2

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock­

holms slott den 11 april 1947.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, G^jöres, D^anielson, M^yrdal,

Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

statsrådet Mossberg vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna

konferens år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde fattade beslut samt an­

för i anslutning därtill följande.

Inledning.

I det såsom bilaga till propositionen nr 111 till innevarande års riksdag

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden den 21 februari

1947 uttalade jag, att jag beträffande vissa av de vid Internationella arbets-

konferensens tjugonionde sammanträde fattade besluten hade för avsikt att

sedermera hemställa om att för årets riksdag proposition framlades med an­

hållan om riksdagens yttrande. De under punkt II på konferensens dagord­

ning (intagen å s. 2 i omförmälda proposition) fattade besluten voro emel­

lertid av så brådskande natur och så speciell karaktär, att jag ansåg mig

böra påkalla, att i en särskild proposition riksdagens samtycke till ratifice-

ring redan angivna dag inhämtades. Med nämnda uttalande åsyftades dels

en vid konferenssammanträdet enhälligt antagen »Akt av år 1946 angående

ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga», dels ock en konven­

tion (nr 80) angående partiell revision av de konventioner, som antagits av

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens vid dess tjugoåtta

första sammanträden, i vilken föreskrift meddelas rörande det framtida full­

görandet av vissa kansligöromål, som enligt nämnda konvention ålegat Na­

tionernas förbunds generalsekreterare, och vilken vidare innehåller vissa änd­

rade bestämmelser, föranledda av Nationernas förbunds upplösning och vid­

tagna ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga. I detta sam

manhang ansåg jag mig jämväl — ehuru någon riksdagens åtgärd därav

icke påkallades — böra bringa till riksdagens kännedom en mellan Förenta

Nationerna och Internationella arbetsorganisationen träffad överenskommelse

om viss samverkan i bland annat administrativt och budgetärt avseende.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för innehållet i de avgivna

yttrandena.

Be till delegationen avgivna remissvaren.

Vissa av de av delegationen hörda myndigheterna inskränka sig i sina ytt­

randen till allmänna uttalanden, medan andra därutöver ingå på en detalj -

granskning av de i de olika konventionerna och rekommendationerna före­

kommande bestämmelserna.

Följande allmänna uttalanden må här återgivas.

Socialstyrelsen yttrar, att styrelsen finner de ifrågavarande konventionerna

och rekommendationerna vara ur social synpunkt väl motiverade och ägna­

de att stödja utvecklingen på området. De flesta av de föreslagna föreskrif­

terna hade redan upptagits i svensk lagstiftning, antingen i form av redan

gällande lag eller i det av 1938 års arbetarskyddskommitté framlagda för­

slaget till ny lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. I övrigt

torde bestämmelserna i konventionerna och rekommendationerna böra be­

aktas vid det fortsatta arbetet med arbetarskyddslagstiftningen och med yr­

kesvägledningen för ungdom.

Statens arbetsmarknadskommission, som finner, att bestämmelserna i kon­

ventionerna och rekommendationerna i vissa delar sammanfalla med gäl­

lande eller föreslagen lagstiftning i Sverige, framhåller, att utvecklingen på

den svenska arbetsmarknaden och de senaste årens högre sysselsättnings-

volym medfört en starkt ökad efterfrågan på den yngre arbetskraften. Med

hänsyn härtill och då åldersproportionerna inom befolkningen för lång tid

framåt komme att ställa höga krav på arbetstagarnas prestationsförmåga,

vore en effektiv hälsovård och hälsokontroll inom arbetslivet av allra största

betydelse. Utan att taga ställning till frågan om ratifikation av konventio­

nerna förutsatte kommissionen, att de beaktades vid den försatta behand­

lingen av det föreliggande förslaget till lag om skydd mot ohälsa och olycks­

fall i arbete.

Landsorganisationen anser, att då de mot konventionernas bestämmelser

svarande reglerna i svensk rätt äro föremål för omarbetning i samband med

den allmänna revisionen av arbetarskyddslagstiftningen, ställning för när­

varande icke synes kunna tagas till frågan om konventionernas ratificering

av vårt land. Av samma anledning torde för närvarande några åtgärder icke

kunna vidtagas med anledning av rekommendationerna.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) finner det ur allmän social

synpunkt angeläget, särskilt i en situation, då vidgade krav ställas på den

yngre arbetskraftens engagemang inom arbetslivet, att hälsoskyddande åt­

gärder bliva vidtagna genom medicinsk yrkesrådgivning, reguljär yrkesväg-

Tedning, systematiska läkarbesiktn mgar och genom inskränkningar i ar­

betstiden för sådan arbetskraft. Det förefölle dock, som om vissa artiklar i

konventionerna fått en alltför rigorös utformning, vartill komme, att i fråga

om minderårigas användande i nattarbete avvikelser förelåge, som utan lag

stiftningsändring icke möjliggjorde ratifikation. Vissa principiella skiljaktig­

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Kungl. Maj.is proposition nr 240.

5

heter förelåge även i fråga om läkarundersökningens karaktär. 1 svensk lag­

stiftning skulle denna avse att ådagalägga huruvida ur medicinska synpunk­

ter olämplighet för viss anställning eller visst arbete förelåge, medan enligt

konventionerna sådan besiktning skulle ådagalägga lämplighet. Svensk lag­

stiftning förutsatte vidare dispens för läkarbesiktning, när det gällde arbete,

som medförde ringa ansträngning eller som fortginge under kortare tid av-

året, och 1938 års arbetarskyddskommittés förslag innehölle också vissa in­

skränkningar i fråga om läkarbesiktning på grund av att bestämmelserna

härom icke vore giltiga för vissa siag av sysselsättningar.

Enligt organisationens mening vore det lämpligt att frågan om ratifikation

anstode och gjordes till föremål för övervägande i samband med kommande

revision av arbetarskyddslagstiftningen.

Svenska arbetsgivareföreningen anför beträffande behandlingen av ifråga­

varande konventioner och rekommendationer vid arbetskonferensen, att de

danska, norska och svenska regeringsdelegaterna vid flera tillfällen under­

arbetet i vederbörande kommitté framfört ändringsförslag, som skulle vara

ägnade att göra konventionerna om läkarundersökning av barn och unga

arbetare mer elastiska för att därigenom öka möjligheterna för medlemssta­

terna att ratificera konventionerna. I samma syfte hade för övrigt framförts

vissa förslag med hänsyn till den tredje konventionen, som utarbetats av

samma kommitté (angående nattarbete). Kommittémajoriteten hade icke

kunnat finna det möjligt att acceptera de framställda ändringsförslagen.

Som en följd härav måste de tre staternas regeringar göra vissa reservationer

beträffande möjligheterna att ratificera dessa konventioner i en nära fram­

tid. Rent allmänt kunde om de föreliggande konventionerna sägas, alt de

vore alltför stelt utformade. Från de skandinaviska representanternas sida

hade under kommittéarbetet allvarliga ansträngningar gjorts att i konven-

tionsförslagen få till stånd vissa ändringar, som skulle kunna underlätta rati­

fikation av konventionerna. Dessa strävanden hade emellertid mött föga eller

ingen förståelse.

I fråga om de detaljuttalanden som i vissa av de inkomna ytt­

randena gjorts rörande bestämmelserna i de olika konventionerna och re­

kommendationerna må följande nämnas.

A. Konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn

och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för in­

dustriellt arbete och konvention (nr 78) angående läkar­

undersökning av barn och minderåriga för utrönande av

deras lämplighet för icke-industriellt arbete.

Socialstyrelsen yttrar i huvudsak följande beträffande de olika artiklarna

i konventionerna.

Artiklarna 1 — 3. Föreskrifter av hithörande slag funnes i arbetar­

skyddslagen. I förslaget till ny arbetarskyddslag föresloges bestämmelser om

läkarundersökning och läkarbesiktning av alla minderåriga, oavsett arbetets

art och arbetsplatsens storlek. Enligt lagförslaget skulle emellertid ■— i lik

6

Kungi. Maj.ts proposition nr 240.

het med den nu gällande lagen — läkarundersökning och läkarbesiktning

icke föreskrivas, när det gällde icke-industriellt arbete av familjemedlemmar

eller arbete, som vore att hänföra till jordbruk eller någon dess binäring,

vilken icke bedreves såsom självständig verksamhet. I konvention nr 78 hade

medgivits, att den nationella lagstiftningen kunde från tillämpningen av

denna konvention undantaga vissa familjeföretag. Styrelsen ville icke fram­

ställa något önskemål om lagstiftningens utvidgning till dessa områden men

ansåge sig böra fästa uppmärksamheten på att de minderåriga, som arbetade

i familjeföretag i hem och i jordbruk, icke komme att stå under obligatorisk

kontroll i hithörande avseenden.

