anvisningspunktens föreslagna formulering

synes icke täcka det enligt motiveringen avsedda fallet.

Ur en annan synpunkt kan mot den föreslaga avfattningen av anvisnings­

punkten anmärkas, att densamma skulle kunna framkalla tvekan angående

den riktiga tillämpningen. Det lärer nämligen i allmänhet just vara uppen­

bart, att avyttring skulle ägt rum, även om tvång icke förelegat — nämligen

för det fall, att tillräckligt högt pris erbjudits. Avsikten med det föreslagna

stadgandet torde väl hava varit att från skattefrihet utesluta sådana fall, då

avyttring skulle ägt rum till ungefär det pris, som vid tvångsförsäljning er­

hållits, även om tvång icke förelegat. Om detta varit avsikten, torde den­

samma böra komma till uttryck i anvisningstexten.

20

Kungl. Ma[:ts proposition nr 147.

om beskattning av oförtjänt värdestegring å fastighet. I direktiven för 1941

års sakkunniga för värdestegringsskatt framhölls bland annat att en värde-

stegringsskatt i princip tillstyrkts av samtliga myndigheter, ehuru man ej

varit ense i fråga om riktlinjerna för skattens utformande. Det rådande kris­

läget aktualiserade behovet av en värdestegringsskatt å fastigheter. Statens

skattebehov hade nämligen stegrats i en sådan grad, att man måste pröva alla

möjligheter till skärpt beskattning av sådana vinster, som uppkomme på

grund av den ekonomiska utvecklingen och som tillfölle enskilda personer

och företag utan någon motsvarande produktiv insats från deras sida. En

eventuell värdestegringsskatt borde ej begränsas till realisationsvinster utan

träffa även sådan värdestegring av fastighet som ej realiserats genom för­

säljning av fastigheten.

Av de sålunda refererade uttalandena måste anses framgå, att frånvaron

av spekulationsavsikt icke bör få tillmätas avgörande betydelse vid beskatt­

ning av värdestegringsvinster. Länsstyrelsen kan under sådana förhållanden

icke finna annat än att det skulle vara föga konsekvent och föga tilltalande

om man nu, sedan nödvändigheten av en allmän beskattning av värdesteg­

ringsvinster nyligen fastslagits, skulle meddela skattefrihet för vissa för

närvarande beskattade vinster av dylikt slag.

Beträffande vinster vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom har

frågan naturligen icke samma betydelse som beträffande vinster vid fas-

tighetsförsäljning. Därest ändrade bestämmelser icke meddelas för beskatt­

ningen av vinster vid upplåtelse av fastighet, saknas emellertid all anledning

att för övriga realisationsvinster införa ifrågavarande bestämmelser.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför:

Länsstyrelsen finner starka skäl föreligga för .särskilda regler vid beskatt­

ning av inkomst, som uppkommit vid avyttring av fast eller lös egendom

genom tvångsförsäljning. Att i alla fall och helt befria dylik inkomst från

beskattning kan länsstyrelsen däremot icke anse riktigt. Antalet »luckor»,

varigenom de skattskyldiga kunna undandraga sig skälig beskattning, kom­

mer härigenom att ytterligare ökas och därmed den ovilja och olust, som

redan nu råder över beskattningens ojämnhet. Ifrågavarande beskattnings-

spörsmål synas lämpligast böra upptagas till omprövning i sammanhang

med den förestående revideringen av realisationsvinstbeskattningen.

Länsstyrelsen i Kalmar län ställer sig tveksam till förslaget. Länsstyrelsen

anför:

Det torde utan tvivel kunna sägas, att i ett stort antal fall av ifrågava­

rande art det kan vara rimligt att, liksom hittills, beskatta uppkommen reali­

sationsvinst. Bestämmelserna om skattefrihet synas i förslaget hava givits

alltför stor omfattning, enär avyttring av en fastighet mycket väl kan tän­

kas ställd på framtiden enbart i spekulationssyfte. En person kan exempelvis

iänkas förvärva en fastighet intill en stad i avsikt att utnyttja en beräknad

värdestegring. Kort tid därefter önskar staden för genomförande av stads­

plan för det område, varå fastigheten är belägen, förvärva densamma, men

ägaren är ovillig att sälja, emedan han räknar med högre pris om några år.

