Prop. 1949:160
('med förslag till förord\xad ning angående ändring i förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition, nr 160.
1
Nr 160
.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning angående ändring i förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.; given Stockholms slott den 4 mars 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordning en den 20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen av krigsma teriel in. m.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Sammanfattning.
Förslaget avser bl. a. att giva Kungl. Maj :t ökad befogenhet att anordna kontroll över handel med krigsmateriel m. m. För närvarande gäller att Kungl. Maj :t må föreskriva tillståndstvång beträffande verksamhet här i riket så som agent för tillverkare av krigsmateriel. Enligt förslaget utvidgas befogen heten att omfatta försäljning av krigsmateriel m. m., som göres av krigs- materieltillverkare eller för sådan tillverkares räkning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. i sand. Nr 100.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 160.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.
Härigenom förordnas, att 7 och 12 §§ förordningen den 20 juni 1935 om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:)
Konungen må förordna, att verk
samhet här i riket såsom agent för
tillverkare av krigsmateriel icke må
utövas utan Konungens tillstånd.
Har sådant —
(Föreslagen lydelse:)
§•
Konungen må förordna, att krigs
materiel eller uppfinning därav eller
metod för framställning av sådan
materiel ej utan Konungens tillstånd
må här i riket av tillverkare av krigs
materiel eller för dylik tillverkares
räkning försäljas, utbjudas eller el
jest tillhandahållas åt annan än
svensk statlig myndighet.
— tillståndets åtnjutande.
12
§.
Förseelse, som i 8 eller 9 § avses, Förseelse, som i 8 eller 9 § avses,
åtalas av allmän åklagare efter angi- må av allmän åklagare åtalas allenast
velse av kontrollmyndigheten.
efter anmälan eller medgivande av
kontrollmyndigheten.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 19k9.
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
i mars 19i9.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt che
ferna för försvars- och inrikesdepartementen anmäler chefen för handels
departementet, statsrådet Ericsson, fråga om ändring av bestämmelserna
om kontroll över krigsmaterieltillverkningen m. m. samt anför därvid föl
jande.
Gällande bestämmelser. Tillverkningen av krigsmateriel i Sverige är sedan
år 1935 underkastad statlig kontroll. De grundläggande bestämmelserna
härom äro upptagna i förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel m. in. (i det följande benämnd till-
verkningsförordningen).
Enligt denna förordning må ej någon bedriva tillverkning av krigsmateriel
i riket utan att Konungen givit tillstånd därtill. Om vad som skall förstås
med krigsmateriel förordnar Konungen. Sådant förordnande har givits ge
nom kungörelsen nr 396: 1935 (ändrad genom kung. nr 82: 1939). Från
förordningens tillämpning äro kronans fabriker, verkstäder och förråd un
dantagna. I förordningens 2 § stadgas bl. a. att Konungen vid beviljande av
tillstånd meddelar de föreskrifter och villkor, som kunna finnas erforder
liga för tillståndets åtnjutande.
Kontrollen över tillverkningen skall utövas av myndighet som Konungen
bestämmer. I förordningen lämnas närmare bestämmelser om denna kon
troll. Bl. a. äro krigsmaterieltillverkare ålagda viss deklarations- och upp-
giftsplikt och skyldighet att ställa sig till efterrättelse föreskrifter, som
Konungen eller kontrollmyndigheten meddelar för en betryggande kontroll
över det behöriga fullgörandet av deklarationsplikten och uppfyllandet i öv
rigt av meddelade föreskrifter och villkor. Kontrollmyndighet är enligt Ko
nungens förordnande krigsmaterielinspektionen inom handelsdepartementet.
Förordningen innehåller också bestämmelser som ge möjlighet till kon
troll över viss agentverksamhet på rustningsindustriens område. En
ligt 7 § må nämligen Konungen förordna, att verksamhet här i riket såsom
agent för tillverkare av krigsmateriel icke må utövas utan Konungens till
stånd. Har sådant förordnande givits, må Konungen vid beviljande av till
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
stånd meddela de föreskrifter och villkor, som kunna finnas erforderliga
för tillståndets åtnjutande.
Förordningen innehåller vidare straffbestämmelser samt en föreskrift att
vissa av de i förordningen avsedda förseelserna åtalas efter angivelse av
kontrollmyndigheten.
