Prop. 1948:306
('angående godkännande av avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt beträffande skatter å kvarlåtenskap',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
1
Nr 306.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt beträffande skatter å kvarlåtenskap; given Drottningholms slott den 22 oktober i 948.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och utrikesdepartementsärenden för den 15 oktober 1948 och över finans ärenden för denna dag samt med överlämnande av två den 16 oktober 1948 undertecknade avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbel beskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt beträffan de skatter å kvarlåtenskap, jämte till avtalen hörande slutprotokoll, vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;
dels ock i övrigt bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen före dragande departementschefen denna dag hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 306.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
Bilaga.
Avtal
mellan Konungariket Sverige och
Schweiziska Edsförbundet för und
vikande av dubbelbeskattning be
träffande skatter å inkomst och
förmögenhet.
Konungariket Sverige och Schwei
ziska Edsförbundet hava, föranledda
av önskan att, såvitt möjligt, undvi
ka dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,
överenskommit att avsluta ett avtal.
För detta ändamål hava till befull-
mäktigade ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sve
rige:
Sin statsminister Tage Erlander.
Schweiziska Förbundsrådet:
Henry Vallotton, Schweiziska Eds
förbundets utomordentliga sändebud
och befullinäktigade minister i Stock
holm.
De befullinäktigade ombuden ha
va, efter det de delgivit varandra sina
fullmakter, som befunnits i god och
behörig form, överenskommit om föl
jande bestämmelser:
Art. 1.
1. Detta avtal har till syfte att
skydda fysiska personer, som hava
sitt hemvist eller äga medborgarskap
i en av de båda staterna, ävensom
svenska och schweiziska juridiska
personer mot dubbelbeskattning, som
kan uppkomma genom samtidig till-
lämpning av svenska och schweizi
ska författningar rörande:
a) direkta skatter å inkomst och
förmögenhet, med vilka beteckningar
i detta avtal avses även skatter å ka
pital- och fastighetsvinster (Kapital-
und Liegenschaftsgewinne) samt
Abkommen
zwischen dem Königreich Schweden
und der Schweizerischen Eidgenos-
senschaft zur Vermeidung der Dop-
pelbesteuerung auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen.
Das Königreich Schweden und
die Schweizerische Eidgenossenschaft
sind, vom Wunsche geleitet, die Dop-
pelbesteuerung auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen nach Möglichkeit zu ver-
meiden, iibereingekommen, ein Ab
kommen abzuschliessen.
Zu diesem Zwecke haben zu Be-
vollmächtigten ernannt:
Seine Majestät der König von
Schweden:
Seinen Staatsminister, Herrn Tage
Erlander.
Der Schweizerische Bundesrat:
Herrn Henry Vallotton, ausseror-
dentlichen Gesandten und bevoll-
mächtigten Minister der Schweizeri
schen Eidgenossenschaft in Stock
holm.
Die Bevollmächtigten haben, nach-
dem sie sich ihre Vollmachten mit-
geteilt und diese in guter und gehö-
riger Form befunden haben, folgen-
des vereinbart:
Art. 1.
1. Dieses Abkommen soll den na-
tiirlichen Personen, die in einem der
beiden Staaten Wohnsitz haben oder
ihm angehören, sowie den Schwedi-
schen und den schweizerischen juris-
tischen Personen Schutz vor der
Doppelbesteuerung gewähren, die
sich ergeben könnte aus der gleich-
zeitigen Anwendung der schwedi-
schen und der schweizerischen Ge-
setze iiber:
a. die direkten Steuern vom Ein
kommen und vom Vermögen; hier-
unter sind in diesem Abkommen
auch die Steuern von Kapital- und
Liegenschaftsgewinnen sowie von
Kungi. Maj:ts proposition nr 306.
3
skatter å värdestegring och förmö genhetsökning; samt
b) de genom avdrag vid källan ut tagna skatterna å avkastning av ka pital.
2. Avtalet avser sådana skatter, som uttagas för en av de båda sta terna eller för kantoner, distrikt (Be- zirke), kretsar (Kreise), kommuner (av högre eller lägre ordning) eller kommunförbund (Gemeindeverbän- de). Särskilt avses de skatter, som upptagas i bilaga I (svensk lagstift ning) och bilaga II (schweizisk lag stiftning), ävensom de skatter av samma eller liknande slag, som fram deles komma att uttagas vid sidan av eller i stället för nämnda skatter. In begripna äro skatter, som uttagas i form av tilläggsskatter (Zuschläge).
Art. 2.
1. I den mån icke annat föreskri- ves i detta avtal, beskattas inkomst och förmögenhet allenast i den stat, i vilken den person, som inkomsten eller förmögenheten tillkommer, har sitt hemvist.
2. Hemvist enligt detta avtal har en fysisk person å ort, där han har en stadigvarande bostad. Har han så dan bostad å flera orter, gäller den ort som hemvist, med vilken han har de starkaste personliga förbindelser na (centrum för levnadsintressena, verkligt hem). Kan enighet ej vinnas beträffande centrum för levnadsin tressena, bestämmes hemvistet på samma sätt som enligt punkt 3.
3. Finnes icke i någon av de båda staterna en stadigvarande bostad, så anses som en fysisk persons hemvist den ort, där han stadigvarande vis tas. Stadigvarande vistelse enligt den na bestämmelse har en person å den ort, där han uppehåller sig under så dana omständigheter, alt man därav kan sluta till hans avsikt att vistas där icke blott tillfälligtvis. Föreligger icke heller stadigvarande vistelse, an- tages personen hava hemvist i den stat, i vilken han äger medborgar-
Wert- und Vermögenszuwachs ver standen;
b. die durch Abzug an der Quelle erhobenen Steuern vom Ertrag be- weglichen Kapitalverinögens.
2. Das Abkommen bezieht sich auf die för Rechnung eines der bei- den Staaten, der Kantone, Bezirke, Kreise, Gemeinden (höherer und nie- derer Ordnung) oder der Gemeinde- verbände erhobenen, insbesondere aber auf die in den Anlagen I (schwedische Gesetzgebung) und II (schweizerische Gesetzgebung) ange- fuhrten Steuern sowie auf kunftige Steuern gleicher oder ähnlicher Art, die neben diese oder an deren Stelle treten. Inbegriffen sind Steuern, die in Form von Zuschlägen erhoben werden.
Art. 2.
1. Soweit dieses Abkommen nichts anderes anordnet, werden Einkom- men und Vermögen nur in dem Staate besteuert, in dem die Person, der das Einkommen zufliesst oder das Vermögen zusteht, ihren Wohn- sitz hat.
2. Wohnsitz im Sinne dieses Ab- kommens hat eine naturliche Per son da, wo sie eine ständige Wohn- gelegenheit hat. Unter mehreren der- artigen Orten gilt derjenige als Wohnsitz, zu dem die stärksten per- sönlichen Beziehungen bestehen (Mittelpunkt der Lebensinteressen; wirkliches Heim). Ist eine Einigung uber den Mittelpunkt der Lebens interessen nicht zu erzielen, so be- stimmt sich der Wohnsitz nach Abs. 3.
3. Besteht in keinem der beiden Staaten eine ständige Wohngelegen- beit, so gilt als Wohnsitz einer na- tiirlichen Person der Ort ihres dauern- den Aufenthaltes. Einen dauernden Aufenthalt im Sinne dieser Bestim- mung hat jemand da, wo er sich un ter Umständen aufhält, die auf die Absicht schliessen lassen, dort nicht nur voriibcrgehend zu verweilen. Fehlt auch ein dauernder Aufenthalt, so wird der Wohnsitz in dem Staat angenommen, dessen Staatsangehö-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
skap. Är han medborgare i båda sta
terna eller är han icke medborgare i
någon av dessa, skola de högsta för
valtningsmyndigheterna träffa över
enskommelser från fall till fall.
4. Juridiska personer hava enligt
detta avtal sitt hemvist å den ort, där
de hava sitt säte, såframt de utgöras
av sammanslutningar med medlem
mar (Körperschaften) eller av an
stalter, och å den ort, där ledningen
utövas, såframt de äro stiftelser. Per
sonsammanslutningar (Personenver-
einigungen), som utan att vara rätts
subjekt själva äro föremål för be
skattning, äro beträffande frågan om
hemvistet att likställa med sådana
juridiska personer som äro samman
slutningar med medlemmar. Före
skrifterna i de båda staternas författ
ningar om beskattningsort för oskifta
dödsbon beröras icke av vad nu stad
gats.
Art. 3.
1. Fast egendom (vari inbegripas
tillbehör ävensom levande och döda
inventarier i lantbruk eller skogs
bruk) samt inkomst därav beskattas
allenast i den av de båda staterna, i
vilken egendomen befinner sig.
2. Rättigheter, å vilka privaträtts
liga föreskrifter angående fastighe
ter äga tillämpning, skola anses lik
ställda med fast egendom. Detsamma
gäller nyttjanderätter till fast egen
dom, vari inbegripes rätten till fasta
eller varierande ersättningar (royal-
ties) för nyttjande av gruvor och
andra mineralfyndigheter, men icke
fordringar av något slag med säker
het i fast egendom.
3. Vad som skall betraktas som
fast egendom och vad som är att an
se som tillbehör bedömes enligt för
fattningarna i den stat, i vilken för-
mögenhetstillgången befinner sig.
Art. 4.
1. Rörelse för utövande av handel,
industri eller annan näringsverk
samhet av vad slag det vara må även-
rigkeit die natiirliche Person besitzt.
Gehört diese beiden oder keinem der
beiden Staaten an, so werden sich
die obersten Verwaltungsbehörden
von Fall zu Fall verständigen.
4. Juristische Personen haben
Wohnsitz im Sinne dieses Abkom-
mens an ihrem Sitz, wenn sie zu den
Körperschaften oder Anstalten gehö
ren, und am Orte ihrer Leitung,
wenn sie Stiftungen sind. Personen-
vereinigungen ohne Rechtspersön-
lichkeit, die als solche der Besteue-
rung unterstehen, sind in Bezug auf
den Wohnsitz den Körperschaften
gleichgestellt. Die Vorschriften der
Gesetze der beiden Staaten iiber den
Besteuerungsort ruhender Erbschaf-
ten bleiben unberiihrt.
Art. 3.
1. Unbewegliches Vermögen (ein-
schliesslich der Zugehör sowie des
einem land- oder forstwirtschaft-
lichen Betrieb dienenden lebenden
und toten Inventars) und Einkiinfte
daraus werden nur in demj enigen der
beiden Staaten besteuert, in dem sich
dieses Vermögen befindet.
2. Berechtigungen, auf welche die
privatrechtlichen Vorschriften iiber
Grundstucke Anwendung finden, so
wie Nutzungsrechte an unbewegli-
chem Vermögen, mit Einschluss des
Rechtes auf feste oder veränderliche
Vergutungen (Royalties) för die Nut-
zung von Gruben und andern Mine-
ralvorkommen, aber mit Ausnahme
der grundpfändlich gesicherten For-
derungen jeder Art, sind dem unbe-
weglichen Vermögen gleichzustellen.
3. Was als unbewegliches Vermö
gen gilt und was als Zugehör an-
zusehen ist, beurteilt sich nach den
Gesetzen des Staates, in dem der Ge-
genstand liegt.
Art. 4.
1. Betriebe von Handel, Industrie
und Gewerbe jeder Art sowie Ein-
kiinfte daraus, mit Einschluss der
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
5
som inkomst därav, vari inbegripes
vinst som erhålles genom avyttring
av rörelsen eller en del därav, be
skattas endast i den av de båda sta
terna, inom vars område företaget
har ett fast driftställe. Detta gäller
även om företaget sträcker sin verk
samhet in på den andra statens om
råde utan att där hava ett fast drift
ställe.
2. Med fast driftställe förstås i
detta avtal en stadigvarande affärs-
anordning för företaget, i vilken det
ta företags verksamhet helt eller del
vis utövas. Som fasta driftställen äro
sålunda att anse: företagets säte, ort,
där företaget har sin ledning, filialer,
tillverkningsplatser och verkstäder,
inköps- och försäljningsställen, gru
vor och andra mineralfyndigheter,
som äro föremål för bearbetning, sta
digvarande agenturer ävensom inrätt
ningar för byggnadsföretag, vilkas
byggnadstid överskrider tolv måna
der.
3. Har ett företag fasta driftstäl
len i båda staterna, beskattar varde
ra staten endast den förmögenhet,
som användes för det på dess område
befintliga fasta driftställets verksam
het, och allenast den inkomst, som
förvärvas genom detta driftställe.
