Prop. 1949:162

('med anhållan om riks\xad dagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1918 vid dess trettioförsta sammanträde fattade beslut, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riks­

dagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1918 vid dess trettioförsta sammanträde fattade beslut, m. m.; given Stockholms slott den A mars 19A9.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över social­ ärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens ytt­ rande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1948 vid dess trettioförsta sammanträde fattade beslut, m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1 propositionen förordas svensk ratificering av dels de av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1948 antagna konventionerna (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten samt (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation dels ock den av organisationens allmänna konferens år 1947 antagna konventionen (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och handel.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. t samt. Nr 162.

3

utmynna i en rekommendation, avsedd att tagas under övervägande vid lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär, som till­ kommer en ratificerad konvention. Därest beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, plägar det givas formen av en resolution.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje med­ lem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferens­ sammanträde underställa därå antagna rekommendationer och konven­ tioner vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella om­ ständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och i varje fall icke senare än 18 månader från sammanträdets avslutande.

Medlemsstaternas förpliktelser med avseende å av arbetskonferensen an­ tagna konventioner och rekommendationer ha numera vidgats och skärpts, sedan de ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga, som an- togos av konferensen vid dess tjugunionde sammanträde år 1946 och för vilka redogörelse lämnats i förenämnda proposition nr 111 till 1947 års riksdag, trätt i kraft under år 1948.

Beträffande konventionerna föreskrives sålunda numera i artikel 19 mo­ ment 5 c), att varje medlem skall underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konven­ tionen vederbörlig myndighet samt om av densamma vidtagna åtgärder. Vidare föreskrives i samma artikels moment 5 e) att medlem, som icke ratificerat viss konvention, tid efter annan har att till Internationella ar­ betsbyråns generaldirektör avgiva redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende å de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning, i vilken konventionens bestämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med angivande tillika av de omständigheter, som förhindra el­ ler fördröja ratificeringen av konventionen. Motsvarande föreskrifter med­ delas i fråga om rekommendationer (artikel 19 moment 6) med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av bestämmelserna i desamma. Uppenbarligen avses härigenom att uppnå vidsträcktare kontrollmöjligheter med avseende å genomförandet av arbets- konferensens beslut, varjämte förutsättningar skapats för ratifikation av kon­ ventioner under andra villkor än för närvarande.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med av Interna­ tionella arbetsorganisationen beslutade konventioner och rekommendatio­ ner har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån (ar­ tiklarna 20—21), varvid emellertid föreskrivits att ett av de två officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen konven­ tion eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas gene­ ralsekreterare samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas För­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

4

enta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestäm­ melsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens trettioförsta sammanträde hölls i San

Francisco under tiden den 17 juni—den 10 juli 1948. I sammanträdet del- togo representanter för 51 medlemsstater, av vilka 38 sänt fullständiga de­ legationer, d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av ar­ betar- och arbetsgivarsidorna. Sverige deltog i sammanträdet med en full­ ständig delegation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess förenämnda publi- kationsserie »Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande överläggningsämnen:

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsrapport. II. Finansiella och budgetära frågor. III. Medlemsstaternas årsrapporter angående tillämpningen av konventio­

ner i enlighet med artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga.

IV. Arbetsförmedlingens organisation (andra behandling) samt revision

av 1933 års konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlings- byråer. V. Yrkesvägledning (första behandling). VI. Löneproblem:

a) Allmän rapport (förberedande diskussion);

b) Klausuler rörande skäliga löner i kontrakt, där offentlig myndig­

het är part (första behandling);

c) Rättsskydd för löner (första behandling).

VII. Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (andra behandling).

VIII. Tillämpning av principerna för förenings- och förhandlingsrätten, kol­

lektivavtal, medling och skiljedom ävensom samverkan mellan of­ fentliga myndigheter samt arbetsgivar- och arbetarorganisationer (första behandling).