Förordnande jämlikt 7 § har meddelats genom kungörelsen den 5 juni
1936 (nr 250) med bestämmelser angående verksamhet såsom agent för till
verkare av krigsmateriel m. m. (i fortsättningen kallad agentkungörelsen).
Enligt denna kungörelse må ej någon utan Konungens tillstånd här i riket
såsom handelsagent utöva verksamhet, avseende avyttrande, utbjudande el
ler tillhandahållande i övrigt till någon inom riket eller i utlandet av krigs
materiel eller av uppfinning av visst krigsmaterielslag eller av metod för
sådan materiels framställning. Bestämmelsen gäller dock icke där verksam
heten äger rum för sådan tillverkares räkning, som har tillstånd att till
verka krigsmateriel, i fråga om krigsmaterielslag, som avses med tillståndet.
Undantag stadgas vidare för sådan handel, som avses i förordningen angå
ende explosiva varor eller vapenkungörelsen.
Ändringsförslag. I en den 12 februari 1942 dagtecknad promemoria föreslog
dåvarande krigsmaterielinspektören, att det i agentkungörelsen stadgade till-
ståndstvånget skulle utsträckas att gälla icke blott handelsagenter utan även
andra personer som bedreve verksamhet avseende försäljning, utbjudande
eller tillhandahållande av krigsmateriel eller uppfinning därav eller metod
för framställning av krigsmateriel. Undantag skulle dock göras för upp
finnare.
Över denna promemoria avgåvos infordrade utlåtanden av överbefälhava
ren, kommerskollegium efter hörande av Stockholms handelskammare, över-
ståthållarämbetet efter hörande av förste stadsfiskalen i Stockholm, sta
tens krisrevision samt statens industrikommission. Samtliga remissinstan
ser utom industrikommissionen tillstyrkte förslaget i huvudsak eller läm
nade detsamma utan erinran. Industrikommissionen fann det tvivelaktigt
om den föreslagna ändringen borde genomföras i dåvarande läge.
Av de tillstyrkande remissmyndigheterna ansåg kommerskollegium, att
något skäl att undantaga uppfinnare från kontrollen icke förelåg. Kolle
gium framhöll vidare, att krigsmaterielinspektörens förslag syntes förutsätta
ändring även av 7 § tillverkningsförordningen. Samma påpekande gjordes
av några av de övriga remissmyndigheterna.
Sedermera har krigsmaterielinspektionen på nytt tagit upp frågan. I en
1948 avgiven promemoria har krigsmaterielinspektören, under hänvisning
till 1942 års promemoria och de däröver avgivna yttrandena, anfört bl. a.
följande.
De skäl som 1942 talade för en ändring av agentkungörelsen på sätt som
föreslagits kvarstå alltjämt och ha efter världskrigets avslutande fått ökad
aktualitet. Samtliga de personer som syssla med krigsmaterielaffärer böra
sålunda vara underkastade kontroll. Denna kontroll kan likvisst näppeli
5
gen utövas på ett sådant sätt att icke illegala affärer komma till stånd,
men genom föreslagna ändringar kunna dylika transaktioner lagligen be
ivras.
Departementschefen. Det är självfallet alltjämt ett viktigt svenskt intresse
att sådan inom riket bedriven verksamhet, som sammanhör med rustnings
industrien, står under erforderlig statlig kontroll. Genom kravet på Kungl.
Maj :ts tillstånd för tillverkning av krigsmateriel och genom krigsmateriel-
inspektionens uppsiktsverksamhet torde goda garantier ha vunnits för en
tillfredsställande ordning för den svenska krigsmaterielindustriens del. Be
stämmelserna om tiilverkningskontrollen kompletteras av föreskrifterna i
kungörelsen den 19 december 1930 (nr 437) angående förhud mot utförsel
från riket av vissa varor. Enligt dessa må krigsmateriel ej exporteras utan
tillstånd av chefen för handelsdepartementet eller, där fråga är om utförsel
i större omfattning eller eljest om ärenden av större vikt, av Kungl. Maj :t.