4. Som rörelse enligt punkt 1 be
handlas även delägarskap i företag
med undantag för delägarskap i form
av aktier, andelar i ekonomiska för
eningar och bolag med begränsad an
svarighet (Gesellschaften mit be-
schränkter Haftung), vinstandelsbe
vis (Genusscheinen), obligationer
med rätt till andel i vinst (Obligatio
nen mit Gewinnbeteiligung) och lik
nande värdepapper.
5. Rörelse för utövande av sjöfart
och luftfart ävensom inkomst därav
beskattas allenast i den stat, där den
ort är belägen varest företagets led
ning utövas.
bei der Veräusserung des Betriebes
oder eines Teils davon erzielten Ge-
winne, werden nur in demj enigen
der beiden Staaten besteuert, in des-
sen Gebiet das Unternehmen eine Be-
triebsstätte hat. Dies gilt auch dann,
wenn das Unternehmen seine Tätig-
keit auf das Gebiet des andern Staa-
tes erstreckt, ohne dort eine Betriebs-
stätte zu haben.
2. Betriebsstätte im Sinne dieses
Abkommens ist eine ständige Ge-
schäftseinrichtung des Unternehmens,
in der die Tätigkeit dieses Unter
nehmens ganz oder teilweise aus-
geubt wird. Als Betriebsstätten sind
demnach anzusehen: der Sitz des
Unternehmens, der Ort der Leitung,
die Zweigniederlassungen, die Fabri
kations- und Werkstätten, die Ein-
kaufs- und Verkaufsstellen, die in
Ausbeutung befindlichen Gruben und
andern Mineralvorkommen, die stän
digen Vertretungen sowie die Ein-
richtungen fur die Ausfiihrung von
Bauten, deren Bauzeit zwölf Monate
iiberschreitet.
3. Unterhält ein Unternehmen Be
triebsstätten in beiden Staaten, so
wird jeder Staat nur das Vermögen
besteuern, das der auf seinem Ge
biet befindlichen Betriebsstätte dient,
und nur die Einkiinfte, die durch
diese Betriebsstätte erzielt werden.
4. Wie Betriebe im Sinne des Abs.
1 sind auch Beteiligungen an einem
gesellschaftlichen Unternehmen zu
behandeln, mit Ausnahme der Be
teiligungen in Form von Aktien, An-
teilen an Genossenschaften und Ge
sellschaften mit beschränkter Haf
tung, Genusscheinen, Obligationen
mit Gewinnbeteiligung und ähn-
lichen Wertpapieren.
5. Betriebe von Unternehmungen
der Scbiff- und Luftfahrt sowie Éin-
kiinfte daraus werden nur in dem
Staate besteuert, in dem sich der Ort
der Leitung des Unternehmens be-
findet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
Art. 5.
1. Inkomst av fria yrken, utövade
av personer, som hava hemvist i en
av de båda staterna, beskattas, så
framt ej annat stadgas i art. 7, i den
andra staten endast i den mån in
komsttagaren där utövar sin person
liga verksamhet under användande
av en stadigvarande anordning, som
regelmässigt står till hans förfogan
de.
2. Lös egendom, som tillhör sta
digvarande anordning för utövande
av ett fritt yrke, beskattas i hemvist
staten.
Art. 6.
1. Såframt ej annat stadgas i art.
7 och 8, beskattas inkomst av osjälv
ständig förvärvsverksamhet allenast
i den stat, inom vars område den
personliga verksamhet utövas, från
vilken inkomsten härrör.
2. Tjänste- och familjepensioner
ävensom andra ersättningar eller
ekonomiska förmåner, som utgå på
grund av förutvarande arbetsan-
ställning, beskattas, såframt ej an
nat stadgas i art. 8, allenast i mot
tagarens hemviststat.
Art. 7.
1. Tantiem, arvoden för deltagan
de i sammanträden och liknande
ersättningar till ledamöter av sty
relsen (Verwaltungsrat) för aktie
bolag beskattas allenast i den av de
båda staterna, i vilken det företag,
som utbetalar desamma, har sitt
hemvist.
2. Ersättningar för tjänstepresta-
tioner, som styrelseledamöter i verk
ligheten uppbära i annan egenskap,
beskattas enligt art. 5 eller 6.
Art. 8.
1. Avlöningar, tjänste- och famil-
jepensioner och andra ersättningar
eller ekonomiska förmåner, som på
grund av förhandenvarande eller ti-
Art. 5.
1. Einkunfte aus freien Berufen
von Personen, die in einem der bei-
den Staaten Wohnsitz haben, wer-
den vorbehältlich Art. 7 im andern
Staate nur insoweit besteuert, als
der Erwerbende dort seine persön-
liche Tätigkeit unter Beniitzung einer
ihm regelmässig zur Verfugung ste-
henden ständigen Einrichtung aus-
iibt.
2. Das in ständigen Einrichtung-
en angelegte, der Ausiibung eines
freien Berufes dienende bewegliche
Vermögen unterliegt der Besteuerung
im Wohnsitzstaat.
Art. 6.
1. Vorbehältlich Art. 7 und 8 wer-
den Einkunfte aus unselbständiger
Erwerbstätigkeit nur in dem Staate
besteuert, in dessen Gebiet die per-
sönliche Tätigkeit ausgeiibt wird,
aus der die Einkunfte herriihren.
2. Auf Grund friiherer Dienstlei-
stungen einer unselbständig erwer-
benden Person gewährte Ruhegehäl-
ter, Witwen-, Waisenpensionen und
andere Beziige oder geldwerte Vor-
teile werden vorbehältlich Art. 8 nur
im Wohnsitzstaat des Empfängers
besteuert.
Art. 7.
1. Tantiemen, Sitzungsgelder und
ähnliche Vergiitungen an Mitglieder
des Verwaltungsrates von Aktienge-
sellschaften werden nur in demje-
nigen der beiden Staaten besteuert,
in dem das Unternehmen, das sie
ausrichtet, seinen Wohnsitz hat.
2. Vergiitungen fur Dienstleist-
ungen, welche Mitglieder des Ver
waltungsrates tatsächlich in anderer
Eigenschaft beziehen, werden nach
Art. 5 oder 6 besteuert.
Art. 8.
1. Die von einem der beiden Staa
ten oder von einer ihm angehörigen
juristischen Person des öffentlichen
Rechts auf Grund einer gegenwärti-
Kungi. Maj:ts proposition nr 306.
7
digare tjänste- eller arbetsprestatio ner utbetalas från en av de båda sta terna eller från en offentligrättslig juridisk person inom staten, beskat tas endast i den stat, från vilken in komsten härrör.
2. Om en juridisk person är offent ligrättslig avgöres enligt författning arna i den stat, inom vilken densam ma konstituerats.
Art. 9.
1. Vardera statens befogenhet att beskatta inkomst av kapital genom avdrag vid källan inskränkes icke, såframt annat ej stadgas i punkt 2, därigenom att sådana inkomster äro föremål för direkt beskattning en dast i den i art. 2 punkt 1 angivna staten.
2. Skatt å inkomst av kapital, som en av de båda staterna uppbär genom avdrag vid källan, kan beträffande det skattebelopp, som överstiger 5 procent av kapitalinkomsten, inom två år återfordras av den inom den andra staten hemmahörande in komsttagaren på grundval av ett of fentligt intyg, utvisande inkomstta garens hemvist samt att inkomsten i fråga är underkastad direkt beskatt ning i hemviststaten; det nu sagda gäller dock endast under förutsätt ning att hemviststaten ävenledes un derkastar inkomst av samma slag be skattning vid källan.
Art. 10.
1. Visar skattskyldig, att av be- skattningsmyndigheterna i de båda staterna vidtagna åtgärder för ho nom medföra en beskattning, som strider mot detta avtals principer, må han häremot göra erinringar hos hemviststaten. Anses erinringarna grundade, bör högsta förvaltnings myndigheten i denna stat, såframt densamma icke vill avstå från sitt eget skatteanspråk, försöka åstad komma eu överenskommelse med den andra statens högsta förvalt-
gen oder friihern Dienst- oder Ar- beitsleistung ausgerichteten Besol- dungen, Löhne, Ruhegehälter, Wit- wen-, Waisenpensionen und anderen Beziige oder geldwerten Vorteile wer- den nur in dem Staate besteuert, aus dem die Einkunfte stammen.
2. Öb eine juristische Person eine solche des öffentlichen Rechts sei, wird nach den Gesetzen des Staates entschieden, in dem sie errichtet ist.
Art. 9.
1. Die Befugnis jedes der beiden Staaten, Einkommen aus bewegli- chem Kapitalvermögen im Abzugs- wege an der Quelle zu besteuern, wird, vorbehältlich Abs. 2, nicht be- schränkt dadurch, dass solche Ein- kiinfte der direkten Besteuerung nur in dem in Art. 2, Abs. 1 bezeichne- ten Staate unterliegen.
2. Die Steuer auf Erträgnissen be- weglichen Kapitalvermögens, die ei- ner der beiden Staaten im Abzugs- wege an der Quelle erhebt, kann fur den 5 Prozent des Kapitalertrages iibersteigenden Betrag von dem im andern Staate wohnhaften Einkom- mensempfänger innert zwei Jahren auf Grund einer amtlichen Beschei- nigung iiber den Wohnsitz und die Heranziehung zu den direkten Steu- ern im Wohnsitzstaat zuriickgefor- dert werden, wenn der Wohnsitz staat Erträgnisse gleicher Art eben- falls der Besteuerung an der Quelle unterwirft.
Art. 10.
1. Legt ein Steuerpflichtiger dar, dass die Massnahinen der Steuerbe- hörden in den beiden Staaten för ihn die Wirkung einer Besteuerung haben, die den Grundsätzen dieses Abkommens widerspricht, so kann er dagegen bei seinem Wohnsitzstaat Einspruch erheben. Wird der Ein- spruch för begriindet crachtet, so soll die oberste Verwaltungsbehörde die ses Staates, wenn sie auf ihren eige- nen Steueranspruch nicht verzichten will, mit der obersten Verwaltungs-
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 306.
ningsmyndighet för att på skäligt vis
undvika dubbelbeskattning.
2. Till undvikande av dubbelbe
skattning beträffande i art. 1 omför-
mälda skatter i sådana fall, som icke
regleras i detta avtal, så ock i fall,
då svårighet eller tvivelsmål upp
kommer vid avtalets tolkning eller
tillämpning , kunna de högsta för
valtningsmyndigheterna i de båda
staterna träffa överenskommelser.
Art. 11.
Med högsta förvaltningsmyndighet
förstås i detta avtal för Sveriges del
Kungl. Finansdepartementet och för
Schweiz’ del Edsförbundets Finans-
och tulldepartement (skatteförvalt
ningen).
Art. 12.
Detta avtal tillämpas första gången:
a) på de genom avdrag vid källan
uttagna skatterna å sådan inkomst av
kapital, som under kalenderåret 1949
blir tillgänglig för lyftning och som
icke redan tidigare förskottsvis utbe
talats;
b) på övriga svenska skatter, som
utgå på grund av 1949 års taxering;
samt
c) på övriga schweiziska skatter,
som uppbäras för tiden efter den 31
december 1948.
Art. 13.
Vid uppsägning inom föreskriven
tid enligt art. 14 tillämpas avtalet sis
ta gången:
a) på de genom avdrag vid källan
uttagna skatterna å sådan inkomst
av kapital, som blir tillgänglig för
lyftning under det kalenderår, vars
utgång uppsägningen avsett;
b) på övriga svenska skatter, som
utgå på grund av taxeringen det år,
vars utgång uppsägningen avsett;
samt
behörde des andern Staates eine Ver-
ständigung versuchen, um in billiger
Weise eine Doppelbesteuerung zu
vermeiden.
2. Zur Beseitigung von Doppelbe-
steuerungen auf dem Gebiete der in
Art. 1 erwähnten Steuern in Fällen,
die in diesem Abkommen nicht ge-
regelt sind, sowie auch in Fällen von
Schwierigkeiten oder Zweifeln bei
der Auslegung oder Anwendung die-
ses Abkommens, können sich die
obersten Verwaltungsbehörden der
beiden Staaten verständigen.
Art. 11.
Als oberste Verwaltungsbehörde
im Sinne dieses Abkommens gilt
schwedischerseits das Königliche Fi-
nanzministerium (Kungl. Finansde
partementet), schweizerischerseits
das Eidgenössische Finanz- und Zoll-
departement (Steuerverwaltung).
Art. 12.