Staden måste då tillgripa expropriation för att förvärva fastigheten. Att en­

bart av denna anledning, att avyttring icke skulle ha skett, om tvång icke

förelegat, fritaga en vid tvångsförsäljning på detta sätt uppkommen realisa­

tionsvinst från beskattning, kan icke vara tillfredsställande. Det torde över­

huvud taget kunna sägas, att eu lagstiftning av här ifrågavarande innebörd

kan komma att motverka frivillig överenskommelse och direkt främja an­

vändningen av det omständliga och tämligen kostnadsdragande expropria-

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

tas medföra på eu eventuell jordvärdestegringsskatt. Eu expropriation eller

liknande tvångsupplåtelse av mark för framdragande av väg medför ju

axiomatiskt högre värde för omgivande ägor. Det synes länsstyrelsen med

hänsyn härtill icke alldeles självfallet att vinsten av tvångsupplåtelsen skall

lämnas skattefri.

Länsstyrelsen är därför icke för sin del för närvarande beredd att reserva-

tionslöst ansluta sig till det föreliggande förslaget.

Den föreslagna bestämmelsen synes icke giva tillräcklig ledning för av­

görande av heskattningsfrågan vid de olika varianter, som kunna uppkom­

ma, då efter expropriation av en större eller mindre del av en fastighet åter­

stoden säl jes under förhållanden, som giva anledning till tillämpning av reg­

lerna för realisationsvinstbeskattning. Länsstyrelsen åsyftar härmed närmast

huruvida vid realisationsvinstens beräkning ersättningen för det exproprie­

rade området skall inbegripas eller uteslutas. Tolkningen av undantagsbe­

stämmelsen »finnes det ej uppenbart att avyttringen skulle ägt rum även om

tvång icke förelegat» synes även komma att bereda svårigheter. Huru skall

exempelvis förfaras om det är ostridigt att ägaren avsett att sälja men först

efter sådan tid att realisationsvinstbeskattning icke kunnat ifrågakomma? Eu

närmare utredning i dessa hänseenden synes länsstyrelsen vara av värde in­

nan förslaget framlägges för antagande till lag.

I ett par yttranden föreslås, att endast viss del av uppkommen

realisationsvinst skall i förevarande fall anses utgöra

skattepliktig inkomst.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner sig sålunda icke utan vidare kunna

tillstyrka genomförande av förslaget, enär eu sådan bestämmelse skulle

innebära en betänklig orättvisa mot andra skattskyldiga. Därest någon lind­

ring i skattskyldigheten ansåges böra ifrågakomma med hänsyn till det

tvångsläge, vari ägaren av egendomen blivit försatt genom expropriation-

förfarandet, syntes annan framkomlig väg icke finnas än att en bestämmelse

infördes om att viss procentuellt bestämd del av ersättningen icke skulle

medräknas vid beräkningen av realisationsvinsten, t. ex. 25 procent.

Vidare förklarar länsstyrelsen i Uppsala län, att länsstyrelsen ställde sig

synnerligen tveksam till huruvida realisationsvinst uti ifrågavarande fall

borde helt undgå beskattning. Utan tvivel hade starka skäl anförts för

skattefrihet, men enligt länsstyrelsens förmenande skulle någon orättvisa

icke begås mot de skattskyldiga, därest halva realisationsvinsten beskattades.

Skälig hänsyn ansåge länsstyrelsen därvid hava tagits dels till det överpris,

som fastigheten under nu rådande onormala förhållanden betingade på grund

av penningvärdets försämring, och dels till de olägenheter för markägaren,

som vore förbundna med markens avstående genom tvångsförfarande. En­

ligt länsstyrelsens mening borde därför 50 procent av realisationsvinsten upp­

tagas till beskattning utom då skattskyldig förvärvat egendom i spekula­

tionssyfte med kännedom om blivande tvångslösen, i vilket fall hela vinsten

borde beskattas. Samma skatteplikt borde gälla i fråga om lös egendom.