IX. Partiell revision av 1919 års konvention angående kvinnors nattarbete

och av 1934 års reviderade konvention i samma ämne.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 16 april 1948 hade att deltaga i konferensen från svensk sida utsetts: såsom regeringsombud generaldirektören och chefen för statskontoret Wilhelm Björck och dåvarande chefen för socialdepartementets rättsavdelning, revisionssekreteraren Lars Gunnar Ohlsson samt såsom ersättare för regeringsombuden generalkonsuln i San Fran­ cisco Victor Emanuel Lindholm; såsom arbetareombud landsorganisationens dåvarande andre ordförande Gustav Vahlberg med amanuensen hos landsorganisationen Nils Kellgren och ombudsmannen i samma organisation Nils Goude såsom experter; samt .såsom arbetsgivareombud förre verkställande direktören i svenska arbetsgivareför­ eningen Fritiof Soderbäck med verkställande direktören i arbetsgivareföreningen Bertil Kugelberg och direktören i samma förening Erik Brodén såsom experter samt såsom ersättare for Kugelberg verkställande direktören i sågverksförbundet Torsten Thornander.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

5

X. Partiell revision av 1919 års konvention angående barns och minder­

årigas nattarbete inom industrien.

XI. Utbyte av de i förteckningen till 1947 års konvention angående inter­

nationell arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden) intagna bestämmelserna i dels 1934 års reviderade konvention angå­ ende kvinnors nattarbete, dels ock 1919 års konvention angående barns och minderårigas nattarbete inom industrien mot motsvarande bestämmelser i de reviderade konventionerna i samma ämne.

XII. Privilegier och immuniteter för Internationella arbetsorganisationen.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internatio­ nella arbetsorganisationen avseende utgifterna under år 1949; budgeten fastställdes till 5 215 539 U. S. dollars.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänföra sig till punkterna IV, VII och IX—XI på dagordningen, äro av beskaffenhet att i enlighet med förenämnda artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen, nämligen:

1) Konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för organisa­ tionsrätten.

2) Konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens orga­ nisation.

3) Rekommendation (nr 83) angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

4) Konvention (nr 89) angående kvinnors nattarbete inom industrien (reviderad 1948).

5) Konvention (nr 90) angående minderårigas nattarbete inom industrien (reviderad 1948).

6) Akt angående ändring i den vid konventionen angående internationell arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden), 1947, fogade förteckningen.

Texterna till konventionerna, rekommendationen och akten torde få så­ som bilagor (Bil. A—F) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Det torde böra anmärkas, att den under punkt IV upptagna frågan om revision av 1933 års konvention angående avgiftskrävande arbetsförmed- lingsbyråer icke ledde till något konferensens beslut men kommer att ånyo upptagas å nästa konferenssammanträde.

I särskild bilaga lämnas en förteckning över samtliga vid konferenssam­ manträdet antagna resolutioner (Bil. G).

Härefter övergår jag till att behandla de konventioner samt den rekom­ mendation och akt, vilka antogos vid 1948 års arbetskonferens. Jag kom­ mer att i detta sammanhang även underställa riksdagens prövning frågan om ratificering från Sveriges sida av en vid 1947 års konferens antagen konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och handel.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Texten till konventionen nr 81 torde också få såsom bilaga (Bil. H) fogas till protokollet i detta ärende.

Konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för

organisationsrätten.

Med avseende å den förberedande behandlingen av det ämne som regleras genom förevarande konvention (Bil. A) samt vissa andra där­ med sammanhängande spörsmål må följande anföras.

