3

Nr 422.

Förslag till

Butikstängningslag;

Butikstängningslag.

given Stockholms slott den 29 juni Härigenom förordnas som följer.

1945.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1

§.

1

§•

1 mom. Med butik förstås i denna lag försäljningsställe, där detaljhan­

del idkas. Såsom butik betraktas i denna lag även rakstuga, frisersalong

och fotografiateljé.

2 mom. Butik må hållas öppen för allmänheten endast under tid, då det

enligt denna lag är medgivet (affärstid).

Utan hinder av bestämmelserna i lagen må dock kund betjänas, som in­

kommit i försäljningslokal, rakstuga, frisersalong eller fotografiateljé å

affärstid, samt vara utlämnas eller försändas, som sålts i butik under

affärstid eller till kund, som nyss sagts.

3 mom. Yrkesmässig försäljning till allmänheten av viss vara annor­

städes än i butik må ske endast å affärstid för handel med dylik vara.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

(Kungl. Maj:ts förslag:)

2

§.

2

§.

Denna lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med ord­

nad restaurang-, kafé- eller konditorirörelse, såframt därvid till avhämt­

ning eller försändning icke försäljas andra varor än lagad mat, bageri- och

konditorivaror, alkoholfria drycker eller tryckta skrifter;

2) försäljning å apotek;

3) försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av

motorfordon nödvändiga varor, såframt försäljningen sker från upplags-

ställe, där andra varor ej saluföras;

4) försäljning i järnvägsvagn eller å annat trafikmedel till resande;

5) försäljning av program eller liknande trycksaker, konfektyrer, färsk

frukt eller levande blommor i teatrar, biografer och andra nöjeslokaler;

6) försäljning av konfektyrer i 6) försäljning från automatappa-

förpackning eller färsk frukt från

rat

som bedrives i anslutning till bu-

automatapparat, som år uppsatt

utanför butik, där sådana varor

saluföras, och som handhaves av bu-

tiksinnehavaren, ävensom från dy­

lik apparat, som är uppsatt i järn­

vägs väntsal eller inom annan bu­

tik, där samma slag av varor salu­

föras, eller i järnvägs väntsal eller

inom annan huvudsakligen för de

resande avsedd del av järnvägs sta­

tionsområde, under förutsättning att

automatapparaten är av typ som

godkänts av statens institut för folk«

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Kommunala avvikelser.

6

§•

I kommun må, där det finnes

lämpligt ur allmän synpunkt och

prövas kunna ske utan otillbörligt

förfång för företag inom kommu­

nen, som driva rörelse i butik, eller

för företag, som driva sådan rörelse

av visst slag, bestämmas, att den

vanliga affärstiden skall inskränkas

eller att densamma må, utan att för­

längas för vecka räknat, helt eller

delvis förläggas å annan tid än den

i 4 eller 5 § medgivna. Sådan be­

stämmelse må dock ej innebära, att

butik samtliga söckendagar i veckan

skall stångas före klockan 19 eller

att butik å sön- eller helgdag hålles

öppen under högmässogudstjänst.

Där det inom viss kommun kan anses erforderligt för att möjliggöra för

skogs- och flottningsarbetare samt andra långt från hemmet sysselsatta

personer att göra inköp å fritid, må bestämmas, att butik å sön- eller helg­

dag får hållas öppen under högst två timmar, dock ej under högmässo­

gudstjänst.

Bestämmelse, varom i denna paragraf förmäles, skall gälla hela kom­

munen, där ej synnerliga skäl till annat föranleda. Olika bestämmelser må

meddelas för butiker av skilda slag. Bestämmelser må även meddelas för

endast butiker av visst slag men må däremot icke begränsas till en eller

flera angivna butiker. De avsedda butikerna skola, i den mån så lämpligen

låter sig göra, angivas genom uppräknande av de varuslag vilka, uteslutande

eller huvudsakligen, saluhållas i butikerna.

6

§•

I kommun må, där det finnes

lämpligt ur allmän synpunkt och

prövas kunna ske utan otillbörligt

förfång för företag inom kommu­

nen, som driva rörelse i butik, eller

för företag, som driva sådan rörelse

av visst slag, bestämmas, att den

vanliga affärstiden skall inskränkas

eller att densamma må, utan att för­

längas för vecka räknat, helt eller

delvis förläggas å annan tid än den

i 4 eller 5 § medgivna, å sön- eller

helgdag dock ej under högmässo­

gudstjänst.

7 §.

7 §.

Om bestämmelse enligt 6 § beslutar den myndighet, som utövar kom­

munens beslutanderätt.

När fråga om sådan bestämmelse uppkommit hos den kommunala myn­

digheten, skall tillfälle beredas näringsidkare, arbetstagare och andra, som

skulle beröras av bestämmelsen, att genom sina sammanslutningar eller

på annat sätt uttala sig i ärendet.

7

8

^§. 8

§•

Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsen och för

sådant ändamål överlämnas, där det avser annan stad än Stockholm, till

magistraten eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun å lan­

det till landsfiskalen i orten. Magistraten, kommunalborgmästaren eller

landsfiskalen skall insända beslutet till länsstyrelsen med eget utlåtande.

9 §.

9 §.

Länsstyrelsen äger att helt eller delvis fastställa eller ock ogilla beslut

om bestämmelse enligt 6 §. Fastställt beslut skall på vederbörande kom­

muns bekostnad ofördröjligen kungöras genom dess införande i länskun-

görelserna. Därjämte skall genom vederbörande kommunala myndighets

försorg tillkännagivande om kungörelsen med angivande av dess huvud­

sakliga innehåll införas i minst en tidning inom orten.

10

§.

10

§.

Med avseende å ändring eller upphävande av beslut om bestämmelse en­

ligt 6 § skall gälla vad i 6—9 §§ är stadgat.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga.

11

§.

11

§■

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf må

tillstånd meddelas näringsidkare att

hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försälj­

ning till allmänheten å tid, då så­

dant eljest icke är förenligt med be­

stämmelserna i denna lag. Tillstånd

till försäljning som avses i 3 mom.

4) meddelas i Stockholm av över­

st åthållarämbetet, i annan stad av

magistraten eller kommunalborg­

mästaren samt å landet av polis­

myndigheten. I övriga fall medde­

las tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om tillstånd skall innehålla uppgift om den tid och de varu-

slag, som framställningen avser, samt de närmare omständigheter, under

vilka öppethållandet eller försäljningen avses skola äga rum.

Tillfälle att avgiva yttrande över Tillfälle att avgiva yttrande över

gjord ansökning skall, där ej fråga ansökning skall, där det ej är up-

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

1 mom. Länsstyrelsen må under

nedan i denna paragraf angivna för­

utsättningar meddela näringsidkare

tillstånd att hålla butik öppen för

allmänheten eller att annorstädes

idka försäljning till allmänheten å

tid, då sådant eljest icke är fören­

ligt med bestämmelserna i denna lag.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

varor och i övrigt skäl därtill anses

föreligga;

2) försäljning av konfektgrer,

kex, alkoholfria drycker, färsk frukt,

fikon, dadlar, russin, honung i för­

packningar om högst 100 gram och

produkter av svensk frukt ävensom

periodiska skrifter från annan butik

ån under 1) sägs, där under den

vanliga affärstiden endast dessa va­

ror saluhållas, må medgivas, så­

framt icke särskilda skäl till annat

föranleda, i allmänhet dock icke nå­

gon veckodag längre än till kloc­

kan 22;

3) försäljning i samband med nö-

jestillställning, idrottstävling, fri­

luftsbad eller dylikt må medgivas

under den utsträckta tid, som med

hänsyn till förhållandena anses er­

forderlig; dock må tillståndet i regel

avse försäljning endast av de under

1) nämnda varuslagen samt lagad

mat och tobaksvaror;

4) försäljning i direkt anslutning

till station för järnvägs- eller luft­

trafik eller för mer betydande sjö-,

spårvägs- eller busstrafik må med­

givas under den utsträckta tid, som

kan anses betingad av de resandes

behov; dock må tillståndet i regel

avse försäljning endast av de under

1) nämnda varuslagen samt tobaks­

varor och mindre pappersartiklar;

5) försäljning utomhus av varm

korv eller varm fisk samt bröd, po­

tatis och senap, som tillhandahållas

i samband därmed, må medgivas i

den utsträckning, som anses lämp­

lig, dock endast från fastställd plats;

(Gällande lag:)

(Kungl. Maj.ts förslag:)

2) försäljning i samband med nö-

jestillställning, idrottstävling, fri­

luftsbad eller dylikt må medgivas

under den utsträckta tid, som med

hänsyn till förhållandena anses er­

forderlig; dock må tillståndet i re­

gel avse försäljning endast av de un­

der 1) nämnda varuslagen samt la­

gad mat och tobaksvaror;

3) försäljning i direkt anslutning

till station för järnvägs- eller luft­

trafik eller för mer betydande sjö-,

spårvägs- eller busstrafik må medgi­

vas under den utsträckta tid, som

kan anses betingad av de resandes

behov; dock må tillståndet i regel

avse försäljning endast av de under

1) nämnda varuslagen samt tobaks­

varor, piprensare, mindre pappers­

artiklar, pennor och bläck;

4) försäljning utomhus av varm

korv, varm fisk eller varm buljong

samt bröd, potatis och senap, som

tillhandahållas i samband därmed,

må medgivas i den utsträckning,

som anses lämplig, dock endast från

fastställd plats;

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

(Gällande lag:)

18 §.

Klagan över beslut av länsstyrelse

enligt denna lag må föras hos Ko­

nungen i vederbörande statsdeparte-

ment i den ordning, som för över­

klagande av förvaltande myndighe­

ters och ämbetsverks beslut är be­

stämd. Innefattar beslutet tillstånd

jämlikt 11 § till försäljning av to-

baksvaror i stad eller stadsliknande

samhälle, äger tobaksnäinnden föra

talan mot beslutet.

Beslut, varigenom meddelats till­

stånd som i 11 § sägs, skall anses

hava kommit klagande till del den

dag, då beslutet tillkännagivits ge­

nom anslag i länsstyrelsens lokal.

Sådant beslut skall utan hinder av

besvär lända till efterrättelse, intill

dess annorlunda kan vara förordnat.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

18 §.

Klagan över beslut, som enligt

11 § meddelas av magistrat, kom­

munalborgmästare eller polismyn­

dighet, må föras hos länsstyrelsen

inom tid, som är bestämd för över­

klagande av förvaltande myndighe­

ters och ämbetsverks beslut.

Över beslut av länsstyrelse enligt

denna lag må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsde-

partement inom tid som i första styc­

ket sägs. Talan må dock icke föras

mot beslut, som i ärende om tillstånd

enligt 11 § 3 mom. 4) meddelas av

överståthållarämbetet eller, efter be­

svär, av länsstyrelse.

Innefattar beslut tillstånd jämlikt

11 § till försäljning av tobaksvaror

i stad eller stadsliknande samhälle,

äger tobaksnäinnden föra talan mot

beslutet.

Beslut, varigenom meddelats till­

stånd som i 11 § sägs, skall anses

hava kommit klagande till del den

dag, då beslutet tillkännagivits ge­

nom anslag enligt vad i 11 § sägs.

Sådant beslut skall utan hinder av

besvär lända till efterrättelse, intill

dess annorlunda kan vara förordnat.

Över arbetarskyddsstyrelsens be­

slut enligt denna lag må klagan icke

föras.

19 §.

19 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

öppethållande eller försäljningstid, skall sådan begränsning lända till efter­

rättelse.

Denna lag träder i kraft, såvitt

den avser arbetsrådets befogenhet

och verksamhet, den 1 oktober 194ö

Denna lag träder i kraft den 1

januari 194-9.

Sådan försäljning från automat-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24S.

17

Med stöd av del givna bemyndigandet tillkallade jag såsom sakkunniga

t. f. byråchefen i socialstyrelsen revisionssekreteraren K. E. Alexanderson,

ordförande, verkställande direktören i Sveriges köpmannaförbund G. Borg­

ström, ledamoten av riksdagens andra kammare fru Sigrid Ekendahl, för­

bundsordföranden i Svenska handelsarbetareförbundet S. A. Johansson,

personalkonsulenten hos Stockholms allmänna restaurant aktiebolag fru

Gertrud Julin, revisorn hos Kooperativa förbundet H. Landström samt leda­

moten av riksdagens första kammare byråchefen Ingrid Osvald. Advoka­

ten T. Backe tillkallades för att såsom expert biträda de sakkunniga.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1947 års butikstängningssak-

kunniga, ha den 20 december 1947 överlämnat ett betänkande med förslag

till ändrad butikstängningslagstiftning (SOU 1948: 3). De sakkunniga ha

ansett att det fortfarande föreligger behov av en butikstängningslagstift­

ning och ha föreslagit att lagstiftningen göres permanent. Vid genomgång

av den nuvarande butikstängningslagen ha de sakkunniga kommit till det

resultatet, att endast några mindre jämkningar behöva göras i lagen, och

ha därför icke framlagt förslag till en ny butikstängningslag utan in­

skränkt sig till att föreslå vissa ändringar i och tillägg till den gällande

lagen.

De sakkunnigas förslag är enhälligt. Advokaten Backe har dock i ett

särskilt yttrande framlagt vissa synpunkter på den s. k. fritidsförsäljningens

ordnande och därvid framhållit bl. a. att kioskerna bort tillförsäkras ökade

möjligheter att tillhandahålla allmänheten tobaksvaror på utsträckt tid.

Över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av socialstyrelsen,

kommerskollegium, järnvägsstyrelsen, arbetsrådet, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser utom länsstyrelsen i Norrbottens län, statens tobaks-

nämnd, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges

köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Aktiebolaget Svenska tobaksmo-

nopolet, Tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges kioskidkares riksförbund,

Aktiebolaget Svenska pressbyrån, Svenska tidningsutgivareföreningen, Sve­

riges korvhandlareförbund, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, Ost­

kustfisk centralförening u. p. a., Sveriges konditorförening, Sveriges frukt-

och konfektyrhandlareförbund, Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.,

Svenska fotografernas förbund, Busstationernas riksförening, Stockholms

garageägares och bensindistributörers förening, Bilverkstädernas riksför­

bund, Sveriges automobilhandlareförbund, Kungl. automobilklubben, Motor­

männens riksförbund, Svenska Petroleum Aktiebolaget Standard, Svenska

Gulf Oil Company Aktiebolag, Sveriges oljekonsumenters riksförbund,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska handelsarbetareförbundet, Tjänste­

männens centralorganisation, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika Bremer-förbundet, Föreningen

socialarbetare inom industri- och affärsvärld, folkpartiets kvinnoförbund,

2 Hihang till riksdagens protokoll II saml. Nr 2'iS.

21

Tillstånd till annan affärstid än den vanliga må ej medgivas, om sökan­

den icke uppfyller de villkor, som gälla för idkande av handel i allmänhet,

eller anledning finnes till antagande att han icke är lämplig att utöva verk­

samheten eller hinder prövas föreligga ur hälsovårds-, ordnings-, säkerhets-

cller liknande synpunkt.

I It § 3 mom. angivas sju olika fall, i vilka tillstånd till annan affärstid

än den vanliga kan medgivas, där ej hinder som förut sagts föreligger. Föl­

jande regler skola därvid lända till efterrättelse, varvid hänsyn bl. a. skall

tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till de

olägenheter för annan handel, som skulle uppkomma vid bifall till gjord

framställning.

Enligt 11 § 3 mom. 1) kan, där ej särskilda skäl till annat föranleda,

medgivande lämnas till sådan försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria

drycker, färsk frukt, fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar om

högst 100 gram, produkter av svensk frukt, levande blommor, tryckta skrit­

ter, vykort och tändstickor, vilken skall bedrivas från kiosk, stånd, bord

eller annat sådant försäljningsställe, där under den vanliga affärstiden en­

dast nämnda varor tillhandahållas. I allmänhet får tillstånd därvid icke

lämnas till försäljning någon veckodag längre än till kl. 22. Medgivande

varom här är fråga kan vidare lämnas till försäljning av nämnda varor

annorledes än från särskilt försäljningsställe, om försäljningen icke är för­

bunden med handel med andra varor och i övrigt skäl därtill anses före­

ligga.

Där ej särskilda skäl till annat föranleda, kan enligt 11 § 3 mom. 2) till­

stånd lämnas till försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria drycker, färsk

frukt, fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar om högst 100 gram,

produkter av svensk frukt och periodiska skrifter från annan butik än

under 1) sagts, där under den vanliga affärstiden endast dessa varor salu-

hållas. I allmänhet får icke för någon veckodag medgivas längre öppet­

hållande än till kl. 22.

I samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad eller dylikt

kan jämlikt 11 § 3 mom. 3) medgivas försäljning under den utsträckta tid,

som med hänsyn till förhållandena anses erforderlig. Tillståndet får dock i

regel avse försäljning endast av de under 1) nämnda varuslagen samt lagad

mat och tobaksvaror.

Försäljning i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik

eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik kan med stöd av

11 § 3 mom. 4) medgivas under den utsträckta tid, som kan anses betingad

av de resandes behov. I regel får medgivandet dock avse försäljning alle­

nast av de under 1) nämnda varuslagen samt tobaksvaror och mindre pap-

persartiklar.

1 It § 3 mom. 5) uttalas att försäljning utomhus av varm korv eller

varm fisk samt bröd, potatis och senap, som tillhandahållas i samband däi-

med, må medgivas i den utsträckning, som kan anses lämplig, dock endast

från fastställd plats.

Såframt icke särskilda skäl till annat föranleda, kan med stöd av 11 §

3 mom. 6) medgivande lämnas till sön- eller helgdagsförsäljning under

högst två timmar av levande blommor samt konfektyrer, kex, färsk trukt,

fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar om högst 100 gram och pro­

Kungl. Maj. ts proposition nr 248.

23

De inhämtade uppgifterna — vilka avse förhållandena i maj 1947 — ge

vid handen, att kommunerna i ganska ringa utsträckning funnit skäl att

föreskriva ändringar i den vanliga affärstiden. Kommunala avvikelser voro

vid angivna tid gällande blott i 243 av landets omkring 2 500 kommuner.

Av nämnda 243 kommuner voro 63 städer och 128 belägna i Skåne. 1 fler­

talet fall, nämligen 161, avsågo besluten tidigare stängning inom samtliga

eller de flesta branscher någon eller alla vardagar, eventuellt i förening

med särskilda avvikelser för vissa branscher och andra specialbestämmel­

ser. Inom 30 kommuner hade genomförts tidigare stängning och senare

öppnande inom samtliga eller flertalet branscher. En på sistnämnda sätt

förkortad affärstid kombinerad med stängning mitt på dagen torde inom

20 kommuner föreskrivits såsom obligatorisk.

Till belysande av de avvikelser från den vanliga affärstiden som gälla

för Stockholms del må i detta sammanhang återgivas innehållet i de reg­

ler, som den 3 december 1945 beslutats av Stockholms stadsfullmäktige och

den 29 december 1945 fastställts av överståthållarämbetet. Reglerna lyda.

A. Butik må med nedan under 1—4 angivna undantag hållas öppen för

allmänheten å annan söckendag än lördag från kl. 8 till kl. 18 samt å lördag

från kl. 8 till kl. 16 under tiden fr. o. m. den 25 juni t. o. in. den 31 augusti

och till kl. 17 under övrig del av året; dock att å söckendagar under tiden

fr. o. m. den 15 t. o. in. den 23 december öppethållandet må utsträckas

till kl. 20.

1. Butik, där handel idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, marga­

rin eller bageri- och konditorivaror, må å måndag och dag efter helgdag

hållas öppen för allmänheten från kl. 7 samt å lördag under hela året till

kl. 17 och å övriga söckendagar till kl. 18.30.

2. Butik, där huvudsakligen tobaksvaror och periodiska skrifter hållas

till salu, må å söckendag utom lördag hållas öppen för allmänheten till

kl. 19 och å lördag till kl. 18.

3. Butik, där endast konfektyrer, alkoholfria drycker, färsk frukt och

levande blommor saluföras, må å lördag hållas öppen för allmänheten

till kl. 18.

4. Ä påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton

må butik ej hållas öppen för allmänheten efter kl. 16.

B. Å sön- eller helgdag må butik med nedan angivna undantag ej hållas

öppen för allmänheten.

1. Butik, där handel idkas huvudsakligen med färsk frukt eller levande

blommor, må å sön- eller helgdag hållas öppen för allmänheten mellan

kl. 9 och kl. 11.

2. Inträffa sön- eller helgdagar i följd, må butik, där handel idkas hu­

vudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror,

pilsnerdricka eller alkoholfria drycker, hållas öppen för allmänheten en av

dessa dagar mellan kl. 8.30 och kl. 10 samt rakstuga eller frisérsalong en

av dessa dagar mellan kl. 9 och kl. 11.

Genom förmedling av Sveriges köpmannaförbund ha de sakkunniga er­

hållit uppgifter från ett stort antal köpmannaföreningar och andra an­

gående de faktiskt tillämpade affärstiderna på olika orter

i landet. En sammanställning av de erhållna uppgifterna återfinnes i sär-

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

förelse med motsvarande siffror avseende slutet av åren 1941 och 1944,

följande:

Kungl. Maj.ts proposition nr 2b8.

25

Antalet tillstånd i slutet

av år 1941 ......................

Antalet tillstånd i slutet

av år 1944

..................

Antalet tillstånd i maj

1947..................................

1)

2)

3)

4)

5)

6)

7)

Tillstånd

meddelade

med stöd

av två

eller flera

punkter i

11 §3 mom.

eller utan

angivande

av särskild

punkt

Summa

1 075

756

542

750

601

1 __

184

_

3 908

1 654

612

327

1 238

863

225

706

158

5 783

2 407

709

2 645

1 188 1 064

229

752

671

7 665

1 11 § 3 mom. 6) saknade motsvarighet i 1939 års butikstängningslag.

2 Antalet under år 1946 meddelade tillstånd.

I detta sammanhang torde även få nämnas att socialstyrelsen för de sak­

kunnigas räkning företagit vissa undersökningar angående kund­

frekvensen å olika veckodagar och olika tider i butiker

av skilda slag. Undersökningarna hänförde sig till tiden 6—12 oktober 1947

och omfattade 8 städer, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,

Borås, Uppsala, Nyköping och Östersund, samt avsågo 327 av branschorga­

nisationerna utvalda mjölk-, speceri-, charkuteri-, frukt-, tobaks-, järn-

och beklädnadsaffärer. Resultatet av socialstyrelsens undersökningar redo­

visas i en särskild bilaga till betänkandet (s. 126—130), till vilken hänvisas.

En sammanfattning av undersökningarna visar att i mjölkbutikerna

kundantalet är relativt jämnt fördelat över veckodagarna utom beträffande

lördagen, som uppvisar ett väsentligt högre antal kunder. Endast ett fåtal

av de undersökta butikerna håller öppet ett par timmar på söndagarna. De

som hålla öppet ha emellertid en mycket kraftig tillströmning av kunder.

Under vardagarna är tiden efter kl. 16 något starkare belastad än förmid­

dagstimmarna.

Kundantalet i speceributikerna är ganska likformigt fördelat över olika

lider under veckan. Efter kl. 17 på fredagarna och efter kl. 12 på lörda­

garna noteras dock en väsentligt högre kundfrekvens. Särskilt gäller detta

lördagarna. Butiker med lunchstängning ha ett något högre medelantal

kunder än butiker utan lunchstängning. Denna skillnad framträder tydli­

gast beträffande morgontimmarna fram till lunch resp. till kl. 12.

Charkuteributikerna ha sin lägsta försäljning på måndagarna. I vissa

städer (Malmö, Göteborg, Norrköping, Borås och Nyköping) har en del av

dessa butiker stängt efter kl. 13 på måndagarna. Det största antalet kunder

märkes fredagar och lördagar. På fredagen är tiden 1<I. 16—18 särskilt be­

27

för resultatet av denna opinionsundersökning återfinnes å

s. 131—140 i betänkandet.

Liksom kundfrekvensundersökningen avser opinionsundersökningen stä­

derna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Borås, Uppsala, Nyköping

och Östersund. Undersökningsmaterialet utgöres av 1 715 frågeformulär,

ifyllda av hemmafruar (492), förvaltningspersonal (456), personal i livs­

medelsbutiker (162), annan butikspersonal (149) och arbeterskor (456).

Enligt omkring 30 % av samtliga svar har vederbörande stora eller

ganska stora svårigheter att hinna med butiksbesök och andra ärenden. Av

arbeterskorna förklara sig 46 % och av förvaltningspersonalen 42 % ha dy­

lika svårigheter. För butikspersonalen i andra butiker än livsmedelsbutiker

är motsvarande siffra 36 %. Bland hemmafruarna och de anställda i livs­

medelsbutiker redovisas däremot huvudsakligen inga nämnvärda svårig­

heter.

Med fördelning på yrkesgrupper redovisas i följande tabell husmödrar­

nas inställning till vissa åtgärder för att underlätta inköpen.

Olika åtgärder kunna övervägas för att underlätta butiksinköpen. Angiv vilka av följande

åtgärder som för Er egen del skulle innebära en fördel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Samtliga orter. Procentuell fördelning.

Hemma-

Förvalt-

Butikspersonal

nings-

personal

i i |

i

fruar

Livsmedel

Övriga

Mjölkbutikerna öppnas

före kl. 8.

Stor fördel......................

13.8

24.3

3.7

14.8

7.2

14.0

Ganska stor fördel ....

2.4

6.6

2.5

4.7

i.i

3.4

9.4

11.8

6.8

6.7

2.9

7.8

Ingen nämnvärd fördel.

62.6

39.7

68.5

47.0

49.1

52.1

Ej svar ...........................

11.8

17.6

18.5

26.8

39.7

22.7

Sumina

100

100

100

100

100

100

Butikerna hälla allmänt

öppet en viss kväll i

veckan.

Stor fördel......................

8.3

31.8

5.6

9.4

34.9

21.5

Ganska stor fördel . . . .

4.9

13.2

1.2

4.7

11.6

8.5

Viss fördel......................

10.0

13.6

6.2

5.4

12.5

10.8

Ingen nämnvärd fördel.

59.1

20.6

58.6

39.6

13.2

34.9

Ej svar ..........................

17.7

20.8

28.4

40.9

27.8

24.3

Summa

100

100

100

100

100

100

Ett joursystem bland buti-

kerna införes, så alt man

på vardagskvällarna all­

tid kan finna någon öppen

butik i varje bransch.

Stor fördel......................

12.2

29.2

8.6

13.4

33.1

22.0

Ganska stor fördel . . . .

4.7

8.8

1.2

3.4

7.5

6.1

Viss fördel......................

15.7

1 1.6

5.6

6.0

9.9

11.3

Ingen nämnvärd fördel.

52.2

26.5

55.6

38.9

16.0

34.9

Ej svar ..........................

15.2

23.9

29.0

38.3

33.5

25.7

Summa

100

100

100

100

100

100

29

Drygt 50 % uttalade sig sålunda för en ändring, medan 39 '/< ansågo det

rådande systemet vara bättre. Omkring hälften av förvaltningspersonalen

och arbeterskorna önskade den förändringen, att butikerna skulle hålla

öppet till kl. 19 på fredagarna oeh stänga kl. 16 på lördagarna. Detta resul­

tat bör jämföras med svaren på frågorna om olägenhet av tidig lördags-

stängning. Ungefär 27 % av förvaltningspersonalen och arbeterskorna an­

sågo, att stängning kl. 16 på lördagarna medför olägenheter lör dem. Be­

träffande 15-stängning på sommarlördagarna är motsvarande tal 39 7o för

arbeterskorna och 29 % för förvaltningspersonalen.

I fråga om mjölkbutikernas öppethållande på söndagarna anse 47 % av

de husmödrar, som ej ha kylskåp, och 25 'A av övriga husmödrar att det

skulle vara en stor eller ganska stor fördel med öppna mjölkbutiker på

sommaren. Skillnaden mellan de båda grupperna är betydligt mindre, när

det gäller vintern.

I de tre städer, där mjölkbutikerna hållas öppna på söndagarna, uppge

54 Vo av de husmödrar, som ej ha kylskåp, att det skulle innebära »Stora

olägenheter» eller »Ganska stora olägenheter» på sommaren, om butikerna

vore stängda. Även 31 Vo av dem som ha kylskåp lämna detta svar. Av dessa

husmödrar ange 17 %, att olägenheter föreligga även på vintern. Bland dem

som ej ha kylskåp är andelen husmödrar, som avge detta svar, ungefär

densamma.

Lunchstängning förekommer i samtliga städer, som ingå i undersök­

ningen. Beträffande husmödrarnas inställning till lunchstängningen redo­

visas det största antalet svar upptagande »Stor olägenhet» och »Ganska

stor olägenhet» i Uppsala (36%), minsta antalet i Göteborg (11 %>) och

Stockholm (18%). De husmödrar, som i första hand ha olägenheter av

lunchstängningen, äro förvaltningspersonalen (31 % av samtliga) och bu-

tikspersonalen i andra butiker än livsmedelsbutiker (26 % ). Procenttalen

växla ganska avsevärt mellan olika städer.

Intresset för automater med paketerade livsmedel och konserver tycks

vara ganska ringa. Av samtliga svar ange endast 14 % någon mera avse­

värd fördel. I allmänhet synas arbeterskorna vara mest positivt inställda

till saken. Högsta relativa antalet husmödrar, som visat intresse för in­

förande av dylika automater, märkes i Stockholm med 18 % av samtliga

tillfrågade.

Till de förvärvsarbetande ställdes en fråga om i vilken utsträckning och

på vilka villkor de kunna erhålla ledighet för större inköp och vissa andra

ärenden. När det gäller större inköp synas de anställda i andra affärer än

livsmedelsbutiker ha de största möjligheterna att tå ledigt utan någon mot­

prestation. Drygt 40 % av arbeterskorna och knappt 20 % av personalen i

livsmedelsbutikerna kunna få ledigt med löneavdrag. Beträffande arbe­

terskorna beror detta sannolikt på att de i stor utsträckning arbeta på

ackord. Bland förvaltningspersonalen är det vanligare, att tiden inarbetas.

Denna grupp bar svårast att få ledigt för inköp. 1 22 V av fallen var detta

icke möjligt.

För läkarbesök kan i de flesta fall ledighet erhållas utan löneavdrag och

utan att tiden behöver arbetas in. Undantag härifrån utgöra arbeterskorna,

som till 51 % måste vidkännas löneavdrag. I regel kan ledighet också er­

hållas för tandläkarbesök, dock är det i sådana fall vanligare med löne­

avdrag än när det gäller läkarbesök.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

31

ning belägg för att det ej längre föreligger behov av en regelbundet åter­

kommande översyn av denna lagstiftning. De sakkunniga föreslå därför

att lagen göres permanent. Detta innebure givetvis icke, framhålla de sak­

kunniga, att lagen ej kunde göras till föremål för ändringar då så funnes

påkallat. Det syntes emellertid icke vara nödvändigt att efter viss på för­

hand bestämd tid ompröva lagens bestämmelser utan att något särskilt

behov härav gjort sig gällande.

Remissyttrandena. I remissyttrandena vitsordas allmänt att det även

fortsättningsvis föreligger behov av en butikstängningslagstiftning. Endast

socialstyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län samt handelskammaren i

Örebro ha i detta hänseende uttalat avvikande mening. Av dessa anser

socialstyrelsen att huvudmotiveringen för butikstängningslagens bibehål­

lande bortfallit efter tillkomsten av den reglering av de butiksanställdas

arbetstid, som skett genom 1942 års arbetstidslag för detaljhandeln. Social­

styrelsen fortsätter:

Därjämte föreligger numera föga behov av alt genom en särskild lag

garantera de anställda en rimligt förlagd arbetstid, enär denna fråga kan

lösas genom avtal mellan parternas organisationer. Däremot kan styrelsen

instämma i att butikstängningslagen alltjämt har en viss uppgift att fylla

för att förhindra osund konkurrens. Emellertid kan diskuteras, om man

har anledning skydda mot dylik konkurrens genom en butikstängningslag,

som innebär reglering av ett flertal förhållanden med svåra gränsdrag­

ningar och därför måste innehålla en mängd detaljbestämmelser. Icke utan

ett visst fog anföres butikstängningslagen som ett exempel på »Krångel-

Sverige». Med hänsyn till att en butikstängningslag måste bli invecklad och

detaljerad, är styrelsen närmast benägen att förorda, att denna lagstiftning

slopas. Vid detta ställningstagande har styrelsen beaktat, att följden åt­

minstone under en övergångstid på sina håll kan bli en icke önskvärd ut­

sträckning av affärstiden i konkurrenssyfte. Några större farhågor för en

dylik utveckling på längre sikt lär man dock icke behöva hysa. Några av

butikstängningslagens stadganden måste för övrigt bibehållas, bl. a. rö­

rande vilka olika slag av varor som få säljas i kiosker och från liknande

affärsställen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län hänvisar i sitt remissyttrande till de

synpunkter på frågan, som länsstyrelsen närmare utvecklat i yttrande till

de sakkunniga (betänkandet s. 18—19). 1 sistnämnda yttrande har läns­

styrelsen uttalat att butikstängningslagstiftningen utgjorde ett hinder för

utvecklingen och att behov av dylik lagstiftning knappast funnes numera.

Därest lagstiftningen slopades, kunde förutsättas att affärsidkarna på olika

platser efter förhandlingar med kommunala myndigheter och med den kö­

pande allmänheten, t. ex. husmodersföreningar och andra sammanslut­

ningar, såsom fackföreningar och jordbrukarorganisationer in. fl., kunde

finna eu lämplig avvägning av affärstidens längd och dess förläggning på

dygnet.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 248.

35

1 icke obetydlig grad motarbetas, därest serveringsställen finge tillhanda­

hålla allmänheten tobak till avhämtning. Allmänhetens nuvarande svårig­

heter att inköpa tobak utom vanlig affärstid torde vidare komma att be­

tydligt minskas, därest såsom de sakkunniga föreslå automatförsäljning av

tobaksvaror blir tillåten och verkligen kommer till stånd.

Såsom framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser undantagas

enligt 2 g 3) från lagens tillämpning försäljning av motor- eller

smörjoljor eller andra för framförande av motorfordon nödvändiga

varor, såframt försäljningen sker från upplagsställe, där andra varor ej

saluföras. Med anledning av vissa från bensinhandlarhåll påtalade missför­

hållanden i fråga om den jourtjänst, som f. n. på frivillighetens väg ge­

nomförts inom bensinhandeln, ha de sakkunniga funnit, att en reglering i

lag bör ske av ifrågavarande utminuteringsställens öppethållande. Enligt

de sakkunnigas mening bör det sålunda göras möjligt för länsstyrelse att

fastställa en jourtjänstlista och i samband därmed föreskriva, att ortens

utminuteringsställen äga hålla öppet allenast i enlighet med den av läns­

styrelsen godkända jourtjänstplanen. En dylik lagligt reglerad jourtjänst

syntes böra införas så snart det stora flertalet handlande inom branschen

på viss ort vore intresserade av en dylik ordning och villiga att medverka

därtill på sådant sätt, att allmänhetens behov bleve skäligen tillgodosett.