I ett par yttranden beröres frågan om beskattning av ersättning,

som arrendator erhållit för avstående av arrenderätt

vid expropriation av fastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 ■

23

Länsstyrelsen i Hallands län anför sålunda:

Inom Hallands lön har under år 1943 med stöd av Kungl. Mai ds förord­

nande den 27 november 1942 expropriation ägt rum av bl. a. nyttjanderät-

tema till vissa fastigheter i Vapnö socken, vilka fastigheter ingått i det för

Hallands flygflottilj erforderliga markområdet. Vederbörande arrendatorer

hava av häradsrätten tillerkänts ersättningar varierande mellan 13 742 och

62 241 kronor för de sålunda avstådda nyttjanderätterna. Huruvida dessa

ersättningar beröras av den i promemorian föreslagna skattebefrielsen kan

möjligen vara tveksamt. Emellertid visa ersättningarna, att det vid expropria-

tioner kan vara fråga om stora belopp, som till en stor del måste hänföra

sig till beskattningsbar inkomst. Länsstyrelsen vill därför för sin del före­

slå, att viss del t. ex. 50 °/o av realisationsvinsten respektive av ersättningen

för upplåtelsen beskattas.

Lantbruks förbundet anför i denna del:

Under kriget hava i åtskilliga fall arrendatorer tvingats avflytta från av

dem under lång tid brukade, ofta »i arv» bekomna arrenden. Den ersättning,

som genom expropriationen tillerkänts vederbörande, har därvid upptagits

till beskattning som intäkt av jordbruksfastighet i den mån den motsvarar

framtida avkastning av fastigheten under den återstående arrendetiden. Jäm­

väl här kommer alltså en kumulerad beskattning att äga rum, vilken i all­

mänhet blir i hög grad betungande. I många av dessa fall är det det av arren-

datorn under tidigare år nedlagda arbetet å fastigheten som medfört, att

fastigheten erhållit en god hävd och i följd därav en ökad avkastning. Det

synes då ofta obilligt, att arrendatom genom nämnda tvångsförfarande skall

ställas inför utsikten att efter erläggandet av den skatt, som belöper å ex-

propriationsersättningen, blott bliva i stand att skaffa ett arrende avsevärt

sämre än det han tidigare haft. Arrendatorn kompenseras visserligen genom

att han så att säga i förskott får ut den framtida avkastningen och därige­

nom kan göra denna räntebärande, men är denna kompensation icke på nå­

got sätt fullvärdig på grund av den höga beskattning, som nu är rådande.

Lantbruksförbundet yttrar vidare att vad sålunda anförts dock icke borde

giva anledning till uppskov med den föreslagna lagstiftningen, därest de

framförda synpunkterna icke kunde beaktas utan ytterligare tidskrävande

utredning.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att det tvivelsutan skulle kunna anses ligga

en viss rättvisa och likställighet däri, att arrendator finge åtnjuta samma

skattelättnad i förevarande avsende som jordägare, men att lantbruksförbun-

dets förslag härutinnan icke syntes ligga helt i linje med de i promemorian

framlagda förslagen. Ett dylikt förslag torde i vart fall ej kunna realiseras

förrän utredning verkställts om dess konsekvenser i olika avseenden

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att samma skäl torde kunna

åberopas för skattebefrielse i fråga om arrendalors ersättning vid frånträ-

dande av arrende av fastighet, som blivit exproprierad, som i fråga om jord­

ägares ersättning i motsvarande fall.

Såsom bevillningsutskottet anfört i sitt betänkande nr 49/1945 och som

Departemenis-

jämväl flertalet av de hörda myndigheterna funnit, synes det icke tillfreds-

ställande att realisationsvinst, som uppkommit vid expropriation eller annan

tvångslösen av fast eller lös egendom, beskattas såsom inkomst. Enligt gäl-

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

lande regler kommer emellertid den, som inom viss Hd efter förvärvet tvingas

avstå sin egendom till förmån för ett allmänt intresse, att drabbas av skatt

för realisationsvinsten, under det att han, om ifrågavarande tvångslösen

icke mellankommit, skulle hava kunnat behålla egendomen utöver den i 35 §

kommunalskattelagen stadgade tiden och sålunda undgå skatt för vinsten.

Frågan är av särskild betydelse för ägaren av egendomen därför att skatten

för realisationsvinsten till följd av den statliga inkomst- och förmögenhets­

skattens progression kan bliva så hög, att anskaffandet av annan likvärdig

egendom i stället för den exproprierade försvåras eller omöjliggöres. Det bör

härvid även beaktas, att någon hänsyn till den ökade skatt, som egendomens

ägare har att erlägga på grund av uppstående realisationsvinst, lagligen icke

kan tagas vid expropriationsersättningens bestämmande (jfr nytt juridiskt

arkiv I 1946, s. 580).