På initiativ av fackliga världsfederationen och den amerikanska fackföre- ningsfederalionen fästes Förenta Nationernas och Internationella arbetsorga­ nisationens uppmärksamhet på problemet om de fackliga rättigheterna. Vid sitt fjärde sammanträde (februari—mars 1947) anmodades Förenta Natio­ nernas ekonomiska och sociala råd att granska av de båda organisationerna överlämnade promemorior med vissa förslag rörande »garantier för utövan­ det och utvecklingen av fackföreningars rättigheter». Rådet hänsköt dessa dokument till Internationella arbetsorganisationen i enlighet med bestämmel­ serna i den år 1946 mellan Förenta Nationerna och organisationen träffade överenskommelsen1 med en anhållan, att frågan skulle upptagas på dagord­ ningen för arbetskonferensens nästkommande sammanträde. Med bifall till denna framställning beslöt Internationella arbetsbyråns styrelse, att frågan om föreningsfrihet och förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare (industrial relations) skulle uppföras på dagordningen för arbetskonferen­ sens 30:e sammanträde, Genéve, juni—juli 1947.

I anledning av de till arbetsbyrån överlämnade dokumenten fattade 1947 års arbetskonferens åtskilliga beslut. Sålunda antog konferensen en reso­ lution angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, vilken angav huvudprinciperna för föreningsfriheten. Vidare beslöt konferensen, övertygad som den var om nödvändigheten av att snarast möjligt vidtaga åtgärder för att genomföra dessa principer i en internationell akt, att på dagordningen för nästa allmänna sammanträde uppföra frågan om före­ ningsfrihet och skydd för organisationsrätten för antagande av en eller fle­ ra konventioner. Då emellertid enligt konferensens uppfattning de sålunda vidtagna åtgärderna endast utgjorde ett första led i det handlingsprogram, som Internationella arbetsorganisationen borde genomföra i fråga om för­ hållandet mellan arbetsgivare och arbetare, beslöt konferensen ytterligare att såsom en särskild punkt på dagordningen för nästa allmänna samman­ träde till en första diskussion upptaga tillämpningen av principerna för förenings- och förhandlingsrätten, kollektivavtal, medling och skiljedom ävensom samverkan mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer. Slutligen antog 1947 års konferens en resolution angående eventuellt upprättande av ett internationellt organ för tryggande av föreningsfriheten.

1 Jfr Bilaga till Kungl. Maj :ts proposition nr 111 till 1947 års riksdag, s. 47 o. f.

7

Såväl Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd som generalför­ samlingen godkände sedermera de av arbetsorganisationen vid dess 30 :e sammanträde antagna principerna samt anmodade organisationen att fort­ sätta sina ansträngningar för att få till stånd en eller flera internationella konventioner.

Vid sitt 31 :a sammanträde fattade arbetskonferensen en rad viktiga beslut i förevarande ämne. Sålunda beslöt konferensen

1) antaga en konvention angående föreningsfrihet och skydd för orga­ nisationsrätten,

2) antaga en resolution angående upprättande av ett internationellt or­ gan för tryggande av föreningsfriheten, enligt vilken konferensen anmodade arbetsbyråns styrelse att träda i förbindelse med vederbörande organ inom Förenta Nationerna för en närmare undersökning av frågan,

3) redovisa vissa slutsatser rörande frågan om tillämpningen av princi­ perna om förenings- och förhandlingsrätten; tillika beslöt konferensen att uppföra denna fråga på dagordningen för konferensens nästkommande sammanträde i syfte att fatta definitivt beslut i ämnet samt

4) på dagordningen för nästkommande sammanträde för första diskus­ sion uppföra frågan om »industrial relations», innefattande kollektivavtal, medling och skiljedom samt samverkan mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

Efter denna redogörelse övergår jag till att lämna en kortfattad analys av konventionens olika artiklar.

Konventionen torde, såsom i det föregående framhållits, kunna betraktas såsom ett första steg i utvecklingen av en internationell reglering av de rät­ tigheter, som skola tillerkännas arbetsmarknadens partsorganisationer. Ar­ betskonferensen har fortfarande att till behandling upptaga åtskilliga av arbetsbyrån utarbetade rapporter och texter, avseende bl. a., att närmare fastställa den roll som arbetarnas och arbetsgivarnas sammanslutningar äro kallade att spela inom området för den sociala och ekonomiska politiken.

