Prop. 1947:41

('angående rundradion i Sverige',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående rundradion i

Sverige; given Stockholms slott den 31 januari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagdia utdrag av stats­ rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, lämna riksda­ gen tillfälle att avgiva yttrande i anledning av 1943 års rundradioutrednings betänkande angående rundradion i Sverige, dess aktuella behov och riktlin­ jerna för dess framtida verksamhet.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden. hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholrris slott den 31 januari 1947.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel,

G^jöres, D^anielson, V^ougt, M^yrdal, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, 1943 års rundradioutrednings betänkande angående rund­ radion i Sverige, dess aktuella behov och riktlinjerna för dess framtida verk­ samhet samt anför därvid följande.

Ifrågavarande utredning tillkom på initiativ av 1943 års riksdag (skriv, nr 209). Genom beslut den 30 juni 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för än-

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 41.

I

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

3

ningen (kapitel XI), att två kortvågssändare å 100 kW vardera anordnas i Hörby. Den ena sändaren bör användas för s. k. rundstrålning och den and­ ra för riktad sändning. Bägge sändarna kunna dessutom komma att använ­ das för kommersiell radiotelefontrafik.

7. Utredningen föreslår (kapitel XII), att överenskommelse rörande pro­ gramverksamheten träffas mellan, å ena sidan, chefen för kommunikations­ departementet å Kungl. Maj ds vägnar och, å andra sidan, Radiotjänst och icke såsom för närvarande mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst. Vidare föreslår utredningen, att sammansättningen av Radiotjänsts styrelse ändras i syfte att åstadkomma en mera nyanserad intresserepresentation. Ehuru Radiotjänsts inre organisation faller utanför utredningsuppdraget, har utred­ ningen gjort vissa rekommendationer i avseende därå.

8. Medel böra enligt utredningens mening ställas till förfogande för såväl tekniskt-vetenskaplig forskning som programmässigt forsknings- och utveck­ lingsarbete (kapitel XIII). Vidare bör utbildningen och fortbildningen av programpersonalen ägnas uppmärksamhet.

9. Rundradiorörelsen bör vara självförsörjande (kapitel XIV). Den grund­ läggande inkomsten bör liksom för närvarande utgöras av licensmedel. Frå­ gan om ökade inkomster genom försäljning av programtid bör dock upp­ tagas till övervägande, men först då möjlighet till flera samtidiga program föreligger. Enligt utredningens mening bör rundradiorörelsen icke belastas med utgifter för frilicenser, skolradio och radiomottagare för skolor, kombi­ nerad radio- och korrespondensundervisning, väderleksrapporter samt kort­ vågssändningar. Utbyggnaden av trådradionätet för att åstadkomma bättre mottagnings- förhållanden för abonnenter, som icke kunna tillfredsställande avlyssna de trådlösa sändningarna, bör bedrivas jämsides med den utbyggnad av tråd­ radionätet, som syftar till att bereda möjlighet till flera samtidiga program. För den totala utbyggnaden räknar utredningen med en tjuguårsperiod med början från och med budgetåret 1946/47. Den för varje budgetår under pe­ rioden erforderliga kapitalinvesteringen kan uppskattas till i runt tal 10 000 000 kronor. Ett år efter det utbyggnaden av trådradionätet igångsatts bör licensavgif­ ten höjas till 15 kronor.

Då 1946 års riksdag redan fattat beslut rörande anläggning för kortvågs­ sändningar till utlandet, kommer jag i det följande att beröra utredningens förslag i denna del allenast i vad det avser frågan om kortvågssändningarnas fortsatta finansiering. Jag anser mig vidare med hänsyn till numera fattade beslut eller vidtagna åtgärder icke böra ingå på utredningens förslag rörande frilicenser åt vissa folkpensionärer och billigare radiomottagningsapparater.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling i vanlig ordning. Utlåtanden ha därvid infordrats

rörande betänkandet i dess helhet från aktiebolaget Radiotjänst, chefen för försvarsstaben, statskontoret och telegrafstyrelsen.

rörande rundradions tekniska utbyggnad (kap. VI—VIII, X och XIII) från ingenjörsvetenskapsakademien och svenska teknologföreningen,

rörande rundradioteknikens fortsatta utveckling (kap. XIII) från styrelsen för Chalmers tekniska högskola och styrelsen för tekniska högskolan i Stock­ holm,

rörande rundradions ekonomi jämte plan för verksamhetens utbyggnad (kap. XIV) från riksräkenskapsverket,

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

5

som skulle erfordras för att med samma hörbarhet som för det nuvarande programmet åstadkomma ett andra program.

Däremot kan man genom uppsättandet av ytterligare ett antal stationer med liten effekt, förlagda på antingen de svenska eller de internationella samkörningsvåglängdema, förbättra mottagningen av det nuvarande riks- programmet på ett begränsat antal platser. Då hörbarheten av detta pro­ gram på flera platser lämnar åtskilligt övrigt att önska, finner utredningen, att en sådan förbättring bör tagas under övervägnade.

Kortvågsbandet. Detta band omfattar för rundradio våglängder mellan 50 och 10 m.1 Enligt internationell överenskommelse har ett antal vågläng­ der (frekvenser) inom vart och ett av 11, 13, 16, 19, 25, 31, 41 och 49 m banden avdelats för rundradioändamål. Totala antalet sådana frekvenser är 235. Någon direkt tilldelning till de olika länderna av bestämda frekven­ ser har aldrig gjorts. Man har i stället förfarit så, att så snart ett land äm­ nar börja rundradiosändning på vissa frekvenser, skall detta i god tid an­ mälas till Internationella fjärrförbindelseunionen i Bern, som genom sina officiella frekvenslistor delger samtliga länder denna anmälan. Den som först anmält en frekvens anses ha prioritet till denna, för såvitt invänd­ ning däremot ej gjorts från något håll. Frekvensavståndet mellan i våglängd närliggande stationer bestämdes till en början till 10 kp/s (kiloperioder per sekund), d. v. s. 10 000 p/s (perioder per sekund). Efter hand steg emellertid antalet anmälda frekvenser så kraftigt, att en del kortvågsstationers frekven­ ser placerades även mellan tidigare anmälda, varigenom frekvensavståndet blev endast 5 kp/s. Så var t. ex. förhållandet med de fem våglängder inom 19, 25, 31 och 49 m banden, som anmäldes för kortvågssändarna i Motala: den 28 april 1928 frekvensen 6 065 kp/s, den 28 februari 1936 frekvensen 11 7Ö5 kp|s och den 24 september 1936 frekvenserna 6 095, 9 535 och 15 155 kp/s.

Av dessa frekvenser har Sverige genom tidig anmälan till unionen priori­ tet för frekvenserna 6 065 och 15 155 kp/s.

Senare ha följande frekvenser anmälts för Sverige, nämligen den 4 ja­ nuari 1940 frekvensen 7 270 kp/s, den 16 december 1941 frekvenserna 17 770, 17 800. 17 840, 21 580, 21 690, 21 720, 25 670, 25 870 och 25 970 kp/s samt den 1 februari 1944 frekvenserna 6 150, 7 210, 9 620, 9 660, 11 810, 11 880, 15 240 och 15 300 kp/s.

Av dessa har Sverige prioritet endast för frekvenserna 25 670, 25 870 och 25 970.

På grund av den rådande trängseln inom kortvågsbandet ha de flesta av Sverige anmälda våglängderna måst förläggas till av andra nationer redan be­ lagda våglängder, ett förfarande som i stor utsträckning använts även av andra länder, under förhoppning naturligtvis att några allvarliga ömsesi­ diga störningar icke skola uppstå. Inträffar detta, har otvivelaktigt den na­ tion, som först anmält frekvensen, »rätt» till densamma. Erfarenheten visar dock, att främst sändare, som med stor effekt belägga en viss våglängd, ha utsikter att vid träffandet av internationella överenskommelser få behålla denna.

Förhållandena på kortvågsområdet äro för närvarande fullständigt kao­ tiska. Hänsyn tages ej ens till den internationellt överenskomna uppdel­ ningen av frekvensband för särskiljande av stationer för rundradio och för radiotelegrafi. Trängseln belyses kanske bäst av att de för rundradio på kortvåg avdelade våglängdsbanden, som enligt vad tidigare nämnts erbjuda stömingsfri plats för 235 rundradiovåglängder, belagts med över 600.

1 Vägliingdsområdet 200 ti!! 50 in iir enligt internationell överenskommelse avdelat för andra slag av radioförbindelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

ringen enbart för ifrågavarande 1 350 000 abonnenter, boende inom 10 km avstånd från centrum av förutnämnda samhällen, skulle uppgå till omkring 135 000 000 kronor, om endast merkostnaden för apparatutbytet vid en suc­ cessiv övergång i samband med den gamla apparatens slopande på grund av förslitning etc. tages i betraktande, eller till omkring 600 000 000 kronor, om man räknar med en omedelbar övergång till mottagare av den nya typen för samtliga abonnenter och anser de gamla apparaternas värde helt av­ skrivet.

Av vad utredningen här anfört rörande ultrakortvåg framgår att den icke kan förorda, att dubbelprogramlrågan i Sverige generellt löses genom anlägg­ ning av ultrakortvågssändare med frekvensmodulering, även om detta system med bortseende från mottagarkostnaderna kommer att användas i vissa andra länder. Frekvensmodulering passar ur teknisk synpunkt i områden med stor befolkningstäthet och användes nu i rätt stor omfattning i Förenta Staternas tätbebyggda delar. Den skulle även utan hänsyn till mottagarkostnaderna kunna användas i Danmark med detta lands i jämförelse med Sverige ringa geografiska utsträckning och relativt höga befolkningstäthet.

Utredningen framhåller, att det mot bakgrunden av vad sålunda anförts ligger nära till hands att framställa frågan, om det icke vore möjligt att utsända ett andra program över en station, som sänder samtidigt med och på samma våglängd som en befintlig svensk station, t. ex. motalastationen. Så­ som svar på denna fråga anför utredningen följande.

Med en mottagare inställd på en viss våglängd kan man icke särskilja två olika rundradioprogram, som utsändas på denna våglängd, med mindre än att deras inbördes styrkeförhållande är stort. Erfarenheten visar näm­ ligen, att sådan samköming mellan stationer med olika program är möjlig —- sedd ur lyssningssynpunkt — endast under förutsättning, att styrkeför­ hållandet mellan de till mottagaren inkommande radiovågorna från de sam­ körande stationerna är större än 30: 1. I annat fall störa de båda program­ men varandra så allvarligt, att resultatet blir onjutbart. Men fältstyrkeförhal- landet 30: 1 innebär, att endast den starkare stationen kan avlyssnas, varför således möjlighet att välja mellan de båda programmen icke förefinnes.

Samköming av detta slag äger för närvarande mm i stor utstiäckning i Europa på våglängder delade mellan olika länder. På grund av trängseln i etern disponerar icke varje radiostation över en egen våglängd, utan nian har i många fall tvingats att förlägga flera stationer på en och samma väg. Sålunda arbeta inom långvågsbandet stationerna i Paris och Ankara pa våglängden t 648 m, inom mellanvågsbandet Sundsvall, Aten och Radio- Maroc på 499,2 m, Göteborg och Alger på 318,8 in o. s. v. I samtliga dessa fall äger således samköming rum med olika program, varvid nyss angivet fältstyrkeförhållande 30: 1 bör vara för handen för att egen station ej skall störas av den (dei främmande.

