2

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 2 maj 7947.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

S

köld

, Q

uensel

, G

jöres

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

, S

träng

, E

rics

­

son

, W

eijne

.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, stats­

rådet Danielson, samt t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Quen­

sel, anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, följande.

Vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande kunde, i avvaktan på slut­

ligt ställningstagande till vissa förslag och utredningar inom rättegångsrefor-

mens område, detaljerade anslagsäskanden icke göras såvitt angår anslag för

nästa budgetår till avlöningar och omkostnader vid justitiekansler sämbetet,

det föreslagna riksåklagarämbetet, högsta domstolen med nedre justitierevi-

sionen, hovrätterna och häradsrätterna, ej heller såvitt angår anslaget till

ersättning åt domare, vittnen och parter. Vidare ansågs närmare framställ­

ning icke då kunna göras beträffande två anslag vilka äga visst samband med

de förutnämnda, nämligen ett anslag till kostnader för inrättande av riks­

åklagarämbetet och ett anslag till kostnader för inrättande av nya hovrätter

m. m. I riksstatsförslaget upptogos därför nämnda av vidare överväganden

beroende anslag med allenast beräknade belopp, nämligen

Justitiekanslersämbetet: Avlöningar, förslagsanslag... kronor

113 500

Justitiekanslersämbetet: Omkostnader, förslagsanslag ....

»

7 700

Riksåklagarämbetet: Avlöningar, förslagsanslag............ »

53 600

Riksåklagarämbetet: Omkostnader, förslagsanslag ................ »

5 700

Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet, reserva­

tionsanslag ........................................................................................... »

50 000

Högsta domstolen m. m.: Avlöningar, förslagsanslag..........

»

1 920 600

Högsta domstolen m. m.: Omkostnader, förslagsanslag ...

»

69 600

Hovrätterna: Avlöningar, förslagsanslag.......................... »

3 200 000

Hovrätterna: Omkostnader, förslagsanslag....................... »

165 000

Kostnader för inrättande av nya hovrätter m. m., reserva­

tionsanslag ...................................................................................... »

1 000 000

Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag ............................. » 9 400 000

Häradsrätterna: Omkostnader, förslagsanslag ......................... »

475 000

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag . .

»

900 000

3

Jag ber nu att få anmäla dessa anslagsfrågor. Samtidigt torde jämväl få

anmälas frågorna om anslag för Tornedalens rättshjälpsanstalt samt för

efterutbildning inom rättegångsväsendet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet.

Justitiekanslersänibetet.

1. Justitiekanslersämbetet: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är i gäl­

lande riksstat uppfört med 84 000 kronor.

Personalförteckning för justitiekanslersämbetet har fastställts av Kungl.

Maj:t den 17 maj 1946 (statsliggaren s. 9). Samma dag har Kungl. Maj:t vi­

dare fastställt följande avlöningsstat för ämbetet, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1946/47.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis................ kronor 40 100

2. Avlöningar till ioke-ordinarie personal .................................. »

34 900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................................. „

9 999

Summa kronor 84 000.

Såsom ordinarie tjänstemän hos justitiekanslersämbetet äro anställda —

utom justitiekansler! — byråchef, kanslibiträde och expeditionsvakt. Äm­

betets personal i övrigt utgöres av två förste byråsekreterare, den ena place­

rad i lönegraden Eo 26 och den andre i Eo 24, samt en extra tjänsteman å

halvtid i lönegraden Ex 18. Därjämte har ämbetet anlitat extra arbetskrafter.

Med hänsyn till den betydande utvidgning av justitiekanslersämbetets uppgif­

ter såsom åklagarmyndighet, vilken föranledes av nya rättegångsbalken, har

en utbrytning av vissa delar av ämbetets arbetsområde ifrågasatts. I anled­

ning härav torde en översikt böra lämnas över ämbetets nuvarande uppgifter.

Justitiekanslerns allmänna ämbetsställning och uppgifter framgå redan av

grundlagarna. Enligt § 27 regeringsformen åligger det justitiekanslem såsom

Konungens högste ombudsman att föra eller genom honom underställda

fiskaler låta föra Konungens talan i mål som röra allmän säkerhet och kro­

nans rätt samt att å Konungens vägnar hava tillsyn över rättvisans handha-

vande och i sådan egenskap beivra av domare och ämbetsmän begångna fel.

Regeringsformen tilldelar därjämte i §§ 101 och 102 justitiekanslem vissa be­

fogenheter med avseende a riksrättsatal mot ledamöter av högsta domstolen

och regeringsrätten.

Justitiekanslerns uppgifter äro närmare preciserade i den för ämbetet gäl­

lande instruktionen den 18 juni 1937 (SFS 1937:528; jfr 1939:491 och 866

samt 1943: 826). De olika göromålen kunna hänföras till väsentligen tre hu­

vudfunktioner, nämligen uppgiften som högste åklagare jämte chefskapet över

åklagarväsendet, tillsynen över ämbetsmännen samt bevakandet av kronans

4

talan i rättegångar jämte rådgivning åt Kungl. Maj:t i form av juridiska ut­

redningar och utlåtanden.

Vad den förstnämnda funktionen beträffar utsäges i instruktionen, att justi-

tiekanslern är Kungl. Maj :ts högste åklagare och i sådan egenskap

har att utöva uppsikt över åklagarväsendet i riket. Såsom åklagare åligger det

honom, bland annat, att utföra eller låta utföra talan i de mål Kungl. Maj :t

överlämnar till honom samt de åtal mot ämbetsmän och enskilda Kungl.

Maj:t uppdrager åt honom. Justitiekanslem har därjämte att på framställ­

ning av underordnad åklagare pröva huruvida fullföljd av ansvarstalan till

högsta domstolen bör ske. Detta är en betydande uppgift, i det genomsnitt­

ligt årligen ungefär 50 mål på detta sätt underställas justitiekansleins piö\-

ning; det ligger i sakens natur att sådana mål ofta äro av invecklad eller vid­

lyftig beskaffenhet. Till justitiekanslems åklagarverksamhet hör dessutom att

meddela råd och anvisningar till underordnade åklagare beträffande utfö­

randet av talan, något som kan kräva genomgång av omfattande utrednings­

material och tidsödande rättsutredningar. Justitiekanslem har vidare att, till

vinnande av en enhetlig rättstillämpning, särskilt granska landsfogdarnas

handläggning av ärenden angående åtalseftergift ävensom att pröva fiågor

om tillstånd till åtal mot kvinnor, som gjort sig skyldiga till fosterfördrivning.

Med justitiekanslems chefskap för åklagarväsendet följer en mångfald ad­

ministrativa göromål. Enligt sin instruktion är justitiekanslem chefsmyndig­

het över landsfogdarna i deras egenskap av överåklagare i länen samt övei

stadsfiskalema i Stockholm; han har att utlåta sig rörande tillsättande och

entledigande av dessa åklagare, vidare rörande semester och annan tjänstle­

dighet för landsfogdarna. Övriga stadsfiskaler tillsättas av justitiekanslem,

som även äger rätt att, där så finnes erforderligt, förordna extra fiskal. Justi­

tiekanslem har vidare vissa åligganden beträffande åklagarna vid krigsrät­

terna. I fråga om landsfiskalerna slutligen åligger det honom bland annat att

avgiva utlåtande till Kungl. Maj:t rörande tillsättningen av landsfiskals-

tjänster.

De administrativa ärendena beträffande aklagartjänsterna, ungefär 900 om

året, äro var för sig föga arbetskrävande, frånsett löneregleringar för stads­

fiskaler och tjänstetillsättningar; sistnämnda ärenden kräva åtskillig tid även

för justitiekanslem personligen. Emellertid ha särskilda förhållanden gjort

att även sådana rutinärenden som semesterledigheter krävt ett betydande för­

beredande arbete, nämligen i fråga om landsfogdarna och stadsfiskalema i

de större städerna.

En betydelsefull och arbetskrävande uppgift som tillkommer justitiekans-

lern i hans egenskap av högste åklagare är slutligen att sörja för rekr> te­

ringen av landsfogde- och andra högre åklagartjänster, ordna aspiranternas

utbildning och tjänstgöring samt såvitt möjligt bilda sig en personlig upp­

fattning om de olika aspiranternas kvalifikationer.

I fråga om övervakningen av ämbetsmännen skall justitie­

kansler! enligt sin instruktion ha tillsyn däröver, att alla lagar, författning­

ar och instruktioner bliva iakttagna och efterlevda samt att var och en i sitt

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Förutom nu anförda ämbetsgöromål har justitiekanslern enligt instruk­

tionen att fullgöra vissa åligganden, vilka icke kunna hänföras till någon av

de tre nämnda huvudfunktionerna utan ha en mera fristående karaktär. Det

åligger sålunda justitiekanslern att, på sätt i tryckfrihetsförordningen stad­

gas, vaka över tryckfrihetens rätta bruk och åtala dem som förbryta sig

däremot. Vidare har justitiekanslern att pröva, huruvida talan må fullföljas

mot pensionsstyrelsens beslut i ärenden rörande pension eller barnbidrag.

Det åligger vidare justitiekanslern att bestämma angående förfarandet med

s. k. suppliker, d. v. s. de ansökningar och besvärsskrifter, som lämnats Hans

Maj:t Konungen personligen och därefter blivit översända till justitiekans-

lem.

Härutöver må nämnas, att justitiekanslern fått sig anförtrodda visssa ytter­

ligare uppgifter i olika lagar och författningar. Med hänsyn till sin ställning

tages han vidare allt som oftast till råds i olika frågor såväl av ämbetsverk

och andra institutioner som av enskilda ämbetsmän.

Den nya processordningen bibehåller åklagarorganisationen i huvudsak

oförändrad i alla instanser.

Högste åklagarens verksamhet kommer huvudsakligen att utövas vid

högsta domstolen, där han skall vara allmän åklagare såväl i mål, som an-

hängiggöras eller fullföljas i högsta domstolen av allmän åklagare, som ock i

mål vilka dit fullföljas av enskild part. Därest talan fullföljts allenast av en­

skild part må dock åklagartalan i högsta domstolen, efter förordnande av

högste åklagaren, föras av lägre åklagare.

Frågan om en omorganisation av justitiekanslersämbetet i anledning av

processreformen har utretts av särskilda sakkunniga1, som avgivit betänkande

i ämnet den 19 december 1946 (SOU 1946:92). De sakkunniga ha sökt utröna

omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka enligt nya RB komma att falla

på justitiekanslern såsom allmän åklagare i högsta domstolen. De sakkunniga

utgå därvid från statistiska uppgifter rörande antalet av högsta domstolen

under senare år avgjorda brottmål och konstatera att högsta domstolen

under åren 1943—1945 i medeltal avgjort 16 mål på besvär av allmän åkla­

gare och 776 mål på besvär av tilltalad. Härefter fortsätta de sakkunniga:

I fråga om de mål, som fullföljas till högsta domstolen av allmän åklagare,

torde processformen icke, såvitt angår själva prövningen av frågan huruvida

talan skall fullföljas, medföra någon ökning av JK :s nuvarande arbetsuppgif­

ter. Däremot tillkommer inställelsen vid den muntliga förhandlingen. I samt­

liga av tilltalad fullföljda mål kommer skriftligt genmäle att infordras från

högste åklagaren. Visserligen torde i det stora flertalet fall kunna uppdragas åt

den åklagare som fört talan i hovrätten att avgiva detta genmäle, men innan

sådant uppdrag lämnas, kräves dock att handlingarna genomgås hos högste

åklagaren. Sedan förklaring avgivits, kommer högste åklagaren icke att få

taga någon befattning med dessa mål, såvida icke högsta domstolen ger till-

stånd till prövning av den fullföljda talan. Antalet prövningstillstånd beräk­

1 De sakkunniga voro f d. generaldirektören E. R. Stridsberg, ordförande, samt justitiekans­

lern O. Alsén och f. d. justitierådet N. Gärde.

8

relse men justitiekanslern skall äga befogenhet att hos styrelsen påkalla åt­

gärd mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara

advokat. Han skall därjämte äga klagorätt till högsta domstolen över styrel­

sens beslut i frågor om disciplinära åtgärder mot advokat, vare sig styrelsen

meddelat sitt beslut av egen drift eller på justitiekanslerns eller annans an­

mälan. Annan sakägare än justitiekanslern skall icke hava rätt att föra talan

mot styrelsens beslut utan har att vända sig till denne för att få beslutet

överklagat. De sakkunniga uttala, alt det icke är möjligt att i förväg ens unge­

färligt uppskatta det antal ärenden eller den arbetskvantitet, justitiekanslerns

befattning med advokatväsendet kan komma att medföra.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att processreformen, om än i mindre

mån, är av betydelse för en annan gren av justitiekanslerns verksamhet, näm­

ligen för hans befattning med tvistemål, däri kronan är part.

De sakkunniga uttala, att även i civilprocessen med nya RB:s ikraftträdande

ökade krav göra sig gällande såväl beträffande målens förberedande som i

fråga om utförande av talan och att det är av vikt att kronans ombud fylla de

skärpta fordringar, som komma att ställas på dem. Etter att ha berört att

det redan tidigare varit på tal att genom justitiekanslerns försorg åvägabringa

en central kontroll över kronomålen framhålla de sakkunniga att, då med

hänsyn till rättegångsrefor-men en omdömesgill processföring blir än angeläg­

nare än förut, justitiekanslerns befattning med kronomålen och vad därmed

äger samband synes böra utbyggas.

De sakkunniga ingå härefter på frågan om huvudlinjerna för eu omorga­

nisation av justitiekanslersämbetet och anföra därvid inledningsvis, att den

arbetsbörda vilken redan med hittillsvarande uppgifter åvilar justitiekanslern

uppenbarligen är alltför stor för att kunna bemästras med ämbetets nuva­

rande organisation. De framhålla att justitiekanslern under betydande tid­

rymder på grund av arbetsanhopning nödgats begära partiell tjänstledighet

— så att i verkligheten en dubblering av ämbetet ägt rum — ävensom alt

extra arbetskrafter måst anlitas. De anföra ytterligare:

Trots de åtgärder, som vidtagits i arbetsförstärkande syfte, ha vissa arbets­

uppgifter för JK-ämbetet icke kunnat beaktas i erforderlig grad. Som nämnts

har det under senare år på grund av bristande tid icke varit möjligt för JK

att bedriva någon inspektionsverksamhet i egentlig mening. Tillsynen över

ämbetsmännens tjänsteverksamhet har därför i huvudsak kommit att hänföra

sig till allmänhetens klagomål samt de från ämbetsverk och andra myndig­

heter insända arbetsredogörelserna m. m. Det hade givetvis även varit önsk­

värt, om JK i sin egenskap av kronans högste ombudsman kunnat ägna upp­

märksamhet åt det sätt varpå de olika statsmyndigheterna fyllt sina uppgifter

såsom rättsliga vårdare av kronans intressen. Någon sådan verksamhet har

JK emellertid icke varit i tillfälle att utöva. Överhuvud taget har JK varit allt­

för strängt bunden av löpande arbetsuppgifter och i alltför ringa grad kun­

nat taga initiativ till självständiga undersökningar. Det har i själva verket icke

ens varit möjligt att handlägga alla till JK-ämbetet inkommande ärenden

med den snabbhet, som ansetts önskvärd.

Nu anförda förhållanden skulle enligt de sakkunnigas mening sannolikt

inom en nära framtid ha framtvingat organisatoriska förändringar av JK-

ämbetet, även bortsett från de krav processreformen kommer att ställa på

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

10

Kangl. Maj:ts proposition nr 268.

för verkets arbetsområde i övrigt. De till nämnda grupper hörande ärendena

beröra därjämte ej sällan mycket invecklade spörsmål, vilka närmast äro

av beskaffenhet att böra behandlas av en ämbetsman med sådana juridiska

kvalifikationer som skola finnas hos JK.

Vad angår kronomålen bar i det föregående framhållits behovet av en

starkare tillsyn över det sätt på vilket kronans rättegångar handhavas. Det

är naturligt, att en sådan tillsyn utövas av Konungens högste ombudsman och

något annat organ, lämpat för en dylik uppgift, finnes icke.

De sakkunniga ha för sin del kommit till den bestämda uppfattningen att

en överföring av de sålunda nämnda eller andra ärenden från justitiekanslern

till annat befintligt ämbetsverk icke bör äga rum. De uttala vidare, att den

lindring i arbetsbördan som därigenom skulle vinnas vore alltför obetydlig;

för justitiekanslern personligen skulle den icke tillnärmelsevis vara av den

storleksordning att den medgåve att å justitiekanslern lägga de uppgifter

som med processreformen tillfördes honom.

De sakkunniga finna därför, att det är ofrånkomligt att en uppdelning av

justitiekanslersämbetet kommer till stånd, ävensom att en uppdelning bör

avse att hos en särskilt härför avsedd myndighet samla åklagargöromålen.

De omfattande och maktpåliggande uppgifter, som i den nya rättegångsord­

ningen tillfalla högste åklagaren, komma enligt de sakkunnigas mening otvi­

velaktigt att helt kräva sin man.

Härefter överväga de sakkunniga frågan, huruvida även andra på justitie­

kanslern ankommande uppgifter böra utbrytas ur ämbetets nuvarande om­

råde, då främst tillsynen över ämbetsmännen. I detta hänseende anmärkes,

att 1937 års sakkunniga för utredning angående justitiekanslerns, justitieom­

budsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning in. m.

ansett en sådan överföring böra ske. Emellertid anföres häremot, att till­

synsverksamheten företer betydelsefulla skiljaktigheter från den verksamhet

en åklagare utövar. De sakkunniga utveckla denna mening på följande sätt.

Tillsynen över ämbetsmännen tager mindre sikte på det som är en åkla­

gares huvuduppgift, beivran av begångna brott. Det är nämligen mera sällan

som det ingripande mot ämbetsmän, vilket föranledes av tillsynen, består i

anhängiggörande av åtal mot en felande. I det långt övervägande antalet

fall blir resultatet av ett ingripande, att erinringar framställas eller att vissa

uttalanden göras. En sådan verksamhet, som ofta är förknippad med av­

göranden av ömtålig och grannlaga beskaffenhet, framstår som främmande

för en ren åklagarmyndighet vilken till väsentlig del har att till domstols

prövning överlämna behandlade frågor. Att märka är också, att medan

högste åklagarens verksamhet av naturliga skäl framförallt hänför sig till

den allmänna brottsligheten, kunna de åtgärder från ämbetsmäns sida vil­

kas bedömande är i fråga avse vitt skilda områden av förvaltningen, den

statliga såväl som den kommunala. Prövningen av hithörande ärenden för-

utsätter på grund härav kännedom om dessa förvaltningsområden, med vilka

högste åklagaren eljest i regel kommer i ringa beröring.

övervakningen av ämbetsmännens tjänstutövning består vidare i gransk­

ning av ämbetsverkens arbetsredogörelser, domstolarnas rotlar, ägodelnings-

dagböcker och dylikt, en uppgift som har föga gemensamt med åklagar-

verksamhet. Tillsynen kan ock giva anledning till underhandsåtgärder för

att snabbt ställa till rätta vad som kan brista; en dylik verksamhet är mera

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

11

lämpad för ett förvaltningsbetonat organ än för en ren åklagarmyndighet.

Den av ålder bestående skälighetsmässiga prövningen huruvida ett konsta­

terat tjänstefel skall föranleda åtal eller icke passar ej heller väl samman

med den åtalsplikt, som även enligt nya RB alltjämt skall upprätthållas i

fråga om det stora flertalet brott.

Vidare anföra de sakkunniga:

Med den ställning högste åklagaren enligt nya RB intager som utövande

åklagare vid olika instanser skulle det vidare vara ägnat att väcka starka

betänkligheter att låta honom handha tillsynen över domare. Det kan ej

heller anses lämpligt, att en ren åklagarmyndighet skulle tilläggas de befo­

genheter i fråga om advokatväsendet, som enligt nya RB tillkomma JK och

som anförtrotts honom på grund av hans tillsyn över ämbetsmännen.

En omständighet, som förtjänar särskild uppmärksamhet vid ställnings­

tagandet till förevarande fråga, avser de konsekvenser beträffande övervak­

ningen av åklagarverksamheten som den ena eller andra lösningen för med

sig. Lägges tillsynen över ämbetsmännen i högste åklagarens händer, lärer

detta föranleda, att någon kontroll icke komme att finnas beträffande en

stor del av åklagarverksamheten i riket, nämligen den som högste åklagaren

själv utövar eller som bedrives i enlighet med de direktiv han lämnat. Det

är icke blott tillsynen å Konungens vägnar som med nämnda lösning skulle

utebliva. Då riksdagens ombudsmän icke nu äga utöva någon tillsyn över

JK:s verksamhet — lika litet som JK över deras — torde det vara naturligt,

att om högste åklagaren utsåges att vara Konungens tillsynsorgan han jämväl

bleve undantagen från JO:s och MO:s övervakning. Att en icke minst för de

enskilda medborgarna så betydelsefull, mången gång ömtålig och ingripande

verksamhet som den åklagarna utöva i stor utsträckning skulle vara un­

dandragen kontroll från såväl Konungens som riksdagens sida kan icke

vara lämpligt. En sådan ordning skulle knappast stå i god överensstämmelse

med regeringsformen.

De sakkunniga finna sålunda, att tillsynen över ämbetsmännen icke bör

överflyttas å högste åklagaren utan bör kvarstanna hos justiliekanslern så­

som Konungens ombudsman. Härför tala enligt de sakkunnigas mening även

rent praktiska skäl, i det de båda huvuduppgifter som framdeles skulle

ankomma på ett odelat justitiekanslersämbete — högste åklagarens i den

reformerade rättegångsordningen och tillsynen över ämbetsmännen — var

för sig hade en sådan storleksordning och ställde sådana krav på justitie-

kanslern personligen, att de, alldeles oavsett hans övriga ämbetsplikter, icke

kunde av honom samtidigt på ett tillfredsställande sätt utövas.

På dessa skäl föreslå de sakkunniga, att för högste åklagaren och led­

ningen av åklagarväsendet i riket inrättas ett särskilt ämbete —- riksåkla­

garämbetet — medan justitiekanslern behåller de eljest på honom ankom­

mande uppgifterna samt erhåller den i nya RB stadgade befattningen med

advokatväsendet; med justitiekanslerns tillsyn över ämbetsmännen bör vara

förenad befogenhet att vara särskild åklagare i fråga om ämbetsbrott.

Den nya organisationen bör enligt de sakkunnigas förslag träda i tillämp­

ning samtidigt med nya RB, alltså den 1 januari 1948; dock anses justitie­

kanslerns åklagaruppgifter beträffande mål, vilka enligt övergångsbestäm­

melserna till nya rättegångsbalken fortfarande skola handläggas enligt äldre

12

Kunql. Maj:ts proposition nr 268.

lag, alltjämt böra bibehållas hos honom. I fråga om justitiekanslerns befatt­

ning med åtal vid krigsdomstolarna och de administrativa bestyren rörande

krigsfiskalerna anses pågående utredning angående krigsdomstolarnas av­

skaffande i fredstid m. m. böra föranleda att någon överflyttning till riks­

åklagarämbetet ej äger rum.

Vid beräkningen av personalbehovet i justitiekanslersämbetet efter

omorganisationen påpeka de sakkunniga att justitiekanslern kommer att vara

bibehållen vid alla de arbetsuppgifter som tidigare åvilat honom med un­

dantag för verksamheten som högste åklagare och chef för åklagarväsen­

det. Som helt ny uppgift tillkommer hans befattning med advokatväsendet.

I övrigt anföra de sakkunniga:

Att åklagaruppgifterna överflyttas till en riksåklagare innebär icke, att JK

alldeles upphör med sin åklagarverksamhet. I egenskap av särskild åklagare

i fråga om ämbetsbrott kommer han alltjämt att såsom för närvarande kun­

na föra talan beträffande dessa brott. Därjämte bibehålies han vid sin

hittillsvarande befattning med tryckfrihetsbrott.

Efter att ha erinrat om justitiekanslerns övriga uppgifter — dessa framgå

av den förut lämnade redogörelsen — ävensom därom, att justitiekanslerns

befattning med kronomålen enligt de sakkunnigas mening borde utbyggas,

fortsätta de sakkunniga:

Även i ett annat hänseende bör JK beredas tillfälle att utöka sin nuvarande

verksamhet. De sakkunniga åsyfta den för JK:s tillsyn över ämbetsmännen

viktiga uppgiften att förrätta inspektioner av domstolar och andra myndig­

heter. Betydelsen av att JK står i en viss personlig kontakt med de olika stat­

liga myndigheterna inom landet betonades av 1937 års sakkunniga, som även

framhöllo att då rådande frekvens å inspektionerna av JK och JO —- inne­

bärande att domstolar och länsstyrelser med flera myndigheter inspekterades

av JK eller av JO ungefär vart femte år — vore väl avvägd. Denna uppfatt­

ning synes välgrundad och det är därför önskvärt, att JK sättes i stånd att

återupptaga sin inspektionsverksamhet i angiven omfattning.

De sakkunniga framhålla härefter, att det är synnerligen vanskligt att sä­

kert uppskatta ämbetets personalbehov. Då den ene av de två hos ämbetet

anställda byråsekreterama till större delen ägnat sig åt göromål i samband

med justitiekanslerns uppgift som högste åklagare, bör denne byråsekre­

terares tjänst kunna utgå ur lönestaten, medan den kvarstående byråsekrete-

rartjänsten bör göras till ordinarie i lönegrad A 28 (i stället för som hittills

Eo 26). I övrigt bör enligt de sakkunnigas förslag för justitiekanslern — som

från och med budgetåret 1941/42 i lönehänseende i princip jämställts med

justitieråd (regeringsråd) — upptagas grundlön med 22 000 kronor, byrå­

chefen bibehållas i lönegrad A 30 samt kanslibiträdestjänsten i lönegrad

A 7 -—- med hänsyn till att dennas innehavare efter omorganisationen bör

övertaga göromålen som redogörare för ämbetet — förändras till en konto­

risttjänst i lönegrad A 9.

Beträffande expeditionsvakttjänsten, som nu är uppförd i lönegrad A 5,

upplysa de sakkunniga att civilförvaltningens personalförbund hos dem hem­

13

ställt att denna tjänst måtte ombildas till en förste expeditionsvakttjänst i

lönegrad A 7. De sakkunniga ha emellertid icke funnit tillräckliga skäl före­

ligga att placera tjänsten i högre lönegrad än A ö men ansett sig böra föreslå,

att den nu tjänstgörande expeditionsvakten med hänsyn till det arbete han

utför i fråga om ämbetets arkiv och bibliotek erhåller ett avlöningstillägg,

motsvarande skillnaden mellan 10 löneklassen, vilken han vid tjänstens upp-

flyttning skulle komma att tillhöra, samt 11 löneklassen.

För amanuenspersonal, ersättning till vikarier för justitiekansler!! och vissa

befattningshavare samt till extra arbetskrafter, som alltjämt böra kunna stäl­

las till justitiekanslerns förfogande, m. in. ha de sakkunniga beräknat ett

belopp av 21 900 kronor. Häri ingå ersättning till sådan vikarie för justitie-

kanslem, som icke tillhör ämbetsverket, samt ett belopp av 2 000 kronor för

biträden åt justitiekanslem vid större utredningar.

De sakkunniga beräkna på grund av vad sålunda anförts kostnaderna å

justitiekanslersämbetets avlöningsanslag på följande sätt:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän

a) Avlöning enligt löneplan

Befattning

Lönegrad

1 justitiekansler...................... —

1 byråchef............................... A 30

1 förste byråsekreterare....... A 26

1 kontorist............................... A 9

1 expeditionsvakt.................. A 6

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

b) Avlöningstillägg åt expeditionsvakten................................. 186

c)

Vikariatsersättningar............................................................... 300 49 960

II. Avlöningar till icke-ordinarie personal

a) För extra ordinarie och extra tjänstemän.......................... 10 000

b) För tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt ar­

betsbiträde................................................................................ 11 900 21 900

III. Rörligt tillägg...................................................................... .............................. 3 000

Summa kronor 79 860.

över de sakkunnigas förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av

rikets hovrätter, statskontoret, allmänna lönenämnden, föreningen Sveriges

landsfogdar, föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiska­

ler samt styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Vidare har justitiekanslers-

ämbetet — som i skrivelse den 31 augusti 1946 förklarat sig, under förutsätt­

ning av oförändrad organisation, icke böra hemställa om någon ändring i frå­

ga om avlöningsstaten för nästkommande budgetår — i skrivelse den 12

februari 1947 inkommit med förslag till avlöningsstat för budgetåret, där

vid hänsyn tagits till de sakkunnigas förslag. Härutöver har statskontoret av­

givit infordrat utlåtande.

Grundlön

Pensions-

avdrag

22 000

1 323

12 495

885

10 020

693

4 023

207

4 209

165

52 747

3 273 49 474

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om uppdelning av

justitiekanslersämbetet i två ämbeten och fördel­

ningen dem emellan av arbetsuppgifterna har icke mött

gensaga i något yttrande.

Hovrätten för övre Norrland har emellertid fäst uppmärksamheten på att

justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet enligt förslaget skola vara

till sin allmänna ställning jämbördiga ämbeten och att det därför vid ut­

arbetande av instruktioner för ämbetena bör tillses att anledningar till frik­

tioner undvikas.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har beträffande kronomålen an­

fört att justitiekanslern icke hade möjlighet att i detalj övervaka förandet

av talan i alla sådana mål. Enligt styrelsens uppfattning sköttes icke kro­

nans talan i rättegång alltid på ett fullgott sätt. En tillfredsställande lös­

ning av denna fråga kunde icke vinnas på annat sätt än genom att myndig­

heterna mera allmänt följde den redan nu i viss utsträckning tillämpade

regeln, att åtminstone i mål av större vikt uppdraga talans förande åt ad­

vokat.

I fråga om personalorganisationen för justitiekanslersämbetet

har statskontoret framställt erinran mot de sakkunnigas förslag beträffande

expeditionsvaktens lönegradsplacering och i delta hänseende anfört:

Enligt de principer rörande expeditionsvakters löneställning, vilka ut­

vecklats såväl av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1941: 17,

s. 34 ff.), som försvarets tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1946: 94, s.

89 ff.) lära arbetsuppgifterna vid nu ifrågavarande verk icke vara av be­

skaffenhet att motivera en högre löneställning för expeditionsvakterna än

5 lönegraden. Därest det skulle befinnas skäligt att tillerkänna expeditions-

vakten i justitiekanslersämbetet ett personligt lönetillägg, något som stats­

kontoret dock knappast kan finna vara ådagalagt av den nu framlagda ut­

redningen, lärer detta böra ske i enlighet med bestämmelserna i 28 § civila

avlöningsreglementet. För ändamålet erforderligt belopp torde i sådant fall

böra beräknas under avlöningsanslagets post till avlöningar till icke-ordi-

narie personal.

Allmänna lönenämnden har däremot godtagit förslaget jämväl i denna del

och därvid förutsatt, att det för cxpeditionsvakten föreslagna lönetillägget

motsvarande skillnaden mellan 10 och 11 löneklasserna komme att omräk­

nas till att avse skillnaden mellan häremot svarande löneklasser enligt det

nya från och med den 1 juli 1947 ikraftträdande avlöningsreglementet.

I sin förutnämnda skrivelse den 12 februari 1947 tillstyrker justitiekans-

lersåmbetet de sakkunnigas förslag beträffande den personal, som enligt

förslaget skall uppföras å ordinarie stat.

I fråga om justitiekanslern framhåller ämbetet sålunda, att dennes avlö­

ning bör från och med den 1 juli 1947 upptagas lika med avlöningen för

justitieråd, och hänvisar därvid till att justitiekanslern vid 1941 års riksdag

tillerkändes en provisorisk avlöningsförstärkning om 3 500 kronor om år,

varigenom han i lönehänseende blev jämställd med justitieråden. Dessa

voro då icke inordnade under civila avlöningsreglementet. Så skedde genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

15

beslut av 1946 års riksdag. Att någon reglering av justitiekanslerns löne-

ställning icke samtidigt ägde rum torde, anför ämbetet, ha haft sin grund

i den nyss igångsatta utredningen om justitiekanslersämbetets organisation.

Vidare anför ämbetet:

Förste by råsek r eterart.jänsten i Eo 26 har av de sak­

kunniga föreslagits till ordinarie med placering i A 26. Enligt justitiekanslers­

ämbetets mening bör denna tjänst bliva ordinarie från och med den 1 juli

1947. Vid skilda tillfällen har ämbetet till Kungl. Maj:t framfört förslag om

tjänstens överförande å ordinarie stat. Föredragande departementschefen

har ock tidigare i anledning av dessa framställningar vitsordat behovet av

tjänsten men av olika skäl förordat uppskov med tjänstens ordinarieblivande.

I statsverkspropositionen till 1946 års riksdag förklarade departementsche­

fen under hänvisning till utredningen om ämbetets organisation, att med

denna fråga tills vidare borde anstå. Då utredningen nu är avslutad och de

sakkunniga föreslagit tjänstens överförande å ordinarie stat samt anledning

att uppskjuta tjänstens ordinarieblivande till den 1 januari 1948 icke före­

ligger — någon ökad statsutgift uppkommer icke härigenom — hemställer

ämbetet, att tjänsten från och med den 1 juli 1947 göres ordinarie. —-------

Den av de sakkunniga föreslagna förändringen av kanslibiträdestjänsten

i A 7 till kontorist tjänst i A 9 har motiverats med att efter om­

organisationen göromålen som redogörare för ämbetet, vilka för närvarande

åvila den ene av byråsekreterama, böra överflyttas till innehavaren av

kanslibiträdestjänsten. Ur ämbetets synpunkt vore det fördelaktigt, om en

sådan anordning kunde komma till stånd snarast möjligt, enär därigenom

byråsekreteraren bleve i tillfälle att under den frigjorda arbetstiden i stället

ägna sig åt sina sekreteraruppgifter. Ämbetet hemställer därför, att kansli­

biträdestjänsten från och med den 1 juli 1947 omändras till kontoristtjänst

i A 9. —---------

Beträffande expeditionsvakttjänsten ha de sakkunniga före­

slagit dels att tjänsten uppflyttas från lönegraden A 5 till A 6 dels att den

nuvarande innehavaren av tjänsten med hänsyn till det arbete han utför

i fråga om ämbetets arkiv och bibliotek erhåller ett avlöningstillägg motsva­

rande skillnaden mellan 10 löneklassen, vilken han vid tjänstens uppflyttning

skulle komma att tillhöra, samt 11 löneklassen. Jämväl i denna del hem­

ställer ämbetet, att de av de sakkunniga föreslagna förändringarna, som icke

ha något samband med ämbetets omorganisation den 1 januari 1948 utan

enligt ämbetets mening varit motiverade sedan flera år, måtte genomföras

från och med ingången av nästa budgetår.