Artikel 4. Betryggande föreskrifter rörande denna fråga, ehuru av

annan konstruktion, syntes föreligga i kungörelsen den 2 december 1938

(nr 711) angående läkarundersökningar och läkarbesiktningar till före­

byggande av vissa yrkessjukdomar, vilka stadganden skulle äga motsvarighet

i den nya arbetarskyddslagen 15 § 2 mom.

Artikel 5. Varken i gällande lag eller i lagförslaget funnes någon före­

skrift om att minderårig kunde befrias från att själv bekosta läkarundersök­

ning för vinnande av arbetsanställning. De årliga läkarbesiktningarna skulle

dock icke bekostas av de minderåriga. Det i konventionerna intagna stad­

gandet om kostnadsfri läkarundersökning funne socialstyrelsen vara före­

dömligt för svensk lagstiftning. Styrelsen ville därför uttala det önskemålet,

att en undersökning företoges för utrönande av möjligheterna att på sta­

tens bekostnad bereda minderåriga tillfälle att erhålla dylik undersökning

utan avgift.

Artikel 6. 1—2. Åtgärder av detta slag, vilka syntes styrelsen väl mo­

tiverade, torde tillhöra arbetsmarknadskommissionens verksamhetsområde,

varför styrelsen allenast ville framhålla den utomordentliga betydelse, som

sjukdomsbotande och hälsostärkande åtgärder hade till förebyggande av var­

aktig arbetsoförmåga och särskilt för tillvaratagande av partiellt arbetsföras

arbetsförmåga. Ungdoms vårdskom mit tfn vore sysselsatt med en plan för or­

ganisation av hälsokontrollen för barn och ungdom, vilken enligt kommit­

téns tanke skulle kunna sammankopplas med yrkesvägledning för ungdom

från skolåldern upp till vämpliktsåldern.

3. Bestämmelser av här avsett slag funnes såväl i gällande arbetarskydds­

lag 13 § första stycket och 35 § andra stycket som i 1938 års arbetarskydds-

kommittés förslag till ny lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete

m. m. (29 § första stycket samt 36 § 2 mom.).

Artikel 7. 1. Föreskrifter av hithörande slag funnes i gällande lag och

vore avsedda att gälla framgent.

2. övervakningen skedde genom yrkesinspektionen. Särskilda identifie-

ringsåtgärder vore ej föreskrivna i svensk lag. Vad beträffade övervakningen

av tillämpningen av föreskrifterna om läkarundersökning för utrönande av

lämplighet för arbetsanställning av barn och minderåriga, som för egen eller

föräldrars räkning sysselsattes i ambulerande handel eller annan å allmän

plats bedriven sysselsättning, funne socialstyrelsen det önskvärt, att en un­

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

samt till 25 § 3 mom. och 29 § andra stycket i det nya lagförslaget även­

som till vad anstalten i förutnämnda utlåtande anfört rörande sistnämnda

bestämmelser. Beträffande 25 § 3 mom. hade anstalten yttrat följande. »Den

i 3 mom. stadgade allmänna befogenheten för Konungen att under där an­

given förutsättning föreskriva vissa villkor för arbetstagares användande till

visst slag av arbete eller förordna, att arbetstagare ej må användas däri, lä­

rer jämväl få anses innefatta befogenheten att utfärda dylika föreskrifter

avseende allenast viss kategori av arbetstagare, till exempel minderåriga

eller kvinnor. Det kan ifrågasättas, huruvida detta icke borde komma till

uttryck i stadgandet.» Med avseende å 29 § andra stycket hade anstalten an­

fört följande. »Med hänsyn till vad som anförts vid 25 § 3 mom. torde stad­

gandet i andra stycket kunna utgå. Emellertid skulle nämnda stadgande,

i likhet med motsvarande nu gällande, bereda möjlighet till utfärdande av

särskilda skyddsföreskrifter för minderårig i arbete, som innebär våda i

moraliskt avseende. Dylika föreskrifter ha dock hittills icke behövt utfär­

das. Därest behov därav i visst fall skulle uppkomma efter en ny lags ikraft­

trädande, vilken på sätt anstalten föreslagit endast upptoge bestämmelsen

i 25 § 3 mom., kunna, därest stadgandet i lagförslagets 59 § 2 mom. intages

i den nya lagen, nödiga föreskrifter meddelas med stöd av detta stadgande.»

Artikel 4. Riksförsäkringsanstalten konstaterar, att några särskilda be­

stämmelser om åldersgräns för läkarundersökning och läkarbesiktning av

minderåriga vid särskilt riskfyllt arbete icke finnas i Sverige och ej heller

äro föreslagna till genomförande samt hänvisar i likhet med socialstyrel­

sen till kungörelsen den 2 december 1938.

I fråga om artiklarna 5—-7 lämnar riksförsäkringsanstalten en redo­

görelse för i Sverige gällande bestämmelser och principer, som överensstäm­

mer med vad socialstyrelsen under varje artikel anfört. Såvitt slutligen an­

går artiklarna 8—1 9 föranleder dessa icke till något riksförsäkrings-

anstaltens uttalande eller någon dess erinran.

I fråga om konvention nr 78 hänvisar riksförsäkringsanstalten till vad

anstalten yttrat beträffande de olika artiklarna i konvention nr 77. Såvitt

avser artiklarna 1—3 framhåller anstalten i övrigt att nu gällande arbetar-

skyddslag (10 § andra stycket och 35 §) överhuvud icke äger tillämpning å

arbete, som utförts av medlem av arbetsgivarens familj samt lämnar där­

efter en redogörelse för det nya lagförslagets bestämmelser. (Jfr socialsty­

relsens yttrande beträffande artiklarna 1—3.)

Medicinalstyrelsen anför följande.

Artikel 1. Mot avgränsningen av begreppet »industriföretag» i artikel

1 av konvention nr 77 och definition av »icke-industriellt» arbete i samma

artikel av konvention nr 78 har styrelsen intet att erinra. Förslaget i sist­

nämnda artikel, att familjeföretag, i vilka endast föräldrar och deras barn

eller myndlingar vore sysselsatta, kunde undantagas från tillämpningen av

konventionen, dock allenast försåvitt arbetet befunnits icke medföra fara

för barnens eller de minderårigas hälsa, innebure en viss skärpning jämfört

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

att kräva, läkarundersökning och läkarbesiktning vid hemarbete, främst ur

den synpunkten att det vore alldeles omöjligt att övervaka, att sådana be­

stämmelser följdes. Under konimittébehandbngen hade därför från skandi­

naviskt håll föreslagits, att hemarbete skulle undantagas från konventionens

tillämpningsområde. Det hade därvid påpekats, att i de nordiska länderna

det icke kunde ifrågakomma, att man lagstiftningsvägen införde bestämmel­

ser, vilkas efterlevnad man icke kunde kontrollera. Detta ändringsförslag

hade emellertid icke mött någon förståelse.

Artikel 1 i konventionen nr 7 7 (industrielltarbete). I före­

varande artikel funnes icke något undantag för familjeföretag från konven­

tionens giltighetsområde. Det kunde erinras om att enligt lagförslaget be­

stämmelserna om läkarundersökning och läkarbesiktning icke skulle äga

tillämpning beträffande arbete, som utfördes av medlem av arbetsgivarens

familj. En undantagsbestämmelse av motsvarande innehåll hade ursprungb-

gen föreslagits av byrån men bortfallit under kommittébehandlingen efter

en votering, där röstetalet för och emot varit tämligen lika.

Artikel 1 i konvention nr 78 (icke-industriellt arbete).