Av denna anledning har konventionen begränsats till att definiera de grundläggande garantier som arbetare och arbetsgivare samt deras organi­ sationer böra åtnjuta. Dessa garantier, som arbetsorganisationens medlems­ stater enligt konventionens artikel 1 åtaga sig att lämna, täcka alla väsentliga aspekter av arbetar- och arbetsgivarorganisationernas tillvaro från tidpunkten för deras grundande till deras upplösning.

Enligt artikel 2 skola arbetare och arbetsgivare »utan någon som helst åtskillnad, äga rätt att utan därtill i förväg inhämtat medgivande bil­ da organisationer efter sitt fria skön ävensom att utan andra förbehåll än dem vederbörande organisations stadgar uppställa, ansluta sig till sådana organisationer».

Denna artikel garanterar för det första arbetarna och arbetsgivarna rätt att bilda och ansluta sig till organisationer utan därtill i förväg inhämtat bemyndigande av de offentliga myndigheterna. Stater, beträffande vilka

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

8

konventionen är i kraft, erkänna sålunda rätten att bilda och tillhöra orga­ nisationer såsom en arbetare och arbetsgivare tillkommande rätt samt av­ stå därigenom från att vare sig direkt eller indirekt ifrågasätta denna rätt.

Vad vidare beträffar formuleringen »utan någon som helst åtskillnad» bör denna tolkas såsom innebärande, att föreningsfrihet skall tillkomma icke blott arbetare och arbetsgivare inom det privata näringslivet utan även an­ ställda och tjänstemän i det allmännas tjänst utan någon som helst åtskill­ nad med avseende å sysselsättning, kön, hudfärg, ras, trosbekännelse, na­ tionalitet eller politisk åsikt.

Genom att slutligen i konventionen intaga orden »organisationer efter sitt fria skön», avsåg konferensen att taga hänsyn till det förhållandet, att det i åtskilliga länder finnes flera representativa arbetar- och arbetsgivarorga­ nisationer, mellan vilka vederbörande av religiösa eller politiska skäl kan välja, men gav icke härigenom något uttryck för en uppfattning i frågan, huruvida en enhetlig fackorganisation är att föredraga i arbetarnas och arbetsgivarnas intresse framför ett flertal sammanslutningar.

Konventionens artikel 3 definierar arbetar- och arbetsgivarorgani­ sationernas självstyrelse. Enligt första stycket av artikeln skola organisa­ tionerna »äga rätt att avfatta sina stadgar och reglementen samt utse sina representanter i full frihet, organisera sin förvaltning och verksamhet samt fastställa sitt handlingsprogram». Artikelns andra stycke föreskriver, att »offentliga myndigheter skola avhålla sig från varje ingripande, som begrän­ sar denna rätt eller inverkar menligt på dess lagenliga utövande».

Den rätt att bilda organisationer, som enligt artikel 2 tillförsäkras arbe­ tare och arbetsgivare såsom individer, kompletteras i förevarande artikel ge­ nom den organisationerna lämnade friheten att själva handhava sina ange-- lägenheter som de önska.

Artikel 4 föreskriver, att arbetar- och arbetsgivarorganisationer icke skola kunna genom administrativ åtgärd vare sig upplösas eller förbjudas att bedriva sin verksamhet. Denna bestämmelse avser att sätta organisatio­ nerna i stånd att komma i åtnjutande av alla garantier, som ett normalt rättsligt förfarande lämnar i sådana fall, då upplösning eller förbud stadgas i den nationella lagstiftningen såsom ett straff för en överträdelse av lagen.

I artikel 5 föreskrives, att arbetar- och arbetsgivarorganisationer skola äga rätt att bilda och ansluta sig till förbund och centralorganisatio­ ner, såväl nationella som internationella. Denna bestämmelse giver uttryck åt den solidaritet i intressefrågor som förenar arbetare med arbetare och ar­ betsgivare med arbetsgivare, en solidaritet som icke är begränsad till vare sig företag, sysselsättning, industri eller land. Artikeln står vidare i över­ ensstämmelse med den praxis som tillämpats både av Förenta Nationerna och Internationella arbetsorganisationen, vilken som bekant formellt erkänt na­ tionella och internationella arbetar- och arbetsgivarorganisationers status och anknutit dem till sin verksamhet.