Beträffande avlöningar till icke-ordinarie personal anför ämbetet:

De sakkunniga ha föreslagit en förste byråsekreterartjänst i A 26 för vart­

dera av justitiekansler- och riksåklagarämbetena. Den nuvarande förste

byråsekreterartjänsten i Eo 24 hos ämbetet anses lör närvaran­

de böra utgå ur lönestaten. Därvid har avsetts att hålla möjlighet öppen för

en av de nuvarande förste byråsekreterarna hos justitiekanslersämbetet att

erhålla tjänst hos riksåklagarämbetet. Enligt de sakkunnigas förslag skall

emellertid sekreterartjänsten hos riksåklagarämbetet icke inrättas förrän den

1 juli 1948. Under sådana förhållanden synes nu ifrågavarande tjänst hos

justitiekanslersämbetet icke böra indragas förrän sistnämnda dag. Justitie­

kanslersämbetet hemställer därför, att förste byråsekreterartjänsten i Eo 24

hos ämbetet bibehålies under hela budgetåret 1947/48. Framhållas må emel-

lcrlid, att även om någon av ämbetets sekreterare icke bör beräknas erhålla

tjänst hos riksåklagarämbetet den 1 januari 1948 den möjligheten dock före-

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Departe­

ments­

chefen.

ligger att hans arbetskraft faktiskt kommer att anlitas av riksåklagaren och

att följaktligen avlöningsmedel å justitiekanslersämbetets stat i motsvarande

mån besparas.-------------

Under anslagsposten ha medel tidigare beräknats — förutom för de två

förste byråsekreterarna — för huvudsakligen följande ändamål, nämligen

dels till vikarie för justitiekansler!! under dennes semester samt tjänstledig­

het för handläggning av särskilda ärenden och fullgörandet av uppdrag så­

som ordförande i nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst,

dels till vikarier för övriga befattningshavare hos justitiekanslersämbetet vid

semester och annan tjänstledighet, dels till en amanuens och dels till nödig

arbetsförs tärkning.

Såvitt avser första budgethalvåret 1 juli—31 december 1947, under vilken

tid justitiekanslersämbetet ännu i full omfattning har kvar sina nuvarande

arbetsuppgifter, torde medel för här avsedda utgifter erfordras i samma ut­

sträckning som hittills. Företagen beräkning utvisar, att under nämnda bud­

gethalvår för ändamålet erfordras omkring 18 000 kronor. Därvid har an­

tagits, att justitiekansler!! med hänsyn till den ämbetet åvilande omfattande

arbetsbördan är i behov av ledighet för handläggning av särskilda ärenden

i ungefär samma utsträckning som under motsvarande tid innevarande bud­

getår eller omkring 40 dagar. Som följd härav måste emellertid tillses, att

den tillförordnade justitiekanslern erhåller nödigt arbetsbiträde. Härför krä-

ves, att ämbetet har till disposition extra arbetskrafter för beredning av

ärenden.

Vid beräknandet av medel som erfordras för bestridande av ifrågavarande

utgifter under andra budgethalvåret torde de sakkunnigas förslag härutinnan

böra följas. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal har för

helt budgetår av de sakkunniga beräknats till (i runt tal) 21 000 kronor.

Hälften av detta belopp utgör 10 500 kronor. I det föregående har justitie­

kanslersämbetet upptagit medel för avlöning av förste byråsekreteraren i Eo

24 även under andra budgethalvåret, under det att de sakkunniga icke räk­

nat med någon avlöningskostnad för sådan tjänsteman. Med hänsyn härtill

skulle vid ett godkännande av de sakkunnigas anslagsberäkning en minsk­

ning av nyssnämnda belopp vara möjlig. Emellertid är att märka, att justitie­

kanslern även efter inrättande av ett riksåklagarämbete under första tiden

efter processreformens genomförande kommer att i viss omfattning hava

kvar uppgifter såsom högste allmän åklagare, framför allt beträffande full­

följd av talan i mål, som avgjorts i första instans före den 1 januari 1948.

På grund härav torde reduceringen böra stanna vid 2 000 kronor.

En av chefen för finansdepartementet jämlikt Ivungl. Maj ds bemyndigande

tillkallad utredningsman,1 som har att biträda med utredning angående an­

ställningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens tjänst, har i en

den 19 april 1947 avgiven promemoria angående löneställning för viss icke

rättsbildad biträdespersonal vid bl. a. justitiekanslersämbetet och riksåkla­

garämbetet förklarat sig finna den föreslagna löneställningen som kontorist

i lönegrad A 9 lämplig för biträdet vid det omorganiserade justitiekanslers­

ämbetet.

I direktiven till de sakkunniga anförde jag, att justitiekanslersämbetets

sammanlagda arbetsbörda redan var mycket tyngande och att vid flera till­

fällen förslag framkommit i syfte att åstadkomma lättnad däri. Jag framhöll

1 F. d. kanslirådet A. Carlsson.

Kiincjl. Mctj.ts proposition nr 268.

17

tillika, att anledningen till att några åtgärder icke blivit vidtagna huvudsak­

ligen varit att man ej velat föregripa den omorganisation av ämbetet som

skulle bli erforderlig i samband med processreformen.

De sakkunniga ha icke funnit det möjligt att från justitiekanslersämbetet

utmönstra och till annan nu befintlig myndighet överflytta ämbetet åvilande

göromål i sådan omfattning, att ämbetet skulle kunna fylla jämväl de ytter­

ligare uppgifter som föranledas av nya RB. De sakkunniga ha därför före­

slagit, att från det hittillsvarande justitiekanslersämbetet skall i samband

med nya RB:s ikraftträdande den 1 januari 1948 utbrytas ett nytt ämbete

för åklagaruppgiftema, benämnt riksåklagarämbetet. Detta förslag, som icke

mött gensaga i remissyttrandena, har jag ansett mig böra biträda. Jag erin­

rar i detta sammanhang om att en av Kungl. Maj:t den 11 mars 1947 på

min hemställan avlåten proposition (nr 188) bl. a. avser vissa av föreva­

rande förslag betingade ändringar i nya RB.

Förutom åklagarmålens överflyttning till det nya ämbetet har det över­

vägts, om icke någon eller några av de justitiekanslersämbetet i övrigt åvilan­

de uppgifterna borde överföras till det nya ämbetet. Härvid måste emeller­

tid beaktas att de uppgifter, som skola tillkomma högste åklagaren enligt

den nya rättegångsordningen, bli synnerligen omfattande och maktpåliggan-

de. Han skall sålunda vara åklagare vid högsta domstolen, en uppgift som

med hänsyn till det nya muntliga rättegångsförfarandet blir av särskild be­

tydelse och kommer att fordra åtskillig tid. Stora krav komma vidare att

ställas på högste åklagaren som chef för åklagarväsendet i riket och därmed

ansvarig för en enhetlig och effektiv ledning av åklagarverksamheten. Han

måste också kunna anslå erforderlig tid för undersökningar på eget initiativ

samt följa lagstiftning, doktrin och praxis. På grund härav är det enligt min

mening lämpligast att riksåklagarens verksamhet begränsas till uppgifterna

som högste åklagare. Justitiekanslersämbetets andra uppgifter äro för öv­

rigt icke av den natur, att det sakligt sett är påkallat att förena någon av

dem med ett ämbete vars huvudfunktion är åklagarverksamhet.

Justitiekanslers- och riksåklagarämbetena böra i princip vara likställda.

Justitiekanslern skall dock öva tillsyn över riksåklagarens och honom under­

ställda åklagares verksamhet på samma sätt som över andra ämbets- och

tjänstemän.

I enlighet med den av mig förordade lösningen av förevarande organisa-

tionsspörsmål skulle alltså justitiekanslern i stort sett ha kvar alla sina hit­

tillsvarande uppgifter med undantag för dem som skola ankomma på riks­

åklagaren. Ett nytt arbetsområde tillkommer för justitiekanslern genom den

befattning med advokatväsendet, som enligt 8 kap. nya RB skall ankomma

på ämbetet. I avbidan på lösningen av frågan om krigsdomstolarnas avskaf­

fande i fredstid bör justitiekanslern tills vidare behålla överinseendet över

åklagarverksamheten vid dessa domstolar. Som övergångsbestämmelse bör

därjämte gälla att justitiekanslern fortfarande skall handha mål, som av­

gjorts av allmän underrätt före den 1 januari 1948.

Bi/uing till riksdagens protokoll 1947. 1 sand.

Nr

268.

2

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Av det sagda framgår att även den arbetsbörda, som efter omorganisatio­

nen kommer att åvila justitiekanslersämbetet, blir betydande. Visserligen

innebär befrielsen från åklagargöromålen även i deras nuvarande, tämligen

begränsade omfattning en lättnad, men kvar stå en mångfald betydelsefulla

uppgifter. En del av dem ha på grund av den hittillsvarande arbetsbelast­

ningen måst eftersättas. Tillfälle bör beredas justitiekanslern att intensifiera

sin inspektionsverksamhet samt att ägna mera ingående uppmärksamhet åt

kronomålen och vad därmed äger samband. Med hänsyn även till de nya

uppgifterna med avseende å advokatväsendet torde det icke vara möjligt att

i någon nämnvärd grad reducera ämbetets personal. Jag finner mig därför

vid beräkningen av anslagsbehoven i huvudsak kunna utgå från nuvarande

organisation.

Såsom de sakkunniga anfört bör lön till justitiekanslern bestämmas i lik­

het med vad som gäller för justitieråd (regeringsråd). Byråchefen bör bibe­

hållas på ordinarie stat i lönegrad A 30.

Den från och med budgetåret 1937/38 inrättade sekreterartjänsten, numera

förste byråsekreterartjänst i lönegrad Eo 26, föreslås av de sakkunniga

överförd på ordinarie stat. Framställningar härom ha tidigare gjorts av justi­

tiekanslersämbetet. Då behovet av tjänsten — icke minst med hänsyn till

inspektionsverksamheten, vilken förutsätter att justitiekanslern äger tillgång

till ett kvalificerat biträde — numera måste betraktas som stadigvarande,

bör tjänsten uppföras på ordinarie stat i lönegraden A 26.

Kanslibiträdestjänsten i A 7 bör, då befattningshavaren efter omorganisa­

tionen skall övertaga göromålen som redogörare för ämbetet, i enlighet med

de sakkunnigas förslag förändras till en kontoristtjänst i lönegrad A 9.

För expeditionsvakten ha de sakkunniga föreslagit uppflyttning från löne­

grad A 5 till lönegrad A 6. Detta förslag har avstyrkts av statskontoret men

godtagits av allmänna lönenämnden. Med hänsyn till de göromål, som ifrå­

gavarande befattningshavare har beträffande ämbetets arkiv och bibliotek,

synes förslaget böra vinna bifall. Däremot kan jag icke biträda de sakkunni­

gas förslag om ett personligt avlöningstillägg till den nu tjänstgörande expe­

ditionsvakten.

De nu föreslagna förändringarna böra, såsom justitiekanslersämbetet an­

fört, träda i tillämpning redan från budgetårets början.

Beträffande den icke-ordinarie personalen biträder jag justitiekanslersäm-

betets förslag att extra ordinarie förste byråsekreterartjänsten i lönegrad

Eo 24 bibehålies under hela budgetåret och att frågan om tjänstens indrag­

ning sålunda får upptagas vid prövningen av anslagsbehoven för budgetåret

därpå. Med hänsyn till den omfattning, vari ämbetet nödgats anlita utom­

stående arbetskrafter, behöver det ej befaras att den ifrågavarande befatt­

ningshavaren skall sakna tillräckliga, kvalificerade arbetsuppgifter.

För nästa budgetår torde de olika anslagen i justitiekanslersämbetets av-

löningsstat böra beräknas på följande sätt.

Anslagsposten till Avlöningar till ordinarie tjänstemän

upptages i enlighet med de sakkunnigas förslag — med den jämkning som

föranledes av att personligt lönetillägg till expeditionsvakten ej ansetts böra

utgå — till 49 800 kronor. Emellertid bör posten med hänsyn till den all­

männa löneregleringen uppräknas med 22 000 kronor. Posten upptages alltså

med (49 800 + 22 000) 71 800 kronor, vilket innebär en ökning med 31 700

kronor.

Under posten till avlöningar till icke-ordinarie personal böra

medel beräknas till extra ordinarie byråsekreteraren med 8 100 kronor. Un­

der denna post böra vidare upptagas medel för amanuenspersonal, ersätt­

ning till vikarier för justitiekanslern och vissa befattningshavare samt till

extra befattningshavare m. m. Härför torde för förra hälften av budgetåret

böra beräknas hälften av det belopp, som i gällande stat avsetts för detta

ändamål, eller 9 000 kronor samt för senare hälften av budgetåret, på sätt

justitiekanslersämbetet föreslagit, 8 500 kronor eller tillhopa 17 500 kronor.

Härutöver medför den allmänna löneregleringen en uppräkning av posten

med 14 100 kronor. Posten upptages alltså till (8 100 + 17 500 + 14 100)

39 700 eller 4 800 kronor mer än hittills.

Till rörligt tillägg beräknas 6 800 kronor, innebärande en minsk­

ning med 2 200 kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres sålunda med (71 800 + 39 700 + 6 800)

118 300 kronor, vilket är 34 300 kronor mer än för innevarande budgetår.

Vid bifall till de nu föreslagna ändringarna skulle å den för justitiekans­

lersämbetet gällande personalförteckningen upptagas en justitie­

kansler med lön i likhet med justitieråd, en byråchef i lönegrad A 30, en

förste byråsekreterare i lönegrad A 26, en förste byråsekreterare i lönegrad

Eo 24, en kontorist i lönegrad A 9 samt en expeditionsvakt i lönegrad A 6.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalför­

teckning för justitiekanslersämbetet, upptagande förut an­

givna befattningshavare;

dels fastställa följande avlöningsstat för justitiekanslers­

ämbetet att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

19

slagsvis

.................................................... kronor

71 800

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal . .

»

39 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. »

6 800

Summa kronor 118 300;

dels ock till Justitiekanslersämbetet: Av­

löningar för budgetåret 1947/48 anvisa ett

förslagsanslag av ................................................ kronor 118 300.

20

2. Justitiekanslersämbetet: Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag är

i gällande riksstat uppfört med 7 700 kronor.

De sakkunniga ha beräknat omkostnaderna till enahanda belopp.

Justitiekanslersämbetet har emellertid i sin under nästföregående punkt

omförmälda skrivelse den 12 februari 1947 med hänsyn till att städnings-

kostnaderna för ämbetet på grund av nytt städningsavtal ökats med drygt

300 kronor för år och med beaktande tillika av den nuvarande medelsåt­

gången hemställt, att till omkostnader måtte anvisas 8 300 kronor.

Jag anser mig för närvarande icke kunna förorda höjning av omkost-

nadsanslaget i vidare mån än som föran! edes av de ökade kostnaderna för

städning och hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Justitiekanslersämbetet: Omkostna­

der för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslags­

anslag av ...................................................................... kronor 8 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Riksåklagarämbetet.

3. Riksåklagarämbetet: Avlöningar, förslagsanslag. De sakkunniga för ut­

redning av frågan om omorganisation av justitiekanslersämbetet ha beiäknat

detta anslag till 38 067 kronor för nästa budgetår.

Jag har under punkten 1. förordat, att från justitiekanslersämbetet skall

från och med den 1 januari 1948 eller samtidigt som nya RB träder i kraft

utbrytas ett nytt ämbete för åklagaruppgifterna. Riksåklagarens huvudupp­

gifter skola vara att själv fungera som allmän åklagare, att som chef för

åklagarväsendet tillse att detta i skilda avseenden fyller sin uppgift samt att

ombesörja de med chefskapet förenade administrativa ärendena.

De sakkunniga uttala i sitt betänkande att riksåklagaren i princip skall

äga tala å alla brott, som höra under allmänt åtal, såvida ej annat är stadgat.

De sakkunniga fortsätta:

Detta gäller även åtal för ämbetsbrott. De sakkunniga ha förordat, att

den nu å JK ankommande tillsynen över ämbetsmännen icke skall över­

flyttas å riksåklagaren utan kvarbliva hos JK. Föranleder tillsynen anstäl­

lande av åtal, skall JK enligt förslaget vara särskild åklagare i fråga om

sådan talan. Enligt nu gällande bestämmelser skola domare och andra högre

ämbetsmän för ämbetsbrott tilltalas vid hovrätt och högsta domstolen, och

detta har haft till följd att de allmänna åklagarna vid underrätt icke äro be­

höriga att föra talan mot dem. Åtalsrätt tillkommer allenast — forutom

hovrätternas advokatfiskaler — de organ, som utöva tillsyn over ämbets­

männen dvs. JK, JO och MO. Den ordning som sålunda rader har synts

de sakkunniga böra bibehållas framdeles, oavsett att ett särskdt ämbete in­

rättas för högste allmänne åklagaren. Då denne skall vara en ren åklagar­

myndighet och icke ha någon tillsyn över ämbetsmän i allmanhet, toreslas

att JK ensam — vid sidan av JO och MO —- skall äga föra talan i mai om

ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som skall upplagas

omedelbart av högsta domstolen eller hovrätt. Den begränsning i r,lksak f

garens åtalsrätt, som förslaget sålunda innebär, skall emellertid icke galla

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

21

åklagare eller andra riksåklagaren underställda befattningshavare. På grund

av sitt chefskap över dessa har riksåklagaren tillsyn över dem, och det är

då naturligt att han skall äga ställa dem till ansvar för fel och försummelser

i tjänsten. Att riksåklagaren sålunda, med nu angivet undantag, icke skall

äga behörighet åtala ämbetsmän med forum i hovrätt eller högsta domstolen

har den fördelen, att en klar gräns härigenom uppdrages mellan JK:s och

riksåklagarens befogenheter på förevarande område; göras sålunda anmäl­

ningar till riksåklagaren om brott av ämbetsmän som nu nämnts, böra de

av riksåklagaren överlämnas till JK.

Även i fråga om ämbetsbrott som skola åtalas i första instans — beträf­

fande dessa tillkommer åtalsrätten nu principiellt överåklagarna — hade det

varit av värde, om i instruktionerna en bestämd åtskillnad kunnat göras

mellan JK:s och riksåklagarens uppgifter. Tydligt är emellertid, att någon

ändring i överåklagarnas åtalsrätt beträffande nämnda brott icke lämpligen

kan genomföras. På grund härav blir även riksåklagaren behörig att åtala

brotten. Detta bör emellertid icke hindra, att eventuella anmälningar om

fel och försummelser som inkomma till riksåklagaren skola kunna av riks­

åklagaren efter samråd med JK överlämnas till dennes handläggning. En så­

dan åtgärd framstår som naturlig, särskilt när omständigheterna giva vid

handen, att något åtal tydligen icke åsyftas eller skäligen ej bör komma

till stånd utan fråga är om vinnande av rättelse. I den praktiska tillämpning­

en bör för visso en tillfredsställande gräns mellan JK:s och riksåklagarens

i varandra ingripande tjänsteområden på denna punkt kunna ernås även

beträffande nu berörda brott.

De sakkunniga erinra vidare om att riksåklagarens verksamhet som ut­

övande åklagare väsentligen kommer att vara knuten till högsta domstolen

och tillägga därvid, att riksåklagaren bör vara skyldig att lämna justitie-

kanslern, justitieombudsmannen och militieombudsmannen biträde för an­

ställande och utförande av de åtal som de beslutat.

De sakkunniga uttala, att det med hänsyn till de betydande rättsvårdande

uppgifter som tillkomma högste allmänne åklagaren är av vikt att riksåkla­

garen beredes en oberoende och självständig ställning; han bör därför till­

sättas genom fullmakt.

Vidare anföra de sakkunniga, att hos riksåklagaren måste finnas ett antal

biträdande åklagare med främsta uppgift att tillhandagå honom med avseen­

de å talans utförande i högsta domstolen. De yttra vidare i denna del:

På dessa biträdande åklagare skall det ankomma att bereda och för riks­

åklagaren föredraga ärenden angående frågor om fullföljd av åtal i högsta

domstolen. Beslutar riksåklagaren, att målet skall fullföljas, och är målet ej

sådant att riksåklagaren själv bör utföra talan, skall han äga att sätta biträ­

dande åklagare i sitt ställe. Vidare skola de biträdande åklagarna granska de

revisionsinlagor och besvärsinlagor, vilka av högsta domstolen för skriftligt

genmäle eller förklaring delgivas riksåklagaren. Då det är uteslutet att riks­

åklagaren kan medhinna att personligen taga del av flertalet av dessa inlagor

eller fatta beslut angående desamma, bör han kunna överlämna åt biträdande

åklagare att på eget ansvar avgöra, huruvida genmäle eller förklaring skall

avgivas av åklagare som tidigare fört talan i målet eller av biträdande åkla­

garen själv. Därest nu ifrågavarande mål bliva föremål för muntlig handlägg­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ning i högsta domstolen och således kräva inställelse där av åklagare, kan

riksåklagaren som förut nämnts förordna åklagare, som i föregående instan­

ser fört talan i målet, att föra talan även i högsta domstolen. Särskilt torde

detta kunna antagas bliva fallet då det är fråga om mål från domstolar i

Stockholm eller dess närhet. Då emellertid möjligheten att för inställelse i

högsta domstolen anlita distriktsåklagare under de första åren efter nya rät­

tegångsbalkens ikraftträdande sannolikt av olika skäl kommer att vara ganska

begränsad, kan det ofta även beträffande enklare mål visa sig mest prak­

tiskt, att hos riksåklagaren anställd biträdande åklagare får ombesörja åkla-

gartalans utförande vid den muntliga handläggningen i högsta domstolen.

Även om de biträdande åklagarnas huvudsakliga uppgift kommer att avse

åklagartalans förande i högsta domstolen, skall det åligga dem att, i den mån

riksåklagaren så finner lämpligt, jämväl i övrigt tillhandagå honom i äm­

betet exempelvis med utförande av talan i visst mål i underrätt eller i hov­

rätt eller vid handläggning av visst ärende rörande anmärkning mot åklagare.

Att beräkna huru stort antal biträdande åklagare, som kommer att erford­

ras hos riksåklagaren, möter vissa svårigheter. Med utgångspunkt från den

tidigare angivna fullföljdsfrekvensen beträffande brottmål i högsta domsto­

len samt den uppskattning i övrigt av biträdande åklagarnas arbetsuppgif­

ter, som varit möjlig, ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att det er­

forderliga antalet biträdande åklagare, sedan processreformen blivit till fullo

genomförd, icke kommer alt understiga tre eller det antal, som förutsatts i

1942 års proposition med förslag till rättegångsbalk.

I fråga om tjänstebenämningen å de biträdande åklagarna ha de sakkunniga

övervägt olika förslag, såsom advokatfiskal, riksfiskal, överfiskal och revi-

sionsfiskal. Av dessa synes advokatfiskal vara att föredraga.

Beträffande formen för tillsättningen av de biträdande åklagarna anföra

de sakkunniga, att befattningarna böra tillsättas på förordnande på vissa år

eller utan angiven tidsbegränsning. Som skäl härför åberopas önskvärdheten

att viss cirkulation kan äga rum i fråga om innehavarna av dessa befatt­

ningar.

Vid handläggningen av de administrativa ärendena bör riksåklagaren en­

ligt de sakkunniga biträdas av en medelst fullmakt tillsatt byråchef, som

skall vara chef för ämbetsverkets kansli och bör besitta särskilt god känne­

dom om befattningshavare och aspiranter inom åklagarväsendet.

I övrigt torde behovet av stadigvarande personal, såvitt de sakkunniga an­

se sig kunna bedöma, kunna inskränkas till en förste byråsekreterare, två

amanuenser, en registrator tillika kassör, två kontorsbiträden och en expe-

ditionsvakt.

Beträffande löneställningen för de olika befattningshavarna uttala de sak­

kunniga att riksåklagaren med hänsyn till sin ställning som högste allmänne

åklagare och chef för åklagarväsendet bör jämställas med justitieråd (rege­

ringsråd) . Byråchefen bör placeras i lönegrad A 30 och de tre advokatfiska-

lema böra placeras i C 6. Den å ämbetets kanslibyrå erforderliga förste byrå-

sekreteraren bör placeras i A 26 samt registratom och kassören tills vidare

inordnas i A It (kansliskrivare). Kontorsbiträdena beräknas placerade i A 4

och expeditionsvakten i A 6. I fråga om icke-ordinarie personal räkna de sak­

kunniga med en amanuens i 18 och en i 16 lönegraden samt upptaga i övrigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

23

ett belopp om 11 000 kronor, avseende arvode till tillfälliga befattningsha­

vare, vikariatsersättningar in. m.

Emellertid anmärka de sakkunniga därjämte, att riksåklagarämbetet icke

skall upprättas förrän den 1 januari 1948, samt att justitiekanslern skall vara

bibehållen vid sin uppgift som allmän åklagare i de mål som enligt över­

gångsbestämmelserna till nya rättegångsbalken skola handläggas enligt äldre

bestämmelser. I detta sammanhang anföra de sakkunniga vidare, att viss tid

måste förflyta, innan något mera betydande antal av underrätt efter den 1

januari 1948 avgjorda mål passerat hovrätterna och att det därför sannolikt

kommer att dröja minst ett halvt år, innan riksåklagarämbetet i fråga om

åklagarverksamheten är i full funktion; beträffande ledningen av åklagar­

väsendet och befattningen med de administrativa ärendena kommer äm­

betet dock redan från början i full utsträckning att övertaga sina arbetsupp­

gifter. Med ledning härav anse de sakkunniga, att följande befattningar icke

komma att bliva erforderliga under första halvåret 1948, nämligen två advo-

katfiskaler, förste byråsekreteraren, amanuensen i Eo 16 och ett kontors-

biträde.

I de avgivna yttrandena över de sakkunnigas betänkande har, som

redan under punkten 1. angivits, någon erinran icke riktats mot de sak­

kunnigas förslag om uppdelning av justitiekanslersämbetet i två ämbeten och

fördelningen dem emellan av arbetsuppgifterna.

I fråga om riksåklagarens åtalsrätt gentemot honom un­

derställda befattningshavare anmärker emellertid hovrätten

över Skåne och Blekinge, att riksåklagaren i likhet med justitiekanslern bör

tilläggas befogenhet att i fråga om ringare fel av ämbetsman låta bero vid

vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest förekommit.

Åt liknande synpunkter såvitt avser överåklagares befogenhet

att åtala tjänstefel ger föreningen Sveriges landsfogdar uttryck och

anför därvid:

Enligt förslaget skulle riksåklagaren efter föregånget samråd till justitie-

kanslersämbetets handläggning kunna överlämna sådana anmälningar om

fel eller försummelse av ämbetsmän, där anmälan icke åsyftat att få ett

åtal till stånd eller ett åtal ej finnes ur allmän synpunkt påkallat. Ej sällan

inträffar det emellertid, att anmälningar av detta slag inkomma till överåkla­

garna. Visar utredningen att vederbörande tjänsteman förfarit felaktigt, torde

överåklagarna i regel känna sig så bundna av sin åtalsplikt att de icke anse

sig kunna underlåta ett åtal, oaktat fallet kan vara av mera oskyldig beskaf­

fenhet och det icke kan uteslutas att justitiekanslersämbetet skolat låta det

stanna vid en admonition, därest anmälan ingivits direkt till ämbetet. Till

förebyggande av en sådan olikhet i rättstillämpningen synes den regeln böra

uppställas, att överåklagare i fall varom nu är fråga skulle äga möjlighet

att underställa ärendet riksåklagarens prövning, därest överåklagaren finner

det tveksamt huruvida åtal bör anställas. Anser riksåklagaren att åtal ej

är påkallat, skulle han i den ordning förut sagts kunna överlämna ärendets

handläggning till justitiekanslersämbetet.

Departe­

ments­

chefen.

I fråga om riksåklagarens ämbetsställning anmärker Svea

hovrätt, att riksåklagaren med hänsyn till sina ämbetsåligganden icke bör

placeras i samma höga ämbetsställning som den mot ledamotskap i högsta

domstolen svarande, vilken riksdagens ombudsmän nu intaga och vilken en­

ligt förslaget skall tillkomma också justitiekansler!!.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler anför beträffande rekryteringen av

de biträdande åklagarna hos riksåklagaren, att det synes

angeläget att denna rekrytering sker jämväl från åklagarkåren och icke blott

bland domstolsjurister. Det torde nämligen enligt föreningens mening vara

av betydelse att riksåklagarämbetet äger tillgång till arbetskraft från över­

åklagare- och distriktsåklagarbefattningarna med den i dessa tjänster för­

värvade erfarenheten såsom åklagare och polischefer.

Beträffande personalorganisationen i allmänhet erinrar stats­

kontoret, att då erfarenhet saknas rörande riksåklagarämbetets arbetsbörda

åtminstone en av advokatfiskalstjänsterna och förste byråsekreterartjänsten

torde till en början placeras å extra ordinarie stat. Bärande skäl ha enligt

statskontorets mening icke anförts för en placering av advokatfiskalema som

förordnandetjänstemän å C-planen. I den mån de böra bli ordinarie tjänste­

män förordar statskontoret därför att de tillsättas med fullmakt. Advokat-

fiskalemas löneställning bör enligt statskontoret vara densamma som för

revisionssekreterare. Liksom beträffande justitiekanslersämbetet kan stats­

kontoret icke förorda högre löneställning för expeditionsvakten hos riks­

åklagaren än 5 lönegraden.

Allmänna lönenämnden finner däremot förslaget i nu förevarande del

icke föranleda erinran.

I promemorian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdes-

personal anföres att det icke funnes anledning till erinran mot de sakkunni­

gas förslag att för registrators- och redogörargöromålen å det nya ämbets­

verkets stat uppföra en kansliskrivarbefattning i lönegraden A 11. Sedan

riksdagen numera godkänt i 1947 års statsverksproposition framlagt förslag

till reglering av anställningsförhållanden för biträdespersonal med skriv- och

kontorsgöromål inom statsförvaltningen (Utgifterna å driftbudgeten. För fle­

ra huvudtitlar gemensamma frågor, s. 10 ff., samt riksd. skr. nr 56) kunde

det ifrågasättas, om ej de tvenne kontorsbiträdena, vilka sannolikt måste ny­

anställas, vid anslagsberäkningen lämpligen borde tillsvidare betraktas såsom

icke-ordinarie, för vilka den för biträden i allmänhet beslutade allmänna be-

fordringsgången via lönegraderna Ex 2, Eo 2 och Eo 4 borde bli gällande.

Såsom jag under punkten 1. anfört biträder jag de sakkunnigas för­

slag om utbrytning från och med den 1 januari 1948 från justitiekanslersäm­

betet av ett nytt ämbete, riksåklagarämbetet. Riksåklagaren bör fungera som

allmän åklagare vid högsta domstolen såväl i mål, som anhängiggöras eller

fullföljas av allmän åklagare, som i mål vilka fullföljas dit av enskild part.

Rätten att fullfölja åklagartalan i högsta domstolen bör vara förbehållen

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

25

riksåklagaren. Justitiekansler!! bör bibehållas vid sin uppgift att utöva till­

syn över ämbetsmännen och därmed även vid rätten att föra talan om an­

svar och enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott. Såsom de sakkunniga

föreslagit i syfte att erhålla en klar gränsdragning mellan justitiekanslerns

och riksåklagarens befogenheter skall justitiekanslern ensam — vid sidan av

justitieombudsmannen och militieombudsmannen — äga föra sådan talan

beträffande ämbetsbrott, som skall upptagas omedelbart av högsta domsto­

len eller hovrätt. Praktiska skäl synas mig motivera det av de sakkunniga

från denna princip föreslagna undantaget, som avser att riksåklagaren skall

äga rätt att ställa honom underställda åklagare och andra befattningshavare

till ansvar vid dessa domstolar för fel och försummelser i tjänsten. Riksåkla­

garen bör ha enahanda befogenhet som justitiekanslern att i fråga om ringare

fel av ämbets- och tjänstemän låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven

förklaring eller vad eljest förekommit. För ernående av erforderlig enhetlig­

het i tillämpningen av denna grundsats är det önskvärt att samråd äger rum

mellan riksåklagaren och justitiekanslern. Befogenhet att vid underrätt

väcka åtal för tjänstefel bör tillkomma de allmänna åklagarna på sätt nu

gäller. Jag finner icke tillräcklig anledning föreligga att, på sätt antytts i ett

remissyttrande, uppställa särskilda regler hur det bör förfaras i fall då över­

åklagare med avseende å begånget tjänstefel finner åtal böra underlåtas.

I förhållande till justitiekanslern bör riksåklagaren intaga en fullt fristå­

ende ställning. Härmed torde icke vara oförenligt att riksåklagaren skall

vara skyldig att såsom andra allmänna åklagare biträda justitiekanslern lik­

som riksdagens ombudsmän med talans utförande i de mål, som dessa över­

lämna till riksåklagaren.

Riksåklagaren bör vidare utöva ledningen av åklagarverksamheten i riket

och ha tillsyn över åklagarna. Med chefskapet för åklagarväsendet följa även

de administrativa göromål som avse tjänstetillsättningar, ledigheter in. m.

Såsom jag tidigare anfört bör dock justitiekanslern tills vidare vara bibehål­

len vid sin befattning med åklagarna vid krigsdomstolama.

Förslag till vissa ändringar i nya rättegångsbalken och annan lagstiftning,

som föranledas av det nya ämbetets inrättande, har av Kungl. Maj:t redan

förelagts riksdagen i en den 11 mars 1947 avlåten proposition (nr 188).

Andra frågor böra regleras i vederbörande instruktioner. Härvidlag bör, så­

som jag likaledes tidigare förordat, den övergångsbestämmelsen gälla, att

justitiekanslern även efter den nya organisationens genomförande skall taga

befattning med mål, vilka avgjorts av allmän underrätt före den 1 januari

1948.

Såsom framgår av den under punkten 1. lämnade redogörelsen kommer

befattningen som riksåklagare att bli synnerligen maktpåliggande. Redan

verksamheten som åklagare vid högsta domstolen blir med hänsyn till

den nya rättegångsordningens ökade krav på målens förberedande och talans

utförande mycket tidskrävande och fordrar stor omsorg. Ledningen av åkla­

garväsendet och tillsynen över åklagarna blir även en uppgift av utomor­

dentlig betydelse. Tillämpningen av nya RB:s bestämmelser om strafföreläg­

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

gande och åtalseftergift fordrar sålunda en oavlåtlig uppmärksamhet från

riksåklagarens sida. Även vissa å riksåklagaren ankommande administrativa

ärenden, såsom dennes medverkan vid tillsättning av åklagarbefattningar,

äro av särskild vikt för det allmänna.

Med hänsyn till riksåklagarämbetets betydelse och de höga kvalifikatio­

ner, som måste ägas av dess innehavare, bör denne i lönehänseende jäm­

ställas med justitieråd (regeringsråd).

Även om det icke är möjligt att med någon större grad av säkerhet upp­

skatta hur omfattande riksåklagarens egentliga åklagarverksamhet blir, kan

det betraktas som uteslutet att han skulle kunna själv helt ombesörja denna.

Härvidlag bör han alltså till sitt förfogande få biträdande åklagare. I fråga

om rekryteringen av dessa vill jag understryka önskvärdheten av att riks­

åklagaren erhåller biträde av väl kvalificerade personer ur åklagarkåren.