1 lagförslaget stadgades, att från lagens tillämpningsområde skulle undan­

tagas husligt arbete. Något motsvarande undantag funnes ej i konventionen;

tvärtom förklarades under kommittébehandlingen, att även husligt arbete

inrymdes under konventionen. Enligt föreningens åsikt hade tillämpnings­

området för konventionerna på detta sätt blivit så vidsträckt, att det icke

vore möjligt för vårt land att ratificera dem.

Artikel 2 punkt 1 och punkt 3 b i båda konventionerna.

Här förutsattes uppenbarligen, att läkarundersökningen skulle bedrivas så,

att man prövade arbetstagarnas lämplighet för ett visst arbete eller för en

viss angiven grupp av arbeten eller sysselsättningar. 1 vårt land skedde emel­

lertid av praktiska skäl läkarundersökningen efter ett något avvikande system,

i det att läkaren prövade för vilka slag av sysselsättningar vederbörande icke

vore lämplig och lämnade uppgift därom i läkarintyget. För alla övriga slag

av sysselsättningar vore den minderårige därefter i princip godkänd. Man

kunde fråga sig, om det i vårt land tillämpade förfarandet, som vi knappast

hade någon anledning att ändra, kunde anses stå i överensstämmelse med

konventionens föreskrifter. Frågan vore tveksam, men föreningen hölle när­

mast före, att man icke skulle behöva tolka konventionen så strängt, att vårt

system skulle anses strida mot densamma.

Artikel 3 punkt 3 i båda konventionerna. I 36 § 1 mom.

andra stycket i lagförslaget stadgades, att då fråga vore om arbete, som

medförde synnerligen ringa ansträngning eller fortginge allenast kortare tid

av året, arbetsrådet ägde i den mån så prövades påkallat medgiva befrielse

från besiktning, varom stadgades i lagen. Den svenska regeringen hade i

sitt svar på byråns frågeformulär yrkat, att motsvarande dispensbestämmelse

skulle införas i konventionen. Detta yrkande hade icke rönt beaktande. Un­

dantaget vore emellertid enligt föreningens uppfattning nödvändigt och även

avsaknaden därav torde förhindra ratifikation från vårt lands sida.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

myndigheter föreslagna åtgärderna genomföras samt framhåller vikten av

att åtgärderna i möjligaste mån samorganiseras med de i varje särskilt land

förefintliga medicinska dispositionerna för undersökning och kontroll av

arbetskraften.

Vad slutligen angår V Tillämpningsmetoder anför styrelsen, att bestäm­

melser av det slag, som avses i punkt 13 a)—b) i rekommendationen fin­

nas i gällande lag (33 §) och i lagförslaget (34 §). Bestämmelser motsva­

rande de i punkt 14 avsedda funnes däremot ej och vore ej heller föreslagna.

Styrelsen ville ifrågasätta, huruvida icke denna fråga lämpligen borde ut­

redas för utrönande av om lagstiftning härom vore erforderlig för Sveriges

vidkommande.

Riksförsäkringsanstalten hänvisar i fråga om I Tillämpningsområde och

II Läkarundersökning till arbetarskyddslagens föreskrifter om läkarunder­

sökning och läkarbesiktning av minderåriga (10 § andra stycket och 35 §)

samt motsvarande bestämmelser i förslaget till ny arbetarskyddslag (28 §

och 36—39 §§) ävensom till kungörelsen den 31 december 1912 (nr 3871

angående läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetare.

Anstalten framhåller, att något sådant förbehåll, som avses i punkt 6 andra

stycket beträffande vissa upplysningar av konfidentiell art, icke finnes

enligt gällande svensk lag och icke heller föreslagits i den nya lagstiftningen.

Med avseende å avdelningarna III—V i rekommendationen är anstaltens

yttrande i huvudsak av samma innebörd som socialstyrelsens.

Medicinalstyrelsen anför i fråga om rekommendationens avdelning II

punkt 3 följande. I angivna punkt framhålles, att det vore önskvärt, att alla

barn före skolgångens avslutande underginge allmän läkarundersökning, men

att detta icke borde inkräkta på den läkarundersökning, som skulle äga rum

vid tillträdandet av anställning. I jämförelse med arbetarskyddskommitténs

förslag, att läkarintyg av skolläkare infört i arbetsbok skulle kunna gälla

under ett års tid, innebure detta en skärpning, som enligt styrelsens mening

icke vore behövlig.

Styrelsen instämmer vidare i önskemålet (punkt 7) att icke enbart alla

minderåriga i lagens bemärkelse utan även ungdom i industriellt och icke­

industriellt arbete i åldern 18—21 år bli föremål för årliga läkarundersök­

ningar. Att så bör ske i visst slags arbete såsom i gruvor, å sjukhus o. d.

som rekommendationen föreslår, vill medicinalstyrelsen livligt förorda.

Styrelsen tillstyrker en tillämpning för Sveriges del av rekommendationens

bestämmelser med undantag för den ovan berörda enligt styrelsens mening

obehövliga skärpningen.

Statens arbetsmarknadskommission finner, att det under punkt 10 fram­

förda önskemålet om förteckningar över yrken och sysselsättningar, som

lämpa sig för minderåriga, vilka lida av viss kroppslig svaghet eller visst

kroppsligt lyte, vara en mindre lämplig lösning. I stället borde man vid upp­

rättandet av dylika förteckningar i första hand inrikta sig på att klarlägga,

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

av familjemedlemmar, som vore förlagt till arbetsgivarens bostad, eller ar­

bete, som vore alt hänföra till jordbruk eller någon dess binäring, vilken

icke bedreves såsom självständig verksamhet, skulle lagen över huvud taget

icke äga tillämpning.

Beträffande artikel 2 anför anstalten följande.

Enligt 14 § 3 inom. första stycket gällande arbetarskyddslag skall min­

derårig för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbete under minst elva

timmar varje dygn; och skall i denna ledighet ingå, där minderårig under

sexton år användes till industriellt eller därmed jämförligt arbete, tiden mel­

lan klockan 19 och klockan 6 samt eljest tiden mellan klockan 22 och

klockan 5. Från vad sålunda stadgats kan i vissa fall yrkesinspektör eller

yrkesinspektionens chefsmyndighet bevilja undantag beträffande yngling som

fyllt sexton år, och yngling som fyllt fjorton år kan med chefsmyndighetens

medgivande användas till flottningsarbete »i den mån förhållandena därtill

föranleda». Motsvarande stadgan den i förslaget till ny arbetarskyddslag åter­

finnas i 31 §. Där föreskrives i första stycket, att minderårigs ledighet för

nattvila skall omfatta minst elva timmar i följd varje dygn samt att i denna

ledighet skall ingå, där minderårig är under sexton år, tiden mellan klockan

19 och klockan 6 samt för annan minderårig tiden mellan klockan 22 och

klockan 5. I andra stycket av paragrafen angivas de särskilda fall, där un­

dantag från dessa bestämmelser kan medgivas av yrkesinspektionens chefs­

myndighet. Någon rätt för yrkesinspektör eller motsvarande befattningsha­

vare att meddela eftergift finnes icke enligt förslaget.

Artikel 3. Beträffande punkt 1 hänvisar anstalten till vad ovan sagts

under artikel 2.

I fråga om punkt 2 framhåller anstalten, att några möjligheter att lämna

dylika generella dispenser icke finnas vare sig enligt nu gällande lag eller

enligt det framlagda lagförslaget annat än i fråga om flottningsarbete.

Artikel 4. 1. Behov av dylik bestämmelse saknas enligt anstaltens me­

ning för Sveriges vidkommande.

2. Någon möjlighet för Kungl. Maj:t alt medgiva eftergift utöver vad som

stadgats i 14 § 3 mom. arbetarskyddslagen funnes icke för närvarande. En­

ligt det nya förslaget kunde yrkesinspektionens chefsmyndighet jämlikt stad­

gande i 31 § andra stycket b) medgiva minderårig att deltaga i vissa nöd-

fallsarbeten å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

3. Särskilt stadgande om tillstånd för minderårig till nattarbete i sam­

band med yrkesutbildning finnes icke enligt gällande lag och är ej heller

enligt lagförslaget avsett att införas.