Vid samköming av stationer utsändande samma program — exempelvis på mellanvågsbandet Karlstad, Malmö, Norrköping, Trollhättan vilket ävenledes måst tillgripas på grund av våglängdsbrist, kan fältstyrkeförhål- landet mellan de samkörda stationerna reduceras till cirka 3: 1 utan att be­ svärande störningar uppstå, förutsatt dock att trekvensskillnaden mellan stationernas bärfrekvenser icke överstiger 1 p/s.

Den stora bristen på våglängder och de villkor, som man måste uppställa på styrkeförhållandet mellan de till mottagaren inkommande radiovågor­ na för att mottagningen skall bli njutbar, lägga sålunda oöverkomliga hin­ der i vägen för en tillfredsställande lösning av dubbelprogramfrågan i Sve­

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

9

Diirest dubbelprogramfrågan löses med hjälp av trådradio, behöva abon­ nenterna sålunda icke anskaffa nya rundradiomottagare, vilket ur kapital- investeringssynpunkt betyder en utomordentligt stor fördel såväl för den en­ skilde som för landet i dess helhet jämfört med förut diskuterad lösning av dubbelprogramfrågan med frekvensmodulerad ultrakortvåg. Dä man vid val av våglängder för trådradiosystemet icke behöver taga större hänsyn till störningar från trådlösa sändare, är det endast ledningarnas och mot­ tagarnas egenskaper, som bestämma det antal program, som samtidigt kan sändas med trådradio. Utredningar, som företagits i olika länder och i Sverige av telegrafstyrelsen, ge vid handen, att man kan överföra tre, möj­ ligen fyra samtidiga program per trådradio.

Under det att man vid trådlös sändning på grund av trängseln i etern har måst bereda plats för flera våglängder än vad som ur kvalitativ synpunkt är önskvärt med hänsyn till avlyssningen, kan man vid trådradiodistribu- tion inom långvågsbandet ställa ett större frekvensband till förfogande för varje program. Av särskild betydelse är nämligen, att frekvensbandet blir så brett som möjligt, då det gäller överföring av högvärdiga musikprogram. Den fördel, som följer med det större frekvensbandet för varje program, kan emellertid icke utnyttjas, om man använder vanliga rundradiomottaga­ re, konstruerade för trådlös mottagning av avlägsna sändarstationer. Man har emellertid möjlighet att konstruera speciella trådradiomottagare, vilka kom­ ma att ge avsevärt bättre kvalitet än nu i marknaden förekommande motta­ gare av genomsnittstyp.

Sådana speciella trådradiomottagare torde vid fabrikation i serier bli icke oväsentligt billigare både i anskaffning och drift än nu existerande rundra­ diomottagare. Sannolikt kan en speciell trådradiomottagare försäljas till ett bruttopris av omkring 225 kronor. Då denna mottagare innehåller färre rör, bli driftkostnaderna lägre än för vanliga rundradiomottagare. Överslagsvis kan man räkna med en minskning i driftkostnaderna med 6 kronor i ström­ kostnad och 2 kronor i servicekostnad per år. Utredningen har uppskattat medelpriset under tioårsperioden 1934—1943 för en vanlig mottagare till 280 kronor, d. v. s. 55 kronor högre än för här nämnda trådradiomottagare. Med en livslängd av tio år för båda typerna skulle således erhållas en minskad amorteringskostnad av 5,50 kronor per är till favör för trådradiomottagaren. Sammanlagda årskostnaderna för denna skulle således ställa sig 13,50 kro­ nor billigare än för en vanlig rundradiomottagare, för vilken utredningen be­ räknar, att årskostnaderna, inklusive licensavgiften, uppgå till i medeltal 58 kronor.

Då den högfrekventa trådradioöverföringen av ett eller flera program en­ ligt det system som här beskrivits är beroende av telefonledningsnätet, är det av stor betydelse, att detta nät är i fullgott skick. Detta krav samman­ faller emellertid med de fordringar på god standard, som nu ur telefontek­ nisk synpunkt måste uppställas på ledningar och stationer. Omkopplingar av ledningarna, rimfrostbildningar på trådarna eller tillfälliga kontakter mellan dessa och nedfallna trädgrenar kunna förorsaka störningar i pro­ gramdis tributionen. Det är dock att märka, att rimfrost och tillfälliga kon­ takter blott inverka störande i blankledningsnät och ej i kabelnät. I ett fullt utbyggt trådradiosystem i Sverige skulle av antalet abonnenter unge­ fär 60 procent komma att vara anslutna till kabelnät, varför nämnda olägen­ heter icke bli så stora, som man vid första påseendet skulle tro.

Trådradioöverföringen i ett visst samhiille avbry tes vid fel på den led­ ning, som överför programmet till den sändare eller förstärkare, som är uppsatt i samhället. För att undvika denna olägenhet kan man i viss ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

11

ett program genom ökning av befintliga sändarslationers effekt och sam­ köming av flera sändare inom meilanvågsbandet böra enligt utredningens uppfattning komma de delar av landet tillgodo, som äro mest utsatta för störningar eller där fältstyrkan från den nu bäst hörbara sändaren är för låg. En utvidgning av rundradio verksamheten i syfte att på längre sikt bereda lyssnarna möjlighet att mottaga ytterligare ett eller flera program kan däremot tydligen icke för landet i dess helhet ske på trådlös väg genom uppförande av sändare, arbetande inom långvågs-, mellanvågs- eller kort- vågsbanden.

Det system för rundradiosändning, som under det senaste decenniet till­ vunnit sig det största intresset inom radiotekniken, nämligen sändning på ultrakortvåg med frekvensmodulering, erbjuder möjligheter att för relativt låga engångskostnader för sändare ge ungefär 75 °/o av nuvarande antal licensbetalare eller i lyssnare räknat halva Sveriges befolkning tillgång till även ett andra program. Svårigheterna att gå än längre, t. ex. till ett tredje eller fjärde program, bli emellertid enligt delta system både tekniskt och ekonomiskt betydande. Systemet ultrakortvågssändning med frekvensmodu­ lering medför vidare, att samtliga rundradioabonnenter måste anskaffa nya mottagare i form av apparater för kombinerad amplitud- och frekvensmo­ dulering. Den härför erforderliga kapitalinvesteringen för mottagare, som sålunda skulle bestridas av abonnenterna, har i det föregående uppskattats till ett belopp liggande mellan 135 000 000 och 600 000 000 kronor, d. v. s. 9 å 40 gånger anskaffningskostnaden för sändarna. Var mellan dessa gräns­ värden summan av investeringen kan tänkas ligga, blir beroende av den takt i vilken övergången till nya apparater sker. något som sammanhänger med utbyggnadstiden för sändarnätet in. m. Inför ett framtidsperspektiv med eu kapitalinvestering för abonnenterna av denna storlek kan rundradioutred­ ningen icke tillstyrka eu allmän utvidgning av rundradioverksamheten i vårt land enligt systemet ultrakortvågssändning med frekvensmodulering.

Det enda återstående tekniska alternativet blir då högfrekvent trådradio på telefonnätet. Den erfarenhet av detta system, som telegrafstyrelsen kun­ nat förvärva från de mindre försöksanläggningar, som varit i drift på olika håll inom landet sedan år 1936, ger vid handen, att de tekniska svårigheterna med den högfrekventa trådradion kunna bemästras. Än ytterligare komma systemets möjligheter ur anläggningsteknisk, underhållsteknisk och ekono­ misk synpunkt att kunna bedömas, då de försök i halvstor skala avslutats, som nu genomföras på Gotland enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Redan nu kan man emellertid konstatera, att det högfrekventa trådradio­ systemet på telefonledningar karakteriseras av

att störningarna bli mindre än vid trådlös mottagning. att en vanlig mottagare för trådlös mottagning inom lång vågsbandet även kan användas för mottagning av trådradioprogram.

att överföring av tre, möjligen fyra samtidiga trådradioprogram kan ske på samma telefonledning.

att kvaliteten med användning av specialmottagare i regel blir bättre än vid trådlös mottagning samt

att nämnda specialmottagare bli billigare än nu använda mottagare.

Utredningen får därför förorda, att den framtida utvidgningen av rund­ radioverksamheten, särskilt i syfte att möjliggöra sändning av dubbel- eller trippelprogram, kommer att inriktas på utbyggnad av ett högfrekvent tråd­ radiosystem på telefonledningar.

Såsom underlag för utredningens beräkningar av kostnaderna för rund­ radions tekniska utbyggnad bör lämpligen lämnas eu redogörelse tör över­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

färingen av program frän upptagningsställen till lyss­ narna. Utredningen anför härom följande.

För överföring av ett rundradioprogram från programkällan, t. ex. eu fö­ redragshållare eller eu orkester, till lyssnarna tillämpas i alla länder i hu­ vudsak samma grundprinciper. De till elektriska svängningar i mikrofonen omvandlade ljudvågorna överföras efter förstärkning vanligen genom led­ ningar av olika slag från upptagningsstället till de radiosändare, som skola sända programmet. Först i sändaren sker den ytterligare omvandling, s. k. modulering, som erfordras för att de piogrammet motsvarande låg­ frekventa elektriska svängningarna skola kunna utsändas på trådlös väg till lyssnarna. Fram till sändarstationerna ha emellertid nämnda elektriska svängningar eller korteligen programmet samma karaktär som vanligt tal vid överföring på telefonledningar, ehuru kvalitetsfordringarna äro betyd­ ligt strängare vid överföring av rundradioprogram, särskilt musik, än vid telefonöverföring av tal.

Denna metod för överföring av program från upptagningsstället till sän­ darna innebär, att ett stort antal ledningar måst ställas till förfogande för rundradioverksamheten. Sålunda har i Sverige ett särskilt nät av program­ ledningar utbyggts för att förbinda Radiotjänsts olika upptagningsställen, främst studiolokaler, med de olika sändarna (för närvarande 33) i skilda delar av landet. På grund av de höga kvalitetsfordringarna ha därvid i stor utsträckning använts särskilda ledningspar av speciellt utförande i de riks- telefonkablar, som förbinda olika orter inom landet. Därutöver måste emel- lertid på de sträckor, där en förläggning av kablar av olika skäl icke varit möjlig, även vanliga blanka ledningar tillgripas för programöverföringen. Vidare har det visat sig nödvändigt att i flertalet fall permanent avdela ifrågavarande programriksledningar på grund av att sändningstiden och tiden för förberedelse av nya program oftast sammanfalla med tiden för högsta telefontrafik. I vissa fall förhyr emellertid Radiotjänst av telegraf­ verket ledningar såväl i lokalnäten som i lands- och riksnäten för mer eller mindre tillfällig programöverföring.

Fn utvidgning av rundradioverksamheten till att omfatta ytterligare ett eller flera program kommer givetvis att ställa ökade krav på telegrafverkets möjligheter att permanent eller tillfälligt ställa ledningar till förfogande, dels därigenom att samtidigt flera program skola utsändas från distributions­ centralen i Stockholm, dels ock på grund av ökat repetitions-, reportage- och inspelningsarbete. I första hand följer härav, att ett större antal sådana programriksledningar än hittills måste inläggas i rikstelefonkablarna. En undersökning visar, att man måste öka antalet programriksledningar per kabelsträcka från nuvarande två till fyra. Det blir dessutom ofrånkomligt att utföra samtliga nya kablar med fyra programöverföringspar för att erfor­ derlig flexibilitet och säkerhet skall kunna erhållas vid programöverföringen.