Härigenom skulle riksåklagarämbetet kunna tillföras värdefull praktisk er­

farenhet. Då å andra sidan riksåklagaren i sin verksamhet ofta kommer att

få pröva juridiska frågor av invecklad natur, torde han även böra erhålla

biträde av exempelvis en hovrättsdomare eller revisionssekreterare. Sedan

ämbetet trätt i full verksamhet, kan antalet erforderliga biträdande åklagare,

såsom de sakkunniga antagit, beräknas uppgå till tre. Det skulle då vara för­

delaktigt om två av tjänsterna kunde besättas med allmänna åklagare och

den tredje med en domstolsjurist. Därvid synes det lämpligt, att de först­

nämnda tjänsterna, såsom statskontoret förordat, bli fullmaktstjänster i lö­

negraden A 30, medan den tredje tillsättes genom förordnande. För sistnämn­

da tjänst bör med hänsyn till vikten av en fullgod rekrytering lägre löne­

grad än C 6 icke ifrågakomma. Såsom de sakkunniga anfört torde emeller­

tid under första tiden av ämbetets verksamhet erfoidras endast en biträdan­

de åklagare. Denne bör tillsättas medelst fullmakt och placeras i lönegrad

A 30. Frågan om inrättande av ytterligare biträdande åklagare kan anstå

till prövningen av anslagsbehovet för budgetåret 1948/49. Beträffande tjäns-

tebenämningen för de biträdande åklagarna är enligt min mening titeln över-

fiskal att föredraga framför advokatfiskal, vilken benämning utgjort och

utgör tjänstetiteln för befattningshavare med väsentligen andra uppgifter

än en allmän åklagares.

Vid handläggningen av de administrativa ärendena bör riksåklagaren när­

mast biträdas av en byråchef, som skall vara chef för ämbetsverkets kansli.

Denne synes böra tillsättas med fullmakt och placeras i lönegrad A 30. I öv­

rigt torde, såsom de sakkunniga anfört, under första halvåret 1948 erfordras

en kansliskrivare, en expeditionsvakt och ett kontorsbiträde. Därest mitt för­

slag om att förste byråsekreterartjänsten i lönegrad Eo 24 hos justitie-

kanslersämbetet skall bibehållas under hela budgetåret bifalles, förutsätter

jag att denne befattningshavare i mån av behov skall kunna biträda riks­

åklagarämbetet; i olikhet med de sakkunniga finner jag därför icke någon

amanuensbefattning hos sistnämnda ämbete vara erforderlig under första

halvåret 1948. Tjänsterna som kansliskrivare och expeditionsvakt synas böra

uppföras å ordinarie stat, därvid kansliskrivaren bör placeras i lönegrad

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

27

All; befattningen som expeditionsvakt bör, i betraktande av att riksåklagar­

ämbetet blir ett större verk än justitiekanslersämbetet, icke sättas i lägre

lönegrad än expeditionsvaktstjänsten hos sistnämnda ämbete, nämligen lö­

negrad A 6. Kontorsbiträdet bör upptagas som icke-ordinarie befattnings­

havare och alltså få följa den för lägre biträden angivna allmänna beford-

ringsgången. Ej heller beträffande kanslipersonalen synes anledning före­

finnas att redan nu ingå på en prövning av personalbehovet för tiden efter

budgetårets utgång.

Anslaget torde böra beräknas på följande sätt.

Under anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän

beräknas medel för avlöning till riksåklagaren, en överfiskal, en byråchef,

en kansliskrivare och en expeditionsvakt, för helt budgetår uppgående till

(20 700+ 11 200 + 11 200 + 4 200 + 3 300) 50 600 kronor och sålunda för

senare hälften av budgetåret till 25 300 kronor. Till vikariatsersättningar un­

der sistnämnda tid beräknas 400 kronor. Den allmänna löneregleringen för­

anleder härutöver uppräkning av posten med 12 000 kronor. Posten upp­

tages alltså till (25 300 + 400 + 12 000) 37 700 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie per­

sonal beräknas allenast medel för det icke-ordinarie biträdet samt till

tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde med (2 000 +

1 000) 3 000 kronor.

Till rörligt tillägg beräknas 2 400 kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres alltså med (37 700 + 3 000 + 2 400) 43 100

kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteck­

ning för riksåklagarämbetet att gälla från och med den 1

januari 1948, upptagande en riksåklagare med lön såsom

justitieråd, en överfiskal i lönegrad A 30, en byråchef i löne­

grad A 30, en kansliskrivare i lönegrad All samt en expe­

ditionsvakt i lönegrad A 6;

dels fastställa följande avlöningsstat för riksåklagarämbe­

tet att tillämpas under senare hälften av budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ............................................................. kronor 37 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för­

slagsvis ........................................................... »

3 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................. »

2 400

Summa kronor 43 100;

dels ock till Riksåklagarämbetet: Avlö­

ningar för budgetåret 1947/48 anvisa ett för­

slagsanslag av ......................................................... kronor 43 100.

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

4. Riksåklagarämbetet: Omkostnader, förslagsanslag. Omkostnaderna ha

av de sakkunniga beräknats till 5 700 kronor för senare hälften av budget­

året 1947/48, därav för sjukvård m. m. 200 kronor, för reseersättningar 2 500

kronor samt för expenser 3 000 kronor.

Mot denna beräkning har jag icke något att erinra och hemställer därför,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Riksåklagarämbetet: Omkostnader för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av kronor 5 700.

5. Kostnader för inrättande av riksåklagarämbetet, reservationsanslag.

Dessa kostnader ha av de sakkunniga beräknats till 50 000 kronor, därav

för möbler, gardiner o. d. 35 000 kronor, för skrivmaskiner jämte andra kon­

torsinventarier 5 000 kronor samt för böcker och tidskrifter 10 000 kronor.

Med godtagande av denna beräkning hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Kostnader för inrättande av riks­

åklagarämbetet för budgetåret 1947/48 anvisa

ett reservationsanslag av...................................... kronor 50 000.

Domstolarna.

Högsta domstolen in. m.

6. Högsta domstolen m. m.: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget, som av­

ser avlöningar till såväl högsta domstolens ledamöter som befattnings­

havare vid nedre justitierevisionen, är i gällande riksstat uppfört med

1 350 800 kronor.

Gällande personalförteckning för högsta domstolen och nedre justitierevi­

sionen är av följande lydelse:

Personalförteckning.

Befattning.

Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

24 justitieråd, lön enligt särskilda bestämmelser ....................................... —

27 revisionssekreterare ........................................................................................ A 30

1 förste protokollssekreterare ........................................................................... A 24

3 protokollssekreterare ....................................................................................... A 22

2 registratorer ...................................................................................................... A 22

1 kanslist ............................................................................................................... A 21

1 kontorist ............................................................................................................... A 9

2 förste expeditionsvakter.................................................................................. A

7

1 kanslibiträde .................................................................................................... A

7

7 expeditionsvakter ............................................................................................. A

5

14 kontorsbiträden ................................................................................................ A

4

29

Kungl. Maj:t har den 17 maj 1946 fastställt följande avlöningsstat för

högsta domstolen och nedre justitierevisionen, att tillämpas under budget­

året 1947/48:

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.. kronor

969 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ...................................................................... *

? 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis ....

»

233 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................................. »

140 200

Summa kronor 1 350 800.

Kungl. Maj:t förordnar en av revisionssekreterarna att tills vidare för en tid

av högst fem år vara nedre revisionens ordförande. Ordföranden, vilken fyl­

ler funktionen såsom nedre revisionens chef, är för Kungl. Maj:t ansvarig

för arbetets jämna gång, beslutar ensam i vissa personal- och ekonomiären­

den, indelar revisionssekreterarna till tjänstgöring på de särskilda rotlama,

uppgör ordning för revisionssekreterarnas föredragningsskyldighet i högsta

domstolen, meddelar bestämmelser om fördelning av mål mellan rollarna

m. m. På grund av berörda arbetsuppgifter har han endast begränsad före­

dragningsskyldighet, och även från denna begränsade föredragningsskyldig­

het äger han sedan 1943 vinna befrielse mot deltagande i ett visst antal av

nedre revisionens betänkanden. Till ordföranden, vilken uppbär avlöning så­

som revisionssekreterare enligt lönegrad A 30, utgår från anslaget till arvo­

den och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, ett årligt arvode

av 1 500 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal, vilken post

icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Maj :t, skall bland annat ut­

gå avlöning till extra revisionssekreterare, d. v. s. -befattningshavare som,

utan att tjänstgöra som vikarierande revisionssekreterare, förordnats att full­

göra på revisionssekreterare ankommande göromål. Såsom posten beräknats

lämnar den nedre revisionen möjlighet att anställa tolv extra revisionssekre­

terare under hela året och ytterligare en extra revisionssekreterare under

halva året, vilket möjliggjort en utökning av antalet extra revisionssekrete­

rare i förhållande till näst föregående budgetår med sju extx-a revisionssekre­

terare under hela året. Såsom framgår av 1946 års statsverksproposition (II

ht s. 21) har anslagsökningen föranletts av att den nya ordning för full­

följden till den högsta instansen, som genomfördes genom lagstiftning år

1945, och strävandena att nedbringa arbetsbalansen därstädes medfört behov

av personalförstärkning.

7943 års domarutredning har i sitt den 30 juli 1946 avgivna betänkande

(SOU 1946: 57) upptagit vissa frågor rörande organisations-, utbildnings- och

tjänstgöringsförhållanden på domarbanan och därvid beträffande r e v i-

sionssekreterarbef attningarna föreslagit, att samtliga dessa

skulle göras till extra ordinarie (betänkandet s. 185 ff.). Detta förslag sam­

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

manhänger med vissa omläggningar, som i övrigt av domarutredningen för­

ordats beträffande tjänstgöringen i nedre revisionen, särskilt en föreslagen

begränsning av tiden för tjänstgöring som revisionssekreterare till, i regel,

tre år. Enligt domarutredningen böra revisionssekreterarbefattningarna pla­

ceras i lönegraden Eo 30. Beträffande antalet befattningar omnämnes i be­

tänkandet en under förarbetena för rättegångsreformen verkställd beräk­

ning (prop. 5/1942 s. 481) enligt vilken efter rättegångsreformens genomfö­

rande endast 18 befattningar skulle erfordras. Domarutredningen håller emel­

lertid för sannolikt, att behovet skall bli större. Antalet revisionssekreterar-

befattningar bör enligt domarutredningens mening så bestämmas att, utöver

det antal revisionssekreterare som i och för sig är erforderligt för fullgöran­

de av revisionssekreterargöromålen, ytterligare så många befattningar upp­

tagas, som motsvarar erforderliga vikarier för revisionssekreterare med sta­

digvarande uppdrag utanför domstolsväsendet. Härigenom skulle det rådan­

de vikariatsystemet i nedre revisionen kunna begränsas på samma sätt som

för hovrätternas del gäller i fråga om assessorerna.

över domarutredningens betänkande ha yttranden efter remiss avgivits av

hovrätterna, nedre justitierevisionen, statskontoret, allmänna lönenämnden,

kanslern för rikets universitet och medicinalstyrelsen samt styrelserna för

svenska stadsförbundet, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen

Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges hovrättsdomare, revisionssekrete­

rareföreningen, föreningen Sveriges landsfogdar, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges yngre juristers förening och Sveriges förenade studentkårer.

Vad angår revisionssekreterarnas ställning har Svea hovrätt framhållit, att

det komme att föreligga ett permanent behov av ett antal revisionssekrete­

rare med uppgifter, om också något mindre krävande än nu, dock alltjämt

mycket betydelsefulla för rättsvården. Vad domarutredningen anfört finner

hovrätten väl böra föranleda till att ordinarie revisionssekreterartjänster

icke bibehållas. Hovrätten anser emellertid en lämplig utväg vara att skyl­

dighet till tjänstgöring såsom revisionssekreterare förknippades med ordi­

narie assessorstjänst och att utöver de för hovrätternas verksamhet behöv­

liga assessorstjänstema inrättades ytterligare så stort antal sådana tjänster,

som motsvarade behovet av revisionssekreterare.

Statskontoret synes intet ha att invända mot revisionssekreterartjänsternas

förvandling till extra ordinarie men ifrågasätter deras sänkning till samma

lönegrad som assessorernas (lönegrad 29).

Övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, motsätta sig bestämt re-

visionssekreterartjänstemas förvandling till extra ordinarie.

De tre andra hovrätterna åberopa i huvudsak att revisionssekreterararbe-

tets natur kräver den självständighet, som markeras av att ämbetet är ordi­

narie, samt att vid nuvarande svåra befordringsläge å domarbanan ordina­

rie tjänster icke böra avskaffas utan starka skäl.

Nedre justitierevisionen erinrar, att revisionen för närvarande är organi­

serad som ett kollegialt ämbetsverk med lika många ledamöter som antalet

tjänstgörande revisionssekreterare. Nedre revisionen finner den av domar­

utredningen antydda organisationsformen — ett ämbetsverk vars samtliga

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 268.

31

ledamöter vore extra ordinarie — oformlig. Nedre revisionen anför ytter­

ligare:

Men även om organisationsformen blir en annan, måste det ur allmänna

synpunkter av annan art än organisationstekniska framstå såsom mindre

lämpligt att samtliga föredragandena i högsta domstolen skola vara extra

ordinarie. Revisionssekreterarna deltaga visserligen icke i avgörandet av må­

len, men under hela den tid vårt nuvarande regeringsskick varit rådande har

det alltid ansetts självklart, att man på revisionssekreterarna måste ställa

samma krav på självständighet och oberoende som på domare i allmänhet.

Att så varit förhållandet är naturligt, ty på revisionssekreterarna vilar ansva­

ret för att de rättssökande få sin sak fullständigt och opartiskt framlagd

inför den högsta dömande instansen, till vars förhandlingar parter och all­

mänhet icke äga tillträde. I detta hänseende kommer den nya rättegångs­

ordningen icke att medföra någon större förändring. I det stora flertalet mål

kommer att fordras prövningstillstånd och frågan, huruvida sådant tillstånd

skall beviljas eller ej, kommer att avgöras på revisionssekreterares föredrag­

ning i ungefär samma ordning som för närvarande. Även vid huvudförhand­

lingar komma revisionssekreterarna att i första hand bliva ansvariga för att

i ett stort antal mål icke klagande parts argumentering och bevisning fram­

läggas för domstolen. Fortfarande fostras visserligen de blivande domarna un­

der hela sin utbildning i en sådan anda, att det icke finnes anledning till an­

tagande att revisionssekreterarna — även om de icke äro ordinarie — skulle

låta obehöriga hänsynstaganden påverka sin ämbetsutövning, men man bör

icke bortse ifrån att förslagets genomförande skulle hos parter och allmänhet

skapa vissa förutsättningar för en misstänksamhet, som kan rubba den nöd­

vändiga tilliten till rättsskipningens oväld.

Spörsmålet om revisionssekreteramas tjänste- och löneställning har tagits

upp till behandling även av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade

sakkunniga, vilka haft att inför rättegångsreformen utreda frågan om nedre

revisionens blivande organisation och arbetsförhållanden. I ett den 28 februari

1947 avgivet betänkande med förslag till arbetsordning för nedre justitiere-

visionen uttala de sakkunniga, att det med hänsyn till de betydelsefulla upp­

gifter som tillkomma revisionssekreterarna alltjämt måste krävas, oavsett

tjänstgöringstidens längd, att dessa uppgifter i regel anförtros åt befattnings­

havare med ställning som ordinarie domare.

Beträffande nedre revisionens organisation efter processreformen finna de

sakkunniga, att den nuvarande organisationen i sina huvuddrag kan bibe­

hållas. Vad angår revisionssekreterarna antages, att efter balansens nedbring­

ande dessas antal kan bestämmas till, utom ordföranden, 24 ordinarie och 2

extra befattningshavare. I fråga om biträdena föreslås 11 biträden i kansli­

biträdes och högre ställning samt ett 15-tal andra biträden. Med hänsyn till

att arbetet med balansens nedbringande kommer att fortgå under en stor del

av 1948, kan emellertid enligt de sakkunnigas mening någon indragning av

personal icke ifrågakomma för budgetåret 1947/48.

Vad särskilt angår ordföranden i nedre justitierevisionen

har vid ett flertal tillfällen under senare år fråga väckts om en förändring i

hans tjänsteställning, varigenom han även formellt erhöllc ställning som re­

visionens chef, och i samband därmed om eu förbättring i hans löneförmåner.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Nedre revisionen har sålunda i olika sammanhang framfört förslag om att

revisionens ordförande måtte erhålla ställning såsom chef för ämbetsverket

samt i lönehänseende likställas med chef för andra verk av motsvarande be­

tydelse och storlek. Rörande frågans tidigare behandling torde få hänvisas

till den redogörelse i ämnet som lämnats i 1939 års tjänsteförteckningssak-

kunnigas den 18 juni 1942 dagtecknade betänkande (SOU 1942: 30 s. 80 ff.).

Då förslaget år 1938 senast framfördes till statsmakterna, föranledde detsam­

ma ej annan åtgärd än uttalande från föredragande departementschefens sida

att frågan borde upptagas i samband med tjänsteförteckningsrevisionen.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslå, att nedre revisionens ord­

förande inplaceras i lönegraden C 7. Såsom motivering härför anföra de sak­

kunniga :

För närvarande har ordföranden i nedre justitierevisionen att jämte göro-

mål av verkschefsnatur fullgöra viss föredragning i högsta domstolen. Arten

och omfattningen av verkschefsgöromålen synes de sakkunniga icke vara så­

dan, att för deras handhavande bör inrättas en särskild befattning med karak­

tär av sluttjänst. Ordföranden i nedre justitierevisionen torde, om man vill

avveckla det nu utgående ordförandearvodet, böra inordnas i löneplanen på

sådant sätt, att övergång till annan befattning inom domstolsväsendet kan

ifrågakomma. Ur dessa synpunkter synes det de sakkunniga lämpligt, att för

ordföranden inrättas en befattning å C-planen, tillsatt medelst förordnande

tills vidare. Såsom lämpligt löneläge vilja de sakkunniga föreslå lönegraden

C 7.

yid denna placering skulle avlöningsförmånerna, enligt vad de sakkunniga

tillägga, med hänsyn till nu utgående tilläggsarvode komma att motsvara vad

som enligt gällande bestämmelser tillkommer ordförande i nedre justitierevi­

sionen, vilken uppnått slutlön såsom hovrättsråd eller revisionssekreterare. I

I enlighet med vad chefen för finansdepartementet anförde i 1946 års

statsverkspropositionen (För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 15) har

emellertid frågan om tjänsteställningen för nedre revisionens ordförande i

avbidan på genomförandet av processreformen hittills icke upptagits till

prövning av statsmakterna.

I betänkandet med förslag till arbetsordning för nedre revisionen ha de

sakkunniga berört även frågan om ändrad ställning för revisonens ordfö­

rande. Enligt de sakkunnigas uppfattning måste ledningen av nedre revisio­

nens verksamhet och de administrativa uppgifter, som i övrigt ankomma på

ordföranden, numera anses så krävande, att det icke är rimligt att vid sidan

därav ålägga honom föredragning. Liksom för närvarande bör enligt de sak­

kunnigas mening ordföranden tillsättas genom förordnande. För samarbetet

med högsta domstolen och bevarandet av kontinuitet i nedre revisionens ar­

bete betecknas det som önskligt, att lämplig innehavare på denna post kunde

förmås att kvarstå under längre tid än hittills varit vanligt. De sakkunniga

ha funnit möjlighet böra beredas, att, om anledning därtill föreligger, utse

även annan än revisionssekreterare till ordförande, förutsatt att han har er­

forderliga domarmeriter.

Rörande speciellt löneställningen yttra de sakkunniga vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

33

Enligt de sakkunnigas förslag skall till ordförande kunna utses även annan

än revisionssekreterare; till skillnad mot nu bör därför ordföranden i avlö-

ningsstaten upptagas som en särskild befattningshavare. Redan detta ger an­

ledning att taga ordförandens löneställning under övervägande. Härför tala

även andra skäl. Med hänsyn till det närmare samarbete, som under den

nya rättegångsordningen förutsättes skola äga rum mellan högsta domstolen

och nedre revisionen, är av vikt att ombyte på ordförandeposten i nedre re­

visionen ej alltför ofta skall behöva ifrågakomma. Detta är önskvärt även

för att bevara kontinuiteten i nedre revisionens arbete. En förbättring av

ordförandens löneställning skulle innebära ökade möjligheter att få dessa

önskemål förverkligade. Om i visst fall ordföranden skall utses utom nedre

revisionen, föreligga tydligen med en högre löneställning även större möj­

ligheter att förvärva lämplig innehavare av befattningen.

Eu löneförhöjning är enligt de sakkunnigas mening också fullt motiverad

med hänsyn till ordförandens arbetsbörda och vikten av de honom åvilande

uppgifterna. Till huvudsaklig del är nedre revisionens arbete att anse som

ett led i handläggningen i högsta instans. Det ankommer ytterst på ordfö­

randen att svara för att denna del av handläggningen utan friktion och

omgång anslutes till den handläggning, som omedelbart skall äga rum i högsta

domstolen. Ansvaret härför — som redan nu föranleder ständig tillsyn och,

förutom allmänna direktiv, ofta förfoganden från fall till fall — torde under

den nya rättegångsordningen bli än mera krävande och påfrestande.

Med hänsyn till det anförda har det synts de sakkunniga skäligt, att ord­

föranden i revisionen äger åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma

expeditionschef i statsdepartement (lönegrad C 8).

Beträffande nedre revisionens kanslipersonal bör här omnämnas

en av föreningen Kvinnor i statens tjänst den 18 oktober 1945 ingiven fram­

ställning om förändring av vissa biträdestjänster i revisionen in. m. I fram­

ställningen yrkades på däri angivna grunder att kontoristtjänsten i lönegrad

A 9 måtte uppföras i Eo 14 samt att av biträdena i lönegrad A 4 ett biträde

måtte uppföras i Eo 9 samt 2 biträden i Eo 7.

I infordrat yttrande den 14 december 1945 tillstyrkte nedre revisionen på

angivna skäl vad föreningen hemställt; dock att vad anginge innehavaren av

kontoristbefattningen revisionen ifrågasatte om icke fastmera lönegraden Eo

12 borde vinna tillämpning.

Allmänna lönenämnden som den 7 februari 1946 avgav infordrat yttrande

över föreningens hemställan ansåg för sin del, att kontoristtjänsten med hän­

syn till de å befattningshavaren ankommande göromålen lämpligen borde

hänföras till 11 lönegraden med bibehållen placering å ordinarie stat. I öv­

rigt ansåg sig lönenämnden icke kunna tillstyrka annan förändring beträf­

fande biträdesorganisationen än att eu av kontorsbiträdestjänsterna i A 4

utbyttes mot en kanslibiträdesbefattning i Eo 7. Lönenämnden framhöll vi­

dare. att nämnden icke kunnat undgå att finna avvägningen mellan antalet

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i motsvarande tjänsteställ­

ning inom nedre revisionen mindre tillfredsställande; dock syntes frågan om

inrättande av ytterligare pensionsberättigande befattningar böra upptagas till

prövning i ett större sammanhang.

liihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 26S.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I skrivelser den 31 augusti 1946 och den 29 januari 1947 har nedre justi-

tierevisionen gjort framställning om medelsanvisning för

nästa budgetår.

Till belysning av det nuvarande läget i fråga om högsta domstolens arbets­

börda har nedre revisionen vidare överlämnat följande tablå (siffrorna inom

parentes ange minskning resp. ökning i förhållande till näst föregående år).

Inkomna mål under tiden 1h—31 Is.

Revisions-

Besvärs- och an-

mål

sökningsmål

1941 ... ................................... 108

381

1942 ... ................................... 140 ( + 32)

446 (+ 65)

1943... ................................... 138 (- 2)

522 (+ 76)

1944... ................................... 157 ( + 19)

738 ( + 216)

1945 ... ................................... 144 (-13)

658 (- 80)

1946 ... ................................... 140 (- 4)

583 (- 75)

1947 ... ................................... 91 (-49)

564 (- 19)

Avgjorda mål under tiden lh—

1941... ................................... 73

437

1942... ................................... 63 (-10)

490 (+ 53)

1943... ................................... 75 (+12)

514 (+ 24)

1944... ................................... 71 (- 4)

625 ( + 111)

1945... ................................... 79 (+ 8)

652 (+ 27)

1946... ................................... 77 (- 2)

698 (+ 46)

1947 ... ................................... 87 ( + 10)

586 (-112)

Högsta domstolens arbetsbalans den SI/s (ej veckomål).

Revisions-

Besvärs- och an

mål

sökningsmål

Summa

1941... .......... 225

226

481

1942 ... .......... 282 (+ 27)

206 (-20)

488 (+

7)

1943... .......... 288 (+

6)

187 (-19)

475 (- 13)

1944... .......... 328 (+ 40)

233 ( + 46)

561 (+ 86)

1945... .......... 439 ( + 111)

326 ( + 93)

765 ( + 204)

1946 ... .......... 550 ( + 111)

298 (-28)

848 (+ 83)

1947 ... .......... 370 (-180)

222 (-76)

592 (-256)

Arbetsbalansen den S1/s enbart i fråga om vidlyftiga mål

(ej veckomål).

1941 ......................................... 37

1942 ......................................... 44

1943 ......................................... 34

1944 ......................................... 57

1945 ......................................... 63

1946 ......................................... 58

1947 ......................................... 62

36

För att säkerställa nyrekryteringen av biträdespersonalen, vilket visat sig

förenat med stora svårigheter, hemställer nedre revisionen vidare, att medel

måtte beviljas i sådan utsträckning att av de nu befintliga icke-ordinarie bi­

trädena (18 under hela året och ytterligare ett under halva året), av vilka

8 äro placerade i Eo 4 samt återstoden i Ex 4 eller Ex 2, 14 måtte kunna

avlönas enligt Eo 4 och blott 4V2 enligt Ex 4 resp. Ex 2. Den sistnämnda

lönegraden vore därvid avsedd att tillämpas under de tre första månaderna

efter anställningens början. Kostnaden för denna anordning beräknas till

2 190 kronor.

I skrivelse den 13 november 1946 har nedre revisionen angivit de ändringar

av lönegradsplaceringen för biträdes- och amanuenspersonalen, som betingas

av den reglerade befordringsgången för ifrågavarande personalgrupper. Be­

träffande biträdespersonalen finner revisionen, att ändringarna medföra en

uppräkning av ordinarieanslaget med 8 865 kronor och en minskning av

icke-ordinarieanslaget med 7 854 kronor. Ändringarna för amanuensperso­

nalen medföra en ökning av icke-ordinarieanslaget med 1 322 kronor.

I enlighet med det anförda har nedre revisionen beräknat medelsbehovet

på följande sätt.

Anslagsposten till ordinarie tjänstemän beräknas till (969 700

15 135 + 8 865) 963 430 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, uppräknas med 2 500 kronor till 9 700

kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

beräknas till (233 700 + 22 422 + 16 002 + 2 190 — 7 854 + 1 322) 267 782

kronor.

Yad slutligen angår anslagsposten till rörligt tillägg har med hän­

syn till personalförstärkningen och lönegradsuppflyttningama uppräkning

skett med i runt tal 4 450 kronor till 144 650 kronor.

För hela budgetåret beräknas alltså (963 430 + 9 700 + 267 782 + 144 650)

1 385 562 kronor eller i runt tal 34 800 kronor mer än för närvarande.

Statskontoret har i infordrat utlåtande över nedre revisionens anslagsäskan-

den erinrat om ett uttalande i statsverkspropositionen till 1946 års riksdag

(För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 15) att ett av 1939 års tjänste-

förteckningssakkunniga framfört förslag om ändrad lönegradsplacering för

nedre revisionens ordförande (SOU 1942:30 s. 113) ansetts i avbidan på ge­

nomförande av processreformen icke böra då upptagas till prövning. Vid så­

dant förhållande finner statskontoret frågan om uppräkning av arvodet till

ordföranden i revisionen icke heller nu böra bli föremål för övervägande.

Statskontoret vill däremot icke motsätta sig att möjlighet beredes revisionen

att i större utsträckning än hittills förordna kontorsbiträden i lönegrad Eo 4.

Ämbetsverket framhåller emellertid, att anställning i lönegrad Ex 2 i regel

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

37

borde kunna utsträckas till att omfatta längre tid än tre månader, förslagsvis

till ett år.

Allmänna lönenämnden som jämväl yttrat sig över nedre revisionens an-

slagsäskanden anser en höjning av arvodet till revisionens ordförande be­

fogad. Lönenämnden kan emellertid icke tillstyrka, att arvodet bestämmes

till högre belopp än 2 500 kronor eller således samma belopp som för när­

varande utgår i arvode till divisionsordförande i hovrätt. Vad angår den före­

slagna förbättringen av vissa biträdens löneställning har lönenämnden åbe­

ropat sitt förenämnda remissyttrande den 7 februari 1946. Mot revisionens

förslag att extra kontors- och skrivbiträden i viss omfattning skulle beredas

extra-ordinarie anställning, har lönenämnden icke funnit anledning till er­

inran.

Spörsmålet om förbättrad löneställning för vissa av nedre revisionens bi­

träden har behandlats även av den utredningsman, som enligt vad förut

anförts (s. 16) har att inom finansdepartementet biträda med utredning

angående anslällningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens tjänst.

1 förut berörda promemoria angående löneställning för viss icke rättsbil-

dad biträdespersonal har utredningsmannen inledningsvis uttalat, att han

ansett sig icke böra i förevarande sammanhang ingå på något bedömande

av löneställningen för nedre revisionens samtliga icke rättsbildade biträ­

den efter den omorganisation av ämbetsverket, som föreslagits av särskilda

sakkunniga (jfr ovan s. 31). Med hänsyn till att omorganisationen ansetts

icke skola genomföras i samband med rättegångsreformens ikraftträdande

den 1 januari 1948 och till att nedre revisionen i sina förenämnda petitaskri-

velser föreslagit förbättring av vissa biträdens löneställning redan från den

1 juli 1947, har utredningsmannen emellertid ansett sig ha anledning under­

söka, huruvida icke ifrågavarande biträdens arbetsuppgifter redan för när­

varande -— och bortsett från de förändringar i tjänsteåligganden som kunde

betingas av rättegångsreformen -— vore av den kvalificerade art, att en upp-

flyttning i lönegrad omedelbart borde komma till stånd. I detta hänseende

har utredningsmannen anfört följande:

Den hos nedre revisionen tjänstgörande kontoristen har till uppgift att re­

gistrera inkommande remisser samt sjuk- och tjänstledighetsansökningar

m. m., att föra tjänstematrikel för samtliga tjänstemän i nedre justitierevi-

sionen och högsta domstolen, att uppsätta förslag till tjänstgöringsbetyg, att

upprätta förslag till protokoll angående löneklassplaceringar, löneklassupp-

flyttningar, resekostnads- och traktamentsersättningar samt ersättningar för

specialistvård och annan läkarvård, att uppgöra viss statistik, att uppgöra

förslag till revisionssekreterarnas indelning till föredragning i högsta domsto­

len samt att i övrigt tjänstgöra såsom icke rättsbildat biträde åt nedre justi-

tierevisionens ordförande vid handläggning av administrativa ärenden.

Det å centrala kansliet tjänstgörande kontorsbiträdet har bland annat att

närmast under förste protokollssekreteraren biträda med uppsättning av

protokoll i nådeärenden och expediering av dylika ärenden samt att uppgöra

förslag till ärendens kommunicering, göra nödiga anteckningar angående fri

rättegång m. m.

Vidare har ett av nedre justitierevisionens kontorsbiträden till åliggande

alt öva den närmaste tillsynen över skrivarbetet inom ämbetsverket samt

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Departe­

ments­

chefen.

att därvid vid behov fördela skrivarbetet, att upprätta förslag till semester­

listor för biträdespersonalen, att hava vård om inköpt skrivmateriel m. m.

Slutligen har ett hos högsta domstolen tjänstgörande kontorsbiträde att

utskriva högsta domstolens protokoll med däri intagna vota, att biträda pro­

tokollssekreterarna med uppsättning och utskrift av klämmar i högsta dom­

stolens utslag m. m.

Med hänsyn till den kvalificerade arten av de arbetsuppgifter, som på sätt

nu angivits äro förenade med ifrågavarande fyra biträdesbefattningar, vill

utredningsmannen — i avvaktan på den blivande prövningen av de sakkun­

nigas förslag i dess helhet — såsom ett provisorium förorda att från och

med den 1 juli 1947 för kontoristen inrättas en kansliskrivarbefattning i löne­

grad Eo 11, samt att för de tre omförmälda kontorsbiträdena inrättas tre

kanslibiträdesbefattningar i lönegraden Eo 7. Det förutsättes härvid, att ingen

av de ordinarie befattningarna under tiden upprätthålles.

Högsta domstolens och nedre justitierevisionens arbetsförhållanden kom­

ma, till skillnad från vad fallet torde bliva för hovrätternas och häradsrätter­

nas del, icke under nästkommande budgetår att i nämnvärd utsträckning på­

verkas av nya RB:s ikraftträdande. På grund härav kan anslagsbehovet för

hela budgetåret i huvudsak bedömas från samma förutsättningar som tidi­

gare. Endast på vissa punkter blir det erforderligt att nu taga ställning till

de förslag av organisatorisk art, som innefattas i 1943 års domarutrednings

betänkande och i betänkandet med förslag till arbetsordning för nedre justi-

tierevisionen.

Den av domarutredningen föreslagna förvandlingen av revisionssekreterar-

tjänsterna till extra ordinarie befattningar har rönt stark kritik i flertalet

av remissyttrandena liksom i arbetsordningsbetänkandet. Därvid har särskilt

understrukits, att revisionssekreterararbetets betydelse och natur kräver en

självständighet, som markeras av ämbetets placering såsom ordinarie tjänst.

Jag finner dessa och andra invändningar äga den tyngd att i varje fall för

närvarande något utbyte av de ordinarie revisionssekreterarbefattningama

mot extra ordinarie tjänster ej bör ifrågakomma.

I sin redogörelse för arbetsläget inom högsta domstolen och nedre revisionen

har nedre revisionen framhållit, att genom den nya fullföljdsordningen väl

vunnits en minskning i antalet balanserade mål men att denna minskning till

övervägande del ernåtts genom att nyinkomna besvärsmål avgjorts i större

antal än tidigare. Revisionssekreterarna ha däremot saknat tillfälle att i er­

forderlig omfattning inläsa och föredraga äldre balanserade mål. Arbets-

balansen i fråga om vidlyftiga mål (andra än veckomål), som den 31 mars

1941 utgjorde allenast 37, uppgick den 31 mars i år till 62. I likhet med

nedre revisionen finner jag det oeftergivligt att jämväl dessa äldre mål inom

rimlig tid bringas under högsta domstolens prövning och att den alltjämt be­

tydande arbetsbalansen också i denna del snarast nedbringas. För att möj­

liggöra detta och för att balansen av äldre mål överhuvud skall kunna bli

avarbetad till den tid under budgetåret 1948/49 då mål enligt den nya ord­

ningen i större utsträckning kunna väntas inkomma, vill jag tillstyrka att

Kangl. Maj.ts proposition nr 268.

39

nedre revisionen beredes* möjlighet anställa — utöver nuvarande 12 extra

revisionssekreterare under hela året och en under halva året — ytterligare

2 extra revisionssekreterare under hela året.