Artikel 5. I fråga om minderårigs medverkan vid vissa offentliga till­

ställningar hänvisar anstalten till bestämmelsenia i kungl. förordningen den

10 december 1897 (nr 115) angående förbud mot barns användande vid

offentliga förevisningar. Denna författning, fortsätter anstalten, som icke

gäller med avseende å filminspelning, innehåller icke några bestämmelser om

nattvila. I betänkandet rörande den nya arbetarskyddslagen hade 1938 års

arbetarskyddskommitté jämväl framlagt förslag till »lag angående förbud

mot minderårigs användande vid offentliga tillställningar och inspelning av

biograffilm samt till viss försäljning och budskickning». Icke heller här vore

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Beträffande artikel 5 påpeka de sakkunniga, att det svenska lagför­

slaget i vissa hänseenden är längre gående än nämnda artikel; detta gäller

beträffande förbud mot minderårigas användande vid offentliga tillställ­

ningar, inspelning av film samt viss försäljning och budskickning. De sak­

kunniga anse bestämmelserna i det svenska lagförslaget nödvändiga och finna

det önskvärt, att icke konventionens antagande föranleder någon inskränk

ning i de restriktioner, som här avses.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller i fråga om artikel 1 punkt

4, att undantag ej heller här gjorts för arbete, som arbetstagaren utför i sitt

hem eller å annan plats, som av honom bestämmes (hemarbete). Redan denna

omständighet måste hindra ratifikation.

I fråga om artiklarna 3, 4 och 5 anför föreningen följande.

Det måste betraktas som synnerligen olyckligt, att konventionen blott skil­

jer på två grupper av minderåriga, nämligen sådana under 14 år och sådana

mellan 14 och 18 år. Ett betydligt bättre system hade man säkerligen kunnat

erhålla, om man gjort indelning i tre grupper, nämligen barn under 14

år, minderåriga mellan 14 och 16 år och minderåriga mellan 16 och 18 år.

Ett sådant yrkande framfördes också under kommittébehandlingen av För

enta staternas regering. Förslaget understöddes av den svenska regerings-

representanten, som särskilt framhöll nödvändigheten av att ha mindre stela

föreskrifter beträffande minderåriga mellan 16 och 18 år än beträffande de

lägre åldrarna. Till förslaget anslöt sig även den schweiziske regeringsrepre-

sentanten. Kommittén avslog emellertid detta förslag.

Artikel 2 skulle i princip ej komma att beröra oss, då i det nya lagförsla

get minderårig ej må användas till arbete, som avses i lagen, förrän den

minderårige fyllt 14 år och inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen

eller däremot svarande kunskaper och färdigheter eller också har behörigt

tillstånd att lämna folkskolan. Det är dock att märka, att föreskriften, att

arbetstagaren skall ha inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen,

icke gäller, när fråga är om arbete allenast under ferietid. Vid arbete utfört

under ferietid av sådana minderåriga, som här äro i fråga, är konventionen

strängare än bestämmelserna i vårt lagförslag. Då emellertid dessa fall icke

hava någon större praktisk betydelse, skall föreningen icke här närmare gä

in på den frågan.

I artikel 3 punkt 1 återfinnes konventionens huvudstadgande. Där före

skrives, att barn över 14 år, vilka icke längre äro underkastade hel skol­

plikt, samt minderåriga under 18 år icke må sysselsättas eller utföra arbete

nattetid under en sammanhängande tidrymd av minst 12 timmar varje dygn,

vari skall ingå tiden mellan kl. 22 och kl. 6. Denna bestämmelse gäller alltså

både minderåriga mellan 14 och 16 år och minderåriga mellan 16 och 18

år. Bestämmelsen är i vissa avseenden för stel redan för kategorien 14—16

år. För dessa minderåriga föreskriver vårt lagförslag (§ 31) en nattvila av

11 timmar. Vidare finns i § 31 andra stycket a) en dispensbestämmelse av in

nehåll, att minderårig, som ej fyllt 16 år, må, då så prövas påkallat, använ­

das till arbete å tid mellan kl. 19 och kl. 23. Någon motsvarighet till denna

undantagsbestämmelse finns icke i konventionen. De största svårigheterna

uppstå emellertid beträffande minderåriga av den senare kategorien, alltså

minderåriga mellan 16 och 18 år. Beträffande nattvilans längd gäller här

samma anmärkning som beträffande nattvilan för minderåriga mellan 14

och 16 år, ehuru anmärkningen givetvis har större betydelse beträffande den

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

I fråga om punkt 9. 1)—4) framhåller anstalten, att några bestämmelser

om identifierings- eller tillståndshandlingar eller igenkänningsmärken icke

finnas i Sverige och ha heller icke föreslagits till införande här.

Medicinalstyrelsen tillstyrker anslutning till rekommendationen.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig ar­

betskraft uttala sin sympati för rekommendationens förslag att begränsa

nattarbetet för minderåriga även i husligt arbete och familjeföretag, särskilt

med tanke på att minderåriga flickor ofta användas i husligt arbete.

Förslaget om identifieringsmärken för minderåriga finna de sakkunniga

synnerligen olämpligt för svenska förhållanden.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att rekommendationen bör tagas un­

der övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskyddslag-

stiftningen.

Delegationens yttrande.

För egen del anför delegationen följande.

Då delegationen går att taga ställning till de föreliggande konventionerna

och rekommendationerna, lärer detta böra ske under hänsynstagande ej blott

till nu gällande lagstiftning utan framför allt med beaktande av den genom­

gripande revision av densamma, vartill förslag avgivits och för närvarande är

föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Delegationen förutsätter nämligen, att

ratifikationsfrågan upptages till slutligt övervägande i samband med pröv­

ningen av frågan om den reviderade arbetarskyddslagstiftningens innehåll

och utformning.

Vad till en början angår konventionerna angående läkarundersökning av

barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt och

icke-industriellt arbete (nr 77 och 78), ansluta sig, såsom ock i de avgivna

yttrandena vitsordats, de i desamma meddelade föreskrifterna i avsevärd ut­

sträckning till gällande eller föreslagen svensk lagstiftning. Emellertid före­

ligga vissa avvikelser, vilket under behandlingen vid arbetskonferensen för­

anlett erinringar från svensk sida mot ett antal punkter av de sedermera an­

tagna bestämmelserna.

Till närmare belysning härav framhåller delegationen, att enligt artikel 1

i båda de nämnda konventionerna arbete, som arbetstagare utför i sitt hem

eller å annan plats, som av honom bestämmes, icke är undantaget från kon­

ventionernas tillämpningsområde. Arbete under angivna betingelser skulle

emellertid icke falla under den föreslagna arbetarskyddslagen utom såvitt av­

ser hemindustriellt arbete och i fråga om sådant arbete blott i den utsträck­

ning, som angives i de till lagen fogade anvisningarna. Enligt i vårt land hit­

tills tillämpade principer lärer det knappast kunna ifrågakomma att med­

dela lagbestämmelser, vilkas tillämpning icke eller endast med mycket stor

svårighet kan nöjaktigt övervakas. Redan nu berörda förhållande torde ut­

göra ett allvarligt hinder för en ratifikation från svensk sida av konven­

tionerna.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

Vidkommande den motsvarande rekommendationen synes densamma vara

av beskaffenhet att böra tagas under övervägande vid den fortsatta pröv­

ningen av lagstiftningen på området.

Vad därefter beträffar konventionen (nr 79) angående begränsning av

nattarbete för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet har undan­

tag ej heller här gjorts för arbete, som arbetstagaren utför i sitt hem eller

å annan plats som av honom bestämmes, vilket förhållande torde förhindra

ratifikation för närvarande ävensom, därest lagförslaget i oförändrat skick

genomföres, jämväl framdeles.

Vidkommande föreskrifterna i övrigt gäller, att nattvilan enligt konven­

tionen under inga omständigheter får understiga 12 timmar, medan såväl

gällande som föreslagen lagstiftning i vårt land stadgar 11 timmar. Även

nattvilans förläggning under dygnet är i konventionens artikel 3 fixerad på

ett sätt, som icke är förenlig med svensk lagstiftning, i vilken man ansett

det vara av värde att äga gemensamma föreskrifter i detta avseende för in­

dustriellt och icke-industriellt arbete. Ett godtagande av konventionens be­

stämmelser på denna punkt skulle, såsom arbetsgivareföreningen erinrat,

helt omöjliggöra, att minderåriga mellan 16 och 18 år deltoge i tvåskifts-

arbete, något som ansetts vara ägnat att medföra avsevärda svårigheter för

vårt näringsliv. Tilläggas må, att arbetsmarknadskommissionens sakkun­

niga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft betecknat bestämmelserna om

11 timmars nattledighet tillräckliga för vårt lands vidkommande.