Dieses Abkommen findet erstma-
lig Anwendung:
a. auf die im Abzugswege an der
Quelle erhobenen Steuern von sol-
chen Kapitalerträgen, die im Kalen-
derjahr 1949 fällig werden und nicht
schon vorher ausbezahlt worden
sind;
b. auf die sonstigen schwedischen
Steuern, die Gegenstand der Veran-
lagung des Jahres 1949 bilden;
c.
auf die sonstigen schweize-
rischen Steuern, die för die Zeit
nach dem 31. Dezember 1948 erho-
ben werden.
Art. 13.
Bei fristgerechter Kundigung im
Sinne von Art. 14 wird das Abkom
men letztmalig angewendet:
a. auf die im Abzugswege an der
Quelle erhobenen Steuern von Kapi
talerträgen, die während des Kalen-
derjahres fällig werden, auf dessen
Ende die Kundigung erfolgt ist;
b. auf die sonstigen schwedischen
Steuern, die Gegenstand der Veran-
lagung des Jahres bilden, auf dessen
Ende die Kundigung erfolgt ist;
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
c) på övriga schweiziska skatter, som uppbäras för tiden före utgång en av det kalenderår, vars utgång uppsägningen avsett.
Art. 14.
1. Detta avtal, som är avfattat i originalexemplar på svenska och tys ka språken, skall ratificeras, för Sve riges del av Hans Maj :t Konungen av Sverige med riksdagens samtycke och för Schweiz’ del av Förbundsrådet med godkännande av förbundsför- samlingen. Ratifikationshandlingar- na skola snarast möjligt utväxlas i Bern.
2. Båda avtalstexterna äro auten tiska.
3. Avtalet träder i kraft med ut- växling av ratifikationshandlingarna retroaktivt från och med den 1 janu ari 1949 och förbliver gällande, så länge detsamma icke uppsäges av nå gondera staten minst sex månader före utgången av ett kalenderår; vid en sådan uppsägning upphör dess gil tighet med kalenderårets utgång.
c. auf die sonstigen schweizeri- schen Steuern, die fur die Zeit vor Ablauf des Kalenderjahres, auf des sen Ende die Kiindigung erfolgt ist, erhoben werden.
Art. 14.
1. Dieses Abkommen, das in schwe- discher und in deutscher Urschrift gefertigt ist, soll ratifiziert werden, und zwar schwedischerseits durch Seine Majestät den König von Schwe- den mit Zustimmung des Reichstags, schweizerischerseits durch den Bun- desrat nach Genehmigung durch die Bundesversammlung. Die Ratifika- tionsurkunden sollen baldmöglichst in Bern ausgetauscht werden.
2. Beide Texte des Abkommens sind authentisch.
3. Das Abkommen tritt mit dem Tage des Austausches der Ratifika- tionsurkunden riickwirkend auf den
1. Januar 1949 in Kraft und bleibt solange verbindlich, als es nicht von einem der beiden Staaten mindestens sechs Monate vor Ablauf eines Ka lenderjahres gekiindigt worden ist; im Falle einer solchen Kiindigung er- lischt es mit Ablauf des Kalender jahres.
Till bekräftelse härå hava de båda Zu Urkund dessen haben die Be- staternas befullmäktigade ombud un- vollmächtigten beider Staaten dieses dertecknat detta avtal och försett det- Abkommen unterzeichnet und mit samma med sina sigill. ihren Siegeln versehen.
Stockholm den 16 oktober 1948. Stockholm, den 16. Oktober 1948.
Tage Erlander. D:r Henry Vallotton.
Slutprotokoll.
Vid undertecknande av det denna dag mellan Konungariket Sverige och Schweiziska Edsförbundet slutna avtalet för undvikande av dubbelbe skattning beträffande skatter å in komst och förmögenhet hava under tecknade befullmäktigade ombud av givit följande likalydande förklaring ar, som utgöra en integrerande del av avtalet.
Schlussprotokoll.
Bei der Unterzeichnung des heute zwischen dem Königreich Schweden und der Schweizerichen Eidgenos-
senschaft abgeschlossenen Abkom mens zur Vermeidung der Doppel- besteuerung auf dem Gebiete der Steuern vom Einkommen und vom Vermögen haben die unterzeichneten Bevollmächtigten folgende uberein- stimmende Erklärungen abgegeben, die einen integrierenden Bestandteil des Abkommens bilden.
10
Till Art. 1.
Zu Art. 1.
Kuriffl. Maj:ts proposition nr 306.
1. Den i bilagorna I och II intagna
uppräkningen av de skatter, å vilka
avtalet tillämpas, är icke uttömman
de. För fortlöpande rättelse av dessa
bilagor skola de högsta förvaltnings
myndigheterna i de båda staterna vid
slutet av varje år meddela varandra
i skattelagstiftningen inträdda änd
ringar.
2. Uppkommande tvivelsmål rö
rande frågan, på vilka skatter avtalet
skall tillämpas, skola avgöras i sam
förstånd mellan de båda staternas
högsta förvaltningsmyndigheter.
3. Särskilt gäller, att avtalet icke
tillämpas å:
a) de svenska särskilda skatterna
å vinst å lotterier och vadhållning;
b) de svenska bevillningsavgifter
na för särskilda förmåner och rättig
heter; samt
c) den vid källan uppburna schwei
ziska skatten å lotterivinster.
4. Föreskrifterna i författningar
na i en av de båda staterna om be
skattning av oskifta dödsbon tilläm
pas icke i den mån den som erhåller
inkomst, som härflyter av dödsboet,
eller förmögenhet, som tillhör det
samma, enligt bestämmelserna i det
ta avtal kan beskattas i den andra
staten för inkomsten eller förmögen
heten.
Till Art. 2.
1. Inkomst genom avyttring eller
upplåtelse av licenser för utnyttjande
av immateriell äganderätt såsom för-
fattarrätt, konstnärlig äganderätt el
ler rätt till patent, varumärken,
mönster och modeller eller fabrika-
tionsförfarande, recept o. d. beskat
tas enligt Art. 2 punkt 1. Detsamma
gäller för den av sådana rättigheter
bestående förmögenheten.
2. För skattskyldiga, som flyttat
sitt hemvist från den ena staten till
1. Die in den Anlagen I und II
enthaltene Aufzählung der Steuern,
auf die das Abkommen Anwendung
findet, ist nicht abschliessend. Zur
fortlaufenden Bereinigung dieser An
lagen werden sich die obersten Ver-
waltungsbehörden der beiden Staa-
ten auf Ende jedes Jahres die in
der Steuergesetzgebung eingetretenen
Aenderungen mitteilen.
2. Allfällige Zweifel iiber die Fra-
ge, auf welche Steuern das Abkom
men Anwendung zu finden habe,
sind im Einvernehmen zwischen den
obersten Verwaltungsbehörden der
beiden Staaten zu klären.
3. Das Abkommen bezieht sich ins-
besondere nicht auf:
a. die schwedischen Sondersteuern
auf Gewinnen von Lotterien und
Wetten (särskilda skatter å vinst å
lotterier och vadhållning);
b. die schwedischen Abgaben iiber
besondere Vorteile und Gerechtigkei-
ten (bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter);
c. die an der Quelle erhobene eid-
genössische Steuer von Lotteriege-
winnen.
4. Die Vorschriften der Gesetze ei-
nes der beiden Staaten iiber die Be-
steuerung ruhender Erbschaften fin
den insoweit keine Anwendung, als
för das Einkommen, das aus der Erb-
schaft herruhrt, oder das Vermögen,
das zu ihr gehört, der Erwerber nach
den Bestimmungen dieses Abkom-
mens im andern Staat besteuert wer
den kann.
Zu Art. 2.
1.
Einkiinfte aus Veräusserung
oder Verleihung von Lizenzen zur
Verwertung von Urheber-, Patent-,
Marken-, Muster- und Modellrechten
oder von Fabrikationsverfahren, Be-
zepten u. dgl. werden nach Art. 2,
Abs. 1 besteuert. Dasselbe gilt för
das aus solchen Rechten bestehende
Vermögen.
2. Bei Steuerpflichtigen, die ihren
Wohnsitz endgiiltig von einem in den
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
den andra, upphör skattskyldigheten i den förstnämnda staten, såvitt skattskyldigheten sammanhänger med hemvistet, med utgången av den dag under vilken flyttningen slut förts.
3. Studerande, lärlingar och prak tikanter, som uppehålla sig i en av de båda staterna allenast i studie- el ler utbildningssyfte, beskattas icke i denna stat för belopp, som de mot taga såsom underhålls-, studie- eller utbildningsbidrag från anhöriga, sti pendiefonder eller liknande inrätt ningar med hemvist i den andra sta ten.
Till Art. 2—8.
1. Detta avtal inskränker icke be fogenheten för vardera staten att be träffande de delar av förmögenheten eller inkomsten, som i beskattnings hänseende äro uteslutande förbehåll na den staten, beräkna de direkta skatterna å inkomst och förmögen het efter de skattesatser, som skulle hava gällt vid beskattning av den skattskyldiges hela förmögenhet el ler inkomst.
2. Inkomst, som enligt bestämmel serna i detta avtal är föremål för di rekt beskattning i en av de båda sta terna, får icke därjämte beskattas ge nom avdrag vid källan i den andra staten, såvitt icke annat gäller enligt Art. 9.
3. Detta avtal inverkar icke på rätten att åtnjuta eventuella, längre gående befrielser, som enligt folkrät tens allmänna regler medgivas diplo matiska och konsulära befattnings havare. I den mån på grund av såda na längre gående befrielser påföran de av direkta skatter icke sker i an- ställningsstaten, förbehålles beskatt ningen hemlandet.
Till Art. 3.
1. Bestämmelserna i Art. 3 gälla såväl inkomster, som förvärvas ge nom den fasta egendomens omedel-
andern Staat verlegt haben, endet die Steuerpflicht, soweit sie an den Wohnsitz ankniipft, im ersten Staa- te mit dem Ablauf des Tages, an dem die Wohnsitzverlegung vollzogen ist.
3. Studierende, Lehrlinge und Praktikanten, die sich in einem der beiden Staaten nur zu Studien- oder Ausbildungszwecken aufhalten, wer- den von diesem Staate wegen der Be- ziige, die sie von Angehörigen, Sti- pendienfonds oder ähnlichen Ein- richtungen mit Wohnsitz im andern Staate in Form von Unterhalts-, Stu dien- oder Ausbildungsgeldern emp- fangen, keiner Besteuerung unter- worfen.
Zu Art. 2—8.
1. Dieses Abkommen beschränkt nicht die Befugnis der beiden Staa ten, die direkten Steuern vom Ein- kommen und vom Vermögen auf den ihnen zur ausschliesslichen Besteue rung zugewiesenen Teilen eines Ver- mögens oder Einkommens zu den dem Gesamtvermögen oder Gesamt- einkommen des Steuerpflichtigen entsprechenden Sätzen zu berechnen.
2. Einkunfte, die nach den Bestim- mungen dieses Abkommens der di rekten Besteuerung in einem der bei den Staaten unterliegen, durfen im andern Staate auch nicht durch Ab- zug an der Quelle besteuert werden. Vorbehalten bleibt Art. 9.
3. Dieses Abkommen beriihrt nicht das Recht auf den Genuss etwaiger weitergehender Befreiungen, die nach den allgemeinen Regeln des Völker- rechts den diplomatischen und kon- sularischen Beamten zukommen. So weit auf Grund solcher weitergehen der Befreiungen eine Heranziehung zu direkten Steuern im Empfangs- staate nicht erfolgt, bleibt die Be steuerung dem Absendestaat vorbe- halten.
Zu Art. 3.
1. Die Bestimmungen von Art. 3 gelten sowohl för die durch uninit- t el ha re Verwaltung und Nutzung, als
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
bara förvaltande och nyttjande, som
ock inkomster genom uthyrning, ut-
arrendering eller varje annat slags
nyttjande av egendomen — vari in
begripas fasta och varierande ersätt
ningar (royalties) för nyttjande av
gruvor och andra mineralfyndigheter
—- ävensom inkomster, som förvärvas
genom avyttring av fast egendom, i
förekommande fall med inräknande
av tillbehör samt sådana till lantbruk
och skogsbruk hörande levande och
döda inventarier, som avyttras i sam
band med egendomen.
2. Fordringar av alla slag med sä
kerhet i fast egendom samt inkoms
ter av sådana fordringar beskattas i
den stat, i vilken den person, som de
tillkomma, har sitt hemvist.
Till Art. 4.
1. I begreppet fast driftställe en
ligt Art. 4 ingår icke upprätthållan
det av affärsförbindelser blott genom
en fullständigt oberoende, självstän
digt uppträdande och i eget namn
verksam representant. Detsamma gäl
ler beträffande hållandet av repre
sentant (agent), som visserligen är
stadigvarande verksam inom den ena
statens område för ett företag inom
den andra staten men som blott för
medlar affärer utan att vara befull-
mäktigad att avsluta affärer i det re
presenterade företagets namn och för
dess räkning.