Utbygges rundradiorörelsen enligt systemet högfrekvent trådradio, torde antalet trådradiosändare i slutstadiet för hela landet komma att uppgå till omkring 150. På grund av utformningen av det nuvarande och planerade telefonkabelnätet och med hänsyn till att dessa sändare måste placeras på orter, som ligga väl till ur trådradiosynpunkt, blir det ofta ej möjligt att direkt ansluta sändarna till programriksledningarna i förutnämnda kablar. Anslutningen måste i stället ske via särskilda programservisledningar, som anordnas antingen som trådpar i befintliga och blivande landskablar eller som blanka ledningar på stolpar. Därvid blir det nödvändigt att i relativt stor utsträckning framdraga nya kablar eller bygga nya stolplinjer.

Utredningen vill i detta sammanhang understryka, att den skisserade ut­

Kung1. Maj.ts proposition nr 41.

utbyggnad för att möjliggöra flera samtidiga program uppgå till 187 500 000 kronor enligt alternativ I och 119 400 000 kronor enligt alternativ II.

Förstnämnda belopp fördelar sig med 23 000 000 kronor å trådradiostam- nätet, 84 600 000 kronor å lokalnäten, 17 600 000 kronor å förstärkare, in­ klusive montage, 2 100 000 kronor å trådradiosändare, 45 000 000 kronor å filter, anslutningskontakter m. m., inklusive montage, 5 200 000 kronor å planering och diverse samt 10 000 000 kronor å programriksnätet. Vid alter­ nativ II bortfaller kostnaden för lokalnäten. Kostnaden för trådradiostam- nätet minskas med 20 600 000 kronor, varemot kostnaderna för filter, an­ slutningskontakter in. m. samt planering och diverse ökas med 37 000 000 respektive 100 000 kronor.

Skulle utbyggnaden av trådradionätet begränsas till de radioabonnenter, som icke nu kunna tillfredsställande avlyssna ett program (vid ett radio- abonnentantal av 1 750 000 antagas dessa utgöra 600 000), beräknar utred­ ningen kostnaderna till 84 000 000 kronor enligt alternativ I och 45 000 000 kronor enligt alternativ II.

Därest i anslutning till numera skönjbara utvecklingstendenser antalet radioabonnenter antages uppgå till 2 000 000, av vilka 700 000 icke kunna tillfredsställande avlyssna ett program, skulle kostnaderna enligt alternativ I uppgå till 207 600 000 kronor vid trådradionätets totala utbyggnad och 92 200 000 kronor vid en utbyggnad för nämnda 700 000 radioabonnenter.

Samtliga beräkningar äro grundade på 1945 års prisnivå. I anslutning till beräkningarna anför utredningen följande. Kostnaderna för trådradions utveckling äro i mycket hög grad beroende på telefontrafikens tillväxt och på tillströmningen av nya telefonabonnenter. Sålunda kan man ifrågasätta, om kostnaderna för trådradiostamnätet (utom programservisledningarna) och för trådradiolokalnäten skola belasta tråd- radionätet eller om kostnaderna för de nya ledningar, som erfordras, skola fördela.s på de bägge rörelsegrenar, som just tack vare teknikens nya gåvor samtidigt kunna utnyttja en och samma ledningstyp.

Denna fördelningsfraga är otvivelaktigt av stor ekonomisk betydelse, men en undersökning härav skulle knappast få större praktiskt värde. Utred­ ningen vin därför för sin del lämna detta spörsmåls teoretiska del å sido och får förorda, att till att börja med såväl anläggnings- som årskostnaderna i kostnadskalkylen påföras trådradion. Skälen härför äro bland andra, att man nu icke kan överblicka när och hur fort utredningens förslag om infö­ rande av trådradio kan genomföras samt att konsekvenserna av den växel­ verkan mellan trådradions och telefonens utveckling, som måste följa av ett beslut i positiv riktning, icke kunna förutberäknas utan måste framväxa på grundval av vunnen erfarenhet. Utredningen anser, att den myndighet, näm­ ligen telegrafstyrelsen, som ansvarar för Sveriges telefonväsende och som en­ ligt utredningens åsikt fortfarande bör handha alla med trådradion förknip­ pade tekniska frågor, har förutsättningar för att med hjälp av vunna erfa­ renheter framdeles kunna bedöma dessa spörsmål och därför, när så ske kan, bör få framkomma med förslag angående fördelningen av kostnaderna mellan trådradion och telefonväsendet.

Utredningen framhåller, att det ligger i sakens natur, att utbyggnaden av trådradionätet måste ske successivt. Å ena sidan kan det därvid ur angelä-

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

15

genhetssynpunkt förefalla lämpligt att i första hand koncentrera utbyggna­ den på trådradioanläggningar för de abonnenter, för vilka mottagningsför- hållandena äro mindre goda och som i allmänhet äro bosatta på landsbyg­ den och i många fall sakna telefon. Å andra sidan ställer sig en utbyggnad av trådradionätet för de lyssnare, som äro telefonabonnenter, ur ekonomisk synpunkt betydligt gynnsammare. En sådan utbyggnad kan också genomfö­ ras avsevärt snabbare, varigenom ett större antal lyssnare skulle kunna få tillgång till mer än ett program tidigare än i förra fallet. Då synnerligen starka skäl tala för bägge dessa utbyggnadsalternativ finner utredningen sig böra förorda, att ungefär hälften av den årliga kapitalinvesteringen i tråd­ radionätet användes för att förbättra lyssningsmöjlighetema för dem, som nu ha mindre goda mottagningsförhållanden, och att återstoden användes för att förbereda en övergång till sändning av flera program.

Utredningen förordar en utbyggnadsperiod på tjugu år samt föreslår att för budgetåret 1946/47 anvisas 10 000 000 kronor för arbetenas igångsättande.

Remissutlåtandena.

Svenska teknologföreningen bär överlämnat ett av särskilda kommitterade utarbetat utlåtande. Rörande detta må följande anföras.

Kommitterade anse, att trådradion utgör det för svenska förhållanden en­ da tänkbara alternativet för att åstadkomma förhållandevis goda lyssnings- möjligheter på de ställen, där lyssningsmöjlighetema för närvarande äro otillfredsställande. Även om vissa invändningar av teknisk och ekonomisk natur kunna anföras mot att trådradion generellt användes även för att lösa frågan om mer än ett samtidigt program i hela Sverige, anse kommitterade vidare, att om det fordras att kunna mottaga minst tre samtidiga program, trådradion för närvarande är den bäsla lösningen. Emellertid ha kommitte­ rade funnit sig böra närmare granska förutsättningarna för att eventuellt som en övergångsform skaffa lyssningsmöjligheter för två samtidiga program för största möjliga del av Sveriges befolkning på kortast möjliga tid. Kom­ mitterade, som därvid stannat för s. k. synkronkörning av trådlösa sändare, anföra härom bland annat följande.

Vid utarbetandet av detta förslag har arbetshypotesen varit, att Sverige även i fortsättningen skulle kunna räkna med att få disponera våglängder på ungefär nu möjligt sätt enligt den s. k. montreuxplanen. Enligt denna använder sig Sverige av elva våglängder, av vilka fyra äro exklusiva, näm­ ligen Motala, Hörby och Stockholm samt för en synkronkörd grupp småsän- dare. De kommitterades förslag innebär, att de tre förstnämnda våglängder­ na bibehållas för samma stationer och ingå i det sändarnät, som skall sända det första av radioprogrammen, det s. k. riksprogrammet. För komplette­ ring av det område, inom vilket program I kan avlyssnas med god hörbar­ het, och för utsändning av ett program II, som skall hava lika god hörbarhet som program I inom samma område, föreslå de kommitterade en generell användning av synkrondrift av sändare med ett och samma program på sam­ ma våglängd. För att giva ett större område goda lyssningsmöjligheter måste man vid synkrondrift använda sig av tre grupper, var för sig bestående av eif antal synkronkörda stationer, som sända samma program på tre olika

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

våglängder. De tre grupperna stationer skola vara så förskjutna i förhål­ lande till varandra, att de störningsiområden, som uppstå mellan synkron- körda stationer, täckas av störningsfria områden från andra synkronkörda grupper. På detta sätt blir stationsantalet relativt stort, särskilt som det dess­ utom förutses att på en hel del platser, där folktätheten är tillräckligt stor. skola införas lokalsändare, som förse dessa begränsade områden med pro­ gram.

Kommitterade anse sig böra påpeka, att förslaget innebär vissa ändringar av redan beslutade och omedelbart förestående utbyggnader av det trådlösa stationsnätet.

Förslaget upptar totalt 116 stationer, varav 54 för program I och 62 för program II. Kostnaderna för förslaget beräknas till 23,26 miljoner kronor. I detta belopp ingå emellertid de 11 miljoner kronor, som enligt utredning­ ens betänkande skulle användas för att förstärka nuvarande trådlösa nät. Extra investering i radiostationer utgör sålunda 12,26 miljoner kronor. Om i stället trådradio införes, måste emellertid ytterligare 103 miljoner kronor investeras, vilket således kan betecknas som merkostnaden för ett tredje program.

Av rundradioutredningen har påtalats den utomordentliga betydelsen för de glest bebyggda delarna av Sverige att genom trådradions införande få en sedan länge önskad förbättring och utökning av telefonnätet. Denna synpunkt delas tillfullo av kommitterade, som i likhet med utredningen finner det vara likgiltigt, om kostnaderna för dessa förr eller senare behövliga ledningar kommer att belasta trådradion eller telefonväsendet. I tätbebyggelsen och speciellt i städerna ligger frågan däremot annorlunda till, vilket gör, att den ekonomiskt gynnsammare lösningen med trådlös rundradiodistribution där kan tillgripas.

Kommitterade vilja starkt understryka, att ett beslut att gå fram efter ovan angivna linjer icke på något isätt hindrar trådradions utbyggande. Skulle framdeles på grund av internationella våglängdssvårigheter, exempelvis ge­ nom att utländska storstationer i strid med gällande våglängdsöverenskom- melser börja köra på alla de våglängder, som tilldelats Sverige, störningar uppträda närmare stationerna än vad som räknats med i förslaget, kan detta på ett smidigt sätt motverkas genom att trådradionätet bygges ut i riktning mot sändarstationerna.

Ingenjör svetenskapsakademien framhåller, att den väldiga utveckling, vil­ ken rundradion uppvisat under de cirka 20 år den funnits till, ger anled­ ning att förvänta ytterligare framsteg inom denna teknik under de när­ maste årtiondena. Det synes därför angeläget att inte nu på lång sikt binda sig för en bestämd linje utan i möjligaste mån planera så att en successiv anpassning till teknikens utveckling kan ske.

Akademien delar utredningens uppfattning, att trådradion utgör den bästa lösningen av frågan om åtgärder för att bereda lyssnare över hela landet goda lyssningsmöjligheter. Likaså anser akademien, att bristen på våglängder m. m. i nuvarande utvecklingsstadium lägger oöverkomliga hinder i vägen för samtidig sändning av tre eller flera olika program. I fråga om två sam­ tidiga program har emellertid inom akademien uttalats den uppfattningen, att detta skulle låta sig göra genom svnkronköming av trådlösa radiosän­ dare. Akademien anför följande.