Mot tanken att från beskattning undantaga realisationsvinster, som upp­

kommit vid expropriation eller annan tvångslösen av egendom, bär invänts

bl. a. att det icke vore konsekvent att, sedan i annat sammanhang framhål­

lits önskvärdheten av en allmän beskattning av oförtjänt värdestegring å

fastighet, medgiva skattefrihet för vissa nu beskattade vinster av dylikt slag.

Även om denna invändning i och för sig är riktig, kvarstår emellertid det

förhållandet att, så länge en fastighetsägare kan undgå realisationsvinst­

beskattning genom att uppskjuta avyttringen tio år från förvärvet, det ur

rättvisesynpunkt icke är tillfredsställande att beskatta den fastighetsägare,

som till förmån för ett allmänt intresse tvingats att tidigare avstå sin egen­

dom.

På grund av det anförda bör enligt min mening realisationsvinst vid ex­

propriation eller annan tvångslösen av fast eller lös egendom fritagas från

beskattning. Med hänsyn bl. a. till de omfattande markförvärv, som erford­

ras för storflygplatsen, synes det önskvärt att en dylik lagändring genom­

föres utan dröjsmål. Då frågan om realisationsvinstbeskattningers lämpliga

anordnande emellertid tagits upp till behandling i hela dess vidd inom 1944

års allmänna skattekommitté, lärer det å andra sidan vara lämpligt, att lag­

ändringen erhåller allenast provisorisk karaktär.

Den nu föreslagna skattebefrielsen bör få tillgodonjutas vare sig egendo­

men avstås till det allmänna eller till enskild person. Med avstående av egen­

dom genom tvångslösen bör likställas frivillig försäljning under sådana för­

hållanden att försäljningen måste anses hava skett på grund av köparens

möjlighet att, om frivillig uppgörelse icke träffats, tillgripa expropriation

eller annat dylikt tvångsförfarande. Självfallet kan det i många fall vara

svårt att avgöra om försäljningen skett av anledning som nyss sagts. Skall

köparen använda fastigheten för ändamål, för vars tillgodoseende expro­

priation eller annat tvångsförfarande enligt gällande författningar medgives,

torde emellertid försäljningen, där icke annat av omständigheterna framgår,

få anses vara likställd med en tvångsförsäljning.

Enligt departementspromemorian skulle skattebefrielse icke äga rum i de

fall, då det funnes uppenbart att avvttringen skulle ägt rum även om tvång

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

25

icke förelegat. Den sålunda föreslagna bestämmelsen överensstämmer med

motsvarande stadgande i krigskonjunkturskatteförordningarna. I vissa re­

missyttranden har emellertid anmärkts, att till följd av utformningen av

undantagsbestämmelsen alltför stora krav komme att i bevisningshänseende

ställas på taxeringsmyndigheterna. Denna erinran synes befogad och jag

förordar därför en sådan omformulering, att undantag från skattebefrielsen

skall äga rum då det »skäligen kan antagas» att avyttringen skulle ägt rum

även om tvång icke förelegat. Stadgandet kommer visserligen att då få en

något annan innebörd än motsvarande bestämmelse i krigskonjunkturskatte-

förordningarna. Emellertid synes det icke obefogat att ställa större krav på

taxeringsmyndigheternas utredning i de fall, då det gäller att belägga en rea­

lisationsvinst med krigskonjunkturskatt, än då fråga är att för vinsten ut­

taga ordinarie skatter till stat och kommun.

Skäl för antagande, att avyttring skulle hava ägt rum även om ett tvångs­

läge icke förefunnits, kan föreligga om en person — utan att kunna lämna

annan trovärdig förklaring angående orsaken till köpet — inköpi ett mark­

område sedan sådana omständigheter inträffat att det finnes anledning för­

vänta att expropriation av området kommer att ske. I nyssnämnda fall kan

överlåtaren nämligen antagas hava förvärvat fastigheten i syfte att göra en

omedelbar försäljningsvinst. Men även om säljaren ägt egendomen en längre

tid och det sålunda icke synes sannolikt att han förvärvat densamma i så­

dant spekulationssyfte som nyss sagts, kan han under vissa

förutsättningar

antagas hava varit villig att — även om tvång icke förelegat — avyttra fas­

tigheten till det vid tvångsförsäljningen erhållna priset. Så kan t. ex. vara

händelsen om säljaren tidigare för ungefärligen samma pris försålt områden

från egendomen. Ej heller i sistnämnda fall torde anledning föreligga att

medgiva skattebefrielse för realisationsvinsten.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen skall lika