2. Det förhållandet, att en repre
sentant (agent), som omförmäles i
punkt 1 andra meningen, håller ett
lager av det representerade företagets
varor, grundar för det representerade
företaget intet fast driftställe i den
andra staten, såframt icke mottagna
beställningar i regel expedieras från
detta lager.
3. Lagrande av varor, tillhöriga
ett företag i den ena staten, hos ett
företag i den andra staten i och för
bearbetning och för senare försän
dande grundar icke, lika litet som
auch fur die durch Vermietung,
Verpachtung oder jede andere Art
der Nutzung des unbeweglichen Gu-
tes erzielten Einkiinfte, einschliess-
lich feste und veränderliche Vergii-
tungen (Royalties) för die Nutzung
von Gruben und andern Mineralvor-
kommen, sowie fur Einkiinfte, die
bei der Veräusserung von unbeweg-
lichem Vermögen, gegebenenfalls
mit Einschluss der mitveräusserten
Zugehör oder des mitveräusserten,
einem land- oder forstwirtschaftli-
chen Betrieb dienenden lebenden
und toten Inventars erzielt verden.
2. Grundpfändlich gesicherte For-
derungen jeder Art sowie Einkiinf-
te aus solchen Forderungen werden
in dem Staate besteuert, in dem die
Person, der sie zustehen, ihren
Wohnsitz hat.
Zu Art. 4.
1. Unter den Begriff der Betriebs-
stätte im Sinne von Art. 4 fällt nicht
das Unterhalten von Geschäftsbe-
ziehungen lediglich durch einen völ-
lig unabhängigen, selbständig auf-
tretenden und in eigenem Namen
handelnden Vertreter. Das Gleiche
gilt för das Unterhalten eines
Vertreters (Agenten), der zwar
ständig för ein Unternehmen des
einen Staates in dem Gebiete des an
dern Staates tätig ist, aber lediglich
Geschäfte vermittelt, ohne zum Ab-
schluss von Geschäften im Namen
und för Rechnung des Vertretenen
bevollmächtigt zu sein.
2. Die Tatsache, dass ein Vertreter
(Agent) im Sinne von Abs. 1, Satz
2 ein Lager von Waren des vertre
tenen Unternehmens unterhält, be-
griindet för das vertretene Unter
nehmen keine Betriebsstätte im zwei-
ten Staate, es sei denn, dass erap-
fangene Bestellungen in der Regel
aus diesem Lager ausgefiihrt wer
den.
3. Die Lagerung von Waren eines
Unternehmens des einen Staates bei
einem solchen des andern Staates
zum Zwecke der Verarbeitung und
nachherigen Versendung sowie die
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 306
själva bearbetningen och försändan- det genom den som verkställt bear betningen, något fast driftställe för det företag, som givit uppdraget.
4. Innehav av aktier, andelar i eko nomiska föreningar och i bolag med begränsad ansvarighet (Gesellschaf- ten mit beschränkter Haftung) även som delägarskap i ett företag genom innehav av värdepapper medför icke att innehavaren anses hava fast drift ställe, icke ens om med innehavet är förbundet inflytande på företagets ledning (t. ex. förhållandet mellan moder- och dotterbolag).
5. Finnas fasta driftställen i båda staterna, skall i regel vid uppdelning av förmögenhet och inkomst 10 % därav först tilldelas den stat, där fö retaget har sitt säte, dock endast un der förutsättning att en väsentlig del av ledningen är därmed förbunden. Föreligga särskilda förhållanden, kan nämnda andel höjas i skälig mån, dock högst till 20 %.
6. Inkomst av försäkringsföretag, som hava fasta driftställen i båda staterna, skall efter avdrag av den andel av 10 %, som tillkommer den stat där företaget har sitt säte, upp delas antingen efter förhållandet mel lan det fasta driftställets bruttopre mieintäkter och summan av företa gets bruttopremieintäkter eller med användning beträffande det fasta driftställets bruttopremieintäkter av koefficienter, som framgå av det ge nomsnittliga affärsresultatet för de viktigaste inländska företagen inom samma försäkringsgren.
7. Den beskattade inkomsten får icke bestämmas högre än beloppet av från det fasta driftstället förvärvad inkomst av handel, industri eller an nan rörelse, med inräknande i före kommande fall av vinster eller för måner, som indirekt utgått från drift stället eller beviljats aktieägare, and ra delägare eller dessa närstående personer, vare sig detta skett genom faststiillande av oskäliga priser eller
Verarbeitung selbst und die Versen- dung durch den Verarbeiter begriin- den keine Betriebsstätte des auf- traggebenden Unternehmens.
4. Der Besitz von Aktien, Anteilen an Genossenschaften und Gesellschaf- ten mit beschränkter Haftung sowie die Beteiligung in der Form von Wertpapieren begriindet för den Be- sitzer eine Betriebsstätte auch dann nicht, wenn mit dem Besitz ein Ein- fluss auf die Leitung des Unterneh mens verbunden ist (z. B. Verhältnis von Mutter- zu Tochtergesellschaft).
5. Sind Betriebsstätten in beiden Staaten vorhanden, so soll bei der Aufteilung des Vermögens und des Einkommens in der Begel dem Sitz des Unternehmens, mit dem ein we- sentlicher Teil der Leitung verbun den ist, ein Voraus von 10 % zuge- standen werden. Liegen besondere Verhältnisse vor, so kann der Vor- ausanteil angemessen, höchstens aber auf 20 %, erhöht werden.
6. Gewinne von Versicherungsun- ternehmungen, die in beiden Staaten Betriebsstätten underhalten, werden nach Abzug des dem Sitzstaate zu- kommenden Vorausanteils von 10 % entweder im Verhältnis der Rohprä- mieneinnahmen der Betriebsstätte zu den gesamten Rohprämieneinnahmen der Unternehmung oder in der Weise aufgeteilt, dass auf die Rohprämien einnahmen der Betriebsstätte die Koeffizienten angewendet werden, die sich aus den durchschnittlichen Ge- schäftsergebnissen der ansehnlich- sten inländischen Unternehmungen des nämlichen Versicherungszweiges ergeben. 7. Das besteuerte Einkommen darf nicht höher sein als der Betrag der von der Betriebsstätte erzielten Gewinne aus Handel, Industrie oder Gewerbe, gegebenenfalls einschliess- lich der Gewinne oder des Nutzens, die mittelbar aus der Betriebsstätte gezogen oder Aktionären, sonstigen Beteiligten oder diesen nahestehen- den Personen gewährt worden sind, sei es durch Festsetzung unangemes-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
genom någon annan förmån, som icke
skulle hava tilldelats en utomstå
ende.
8. Bestämmelserna i punkt 7 till-
lämpas på motsvarande sätt vid be
räkning av inkomsten för ett moder
bolag i en av de båda staterna och
ett dotterbolag i den andra staten.
9. I övrigt skola de högsta förvalt
ningsmyndigheterna från fall till fall
eller för bestämda grupper av fall
träffa särskilda överenskommelser
rörande uppdelningen av beskatt
ningsrätten enligt Art. 4 punkt 3.
Till Art. 5.
1. Till fria yrken räknas särskilt
självständig vetenskaplig, konstnär
lig, litterär, undervisande eller upp
fostrande förvärvsverksamhet, så ock
självständig förvärvsverksamhet så
som läkare, advokat, arkitekt och
ingenjör.
2. Med avvikelse från vad i Art. 5
punkt 1 är stadgat gäller, att yrkes-
inkomst, som i en av de båda stater
na förvärvas av skådespelare, musi
ker, cirkus- eller varietéartister o. d.,
skall beskattas i samma stat oberoen
de av om därstädes förefinnes en sta
digvarande anordning, som regelmäs
sigt står till inkomsttagarens förfo
gande.
Till Art. 6.
Uppehåller sig en i den ena av de
båda staterna anställd person tillfäl
ligt på grund av sin verksamhet in
om den andra statens område, anses
hans verksamhet vara utövad i denna
stat allenast i det fall, att ersättning
en för arbetet utbetalas av hans ar
betsgivares i denna stat hemmahö
rande uppdragsgivare.
Till Art 9.
1. Uttrycket »inkomst av kapital»
omfattar såväl inkomst av värde
papper [industriobligationer och and
ra obligationer (Anleihens- und an-
dere Obligationen), vare sig desam
ma utfärdats mot säkerhet i fastig-
sener Preise, sei es durch eine andere
Begiinstigung, die einem Dritten nicht
zugestanden worden wäre.
8. Die Bestimmungen von Abs. 7
finden bei der Berechnung des Ein-
kommens einer Muttergesellschaft in
einem der beiden Staaten und einer
Tochtergesellschaft im andern Staa-
te entsprechende Anwendung.
9. Im iibrigen werden die obersten
Verwaltungsbehörden von Fall zu
Fall oder fur bestimmte Gruppen von
Fällen iiber die Teilung der Besteue-
rungszuständigkeit gemäss Art. 4,
Abs. 3 besondere Vereinbarungen
treffen.
Zu Art. 5.
1. Als freie Berufe gelten insbeson-
dere die selbständige wissenschaft-
liche, kiinstlerische, literarische, un-
terrichtende oder erzieherische sowie
die selbständige Erwerbstätigkeit der
Aerzte, Rechtsanwälte, Architekten
und Ingenieure.
2. In Abweichung von Art. 5, Abs.
1 werden die in einem der beiden
Staaten erzielten Berufseinkiinfte
von Schauspielern, Musikern, Arti
sten u. dgl. dort ohne Riicksicht auf
das Vorhandensein einer dem Erwer-
benden regelmässig zur Verfiigung
stehenden ständigen Einrichtung be-
steuert.
Zu Art. 6.
Hält sich eine in einem der beiden
Staaten angestellte Person voruber-
gehend beruflich im Gebiete des an
dern Staates auf, so gilt ihre Tätig-
keit nur dann als in diesem Staate
ausgeiibt, wenn das Arbeitsentgelt
von dem in diesem Staate wohnhaf-
ten Auftraggeber des Dienstherrn
ausbezahlt wird.
Zu Art. 9.
1. Der Ausdruck »Einkommen aus
beweglichem Kapitalvermögen» um-
fasst sowohl die Einkiinfte aus Wert-
papieren (Anleihens- und andern
Obligationen mit oder ohne Grund-
pfandsicherheit, Rentenschuldver-
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
15
heter eller icke, ränteskuldförbindel- ser (Rentenschuldverschreibungen), skuldförbindelser med säkerhet av in teckningar (Pfandbriefe, Grundpfand- titel), aktier, även sådana, som sak na nominellt värde (Genussaktien), vinstandelsbevis (Genusscheine), ur kunder med företrädesrätt till utbe kommande av andelsbevis (Griinder- anteile) ävensom andra andelsbevis, som hava karaktär av värdepapper] som också inkomst å försträckningar, insättningar, ställd säkerhet i form av kontanta medel (Barkautionen) och liknande kapitaltillgodohavan den, ävensom andelar i bolag med be gränsad ansvarighet (Gesellschaften mit beschränkter Haftung) och i eko nomiska föreningar.
2. Den i Art. 9 punkt 2 angivna tidsfristen av två år anses iakttagen, om restitutionsansökningen inkom mer till vederbörande myndighet i den stat, som uppburit skatten, inom två år efter utgången av det kalender år, under vilket det beskattningsbara beloppet blivit tillgängligt för lyft ning.
3. De högsta förvaltningsmyndig heterna i de båda staterna skola träf fa överenskommelse angående resti- tutionsförfarandet, särskilt rörande restitutionsansökningens form, de slag av intyg, som sökanden har att förete, ävensom de åtgärder, som bö ra företagas till förebyggande av missbruk vid framställande av resti- tutionsanspråk.
4. Den stat, som uttager skatten, skall medgiva den sökande, som gör anspråk på restitution av avdragsvis erlagd skatt, samma rättsmedel, som tillkomma statens egna skattskyldiga.
Till Art. 10.
1. Inledandet av ett förfarande en ligt Art. 10 punkt 1 är å ena sidan icke beroende av att den skattskyl dige i vanlig rättslig ordning slutligen fullföljt sitt rättsanspråk; å andra sidan förhindras den skattskyldige
schreibungen, Pfandbriefen, Grund- pfandtiteln, Aktien, Genussaktien, Genusscheinen, Griinderanteilen oder andern Gesellschaftsanteilen in Wert- papierform), als auch diejenigen aus Darlehen, Depositen, Barkautionen und ähnlichen Kapitalguthaben, so- wie aus Anteilen an Gesellschaften mit beschränkter Haftung und an Genossenschaften.