Även vad angår senast avhandlade konvention lära sålunda förutsätt­

ningar för ratifikation icke vara för handen utan jämkningar i förslaget

till reviderad arbetarskyddslagstiftning, vilka icke kunna betecknas såsom

i och för sig motiverade.

Vidkommande motsvarande rekommendation synes den böra tagas un­

der övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskydds-

lagstiftningen.

Delegationen finner sig till sist böra uttala, att det negativa resultat,

som granskningen av de föreliggande konventionerna givit med avseende på

möjligheterna för en svensk ratifikation av desamma, icke är oförutsett. Den

svenska regeringen har vid avlåtande av svar å arbetsbyråns frågeformulär

beträffande dessa ärenden klart upplyst om vårt lands lagstiftning i nu åsyf­

tade del och påkallat en så smidig avfattning av konventionerna, att ratifi­

kation skulle möjliggöras. Vederbörande svenska regeringsombud har ock,

såsom redan erinrats, i likhet med regeringsombuden för bl. a. våra grann­

länder i det arbetskonferensens utskott, som haft att förberedelsevis hand­

lägga de av arbetsbyrån utarbetade förslagen, gjort gällande samma syn­

punkter och utan framgång sökt uppnå erforderliga modifikationer. Och

från samtliga tre skandinaviska länder har vid konferensens plenarbehand-

ling uttryckligen betonats, att dessa staters regeringar nödgas göra vissa re­

servationer beträffande möjligheterna att ratificera konventionerna i en

nära framtid.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Bilaga A.

Konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn ocli minder­

åriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt arbete.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde sam­

manträde

och. beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av barn

och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt ar­

bete, vilken fråga inbegripes under den tredje punkten på sammanträ­

dets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex

följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående läkar­

undersökning av minderåriga (industri), 1946» [Medical Examination of

Young Persons (Industry) Convenlion, 1946],

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, som äro

anställda i eller utföra arbete inom eller i anslutning till industriföretag, såväl

offentliga som enskilda.

2. Vid tillämpningen av denna konvention skall med »industriföretag»

särskilt avses:

a) gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral ur

jorden;

b) företag, inom vilka produkter framställas, ändras, rengöras, repareras,

utsmyckas, färdigställas, beredas till försäljning, nedskrotas eller förstöras

eller inom vilka material omvandlas, däri inbegripna företag för skeppsbygg-

nad ävensom för framställning, transformering och överförande av elektrisk

ström eller drivkraft av vad slag det vara må;

c) byggnads- och anläggningsföretag, däri inbegripet nybyggnads-, repara­

tions-, underhålls-, ändrings- och rivningsarbete;

d) företag, som bedriva passagerar- eller godsbefordran å landsväg, järn­

väg, inre vattenväg eller i luften, däri inbegripet handhavande av gods i

dockor, å kajer, lastbryggor, i lagerhus eller å flygplatser.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan å ena sidan in­

dustri och å den andra jordbruk, handel och övriga icke-industriella syssel­

sättningar.

Artikel 2.

1. Barn eller minderåriga under aderton år må icke anställas av industri­

ellt företag med mindre de vid ingående läkarundersökning befunnits lämp­

liga för det arbete, varmed de skola sysselsättas.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

givning, samt hälsouppbyggande och yrkesutbildningsåtgärder i syfte att un­

derlätta inträde i arbetslivet.

2. Vederbörande myndighet har att besluta rörande arten och omfattning­

en av sådana åtgärder; i detta syfte skall samarbete äga rum mellan vederbö­

rande arbetsmarknads-, hälsovårds-, undervisnings- och socialvårdande myn­

digheter och effektiv samverkan dessa myndigheter emellan upprätthållas vid

åtgärdernas vidtagande.

3. I fråga om barn och minderåriga, vilkas lämplighet för arbetsanställ-

ning icke är till fullo klarlagd, må i den nationella lagstiftningen intagas be­

stämmelser om utfärdande av

a) tillfälligt arbetstillstånd eller läkarintyg, gällande för begränsad tid,

efter vars utgång den minderårige har att undergå förnyad undersökning;

b) arbetstillstånd eller intyg med föreskrifter om särskilda arbetsvillkor.

Artikel 7.

1. Arbetsgivaren skall vara skyldig att förvara och för yrkesinspektionen

hålla tillgängligt, i den ordning den nationella lagstiftningen må föreskriva,

antingen läkarintyg om lämplighet för arbetsanställning, arbetstillstånd eller

arbetsbok, utvisande att hinder för anställningen ur medicinsk synpunkt icke

föreligger.

2. Den nationella lagstiftningen skall fastställa, vilka övervakningsåtgär-

der i övrigt må erfordras för att trygga en noggrann tillämpning av denna

konvention.

Del II. Särskilda föreskrifter för vissa länder.

Artikel 8.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund

av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndig­

het anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention, må

myndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av konven­

tionen antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsätt­

ningar, som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årliga rapport enligt ar­

tikel 22 i Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de områden,

i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande

artikel. Ingen medlem må därefter med åberopande av bestämmelserna i den­

na artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda an­

givna.

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,

skall i sina följande årliga rapporter lämna uppgift om de områden, i fråga

om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artikel 9.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratifice-

ring av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om läkarunder­

sökning för utrönande av barns och minderårigas lämplighet för industriellt

arbete, äger att genom förklaring i anslutning till ratifikationen ersätta den i

artiklarna 2 och 3 föreskrivna åldern av aderton år samt den i artikel 4 före­

skrivna åldern av tjuguett år med en lägre ålder, dock lägst sexton år i först­

nämnda och nitton år i sistnämnda fall.

Artikel 13.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­

tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldi­

rektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv måna­

der efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

26

Kungl. Mcij.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Artikel 14.

1- Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år för­

flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga den­

samma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns general­

direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande

tioårsperiod.

Artikel 15.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens med­

lemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­

gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konven­

tionen träder i kraft.

Artikel 16.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas gene­

ralsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifiktion och uppsägning,

som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående ar­

tiklar.

Artikel 17.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Interna­

tionella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konven­

tionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning förelig­

ger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller

delvis.

27

Artikel 18.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

lielt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av före­

varande konvention, utan hinder av vad i artikel 14 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och in­

nehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

Artikel 19.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga B.

Konvention (nr 78) angående läkarundersökning av barn och minderåriga

för utrönande av deras lämplighet för icke-industriellt arbete.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyran sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av barn

och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för anställning i icke­

industriellt arbete, vilken fråga inbegripes under den tredje punkten på

sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafvrtiosex

följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående läkar­

undersökning av minderåriga (icke-industriellt arbete), 1946» [Medical Exa­

mination of Young Persons (Non-Industrial Occupations) Convention, 1946].

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, anställda

mot avlöning i icke-industriellt arbete eller sysselsatta direkt eller indirekt

i förvärvssyfte med dylikt arbete.

2. Vid tillämpningen av denna konvention skall såsom »icke-industriellt

arbete» anses allt arbete utom det, som av vederbörande myndighet hänförts

till industriellt arbete, jordbruksarbete eller arbete ombord å fartyg.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan icke-industriellt

arbete å ena sidan och å den andra industriellt arbete, jordbruksarbete och

arbete ombord å fartyg.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

4. Den nationella lagstiftningen må från tillämpningen av denna konven­

tion undantaga familjeföretag, i vilka endast föräldrarna och deras barn eller

myndlingar äro sysselsatta, dock allenast för såvitt arbetet befunnits icke

medföra fara för barnens eller de minderårigas hälsa.

Artikel 2.

1. Barn eller minderåriga under aderton år må icke taga anställning eller

utföra arbete i icke-industriella sysselsättningar, med mindre de vid ingå­

ende läkarundersökning befunnits lämpliga för arbetet i fråga.