Härvid måste man för att uppnå goda lyssningsmöjligheter använda ett större antal relativt små radiostationer. Merkostnaden för sådana stationer

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

17

i vissa befolkningscentra skulle väl uppvägas av den besparing som göres genom att utbyggandet av trådradionätet kunde inskränkas eller åtminstone uppskjutas. Härtill kommer, att en anordnig enligt vad som bär antytts torde kunna genomföras på kortare tid än vad ett fullständigt utbyggande av trådradion skulle erfordra och alltså snabbare bereda flertalet lyssnare möjlighet att lyssna till två program. Akademien, som finner att delade me­ ningar råda beträffande möjligheten att jämsides med trådradion i viss ut­ sträckning använda synkronkörning, förordar att denna fråga underkastas ytterligare undersökning.

Även styrelsen för Chalmers tekniska högskola har berört frågan om rundradions tekniska utveckling. Styrelsen åberopar ett av lärarkollegiet avfattat yttrande, i vilket bland annat anföres följande.

Kollegiet är av den uppfattningen, att det knappast får anses tekniskt tillrådligt att inom vårt land synkronköra flera stationer med olika program, och att därför en dubblering av radioprogrammen måste ernås på annat sätt. Härigenom återstå endast två möjligheter, nämligen att använda fre- kvensmodulerad ultrakortvåg eller högfrekvent trådradio. Den högfrekventa trådradion har obestridligen mycket stora förtjänster, av vilka friheten från störningar kanske är den förnämsta. Det är också enligt kollegiets mening ofrånkomligt, att trådradionätet snabbt utvecklas, framförallt i de glest be­ folkade delarna av Sverige, för vilka flerprogramfrågan därigenom bekvämt kan lösas genom en successiv utökning av antalet trådradiostationer.

Utredningen anför, att den icke kan förorda, att dubbelprogramfrågan i Sverige generellt löses genom anläggning av ultrakortvågssändare med fre- kvensmodulering. I detta allmänna uttalande måäte kollegiet instämma, ehuru det är av den uppfattningen, att man å andra sidan icke generellt kan lämna detta system ur räkningen för de tätbefolkade delarna av Sve­ rige, såsom t. ex. Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och 4-stadskretsen i Skåne. Att basera ett avstyrkande av den frekvensmodulerade ullrakortvågssänd- ningens införande i dessa distrikt huvudsakligen på ett överslag av den merkostnad, som en mottagare för jämväl frekvent modulation skulle få, måste kollegiet ställa sig mycket tveksamt inför, så snabb som den tekniska utvecklingen för närvarande är.

Skulle ultrakortvågsradion icke införas nu i våra tätbebyggda områden, löpa vi risk att bliva efter i den tekniska utvecklingen till skada såväl för vår industri som för vår beredskap och komma kanske icke att förfoga över ett tillräckligt antal med den nyare tekniken helt förtrogna specialister, som otvivelaktigt behövas, för att vi i tid skola kunna uppmärksamma och till­ godogöra oss den senaste utvecklingens rön.

Enligt kollegiets mening bör därför den frekvensmodulerade ultrakort­ vågsradion inom våra tätbebyggda områden i fri tävlan med trådradion få visa, vad den förmår. Men därvid bör man ihågkomma, att den frekvens­ modulerade ultrakortvågsradion, först sedan tillverkningen av för denna lämpliga mottagare på allvar kommit i gång, kan komma att visa sin kon­ kurrenskraft. Det tog t. ex. flera år, innan rörmottagaren konkurrerade ut kristallmottagaren.

Som sin slutliga uppfattning vill kollegiet därför framhålla, att flerpro­ gramfrågan i våra tätbebyggda områden bör lösas med ultrakortvågsradions hjälp, och att den högfrekventa trådradion i angränsande områden måtte fritt få utvecklas allt efter landets behov.

Telegrafstyrelsen har helt anslutit sig till utredningens förslag. Däremot avvisar styrelsen liksom lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola tan-

Bihanr) till riksdagens protokoll 19A7. 1 samt. Nr 41.

'!

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

19

jämte synnerligen värdefullt att vid FM-uk flyttbara reservstationer utan svå­ righet kunna anordnas. Vid skadegörelse på telefonstationer med trådradio­ sändare eller trådradioförstärkare torde däremot avsevärd tid komma att åtgå för reparationer. Den särskilda fördel FM-uk erbjuder genom att med­ delanden kunna utsändas till transportmedel under gång är uppenbar.

Att uppmuntra anskaffning av trådradiomottagare, som icke kunna an­ vändas för mottagning av trådlösa utsändningar, är ur militär synpunkt icke lämpligt. Med tanke på den snabba radiotekniska utvecklingen är det icke heller uteslutet att det inom relativt kort tid kan bliva lika billigt att an­ skaffa särskilda uk-tillsatser till befintliga rundradiomottagare eller byta ut dessa mot mottagare, användbara jämväl för avlyssning av FM-uk-sändning- ar, som att anskaffa de särskilda anordningar i form av filter, extra led­ ningar in. m., som erfordras för varje trådradioabonnent. Detta bör sam­ manställas med att utredningen dels angiver en utbyggnadstid för trådradio­ nätet av 20 år, dels även en medellivslängd för rundradiomottagare av 10 år. Mot denna bakgrund synas de av utredningen anförda ekonomiska skälen mot FM-uk-systemet icke vara övertygande.

Det förtjänar uppmärksammas att utredningen anser de ekonomiska skä­ len väl förhindra en allmän lösning av flerprogramfrågan genom FM-uk, men icke tar ställning till huruvida en partiell lösning (såväl trådradio som FM-uk) kan vara lämplig.

Med hänsyn till vad här anförts ifrågasätter jag lämpligheten av att an­ vända trådradio i stället för modernare, trådlösa överföringsmetoder när det gäller anordnandet av flera än ett program inom viktigare tätorter. Tråd­ radio har visserligen under kriget utnyttjats i Tyskland, men det bör beaktas att man började därmed redan 1936 och att genombrottet för FM-uk skedde först två år senare. Man bör heller icke förbise att rundradionätets utbygg­ nadstid angivits till 20 år -— under vilken tid en fortsatt kraftig utveckling inom det radiotekniska området torde kunna förväntas —- och att ett even­ tuellt införande av FM-uk eller förbättrade varianter därav sannolikt kom­ mer att underlätta och skapa erfarenheter för anordnande av bland annat televisionssändningar. Det förefaller som om rundradioväsendets fastläggan­ de vid trådradio i den av utredningen föreslagna omfattningen skulle med­ föra risker för att vårt land kommer att lämnas efter i utvecklingen. Det synes därför lämpligt att inhämta ytterligare erfarenheter från utlandet in­ nan slutligt avgörande träffas angående flerprogramfrågan inom viktigare tätorter. Detta behöver emellertid icke påverka frågans lösning genom tråd­ radio inom övriga delar av landet, särskilt där man på grund av avstånden till större läroanstalter och med hänsyn till de små möjligheterna till annan god underhållning än den rundradion erbjuder är i hög grad beroende av rundradioprogrammen.

Svenska radiointressentförbundet, som utgör en sammanslutning av radio­ fabrikanter och radioimportörer, har framfört liknande synpunkter beträf­ fande synkroniserad sändning som svenska teknologföreningen, medan sty­

relsen för aktiebolaget Radiotjänst lämnat utredningens förslag utan erinran.

Departementschefen.

Den av utredningen verkställda undersökningen rörande rundradions tek­ niska utbyggnad avser såväl alt åstadkomma bätlre mottagningsförhållanden för ett program som alt skapa möjligheter för flera samtidiga program, vilka med god liörbarhet kunna avlyssnas inom alla delar av landet.

Iiungl. Mcij:ts proposition nr 41.

Utredningen föreslår, att den tekniska utbyggnaden för förbättringen av ett program inriktas på en fortsatt ökning av de befintliga trådlösa statio­ nernas effekt. Vidare böra de privata relästationerna successivt övertagas av staten och förbättras samt ytterligare synkronkörda relästationer uppföras på lämpliga platser. Därjämte föreslår utredningen, att den trådlösa sänd­ ningen kompletteras med högfrekvent trådradio på telefonledningar för de rundradioabonnenter, vilka av olika skäl icke kunna erhålla god mottag­ ning på trådlös väg. Den sammanlagda anläggningskostnaden för dessa åt­ gärder uppskattar utredningen — vid ett antal radioabonnenter av 2 000 000, av vilka 700 000 icke kunna erhålla god trådlös mottagning — till (It 000 000

+ 92 200 000) 103 200 000 kronor.

Vad utredningen sålunda föreslagit har icke föranlett några invändningar vid ärendets remissbehandling. Även jag ansluter mig till förslaget i denna del. Jag vill erinra, att beslut redan fattats om utbyggnad av rundradiostatio­ nerna i Göteborg, Sundsvall och Stockholm. Medel ha vidare anvisats till trådradioanläggningar inom vissa delar av landet. I övrigt torde frågan om fortsatt förbättring av de trådlösa sändningarna liksom spörsmålet om tråd­ radionätets utbyggnad för de rundradioabonnenter, vilka icke kunna erhålla god trådlös mottagning, få upptagas till prövning efter förslag i vederbörlig ordning från telegrafstyrelsen.

Innan jag övergår till den tekniska lösningen av frågan om flera samti­ diga program, torde jag böra något beröra flerprogramsfrågan såsom så­ dan. Av vad jag i det föregående återgivit av utredningens uttalanden röran­ de rundradions tekniska utbyggnad skulle möjligen kunna dragas den slut­ satsen, alt utredningen vid sina undersökningar utgått från flera samtidiga program såsom något i och för sig självklart. Så är dock icke fallet. Ut­ redningen har tvärtom ägnat rundradions uppgifter i samhället och de ak­ tuella önskemålen beträffande programmen för lyssnare i Sverige ingående uppmärksamhet. Jag hänvisar härutinnan till kap. IV och V i betänkandet.

Först efter omsorgsfull prövning av föreliggande fakta har utredningen kommit till den uppfattningen, att utvecklingen klart pekar hän mot flera samtidiga program. För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning. Den fortsatta planeringen för rundradion i vårt land bör alltså enligt min mening inriktas på en övergång till flera samtidiga program.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att utredningen ser den enda möj­ liga tekniska lösningen av frågan om flera samtidiga program i att högfre­ kvent trådradio anordnas. Häremot ha vissa erinringar framförts.

Svenska teknologföreningen och ingenjörsvetenskapsakademien ha ifråga­ satt, huruvida icke — eventuellt såsom en övergångsreform —- lyssnings- möjligheter för två samtidiga program borde åstadkommas genom s. k. synkronkörning av trådlösa sändare. Tanken avvisas emellertid av såväl Chalmers tekniska högskola som telegrafstyrelsen. De invändningar, som därvid anförts, synas mig övertygande. Jag anser mig därför kunna lämna denna fråga med en hänvisning till den förut lämnade redogörelsen.

Mot en lösning av flerprogramsfrågan genom anläggning av ultrakortvågs- sändare med frekvensmodulering anför utredningen, att metoden endast pas­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

21

sar för områden med stor befolkningstäthet samt att samtliga rundradio­ abonnenter måste skaffa sig nya mottagningsapparater, vilket innebär en mycket betydande kapitalinvestering. Såväl Chalmers tekniska högskola som chefen för försvarsstaben anse emellertid, att systemet icke kan helt läm­ nas ur räkningen för de tätbefolkade delarna av Sverige. Det är, mena dessa remissmyndigheter, icke uteslutet, att den snabba radiotekniska utveckling­ en kan frambringa billiga anordningar för mottagning av frekvensmodule- rade kortvågssändningar.