Jag torde i fortsättningen få tillfälle utveckla att övergången till nya rätte­

gångsordningen nödvändiggör beslut redan under denna riksdag om ej obe­

tydliga förstärkningar av hovrättsorganisationen, detta i fråga om såväl högre

som lägre befattningshavare. Som jag förut antytt, torde man däremot i stort

sett kunna låta anstå med prövningen av nedre revisionens organisation under

den nya ordningen till framläggandet av statsverkspropositionen för budget­

året 1948/49. I några fall, där organisationsförändringar och löneförbätt­

ringar beträffande hovrätterna vilka redan nu anses böra genomföras ha

nära motsvarighet i fråga om nedre revisionen, finner jag det emellertid på­

kallat att förstärkningarna inom nedre revisionens område samtidigt beslutas.

Jag ämnar i det följande föreslå att ordförandebefattningarna å hovrätter­

nas divisioner, vilka nu beklädas av hovrättsråd med särskilt tilläggsarvode,

förvandlas till självständiga tjänster, placerade i chefslöneskalan. Under se­

nare år har vid ett flertal tillfällen föreslagits ändrad ställning för ordfö­

randen i nedre revisionen. Denne utövar en chefsfunktion liksom hovrätternas

divisionsordförande —- ehuru med tyngdpunkten på den administrativa led­

ningen — och har i likhet med divisionsordförandena hittills åtnjutit av­

löning enligt lönegrad A 30 jämte årligt tilläggsarvode. Ehuru tilläggsarvodet

varit något lägre för nedre revisionens ordförande (1 500 kronor i stället för

2 500 kronor) kan dennes tjänst i fråga om ansvar och vikt anses fullt jäm­

förbar med divisionsordförandebefattning i hovrätt. Betydelsen av tjänsten

kommer icke att minska under den nya ordningen, då nedre revisionens ar­

bete delvis måste omläggas med hänsyn till införandet av muntlighet i högsta

domstolen.

Den förstärkta ställning, som vid flera tillfällen förklarats vara önskvärd

för nedre revisionens ordförande, har i skilda förslag utformats på olika

sätt. Medan nedre revisionen vid åtskilliga tillfällen hemställt att dess ord­

förande måtte erhålla ställning såsom chef för ämbetsverket samt i löne-

hänseende likställas med chefer för andra verk av motsvarande betydelse

och storlek, ha 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga och de sakkunniga,

vilka avgivit betänkande med förslag till arbetsordning för nedre revisionen,

upptagit dennas ordförande som förordnandetjänst enligt lönegrad i C-planen

(C 7 resp. C 8). Nedre revisionen har i sina anslagsäskanden för året, vilka

avgåvos innan sistnämnda betänkande avlämnats och alltså befattningens

framtida karaktär kunde bedömas, föreslagit en höjning av det utgående

tilläggsarvodet från 1 500 kronor till 4 000 kronor.

Med hänsyn till arten av de uppgifter, som för närvarande tillkomma och

under den nya ordningen skola tillkomma ordföranden i nedre revisionen, fin­

ner jag det påkallat att befattningen nu förlänas karaktär av en själv­

ständig chefstjänst. Jag erinrar i detta sammanhang om att enligt betänkan­

det med förslag till arbetsordning ordförandens hittillsvarande begränsade

föredragningsskyldighet, som under de senare åren utbytts mot fullgörande

av vissa särskilda uppgifter, förutsättes helt avskaffad.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I syfte bl. a. att främja övergång till annan befattning inom domstolsvä­

sendet har det föreslagits, att den nya chefstjänsten skulle sättas i C-planen.

Å andra sidan har emellertid betonats, att ombyte å befattningen ej alltför

ofta borde ifrågakomma. Ur sistnämnda synpunkt, som jag icke kan undgå

att tillmäta vikt, synes det emellertid ligga närmast till hands att befattningen

blir en fullmaktstjänst av samma art som chefstjänsterna i nuvarande In­

planen. För en dylik lösning talar även, att de högre befattningshavarna in­

om domstolsväsendet hittills undantagslöst ansetts böra äga den självständiga

ställning som följer av utnämning med fullmakt. Lämpligen bör befattningen

sättas i samma lönegrad som de nya ordförandetjänsterna i hovrätten, näm­

ligen B 2. Tjänstebenämningen bör vara överdirektör.

Med avseende å biträdespersonalens ställning vill jag förutskicka att jag, i

anslutning till förslag i promemorian angående löneställning för viss icke

rättsbildad biträdespersonal, redan nu ämnar föreslå en förstärkning av hov­

rätternas biträdesorganisation, innefattande höjning av åtskilliga tjänster

samt inrättande av några nya befattningar. Ett ställningstagande till nedre

revisionens biträdesbehov under den nya rättegångsordningen är icke för

närvarande påkallat. I den nyssnämnda promemorian har emellertid utred­

ningsmannen förklarat sig finna att redan med hänsyn till nuvarande arbets­

uppgifter — och alltså bortsett från de förändringar i tjänsteåligganden som

kunde betingas av rättegångsreformen — några biträden hade så kvalifice­

rade arbetsuppgifter att befattningar i högre grad borde inrättas. Utrednings­

mannen har vad angår dessa biträden föreslagit att nya tjänster i högre grad

men med extra ordinarie ställning måtte inrättas, medan vederbörandes ordi­

narie befattningar tills vidare lämnades obesatta. För den nuvarande konto­

risten i lönegrad A 9 — med uppgift att i olika hänseenden biträda nedre re­

visionens ordförande -— skulle inrättas en kansliskrivarbefattning i Eo 11 och

för tre kontorsbiträden i A 4 —- med uppgift respektive att biträda å centrala

kansliet med protokoll i nådeärenden, kommunicering m. m., att öva tillsyn

över skrivarbetet i verket m. m. samt att fullgöra vissa uppgifter med avse­

ende å högsta domstolens protokoll m. m. — skulle inrättas tre kanslibiträ-

destjänster i Eo 7.

Den sålunda föreslagna provisoriska förbättringen av vissa biträdens ställ­

ning förefaller mig välbefogad och förordas alltså till genomförande.

Med hänsyn till den betydande förbättring i de icke ordinarie biträdenas

avlöningsförhållanden som den reglerade befordringsgången innebär kan jag

icke tillstyrka den av nedre revisionen begärda ökade medelsanvisning som

avser att möjliggöra att av nedre revisionens icke-ordinarie biträden 14 måtte

kunna avlönas enligt lönegrad Eo 4 och blott återstoden enligt lönegrad Ex 4

respektive Ex 2.

Vid bifall till förslaget om placering av nedre revisionens ordförande i löne­

grad B 2 bör anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän uppräknas med 2 353 kronor. Anslagsposten bör å andra

sidan minskas med 15 135 kronor, motsvarande lönekostnaden för den kon­

torist och de 3 kontorsbiträden, vilka föreslås skola tills vidare erhålla avlö­

ning av icke-ordinarie anslaget. Begleringen av befordringsgången för biträ-

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

41

despersonalen — varigenom 3 ordinarie kontorsbiträdestjänster i lönegrad

A 4 skulle tillkomma — medför en uppräkning av posten med 8 865 kronor.

Vidare medför den allmänna löneregleringen en ökning av posten med 425 000

kronor. Posten torde alltså böra upptagas till i runt tal (969 700 H- 2 353

15 135 + 8 865 + 425 000) 1 390 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, nedsättes med det nu till nedre justi-

tierevisionens ordförande utgående arvodet å 1 500 kronor. Posten beräknas

alltså till (7 200 — 1 500) 5 700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso-

n a 1 uppräknas med 22 422 kronor utgörande lönekostnad för 2 extra revi­

sionssekreterare samt med 16 047 kronor utgörande lönekostnad för fyra ny­

inrättade biträdestjänster, nämligen en kansliskrivartjänst i lönegrad Eo 11

samt 3 kanslibiträdestjänster i lönegrad Eo 7. Regleringen av befordrings-

gången för biträdes- och amanuenspersonalen medför en nettominskning av

anslagsposten med (7 854 — 1 322) 6 532 kronor. Vidare medför den allmän­

na löneregleringen en ökning av anslagsposten med 146 100 kronor. Posten

beräknas alltså till i runt tal (233 700 + 22 422 + 16 047 — 6 532 + 146 100)

411 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra upptagas med 108 200

kronor.

Anslaget i dess helhet uppföres alltså med (1 390 800 + 5 700 + 411 800

+ 108 200) 1 916 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels

bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga följande ändringar

i den för högsta domstolen och nedre justitierevisionen gäl­

lande personalförteckningen, nämligen utbyta en revisions­

sekreterare mot en överdirektör i lönegrad B 2 och upptaga 3

ytterligare befattningar såsom kontorsbiträden i lönegrad

A 4;

dels

godkänna följande aviöningsstat för högsta domstolen

och nedre justitierevisionen, att tillämpas tills vidare från

och med budgetår 1947/48:

Aviöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis

................................................ kronor 1 390 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

»

5 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis

....................................................... »

411 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............................. »

108 200

Summa kronor 1 916 500;

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Departe­

ments­

chefen.

dels ock till Högsta domstolen m. m.:

Avlöningar för budgetåret 1947/48 anvisa

ett förslagsanslag av ...................................... kronor 1 916 500.

7. Högsta domstolen m. in.: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är i

gällande riksstat uppfört med 56 800 kronor.

Enligt av Kungl. Maj:t den 17 maj 1946 fastställd omkostnadsstat för

högsta domstolen och nedre justitierevisionen ha anvisats, till sjukvård m. m.

förslagsvis 5 000 kronor, till reseersättningar förslagsvis 3 500 kronor och

till expenser förslagsvis 48 300 kronor. Beträffande sistnämnda post har

Kungl. Maj :t föreskrivit, att förslagsvis 8 500 kronor må tagas i anspråk för

bränsle, lyse och vatten samt högst 39 800 kronor för övriga expenser.

I sin under nästföregående punkt omförmälda skrivelse den 31 augusti 1946

har nedre justitierevisionen å ena sidan föreslagit sänkning av anslagsposten

till sjukvård m. m. med 1 000 kronor till 4 000 och å andra sidan begärt ökad

medelsanvisning till reseersättningar, bränsle, lyse och vatten samt övriga

expenser. Såsom skäl för sänkningen av anslagsposten till sjukvård m. m.

har anförts, att kostnaderna härför under nästföregående budgetår uppgingo

till 3 800 kronor.

Vad angår anslagsposten till reseersättningar upplyser nedre re­

visionen, att såsom en följd av den stora ökningen av antalet revisionssekre­

terare och den starka omsättningen bland dessa belastningen å posten under

nästföregående budgetår utgjorde 6 050 kronor. Då anledning ej förelåge till

antagande att medelsåtgången skulle minskas, föreslår nedre revisionen, att

anslagsposten uppräknas med 2 500 kronor till 6 000 kronor.

Beträffande den i anslagsposten till expenser ingående delposten bränsle,

lyse och vatten föreslår nedre revisionen en uppräkning med 3 500

kronor till 12 000 kronor. Såsom skäl anföres att förstärkningen av revisio­

nens arbetskrafter föranlett lokalutvidgning, vilket medfört ökade kostnader.

Belastningen å posten under nästföregående budgetår utgjorde sålunda 11 700

kronor.

Vad slutligen angår delposten till övriga expenser beräknas medels­

behovet till 46 700 kronor eller 6 900 kronor mer än i gällande stat. Nedre

revisionen framhåller, att fullföljdsreformen medfört ökning jämväl av de

utgifter, som skulle bestridas från denna anslagspost.

Anslaget i dess helhet skulle enligt vad sålunda anförts höjas med (2 500 +

3 500 + 6 900 — 1 000 =) 11 900 kronor till 68 700 kronor.

Statskontoret har i infordrat yttrande uttalat, att delposten till övriga ex­

penser syntes kunna begränsas till 45 000 kronor men i övrigt lämnat nedre

revisionens framställning utan erinran.

Anslagsposten till sjukvård m. m. höjdes för innevarande budgetår

med hänsyn till belastningen under de närmast föregående åren med 2 000

kronor till 5 000 kronor. Ytterligare erfarenhet torde böra avvaktas, innan

ändring av posten ifrågasättes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

43

I överensstämmelse med nedre justitierevisionens förslag tillstyrker jag

med hänsyn till belastningen att anslagsposten till reseersättningar

höjes med 2 500 kronor till 6 000 kronor samt att delposten till bränsle,

lyse och vatten höjes med 3 500 kronor till 12 000 kronor.

Vad angår medelsanvisningen till övriga expenser finner jag en

höjning motiverad. På sätt statskontoret funnit torde ökningen kunna be­

gränsas till 5 200 kronor.

På grund av det anförda förordar jag, att förevarande anslag höjes med

(2 500 + 3 500 + 5 200 =) 11 200 kronor till 68 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Högsta domstolen m. m.: Omkost­

nader för budgetåret 1947/48 anvisa ett för­

slagsanslag av ......................................................... kronor 68 000.

Hovrätterna.

8. Hovrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är för innevarande

budgetår uppfört med 2 189 600 kronor.

Gällande personalförteckning för hovrätterna är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Svea hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president................................................................................................................ B 3

40 hovrättsråd........................................................................................................... A 30

1 krigshovrättsråd.................................................................................................. A 30

1 hovrättssekreterare............................................................................................. A 27

1 advokatfiskal........................................................................................................ A 24

1 överkrigsfiskal...................................................................................................... A 24

1 aktuarie.................................................................................................................. A 22

1 arkivarie................................................................................................................. A 22

1 kamrerare............................................................................................................... A 22

3 hovrättsnotarier.................................................................................................. A 22

1 kontorist................................................................................................................. A 9

1 förste expeditionsvakt....................................................................................... A 7

6 kanslibiträden...................................................................................................... A 7

6 expeditionsvakter................................................................................................ A 5

6 kontorsbiträden................................................................................................... A 4

4 skrivbiträden........................................................................................................ A 2

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20:

Lönegrad.

18 assessorer.............................................................................................................. Eo 29

20 fiskaler................................................................................................................... Eo 22

Göta hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president................................................................................................................ B

3

20 hovrättsråd........................................................................................................... A 30

1 hovrättssekreterare............................................................................................. A 27

1 advokatfiskal........................................................................................................ A 24

1 aktuarie................................................................................................................. A 22

2 hovrättsnotarier.................................................................................................. A 22

1 förste expeditionsvakt....................................................................................... A 7

3 kanslibiträden...................................................................................................... A 7

3 expeditionsvakter................................................................................................ A 5

3 kontorsbiträden................................................................................................... A 4

3 skrivbiträden........................................................................................................ A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20:

Lönegrad.

10 assessorer............................................................................................................. Eo 29

10 fiskaler ................................................................................................................. Eo 22

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Tjänstemän å ordinarie stat:

Lönegrad.

1 president............................................................................................................... B 3

11 hovrättsråd........................................................................................................... A 30

1 hovrättssekreterare............................................................................................. A 26

1 aktuarie................................................................................................................. A 22

1 förste expeditionsvakt....................................................................................... A

7

2 kanslibiträden...................................................................................................... A

7

1 expeditionsvakt................................................................................................... A

5

2 kontorsbiträden................................................................................................... A

4

1 skrivbiträde.......................................................................................................... A

2

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20:

Lönegrad.

6 assessorer .............................................................................................................. Eo 29

6 fiskaler ................................................................................................................... Eo 22

45

Hovrätten för Övre Norrland.

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 president.............................................................................................

5 hovrättsråd.........................................................................................

1 hovrättssekreterare..........................................................................

1 kanslibiträde.....................................................................................

1 expeditionsvakt.................................................................................

1 kontorsbiträde...................................................................................

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20:

2 assessorer ....................................................................................................

3 fiskaler.........................................................................................................

Anm. I den mån så erfordras på grund av att hovrätternas befattningshavare tagas i

anspråk för uppdrag utom hovrätterna må förordnas högst 45 assessorer utöver de i per­

sonalförteckningen angivna.

Anm. 2. För beredande av extra ordinarie anställning åt befattningshavare, som under

minst tre år innehaft förordnande såsom sekreterare i domsaga eller tingssekreterare eller

såsom vikarie för häradshövding eller tingsdomare, må hovrätt i den mån så erfordras,

efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, förordna extra ordinarie fiskaler

utöver vad som angivits i personalförteckningen, dock högst intill det antal som motsvarar

antalet extra ordinarie fiskaler vilka innehava stadigvarande adjunktion för ledamöter

med stadigvarande uppdrag utanför hovrätten.

Kungl. Maj :t har den 7 juni 1946 fastställt följande avlöningsstat för hov­

rätterna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar

till ordinarie tjänstemän, förslagsvis. kronor

480 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis

...................................................................... *

30 200

3. Avlöningar

till icke-ordinarie personal, förslagsvis

....

»

512 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................................. .................... »____ 132 800

Summa kronor 1 155 700

Göta hovrätt.

1. Avlöningar

till ordinarie tjänstemän, förslagsvis............ kronor

227 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t................................................................................................. *

14 000

3. Avlöningar

till icke-ordinarie personal, förslagsvis

....

»

248 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........................................................... »

62 800

Lönegrad.

Eo 29

Eo 22.

Lönegrad.

.

B 3

.

A 30

.

A 26

.

A 7

.

A 5

.

A 4

Summa kronor 552 800

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........... kronor 141 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj: t............................................................................................. »

7 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

....

»

127 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........................................................ »

36 100

Summa kronor 312 200

Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis. kronor

72 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t................................................................................... »

2 900

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

....

»

76 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................................................ »

16 900

Summa kronor

168 900.

Avlöningsstaten upptager för samtliga hovrätter medel till extra ledamöter,

nämligen till 6 dylika ledamöter i Svea hovrätt, 4 i Göta hovrätt, 2 i hovrät­

ten över Skåne och Rlekinge samt en under åtta månader i hovrätten för övre

Norrland. Dessa medel må emellertid delvis disponeras allenast i den utsträck­

ning, som erfordras på grund av ökning i arbetsbördan, som föranledes av vid­

gad användning i hovrätterna av muntligt förhandlingssätt. Denna förutsätt­

ning gäller beträffande 7 av de beräknade extra ledamöterna, därav 4 i Svea

hovrätt, 2 i Göta hovrätt samt en i hovrätten över Skåne och Blekinge. De för

dessa ledamöter anvisade medlen ställas till förfogande efter särskilt medgi­

vande av Kungl. Maj:t (jfr II ht 1945 s. 37). Under förra halvåret 1947 har

sådant medgivande lämnats avseende 2 ledamöter i envar av Svea och Göta

hovrätter samt en i skånska hovrätten.

Krigshovrätten, som är en särskild avdelning av Svea hovrätt, består av

ordföranden och ytterligare en ledamot å Svea hovrätts sjunde division, krigs-

hovrättsrådet samt två militära ledamöter. Den under kriget inträffade starka

ökningen av krigshovrättens arbetsbörda har föranlett, att krigshovrättens

arbetskrafter behövt förstärkas i betydande omfattning. En närmare redo­

görelse för de åtgärder, som vidtagits i detta hänseende, lämnades i 1945 års

statsverksproposition (II ht s. 18 f.). Efter krigets avslutande har förstärk­

ningen till större delen kunnat avvecklas. Medel för förstärkning av krigs­

hovrättens arbetskrafter ha icke anvisats särskilt, utan vederbörande anslags­

poster ha fått överskridas med för ändamålet erforderliga belopp.

Rörande antalet extra fiskaler och antalet fiskalsaspiranter ha bestämmelser

meddelats i samband med avlöningsstatens fastställande. Enligt dessa be­

stämmelser äga hovrätterna för fullgörande av fiskalsgöromål tills vidare eller

för viss tid anställa extra fiskaler i lönegraden Ex 20 till högst så stort an­

tal, att sammanlagda antalet i hovrätterna såsom fiskaler tjänstgörande extra

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

47

ordinarie och extra fiskaler utgör, i Svea hovrätt 26, i Göta hovrätt 13, i

hovrätten över Skåne och Blekinge 8 samt i hovrätten för övre Norrland 4;

dock må flera extra fiskaler icke anställas än som vid varje tidpunkt er­

fordras för göromålens behöriga bestridande. Vidare äga hovrätterna anställa

fiskalsaspiranter till följande antal, nämligen Svea hovrätt 12, Göta hovrätt

6, hovrätten över Skåne och Blekinge 3 samt hovrätten för övre Norrland 2.

I den mån sammanlagda antalet i hovrätt såsom fiskaler tjänstgörande extra

ordinarie och extra fiskaler överstiger det i personalförteckningen för hov­

rätten angivna antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar, skall dock antalet

fiskalsaspiranter i motsvarande mån begränsas.1

Biträdespersonalen utgöres

i Svea hovrätt av en kontorist i A 9, 6 kanslibiträden i A 7, 11 kontorsbi-

träden, därav 6 i A 4 och 5 i Eo 4, samt 12 skrivbiträden, därav 4 i A 2, 5

i Eo 2 och 3 i Ex 2;

i Göta hovrätt av 1 kansliskrivare i Eo 11, 3 kanslibiträden i A 7, 4 kon-

torsbiträden, därav 2 i A 4 och 2 i Eo 4 och 3 skrivbiträden i A 2;

i hovrätten över Skåne och Blekinge av 2 kanslibiträden i A 7, 4 kontors-

biträden, därav 2 i A 4, ett i Eo 4 och ett i Ex 4, och ett skrivbiträde i A 2;

samt

i hovrätten för Övre Norrland av en kontorist i Eo 9, ett kanslibiträde i

A 7, 2 kontorsbiträden, därav ett i A 4 och ett i Ex 4, och ett skrivbiträde i

Ex 2.

Hovrättsorganisationen kommer att undergå betydande förändringar i och

med att rättegångsbalken den 18 juli 1942 med ingången av år 1948 träder

i kraft. Medan hovrätten över Skåne och Blekinge samt hovrätten för övre

Norrland bibehålla sina nuvarande domkretsar komma domkretsarna för

Svea hovrätt och Göta hovrätt att delas. Ur Svea hovrätt utbrytes hovrätten

för Nedre Norrland, vars domkrets skall omfatta Västernorrlands och Jämt­

lands län, och av Göta hovrätt frånskiljes en hovrätt för Västra Sverige, om­

fattande Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Rörande hov­

rätterna stadgas i 2 kap. 3 § nya RB i dess genom proposition nr 188 till

årets riksdag föreslagna nya lydelse bl. a. att i hovrätt skola finnas presi­

dent, en eller flera lagmän samt hovrättsråd och assessorer; hovrätt skall va­

ra delad i två eller flera avdelningar och en avdelning skall bestå av presi­

denten eller en lagman som ordförande, minst två hovrättsråd, av dem en

vice ordförande, samt en eller flera assessorer.

1943 drs domarutredning har i sitt betänkande upptagit vissa grundläg­

gande spörsmål angående hovrätternas organisation efter rättegångsrefor-

mens genomförande. De avsedda frågorna angå främst behovet av ledamö­

ter i hovrätterna ävensom av andra befattningshavare därstädes för hand-

liavande av uppgifter i samband med rättsskipningen.

1 t norrländska hovrätten må enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t den 24 januari

1947 under återstoden av innevarande budgetår anställas en fiskalsaspirant utöver det antal

fiskalsaspiranter, som enligt angivna föreskrifter må finnas i hovrätten.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Vad angår behovet av ledamöter i hovrätterna under den

nya ordningen har domarutredningen erinrat, att det nya rättegångsförfa-

randets inverkan härpå varit föremål för särskild utredning inom justitiede­

partementet vilken framlagts genom en den 27 maj 1944 dagtecknad prome­

moria angående hovrätternas arbetsuppgifter och personalbehov under den

nya rättegångsordningen.

I promemorian påpekades, att enligt vad allmänt antagits det helt föränd­

rade rättegångssättet i hovrätterna måste kräva en förstärkning av hovrätter­

nas arbetskrafter. Med utgångspunkt från en av processlagberedningen

verkställd beräkning av det efter rättegångsreformen erforderliga antalet le­

damöter i hovrätterna räknades i promemorian preliminärt med hovrätts-

rådsbefattningar till ungefär samma antal (75) som för närvarande samt

därutöver 20 nya ledamotsbefattningar. Sistnämnda befattningar föreslogos

skola besättas med ordinarie assessorer, vartill möjlighet beretts enligt nya

R.B. (4 kap. 3 §). I promemorian uttalades vidare, att liksom nu assessorer

med extra ordinarie anställning eller andra adjungerade ledamöter kunde er­

fordras såsom vikarier för hovrättsråd eller med dem jämställda ledamö­

ter. Över promemorian infordrades yttranden av hovrätterna, vilka samt­

liga påyrkade att antalet ledamöter skulle ökas utöver vad som enligt för­

slaget avsetts.

Domarutredningen har för egen del vid beräknande av ledamotsbehovet an­

sett sig kunna utgå från att målen i hovrätterna efter processreformens ge­

nomförande komme att sammanlagt uppgå till minst samma antal som för

närvarande. Den muntliga förhandling, som enligt den nya rättegångsord­

ningen förutsattes i avsevärt större utsträckning än hittills, måste i det

stora flertalet fall bliva mera tidsödande än det rent skriftliga förfarande i

förening med föredragning av handlingarna genom ledamot eller tjänsteman

vid domstolen, som ännu i de flesta mål tillämpades i överrätterna. Rörande

den omfattning, vari muntlig förhandling under den nya ordningen komme

att äga rum, kunde med ledning av vissa i Svea och Göta hovrätter verk­

ställda undersökningar antagas, att minst 2/3 av målen i hovrätt efter rätte-

gångsreformens genomförande komme att kräva huvudförhandling. Arbets­

ökningen för målen med huvudförhandling kunde beräknas uppgå till minst

50 °/o av det arbete, som dessa mål handlagda enligt nu gällande ordning

krävde.

Domarutredningen har med utgångspunkt från dessa beräkningar funnit,

att ledamotsantalet i samtliga hovrätter efter rättegångsreformen borde ökas

med omkring 30.

Domarutredningen har vidare föreslagit, att från och med ingången av

budgetåret 1947/48 å personalförteckningarna för hovrätterna måtte upptagas

ett med 4 ökat antal assessorer. Dessa skulle så fördelas att i fortsätt­

ningen Svea hovrätt erhåller 21 (nu 18), Göta hovrätt 11 (nu 10) samt hov­

rätterna över Skåne och Blekinge resp. för övre Norrland 6 och 2 (samma

som nu).

Till motivering har utredningen hänvisat till att Kungl. Maj:t på grund av

ökningen av arbetsbördan i hovrätterna beviljat anslag till ett antal extra

ledamotsbefattningar, nämligen, oberäknat krigshovrätten, 12 eller, under

vissa delar av året, 13 befattningar. Med anledning härav har från och med

budgetåret 1946/47 antalet assessorer, upptagna å hovrätternas personalför­

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

49

teckning, ökats från 31 till 36, men i övrigt tillgodoses det ökade ledamots-

behovet därigenom, att ett motsvarande antal fiskaler anlitas som adjunge­

rade ledamöter. Med hänsyn till fiskalernas mindre självständiga ställning

fann domaruIredningen det emellertid icke önskvärt att många ledamots-

platser uppehållas av fiskaler.

Domarutredningen har slutligen såvitt angår assessorstjänstgöringen före­

slagit, att fiskaler, som förordnats att stadigvarande tjänstgöra som adjunge­

rade ledamöter och i denna egenskap f. n. äga uppbära en på visst sätt be­

stämd vikariatsersättning, i stället skola äga uppbära vikariatslön, vilket

skulle medföra rätt för vederbörande att också vid sjukdom uppbära den

med adjunktionen förenade högre gottgörelsen.

Rörande antalet f i s k a 1 e r bär domarutredningen föreslagit att detta för

tiden efter rättegångsreformens genomförande skulle bestämmas efter samma

grund som för närvarande och beräknas till 2 1U per hovrättsavdelning. Då

antalet avdelningar förutsättes ökas till omkring 20, innebär detta en ökning

av fiskalernas antal med drygt ett tiotal.

Vad angår aspiranterna har domarutredningen föreslagit, att dessa

efter rättegångsreformen skola erhålla i viss mån utvidgade uppgifter och

överhuvud beredas heltidsarbete. De böra —- bortsett från rena prövnings-

uppgifter — biträda ledamöter vid beredande av mål, tjänstgöra som proto­

kollsförare vid rättegångsförhandlingar samt i viss omfattning fullgöra före­

dragning i fiskals eller ledamots ställe.

Domarutredningen har utförligt behandlat frågan om antalet aspiranter

och dessas fördelning mellan hovrätterna. Utredningen yttrar i denna del.

En fråga, som domarutredningen haft anledning att särskilt uppmärksam­

ma, är den ojämna tillströmningen av aspiranter till de olika hovrätterna.

Sålunda söka sig ett mycket stort antal aspiranter till Svea hovrätt, beroen­

de framför allt på den omständigheten att, om de icke lyckas bliva antagna

till fiskaler i Svea hovrätt, de i Stockholm hava de största möjligheterna

att få anställning inom andra delar av statsförvaltningen eller andra verk­

samhetsområden. Det har blivit vanligt, att icke blott ämbetsverkens chefer

utan även enskilda arbetsgivare vända sig till Svea hovrätt med begäran om

förslag på lämpliga personer till lediga tjänster, och de aspiranter, som efter

slutförda prov i denna hovrätt lämna domarbanan, kunna i regel utan svå­

righet erhålla lämplig anställning utanför domarkarriären. Samtidigt kan

det för mindre centralt belägna hovrätter någon gång vara svårt att erhålla

en fullt tillfredsställande rekrytering.------- —

Genom den stora tillströmningen av aspiranter till Svea hovrätt har denna

hovrätt tillfälle att inom en större krets träffa sitt urval. Den omständigheten

att aspiranterna i så stor utsträckning söka sig till Svea hovrätt kan inne­

bära en fara för att urvalet vid övriga hovrätter icke alltid kan göras efter

så stränga grunder, som önskvärt är. Till följd av den tillämnade uppdel­

ningen av Göta hovrätt och inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland kan

faran härför komma att ytterligare ökas. Det kan sålunda antagas, att efter

inrättande av sistnämnda hovrätt vissa bland dem som på grund av tidigare

anknytning till Norrland eljest skulle önskat inträda i hovrätten för övre

Norrland i stället söka sig till den nybildade sydligare hovrätten. Måhända

kan också utbrytandet ur Göta hovrätt av en till Göteborg förlagd hovrätt

för Västra Sverige medföra ökade svårigheter för rekryteringen av den i Jön­

köping kvarvarande hovrätten.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. A'r SOS.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Domarutredningen dryftar därefter olika utvägar att vinna en jämnare

fördelning av aspiranterna mellan hovrätterna och avvisar därvidlag på an­

förda skäl såväl tanken på ett centralt ordnat prövningsförfarande som lös­

ningen att, allt under det prövningen bibehålies hos de olika hovrätterna,

aspiranterna ej längre skulle få själva välja hovrätt utan i stället av ett

centralt organ hänvisas till den hovrätt där behovet av arbetskraft är störst.

I stället föreslår utredningen att antalet aspirantarvoden så bestämmes att

alla för hovrätternas verksamhet erforderliga aspiranter bliva avlönade samt

att endast avlönade aspiranter få tjänstgöra. Härigenom har utredningen

velat främja att en del av aspirantöverskottet i Svea hovrätt ledes över till

i sådant hänseende missgynnade hovrätter. Utredningen framhåller att en

dylik ordning redan finnes införd på jämförliga områden inom statsförvalt­

ningen och hänvisar i detta sammanhang till — förutom domsagorna —

statsdepartementen och länsstyrelserna. Utredningen anför vidare.

Införande av principen att endast avlönade aspiranter få tjänstgöra i hov­

rätt förutsätter, att antalet aspirantarvoden bestämmes med fullt tillgodose­

ende av behovet av aspiranter för de arbetsuppgifter, som vid tillämpning

av den nya rättegångsordningen skola ankomma på aspirant.--------— Dessa

arbetsuppgifter äro mer omfattande än för närvarande. En särskild anled­

ning att ej begränsa antalet arvoden alltför snävt ligger dessutom däri, att

aspiranterna för sin utbildning böra få tillfälle att under tjänstgöringen

grundligt sätta sig in i arbetsuppgifterna och med särskild noggrannhet full­

göra dem. Vid bestämmandet av antalet aspirantarvoden bör även tillses,

att detta blir tillräckligt stort för att bereda hovrätterna tillfälle att göra till­

börligt urval.

Domarutredningen föreslår att antalet aspiranter beräknas till 2 för varje

hovrättsavdelning. Dessutom böra till hovrätternas förfogande ställas belopp

motsvarande minst V2 aspirantarvode per hovrättsavdelning, vilka belopp

hovrätterna skola äga fritt disponera för avlöning av aspiranter utöver fast­

ställt antal. Till stöd för den höjning av antalet aspirantarvoden som detta

förslag innebär åberopar utredningen hl. a. att den omständigheten att flera

aspiranter bliva avlönade redan från inträdet i hovrätt uppenbarligen måste

bidraga till att dugande och lämpliga jurister icke av ekonomiska skäl av­

hållas från att söka sig till hovrätterna.

Domarutredningen framhåller slutligen att om domaru tred ningens^ förslag

genomföres en förberedande prövning av sökande till hovrätterna måste äga

rum, särskilt då de sökande äro flera än antalet lediga aspirantplatser. Denna

förprövning torde, enligt samma grunder som nu tillämpas vid antagande

av tingsnotarieaspiranter, i första hand böra utföras med ledning av exa-

mensbetyg och intyg från tidigare tjänstgöring. Vid prövningen av sökande

till hovrätt måste därvid stort avseende fästas vid intyg av vederbörande hä­

radshövding angående sökandens tingstjänstgöring eller motsvarande intyg

från rådhusrätt.------------ Förprövningen torde enligt sakens natur i allmän­

het komma att handhavas av presidenten i vederbörande hovrätt, men

denne borde i tveksamma fall kunna hänskjuta frågan till hovrätten, respek­

tive prövningsavdelning om sådan finnes, liksom det borde stå en sökande

fritt att få frågan prövad i denna ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

51

Domarutredningens förslag i dessa delar ha föranlett utförliga yttran­

den i flertalet remissvar.

Vad angår behovet av ledamöter i hovrätterna efter rät-

tegångsreformen ha Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge utta­

lat tvivel om tillräckligheten av den av domarutredningen föreslagna ök­

ningen av antalet ledamöter, 30. Göta hovrätt anför i denna del, att hovrätten

främst genom de i betydande omfattning anställda muntliga parisförhören

kommit till visshet om att, därest ej minst 50 procents ökning av ledamots-

antalet skedde, det icke skulle bli möjligt att på ens någorlunda tillfredsstäl­

lande sätt tillämpa den nya rättegångsordningens tidskrävande förfarande. I

regel hade hittills de muntliga förhörens förberedande, handläggning och

efterarbete dragit en tid, som utan minsta tvivel föranlett att behandlingen

av målen krävt betydligt mer än dubbelt så många arbetstimmar, som skulle

åtgått utan förhör. Och de muntliga förhandlingarna enligt rättegångsreformen

måste enligt sakens natur bliva än mer tidskrävande. Ledamotsantalet i hov­

rätterna vid rättegångsreformens genomförande borde ökas med minst 50

procent. Hovrätten över Skåne och Blekinge har gentemot domarutredningen

anmärkt att huvudförhandling troligen komme att äga rum i betydligt mer än

73 av samtliga mål. Enligt hovrättens erfarenhet torde muntlig handläggning

i genomsnitt kräva betydligt mer än dubbelt så lång tid som den sedvanliga

föredragningen av akten i målet.