Artikel 6 stadgar, att de i de föregående artiklarna lämnade garan­

Kunffl. Maj:ts proposition nr 162.

9

tierna skola omfatta förbund och centralorganisationer av arbetare och ar­ betsgivare.

I artikel 7 stadgas, att »arbetar- och arbetsgivarorganisationers, för­ bunds och centralorganisationers förvärv av rättskapacitet icke skall vara underkastat villkor av beskaffenhet att inskränka tillämpningen av bestäm­ melserna i artiklarna 2, 3 och 4 härovan», d. v. s. de artiklar, som lämna föreskrifter om arbetar- och arbetsgivarorganisationers bildande, verksam­ het och upplösning. Denna artikels huvudsakliga uppgift är att förhindra, att förlänandet av rättskapacitet tjänar såsom förevändning att ifrågasätta de i konventionen givna garantierna.

Ett av de mest komplicerade problem som måste lösas vid konventionens utformande var spörsmålet att bringa begreppet »föreningsfrihet» såsom detta definieras i konventionen i överensstämmelse med begreppet »allmän ordning» eller »lagenlighet».

Artikel 8 föreskriver i första stycket, att »vid utövandet av de i den­ na konvention fastställda rättigheterna skola arbetare och arbetsgivare samt deras respektive organisationer, i likhet med andra enskilda personer eller organiserade sammanslutningar, ställa sig landets lagar till efterrättelse». I andra stycket av samma artikel heter det emellertid, att »landets lagar må icke avfattas eller tillämpas på sätt, som kan vara ägnat att begränsa i denna konvention fastställda garantier».

Uttrycket »landets lagar» i artikelns andra stycke torde få tolkas såsom avseende hela den nationella lagstiftningen, sålunda innefattande varje spe­ ciallagstiftning, som hänför sig till arbetares och arbetsgivares organisatio­ ner. Åtskilliga ändringsförslag hade framlagts i syfte att i konventionstex- ten infoga en hänvisning till nationell lagstiftning rörande arbetar- och ar­ betsgivarorganisationer, så att staterna skulle kunna utfärda vissa bestäm­ melser, som utan att inskränka på organisationernas rättigheter, likväl skulle angiva de villkor som ansåges oundgängliga för deras bildande och normala verksamhet. Dessa ändringsförslag återtogos dock.

Konventionens tillämpningsområde bestämmes av den mycket allmänna formuleringen »utan någon som helst åtskillnad» i den ovan behandlade artikel 2. I avsaknad av en formell reservation kunna alla arbetsgivare och alla arbetare, även de i offentlig tjänst anställda, göra anspråk på att kon­ ventionen skall tillämpas på dem. Med hänsyn emellertid till den omständig­ heten att i åtskilliga länder medlemmar av poliskåren och stundom även medlemmar av krigsmakten ej ha rätt att organisera sig, antog konferensen en bestämmelse, artikel 9, varigenom åt den nationella lagstiftningen förbehålles rätten att bestämma, i vilken utsträckning konventionen skall tillämpas på krigsmakt och poliskår. 1 enlighet med artikel 19 mom. 8 av Internationella arbetsorganisationens stadga skall dock »medlemsstats ra- tificering av denna konvention icke utöva inverkan på redan existerande lag, dom, sedvänja eller avtal, på grund varav medlemmar av krigsmakten eller poliskåren åtnjuta någon genom denna konvention dem tillförsäkrad rättighet».

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

10

I artikel 10 lämnas en definition av begreppet »organisation», var­ med skall förstås varje sammanslutning av arbetare eller arbetsgivare, som har till ändamål att främja och värna arbetares och arbetsgivares intres­ sen. Diskussion i vederbörande utskott klargjorde, att denna bestämmelse borde tolkas så, att arbetare och arbetsgivare och deras organisationer äga rätt att inom ramen för artikel 8 ansluta sig till vilken som helst politisk eller annan organisation.