En nödvändig förutsättning för ett joursystem borde vara, att ett tillräck­

ligt antal näringsidkare inom orten förbundit sig att hålla försäljningen

öppen för allmänheten i enlighet med den av länsstyrelsen fastställda tur­

ordningen. De sakkunniga anföra vidare:

För möjliggörande av den här förordade lagliga regleringen av ett jour-

system inom drivmedelsbranschen föreslå de sakkunniga, att punkt 3) i

2 g butikstängningslagen skall utgå och att paragrafen i stället skall kom­

pletteras med ett andra moment av följande innehåll. Beträffande försälj­

ning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av motorfor­

don nödvändiga varor skall, såframt försäljningen sker från upplagsställe,

där andra varor ej saluföras, i stället för bestämmelserna i 4—12 §§ gälla,

att länsstyrelsen efter framställning av sådan försäljare för viss ort äger

förordna att dylikt försäljningsställe icke må hållas öppet å andra tider

än som angivas i viss, av länsstyrelsen fastställd turordning. Såsom förut­

sättning för dylikt förordnande kräves dock, att tillräckligt antal distri­

butörer förbundit sig att följa turordningen. Ett åsidosättande av en dylik

förbindelse har icke förenats med någon straffpåföljd, men om förbindel­

sen i någon mera väsentlig omfattning åsidosättes, bör det föranleda, att

förordnandet av länsstyrelsen återkallas eller eventuellt ändras. Vid fast­

ställande av turordning skall hänsyn tagas såväl till en rättvis fördelning

av öppethållningstiderna mellan olika näringsidkare som till allmänhetens

intresse av att under största möjliga del av dygnet äga tillgång till dylik

försäljning. Förordnande, som meddelats enligt detta moment, må förbin­

das med de villkor, som finnas påkallade, och kan, när skäl därtill äro,

återkallas eller ändras. I den föreslagna lagtexten har vidare insatts ett

stadgande om att försäljning, varom här är fråga, är undantagen från

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

36

denna lags tillämpning, därest förordnande om jourtjänst icke meddelats.

Detta följer visserligen redan av det inledande stadgandet, som utesluter

tillämpning av 4—12 §§ å försäljning av detta slag, men för tydlighetens

skull har detta förhållande ansetts böra ytterligare markeras.

Beträffande automatförsäljningen föreslå de sakkunniga, att

butikstängningslagen icke vidare skall lägga hinder i vägen för försäljning

från automatapparater av andra varor än konfektyrer i förpackning och

färsk frukt. Enligt de sakkunnigas mening är den enligt 2 § 6) i butik­

stängningslagen f. n. gällande begränsningen av automathandeln olycklig

ur varudistributionssynpunkt. Ur sanitära synpunkter torde farorna av en

utvidgad automathandel ha väsentligt minskats genom den ökade omfatt­

ning, i vilken detaljhandeln kan uppvisa lämpliga hygieniska förpackningar

för olika varuslag. Det torde också kunna förväntas, att en utvidgning av

automathandeln komme att medföra, att emballageindustrin toge särskild

hänsyn till de krav, som måste ställas på förekommande förpackningar

med hänsyn till deras användning inom denna form av varudistribution.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat syntes automatapparaternas konstruk­

tion undan för undan ha förbättrats. De moderna automattyperna erbjöde

ökat skydd mot varornas försämring eller förstöring på grund av väder­

leks- och temperaturväxlingar. Apparaternas konstruktion hade också för­

bättrats därutinnan, att det numera mötte större svårigheter än förr att

tillägna sig i automater förvarade varor genom inläggande av plåtbitar eller

dylikt i stället för mynt.

De sakkunniga fortsätta:

Av särskilt intresse är en ny typ av automater, vilken ännu icke kommit

till användning i Sverige men som kan väntas vinna insteg här inom den

närmaste tiden, och av vilken ett exemplar demonstrerats för de sakkun­

niga. I den nya automattypen förvaras varorna inne i själva affärslokalen,

antingen i skyltfönstret eller innanför butiksdörren. Kunden däremot be­

finner sig utanför butiken och ser varorna genom skyltfönstret eller rutan

å butiksdörren. Sedan kunden lagt in det angivna beloppet i den därför

avsedda myntöppningen, slussas varan ut till honom från de i affären pla­

cerade varustaplarna. Automaten kan, om så önskas, förses med en väx-

lingskassa, som gör det möjligt att sälja även sådana varor, vilkas pris

icke motsvarar förekommande myntvalörer. En automat av den här om­

nämnda konstruktionen erbjuder påtagliga fördelar i förhållande till de

nu allmänt förekommande automattyperna. Då varorna förvaras inne i

butiken, äro de skyddade mot väderleks- och temperaturväxlingar. Vidare

torde den nya automattypen komma att bliva mindre utsatt för inbrotts-

försök, enär brottslingen i dessa fall måste krossa rutan i skyltfönstret

eller butiksdörren. Det blir sålunda i detta fall knappast någon skillnad

mot ett verkligt butiksinbrott.

De sakkunniga framhålla, att mot en ökad automathandel ansetts tala

därmed förenade moraliska och sociala vådor särskilt för det uppväxande

släktet. Enligt de uppgifter, som de sakkunniga inhämtat från olika polis­

Kungl. Maj. ts proposition nr 2i8.

37

myndigheter, spelade dock tillgreppen ur automater en underordnad roll

i jämförelse med andra tillgreppsbrott, och detta även om man särskilt

granskade siffrorna för åldersgrupperna under 18 år. Det kunde vidare

framhållas, att de tekniska framsteg, som gjorts i fråga om automaternas

konstruktion, sannolikt komrne att motverka automatinbrotten. Farorna

för ungdomen syntes under sådana förhållanden icke vara så stora, att de

borde få förhindra en rationalisering av varudistributionen, som kunde

medföra fördelar för folkhushållningen under den nu rådande arbets­

kraftsbristen och som ur sanitära och liknande synpunkter utan fara syn­

tes kunna genomföras.

Enligt de sakkunnigas mening är det icke lämpligt att i lagen angiva vilka

varuslag som skola få försäljas från automat. De avsedda automatappara­

ternas konstruktion syntes böra tillmätas avgörande betydelse för frågan

vilka varuslag som skulle få försäljas genom desamma. De sakkunniga

förorda därför, att det överlämnas till lämplig myndighet, förslagsvis ar-

betsrådet, att avgöra i vilken utsträckning olika automattyper skola få an­

vändas inom varudistributionen utom vanlig affärstid. Vid avgörandet av

huruvida en viss automattyp skall godkännas och för vilka varuslag den

i så fall skall få komma till användning borde arbetsrådet taga hänsyn

till såväl sanitära synpunkter som till angelägenheten av att automatens

konstruktion erbjuder godtagbart skydd både mot användande av falska

mynt eller dylikt och mot inbrott. De sakkunniga anföra vidare:

Frågan vem som skall få uppsätta varuautomat och var sådan automat

skall få placeras synes fortfarande böra få den lösningen, att automatappa­

rat för försäljning utom vanlig affärstid blott må uppsättas invid eller i

närheten av butik, där ifrågavarande varuslag saluhållas. Alltjämt synes

böra krävas att automatapparaten handhaves av butiksinnebavaren. Vidare

synes automat liksom nu böra få uppsättas i järnvägs väntsal eller inom

annan huvudsakligen för de resande avsedd del av järnvägsstationsområde.

Med butik förstå de sakkunniga varje försäljningsställe, där detaljhandel

idkas. Butikstängningslagstiftningen bör sålunda enligt de sakkunnigas

uppfattning icke lägga hinder i vägen för att även kiosker och liknande för­

säljningsställen uppsätta varuautomater. I regel torde emellertid kiosk-

idkare, som erhållit rätt till utsträckt affärstid (kvällar och söndagar),

icke ha något större intresse av att idka försäljning genom automat.

Beträffande den speciella frågan vilka handlande som skola få försälja

tobaksvaror från automat anse de sakkunniga, att det bör ankomma på

tobaksmonopolet att avgöra, huruvida näringsidkare, som erhållit åter-

för sälj arrättighet beträffande tobaksvaror, skall få försälja tobak även från

automat. Detta kunde ske genom att uppställa villkor för rätten till åter-

för sälj arrabatt. Att i butikstängningslagen stadga straff för den, som från

automat av godkänd typ säljer tobaksvaror på utsträckt tid utan tillstånd

av monopolutövaren, syntes sålunda icke vara påkallat. Risken för tobaks-

försäljningsrättens indragande torde vara tillräcklig sanktion.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Under åberopande av det anförda föreslå de sakkunniga, att det i 2 § 6)

angivna undantaget från butikstängningslagens tillämpningsområde utvid­

gas till att omfatta all försäljning från automatapparat, som bedrives i

anslutning till butik, där samma slags varor saluföras, eller i järnvägs vänt-

sal eller inom annan huvudsakligen för de resande avsedd del av järnvägs

stationsområde, under förutsättning att automatapparaten är av typ, som

blivit a\ arbetsrådet godkänd för försäljning av varor av ifrågavarande

slag. Att försäljning från automatapparat skall bedrivas i anslutning till

butik innebär dels att automaten skall vara uppsatt i närheten av butiken

och dels att apparaten skall handhavas av butiksinnehavaren.

Det må anmärkas, att experten Backe anser sig av sociala skäl böra

ifrågasätta lämpligheten av att införa en efter hand alltmera allmänt spridd

automathandel med tobaksvaror.

De sakkunniga avvisa ett från bokhandlare- och författarhåll framfört

önskemål att s. k. b o k a f t n a r skulle få hållas i bokhandelsaffärerna

utom vanlig affärstid, därvid författare eller andra skulle hålla uppläs­

ningar ur utkomna böcker eller ge de besökande en orientering angående

aktuella boknyheter. Vissa skäl syntes de sakkunniga tala för att dylika ur

allmänt kulturell synpunkt värdefulla bokaftnar undantagas från butik­

stängningslagens tillämpningsområde. De sakkunniga anse emellertid, att

ett särskilt undantagsstadgande för detta fall skulle kunna föranleda krav

från andra branscher på rätt att under mer eller mindre jämförliga for­

mer få demonstrera sina varor eller lokaler utom vanlig affärstid. En dylik

tendens borde enligt de sakkunnigas mening icke befrämjas.

'*8

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Remissyttrandena. De frågor rörande butikstängningslagens tillämpnings­

område, som i remissyttrandena tilldragit sig särskild uppmärksamhet, avse

försäljning av tobaksvaror från kaféer o. d., försäljning av motor- eller

smörjoljor samt automatförsäljning.

Vad först angår frågan huruvida den under 2 § 1) upptagna undantags­

bestämmelsen skall utsträckas att avse även tobak eller med andra ord

huruvida serveringsställen skola äga fritt tillhanda­

hålla allmänheten tobak till avhämtning har kommit­

téns förslag att bibehålla nuvarande regler oförändrade tillstyrkts i fler­

talet yttranden.

Kritiska anmärkningar mot förslaget i denna del ha endast framkommit

i de yttranden som avgivits av arbetsrådet, länsstyrelserna i Kopparbergs

och Västerbottens län, Sveriges kioskidkares riksförbund samt Sveriges

konditorförening. I dessa yttranden förordas att undantagsbestämmelsen

i 2 § 1) får omfatta även tobak.

Arbetsrådet framhåller att det i ej ringa utsträckning förekomme, att

kaféer och restauranger tjänstgjorde såsom reservinköpsställen för tobak.

39

Den som händelsevis saknade tobaksvaror kunde f. n. utan påföljd för

näringsställets innehavare tillhandla sig sådana genom att beställa en

läskedryck eller eu kopp kaffe. Genom att varusortimentet i 2 § 1) kom­

pletterades med tobak skulle i stort sett icke uppkomma någon annan för­

ändring i nuvarande förhållanden än att allmänheten skulle slippa fördyra

tobaksinköpet med utgifter för läskedrycker etc.

Länsstyrelserna i Kopparbergs och Västerbottens län uttala att den nu­

varande regeln medfört stor irritation och att den allmänt kringginges.

Sveriges kioskidkares riksförbund anser att det nuvarande förbudet för

näringsställen att å utsträckt tid försälja tobak till avhämtning saknade

varje stöd i det allmänna rättsmedvetandet och att förbudet därför icke

borde bibehållas.

Sveriges konditorförening understryker den starka press från allmän­

hetens sida, som företagare med serveringsrörelse utsättas för, och fort­

sätter:

Vi förstå fullväl de rättvisesynpunkter som tobakshandlarna för sin del

åberopa, och vi ha givit dem odelat rätt. Vi anse dock att dessa invänd­

ningar väsentligt minskat i bärighet sedan de sakkunniga föreslagit auto­

mathandel för tobaksförsäljning. Det förefaller oss snarare som om rättvi­

san i så fall skulle bjuda, att sådana affärsrörelser som kommer att sakna

möjligheter enligt den föreslagna lagen att sätta upp tobaksautomater men

ändå i viss utsträckning sälja tobaksvaror, t. ex. konditorier med serverings-

rörelser, skulle komma i ett mindre gynnat läge, då tobaksförsäljningen

från automater kan pågå dygnet runt. I varje fall är det vår övertygelse

att pressen från allmänhetens sida kommer att öka än mera, då automat­

handeln kommer i gång, ty därigenom kommer allmänhetens känsla av att

tobaksinköpen skulle vara begränsade av vässa klockslag att helt bortfalla.

Vi föreställa oss att det inom landet existerar flera tobakshandlare än ser-

veringskonditorier, vilka alla genom automathandel kunna förse sina kun­

der och allmänheten dygnet runt med tobaksvaror, något som ju är full­

ständigt uteslutet för serveringskonditorierna. Rättvisesynpunkterna fram­

stå därför numera enligt vår åsikt omvända, varför vi få framföra som vårt

önskemål att tobaksförsäljning måtte tillåtas i serveringskonditorier även

för avhämtning eller att åtminstone samma möjligheter öppnas för dessa

företag att erhålla tillstånd till automatförsäljning.

De sakkunnigas förslag att butikstängningslagen skall öppna möjlighet

för en reglerad jour tjänst för försäljning av motor- eller

smörjoljor in. in. har — under hänvisning till de synpunkter som de

sakkunniga lagt på denna fråga — i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av kommerskollegium och samtliga handelskammare utom handels­

kammaren i Gävle, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Väs-

ternorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges automobilhandlarförbund,

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i8.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 2'iH.

Bilverkstädernas riksförbund samt Svenska Petroleum Aktiebolaget

Standard.

I flera av dessa yttranden ha emellertid vissa anmärkningar framförts

mot förslagets utformning. Enligt vad länsstyrelserna i Malmöhus och

Värmlands län framhålla är det sålunda nödvändigt, att länsstyrelses be­

slut om joursystem törbindes med straffansvar eller annan påföljd för den

som åsidosätter den fastställda turordningen. Länsstyrelsen i Söderman­

lands län anser att i stad magistrat resp. kommunalborgmästare bör fast­

ställa turordningen, medan länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar sig för att

polischefen är mest lämpad därför.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Älvsborgs och Värmlands

län ha förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget i denna del men ansett

att detsamma ej skulle få någon nämnvärd praktisk betydelse eller inne­

bära någon förbättring av förhållandena på detta område.

Förslaget har avstyrkts av socialstyrelsen, arbetsrådet (majoriteten),

länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Hallands och Kopparbergs lån, han­

delskammaren i Gävle, Svenska landskommunernas förbund, Kungl. auto-

mobilklubben, Motormännens riksförbund, Svenska Gulf Oil Company

Aktiebolag, Sveriges oljekonsumenters riksförbund samt Stockholms ga­

rageägares och bensindistributörers förening.

Sasom skäl för att förslaget avstyrkts framhålles att det icke föreligger

behov av en dylik reglering. Det bleve svårt att utarbeta rättvisa och lämp­

liga turordningar. Den i turlistorna upptagna regleringen av tiderna för

öppethållande måste bli schematisk och osinidig; och möjligheter saknades

att på ett enkelt sätt anpassa tiderna efter det växlande behovet. Försäl­

jare, som från början icke anslutit sig till jourtjänsten, skulle måhända

icke rätta sig efter den av länsstyrelsen fastställda turordningen. Detta

kunde i sin tur medföra att övriga av konkurrenshänsyn också åsidosatte

turordningen. Då någon påföljd icke vore förknippad därmed uppstode

fara för att respekten undergrävdes för den beslutande myndigheten.

Arbetsrådet framhåller att på butikstängningslagens område mycket

starka skäl borde föreligga för att ersätta en klar och lättillämpad undan­

tagsbestämmelse med en mer eller mindre tungrodd regleringsapparat.

Vidare anför arbetsrådet bl. a.:

Hur skall förfaras därest inom en ort fastställts viss turlista för jour­

tjänst och en person önskar öppna en ny bensinstation? Butikstängnings-

lagen lägger icke hinder i vägen för honom att uppföra en anläggning för

utminutering, men den egendomliga situationen uppstår, att han icke under

någon tid på dygnet, ej ens under den vanliga affärstiden, får sälja bensin.

(Om han kombinerar utminuteringen av bensin med försäljning av andra

varor, får han däremot hålla öppet åtminstone under vanlig butikstid.)

Förfarandet blir väl det, att personen i fråga får göra framställning hos

länsstyrelsen om sådan ändring i turlistan, att han får sig tilldelade vissa

tider för öppethållande. Den omständigheten, att det är vanskligt att i för­

41

väg beräkna vilka tider som konnna att medgivas, torde komma att verka

som ett starkt återhållande moment för en person, som ämnar öppna ben­

sinstation och icke kan eller vill träffa överenskommelse med redan befint­

liga bensinhandlare på orten. Risk föreligger att en maskerad nyetable-

ringskontroll införes lagstiftningsvägen.

Kungl. automobilklubben är av den uppfattningen, att frågan om bensin­

stationernas öppethållande utan olägenhet och på ett för bilismen mera till­

fredsställande sätt borde utan normerande lagbestämmelser kunna lösas

genom överenskommelser mellan oljebolagen och deras representanter.

Samma ståndpunkt intages av Motormännens riksförbund.

Sveriges oljekonsumenters riksförbund framhåller bl. a. att en hel del

bilägare och trafikföretag vore beroende av en kredit som möjliggjorde

varuuttagens sammanförande på fakturor, t. ex. per kalendermånad. Om en

förbrukare av denna kategori ej kunde använda sig av den leverantör med

vilken han träffat kreditavtal, måste besvärliga konsekvenser uppstå för

honom.

Den föreslagna utvidgningen av automathandeln har vun­

nit så gott som allmänt gillande. Den i ärendet företagna utredningen an­

ses visa att olägenheter ur social och hygienisk synpunkt icke lägga hin­

der i vägen mot förslagets genomförande. I ett flertal yttranden fram-

hålles emellertid, att man icke bör överskatta betydelsen av den föreslagna

reformen med hänsyn till svårigheten att överblicka i vilken omfattning

automathandeln kan komma att utvecklas i praktiken. Därvid pekas bl. a.

på att det kan dröja avsevärd tid innan automater äro i mera allmänt bruk

med hänsyn till den brist som råder på arbetskraft och material och på

grund av att apparatanskaffningen är relativt kapitalkrävande.

Socialstyrelsen erinrar i sitt yttrande att styrelsen tidigare intagit en

mycket restriktiv hållning i fråga om automathandeln och ur barnavardens

och ungdomsskyddets synpunkt påyrkat förbud mot all sådan försäljning.

Med hänsyn till utvecklingen under senare år funne emellertid styrelsen nu

anledning att revidera sin uppfattning. Även om de frestelser, för vilka

barn och ungdom utsattes genom automathandeln, alltjämt gjorde frågan

tveksam, ansåge sig styrelsen därför med hänsyn till de uppenbara förde­

larna ur varudistributionssynpunkt icke böra motsätta sig en utvidgning

av automathandeln i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Statens tobaksnämnd anser att de sakkunniga anfört övertygande skäl

för att den hittillsvarande negativa inställningen till automathandeln med

tobaksvaror bör övergivas. Sådan handel kunde bli till avsevärd föidel föi

konsumenterna. Att trots detta resa binder mot denna försäljningsform

med hänsyn till befarade sociala vador eller andra olägenheter kunde en­

ligt nämndens mening icke längre anses motiverat. Vid detta bedömande

hade nämnden särskilt beaktat vad de sakkunniga anfört rörande de tek­

niska framstegen i fråga om automaternas konstruktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

42

Kooperativa förbundet förklarar sig vara av den uppfattningen, att konst­

lade hindei icke böra resas mot de möjligheter, som den moderna tekniken

ger att genom enklare utlämningsmetoder underlätta arbetet för de butiks-

anställda och göra varorna snabbare tillgängliga för den köpande allmän­

heten. Förbundet tillstyrkte därför på det livligaste förslaget om fri för­

säljning från automat.

Förslaget i denna del avstyrkes av länsstyrelserna i Uppsala och Skara­

borgs län samt Sveriges korvhandlareförbund varjämte Sveriges social­

demokratiska kvinnoförbund — som är positivt inställd till automathan­

deln som sådan — avstyrker att automathandel med tobaksvaror kommer

till stånd.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att förslaget att frige automat­

försäljningen ingiver betänkligheter med hänsyn till bl. a. den lockelse eu

utvidgad automathandel, tillgänglig hela dygnet, otvivelaktigt komme att

utöva på barn och ungdom. Även om andra omständigheter hänförande sig

tdl den obestridliga nyttan av bekväm tillgång till varor under tid, då affä­

rerna måste stänga tidigare än som kunde anses lämpligt ur den köpande

allmänhetens synpunkt, talade för att dylik handel möjliggjordes i ökad

omfattning, funne länsstyrelsen dock de sociala synpunkterna överväga

så starkt, att länsstyrelsen icke kunde biträda förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län befarar att en ökad ungdomsbrottslighet

uppkommer, därest för ungdom begärliga varor, t. ex. tobaksvaror, komma

att tillhandahållas i automater. Allmänhetens valfrihet och möjlighet att

före köpet bedöma varans kvalitet vore vidare mindre vid automathandel

än vid butikshandel. Då länsstyrelsen dessutom hyste tvekan om huruvida

behov för den stora allmänheten verkligen förelåge att efter den vanliga

affäi stiden inköpa varor av alla slag från automater, vore länsstyrelsen

icke beredd att tillstyrka förslaget härutinnan.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund motiverar sitt avstyrkande i

fråga om automathandel med tobak med att tobaksvaror utöva en all­

deles särskilt stor lockelse för minderåriga.

De av de sakkunniga föreslagna villkoren för automathan­

delns frigivande ha genomgående lämnats utan erinran. Överståt-

hållarämbetet anser sig emellertid beträffande arbetsrådets prövning och

godkännande av automattyper böra understryka de sakkunnigas uttalande

om angelägenheten av att konstruktionen erbjuder ett godtagbart skydd

mot inbrott och mot användande av falska mynt o. d. Lösning av denna

fråga är enligt ämbetets mening av stor betydelse icke blott ur allmän ord-

nmgssynpunkt utan även ur synpunkten av reformens praktiska genomför­

barhet övei huvud, i sa matto att den torde komma att i hög grad inverka

på affärsmännens benägenhet att vilja åtaga sig de ekonomiska risker,

som äro förenade med anskaffandet av nya automatapparater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

43

Enligt den mening, som uttalas av Stockholms handelskammare, iir den

föreslagna begränsningen av automathandeln att gälla försäljning endast

från sådana automater, som drivas i anslutning till butik där samma slags

varor saluföras, lämplig. Den möjliggjorde nämligen övervakning av auto­

materna från affärsidkarnas sida samt torde därjämte, med hänsyn till att

automathandeln närmast bleve att betrakta som en gren av en detaljhan-

delsverksamhet, göra dem angelägna att i automaterna föra endast först­

klassiga varor.

I eu del remissyttranden ha dock vissa anmärkningar framställts mot

det sätt på vilket de sakkunniga tänkt sig automathandeln ordnad.

Arbetsrädct finner det lämpligt att automatapparaterna underkastas typ­

granskning och har intet att erinra mot att denna granskning överlämnas

till rådet. Arbetsrådet fortsätter:

Däremot ställer sig arbetsrådet mycket tveksamt till att ifrågavarande

granskning, såsom de sakkunniga synas förutsätta, även skall utmynna i

ett godkännande av vilka varor som få saluföras i automaterna. Två vägar

synas här möjliga, vilka båda leda till praktiska svårigheter. Det ena alter­

nativet är att arbetsrådet positivt bestämmer, att endast vissa angivna varor

få försäljas. Då det blir fråga om en typgranskning av automater, som

kunna användas för de mest skilda varuslag, blir det givetvis ytterligt svårt

att bestämma varuslaget så, att det täcker alla tänkbara fall. Utvecklingen

kan lätteligen gå i den riktningen, att arbetsrådet får mottaga ett icke ringa

antal måhända berättigade ansökningar om utvidgning av varusortimentet.

Härigenom skulle arbetsrådet fungera som ett slags tillståndsmyndighet,

vilket knappast skulle överensstämma med förevarande stadgandes karak­

tär av undantagsbestämmelse. Det andra alternativet är att arbetsrådet

negativt bestämmer, att vissa angivna varor icke få saluföras i automaten.

Det är självfallet, att de praktiska svårigheterna med en sådan lösning icke

bli mindre. Om en vara icke har uteslutits av arbetsrådet, har en apparat­

ägare anledning utgå ifrån att han är berättigad att saluföra den, även om

detta i det särskilda fallet skulle vara olämpligt. Då det främst är sanitära

synpunkter som göra sig gällande vid avgörandet av frågan, huruvida en

vara skall få försäljas eller ej, synes det lämpligast, att någon förhands­

granskning av varusortimentet icke kommer till stånd utan att vederbö­

rande hälsovårdsmyndighet — liksom fallet är i fråga om annan handel —

får ingripa i förekommande fall. — Skulle det anses, att typgranskningen

bör omfatta även varusortimentet, synes hela granskningen böra överläm­

nas till annan myndighet än arbetsrådet, förslagsvis till medicinalstyrelsen.

Det kan ifrågasättas huruvida icke ur hygienisk synpunkt bör göras den

allmänna inskränkningen i varusortimentet, att detta endast får utgöras av

varor i förpackning eller i plomberade kärl. Arbetsrådet har emellertid ej

tillräcklig erfarenhet för att kunna bedöma lämpligheten av eu dylik be­

gränsning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser alt annat kontrollorgan än arbets­

rådet bör väljas, då det här icke längre är fråga om tillämpning av en lag­

stiftning till skydd för de inom handeln anställda utan om formerna för

handelns utövande. Enligt länsstyrelsens mening är det naturligare atl t. ex.

kommerskollegium göres till instans i hithörande ärenden.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 248.

44

Kooperativa förbundet anser det av praktiska skäl lämpligt att uppgif­

ten att godkänna automattyperna överlåtes till en institution som förfogar

över teknisk sakkunskap, t. ex. ingeniörsvetenskapsakademien, statens prov-

ningsanstalt eller mynt- och justeringsverket. Enligt de sakkunnigas me­

ning vore det nämligen endast automatapparaternas konstruktion, som

skulle tillmätas avgörande betydelse för frågan om vilka varuslag som

skulle få försäljas genom automat, och icke den omständigheten huruvida

den ena eller den andra varan skulle anses lämplig för dylik försäljning.

Prövningen av de olika automattyperna komme alltså att ske ur bl. a. så­

dana synpunkter som säkerhet gentemot kunden, säkerhet emot inbrott,

säkerhet emot att i automaten inlagd vara där bevarades på ett tillfreds­

ställande sätt och att automatapparaten ur hygienisk synpunkt i övrigt

fyllde rimliga anspråk.

Beträffande spörsmålet var en automat skall få placeras och vem som

skall få uppsätta den avvisar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ett

av polismästaren i Göteborg framfört förslag att göra automaternas pla­

cering beroende av polismyndighets medgivande. En utplacering efter

rent polisiära synpunkter torde varken skapa likartade konkurrensförhål­

landen köpmännen emellan eller tillgodose allmänhetens behov. Det borde

överlåtas på köpmännen själva att pröva denna distributionsform. Häri

komme säkerligen också att ingå ett bedömande av inbrottsriskerna, där­

vid råd och anvisningar kunde inhämtas av polismyndigheten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser det böra direkt utsägas att för­

säljningen från automat skulle handhavas av butiksinnehavaren.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att mjölkförsäljning genom

automat alltid borde få äga rum från mejeri eller annat förvaringsställe för

mjölk, även om automaten ej uppsattes invid eller i närheten av butik där

mjölk saluhölles.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån uttalar att enligt förslaget automa­

terna skulle få sättas upp i samband med blott ett slag av trafikinrättning,

nämligen järnväg. Bolaget kunde icke finna, att det i förevarande hänse­

ende funnes anledning att diskriminera de stationer för trafik av annat slag

som nu nämndes i 11 § 3 mom. 4), utan ansåge att dessa borde likställas

med järnvägsstation och detta utan nu gällande villkor att det i vissa fall

skulle vara fråga om station för mer betydande trafik.

Vad särskilt angår automatförsäljningen av tobaks varor

anser statens tobaksnämnd i likhet med de sakkunniga att det bör an­

komma på tobaksmonopolets utövare att avgöra huruvida näringsidkare,

som antagits till återförsäljare av tobaksvaror, skall få sälja dylika varor

även från automat. Nämnden anför vidare:

Frågan, vilka kategorier av monopolbolagets återförsäljare som borde

erhålla tillstånd till automathandel med tobaksvaror, berördes av nämnden

i ett till de sakkunniga under utredningsarbetets gång avgivet yttrande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2A8.

45

Nämnden förklarade sig därvid utgå från att i städer och stadsliknande

samhällen, där specialtobakshandlare förekonnne, automatförsäljningen i

regel borde förbehållas dessa, något som uppenbarligen skulle bäst mot­

svara syftet med 1943 års monopollagstiftning. Med avseende å platser, dar

specialtobaksaffärer ej funnes, kvarstode emellertid problemet, efter vilka

grunder ansökningar om rätt till automathandel med tobaksvaror skulle

prövas.

De sakkunniga ha, såvitt nämnden kunnat finna, icke uttryckligen tagit

ställning till sist berörda spörsmål. De sakkunnigas mening synes dock

vara, att icke heller automatförsäljning av tobaksvaror bör medgivas på

sätt som strider mot syftet med 1943 års lag. Emellertid torde det vara nöd­

vändigt att erhålla mera preciserade direktiv. Godkännes de sakkunnigas

av nämnden biträdda förslag, att rätt till automathandel med tobaksvaror

skall efter ansökan meddelas av monopolbolaget, bör enligt nämndens upp­

fattning samråd med nämnden ske i dessa ärenden i samma utsträckning

som hittills skett i andra distributionsfrågor, d. v. s. då ansökningen avser

rätt till försäljning i stad eller stadsliknande samhälle. Även om special-

tobakshandeln icke heller i dylika samhällen rimligen kan göra anspråk

på fullständig ensamrätt till automathandel med tobaksvaror — sådan

handel kan t. ex. böra medgivas i anslutning till diverseaffärer eller kiosker

i ytterområden med villabebyggelse inom en stad — vidhåller dock nämn­

den sin uppfattning att denna handel i städer och stadsliknande samhällen

huvudsakligen bör förbehållas specialtobakshandelns utövare. Ett annat

bedömande kan dock föranledas därav, att specialtobakshandlarna inom

en stadsdel visat sig ointresserade av att anskaffa automater eller sköta

dem på ett ur allmänhetens synpunkt tillfredsställande sätt. Men om samt­

liga kioskidkare som sälja tobaksvaror eller rent av samtliga monopolbo­

lagets inemot 20 000 återförsäljare skulle erhålla rätt att sätta upp tobaks-

automater, då skulle man otvivelaktigt i och med automathandelns infö­

rande ha gjort tobakshandlarekåren en verklig otjänst och ha handlat i

direkt strid med monopollagens syfte.

Tobaksnämnden finner den föreslagna avfattningen av 2 § 5) mindre

lycklig, då man nämligen av stadgandet lätt kunde få den föreställningen,

att automathandeln med tobaksvaror vore fullständigt fri, blott den be-

dreves i anslutning till butiksförsäljning av sadana varor och med be­

gagnande av godkänd typ av automat. De sakkunnigas uppfattning, att

man skulle kunna undvara ansvarsbestämmelse i butikstängningslagen för

den som från automat av godkänd typ sålde tobaksvaror utan tillstånd av

tobaksmonopolets utövare, kunde nämnden heller icke dela. I 1914 års

monopolförordning stadgades, att »handeln med tobaksvaror är fri». Av

denna anledning ansåge man sig icke böra vidtaga åtgärder för att löi-

hindra fortsättandet av en tobaksförsäljning, som påbörjats före den nu­

varande monopollagens ikraftträdande, d. v. s. före den 1 juli 1943. Sådan

försäljning grundades icke sällan på inköp av tobaksvaror i andra band.

Om nu den, som på vanlig affärstid dreve sådan andrahandsförsäljning,

skulle utan tillstånd av monopolbolaget uppsätta eu tobaksautomat för för­

säljning under kvällar och söndagar hade han icke handlat i strid med del

föreslagna stadgandet i 2 § 5) butikstängningslagen. Någon inköpsrätt bos

Kuntjl. Maj.ts proposition nr 248.

46

inonopolbolaget, som skulle kunna indragas, hade han aldrig haft. Nämn­

den tunne på grund härav nödvändigt, att man i butikstängningslagen dels

eiimade därom, att automathandel med tobaksvaror förutsatte särskilt till­

stånd av tobaksmonopolets utövare, dels ock stadgade bötesansvar för den

som sålde tobaksvaror från automat utan sådant tillstånd.

De av tobaksnämnden framförda synpunkterna delas helt av Aktiebola­

get Svenska tobaksmonopolet och Tobakshandlarnas riksförbund. Länssty­

relsen i Stockholms län instämmer i vad tobaksnämnden erinrat mot den

föreslagna avfattningen av 2 § 5).

Kooperativa förbandet däremot anser att alla näringsidkare, som erhållit

återförsäljarrättighet till tobaksvaror, även böra äga försälja tobak genom

automat. Handlare som innehade tobaksrättighet borde alltså själv få av­

göra om han skulle skaffa sig automat för att sälja tobak.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån förklarar att varje återförsäljare, butik

eller kiosk, borde ha samma rätt att sätta upp tobaksautomat.