2. Läkarundersökning för utrönande av lämplighet för arbetsanställning

skall verkställas av legitimerad, av vederbörande myndighet godkänd läkare;

angående företagen undersökning skall läkarintyg utfärdas eller anteckning

göras å arbetstillstånd eller i arbetsbok.

3. Handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vitsordas, må

a) innehålla föreskrifter angående vissa med arbetsanställningen förenade

villkor;

b) utfärdas för visst angivet arbete eller för viss grupp av arbeten eller

sysselsättningar, vilka anses innesluta jämförliga hälsorisker och som av den

myndighet, vilken är ansvarig för tillämpningen av lagstiftningen om läkar­

undersökning för utrönande av lämplighet för arbetsanställning, hänförts till

en och samma riskgrupp.

4. Den nationella lagstiftningen skall fastställa, vilken myndighet det ålig­

ger att utfärda handling, varigenom lämplighet för arbetsanställning vits­

ordas, samt lämna närmare föreskrifter rörande sättet för utfärdandet av

dylik handling.

Artikel tf.

1. Barns och minderårigas lämplighet för det arbete, varmed de syssel­

sättas, skall underkastas fortlöpande läkarlillsyn till dess de uppnått en ålder

av aderton år.

2. Sysselsättning av barn eller minderårig under aderton år må fortgå

allenast under förutsättning av förnyad läkarundersökning minst en gång

årligen.

3. Den nationella lagstiftningen skall

a) meddela föreskrifter angående de särskilda omständigheter, under vilka

ytterligare läkarundersökning, utöver den minst en gång årligen stadgade, må

erfordras med hänsyn till de med arbetet förenade riskerna samt vederböran-

des hälsotillstånd enligt tidigare undersökningar; eller

b) tillförsäkra vederbörande myndighet befogenhet att i undantagsfall på­

kalla förnyad läkarundersökning.

Artikel 4.

1. I fråga om ur hälsosynpunkt särskilt riskfyllt arbete skall läkarunder­

sökning för utrönande av lämplighet för arbetsanställning samt periodiskt

upprepande av sådan undersökning krävas åtminstone till dess vederbörande

uppnått tjuguett års ålder.

2. Den nationella lagstiftningen skall antingen innehålla föreskrifter om

eller giva därtill lämpad myndighet befogenhet att bestämma de sysselsätt­

ningar eller grupper av sysselsättningar, för vilka läkarundersökning och

förnyade läkarundersökningar för utrönande av lämplighet för arbetsanställ-

ning skall krävas åtminstone till dess vederbörande uppnått tjuguett års

ålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 240. (Bilagor).

29

Artikel 5.

I föregående artiklar omnämnd läkarundersökning må icke medföra kost­

nader för barnet, den minderårige eller föräldrarna.

Artikel 6.

1. Vederbörande myndighet skall i fråga om barn och minderåriga, som

vid läkarundersökning befunnits icke lämpade för vissa slags arbeten eller

behäftade med kroppsfel eller lyte, vidtaga lämpliga åtgärder för yrkesråd-

givning samt hälsouppbyggande och yrkesutbildningsatgärder i sytte att un­

derlätta inträde i arbetslivet.

2. Vederbörande myndighet har att besluta rörande arten och omfattning­

en av. sådana åtgärder; i detta syfte skali samarbete äga rum mellan veder­

börande arbetsmarknads-, hälsovårds-, undervisnings- och socialvårdande

myndigheter och effektiv samverkan dessa myndigheter emellan upprätthållas

vid åtgärdernas vidtagande.

3. I fråga om barn och minderåriga, vilkas lämplighet för arbetsanstall-

ning icke är till fullo klarlagd, ma i den nationella lagstiftningen intagas be­

stämmelser om utfärdande av

a) tillfälligt arbetstillstånd eller läkarintyg, gällande for begransad tid,

efter vars utgång den minderårige har att undergå förnyad undersökning:

b) arbetstillstånd eller intyg med föreskrifter om särskilda arbetsvillkor.

Artikel 1.

1. Arbetsgivaren skall vara skyldig att förvara och för yrkesinspektionen

hålla tillgängligt, i den ordning den nationella lagstiftningen må föreskriva,

antingen läkarintyg om lämplighet för ai betsanställning, arbetstillstånd eller

arbetsbok, utvisande att hinder för anställningen ur medicinsk synpunkt icke

föreligger.

2. Den nationella lagstiftningen skall fastställa

a) erforderliga identifieringsåtgärder i och för övervakning av tillämp­

ningen av föreskrifterna om läkarundersökning tör utrönande av lämplighet

för arbetsanställning beträffande barn och minderåriga, som för egen eller

föräldrars räkning sysselsättas i ambulerande handel eller annan å allmän

plats bedriven verksamhet; och

b) den övervakning i övrigt, som ma erfordras för att trygga en noggiann

tillämpning av denna konvention.

Del II. Särskilda föreskrifter för vissa länder.

Artikel 8.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund

av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndig­

het anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention, må

mvndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen av konven­

tionen antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller sysselsätt­

ningar, som den prövar erforderligt.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-10. (Bilagor).

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årliga rapport enligt

artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de områ­

den, i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna i före­

varande artikel. Ingen medlem må därefier med åberopande av bestämmel­

serna i denna artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de så­

lunda angivna.

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,

skall i sina följande årliga rapporter lämna uppgift om de områden, i fråga

om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artikel 9.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratifice-

ring av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om läkarun­

dersökning för utrönande av barns och minderårigas lämplighet för anställ­

ning i icke-industriellt arbete, äger att genom förklaring i anslutning till

ratifikationen ersätta den i artiklarna 2 och 3 föreskrivna åldern av aderton

år samt den i artikel 4 föreskrivna åldern av tjuguett år med en lägre ålder,

dock lägst sexton år i förstnämnda och nitton år i sistnämnda fall.

2. Varje medlem, som avgivit dylik förklaring, må, närhelst den så önskar,

återtaga densamma genom en ny förklaring.

3. Varje medlem, beträffande vilken jämlikt mom. 1 i denna artikel av­

given förklaring är i kraft, skall i sina årliga rapporter rörande tillämpningen

av denna konvention angiva i vad mån framsteg gjorts beträffande en full­

ständig tillämpning av bestämmelserna i konventionen.

Del m. Slutartiklar.

Artikel 10.

Denna konvention skall icke i något avseende inverka på lag, skiljedom,

sedvänja eller avtal mellan arbetsgivare och arbetare, varigenom förmånliga­

re villkor fastställas än de, som föreskrivas i konventionen.

Artikel 11.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­

tionella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 12.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Inter­

nationella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av general­

direktören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikatio­

ner registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv måna­

der efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 13.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

31

densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns ge­

neraldirektör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år

efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna ar­

tikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

följande tioårsperiod.

Artikel 14.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens

medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­

gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas unpmärksamhet på den dag, då konven­

tionen träder i kraft.

Artikel 15.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas ge­

neralsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsäg­

ning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående

artiklar.

Artikel 16.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Inter­

nationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för kon­

ventionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning fö­

religger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision,

helt eller delvis.

Artikel 17.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revi­

sion, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 13 bär ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 18.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Bilaga C.

Rekommendation (nr 79) angående läkarundersökning av barn och min­

deråriga för utrönande av deras lämplighet för arbetsanställning.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av

barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för arbetsan­

ställning, vilken fråga inbegripas under den tredje punkten på samman­

trädets dagordning,

samt beslutat antaga konventioner angående läkarundersökning av

barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt

och icke-industriellt arbete,

ävensom beslutat komplettera dessa konventioner med en rekommen­

dation,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex

följande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendationen an­

gående läkarundersökning av minderåriga, 1946» [Medical Examination of

Young Persons Recommendation, 1946].

Med hänsyn till att konventionerna om läkarundersökning av minderåriga,

1946, fastställa grunder för bestämmelser om läkarundersökning i syfte att

skydda barn och minderåriga mot de risker olämpligt arbete innebär men

lämna den närmare utformningen av hithörande föreskrifter åt den nationella

lagstiftningen, och

med hänsyn till önskvärdheten av att trygga skälig likformighet i kon­

ventionernas tillämpning, för att i enlighet med dessas syfte upprätthålla

största möjliga effektivitet i fråga om skydd åt barn och minderåriga un­

der samtidig anpassning av sättet för läkarundersökningens genomförande

efter de olika medlemsstaternas allmänna administrativa system, och

med hänsyn till önskvärdheten tillika av att samtliga medlemmar hållas

underkunniga om de metoder, som givit tillfredsställande resultat i ett land

och som fördenskull kunna tjäna till vägledning,

förordar konferensen, att medlemmarna skola, så snart omständigheterna

det medgiva, tillämpa följande bestämmelser samt, i enlighet med vad In­

ternationella arbetsbyråns styrelse därom må komma att besluta, tillhanda­

hålla arbetsbyrån upplysningar angående härutinnan vidtagna åtgärder.