I några yttranden har särskilt berörts frågan av vilken kategori — hov-

rättsråd eller assessorer — de nytillkommande ledamotsbefatt-

ningama böra vara. Göta hovrätt — med undantag av två ledamöter — har

därvid förklarat sig finna det helt omotiverat att vid processreformens genom­

förande ordinarie assessorstjänster inrättades i hovrätterna. Innehavarna av

de ordinarie assessorstjänsterna skulle komma att utföra ett arbete, som ej

på något sätt skilde sig från hovrättsrådens, och kunde med säkerhet beräknas

hava vid utnämningen till ordinarie assessorer samlat högst betydande domar­

meriter samt nått en ålder, ej understigande den som tidigare varit vanlig

vid utnämning till hovrättsråd. Samtliga ordinarie ledamotsbefattningar i hov­

rätterna borde inrättas som hovrättsrådsbefattningar. Hovrätten över Skåne

och Blekinge har ifrågasatt huruvida icke de nytillkommande ordinarie be­

fattningarna till någon del borde bli hovrättsrådsämbeten, och revisionssekre­

terareföreningen har -— under hänvisning bl. a. till nödvändigheten att råda

bot för den inträdda betänkliga förseningen av utnämningen till ordinarie

slutpost på domarbanan — bestämt yrkat, att åtminstone 20 av de nytill­

kommande ledamotstjänsterna skulle bliva hovrättsrådsämbeten.

Vad angår de nuvarande assessorerna har föreningen Sveriges hä­

radshövdingar betecknat det som orimligt att den som tjänstgjort så länge vid

domstol som dessa domare icke anställdes i ordinarie tjänst och därför hem­

ställt, alt ordinarie fullmaktstjänster måtte inrättas för de nuvarande assesso­

rerna.

Domarutredningens förslag all fiskaler med stadigvarande tjänstgö­

ring som assessorer skulle erhålla vikariatslön i stället för vikariatsersättning

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

bär av allmänna lönenämnden avstyrkts på den grund att den föreslagna avlö­

ningsformen icke läte sig inordna under gällande bestämmelser om vikariats-

lön. Nämnden har emellertid velat ifrågasätta huruvida icke fiskal med stadig­

varande adjunktion — i viss anslutning till tidigare gällande ordning — tills

vidare borde, med bibehållen placering i lönegrad Eo 22, erhålla avlöning

enligt 26 löneklassen. Statskontoret har likaledes ställt sig avvisande till be­

redningens förslag.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har hemställt, att inom hovrätterna

måtte inrättas ordinarie fiskalsbefatlningar till det antal som erfordrades för

att i allmänhet de fiskaler, som innehade stadigvarande adjunktion, kunde er­

hålla ordinarie anställning.

Domarutredningens förslag beträffande hovrätternas aspirantarvo-

den ha vållat meningsbrytningar bland remissinstanserna såvitt angår tanken

att begränsa aspiranttillströmningen till Svea hovrätt genom en bestämmelse

att endast avlönade aspiranter skulle få tjänstgöra i hovrätt.

Begränsningsprincipen har tillstyrkts av de tre landsortshovrätterna. Göta

hovrätt har funnit domarutredningens förslag i denna del synnerligen väl

grundade och ägnade att på ett mycket tillfredsställande sätt reglera tillström­

ningen av aspiranter till de särskilda hovrätterna. Hovrätten över Skåne och

Blekinge har erinrat att under senare år endast avlönade aspiranter före­

kommit i denna hovrätt samt att hovrätten haft den allra bästa erfarenhet

därav. Hovrätten för Övre Norrland har betecknat förslaget såsom naturligt

och välmotiverat; i vad mån det vore effektivt finge framtiden utvisa, men en

viss effekt — åtminstone för sydliga hovrätters del — torde dock alltid kunna

påräknas. Då behovet av fiskalsaspiranter sannolikt kunde visa sig ganska

fluktuerande och komma att tidvis hastigt öka, borde enligt hovrättens mening-

ett reservanslag finnas hos Kungl. Maj:t för avlönande, vid behov, av ett

mindre antal extra aspiranter. Också styrelsen för Sveriges förenade student­

kårer har anslutit sig till principen att endast avlönade aspiranter skulle före­

komma.

Svea hovrätt har däremot ställt sig tveksam gentemot reformen. Hovrätten

har till en början framhållit, att hovrättens överskott av aspiranter till vä­

sentlig del utgjordes av personer, vilka av skilda orsaker icke kunde tagas

med i beräkningen vid urvalet för hovrättens rekrytering (aspiranter som fri­

villigt sluta efter kort tid samt aspiranter från Stockholms rådhusrält som från

början avse att efter vunnen fiskalskompetens återgå till rådhusrätten) och

på grund av samma förhållanden icke, om de vägrades att tjänstgöra i hov­

rätten, kunde antagas bliva något tillskott av värde för de andra hovrätternas

rekrytering. Ej heller de, som utgjorde återstoden av aspirantgruppen, kunde

beräknas i nämnvärd utsträckning komma att söka sig till annan hovrätt,

därest möjligheten till prövning i Svea hovrätt begränsades. Den faktiska

tillströmningen av aspiranter till Svea hovrätt under den senaste tiden hade

för övrigt varit avsevärt mindre än tidigare. Alltsedan våren 1945 hade det

endast undantagsvis förekommit att tillgängliga medel ej räckt till att bereda

samtliga aspiranter arvode, och det hade härvid endast gällt så korta tids­

perioder som en eller annan vecka. Hovrätten yttrar vidare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

53

Anledning finnes därför till antagande att den av domarutredningen efter­

strävade effekten av att begränsa hovrätternas möjlighet att antaga aspiranter

till att omfatta endast sådana som kunna erhålla aspirantarvode, nämligen en

större tillströmning till vissa hovrätter, med all sannolikhet icke skulle upp­

nås; ------------- Begränsningen torde i själva verket komma att få praktisk

betydelse allenast för Svea hovrätt och effekten bliva endast den att Svea

hovrätt finge göra sitt rekryteringsval ur en mindre krets. Saken kan även

uttryckas så, att den personal ur vilken hela landets behov av domaraspi-

ranter rekryteras komme att minskas i samma mån som Svea hovrätts möj­

lighet att mottaga aspiranter inskränktes.

Med hänsyn icke minst till vikten av alt landet äger en dugande domarkår

möta starka betänkligheter mot varje begränsning av tillströmningen till hov­

rätterna. Å andra sidan är det särskilt ur sociala synpunkter naturligtvis

önskvärt att icke någon av ekonomiska skäl utestänges från möjligheten att

undergå hovrättsprövning. På grund härav vill hovrätten icke motsätta sig

förslaget att endast avlönade aspiranter tjänstgöra i hovrätterna. En oefter­

givlig förutsättning härför är dock att antalet aspirantarvoden bestämmes på

sådant sätt att den personkrets ur vilken rekryteringen kan göras icke avse­

värt begränsas. Detta mål skulle i huvudsak uppnås, därest antalet aspirar.t-

arvoden åtminstone vid Svea hovrätt, som har att i så stor utsträckning prö­

va även aspiranter tillhörande rådhusrättskarriären, bestämmes till tre för

varje hovrättsdivision.

Hovrätten har vidare framhållit att de rekryteringssvårigheter, som vid vissa

hovrätter gjort sig gällande, lämpligast torde kunna avhjälpas på den av

domarutredningen föreslagna vägen att aspirant som anställts vid en hovrätt

skall vara skyldig att tjänstgöra vid annan hovrätt. Om bestämmelse medde­

lades att endast avlönade aspiranter skulle finnas i hovrätt, vore det likväl

lämpligt att möjlighet till praktikanttjänstgöring vid hovrätt hölles öppen.

Det kunde nämligen särskilt efter processreformens genomförande tänkas före­

ligga ett berättigat önskemål hos personer utanför domarbanan, i främsta

rummet sådana som utbildade sig till åklagare eller advokater, att under

någon tid få inblick i och erfarenhet av hovrättsarbetet.

Sveriges advokatsamfund har avstyrkt den föreslagna nya ordningen och

yttrat.

Beträffande antagande av aspiranter i hovrätterna vill styrelsen ifrågasätta,

huruvida tillräcklig anledning föreligger att frångå det nu i Svea hovrätt

praktiserade systemet, enligt vilket varje formellt kompetent sökande såsom

regel erhåller tillfälle att få sin lämplighet för domarbanan prövad. Det är

nämligen enligt styrelsens mening mera tilltalande, att alla unga jurister som

så önska få möjlighet att ådagalägga sin lämplighet för domarbanan genom

en tids aspiranttjänstgöring i hovrätt än att ett betydande antal skall berövas

denna möjlighet genom en förprövning, som måste baseras uteslutande på exa-

mensbetyg och betyg från i regel endast en häradshövding.

Sveriges gngre juristers förening har åberopat liknande synpunkter och

därvid bl. a. uttalat att aspiranter till Svea hovrätt icke genom de av domar-

utredningen föreslagna åtgärderna torde i någon nämnvärd utsträckning kun­

na ledas över till hovrätter med mindre eftersökt förläggningsort. För att nå

detta syfte måste andra utvägar sökas.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Framställningar med förslag till an slagsäskanden

för budgetåret 1947/48 ha avgivits av hovrätterna dels, såvitt avser första

hälften av budgetåret, i särskilda skrivelser den 26 och den 30 augusti samt

den 6 september 1946 och den 2 april 1947 och dels, såvitt avser senare hälf­

ten av budgetåret, i särskilda skrivelser den 29 och den 31 januari samt den

10 februari 1947.

Till en början torde få anmälas vissa för hovrätterna gemensamma löne-

regleringsfrågor.

I fråga om hovrätternas presidenter ha samtliga hovrätter upp­

repat sina i 1944 och 1945 års anslagsskrivelser gjorda framställningar om

sådan lönereglering för dessa befattningshavare att de erhålla samma löne-

ställning som justitieråd (jfr II ht 1945 s. 20; 1946 s. 31).

Vidare ha hovrätterna ånyo upptagit frågan om förändring till or­

dinarie tjänster av befattningarna såsom ordförande

å division i hovrätt.

För närvarande åtnjuta ordförande och vice ordförande å hovrättsdivision

särskilda arvoden, utöver lön enligt lönegraden A 30, med 2 500 kronor resp.

1 000 kronor. Arvodet till den divisionsordförande i Svea hovrätt, som till­

lika är ordförande i krigshovrätten, utgår med 3 000 kronor. I sitt den 18

juni 1942 avlämnade betänkande angående revision av tjänsteförteckningen

i vad avser allmänna civilforvaiiningen, andra delen, avseende byråchefs-

och rådstjänster in. m. (SOU 1942: 30 s. 139) föreslogo 1939 års tjänsteför-

teckningssakkunniga, att ordförandebefattningama å hovrätternas divisio­

ner skulle förändras till ordinarie tjänster i lönegraden A 34. Genom denna

lönegradsuppflyttning skulle arvodena å 2 500 kronor anses evalverade och

följaktligen bortfalla, varemot till den divisionsordförande i Svea hovrätt,

som tillika är ordförande i krigshovrätten och för närvarande åtnjuter arvo­

de å 3 000 kronor, skulle utgå särskilt arvode å 500 kronor. Enär skillnaden

i lönebeloppen mellan 30 lönegradens löneklasser och motsvarande löneklas-

ser i 34 lönegraden utgör i runt 1al 2 000 kronor, skulle detta medföra en

sänkning av det samlade lönebeloppet. De sakkunniga ansågo, att en sådan

sänkning finge anses uppvägd därav, att en tilläggsförmån, som ej vore be­

fattningshavaren garanterad, överfördes till fast lön, varmed följde rätt till

förbättrade pensionsförmåner. Genom övergångsbestämmelser skulle emeller­

tid sörjas för att den, som redan vore ordförande, icke behövde vidkännas

annan avlöningsminskning än den som följde av höjda pensionsavdrag. Vad

angår vice ordförandena funne de sakkunniga icke tillrådligt att, innan des­

sas uppgifter i den nya rättegångsordningen blivit fastställda, tillskapa högre

pensionsberättigande tjänst än de innehade.

Över de sakkunnigas förslag inhämtades yttranden av rikets hovrätter

samt statskontoret och allmänna lönenämnden.

Hovrätterna förklarade sig icke kunna tillstyrka den föreslagna försäm­

ringen av divisionsordförandenas löneställning. Svea och Göta hovrätter samt

hovrätten över Skåne och Blekinge föreslogo därvid såsom lägsta löneställ­

ning för dessa befattningshavare lönegraden B 2. Skulle emellertid lönefrå­

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

55

gan för divisionsordförande icke då kunna vinna sin lösning på della sätt,

hemställde dessa hovrätter, att ordförandena i avbidan på slutlig löneregle-

i-ing inplacerades i lönegraden A 34 med tilläggsarvode eller avlöningsför-

stärkning av sådan storlek, att de sammanlagda löneförmånerna komme att

motsvara de nuvarande (Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Ble­

kinge) eller dem, som en placering i lönegraden B 2 skulle medföra (Göta

hovrätt). Till krigshovrättens ordförande borde i båda fallen utgå ett extra

arvode av 500 kronor. Svea och Göta hovrätter förordade jämväl alt vice

ordförandebefattningama samtidigt med ordförandebefatlningarna erhölle

naturen av ordinarie tjänster och inplacerades åtminstone i lönegraden A 32.

Hovrätten för Övre Norrland ansåg i anslutning till ett yttrande i ämnet av

hovrättens president, som återgivits i de sakkunnigas betänkande (s. 15 f.),

att löneförmånerna för divisionsordförande borde bestämmas till omkring

19 000 kronor.

Statskontoret, som fann det varken ur principiella eller praktiska synpunk­

ter lämpligt att giva nu ifrågavarande ordförandeuppdrag karaktären av or­

dinarie tjänster, ansåg, att den nuvarande anordningen med särskilda arvo­

den åt divisionsordförande och vice ordförande i hovrätt borde bibehållas

oförändrad i avvaktan på en blivande omprövning av hovrättsrådens löner

efter del processreformen hunnit genomföras och verkningarna av den år

1942 beslutade löneregleringen för häradshövdingarna hunnit överblickas.

Allmänna lönenämnden åter ansiöt sig till de sakkunnigas förslag såväl i

fråga om ordförandebefattningarna som vice ordförandebefattningarna.

I propositionen nr 198 till 1943 års riksdag uttalade föredragande departe­

mentschefen (s. 15), att otvivelaktigt starka skäl talade för en förändring till

ordinarie tjänster av hovrätternas ordförandebefattningar, men med hänsyn

till vad chefen för finansdepartementet i samma års statsverksproposition an­

fört rörande lönespörsmålens behandling i rådande ekonomiska läge fann

han sig likväl icke då kunna förorda framläggande av något förslag i ämnet

för riksdagen.

1943 års riksdag delade den av departementschefen uttalade uppfattningen

rörande angelägenheten av ordförandebefattningarnas förändring till ordi­

narie tjänster (riksd. skr. nr 290; sammansatta stats- och första lagutskotts

uti. nr 2 s. 37). Enligt riksdagen vore det uppenbart av största vikt att sörja

för en fullt tillfredsställande rekrytering av divisionsordförandeposterna re­

dan då. Riksdagen fann en sådan rekrytering förutsätta, att divisionsordföran-

dena erhölle en högre tjänsteställning och en däremot svarande avlöning. Av

vikt vore, att en dylik förändring av ordförandebefatlningarna icke genom­

fördes på sådant sätt att resultatet allenast bleve en förbättrad löneställning

för de äldsta hovrättsråden i tur efter anciennitet, utan syftet borde vara att

tillföra hovrätterna en kvalitativ förstärkning. Riksdagen förordade, att en

omorganisation av ordförandebefatlningarna efter antydda principer måtte

genomföras så snart ske kunde.

I enlighet med vad chefen för finansdepartementet förordade i 1944, 1945

och 1946 års statsverkspropositioner har emellertid frågans behandling hit­

tills uppskjutils (jfr II ht 1944 s. 29 f.; 1945 s. 30; 1946 s. 45).

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

I sina skrivelser med anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 ha hovrätter­

na som nämnts ånyo uptagit frågan om divisionsordförandenas löneställning

och under åberopande av skäl som anförts i tidigare anslagsskrivelser uttalat

sig för att ordförandebefattningama förändras till fasta tjänster med benäm­

ningen lagman och hänföras till chefslöneplanen i civila avlöningsreglemen-

tet. Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha därvid ansett,

att lagmännen borde hänföras till lönegrad B 3 eller, om de komme att

hänföras till lönegrad B 2, erhålla ett tilläggsarvode. Svea hovrätt och hov­

rätten för Övre Norrland ha upptagit divisionsordförandena i lönegrad B 2,

sistnämnda hovrätt dock under framhållande av att den i princip vidhölle

sin tidigare uppfattning att befattningen borde sättas i lönegrad B 3.

Svea hovrätt och hovrätten för övre Norrland ha, utan att framställa

formligt yrkande om högre lönegradsplacering, framhållit vikten av att

också de hovrättsråd, som ej äro ordförande, erhålla förbättrad löneställning.

Svea hovrätt har påyrkat en omprövning också av assessorernas löneställ­

ning. Hovrätten över Skåne och Blekinge har hemställt, att hovrättsråden

sättas i lönegrad A 34. Hovrätten anför:

Hovrätten anser sig böra understryka att det skulle vara synnerligen be­

klagligt om icke en höjning av hovrättsdomarnas löner kommer till stånd.

Det är obestridligt att de långa utsikterna till befordran till sluttjänst och

hovrättsrådens nuvarande ekonomiska ställning göra hovrättskarriären mind­

re lockande. Detta förhållande har redan skapat allvarliga svårigheter ge­

nom brist på fiskalsutbildad personal. Det må nämnas att sedan den 1 oktober

1946 fyra av de mest dugande fiskalerna tagit anställning i enskild tjänst på

grund av de avsevärt bättre ekonomiska villkor som erbjudits dem.

Föreningen Sveriges hovrättsdomcire har slutligen i en den 6 november

1946 dagtecknad framställning hemställt om förbättringar i olika hänseenden

av hovrättsrådens löneställning, bland annat i så måtto att vice ordförande

å division placeras i högre lönegrad än övriga hovrättsråd eller, om be­

tänkligheter häremot skulle möta, erhåller ett till åtminstone 1 500 kronor

förhöjt arvode. Föreningen har ytterligare anhållit att beträffande dylikt

arvode meddelas bestämmelser om avdrag vid tjänstledighet i överensstäm­

melse med de stadganden som gälla i fråga om avlöningsförstärkningen till

vattenrättsdomare m. fl. befattningshavare, ävensom att bestämmelser med­

delas om alt vikariatsersättning, motsvarande arvodet, skall utgå till den som

vid ledighet ersätter arvodestagaren.

Hovrätternas framställningar i övrigt torde lämpligen behandlas var för sig.

Svea hovrätt har i sin framställning för första hälften av

budgetåret påyrkat borttagande av den nu gällande begränsningen i

hovrätternas rätt att förordna e. o. fiskaler utöver det i personalförteckningen

upptagna antalet, enligt vilken e. o. fiskaler över 20 må förordnas högst

intill det antal som motsvarar antalet extra ordinarie fiskaler vilka innehava

stadigvarande adjunktion för ledamöter med stadigvarande uppdrag utanför

hovrätten. Hovrätten anför:

Sistnämnda begränsning av antalet har visat sig medföra betydande svå­

righeter. Det har vid flera tillfällen förekommit att åt fiskaler, som avslutat

58

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

anställd och avlönats av hovrätten och kammarkollegiet gemensamt men från

och med det nya budgetåret borde helt erhålla sin gottgörelse från hovrättens

anslag, måtte höjas från 200 kronor till 300 kronor per månad.

Hovrätten har vidare, under hänvisning till svårigheter att förvärva och

vid hovrätten binda kompetent biträdespersonal samt vikten av större smi­

dighet och snabbhet vid dessa ärendens behandling, hemställt att hovrätten

måtte erhålla befogenhet att inom ramen av beviljade anslag själv bestämma

lönegradsplaceringen för sina icke-ordinarie biträden.

Vid beräkningen för nästa budgetår av anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän har hovrätten utgått från att förutom

presidenten 24 ordinarie hovrättsdomare skola uppehålla sina ämbeten un­

der budgetåret 1946/47. Lönen till presidenten har därvid beräknats till 22 000

kronor och de åtta divisionsordförandena ha förutsatts erhålla ställning så­

som lagmän i lönegraden B 2. Med hänsynstagande till dessa förändringar

samt hovrättens förslag om förbättrad löneställning för vissa biträden, delvis

innebärande avlöningskostnademas överförande till icke-ordinarieanslaget,

har postens belopp för budgethalvåret blivit 245 100 kronor, vilket innebär

en ökning med 4 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, har av hovrätten minskats med ett belopp

2 500

motsvarande ordförandearvoden till 8 hovrättsråd (8 X

) = 10 000

kronor. 1 övrigt har anslaget lämnats oförändrat, därvid emellertid hovrät­

ten erinrat att en förstärkning av den här ingående ersättningen till krigs-

hovrättens militära ledamöter kan bliva erforderlig. Anslagsposten upptages

för budgethalvåret efter den angivna minskningen till 5 100 kronor.

Vad angår anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie per­

sonal, har hovrätten utgått från att den för innevarande budgetår med­

givna förstärkningen med två extra ledamöter och möjligheten att med

Kungl. Maj:ts medgivande öka antalet ledamöter med ytterligare högst fyra

kan väntas bliva välbehövlig även under nästa budgethalvår, samt att, då

förutom lagmännen 16 hovrättsråd antagas upprätthålla sina ämbeten, från

förevarande anslagspost skall täckas avlöning åt (16 + 6) 22 adjungerade

ledamöter. Av dessa böra 18 antagas vara assessorer och 4 fiskaler. Med

hänsyn härtill och vad som tidigare återgivits rörande hovrättens yrkanden

under denna anslagspost har postens slutsumma för budgethalvåret beräk­

nats till 283 600 kronor, innebärande en ökning i förhållande till inneva­

rande år av 27 550 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg har för budgethalvåret upptagits till

hälften av nuvarande belopp eller med 66 400 kronor.

I sin framställning rörande andra hälften av budgetåret (Vi—

s% 1948) har hovrätten erinrat om att hovrätten i utlåtande över 1944 års

promemoria angående hovrätternas arbetsuppgifter och personalbehov under

den nya rättegångsordningen beräknat att i hovrätten utom krigshovrätten

Kungl. j\laj:ts proposition nr 268.

59

komme att efter inrättandet av en hovrätt för Nedre Norrland erfordras 44

ledamöter. I enlighet härmed antages Svea hovrätt med krigshovrätten kom­

ma att från och med den 1 januari 1948 bestå av, förutom presidenten, 41

ordinarie ledamöter — därav 8 lagmän, 24 hovrättsråd, 8 ordinarie assesso­

rer och 1 krigshovrättsråd — samt 4 icke-ordinarie ledamöter, vilka antagas

vara extra ordinarie assessorer. Antalet å hovrättens personalförteckning upp­

tagna assessorer förutsättes ökat med 4 och följaktligen bestämt till 22. Hov­

rätten beräknas vara fördelad på 8 avdelningar.

Hovrätten har i åtskilliga hänseenden funnit övergången till den nya rätte­

gångsordningen med de större krav, som denna kan antagas ställa å befatt­

ningshavarna, böra föranleda högre lönegradsplacering.

Hovrätten har sålunda hemställt om uppflyttning av hovrättssekreteraren

från lönegrad A 27 till lönegrad A 30. Hovrätten anför till motivering för

sin hemställan bl. a.:

Befattningen är synnerligen arbetstyngd och ställer stora krav på inneha­

varens arbetsförmåga, insikter och omdöme. Detta torde i än högre grad

bliva fallet under den nya rättegångsordningen. Anledningen härtill är främst

följande. Det är att vänta att presidenten i betydligt större utsträckning än

för närvarande kommer att deltaga i rättsskipningsarbetet. Att så sker är

icke blott önskvärt ur synpunkten av att åstadkomma och vidmakthålla en­

hetlighet i det nya muntliga förhandlingssättet. Det har ock stor betydelse

att presidenten såsom ordförande leder förhandlingarna och deltager i avgö­

randet av viktiga och uppmärksammade mål. Förutsättningen för att presi­

denten skall på dylikt sätt kunna taga del i den dömande verksamheten är

dock att hans tid och krafter icke behöva tagas i anspråk för administrativa

göromål i samma omfattning som för närvarande. I den mån emellertid

presidentens befattning med administrativa ärenden inskränkes, ökas an­

svaret för den befattningshavare som har att biträda presidenten i dessa

ärenden, nämligen hovrättssekreteraren. Det torde för övrigt kunna ifråga­

sättas, om icke i samband med utarbetande av ny arbetsordning för hovrätten

förtjänar övervägas att, för vinnande av erforderlig lättnad i presidentens ar­

betsbörda, öppna möjlighet att på nämnde befattningshavare överflytta be­

slutanderätten i vissa ärenden, som avses i 14 § arbetsordningen för hovrätten.

Utöver vad ovan anförts må ytterligare en betydelsefull synpunkt framhål­

las. Av befattningens innehavare bör krävas stor erfarenhet om arbetsför­

hållandena i hovrätten och underlydande domstolar samt vidsträckt person­

kännedom, något som är av största vikt bl. a. vid handläggningen av svår­

bedömda och grannlaga personalfrågor. Det är därför till stor fördel för

hovrätten om befattningen beklädes av en och samma person under så lång

tid som möjligt. Sådana avlöningsförmåner böra med hänsyn härtill förbin­

das med befattningen att för verksamheten ogynnsamma ombyten av inne­

havare undvikas. 1 fråga om arbetsuppgifternas art och ansvarsfullhet torde

tjänsten väl kunna jämföras med befattningarna som byråchefer på kansli-

eller administrativa byråer inom de centrala verken.

Rörande den kontorist, som biträder hovrättssekreteraren, bestämmer hov­

rätten sin redan i framställningen för förra budgethalvåret gjorda hemställan

om högre löneställning att avse tjänstens utbytande mot en befattning som

kontorsskrivare i lönegrad A 15. Hovrätten erinrar om de höga krav, som

måste ställas på tjänstens innehavare, och framhåller att det ökade ansvar

och den ökade arbetsbörda, som med rättegångsreformen komma att åvila

60

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

hovrättssekreteraren, måste stegra kraven på den befattningshavare, som är

sekreterarens närmaste medhjälpare.

Vad angår de kanslibiträdestjänster, för vilkas del hovrätten redan i sina

anslagsäskanden till 1946 års riksdag hemställt om förbättrad löneställning,

föreslår hovrätten nu under hänvisning till väntade nya och krävande ar­

betsuppgifter, att i detta hänseende — i stället för nuvarande 6 kanslibiträ-

desbefaltningar — må beräknas 8 befattningar i lönegrad A 11. Hovrätten

yttrar i denna del bl. a.

Bland nytillkomna uppgifter må nämnas de synnerligen viktiga göromål

som äro förbundna med de av nya rättegångsbalken föreskrivna kallelse- och

delgivningsförfarandena. Ett förbiseende eller försummelse vid handhavandet

av dessa göromål kan leda till att en till viss dag utsatt förhandling måste

inställas, varigenom tidsspillan och extra kostnader för dem som inställt

sig och även för det allmänna uppkomma. För dylika göromål torde de nu­

varande kanslibiträdena komma att anlitas. I domsagorna hava dessa arbets­

uppgifter ansetts vara av sådan vikt att de befattningshavare, åt vilka dessa

uppgifter skola anförtros, böra placeras i lönegrad A 15 i större domsagor och

i lönegrad A 11 i de övriga. Ehuru starka skäl tala för att även i hovrätten

dessa befattningshavare placeras i lönegrad A 15, anser sig hovrätten i av­

vaktan på närmare erfarenhet rörande det nya rättegångsförfarandet böra

tills vidare stanna vid att föreslå befattningarnas upptagande i A 11. Be­

träffande antalet sådana befattningshavare finner hovrätten sig däremot

böra livligt tillstyrka, att antalet sättes till 8, d. v. s. en per hovrättsavdel-

ning, därvid hovrätten med hänsyn till det svävande läget i fråga om krigs-

hovrättens tillvaro för närvarande bortser från dess särskilda behov.

Hovrätten hemställer vidare om uppflyttning av två biträden som tjänst­

göra hos hovrättens kamrerare.

Den ena befattningshavaren, vilken är kontorsbiträde enligt lönegrad A 4,

förestår hovrättens kassa och har i denna egenskap att föra i författningar

angående fri rättegång omförmäld bok om fri rättegång och kassajournal

samt förvalta och verkställa utbetalningar av fria rättegångsmedlen, att an­

slå domar och föra expeditionslistor, att uträkna stämpelbelopp å utgående

expeditioner, att stämpelbelägga och till allmänheten utlämna dylika expe­

ditioner, att föranstalta om att outlösta stämpelbelagda expeditioner bliva ut­

sända till vederbörande förrättningsman för indrivning ävensom att biträda

kamreraren med upprättande av avlöningslistor, förande av avlöningskort och

övriga k kamrerarkontoret förekommande göromål. Hovrätten hemställer

att ifrågavarande befattning i A 4 utbytes mot en befattning som kontorist

i A 9.

Den andra av nämnda två befattningshavare å kamrerarkontoret för dia-

rier över in- och utgående skrivelser samt över expensmedelsredovisningen

från domsagorna och vattendomstolarna, förhandsgranskar nämnda redovis­

ningar, för hovrättens kassabok, uppsätter specifikation över hovrättens ex-

pensanslag, upprättar månatliga kassarapporter till riksräkenskapsverket.

uppgör föredragningslistor över ärenden som skola av kamreraren föredragas

eller anmälas för presidenten, upprättar sammanställningar över belopp som

skola anordnas, uppgör vissa avlöningslistor samt biträder i övrigt med ut­

redningar i kamerala frågor och andra förekommande göromål. Ifrågavaran­

de befattningshavare har för närvarande ställning som kontorsbiträde enligt

lönegrad Eo 4 men bör enligt hovrättens mening placeras i lönegrad A 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 26S.

61

Hovrätten har ytterligare föreslagit, att ett biträde, tjänstgörande å advo-

katfiskalskontoret, hittills i lönegrad A 2, måtte utbytas mot en befattning

som kanslibiträde i lönegrad A 7.

Denna befattningshavare har i huvudsak följande arbetsuppgifter, näm­

ligen att mottaga och diarieföra till hovrätten inkomna renoverade exemplar

av underrätternas, såväl häradsrätternas som rådhusrätternas, protokoll och

domböcker, av akter i vattenmål och av vattenböcker samt gåvodeklai-ationer

från länsstyrelserna, att kontrollräkna stämplar till renovationer och gåvo-

deklarationer samt utfärda kvitton å mottagna renovationer med bevis om

stämpelkontrollen, att kvartalsvis upprätta register över inkommande gåvo-

deklarationer med angivande av givaren, mottagaren, gåvans värde m. m.,

varvid må anmärkas att antalet gåvodeklarationer under senare tid oavbrutet

ökats, att uppsätta skrivelser till underrätterna om eventuell komplettering

av renovationerna, att i enlighet med inkomna anmälningar upprätta förteck­

ning å terminer för tingssammanträden i de under hovrätten lydande dom­

sagorna, att utskriva och till riksräkenskapsverket avsända hovrättens sak-

öreslängd, att ordna protokoll och domböcker för inbindning samt att i öv­

rigt biträda advokatfiskalen med förekommande göromål. Av denna befatt­

ningshavare måste enligt hovrättens mening fordras osviklig noggrannhet

och uppmärksamhet samt författningskännedom.

Hovrätten har likaledes föreslagit uppflyttning till kanslibiträde i lönegrad

A 7 av ett för närvarande i lönegrad A 4 placerat biträde, som är närmaste

medhjälpare åt arkivarien och föreståndare för dennes expedition.

Denna befattningshavare genomgår och inför inkommande rättegångsskrif-

ter i diarierna, registrerar målen dels efter parternas namn och dels efter den

underrätt som dömt i målet, antecknar på akterna inkomna skrifter och

vidtagna åtgärder, färdigställer målen för lottning mellan ledamöterna, inför

efter lottningen målen i vederbörande ledamots rotel, »rensar» akterna i

alla av hovrätten avgjorda mål, över 3 000 om året — varmed förstås att

akterna granskas och de handlingar avskiljas, vilka icke skola kvarligga i

hovrätten utan skola överlämnas till myndigheter eller återställas till inläm-

naren — mottager och registrerar inkomna beställningar rörande hovrättens

protokoll, domar eller utslag, utlämnar till behörig person till hovrätten in­

givna underrättsprotokoll och andra handlingar, besvarar förfrågningar från

allmänheten rörande mål och ärenden samt biträder i övrigt arkivarien med

de honom enligt 51 § arbetsordningen åliggande göromålen. De arbetsupp­

gifter, som åvila biträdet, kräva enligt hovrättens framställning stor nog­

grannhet, tankereda och omdöme samt kännedom om hovrättens arbetssätt

och om författningsbestämmelser som reglera det processuella förfarandet.

Slutligen har hovrätten yrkat, all ett biträde i lönegrad A 4, som förestår

hovrättens bibliotek, måtte uppflyttas i A 7, och till stöd för denna hem­

ställan åberopat bl. a. att biblioteksgöromålen sannolikt komma att öka un­

der den nya rättegångsordningen, då ledamöterna erhålla tjänsterum i hov­

rätten och följaktligen komma att anlita hovrättens bibliotek betydligt mera

än för närvarande, då deras arbete utföres i bostaden.

Med hänsyn till behovet av väl utbildade stenografer för protokollföring-

en under den nya rättegångsordningen har hovrätten hemställt att under

första halvåret 11)48 för ifrågavarande ändamål inrättas 4 befattningar som

kanslibiträden enligt lönegrad A 7. Hovrätten har emellertid anmärkt att se­

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

dan det nya förfarandet blivit fullt genomfört detta antal med ganska stör­

säkerhet kommer att visa sig vara för knappt.

Rörande expeditionsvaktpersonaien har hovrätten hemställt att på hov­

rättens ordinarie stat uppföres dels en ny befattning såsom materialförval­

tare enligt lönegrad A 10 och dels — med bibehållande av nuvarande befatt­

ning som förste expeditionsvakt enligt lönegrad A 7 och 6 befattningar som

expeditionsvakt enligt lönegrad A 5 — 6 nya befattningar som expeditions­

vakt enligt lönegrad A 5. Till stöd för sin framställning i denna del yttrar

hovrätten följande.

Förhållandena under den nya rättegångsordningen kräva betydande för­

stärkning av expeditionsvaktpersonaien. Antalet rum kommer att öka från

omkring 40 till omkring 125. Det muntliga förfarandet vid målen, både vid

förberedande handläggning och vid huvudförhandling, medför en i hög grad

ökad tillströmning av allmänhet till hovrätten. För närvarande finnas 7 ex-

peditionsvakter, därav en förste expeditionsvakt; samtliga äro ordinarie be­

fattningshavare.