Sveriges köpmannaförbund anser lämplighetsskäl tala för att av tobaks­

monopolet antagna återförsäljare i den mån de tillika äro diversehandlare

berättigas till automatförsäljning av tobaksvaror i städers och stadslik-

nande samhällens ytterområden och även i tättbebyggda samhällen, där

specialtobakshandel ej finnes.

Sveriges speceri- och lanthandlareförbund framhålla att rätten att upp­

sätta tobaksautomat i princip bör tillkomma varje butiksinnehavare, som i

egenskap av återförsäljare för tobaksmonopolet har en betydande tobaks-

försäljning.

Järnvägsstyrelsen påyrkar att tobaksautomater skola få uppsättas vid

järnvägsstationerna och där belägna kiosker och restauranger utan sär­

skild tillståndsgivning av tobaksmonopolet. I annat fall skulle det nuva­

rande ganska omfattande ansöknings- och remissförfarandet i fråga om

försäljningstillstånd på järnvägsstationerna komma att än mera utvidgas.

I fråga om övriga spörsmål, som angå lagens tillämpningsområde, utta­

lar sig socialstyrelsen för att bo k aftnar och annan demonstra­

tion av varor medtagas bland de i 2 § angivna undantagen. Enligt sty­

relsens mening bör såsom huvudregel gälla, att lagen endast bör omfatta

sådana fall, där det finnes större intressen att bevaka. Bokaftnarna ut-

gjorde ett typiskt exempel, där det enligt styrelsens uppfattning saknades

anledning föreskriva tillståndstvång. Svenska bokhandlareföreningen utta­

lar sig i enahanda riktning. Vidare må anmärkas, att arbetsrådet finner det

onödigt att julgransförsäljare skola behöva söka tillstånd enligt

11 § för att driva handel pa kvällarna före jul och å den söndag, som ej

sällan infaller tätt inpå julafton. Arbetsrådet föreslår därför att 2 § 7)

kompletteras med ett undantag för försäljning av julgranar.

Departementschefen. Enligt den gällande butikstängningslagen är i

princip all försäljning av varor direkt till allmänheten eller med andra ord

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

47

all detaljhandel underkastad lagens reglering. Lagen äger således tillämp­

ning icke blott på den försäljning som sker i butiker, kiosker, stånd eller

därmed jämförliga anordningar utan även på annan yrkesmässig försälj­

ning. Från denna huvudregel gälla emellertid vissa undantag. Dessa undan­

tag äro sammanförda under 2 §, där i tolv olika punkter uppräknas de

fall, som icke omfattas av lagens reglering.

Av vad som förekommit i ärendet framgår, att några ändringar icke an­

ses påkallade i fråga om lagens principiella tillämpningsområde. Däremot

ha jämkningar — i både utvidgande och inskränkande riktning — föresla­

gits beträffande de i 2 § angivna undantagen från lagens tillämpning.

Vad angår det under 1) stadgade undantaget för försälj­

ning, som bedrives under utövning av eller i samband med restaurang-,

kafé- eller konditorirörelse, gäller för närvarande såsom förutsättning, för­

utom att rörelsen är »ordnad», att överhuvud icke — alltså ej under någon

del av dagen — andra varor säljas till avhämtning eller för sändning än

lagad mat, bageri- och konditorivaror, alkoholfria drycker eller tryckta

skrifter. Undantaget innebär att andra varor än de uppräknade, t. ex. to­

bak, endast få säljas i samband med själva serveringen. Om tobak, låt

vara blott under den vanliga affärstiden, säljes även till avhämtning, blir

försäljningsstället att anse som en vanlig butik och måste stänga på samma

gång som övriga butiker.

De sakkunniga ha icke föreslagit någon ändring av detta undantagsstad-

gande. I några remissyttranden har emellertid yrkats, att i uppräkningen

av de varor, som vid ordnad serveringsrörelse borde få försäljas till av­

hämtning eller försändning, skulle medtagas även tobak. Till grund här­

för har åberopats att förbudet att på serveringsrörelser utom butikstid till­

handahålla andra än gästerna tobak skapat irritation och i stor omfatt­

ning överträtts.

Handeln med tobak, enkannerligen tobaksförsäljningen efter den van­

liga affärstidens slut, är ett av de spörsmål, beträffande vilket i detta

ärende meningarna särskilt brutit sig. Jag ämnar närmare uppehålla mig

vid denna fråga i samband med ett följande avsnitt som rör tillstånd till

handel på utsträckt affärstid.

Redan i detta sammanhang anser jag mig dock böra framhålla, att tobak

uppenbarligen är att anse som en typisk s. k. impulsvara och att allmän­

heten har ett berättigat intresse av att på ett bekvämt sätt kunna tillgodose

sitt behov därav. I och för sig synes det därför naturligt och med allmän­

hetens intresse mest förenligt att serveringslokaler, som hålla öppet på kväl­

lar och söndagar och som ha tillgång till tobaksvaror, skulle fritt få salu­

föra dessa. Mot detta allmänhetens intresse står emellertid den strävan att

rationalisera tobakshandeln, som kommit till uttryck i den av statsmak­

terna år 1943 beslutade tobakslagstiftningen — till denna återkommer jag

närmare i fortsättningen — och som innebär att man söker undvika att

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

48

tobaksförsäljningen splittras upp på alltför många händer. Med en sådan

uppdelning följer mindre omsättning för de enskilda tobakshandlarna med

därav följande inkomstminskning icke blott för butikshandlarna själva

utan även, därest återförsäljarrabatten skulle behöva höjas, för statsverket.

Därest de olika serveringsställena skulle, på sätt yrkats, fritt få sälja to­

bak, skulle antalet tobaksförsäljningsställen öka i mycket stor omfattning.

Och dessa nya försäljningsställen skulle äga sälja tobak till allmänheten

icke blott under den vanliga affärstiden utan även när de egentliga tobaks­

affärerna måste vara stängda. Det inses lätt att dessa senare affärer där­

igenom skulle bli tillbakasatta ur konkurrenssynpunkt och att ett dylikt

arrangemang näppeligen skulle vara förenligt med 1943 års tobakslagstift-

ning. Jag finner därför skäl ej föreligga att nu föreslå ändring i gällande

bestämmelser i detta hänseende.

Emellertid vill jag i detta sammanhang uttala, att enligt vad jag erfarit

chefen för finansdepartementet har för avsikt att inom den närmaste tiden

utverka Kungi. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för

en översyn av 1943 års tobakslagstiftning. Skulle därvid visa sig att de

grunder, på vilka nämnda lagstiftning vilar, icke längre anses böra upp­

rätthållas, kan serveringsställens rätt att försälja tobak komma i ett annat

läge. Jag vill också framhålla att det problem som det nu gäller torde

reduceras i väsentlig mån, därest — som jag ämnar föreslå — auto­

matförsäljning av tobak blir tillåten. Det sätt varpå enligt min mening

kioskernas tobaksförsäljning bör ordnas torde också bidraga till att all­

mänheten bör få mindre svårt att förse sig med tobak efter den vanliga

affärstidens slut.

Beträffande undantaget under 3) för försäljning av varor, er­

forderliga för framförande av motorfordon, ha de sakkunniga föreslagit,

att detta undantag skall utgå och att lagen i stället skall kompletteras

med bestämmelser som ge möjlighet till en av länsstyrelserna reglerad

jourtjänst för sådan försäljning. Vid remissbehandlingen har de sakkun­

nigas förslag på denna punkt godtagits i flertalet yttranden. I åtskilliga

yttranden, bl. a. sådana som få anses ge uttryck för motorfordonstrafikens

syn på frågan, har dock yrkats att den nuvarande friheten från butik-

stängningslagens reglering måtte bibehållas på oförändrat sätt.

Frågan om butikstängningslagens tillämpning på sådan försäljning av

motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av motorfordon nöd­

vändiga varor, som sker från upplagsställe där andra varor ej saluföras,

har prövats tidigare vid flera tillfällen. Därvid ha statsmakterna funnit

sig icke böra tillmötesgå från bensinhandlarhåll framförda yrkanden att

lagen skulle inbegripa även ifrågavarande utminuteringsställen. Hänsynen

till allmänheten har här ansetts böra vara utslagsgivande. Jag finner ej

skäl att frångå den ståndpunkt, som statsmakterna tidigare intagit till

denna fråga. Utredningen i ärendet har ej övertygat mig om att det före­

Kungl. Maj:l.s proposition nr

248.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

49

ligger något behov av lagändring i denna del. Enligt min mening har den

av de sakkunniga föreslagna i lag reglerade jourtjänsten icke några för­

delar framför en genom frivilliga överenskommelser tillkommen motsva­

rande anordning. Tvärtom förefaller det, såsom ock påpekats i remissytt­

randena, att ett genomförande av de sakkunnigas förslag kunde bli till

nackdel för bilismen utan att i någon avsevärd grad främja bensinhand­

larnas intresse.

Enligt undantaget under 6) äger butikstängningslagen icke till-

lämpning' på försäljning av konfektyrer i förpackning eller färsk frukt från

automatapparat som är uppsatt utanför butik, där sådana varor saluföras,

och som handhaves av butiksinnehavaren, eller som är uppsatt inom järn­

vägs stationsområde. Annan försäljning från automat faller däremot under

lagens bestämmelser.

De sakkunniga ha föreslagit att butikstängningslagen icke längre skall

lägga hinder i vägen för försäljning från automatapparat även av andra

varor än de nu medgivna under förutsättning, att automaten är av typ som

av arbetsrådet godkänts för försäljning av det varuslag varom är fråga.

Vid de tillfällen, då butikstängningslagstiftningen tidigare varit föremål

för omprövning, har man intagit en restriktiv ståndpunkt till automathan­

deln. Anledningen härtill har varit, att automathandeln ansetts behäftad

med vådor i hygieniskt avseende samt framför allt att detta slag av han­

del mötte betänkligheter ur barnavårdens och ungdomsskyddets synpunkt.

Man har menat att automaterna vore ägnade att motverka ungdomens fost­

ran till sparsamhet samt fresta särskilt ungdomen till försök att komma

åt de i automaterna inlagda varorna genom bedrägligt förfarande eller in­

brott.

Det vill synas som om i detta hänseende en omsvängning nu skett i

opinionen. De sakkunnigas förslag att i fråga om försäljningstiden enligt

butikstängningslagen frige automathandeln har i remissyttrandena hälsats

med allmän tillfredsställelse. Endast från några håll ha de tidigare fram­

komna erinringarna mot handeln från automatapparater ansetts tala mot

en ändring av gällande bestämmelser. För egen del har jag med hänsyn

till den motivering, som de sakkunniga anfört, funnit mig böra i princip

godtaga deras förslag. Det synes mig oriktigt om butikstängningslag­

stiftningen skulle hindra att den moderna tekniken utnyttjas inom de­

taljhandeln. För allmänheten är det uppenbarligen till fördel om i större

utsträckning än nu varor kunna inköpas från automater under tid, då affä­

rerna i allmänhet äro stängda. Med hänsyn till teknikens snabba utveck­

ling är det att förvänta, att automaternas konstruktion undan för undan

förbättras. Därigenom förebygges sådan varuförsämring, som kan uppstå

till följd av damm, nederbörd eller temperaturväxlingar, och apparaterna

bli även säkrare ur inbrottssynpunkt. Och vad de sociala vådorna i övrigt

beträffar vill jag erinra om att socialstyrelsen, som just ur denna synpunkt

4 — Itihong till riksdagens protokoll 11)48. 1 samt. Nr 248.

50

tidigare varit negativt inställd till automathandeln, nu icke ansett sig böra

motsätta sig en utvidgning därav i enlighet med de sakkunnigas förslag.

I fråga om de villkor, under vilka automathandeln bör ställas utanför

butikstängningslagens reglering av försäljningstiden, delar jag de sakkun­

nigas uppfattning, att i lagen icke böra uppräknas de varuslag, som skola

få försäljas från automat. I stället torde böra ordnas så, att en myndig­

het får pröva vilka automattyper som skola få användas. Av praktiska skäl

torde det icke kunna komma i fråga att låta typgranskningen utmynna i

något detaljbestämmande av de olika varor, som må tillhandahållas allmän­

heten genom automater. Såsom framhållits av arbetsrådet och kooperativa

förbundet synes någon specificerad förhandsgranskning av varusortimen­

tet ej böra ske. Skulle i något fall ur sanitära synpunkter skäl föreligga att

ingripa mot viss automatförsäljning torde, liksom i fråga om annan han­

del, vederbörande hälsovårdsmyndighet i allmänhet ha möjlighet därtill.

Jag vill emellertid tillägga att det ej torde vara något som hindrar att typ­

granskningen av automaterna resulterar i att automattypen i fråga god­

kännes för försäljning av varor av viss sort, av varor i förpackning eller

i plomberade kärl etc.

De sakkunniga ha ansett att arbetsrådet borde vara det organ, som skulle

handhava typgranskningen av automaterna. Med hänsyn till de synpunk­

ter, som böra vara avgörande för frågan om en viss automattyp bör god­

kännas eller ej, anser jag dock att ett annat kontrollorgan bör väljas. Vid

granskningen skall främst beaktas å ena sidan att automaten fyller de hy­

gieniska krav, som man bör ställa på en apparat av den typ varom är fråga,

samt å andra sidan att automaten är tekniskt sett fullgod, däri inbe­

gripet att den är säker mot inbrott och överhuvud icke inbjuder till

manövrer. Utifrån dessa synpunkter synes det mig som om typgransk­

ningen lämpligen bör utföras av statens institut för folkhälsan efter sam­

råd med statens kriminaltekniska anstalt. Jag förordar därför att så sker.

Den nuvarande regeln att automatförsäljning för att falla utanför bu-

tikstängningslagen skall ske i anslutning till butik, där sådana varor salu­

föras, eller från apparat inom järnvägs stationsområde anser jag böra

bibehållas. Beträffande butiksautomaterna bör således alltjämt fordras

att de skola handhavas av vederbörande butiksinnehavare. Anledning sy­

nes mig icke föreligga att, såsom ifrågasatts av länsstyrelsen i Kristianstads

län, ge några särbestämmelser rörande mjölkförsäljning från mejerier.

Därest det av länsstyrelsen berörda spörsmålet skulle bli aktuellt, torde

länsstyrelserna ha möjlighet att enligt It § ge särskilt tillstånd till sådan

försäljning.

Ifråga om försäljningen av tobak från automat synes det, så länge den

nuvarande monopollagen äger giltighet, knappast vara möjligt att upp­

rätthålla samma frihet som beträffande den övriga automathandeln. Det

torde nämligen icke vara förenligt med nämnda lags syfte att låta varje

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

51

försäljningsställe, där tobak saluföres, fritt få tillhandahålla allmänheten

tobak från automat utom den vanliga affärstiden.

I anslutning till vad statens tobaksnämnd anfört i sitt remissyttrande

vill jag förorda, att endast sådan automatförsälj ning av tobak som sank­

tionerats av tobaksmonopolets utövare, d. v. s. svenska tobaksmonopolet,

ställes utanför butikstängningslagens reglering av försäljningstiden. På

annan automatförsäljning av tobak synes lagen böra äga tillämpning, vilket

bl. a. innebär att den som utan vederbörligt tillstånd bedriver automatför­

säljning utom den vanliga affärstiden gör sig förfallen till ansvar.

Emellertid är det, med hänsyn till allmänhetens intresse att kunna in­

köpa tobak efter den vanliga affärstidens slut, av vikt att tobaksmono­

polets ifrågavarande prövning icke blir restriktiv. Tillstånd att sätta upp

tobaksautomat bör sålunda beviljas varje s. k. specialtobakshandlare. På

orter där specialtobakshandel ej förekommer synes envar som antagits till

återförsäljare av tobak böra erhålla dylikt tillstånd. Finnes på en ort såväl

specialtobakshandel som diverseaffärer och andra butiker, som bland öv­

riga varor saluföra tobak, bör frågan om rätt för dessa butiker att sätta upp

tobaksautomat prövas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet. Tillstånd bör därvid kunna meddelas, t. ex. om specialtobakshandel

icke finnes i stadsdelen i fråga eller om specialtobakshandlarna ej begagna

sig av möjligheten att skaffa sig tobaksautomater eller ej sköta dessa på ett

för allmänheten tillfredsställande sätt. Med hänsyn till att de under 1) upp­

tagna serveringsrörelserna icke ansetts böra ha rätt att sälja tobak till av­

hämtning, synes det naturligt att de ej heller skola äga sälja tobak från

automat.

Har tobaksmonopolet avslagit begäran om tillstånd till automatförsälj-

ning av tobak bör sökanden — såsom i fråga om annan handel på utsträckt

tid — ha möjlighet att få frågan därom prövad i den ordning som gäller

för handel på utsträckt tid överhuvud.

Beträffande undantaget under 7) rörande försäljning av lant­

manna- eller trädgårdsprodukter m. in. har arbetsrådet föreslagit att det

måtte avse även julgransförsäljning. Jag biträder detta förslag. Under be­

greppet julgransförsäljning torde böra falla även den försäljning av enar

o. d., som brukar ske i samband med försäljning av julgranar.

Vad slutligen angår undantaget under 12) för öppethållande

av konstutställningslokaler m. in. ha de sakkunniga funnit sig icke kunna

tillmötesgå ett från bokhandlar- och författarhåll framfört önskemål att

s. k. bokaftnar skulle utan särskilt tillstånd få hållas i bokhandelsaffärer

utom vanlig affärstid. Enligt min mening tala emellertid kulturella skäl

starkt för ett bifall till detta önskemål, vars förverkligande ligger helt i

linje med det f. n. under 12) angivna undantaget. Jag förordar därför att

det nuvarande stadgandet kompletteras med ett undantag för öppethållande

av bokhandel i upplysningssyfte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

52

Tiden för affärernas öppethållande.

De sakkunniga. Under hänvisning till de förut redovisade uppgifterna

från rikets köpmannaföreningar angående de faktiskt tillämpade affärs­

tiderna framhålla de sakkunniga att den år 1942 genomförda arbetstids-

regleringen för de detalj handelsanställda medfört, att köpmännen i stor

utsträckning sett sig tvungna att minska tiden för affärernas öppethål­

lande för att få butikstiden och personalens lagligt reglerade arbetstid att

gå ihop. Härtill hade också bidragit den brist på arbetskraft, som under

senare år framträtt tydligt just inom detaljhandeln. Särskilt inom de

branscher där söndagsarbete förekomme hade personalrekryteringssvårig-

heterna varit stora. Den genomförda förkortningen av butikernas öppet-

hållningstider vore emellertid att tillskriva även andra omständigheter,

bl. a. den strävan efter normal fritid, som alltmer gjort sig gällande hos

affärsidkarna själva. Därjämte hade nog köpmännen i allmänhet haft den

uppfattningen, att de f. n. tillämpade affärstiderna motsvarade de inköps­

behov, som den stora majoriteten av allmänheten hade.

De förkortade butikstider, som faktiskt tillämpas, medföra enligt de sak­

kunnigas mening på många håll större eller mindre svårigheter främst

för den yrkesarbetande befolkningen. De sakkunniga anse emellertid att

så länge den nuvarande arbetskraftsbristen rådde inom detaljhandeln samt

den på många håll förekommande varuknappheten hölle efterfrågan på en

högre nivå än tillgången och därigenom minskade konkurrensen om kun­

derna endast några mindre reformer äro praktiskt genomförbara i fråga

om butikstiderna.

Vad angår frågan om möjliga reformer ha de sakkunniga undersökt

om det ginge att få till stånd ett utsträckt öppethållande på kvällarna

genom införande av ett j o u r s y s t e m, motsvarande det av apoteken

praktiserade. De sakkunniga anföra härom:

Från köpmännens sida ställer man sig helt avvisande till tanken på en

jourtjänst inom detaljhandeln. Bland skälen härför må först och främst

nämnas, att köpmännen med rätt eller orätt synas frukta, att ett jour­

system skulle kunna leda till en uppluckring av de olika handlandenas

fasta kundkrets. Vidare framhålles, att ett joursystem tekniskt sett är

svårt att genomföra inom speceri- och livsmedelsbranschen. Många affärer

inom denna bransch sakna nämligen lagerutrymmen och andra tekniska

resurser för mötande av en större tillfällig efterfrågan. Man fruktar också

att stockningar skola uppstå under kundtillströmningen på jourkvällarna.

Å andra sidan befarar man på en del håll, att ett joursystem icke skulle

utnyttjas i sådan omfattning att det bleve lönande. Vidare framhålles bland

annat, att systemet skulle kräva en ganska betydande central organisa­

tionsapparat och att kunderna säkerligen icke i praktiken skulle kunna

hålla reda på vilka affärer som hölle öppet och vilka som hölle stängt en

viss dag. Ur rättvisesynpunkt skulle det nämligen bli nödvändigt med en

viss förskjutning av den utsträckta tiden mellan de olika veckodagarna, då

dessa äga olika värde ur affärssynpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

53

Efter övervägande av skälen för och emot ett joursystem ha de sakkun­

niga kommit till det resultatet, att — möjligen med undantag för vissa

branscher — en dylik anordning icke torde vara en lämplig väg att skapa

bättre betjäning av allmänheten.

Större möjligheter anse de sakkunniga vara för handen för genomfö­

rande av ett förlängt öppethållande någon eller några

kvällar i veckan med kompensation för de anställda genom mot­

svarande ledighet någon annan tid. Enligt de sakkunnigas uppfattning

skulle i många fall fördelar för allmänheten uppnås, därest affärerna åt­

minstone en dag i veckan hölle öppet till kl. 19 eller kl. 20 och stängde

motsvarande tid tidigare någon annan dag. Med hänsyn till de skiftande

förhållanden och de olika behov av förlängt öppethållande, vilka föreligga

inom olika branscher och på olika orter i landet, syntes det dock icke lämp­

ligt att centralt lösa förevarande fråga. Densamma borde enligt de sakkun­

nigas mening bli föremål för lokala förhandlingar mellan representanter

för samtliga berörda parter — allmänheten, köpmännen och de affärs-

anställda. De sakkunniga rekommendera att dylika lokala förhandlingar

med det snaraste igångsättas på samtliga platser, där intresse finnes för

saken. De sakkunniga förorda vidare, att man på motsvarande sätt söker

lösa de svårigheter, som på en del håll äro förenade med butikernas

lunch- eller middagsstängning.

Särskild uppmärksamhet ha de sakkunniga ägnat åt frågan om tiderna

för mjölkaffärernas öppethållande. Den nuvarande rätten

enligt butikstängningslagen för mjölkaffärerna att öppna redan kl. 7.30

på vardagar och att hålla öppet kl. 8—10 på söndagar föreslås bibehållen.

De sakkunniga understryka kraftigt, att allmänheten, främst barnfamil­

jerna, särskilt under sommarmånaderna ha stort intresse av att affärerna

begagna sig av den i lagen givna möjligheten till öppethållande på sön­

dagarna. Enligt de sakkunnigas mening böra alla tänkbara åtgärder vid­

tagas för att tillgodose allmänhetens behov av frisk mjölk på söndagarna.

De sakkunniga fortsätta:

På varje ort synes till förnyad ingående prövning böra upptagas frågan,

om verkligen personalsvårigheterna medföra ett absolut hinder mot sön-

dagsöppethållande. Vid bestämmandet av handelns vinstmarginal på mjölk

synes hänsyn böra tagas till önskvärdheten av att den icke göres så snäv,

att söndagsförsäljning av mjölk omöjliggöres. Vid förekommande avtals­

förhandlingar torde böra undersökas, om icke möjlighet finnes att införa

ett avlöningssystem, som kompenserar de anställda för eventuellt söndags­

arbete. Där icke ett allmänt söndagsöppethållande av mjölkaffärerna på en

viss ort kan genomföras, borde i allt fall en jourtjänst kunna övervägas.

— — — Utexperimenterandet och framställandet av kylautomater för

mjölkförsäljning synas vidare böra underlättas så mycket som möjligt. I

detta sammanhang bör dock framhållas, att det synes oundvikligt att mjölk,

som försäljes genom kylautomater, blir dyrare än annan mjölk. Slutligen

må också nämnas den utvägen, att söndagsförsäljningen av mjölk omhän-

dertages av konditorierna, vilka regelmässigt hålla öppet på söndagarna

för servering och försäljning av olika slag av konditorivaror. Gällande lag

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

54

lägger icke hinder i vägen för en sådan lösning. Redan nu förekommer

det i en del fall, att konditorier sälja mjölk på söndagar. Det torde då i

allmänhet vara fråga om sådana konditorier, för vilka serveringsrörelsen

är mindre betydande och som stå på gränsen till mjölk- och brödaffärer.

Enligt vad de sakkunniga erfarit ha emellertid även vanliga konditorier

visat sig vara icke ointresserade av att sälja flaskmjölk på söndagarna

i den mån de ha kylanordningar och gällande hälsovårdsstadgor icke lägga

hinder i vägen för en sådan försäljning. En mjölkdistribution genoin kon­

ditorierna kan naturligtvis i många fall möta tekniska svårigheter, kanske

framför allt av transportteknisk natur. De sakkunniga anse emellertid, att

därest icke söndagsförsäljning av mjölk kan ordnas på annan väg, frågan

om försäljning av mjölk genom konditorier är förtjänt av att närmare

undersökas under beaktande av förhållandena på varje särskild ort, där

frågan är aktuell. För mjölkaffärernas del torde den ekonomiska förlusten

av ett dylikt arrangemang bliva tämligen ringa. I den mån mjölkaffärerna

icke utan ekonomiska uppoffringar kunna åtaga sig att svara för mjölk­

distributionen på söndagarna borde det även vara en lättnad för dem, att

de mest trängande behoven av dylik distribution kunna tillgodoses i annan

ordning. Man synes därför kunna ha anledning att hoppas, att de s. k.

mjölknämnder, som ha hand om nyetableringskontrollen inom mjölkhan­

deln, skola ställa sig förstående till denna fråga. Till sist må framhållas,

att det skulle vara lämpligt att mjölkaffärerna genom en upplysningskam-

panj sökte sprida kunskap om hur mjölken bäst bör förvaras i hemmen

och vilka åtgärder som böra vidtagas då kylskåp saknas.

Vad angår frågan hur den vanliga affärstiden bör bestäm­

mas i lagen ha de sakkunniga övervägt en sådan lösning, att affärer­

nas dagliga affärstid bestämdes till ett visst antal timmar, vilka under

hänsynstagande till allmänhetens intressen skulle kunna fritt utläggas

inom en i lagen angiven, något vidare tidsintervall. De sakkunniga ha dock

funnit, att en dylik ordning icke skulle medföra några fördelar i prak­

tiken i förhållande till det system, enligt vilket tiden för butikernas öppet­

hållande f. n. regleras i lagen. Erfarenheten och den verkställda utred­

ningen syntes visa, att det icke förelåge förutsättningar för och knappast

heller något större behov av att hålla de vanliga butikerna öppna efter

kl. 19 eller före kl. 8. Med hänsyn till de faktiska butikstiderna fungerar

det nuvarande systemet för övrigt i realiteten på nästan samma sätt som

om butikstiden vore 9 timmar, förlagd mellan kl. 8—19.

De sakkunniga förorda därför att den vanliga affärstiden fortfarande

fixeras till vissa klockslag, mellan vilka det står handlandena fritt att hålla

öppet i den utsträckning, som de anse lämplig med hänsyn till de före­

liggande förhållandena. Beträffande de tider, mellan vilka öppethållande

skall vara tillåtet, synes det de sakkunniga vara fullt tillräckligt, att lagen

direkt medgiver öppethållande till kl. 19 på vardagarna. Detta är enligt de

sakkunnigas mening tillfyllest icke blott i dagens krisbetonade läge utan

även under tider, då detaljhandeln har större faktiska möjligheter än nu

att hålla öppet längre tid. De sakkunniga anföra vidare:

De sakkunniga ha övervägt vissa möjligheter att i lagtexten på något

sätt markera önskvärdheten av att för bättre tillgodoseende av allmän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i8.

55

hetens och särskilt de förvärvsarbetande husmödrarnas inköpsmöjligheter

affärstiden någon dag i veckan utsträckes längre än övriga dagar. Detta

skulle kunna ske antingen genom att den i lagen medgivna vanliga affärs­

tiden differentierades på dylikt sätt eller också genom att möjligheten till

kommunala avvikelser inskränktes så att det alltid skulle stå affärsinneha-

varna fritt att hålla öppet till kl. 19 åtminstone en dag i veckan. Då emel­

lertid ingen av dessa utvägar kan antagas få någon nämnvärd effekt i åsyf­

tad riktning utan det avgörande ändå alltid måste bli en frivillig medver­

kan från de berörda organisationerna, ha de sakkunniga stannat för att

icke föreslå någon sådan ändring av de gällande bestämmelserna. Den om­

ständigheten att det kanske på några få orter kan föreligga behov av öppet­

hållande till kl. 20 någon dag i veckan synes icke böra medföra en and-

ring av den i lagen angivna vanliga affärstiden. På de få orter, där en dylik

sen stängning kan erfordras någon veckodag, kan detta behov tillgodoses

genom kommunalt beslut om ändrad förläggning av den i lagen medgivna

affärstiden så att öppethållande till kl. 20 blir tillåtet den eller de dagar,

då så önskas.

Av nu angivna skäl ha de sakkunniga stannat vid att föreslå, att hu­

vudregeln i 4 § butikstängningslagen fortfarande skall vara, att butik å

söckendag må hållas öppen för allmänheten från kl. 8 till kl. 19. Övriga

bestämmelser i nämnda paragraf ha jämväl funnits böra bibehållas oför­

ändrade.

Beträffande 5 § butikstängningslagen ha de sakkunniga funnit skäl till

sådan ändring att fotografiatelj é får rätt att utan särskilt till­

stånd hålla öppet två timmar på sön- eller helgdag. Till stöd härför anföra

de sakkunniga:

Ett dylikt öppethållande förekommer nu i ganska stor utsträckning med

stöd av medgivanden av länsstyrelserna jämlikt 11 § butikstängningslagen.

En särskild individuell prövning synes emellertid icke erforderlig i före­

varande fall. Om emellertid butikslokal måste hållas öppen för att besö­

kande skall kunna komma in i fotografiateljén, erfordras även enligt de

sakkunnigas förslag särskilt tillstånd för butikens öppethållande, även om

någon försäljning icke är avsedd att förekomma. Dylikt tillstånd synes

regelmässigt böra beviljas, därest trygghet kan anses vara för handen att

någon försäljning icke kommer att bedrivas i butikslokalen utan att denna

allenast kommer att tjänstgöra såsom en passage in till fotografiateljén.

1 anslutning till det anförda må anmärkas, att de sakkunniga — som

framhålla alt allmänhetens nuvarande inköpsbesvärligheter icke uteslu­

tande bero på de tillämpade butikstiderna — pekat på en del åtgärder,

s o in skulle k unna lätta allmänhetens inköpssvåri g-

heter. Sålunda framhålla de sakkunniga, att den specialisering inom de­

taljhandeln, som de kommunala hälsovårdsordningarna i en del fall fram-

tvungit, bidroge till alt lika den lid, som åtginge för erforderliga varuin­

köp. Därest man utan risker ur hygienisk synpunkt kunde tillåta ett ut­

vidgat varusortiment inom samma butik, skulle detta medföra tidsbespa­

ringar för den köpande allmänheten. En spridning av inköpen på de olika

veckodagarna skulle icke obetydligt underlätta varudistributionen. En upp-

Kungl. Mnj:ts proposition nr 248.

lysningskampanj härutinnan skulle säkerligen kunna medföra åtminstone

några resultat. En spridning av inköpen skulle vidare underlättas, därest

näringslivet i större utsträckning överginge till att utbetala veckolönerna

en tidigare dag i veckan än på fredagen. Om man även där genom en upp-

lysningskampanj kunde åstadkomma, att de hemarbetande husmödrarna

ej förläde sina inköp under den sista timmen på dagen, skulle såväl de

själva som de yrkesarbetande husmödrarna göra betydande tidsvinster, var­

igenom de nuvarande butikstiderna lättare skulle kunna förslå. Ett ökat

införande av självbetjäningsbutiker skulle antagligen också kunna bidraga

till att underlätta varudistributionen. Skulle det visa sig möjligt att i större

utsträckning än nu införa beställningssedlar och särskild utlämning av be­

ställda varor samt att organisera gemensamma orderuppsamlingscentraler

och gemensam hemkörning av beställda varor på kvällarna, skulle detta

givetvis likaledes underlätta allmänhetens butiksinköp och minska beho­

vet av andra butikstider än de nuvarande.

De sakkunniga ha icke ansett sig böra föreslå någon ändring i de nuva­

rande bestämmelserna om kommunernas rätt att besluta om

avvikelser från den i lagen angivna vanliga affärs­

tiden. Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligger det icke någon större

risk för att affärstiden till allmänhetens förfång förkortas på ett otillbör­

ligt sätt genom kommunala beslut. Vad angår regeln att en kommunal av­

vikelse skall gälla hela kommunen, där ej synnerliga skäl till annat för­

anleda, uttala de sakkunniga, att bestämmelsen icke kan anses utgöra

hinder mot att exempelvis i en storstad bestämma skilda butikstider för

stadens centrum och förorterna. Den långa tid som ofta åtgår för den i

förorterna boende yrkesarbetande befolkningens resor till och från arbe­

tet, medförde ett beaktansvärt behov av längre affärstid på kvällarna för

butikerna i förorterna. Detta behov borde enligt de sakkunnigas mening

kunna tillgodoses med stöd av de nuvarande bestämmelserna i lagen.

Remissyttrandena. De sakkunnigas uppfattning att man inom ramen för

gällande regler om den vanliga affärstiden bör på frivillighetens väg för-

handlingsvis nå fram till möjligast tillfredsställande affärstider delas av

flertalet av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet. De utvägar, som de

sakkunniga föreslagit för att allmänhetens intressen i görligaste mån skola

bli tillgodosedda, betecknas genomgående såsom lämpliga.

Socialstyrelsen uttalar att uppenbara fördelar äro förenade med de av

de sakkunniga anvisade möjligheterna att bättre utnyttja den nu lagliga

affärstiden och anser att dessa möjligheter böra tillvaratagas i största ut­

sträckning. Särskilt angeläget anser socialstyrelsen vara att affärstiden en

dag i veckan utsträckes till kl. 19 och att frågan om mjölkbutikernas öppet­

hållande löses i enlighet med de i betänkandet uppdragna riktlinjerna. Det

syntes närmast böra ankomma på kvinnoorganisationerna att tillse, att de

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

57

lokala förhandlingar som förordats av de sakkunniga för genomförandet

av de föreslagna åtgärderna snarast komme till stånd på olika orter i landet.

Kommerskollegium framhåller att de sakkunniga inför svårigheten att

med utgångspunkt från rådande förhållanden inom handeln söka tillgodo­

se allmänhetens önskemål om ändrade affärstider med rätta valt utvägen

att låta representanter för de intresserade parterna själva vidtaga erfor­

derliga åtgärder. Icke minst i rådande tidsläge syntes ett sådant tillväga­

gångssätt vara att föredraga framför metoden att genom lagbestämmelser

införa ändrade tider för öppethållande.