Även vapenagentverksamheten har uppmärksammats i lagstiftningen om
krigsmateriel. Vid framläggandet av förslaget till tillverkningsförordning ut
talade dåvarande chefen för handelsdepartementet (propositionen nr
89: 1935) att den då alldeles okontrollerade agentverksamhet, som bedreves
för avsättning av krigsmateriel frän företag såväl inom landet som i utlan
det, borde ställas under statlig uppsikt. På grund av rustningsindustriens
starkt internationella karaktär och under trycket av en hård och ofta osund
konkurrens mellan olika företag inom ifrågavarande industri hade denna
agentverksamhet emellanåt tagit former, vilka från olika synpunkter vore
ägnade att ingiva allvarliga betänkligheter. Departementschefen framhöll
vidare att då krigsmateriel i någon avsevärd omfattning icke kunde tänkas
bli inköpt av annan än svenska staten eller av sådan tillverkare, som vidare
bearbetade inköpt krigsmateriel, något legitimt behov av agentverksamhet
i Sverige endast funnes i den män nämnda köpare hade gagn därav.
Bemyndigandet i 7 § tillverkningsförordningen i fråga om agentverksam
het har såsom framgår av det föregående utnyttjats så, att tillståndstvång
införts — med vissa undantag — beträffande den som ämnar här i riket så
som handelsagent utöva verksamhet, avseende avyttrande, utbjudande eller
tillhandahållande av krigsmateriel samt vissa uppfinningar och framställ
ningsmetoder. Det ändringsförslag, som 1942 framlades av krigsmateriel-
inspektionen, syftade till en skärpning av kontrollen. Det torde ha grundat
sig på den iakttagelsen, att i Sverige förekommit eu del vapentransaktioner,
som genomförts under förmedling av andra personer än sådana, som kunde
karakteriseras som handelsagenter.
Förslaget har ånyo tagits upp av den nuvarande krigsmaterielinspektö-
ren. Enligt vad denne under hand uppgivit ha på senare tid vissa tenden
ser förekommit till ökad verksamhet t rån den utländska vapenhandelns sida.
Med hänsyn till det rådande internationella läget är det viktigt att nödig
vaksamhet iakttages av de statliga myndigheterna på detta ömtåliga om
råde.
Kungl. Maj.ts proposition nr 160-
6
Kungl. Muj:ts proposition nr 160.
Den nuvarande bestämmelsen i 7 § tillverkningsförordningen ger Kungl.
Maj :t befogenhet att förordna om tillståndstvång beträffande verksamhet
här i riket såsom agent för krigsmaterieltillverkare. Genom att använda ut
trycket agent torde man från bestämmelsen ha uteslutit försäljning och lik
nande verksamhet av personer, som äro direkt anställda i ett företags tjänst.
Det synes emellertid oegentligt, särskilt dä det gäller firmor i utlandet, att
göra en sådan åtskillnad. De skäl som tala för att man kontrollerar sådan
förmedlingsverksamhet, som utövas av agenter, böra föranleda att man
håller uppsikt även över vapenfirmornas egen direkta försälj ningsverksam-
het. För såväl agenterna som tillverkarna själva bör emellertid undantag
göras för affärer med svensk statlig myndighet.
I ett av remissyttrandena över krigsmaterielinspektörens förslag förorda
des att även uppfinnares försäljningar av uppfinningar avseende krigsma
teriel skulle innefattas under kontrollen. Detta skulle emellertid enligt min
mening föra för långt. Något speciellt behov av kontroll på detta område
har icke yppats. För övrigt skulle en sådan med stor sannolikhet bli föga
effektiv.
Med hänsyn till det anförda förordar jag att ifrågavarande stadgande i
7 § tillverkningsförordningen ändras. Bemyndigandet bör få den innebör
den att Kungl. Maj :t må fönordna att krigsmateriel eller uppfinning därav
eller metod för framställning av sådan materiel ej utan Kungl. Maj :ts till
stånd må här i riket av tillverkare av krigsmateriel eller för dylik tillver
kares räkning försäljas, utbjudas eller eljest tillhandahållas åt annan än
svensk statlig myndighet.
Slutligen torde jag få föreslå ytterligare en ändring — av formell natur
— i förordningen. Enligt 12 § åtalas vissa förseelser av allmän åklagare
efter angivelse av kontrollmyndigheten. Efter mönster av bl. a. prisregle
ringslagen torde detta stadgande böra avfattas så, att förseelserna må av all
män åklagare åtalas allenast efter anmälan eller medgivande av kontrollmyn
digheten.
De föreslagna ändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1949.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet
med det anförda inom handelsdepartementet upprättat förslag till förord
ning angående ändring i förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om kon
troll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivan Eckersten.
497342. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.