I artikel 11 upptagas föreskrifter om skydd för organisationsrätten, medan detaljerna rörande tillämpningen skola avgöras i en internationell reglering rörande organisationsrätten och rätten att föra kollektivavtalsför­ handlingar.

Artiklarna 12 och 1 3 slutligen äro grundade på artikel 35 av Internationella arbetsorganisationens stadga och innehålla sedvanliga be­ stämmelser rörande konventionens tillämpning på utanför moderlandet be­ lägna områden.

Konventionen antogs med 127 röster mot 0, medan 11 delegater nedlade sina röster. Samtliga svenska ombud röstade för konventionens antagande.

Över ifrågavarande konventionstext har delegationen för det internatio­ nella socialpolitiska samarbetet efter hörande av socialstyrelsen samt svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och tjänstemännens centralorganisation avgivit yttrande.

Socialstyrelsen erinrar om att styrelsen i ett tidigare till delegationen av­ givet yttrande tillkännagivit som sin mening, att biträdandet av en konven­ tion efter de av Internationella arbetsbyrån ifrågasatta riktlinjerna icke tor­ de behöva föranleda några större ändringar av svensk rätt. Styrelsen fort­ sätter.

Det kunde konstateras, att vissa från svensk sida till Internationella ar­ betsbyrån framförda önskemål beträffande enskilda punkter hade tillgodo- settis i den antagna konventionen. Konventionens artikel 2 innehölle emel­ lertid en generell regel om arbetsgivares och arbetares rätt att bilda orga­ nisationer samt ansluta sig till sådana. I anknytning härtill ville styrelsen åberopa^ ett till delegationen avgivet yttrande angående Internationella ar- betsbyråns rapport om principerna för tillämpning av organisationsrätten och rätten att kollektivt förhandla. Styrelsen hade där erinrat om ett från svenskt håll framfört men icke beaktat förslag om införandet av en för- mansklausul i de ifrågasatta bestämmelserna och framhållit, att anslutning till en internationell reglering utan sådan klausul skulle förutsätta ändring av 3 § lagen, om förenings- och förhandlingsrätt, vilken anslöte sig till en sedan länge i vårt land utbildad och i ett flertal kollektivavtal kodifierad rättsuppfattning. Med hänsyn till den anförda synpunkten vore styrelsen tveksam, huruvida konventionen kunde ratificeras av Sverige, innan den i nämnda yttrande berörda frågan om tillämpningsprinciperna hade klarlagts, vilket avsåges skola ske vid Internationella arbetskonferensens nästa sam­ manträde.

Socialstyrelsen bär i övrigt icke haft något att erinra mot en svensk rati­ fikation av ifrågavarande konvention.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker att Sverige ratificerar konven­ tionen.

Landsorganisationen tillstyrker likaledes svensk ratifikation av konven­ tionen, då de allmänna principer för den fackliga organisationsfriheten och föreningsrätten, som fastställas i konventionen, sedan länge erkänts av den svenska rättsordningen.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har i princip intet att erinra mot en internationell reglering av ifrågavarande spörsmål i enlighet med konventionen. Med avseende å artikel 9 i konventionen anser sig TCO dock böra framhålla, att från TCO:s representant vid tidigare handläggning av denna fråga inom Internationella arbetsbyrån hävdats, att någon särbe­ stämmelse beträffande konventionens tillämpning på krigsmakt och polis­ kår icke vore nödvändig. Då emellertid den svenska lagstiftningen vore så utformad, att de nuvarande bestämmelserna om förenings- och förhand­ lingsrätt icke gjorde några principiella undantag för denna grupp, syntes det

TCO icke föreligga några skäl, varför konventionen ur denna synpunkt icke skulle kunna antagas av Sverige. Ur allmänna synpunkter syntes det emel­ lertid alltjämt TCO såsom om denna bestämmelse icke borde vara nöd­ vändig.