De göromål som nu åvila förste expeditionsvakten komma att avsevärt öka

i vikt och antal. Hovrätten har ovan omnämnt utvidgningen av lokalerna.

Hovrätten, som förut med kammarkollegiet delat utrymmena i fastigheten

Birger Jarls torg 16, det s. k. Kungshuset, kommer att under den nya rätte­

gångsordningen disponera hela huset. På en befattningshavare bör ligga be­

styret med den dagliga tillsynen över fastighetens inre och yttre skick, över

inredning och andra inventarier, att hava vården av blanketter, papper och

dylikt, att anmäla behov av reparationer, upphandling av skrivmaterialier

och bränsle samt andra inköp och arbeten, som erfordras för hovrättens

räkning, att biträda kamreraren med inköp av dylika förnödenheter och om­

besörjande av reparationer och andra arbeten ävensom att närmast under

hovrättssekreteraren hava tillsynen över expeditionsvaktspersonalen. Med

hänsyn till det ansvar och den arbetsbörda som kommer att vila på denne

befattningshavare anser hovrätten att befattningshavaren bör erhålla ställ­

ning som materialförvaltare och placeras i lönegrad A 10.

Vid bedömandet av det antal expeditionsvakter som erfordras bör beaktas

att tjänstelokalerna bliva förlagda i fyra våningar samt att lokalerna med

hänsyn till byggnadsplanen ligga utspridda på ett vidsträckt område. Hovrät­

ten har vidare här ovan berört den starkt stegrade tillströmningen av all­

mänhet vid handläggningen av målen, vilket medför ökat behov av biträde

av expeditionsvakt vid hovrättsavdelningarnas sessioner och förberedande

handläggning inför ledamot. Hovrätten har beräknat att sammanlagt 17 ex­

peditionsvakter erfordras. Av dem bör en hava ställning som förste expedi­

tionsvakt med uppgift att utöva det närmaste förmansskapet över expedi-

tionsvakterna samt att i övrigt fullgöra på expeditionsvakt ankommande

göromål, vilket innebär att även efter inrättande av den ovan föreslagna be­

fattningen enligt lönegrad A 10 den nuvarande befattningen som förste ex­

peditionsvakt enligt lönegrad A 7 bibehålies. Av de övriga 16 expeditionsvak-

terna torde 12 böra vara ordinarie tjänstemän och 4 icke-ordinarie befatt­

ningshavare. Möjligen kommer erfarenheten att visa att detta antal är för

knappt och hovrätten får i händelse härav göra den framställning av arbets­

krafternas förstärkning vartill omständigheterna giva anledning.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän såvitt angår senare hälften av budgetåret har hovrätten ut­

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

63

gått ifrån att, förutom presidenten, 24 ordinarie ledamöter, därav 8 lagmän

och 16 hovrättsråd, komma att tjänstgöra i hovrätten. Någon ordinarie asses­

sor anses icke vara att påräkna för tjänstgöring under denna tid. Hovrät­

ten har sålunda räknat med en presidentlön om 22 000 kronor samt löner åt

8 lagmän enligt lönegrad B 2 och 16 hovrättsråd enligt lönegrad A 30, vartill

kommer ett krigshovrättsråd enligt sistnämnda lönegrad. Hovrätten har räk­

nat med att advokatfiskalstjänsten och två notariebefattningar tills vidare

icke skola återbesättas och följaktligen ej under denna anslagspost upptagit

medel för dessa tjänster. Även beträffande överkrigsfiskalsbefattningen, vars

innehavare inträder i pensionsåldern med ingången av augusti 1947, har

hovrätten förutsatt, att densamma tills vidare skall uppehållas på förord­

nande, och därför ej i detta sammanhang beräknat avlöning för densamma.

I övrigt bar hovrätten vid anslagspostens beräkning företagit den uppräk­

ning som betingas av föreslagna höjningar i lönegrad och nya befattningars

inrättande samt beträffande den lägre biträdespersonalen beaktat grundsat­

serna i förslaget rörande reglerad befordringsgång. Rörande postens beräk­

ning må därutöver hänvisas till en vid hovrättens framställning fogad speci­

fikation. Postens slutsumma är 281 000 kronor, vilket innebär en ökning av

40 700 kronor (281 000 —

^" 480

600

2

240 300). Sammanlagt med slutsum­

man för första halvåret, 245 100 kronor, uppgår anslagsposten för hela året

till 526 100 kronor, vilket innebär en ökning med 45 500 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av K u n g 1. M a j : t, har för senare budgethalvåret upptagits till

samma belopp som för förra halvåret, 5 100 kronor. Hovrätten har emel­

lertid anmärkt att en höjning av de i denna post ingående vice-ordförande-

arvodena kan bliva erforderlig.

Det ökade arbete som det nya rättegångsförfarandet utan tvivel medför

för ordförandena torde komma att leda till en uppdelning av dessa göromål

på ordförandena och vice ordförandena. Med hänsyn till den ökade arbets­

börda och det större ansvar som härigenom lägges på vice ordförandena

böra viceordförandearvodena höjas.-------------Det är angeläget att möjlighet

hålles öppen att höja dessa arvoden redan från och med den 1 januari 1948,

antingen på det sätt att medgivande lämnas till överskridande av föreva­

rande anslagspost eller, därest till Kungl. Maj:ts förfogande komma att

ställas medel såsom eu reserv för bestridande av utgifter under tiden när­

mast efter processreformens genomförande, att denna reserv beräknas med

beaktande av att även dylik utgiftsökning kan täckas. Vidare må erinras att

vice ordförande, då han inträder som vikarie för ordföranden, äger uppbära

det högre belopp som nu tillkommer denne. Då vid bifall till hovrättens för­

slag om inrättande av lagmansbefattningar ordförandearvodena komma att

försvinna, bör i annan form, t. ex. genom särskilt bestämd vikariatsersätt-

ning, sörjas för skälig ersättning åt vice ordförandena, då de i full utsträck­

ning inträda som ordförande. Därjämte anser hovrätten rimligt alt sådana

åtgärder vidtagas att vice ordförandena icke, såsom nu är fallet, nödgas av­

stå från arvodet under tjänstledighet på grund av sjukdom eller annan ledig­

het med bibehållen — hel eller nedsatt — lön.

Sammanlagda anslagsposten för hela budgetåret uppgår till 10 200 kronor,

innebärande eu minskning med 20 000 kronor.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Under anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie perso-

n a 1 har hovrätten beräknat anslag till 20 adjungerade ledamöter, av vilka

18 antagas vara extra ordinarie assessorer och 2 fiskaler, samt till 4 fiska­

ler som vikarier under tillfälliga ledigheter. Vid bifall till hovrättens förslag

rörande omreglering av kanslibiträdesbefattningama m. m. anses medel icke

behöva beräknas för vikariat å de båda vakanta hovrättsnotarietjänstema.

Beträffande antalet fiskalsaspiranter har hovrätten i överensstämmelse med

sitt yttrande över domarutredningens betänkande funnit 24 aspiranler erfor­

derliga. Vid anslagsberäkningen ha emellertid 6 av dessa aspiranter antagits

komma att utbytas mot samma antal extra fiskaler.

Rörande medelsbehovet för biträdespersonalen har hovrätten i samband

med denna anslagspost anfört:

Hovrättens biträdespersonal är redan nu för fåtalig, vilket vållat stora

svårigheter bl. a. vid anhopning av arbete och fall av sjukdom eller ledig­

het av annan anledning. Med hänsyn till den omfattning i vilken extra bi-

trädeshjälp stadigvarande måst anlitas kräves redan under nuvarande för­

hållanden en förstärkning med 4 biträden. Från och med den 1 januari

1948 uppskattar hovrätten behovet av skrivkrafter till IV2 biträde på varje

avdelning eller sålunda 12 biträden, vartill kommer dels en telefonist för

betjänande av den telefonväxel, som skall inrättas i hovrätten, dels, liksom

för närvarande, 4 biträden å sekreterar- och andra expeditioner, samman­

lagt 17 biträden, och dels ovanberörda förstärkning med 4 biträden, sam­

manlagt sålunda 21 biträden. Hovrättens nuvarande biträdespersonal uppgår

— frånsett de ovan under titeln Avlöningar till ordinarie tjänstemän om-

förmälda, för särskilda arbetsuppgifter avsedda biträdena — till 15 biträ­

den. Hovrättens förslag innebär alltså en ökning med 6 biträden, vilka an­

tagas vara icke-ordinarie befattningshavare. Vid beräkningen av förevaran­

de anslagspost bör beaktas att hovrätten ovan under titeln Avlöningar till

ordinarie personal antagit att 7 av de nuvarande 15 biträdena från och med

den 1 januari 1948 komma att vara ordinarie befattningshavare, medan öv­

riga 8 biträden beräknas vara icke-ordinarie.

Vad beträffar de icke-ordinarie biträdenas löne- och anställningsförhållan­

den torde 1944 års personalutrednings förslag böra följas. Med hänsyn till

svårigheten att nu bedöma den löneställning som skall tillkomma den ny­

anställda personalen har hovrätten emellertid vid beräkningen av föreva­

rande anslagspost såvitt avser samtliga i näst föregående stycke avhandlade

14 (6 + 8) icke-ordinarie biträden utgått från antagandet att dessa biträden

skola åtnjuta avlöning enligt lönegrad Eo 4.

Beträffande postens beräkning i övrigt hänvisas till en hovrättens skri­

velse bilagd specifikation. Slutsumman för budgethalvåret har av hovrätten

bestämts till 321 100 kronor. Då slutsumman för första budgethalvåret var

283 600 kronor, uppgår anslagsposten för hela året till 604 700 kronor eller

92 600 kronor mer än innevarande år.

Anslagsposten till rörligt tillägg har med hänsyn till de framförda

förslagen om högre löneställning för vissa befattningshavare och ökat antal

tjänster ansetts böra uppräknas förslagsvis till 77 500 kronor. För hela bud­

getåret kommer posten att uppgå till (66 400 + 77 500) 143 900 kronor,

innebärande en ökning av 11 100 kronor.

66

Kungl. Mai:ts proposition nr 268.

Göta hovrätt har i sin framställning rörande första hälften

av budgetåret i anslutning till domarutredningens yrkande om ökning

med 4 av antalet assessorer å hovrätternas personalförteckningar (av vilka en

skulle komma å Göta hovrätt) hemställt om ökning av de å hovrättens per­

sonalförteckning upptagna assessorerna från 10 till 11.

Hovrätten har vidare hemställt om sådan förbättring i fiskalernas ställ­

ning, att extra fiskal, som uppfyller de för förordnande till e. o. fiskal stad­

gade kompetensvillkoren, må, om han stadigvarande tjänstgör som fiskal i

adjungerad extra ordinarie fiskals ställe, förordnas till extra ordinarie fiskal

i lönegrad Eo 22 och eljest erhålla ställning som tjänsteman i lönegrad Ex 22.

Beträffande den befattningshavare, som uppehåller den vakanta notarie­

befattningen i hovrätten, har hovrätten begärt att t. f- notarien måtte erhålla

minst samma löneställning som amanuens i hovrätten.

Hovrätten har slutligen anhållit om vissa förstärkningar och löneförbätt­

ringar i fråga om biträdespersonalen.

Hovrätten har därvidlag upprepat sin förut (jfr II ht 1945 s. 26; 1946

s. 38) gjorda hemställan att ett hos hovrättssekreteraren tjänstgörande ordi­

narie kanslibiträde måtte erhålla ställning som e. o. kansliskrivare i löne­

grad 11 samt ett hos aktuarien tjänstgörande ordinarie kontorsbiträde ställ­

ning som e. o. kanslibiträde i lönegrad 7.

För att bereda advokatfiskalen en lättnad i hans arbete med kamerala

ärenden, som kunde möjliggöra för honom att ägna mer tid åt stämpelären­

den, har hovrätten hemställt om förstärkning av den nu å advokatfiskals-

expeditionen tjänstgörande biträdespersonalen. Tillsynen över hovrättsarki-

vet i de mera avlägsna lokaler, vari detsamma under 1946 överflyttats, har

vidare ansetts kräva extra arbetskraft. Den sålunda erforderliga arbetsför­

stärkningen har av hovrätten beräknats motsvara ett biträde med ständig

tjänstgöring samt tidvis tillfällig arbetskraft. Med hänsyn till den förestå­

ende omorganisationen har biträdet ansetts endast böra erhålla anställning

som tjänsteman i lönegrad Ex 2.

Rörande den närmare anslagsberäkningen må följande nämnas.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har å ena sidan ökats med de ytterligare belopp, som föranledas av de före­

slagna förändringarna av presidentens och divisionsordförandenas löneställ­

ning, för halvt år 11 904 kronor, och å andra sidan minskats med avlönings-

kostnaderna för de två biträden som enligt hovrättens förslag skulle erhålla

högre icke-ordinarie tjänster, tillhopa för halvt år 3 455 kronor. Posten har

alltså höjts med (11 904—3 455) 8 449 kronor och förslagsvis upptagits till

122 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, har sänkts med beloppet för fyra divi-

sionsordförandearvoden eller 5 000 kronor och följaktligen för halvåret upp­

tagits till 2 000 kronor.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till icke-ordi­

narie personal har hovrätten utgått från att under första hälften av

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 268.

69

tjänstemän har hovrätten såvitt angår ledamöterna antagit att — för­

utom presidenten och 3 avdelningsordförande — 7 hovrättsråd och 1 ordina­

rie assessor skola tjänstgöra under det ifrågavarande budgeihalvåret. Utom

avlöning till övriga förut nämnda ordinarie befattningshavare har hovrätten

upptagit ett belopp om 300 kronor för vikariatsersättningar. Anslagspostens

sammanlagda belopp har bestämts till 118 800 kronor. Då hovrätten för

första halvåret upptagit anslagsposten till 122 300 kronor, uppgår anslags­

posten för hela budgetåret till 241 100 kronor vilket innebär eu ökning i

förhållande till innevarande budgetår med 13 400 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, har, då hovrätten efter 1 januari 1948 tän-

kes bestå av endast tre avdelningar och följaktligen endast tre viceordförande-

arvoden erfordras (i stället för fyra), i förhållande till första budgethalvåret

minskats med 500 kronor och upptagits till 1 500 kronor. För hela budget­

året kommer anslagsposten alltså att uppgå till 3 500 kronor eller 10 500

kronor mindre än innevarande år.

Vad angår anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie per­

sonal har hovrätten beräknat kostnaderna för icke-ordinarie ledamöter i

överensstämmelse med vad som förut anmärkts i samband med frågan om

hovrättens allmänna organisationsram. Anslag ha sedan beräknats för fiska­

ler och fiskalsaspiranter samt amanuens, för en springpojke med 750 kronor

samt för vikariatsersättningar (1 500 kronor), extra skrivhjälp (samma be­

lopp) och eldningsersättning (750 kronor). Med tillämpning av dessa grun­

der har anslagsposten för halvåret upptagits till 84 800 kronor. Sammanlagt

med beloppet för första halvåret 132 300 kronor uppgår anslagsposten för

hela budgetåret alltså till 217 100 kronor, innebärande en minskning med

31 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg upptages för senare budgethalv­

året till 24 000 kronor. Tillsammans med det för första halvåret upptagna

beloppet kronor 31 600 uppgår detta anslag för hela budgetåret till kronor

55 600. I förhållande till anslaget för innevarande budgetår uppkommer för

hela året på detta anslag en minskning med 7 200 kronor.

Beträffande hovrätten för Västra Sverige ha anslagsäskanden

framlagts i Göta hovrätts anslagsframställning för senare hälften av budget­

året. Denna hovrätt har i likhet med Göta hovrätt ansetts böra organiseras

på tre avdelningar och dess föreslagna personalorganisation överensstämmer

väsentligen med organisationen för Göta hovrätt. Emellertid har någon ama­

nuens icke beräknats för den nya hovrätten. Vidare ha endast 3 kanslister

(i stället för 4) föreslagits, däremot 3 kanslibiträden (i stället för 2).

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har för halvåret upptagits till 122 200 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, har för samma tid upptagits till samma

belopp som för Göta hovrätt, 1 500 kronor.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso­

nal har beräknats till 82 900 kronor och rörligt tillägg till 24 700

kronor.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har vad angår första

hälften av budgetåret föreslagit att möjlighet måtte beredas Kungl.

Maj:t att från den 1 juli 1947 eller höstsessionens början, om behov härav

befinnes föreligga på grund av fortsatt anpassning efter den nya rättegångs­

ordningen, förordna om en organisation av hovrätten på tre divisioner (jfr II

ht 1946 s. 40). Hovrätten har vidare, under framhållande att hovrättens båda

extra ledamöter motsvara ett stadigvarande behov, hemställt att en extra le-

damotsbefattning utbytes mot en ordinarie hovrättsrådstjänst. Med hänvisning

till det ökade antalet muntliga förhör har hovrätten därjämte anhållit att,

trots att den ene av hovrättens 2 extra ledamöter förutsatts bliva ersatt med

ett hovrättsråd, avlöning alltjämt måtte beräknas för 2 extra ledamöter (jfr

II ht 1946 s. 35).

Hovrätten har upprepat sina tidigare framställda förslag om lönegrads-

uppflyttning av hovrättssekreteraren från A 26 till A 27 samt om sådan ut­

ökning av fiskalspersonalen att antalet e. o. fiskaler utan nedsättning av

aspirantantalet höjes från 6 till 7 (jfr II ht 1945 s. 28 f., 1946 s. 40). För

dessa förslag åberopas i huvudsak samma skäl som förut. Vidare hem­

ställer hovrätten om förbättrad löneställning för kanslibiträdet å hovrättens

sekreterarexpedition, vilket handhar det dagliga arbetet med hovrättens kas­

sarörelse, samt förnyar sitt förslag om överförande på ordinarie stat av ett

e. o. kontorsbiträde (jfr II ht 1945 s. 29, 1946 s. 40).

Anslagsberäkningen har skett på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har, under antagande bland annat att 7 hovrättsråd, inräknat divisionsord-

förandena, skola komma att tjänstgöra samt för övrigt i överensstämmelse

med en i hovrättens skrivelse intagen specifikation, upptagits till, för halvt år

räknat, 75 500 kronor, innebärande en höjning med 4 700 kronor.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättning­

ar, bestämda av Kungl. Maj: t, har hovrätten beräknat medel till

tre ordförandearvoden om 2 500 kronor, varav ett allenast för tiden från höst­

sessionens början, och tre vice ordförandearvoden om 1 000 kronor, summa,

för halvt år, i avrundat tal 5 000 kronor, vilket för halvåret innebär en ök­

ning med 1 500 kronor.

Anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal

har omräknats under hänsynstagande till förut nämnda personalföränd­

ringar, varjämte på grund av det starka behovet av extra skrivhjälp medel

beräknats till en ny kontorsbiträdesbefattning i lönegrad Eo 4. För ersätt­

ning till tillfälliga vikarier har vidare begärts 3 000 kronor mer än inne­

varande år. Posten slutar enligt en specifikation i hovrättens skrivelse på, för

halvår räknat, 75 200 kronor, innebärande en ökning med 11 450 kronor.

Till rörligt tillägg har beräknats, för halvt år, 19000 kronor eller

950 kronor mer än förut.

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

71

Hovrätten har såvitt angår andra hälften av budgetåret för­

klarat sig finna uppenbart att hovrätten vid nya RB:s ikraftträdande borde

organiseras på tre divisioner. Man syntes i början icke böra räkna med mera

än 18 ledamöter. Därest presidenten bleve ordförande å division, behövdes,

utom presidenten och 17 andra ledamöter, därjämte en extra ledamot under

hälften av året för att bereda presidenten befrielse från ordförandeskapet

i sådan utsträckning, att han erhölle tid att ägna sig åt sina administrativa

uppgifter. De 6 nya ledamöterna (utöver hittillsvarande 11 hovrättsråd) som

erfordrades vid den nya organisationens genomförande, borde bliva ordina­

rie assessorer (lönegrad A 30).

Det erforderliga antalet e. o. fiskaler och fiskalsaspiranter har av hov­

rätten uppskattats till 8 av vardera gruppen. Beträffande e. o. fiskalernas och

de med dem jämställda tingssekreterarnas löneställning har hovrätten er­

inrat, att dessa befattningshavare på grund av den avsevärt försämrade be-

fordringsgången kommit att kvarstå i sina befattningar betydligt längre tid

än som vid befattningarnas tillkomst varit avsett. Med hänsyn därtill syntes

det rimligt att de efter viss tid, förslagsvis fyra år, uppflyttades i högre löne­

grad. Hovrätten förordar för dessa äldre e. o. fiskaler och e. o. tingssekrete-

rare en uppflyttning i 24 lönegraden.

Vad angår biträdesorganisationen har hovrätten betecknat det som nöd­

vändigt att efter nya RB:s ikraftträdande utöka densamma. Hovrätten har

därvid hänvisat till det ökade arbete, som föranledes av kallelser för munt­

liga förhör och andra med den muntliga rättegången sammanhängande för­

beredande åtgärder, liksom till ökningen av protokollsutskrifter i anledning

av de muntliga förhören. För skötseln av kallelser m. m. och andra expedi-

tionella uppgifter å notarieexpeditionen bär hovrätten beräknat två väl kva­

lificerade arbetskrafter vilka borde placeras åtminstone som kansliskrivare

i lönegrad All; den ena av dessa befattningar kunde lämpligen besättas med

ett av de nuvarande kanslibiträdena. Det å sekreterareexpeditionen syssel­

satta kanslibiträdet, om vars uppflyttning i lönegrad hovrätten tidigare hem­

ställt, har likaledes upptagits som kansliskrivare i lönegrad A 11. Med hän­

visning till behovet av stenografer har hovrätten upptagit två nya befatt­

ningar som kanslibiträden i lönegrad Eo 7.

Enär den ene expeditionsvakten antages i stor utsträckning bliva upp­

tagen av tillsyn och uppassning vid huvudförhandlingarna, har hovrätten

upptagit en extra vaktmästare eller springpojke för uträttande av budskick-

ning, hämtande av handlingar m. m.

Anslagsberäkningen bär skett på följande sätt.

Under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänste­

män har hovrätten utgått från att av de ordinarie ledamöterna 2 avdelnings­

ordförande och 7 hovrättsråd skola vara i tjänstgöring. Avlöningar till leda­

möterna ha beräknats med hänsyn till att, såsom förut omnämnts, presiden­

ten tänkes erhålla lön som juslitieråd, avdelningsordförandena enligt löne­

grad B 3 och hovrättsråden enligt lönegrad A 34. Rörande anslagsposten i

övrigt hänvisas till en vid hovrättens framställning fogad specifikation. An­

slagsposten slutar för halvåret på, i avrundat tal, 96 900 kronor. Sammanlagt

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

73

Hovrätten har vidare anhållit om förstärkning i olika avseenden av biträ-

despersonalen. Hovrätten har sålunda upprepat sitt förut (jfr II ht 1945 s. 31,

1946 s. 41) framförda yrkande att hovrättens kanslibiträdestjänst, som hu­

vudsakligen omfattade nolariegöromål, måtte uppflyttas till kansliskrivare-

tjänst i lönegrad A 11. Ett biträde i lönegrad Eo 4, som på ett mycket för­

tjänstfullt sätt fyllde huvudsakligen kamerala uppgifter, har vidare ansetts

böra uppflyttas i lönegrad Eo 9 och ett biträde i lönegrad Ex 2 med tjänst­

göring å sekreterarexpeditionen i lönegrad Eo 4. Slutligen har hovrätten

hemställt, att ett biträde i lönegrad Ex 2, som vore skicklig stenograf och

till väsentlig del sysselsattes med stenograferingsarbete, måtte upptagas i

hovrättens personalstat och sättas i lönegrad Ex 7.

Vad angår anslagsberäkningen innehåller hovrättens skrivelse specifice­

rade beräkningar av de olika posterna i avlöningsstaten.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har, under antagande bland annat att kanslibiträdestjänstens föreslagna upp-

flyttning förverkligas, beräknats till, för halvt år, i avrundat tal 36 800 kro­

nor, innebärande en ökning av 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, har upptagits till oförändrat belopp, för

halvt år 1 450 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

har upptagits till, för halvt år, 44 620 kronor. Ökningen är 6 170 kronor.

Under anslagsposten rörligt tillägg har hovrätten för halvt år yr­

kat 10 100 kronor eller 1 650 kronor mer än tidigare.

Vad angår andra hälften av budgetåret har hovrätten utgått

ifrån att hovrätten efter nya RB:s ikraftträdande skulle vara uppdelad på

2 avdelningar och bestå av president, tillika ordförande å ena avdelningen, en

lagman, ordförande på den andra avdelningen, 5 hovrättsråd, varav 2 skola

vara vice ordförande å var sin avdelning, en ordinarie assessor och en extra

ledamot (den sistnämnde för de avsevärda perioder då presidenten är för­

hindrad att utöva sitt uppdrag som avdelningsordförande).

Ur hovrättsisekreterartjänsten förutsättes, i överensstämmelse med vad

förut angivits, den nya befattningen som advokatfiskal utbruten. Hovrätten

räknar vidare med 7 e. o. fiskaler och 5 fiskalsaspiranter.

Vad angår den icke rättsbildade personalen föreslås inrättande av eu tjänst

som kanslist i lönegrad A 15. Denna befattningshavare är avsedd för expe­

diering av hovrättens domar m. m. Den övriga icke rättsbildade personalen

förutsättes bestå av en kontorist i lönegrad A 9 (biträde för kamerala göro-

mål hos advokatfiskalen-kamreraren), 4 stenografer med ställning som kans­

libiträden i lönegrad Eo 7, 5 konlorsbiträden — varav 4 i lönegrad A 4 och

en i lönegrad Eo 4 — en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 och eu expe-

ditionsvakt i lönegrad A 5.

Beträffande stenograferna, vilken kategori för närvarande icke särskilt

upptagits i staten, anmärker hovrätten att erfarenheterna från nuvarande

muntliga förhandlingar med styrka tala för att 2 stenografer erfordras för

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

varje division att alternerande anlitas. Dessa stenografer måste ha tillräcklig

tid att på förhand sätta sig in i målen och att renskriva stenogrammen. De­

ras tjänstgöring under huvudförhandlingar är så intensiv, att man måste

räkna med att tid även erfordras för återhämtning. Av kontorsbiträdena be­

räknas ett som biträde åt sekreteraren, 2 (= ett per division) för sysslande

med förelägganden, kallelser, meddelanden till parter och vittnen samt 2 för

utskrift av domar och av diverse avskrifter.

Rörande anslagsposternas beräkning må följande anföras.

Under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänste­

män har hovrätten utgått från att, utöver presidenten och lagmannen, alla

5 hovrättsråden och den ordinarie assessorn skola vara i tjänstgöring under

förra hälften av år 1948. Beträffande postens beräkning i övrigt hänvisas

till en i hovrättens skrivelse intagen specifikation, enligt vilken posten för

halvt år uppgår till, i avrundat tal, 76 700 kronor. För hela budgetåret uppgår

anslagsposten till (36 800 + 76 700) 113 500 kronor eller 41 300 kronor mer

än innevarande år.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, har för halvåret upptagits till, i avrundat

tal, 2 000 kronor och innefattar tilläggsarvode åt vice ordföranden för den

tid, då denne i presidentens frånvaro tjänstgör som avdelningsordförande,

samt vice-ordförandearvode till hovrättsråd som under sådan tid tjänstgör

som vice ordförande. För hela året uppgår posten till (1450 + 2 000) 3 450

kronor eller 550 kronor mer än för närvarande.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,

rörande vilken jämväl må hänvisas till en i hovrättens skrivelse intagen spe­

cifikation, slutar för budgethalvåret på, i avrundat tal, 60 200 kronor. An­

slagsposten uppgår för hela budgetåret till (44 620 + 60 200) 104 820 kronor,

vilket innebär en ökning av 27 920 kronor.

Till rörligt tillägg har för budgelhalvåret beräknats 16 500 kro­

nor. För hela budgetåret utgör posten (10 100 + 16 500) 26 600 kronor, inne­

bärande en ökning av 9 700 kronor.

över hovrätternas anslagsäskanden ha utlåtanden, efter remiss, avgivits av

statskontoret och allmänna lönenämnden.

Vad angår hovrätternas hemställan om lönereglering för divisionsordfö-

randena har statskontoret uttalat att, därest frågan om löneställningen för

dessa befattningshavare skulle avgöras vid innevarande års riksdag, lönepla-

nen B därvid icke borde komma i fråga utan divisionsordförandena borde,

på sätt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit, inplaceras i löne­

graden A 34. Beträffande Svea hovrätts förslag om särskilda åtgärder för att

möjliggöra en höjning redan från och med den 1 januari 1948 av arvodena

till vice ordförande å division har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke en

reglering av dessa arvoden skulle kunna anstå till budgetåret 1948/49, då nå­

gon erfarenhet vunnits angående arbetsuppgifternas art och omfattning. Rö­

rande de av Svea och Göta hovrätter framförda önskemålen om utökade

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

med vad som föreslagits vid Göta hovrätt och den nya hovrätten för Västra

Sverige, inrätta en särskild befattning (bokhållare i lönegraden A 15) för de

kamerala göromålen och bibehålla sekreterartjänsten odelad. Genom en

lämplig fördelning av göromålen mellan sekreteraren och bokhållaren torde

erforderlig avlastning av sekreterarens arbetsbörda kunna ernås.

Statskontoret har slutligen motsatt sig förslag av Göta hovrätt om ändrad

löneställning för den befattningshavare, som uppehåller den vakanta no­

tariebefattningen i hovrätten, samt förslag av Svea hovrätt dels om ett från

200 kronor till 300 kronor per månad förhöjt arvode till en nattvakt och dels

om inrättande av en befattning som materialförvaltare i lönegraden A 10.

I fråga om sistnämnda förslag yttrar hovrätten närmare:

Såsom motivering har anförts bl. a. att denne befattningshavare skulle ut­

öva den dagliga tillsynen över fastighetens inre och yttre skick m. m. även­

som handhava vården av blanketter, papper och dylikt. Statskontoret har

för sin del icke blivit övertygat om behovet av en befattningshavare i 10 löne­

graden för de av hovrätten åberopade göromålen. Tillsynen över ämbetsloka-

ler anförtros i regel åt expeditionsvakt, vilken härför tillerkännes särskilt

arvode i enlighet med bestämmelserna i 7 § kungörelsen med tilläggsbe­

stämmelser till civila avlöningsreglementet. Ej heller synes hovrättens för­

råd av blanketter och dylikt vara av sådan omfattning, att behov av denna

anledning kan förefinnas att inrätta en befattning som materialförvaltare i

lönegraden A 10. Därest ifrågavarande befattning överhuvud taget bör er­

hålla högre löneställning än den för förste expeditionsvakt gällande, kan

statskontoret för sin del icke förorda högre lönegrad än A 9.

Allmänna lönenämnden har beträffande de av Svea och Göta hovrätter

framförda önskemålen om förbättrade löneförhållanden för hovrättsfiskaler-

na uttalat, att ifrågavarande spörsmål borde upptagas till prövning i ett

vidare sammanhang. I fråga om förslaget att med 600 kronor för år höja

arvodet till fiskalsaspirant vid hovi ätten för Övre Norrland anför lönenämn­

den i anslutning till vad nämnden förordar beträffande tingsnotariernas löne­

tillägg, att en uppräkning av sådant arvode bör begränsas till 300 kronor. Lö­

nenämnden har icke funnit något att erinra emot Svea hovrätts hemställan

om bemyndigande att inom ramen för anvisade anslagsmedel få bestämma lö-

negradsplaceringen för icke-ordinarie biträden. Lönenämnden, som föreslår

att sådant bemyndigande utsträckes till att omfatta även övriga hovrätter,

erinrar i detta sammanhang om de i kungörelsen SFS 1944:471 meddelade

föreskrifterna angående placering i lönegrad av vissa extra ordinarie tjänste­

män.

Beträffande Svea hovrätts begäran att den vid hovrätten befintliga be­

fattningen såsom sekreterare uppflyttas från lönegraden A 27 till lönegraden

A 30 finner lönenämnden skäl tala för uppflytlning till högre lönegrad. En­

ligt lönenämndens mening är befattningen i fråga närmast att likställa med

byrådirektörsbefattning vid centralt ämbetsverk. I betraktande av de ur ar-

betssynpunkt speciella förhållanden, som äro rådande vid Svea hovrätt, vill

lönenämnden emellertid icke motsätta sig att tjänsten hänföres till 29 löne­

graden eller alltså till den lönegrad, i vilken bland annat assessorstjänsterna

vid hovrätterna äro uppförda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

79

1 januari 1948 har utredningsmannen med utgångspunkt från vad hovrät­

terna i sådant hänseende föreslagit i sina petitaskrivelser avseende senare

hälften av nästa budgetår anfört i huvudsak följande:

Svea hovrätt. Den å hovrättssekreterarexpeditionen tjänstgörande konto­

risten har till åliggande, bland annat, att föra diarium över till hovrätten

inkommande skrivelser i administrativa ärenden (ansökningar om förord­

nanden, ledigheter, entledigande o. dyl.), att föra kortregister över samtliga

befattningshavare vid hovrätten och de under hovrätten lydande vattendom­

stolarna och domsagorna, att upprätta protokoll och skrivelser i personal­

ärenden, att verkställa meritberäkningar för erhållande av förordnande,

befordringar, löneklassuppflyttningar, att utföra erforderligt utredningsar­

bete m. m. samt att i övrigt biträda hovrättssekreteraren i dennes tjänste­

åligganden. Med hänsyn till den kvalificerade arten av dessa göromål, vilka

i avsevärd mån beröra det under hovrätten lydande stora domsområdet,

synes eu uppflyttning väl motiverad. Ur allmänna lönebestämningssynpunk-

ter synes någon erinran ej heller vara att göra mot att denna biträdesbefatt-

ning hänföres till lönegrad A 15. Tjänsten torde dock efter den förändrade

lönegradsplaceringen böra benämnas kanslist.

De å divisionerna för närvarande tjänstgörande kanslibiträdena skola ef­

ter den nya rättegångsordningens införande utföra alla de expeditionsupp-

gifter av olika slag, som sammanhänga med den dömande verksamheten,

och härvid fullgöra en stor del av de uppgifter, som tidigare utförts av be­

fattningshavare med juridisk utbildning. I likhet med hovrätten anser ut­

redningsmannen, att dessa uppgifter motivera befattningar i högre löne-

ställning än kanslibiträdes. En placering av dem i lönegrad All torde för

närvarande få anses lämplig och skälig. Såsom fallet i allmänhet är med

biträden i nämnda lönegrad inom civilförvaltningen i övrigt torde befatt­

ningarna efter uppflyttningen i lönegrad böra benämnas kansliskrivare.

Därest någon av de nuvarande hovrättsnotariebefattningarna även i fortsätt­

ningen bibehålies, höra expedieringsgöromålen å två av hovrättens divisioner

anförtros sådan tjänsteman med biträde av ett för ändamålet anställt kansli­

biträde. Härigenom kan antalet kansliskrivartjänster begränsas till 6.

Av skäl som i det föregående anförts anser vidare utredningsmannen, att

särskilda befattningar i lönegrad A 7, avsedda för stenografer, icke böra in­

rättas, utan stenografikunniga biträden i lägre lönegrad böra för ändamålet

anlitas mot särskild ersättning i form av stenografarvode.