I.

Tillämpningsområde.

1. Föreskrifterna i konventionen angående läkarundersökning av minder­

åriga (icke-industriellt arbete), 1946, böra tillämpas å allt arbete, som ut-

iöres inom eller i anslutning till följande företag och inrättningar, offent­

liga eller enskilda, nämligen

a) handelsföretag, däri inbegripna dessas avdelningar för hemtransport

av varor till kunderna;

b) post, telefon, telegraf och radio, distributionstjänsten inbegripen;

c) företag och förvaltningsavdelningar, vilkas personal sysselsättes huvud­

sakligen med kontorsarbete;

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

7. Med hänsyn till att i flertalet fall kroppsutvecklingen (uppväxtstadiet)

icke avslutats vid aderton års ålder och behov följaktligen alltjämt föreligger

av särskilda skyddsåtgärder, är det önskvärt, att den obligatoriska läkarun­

dersökningen utsträckes till åtminstone tjuguett år för alla minderåriga, sys­

selsatta i industriellt och icke-industriellt arbete.

I varje fall bör vid bestämmandet av de hälsorisker, som skola anses på­

kalla läkarundersökningarnas utsträckande till tjuguett års ålder i enlighet

med artikel 4 i nämnda konventioner anläggas ett mera vidsynt bedömande;

särskilt bör utsträckandet av läkarundersökning till nämnda ålder krävas

beträffande allt arbete i gruvor och varje anställning å sjukhus ävensom be­

träffande sådan anställning i offentlig nöjesverksamhet, som innebär utfö­

rande av dans och akrobatiska prestationer.

8. Bestämmelserna i föregående moment böra icke föranleda begränsning

av skyldigheten att tillämpa internationella överenskommelser eller nationell

lagstiftning, som förbjuder sysselsättandet av minderåriga i visst arbete, inne­

bärande särskilda hälsorisker, eller som förutsätter allmän kontroll av däruti

sysselsatta arbetares hälsa, oavsett åldern.

III.

Åtgärder i fråga om personer, som vid läkarundersökning befunnits helt

eller delvis olämpliga för arbete.

9. De nationella myndigheternas åtgärder för att efterkomma föreskrif­

terna i artikel 6 av ovannämnda konventioner, böra särskilt åsyfta, att barn

och minderåriga, som vid läkarundersökning befunnits behäftade med kropps-

fel eller lyte eller brister eller i annat avseende icke lämpade för arbete,

a) erhålla erforderlig läkarbehandling till avhjälpande eller lindrande av

förefintliga fel och brister;

b) uppmanas att återupptaga skolarbetet eller anvisas lämplig sysselsätt­

ning, ägnad att motsvara deras önskemål och anlag, samt tillfälle till utbild­

ning för dylik sysselsättning;

c) om så erfordras, beredas ekonomisk hjälp under tiden för läkarbehand-

ligen, skolgången eller yrkesutbildningen.

10. För att främja yrkesrådgivning åt barn och minderåriga, som befun­

nits lida av kroppslig svaghet eller behäftade med visst slag av lyte, böra för­

teckningar över yrken och sysselsättningar, som lämpa sig för olika katego­

rier av dylika unga arbetare, utarbetas av sakkunniga i samråd med de me­

dicinska myndigheterna samt de myndigheter, som handlägga arbetsmark­

nadsfrågor. Dessa förteckningar böra tjäna till vägledning för undersöknings-

läkarna utan att för dem vara bindande.

IV. Ansvariga myndigheter.

11. För att läkarundersökningen av minderåriga skall bliva fullt effektiv

böra åtgärder vidtagas i syfte att utbilda en kår av undersökningsläkare med

erforderliga insikter i yrkeshygien och ingående erfarenhet i fråga om de

medicinska spörsmål, som ha avseende å barns och minderårigas hälsotill­

stånd.

Vederbörande myndighet bör tillse, att teoretisk och praktisk utbildning an­

ordnas för detta ändamål.

Undersökningsläkama böra utses med hänsyn till de kvalifikationer, som

angivits i första stycket.

12. Åtgärder för läkarundersökning för utrönande av lämplighet för ar­

bete böra vidtagas under nära samverkan mellan de medicinska myndigheter,

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

och beslutat antaga vissa förslag angående begränsning av nattarbete

för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet, vilken fråga in-

begripes under tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av eu internationell

konvention,

antager denna den nionde dagen i oktober månad år nittonhundrafyrtiosex

följande konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående minder­

årigas nattarbete (icke-industriell verksamhet), 1946» [Night Work of Young

Persons (Non-Industrial Occupations) Convention, 1946],

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å barn och minderåriga, anställda

mot avlöning i icke-industriellt arbete eller sysselsatta direkt eller indirekt i

förvärvssyfte med dylikt arbete.

2. Vid tillämpningen av denna konvention skall såsom »icke-industriellt

arbete» anses allt arbete utom det, som av vederbörande myndighet hänförts

till industriellt arbete, jordbruksarbete eller arbete ombord å fartyg.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan icke-industri­

ellt arbete å ena sidan och å den andra industriellt arbete, jordbruksarbete

och arbete ombord å fartyg.

4. Den nationella lagstiftningen må från tillämpningen av denna konven­

tion undantaga

a) husligt arbete i enskilda hushåll;

b) familjeföretag, i vilka endast föräldrarna och deras barn eller mynd­

lingar äro sysselsatta, för såvitt arbetet anses icke vara skadligt, menligt eller

farligt för barnen eller de minderåriga.

Artikel 2.

1. Barn under fjorton år, som användas till heltids- eller deltidsarbete,

samt minderåriga över fjorton år, vilka alltjämt äro underkastade hel skol­

plikt, må icke sysselsättas eller utföra arbete nattetid under en sammanhäng­

ande tidrymd av minst fjorton timmar varje dygn, vari skall ingå tiden mel­

lan klockan 20 och klockan 8.

2. Där de lokala förhållandena så påkalla, må i den nationella lagstift­

ningen nu nämnda tidrymd ersättas med en tidrymd av tolv timmar, vilken

dock icke får börja senare än klockan 20.30 och icke sluta tidigare än kloc­

kan 6.

Artikel 3.

1. Barn över fjorton år, vilka icke längre äro underkastade hel skolplikt,

samt minderåriga under aderton må icke sysselsättas eller utföra arbete natte­

tid under en sammanhängande tidrymd av minst tolv timmar varje dygn, vari

skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan 6.

2. När särskilda omständigheter föreligga med avseende på viss verksam­

hetsgren eller visst geografiskt område, skall likväl vederbörande myndighet,

efter hörande av vederbörande arbetsgivare- och arbetareorganisationer, äga

besluta att i fråga om barn och minderåriga, sysselsatta inom nämnda verk­

samhetsgren eller område, tiden mellan klockan 23 och klockan 7 må ersätta

tiden mellan klockan 22 och klockan 6.

all lagstiftning, varigenom föreskrifterna i denna konvention förverkligas,

och särskilt om

a) den tidrymd, varmed den i artikel 2 mom. 1 föreskrivna tiden med stöd

av mom. 2 samma artikel, må hava ersatts;

b) den omfattning, vari bestämmelserna i artikel 3 inom. 2 tagits i an-

sipråk;

c) de myndigheter, som, med stöd av bestämmelserna i artikel 5 mom. 1,

ägt bevilja individuella tillstånd, samt den minimiålder, som i enlighet med

bestämmelserna i mom. 2 samma artikel fastställts för beviljandet av dylikt

tillstånd.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. (Bilagor).

Del II. Särskilda bestämmelser för vissa länder.

Artikel 7.