med avyttring av fast egendom anses upplåtelse av nyttjanderätt eller servi­

tutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken därvid

är att betrakta som köpeskilling. Avyttringen skall i sådant fall anses hava

omfattat så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av fastig­

hetens hela värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför i

övrigt föreligga, skall alltså i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst anses

hava uppkommit.

Därest genom expropriation eller annat tvångsförfarande upplåtelse sker

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot en­

gångsersättning, bör vad förut sagts angående skattefrihet för realisations­

vinst vid avstående av äganderätt till fastighet äga motsvarande tillämpning.

Det bör framhållas att den i departementspromemorian förordade skatle-

friheten avser endast sådan inkomst, som är att hänföra till realisationsvinst

i skattelagarnas mening. Om den vid avyttring av inventarier erhållna ersätt­

ningen till en del är hänförlig till realisationsvinst och till eu annan del __

motsvarande återvunna värdeminskningsavdrag — utgör inkomst av rörelse,

Biliang till riksdagens protokoll 1947. I sand. Nr 147.

I!

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 147.

avses alltså endast den förra delen skola vara skattefri. Jag finner icke skäl

att i detta sammanhang föreslå någon utvidgning av skattefriheten utöver

vad i promemorian sålunda förutsatts. Ej heller anser jag skäl föreligga att

förorda skattebefrielse i de fall. då försäljningen icke föranletts av rättsligt

tvång utan t. ex. beror på att ägaren nödgas avflytta från orten.

Vad angår den i några yttranden berörda frågan om skattefrihet för sådan

ersättning för inkomstförlust, som arrendator erhållit vid avstående av ar­

renderätt i samband med expropriation av fastighet, torde nämnda ersättning

icke utgöra realisationsvinst. Spörsmålet om lindring i beskattningen av dylik

ersättning — vilken fråga huvudsakligen torde avse att mildra verkningarna

av statsbeskattningens progressivitet — torde därför icke böra upptagas i

detta sammanhang.

Därest realisationsvinst icke beskattas i de förenämnda fallen, kommer

intäkten, till den del den är att hänföra till avyttringen av den å marken

växande skogen, att beskattas som inkomst av jordbruksfastighet. Då så

skulle hava skett även om marken försålts eller upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till densamma skett först sedan den innehafts minst tio

år. torde någon befogad erinran icke kunna framställas mot att inkomsten

av skog beskattas även i de fall, då vinsten av markförsäljningen eller upp­

låtelsen av nyttjanderätt eller servitutsrätt till marken lämnas skattefri.

Då realisationsvinst, som under förut angivna förutsättningar uppkommer

vid avstående av egendom eller upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet, föreslås skola utgöra icke skattepliktig inkomst, torde det, såsom

kammarrätten anfört, vara principiellt riktigt att icke medgiva avdrag för

realisationsförlust i motsvarande fall. Denna fråga torde emellertid knappast

hava någon praktisk betydelse.

Såsom tidigare omnämnts torde de bestämmelser, som avses skola reglera

frågan om skattefrihet i de förut berörda fallen, böra hava endast provisorisk

karaktär. Med hänsyn härtill böra de icke intagas i kommunalskattelagen

utan upptagas i en särskild författning. Det är angeläget att de föreslagna

bestämmelserna tillämpas redan beträffande försäljningar och upplåtelser,

som ägt rum under år 1946. Enligt övergångsbestämmelserna till uppbörds-

förordningen efterskänkes visserligen i princip skatt för inkomst, förvärvad

under år 1946, men under vissa förutsättningar uttages skatt för bland annat

inkomstökning, som motsvaras av realisationsvinst. .Tåg förordar därför att

ifrågavarande bestämmelser skola träda i kraft omedelbart efter utfärdandet

av författning i ämnet och tillämpas redan vid 1947 års taxering.

T enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till anta­

gande.

27

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträd­

da hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposi­

tion av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-lngmar Edstrand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.