2. Die in Art. 9, Abs. 2 vorgesehene Frist von zwei Jahren gilt als einge- halten, wenn der Ruckerstattungsan- trag bei der zuständigen Behörde des Staates, der die Steuer erhoben hat, innert zwei Jahren nach Ablauf des Kalenderjahres eingeht, in dem die steuerbare Leistung fällig geworden ist.
3. Die obersten Verwaltungsbehör- den der beiden Staaten werden sich iiber das Riickerstattungsverfahren, insbesondere iiber die Form des Riickerstattungsantrages, iiber die Art der vom Antragsteller beizubring- enden Ausweise sowie iiber die ge gen die missbräuchliche Geltendma- chung von Ruckerstattungsanspru- chen zu treffenden Massnahmen ver- ständigen.
4. Der steuererhebende Staat räumt den die Riickerstattung der Abzugssteuer beanspruchenden An- tragstellern die nämlichen Rechts- mittel ein wie seinen eigenen Steuer- pflichtigen.
Zu Art. 10.
1. Die Einleitung des Verfahrens nach Art. 10, Abs. 1 ist einerseits von der Erschöpfung des Reclitswe- ges durch den Steuerpflichtigen nicht abhängig, anderseits wird der Steuer- pflichtige durch die Einleitung dieses
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
icke genom inledandet av ifrågava
rande förfarande att anlita i lag före
skrivna rättsmedel.
2. Den skattskyldige skall i regel
göra erinringar enligt Art. 10 punkt
1 inom ett år efter utgången av det
kalenderår, under vilket han erhållit
kännedom om förekomsten av dub
belbeskattningen, vare sig detta skett
genom att debetsedel tillställts ho
nom eller genom andra ämbetsåtgär-
der.
Stockholm den 16 oktober 1948.
Verfahrens an der Geltendmachung
der gesetzlichen Rechtsmittel nicht
gehindert.
2. Der Steuerpflichtige soll seinen
Einspruch nach Art. 10, Abs. 1 in
der Regel innert Jahresfrist nach
Ablauf des Kalenderjahres erheben,
in dem er Kenntnis vom Bestehen
einer Doppelbesteuerung erhalten
hat, sei es durch Zustellung von
Steuerrechnungen oder durch andere
amtliche Verfugungen.
Stockholm, den 16. Oktober 1948.
Tage Erlander.
D:r Henry Vallotton.
Bilaga I.
(Svensk skattelagstiftning)
Avtalet hänför sig särskilt till föl
jande svenska skatter:
a) statlig inkomstskatt och ku
pongskatt;
b) statlig förmögenhetsskatt;
c) fastighetsskatt och kommunal
inkomstskatt;
d) ersättningsskatt;
e) skogsvårdsavgift.
Bilaga II.
(Schweizisk skattelagstiftning)
Avtalet hänför sig särskilt till föl
jande schweiziska skatter:
1. Förbundsskatter:
a) värnskatt (Wehrsteuer);
b) särskild värnskatt å större ar
betsinkomst och rörelsevinst (zusätz-
liche Wehrsteuer von höheren Er-
werbseinkommen und Geschäftser-
trägen);
c) kupongskatt (Couponabgabe);
Anlage I
(Schwedische Steuergesetzgebung)
Das Abkommen bezieht sich na-
mentlich auf die folgenden schwe-
dischen Steuern:
a. die staatliche Einkommens-
steuer (statlig inkomstskatt) und die
Couponsteuer (kupongskatt);
b. die staatliche Vermögenssteuer
(statlig förmögenhetsskatt);
c. die allgemeine Gemeindesteuer
(fastighetsskatt och kommunal in
komstskatt) ;
d. die Ersatzsteuer (ersättnings
skatt) ;
e. die Waldpflegeabgabe (skogs
vårdsavgift).
Anlage II
(Schweizerische Steuergesetzgebung)
Das Abkommen bezieht sich na-
mentlich auf die folgenden schweize-
rischen Steuern:
1. Steuern des Bundes:
a. Wehrsteuer;
b. zusätzliche Wehrsteuer von hö
heren Erwerbseinkommen und Ge-
schäftserträgen;
c. Couponabgabe;
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
17
d) förskottsvis uppburen skatt (Verrechnungssteuer); samt
e) avdragsskatt å utbetalningar på grund av livförsäkringar (Abzugs- steuer auf Leistungen aus Lebensver- sicherungen).
2. Direkta skatter till kantoner, distrikt (Bezirke), kretsar (Kreise) och kommuner:
a) å inkomst (inkomst i dess hel het, arbetsinkomst, förmögenhetsav- kastning, rörelsevinst o. s. v.);
b) å förmögenhet (förmögenhet i dess helhet, lös och fast egendom, i rörelse nedlagd förmögenhet o. s. v.) samt kapital.
d. Verrechnungssteuer;
e. Abzugssteuer auf Leistungen aus Lebensversicherungen.
2. Direkte Steuern der Kantone, Bezirke, Kreise und Gemeinden:
a. vom Einkommen (Gesamtein- kommen, Erwerbseinkommen, Ver- mögensertrag, Geschäftsertrag usw.);
b. vom Vermögen (Gesamtvermö- gen, bewegliches und unbewegliches Vermögen, Geschäftsvermögen usw.) und Kapital.
O
Iiihang til! riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 306.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
Avtal
Abkommen
mellan Konungariket Sverige och zwischen dem Königreich Schvve-
Schweiziska Edsförbundet för und- den und der Schweizerischen Eidge-
vikande av dubbelbeskattning be- nossenschaft zur Vermeidung der
träffande skatter å kvarlåtenskap. Doppelbesteuerung auf dem Gebiet
der Erbschaftssteuern.
Konungariket Sverige och Schwei
ziska Edsförbundet hava, föranledda
av önskan att, såvitt möjligt, undvika
dubbelbeskattning beträffande skat
ter å kvarlåtenskap, överenskommit
att avsluta ett avtal.
För detta ändamål hava till befull-
mäktigade ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sve
rige:
Sin statsminister Tage Erlander.
Schweiziska Förbundsrådet:
Henry Vallotton, Schweiziska Eds
förbundets utomordentliga sändebud
och befullmäktigade minister i Stock
holm.
De befullmäktigade ombuden hava,
efter det de delgivit varandra sina
fullmakter, som befunnits i god och
behörig form, överenskommit om föl
jande bestämmelser:
Art. 1.
1. Detta avtal har till syfte att be
reda skydd mot sådan dubbelbe
skattning, som då en medborgare i
en av de båda staterna avlider kan
uppkomma genom samtidig påföring
av svenska och schweiziska skatter å
kvarlåtenskap.
2. Som skatter å kvarlåtenskap en
ligt detta avtal anses sådana skat
ter, som jämlikt den svenska eller
den schweiziska lagstiftningen i an
ledning av dödsfall utgå av kvarlåten-
skapen i dess helhet eller av arvs- el
ler testamentslotter.
3. Avtalet avser särskilt arvsskatt
och kvarlåtenskapsskatt, som uttagas
i Sverige, samt arvsskatter och kvar-
låtenskapsskatter, som uttagas av
kantoner, distrikt (Bezirke), kretsar
Das Königreich Schweden und
die Schweizerische Eidgenossenschaft
sind, vom Wunsche geleitet, die Dop
pelbesteuerung auf dem Gebiete der
Erbschaftssteuern nach Möglichkeit
zu vermeiden, ubereingekommen, ein
Abkommen abzuschliessen.
Zu diesem Zwecke haben zu Bevoll-
mächtigten ernannt:
Seine Majestät der König von
Sctrweden:
Seinen Staatsminister, Herrn Tage
Erlander.
Der Schweizerische Bundesrat:
Herrn Henry Vallotton, ausseror-
dentlichen Gesandten und bevoll-
mächtigten Minister der Schweizeri
schen Eidgenossenschaft in Stock
holm.
Die Bevollmächtigten haben, nach-
dem sie sich ihre Vollmachten mit-
geteilt und diese in guter und gehö-
riger Form befunden haben, folgen-
des vereinbart:
Art 1.
1. Dieses Abkommen soll Schutz
vor der Doppelbesteuerung gewähren,
die sich beim Ableben eines Angehö-
rigen eines der beiden Staaten aus
der gleichzeitigen Erhebung schwedi-
scher und schweizerischer Erbschafts
steuern ergeben könnte.
2. Als Erbschaftssteuern im Sinne
dieses Abkommens gelten solche
Steuern, die auf Grund der schwedi-
schen oder der schweizerischen Ge-
setzgebung von Todes wegen von den
Hinterlassenschaften im Ganzen oder
von den Erbteilen erhoben werden.
3. Das Abkommen bezieht sich
namentlich auf die in Schweden erho-
benen Erbanfall- und Nachlassteuern
(arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt)
und auf die von den schweizerischen
Kunql. Maj:ts proposition nr 306.
19
(Kreise) och kommuner i Schweiz, ävensom de skatter av samma eller liknande slag, som framdeles må ut tagas vid sidan av eller i stället för nämnda skatter. Inbegripna äro skat ter, som uttagas i form av tilläggs skatter (Zuschläge).
Art. 2.
Å fast egendom (vari inbegripas tillbehör ävensom levande och döda inventarier i lantbruk eller skogs bruk) utgå skatter å kvarlåtenskap allenast i den stat, i vilken egendo men befinner sig. Art. 3 punkterna 2 och 3 i det den 16 oktober 1948 slutna avtalet mellan de båda stater na för undvikande av dubbelbeskatt ning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet äga här motsvaran de tillämpning.
Art. 3.
Å lös och fast egendom, nedlagd i rörelse för utövande av handel, in dustri och näringsverksamhet av vad slag det vara må, utgå skatter å kvar låtenskap endast i den stat, i vilken företaget har ett fast driftställe. Art. 4 i det den 16 oktober 1948 slutna av talet mellan de båda staterna för und vikande av dubbelbeskattning beträf fande skatter å inkomst och förmö genhet ävensom dithörande bestäm melser i slutprotokollet äga här mot svarande tillämpning.
Art. 4.
1. Å egendom, varå Art. 2 eller 3 icke är tillämplig, utgå skatter å kvarlåtenskap endast i den stat, i vil ken den avlidne haft sitt sista hem vist. Till sådan egendom hänföres även varje slag av fordringar med säkerhet i fast egendom ävensom lös egendom, nedlagd i stadigvarande anordningar, som användas vid ut övande av ett fritt yrke i en av de båda staterna.
Kantonen, Bezirken, Kreisen und Ge- meinden erhobenen Erbanfall- und Nachlassteuern sowie auf kiinftige Steuern gleicher oder ähnlicher Art, die neben diese oder an deren Stelle treten. Inbegriffen sind Steuern, die in Form von Zuschlägen erhoben werden.
Art. 2.
Unbewegliches Vermögen (ein- schliesslich der Zugehör sowie des einem land- oder forstwirtschaft- lichen Betrieb dienenden lebenden und toten Inventars) ist den Erb- schaftssteuern nur in dem Staate un- terworfen, in dem dieses Vermögen sich befindet. Art. 3, Abs. 2 und 3 des am 16. Oktober 1948 zwischen den beiden Staaten abgeschlossenen Ab- kommens zur Vermeidung der Doppel- besteuerung auf dem Gebiete der Steuern vom Einkommen und vom Vermögen finden entsprechende An- wendung.
Art. 3.
Das in Betrieben von Handel, Industrie und Gewerbe jeder Art angelegte bewegliche und unbeweg- liche Nachlassvermögen unterliegt den Erbschaftssteuern nur in dem Staate, in dem das Unternehmen eine Betriebsstätte hat. Art. 4 des am 16. Oktober 1948 zwischen den beiden Staaten abgeschlossenen Abkommens zur Vermeidung der Doppelbesteue- rung auf dem Gebiete der Steuern vom Einkommen und vom Vermögen sowie die zugehörigen Bestiminungen im Schlussprotokoll finden ent sprechende Anwendung.
Art. 4.