Länsstgrelsen i Uppsala län anser, att det hos vissa delar av allmänheten

föreligger ett behov av senare stängningstid åtminstone någon eller några

dagar i veckan samt fortsätter:

Då emellertid redan nuvarande lag torde medgiva ett tillräckligt långt

öppethållande, ehuru denna möjlighet av skäl, som i betänkandet närmare

angivits, icke för närvarande i allmänhet utnyttjas, finner länsstyrelsen

anledning icke föreligga, att en senare tidpunkt för stängningen fastställes.

De sakkunniga hava, såvitt länsstyrelsen kunnat finna, ingående prövat

alla tänkbara förslag till frågans lösning och torde icke hava överdrivit

svårigheterna att åstadkomma en ändring till det bättre. Då de stannat

för att bibehålla de nuvarande bestämmelserna om vanlig affärstid och

ställt sin tillit till möjligheten att genom förhandlingar mellan represen­

tanter för samtliga berörda intressenter på frivillighetens väg i stället

komma fram till de för allmänheten mera tillfredsställande affärstider,

som för närvarande äro praktiskt genomförbara, har det skett på grund

av faktiskt föreliggande omständigheter av sådan art, att annat val icke

varit möjligt.

En från majoriteten av de hörda myndigheterna avvikande mening ut­

talas av länsstyrelserna i Kristianstads, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands

och Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser sålunda att affärsidkarnas och de

anställdas intressen fått vara väsentligen bestämmande för de sakkunni­

gas ståndpunktstagande beträffande frågan om att bereda lättnad för den

köpande allmänheten och särskilt för de husmödrar, som ha svårt att

passa tiderna för butikernas öppethållande. Av de olika uppslag, som före­

legat till prövning, hade så gott som alla avfärdats med förklaringen, att

förutsättningar saknades för deras realiserande. I andra fall hänvisades

till lokala förhandlingar för alt på frivillighetens väg åstadkomma de re­

former, som ansetts önskvärda. Då de sakkunnigas förslag sålunda i allt­

för ringa grad syntes tillgodose behoven av lättnader i butikstängnings-

lagen borde hela frågan helst göras till föremål för ny utredning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:

Den för konsumenterna så viktiga frågan om tiden för butikernas öp­

pethållande har icke genom den nu företagna utredningen förts närmare

sin lösning och länsstyrelsen nödgas med beklagande konstatera de sakkun­

nigas negativa inställning till möjligheterna att åstadkomma en ändring

Kungl. Maj.ts proposition nr

24S.

58

härvidlag, detta särskilt som de nuvarande förhållandena icke äro tillfreds­

ställande och — såsom de sakkunnigas undersökning utvisar — en rela­

tivt utbredd opinion stöder kravet på en ändring framförallt i fråga om

möjligheterna till utsträckt öppethållande någon eller några kvällar i vec­

kan och i avseende å mjölkhandeln å söndagarna. Genomgående synas

emellertid de sakkunniga hava överskattat möjligheten att genom frivillig

medverkan få de föreliggande frågorna lösta. De sakkunniga synes slut­

ligen hava fäst alltför stort avseende vid nuvarande personalrekryterings-

svårigheter och brist på varor — ehuru dessa fenomen väl få anses vara

av övergående natur.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner rent allmänt det framlagda för­

slaget icke vara av beskaffenhet att därigenom allmänhetens intresse av

förbättrad varudistribution tillgodoses. Inom ramen för nu gällande van­

lig affärstid hade genom frivilliga överenskommelser inom detaljhandelns

organisationer tiden för öppethållande i stor utsträckning inskränkts. En­

ligt länsstyrelsens mening torde endast i undantagsfall några förbätt­

ringar i detta hänseende vara att vänta. Liknande synpunkter anföras av

länsstyrelsen i Örebro län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar att lagen ändras så att åtmin­

stone livsmedels- och speceriaffärer kunna efter särskilt tillstånd hållas

öppna under utsträckt tid någon eller några dagar i veckan med kompen­

sation för de anställda genom motsvarande ledighet under någon annan tid.

Vidkommande härefter de yttranden som avgivits av organisationer, vilka

såvitt nu är i fråga få anses företräda den köpande allmänhetens intressen,

godtagas i dessa genomgående den av de sakkunniga rekommenderade lös­

ningen av förevarande problem även om man på flera håll med beklagande

funnit att de synpunkter, som angivits i direktiven för de sakkunniga,

blott i ringa mån kunnat tillgodoses.

Landsorganisationen framhåller att det ur samhällets synpunkt är av

största betydelse att det arbetskraftstillskott, som representeras av de för­

värvsarbetande husmödrarna, finnes och om möjligt utökas samt att allt

bör göras för att undanröja de svårigheter, som de dubbla arbetsuppgif­

terna medföra för denna kategori. En åtgärd av stor vikt i detta hänse­

ende vore att utsträcka tiden för affärernas öppethållande viss eller vissa

kvällar i veckan. Landsorganisationen fortsätter:

Önskemålen beträffande tiderna för öppethållande och förläggningen å

olika veckodagar torde variera å olika orter och inom olika branscher. Sär­

skilt har gjorts gällande att affärstiden på fredagar borde utsträckas, å

större orter, exempelvis Stockholm, till kl. 20, varvid som motivering an­

förts, att för den industriarbetande befolkningen avlöningsdagen i allmän­

het infaller å fredagen. Denna dag lämpar sig sålunda av nu nämnd anled­

ning bäst såsom inköpsdag; härtill kan läggas, att de förvärvsarbetande

kvinnorna därigenom få lördagseftermiddagen frilagd för andra göromål av

betydelse för familjens behov under veckohelgen. Vidare bör här framhål­

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

59

las att en sålunda utsträckt tid också ger större möjligheter till omtanke

vid inköp av speciellt sådana varor såsom kläder, skodon, möbler in. in.

En förlängning av affärstiden å fredagar måste självfallet för de affars-

anställda medföra kompensation genom en motsvarande ledighet å annan

dag. Hur detta praktiskt skall ordnas är en uppgift, vars lösning bor an­

komma på de inom handeln verksamma organisationerna. Såvitt landsorga­

nisationen har kunnat finna, erfordras för tillgodoseende av de ovan an­

förda synpunkterna icke någon lagändring.

Landsorganisationen understryker också vad de sakkunniga anföit rö­

rande nödvändigheten av att det för familjer med barn ordnades med en

tillfredsställande mjölkdistribution samt anser vidare att varudistributio-

nen borde kunna underlättas genom en uppdelning av inköpen. Med en

brett upplagd propaganda borde man kunna förmå de icke förvärvsarbe­

tande konsumenterna att förlägga sina inköp till dagens tidigare timmar,

varigenom de förvärvsarbetande bereddes möjlighet att med mindre tids­

förlust göra sina inköp.

Svenska arbetsgivareföreningen anser det kunna fordras att butikerna

åtminstone någon kväll i veckan ha öppet å sådana tider, då de förvärvs-

arbetande kvinnorna som regel äro lediga från arbete. Då en lagstadgad

skyldighet för butikernas innehavare att hålla sina butiker öppna vissa

tider icke torde kunna förordas, vore emellertid den av de sakkunniga för­

ordade utvägen med lokala förhandlingar mellan de berörda parterna den

enda möjliga. Även Tjänstemännens centralorganisation understryker beho­

vet av utsträckt öppethållande någon eller några kvällar i veckan samt vik­

ten av att lokala förhandlingar härom snarast komma till stånd.

Av de i ärendet hörda kvinnoorganisationerna uttrycka Sveriges hus­

modersföreningars riksförbund och Fredrika Bremer-förbundet sin upp­

skattning av den grundliga utredning, som de sakkunniga framlagt, och av

den positiva inställning till en förbättrad varudistribution som betänkandet

innehåller. Även om de vägar som där förordats icke kunnat komma till

direkt uttryck i lagbestämmelserna, vågade förbunden dock hoppas att de

skulle underlätta de kommande förhandlingarna mellan konsumenterna

och handelns representanter och resultera i ett tillmötesgående av allmän­

hetens berättigade önskemål under behörigt hänsynstagande till köpman­

nens och de affärsanställdas intressen. Sveriges socialdemokratiska kvinno­

förbund anser att förslaget i stort sett är bra. De möjligheter lagen ger

till ökat öppethållande av butikerna böra enligt förbundets mening utnytt­

jas genom frivilliga lokala överenskommelser.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund — enligt egen uppgift representerande

omkring 50 000 förvärvsarbetande kvinnor — framhåller, att den i lagen

angivna ramen, kl. 8—19, för butikernas öppethållande torde för landet

i dess helhet uppfylla konsumenternas krav på tillräcklig affärstid, samt

anför vidare bl. a. följande:

Med den faktiskt tillämpade affärstiden uppstår dock, särskilt i större

tätorter, för de förvärvsarbetande kvinnornas del stora svårigheter att med-

Kungl. May.ts proposition nr 248.

60

hinna inköpen av nödvändiga konsumtionsvaror såsom livsmedel, skor, klä­

der etc. Yrkeskvinnorna synas därför vara överens om att ett utsträckt

öppethållande en eller ett par kvällar i veckan är nödvändigt. Vi anse även,

att en sådan anordning skulle vara till fördel för manliga förvärvsarbe­

tande, som många gånger kunna ha svårt att medhinna inköp av kläder,

böcker, möbler in. in. De kommunala myndigheterna ha enligt förbundets

mening vid beslut i dessa frågor icke tagit tillbörlig hänsyn till allmänhe­

tens och då främst de förvärvsarbetande kvinnornas rimliga krav. För­

bundet hävdar, att en sådan utsträckning skulle kunna komma till stånd

utan att bli betungande för de butiksanställdas del och rekommenderar,

att lokala förhandlingar upptagas i denna fråga.-------------

Bland övriga förslag för underlättande av inköpen anse vi följande väl

värda att prövas i större utsträckning: Beställningssedlar, fack för av­

hämtning av beställda varor, orderuppsamlingscentraler, butiker med brett

upplagt varusortiment, självbetjäningsbutiker. Dessa senare bygga ju för

övrigt på en rik sortering av varor. Även om man icke har möjligheter att

låta kunderna betjäna sig själva, är det emellertid en mycket stor hjälp

att kunna handla varor av olika slag inom samma butik och av samma

biträde.

I fråga om mjölkbutikerna anser förbundet det önskvärt, att allmän­

heten under den varma årstiden kan erhålla färsk mjölk även på sönda­

garna. Här skulle enligt vår mening en jourtjänst med fördel kunna prö­

vas, dessa söndagsköp beröra ju endast en begränsad del av konsumen­

terna, nämligen de som icke ha tillräckligt goda förvaringsutrymmen. För

framtiden skulle man även kunna tänka sig denna fråga löst genom att

man får fram goda mjölkkonserver till låga priser.

Liknande synpunkter framkomma i det yttrande som avgivits av folk­

partiets kvinnoförbund.

Högerns centrala kvinnoråd konstaterar med beklagande att de sakkun­

niga funnit att förutsättningar f. n. saknas för genomförandet av ett jour­

system för butikerna samt uttrycker den förhoppningen, att butiksinneha-

varna inom en icke alltför avlägsen framtid genom förbättrade förhållan­

den på arbetsmarknaden och genom bättre varutillgång skola kunna ut­

nyttja de möjligheter till förskjutningar beträffande öppnings- och stäng­

ningstider, som lagen rymmer i sin nuvarande utformning.

k öreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld anser det utan

tvivel behövligt att affärernas öppethållande mera än hittills anpassas efter

de förvärvsarbetande konsumenternas tider. Synnerligen önskvärt vore att

åtminstone mjölkbutikerna öppnades kl. 7.30, och tacknämligt vore om

samtliga affärer kunde hålla längre öppet någon dag i veckan. Särskilt vid

inköp av kläder, skor o. d. behövde köparen längre tid vid valet av vara.

Med nuvarande stängningstider tvingades många att göra dylika inköp i

all hast till förfång för såväl ekonomien som andra praktiska förhållan­

den och icke minst till skada för individens trivsel.

Vad särskilt landsbygden angår uttalar Svenska landskommunernas för­

bund att syftet med utredningen på väsentliga punkter förfelats. I varje

tall vore föga vunnet om de sakkunnigas förslag lagfästes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

61

De remissorgan, som företräda detaljhandelns och de affärsanställdas in­

tressen, ha inga principiella erinringar att göra mot de sakkunnigas för-

slag.

Sveriges köpmannaförbund förklarar att det jämte anslutna bransch­

organisationer kommer att intensifiera sin upplysningsverksamhet för att

förmå de hemarbetande husmödrarna att göra sina inköp på annan tid

än under de sista affärstimmarna på dagen och att söka få till stånd en

spridning av inköpen på de olika veckodagarna. Förbundet erinrar vidare

om att köpmännen ägnat och ägnar de sakkunnigas övriga uppslag att

minska allmänhetens inköpssvårigheter stor uppmärksamhet, varför re­

sultat i dessa hänseenden kunde förväntas i allt större omfattning. Ytter­

ligare framhåller förbundet:

Att köpmännen och deras organisationer äro angelägna alt tillämpa i

förhållande till allmänhetens inköpsbehov rätt avpassade öppethållnings-

tider är uppenbart och har vidare bekräftats genom de till förbundet in­

komna yttrandena. Förbundet kan dock icke befria sig från den uppfatt­

ningen att de från allmänheten påtalade inköpssvårigheterna blivit i viss

män överdrivna. Detta har också till viss del bekräftats genom de i ären­

det företagna statistiska undersökningarna. Tilläggas kan att från allmän­

hetens sida några erinringar merendels icke anförts, då frågan gällt en

avkortning av butikstiden genom ett kommunalt beslut eller genom frivil­

liga överenskommelser affärsidkarna emellan. Förbundet vill därför under­

stryka det angelägna i att kommunala beslut om längre öppethållnings-

tider tillkomma först efter det att behovet av längre öppethållande kom­

mit att framstå som uppenbart, så att affärsidkarna icke genom obehöv­

ligt öppethållande åsamkas onödiga och varufördyrande kostnader.

Sveriges speceri- och lanthandlareförbund förklarar sig berett att rekom­

mendera sina distrikts- och lokalorganisationer att genom förhandlingar

mellan representanter för köpmännen, de affärsanställda och allmänheten

medverka till att frågan om ett öppethållande av speceri- och livsmedels­

butikerna under fredagar till kl. It) ingående prövas på de platsei däi in­

tresse finnes för en sådan anordning.

Handelns arbetsgivareorganisation yttrar:

Vid de snart sagt dagligen förekommande kollektivavtalsförhandlingarna

för våra delägare över hela landet ha vi gjort den erfarenheten, att gäl­

lande lag i stort sett fungerar tillfredsställande och att de i direktiven an­

tydda jämkningarna i affärstiden skulle vålla olägenheter i olika hänse­

enden. Eu förlängning av affärstiden lär i nuvarande läge med knapphet

på arbetskraft och varor knappast leda till åsyftat resultat och, där den

kan genomföras, medföra en icke önskvärd fördyring av distributionen.

Tanken att lagstiftningsvägen åstadkomma ett system med jourtjänst mel­

lan affärerna eller längre öppethållande vissa dagar i veckan med motsva­

rande förkortning andra dagar ha de sakkunniga enligt vår mening på

goda grunder avvisat. I den mån jämkningar i butikstiden i angiven rikt­

ning på sina håll skulle med hänsyn till allmänhetens intresse vara av

behovet påkallade och utan olägenhet för handeln kunna genomföras, sy­

Kungl. Ma]:ts proposition nr 2'nS.

62

nes det böra ankomma på arbetsmarknadens parter att genom överens­

kommelser få en lämplig ordning till stånd.

Kooperativa förbundet framhåller att vid bedömning av allmänhetens

inköpsmöjligheter borde uppmärksammas, att köparna nu ofta vore tving­

ade besöka två till tre butiker för att ombesörja inköpen av sina livsmedel.

Orsaken härtill vore de gällande hälsovårdsbestämmelserna, där förbud

meddelas emot att saluföra speceri-, kött- och charkuterivaror samt bröd

och mjölk i samma lokal. Utan tvivel skulle inköpsmöjligheterna under­

lättas högst betydligt om man i hälsovårdsbestämmelserna kunde finna

en form för begränsning eller slopande av dessa förbud. Beträffande mjöl­

ken torde dock, med hänsyn till denna varas särskilda karaktär, förbudets

upphävande endast böra avse mjölk i slutna kärl. Förbundet fortsätter:

Inom konsumentkooperationen har frågan om självbetjäningsbutiker

kommit i förgrunden när det gäller åtgärder för att nedbringa kundernas

väntetid. Erfarenheterna från det fåtal självbetjäningsbutiker, som hittills

öppnats av konsumtionsföreningarna, talar för att kundens tid för inköp

av livsmedel i en sådan butik är betydligt kortare än i en vanlig butik. Det

synes styrelsen angeläget framhålla detta, därför att även väntetiden i bu­

tikerna har stor betydelse för de förvärvsarbetande husmödrarnas möjlig­

heter att hinna med inköpen efter arbetets slut.

Svenska handelsarbetareförbundet uttalar att förbundet i sin verksamhet

ofta kommit i beröring med butikstängningslagen samt anser det oriktigt

att hänföra lagen under beteckningen Krångel-Sverige. Lagen inginge så­

som en del i den sociala skyddslagstiftning, som berörde de anställda, och

en revision av lagstiftningen syntes icke påkallad. En utsträckt tid för

öppethållande medförde icke blott ökade löneutgifter för affärsmännen

utan även större kostnader för det allmänna. Det kunde icke stå i överens­

stämmelse med bemödandena att nedbringa distributionskostnaderna, om

åtgärder vidtoges som ofelbart ledde till kostnadsökningar. Förbundet vore

ej heller övertygat om att ett sakligt motiverat behov förelåge av utsträckt

affärstid någon eller några dagar i veckan.

Frågan om mjölkdistributionen har särskilt behandlats i ett

par remissyttranden tillhörande den kategori varom nu är fråga. Sålunda

förklarar sig Sveriges speceri- och lanthandlarförbund villigt söka med­

verka till att förbundets mjölkförsäljande medlemmar ingående skola pröva

de åtgärder som de sakkunniga ansett önskvärda för att tillgodose allmän­

hetens behov av färsk mjölk på söndagarna.

Sveriges konditorförening framhåller att vad de sakkunniga anfört rö­

rande konditoriernas villighet att sälja flaskmjölk på söndagarna erhållit

ett något för positivt uttryck i betänkandet. De större konditorierna torde

icke vara intresserade härav liksom givetvis ej heller de konditorier som

eljest hade stängt på söndagarna. Föreningen hade emellertid intet att er­

inra mot att övriga konditorier intresserades för att på sommarsöndagarna

tillhandahålla flaskmjölk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2h8.

63

Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. anser att de sakkunniga i

väsentlig mån överdrivit de svårigheter, som mjölkaffärernas söndags-

stängning skulle medföra för allmänheten. I varje fall hade man anledning

att fråga sig om icke, där svårigheter uppkommit, dessa som regel bott­

nade i bristande omtanke. En generell höjning av mjölkpriset borde icke

komma i fråga för att få till stånd mjölkförsäljning på söndagar. Och

skulle en förhöjning av priset för den mjölk, som säljes på söndagarna,

anses böra genomföras, ansåge sig riksföreningen ha anledning framhålla

att — om förhöjningen skulle motsvara de ökade kostnader i form av per­

sonallöner in. in., som härför bli påkallade — det torde kunna befaras,

att mjölkpriset måste väsentligt höjas. Vad nu sagts torde ha avseende

jämväl å de sakkunnigas tankegång, att söndagsför sälj ningen av mjölk

skulle omhändertagas av konditorier. För att dessa skulle kunna täcka de

med denna försäljning förbundna kostnaderna, torde de skäligen böra er­

hålla en förhöjd vinstmarginal med motsvarande ökat mjölkpris som följd.

Härtill komme, att om mejerierna skulle utdistribuera mjölken till dessa

konditorier, mejeriernas distributionskostnader skulle stiga. Under alla för­

hållanden skulle en söndagsför sälj ning genom konditorierna medföra ett

väsentligt ökat mjölkpris för allmänheten. — Förslaget om en upplys-

ningskampanj rörande bästa sättet att förvara mjölken i hemmen syntes

riksföreningen vara värt att beaktas. Därest genom det allmännas försorg

medel ställdes till förfogande för åtgärderna, vore riksföreningen villig att

omhänderha kampanjen.

Vad härefter angår det med den vanliga affärstiden sammanhängande

spörsmålet om kommunernas rätt att besluta om avvikelser

från den legala affärstiden anses i det alldeles övervägande an­

talet remissyttranden att den nuvarande rätten i detta hänseende bör bi­

behållas oförändrad. Det framhålles att denna kommunernas rätt är av

stort värde, då man därigenom har möjlighet att anpassa hutikstiderna

efter de särskilda förhållandena inom olika delar av landet. Genom ett

kommunalt beslut om affärstidens längd kunde vidare förhindras upp­

komsten av en osund konkurrens, som i längden ginge ut övei allmän­

heten. Ett borttagande av rätten till kommunala avvikelser betecknas

vidare såsom ett onödigt ingrepp i den kommunala självstyrelsen och an­

ses leda till en icke önskvärd centraldirigering. Dessutom framhålles att

det icke med fog kunde befaras att kommun skulle komma alt åsidosätta

något allmänhetens eller företagarnas intresse eller eljest ingripa på olämp­

ligt sätt. Erfarenheterna från kommunernas medverkan vore enbart goda.

Socialstyrelsen, tre reservanter inom arbetsrådet, handelskammaren i

Gävle, länsstyrelsen i Kristianstads län. Svenska arbetsgivareföreningen,

Yrkeskvinnors samarbetsförlnind och Föreningen socialarbetare inom in­

dustri- och affärsvärld anse icke att nuvarande bestämmelser på detta om­

råde äro tillfredsställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

64

Socialstyrelsen framhåller att, då butikstiderna i huvudsak fastställ­

des genom förhandlingar mellan butiksägarna inbördes och mellan dem

och de anställdas organisationer, det icke torde vara erforderligt med sär­

skilda kommunala bestämmelser, som växlade från ort till ort.

Handelskammaren i Gävle anser det oegentligt att lagen icke göres en­

hetlig för hela landet. Det kunde icke anses lämpligt att olika bestämmel­

ser gällde i kommuner, som gränsade till varandra.

Reservanterna inom arbetsrådet anföra bl. a. följande:

Det är av synnerlig vikt att lagen icke lägger hinder i vägen för affärs­

männen att förlägga affärstiden på ett rationellt sätt: genom överenskom­

melser om jourtjänst, om senare stängning vissa dagar i veckan, om längre

öppethållande för vissa slag av butiker o. s. v. Ett sådant hinder kan ligga

däri, att genom kommunalt beslut bestämmes en förkortning av affärstiden,

som försvårar eller omöjliggör ett lämpligt system för öppethållandet. Na­

turligtvis kunna förhållandena vara sådana, att det kommunala beslutet

innebär ett fastställande av en butikstid, som ur olika synpunkter är skä­

ligt avpassad, men risk föreligger att beslutet dikteras av intressen, som

äro allmänheten ovidkommande, och att denna därför får sitta emellan.

Gentemot den nära till hands liggande invändningen att allmänheten har

möjlighet att genom uttalande av husmodersorganisationer etc. framlägga

sina synpunkter, innan kommunalt beslut fattas, må framhållas att all­

mänhetens inverkan på innehållet i ett sådant beslut i praktiken lär vara

ganska ringa. Under alla omständigheter måste ett genom kommunalt be­

slut infört system för öppethållande bli stelt och schematiskt och svårligen

kunna ge möjlighet till en smidig anpassning med jourtjänst och därmed

jämförliga åtgärder till allmänhetens gagn.

Enligt vår mening bör därför gällande regel om rätt för kommun att be­

stämma om förkortad affärstid icke inflyta i den nya lagen. Däremot lig­

ger det givetvis helt i linje med vår uppfattning, att man bibehåller bestäm­

melsen att kommunalt besluta om annan förläggning av affärstiden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, Yrkeskvinnors samarbetsförbund samt

Föreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld framföra liknande

synpunkter.

Svenska arbetsgivareföreningen anser den kommunala bestämmanderät­

ten böra begränsas åtminstone så att kommunerna icke skola kunna före­

skriva tidigare stängningstid än kl. 19. Det kunde ifrågasättas om kom­

munerna borde ha möjlighet att förhindra att butikerna åtminstone en gång

i veckan hölle öppet till kl. 20.

Förslaget att fotografiateljé skall äga att utan särskilt tillstånd

hålla öppet två timmar på sön- eller helgdag har tillstyrkts i samtliga re­

missyttranden utom i det som avgivits av Svenska fotografernas förbund.

Förbundet uttalar att det stora flertalet av förbundets medlemmar önskade

att fotografiateljéerna hölles stängda sön- eller helgdagar. Den föreslagna

bestämmelsen torde komma att verka hämmande på förbundets strävanden

att bereda yrkesfotograferna söndagsvila, i det att några komme att tolka

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

65

bestämmelsen så att fotografiateljéerna borde hållas öppna även sön- eller

helgdagar. Förbundet yrkade att gällande lag på denna punkt bibehölles

oförändrad.

Arbetsrådet och länsstyrelsen i Kalmar län anse att öppethållande ej bör

få äga rum under tid för högmässogudstjänst. Länsstyrelsen i Kristian­

stads län föreslår att anmälan till polismyndigheten skall ske angående den

tid, när öppethållande skall ske. Enligt länsstyrelsen skulle det eljest —

då ateljéinnehavaren själv får välja tiden för öppethållandet — bli svårt

att kontrollera huruvida han överskrede den angivna tidsbegränsningen.

Den rätt att hålla öppet sön- eller helgdagar, som de sakkunniga före­

slagit beträffande fotografiateljéer, bör enligt arbetsrådet gälla även

blomsteraffärerna och de s. k. kombinerade blomster-

och fruktaffärerna.

Departementschefen. Den gällande butikstängningslagen — liksom dess

föregångare —■ angiver endast en yttre ram beträffande tiden för butiker­

nas öppethållande; lagen medför ingen skyldighet för affärsidkarna att

hålla öppet någon viss tid av dygnet. Jag har redan tidigare uttalat såsom

min mening att lagen även i fortsättningen bör bibehålla sin nuvarande

karaktär.

I fråga om öppningstiden gäller nu som huvudregel att affärerna icke få

öppna före kl. 8 på vardagarna. Mjölkbutiker, bagerier och konditorier få

dock öppna en halv timme tidigare eller kl. 7.30. Den allmänna stäng­

ningstiden är i lagen bestämd till kl. 19. Under tiden den 10—23 december

få dock affärerna hålla öppet en timme längre, dvs. till kl. 20. På sön­

dagarna skola affärerna vara stängda. Härifrån gäller det undantaget att

nyssnämnda slag av butiker ävensom vissa frukt- och blomsteraffärer få

hållas öppna kl. 8—10.

Den i lagen angivna tiden för butikernas öppethållande motsvarar icke

den faktiskt tillämpade affärstiden. Sedan åtskilliga år tillbaka har inom

detaljhandeln gjort sig gällande en allmän tendens att förkorta affärstiden.

Så har skett icke blott genom att öppningstiden flyttats fram och stäng­

ningstiden tillbaka utan även genom att affärerna hålla stängt någon timme

vid lunch- eller middagstid. Den vanligaste öppningstiden torde numera

vara kl. 9. Senare stängning än kl. 18 torde knappast förekomma för buti­

ker i allmänhet. I stället stängas affärerna stundom tidigare, särskilt på

lördagar och under sommarmånaderna. Den minskning av tiden för affä­

rernas öppethållande som sålunda ägt rum grundas i många fall på över­

enskommelser mellan handelns och de anställdas organisationer. Stundom

beror den emellertid på att vederbörande kommun utnyttjat den rätt att

besluta om avvikelser från den vanliga affärstiden som lagen erbjuder. Det

sistnämnda är fallet bl. a. beträffande Stockholms stad.

Det torde vara ofrånkomligt att de förkortade affärstiderna måste göra

5—Bihang till riksdagens protokoll 1948. I sand. Nr 248.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

66

det svårt åtminstone för vissa delar av allmänheten att företaga erforder­

liga inköp och att ägna tillräcklig tid och omsorg åt inköpen. Jag syftar

då närmast på de förvärvsarbetande husmödrarna. Det var med hänsyn

härtill, som de sakkunniga fingo i uppdrag att särskilt uppmärksamma

denna yrkeskategoris inköpssvårigheter. I direktiven för de sakkunniga

antydde jag vissa vägar, som kunde tänkas leda till en mera tillfredsstäl­

lande ordning härvidlag än den nuvarande. Jag ifrågasatte sålunda om

icke den vanliga dagliga affärstiden skulle kunna bestämmas till visst

antal timmar, som skulle fritt få utläggas inom en i lagen angiven, ej

alltför snäv intervall. En annan möjlighet vore enligt min mening att affä­

rerna finge hålla öppet någon eller några kvällar i veckan, givetvis med

kompensation för de anställda i form av ledighet på annan tid. Jag pe­

kade också på möjligheten att införa ett joursystem, motsvarande det av

apoteken praktiserade.

De sakkunniga — bland vilka märkas representanter för såväl den kö­

pande allmänheten som affärsmännen och de anställda — ha efter över­

vägande av olika tänkbara möjligheter att lätta de existerande inköpssvå-

righeterna stannat för att icke föreslå någon ändring av gällande huvud­

regler vare sig i fråga om den vanliga affärstiden och dess förläggning eller

beträffande kommuns rätt att besluta om avvikelse härifrån. Enligt de sak­

kunnigas mening bör det emellertid vara möjligt att genom förhandlingar

mellan representanter för samtliga berörda intressen, dvs. allmänheten, köp­

männen och de anställda, på frivillighetens väg nå fram till de mera till­

fredsställande affärstider, som f. n. äro praktiskt genomförbara. Därvid

anse de sakkunniga det särskilt angeläget att mjölkförsäljningen ordnas

på ett för allmänheten — främst barnfamiljerna — godtagbart sätt. De

sakkunniga ha också hänvisat till vissa åtgärder utom butikstängnings-

lagens område, genom vilka varudistributionen skulle underlättas och be­

hovet av andra hutikstider än de nuvarande minskas, bl. a. åtgärder som

skulle göra belastningen på affärerna mer jämnt fördelad ej blott på de

olika timmarna av dagen utan även på veckans olika dagar.

De sakkunnigas förslag att bibehålla det nuvarande systemet för affärs­

tidens reglering har godtagits i det stora flertalet remissyttranden. Likaså

ha de medel att underlätta allmänhetens varuinköp, som anvisats av de

sakkunniga, genomgående ansetts vara de enda framkomliga vägarna att

komma till rätta med ifrågavarande problem. Bland dem som ställt sig på

samma ståndpunkt som de sakkunniga märkas de kvinnoorganisationer

som hörts i ärendet.

I det läge, vari detta spörsmål sålunda befinner sig, anser jag mig böra

följa de sakkunnigas förslag att bibehålla de nuvarande huvudreglerna an­

gående tiden för affärernas öppethållande. Jag tager därvid fasta på att

man från köpmannahåll förklarat sig villig att medverka vid sådana för­

handlingar, som förordats av de sakkunniga, och jag vill understryka hur

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

67

angeläget det är att dylika förhandlingar komma till stånd och att de leda

till ett för allmänheten positivt resultat. Även de övriga möjligheter, som

av de sakkunniga anvisats i syfte att allmänheten skall få lättare att hinna

med att göra erforderliga inköp, anser jag böra prövas.

Av den utredning som företagits i ärendet framgår att från allmänhetens

sida ett starkt intresse finnes för genomförande av det i direktiven för de

sakkunniga framförda uppslaget med utsträckt öppethållande någon eller

några kvällar i veckan. Jag vill erinra om att enligt socialstyrelsens opi­

nionsundersökning bland arbeterskor och kvinnlig förvaltningspersonal

ungefär 45 procent funnit senare öppethållande en kväll i veckan — då

närmast fredagskvällen — innebära stora eller ganska stora fördelar för

dem. I motsats till de sakkunniga finner jag det lämpligt att det i lag­

texten markeras hur önskvärt det är att allmänhetens inköpsmöjligheter

tillgodoses genom att affärstiden åtminstone en dag i veckan utsträckes

längre än övriga dagar. Detta synes mig lämpligen kunna ske genom att

kommunernas rätt att förkorta affärstiden inskränkes såtillvida att det

alltid skall stå affärsinnehavare fritt att hålla öppet till kl. 19 en dag i

veckan. Någon ytterligare inskränkning i kommunernas bestämmanderätt

beträffande den vanliga affärstiden anser jag mig ej böra förorda.

De sakkunniga ha funnit att fotografiateljé skall få rätt att, utan sär­

skilt tillstånd enligt 11 §, hålla öppet två timmar på sön- och helgdag. Jag

delar de sakkunnigas uppfattning att en individuell prövning icke är er­

forderlig i detta fall. Under tiden för högmässogudstjänst synes dock även

dessa ateljéer ej få vara öppna. Någon anmälningsskyldighet angående

tiden för öppethållandet finner jag ej påkallad.

Arbetsrådet har ansett att även blomsteraffärer och s. k. kombinerade

blomster- och fruktaffärer skola, utöver vad nu gäller, utan tillstånd få

hållas öppna på sön- och helgdagar. Med hänsyn till den utformning av

reglerna om handel å utsträckt affärstid, som jag i nästföljande avsnitt

ämnar förorda, synes någon ändring på denna punkt dock ej böra ske.

Utsträckt affärstid.

De sakkunniga. Grunderna för butikstängningslagen tala enligt de sak­

kunnigas uppfattning för att försiktighet bör iakttagas vid beredande av

möjlighet för affärsidkare att hålla öppet eller eljest idka försäljning under

annan tid än den i allmänhet medgivna. Lagen skulle nämligen motarbeta

sin egen uppgift att garantera affärsidkarna och deras familjer eu rimlig

fritid samt att förhindra osund konkurrens, därest lagen i större utsträck­

ning gåve möjlighet till förlängt öppethållande. Vad särskilt anginge kiosk­

handeln tillkomme härjämte att det icke syntes de sakkunniga lämpligt,

att varudistrihutionen i större utsträckning överflyttas till mera primitiva

försäljningsformer eller försäljningsställen, vilka ofta icke uppfylla nu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 2't8.

68

tidens krav i sanitärt hänseende, och icke heller erbjuda tillfredsställande

arbetsförhållanden för den där sysselsatta personalen. De sakkunniga ha

därför ansett sig böra intaga en restriktiv ståndpunkt i detta hänseende.