För egen del anför delegationen följande. Årets arbetskonferens kommer att bl. a. taga slutlig ställning till ett kon- ventionsförslag angående tillämpningen av principerna för förenings- och förhandlingsrätten, vilket förslag preliminärt diskuterats vid 1948 års kon­ ferens i San Francisco. Därvid hävdades från det svenska regeringsombu- dets sida med skärpa, att denna tillämpningskonvention skulle förses med en bestämmelse liknande den som finnes intagen i 3 § 5 st. lagen den It september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt om s. k. förmansklau- sul. Efter diskussion inom vederbörande utskott återtogs visserligen ett yr­ kande av denna innebörd, men det lärer kunna förväntas, att förslaget kom­ mer att från svenska regeringens sida ånyo framföras vid årets konferens. I likhet med socialstyrelsen finner delegationen det tveksamt, om artikel 2 i förevarande konvention står i god överensstämmelse med nyss åberopade lagrum. Ehuru delegationen finner det i och för sig angeläget, att Sverige ratificerar förevarande konvention, synes det delegationen likväl, med hän­ syn till sagda tveksamhet, önskvärt, att dessförinnan full klarhet uppnås beträffande tillämpningsprinciperna. Som nyss nämnts kan ett klarläggan­ de härutinnan förväntas redan vid årets arbetskonferens. Med hänsyn här­ till håller delegationen för mest välbetänkt, att frågan om ratifikation från Sveriges sida får anstå, till dess slutlig ställning tagits till tillämpningsprin­ ciperna.

Departementschefen.

Den här föreliggande konventionen innehåller vissa allmänna principer rörande den fackliga organisationsfriheten. Dessa principer äro, såsom landsorganisationen påpekat, sedan länge erkända i vårt land. Det är med hänsyn härtill självfallet önskvärt att en ratifikation från svensk sida sker. Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har emel­ lertid i likhet med socialstyrelsen funnit det tveksamt, huruvida artikel 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

11

12

av konventionen står i god överensstämmelse med 3 § 5 stycket lagen om förenings- och förhandlingsrätt och med hänsyn härtill ansett det välbe­ tänkt att med ratificering av konventionen finge anstå till dess klarhet vun­ nits beträffande utformningen av den internationella reglering angående tillämpningen av principerna för förenings- och förhandlingsrätten, som avses skola slutligt behandlas vid årets arbetskonferens.

I nyssnämnda artikel stadgas att arbetare och arbetsgivare skola, utan nå­ gon som helst åtskillnad, äga rätt att utan därtill i förväg erhållet medgi­ vande bilda organisationer efter sitt fria skön ävensom att utan andra för­ behåll än dem vederbörande organisations stadgar uppställa, ansluta sig till sådana organisationer. Lagen om förenings- och förhandlingsrätt inne­ håller i 3 § utöver en definition av begreppet föreningsrätt — bl. a. ett angivande av de omständigheter, under vilka kränkning av föreningsrätten föreligger. Sådan kränkning föreligger, heter det i paragrafens tredje stycke, om å arbetsgivar- eller arbetstagarsidan åtgärd vidtages mot någon å andra sidan för att förmå honom att icke inträda i eller utträda ur förening. I para­ grafens femte stycke säges vidare, att vad i paragrafen stadgas skall icke utgöra hinder för intagande av föreskrift i avtal, att arbetsledare ej må vara medlem i förening, som avser tillvaratagande av honom underställd personals intres>sen gentemot arbetsgivaren (s. k. förmansklausul).

Delegationens tveksamhet i denna fråga kan jag icke dela. Förevarande konvention avser uppenbarligen främst att skapa en laglig grund och un­ danröja hinder för utvecklandet av det organisationsväsende, som anses vara en nödvändig förutsättning för att höja arbetarnas levnadsstandard. Konventionens artikel 2 torde icke innebära annat än att från statens sida några hinder icke få läggas för den fria organisationsrätten. Frågan i vad mån organisationerna på arbetsmarknaden faktiskt kunna inverka på den fria organisationsrätten —- exempelvis genom avtal om förmansklausul eller genom avtal, innefattande bestämmelser om skyldighet för arbetstagare att tillhöra viss fackförening — beröres sålunda enligt min mening icke av ifrågavarande artikel, utan kommer detta spörsmål att regleras i en even­ tuell framtida internationell överenskommelse angående tillämpning av or­ ganisationsrättens principer. Vid sådant förhållande och då ej heller i öv­ rigt några hinder för ratifikation från svensk sida av här förevarande kon­ vention torde föreligga, vill jag tillstyrka en sådan ratifikation.