1. Das nicht nach Art. 2 oder 3 zu behandelnde Nachlassvermögen, einschliesslich der grundpfändlich gesicherten Forderungen jeder Art und des beweglichen Vermögens, das in ständigen, der Ausiibung eines freien Berufes in einem der beiden Staaten dienenden Einrichtungen an- gelegt ist, unterliegt den Erbschafts steuern nur in dem Staate, in dem der Erblasser seinen letzten Wohnsitz gehabt hat.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
2. Hemvist enligt detta avtal anses
föreligga i den stat, där den avlidne
vid dödsfallet hade en stadigvarande
bostad. Hade han sådan bostad å fle
ra orter, gäller den ort som hemvist,
med vilken den avlidne hade de
starkaste personliga förbindelserna
(centrum för levnadsintressena, verk
ligt hem). Kan enighet ej vinnas be
träffande centrum för levnadsintres
sena, anses som hemvist den ort, där
den avlidne vid sin död stadigvaran
de vistades. Förelåg icke heller sta
digvarande vistelse, antages den av
lidne hava haft hemvist i den stat, i
vilken han vid tiden för sin död ägde
medborgarskap.
3. Hade den avlidne icke stadig
varande bostad i någondera staten,
antages hans hemvist hava varit i den
stat, i vilken han vid dödsfallet ägde
medborgarskap.
4. Stadigvarande vistelse enligt det
ta avtal har en person å den ort, där
han uppehåller sig under sådana om
ständigheter, att man därav kan slu
ta till hans avsikt att vistas där icke
blott tillfälligtvis.
5. Var den avlidne vid dödsfallet
medborgare i båda staterna och är
hemvistet beroende av medborgarska
pet, skola de högsta förvaltningsmyn
digheterna träffa överenskommelser
från fall till fall.
Art. 5.
1. Vardera staten skall avräkna
skulder, vilka häfta vid efterlämnad
egendom, som enligt Art. 2 och 3 är
underkastad dess beskattningsrätt,
eller för vilka sådan egendom utgör
säkerhet. Avräkningen skall i första
hand ske å denna egendom och se
dan å den egendom, som eventuellt
enligt Art. 4 anvisats staten till be
skattning. Uppkommer härvid ett
skuldöverskott, skall detta avräknas
å den efterlämnade egendom, som
skall beskattas i den andra staten.
2. Wohnsitz im Sinne dieses Ab-
kommens wird in dem Staate ange-
nommen, in dem der Erblasser zur
Zeit seines Todes eine ständige Wohn-
gelegenheit hatte. Unter mehreren
derartigen Orten gilt derjenige als
Wohnsitz, zu dem der Erblasser die
stärksten persönlichen Beziehungen
hatte (Mittelpunkt der Lebensinteres-
sen; wirkliches Heim). Ist eine Eini-
gung iiber den Mittelpunkt der Le-
bensinteressen nicht zu erzielen, so
gilt als Wohnsitz der Ort, \vo der
Erblasser zur Zeit seines Todes
dauernden Aufenthalt hatte. Fehlt
auch ein dauernder Aufenthalt, so
wird der Wohnsitz in dem Staate
angenommen, dessen Staatsangehö-
rigkeit der Erblasser zur Zeit seines
Todes besass.
3. Besteht in keinem der beiden
Staaten eine ständige Wohngelegen-
heit, so wird der Wohnsitz in dem
Staate angenommen, dessen Staatsan-
gehörigkeit der Erblasser zur Zeit
seines Todes besass.
4. Einen dauernden Aufenthalt im
Sinne dieses Abkommens hat jemand
da, wo er sich unter Umständen auf-
hält, die auf die Absicht schliessen
lassen, dort nicht nur voriibergehend
zu verweilen.
5. Gehörte der Erblasser zur Zeit
seines Todes beiden Staaten an und
hängt der Wohnsitz von der Staats-
angehörigkeit ab, so werden sich die
obersten Verwaltungsbehörden von
Fall zu Fall verständigen.
Art. 5.
1. Jeder der beiden Staaten wird
die Schulden, die zu dem nach Art.
2 und 3 seiner Steuerhoheit unter-
stehenden Nachlassvermögen in wirt-
schaftlicher Beziehung stehen oder
darauf sichergestellt sind, zunächst
auf dieses Vermögen und sodann auf
das ihm gegebenenfalls nach Art. 4
zur Besteuerung zugewiesene Vermö
gen anrechnen. Ergibt sich dabei ein
Schuldenuberschuss, so ist diesel- auf
das im andern Staate zu versteuernde
Nachlassvermögen anzurechnen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
21
2. Övriga skulder avräknas i förs ta hand å egendom, som skall beskat tas enligt Art. 4, och sedan å övrig efterlämnad egendom, som den en ligt Art. 4 behöriga staten eventu ellt anvisats att beskatta enligt Art. 2 eller 3. Uppkommer därvid ett skuldöverskott, skall detta avräknas å den efterlämnade egendom, som skall beskattas i den andra staten.
Art. 6.
1. Till undvikande av dubbelbe skattning beträffande de i Art. 1 an givna skatterna i fall, som icke reg leras i detta avtal eller som kunna uppstå vid tillämpning av avtalet, så ock i fall, då svårighet eller tvivels- mål uppkommer vid avtalets tolk ning eller tillämpning, kunna de högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna träffa överenskom melser.
2. I övrigt skola Art. 10 punkt 1 och slutprotokollet till Art. 10 även som Art. 11 i det den 16 oktober 1948 mellan de båda staterna slutna av talet för undvikande av dubbelbe skattning beträffande skatter å in komst och förmögenhet här äga mot svarande tillämpning.
Art. 7.
1. Avtalet skall tillämpas å alla fall, då arvlåtare eller testator avli dit efter den i Art. 8 punkt 3 första meningen angivna tidpunkten.
2. Efter behörig uppsägning skall avtalet icke vidare tillämpas å fall, då arvlåtare eller testator avlidit ef ter utgången av det kalenderår, vars utgång uppsägningen avsett.
Art. 8.
1. Detta avtal, som är avfattat i originalexemplar på svenska och tys ka språken, skall ratificeras, för Sve riges del av Hans Majestät Konung-
2. Sonstige Schulden werden zu- nächst auf das nach Art. 4 zu be- steuernde Vermögen und sodann auf das sonstige Nachlassvermögen an- gerechnet, das dem nach Art. 4 zu- ständigen Staate gegebenenfalls durch Art. 2 oder 3 zur Besteuerung zuge- wiesen wird. Ergibt sich dabei ein Schuldeniiberschuss, so ist dieser auf das im andern Staate zu versteuern- de Nachlassvermögen anzurechnen.
Art. 6.
1. Zur Beseitigung von Doppel- besteuerung auf dem Gebiete der in Art. 1 erwähnten Steuern in Fällen, die in diesem Abkommen nicht ge- regelt sind oder sich bei Anwendung dieses Abkommens ergeben, sowie auch in Fällen von Schwierigkeiten oder Zweifeln bei der Auslegung oder Anwendung dieses Abkommens, kön- nen sich die obersten Verwaltungs- behörden der beiden Staaten verstän- digen.
2. Im iibrigen finden Art. 10, Abs. 1 und Schlussprotokoll zu Art. 10 sowie Art. 11 des am 16. Oktober 1948 zwischen den beiden Staaten abgeschlossenen Abkommens zur Ver- meidung der Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der Steuern vom Ein- kommen und vom Vermögen ent- sprechende Anwendung.
Art. 7.
1. Das Abkommen findet Anwen dung auf alle Fälle, in denen der Tod des Erblassers nach dem in Art. 8, Abs. 3, Satz 1 bezeichneten Zeitpunkt eingetreten ist.
2. Das Abkommen verliert mit dem Ablauf des Kalenderjahres, auf den es rechtsgiiltig gekundigt worden ist, seine Verbindlichkeit fur alle Fälle, in denen der Erblasser später verstorben ist.
Art. 8.
1. Dieses Abkommen, das in schwe- discher und in deutscher Urschrift gefertigl ist, soll ratifiziert werden, und zwar schwedischerseits durch
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
en av Sverige med riksdagens sam
tycke och för Schweiz’ del av För
bundsrådet med godkännande av
förbundsförsamlingen. Ratifikations-
handlingarna skola snarast möjligt
utväxlas i Bern.
2. Båda avtalstexterna äro auten
tiska.
3. Avtalet träder i kraft med ut-
växling av ratifikationsliandlingarna.
Det förbliver gällande, så länge det
samma icke uppsäges av någondera
staten minst sex månader före ut
gången av ett kalenderår; vid en så
dan uppsägning upphör dess giltig
het med kalenderårets utgång.
Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud un
dertecknat detta avtal och försett det
samma med sina sigill.
Stockholm den 18 oktober 1948.
Seine Majestät den König von Schwe-
den mit Zustimmung des Reichstags,
schweizerischerseits durch den Bun-
desrat nach Genehmigung durch die
Bundesversammlung. Die Ratifika-
tionsurkunden sollen baldmöglichst
in Bern ausgetauscht werden.
2. Beide Texte des Abkommens
sind authentisch.
3. Das Abkommen tritt mit dem
Tage des Austausches der Ratifika-
tionsurkunden in Kraft. Es bleibt so
lange verbindlich, als es nicht von
einem der beiden Staaten mindestens
sechs Monate vor Ablauf eines Ka-
lenderjahres gekiindigt worden ist;
im Falle einer solchen Kiindigung
erlischt es mit Ablauf des Kalender-
jahres.
Zu Urkund dessen haben die Be-
vollmächtigten beider Staaten dieses
Abkommen unterzeichnet und mit
ihren Siegeln versehen.
Stockholm, den 16. Oktober 1948.
Tage Erlander.
D:r Henry Vallotton.
Slutprotokoll.
Vid undertecknande av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Schweiziska Edsförbundet slutna av
talet för undvikande av dubbelbe
skattning beträffande skatter å kvar-
låtenskap hava undertecknade befull
mäktigade ombud avgivit följande li-
kalydande förklaringar, som utgöra
en integrerande del av avtalet.
Till Art. 1.
1. Den i Art. 1 punkt 3 intagna
uppräkningen av de skatter å kvarlå-
tenskap, å vilka avtalet tillämpas, är
icke uttömmande. För fortlöpande
rättelse av denna uppräkning skola
Schlussprotokoll.
Bei der Unterzeichnung des heute
zwischen dem Königreich Schweden
und der Schweizerischen Eidgenos-
senschaft abgeschlossenen Abkom
mens zur Vermeidung der Doppel-
besteuerung auf dem Gebiete der Erb-
schaftssteuern haben die unterzeich-
neten Bevollmächtigten folgende
ubereinstimmende Erklärungen ab-
gegeben, die einen integrierenden
Bestandteil des Abkommens bilden.
Zu Art. 1.
1. Die in Art. 1, Abs. 3 enthaltene
Aufzählung der Erbschaftssteuern,
auf die das Abkommen Anwendung
findet, ist nicht abschliessend. Zur
fortlaufenden Bereinigung dieser
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
23
de högsta förvaltningsmyndigheterna 1 de båda staterna vid slutet av var je år meddela varandra i skattelag stiftningen inträdda ändringar.
2. Uppkommande tvivelsmål rö rande frågan, på vilka skatter avtalet skall tillämpas, skola avgöras i sam förstånd mellan de båda staternas högsta förvaltningsmyndigheter.
Till Art. 2—4.
1. Efterlämnad egendom av i Art. 2 angivet slag, som icke befinner sig i någondera staten, ävensom efter lämnad egendom av i Art. 3 angivet slag, som icke användes för ett i nå gondera staten befintligt fast drift ställes verksamhet, skola behandlas enligt Art. 4.
2. Avtalet inskränker icke befo genheten för vardera staten att be träffande de delar av kvarlåtenska- pen, som i beskattningshänseende äro uteslutande förbehållna den staten, beräkna skatterna å kvarlåtenskap efter den skattesats, som skulle hava gällt om hela kvarlåtenskapen eller hela arvs- eller testamentslotten skul le hava varit föremål för beskattning i den staten.
3. Detta avtal inverkar icke på rät ten att åtnjuta eventuella, längre gå ende befrielser, som enligt folkrät tens allmänna regler medgivas diplo matiska och konsulära befattningsha vare. I den mån på grund av sådana längre gående befrielser påförande av skatter å kvarlåtenskap icke sker i anställningsstaten, förbehålles beskat- ningen hemlandet.
Aufzählung werden sich die obersten Verwaltungsbehörden der beiden Staaten auf Ende jedes Jahres die in der Steuergesetzgebung eingetretenen Aenderungen mitteilen.
2. Allfällige Zweifel iiber die Fra- ge, auf welche Steuern das Abkom- men Anwendung zu finden habe, sind im Einvernehinen zwischen den obersten Verwaltungsbehörden der beiden Staaten zu klären.
Zu Art. 2—4.
1. Nachlassvermögen der in Art. 2 genannten Art, das in keinem der beiden Staaten liegt, sowie Nachlass vermögen der in Art. 3 genannten Art, das nicht einer Betriebsstätte in einem der beiden Staaten dient, wird nach Art. 4 behandelt.