Handeln med tobaksvaror på utsträckt tid har av de sak­

kunniga ägnats särskild uppmärksamhet. De sakkunniga framhålla, att

denna fråga nära sammanhänger med de särskilda bestämmelser, som gälla

för tobakshandeln överhuvud, samt anföra härom:

Lagen den It juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och import

av tobaksvaror, vilken trädde i kraft den 1 juli 1943, gav helt nya direktiv

till tobaksmonopolets utövare med avseende å handhavandet av tobaks-

distributionen. Visserligen innefattar 1943 års lag icke något fullständigt

koncessionssystem för tobaksdetaljhandeln, men stadgandet i 1914 års

monopollag att »handeln med tobaksvaror är fri» uteslöts avsiktligt ur 1943

års lag. I stället ålägger lagen monopolets utövare — aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet — att söka anpassa försäljningsställenas antal med hän­

syn till möjligheten för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis om­

fattar försäljning av tobaksvaror — d. v. s. de så kallade specialtobaks­

handlarna — att uppnå skälig omsättning, i den mån så kan ske utan

åsidosättande av allmänhetens och monopolbolagets intressen. Såsom ett ut­

redande och rådgivande organ för handläggningen av bland annat de frå­

gor, som uppkomma vid tillämpningen av angivna direktiv för distributio­

nen av tobaksvaror, har statens tobaksnämnd inrättats. Nämnden består

av sju ledamöter, av vilka tre — ordförande, vice ordförande och ytterli­

gare en ledamot — utses av Kungl. Maj :t, två av monopolbolaget och två av

kommerskollegium. Sistnämnda två ledamöter skola utses hland personer,

vilka företräda de enskilda återförsäljarnas intressen. Yttranden i före­

kommande ärenden infordras av nämnden antingen från föreståndaren för

något av monopolbolagets kontor i olika delar av landet eller ock från en

särskild tjänsteman hos monopolbolaget, som helt ställts till nämndens för­

fogande för att utreda nyetablerings- och övriga distributionsfrågor. Inom

nämnden har utsetts ett arbetsutskott, som även brukar företaga besiktning

på platsen före slutbehandlingen av sådana ärenden, som förefalla tvek­

samma eller mera betydelsefulla. I anslutning till ovannämnda stadgande

i monopollagen stadgas i Kungl. Maj:ts instruktion för nämnden, att denna

i fråga om beviljande av rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare

för bedrivande av detaljhandel med tobaksvaror i stad eller stadsliknande

samhälle skall verka för att all varsamhet, som är förenlig med allmän­

hetens berättigade anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror och mono­

polets utövares intressen, iakttages samt att dylik rätt företrädesvis bevil­

jas personer med kännedom om tobakshandeln eller med annan af färs­

kunskap.

1943 års bestämmelser angående detaljhandeln med tobaksvaror till-

koinmo efter mycket ingående överväganden. De grunda sig på såväl sociala

som statsfinansiella skäl. Tobaksdetaljhandeln hade splittrats på ett allt­

för stort antal enheter, med påföljd att årsomsättningen i tobaksaffärerna

på många håll blivit högst otillfredsställande. Oaktat monopolbolaget i

återförsälj arrabatter utbetalade mycket betydande belopp — både absolut

och i relation till bolagets totala omkostnader — befunno sig ett stort antal

tobakshandlare i landet i prekära ekonomiska omständigheter. Ideligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

69

framfördes på grund härav klagomål till såväl monopolbolaget som Kungl.

Maj :t. Förhållandena föranledde jämväl åtskilliga motioner i riksdagen.

Verkställda utredningar ansågos giva vid handen, att klagomålen icke sak­

nade grund, och då all tillverkning av tobaksvaror i riket monopoliserats,

ansågos statsmakterna även ha visst ansvar för utvecklingen av detaljhan­

deln med dessa varor.

Den rationalisering av tobaksdetaljhandeln, som 1943 års lagstiftning

åsyftade, söker statens tobaksnämnd i samverkan med monopolbolaget för­

verkliga på i huvudsak tre sätt. I enlighet med förut angivna direktiv ut­

övas sålunda en nyetableringskontroll i syfte att förhindra tillkomsten av

nya, ur distributionssynpunkt överflödiga försäljningsställen. I enlighet

med av Kungl. Maj :t och riksdagen uttalade önskemål ha vidare de tobaks­

handlare, vilka inneha icke bärkraftiga affärer, erbjudits att nedlägga dessa

mot livränta eller engångsersättning från monopolbolaget. Hittills ha en­

ligt uppgift från tobaksnämnden 132 affärer nedlagts. Därvid ha till 84

personer utgivits tillhopa 256 300 kronor i engångsersättningar. Vidare har

monopolbolaget, i samband med beslut att i 48 fall utgiva livräntor, till

pensionsstyrelsen inbetalt 190 600 kronor för inköp av livräntor, varjämte

bolaget självt utanordnat vissa livräntebelopp, vilka för år 1947 beräknas

uppgå till sammanlagt omkring 28 000 kronor. — Inlösningsförfarandet

pågår alltjämt. — Den tredje, icke minst betydelsefulla rationaliseringsme-

toden är utflyttning av ogynnsamt belägna specialtobaksaffärer till nybe-

byggda områden inom samma ort.

Enligt butikstängningslagen äger länsstyrelsen meddela tillstånd till han­

del med tobaksvaror på utsträckt tid i tre fall, nämligen i s. k. trafikkiosker

[11 § 3 mom. 4)], i samband med nöjestillställningar o. d. [11 § 3 mom. 3)]

samt i speciella undantagsfall, »då synnerliga skäl därtill äro» [11 §

3 mom. 7)]. Med stöd av sistnämnda stadgande har tobaksförsälj ning utom

vanlig affärstid medgivits på grund av ömmande omständigheter hos sö­

kanden, exempelvis om denne på grund av sjukdom eller lyte icke kan för­

sörja sig och sin familj på annat sätt än genom kioskbandel och vederbö­

rande befunnits vara i behov av det inkomsttillskott, som tobaksförsälj-

ningen medför. »Synnerliga skäl» lia även i vissa fall ansetts föreligga

med hänsyn till den konsumerande allmänhetens intresse av tillgång till

tobaksvaror på viss plats utom vanlig affärstid. Med stöd av 11 § 3 mom. 7)

beviljas också tillstånd till handel under utsträckt tid med de i 3 mom. 1)

nämnda varuslagen med rätt för vederbörande att dessutom försälja tobaks­

varor under vanlig affärstid, s. k. delade tillstånd. En dylik kombination

kan nämligen icke medgivas med stöd av punkt 1), enär där förutsättes att

icke andra varuslag än de i sistnämnda punkt uppräknade salubållas under

den vanliga affärstiden.

Det kan tilläggas att tobaksmonopolets utövare icke anser sig böra vägra

inköpsrätt åt dem, som genom lagakraftägande beslut erhållit tillstånd en­

ligt 11 § butikstängningslagen till försäljning av tobak.

Av det anförda framgår att tobakshandeln under och utom vanlig affärs­

tid f. n. icke regleras eller enhetliga linjer. Detta är enligt de sakkunnigas

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

mening icke tillfredsställande. De sakkunniga anse, att så länge den av

Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade regleringen av tobakshandeln är i

kraft, dess principer böra bli likartat gällande för hela branschen. De sak­

kunniga uttala vidare:

Då regleringen för den handel med tobak, som endast äger rum på van­

lig affärstid, innebär en tämligen restriktiv nyetableringskontroll (på lik­

nande sätt för övrigt som inom många andra branscher genomförts genom

enskilda överenskommelser), kan det icke vara rimligt och rättvist, om en

väsentlig del av tobakshandeln regleras efter mera liberala riktlinjer. De

sakkunniga äro på det klara med att allmänhetens behov av tillgång till

tobaksvaror bör i den omfattning, som kan anses skälig, tillgodoses, men

denna synpunkt bör beaktas i lika mån inom båda de sektorer av tobaks­

handeln, som nu i viss mån ställts emot varandra.

I enlighet med det anförda föreslå de sakkunniga att ärenden angående

försäljning av tobaksvaror utbrytas ur butikstängningslagen och handläg­

gas i samma ordning som övriga tobaksförsäljningsfrågor. Enligt förslaget

skall alltså den, som av länsstyrelsen erhållit medgivande att sälja vissa

s. k. fritidsvaror under utsträckt affärstid, äga sälja även tobaksvaror under

förutsättning att han av tobaksmonopolet antagits såsom återförsäljare av

dylika varor. Därvid skall tobaksmonopolet i den utsträckning monopol­

lagstiftningen föreskriver samråda med tobaksnämnden. Vad sålunda före­

slagits ha de sakkunniga ansett böra komma till uttryck i butikstängnings­

lagen på så sätt att tobaksvaror icke särskilt nämnas i det sortiment, som

uppräknas i 11 § butikstängningslagen. I stället föreslås ett nytt stycke i

11 § 3 mom. av innehåll, att den, som enligt vissa angivna punkter i mo­

mentet, motsvarande punkterna 1)—4) och 6) i nuvarande lag, erhållit

medgivande till försäljning av vissa varor under utsträckt affärstid och

som av den i lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning

och import av tobaksvaror omförmälda monopolutövaren antagits såsom

återförsäljare av tobaksvaror, jämväl skall i den omfattning och på de vill­

kor, som av monopolutövaren bestämts, äga försälja dylika varor. I an­

slutning härtill föreslås slutligen, att bestämmelserna i 11 § 1 mom. och

18 § butikstängningslagen angående remiss till statens tobaksnämnd av

ansökningar om tillstånd till handel å utsträckt affärstid samt angående

besvärsrätt för nämnden skola utgå.

Beträffande rätten att anföra besvär i ärenden angående antagande av

återförsäljare för tobaksvaror anföra de sakkunniga:

Det kan visserligen sägas, att då klagan för närvarande icke kan föras

över monopolbolagets beslut att bevilja eller vägra en person inköpsrättig-

heter för försäljning av tobaksvaror från butik, som hålles öppen allenast

under vanlig affärstid, det icke skulle föreligga behov av besvärsrätt i ären­

den angående försäljning av samma varor från affär med utsträckt affärs­

tid. Då besvär emellertid hittills kunnat anföras till Kungl. Maj :t i ären­

den om tillstånd till utsträckt affärstid och denna möjlighet, som i många

fall kan vara av väsentlig betydelse för den enskilde, även begagnats i icke

71

obetydlig utsträckning, synas beaktansvärda skäl tala för att en möjlighet

införes att besvära sig hos Kungl. Maj :t i fråga om tobakshandelsrättighe-

ter. Om så sker, synas övervägande skäl tala för att samtliga frågor om

antagande av återförsäljare av tobaksvaror skulle kunna dragas under

Kungl. Maj:ts prövning. Detta skulle kunna åstadkommas exempelvis ge­

nom att monopolbolaget i sina koncessionsvillkor ålades att icke till åter­

försäljare antaga annan än den, som i sådant avseende godkänts av tobaks-

nämnden, och därjämte möjlighet infördes att överklaga nämndens beslut

hos Kungl. Maj :t.

De sakkunniga anse att fortfarande viss hänsyn bör tagas till personliga

ömmande omständigheter vid beviljande av rätt till tobaksförsäljning under

utsträckt tid. Dock syntes det icke motiverat att av dylika skäl bevilja till­

stånd i fall, då påtagligt behov av försäljningen icke förelåge.

Beträffande den blivande tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna

utgå de sakkunniga ifrån, att tobaksnämnden vid sin omprövning av de

nuvarande tobakstillstånden låter de hittillsvarande tillståndshavarna be­

hålla sina återför sälj ar rättigheter tills vidare, där ej särskilda skäl till

annat föranleda. Vid ombyte av innehavare syntes emellertid en ändring

kunna ske i enlighet med de grunder, som av tobaksnämnden tillämpas vid

beviljande av nya tillstånd. I fråga om s. k. delade tillstånd erfordras, för

att försäljningsrätten skall bli oförändrad, att återförsäljningsrätten kom­

pletteras med ett villkor, att tobaksförsälj ningen endast får äga rum under

den vanliga affärstiden.

Beträffande reglerna om handel på utsträckt affärstid i

övrigt ha de sakkunniga funnit att om handläggningen av tobaksären-

den icke längre skall ske enligt den i butikstängningslagen stadgade ord­

ningen, en väsentlig förenkling kan genomföras i fråga om dessa regler.

De sakkunniga föreslå att de nuvarande punkterna 1), 2), 4) och 6) —■

utom såvitt angår fotografiateljéers öppethållande — sammanslås till ett

gemensamt stadgande av innehåll, att försäljning av konfektyrer, kex, alko­

holfria drycker, färsk frukt, fikon, dadlar, russin, honung i förpackningar

om högst 100 gram, produkter av svensk frukt, saft, levande blommor,

tryckta skrifter, mindre pappersartiklar och tändstickor må, under förut­

sättning att under den vanliga affärstiden endast dessa varor saluhållas,

medgivas i den omfattning som finnes påkallad med hänsyn till allmän­

hetens behov av dylik försäljning, i allmänhet dock icke någon veckodag

längre än till kl. 22 eller den senare tidpunkt, som vid försäljning i anslut­

ning till trafikinrättning föranledes av trafiktiderna. Beträffande innebör­

den av vad sålunda föreslagits anföra de sakkunniga bl. a.:

Från de nuvarande bestämmelserna dels i punkt 1) rörande kiosker och

liknande försäljningsställen, dels i punkt 2) rörande den egentliga frukt-

och konfektyrhandeln och dels i punkt 0) rörande blomsterhandeln samt

den kombinerade blomster-, frukt- och konfektyrhandeln skiljer sig det av

de sakkunniga föreslagna stadgandet först och främst därutinnan, att till-

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

72

standsmyndigheten ålagts att iakttaga större försiktighet än nu vid pröv­

ningen av ansökningar om tillstånd till utsträckt affärstid. Medan i angivna

fall enligt nu gällande bestämmelser framställning om förlängd affärstid

skall bifallas, såframt icke särskilda skäl till annat föranleda, anse de sak­

kunniga, att en ansökning av förevarande slag bör bifallas blott i den om­

fattning, som synes påkallad med hänsyn till allmänhetens behov av dylik

försäljning. Genom en sålunda utformad regel beaktas enligt de sakkunni­

gas uppfattning på en gång allmänhetens fritidsbehov av de uppräknade

varuslagen och butikstängningslagens uppgift att sörja för att affärsidkare

och deras familjemedlemmar erhålla tillbörlig vila. Samtidigt erhåller han­

deln å utsträckt affärstid ett visst konkurrensskydd, vilket förordats från

en del håll. Lr rättvisesynpunkt synes det emellertid nödvändigt, att någon

åtskillnad i allmänhet icke göres mellan redan bestående affärer. Behovs-

prövningen synes i första hand böra tillämpas då ansökning om tillstånd

till handel å utsträckt affärstid göres för ett nyetablerat försäljningsställes

del. Hänsyn bör också tagas till att allmänhetens intresse bäst tillgodoses

genom ett försäljningsställe med så rikhaltig sortering som möjligt. Den

behovsprövning, som enligt förslaget ålägges tillståndsmyndigheten, kan

givetvis i många fall vara förenad med betydande svårigheter. Denna väg

synes dock vara att föredraga framför en ohämmad utveckling av handeln

å utsträckt affärstid. Särskilt den kraftiga stegringen av antalet kiosktill­

stånd under senare ar kan icke undgå att framkalla betänkligheter ur social

synpunkt. Vad slutligen angår försäljning annorledes än från särskilt för­

säljningsställe har även denna i förevarande hänseende likställts med an­

nan försäljning.

Beträffande de s. k. trafikkioskerna enligt nuvarande It § 3 mom. 4)

innebär de sakkunnigas förslag på sätt och vis, att dessa kiosker ur butik­

stängningslagens synvinkel komma att försvinna såsom en specialkategori

inom kioskvärlden. Medan de nuvarande trafikkioskerna medgivas uteslu­

tande med tanke på de resandes behov, anse de sakkunniga, att behovet av

handel å utsträckt affärstid i anknytning till en trafikinrättning bör bedö­

mas under hänsynstagande till såväl den bofasta befolkningens som resan­

detrafikens intressen. De nuvarande svårigheterna att avgöra huruvida en

kiosk i anslutning till en trafikinrättning verkligen kan sägas tillgodose

själva resandetrafikens behov komma att försvinna. Den enda skillnad, som

de sakkunniga göra mellan utsträckt handel i anknytning till en trafikin­

rättning och annan handel utom vanlig affärstid, avser tiden för öppethål­

landet, i det att denna tid i det förra fallet kan förlängas med hänsvn till

trafiktiderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

De sakkunniga framhålla vidare att det sammanslagna stadgandet ut­

formats med utgångspunkt från principen att anledning icke synes före-

ligga att i butikstängningslagen göra någon åtskillnad — vare sig i fråga

om varusortiment eller tiden för öppethållande — mellan å ena sidan kiosk­

handel och därmed jämförlig försäljning samt å andra sidan butikshandel

i inskränkt bemärkelse. De sakkunniga fortsätta:

Detta betyder givetvis icke, att exempelvis blomsteraffärerna regelmässigt

skola beviljas tillstånd att hålla öppet hela söndagarna eller till kl. 22 på

vardagarna. Då länsstyrelsen enligt de sakkunnigas förslag skall pröva det

föreliggande behovet av handel å utsträckt affärstid, torde i allmänhet

73

blomsterförsäljning å utsträckt affärstid komma att begränsas på ett sätt,

som i stort sett överensstämmer med den nu rådande ordningen. Med hän­

syn till att tryckta skrifter ingår i varusortimentet kan en bokhandel enligt

förslaget ansöka om rätt att hålla öppet under utsträckt tid, om den icke

saluför andra än de uppräknade varorna. De sakkunniga utgå emellertid

från att något intresse från bokhandelns sida för ett dylikt öppethållande

knappast föreligger och att därför ansökningar från bokhandlare om ut­

sträckt affärstid icke äro att förvänta. Skulle en dylik ansökning göras,

bör givetvis enligt huvudregeln allmänhetens behov av dylik försäljning

vara avgörande för prövningen. Enligt de sakkunnigas mening torde något

dylikt behov i regel icke föreligga.

Varusortimentet i det sammanslagna stadgandet är något utvidgat i för­

hållande till vad nu gäller i det att även mindre pappersartiklar och saft

upptagits bland de tillåtna varorna.

Specialstadgandet angående försäljning av varm korv och varm fisk

m. m. anses i fortsättningen icke böra omfatta varm fisk. De affärsidkare,

som nu idka försäljning av denna vara, föreslås dock böra få tillfälle att

fortsätta sin verksamhet.

De sakkunniga ha funnit nödvändigt att bibehålla den nuvarande regeln,

att tillstånd till öppethållande eller försäljning å utsträckt tid må kunna

beviljas då synnerliga skäl därtill föranleda. Denna bestämmelse bör dock

enligt de sakkunnigas mening tolkas restriktivt.

Ömmande personliga omständigheter böra enligt de sakkunniga icke för­

anleda beviljande av ett tillstånd, för vilket giltiga skäl eljest ej föreligga.

Däremot borde dylika omständigheter kunna beaktas vid konkurrens mel­

lan flera om erhållande av försäljningsrättigheter, vilka tillgodose verkliga

behov hos allmänheten.

De sakkunniga finna det vara av stort värde, om partiellt arbetsföra i

lämplig omfattning beredes tillfälle att försörja sig genom dylik försälj-

ningsverksamhet. Fördelningen av dessa försörjningsmöjligheter borde om

möjligt ske i samråd med kommunens socialvårdsorgan. Även vid ombyte

av innehavare borde detta organ få göra sig gällande. Olika metoder

hade ifrågasatts för att säkerställa det önskvärda inflytandet för social-

vårdsorganen. En metod, som övervägts i Stockholm, vore att kommunen

på därför lämpade platser, där behov av kioskförsäljning föreligger, läte

uppföra ett antal kiosker, vilka uthyrdes till personer, som anvisades av

socialvårdsorganet och som därefter hos länsstyrelsen sökte tillstånd till

handel å utsträckt tid å förevarande plats. En annan utväg vore att ett

allmännyttigt företag, exempelvis ett kommunalt bolag, förvärvade tillstånd

till utövande av handel å utsträckt affärstid på därför lämpade platser och

att detta bolag sedan anställde biträden och affärsföreståndare under be­

aktande av föreliggande personliga ömmande omständigheter hos aspiran-

terna på dylika befattningar. Genom sist angivna system möjliggjordes eu

utjämning av inkomsterna från olika försäljningsställen med skiftande om­

sättning allt efter läget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

74

Förfarandet vid beviljande av tillstånd till handel på

utsträckt affärstid föreslås förenklat i vissa hänseenden. Sålunda

föreslås tillståndsgivningen överflyttad från länsstyrelse till polismyndighet

när fråga är om tillstånd till korvförsäljning samt försäljning i samband

med nöjestillställning o. d. under högst sju dagar i följd.

För åstadkommande av ett snabbare remissförfarande i ärenden angå­

ende utsträckt affärstid ha de sakkunniga förordat att drätselkammare och

kommunalnämnd göras till remissorgan i stället för som nu kommunens

beslutande myndighet. Denna föreslås dock äga rätt att uppdraga åt annan

kommunal nämnd, beredning eller styrelse att avgiva yttranden i föreva­

rande ärenden. En ytterligare förenkling anser de sakkunniga kunna vin­

nas genom att tillstånden enligt 11 § beviljas för längre tid än som hittills

i allmänhet skett.

I sitt särskilda yttrande uttalar experten Backe bl. a. att enligt hans me­

ning de sakkunniga kommit till ett resultat, som icke lämnar några garan­

tier för en förbättrad distribution av tobaksvaror. Sammanfattningsvis

framhåller herr Backe att kioskerna redan genom uttalandena i samband

med förslaget till ny butikstängningslag bort tillförsäkras ökade möjlig­

heter att tillhandahålla allmänheten tobaksvaror på utsträckt tid samt att

det måste anses befogat, att en viss ändring sker i sammansättningen av

tobaksnämnden och att detta av de sakkunniga bort uttryckligen utsägas.

Vidare anser herr Backe att fotografisk film bort medtagas bland de varor

som få säljas i kiosker och att det allvarligen måste ifrågasättas, om det

vore lämpligt att kommunerna läte uppföra kiosker för att uthyra dessa

till partiellt arbetsföra eller genom bolag bedriva kioskrörelse i konkurrens

med andra enskilda företagare.

Remissyttrandena. Såsom framgår av det anförda ha de sakkunniga i

fråga om handeln på utsträckt affärstid ansett sig böra intaga en restrik­

tiv ståndpunkt särskilt till kioskhandeln. Detta hälsas med tillfredsstäl­

lelse av socialstyrelsen, som anser det vara en olycklig utveckling att kios­

kernas antal ökats med hänsyn till dessa försäljningsställens primitiva art

och de ofta ohygieniska former, varunder den s. k. fritidshandeln bedreves.

Styrelsen förutsätter, att handeln på utsträckt affärstid successivt överflyt­

tas till lokaler bättre än de nuvarande. Sveriges köpmannaförbund uttalar

att kiosktillstånd böra beviljas restriktivt. Det vore angeläget, att de bo­

fasta butikerna förbehölles rätt att i görligaste mån handhava distributio­

nen även av impulsvaror. Med anledning av bl. a. att kioskerna ökat i an­

tal och det s. k. kiosksortimentet successivt utvidgats och i regel kommit

att omfatta de ur marginalsynpunkt betydelsefullaste varorna kunde all­

varliga men för den reguljära bofasta detaljhandeln befaras uppstå, om ej

prövningen av kiosktillstånd skedde med större försiktighet. Svenska han-

delsarbetareförbundet understryker att handeln med varor skall äga rum

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

75

1 tidsenligt och hygieniskt inredda lokaler. Förbundet skulle därför helst se

att man tillämpade en mera restriktiv politik i fråga om kioskhandeln, som

endast hade en liten kompletterande uppgift att fylla inom varudistri-

butionen.

På flera håll anser man emellertid, att de sakkunniga icke tillräckligt

beaktat allmänhetens intressen vid utformandet av bestämmelserna om

handel på utsträckt tid. Länsstyrelsen i Malmöhus län förmenar att gäl­

lande regler inrymma möjlighet att förhindra tillkomsten av en ny kiosk

där det ur allmän synpunkt vore angeläget att så skedde. Enligt It §

2 mom. butikstängningslagen ägde nämligen länsstyrelse vägra tillstånd till

handel på annan affärstid än den vanliga, om hinder prövades föreligga ur

hälsovårds-, ordnings-, säkerhets- eller liknande synpunkt. I övrigt borde

kioskhandeln liksom den vanliga detaljhandeln lämnas att reglera sig själv.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån framhåller att de sakkunnigas restrik­

tiva inställning till kioskhandeln icke står i god överensstämmelse med

direktiven för utredningen. Den föreslagna lösningen tillgodosåge nämligen

icke såväl konsumenternas krav som köpmännens och de anställdas berät­

tigade intressen. Bolaget beklagar både att ett lämpligt tillfälle att inom

ett viktigt och arbetskrävande område reducera den växande administra­

tiva regleringen av näringslivet försummats av de sakkunniga och att bris­

tande förståelse för de allmänna hänsyn som utgöra kioskhandelns grund­

val fått prägla förslaget. Bolaget framhåller att hänsyn till allmänhetens

behov städse avfärdades under åberopande av att lagstiftningens främsta

uppgift vore att garantera affärsidkarna en rimlig fritid och att förhindra

osund konkurrens i fråga om butikstiderna. Enligt bolagets erfarenhet in­

verkade icke kioskerna menligt på de vanliga butikernas arbetsförhållan­

den; kioskerna tillgodosåge ju allmänhetens inköpsbehov på tider, då buti­

kerna icke vore och icke ville vara öppna. Än mindre kunde det betecknas

som osund konkurrens att tillgodose dessa inköpsbehov, vilka av alla er­

kändes som legitima.

Kommitténs förslag att överflytta beslutanderätten beträffande tillstånd

till försäljning av tobaks varor på utsträckt tid från länsstyrel­

serna till tobaksmonopolet har föranlett uttalanden i ett stort antal remiss­

yttranden. Meningarna äro i hög grad delade om detta förslag.

Förslaget tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av socialstyrel­

sen, kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens

län, arbetsrådets ordförande, statens tobaksnämnd (majoriteten), Aktiebo­

laget Svenska tobaksmonopolet, flertalet handelskammare, Sveriges köp­

mannaförbund samt Tobakshandlarnas riksförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ej tagit bestämd ställning till för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

76

slaget men anser att det erbjuder vissa fördelar. Förslaget kunde dock ej

godtagas med mindre tobaksnämnden lättade på den restriktivitet, som en­

ligt länsstyrelsens erfarenhet kännetecknat nämndens behandling av dessa

frågor. Länsstyrelsen i Västmanlands län — som ej framställer någon vä­

sentlig erinran mot den föreslagna anordningen — hyser principiella be­

tänkligheter mot den starka centraliseringen av rätten att medgiva tobaks-

försäljning.

I den mån särskilda skäl anförts av dem som tillstyrkt förslaget har i

regel framhållits, att detsamma vore en naturlig konsekvens av den ord­

ning som gällde beträffande tobakshandeln i övrigt.

I några yttranden äro tillstyrkandena försedda med mer eller mindre

bestämda reservationer. Sålunda understryker överståthållarämbetet önsk­

värdheten av att vissa garantier tillskapas mot att allmänhetens intressen

icke eftersättas till förmån för den fasta tobakshandeln. Enligt ämbetets

mening borde direktiven för tobaksnämnden möjligen jämkas samt all­

mänheten och den s. k. fritidshandeln erhålla starkare representation i

nämnden. Vidare borde besvärsrätt medgivas över nämndens beslut.

Statens tobaksnämnd framhåller att de sakkunniga syntes ha avsett, att

alla frågor om antagande av återförsäljare av tobaksvaror skulle av mono­

polets utövare remitteras till nämnden och icke som f. n. endast ärenden,

som avse städer och stadsliknande samhällen. Remisser till nämnden i

ärenden om tobaksförsäljning på landsbygden skulle emellertid medföra

en högst betydande ökning av nämndens arbetsbörda och detta till ingen

nytta. Erfarenheten hade icke givit något belägg för att en ändring i 1943

års monopollag vore påkallad på denna punkt. Aktiebolaget Svenska tobaks-

monopolet och Tobakshandlarnas riksförbund ansluta sig till vad tobaks­

nämnden sålunda anfört.

En avvisande hållning till kommitténs förslag i denna del intages av

arbetsrådet (majoriteten), länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Got­

lands, Blekinge, Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län,

järnvägsstyrelsen, handelskamrarna i Gävle och Luleå, Kooperativa förbun­

det, Svenska tidningsutgivareföreningen, Aktiebolaget Svenska pressbyrån

och Sveriges lcioskidkares riksförbund.

I allmänhet förordas i dessa yttranden, att den nuvarande ordningen bi­

behålies. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att som förutsättning för

tillstånd av länsstyrelse till tobaksförsäljning på utsträckt tid bör stadgas,

att vederbörande sökande blivit av monopolets utövare antagen till åter­

försäljare av tobaksvaror. En liknande åsikt framföres av en ledamot av

statens tobaksnämnd, som förordar att länsstyrelse före avgörandet av till-

standsärende, som avsage försäljning av tobak, skulle inhämta nämndens

utlåtande samt att länsstyrelsen icke mot nämndens avstyrkande ägde bi­

falla ansökningen i vad den anginge tobak.

Arbetsrådet framhåller att det med hänsyn till intressemotsättningarna

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

77

på detta område troligen icke vore möjligt att, så länge principerna i 1943

års tobakslagstiftning ansåges böra stå orubbade, komma fram till annat

än en reglering som i stort sett överensstämde med den nu gällande. Frågan

bleve då om man, eventuellt med vissa jämkningar, borde bibehålla den

nuvarande ordningen eller övergå till de sakkunnigas system med tobaks-

monopolet som bestämmande. Arbetsrådet fortsätter:

Fördelen med de sakkunnigas förslag är framför allt att härigenom vin-

nes enhetlighet i principerna för tillståndsgivningen. Åtskilliga olägenhe­

ter äro emellertid förknippade med förslaget. Genom att länsstyrelserna

bortkopplas från prövningen, kommer den allsidiga erfarenhet om de lokala

förhållanden, som länsstyrelsen själv besitter eller genom underordnade

organ kan införskaffa, icke att få något inflytande. Ej heller skulle de syn­

punkter, som de kommunala myndigheterna kunna anlägga, komma fram

vid prövningen. Såvitt arbetsrådet kan förstå skulle tobaksmonopolet —

förmodligen i huvudsak genom tjänstemän vid tobakskontoren — företaga

de nödvändiga utredningarna i ärenden rörande medgivande att sälja tobak.

Arbetsrådet har visserligen ingen anledning antaga, att nämnda utredningar

skulle brista i objektivitet. Men det måste principiellt anses oriktigt, att

utredningarna i dessa, med hänsyn till de ovan omtalade intressemotsätt­

ningarna ofta mycket känsliga ärenden utföras av en av parterna, tobaks­

monopolet, som har egna intressen att bevaka. De sakkunniga synas knap­

past ha tillskapat tillräckliga garantier för ett objektivt tillvaratagande av

de olika på förevarande område förefintliga intressena.

Enligt arbetsrådets mening erbjuder det nuvarande systemet med läns­

styrelsen såsom tillståndsmyndighet och tobaksnämnden såsom rådgivande

organ större möjligheter till allsidig prövning av ärendena rörande tobaks-

försäljning under utsträckt affärstid än den av de sakkunniga förordade

anordningen. Arbetsrådet föreslår därför, att gällande system bibehålies.

Liknande synpunkter som de av arbetsrådet anförda ha framkommit i

flera yttranden. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att den föreslagna

ändringen står i strid med de pågående decentraliseringsåtgärderna. Den

komme vidare säkerligen att så småningom medföra en minskning av an­

talet tobaksförsälj ningsställen, varigenom allmänhetens berättigade intresse

att äga en bekväm tillgång till tobaksvaror eftersattes. Det kunde nämligen

befaras, att tobaksnämnden, som givetvis icke kunde äga samma lokal­

kännedom som länsstyrelserna, vid prövningen av dylika ärenden icke

komme att taga tillräcklig hänsyn till de lokala förhållandena.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån framhåller bl. a. att proceduren vid till­

ståndsgivningen skulle bli mer tillkrånglad med det föreslagna systemet

och anför i denna del:

I stället för ett ärende i varje tillståndsfall blir det två, som skola be­

handlas av skilda myndigheter, och som var för sig kräva praktiskt taget

samma utredning. Tobaksnämnden måste lika väl som länsstyrelsen höra

polismyndigheter och kommunala myndigheter samt mottaga skriftväxling

mellan sökanden och hans konkurrenter; det blir följaktligen dubbelt be­

svär för alla, som skola höras, och nära nog dubbelt arbete för ärendenas

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

78

avgörande. Nu är det däremot ett enhetligt remissförfarande, och tobaks-

nämnden får vid avgivande av sitt yttrande tillgång till de utlåtanden läns­

styrelsen inhämtat. Hela förslaget framstår för dem, som i praktiken syss­

lat med dessa redan nu mycket arbets- och tidskrävande ärenden, som ytter­

ligt opraktiskt och i sak förfelat.

Bolaget pekar även på en del fall ur praxis, där Kungl. Maj :t efter be­

svär meddelat tillstånd till försäljning av tobaksvaror trots avstyrkande av

tobaksnämnden. Enligt bolagets uppfattning utgjorde vad sålunda före­

kommit vid butikstängningslagens tillämpning ett starkt bevis för att to­

baksnämnden icke visat sig i stånd att tillfredsställande bedöma allmän­

hetens behov av inköp av tobaksvaror från kiosker och att en effektiv ga­

ranti mot felbedömningar från nämndens sida vore en nödvändighet.

Flera av de myndigheter och organisationer, vilka sålunda avstyrka för­

slaget om annan ordning för reglering av handeln med tobaksvaror på ut­

sträckt affärstid, ha framfört olika önskemål om vidgade möjligheter till

sådan handel inom det nuvarande systemets ram. Att tobaksvaror upp­

tagas bland varorna i det ordinära kiosksortimentet förordas sålunda mer

eller mindre bestämt av länsstyrelserna i Jönköpings, Gotlands, Skaraborgs

och Gävleborgs län samt Sveriges kioskidkares riksförbund. Förbundet an­

ser tobak vara den mest typiska av alla fritidsvaror och hävdar att, då

tobaksautomaterna knappast komme att förbättra distributionen av tobaks­

varor på landsbygden, svårigheterna att efter affärstid tillhandla sig dessa

varor speciellt på landsbygden komme att bli lika stora som förut.