Det är klart, att skäl kunna anföras för såväl den ena som den andra stånd­ punkten. Vad som enligt min mening talar till förmån för utredningens för­ slag är den utbredning telefonnätet redan fått inom vårt land och den ut­ veckling av telefonväsendet, som med alltjämt stegrad intensitet fortgår. Härigenom skapas nämligen förutsättningar för att genom trådradion i större utsträckning än med något annat system på varje plats tillhandahålla lyss­ narna den radioenergi, som erfordras för att säkerställa en störningsfri mot­ tagning. Vid all slags trådlös distribution åter kommer sändarstationernas begränsade räckvidd att försvåra problemets lösning efter praktiska och ekonomiska linjer.

Ehuru jag sålunda är böjd för att anse sannolikheten tala för att lösningen av flerprogramsfrågan kommer att ske genom trådradion, vill jag dock icke bestrida, att utvecklingen kan komma att anvisa andra möjligheter. Då vidare rådande brist på material och arbetskraft säkerligen för ganska lång tid framåt kommer att lägga hinder i vägen för igångsättandet av arbetena på utbyggnad av ett totalt trådradionät, finnes enligt min mening icke någon anledning för statsmakterna att nu binda sig för en viss lösning.

Jag förordar alltså, att de begränsade resurser i fråga om material och arbetskraft, som tills vidare kunna uppbådas, helt inriktas på att förbättra förhållandena för dem som icke kunna tillfredsställande avlyssna ett pro­ gram. Därjämte bör telegrafstyrelsen vid telefonväsendets fortsatta utveck­ ling tillse, att de anordningar av teknisk eller annan art vidtagas, som äro påkallade med tanke på en total utbyggnad av trådradion. Den härav för­ anledda kostnadsökningen är, enligt vad jag förvissat mig om, icke av den storleksordningen, att den bör utgöra något hinder för ett sådant förfarande, även om flerprogramsfrågan skulle komma att slutligen lösas enligt annat system än trådradion.

Det är uppenbart, att tillgången på arbetskraft och material med därav föl­ jande återverkningar beträffande investeringspolitiken kan leda till att även den av mig förordade begränsade utbyggnaden av trådradionätet icke kan be­ drivas med den snabbhet, som ur lyssnarnas synpunkt vore önskvärd. Fram­ tiden får visa, huru förhållandena i delta hänseende komma att gestalta sig.

Rundradions programmässiga utbyggnad.

Ituiulrndioutrcdningcn.

Utredningen skiljer mellan å ena sidan den programmässiga förbättringen av ett riksprogram och å andra sidan en utbyggnad av verksamheten till att omfatta flera samtidiga program.

Kungi. Maj.ts proposition nr 41.

23

är också tänkbart, särskilt med tanke på sändningar för läroverken, möjli­ gen även för folkskolor, om en förändring av tiden för främmande språk

(nu 14.40—15) skulle av schematekniska skäl visa sig nödvändig eller en ut­

ökning av sändningstiden för högre skolor skulle ske, så att den även om­ fattade ämnen av allmänt medborgerligt innehåll.

Däremot torde en dubblering eller utökning av sändningstiden för skol- radio omkring kl. 13 — hur önskvärt detta än kan vara — icke bli möjlig förrän efter trådradionätets utbyggnad. Under förutsättning att riksprogram- met under vardagar vidgas till tiden 15—17, skulle däremot skolradiopro- grammen möjligen kunna förläggas till kl. 13—13.30 även de dagar, då skol- radio nu icke förekommer.

För den händelse radioprogrammet icke utfyller hela tiden 8.10—12, är det av driftsekonomiska skäl önskvärt, att programmet såvitt möjligt ansluter sig till tiderna för det ordinarie riksprogrammets slut kl. 8.10 eller början kl. 12. Skulle det visa sig, att det nya skolradioprogrammet endast kan för­ läggas till tiden 9.30—10.30, kan tiden 8.10—9.30, eventuellt också 10.30—12, användas för att tillmötesgå vissa andra önskemål.

Vardagar utom lördagar kl. 15

—

17.

Många lyssnare ha förklarat sig

önska radioprogram under denna tid. Program med lättare musikalisk un­ derhållning, avsedda för dem som arbeta på kontor, i hem och industrier, torde kunna förläggas hit. Program särskilt avpassade för det stora klientel, som vårdas på sjukhusen, kunna även sändas under denna tid, allra helst som många sjukhus numera ba centralradioanläggningar. Före kriget ut­ sände Radiotjänst försöksvis under tiden 15—16 sådana program. Här skall vidare erinras om att denna tid i vissa fall lämpar sig för skolradioprogram enligt vad som tidigare nämnts

Vardagar kl. 23

—

24.

Från ett stort antal utländska radiostationer sändas

program under denna tid. Då sändningar från svensk radio icke samtidigt förekomma, äro lyssnarna sålunda hänvisade till utländska program. Här­ över har missnöje framförts från flera håll.

För programledningen är det av mycket stor betydelse att ha längre tid till sitt förfogande vid planläggningen av ett kvällsprogram. En smidig av­ vägning mellan olika programpunkter — mellan seriösa och underhållande inslag, mellan musik och tal — avseende att tillmötesgå olika intressen och smakriktningar, blir därigenom lättare att åvägabringa. I vissa fall kunna mera exklusiva programinslag förläggas till tiden efter de sista rapporterna.

Sön- och helgdagar

kl. 8—8.30. Under denna tid kunna de önskemål

tillgodoses, som framförts rörande en tidig gudstjänst för idrotts- och fri- luftsfolk. Likaså skulle man kunna tillmötesgå framställningar från vissa yrkeskategorier såsom fiskare, trädgårdsmästare in. fl. om specialföredrag i stil med vad som nu förekommer i jordbruks- och bildningsfrågor.

Sön- och helgdagar kl. 22.15—

Kungl. ]\laj:ts proposition nr 11.

ligt, om den tekniska utvecklingen nu skulle komma att sakta av och hädan­ efter inriktas på en finslipning av de vetenskapliga och tekniska verktygen. En sådan övergång från en explosiv framryckning av en ny teknik till en djuplodning på hred front av mångfalden enskilda problem av vetenskaplig och produktionsteknisk natur är en vanlig företeelse inom många områden av materiellt framåtskridande. Det räcker att härvid hänvisa till förbrän­ ningsmotorns, elkraftteknikens och flygteknikens utveckling. Även om utred­ ningen håller det för sannolikt, att utvecklingen inom rundradiotekniken i framtiden kommer att försiggå i ett lugnare tempo än under dess första ge­ nombrottsår, då eleklronröret — en skapelse från förra världskriget — börja­ de sitt segertåg, kan den icke underlåta att fästa uppmärksamheten på vissa företeelser, som göra det sannolikt att många betydelsefulla framsteg ännu äro att vänta inom radiotekniken.

I början av 1920-talet sysslade forskningen inom akustiken huvudsakligen med rent teoretiska problem. Sedan dess har emellertid, icke minst genom rundradions frammarsch och behovet av särskilda studiolokaler, den akus­ tiska vetenskapen utvecklats mycket snabbt både på bredden och på djupet. Först mot slutet av 1930-talet blevo de fundamentala problemen inom bygg­ nadsakustiken och elektroakustiken så klarlagda, att man numera ganska väl behärskar de problem, som t. ex. uppstå vid inredning av studiolokaler samt vid konstruktion och placering av för olika ändamål lämpade mikro­ foner. Detta förhållande är så till vida lyckligt som möjligheter nu föreligga att göra det av statsmakterna beslutade radiohuset i Stockholm till ett i tekniskt hänseende förstklassigt byggnadsverk i den svenska rundradions tjänst. När studiolokaler inredas i andra städer än Stockholm, är det av stor vikt. att också där de akustiska problemen beaktas och bearbetas av därför skolade vetenskapsmän och tekniker.

I andra sammanhang har utredningen berört frågan om olika elektro­ akustiska reproduktionsmetoder för den inspelningsverksamhet, som Radio­ tjänst bedriver. Den moderna elektriska reproduktionstekniken är även den ett barn av de sista två decennierna. Skillnaden mellan kvaliteten hos 1920- talets grammofonskivinspelningar och hos nutidens elektriska reproduktions­ metoder är ett utmärkt exempel på frammarschen inom detta område. Jäm­ sides med denna utveckling har ljudfilmen —- också den en frukt av de elektroakustiska reproduktionsmetoderna — på 18 år vunnit den ena segern efter den andra. Såvitt nu kan bedömas, är utvecklingen på dessa områden emellertid långt ifrån avslutad, och man torde kunna vänta betydelsefulla kvalitativa förbättringar och kostnadsbesparingar i den reproduktionsteknik, som är en väsentlig förutsättning för rundradions arbete.

Det nu avslutade världskriget har tillfört radiotekniken nya uppfinningar och många tekniska nykonstruktioner, som haft ett revolutionerande infly­ tande på krigföringen och som säkerligen i stor utsträckning komma att få betydelse för fredens framstegsarbete. För radiotekniken är det härvid främst användningen av frekvensmodulation och konstruktionen av nya sän­ dar- och mottagarrör, som äro av intresse.

I Sverige har den radiotekniska och elektroakustiska forskningen först re­ lativt sent och blott i långsamt tempo vunnit beaktande. Visserligen har vårt land en med hänsyn till landets storlek väl utvecklad radioindustri, men den har på rundradioområdet huvudsakligen varit inriktad på tillverkning av mottagare och därvid ända till det andra världskrigets utbrott fått basera tillverkningen på import av elektronrör. De svenska rörfabriker, som till­ kommit under kriget, kunna visserligen nu framställa flera av de rörtyper som erfordras för mottagarfabrikationen, men det är ej möjligt här yttra sig om deras framtid inför väntad utländsk konkurrens. Vad tillverkningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

35

sändare med stor effekt beträffar, torde Sverige för överskådlig tid bli hän­ visat till inköp från uilandet. Den erfarenhet, som svensk industri vunnit under kriget vid fabrikation av sändare för försvaret och andra statliga behov, kan emellertid med fördel omsättas vid leveranser av rundradiosän­ dare med måttlig effekt. Den svenska radioteknikens framsteg baseras dock huvudsakligen på en fortlöpande teknisk utveckling och ett därav föranlett konstruktionsarbete, under det att egentlig teknisk vetenskaplig forskning av olika skäl endast i ett fåtal fall bedrives inom radioindustriens labora­ torier. Statsmakternas stöd till sådan civil forskning har hittills inskränkt sig till inrättandet av tvenne professurer i radioteknik, men dessa ha till­ kommit så sent som år 1937 vid tekniska högskolan i Stockholm och år 1945 vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg och äro därtill förenade med en ganska betungande undervisningsskyldighet.

Mot bakgrunden av här i korthet antydda mål för den svenska rundra­ dioteknikens forsknings- och utvecklingsverksamhet och den nuvarande si­ tuationen inom landets industriella och statliga radiolaboratorier finner ut­ redningen det vara mycket angeläget understryka betydelsen av ett kraftigt stöd till försatt utveckling på detta område. Då den svenska rundradiorö- relsen är en beydande ekonomisk faktor i landets näringsliv, förefaller det naturligt, att ett icke obetydligt belopp av licensavgifterna användes för en intensifiering och fördjupning av den radiotekniska forskningen. Samma synpunkter framfördes redan år 1935 i telegrafstyrelsens yttrande över 1933 års rundradioutrednings betänkande och vunno dåvarande kommunikations­ ministerns bifall i propositionen nr 164 till 1935 års riksdag. Bidrag har där­ efter i viss utsträckning utgått av licensmedel för nämnda ändamål. Än yt­ terligare understrykes behovet av stöd åt forskningen, därest statsmakterna följa utredningens förslag till fortsatt utbyggnad av rundradiorörelsen.