1. Varje medlem, som före antagandet av lagstiftning, varigenom ratifi-

cering av denna konvention möjliggjordes, saknade föreskrifter om begräns­

ning av barns och minderårigas nattarbete inom icke-industriell verksamhet,

äger att genom förklaring i anslutning till ratifikationen, ersätta den i artikel

3 föreskrivna åldern av aderton år med eu lägre åldersgräns, dock i intet

fall lägre än sexton år.

2. Varje medlem, som avgivit en dylik förklaring, må, närhelst den så

önskar, återtaga densamma genom en ny förklaring.

3. Varje medlem, beträffande vilken en jämlikt mom. 1 i denna artikel

avgiven förklaring är i kraft, skall i sina årliga rapporter rörande tillämp­

ningen av denna konvention angiva i vad män framsteg gjorts i syfte att

uppnå en fullständig tillämpning av konventionen.

Artikel 8.

1. Bestämmelserna i del I av denna konvention skola i fråga om Indien

äga tillämpning med följande jämkningar:

a) nämnda bestämmelser äga tillämpning å alla de områden, beträffande

vilka den indiska lagstiftande församlingen äger kompetens att bringa dem

i tillämpning;

b) vederbörande myndighet må från konventionens tillämpning undantaga

barn och minderåriga anställda i företag, där mindre än tjugu personer sys­

selsättas ;

c) artikel 2 i konventionen äger tillämpning å barn under tolv år, vilka

må användas till heltids- eller deltidsarbete, samt å barn över tolv år, vilka

äro underkastade hel skolplikt;

d) artikel 3 i konventionen äger tillämpning å barn över tolv år, vilka icke

äro underkastade hel skolplikt, samt å minderåriga under femton år;

e) de undantag, som medgivas i artikel 4 mom. 2 och 3, gälla minder­

åriga, som fyllt fjorton år;

f) artikel 5 äger tillämpning å barn och minderåriga, som icke fyllt fem­

ton år.

2. Bestämmelserna i mom. 1 av denna artikel skola kunna ändras med

iakttagande av följande tillvägagångssätt:

a) Internationella arbetskonferensen må vid varje sammanträde, å vars

dagordning dylik fråga blivit uppförd, med två tredjedels majoritet antaga

förslag till ändring av mom. 1 i förevarande artikel;

40

Kunffl. Maj.ts proposition nr 210. (Bilagor).

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­

gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventio­

nen träder i kraft.

Artikel 14.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas gene­

ralsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation och uppsäg­

ning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående

artiklar.

Artikel 15.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Inter­

nationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för kon­

ventionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning fö­

religger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt

eller delvis.

Artikel 16.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revi­

sion, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 12 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 17.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga E.

Rekommendation (nr 80) angående begränsning av barns och minder­

årigas nattarbete i icke-industriell verksamhet.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Montreal och där samlats den 19 september 1946 till sitt tjugunionde

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående begränsning av nattarbete

för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet, vilken fråga in-

begripes under tredje punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat antaga en konvention i ämnet ävensom att komplettera

nämnda konvention med en rekommendation,

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 240.

(Bilagor).

a) att lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärdei vidtagas i syfte

att begränsa nattarbetet för sådana barn och minderåriga under aderton år,

som äro sysselsatta i hushållsarbete i enskilda hem;

b) att tillämpningen av föreskrifterna om begränsning av nattarbete i

icke-industriell verksamhet utsträckes till att omfatta alla i förvärvssyfte

bedrivna företag, oavsett förefintliga släktskapsförhållanden mellan dem, som

däri sysselsättas.

II.

Anställning i samband m6d offentlig underhållning.

3. När de lokala myndigheterna med stöd av bestämmelserna i artikel 5

i konventionen angående minderårigas nattarbete (icke-industriell verksam­

het), 1946, bemyndigats att lämna barn och minderåriga individuella till­

stånd att nattetid medverka såsom artister vid offentlig underhållning eller

såsom skådespelare vid filminspelning, bör åt överordnad myndighet upp­

dragas att övervaka tillståndsgivningen, hos vilken myndighet tillika besvär

skall kunna anföras över såväl avslag å framställning om tillstånd som vill­

kor i samband med tillstånds beviljande.

4. Tillstånd bör avse begränsad tid och förses med de förbehåll i övrigt,

som i varje särskilt fall må erfordras till skydd för barnet eller den minder­

årige.

5. Tillstånd bör för barn under f jorton år utfärdas endast i undantagsfall,

när så med hänsyn till yrkesutbildning eller barnets särskilda anlag finnes

böra ske, därvid följande villkor böra uppställas:

a) tillstånd bör som regel icke utfärdas för annan än elev vid teater- eller

musikskola;

b) nattarbetet bör i möjligaste mån begränsas till tre kvällar i veckan eller

till genomsnittligt tre kvällar i veckan, räknat för en längre tidsperiod;

c) arbetet bör sluta klockan 22, där icke en sammanhängande viloperiod

om sexton timmar är medgiven.

III.

Övervakning.

6. Under fortsatt iakttagande av den grundsats, som kommit till uttryck

i moment 12 av den år 1923 antagna rekommendationen angående yrkesin­

spektion, enligt vilken inspektionspersonalen bör innefatta såväl kvinnor

som män med samma befogenheter och åligganden och med samma myn­

dighet, bör hänsyn tagas till erfarenheten inom vissa länder, vilka funnit det

särskilt ändamålsenligt att åt kvinnliga inspektörer anförtro övervakningen

av lagstiftningen till skydd för unga arbetare.

7. Förutom åt den vanliga övervakningen av efterlevnaden av lagstift­

ningen till skydd för unga arbetare bör, i syfte att uppnå en effektiv tillämp­

ning av bestämmelserna i konventionen angående minderårigas nattarbete

(icke-industriell verksamhet), 1946, å sådan icke-industriell verksamhet, som

bedrives i en mångfald små och spridda företag, särskild uppmärksamhet

ägnas uppgivna fall av överträdelse, vilka anmälts av allmänheten; framför

allt böra omedelbara åtgärder vidtagas, när klagomål anförts av barnets

eller den minderåriges föräldrar.

8. Vid bestämmandet av den officiella handling arbetsgivaren enligt lag

skall ha att tillhandahålla i och för inspektionsmyndighetens tillsyn å efter­

levnaden av bestämmelserna om begränsning av nattarbete, är det önskvärt

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

(Bilagor).

års konvention angående revision av slutartiklarna, vilka antagits av Inter-

tionella arbetskonferensen vid dess 29 :e sammanträde.

2. Resolution angående övergångsbestämmelser, att tillämpas till dess Akt

av år 1946 angående ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga

trätt i kraft.

3. Resolution angående antagande av budget för 29:e budgetåret, 1947,

och angående fördelning av utgifterna för år 1947 på olika medlemsstater.

4. Resolution angående antagandet av reviderad stadga för den admi­

nistrativa domstolen.

5. Resolution angående förlängning av förordnandet på ytterligare tre år

för ledamöterna i den administrativa domstolen.

6. Resolution angående antagandet av ett reviderat tjänstepensionsregle-

mente.

7. Resolution, genom vilken arbetskonferensen utser ledamöter av tjänste-

pensionskassans styrelse.

8. Resolution angående avgifterna till pensionsfonden under år 1947.

9. Resolution, enligt vilken till arbetsbyråns styrelse för vidare övervä­

gande hänskjutes en preliminär text till konvention angående Internationella

arbetsorganisationens privilegier och immuniteter, med bilaga.

10. Resolution angående utsträckning av läkarbesiktning till att omfatta

unga jordbruksarbetare.

11. Resolution angående avskaffandet av tvångs- eller obligatoriskt ar­

bete.

12. Resolution, genom vilken vissa frågor berörande icke-självständiga

områden uppföras på dagordningen för Internationella arbetskonferensens

nästkommande allmänna sammanträde.

13. Resolution, i vilken arbetsbyråns styrelse uppmanas vidtaga vissa åt­

gärder beträffande socialpolitiken i icke-självständiga områden och bland

annat överväga möjligheterna till upprättande av ett regionalt kontor för den

afrikanska kontinenten.

14. Resolution angående socialpolitisk minimistandard för den infödda

befolkningen i självstyrande områden.

15. Resolution, i vilken konferensen hyllar krigets offer.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471256