2. Das Abkommen beschränkt nicht die Befugnis der beiden Staa ten, die Erbschaftssteuern auf den ihnen zur ausschliesslichen Besteue- rung zugewiesenen Teilen eines Nach- lasses nach dem Satze zu berechnen, der Anwendung fände, wenn der ganze Nachlass oder Erbteil in die- sem Staate steuerbar wäre.
3. Dieses Abkommen beriihrt nicht das Recht auf den Genuss etwaiger weitergehender Befreiungen, die nach den allgemeinen Regeln des Völkerrechts den diplomatischen und konsularischen Beamten zukommen. Soweit auf Grund solcher weiterge hender Befreiungen eine Heranzieh- ung zu den Erbschaftssteuern im Empfangsstaate nicht erfolgt, bleibt die Besteuerung dem Absendestaat vorbehalten.
Till Art. 5.
Med avvikelse från vad i Art. 5 är stadgat gäller, alt å fideikommiss av räknas allenast de skulder, som häf ta därvid eller för vilka sådan egen dom utgör säkerhet.
Stockholm den 1 (i oktober 15)48.
Zu Art. 5.
Abweichend von Art. 5 werden auf Fideikommisse nur die darauf lasten- dcn oder sichergestellten Schulden angerechnet.
Stockholm, den 16. Oktober 1948.
Tage Erlander. D:r Henrg Vallotton.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 15
oktober 1948.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemen
sam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsministern
Erlander.
Frågan om avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbel
beskattning aktualiserades redan år 1938. Några direkta förhandlingar i
ämnet kommo dock icke till stånd före det andra världskrigets utbrott. Ef
ter krigets slut togs frågan ånyo upp och de båda ländernas regeringar
blevo ense om att inleda förhandlingar i syfte att få till stånd avtal för und
vikande av dubbelbeskattning. Sådana förhandlingar ägde därefter rum i
Bern under tiden den 19 april—den 5 maj 1948. Förhandlingarna fördes å
svensk sida av chefen för finansdepartementets rättsavdelning, hovrätts
rådet Rolf Dahlgren, kammarrättsrådet Otto Ekenberg samt skattedirektö-
ren K. G. A. Sandström. Vid dessa förhandlingar nåddes enighet om två, på
tyska språket avfattade förslag till avtal mellan de båda länderna för undvi
kande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögen
het ävensom å kvarlåtenskap med därtill hörande slutprotokoll. Enighet
nåddes jämväl, efter skriftväxling mellan förhandlarna, om en på svenska
språket avfattad text till avtal och slutprotokoll.
Förslagen till avtal med tillhörande slutprotokoll — vilka handlingar
jämte ett rörande paraferingen av förslagen upprättat protokoll torde få
såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende — överlämnades seder
mera av förhandlarna till respektive regeringar för godkännande.
Förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skat
ter å inkomst och förmögenhet med tillhörande slutprotokoll jämte para-
feringsprotokollet remitterades därefter till kammarrätten, som i utlåtande
den 13 augusti 1948 förklarade sig icke hava funnit anledning till erinran
mot förslaget.
1 Förslagen till avtal med tillhörande slutprotokoll ha här uteslutits. De vid propositionen
fogade avtalen och slutprotokollen överensstämma med de av förhandlarna föreslagna texterna
utom därutinnan att i avtalet rörande skatter å kvarlåtenskap vidtagits den i det följande om-
förmälda jämkningen i artikel 4 punkt 1 samt att i de tyska texterna omkastning skett av den
ordningsföljd, i vilken Schweiz och Sverige omnämnas.
25
Vad åter angår förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap med därtill hörande protokoll remit
terades detta till Svea hovrätt. I utlåtande den It augusti 1948 förklarade
hovrätten, jämte det hovrätten framförde ett par smärre anmärkningar av
huvudsakligen språklig natur, att hovrätten i övrigt icke hade något att
erinra mot förslaget.
Schweiziska legationen i Stockholm har därefter under hand meddelat,
att man å schweizisk sida vore beredd att underteckna avtalen, dock att
därvid i förtydligande syfte borde vidtagas sådan jämkning i artikel 4,
punkt 1 i förslaget till avtal rörande skatter å kvarlåtenskap att mellan or
den »und des» och orden »Vermögens, das» inskötes ordet »beweglichen»;
motsvarande ändring borde ske i den svenska texten.
Avtal av de slag, varom här är fråga, ha förut slutits med ett antal stater.
Det senaste avtalet rörande skatter å inkomst och förmögenhet avslöts med
Norge den 21 juni 1947. Det senaste avtalet beträffande skatter å kvarlåten
skap avslöts med Frankrike den 24 december 1936. De nu föreliggande av-
talsförslagen överensstämma i väsentliga delar med nyssnämnda avtal. Dock
föreligga åtskilliga detalj avvikelser, föranledda av olikheter i svensk och
schweizisk skattelagstiftning eller eljest av rådande, särskilda förhållanden.
Beträffande detaljerna i de nu föreliggande avtalsförslagen torde jag i
huvudsak få hänvisa till avtalstexterna. Emellertid torde det finnas anled
ning att här något beröra ett par särskilda frågor, avseende förslaget till av
tal beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.
Vad angår beskattning av aktieutdelningar stadgas i det svensk-norska
avtalet, att beskattningsrätten tillkommer det land, där aktieägaren är bo
satt, att det land, där bolaget har sitt domicil, emellertid skall vara bibe
hållet vid rätten att uttaga och innehålla skatt som enligt dess egen skatte
lagstiftning avdrages vid källan (kupongskatt), dock ej mer än 10 procent
av utdelningens bruttobelopp, samt att det förstnämnda landet skall vara
skyldigt att, i händelse kupongskatt sålunda innehålles, från sin på utdel
ningen belöpande statliga inkomstskatt medgiva ett särskilt avdrag, ej un
derstigande 5 procent av utdelningens bruttobelopp. Dessa regler medföra,
att beskattningsrätten i huvudsak förbehålles det land, där aktieägaren är
bosatt, samt att en viss dubbelbeskattning alltjämt kommer att kvarstå, så
vitt angår aktieinkomster.
Även enligt det nu föreliggande förslaget till avtal rörande skatter å in
komst och förmögenhet beskattas inkomst av kapital i princip i det land,
där inkomsttagaren är bosatt. Emellertid är vardera staten bibehållen vid
sin befogenhet att i enlighet med sin interna lagstiftning belägga kapital
inkomster med kupongskatt (artikel 9, punkt 1). 1 den mån den sålunda ut
tagna skatten överstiger 5 procent av kapitalinkomsten kan skatten emel
lertid återfordras av den inom den andra staten hemmahörande inkomst
tagaren under förutsättning dels att inkomsten visas vara underkastad di
rekt beskattning i hemviststaten, dels ock att hemviststaten ävenledes un
derkastar inkomst av samma slag beskattning vid källan (artikel 9, punkt 2).
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
26
De nyss återgivna reglerna synas ändamålsenliga, såvitt angår aktiein
komster. Båda länderna belägga nämligen dylika inkomster med kupong
skatt. För den skattskyldiges del blir det slutliga resultatet, att han betalar
full skatt i hemviststaten och en till 5 procent reducerad kupongskatt i
det andra landet.
Emellertid beläggas i Schweiz jämväl vissa ränteutbetalningar in. m. med
kupongskatt, medan detta icke är fallet i Sverige. En svensk betalnings
mottagare har sålunda att i Sverige erlägga full skatt för sådan räntein
komst samtidigt som han i Schweiz blir föremål för beskattning vid källan;
någon reduktionsrätt föreligger icke i ett dylikt fall, eftersom Sverige icke
för närvarande uttager kupongskatt annat än å aktieutdelningar. I de nu
ifrågavarande fallen skulle alltså dubbelbeskattning alltjämt komma att
föreligga. Självfallet är detta icke helt tillfredsställande. Emellertid bör
framhållas dels att de förevarande bestämmelserna icke få bedömas som
en isolerad fråga utan som ett led i den allmänna uppgörelsen angående
fördelning av beskattningsrätten, dels ock att full reciprocitet och undan
röjande i allt väsentligt av dubbelbeskattningen inträda, om och när Sve
rige inför kupongskatt på ränteutbetalningar till utländska fordringsägare.
Vid nu angivna förhållanden synas de föreslagna bestämmelserna kunna
godtagas.
Vad angår inkomst av rörelse, utövad vid fasta driftställen i båda sta
terna, gäller enligt bl. a. det svensk-norska avtalet, att vardera staten äger
beskatta den del av inkomsten, som förvärvas från fast driftställe inom den
statens område. Motsvarande regel gäller enligt nu förevarande förslag till
avtal för undvikande av dubbelsbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet (artikel 4, punkt 3). Emellertid gäller enligt nämnda av-
talsförslag (slutprotokollet till artikel 4, punkt 5) att vid uppdelningen av
inkomsten i regel 10 procent därav först skall tilldelas den stat, där före
taget har sitt säte, dock endast under förutsättning att en väsentlig del av-
ledningen är därmed förbunden. Föreligga särskilda förhållanden, kan
nämnda andel höjas i skälig mån, dock högst till 20 %.
De nyssnämnda, i avtalsförslaget intagna bestämmelserna angående till
delning av viss procentuell andel åt den stat, där vederbörande företag har
sitt säte, innebära för Sveriges vidkommande en nyhet. Emellertid bör fram
hållas, att i viss mån likartade bestämmelser återfinnas i 58 § kommunal
skattelagen, såvitt angår fördelning av rörelsevinst mellan skilda kommu
ner. I 58 § sista stycket stadgas sålunda, att beträffande rörelse av annat
slag än de förut i paragrafen särskilt angivna inkomsten beskattas till 5
procent eller, där omständigheterna därtill föranleda, högre procent i den
kommun, där huvudkontor funnits, samt i övrigt i de kommuner, där fast
driftställe begagnats. Bland annat med hänsyn härtill synes den föreva
rande avtalsbestämmelsen kunna godtagas.
Beträffande inkomst av tjänst gäller enligt det svensk-norska avtalet, att
beskattningsrätten tillkommer bosättningsstaten. Såsom jag anförde till
statsrådsprotokollet för den 20 juni 1947 (prop. 1947: 325) vid anmälan av
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
27
det svensk-norska skatteavtalet, vore det emellertid med gällande svenska skatte- och uppbördssystem bäst överensstämmande, om beskattningsrätten i stället förklarades tillkomma den stat, där verksamheten utövades. Jag framhöll i anslutning därtill, att vid de svensk-norska förhandlingarna om buden varit ense om att, så snart de tekniska förutsättningarna därför å norsk sida förelåge, avtalet borde ändras så att arbetsinkomster konnne att beskattas i den av staterna, där arbetet utfördes.
I det nu förevarande förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskatt ning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet stadgas (artikel 6, punkt 1) att inkomst av osjälvständig förvärvsverksamhet i regel beskattas allenast i den stat, inom vars område den personliga verksamhet utövas, från vilken inkomsten härrör. I förslaget har sålunda upptagits den prin cip, som enligt vad jag i nyssnämnda sammanhang anförde är att anse så som för Sveriges del önskvärd.
Förslaget till avtal beträffande skatter å inkomst och förmögenhet avses å svensk sida skola tillämpas första gången beträffande de skatter, som utgå på grund av 1949 års taxering. Detta innebär att, i den mån beskatt ningsrätten med avseende å viss inkomst vid nämnda taxering befinnes tillkomma Schweiz, de i Sverige under år 1948 för inkomsten uttagna pre liminärskatterna skola i författningsenlig ordning restitueras. Avtalet avses icke skola tillämpas beträffande eftertaxeringar för år 1948 eller tidigare år. — I fråga om kupongskatt avses en särskild regel skola gälla. Beträffande sådan skatt stadgas nämligen, att avtalet första gången skall tillämpas på skatter å sådan inkomst av kapital, som under år 1949 blir tillgänglig för lyftning och som icke redan tidigare förskottsvis utbetalats.
Motsvarande regler gälla i fråga om avtalets ikraftträdande med avseende å schweiziska skatter.
Avtalet angående skatter å kvarlåtenskap avses skola tillämpas å alla sådana fall, då vederbörande arvlåtare respektive testator avlidit efter avta lets ikraftträdande.
Med framhållande av att de föreslagna avtalen vore ägnade att främja de ekonomiska förbindelserna mellan Sverige och Schweiz — och under erinran att det torde ankomma på t. f. chefen för utrikesdepartementet, stats ministern Erlander, att göra framställning rörande avtalens undertecknan de — hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t för sin del måtte, med förut angiven jämkning, godkänna förslagen till av tal mellan de båda länderna för undvikande av dubbelbeskattning beträf fande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom å kvarlåtenskap jämte de till avtalen börande slutprotokollen.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl lan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Nils G russ.