Programutveckling.

Radioprogrammet har vid flerfaldiga tillfällen inne­

hållit inslag, som kunna betecknas som experiment. Radioledningen har ge­ nom dylika program av förut icke prövad typ velat skaffa sig erfarenheter och utröna lyssnarnas sätt att reagera. Även ett misslyckande ger värdefulla upplysningar, som sedermera kunna vara vägledande vid utformandet av ett nytt uppslag. En ständig förnyelse till såväl form som innehåll måste alltid vara den ledande principen vid skapandet av radioprogram. Programexpe­ rimenten kunna härvidlag ge goda impulser fill programmets utveckling. Dessa experimentprogram kunna, å ena sidan, som tidigare skett, placeras i själva radioprogrammet, så att lyssnarnas reaktion kan inhämtas. Det är att märka att tillkomsten av flera samtidiga program ökar möjligheterna för dylika försök, vilket utredningen anser värdefullt. Å andra sidan böra vissa program av ny typ endast avlyssnas inom Radiotjänst och därefter granskas vid en efterföljande kritisk diskussion. Härvidlag kräves alt företagets tek­ niska. ekonomiska och programmässiga resurser tillåta ett dylikt utveck­ lingsarbete.

Vilken metod programledningen än föredrar är det nödvändigt att ständig omsorg ägnas programmet, så att detta icke stagnerar. Rundradioprogram ha i Sverige endast utsänts under tjugu år. Ännu iiro med säkerhet möjlighe­ terna till variation och nyheter icke tömda. Ett friskt och idérikt experimen­ terande är av livsviktig betydelse för programverksamhetens utveckling, och därför böra erforderliga medel för dylika ändamål tillförsäkras Radiotjänst.

Forsknings- och utvecklingsarbetet bör bedrivas såväl inom som utom te­ legrafverket och Radiotjänst. Utredningen anser, all för ändamålet bör anslås 100 000 kronor årligen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

37

hänga med den egentliga utbildningen, exempelvis för rundradioteknisk forsk­ ning av det slag, som avses i betänkandet. Uppenbarligen har också utred­ ningen utgått ifrån denna förutsättning, då ett så lågt årligt belopp som 100 000 kronor föreslagits utgå av licensmedlen för radiotekniskt och pro­ grammässigt forsknings- och utvecklingsarbete inom eller utom telegrafverket och Radiotjänst. För en självständig forskningsverksamhet vid telegrafverket och Radiotjänst, inklusive laboratorieutrustning och underhåll därav, skulle ett belopp av denna storlek icke förslå långt, men om det huvudsakligen användes för att stödja forskningsverksamheten vid de redan befintliga res­ pektive planerade högskolelaboratoriema, skulle det utan tvivel verksamt bi­ draga till att främja rundradioteknikens utveckling i vårt land. Dock måste härvid den reservationen göras, att anslagsbehovet för rundradioteknisk forsk­ ning framdeles kan komma att avsevärt ökas, framförallt i den mån tele- visionsexperiment upptagas på forskningsprogrammet.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola föreslår, att det årliga beloppet till forsknings- och utvecklingsarbete höjes till 500 000 kronor. Av detta belopp böra de radiotekniska institutionerna vid landets två tekniska hög­ skolor erhålla vardera 100 000 kronor årligen till allmän, icke närmare spe­ cificerad radioforskning.

Departementschefen.

Vad utredningen i förevarande isammanhang berört föranleder uttalande från min sida allenast i vad avser medel till tekniskt och programmässigt forsknings- och utvecklingsarbete. Liksom utredningen anser jag, att ett år­ ligt belopp bör stå till förfogande för ändamålet samt att beloppet bör utgå av licensmedlen. I avvaktan på vidare erfarenhet rörande medelsbehovet synes det av utredningen angivna beloppet, 100 000 kronor för år, böra god­ tagas. Beloppet bör upptagas på telegrafverkets stat för driftkostnader och fördelas av telegrafstyrelsen.

Det torde vara mindre lämpligt att nu uppdraga några mera detaljerade riktlinjer för forskningsverksamhetens bedrivande och medlens användning. Jag vill endast i anslutning till uttalande av styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm framhålla betydelsen av att planläggningen av den radiotekniska forskningen sker under fortlöpande samarbete mellan de tekniska högsko­ lorna, telegrafstyrelsen och Radiotjänst.

Det bör slutligen vid medlens disposition beaktas, att de äro avsedda för såväl teknisk som programmässig forskning. Några riktlinjer för fördelningen mellan dessa båda ändamål kunna däremot icke på förhand angivas.

Rundratliorörelsens finansiering.

Rundradioutredningen.

Rundradiorörelsen har alltifrån sin tillkomst finansierats med de licens­ avgifter, som innehavarna av radioapparater betala. Gällande bestämmelser härom innefattas i kungörelsen den 17 juni 1943 angående rätt att innehava radiomottagningsapparat (SFS 551/43).

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Licensavgiften, som ursprungligen bestämdes till 12 kronor, har från och med år 1926 utgjort 10 kronor. Av den sammanlagda licensiippbörden utgår

dels ersättning till telegrafverket för kostnaderna för den tekniska organisa­ tionen, för utfärdande av licenser och inkassering av licensavgifterna samt för avsättning till värdeminskningskonto, dels ock ersättning till Radiotjänst för kostnaderna för programverksamheten. Återstoden tillfaller statsverket och ingår i de av telegrafverket inlevererade överskottsmedlen.

Av den ekonomiska översikt, som utredningen utarbetat, framgår, att sta­ ten såsom ränta och överskottsmedel under åren 1925—1944 uppburit i runt tal 61 000 000 kronor samt att de statliga kapitalinvesteringarna i rundradio­ rörelsen under samma tid uppgå till cirka 19 000 000 kronor.

Utredningen anser sig för sin del böra såsom grundläggande princip för rundradiorörelsens finansiering fastslå, att rörelsen skall vara självförsör­ jande.

Rundradiorörelsens huvudsakliga inkomster böra liksom hittills vara licensavgifterna. Utredningen anför vidare följande.

I gällande överenskommelse mellan telegrafstyrelsen och Radiotjänst före- skrives bland annat, att annonsering eller reklam i rundradioprogrammen icke får äga rum under annan form än att, därest person eller firma bestri­ der kostnaden för program och i förekommande fall för den därmed för­ enade utsändningen, detta må göras till föremål för ett omnämnande.

Den utväg till inkomster, som överenskommelsen sålunda indirekt anvi­ sar, har icke utnyttjats. Utredningen anser, att utvägen ifråga icke heller nu bör försökas. Den har prövats i exempelvis Förenta Staterna, och den praxis, som där utformats, skulle säkerligen icke tillfredsställa svenska lyss­ nare. Sedan ökat programutrymme genom dubbel- eller trippelprogram kom­ mer att stå till buds kan övervägas, huruvida viss sändningstid synes böra utnyttjas för kommersiella eller andra privata meddelanden, därest garanti skapas för att endast från ordinarie program ledig tid användes för ända­ målet, att dessa program eller förhyrda programtider icke sammanblandas med eller ens i minsta mån löpa risk att förväxlas med de ordinarie radio­ programmen samt att de till försåld programtid förlagda programmen icke strida mot de principer, som äro normerande för de ordinarie programmen.

Två vägar för försäljning av programtid äro vid denna tidpunkt tänkbara. Den ena är att viss ledig tid reserveras för annonsändamål och vid publi­ ceringen betecknas som disponerad av annonsörer. Lyssnaren blir då på för­ hand underrättad om programmets art och någon förväxling behöver icke uppstå. Sådana program komma givetvis att rikta sig till den stora allmän­ heten.

Den andra vägen är att föreningar, företag eller bildningsanstalter såsom exempelvis universitet, vilka behöva komma i kontakt med lyssnare på olika platser i landet för att meddela instruktioner eller undervisning, eventuellt för att hålla kurser, mot ersättning få använda viss programtid på lämplig våglängd. Dylika program behöva icke meddelas i pressen. Programtidskö- paren själv bör i stället bekantgöra dem för respektive mottagare. Program av denna natur skilja sig från den föregående kategorien genom att endast rikta sig till en begränsad grupp av lyssnare.

En konsekvens av försöket att beträda dessa vägar blir givetvis, att Ra­ diotjänst måste inrätta en särskild avdelning med service för kunderna i syfte att utforma dessas uppslag och intentioner på ett fullt radiomässigt sätt.

■Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

39

Den av Radiotjänst utgivna programskriften Röster i radio har med åren givit allt bättre ekonomiskt resultat. Överskottet har hittills kommit pro­ gramverksamheten till godo. Så synes även framdeles böra ske liksom ock med de överskott av Radiotjänsts förlagsverksamhet i övrigt, som kunna påräknas. På samma sätt böra eventuella underskott täckas av Radiotjänsts medelstilldelning för programverksamheten.

Rundradiorörelsens utgifter bestå av å ena sidan kapitalkostnader och å andra sidan årliga underhålls-, drift- och programkostnader. Såsom hu­ vudregel bör liksom hittills gälla, att anläggningskostnaderna bestridas ge­ nom statlig kapitalinvestering i vanlig ordning, under det att underhålls-, drift- och programkostnadema täckas av licensmedel. Likaså böra kostna­ derna för förräntning och amortering av det i anläggningarna investerade kapitalet gäldas av licensintäktema. Rörande utgifterna anför utredningen vidare följande.

I detta sammanhang böra inventariekostnaderna något uppmärksammas. Hittills ha dessa bestritts av Radiotjänst inom ramen av tilldelade licensme­ del för programutgiftema, därvid omedelbar avskrivning tillämpats. I prin­ cip torde någon ändring härutinnan icke vara erforderlig. En större inven- tarieanskaffning, såsom för exempelvis radiohuset i Stockholm, bör emeller­ tid lämpligen avskrivas under flera år.

Såsom löpande kostnader ha hittills utgifterna för studiolokaler betraktats. Denna princip bör bibehållas beträffande förhyrda lokaler. Skulle lokaler komma att anordnas i egna fastigheter, böra dock kostnaderna liksom beträf­ fande radiohuset i Stockholm bestridas genom investering av statsmedel i vanlig ordning.

Utredningen har i det föregående förordat utökning av antalet frilicenser. Indirekt innebär detta en belastning för licensbetalama. Såväl med hänsyn härtill som med tanke på principen om rundradion såsom självförsörjande synes utredningen naturligt, att ett mot antalet frilicenser svarande licens- belopp tillföres rundradiorörelsen genom anslag under riksstatens sociala huvudtitel.

Av samma skäl synes den ökade medelstilldelning, som utredningen i det föregående förordat till radiomottagare för skolor, icke höra belasta licens­ medlen utan finansieras genom anslag under riksstatens ecklesiastika hu­ vudtitel. Detsamma bör gälla utgifterna för skolradion. Såväl andel i kapi­ talkostnader som kostnaderna för programmen och den tekniska driften böra för denna undervisningsform liksom för undervisningsväsendet i övrigt åvila skattebetalarna i gemen. Härav följer att kostnaderna för läroböcker eller annat tryck, som användes av skolradion, böra särskiljas från Radiotjänsts förlagsverksamhet och liksom övriga utgifter för skolradion bekostas av statsmedel.