Förbundet gör vidare gällande, att den nuvarande praxis med s. k. delade

tillstånd vilka medföra rätt till tobaksförsäljning endast under vanlig

affärstid, står i strid med motiven för butikstängningslagen. Nämnda be­

gränsning borde enligt förbundets mening slopas och kiosker med delade

tillstånd få rätt att sälja tobak under hela öppethållandet. Även länssty­

relsen i Västernorrlands län finner det vara nödvändigt, att det äntligen

bleve slut på de delade tillstånden och att det klart utsädes, att den som

har rätt att sälja tobak får utöva denna rättighet, så länge han har tillstånd

att hålla sin kiosk öppen. Socialstyrelsen förordar att, för den händelse de

sakkunnigas förslag genomföres, i 11 § 3 mom. 2 st. uttryckligen stadgas,

att delade tillstånd ej få förekomma.

Arbetsrådet ifrågasätter om allmänhetens intresse av att kunna köpa

tobak på kvällar och söndagar vore tillräckligt tillgodosett genom det nu­

varande stadgandet om försäljning från trafikkiosk. Utvecklingen hade

gått i den riktningen, att trafikkioskerna kommit att huvudsakligen till­

godose allmänhetens behov av kvälls- och söndagsinköp av tobak. I stort

sett utgjordes visserligen de platser, där allmänheten hade det största in­

tresset av fritidsinköp av tobak, just av trafikpunkter av olika slag. Att

binda fritidsinköpen enbart till trafikinrättningar skulle emellertid inne­

bära en alltför snäv gränsdragning. Arbetsrådet fortsätter:

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-i8.

79

Som exempel på andra platser må nämnas fritidsområde, där mycket folk

samlas under kvällar och söndagar, samt ort, där skiftgående industri fin­

nes men förutsättningarna för inrättande av trafikkiosk eller uppsättande

av tobaksautomat saknas. Den nuvarande bestämmelsen synes böra kom­

pletteras med ett stadgande om att tobaksförsäljning å utsträckt affärstid

må medgivas å fritidsområde eller annan i avseende å allmänhetens behov

därmed jämställd plats, om särskilda skäl därtill föreligga. Med den senare

förutsättningen skulle då markeras å ena sidan, att tillståndsgivningen

skulle vara mera restriktiv än när det gäller vanliga kiosker enligt punkt 1),

och å andra sidan, att det icke skulle uppställas så stränga krav som enligt

punkt 7). Gentemot invändningen att detta behov kan tillgodoses genom

automathandeln med tobak må anföras dels att automater blott få upp­

sättas i anslutning till butik och dels att det är ovisst vilken omfattning

denna handel kan få i framtiden.

Sveriges kioskidkares riksförbund har föreslagit en liknande uppmjuk­

ning av reglerna om försäljning från trafikkiosker.

Arbetsrådet har även framhållit vikten av att tobaksnämnden erhåller en

allsidig sammansättning och härutinnan anfört:

Allmänhetens intresse torde vara tillgodosett genom bestämmelsen i 33 §

monopollagen, att ordföranden, vice ordföranden och ytterligare en leda­

mot skola utses av Konungen. För den riktiga avvägningen mellan de öv­

riga intressegrupperna, framför allt specialtobakshandeln, kioskförsäljarna

och monopolbolaget, är det för närvarande icke lika väl sörjt. Arbetsrådet

föreslår, att representationen, i viss överensstämmelse med vad som gäller

enligt de speciella arbetstidslagarna, ordnas så, att två ledamöter utses av

monopolbolaget samt fyra ledamöter av kommerskollegium. Av dessa se­

nare skulle två representera specialtobakshandeln och två kioskhandeln

och därmed likställda försäljningsformer. I nämndens avgöranden skulle

deltaga högst sju ledamöter, därvid representanterna för specialtobakshan­

deln respektive kioskhandeln skulle närvara vid handläggningen av ären­

den rörande försäljning å vanlig affärstid respektive under utsträckt affärs­

tid. Den omständigheten, att specialtobakshandlarna med detta förslag ej

skulle deltaga i ärenden, som avse försäljning från kiosker, torde vara av

underordnad betydelse, då specialtobakshandelns och monopolbolagets in­

tressen i huvudsak sammanfalla på detta område.

Såsom förut nämnts förordar även överståthullarämbetet vissa ändringar

i tobaksnämndens sammansättning. Jämväl länsstyrelsen i Älvsborgs län

ifrågasätter, om icke allmänhetens och återförsäljarnas intressen borde få

en starkare representation i nämnden. Kommerskollegium anser särskilt

avseende böra fästas vid att tobaksnämnden får eu sådan sammansättning

att vid behandlingen av ärenden av ifrågavarande slag samtliga berörda

parters intressen bliva fullt beaktade.

Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att direktiven för tobaksnämnden

jämkas så, att skälig hänsyn måste tagas till allmänhetens intresse av be­

kväm tillgång till tobaksvaror.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län tillstyrker i likhet med några andra myn­

digheter, som ansluta sig till kommitténs förslag om en överflyttning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

80

tillståndsgivningen beträffande handeln med tobaksvaror till monopolbola­

get, att besvärsrätt införes över nämndens beslut med skyldighet för mono­

polbolaget att till återförsäljare antaga den som godkänts av nämnden.

Statens tobaksnämnd avstyrker däremot för egen del bestämt denna an­

ordning, som nämnden finner vara egenartad ur administrativ synpunkt.

Nämnden erinrar även om att halva antalet ledamöter i monopolbolagets

styrelse utsåges av Kungl. Maj :t, vilket finge anses innefatta en garanti för

att beslutanderätten utövas i enlighet med statsmakternas intentioner. Det

kunde därför ifrågasättas om besvärsrätt erfordrades. Ett slopande av

denna rätt skulle icke innebära annat än att de som idka kioskhandel ut­

över vanlig affärstid i förevarande hänseende bleve likställda med alla öv­

riga återförsäljare. Det torde icke med fog kunna göras gällande, att frå­

gan huruvida tillstånd till försäljning av tobaksvaror skall meddelas eller

icke ur sökandens synpunkt vore mera betydelsefull då det gäller tillstånd

till kioskhandel å utsträckt tid än då ansökningen avser t. ex. inrättande

av en specialtobaksaffär.

Liknande synpunkter framföras av Aktiebolaget Svenska tobaksmono-

polet.

Med hänsyn till sambandet mellan förslaget om reglering av handeln

med tobaksvaror på utsträckt tid och de föreslagna nya bestämmelserna i

11 § 3 mom. om handeln på utsträckt affärstid i övrigt ha de

remissinstanser, som tillstyrka det förra förslaget, i allmänhet intet i prin­

cip att erinra mot övriga ändringar i nämnda lagrum. Stockholms handels­

kammare ifrågasätter emellertid om det icke vore mest ändamålsenligt att

i lagen stadga generell rätt för försäljningsställen med impulsvarusorti­

ment att hålla öppet alla dagar till kl. 22. Handelskammaren anmärker i

detta sammanhang, att den behovsprövning, som kunde erfordras rörande

kioskförsäljning, redan f. n. utövades vid upplåtelse av allmän mark för

kioskändamål.

Många myndigheter och organisationer, som ställa sig avvisande till de

nya reglerna om tillståndsgivning för tobakshandeln, avstyrka däremot

även övriga ändringar i 11 § 3 mom. Kooperativa förbundet finner det dock

ändamålsenligt att punkterna 1, 2, 4 och 6 i 11 § 3 mom. sammanslås till

en punkt, och länsstyrelsen i Kronobergs län anser förslaget att samtliga

de fall, som äro upptagna under dessa punkter, skola omfatta samma varu­

slag vara motiverat av syftet att åstadkomma större enkelhet samt rättvisa

mellan kiosker och övriga butiker. Länsstyrelsen delar även uppfattningen

att vid prövning av ansökning om tillstånd till handel på utsträckt affärs­

tid hänsyn skall tagas icke blott till de olägenheter, som i händelse av bifall

till ansökningen uppkomma för handel på vanlig affärstid, utan även till

den skada, som uppstår för handel på utsträckt tid. Sistnämnda slag av

handel grundade sig på uttrycklig lagbestämmelse och borde åtnjuta samma

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

81

skydd som handel på vanlig affärstid. En sådan uppfattning stode också

bäst i överensstämmelse med butikstängningslagens syfte att skapa lik­

artade konkurrensförhållanden mellan olika företag.

I flera yttranden kritiseras den angivna uppfattningen liksom överhuvud­

taget kommitténs förslag att vid sammanslagningen av vissa punkter i 11 §

3 mom. upphäva det nuvarande presumtionssystemet och överflytta före­

skriften om att hänsyn skall tagas till allmänheten från ingressen i 11 §

3 mom. till första punkten av samma moment. Arbetsrådet ifrågasätter så­

lunda om något vore att vinna med den föreslagna formella omredige­

ringen. Av formuleringen kunde dragas den slutsatsen att allmänhetens

behov numera skulle komma i andra rummet. De sakkunnigas lösning att

ersätta presumtionsreglerna med en enkel hänvisning till »allmänhetens

behov» komme i praktiken att vålla betydande svårigheter. Det vore att be­

fara att med de nya bestämmelser förslaget innehölle tillämpningen av

lagen komme att bli mycket olika på skilda orter. Arbetsrådet ansåge att

de nuvarande reglerna borde bibehållas.

Arbetsrådet vänder sig vidare mot den tendens till inskränkning av han­

delns frihet, som kommit till uttryck genom det förut berörda uttalandet

om skydd åt handeln på utsträckt tid. Så länge handeln under den vanliga

affärstiden vore fri, borde även handeln under utsträckt affärstid vara fri

och icke åtnjuta något lagstiftningsvägen åstadkommet konkurrensskydd.

Även länsstyrelsen i Södermanlands lån framhåller att beredande av så­

dant konkurrensskydd knappast kunde vara butikstängningslagens ända­

mål. Länsstyrelsen ifrågasatte därför om icke de nu gällande bestämmel­

serna — att vid prövning av ansökan om tillstånd till utsträckt affärstid

hänsyn skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra

sidan till de olägenheter för annan handel, som skulle uppkomma vid bi­

fall till framställningen, samt att ansökan skall bifallas, såframt icke sär­

skilda skäl till annat föranleda — gåve ett klarare uttryck för lagstift­

ningens syfte.

Liknande synpunkter framföras av Svenska tidningsutgivareföreningen.

Föreningen framhåller att ett bifall till förslaget skulle innebära, att en ny

form av behovsprövning infördes i fråga om vanliga kiosker. En sådan

ändring kunde bli hinderlig för tidningsdistributionen. Det syntes icke ha

tillfredsställande motiverats, att den vore nödvändig. Den skulle medföra,

att en statlig myndighet ålades att behovspröva varje ansökan om tillstånd

till försäljning på utsträckt affärstid av de varor, vilka som regel säljas

tillsammans med tidningar och, sedan behovsprövning ägt rum, träffa val

mellan olika sökande. Föreningen tillägger:

Ett konkurrensskydd, gällande försäljning av läskedrycker, tidningar,

choklad och konfektyrer, vilket på detta sätt skulle inskrivas i motiven,

skulle även medföra egendomliga konsekvenser i andra avseenden, exem­

pelvis beträffande good-willvärden. I verkligheten synes förslaget innebära

Q — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. AV 248.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

82

att det skydd mot konkurrens, som enligt monopollagstiftningen tillerkän-

nes tobakshandeln, i viss män utvidgas att gälla, ehuru partiellt, även han­

deln med choklad, frukt, tidningar och läskedrycker. De sakkunniga fram­

hålla själva, att den föreslagna behovsprövningen i många fall kan vara

förenad med betydande svårigheter. Detta är förvisso riktigt. Den enklaste

vägen att undvika dessa svårigheter är emellertid ett bibehållande av nu

gällande ordning. Föreskrifter, avfattade i enlighet med de sakkunnigas

förslag, skulle innebära vidgade arbetsuppgifter för myndigheterna och be­

tydande pappersexercis för den enskilde.

Föreningen anser sålunda att 11 § bör bibehållas i huvudsak i sin nu­

varande lydelse.

Enahanda yrkande framföres av Sveriges frukt- och konf ektyrhandlare-

förbund, som finner förslaget om sammanslagning av bestämmelserna om

kioskhandel och vanlig hutikshandel på utsträckt tid vara olämpligt ur

flera synpunkter. Förbundet anför bl. a.:

Konsumentens krav på kundservice är av väsentligen olika slag när det

gäller inköp i kiosk resp. butik. På grund av butikslokalens i allmänhet

högre standard såväl i fråga om inredning, utrymme in. m. har kunden

rätt att begära en mer utpräglad service både i avseende på sortiment så­

väl som kvalitet jämfört med vad en kiosk som regel kan tillgodose med

sina på grund av dessa försäljningsställens beskaffenhet högst begränsade

resurser vad det gäller sortimentets storlek såväl som varornas lagring och

tillhandahållande etc. Kioskhandeln har sålunda enligt nu gällande lags

bestämmelser rätt att saluföra ett rikligare sortiment av vissa typiska

kiosk varor, som ej få saluföras i butik shandeln utan att denna senare distri­

butionsform sökt resa några hinder härför eller begärt att i detta hänseende

bli jämställda med kioskerna. Men av ekonomiska skäl — ur räntabilitets-

synpunkt alltså — samt för att tillfredsställa konsumenternas berättigade

krav ha butikerna i stället nödgats att inom ramen för sitt snävare sorti­

ment med olika slags varor tillhandahålla ett rikligare sortiment av just

dessa varor, som aldrig skulle efterfrågas i kioskerna och ej heller vara

lämpliga för kioskerna att saluföra, t. ex. fruktkonserver. Varusortimentet

hos dessa specialaffärer, vilka i stor utsträckning bygga på hushållskun-

der, har därmed blivit en kombination av hushålls- och impulsvaror i för­

ening, medan kiosksortimentet uteslutande fått prägeln av impulsvaror till

betjänande så gott som uteslutande av strökunder.

Av ekonomiska skäl vore specialhandeln tvingad att starkt slå vakt om

sitt begränsade sortiment och vad därtill hör. Då förbundet nu önskade

viss utökning av detta sortiment, borde detta därför icke medföra att mot­

svarande utökning gjordes i det för kioskerna tillåtna sortimentet. En åt­

skillnad borde alltså alltjämt bestå mellan dessa båda former av detalj­

handel.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån anser i likhet med arbetsrådet det orik­

tigt att ur ingressen till 11 § 3 mom. avlägsna regeln om att hänsyn skall

tagas bl. a. till allmänhetens gagn av ett bifall till framställningen. Denna

regel ställde allmänhetens berättigade krav på tillgång till kioskvarorna i

paritet med butikshandelns anspråk på konkurrensskydd. Avsikten med

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

83

förslaget syntes vara att ge konkurrensintressen dominans vid tillstånds-

givningen. Den nuvarande innebörden täcktes nämligen ej genom änd­

ringen, enär de sakkunniga förklara, att det nu skulle bli en mera restrik­

tiv prövning än förr. Bolaget kritiserar från denna utgångspunkt särskilt

förslaget att sammanföra trafikkiosker med övriga kiosker. Den avfatt­

ning första punkten av 11 § 3 mom. härvid erhållit tydde enligt bolagets

mening icke på en mera liberal inställning till trafikkioskerna än den nu­

varande lagens; genom att koppla ihop ortsbefolkningens och de resandes

intresse hade man underordnat det senare lokala konkurrenssynpunkter.

Förslaget inbjöde överhuvudtaget till godtycklig administrativ behandling

av kioskärendena.

Järnvägsstyrelsen anser den nuvarande lydelsen av butikstängningsla-

gens bestämmelse om trafikkiosker [11 § 3 mom. 4)] böra i sak kvarstå.

Styrelsen framhåller, att kioskhandeln på järnvägsstationerna i första hand

bör bedömas med hänsyn till de resandes behov av att erhålla lättare för­

täring, tobaksvaror, lektyr och förfriskningar. Styrelsen anför vidare bl. a.:

Det är alt märka, alt kioskförsäljningen vid järnvägsstationerna kan sä­

gas vara av internationell art och förekommer i utlandet i större utsträck­

ning än i Sverige. Utländska resande äro sålunda från resp. hemland, där

kioskhandeln torde utövas praktiskt taget utan restriktioner, vana vid att

under resan kunna inköpa diverse småsaker. Det har även framförts önske­

mål, att kioskhandeln på järnvägsstationerna med hänsyn till de resandes

behov skulle utvidgas, varvid man gjort jämförelse med förhållandena i

utlandet. Det vore därför beklagligt, om åtgärder nu komine att vidtagas,

varigenom den nödvändiga service skulle försämras, som nu genom kiosk­

handeln på järnvägsstationerna kan lämnas resande. Härvid bör icke bort­

ses från det faktum, att utländska resande icke bruka försumma att i redo­

görelser om reseintryck från Sverige med skärpa framhålla varje olägenhet,

som de anse sig ha kunnat märka just i fråga om inskränkningar i deras

vanliga rese- eller levnadsvanor. Gällande restriktioner i fråga om pilsner-

och spritutskänkning ha sålunda ansetts i betydande grad försvåra ett liv­

ligare turistutbyte med utlandet, och det synes då önskvärt, att man icke

ytterligare utvidgar restriktionssystemet så att även annan försäljnings-

rörelse, som är av betydelse för resandetrafiken, skall bliva beroende av

nya tyngande lagbestämmelser, vilka i vad det gäller försäljningen på järn­

vägsstationerna synas skäligen obehövliga.------------

Styrelsen vill även framhålla, att en inskränkning av kioskhandeln på

järnvägsstationerna kan få menlig inverkan på statens järnvägars ekonomi.

För flertalet kiosker erlägges nämligen en omsättningsavgift, beräknad på

kioskens omsättning. Minskad omsättning kommer sålunda omedelbart till

synes såsom minskad inkomstgivning för statens järnvägar. Fn nedgång

av kioskhandeln till hälften av den nuvarande skulle sålunda medföra eu

inkomstminskning för statens järnvägar av nära en miljon kronor.

I fråga om varusortimentet för de kiosker och vanliga butiker,

som äga hålla öppet under utsträckt affärstid, ha — utom såvitt angår

fotografisk film — i allmänhet inga erinringar gjorts mot de sakkunnigas

förslag alt något utöka detta sortiment. I några yttranden ifrågasättes

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

84

emellertid, att det tillåtna sortimentet angives i allmänna ordalag i stället

för genom uppräkning. Arbetsrådet (majoriteten) anser att det skulle vara

lyckligt om man kunde finna en lösning, som utgjorde en medelväg mel­

lan dessa båda system. En tänkbar sådan utväg vore att man komplette­

rade det uppräknade varusortimentet med exempelvis »rakblad, film och

liknande smärre artiklar av ringa värde». Därigenom skulle man, åtmins­

tone i någon mån, tillgodose allmänhetens intresse av att tillfälligtvis under

kvällar och söndagar ha tillgång till film, rakblad, tvål och andra sådana

artiklar. Då det emellertid vore svårt att överblicka vilka verkningarna

från konkurrenssynpunkt skulle bli för butikshandeln under vanlig affärs­

tid, ansåge sig arbetsrådet icke kunna direkt förorda denna lösning utan

framlade densamma såsom ett uppslag. —- En ledamot av arbetsrådet har

förklarat sig icke kunna biträda vad rådet anfört i denna del och anser

att man med en utvidgning av varusortimentet i kioskerna motverkade den

rationalisering av varudistributionen, som ur allmänna synpunkter vore

önskvärd.

Sveriges kioskidkares riksförbund föreslår däremot uttryckligen ett mera

allmänt hållet stadgande, exempelvis så avfattat att kioskerna skulle få

försälja »konfektyrer, tobak, frukt, film, rakblad och andra dylika mindre

artiklar, som allmänheten kan ha behov av att köpa efter den vanliga

affärstiden».

Förbundet föreslår vidare att även produkter av utländsk frukt skola få

säljas under utsträckt affärstid. Detta till de sakkunniga framförda förslag

biträdes av socialstyrelsen, kommerskollegium och handelskammaren i

Örebro. Sveriges frukt- och konfektyrhandlarförbund anser på förut redo­

visade skäl att denna utvidgning av varusortimentet endast skall gälla egent­

liga butiker, som vilja hålla öppet efter den vanliga affärstidens slut, men

däremot ej kiosker. Förbundet förmenar att konserverad frukt liksom vissa

andra liknande produkter bör anses som en impulsvara och föreslår att det

hithörande sortimentet i nämnda butiker skall få utgöras av »safter, sylter,

mos och konserver av frukt, djupfrysta frukter samt grönsaker».

Sveriges speceri- och lanthandlare förbund framhåller däremot att frukt-

konserver och djupfrysta grönsaker icke kunde betraktas som impulsvaror.

Handelskammaren i Örebro anser det föga motiverat, att honungsför-

packningar i nu ifrågavarande butiker få innehålla högst 100 gram. Sve­

riges kioskidkares riksförbund föreslår att denna begränsning skall upp­

hävas.

Socialstyrelsen finner det oegentligt att det tillåtna varusortimentet skall

omfatta papper men ej pennor och bläck. Styrelsen kan ej heller finna,

att några olägenheter skulle uppstå, därest försäljningen finge omfatta även

fotografisk film samt smärre toalettartiklar som tillhandahållas i hygienisk

förpackning, såsom tvål, tandkräm och rakblad.

Det i ett särskilt yttrande vid betänkandet framförda förslaget att foto­

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

85

grafisk film skulle få försäljas under utsträckt affärstid tillstyrkes mer

eller mindre bestämt även av arbetsrådet (majoriteten), kommerskolle-

gium, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Gotlands, Älvsborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, handelskamma­

ren i Örebro, Sveriges kioskidkares riksförbund och Busstationernas riks­

förening. — Arbetsrådet förklarar sig vidhålla sin i samband med 1945 års

revision av butikstängningslagen uttalade ståndpunkt, att film vore att be­

trakta som en impulsvara, vilket det ur allmänhetens intresse kunde vara

önskvärt att erhålla tillgång till framför allt på söndagar. Arbetsrådet an­

ser att man överdrivit farhågorna för att härigenom skulle uppkomma so­

ciala skadeverkningar för specialhandlarna av film och hos dem anställda.

Handelskammaren i Karlstad anser att allmänhetens behov att på fri­

tiden ha tillgång till fotografisk film kunde tillgodoses genom automatför­

säljning, medan handelskammaren i Gävle liksom en ledamot av arbets­

rådet uttryckligen avstyrker att kiosksortimentet utvidgas med denna vara.

De sakkunnigas förslag att ur specialstadgandet i nuvarande femte punk­

ten av 11 § 3 mom. om försäljning av varm korv in. m. utesluta varan

varm fisk avstyrkes av Svenska ostkustfiskarenas centralförbund och Ost­

kustfisk centralförening u. p. a. De framhålla att man vid frågans bedö­

mande icke finge taga hänsyn endast till den mängd fisk, som direkt vin­

ner avsättning genom ifrågavarande försäljning, även om denna kunde bli

betydande nog, utan jämväl till den propaganda för fisk, som t. ex. en väl

tillagad strömmingsflundra utgör.

En utökning av sortimentet i 11 § 3 mom. femte punkten till att omfatta

även varm buljong förordas av länsstyrelsen i Jämtlands län. Länsstyrel­

sen uppger att samtliga de personer, som år 1947 inom Östersund försålt

vann korv, också fått särskilt tillstånd (enligt sjunde punkten) att sälja

varm buljong, vilket motiverats med allmänhetens berättigade behov av att

under den kalla årstiden få tillhandla sig sådan dryck. Ett dylikt behov

syntes föreligga även inom övriga delar av landet.

De sakkunnigas uttalande, att regeln om tillstånd till försälj­

ning, då synnerliga skäl föranleda därtill, borde tilläm­

pas restriktivt, har mött gensaga bl. a. av Sveriges kioskidkares riksför­

bund. Förbundet anser, att stadgandet icke bör tolkas snävt, där det före-

låge ett stort allmänt behov att på någon ort — speciellt på landsbygden

— medgiva försäljning även utöver vanlig affärstid för någon vara. Såsom

exempel kunde nämnas orter med stort inslag av skogsarbetare eller skift-

arbetande fabriksarbetare, som oftast hade svårt att göra sina inköp under

den vanliga affärstiden.

Vad de sakkunniga anfört om beviljande av tillstånd på grund av öm­

mande personliga omständigheter har i flertalet yttranden ej föranlett

några erinringar. Några remissinstanser ha dock ur olika synpunkter kri­

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

86

tiserat de sakkunnigas uttalanden i denna del. Länsstyrelsen i Värmlands

län anser sålunda att ömmande personliga omständigheter böra beaktas i

större utsträckning än vad de sakkunniga tänkt sig och anför härutinnan:

De ömmande personliga omständigheterna bestå i regel däri, att sökan­

den endast är partiellt arbetsför med större eller mindre försörjningsplikt

mot andra. Sådan försäljningsverksamhet, som avses i It § butikstäng-

ningslagen, lämpar sig som regel mycket bra för de partiellt arbetsföra och

är mången gång deras enda utkomstmöjlighet. För flertalet partiellt arbets­

föra torde det kännas deprimerande att endast vara hänvisade till samhäl­

lets hjälpverksamhet för sin utkomst. Samhällshjälpen kan aldrig komma

att bereda den partiellt arbetsföre annat än ett mycket knappt levebröd.

Det måste också ur samhällets synpunkt vara angeläget att de partiellt ar­

betsföra beredas möjligheter till självförsörjning. Länsstyrelsen anser så­

lunda de sociala synpunkterna här väga så tungt, att tillstånd till sådan för­

säljning, varom fråga är, bör kunna lämnas vid ömmande personliga om­

ständigheter, även om giltiga skäl eljest ej skulle föreligga. Givetvis måste

dock alltid en avvägning av olika intressen här ske, så att icke något mera

kännbart avbräck förorsakas annan handel. Tillstånd till försäljning å ut­

sträckt tid får självfallet icke bli någon handelsvara. Det synes kunna

ifrågasättas, huruvida icke tillståndsgivande myndighet till förhindrande

härav bör beredas möjlighet att pröva skäligheten och villkoren för den

gjorda överlåtelsen på samma sätt som är fallet vid överlåtelse av yrkes­

mässig trafik.

Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om icke föreskrift om viss före­

trädesrätt för partiellt arbetsföra att erhålla tillstånd till kioskhandel kunde

inflyta i författningstexten eller i särskilda anvisningar.

Å andra sidan finner kommerskollegium det vara tveksamt om social-

vårdssynpunkter böra få vara bestämmande för rätten att idka kioskhan­

del. Stockholms handelskammare anser att någon individuell behovspröv-

ning icke bör äga rum vid beviljande av försäljningsrätt på utsträckt tid.

Om denna ståndpunkt ej beaktades, borde såsom förutsättning för tillämp­

ningen av den av de sakkunniga skisserade prioritetsrätten fordras, att

sökandenas kvalifikationer vore likvärdiga ur andra mera affärsmässiga

synpunkter. Kioskhandeln borde ej få bli ett led i socialvården. Ett särskilt

gynnande av denna handel eller dess infogande i den sociala hjälpverksam­

heten måste vara ägnat att rubba den jämvikt i konkurrenshänseende, som

utbildats mellan de olika distributionsformerna. Det vore överhuvudtaget

principiellt felaktigt att låta socialvårdssynpunkter vara bestämmande för

utövningen av affärsrörelse vare sig denna vore att betrakta som kiosk

eller butikshandel.

Liknande uttalanden ha gjorts av Skånes handelskammare och Sveriges

köpmannaförbund.

Stockholms handelskammare understryker i detta sammanhang även de

olägenheter för annan handel som skulle kunna uppkomma, därest de so­

cialvårdande organen genom tillhandahållande av kioskbyggnader eller ge­

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

87

nom understöd i annan forin medverkade till ett gynnsamt resultat för

kioskhandeln och därigenom undanröjde förutsättningarna för fri konkur­

rens mellan kioskerna och närliggande butiker. Särskilt i de nya förorts­

stadsdelar som bebyggas i Stockholms ytterområden till övervägande delen

av kommunala byggnadsbolag, skulle förhandenvaron av på ett tidigt sta­

dium tillkomna kommunala kiosker kunna tagas till anledning för vägran

att tillstyrka förlängd affärstid för affärer i samma bransch eller rentav att

upplåta lokaler i de kommunala fastigheterna. Det kunde icke heller anses

lämpligt att en utjämning av inkomsterna från olika försäljningsställen

med skiftande omsättning finge äga rum och alltså en mindre lönande

kioskrörelse kunde subventioneras på bekostnad av mera lukrativa. Därest

från samhällets sida stöd skall lämnas partiellt arbetsföra i avsikt att be­

reda dessa möjlighet till försörjning genom eget arbete borde detta ske icke

genom att bereda dessa personer företrädesrätt till viss näringsutövning

utan genom att lämna lån på fördelaktiga villkor, vilka skulle möjliggöra

för dem att var och en efter sina förutsättningar bedriva självständig

affärsverksamhet. — Handelskammaren finner det även vara principiellt

felaktigt att kommunerna bedriva för deras verksamhet i och för sig främ­

mande affärsrörelse. Ett intensifierat kommunalt intresse för kioskhan­

deln inåste leda till att den opartiskhet, som borde känneteckna de kom­

munala organen vid avgörande av butikstidsfrågor, skulle kunna allvar­

ligt ifrågasättas.

Flertalet övriga handelskammare samt Sveriges kioskidkares riksför­

bund ställa sig jämväl avvisande till vad de sakkunniga anfört om kiosk-

rörelse i kommunal regi. Även länsstyrelsen i Jönköpings län förklarar sig

hysa starka betänkligheter mot detta uppslag. Kioskrörelse syntes ligga vid

sidan av de naturliga kommunala uppgifterna.

Handelskammaren i Gävle förordar däremot att kommunerna tillåtas

uppföra kiosker för att uthyra dessa till partiellt arbetsföra. Detta inne-

bure nämligen en social hjälpåtgärd av praktisk betydelse. Kommuner

borde dock icke få genom bolag driva kioskrörelse i konkurrens med andra

enskilda företagare.

De sakkunnigas förslag att överflytta tillstå ndsgivn ingen i

fråga o in korvförsäljning och försäljning i samband

med nöjestillställning o. d. under högst sju dagar från läns­

styrelse till polismyndighet har vid remissbehandlingen i allmänhet hälsats

med tillfredsställelse.

Några länsstyrelser önska emellertid ytterligare utvidga polismyndighe­

ternas befogenheter på detta område. Sålunda anser länsstyrelsen i Upp­

sala län, att hela den ifrågavarande tillståndsgivningen bör kunna över­

flyttas till polismyndigheterna. Länsstyrelsen framhåller hl. a. att dessa

myndigheter redan nu verkställa den erforderliga utredningen i dylika

ärenden, varför en fullständig överflyttning icke skulle medföra något

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

88

väsentligt merarbete. Genom att kommunala organ finge yttra sig före av­

görandet och möjlighet funnes till besvär över polismyndighetens beslut

komme garantier för kioskhandeln icke att saknas. En ordning, enligt vil­

ken samma slag av ärenden ankomma på olika myndigheters avgörande

allteftersom verksamheten avses skola bedrivas längre eller kortare tid,

borde för övrigt om möjligt undvikas, då den lätt förorsakade misstag hos

allmänheten. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar överflyttning till lokal

myndighet av samtliga ärenden om försäljning av varm korv under ut­

sträckt tid och länsstyrelsen i Älvsborgs län anser praktiska skäl tala för

att den föreslagna tiden av sju dagar förlänges förslagsvis till en månad.

Länsstyrelsen i Gävleborgs lån anser emellertid, att magistraten bör vara

tillståndsmyndighet i stad. Försäljningen av varm korv förekomme näm­

ligen där merendels på sådan plats, att på grund av bestämmelsen i 2 § ord-

ningsstadgan för rikets städer magistratens tillstånd därtill ändock måste

inhämtas.

överståthållarämbetet påpekar att dessa polisiära magistratsärenden i

Stockholm handläggas av ämbetet i stället för av poliskammaren och att

de överflyttats till ämbetet just av den anledningen, att desamma i stor

utsträckning prövades jämväl enligt butikstängningslagen. Då sistnämnda

prövning ankom på överståthållarämbetet, ansågos nämligen ärendena i sin

helhet böra handläggas av en och samma myndighet. Denna ordning borde

bibehållas och prövning av korvförsäljningsärenden sålunda alltjämt till­

komma ämbetet. Det syntes då ej heller föreligga skäl att göra särskilt un­

dantag för försäljning vid nöjestillställning o. d. överståthållarämbetet

föreslår alltså, att de sakkunnigas förslag ändras på sådant sätt, att i Stock­

holm samtliga tillståndsärenden skola handläggas av ämbetet.

Med anledning av att de sakkunniga bibehållit bestämmelsen om obliga­

torisk remiss till kommunalt organ, där ej fråga är om öppet­

hållande under allenast kort tid, ifrågasätter överståthållarämbetet vidare

om icke denna föreskrift lämpligen kunde i viss mån uppmjukas i syfte att

icke onödigtvis betunga ärendenas handläggning. En remiss till det kom­

munala organet syntes nämligen icke fylla något behov i exempelvis så­

dana fall, där sökanden icke uppfyllde föreskrivna villkor om rätt att idka

handel i allmänhet eller han på grund av begångna förseelser icke kunde

anses lämplig utöva handel på utsträckt tid. Det syntes ämbetet bäst stå

i överensstämmelse med de aktuella strävandena till snabbhet och förenk­

ling i förvaltningsförfarandet, därest avslag på ansökan i dylikt fall kunde

meddelas utan föregående remiss till det kommunala organet.

Även länsstyrelsen i Kalmar län föreslår ändring i bestämmelserna om

remissförfarandet. Länsstyrelsen framhåller, att den föreslagna behovs-

prövningen vid meddelande av tillstånd enligt 11 § kunde underlättas ge­

nom att de kommunala myndigheterna avgiva sina yttranden efter ingående

prövning. Detta kunde väntas ske, därest i lagen stadgades, att den kom-

Kungl. Mnj.ts proposition nr 248.

89

rnunala myndigheten — innan yttrande avgåves — borde bereda närings­

idkare, som berördes av ansökning om försäljningstillstånd, tillfälle att ut­

tala sig genom sina lokala sammanslutningar eller på annat sätt; nämnda

förfarande skulle dock ej användas beträffande ansökning, vilken utan

tvekan ansåges böra tillstyrkas.

Departementschefen. I likhet med vad som var tallet vid de tidigare till­

fällen, då butikstängningslagstiftningen behandlats, ha bestämmelserna om

utsträckt affärstid även denna gång tilldragit sig stor uppmärksamhet, och

de av mig förut berörda motsättningarna mellan olika intressen ha här i

hög grad gjort sig gällande. De sakkunniga ha såsom framgår av den före­

gående redogörelsen funnit sig böra intaga en mera restriktiv ståndpunkt

beträffande handeln på utsträckt tid och särskilt i fråga om kioskhandeln.