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
ParateringsprotokoII
till avtalen mellan Konungariket Sve
rige och Schweiziska Edsförbundet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet ävensom beträffande
skatter å kvarlåtenskap.
1. Under tiden från och med den
19 april till och med den 5 maj 1948
hava förhandlingar ägt rum i Bern
mellan en svensk och en schweizisk
delegation, vilka förhandlingar lett
till utarbetande av på tyska språket
avfattade förslag till avtal (slutpro
tokoll härunder inbegripna) för und
vikande av dubbelbeskattning beträf
fande skatter å inkomst och förmö
genhet, resp. beträffande skatter å
kvarlåtenskap. De tyska texterna till
dessa avtalsförslag hava paraferats,
vart och ett i två exemplar, av under
tecknade delegationer.
2. De båda delegationerna förklara
härmed, att de paraferade avtalstex
terna motsvara deras gemensamma
vilja. Den svenska delegationen skall
snarast möjligt låta överlämna till den
schweiziska beskickningen i Stock
holm för vidare befordran till den
schweiziska delegationen en med de
paraferade tyska texterna överens
stämmande avfattning på svenska
språket av vartdera avtalsförslaget.
Dessa svenska texter skola likaledes
paraferas och därefter betraktas som
i varje avseende likvärdiga med den
tyska avfattningen.
3. De båda delegationerna skola
göra sitt bästa för att vederbörande
myndigheter i de båda staterna skola
meddela bemyndigande till skynd
samt undertecknande av de båda av-
talsförslagen. Undertecknandet skall
Bilaga.
Paraphierungs-Protokoll
zu den Abkommen zwischen der
Schweizerischen Eidgenossenschaft
und dem Königreich Schweden zur
Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Steuern vom
Einkommen und vom Vermögen
sowie auf dem Gebiete der Erb-
schaftssteuern.
1. In der Zeit vom 19. April bis 5.
Mai 1948 haben in Bern zwischen
einer schweizerischen und einer
schwedischen Delegation Verhand-
lungen stattgefunden, die zur Ausar-
beitung in deutscher Sprache abge-
fasster Entwiirfe zu je einem Abkom
men (einschliesslich Schlussproto-
koll) iiber die Vermeidung der Dop
pelbesteuerung auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen sowie auf dem Gebiete der
Erbschaftssteuern gefuhrt haben. Die
deutschen Texte dieser Abkommens-
entwiirfe sind von den unterzeichne-
ten Delegationen in je zwei Exempla
ren paraphiert worden.
2. Die beiden Delegationen erklä-
ren hiermit, dass die paraphierten
Abkonunenstexte ihrem gemeinsamen
Willen entsprechen. Die schwedische
Delegation wird der schweizerischen
Gesandtschaft in Stockholm zuhan-
den der schweizerischen Delegation
baldmöglichst je eine mit den pa
raphierten deutschen Texten iiber-
einstimmende schwedische Fassung
der beiden Entwiirfe zukommen las
sen. Diese schwedischen Texte sollen
gleichfalls paraphiert und hernach
als der deutschen Fassung in jeder
Beziehung gleichwertig betrachtet
werden.
3. Die beiden Delegationen wer
den sich dafiir einsetzen, dass die
zuständigen Behörden ihrer Staaten
die Ermächtigung zur baldigen Un-
terzeichnung der beiden Abkommens-
entwiirfe erteilen. Die Unterzeich-
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
29
äga rum i Stockholm och, såvitt det överhuvud är möjligt, ske i så god tid, att avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skat ter å inkomst och förmögenhet kan träda i kraft vid den i sagda avtal Art. 14, punkt 3, första meningen an givna tidpunkten.
4. Skulle vederbörlig myndighet i en av de båda staterna icke meddela bemyndigande till undertecknande av de paraferade avtalsförslagen, skola så snart som möjligt nya förhand lingar upptagas i Stockholm, såframt icke hindren för bemyndigandet kun na hävas genom brevväxling.
5. Till förtydligande av bestäm melserna om den reglering av be skattningen, som förutses i förslaget till avtal för undvikande av dubbel beskattning beträffande skatter å in komst och förmögenhet jämte dithö- rande slutprotokoll, förklara de båda delegationerna överensstämmande föl jande:
a) Inkomster, som äro föremål för direkt beskattning i Schweiz, skola i Sverige icke heller vara underkastade preliminära skatter; i strid häremot uppburna preliminära skatter skola från svensk sida restitueras.
Om beskattningsrätten beträffande sådana inkomster, som i Sverige äro föremål för 1949 års taxering, enligt avtalet tillkommer Schweiz, skola därå belöpande, i Sverige preliminärt uttagna skatter restitueras enligt det i svenska författningar reglerade för farandet.
b) Det antecknas som ostridigt, att den svenska delegationen vid biträ dande av den i punkt 6 av slutproto kollet till Art. 4 angivna regleringen av beskattningen utgått ifrån, att vid tidpunkten för detta protokolls un dertecknande intet schweiziskt livför säkringsbolag hade fast driftställe i Sverige. Angivna bestämmelse i slut protokollet skall utgöra föremål för
nung soll in Stockholm stattfinden und wenn immer möglieh so friihzei- lig erfolgen, dass das Abkommen iiber die Vermeidung der Doppelbesteue- rung auf dem Gebiete der Steuern vom Einkominen und vom Vermögen auf den in Art. 14, Abs. 3, Satz 1 be- zeichneten Zeitpunkt in Kraft treten kann.
4. Sollte die zuständige Behörde eines der beiden Staaten die Ermäch- tigung zur Unterzeichnung der pa- raphierten Abkommensentwurfe nicht erteilen, so wären so bald als möglieh in Stockholm neue Verhandlungen aufzunehmen, sofern die der Ermäch- tigung' entgegenstehenden Hindernisse nicht auf brieflichem Wege behoben werden können.
5. Zur Erläuterung der im Ent- wurf zu einem Abkommen iiber die Vermeidung der Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der Steuern vom Ein- kominen und vom Vermögen sowie im dazugehörigen Schlussprotokoll vorgesehenen Regelung erklären die beiden Delegationen ubereinstimmend folgendes: a. Einkiinfte, die der direkten Besteuerung in der Schweiz unter- liegen, sollen in Schweden auch nicht den Präliminarsteuern unterworfen sein; im Widerspruch damit erhobene Präliminarsteuern werden schwe- discherseits zuriickerstattet. Kommt das Besteuerungsrecht hin- sichtlich solcher Einkiinfte, die in Schweden Gegenstand der Veranla- gung des Jahres 1949 bilden, nach dem Abkommen der Schwreiz zu, so werden die entsprechenden in Schwe den präliminar entrichteten Steuern nach dem durch das schwedische Gesetz geregelten Verfahren zurucker- stattet. b. Es wird festgestellt, dass die schwedische Delegation bei ihrer Zustimmung zu der in Abs. 0 des Schlussprotokolls zu Art. 4 getroffe- nen Regelung davon ausgegangen ist, dass im Zeitpunkt der Unterzeich- nung dieses Protokolls keine sebwei- zeriscbe Lebensversicherungsgesell- scliaft in Schweden eine Betriebs- slätte unterbält. Die erwäbnte Be-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
nya förhandlingar, så snart detta sy
nes önskvärt till följd av den för när
varande under förberedelse varande
omarbetningen av den svenska lag
stiftningen rörande försäkringsbola
gens beskattning.
c) Vid utformande av restitutions-
förfarandet enligt Art. 9 punkt 2
skall tagas hänsyn till att skattemyn
digheten i gäldenärsstaten bör avgöra
restitutionsansökningar snarast möj
ligt.
I övrigt skola de högsta förvalt
ningsmyndigheterna i de båda sta
terna utan uppskov medelst brevväx
ling komma överens om detaljerna i
restitutionsförfarandet (slutbehand
ling av förfarandet, formulär, intyg
o. s. v.).
d) Som sådana skatter å inkomst
av kapital, som enligt Art. 9 punkt 2
skola restitueras, anses för närva
rande, för Sveriges del kupongskatt å
aktieutdelningar och för Schweiz’ del
kupongskatt (Couponabgabe) och för
skottsvis uppburen skatt (Verrech-
nungssteuer), i den mån de avse ak
tieutdelningar.
e) Avtalet tillämpas jämlikt Art.
12 b) och c) icke på eftertaxeringar,
som avse tiden före avtalets ikraft
trädande.
6. Av detta protokoll skall den
svenska delegationen så snart som
möjligt föranstalta om en svensk av
fattning, som, sedan den underteck
nats av de båda delegationerna, äger
samma giltighet som den föreliggan
de tyska texten.
Upprättat i Bern den 5 maj 1948 i
två exemplar för de båda delegatio
nernas räkning.
Den svenska delegationen:
Rolf Dahlgren. Otto Ekenberg.
G. Sandström.
Den schweiziska delegationen:
Ernst Wyss.
W. Hofer.
stimmung des Schlussprotokolls soll
Gegenstand neuer Verhandlungen bil
den, sobald solche infolge der gegen-
wärtig in Vorbereitung befindlichen
Neuregelung der schwedischen Ge-
setzgebung iiber die Besteuerung der
Versicherungsgesellschaften als ange-
zeigt erscheinen.
c. Bei der Ausgestaltung des Riick-
erstattungsverfahrens nach Art. 9,
Abs. 2 soll darauf Bedacht genom
men werden, dass die Steuerbehörde
des Schuldnerstaates den Riicker-
stattungsantrag tunlichst bald erle-
digt.
Im iibrigen werden sich die ober-
sten Verwaltungsbehörden der beiden
Staaten unverziiglich auf brieflichem
Wege iiber die Einzelheiten des
Riickerstattungsverfahrens (Abwick-
lung des Verfahrens, Formulare, Aus-
weise usw.) ver ständigen.
d. Als Steuer auf Erträgnissen be-
weglichen Ivapitalvermögens, die im
Sinne von Art. 9, Abs. 2 zuriicker-
stattet wird, gelten derzeit schweizeri-
scherseits die Couponabgabe und die
Verrechnungssteuer, soweit sie sich
auf Aktiendividenden beziehen,
schwedischerseits die Couponsteuer
(kupongskatt) auf Aktiendividenden.
e. Das Abkommen findet im Sinne
des Art. 12, lit. b und c keine An-
wendung auf Nachveranlagungen, die
sich auf die Zeit vor dem Inkrafttre-
ten des Abkommens beziehen.
6. Von diesem Protokoll wird die
schwedische Delegation so bald als
möglich eine schwedische Fassung
erstellen, der nach Unterzeichnung
durch die beiden Delegationen
gleicher Wert zukommt wie dem
vorliegenden deutschen Text.
Ausgefertigt in Bern, am 5. Mai
1948, in zwei Exemplaren zuhanden
der beiden Delegationen.
Die schweizerische Delegation:
Ernst Wyss.
W. Hof er.
Die schwedische Delegation:
Rolf Dahlgren. Otto Ekenberg.
G. Sandström.
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
31
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottning holms slott den 15 oktober 1948.
N är varande:
Statsministern
Erlander,
t.
f.
chef för utrikesdepartementet, statsråden
Wig-
forss, Sköld, Quensel, Danxelson, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av che fen för finansdepartementet beslutat godkänna ett förslag till avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skat ter å inkomst och förmögenhet ävensom å kvarlåtenskap, jämte tillhörande slutprotokoll,
hemställer statsministern och t. f. chefen för utrikesdepartementet, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga honom att för Sveriges del underteckna avtal i ämnet jämte tillhörande slutprotokoll.
Till vad statsministern och t. f. chefen för utrikesdeparte mentet sålunda hemställt, vari övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Tore Högstedt.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 22
oktober 19i8.
N ärvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemen
sam beredning med ministern för utrikes ärendena.
Sedan Kungl. Maj:t den 15 oktober 1948 bemyndigat t. f. chefen för ut
rikesdepartementet, statsministern Erlander, att för Sveriges del underteck
na avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning be
träffande skatter å inkomst och förmögenhet samt å kvarlåtenskap jämte
tillhörande slutprotokoll av en lydelse svarande mot de förslag, Kungl. Maj :t
tidigare samma dag för sin del godkänt, ha nämnda avtal med tillhörande
slutprotokoll den 16 oktober 1948 blivit vederbörligen undertecknade.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 15
oktober 1948 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå
riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det för
genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga
ändringar i verkställda taxeringar, vare sig de avse statliga
eller kommunala skatter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Wenker.
488268. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.