Jämväl kostnaderna för den kombinerade radio- och korrespondensunderr visning, för vilken utredningen uttalat sig. falla utom ramen för de utgifter, som böra bestridas av licensmedel. Enligt utredningens mening bör denna rörelsegren göras självbärande, d. v. s. deltagarna böra svara för de pro­ gram-, tekniska och kapitalkostnader, vilka äro direkt förknippade med själva korrespondensundervisningen och med enbart för detta ändamål an­ ordnade radioprogram. Något mera betydande överskott av verksamheten hör dock icke eftersträvas. Såväl igångsättandet av eu korrespondenskurs av här avsett slag som storleken av deltagaravgiften bör göras beroende av an­ slutningen till kursen. Lämpligen synes kunna så förfaras, att kursen annon­

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

seras med angivande av viss anmälningstid. Av anmälningsresultatet framgår om kursen kan utan alltför betungande avgifter igångsättas liksom ock stor­ leken av erforderliga kursavgifter. Indrivningen av kursavgiften kan even­ tuellt ske i samband med att första studiebrevet utsändes.

För närvarande utbetalar Radiotjänst årligen 54 000 kronor till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för väderleksrapporterna. Något fog för bibehållande av denna ersättning synes utredningen icke förefinnas. A andra sidan torde rundradiorörelsen böra svara för väderleksrapporternas andel i kapitalkostnaderna samt för de tekniska kostnader, som äro förbund­ na med väderleksrapporternas spridande genom rundradion.

Beträffande de årliga kostnaderna för kortvågsprogram till utlandet anser utredningen övervägande skäl tala för att dessa bestridas på särskilt för ändamålet anvisat riksstatsanslag. Utredningen har beräknat program- och driftkostnaderna till sammanlagt 1 130 000 kronor för år. Härtill komma kapitalkostnader, vilka utredningen uppskattar till 650 000 kronor för år. Tillhopa kunna alltså årskostnaderna för kortvågsprogram till utlandet upp­ skattas till 1 780 000 kronor.

Såsom bakgrund till utredningens beräkningar rörande licensa v gif­ tens framtida storlek har utredningen framlagt vissa i det före­ gående delvis berörda kalkyler rörande anläggnings- och årskostnader.

Anläggningskostnaderna fördela sig med 11 000 000 kronor å utbyggnaden av det trådlösa stationsnätet, 5 270 000 kronor å två kortvågssändare samt 27 000 000 kronor å radiohuset i Stockholm eller tillhopa 43 270 000 kronor.

Om trådradionätet utbygges för att bereda goda mottagningsmöjligheter för dem som för närvarande icke kunna tillfredsställande avlyssna ett program, bör härtill läggas 92 200 000 kronor. Slutsumman blir alltså 135 470 000 kro­ nor. Utbygges trådradionätet för att möjliggöra flera samtidiga program, ökas beloppet 43 270 000 kronor med 207 600 000 kronor till 250 870 000 kro­ nor. Utredningen har därvid utgått från ett antal radioabonnenter av 2 000 000, av vilka 700 000 icke kunna tillfredsställande avlyssna ett pro­ gram.

Såsom förut framhållits, ha statsmakterna fattat beslut rörande radiohu­ set i Stockholm och kortvågsanläggningen samt rörande ungefär hälften av kapitalinvesteringen för det trådlösa stationsnätets utbyggnad. Beträffande trådradion ha medel anvisats till trådradioanläggning på Gotland samt i mindre utsträckning till trådradioanläggningar i de delar av landet, där mot- tagningsförhållandena äro särskilt dåliga. Utbyggnaden av trådradionätet för de 700 000 rundradioabonnenter, som enligt beräkningarna sakna fullgoda mottagningsförhållanden, kan om den snarast möjligt påbörjas antagas vara färdig tidigast år 1955.

De beräkningar, utredningen verkställt rörande årskostnaderna, återfinnas i en vid betänkandet fogad bilaga (Bilaga 8). Beräkningarna avse å ena sidan ett program och å andra sidan flera samtidiga program. I förstnämnda hän­ seende har utredningen räknat med fyra alternativ (A, B, C och D); i sist­ nämnda hänseende åter ha beräkningarna kunnat begränsas till ett alterna­ tiv (E). De olika alternativen omfatta:

A. Cirka 4 000 timmars sändningstid samt genomförd ut- och ombyggnad av vissa trådlösa stationer, exklusive de bägge kortvågssändarna.

41

B. Cirka 5 900 limmars sändningstid samt i övrigt under A angivna för­ utsättningar.

C. Cirka 4 000 timmars sändningstid, tillkomsten av ett radiohus i Stock­ holm, fullständig utbyggnad av ett trådradionät för förbättring av lyssnings- möjligheterna för 700 000 trådradioabonnenter samt i övrigt under A angivna förutsättningar.

D. Cirka 5 900 timmars sändningstid samt i övrigt under C angivna för­ utsättningar.

E. Cirka 6 927 timmars programtid för trådradiostationerna (vilket på grund av att programmen överlappa varandra motsvarar cirka 4 400 tim­ mars sändningstid), cirka 4 000 timmars sändningstid för de trådlösa statio­ nerna, genomförd ut- och ombyggnad av vissa trådlösa stationer (exklusive de två kortvågssändarna), tillkomsten av ett radiohus samt fullständig ut­ byggnad av trådradionät (alternativ I) för 2 000 000 trådradioabonnenter.

I anslutning till beräkningarna framhåller utredningen, att de olika alter­ nativen icke innefatta något förslag från utredningens sida rörande utbygg- nadsetappemas inbördes ordning. Detta framgår bland annat därav, att en övergång från alternativ B till alternativ C i så fall skulle innebära en minsk­ ning av sändningstiden från 5 900 till 4 000 timmar, vilket i praktiken näppe­ ligen låter sig göra utan speciella till krisförhållanden eller dylikt hänförliga orsaker.

De olika alternativens slutsummor utgöra 15 281 000 kronor för alternativ A, 16 991 000 kronor för alternativ B, 28 296 000 kronor för alternativ C, 30 136 000 kronor för alternativ D och 42 641 000 kronor för alternativ E.

Utredningen framhåller, att de olika alternativens slutsummor omedelbart kunna läggas till grund för en uppskattning av licensavgiftens framtida stor­ lek. Med nuvarande licensbelopp inbringa 2 000 000 licensinnehavare årligen 20 000 000 kronor. Härav följer att alternativen A och B kunna genomföras med oförändrad licensavgift. För alternativen C och D kräves en höjning av avgiften till i runt tal 15 kronor, medan alternativ E fordrar en licensavgift av i avrundat tal 22 kronor.

Utredningen anför därefter följande. Av beräkningarna framgår, att den tidpunkt mycket snabbt närmar sig, då den nuvarande licensavgiften icke förslår till de med rundradiorörelsen förenade utgifterna. Då en utökning av sändningstiden till 5 900 timmar kan ske inom ramen av nu tillgängliga medel, bli tillkomsten av radiohuset i Stockholm och utbyggnaden av trådradionätet de direkta anledningarna till höjningen av licensavgiften. Höjningen kommer följaktligen icke att omedel­ bart ge alla licensinnehavarna någon påtaglig valuta. Frågan blir då hur en sådan höjning kommer att te sig ur licensbetalarnas synpunkt.

Det är klart, att en licensavgift av exempelvis 15 kronor i och för sig icke kan betecknas såsom hög. Den är sålunda med hänsyn till penningvärdets fall endast obetydligt högre än vad It) kronor var ar 1926, då den nuvarande licensavgiften trädde i kraft. Härtill komma emellertid, bortsett från ra­ diohuset, de fördelar som på längre sikt stå att vinna, nämligen bättre mot- tagningsförhållanden för de många rundradioabonnenter, som för närvaran­ de icke kunna tillfredsställande tillgodogöra sig radioprogrammen, och för­ utsättningar för flera samtidiga program. Det vill synas utredningen som

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

43

— efter det att riksdagen i princip tagit ställning till grunderna för rundradio­ rörelsens fortsatta finansiering under beaktande av vad som anförts om möj­ ligheterna att genom extra kapitalnedskrivning åstadkomma en utjämning av årskostnaderna på längre sikt — måtte, efter förslag av styrelsen, fastställa licensavgiftens storlek och tidpunkten för dess höjande.

Av vad styrelsen för aktiebolaget Radiotjänst anfört må följande återgivas. Rundradion är ett effektivt kommunikationsmedel för utsändandet av med­ delanden och tillkännagivanden, som äro avsedda för en stor allmänhet. På grund av den knappa programtiden har detta icke kunnat utnyttjas i större omfattning. Med tillkomsten av flera program synes det styrelsen, att en viss utvidgning av möjligheten att genom radio utsända meddelanden av mer eller mindre privat karaktär bör medgivas.

Däremot måste styrelsen avstyrka, att affärs- och reklamannonsering i egentlig mening sker genom rundradion. Det torde bland annat stöta på alltför stora svårigheter att sovra det annons- och reklammaterial, som kan kräva plats.

Utsändningar från föreningar, företag och bildningsanstalter av instruktio­ ner och undervisning kollidera i ett antal fall med företagets egen verksam­ het, och även här anmäla sig konsekvenser, som icke äro önskvärda. Sty­ relsen kan därför ej heller tillstyrka denna form av uthyrning av program­ tid.

Licensrörelsen har den karaktär, att man med mycket kort varsel, något kvartal, kan höja licensavgiften. Då det allmänt talats om, att staten hittills »beskattat» rundradion, torde det för den stora allmänheten vara mera lätt­ förståeligt, att man successivt ökar avgiften, i den mån medel bli behövliga, än att man, som utredningen föreslagit, redan nu går in för en 50 % för­ höjning.

Radiotjänsts styrelse föreslår därför, att frågan om höjning av licensav­ giften får anstå tills medel bli behövliga och att det skall ankomma på telegrafstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med de framställningar om förhöjning av densamma, som kunna anses påkallade, vai-vid det mellan 10 och 15 kronor även kan tänkas ett eller annat intervall. Då licensavgiften alltid synes böra hållas så hög, att ett visst ■— om ock mindre — överskott uppstår varje år, tillstyrker styrelsen kraftigt utredningens förslag att detta överskott skall användas för nedskrivning av investerat kapital för att på längre sikt kunna minska årskostnaderna.

Statskontoret framhåller, att en utbyggnad av rundradion icke synes böra ske i vidare omfattning än som låter sig göra med anlitande av de licens­ inkomster, som kunna beräknas inflyta vid oförändrad licensavgift. Å andra sidan böra nämnda inkomster oavkortade ställas till rundradioverksamhe­ tens förfogande. Någon höjning av licensavgiften bör enligt statskontorets mening icke ifrågakomma med mindre så oundgängligen påkallas för till­ godoseende av ett mera allmänt lyssnarintresse. Hit torde vara att hänföra dels åtgärder för möjliggörande av en fullt tillfredsställande avlyssning av det svenska rundradioprogrammet för alla licensinnehavare och dels till­ komsten av ett radiohus såsom förutsättning för kvalitativt sett förbättrade program. Vid en eventuell höjning av licensavgiften är emellertid att anbe­ falla största varsamhet, så att icke avgiftshöjningen leder till minskad an­ slutning och ökade svårigheter vid indrivningen av avgifterna.

Kungi. Maj:ts proposition nr 41.

Ämbetsverket avstyrker av principiella skäl tanken på en utökning av rundradiorörelsens inkomster genom försäljning av programtid.