Denna mening delas av flera av dem som yttrat sig i ärendet. Å andra sidan

ha gjorts åtskilliga uttalanden för en uppmjukning av ifrågavarande be­

stämmelser och en friare prövning av hithörande spörsmål under beaktande

av allmänhetens behov av bättre inköpsmöjligheter under fritiden. Jag vill

i princip närmast ansluta mig till sistnämnda uttalanden; och jag vill icke

medverka till att bestämmelserna utformas så, att konsumenterna i fort­

sättningen få sämre möjligheter att göra fritidsinköp än de nu ha. Därmed

är icke sagt, att ej en viss återhållsamhet i fråga om kioskhandelns ut­

veckling kan behöva iakttagas. De hygieniska synpunkterna måste beaktas.

Anläggandet av en kiosk kan vidare stundom vara olämpligt med hänsyn

till försäljningsställets belägenhet. Butikstängningslagens 11 § 2 mom. ger

emellertid den tillståndsprövande myndigheten möjlighet att beakta dylika

olägenheter och vägra tillstånd om hinder föreligger ur hälsovårds-, ord­

nings-, säkerhets- eller liknande synpunkt. I övrigt synas mig principiellt

sett de motiv, som uppbära butikstängningslagen, icke böra föranleda att

i fråga om handeln på utsträckt tid skillnad göres mellan olika typer av

försäljningsställen.

Detaljhandeln med tobaksvaror på utsträckt tid in­

tager emellertid en särställning. Tobaksförsäljningen är nämligen såsom

berörts redan i det föregående — underkastad särskild reglering genom

1943 års monopollagstiftning. Denna reglering har ansetts betingad av så­

väl statsfinansiella som sociala skäl och åsyftar huvudsakligen att tillgodose

monopolbolagets och därmed också statens intresse av att försäljningen

rationaliseras och att distributionen icke fördyras genom att tobaksvaror

tillhandahållas på alltför många ställen. Regleringen innebär därför bl. a.

att monopolbolaget utövar en nyetableringskontroll för att hindra nya ur

distributionssynpunkt ej nödvändiga försäljningsställen. Försäljning av

tobak med återförsäljarrabatt kan i princip överhuvudtaget icke ske utan

tillstånd av monopolbolaget. Enligt gällande butikstängningslag tillkommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i8.

90

emellertid beslutanderätten i fråga om handel på utsträckt tid länsstyrel­

serna, och monopolbolaget förvägrar icke inköpsrätt åt näringsidkare, som

genom lagakraftvunnet beslut erhållit tillstånd till tobaksförsäljning på ut­

sträckt tid. Sådant tillstånd kan enligt den nuvarande butikstängnings-

lagen meddelas dels vid försäljning i samband med nöjestillställning e. d.,

dels till s. k. trafikkiosker och dels i andra fall, då synnerliga skäl äro där­

till. Är det fråga om tobaksförsäljning i stad eller stadsliknande samhälle,

skall emellertid länsstyrelsen före ärendets avgörande inhämta yttrande

från statens tobaksnämnd, som även har besvärsrätt över länsstyrelsens

beslut.

Tobakshandeln under vanlig affärstid regleras sålunda icke efter samma

principer, som den försäljning av tobak huvudsakligen från kiosker, som

sker å kvällar och söndagar. Detta förhållande har föranlett de sakkunniga

att föreslå en överflyttning av tillståndsgivningen i sistnämnda del från

länsstyrelserna till monopolbolaget. Därigenom skulle en enhetlig prövning

av dessa ärenden komma till stånd.

I flera yttranden uttalas farhågor, att ett genomförande av förslaget i

denna del skulle medföra en mera restriktiv tillståndsgivning än f. n. med

därav följande försämrade möjligheter för allmänheten att inköpa tobak

efter den vanliga affärstidens slut. Med hänsyn härtill har ifrågasatts —

även av de sakkunniga och av remissinstanser som tillstyrka förslaget —

att jämka tobaksnämndens direktiv, att ändra dess sammansättning och

att införa besvärsrätt över dess beslut. Vad särskilt angår förslaget om

införande av besvärsrätt över nämndens beslut synes en sådan anordning,

såsom nämnden själv framhållit, vara egenartad ur administrativ synpunkt.

Nämnden är nämligen endast en utredande remissinstans och beslutande­

rätten ligger hos monopolbolaget, som är ett icke statligt organ. Att märka

är vidare att nämndens verksamhet i huvudsak avser tobakshandeln i stä­

der och stadsliknande samhällen; och nämnden har avböjt en utvidgning

av verksamheten till att omfatta all tobakshandel.

Härtill kommer, såsom allmänt framhållits av de remissinstanser som

avstyrka de sakkunnigas förslag, att monopolbolaget icke synes ha sam­

ma möjligheter att beakta de lokala förhållandena som länsstyrelserna. En

allsidig prövning från monopolbolagets och tobaksnämndens sida med hän­

synstagande till dessa förhållanden och allmänhetens intresse skulle i varje

fall förutsätta ett mer omfattande remissförfarande än det nuvarande. Det

skulle icke innebära den förenkling och decentralisation av förvaltnings-

förfarandet som nu allmänt eftersträvas.

Ett motsvarande förslag att frikoppla länsstyrelserna från denna till­

ståndsgivning avvisades redan år 1945 vid tillkomsten av nu gällande bu-

tikstängningslag. Ett alternativt förslag att tobaksnämnden skulle erhålla

vetorätt i dessa ärenden — en linje som även nu förordats bl. a. av en leda­

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

91

mot av nämnden — förkastades även. Anordningen med länsstyrelse som

beslutande myndighet efter remiss till samt med besvärsrätt för tobaks-

nämnden ansågs innebära en fullt tillräcklig garanti för att de principer,

som ligga till grund för monopollagstiftningen, i erforderlig mån beaktas.

Någon anledning att nu intaga en annan ståndpunkt synes icke före­

ligga. Jag vill alltså förorda, att den nuvarande ordningen beträffande till-

ståndsgivningen bibehålies i princip oförändrad.

Förslag ha framkommit, att tobaksvaror skulle införas i det ordinära

kiosksortimentet, vilket skulle innebära att dessa varor utan särskilt till­

stånd finge säljas på utsträckt affärstid i alla kiosker och övriga butiker,

som utom tobak endast saluföra de i It § 3 inom. under 1) upptagna va­

rorna. Såsom jag tidigare framhållit, är också tobak otvivelaktigt att anse

såsom en »impulsvara» som allmänheten bör kunna köpa även efter \anlig

affärstid. Ä andra sidan synes en allmän kioskförsäljning av tobak inne­

bära att de grundsatser, på vilka 1943 års monopollagstiftning vilar, svår­

ligen skulle kunna upprätthållas. Förut har nämnts att frågan om bestån­

det av denna lagstiftning torde komma att utredas. Resultatet av denna ut­

redning liksom även verkningarna av att automatförsälj ning av tobak -

enligt vad tidigare förordats — tillätes, synes böra avvaktas innan angivna

grundsatser rubbas. I nuvarande läge kan jag därför icke tillstyrka, att

tobak upptages bland varorna i 11 § 3 mom. 1).

Motsvarande gäller beträffande det bl. a. av arbetsrådet framförda för­

slaget, att förutsättningarna för inrättande av s. k. trafikkiosker med to-

baksförsäljning borde vidgas så att dylik försäljning å utsträckt tid möj­

liggjordes på fritidsområden och andra liknande platser. Härutinnan må

även erinras om att tillstånd att saluföra tobak på kvällar och söndagar

enligt gällande lag kan medgivas i samband med nöjestillställning, idrotts­

tävling, friluftsbad eller dylikt. Någon ändring i sistnämnda hänseende har

icke ifrågasatts.

Däremot synes man utan att träda omförmälda särintressen för när böra

kunna uppmjuka nuvarande praxis beträffande tillstånd till kioskförsälj­

ning av tobaksvaror, då tillståndet grundas på regeln om »synnerliga

skäl». Jäg syftar härvid särskilt på de s. k. delade tillstånd, vilka be­

viljas med stöd av ifrågavarande stadgande. Ett sådant tillstånd innebär,

att en kiosk får hållas öppen även utom vanlig affärstid men sälja tobaks­

varor endast under denna tid. Denna form torde bl. a. ha använts, då

sociala skäl av särskild styrka talat för att medgiva kioskrättigheter åt

t. ex. en partiellt arbetsför, men hänsynen till specialtobakshandeln ansetts

böra föranleda förbud mot tobaksförsäljning, da de vanliga tobaksaffä­

rerna ej få hållas öppna. Anordningen är uppenbarligen mindre tillfreds­

ställande bl. a. därför atl den inbjuder till smyghandel och det för allmän­

heten framstår som ett oförklarligt »krångel» att varor, som kanske för­

varas fullt synliga på disken, icke få säljas. Detta blir särskilt påtagligt om

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

92

automathandel med tobak tillätes. Med hänsyn härtill torde några nya de­

lade tillstånd icke böra beviljas. Redan meddelade tillstånd av denna typ

torde böra omprövas i samband med att giltighetstiden för den nuvarande

lagen utlöper. Tillståndshavarna böra härvid antingen få rätt att sälja to-

baksvaror under hela den tid, kiosken hålles öppen, eller helt förbju­

das att handla med dessa varor, därest de överhuvudtaget önska hålla

öppet efter den vanliga affärstidens slut. Vilket alternativ som skall väljas

får bero på en avvägning mellan å ena sidan allmänhetens intresse av att

tobak finnes att köpa på den ifrågavarande platsen även utom vanlig affärs­

tid och den enskilde kioskinnehavarens förhållanden samt å andra sidan

specialtobakshandelns behov av skydd. Finnes ingen specialtobakshandel

på orten, torde prövningen i allmänhet böra resultera i att tillstånd bevil­

jas, men även om en sådan butik finnes, lärer konsumentintresset många

gånger vara så betydande, att resultatet bör bli detsamma.

Enligt min mening bör bestämmelsen om tillstånd till öppethållande och

försäljning utom vanlig affärstid, då synnerliga skäl därtill föreligga, över­

huvud icke tolkas alltför restriktivt. Tillstånd på denna grund synes så­

lunda kunna beviljas, förutom av sociala skäl — därtill återkommer jag

senare — då allmänheten har ett alldeles särskilt gagn av att en kiosk

hålles öppen på kvällar och söndagar. Detta kan vara fallet, om en konsu­

mentgrupp, t. ex. skogsarbetare eller skiftarbetare, till följd av arbetsplat­

sens belägenhet eller arbetstidens förläggning har speciella svårigheter att

under vanlig affärstid köpa tobaksvaror och andra impulsvaror. Även i

övrigt torde vad jag nyss anfört angående principerna för omprövning av

de delade tillstånden böra gälla vid beviljande av tillstånd varom här är

fråga. Därest specialtobakshandlarna ej begagna sig av möjligheten att in­

rätta automater, torde detta få anses såsom ett starkt skäl att medgiva ett

mot behovet svarande antal kiosker inom stadsdelen eller samhället att

sälja tobak på utsträckt tid.

I det föregående har jag framhållit, att beträffande handeln på utsträckt

tid skilda regler i princip icke böra gälla för olika slags försäljningsstäl­

len, samt förordat, att den nuvarande ordningen i fråga om handeln med

tobaksvaror i huvudsak bibehålies som den är. Därmed har jag även i

väsentliga delar tagit ställning till de sakkunnigas förslag om ändrade be­

stämmelser för handeln utom vanlig affärstid i allmän­

het. Detta förslag innefattar nämligen en sammanslagning av de nuva­

rande punkterna 1), 2), 4) och 6) i 11 § 3 inom., så att enhetliga regler

i fråga om principerna för prövningen och det tillåtna varusortimentet

komma att gälla för samtliga där avsedda särskilda försäljningsställen —

vanliga kiosker, fruktbutiker, trafikkiosker, frukt- och blomsteraffärer

samt övriga butiker, vilka endast föra någon eller några av de varor som

äro upptagna under angivna punkter — ävensom för handel med sådana

varor från annat än särskilt försäljningsställe. Beträffande trafikkiosker

Kungl. Maj.ts proposition nr 2A8.

93

har den föreslagna sammanslagningen möjliggjorts genom att försälj­

ningen av tobaksvaror utbrutits för att behandlas i särskild ordning. I sak

är den ine§t betydelsefulla konsekvensen av detta sammanförande, att van­

liga butiker, där tryckta skrifter eller levande blommor ensamt eller i för­

ening med andra kioskvaror saluföras, få rätt att hålla öppet efter samma

principer som de fruktbutiker, vilka avses i nuvarande 11 § 3 mom. under

2). Frågan om betydelsen härav, vilken sammanhänger med spörsmålet

om principerna för tillståndsgivningen, kommer att beröras i samband med

behandlingen av sistnämnda spörsmål, vilket diskuterats i flera remiss­

yttranden. Först torde den ifrågasatta sammanslagningen i och för sig böra

något beröras.

I denna del ha i allmänhet inga erinringar gjorts mot de sakkunnigas

förslag. Frukt- och konfektyrhandlarförbundet har dock hävdat, att det

vore olämpligt, att gränsdragningen mellan kioskhandelns och den vanliga

butikshandelns varusortiment härigenom skulle bortfalla, vilket försvårade

en utökning av sortimentet. Emellertid synas de principiella och praktiska

fördelarna av en enhetlig regel vara så påtagliga, att de nuvarande och före­

slagna skiljaktigheterna mellan sortimenten knappast böra föranleda, att

denna ej kommer till stånd. Med hänsyn till att tobaksvaror förekomma i

trafikkioskernas varusortiment men icke föreslås införda bland de varor,

som få säljas i vanliga kiosker, samt någon överflyttning av tillståndsgiv­

ningen beträffande försäljningen av tobaksvaror icke avses skola ske, måste

emellertid den nuvarande särbehandlingen av trafikkioskerna bibehållas.

Jag vill alltså förorda, att sammanslagningen av olika punkter inom It §

3 inom. endast skall gälla de nuvarande punkterna 1), 2) och 6).

De sakkunniga ha emellertid icke inskränkt sig till att förorda ett sam­

manförande av vissa av de nuvarande stadgandena om tillstånd till försälj­

ning under utsträckt tid utan ha även föreslagit ändrade bestämmelser be­

träffande principerna för prövning av ansökningar om sådant

tillstånd. Dessa innefattas nu dels i ingressen till 11 § 3 mom. och dels i

de olika punkterna under samma moment. I ingressen stadgas, att hänsyn

bl. a. skall tagas å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra

sidan till de olägenheter för annan handel, som skulle uppkomma vid

bifall till framställningen. För de nu aktuella fallen 1), 2) och G) före-

skrives, att tillstånd må medgivas, såframt icke särskilda skäl till annat

föranleda, dock att försäljning av kioskvaror annorledes än från särskilt

försäljningsställe må tillåtas endast om skäl därtill anses föreligga. Enligt

de sakkunnigas förslag skola sistnämnda presumtionsregler bortfalla och

tillstånd medgivas i den omfattning, som finnes påkallad med hänsyn till

allmänhetens behov. Detta har föranlett de sakkunniga, att ur ingressen

till 3 mom. utesluta bestämmelsen att allmänhetens gagn av ett bifall skall

beaktas. Generellt borde endast gälla att vid prövningen skälig hänsyn

skulle tagas till olägenheterna för annan handel, varmed de sakkunniga

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i8.

även synes avse annan handel på utsträckt tid — en avvikelse från vad nu

anses gälla.

De sakkunnigas förslag har i denna del kritiserats av flera remissinstan­

ser bl. a. av arbetsrådet. Man har härvid särskilt vänt sig mot att presum-

tionssystemet ersatts med en ny form av behovsprövning, vilken ansetts

komma att medföra svårigheter vid tillämpningen. Man har även förmenat,

att förslaget gåve konkurrensintressena dominans vid tillståndsgivningen

medan allmänhetens berättigade behov komme i andra rummet. Denna kri­

tik synes i huvudsak berättigad. De sakkunniga ha icke motiverat den nya

regeln på annat sätt än att genom densamma på en gång beaktades allmän­

hetens fritidsbehov och butikstängningslagens uppgift att sörja för att

affärsidkarna själva få tillbörlig vila. Den föreslagna avfattningen synes

emellertid närmast tyda på att tyngdpunkten har ansetts skola ligga på

sistnämnda uppgift. I fråga om de typer av försäljningstillstånd, som skulle

falla utanför det sammanslagna stadgandet — punkterna 3), 5) och 7) i

nuvarande lag — bortfölle ju helt föreskriften att hänsyn vid prövningen

skulle tagas till allmänhetens gagn. Och beträffande detta stadgande ha

de sakkunniga uttryckligen uttalat, att tillståndsinyndigheten borde iakt­

taga större försiktighet än f. n. vid prövningen. Något bärande skäl för

att den nuvarande jämvikten vid intresseavvägningen sålunda skulle rub­

bas till konsumenternas nackdel har icke förebragts. Den stegring i antalet

kiosktillstånd, som ägt rum under senare år, torde knappast i och för sig

ha medfört sådana olägenheter ur social synpunkt, att en ändring i angi­

ven riktning kan anses befogad.

Skälig hänsyn bör givetvis alltjämt vid prövningen av ansökningar om

handel på utsträckt tid tagas till annan handel. Butikstängningslagens nä­

ringspolitiska uppgift att medverka till likartade konkurrensförhållanden

kvarstår oförändrad. Men detta syfte synes icke kunna motivera, att som

de sakkunniga tänkt sig även den bestående handeln på utsträckt tid skulle

erhålla konkurrensskydd. Detta skulle som arbetsrådet framhållit inne­

bära, att för denna handel infördes ett lagstiftningsvägen åstadkommet

skydd, som beträffande handeln på vanlig affärstid endast finnes i fråga

om tobakshandeln. Systemet skulle medföra den mindre tillfredsställande

konsekvensen, att vanliga butiker med kiosksortiment kunde förvägras till­

stånd till öppethållande efter den vanliga affärstidens slut, enär en kiosk

med sådant tillstånd redan funnes på platsen. En sådan ordning kan knap­

past vara önskvärd.

Vidare må framhållas, att den föreslagna behovsprövningen skulle ställa

länsstyrelserna inför svåra uppgifter och sannolikt nödvändiggöra mera

omfattande undersökningar och ett utvidgat remissförfarande.

De anförda synpunkterna leda för min del till slutsatsen, att de nuva­

rande reglerna för tillståndsgivningen böra bibehållas orubbade. Då —

bortsett från den i 3 mom. första punkten upptagna regeln om handel

95

annorledes än från särskilt försäljningsställe, vilken bör bestå oförändrad

— sannna presumtionsregel gäller enligt en var av de tre punkter, som

skulle sammanföras, kan sammanslagningen likväl genomföras.

Emellertid medför detta, som förut antytts, att vissa egentliga butiker,

som enligt gällande lag kunna få tillstånd att hålla öppet efter den van­

liga affärstidens slut endast om synnerliga skäl tala härför, i princip skola

beviljas sådant tillstånd, såframt icke särskilda skäl till annat föranleda.

Hit höra affärer, där tryckta skrifter eller levande blommor försäljas en­

samt eller i förening med andra kioskvaror. För bokhandelns del torde

detta knappast få någon betydelse, då dessa butiker regelmässigt saluföra

även andra varor än tryckta skrifter. Därest i undantagsfall sortimentet

skulle vara inskränkt härtill och ett sådant intresse för öppethållande un­

der utsträckt tid finnes, att framställning härom göres, lär med hänsyn

till olägenheterna för annan handel och allmänhetens ringa behov av dy­

lik försäljning, i allmänhet sådana skäl mot bifall föreligga, att framställ­

ningen bör avslås. Vad angår handeln med levande blommor, torde dessa

i regel saluföras ensamt eller i förening med andra kioskvaror. Grundsat­

sen om enhetliga regler för olika slag av butiker tillgodoses sålunda ge­

nom förslaget. Stockholms blomsterhandlarförening har också till de sak­

kunniga uttalat önskemål att affärstiderna skulle bli lika för alla, som

saluförde blommor.

Vad härefter angår varusortimentet för de försäljningsställen,

som avses i det genom sammanslagning av olika punkter under 11 § 3 mom.

bildade stadgandet, anser jag mig icke böra biträda det av kioskidkar-

nas riksförbund framförda önskemålet, att sortimentet angives genom en

allmänt hållen bestämning i förening med exemplifiering i stället för ge­

nom uppräkning. Ett sådant system skulle utan tvivel medföra svårigheter

vid gränsdragningen och leda till en ojämn tillämpning. Dessutom skulle

det lätteligen kunna ge anledning till en icke motiverad utökning av kiosk-

varorna till men för annan handel.

De sakkunniga ha icke föreslagit någon annan utvidgning av ifrågava­

rande sortiment än att saft och mindre pappersartiklar tillagts. Det senare

varuslaget har tydligen medtagits emedan det ingår i trafikkioskernas

sortiment. Då trafikkioskerna emellertid enligt vad som förut anförts böra

behandlas för sig, torde anledning saknas att införa varuslaget mindre pap­

persartiklar i det ordinära kiosksortimentet. Däremot bör det givetvis kvar­

stå i den punkt, som avser trafikkiosker. Såsom socialstyrelsen förordat,

böra trafikkioskerna få möjlighet att försälja även pennor och bläck. Med

pennor torde härvid böra avses blyertspennor, stålpennor, pennstift o. d.,

däremot ej reservoarpennor och andra liknande specialartiklar.

I fråga om saft må framhållas att, i den mån den framställts av svensk

frukt, denna vara ingår i sortimentet i punkterna 1), 2) och 6) under 11 §

3 mom. i gällande lag. I flera yttranden har föreslagits, att även produkter

av utländsk frukt skulle få säljas på utsträckt tid och varugruppen i det

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

96

sammanslagna stadgandet sålunda angivas som produkter av frukt. Då det

knappast finnes anledning att i detta hänseende göra skillnad mellan svensk

och utländsk frukt samt det många gånger måste vara svårt att avgöra om

det är svensk eller utländsk frukt som ingår i en produkt eller ej, anser

jag mig böra biträda denna framställning. Därigenom behöver saft ej upp­

tagas som en särskild varubenämning. Till »produkter av frukt» synes i

detta sammanhang böra hänföras saft, sylt, mos, konserver o. d. av sådana

frukter och bär, som regelmässigt konsumeras utan att dessförinnan till-

lagas, samt även djupfrysta och torkade dylika frukter och bär. Med denna

avgränsning synes fikon och russin utan särskilt stadgande ingå i sorti­

mentet. Med hänsyn härtill och då dadlar enligt vad som uttalats vid till­

komsten av 1942 års butikstängningslag torde få anses som färsk frukt,

behöva dessa tre varugrupper ej direkt angivas. Härigenom tillgodoses

önskemålet att förenkla ifrågavarande bestämmelser. Av samma anledning

vill jag även förorda, att den i fråga om honung nu gällande begränsningen,

att denna vara endast får säljas i förpackningar innehållande högst 100

gram, upphäves.

Ett av socialstyrelsen framfört förslag, att vissa smärre toalettartiklar

skulle införas bland de tillåtna varorna i första punkten av 11 § 3 inom.

anser jag mig icke böra tillstyrka.

Efter övervägande av vad som nu och vid tidigare tillfällen, då butik-

stängningslagstiftningen varit aktuell, anförts för och emot att fotografisk

film hänföres till det tillåtna kiosksortimentet har jag funnit mig kunna

tillmötesgå ett i ett stort antal remissyttranden framkommet önskemål,

att denna vara skall få säljas i butiker och kiosker, som hålla öppet utom

vanlig affärstid. Jag delar arbetsrådets uppfattning, att farhågorna för

sociala skadeverkningar härav för den reguljära handeln med fotografiska

artiklar och där anställda äro överdrivna.

Kiosk som äger saluföra tobak synes böra få försälja även piprensare.

Vad angår specialstadgandet i nuvarande femte punkten i 11 § 3 mom.

om försäljning av varm korv m. in. finner jag ej skäl till annan ändring av

detsamma än att i enlighet med yrkande av länsstyrelsen i Jämtlands län

stadgandet får omfatta även försäljning av varm buljong. Med varm korv

bör alltså även fortsättningsvis jämställas varm fisk. Vid tillkomsten av

den nuvarande lagen diskuterades frågan om införande av möjlighet att

kombinera försäljning av varm korv med annan fritidshandel. En sådan

kombination ansågs emellertid mindre lämplig. Ur hälsovårdssynpunkt

torde det också i allmänhet vara olämpligt att vissa kioskvaror saluföras

tillsammans med varm korv. Därest hygieniskt tillfredsställande anord­

ningar vidtagas, synes emellertid hinder ej böra möta att bevilja tillstånd

till försäljning av t. ex. varm korv samt paketerade konfektyrer eller perio­

diska skrifter, därest synnerliga skäl därtill föreligga. »Synnerliga skäl»

för meddelande av ett sådant tillstånd kan tänkas föreligga på landsbygden,

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

97

då allmänhetens behov att på fritiden äga tillgång till dessa varor icke kan

tillgodoses på annat sätt.

Av den föregående framställningen torde framgå, att jag anser reser v-

bestämmelsen under 7) i 11 § 3 mom. böra bibehållas oförändrad.

1 avsnittet om försäljning av tobaksvaror på utsträckt tid bar jag berört

några frågor om tillämpningen av denna bestämmelse. Här må endast till­

fogas, att nuvarande praxis, enligt vilken tillstånd i viss utsträckning be­

viljats på grund av ömmande personliga omständigheter hos sökanden,

synes böra upprätthållas oförändrad. Liksom de sakkunniga finner jag det

riktigt att de partiellt arbetsföra beredes tillfälle att försörja sig genom

kioskförsäljning. Vid konkurrens mellan flera om försälj arrättigheter böra

socialvårdssynpunkter beaktas. Så bör ske även vid ombyte av innehavare.

I detta sammanhang må erinras om att tillstånden äro personliga. Jag vill

emellertid understryka, att de sociala skälen böra vara tungt vägande för

att kunna föranleda beviljande av ett tillstånd, för vilket giltiga skäl eljest

ej föreligga. Det är vidare angeläget, att de tillståndsbeviljande myndig­

heterna ha uppmärksamheten riktad på förekomsten av eventuella miss­

bruk av »kioskrättigheter», och om skäl äro därtill begagna sig av den i

It § 4 mom. första stycket givna möjligheten att återkalla tillstånd.

Jag anser mig sakna anledning att i detta sammanhang ingå på frågan

om lämpligheten av att de socialvårdssynpunkter, som här göra sig gäl­

lande, tillgodoses genom att kommunerna i någon form engagera sig i

kioskhandeln.

Tillståndsbeviljande myndighet i fråga om handeln utom

vanlig affärstid är f. n. länsstyrelse. De sakkunniga ha härutinnan före­

slagit en viss decentralisation genom att ärenden, som röra korvförsäljning

och försäljning i samband med nöjestillställning o. d. under högst sju da­

gar, överflyttats till polismyndighet.

I fråga om handeln med varm korv från stånd eller liknande försälj­

ningsställe, är emellertid att märka att i stad enligt § 2 ordningsstadgan

för rikets städer magistratens (kommunalborgmästarens, i Stockholm över-

ståthållarämbetets) tillstånd fordras för att bedriva sådan försäljning på

gata eller allmän plats, som ej är upplåten till allmän försäljningsplats.

Då det är angeläget att samma myndighet behandlar ansökningar om till­

stånd till försäljning på vanlig affärstid och på utsträckt tid, vill jag för­

orda, att det i stad skall åvila magistraten (kommunalborgmästaren, över-

ståthållarämbetet) att i förekommande fall pröva även framställningar en­

ligt nuvarande femte punkten i 11 § 3 mom. butikstängningslagen. På

landsbygden bör ifrågavarande prövning ankomma på polismyndighet.

I likhet med länsstyrelserna i Uppsala och Gävleborgs län anser jag att

tillståndsgivningen beträffande försäljningen av varm korv bör överflyttas

till omförmälda myndigheter oberoende av vilken tid ansökningen avser.

De sakkunnigas förslag, att överflyttning skulle ske endast om del vore

fråga om kortare tid än sju dagar skulle knappast få någon större prak-

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 248.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

98

tisk betydelse för korvförsäljningens del och innebära att i det stora fler­

talet fall den angivna oformligheten med olika tillståndsbeviljande myn­

digheter skulle kvarstå. Någon olägenhet synes ej kunna följa av att pröv­

ningen utanför Stockholm helt överflyttas från länsstyrelserna till under­

ordnade myndigheter.

Detta torde däremot kunna bli fallet såvida även prövningar av ansök­

ningar om tillstånd till försäljning på utsträckt tid vid nöjestillställningar,

idrottstävlingar, friluftsbad o. d. helt lades på underordnad myndighet,

närmast då polismyndigheten. I det tillåtna varusortimentet för ifrågava­

rande försäljning ingå nämligen tobaksvaror, varför tobaksnämnden i vissa

fall måste höras över ansökningen; och önskvärd enhetlighet vid pröv­

ningen torde icke kunna ernås om denna åvilar ett stort antal lägre myn­

digheter. I den mån framställningen avser längre tid kan ärendet även av

andra skäl ha en principiell och ekonomisk betydelse, som gör att det föga

skiljer sig från övriga ärenden om tillstånd till försäljning på utsträckt tid.

Att göra skillnad mellan dessa fall och sådana som avse endast en mera

tillfällig eller kortvarig försäljning torde icke vara lämpligt, då en dylik

ordning lätt förorsakar misstag hos allmänheten. Jag vill alltså förorda,

att tillståndsprövningen i dessa ärenden liksom hittills skall ankomma på

länsstyrelsen.

Vad slutligen angår remissförfarandet föreslår jag i enlighet

med vad de sakkunniga förordat, att drätselkammare och kommunalnämnd

göras till remissorgan i stället för kommunens beslutande myndighet. Är

det uppenbart, att en ansökan om handel på utsträckt tid icke kan bifal­

las — sökanden kanske ej uppfyller villkor för rätt att idka handel i all­

mänhet — synes remiss till kommunalt organ dock ej behöva äga rum.

Däremot synes det mig obehövligt att komplicera remissproceduren genom

att, som länsstyrelsen i Kalmar län föreslagit, införa en bestämmelse om

remiss från det kommunala organet till organisation av näringsidkare.

Specialmotivering.

Med utgångspunkt från att det förelåge behov endast av vissa mindre

jämkningar i den nu gällande butikstängningslagen ha de sakkunniga icke

ansett sig böra framlägga något förslag till ny butikstängningslag utan

inskränkt sig till att föreslå en lag angående ändring i den nuvarande lagen

samt om fortsatt giltighet av denna. De jämkningar som jag förordat be­

röra emellertid jämförelsevis många lagföreskrifter. Därtill kominer att

lagstiftningen nu är avsedd att bli permanent. Med hänsyn härtill och till

lagens betydelse för allmänheten har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till en helt ny butikstängningslag. Den nuvarande lagens uppställ­

ning har därvid kunnat i allo bibehållas beträffande såväl rubriker som

paragrafer. Jag vill i det följande paragrafvis behandla departementsför-

slaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

95)

1 §■

Denna paragraf är lika lydande med 1 § i nu gällande butikstängningslag.

2

§■

I denna paragraf ha bestämmelserna under punkterna 1)—5) och 8)—

11) samma lydelse som motsvarande regler i den nuvarande lagen. Punk­

terna 6), 7) och 12) föreslås ändrade. Såsom framgår av den allmänna

motiveringen innebära de nya bestämmelserna att försäljning från auto­

matapparater i större utsträckning än som nu är fallet undantages från

lagens tillämpning samt att julgransförsäljning och anordnandet av s. k.

bokaftnar icke falla under lagen. Beträffande den närmare innebörden av

förslaget i denna del hänvisas till vad som anförts i det föregående avsnitt,

vari lagens tillämpningsområde behandlats.

Sveriges konditorförening har beträffande det under 1) stadgade undan­

taget för försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med

ordnad serveringsrörelse, betonat nödvändigheten av att gränsdragningen

mellan »ordnad» serveringsrörelse och annan dylik rörelse komme till ut­

tryck i lagtexten.

I fråga om undantaget under 3) för försäljning av varor, erforderliga för

framförande av motorfordon, ha Sveriges automobilhnndlareförbund och

Bilverkstädernas riksförbund hemställt om klargörande av att den fria

gruppen varor endast innefattade driv- och smörjmedel samt därmed direkt

jämställda varor och i övrigt sådana varor som för applicering på fordonet

icke krävde medverkan av personal med speciell yrkeskunskap.

Vad angår undantaget under 6) för automatförsäljning har arbetsrådet

fäst uppmärksamheten på att jämlikt 3 § förordningen den 9 september

1938 (nr 567) om handel med preventivmedel dylika medel ej få försäljas

utomhus. Försäljning av preventivmedel från automater av nu vanligen

använda typer skulle alltså ej bli tillåten. Såsom de sakkunniga påpekat

funnes det emellertid en ny form av automathandel, vid vilken varorna

förvarades inne i butiken, medan kunden befunne sig utanför. Tvekan

kunde uppstå huruvida i sådant fall försäljning skedde utomhus. — Arbets­

rådet har vidare framhållit att av nyssnämnda förordning ej klart fram-

ginge att förbudet att utomhus försälja preventivmedel avsåge även apo-

teksinrättning. Skulle så icke vara fallet, komme försäljning av preventiv­

medel utanför apotek att utan vidare bli tillåten.

I detta sammanhang må erinras om att medicinalstyrelsen i skrivelse

den 18 juni 1946 till Kungl. Maj :t — med anmälan att hos styrelsen från

skilda håll framställningar gjorts om tillstånd att försälja preventivmedel

genom automater, uppsatta inom för allmänheten tillgängliga bekvämlig-

hetslokaler, särskilt sådana hörande till restauranger och danslokaler, inom

militärförläggningar samt inom vissa hamnområden — hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte förklara hinder icke möta mot försäljning av preven­

tivmedel genom automater. Vidare har Stockholms automataktiebolag i

100

skrivelse den 2 december 1946 hos Kungl. Maj:t anhållit om tillstånd till

automatförsäljning av preventivmedel.

Departementschefen. Begreppet ordnad serveringsrörelse var föremål

för diskussion under förarbetena till både 1942 och 1945 års butikstäng-

ningslagstiftning. Därvid framhölls att det skulle stöta på stora svårig­

heter att i lag angiva vad som skulle förstås med ordnad serveringsrörelse

och att det borde överlämnas åt arbetsrådet att genom sin praxis närmare

utforma bestämmelsens innebörd. Vad sålunda anförts torde alltjämt äga

sin giltighet. Något förtydligande av lagen på denna punkt synes därför

ej böra ske.