Då utredningsmannen i övrigt icke funnit anledning till erinran mot de

uppflyttningar av befattningar till högre lönegrad, som av hovrätten före­

slagits, beräknar utredningsmannen behovet av biträdesbefattningar vid Svea

hovrätt från och med den 1 januari 1948 till 1 kanslist i lönegrad A 15, 6

kansliskrivare i lönegrad All, 1 kontorist i lönegrad A 9, 7 kanslibiträden

i lönegrad A 7, 5 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie bi­

träden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. För hovrätten torde därjämte böra be­

räknas 4 stenografarvoden, att tilldelas stenografikunniga biträden i löne-

grad A 4 eller i lägre lönegrad.

Hovrätten för Nedre Norrland. För utförande av expedieringsgöromål å

divisionerna synas åtminstone tillsvidare en kansliskrivare i lönegrad All

och ett kanslibiträde i lönegrad A 7 kunna vara tillfyllest. För stenografe-

ring bör räknas med biträde i lägre lönegrad än A 7. Sammanlagda antalet

icke rältsbildade biträden vid den nya hovrätten synes kunna begränsas

till 8.

I enlighet härmed föreslår utredningsmannen, att vid hovrätten för Nedre

Norrland placeras 1 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kontorist i lönegrad

80

Kungi. Maj:ts proposition nr 268.

A 9, 2 kanslibiträden i lönegrad A 7 samt 4 icke-ordinarie biträden i löne­

graderna Ex 2—Eo 4. För hovrätten torde böra beräknas 2 stenografarvo­

den.

Göta hovrätt. Med hänsyn till arten och omfattningen av de kamerala

göromålen vid Göta hovrätt synes det utredningsmannen intet vara att

erinra mot att det biträde, som svarar för dessa göromål, uppflyttas till lö­

negrad A 15. Erinras må, att för motsvarande göromål vid Svea hovrätt fin­

nes inrättad en befattning såsom kamrerare i lönegraden A 22. Då emeller­

tid tjänstebeteckningen kamrer hittills regelmässigt använts endast för ka­

merala tjänster i avsevärt högre tjänstesällning än A 15, föreslår urednings-

mannen, att befattningen efter lönegradsuppflvttningen benämnes kanslist.

1 betraktande av det stora arkiv (4 600 hyllmeter), som ligger under hovrät­

tens vård, vill utredningsmannen jämväl tillstyrka, att den för arkivvården

närmast ansvarige tjänstemannen erhåller ställning såsom kanslist i löne­

grad A 15. I likhet med vad ovan i motsvarande hänseende tilltstyrkts för

Svea hovrätts vidkommande förordar ock utredningsmannen, att de för ex­

pedieringen å divisionerna avsedda tre befattningarna placeras i lönegrad

All under benämningen kansliskrivare.

Vad åter angår de föreslagna kanslibiträdena i lönegrad A 7, avsedda för

stenografer, åberopar utredningsmannen vad i sådant hänseende i det före­

gående anförts, nämligen att för stenografering böra anlitas biträden i löne­

grad A 4 eller i lägre lönegrad, vilka tilldelas särskilda stenografarvoden.

Två kanslibiträdesbefattningar bliva emellertid behövliga för andra ända­

mål. Dels synes det utredningsmannen, att till hovrättssekreterarens förfo­

gande bör ställas en befattningshavare i kanslibiträdes grad såsom närmas­

te hjälp vid handläggning av administrativa och liknande ärenden, dels

anser utredningsmannen, om ock med någon tvekan, att det kontorsbiträde,

som är placerat å biblioteket, bör erhålla kanslibiträdes ställning.

Utredningsmannen, som håller före att biträdesuppsättningen vid Göta

hovrätt bör kunna begränsas till 11 befattningshavare, beräknar i enlighet

med det anförda hela antalet befattningar för icke rättsbildade biträden vid

hovrätten till 2 kanslister i lönegrad A 15, 3 kansliskrivare i lönegrad All,

2 kanslibiträden i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 3 icke­

ordinarie biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Hovrätten bör äga rätt för­

foga över medel till 2 stenografarvoden, att tilldelas stenografikunniga bi­

träden i lönegrad A 4 eller lägre lönegrad.

Hovrätten för Västra Sverige. Det i jämförelse med Göta hovrätts doms-

område betydligt mindre domsområdet under den nya hovrätten för Västra

Sverige föranleder utredningsmannen till den erinran, att en befattning så­

som kansliskrivare i lönegrad A 11 bör vara tillfyllest för det biträde, som

avses skola ombesörja de kamerala göromålen vid hovrätten. Därjämte an­

ses — på sätt utredningsmannen i motsvarande hänseende förordat för så­

väl Svea som Göta hovrätts vidkommande — för expedieringen å divisio­

nerna böra avses kansliskrivare i lönegrad A 11. Såsom närmaste biträde åt

liovrättssekreteraren i administrativa göromål bör finnas ett kanslibiträde i

lönegrad A 7, varemot för stenografering böra anlitas befattningshavare i

lägre löneställning, mot särskild ersättning i form av stenografarvode.

Då i övrigt antalet icke rättsbildade biträden vid den nya hovrätten synes,

åtminstone tillsvidare, kunna begränsas till 10, beräknar utredningsmannen

antalet erforderliga bi trä desbefattningar till 4 kansliskrivare i lönegrad All,

1 kanslibiträde i lönegrad A 7 samt 5 icke-ordinarie biträden i lönegraderna

Ex 2—Eo 4. Härtill böra komma 2 stenografarvoden, avsedda för stenografi­

kunniga biträden i sistnämnda lönegrader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

81

Hovrätten över Skåne och Blekinge. Mot den av skånska hovrätten före­

slagna biträdesuppsättningen har utredningsmannen ingen annan erinran

att framställa än att, i likhet med vad som i det föregående förordats för

Göta hovrätts och hovrättens för Västra Sverige vidkommande, för expedie­

ringen å hovrättens tre divisioner böra avses tre kansliskrivare i lönegrad

A 11, en befattning för varje division, att såsom närmaste biträde åt hov-

rättssekreteraren vid handläggning av administrativa och andra göromål bör

beräknas ett kanslibiträde i lönegrad A 7 — detta likaledes i överensstäm­

melse med vad som ansetts bliva behövligt vid nyssnämnda hovrätter —

samt att för stenografering böra användas biträden i lönegrad A 4 eller i

lägre lönegrad, mot särskild ersättning i form av stenografarvoden.

Utredningsmannen föreslår därför, att det erforderliga antalet icke rätts-

bildade biträden vid förevarande hovrätt fördelas på lönegrader på följande

sätt, nämligen 4 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibiträde i lönegrad

A 7, 2 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 3 icke-ordinarie biträden i löne­

grad Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition böra ställas medel för utbeta­

lande av 2 stenografarvoden till stenografikunniga biträden i lönegrad A 4

eller lägre lönegrad.

Hovrätten för Övre Norrland. Hovrätten har i sin petitaframställning hem­

ställt, att vid hovrätten måtte nyinrättas en befattning såsom advokatfiskal,

tillika kamrerare. Vid bifall härtill torde annan förändring i anställnings-

och löneförhållanden för den med kassa- och övriga kamerala göromål sys­

selsatta kontoristen icke böra ifrågakomma än att kontoristbefattningen upp­

föres å ordinarie stat.

Skulle däremot hovrätten icke komma att förstärkas med ytterligare en

jurist utan hovrättssekreteraren i fortsättningen liksom hittills även fun­

gera såsom hovrättens kamrerare, synes det skäligt och rimligt att det för de

kamerala göromålen svarande biträdet erhåller en högre löneställning än för

närvarande. Enligt vad som erfarits har nämligen ifrågavarande biträde till

följd av den arbetsbörda, som åvilar hovrättssekreteraren, kommit att täm­

ligen självständigt fullgöra de kamerala arbetsuppgifterna, ett förhållande

som då kan beräknas komma att fortfara. Under angivna förutsättning an­

ser sig därför utredningsmanen böra föreslå, alt för här ifrågavarande ar­

betsuppgifter inrättas en kanslistbefattning i lönegrad A 15 i stället för den

nuvarande icke-ordinarie kontoristtjänsten.

För expeditionsgöromålens utförande å divisionerna torde, i likhet med

vad som i motsvarande hänseende förordats för hovrätten för Nedre Norr­

land, böra avses en kansliskrivar- och en kanslibiträdesbefattning. En kansli-

skrivartjänst i lönegrad All bör fördenskull nyinrättas vid hovrätten. Där­

jämte bör en befattningshavare i kanslibiträdes grad ställas till hovrättssekre-

terarens förfogande såsom närmaste biträde.

Å andra sidan förutsätter utredningsmannen, att stenografgöromålen här

liksom vid de övriga hovrätterna anförtros åt stenografikunniga biträden i

lönegrad A 4 eller i lägre lönegrad, mot ersättning i form av särskilt sleno-

grafarvode.

I enlighet härmed och då antalet biträden vid hovrätten torde kunna be­

gränsas till 9, beräknar utredningsmannen biträdesuppsättningen vid hov­

rätten på följande sätt: 1 kanslist i lönegrad A 15, 1 kansliskrivare i löne­

grad A 11, 2 kanslibiträden i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4

samt 4 icke-ordinarie biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Två stenograf­

arvoden torde böra ställas till hovrättens förfogande.

I eu särskild skrivelse den 9 april 1947 har Sveriges Jurist förbund framfört

vissa synpunkter angående domarpersonalens Iöne- och anställningsförhål-

Bihang till riksdagens protokoll 1(JM. 1 sand. Nr 26S.

6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Departe­

ments­

chefen.

landen. Beträffande lönesättningen för olika domargrupper ger förbundet

uttryck åt uppfattningen, att presidenterna böra åtnjuta samma inkomst som

justitieråd, att lagmännen böra ha en inkomst som överstiger häradshöv­

dingarnas i de största domsagorna, alt vice ordförandena på hovrätternas

divisioner böra erhålla lönekompensation för det extra ansvar, som deras

ställning medför, överstigande vad hovrätterna i sina petitaskrivelser före­

slagit och så konstruerat att befattningshavarna icke helt förlora det under

sjukdom eller annan ledighet från tjänsten, ävensom att hovrättsrådens och

krigshovrättsrådets löner snarast böra undergå väsentlig förhöjning. Vad an­

går assessorerna framhåller förbundet — under erinran om sin i annat sam­

manhang framlagda åsikt att assessorer, vilka tjänstgöra såsom ordinarie le­

damöter, böra utnämnas till hovättsråd — särskilt angelägenheten av att des­

sa befattningshavare tillerkännas ställning såsom ordinarie tjänstemän. Be­

träffande fiskalerna finner förbundet dessa befattningshavares förhållanden

synnerligen otillfredsställande i fråga om arbetsbörda, avancemang till extra

ordinarie befattning och lönesättning. I sistnämnda hänseende betonar för­

bundet starkt vikten av snara radikala förbättringar.

Rörande hovrätternas arbetsbörda under de senaste åren må hänvisas till

en tabell över hovrätternas arbetsbelastning under åren 1943—46 (s. 83).

Med hänsyn till att nya RB träder i kraft den 1 januari 1948 ställer sig

hovrätternas anslagsbehov väsentligt olika för den förra och den senare hälf­

ten av budgetåret 1947/48. Den utbyggnad av organisationen, som påkallas

av den nya rättegångsordningen, erfordras i huvudsak först från och med

ingången av år 1948. I vissa avseenden torde dock till främjande av en smi­

dig övergång personalförstärkning böra komma till stånd redan från och med

den 1 juli 1947.

Av betydelse för samtliga hovrätters vidkommande äro vissa löneregle-

ringsspörsmål, som icke enbart äga samband med övergången till en ny rät­

tegångsordning. Härvidlag kräva i första rummet de i flera tidigare stats-

verkspropositioner berörda frågorna om förbättrad löneställning för hovrät­

ternas divisionsordförande och övriga ledamöter uppmärksamhet. I detta

sammanhang vill jag även erinra att frågan om presidenternas lö­

neställning redan erhållit sin lösning genom beslut vid årets riksdag. Be­

slutet innebär att presidenten i Svea hovrätt i lönehänseende skall jämställas

med justitie- och regeringsråd samt att övriga presidenter skola erhålla en

löneställning som motsvarar förordnandetjänster i nuvarande lönegrad C 12.

{Utgifter å driftbudgeten. För flera huvudtitlar gemensamma frågor s. 73 ff.,

riksdagens skrivelse nr 56.)

Vad angår de hovrättsråd, som äro förordnade till ordförande å di­

vision och som i denna egenskap åtnjuta, utöver lön enligt lönegrad A 30,

arvode med 2 500 kronor, ha sedan länge önskemål förelegat att deras be­

fattningar måtte förvandlas till ordinarie tjänster i högre lönegrad. I pro­

position till 1943 års riksdag (nr 198 s. 15) uttalade föredragande departe-

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

mentschefen att otvivelaktigt starka skäl talade för en förändring till ordi­

narie tjänster av dessa befattningar, men med hänsyn till vad chefen för

finansdepartementet i samma års statsverksproposition anfört rörande löne-

spörsmålens behandling i då rådande ekonomiska läge fann han sig likväl

förhindrad att framlägga något förslag i ämnet. Riksdagen underströk ange­

lägenheten av att ordförandebefattningama förändrades till ordinarie tjäns­

ter och förordade, att en omorganisation av dessa befattningar måtte genom­

föras så snart ske kunde. I enlighet med de allmänna synpunkter, som an­

förts av chefen för finansdepartementet i 1944, 1945 och 1946 års statsverks-

propositioner, har emellertid frågans behandling hittills uppskjutits.

Uppdraget som divisionsordförande i hovrätt har under senare år erhållit

ökad betydelse på grund av den vidgade användningen av muntligt förfaran­

de och de särskilda krav som förhandlingsledningen under sådana förhål­

landen ställer på den som för ordet i rätten. Erfarenheten har emellertid

visat att, med den ställning divisionsordförandena hittills intagit, svårighe­

ter kunna möta att till dessa befattningar förvärva de lämpligaste krafterna.

På grund härav böra, såsom 1943 års riksdag framhållit, divisionsordföran­

dena erhålla en högre tjänsteställning och en däremot svarande avlöning.

I enlighet med hovrätternas yrkanden böra ordförandebefattningama hän­

föras till chefslöneplanen i gällande avlöningsreglemente. Vid jämförelse

med andra statliga chefsämbeten kan jag emellertid icke tillstyrka, att de

härvid sättas i högre lönegrad än B 2. Ej heller synas tillräckliga skäl före­

ligga att, såsom av tvenne hovrätter ifrågasatts, med de nya tjänsterna förena

särskilda tilläggsarvoden. Emellertid bör liksom hittills den divisionsordfö­

rande i Svea hovrätt, som tillika är ordförande å krigshovrätten, i anledning

härav äga uppbära ett arvode, vilket skäligen kan bestämmas till 500 kronor.

Som tjänstebenämning på de nyinrättade befattningarna synes den tradi­

tionsrika domartiteln lagman vara lämplig. Trots påtagliga organisatoriska

olikheter äro de föreslagna befattningarna väl jämförbara både med de svens­

ka lagmansämbeten, vilka avskaffades år 1849, och med de motsvarande

norska lagmanstjänsterna.

Vid tillsättande av lagmansbefattningar bör, i enlighet med vad 1943 års

riksdag förutskickat, icke i första rummet avseende fästas vid anciennitets-

synpunkter utan till dessa tjänster böra utses sådana domare — från hov­

rätter eller underrätter — vilka kunna antagas i särskild grad skickade att

uppfylla de höga krav som måste ställas på hovrätternas avdelningschefer.

Det bör också kunna ifrågakomma, att någon framstående advokat eller

rättsvetenskapsman utses till lagman.

För första hälften av budgetåret erfordras samma antal lagmän som det

för närvarande finnes divisionsordförande, alltså 8 i Svea hovrätt, 4 i Göta

hovrätt, 2 i hovrätten över Skåne och Blekinge och en i hovrätten för övre

Norrland. För tiden efter nya RB:s ikraftträdande kommer, som jag seder­

mera torde få tillfälle närmare utveckla, att erfordras en viss utbyggnad av

hovrättsorganisationen och därmed ett större antal avdelningar än för när­

varande. Medan antalet avdelningar i Svea hovrätt tänkes vara oförändrat,

86

I likhet med bland andra hovrätten över Skåne och Blekinge samt Sveriges

Juristförbund finner jag däremot, att en höjning av fiskaler nas löne-

ställning bör komma till stånd. Huruvida detta bör ske i samband med fast­

ställande av viss tidsbestämd befordringsgång för hovrätternas domaraspi-

ranter, i likhet med vad som vid årets riksdag beslutats för amanuenser inom

statsförvaltningen, kan vara föremål för tvekan. Innan detta och därmed

sammanhängande spörsmål närmare utretts är jag icke beredd att upptaga

frågan om en allmän omreglering av fiskalemas — och därmed tingssekrete-

rarnas — löneställning. Då emellertid de extra fiskalernas löneställning i jäm­

förelse med den lönegradsplacering, som beslutats för de yngre amanuenserna

inom statsförvaltningen, framstår såsom särskilt ogynnsam, finner jag det

synnerligen önskvärt att utan tidsutdräkt avägabringa en förbättring för

dessa befattningshavare. Jag finner en lämplig avvägning kunna ernås genom

att de extra fiskalerna uppflyttas från nuvarande lönegrad Ex 20 till löne­

grad Ex 22.

Svea hovrätt har påtalat vissa olägenheter med den nu rådande begräns­

ningen av rätten att förordna extra ordinarie fiskaler utöver det i personal­

förteckningen upptagna antalet. Enligt gällande bestämmelser må extra

ordinarie fiskaler över visst angivet tal förordnas högst intill det antal som

motsvarar antalet extra ordinarie fiskaler vilka inneha stadigvarande adjunk-

tion för ledamöter med stadigvarande uppdrag utanför hovrätten. På grund

av denna begränsning har det stundom uppstått svårigheter att åt fiskaler, som

efter tjänstgöring som tingssekreterare återkallas till hovrätten, omedelbart

bereda fortsatt extra ordinarie anställning. I likhet med statskontoret finner

jag dessa olägenheter böra avhjälpas på det sätt som hovrätten föreslagit.

Kungl. Maj:t torde sålunda böra erhålla rätt att efter prövning i varje sär­

skilt fall medgiva anställande av extra ordinarie fiskaler utöver det i hov­

rätternas personalförteckningar angivna antalet, därvid Kungl. Maj:t bör

tillse att medgivandet ej kan väntas medföra att flera extra ordinarie fiskaler

än det för varje hovrätt fastställda antalet komma att samtidigt syssla med

fiskalsgöromål.

Det av domarutredningen upptagna spörsmålet om ändrade regler för vika-

riatsersättning åt fiskaler med adjunktionsförordnande torde lämpligen höra

upptagas i samband med utformningen av det nya avlöningsreglementet och

dess följdbestämmelser.

Efter införandet fr. o. m. den V7 1947 av den reglerade befordringsgången

för amanuenser m. fl. skulle fiskalsaspirantarvodena komma att

ligga under lönen för tingsmeriterade amanuensaspiranter, medan hittills

motsatt förhållande rått. Till undvikande av en stark relativ försämring av

fiskalsaspiranternas löneförhållanden —- en dylik försämring maste i nu­

varande läge antagas ytterst ogynnsamt påverka rekryteringen till domar­

banan — föreslår jag att fiskalsaspiranternas arvoden provisoriskt höjas

från nuvarande belopp, motsvarande lönegrad Ex 15, till belopp, motsva­

rande Ex 17. Till aspirantema vid hovrätten för Övre Norrland bör liksom

hittills utgå ett tilläggsarvode. Detta arvode synes mig — i likhet med vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

90

Kungi. Maj.ts proposition nr 268.

Jag övergår härefter till att behandla de olika hovrätternas framställningar

var för sig.

Svea hovrätt har hemställt att antalet aspirantarvoden redan från och

med första hälften av budgetåret måtte ökas med 4. Jag anser

detta yrkande böra i så måtto bifallas att hovrätten berättigas att från bud­

getårets ingång anställa ytterligare 2 fiskalsaspiranter, alltså sammanlagt

14 i stället för hittills 12.

I anledning av hovrättens begäran att få anställa ytterligare en amanuens

för granskning av stämpelbeläggning m. m. finner jag det böra undersökas

huruvida icke ifrågavarande uppgifter i större utsträckning än hittills skulle

kunna uppdragas åt icke rättsbildade befattningshavare. Jag anser mig där­

för ej för närvarande kunna förorda bifall till hovrättens begäran.

Vad angår hovrättens yrkanden om viss utbyggnad av biträdesorganisa-

tionen och förbättring av några biträdens löneställning redan från och med

det nya budgetårets början finner jag icke tillräckliga skäl att föregripa den

omreglering av biträdesförhållandena som, efter vad jag senare torde få ut­

veckla, måste bli nödvändig vid nya RB:s ikraftträdande den 1 januari 1948.

Dock torde redan för förra hälften av budgetåret medel böra beräknas

för att hovrätten skall kunna anställa ett biträde i lönegrad Eo 4, avsett för

stenografarbete. Till detta biträde bör med hänsyn till vederbörandes spe­

ciella kompetens kunna få utbetalas ett tilläggsarvode om högst 50 kronor

i månaden.

Hovrättens hemställan om löneförhöjning åt en nattvakt kan icke av mig

förordas.

Anslagsberäkningen för första hälften av budgetåret torde

i enlighet med det anförda böra ske på följande sätt.

Den beslutade löneregleringen för presidenten samt omvandlingen av 8

divisionsordförandetjänster till lagmansbefattningar i lönegrad B 2 medför

en uppräkning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän med i runt tal 11 300 kronor. Vidare medför regleringen av

befordringsgången för biträdespersonalen — varigenom 6 ordinarie kontors-

biträdestjänster i lönegrad A 4 tillkomma och 4 skrivbiträdestjänster i löne­

grad A 2 utgå — en uppräkning av posten med 3 900 kronor. Den allmänna

löneregleringen föranleder härjämte en ökning av posten med i runt tal

112 500 kronor. Anslagsposten torde alltså böra upptagas med i runt tal

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, bör såsom hovrätten föreslagit minskas

med 10 000 kronor, motsvarande ordförandearvoden till 8 hovrättsråd. Pos-

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso-

n a 1 bör uppräknas med medel för avlöning av 2 fiskalsaspiranter och ett

kontorsbiträde i lönegrad Eo 4 med stenograftillägg om 50 kronor i måna­

480 600

+ 11 300 + 3 900 + 112 500) 368 000 kronor.

ten uppföres alltså med I “

— 10 000) 5 100 kronor.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

skilt tilläggsarvode. Då utredningsmannen i övrigt icke funnit anledning till

erinran mot de uppflyttningar av befattningar till högre lönegrad, som av

hovrätten föreslagits, har behovet av biträdesbefattningar vid Svea hovrätt

från och med den 1 januari 1948 beräknats till 1 kanslist i lönegrad A 15,

6 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kontorist i lönegrad A 9, 7 kanslibiträden

i lönegrad A 7, 5 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 17 icke-ordinarie bi­

träden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. För hovrätten ha därjämte upptagits 4

stenografarvoden att tilldelas stenografikunniga biträden i lönegrad A 4 eller

lägre lönegrad.

Jag anser mig i huvudsak böra biträda vad utredningsmannen föreslagit.

Dock finner jag ytterligare en kontoristbefattning i lönegrad A 9 böra inrät­

tas och i stället det föreslagna antalet kanslibiträdesbefattningar i lönegrad

A 7 böra minskas från 7 till 6. Med denna förändring avser jag att bereda

placering som kontorist i lönegrad A 9 för ett å arkivarieexpeditionen syssel­

satt biträde, vars arbetsuppgifter torde vara åtskilligt mera krävande än vad

som i allmänhet ankommer på ett kanslibiträde.

Vad angår expeditionsvaktspersonalen synes med hänsyn till det starkt

ökade lokalutrymmet i hovrätten någon förstärkning påkallad. Under beak­

tande bl. a. av vad som ansetts erforderligt i övriga hovrätter kan jag emel­

lertid icke i vidare mån tillstyrka hovrättens yrkanden i denna del än att

på ordinarie stat uppföras — med bibehållande av nuvarande befattning som

förste expeditionsvakt enligt lönegrad A 7 och 6 befattningar som expedi-

tionsvakt enligt lönegrad A 5 — 3 nya befattningar som expeditionsvakt i

lönegrad A 5. Därutöver böra upptagas 4 expeditionsvakter i lönegrad Eo 5.

Hovrättens förslag om inrättande av en tjänst som materialförvaltare i löne­

grad A 10 torde lämpligen böra upptagas till bedömande i samband med den

utredning om expeditionsvaktspersonalens förhållanden, som skall komma

till stånd.

I enlighet med vad sålunda anförts är följande att iakttaga vid anslagsbe­

räkningen :

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör

med hänsyn till de förordade jämkningarna i hovrättens förslag minskas med

i runt tal 21 400 kronor i förhållande till det av hovrätten beräknade belop­

pet, 281 000 kronor. Den allmänna löneregleringen föranleder en ökning av

anslagsposten med i runt tal 114 200 kronor. Posten torde böra uppföras med

(281 000 — 21 400 + 114 200) 373 800 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, bör uppföras med det av hovrätten be­

räknade beloppet 5 100 kronor.

Vid bifall till mina i det föregående förordade jämkningar i hovrättens för­

slag bör vidare anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal i förhållande till det av hovrätten beräknade beloppet, 321 100

kronor, å ena sidan minskas med medel för avlöning av 7 fiskalsaspiranter

och en amanuens, tillhopa 24 700 kronor, ävensom med 600 kronor motsva­

rande den av hovrätten föreslagna löneförbättringen för nattvakten, samt

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Anslagsposten till avlöningar till icke -ordinarie personal

bör å ena sidan, med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i den

föreslagna personalorganisationen, minskas med 4 800 kronor och å andra

sidan med hänsyn till löneregleringen för extra fiskaler, arvodesregleringen

för fiskalsaspiranter och den allmänna löneregleringen ökas med i runt

tal (400 + 1 200 + 45 000) 46 600 kronor. Posten torde alltså böra uppföras

med (67 400 — 4 800 + 46 600) 109 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 12 300 kronor.

Vad angår Göta hovrätts anslag under första hälften av budget­

året finner jag ej skäl förorda hovrättens begäran om ökning av antalet

extra ordinarie assessorer å hovrättens personalförteckning. Ett av hovrät­

ten framställt önskemål om viss förbättring i de extra fiskalernas ställning

torde i praktiken åtminstone delvis bli tillgodosett genom den av mig före­

slagna utvidgningen av möjligheterna att förordna extra ordinarie fiskaler.

Hovrättens hemställan att t. f. notarien i hovrätten måtte i löneställning

jämställas med amanuens i hovrätten kan jag icke tillstyrka.

Antalet aspirantarvoden torde redan från och med budgetårets början böra

ökas med ett.

Hovrättens förslag såvitt angår biträdespersonalen finner jag icke böra

tillmötesgås i annan mån än att medel beräknas för anställande av ett be­

gärt ytterligare biträde i lönegrad Ex 2.

Rörande anslagsberäkningen må följande anföras:

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör

med hänsyn till löneregleringen för presidenten samt omvandlingen av 4

ordförandetjänster till lagmansbefattningar i lönegrad B 2 uppräknas med i

runt tal 7 500 kronor. Regleringen av befordringsgången för biträdesperso­

nalen — varigenom 2 kontorsbiträdestjänster i lönegrad A 4 skulle tillkom­

ma samt 2 skrivbiträdestjänster i lönegrad A 2 utgå — medför en uppräk­

ning av posten med i runt tal 200 kronor. Vidare föranleder den allmänna

löneregleringen en ökning av posten med i runt tal 69 400 kronor. Anslags-

/227 700

posten torde alltså böra uppföras med i runt tal I——— + 7 500 + 200 +

69 400) 191 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, bör såsom hovrätten föreslagit minskas

med beloppet för fyra divisionsordförandearvoden eller 5 000 kronor samt

upptagas till 2 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

bör uppräknas med medel för avlöning av en fiskalsaspirant och ett skriv­

biträde i lönegrad Ex 2, tillsammans i runt tal 4 400 kronor. Löneregleringen

för de extra fiskalerna samt arvodesregleringen för fiskalsaspiranter och

amanuenser m. fl. föranleder en uppräkning av posten med i runt tal 1 850

kronor. Vidare föranleder den allmänna löneregleringen en ökning av posten

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

dare föranleder arvodesregleringen för fiskalsaspiranter och amanuenser en

ökning av posten med i runt tal 2 400 kronor. Härtill kommer den allmänna

löneregleringen som medför en uppräkning av posten med i runt tal 61 600

kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (84 800 + 700 + 2 400

+ 61 600) 149 500 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 300 kronor.

Hovrätten för Västra Sverige, vilken träder i verksamhet först från och

med senare hälften av budgetåret, torde böra erhålla en ordi­

narie ledamotsuppsättning, motsvarande den för Göta hovrätt beräknade. På

personalförteckningen böra vidare upptagas 6 extra ordinarie assessorer

(Eo 29) och 7 extra ordinarie fiskaler (Eo 22). Antalet fiskalsaspiranter bör

vara 7. Å hovrättens kansli torde liksom i Göta hovrätt böra finnas i hov-

rättssekreterare i lönegrad A 26 och en aktuarie i lönegrad A 22, varemot

någon amanuens ej erfordras. De arbetsuppgifter, som ankomma på den för

Göta hovrätt upptagne bokhållaren, torde i hovrätten för Västra Sverige kun­

na fyllas av en kansliskrivare i lönegrad A 11. Någon kanslist erfordras ej.

Biträdesorganisationen torde vid nu angivna förhållanden böra bestå av 4

kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibiträde i lönegrad A 7 samt 5 icke­

ordinarie biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition

böra ställas 2 stenografarvoden. Slutligen böra upptagas en förste expedi-

tionsvakt i lönegrad A 7 och 2 expeditionsvakter i lönegrad A 5.

Rörande anslagsberäkningen är följande att iakttaga:

I enlighet med det anförda torde anslagsposten till avlöningar till

ordinarie tjänstemän böra minskas med i runt tal 25 600 kronor i

förhållande till det av Göta hovrätt beräknade beloppet 122 200 kronor. Den

allmänna löneregleringen föranleder en ökning av posten med i runt tal

55 100 kronor. Posten torde alltså böra uppföras med (122 200 — 25 600 +

55 100) 151 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj: t, bör på sätt hovrätten beräknat upptagas

med 1 500 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke- ordinarie personal

torde med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i hovrättens för­

slag till personalorganisation ökas med i runt tal 5 000 kronor. Vidare för­

anleder arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna lönereg­

leringen en ökning av posten med i runt tal (2 200 + 63 100) 65 300 kronor.

Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (82 900 + 5 000 + 65 300)

153 200 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 300 kronor.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har hemställt att möjlighet måtte öpp­

nas att redan under första hälften av budgetåret organisera

hovrätten på tre avdelningar ävensom att hovrätten måtte erhålla ytterligare

en ledamot och i samband därmed en av de nuvarande extra ledamotsbefatt-

ningama utbytas mot en hovrättsrådstjänst. Då emellertid de senaste upp-

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

att presidenten kan antagas tjänstgöra som ordförande endast hälften av vec­

kans sessionsdagar, i hovrätten böra finnas en extra ledamot. Antalet fis-

kalsaspirantarvoden bör vara 7. Hovrättssekreterartjänsten synes alltjämt

böra vara placerad i lönegrad A 26.

Beträffande biträdespersonalen ansluter jag mig till förslaget i promemo­

rian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal, enligt

vilken i hovrätten skola finnas 4 kansliskrivare i lönegrad A 11, 1 kanslibi­

träde i lönegrad A 7, 2 kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt 3 icke-ordinarie

biträden i lönegrad Ex 2—Eo 4. Till hovrättens disposition böra ställas 2

stenografarvoden.

Slutligen torde böra upptagas eu förste expeditionsvakt i lönegrad A 7, en

expeditionsvakt i lönegrad A 5 och en expeditionsvakt i lönegrad Eo 5.

Anslagsberäkningen kommer att te sig på följande sätt:

De av mig förordade jämkningarna i hovrättens förslag till personalorga­

nisation, löneställning för presidenten samt lönegradsplacering för lagmän­

nen föranleda en minskning av anslagsposten till avlöningar till or­

dinarie tjänstemän med i runt tal 5 000 kronor i förhållande till

det av hovrätten beräknade beloppet, 96 900 kronor. Den allmänna lönereg­

leringen medför en ökning av posten med 52 400 kronor. Anslagsposten tor­

de alltså böra uppföras med (96 900 -— 5 000 + 52 400) 144 300 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Ma j : t, bör beräknas till 1 500 kronor, mot­

svarande 3 viceordförandearvoden å 1 000 kronor för helt år räknat.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie perso­

nal bör med hänsyn till de av mig förordade jämkningarna i den föreslag­

na personalorganisationen minskas med i runt tal 7 600 kronor i förhållande

till det av hovrätten beräknade beloppet 97 500 kronor. Löneregleringen för

extra fiskaler, arvodesregleringen för fiskalsaspiranter samt den allmänna

löneregleringen medför en uppräkning av posten med (400 + 1 900 + 64 600)

66 900 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med (97 500 — 7 600

+ 66 900) 156 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 18 100 kronor.

Vad angår hovrätten för övre Norrland under första hälften av

budgetåret, finner jag icke tillräckliga skäl föreligga att, såsom hov­

rätten önskat, beräkna medel för extra ledamot för mer än fyra månader av-

halvåret.

Hovrätten har hemställt om inrättande av en särskild advokatfiskalstjänst

för fiskaliska och kamerala arbetsuppgifter. Av hovrättens redogörelse fram­

går, att en arbetslättnad för hovrättssekreteraren, som för närvarande svarar

också för advokatfiskalsbestyren, är påkallad. Enligt min mening torde

emellertid den önskade avlastningen lämpligast vinnas genom inrättande av

en kvalificerad biträdestjänst för kamerala göromål med tjänstebenämningen

bokhållare och placering i lönegrad A 15.

Fiskalsaspiranternas antal bör även för denna hovrätt ökas med en (från

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Biträdesorganisationen torde böra omfatta, utom en bokhållare i lönegrad

A 15, en kansliskrivare i lönegrad All, en kontorist i lönegrad A 9, 2 kansli­

biträden i lönegrad A 7, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 4 icke-ordina-

rie biträden i lönegraderna Ex 2—Eo 4. I förhållande till förslaget i prome­

morian angående löneställning för viss icke rättsbildad biträdespersonal inne­

bär detta en utökning med en kontorist i lönegrad A 9. Två stenografarvo-

den torde böra ställas till hovrättens förfogande. Vidare böra i hovrätten

finnas en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7 och en expeditionsvakt i löne­

grad A 5, varjämte arvode beräknas för en eldare.