Riksräkenskapsverket framhåller inledningsvis, att rundradiorörelsen i Sve­ rige hittills tillfört statsverket icke mindre än 34 °/o av licensinkomsterna.

Denna statsinkomst ingår i överskottet av telegrafverkets verksamhet och har alltså bidragit till stegringen av telegrafverkets inkomster.

Liksom utredningen utgår riksräkenskapsverket såsom självklart från att rundradiorörelsen skall vara självförsörjande. Ämbetsverket anför följande.

Rundradion bör alltså ingå såsom del i telegrafverket såsom affärsverk. I enlighet härmed böra licensavgifterna för framtiden avvägas så att inkoms­ terna därav täcka kostnaderna för rundradion, inräknat ränta på i rund­ radion investerat statskapital. Räntan bör fortfarande ingå i överskottet av telegrafverkets fond men bör icke föranleda krav på högre överskott av rundradion än som svarar mot normal förräntning av investerat statskapital. De förslag som de sakkunniga framlagt komma att leda till en avsevärd ök­ ning av kostnaderna för rundradion. 1 verkligheten innebär detta, att den betydande monopolinkomst av rundradion, som hittills influtit till statsver­ ket, kommer att försvinna.

En förutsättning för att radions ekonomi, sedan den nu föreslagna ut­ byggnaden påbörjats, skall kunna överblickas är, att det ekonomiska resul­ tatet av rundradiorörelsen klart framgår ur telegrafverkets bokföring. Så bär hittills icke varit fallet. Visserligen har licensavgifternas belopp hittills redo­ visats särskilt. På utgiftssidan har emellertid icke uppehållits klar gränsdrag­ ning mellan utgifterna för rundradiorörelsen och utgifterna för telegrafver­ kets övriga rörelsegrenar. För framtiden är det icke endast önskvärt utan även nödvändigt, att en sådan gränsdragning åstadkommes. Riksräkenskaps­ verket är övertygat om att genomförandet av en sådan gränsdragning, sär­ skilt efter utbyggnad av trådradion, kan medföra vissa svårigheter. Ämbets­ verket är inte heller berett att i detta sammanhang i detalj uttala sig om hur en sådan gränsdragning skall åstadkommas men förutsätter, att det skall vara möjligt beräkna den andel i kostnaderna för ledningarnas vård, underhåll och avskrivning som skall ankomma på rundradion. Om en sådan uppdel­ ning av utgifterna kommer till stånd, bör den i telegrafverkets bokföring genomföras på ungefär samma sätt som den av statens järnvägar upprättade särskilda redovisningen för malmbanans utgifter och inkomster.

Riksräkenskapsverket har ansett det icke ankomma på ämbetsverket att yttra sig huruvida en försäljning av programtid kan anses vara lämplig. Äm­ betsverket har därför inskränkt sig till att framhålla, att om programtid säl- jes, inkomsten härav bör redovisas hos Radiotjänst och alltså icke passera telegrafverkets bokföring. Detsamma gäller inkomsterna av Röster i radio.

Rörande de utgifter, som utredningen vid ett konsekvent genomförande av självförsörjningsprincipen anser böra bestridas genom riksstatsanslag, anför riksräkenskapsverket följande.

De sakkunniga ha förutsatt, att kostnaderna för radiomottagare för sko­ lor samt övriga utgifter för skolradion skola täckas från anslag under VIII huvudtiteln. Riksräkenskapsverket finner för sin del naturligt, att rund­ radion erhåller ersättning för utgifter av denna natur. Ämbetsverket till­ styrker följaktligen att alla kostnader för skolradion liksom övriga kostna­ der för undervisningsväsendet täckas från anslag under VIII huvudtiteln samt att rundradion erhåller ersättning för sina kostnader för sådant ända­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

45

mål från därför anvisat anslag. Sådan ersättning bör, i den mån den avser Radiotjänsts verksamhet, utbetalas till Radiotjänst och, i den mån den av­ ser anordningar som bekostats av telegrafverket, utbetalas till telegrafsty­ relsen för att av sistnämnda myndighet redovisas såsom inkomst för rund­ radiorörelsen. Motsvarande gäller vad de sakkunniga anfört om eventuella kostnader för radio- och korrespondensundervisning.

De sakkunniga ha föreslagit, att det belopp som Radiotjänst årligen ut­ betalar till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för väder­ leksrapporterna skall upphöra att utgå, men ha förutsatt, att rundradiorö­ relsen även i fortsättningen skall svara för de kostnader, som äro förbundna med väderleksrapporternas spridande genom rundradion. Riksräkenskaps- verket finner för sin del naturligt, att kostnaderna för en viss statsinstitu­ tions verksamhet bestridas från de anslag som ställas till denna institutions förfogande och icke genom sådana ersättningar som de nu ifrågavarande fördelas å olika huvudtitlar. Riksräkenskapsverket anser sig därför, ehuru det är sannolikt att väderleksrapporterna ekonomiskt sett representera en av de betydelsefullaste punkterna i radioprogrammet, böra tillstyrka, att den av de sakkunniga omnämnda ersättningen till meteorologiska och hydro­ logiska institutet icke vidare skall utgå.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att de årliga kostnaderna för kort- vågsprogrammet till utlandet skola bestridas från särskilt för ändamålet an­ visat riksstatsanslag. Riksräkenskapsverket som finner detta förslag befogat förordar för sin del, att vid bifall till de sakkunnigas förslag särskilt anslag för ändamålet uppföres under den i riksstatens III huvudtitel upptagna rubriken D. Diverse. Anslaget bör disponeras av telegrafstyrelsen samt till den del det avser programkostnader utbetalas till Radiotjänst.

Riksräkenskapsverket finner skäl tala för att radiolicensavgiften icke hö- jes i snabbare tempo än som svarar mot ökningen i kostnaderna för rund­ radioväsendet. Riksräkenskapsverket anser sig därvid böra erinra om möj­ ligheten att, beroende på den takt i vilken den planerade utbyggnaden kom­ mer till stånd, genomföra en successiv i stället för en omedelbar höjning av radiolicensavgiften till föreslagna 15 kronor.

För närvarande betalas licensavgiften en gång årligen. De sakkunniga för­ orda att avgiften för framtiden skall kunna betalas halvårs- eller kvartalsvis samt att, i varje fall sedan trådradion mera allmänt införts, licensavgiften skall erläggas samtidigt med telefonavgiften. Riksräkenskapsverket finner för sin del detta förslag vara förenat med så stora fördelar, att ämbets­ verket vill ifrågasätta om icke licensavgiften regelbundet, oberoende av om övergång till trådradio genomföres, borde debiteras och erläggas på samma sätt som och samtidigt med telefonavgifterna.

Slutligen har riksräkenskapsverket erinrat om att vid Infall till vad de sakkunniga förordat inkomsterna av radioverksamheten skulle stiga myc­ ket snabbt, medan utbyggnadsprogrammet skulle bliva realiserat under en period av 20 år. Inkomsterna skola sålunda stiga i snabbare tempo än ut­ gifterna, i varje fall till den del utgifterna avse avskrivning å anläggnings­ kapital samt ränta å disponerat statskapital. Riksräkenskapsverket anser sig vid sådant förhållande böra ifrågasätta, huruvida icke avskrivningen å de nya radioanläggningarna bör fixeras på sådant sätt alt avskrivningsprocen-

Kungl. Maj.-ts proposition nr 41.

2. Enligt min mening talar sannolikheten för att lösningen av problemet om flera samtidiga program, såvitt nu kan bedömas, kan komma att ske ge­ nom utbyggnad av ett högfrekvent trådradionät på telefonledningarna. Med hänsyn till rådande situation beträffande tillgången på arbetskraft och ma­ terial med därav följande återverkningar på investeringspolitiken bör dock utbyggnaden för flera samtidiga program tills vidare uppskjutas. Under ti­ den bör utvecklingen å rundradioteknikens område med uppmärksamhet följas.

3. Jag delar utredningens uppfattning rörande den programmässiga för­ bättringen av ett riksprogram. I första hand bör sändningstiden, så snart ske kan, utökas till 5 900 timmar per år. Försöken med programrepriser böra fullföljas. Den tekniska utbyggnaden för förbättring av ett riksprogram bör inriktas på en ökning av effekten hois de trådlösa stationerna i Kalmar och Halm­ stad. Rörande Göteborg, Sundsvall och Stockholm ha beslut i denna riktning redan fattats. De privata relästationema böra successivt övertagas av staten och förbättras samt ytterligare synkronkörda relästationer uppföras på lämp­ liga platser. Utbyggnaden av trådradionätet för de lyssnare, som icke kunna tillfredsställande avlyssna trådlös sändning, bör fullföljas i snabbast möj­ liga takt. Blindlicenser böra utgå enligt hittills gällande grunder. Med hänsyn till statsmakternas beslut vid 1946 års riksdag rörande folkpensioneringen böra frilicenser till vissa folkpensionärer däremot icke ifrågasättas. Statens bidrag till inköp av radioapparater för skolor bör höjas från 25 000 till 50 000 kro­ nor per år och bidragsbestämmelserna revideras i anslutning till utredningens förslag. Frågan om statligt bidrag till inköp av radioapparater för studiecir­ kelverksamheten bör upptagas i samband med prövningen av 1944 års folk- bildningsutrednings förslag.

4. Med den ståndpunkt, jag intagit beträffande trådradionätets totala ut­ byggnad, saknar jag anledning närmare ingå på frågan om programtiden vid full utbyggnad.

5. På grund av numera vidtagna åtgärder har jag icke ingått på frågan om mottagningsapparatemas förbilligande. Liksom utredningen anser jag dock, att standardiserings- och typiseringsarbetet på rundradioområdet bör fullföljas.

6. Beträffande kortvågsanläggning för sändningar till utlandet har 1946 års riksdag redan fattat beslut.

7. Jag har icke något att erinra mot att blivande överenskommelse röran­ de programverksamheten träffas mellan chefen för kommunikationsdeparte­ mentet å Kungl. Maj:ts vägnar och Radiotjänst. Liksom utredningen anser jag, att sammansättningen av Radiotjänsts styrelse bör ändras i syfte att åstadkomma en mera nyanserad intresserepresentation. Antalet av Kungl. Maj:t utsedda ordinarie ledamöter bör ökas med två. Jag har icke funnit an­ ledning till erinran mot utredningens rekommendationer rörande Radiotjänsts inre organisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

49

8. Jag tillstyrker utredningens förslag rörande medel till tekniskt-veten- skaplig forskning och programmässigt forsknings- och utvecklingsarbete. Liksom utredningen anser jag vidare, att utbildningen och fortbildningen av programpersonalen bör ägnas uppmärksamhet.

9. Rundradiorörelsen bör vara självförsörjande. Den grundläggande inkomsten bör alltjämt vara licensmedlen. Jag delar vissa remissmyndigheters tvekan rörande lämpligheten att försälja programtid. Med slutligt ställnings­ tagande till frågan om rundradiorörelsen bör belastas med utgifter för blind- iicenser, skolradio och radiomottagare för skolor, väderleksrapporter samt kortvågssändningar till utlandet bör tills vidare anstå. Kostnaderna för kom­ binerad radio- och korrespondensundervisning böra bestridas av deltagarna i undervisningen. Frågan om licensavgiftens höjning bör framdeles upptagas efter förslag från telegrafstyrelsen.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom propo­ sition lämna riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning av 1943 års rundradioutrednings betänkande angående rundradion i Sverige, dess ak­ tuella behov och riktlinjerna för dess framtida verksamhet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 41.

4