Av formuleringen av undantagsbestämmelsen rörande försäljning av

motor- eller smörjoljor o. d. framgår att undantaget endast avser sådana

varor som äro nödvändiga för framförande av motorfordon. Undantaget har

främst betingats av motortrafikanternas behov av att även utom den van­

liga affärstiden kunna inköpa motorbränsle samt olja. Det ifrågavarande

undantagsstadgandet synes — i överensstämmelse med vad som uttalades

när det kom till — böra tolkas restriktivt. Stadgandet får icke tagas till

intäkt för att i vidsträckt omfattning ställa handeln med bilreservdelar

och biltillbehör utanför lagens tillämpning.

Av vad jag anfört i den allmänna motiveringen framgår, att jag anser

automathandeln böra i princip undantagas från butikstängningslagens

tillämpning. Såsom arbetsrådet påpekat gäller emellertid enligt förord­

ningen den 9 september 1938 om handel med preventivmedel förbud att

försälja dylika varor utomhus. Någon anledning att i detta sammanhang

föreslå någon ändring härvidlag synes icke föreligga. Därav följer alltså,

att automatförsäljning av preventivmedel utomhus även fortsättningsvis

blir förbjudet. Även försäljning från automat av den av arbetsrådet sär­

skilt berörda typen synes få anses såsom utomhusförsäljning.

Vad åter angår preventivmedelsförsäljning genom automater uppsatta

inomhus i för allmänheten tillgängliga lokaler är sådan försäljning icke

uttryckligen förbjuden i nyssnämnda förordning. Från de synpunkter som

förestavat regleringen av handeln med preventivmedel, synas emellertid

förutsättningar icke vara för handen att bevilja tillstånd till sådan för­

säljning.

3 §■

Enligt 3 § i gällande lag ankommer det på arbetsrådet att avgöra frågor

om lagens tillämpningsområde.

Departementschefen. I den till innevarande års riksdag avlåtna proposi­

tionen nr 184 har föreslagits inrättande fr. o. in. den 1 januari 1949 av ett

nytt ämbetsverk, benämnt arbetarskyddsstyrelsen. Detta ämbetsverk avses

bl. a. skola från arbetsrådet övertaga de uppgifter och befogenheter som en­

ligt butikstängningslagen tillkomma rådet. I överensstämmelse med vad så­

lunda föreslagits bör i lagen angivas att arbetarskyddsstyrelsen skall vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Kungl. Maj.is proposition nr 248.

101

central myndighet för avgörandet av frågor, som avse lagens omfattning

och räckvidd.

Jag har vid behandlingen av frågor om handeln på utsträckt affärstid

förordat, att tillståndsgivningen beträffande varm korv o. d. överflyttas

från länsstyrelse till magistrat eller kommunalborgmästare resp. polismyn­

dighet. 1 anslutning därtill böra hland dem, som äga att hos centralmyn­

digheten begära utlåtande i frågor rörande lagens tillämpning, upptagas

även dessa tillståndsorgan.

4

§■

Denna paragraf är lika lydande med 4 § i gällande lag.

5 och 6 §§.

Beträffande den ändring, som föreslagits i vad nu gäller enligt 5 och 6 §§

hänvisas till den allmänna motiveringen.

7—10 §§.

Dessa paragrafer äro lika lydande med motsvarande bestämmelser i den

nuvarande lagen.

11

§■

För ändringarna i 1 in o in. av denna paragraf, vilket moment innehål­

ler bestämmelser om tillståndsmyndighet, ansöknings innehåll samt remiss­

förfarandet, har redogjorts i den allmänna motiveringen. Ett förslag av

länsstyrelsen i Kristianstads län, att polismyndigheterna i fråga om för­

säljning vid nöjestillställningar o. d. böra få äga rätt att, där så påkallas

för visst tillfälle, medgiva utsträckning av den tid länsstyrelsen bestämt

vid tillståndets meddelande, anser jag ej vara av sådan betydelse, att det

bör föranleda ytterligare jämkning i stadgandet.

Paragrafens 2 in o in. har oförändrat överförts från gällande lag.

I 3 in o in. har under 1) upptagits den genom sammanslagning av punk­

terna 1), 2) och 6) i nuvarande lag bildade huvudbestämmelsen om för­

säljning på utsträckt affärstid. Sammanslagningen kommer till uttryck

därigenom att orden »kiosk, stånd, bord eller annat sådant försäljnings­

ställe» utbytas mot orden »särskilt försäljningsställe», varunder inbegripas

icke blott de vanliga detaljhandelsaffärerna utan även kiosker, stånd, bord

och andra dylika anordningar. Begreppet kiosk försvinner sålunda från

butikstängningslagen och samtliga butiker — jfr 1 § 1 mom. — där endast

de i förevarande punkt upptagna varorna försäljas, jämställas. Detta inne­

bär eu utökning av sortimentet för de butiker, som avses under 2) i gäl­

lande lag, med levande blommor, tryckta skrifter, vykort och tändstickor

samt för de butiker, som avses under 6), med de tre sistnämnda varuslagen

samt alkoholfria drycker. Beträffande innebörden i övrigt av samman­

slagningen samt skälen för densamma må hänvisas till den allmänna

motiveringen.

Det för de nuvarande punkterna 1), 2) och (5) gemensamma varusorti­

mentet, som sålunda återfinnes under punkt 1) i förslaget, bar på förut

102

anförda grunder utökats med fotografisk film. Vidare har i uttrycket

»produkter av svensk frukt» bestämningen »svensk» uteslutits, vilket med­

fört att varuslagen fikon, dadlar och russin kunnat utgå ur stadgandet utan

att därvid avsetts någon saklig ändring. Varan honung har bibehållits i

sortimentet utan den begränsande bestämningen »i förpackningar om högst

100 gram».

Punkterna 2), 4) och 5) under 3 mom. i departementsförslaget äro lika-

lydande med punkterna 3), 5) och 7) i gällande lag med det undantaget i

fråga om 4) att där införts varm buljong. Genom att punkt 2) i fråga om

de tillåtna varorna hänvisar till punkt 1) medför dock jämkningen av

sortimentet i sistnämnda punkt även en ändring för den under 2) avsedda

försäljningen i samband med nöjestillställning o. d.

Motsvarande gäller beträffande punkt 3) i departementsförslaget, som

avser försäljning i anslutning till stationer för järnvägs-, luft-, spårvägs-

och busstrafik. Denna punkt har överförts från punkt 4) i gällande lag

med allenast det tillägget, att piprensare, pennor och bläck upptagits bland

de tillåtna varorna.

Bestämmelserna i It § 4 mom. 1945 års butikstängningslag ha över­

förts till den nya lagen med de formella jämkningar, som påkallas av att

förutom länsstyrelserna även magistrater, kommunalborgmästare och polis­

myndigheter skola vara tillståndsbeviljande myndigheter. På förslag av

länsstyrelsen i Jämtlands län har i momentets tredje stycke, vari bl. a.

föreskrives att tillståndsbevis, om rörelsen drives å särskilt försäljnings­

ställe, skall vara i huvudskrift uppsatt å väl synlig plats där, tillagts att

beviset även må uppsättas i bestyrkt avskrift.

12

§.

Denna paragraf är lika lydande med 12 § i gällande lag.

13 §.

I 13 § av gällande lag upptagas bestämmelser om arbetsrådets samman­

sättning och arbetssätt vid avgörandet av frågor rörande butikstängnings-

lagens tillämpningsområde.

Departementschefen. Såsom framhållits vid 3 § föreslås arbetsrådet

skola upphöra såsom självständig institution fr. o. in. den 1 januari 1949,

då dess arbetsuppgifter avses skola övertagas av ett nytt centralt ämbets­

verk, arbetarskyddsstyrelsen. Med hänsyn härtill kunna bestämmelserna

i 13 § icke bibehållas i sitt nuvarande skick. Någon saklig ändring i den

ordning som nu gäller i fråga om partsrepresentation och ärendenas hand­

läggning synes dock i detta sammanhang ej påkallad.

Som framgår av propositionen nr 193 till denna riksdag med förslag till

lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och be­

fogenheter, som tillkomma arbetsrådet, har i det förslag till ny arbetar­

skyddslag, som den 5 mars 1948 remitterats till lagrådet, upptagits ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

103

stadgande av innebörd att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att förordna,

i vilken utsträckning och i vilken ordning representanter för arbetsgivare

och arbetstagare skola deltaga i arbetarskyddsstyrelsens handläggning av

ärenden enligt arbetarskyddslagen. Det har sålunda icke ansetts erforder­

ligt att i lag reglera hur arbetarskyddsstyrelsen skall vara sammansatt vid

ifrågavarande ärendens behandling, utan frågan om partsrepresentationens

ordnande i arbetarskyddsstyrelsen har funnits böra regleras i ämbetsver­

kets instruktion och arbetsordning. Motsvarande torde få anses gälla för

butikstängningslagens del.

I enlighet härmed har i 13 § föreskrivits att i handläggningen hos arbe­

tarskyddsstyrelsen av ärende, som avses i butikstängningslagen, skola i den

omfattning och den ordning Konungen bestämmer såsom ledamöter i sty­

relsen deltaga, förutom en eller flera befattningshavare i styrelsen, särskilt

utsedda representanter för arbetsgivare och arbetstagare. Såsom redan an­

förts torde frågan om partsrepresentationens ordnande i praktiken böra

lösas i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller.

Andra stycket av den nuvarande 13 § innehåller en hänvisning till 9 §

i den allmänna arbetstidslagen. I sistnämnda paragraf upptagas bestäm­

melser rörande arbetsrådets handläggning av förekommande ärenden, om

beslutförhet, hörande av vittnen, klagorätt in. in. Någon motsvarande hän­

visning i den nu föreslagna 13 § synes icke möjlig. Närmare föreskrifter i

hithörande hänseenden torde få meddelas i administrativ ordning. Dessa

böra i allt väsentligt anknyta till vad nu gäller. I administrativ ordning

torde dock icke kunna meddelas bestämmelser om rätt för arbetarskydds­

styrelsen att i frågor rörande butikstängningslagens tillämpning låta höra

vittnen vid allmän domstol på sätt som i fråga om arbetstidsärenden är

stadgat i 9 § 7 mom. i allmänna arbetstidslagen. Ej heller synes frågan om

talerätten mot den centrala myndighetens beslut — jfr 9 § 10 mom. all­

männa arbetstidslagen — böra lösas på administrativ väg. Möjligheten att

höra vittnen vid domstol torde dock sakna praktisk betydelse för butik­

stängningslagens del. Vad klagorätten beträffar har i 18 § av departements-

förslaget upptagits en bestämmelse att arbetarskyddsstyrelsens beslut i

ärende enligt butikstängningslagen ej må överklagas.

14

§■

I första stycket av denna paragraf har bestämmelsen om visst straff­

minimum vid upprepad förseelse ansetts böra utgå.

I sista stycket har företagits viss jämkning i motsvarande bestämmelser

i gällande lag. Jämkningen är föranledd av den decentralisation, som för­

ordats i fråga om tillståndsgivningen avseende varm korv o. d.

15

§.

Med hänsyn till att den domsrätt, som tidigare tillkommit polisdomstol,

numera upphört, har första stycket av 15 § i gällande lag icke upptagits i

departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

104

18 och 17 §§.

Dessa paragrafer äro — bortsett från viss formell jämkning av 16 § —

lika lydande med motsvarande paragrafer i gällande lag.

18 §.

Denna paragraf, som motsvarar 18 § i gällande lag, innehåller bestäm­

melser om rätt att föra klagan över beslut enligt butikstängningslagen.

Departementschefen. De nuvarande reglerna ha kompletterats med eu fö­

reskrift om besvär hos länsstyrelsen över beslut av magistrat, kommunal­

borgmästare eller polismyndighet i ärende om tillstånd till försäljning av

varm korv o. d. på utsträckt affärstid. I likhet med de sakkunniga anser

jag det tillfyllest, att ifrågavarande ärenden prövas i sista hand av länssty­

relse. Klagan bör alltså icke få föras över länsstyrelsens beslut i anledning av

anförda besvär. I Stockholm skola dessa tillståndsärenden liksom hittills i

första hand behandlas av överståthållarämbetet. Då någon anledning ej fin­

nes att endast för Stockholms del medgiva besvärsrätt till Kungl. Maj :t i

fråga om försäljning av varm korv på kvällar och söndagar, torde ämbetets

beslut i anledning av ansökning om tillstånd till sådan försäljning ej böra

få överklagas.

Tillkomsten av nya tillståndsprövande myndigheter har föranlett en for­

mell jämkning i paragrafens andra stycke, som i övrigt i departementsför-

slaget oförändrat upptagits såsom ett fjärde stycke.

På skäl, som redovisats under 13 §, har slutligen i förevarande lagrum

införts en erinran, att arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende enligt butik-

stängningslagen icke må överklagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Övergångsbestämmelserna.

De sakkunniga. Enligt vad som uttalats av de sakkunniga äro vissa över­

gångsbestämmelser av behovet påkallade. Härom anföra de sakkunniga:

Sådan försäljning från automatapparat, vilken varit undantagen från

tillämpningen av 1945 års butikstängningslag i dess hittillsvarande lydelse,

synes utan hinder av de föreslagna ändringarna i lagen fortfarande böra

få äga rum trån dylik apparat, som funnits uppsatt före den 1 januari 1949,

då de nya bestämmelserna avses skola träda i kraft. Särskilt tillstånd en-

ligt 11 § 3 mom. i butikstängningslagen den 18 juli 1942 eller den 29 juni

1945, vilket meddelats för tid efter den 31 december 1948, skall fortfarande

gälla, därvid tillstånd som meddelats enligt 3 mom. 1), 2), 4) eller 6) skall

anses meddelat jämlikt 11 § 3 mom. 1) enligt den nya lydelse nämnda lag­

rum erhållit i de sakkunnigas förslag. Att tillstånd, meddelade enligt de

äldre punkterna 3), 5) eller 7) få anses motsvara tillstånd, meddelade en-

ligt de nya punkterna 2), 3) och 4) respektive torde utan särskilt stad­

gande vara klart. Sådana ännu gällande tillstånd jämlikt 11 §, vilka med­

delats med stöd av 1939 års lag, synas däremot böra upphöra att gälla med

1948 års utgång. Dessa tillstånd, som för övrigt torde vara mycket få, ha

105

såvitt gäller städerna meddelats av andra tillståndsmyndigheter än läns­

styrelserna (magistrat eller kommunalborgmästare) och delvis efter andra

principer än senare beviljade tillstånd. De synas därför vara i behov av

eu omprövning.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat utlöper flertalet tillstånd jämlikt It §

den 31 december 1948. Någon automatisk förlängning av tillstånden anse

de sakkunniga sig icke kunna förorda med hänsyn till de föreslagna nya

bestämmelserna i 11 §. De sakkunniga rekommendera i stället att länssty­

relserna i god tid före den 1 januari 1949 utan ny ansökan upptaga frågan

om förlängning av tillstånden för de nuvarande tillståndshavarna. I an­

sökningarna torde nämligen vederbörande regelmässigt ha begärt tillstånd

tillsvidare men blott beviljats rätt att idka handel på utsträckt tid till och

med den 31 december 1948. Länsstyrelserna torde i dylika fall vara be­

rättigade att utan något obligatoriskt remissförfarande på grundval av de

gamla ansökningarna förlänga de en gång beviljade tillstånden i den män

icke förändrade förhållanden eller andra omständigheter påkalla ett beslut

i annan riktning. Skulle en länsstyrelse av någon anledning finna remiss

påkallad, vinner man med det av de sakkunniga tänkta förfarandet den för­

delen, att remiss kan ske på en gång av samtliga de ärenden, som beröra

vederbörande lokalmyndighet. Genom att infordra ett yttrande från den

lokala polismyndigheten rörande alla gamla tillstånd i orten kan länssty­

relsen även få kännedom om t. ex. vissa rörelser upphört så att förnyat

tillstånd är överflödigt eller om anledning till anmärkning mot någon till-

ståndsinnehavare förekommit.

De sakkunniga anse att det sålunda skisserade förfarandet kommer att

i ej obetydlig grad underlätta länsstyrelsernas arbete, samtidigt som veder­

börande affärsidkare befrias från besväret att ingiva ny ansökning. De til 1-

ståndsinnehavare, vilkas ärenden komma att upptagas ex officio, anses

böra underrättas om länsstyrelsens avsikt genom en enkel cirkulärskrivelse.

Remissyttrandena. I remissyttrandena knytes intresset främst till frå­

gan om hur vid den nya lagens ikraftträdande skall förfaras med redan

beviljade tillstånd enligt It §.

Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län, järnvägsstyrelsen

samt Aktiebolaget Svenska pressbyrån uttala sig för eu automatisk förläng­

ning av gällande tillstånd.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

I fråga om sådana tillstånd, som meddelats med stöd av 11 § 3 mom.

punkterna 1), 2), 5) och 6), torde det enligt länsstyrelsens uppfattning

förhålla sig så, att praktiska synpunkter tala för en automatisk förläng­

ning av dessa tillstånd. Om man bortser från de tillstånd, som meddelats

med stöd av punkt 3) i nyssnämnda lagrum, vilka tillstånd såsom i regel

avseende försäljning under sommarmånaderna sakna intresse i nu före-

varande sammanhang, synes man sålunda endast beträffande tillstånd,

Kungl. Maj.ts proposition nr 2iH.

106

som meddelats med stöd av punkt 7) i lagrummet, kunna ifrågasätta lämp­

ligheten av en automatisk förlängning. Att eventuella olägenheter av eu

dylik förlängning av sistnämnda tillstånd skulle överväga fördelarna därav

synes knappast vara att befara. Med hänsyn härtill finner länsstyrelsen

sig böra föreslå, att de tillstånd jämlikt It § butikstängningslagen, som ut­

löpa med innevarande års utgång, automatiskt förlängas genom en före­

skrift i övergångsbestämmelserna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter om icke i övergångsbe­

stämmelserna lämpligen borde angivas att förlängning av sådana tillstånd,

vilkas giltighetstid utlöpte den 31 december 1948, skulle kunna ske utan för­

nyad ansökan och, därest de föreslagna bestämmelserna om behovspröv-

ning genomfördes, utan iakttagande av dessa.

Järnvägsstyrelsen hemställer att nuvarande kiosktillstånd på järnvägs­

stationerna utan särskilt ansökningsförfarande erhålla en tills vidare för­

längd giltighet. Ett sådant medgivande syntes icke möta någon svårighet,

därest ändring icke vidtages i den myndighet, som skulle utfärda kiosk­

tillstånden.

Aktiebolaget Svenska pressbyrån uttalar:

För bolaget framstår det som en praktisk nödvändighet att icke vid den

nu gällande lagens upphörande en omprövning av de tusentals beviljade

kiosktillstånden, vare sig i fråga om tobaksvaror eller andra kioskvaror,

skall behöva företagas. Såväl länsstyrelserna som tobaksnämnden och av

dem hörda myndigheter skulle under många månader bliva överhopade av

arbete med dylika ärenden, sökandena betungas med ansökningar, förkla­

ringar och påminnelser i olika instanser och allmänheten i stor utsträck­

ning bliva lidande på dröjsmål med ärendenas avgörande. Den rätta lös­

ningen vore helt visst att nu gällande tillstånd enligt övergångsbestämmelse

i lagen erhölle tills vidare förlängd giltighet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att de sakkunniga bort närmare

motivera, varför tillstånd jämlikt It § i 1939 års butikstängningslag borde

omprövas. Enligt länsstyrelsens mening syntes det tveksamt, om tillräck­

liga skäl förelåge för en sådan omprövning.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län anse att ett i möjli­

gaste mån förenklat ansöknings- och remissförfarande vore att föredraga

framför de sakkunnigas förslag. Därvid framhåller förstnämnda länssty­

relse att den av de sakkunniga föreslagna anordningen — att länsstyrel­

serna före den 1 januari 1949 skulle utan ny ansökan upptaga frågor om

förlängning av tillstånd — torde medföra ett avsevärt merarbete för läns­

styrelserna. Register torde flerstädes icke ha upprättats över meddelade

tillstånd. I de tidigare ansökningarna torde vidare regelmässigt tillstånd

icke ha begärts att gälla tills vidare. Ett framtagande ur arkiven av de

äldre ansökningshandlingarna torde redan det vara mycket tidsödande.

Huruvida ändrade förhållanden eller andra omständigheter påkallade sär­

skilt beslut torde i allmänhet förutsätta en undersökning som icke lämp­

ligen kunde utföras utan anlitande av polismyndigheten i orten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

107

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner det tämligen godtyckligt att med­

giva ett förenklat förfarande endast om sökanden av en händelse begärt

tillstånd utan angivande av någon tidsbegränsning. Sökande, som begärt

tillstånd allenast till utgången av 1948, borde visserligen till länsstyrelsen

inkomma med nya ansökningar, men ett förenklat förfarande borde få till-

lämpas även för deras del. Om de i ärendet tidigare hörda kommunala

myndigheterna icke särskilt föreslagit en tidsbegränsning av tillståndsgiv-

ningen, torde ur deras yttrande icke få utläsas att en sådan begränsning

varit önskad. Deras börande torde därför i allmänhet icke vara erforder­

ligt. Tobaksnämnden syntes icke heller böra höras, om tobaksnämnden

fått yttra sig i det tidigare ärendet och nya omständigheter icke förekomme,

som borde föranleda annat förfarande. Detta torde böra gälla, oavsett om

tillståndsgivning i fråga om tobak skulle meddelas av tobaksmonopolet

eller länsstyrelsen. I förra fallet utginge de sakkunniga från att tobaks­

monopolet vid sin omprövning av de nuvarande tillstånden som regel läte

de hittillsvarande tillståndshavarna behålla sina tobaksåterförsäljarrättig-

heter tills vidare. Länsstyrelsen föresloge därför att, om icke särskilda skäl

iill annat föranleda, samtliga ärenden remitterades endast till polismyndig­

heten för yttrande. Självfallet borde ett mera allsidigt remissförfarande

äga rum, om det sökta tillståndet innefattade någon ändring av betydelse

i hittills gällande tillstånd.

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar:

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skall som regel äldre till­

stånd som meddelats för tid efter den 31 december 1948 fortfarande gälla.

En sådan bestämmelse kan länsstyrelsen icke finna påkallad med hänsyn

till att endast ett fåtal dylika tillstånd torde vara gällande. Bestämmelsen

synes dessutom kunna föranleda oformligheter, såsom exempelvis i ett så­

dant fall då en person, som innehar tillstånd enligt gamla lagen att sälja

bl. a. tobaksvaror, i fortsättningen icke antages såsom återförsäljare av

tobaksvaror. Det är icke lämpligt att i ett dylikt fall å försäljningsstället

finnes uppsatt ett tillståndsbevis, som bokstavligen medgiver försäljning

av tobaksvaror.

Vad särskilt angår tillstånd till försäljning av tobaksvaror finna läns­

styrelserna i Stockholms och Södermanlands län det önskvärt att de sak­

kunnigas uttalande, att de nuvarande tillståndshavarna borde få behålla

sina återförsäljarrättigheter tills vidare där ej särskilda skäl till annat

föranleda, kommer till uttryck i övergångsbestämmelserna.

Statens tobaksnämnd anför:

De sakkunniga torde avse, att alla tillstånd till försäljning av tobaks­

varor utöver vanlig affärstid skola efter ansökan till monopolbolaget om­

prövas. Nämnden hemställer, att lagförslaget omformuleras sa att detta

klart framgår. Därvid torde även — i analogi med eu motsvarande över­

gångsbestämmelse i 1945 års butikstängningslag — böra stadgas, att till­

stånd av länsstyrelsen till försäljning av tobaksvaror som meddelats att

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

108

fjälla t. o. m. den 31 december 1948 eller tills vidare skall, därest fortsatt

tillstånd därtill sökts hos monopolbolaget före den 1 oktober sagda år men

ansökningen ej blivit prövad före årets utgång, gälla till dess prövningen

ägt rum. Det torde böra ankomma på monopolbolaget att utfärda ett sär­

skilt bevis om beviljad rätt till försäljning av tobaksvaror. I detta samman­

hang må erinras om de sakkunnigas uttalande, att de hittillsvarande till-

ståndshavarna borde få tills vidare behålla sin rätt till försäljning av to­

baksvaror, där ej särskilda skäl till annat föranleda, ett uttalande" som ej

föranleder erinran från nämndens sida.

1 fråga om övergångsbestämmelserna i övrigt framhåller länsstyrelsen i

Kristianstads län att kommunala avvikelser från lagens föreskrifter borde

bli föremål för nytt beslut och länsstyrelsens förnyade prövning åtminstone

'art femte år detta med hänsyn till att de förutsättningar, som förelågo

vid det tidigare beslutets meddelande, efter så lång tid kunde vara väsent­

ligt förändrade.

Departementschefen. Vad de sakkunniga anfört rörande automathan­

delns ställning vid övergången finner jag riktigt. I överensstämmelse med

vad de sakkunniga föreslagit förordar jag alltså ett stadgande av innehåll,

att sådan försäljning från automatapparat, som varit undantagen från till-

lämpningen av 1945 års butikstängningslag, fortfarande må äga rum utan

hinder av bestämmelserna i den nya lagen, om apparaten funnits uppsatt

fore den 1 januari 1949. Någon typgranskning av dessa äldre apparater

behöver salunda icke ske, i den mån endast konfektyrer i förpackning eller

färsk frukt saluföras genom dem.

I övergångsbestämmelserna till den nuvarande lagen har intagits en regel,

enligt vilken kommunala beslut jämlikt 1919, 1939 eller 1942 års butik-

stängningslagar varigenom fastställts kortare affärstid än den vanliga,

skola förbli giltiga tills de i vederbörlig ordning upphävts. Någon motsva-

lande regel har icke synts böra upptagas bland övergångsbestämmelserna

till den nya lagen. Samtliga kommunala beslut i förevarande hänseende

enligt äldre butikstängningslagar komma alltså att förlora sin giltighet i

och med att 1945 års lag upphör att gälla. I detta sammanhang torde böra

erimas om att, därest fråga uppkommer om fattande av nya kommunala

beslut angående affärstiden, enligt 7 § även konsumenterna skola beredas

tillfälle att genom sina sammanslutningar eller på annat sätt yttra sig i

ärendet.

Någon bestämmelse om omprövning efter viss tid av beslut om kommu­

nala avvikelser anser jag icke erforderlig. Det torde kunna förväntas, att

de kommunala organen själva uppmärksamma behovet av nya regler till

följd av ändrade förhållanden.

I fråga om tillstånd till handel på utsträckt tid enligt It § i 1942 och

1945 års butikstängningslagar ha de sakkunniga förordat att tillstånd, som

meddelats för tid efter den 31 december 1948, fortfarande skulle gälla, samt

Kungl. Maj. ts proposition nr 248.

109

tänkt sig att övriga tillstånd utan ny ansökning skulle upptagas till om­

prövning av vederbörande myndigheter. I sistnämnda del ha erinringar

gjorts i ett flertal remissyttranden. Härvid ha vissa remissinstanser uttalat

sig för en automatisk förlängning av gällande tillstånd medan andra an­

sett ett förenklat ansöknings- och remissförfarande vara lämpligare än de

sakkunnigas förslag.

Uppenbarligen bleve det synnerligen betungande för länsstyrelserna att

nödgas ompröva samtliga eller flertalet tillstånd enligt 11 § 3 mom. äldre

butikstängningslagar. Härutinnan må endast erinras om att i maj 1947

över 7 000 dylika tillstånd voro gällande. De sakkunniga ha därför också

övervägt en automatisk förlängning av tillstånden men funnit en sådan

anordning mindre lämplig tydligen framför allt med hänsyn till de sak­

kunnigas förslag i fråga om 11 § 3 inom. Enligt departementsförslaget för­

ordas emellertid icke några mera genomgripande sakliga ändringar i detta

stadgande. Vid sådant förhållande synes hinder icke möta att i princip

tillgodose det från flera håll framförda önskemålet om en automatisk till-

ståndsförlängning. Såsom de sakkunniga funnit bör dock denna förläng­

ning icke gälla tillstånd meddelade enligt 1939 års lag. Vidare torde undan­

tag böra göras för tillstånd, som beviljats enligt 11 § 3 inom. 3) — för­

säljning i samband med nöjestillställningar o. d. — och 7) — »synnerliga

skäl» — i 1942 eller 1945 års lagar. Den förstnämnda gruppen lär visser­

ligen icke ha någon större betydelse, då ifrågavarande tillstånd i allmänhet

torde avse försäljning för kortare tidsperioder, men det förhållandet att ett

dylikt tillstånd beviljats t. ex. för december månad 1948 eller över årsskiftet

1948/49 bör tydligen icke få föranleda att detsamma automatiskt förlänges

att gälla tills vidare. Den andra gruppen är däremot av större vikt; så­

lunda gällde 752 dylika tillstånd i maj 1947. Härunder falla de kiosktill­

stånd som avse försäljning av tobaksvaror under vanlig affärstid utan rätt

till sådan försäljning, då kiosken hålles öppen efter denna tids utgång.

Jag har förut uttalat, att dessa s. k. delade tillstånd skola bringas att för­

svinna antingen genom att rätten till tobaksförsäljning utsträckes eller

genom att den indrages, där så finnes böra ske. En automatisk förläng­

ning bör sålunda här icke komma i fråga. Även beträffande övriga tillstånd

enligt punkt 7) torde en sådan förlängning vara mindre lämplig.

Med tillstånd enligt 11 § 3 mom. 3) och 7) böra i förevarande hänseende

jämställas tillstånd, som meddelats utan angivande av särskild punkt i

momentet, såvida det ej är uppenbart alt tillståndet hänför sig till någon

av de övriga punkterna.

Den automatiska förlängningen bör avse samtliga tillstånd, meddelade

jämlikt It §3 mom. 1), 2), 4), 5) eller 0) i 1942 eller 1945 års butikstäng­

ningslagar t. o. in. den 31 december 1948, viss tid därefter eller tills vidare.

Förlängningen bör gälla tills vidare. Enligt It § 4 mom. första stycket

kan ett förlängt tillstånd återkallas, när skäl därtill äro. De förlängda till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

no

stånden synas likväl icke böra gälla allt framgent; ändrade förhållanden

kunna påkalla omprövning av vissa tillstånd, icke utnyttjade tillstånd böra

utrensas etc. Jag föreslår därför att nu ifrågavarande tillstånd skola gälla

längst t. o. in. den 31 december 1951.

Beträffande tillstånd, som efter ansökning skall omprövas, bör i likhet

med vad som föreskrivits i övergångsbestämmelserna till tidigare butik-

stängningslagar, stadgas att, därest förnyat tillstånd sökts före den 1 ok­

tober 1948 men ansökningen ej blivit prövad före årets utgång, det äldre

tillståndet skall gälla tills dess prövningen ägt rum. Vid omprövningen

torde remissförfarandet kunna förenklas. Jag föreslår härutinnan, att för­

nyat tillstånd må kunna beviljas utan remiss till kommunalt organ. Då

ansökningen avser försäljning av tobaksvaror i stad eller stadsliknande

samhälle, bör däremot nämnden alltid höras.

Jag föreslår slutligen, att från övergångsbestämmelserna i gällande lag

skall överföras regeln, att beslut enligt 6, 9, It, 12 och 16 §§ nya lagen må

meddelas efter den 1 oktober 1948, dock med verkan tidigast från lagens

ikraftträdande. Nuvarande övergångsbestämmelser upptaga en motsvarande

regel även för beslut enligt 3 §, d. v. s. beslut av arbetsrådet. En sådan regel

har icke införts i förslaget, då beslut enligt 3 § i den nya lagen skola med­

delas av arbetarskyddsstyrelsen, som icke träder i verksamhet förrän fr. o. m.

den 1 januari 1949. Någon större olägenhet lär icke behöva följa av att

lagens ikraftträdande får avvaktas i fråga om dessa ärenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2i8.

Föredragandens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över ifråga­

varande inom inrikesdepartementet upprättade förslag till butikstängnings-

lag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av pro­

tokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprin-

sen-Regenten.

Ur protokollet:

K. A. Åkerberg.

1

Lagförslaget, som — frånsett att i det vid propositionen fogade lagförslaget ordet »färsk*

uteslutits i It § 3 mom. 1) och att några smärre redaktionella jämkningar vidtagits — är

lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 2A8.

111

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 7 maj

19i8.

Närvarande:

justitieråden L

awski

,

G

yllensw

X

rd

,

N^issen,

regeringsrådet K

uylenstierna

.

Enligt lagrådet den 30 april 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regen-

ten i statsrådet den 9 april 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­

hämtas över upprättat förslag till butik stängning slag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet hovrättsasses­

sorn Y. Samuelsson.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet:

Då med förslagets tankegång skillnaden mellan färsk frukt och annan

frukt lärer bliva utan betydelse och det dessutom kan synas tveksamt,

huruvida enligt allmänt språkbruk t. ex. fikon och russin hänföras till

produkter av frukt, hemställes, att i 11 § 3 mom. 1) ordet »färsk» fram­

för »frukt» får utgå. Därvid bör naturligen fasthållas, att ordet »frukt» är

att tolka på det sätt som skett i remissen, nämligen såsom omfattande fruk­

ter och bär vilka regelmässigt konsumeras utan att dessförinnan tillagas;

sådana varor som ärter, kaffebönor och dylikt äro alltså icke att hänföra

till frukt.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, stats­

råden

W^igforss, M^öller, S^köld, G^jöres, D^anielson, V^ougt, Z^etter­

^berg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och han­

delsdepartementen anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Mossberg, lagrådets den 7 maj 1948 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 9 april 1948 remitterade förslaget till butikstängningslag.

Med förmälan att den erinran, lagrådet framställt beträffande 11 §3 mom.

1), i klarhetens intresse syntes böra beaktas samt att i övrigt några smärre

formella jämkningar torde böra vidtagas i lagförslaget, hemställer föredra­

ganden att detta måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition fö­

reläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungliga Höghet Kron­

prinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Olofsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

113

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen.................................................................................................................... 1

Sammanfattning............................................................................................................... 1

Lagförslag ............................................................................. 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 april 1948 ....................................................... 16

Inledning .................................................................................................................... 16

Översikt av gällande bestämmelser...................................................................... 18

Butikernas öppethållande m. m.............................................................................. 22

Reformkrav ............................................................................................................... 26

Behovet av butikstängningslag................................................................................ 30

Lagens tillämpningsområde .................................................................................... 34

Tiden för affärernas öppethållande...................................................................... 52

Utsträckt affärstid...................................................................................................... 67

Specialmotivering ...................................................................................................... 98

Föredragandens hemställan .................................................................................... 110

Utdrag av lagrådsprotokollet den 7 maj 1948 ......................................................... 111

Utdrag av statsråds protokollet den 8 maj 1948

112

8 — It i han;/ till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 248.