Anslagsberäkningen torde böra ske på följande sätt:

De av mig förordade jämkningarna i hovrättens förslag till personalorga­

nisation föranleda en nettominskning av anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän med i runt tal 16 400 kronor i för­

hållande till det av hovrätten beräknade beloppet 76 700 kronor. Den all­

männa löneregleringen medför å andra sidan en uppräkning av posten med

i runt tal 34 400 kronor. Anslagsposten torde alltså böra uppföras med

(76 700 — 16 400 + 34 400) 94 700 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be-

bestämda av Kungl. Maj: t, bör beräknas till 1 000 kronor, motsva­

rande 2 vice-ordförandearvoden å 1 000 kronor för helt år räknat.

Vid bifall till mina i det föregående förordade jämkningar i hovrättens för­

slag bör vidare anslagsposten till avlöningar till icke-ordina-

rie personal i förhållande till det av hovrätten beräknade beloppet

60 200 kronor minskas med i runt tal 2 600 kronor. Arvodesregleringen för

fiskalsaspiranter samt den allmänna löneregleringen föranleda en uppräk­

ning av anslagsposten med i runt tal (1 600 + 41 500) 43 100 kronor. Posten

torde böra uppföras med (60 200—-2 600 + 43 100) 100 700 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör uppföras med 11800 kronor.

Liksom hittills böra, i den mån så erfordras på grund av att hovrätternas

befattningshavare tagas i anspråk för uppdrag utom hovrätten, högst 45

assessorer kunna förordnas utöver de i personalförteckningen upptagna extra

ordinarie assessorerna.

Rörande hovrätternas rätt att anställa extra fiskaler torde det böra an­

komma på Kungl. Maj:t att vid avlöningsstatens fastställande meddela be­

stämmelser av huvudsakligen samma innebörd som hittills.

Besluten rörande ändrad löneställning för hovrätternas presidenter samt

bifall till förslagen om utbyte av 15 hovrättsrådsbefattningar mot lagmans-

befattningar och om inrättande av en befattning såsom bokhållare i lönegrad

A 15 vid hovrätten för Övre Norrland böra liksom de förut anmärkta av den

reglerade befordringsgången för biträdespersonalen föranledda förändring­

arna — tillkomsten av 10 befattningar såsom kontorsbiträde i lönegrad A 4

samt bortfallandet av 7 befattningar såsom skrivbiträde i lönegrad A 2 —

föranleda ändringar i hovrätternas personalförteckning för första hälften av

budgetåret 1947/48. Vad angår tiden efter den 1 januari 1948 skulle, vid

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Avlönings stat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ......................................................... kronor 368 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..

»

5 100

3. Avlöningar

till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................................................... »

417 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. »

47 000

Summa kronor 837 100

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis .......................................................... kronor

191 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis . .

»

2 000

3. Avlöningar

till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................................................... »

221 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................ »

24 700

Summa kronor 439 400

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis .......................................................... kronor 117 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis . .

»

1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................................................... »

122 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. »

14 400

Summa kronor 255 000

Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis .......................................................... kronor

66 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..

»

200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................................................... »

73 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. »

8 500

Summa kronor 149 300

dels fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att

tillämpas under senare hälften av budgetåret 1947148:

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

103

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ......................................................... kronor 373 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

..

»

5 100

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis

........................................................ » 485 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. »

51 600

Summa kronor 916 300

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ......................................................... kronor 154 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

»

1 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................................................... »

149 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. »

18 300

Summa kronor 324 000

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ......................................................... kronor 144 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

»

1 500

3. Avlöningar till. icke-ordinarie personal,

förslagsvis

........................................................ »

156 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. »

18 100

Summa kronor 320 700

Hovrätten för Västra Sverige.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis ......................................................... kronor 151 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

»

1 500

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ....................................................... »

153 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. »

18 300

Summa kronor 324 700

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Hovrätten för Nedre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis .......................................................... kronor 94 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

»

1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................................................... »

109 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. »

12 300

Summa kronor 216 900

Hovrätten för Övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

slagsvis .......................................................... kronor 94 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

»

1 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ......................................................... »

100 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. »

11 800

Summa kronor 208 200

dels ock till Hovrätterna: Avlöningar för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsan­

slag av .................................................................. kronor 3 991 600.

9. Hovrätterna: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är i gällande riks-

stat uppfört med 130 800 kronor. Belastningen å anslaget var under sistför-

flutna budgetår 145 600 kronor.

Kungl. Maj:t har den 7 juni 1946 fastställt omkostnadsstat för hovrätter­

na, enligt vilken stat anslaget fördelats på följande sätt, nämligen

å Svea hovrätt 59 1 00 kronor, därav 6 000 kronor till sjukvård m. m.,

6 600 kronor till reseersättningar och 46 500 kronor till expenser,

å Göta hovrätt 32 000 kronor, därav 2 000 kronor till sjukvård m. m.,

4 200 kronor till reseersättningar och 25 800 kronor till expenser,

å hovrätten över Skåne och Blekinge 21 800 kronor, därav 600 kronor till

sjukvård m. m., 1 700 kronor till reseersättningar och 19 500 kronor till ex­

penser samt

å hovrätten för övre Norrland 17 900 kronor, därav 400 kronor till sjuk­

vård m. m., 3 000 kronor till reseersättningar och 14 500 kronor till expenser.

Beträffande de till expenser anvisade beloppen har bestämts följande för­

delning å medel för bränsle, lyse och vatten samt medel för övriga expenser.

Svea hovrätt.

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ........................................... kronor 10 000

Övriga expenser, högst......................................................................... »

36 500

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

kronor under budgetåret 1945/46 och väntas stiga ytterligare. Med hänsyn

härtill hava dessa kostnader beräknats till 6 000 kronor under det halvår

varom nu är fråga. Utgifterna för telefon,, telegram och annonsering, under

de senaste åren i genomsnitt omkring 7 500 kronor för år, komma att öka

avsevärt, främst på grund av höjda abonnemangsavgifter. I hovrätten kom­

mer nämligen att anordnas en automatisk telefonväxel med anknytningar

till de flesta rummen. Kostnaderna för telefon m. m. beräknas till 6 700

kronor under första halvåret 1948. Kostnader för inköp och underhåll av-

möbler, samt för bokinköp, bindning av böcker torde tills vidare kunna be­

räknas till i huvudsak motsvarande belopp, vartill utgifterna uppgingo un­

der budgetåret 1945/46, i avrundade belopp 2 400 och 11 000 kronor eller

sålunda för halvt år till 1 200 och 5 500 kronor. Delposten övriga expenser

har i enlighet härmed upptagits till (9 000 + 6 000 + 6 700 + 1 200 + 5 500

=) 28 400 kronor.

Den föreslagna anslagsökningen utgör alliså för hela budgetåret (4 000 +

2 000 + 5 000 + 10 150) 21 150 kronor.

Vad angår hovrätten för Nedre Norrland föreslår Svea hovrätt följande

omkostnadsstat för halvåret Vi—3% 1948:

1. Sjukvård in. in., förslagsanslag.................................................... kronor 600

2. Reseersättningar, förslagsanslag.................................................. »

3 000

3. Expenser

a) bränsle, lyse och vatten, förslagsan­

slag

.......................................................... kronor 3 000

b) övriga expenser, högst ......................... »

10 400

»

13 400

Summa kronor 17 000.

Göta hovrätt bar för första hälften av budgetåret icke före­

slagit någon avvikelse från vad för närvarande gäller.

För senare hälften av budgetåret föreslår hovrätten sänk­

ning av anslagsposterna till sjukvård m. m. och till reseersätt­

ningar med 250 kronor resp. 300 kronor. Beträffande anslagsposten till

e xpenser föreslås ökning av delposten till bränsle, lyse och

vatten med 250 kronor samt sänkning av delposten till övriga ex­

penser med 50 kronor. Härom anföres:

Delposten: Bränsle, Igse och vatten.

Omändringen av den nuvarande arkivbyggnaden till ämbetsbyggnad med­

för, att byggnaden under hela eldningssäsongen måste hållas helt uppvärmd.

För närvarande uppvärmes byggnaden endast i viss mindre utsträckning till

föreskriven rumstemperatur. I de stora delar av byggnaden, som användas

till förvaring av arkivalierna, hålles en förhållandevis låg temperatur. Lyse-

och vattenåtgången torde efter omändringen bliva avsevärt större än förut.

Den ökning i kostnaderna, som härav skulle bliva en följd, motverkas till

en del därav att den faktiska belastningen av delposten under budgetåret

1946/1947 varit avsevärt mindre än anvisat anslag och ej heller under inne­

varande budgetår visat anmärkningsvärt stigande tendens. Hovrätten föreslår

fördenskull, att anslaget för den tid, varom nu är i fråga, bestämmes till

4 000 kronor.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

Sjukvård

Rese­

ersättning

Bränsle

Övriga

expenser

573

648

5 953

10 044

657

1 600

8 370

12 565

. 1771

3 470

10 501

12 683

. 1731

1 024

9 336

15 702

Med hänsyn till den faktiska belastningen under de senare åren föreslår

hovrätten, att vad angår första hälften av budgetåret de olika

anslagsposterna höjas med resp. 200 kronor till sjukvård m. m., 150

kronor till reseersättningar samt 1 000 kronor till expenser,

därav 650 kronor till bränsle, lyse och vatten samt 350 kronor

till övriga expenser. Anslaget skulle alltså för budgethalvåret höjas

med sammanlagt 1 350 kronor.

För senare hälften av budgetåret föreslår hovrätten höjning

av anslagsposten till reseersättningar samt delposten till bränsle,

lyse och vatten med enahanda belopp som föreslagits för det första

budgethalvåret eller 150 kronor resp. 650 kronor. Vad angår anslagsposten

till sjukvård m. m. och delposten till övriga expenser hem­

ställer hovrätten om höjning med — utöver vad som begäres för första bud­

gethalvåret — ytterligare 250 kronor resp. 3 250 kronor. Beträffande posten

till sjukvård m. in. hänvisar hovrätten till det från 1948 års ingång ökade

personalbeståndet. Höjningen av anslagsposten till expenser motiveras så­

lunda:

Beträffande expenser måste man räkna med en kraftig höjning av förbruk­

ningen av papper bl. a. för anskaffande av nya rotlar, uppsättande och ut­

skrift av protokoll vid muntliga förhör o. dyl. Likaså behöves åtminstone två

nya skrivmaskiner så att varje biträde — frånräknat stenografema — kan

disponera en egen maskin. Kostnaden för telefon beräknas stiga med cirka

500 kronor per år.

Den sammanlagda anslagsökningen beräknas alltså för senare hälften av

budgetåret till (150 + 650 + 450 + 3 600) 4 850 kronor samt för budgetåret

i dess helhet till (1 350 + 4 850) 6 200 kronor.

Hovrätten för övre Norrland har vad angår första hälften av bud­

getåret föreslagit ändring endast av posten till övriga expenser,

vilken post hovrätten anser böra med hänsyn till ökade städningsarvoden

m. m. höjas med 900 kronor.

För senare hälften av budgethalvåret föreslår hovrätten

höjning av samtliga omkostnadsposter. Posten till sjukvård föreslås upp­

räknad med 150 kronor med hänsyn till ökat antal befattningshavare. Av

samma skäl och med hänsyn till blivande hovrättsting, vilka beräknas till ett

antal av 1 ting per månad med en kostnad av cirka 1 200 kronor per ting,

föreslår hovrätten höjning av posten till reseersättningar med 8 500

kronor. Beträffande posten till expenser föreslår hovrätten höjning av

delposten till bränsle, lyse och vatten med 1 250 kronor samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

109

av delposten till övriga expenser med 25 500 kronor. Av sistnämnda

belopp beräknas

5

500 kronor belöpa å ökning av löpande kostnader samt

20 000 kronor å engångsutgifter. Sistnämnda utgifter avse skrivmaskiner

(4 000 kronor), räknemaskiner (800 kronor), stencilapparat (600 kronor), ut­

ökning av rikslelefoner (600 kronor) och av lokaltelefoner (1 500 kronor),

möbler (6 500 kronor), armatur (1 000 kronor) samt övriga inventarier

(5

000

kronor).

Höjningen av anslaget för denna hovrätts del skulle alltså för hela budget­

året räknat utgöra (900 + 150 + 8 500 + 1 250 + 5 500 + 20 000) 36 300

kronor.

Statskontoret har i sitt yttrande över hovrätternas anslagsframställningar

icke funnit dessa föranleda något uttalande från statskontorets sida.

Jag har ingen erinran mot hovrätternas beräkningar utom i fråga om de

på senare hälften av budgetåret belöpande omkostnaderna för hovrätten för

övre Norrland där jag finner ökningen av anslagsposten till reseersätt­

ningar kunna begränsas till 6 000 kronor samt ökningen av delposten till

övriga expenser till 11 800 kronor. Beskärningen i vad avser sistnämn­

da post sammanhänger bl. a. med att av det äskade beloppet tillhopa

14 600 kronor avse engångsutgifter för anskaffning av möbler, armatur och

andra inventarier, ytterligare telefonförbindelser samt utökning av lokaltele­

fonanläggning. Dessa behov torde emellertid böra tillgodoses i samband med

framläggande av förslag om särskilt anslag för inrättande av nya hovrätter

m. m., till vilken fråga jag senare vill återkomma.

I enlighet med det anförda skulle, vad samtliga hovrätter beträffar, anslags­

posterna till sjukvård m. m. höjas med (2 000 + 600 — 250 + 750 +

200 + 450 + 150) 3 900 kronor, anslagsposterna till reseersättningar

med (3 000 — 300 + 1 200 +150 + 150 + 6 000) 10 200 kronor, delposten

till bränsle, lyse och vatten med (4 000 + 5 000 + 3 000 + 250

+ 5 000 + 650 + 650 + 1 250) 19 800 kronor samt delposten till övriga

expenser med (10 150 + 10 400 — 50 + 9 600 + 350 + 3 600 + 900 +

10 900) 45 850 kronor. Anslaget skulle alltså höjas med sammanlagt (3 900 +

10 200 + 19 800 + 45 850) 79 750 kronor till 210 550 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Hovrätterna: Omkostnader för bud­

getåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av.. kronor 210 550.

10. Kostnader för inrättande av nya hovrätter m. m., reservationsanslag.

Förslag till möblering m. in. av de beslutade hovrättsbyggnaderna i Gö­

teborg och Sundsvall samt av högsta domstolens nya lokaler i Stockholms

gamla rådhus ävensom till komplettering av möbleringen m. m. av Svea och

Göta hovrätts utvidgade lokaler ha efter anmodan uppgjorts av de arkitek­

ter, åt vilka uppdragits att uppgöra ritningarna för ifrågavarande ny- och

Departe­

ments­

chefen.

no

Iiungl. Maj:ts proposition nr 268.

ombyggnader. Förslagen ha upprättats i samråd med justitiedepartementets

processreformbyrå. Därefter har byggnadsstyrelsen granskat och bearbetat

de inkomna förslagen. Med skrivelse den 19 februari 1947 har styrelsen över­

lämnat en tablå över de beräknade kostnaderna för anskaffning av möbler

— beträffande Svea och Göta hovrätter även för renovering av hovrätternas

befintliga, delvis ganska bristfälliga möbelbestånd — elektrisk armatur, mat­

tor, gardiner, skyltar och ringledningar m. m., skriv- och räknemaskiner samt

viss annan kontorsutrustning ävensom för vissa inredningsarbeten, arvoden

och oförutsedda utgifter m. in. De av styrelsen beräknade kostnaderna upp­

gå till sammanlagt 1 635 000 kronor enligt följande fördelning.

Högsta domstolen ................................................................................. kronor 440 000

Svea hovrätt ............................................................................................. »

305 000

Göta »

» 150 000

hovrätten för Västra Sverige ............................................................. »

440 000

»

» Nedre Norrland .................................................... »

300 000

Om kostnadsberäkningen har byggnadsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse

meddelat, bland annat, att kostnader för markiser icke medtagits, emedan

anskaffningen därav borde kunna anstå till dess erfarenheter om behovet

av markiser vunnits.

I skrivelse den 19 november 1946 med anslagsäskanden för nästa budgetår

har hovrätten för Övre Norrland upptagit för anskaffning till hovrätten av

möbler 6 500 kronor, av armatur 1 000 kronor samt av övriga inventarier

5 000 kronor.

I de av byggnadsstyrelsen överlämnade kostnadsberäkningarna ingå icke

kostnaderna för erforderliga telefoninstallationer. För envar av

de nyinrättade hovrätterna i Göteborg och Sundsvall ävensom för Göta hov­

rätt har beräknats en automatisk telefonväxel. Telefonapparaterna i högsta

domstolens nya lokaler i Gamla rådhuset ha beräknats kunna anknytas till

en därstädes redan befintlig växel. Engångskostnaderna ha av justitiedepar­

tementets processreformbyrå i samråd med telegrafverkets vederbörande lo­

kalförvaltningar beräknats för en var av nämnda hovrätter till It 000 kro­

nor samt för högsta domstolen till 2 500 kronor eller tillhopa 35 500 kronor.

Svea hovrätt har i skrivelse den 2 maj 1947 anmält att i samband med

ombyggnaden och utvidgningen av hovrättens lokaler ett behov förelåge att

ersätta hovrättens nuvarande bristfälliga och förslitna lokaltelefonanlägg­

ning med en automatisk växel, varigenom man även skulle kunna väsent­

ligt minska antalet direkta huvud abonnemang. Inträdeskostnaderna för en

telefonväxel av lämplig storlek hade av hovrätten, på grundval av anbud

från telegrafverket, beräknats till 17 300 kronor.

Hovrätten för Övre Norrland har i sin nyssnämnda skrivelse upptagit för

ytterligare telefonförbindelser 600 kronor samt för utökning av hovrättens

lokaltelefonanläggning 1 500 kronor.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Beloppet torde böra avrundas uppåt till 1 820 000 kronor. Jag hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Kostnader för inrättande av nya

hovrätter m. m. för budgetåret 1947/48 an­

visa ett reservationsanslag av..................... kronor 1 820 000.

11. Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. I samband med genom­

förandet från och med budgetåret 1943/44 av domsagoreformen uppfördes

detta anslag med 5 070 000 kronor. I gällande stat är anslaget upptaget med

5 627 000 kronor.

Personalförteckning för häradsrätterna bär fastställts av Kungl. Maj:t den

2 juni 1944 och är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Befattning

Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

115 häradshövdingar ............................................................................................. B

2

4 tingsdomare ...................................................................................................... A 29

3 särskilda inskrivningsdomare ..................................................................... A 29

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

7 tingsdomare .................................................................................................... Eo 29

46 tingssekreterare ............................................................................................. Eo 22

Den 6 juni 1946 har Kungl. Maj:t vidare fastställt följande avlöningsstat för

häradsrätterna, att tillämpas under budgetåret 1948/47.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis............ kronor 2 112 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis.................................................................... »

4 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis ....

»

3 119 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis......................................................... »

391 100

Summa kronor 5 627 000

Enligt särskilda av Kungl. Maj:t samtidigt med avlöningsstaten fastställda

specialstater har anslaget fördelats på domsagorna under de olika hovrätter­

na enligt följande tablå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

113

Svea

hovrätt

Göta

hovrätt

Hovrätten

över Skåne

och Blekinge

Hovrätten

för Övre

Norrland

Summa

Avlöningar till ordinarie tjänste­

män, förslagsvis.......................

905 400

733 300

292 300

181300

2 112 300

Arvoden och särskilda ersätt­

ningar, bestämda av Kungl.

Maj-.t, förslagsvis.......................

4 000

4 000

Avlöningar till icke-ordinarie per­

sonal, förslagsvis.......................

1 348 400

1 002 600

437 700

298 700

3 087 400

Rörligt tillägg, förslagsvis .........

165 000

131 700

57 200

37 200

391100

Summa 2 418 800

1 867 600

787 200

521200

5 594800

I avlöningss tätens anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän in­

går, förutom lön till de i personalförteckningen uppförda ordinarie tjänste­

männen, 260 000 kronor till avlöningsförstärkningar och 55 039 kronor till

övergångsersättningar, allt till häradshövdingarna. Beträffande det till avlö­

ningsförstärkningar beräknade beloppet erinras, att rikets domsagor jämlikt

49 § 3 mom. 2. civila avlöningsreglementet indelas i fem lönegrupper, be­

tecknade I—V, samt att häradshövding i domsaga, tillhörande någon av lö­

negrupperna II—V, äger uppbära avlöningsförstärkning med resp. 1 250 kro­

nor, 2 500 kronor, 3 750 kronor och 5 000 kronor. Bestämmelser angående

domsagornas fördelning å de olika lönegrupperna ha meddelats av Kungl.

Maj:t den 30 juni 1943, den 30 december 1944, den 7 december 1945 och den

24 januari 1947 (statsliggaren s. 18 ff.). Övergångsersättning utgår endast till

vissa häradshövdingar (statsliggaren s. 21 f.). Ersättningar skola avskrivas

successivt under loppet av tio år och bortfalla helt i den mån de nuvarande

innehavarna av ifrågavarande häradshövdingbefattningar dessförinnan avgå

ur tjänst.

Av det i avlöningsstaten till icke-ordinarie personal anvisade beloppet å

3 119 600 kronor har ett belopp av 3 087 400 kronor fördelats i samband med

specialstaternas fastställande. Skillnaden eller 32 200 kronor utgör en till

Kungl. Maj:ts förfogande stående reserv, avsedd att vid behov tagas i anspråk

för anställande av högst 5 tingsnotarier utöver det antal dylika befattnings­

havare, som må anställas enligt bestämmelser som meddelats i samband med

staternas fastställande (jfr det följande). Beträffande de i specialstaterna

uppförda anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie personal har före­

skrivits, att de icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t; dock

må dessa poster överskridas med belopp som kan erfordras i anledning av

att i därifrån utgående arvoden till tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter

skall ingå ersättning motsvarande provisoriskt lönetillägg.

I samband med staternas fastställande ha föreskrifter meddelats rörande

antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt tingsnotarier i

de olika domsagorna (statsliggaren s. 18 ff.). Enligt dessa bestämmelser skola

tingsdomare vara anställda i It domsagor och lingssekreterare i 46 dom­

sagor.

tlihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 268.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Antalet tingsnotarier skall enligt sagda föreskrifter utgöra 263. Vissa möj­

ligheter föreligga emellertid att utöka detta antal. I stället för tingsnotarie

må sålunda, enligt vad domsagostadgan därom innehåller, vara anställd tings-

notarieaspirant och härigenom uppkommande besparing må av hovrätten

disponeras för anställande av tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter utöver

nyss angivna antal. Vidare disponerar Kungl. Maj:t sammanlagt 36 notarie-

arvoden i reserv. Av dessa ha 31 ställts till hovrätternas förfogande i sam­

band med regleringsbrevets utfärdande. Av återstående 5 (jfr det föregående)

ha hittills 2 tagits i anspråk. Medgivandena att anställa reservnotarier ha

varje gång lämnats för begränsad tid, i regel halvår.

Den fullt utbyggda biträdesorganisationen skall enligt det av riksdagen pre­

liminärt godkända förslaget bestå av 277 biträden, därav 43 i A 11, 53 i A 9,

53 i A 7, 54 i A 4, 6 i A 2, 38 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Utbyggandet av denna or­

ganisation, som skall ske successivt under en övergångstid av fem år, har

ännu ej fullbordats. Av de inrättade tjänsterna ha icke några uppförts å ordi­

narie stat. Den nuvarande biträdesorganisationen i domsagorna utgöres —

förutom av extra biträdespersonal som må enligt särskilda föreskrifter an­

ställas i den mån tillgängliga medel förslå — av 258 extra ordinarie biträden,

varav 31 i Eo 11, 47 i Eo 9, 56 i Eo 7, 86 i Eo 4 och 38 i Eo 2. Härtill kom­

mer ett mindre antal äldre biträden i arvodesbefatiningar (statsliggaren s.

21) samt i var och en av de fyra största domsagorna i riket ett stenografi-

kunnigt biträde.

Vad angår domsagoorganisationen kommer den nya rättegångsordningen

icke att medföra lika genomgripande yttre förändringar som i fråga om hov­

rätterna. I visst samband med nya RB:s ikraftträdande stå emellertid vissa

redan beslutade eller under utredning varande omregleringar av domsagors

områden, vilka förändringar dock icke torde komma att genomföras förrän

under budgetåret 1948/49. Vidare komma från och med ingången av 1948

vissa städer att i judiciellt avseende förenas med domsagor med påföljd att

vederbörande häradsrätters arbetsbörda undergår ökning. I det följande kom­

ma dessa landsrättsförläggningar och konsekvenserna härav att närmare

beröras.

1943 års domarutredning har i sill betänkande utförligt dryftat frågan

om arbetsbördan i domsagorna efter nya RB:s ikraftträdande och därvid

funnit det — med hänsyn till förhandenvaron av ett flertal ovissa faktorer

—- icke kunna bestämt avgöras huruvida domsagoarbetet sett som helhet

komme att ökas vid full tillämpning av den nya rättegångsordningen. De

med den dömande verksamheten sammanhängande rutinmässiga göromålen

komme dock att få ökad omfattning. Den nya rättegångsordningen komme

därjämte otvivelaktigt att ställa ökade krav i kvalitativt hänseende på do­

maren och den honom underställda personalen. De ökade kraven på doma­

ren sammanhängde därmed, att det enligt den nya ordningen i högre grad

än tidigare ankomme på honom att ordna handläggningen så, att materialet

kunde med minsta omgång av parterna framläggas i ett sammanhang och i

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

115

överskådligt skick, samt framför allt därmed, att domaren måste vara be­

redd att såvitt möjligt besluta och avkunna dom omedelbart efter avslutad

huvudförhandling. Med hänsyn till vad sålunda anförts kunde det bliva er­

forderligt att förstärka domsagornas personalorganisation så att erforderligt

antal arbetskrafter med tillräckliga kvalifikationer stode till förfogande. Så

länge praktisk erfarenhet saknades om rättegångsreformens verkningar i

olika hänseenden, borde organisationen göras sådan, att den snabbt kunde

jämkas efter det verkliga behovet. Att detta bleve möjligt vore särskilt be­

tydelsefullt för att den nya rättegångsordningen redan från början skulle

kunna fungera tillfredsställande och icke på grund av brist i personalorga­

nisationen råka i misskredit. Därför borde under övergångsåren anslagen

till personalorganisationen beviljas med en viss marginal med rätt för Kungl.

Maj :t att disponera över vissa reservanslag. Det borde också ligga i Kungl.

Maj:ts hand att i mån av förändrade förhållanden vidtaga jämkningar i

personalorganisationen genom överflyttande av befattningshavare från eu

domsaga till annan.

Domarutredningen har föreslagit att — förutom de nuvarande elva

tingsdo marna — skulle inrättas tingsdomarbefattningar i stället för

tingssekreterartjänster i nio domsagor. Till motivering för sitt förslag har

domarutredningen åberopat att den dömande verksamheten i många dom­

sagor vore av sådan omfattning, att häradshövdingen icke ensam kunde full­

göra sina uppgifter. De andra befattningshavare än häradshövdingen, som

i större utsträckning skulle fullgöra domaruppgifter, måste vara väl kvali­

ficerade för detta uppdrag och sålunda besitta tillräcklig erfarenhet och

mognad för att kunna med omdöme och auktoritet leda rättens förhandling­

ar. Med hänsyn härtill syntes det kravet böra uppställas, att den som i större

omfattning omhänderhade egentliga domaruppgifter i häradsrätt i regel

skulle — i likhet med de nuvarande tingsdomarna — ha förvärvat den er­

farenhet och skicklighet, som krävdes av assessor i hovrätt. Med ledning av-

uppgifter som infordrats från hovrätterna och företagna statistiska beräk­

ningar hade domarutredningen funnit, att följande nio domsagor kunde med

avseende å kvalificerade domaruppgifter i stort sett jämställas med dom­

sagor där tingsdomare redan nu funnes, nämligen Nora, Norra Hälsinglands,

Västra Hälsinglands, Medelpads västra, Ångermanlands södra, Tveta, Vista

och Mo, Vadsbo, Västra Göinge samt Luleå domsagor. Enär behovet av

tingsdomare måste anses stadigvarande, borde befattningarna principiellt

inrättas som ordinarie. Tingsdomares löneförmåner borde bestämmas med

hänsyn till hans betydelsefulla dömande uppgifter och till det omfattande

ansvar som därav följer. De ekonomiska villkoren för tingsdomarna måste

vidare göias t i 111 äckligt lockande sa att de inest lampade assessorerna sökte

sig till befattningarna och kvarstannade i dem eu ej alltför kort tid. Man

måste även räkna med att tingsdomare i en del fall kunde komma att slut­

ligt stanna å sina befattningar. På grund av dessa förhållanden borde tings-

domarbefattningarna uppflyttas från 29 till .10 lönegraden.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Rörande tingssekreterarna har domarutredningen uttalat, att i

domsagor, där häradshövdingen vanligen själv kunde fullgöra största delen

av de egentliga domargöromålen men dessa dock i någon utsträckning måste

fullgöras av annan, tingssekreterare borde finnas. Antalet tingssekreterar-

tjänster borde icke undergå några större förändringar, bortsett från den

minskning som följde av att vissa dylika tjänster utbyttes mot tingsdomar-

befattningar. Frågor om inrättande av nya tingssekreterartjänster eller om

indragning av redan befintliga sådana tjänster borde liksom hittills prövas

från fall till fall men återhållsamhet borde iakttagas i fråga om inrättande

av nya sådana tjänster. Om oavvisligt behov av fiskalsutbildad arbetskraft

i en domsaga förelåge men det vore tveksamt, huruvida behovet vore sta­

digvarande, borde den erforderliga arbetskraften tillfälligt ställas till för­

fogande från hovrätten. Med hänsyn till ovissheten rörande behovet av fis-

kalskompetent arbetskraft i samband med rättegångsreformens genomfö­

rande borde anslaget till icke ordinarie befattningshavare vid häradsrätterna

för tiden närmast efter nya RB:s ikraftträdande beräknas med sådan mar­

ginal, att till Kungl. Maj:ts förfogande ställdes medel för att användas där

oundgängligt behov av sådan natur visades föreligga. Fiskal, som i nämnd

ordning fullgjorde arbetsuppgifter motsvarande i huvudsak en tingssekre-

lerares åligganden, borde, under förutsättning att han uppfyllde de formella

villkoren för att kunna förordnas till tingssekreterare, åtnjuta lön jämte

därå utgående tillägg enligt samma löneklass som för nytillträdande tings­

sekreterare, således enligt 21 löneklassen.

Domarutredningen har funnit tings notarier böra bibehållas i hu­

vudsakligen samma omfattning som för närvarande. Om utvecklingen fram­

deles skulle gå därhän, att tillräckligt antal tingsnotarier icke skulle stå till

förfogande, borde emellertid frågan om personalorganisationen i domsagor­

na tagas under förnyat övervägande. Antalet efter rättegångsreformens ge­

nomförande behövliga tingsnotariebefattningar måste beräknas till minst

samma antal som nu. Nuvarande anslag till tingsnotariearvoden i reserv

Ixrrde icke minskas utan med hänsyn till de ovissa förhållandena efter rätte­

gångsreformens genomförande borde en viss ytterligare reserv ställas till för­

fogande.

I fråga om domsagobiträdena har domarutredningen funnit det

vara av vikt att den överflyttning av arbetsuppgifter på dessa biträden, som

avsågs vid 1943 års domsagoreform, blir genomförd. Från tiden för rätte­

gångsreformens genomförande borde därjämte de expeditionella uppgifter,

.som enligt den nya rättegångsordningen komma att åvila domsagokanslier-

na, så t. ex. uppsättande och delgivning av stämningar, kallelser, föreläg­

ganden och andra beslut, i stor utsträckning utföras av icke rättsbildade bi-

Iräden. Till en början torde man dock få räkna med att detta arbete i all­

mänhet skulle överses och kontrolleras av jurist (tingssekreterare eller tings-

notarie). I den mån särskilt dugande biträden kunde erhållas i domsagorna,

borde emellertid sådant biträde kunna under ledning av jurist på eget ansvar

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

117

helt eller delvis handhava det med den dömande verksamheten förenade

expeditionsarhetet. För domsagobiträden, åt vilka i större utsträckning an­

förtroddes att på eget ansvar handhava ifrågavarande expeditionella bestyr,

borde inrättas kanslistbefatlningar i lönegraden A 15, med början förslags­

vis i ett 10-tal domsagor. För samma ändamål borde även antalet biträdes-

befattningar i lönegraden All ökas, till en början förslagsvis med ett 10-tal.

Det förutsattes, att i den mån kanslistbefattningar eller ytterligare biträ-

desbefattningar i lönegraden All inrättas, motsvarande minskning gjordes i

fråga om biträdesbefattningar av lägre grad eller tingsnotariebefattningar,

där icke med hänsyn till arbetsbördan i domsagan detta vore uteslutet. Frå­

gan om biträdes befordran till kanslistbefattning eller annan högre biträ-

desbefattning borde helt bero av biträdets duglighet och lämplighet i övrigt

för den tjänst, varom vore fråga; det vore sålunda av vikt, att den ordningen

icke vunne insteg, att biträden i lägre lönegrad skulle äga något anspråk på

eller företrädesrätt till att i mån av ledighet avancera till högre biträdesbe-

fattning. Nöjaktig färdighet i stenografi borde i allmänhet krävas av bi­

träde, som anställdes i domsaga. I samband med rättegångsreformens ikraft­

trädande borde beviljas ett reservanslag för att i den mån så visade sig er­

forderligt förstärka biträdespersonalen.

Av remissinstanserna har föreningen Sveriges häradshövdingar framfört

yrkande om ytterligare utredning angående personalbehovet i domsagorna.

Föreningen anför:

Med hänsyn till personalorganisationens vid häradsrätterna utomordent­

liga betydelse för dessa domstolars möjlighet att fullgöra sin uppgift enligt

nya rättegångsbalken hade föreningen väntat, att de sakkunniga skulle, med

ledning av tillgänglig statistik över antalet mål och ärenden av olika slag,

vidtagit en förutsättningslös utredning rörande de arbetsuppgifter som efter

nya rättegångsbalkens ikraftträdande skulle ankomma på domstolarna. En-

clast efter en sådan utredning hade den uppdelning av dessa arbetsuppgif­

ter efter kvalitet kunnat göras, på grund av vilken ett bedömande kunnat

ske om vilka olika slag av befattningshavare (kompetensgrader) dessa ar­

betsuppgifter skulle kräva; och endast med ledning av antalet uppgifter inom

varje kvalitetsgrupp hade kunnat bedömas det antal befattningshavare av

varje slag, som skulle erfordrats.

Föreningen anser det uppenbart, att personalorganisationen vid härads­

rätterna, därest domarutredningens förslag följes, vid nya RB:s ikraftträ­

dande den 1 januari 1948 icke kan fungera tillfredsställande, och hemställer

därför att en undersökning rörande personalbehovet för olika slag av dom­

sagor skyndsamt verkställes.

Under åberopande av uppgifter i domarutredningens l>elänkande fram­

håller föreningen vidare att gällande organisation icke kan anses tillräcklig

för det nuvarande arbetet. Föreningen anser, att man i stort sett endast bör

räkna den ökning i arbetsuppgifterna som den nya rättegångsordningen

medför och endast i ringa mån kan räkna med någon arbelsbesparing genom

det nya förfarandet. Efter en detaljerad redogörelse för de olika arbetsupp­