Jag övergår nu till att i ett sammanhang behandla konventionen angå­ ende den offentliga arbetsförmedlingens organisation och rekommendationen beträffande samma ämne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation.

Beträffande den tidigare behandlingen av den fråga som regleras genom förevarande konvention (Bil. B) må följande anföras.

]3

Vid sitt 98 :e sammanträde beslöt arbetsbyråns styrelse att på dagordning­ en för Internationella arbetskonferensens 30:e sammanträde, Geneve, juni —juli 1947 uppföra frågan om den offentliga arbetsförmedlingens organisa­ tion för behandling enligt den s. k. dubbla diskussionsproceduren.

Den dubbla diskussionsproceduren innebär, att frågan blir föremål för behandling vid två på varandra följande konferenser. Sedan arbetsbyrån utarbetat en preliminär rapport innehållande en redogörelse för lagstiftning och praxis i olika länder ävensom ett frågeformulär i ämnet — vilket fråge­ formulär i vederbörlig ordning besvarats av svenska regeringen — utarbe­ tar arbetsbyrån ännu en rapport på grundval av de svar på frågeformulä­ ret, som inkommit från de olika medlemsstaternas regeringar. Tillika angi­ vas de huvudspörsmål, som böra övervägas vid den första behandlingen. Med ledning av vad som därvid framkommit utarbetar arbetsbyrån därefter förslag till konventions- eller rekommendationstexter, vilka, sedan de un­ derställts regeringarna, föreläggas konferensen för en andra behandling.

Det må erinras om att arbetskonferensen år 1919 antog en konvention angående arbetslöshet (ratificerad av Sverige), vars artikel 2 bl. a. stad­ gar, att ett system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsbyråer skall upprättas under kontroll av en central myndighet. Vidare antog arbetskon­ ferensen år 1933 en konvention jämte därtill ansluten rekommendation om avskaffande av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer (likaledes ratifi­ cerad av Sverige), varjämte konferensen år 1944 antog en rekommendation angående den offentliga arbetsförmedlingen, vilken innehåller regler som icke blott äro tillämpliga under övergångsperioden från krig till fred utan även utgöra en del av ett program på lång sikt.

Vad härefter angår konventionens innehåll så föreskriver artikel 1, att en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling skall upprätthållas, vars huvudupp­ gift skall vara att, där så är erforderligt i samverkan med andra, dylik verksamhet utövande offentliga och enskilda institutioner, åvägabringa bästa möjliga organisation av arbetsmarknaden såsom en integrerande del av ett nationellt program för att uppnå och vidmakthålla full sysselsättning samt utveckla och utnyttja produktionsresurserna.

Sedan arbetsförmedlingens huvuduppgift preciserats, övergår konventio­ nen till att i allmänna ordalag angiva organisationsmetoder samt de sär­ skilda uppgifter som skola åvila arbetsförmedlingen i varje land.

Sålunda föreskrives i artikel 2, att den offentliga arbetsförmedling­ en skall bestå av ett landsomfattande system av arbetsförmedlingsorgan under ledning av eu central myndighet. Det sätt, på vilket förmedlingen bör organiseras, genom lokala och regionala organ, bestämmes i artikel 3. I artikel 4 föreskrives, att representanter för arbetsgivare och arbetare skola till lika antal deltaga i arbetsförmedlingens organiserande och verk­ samhet, och utöver den centrala rådgivande nämnden skola, där så är er­ forderligt, även finnas regionala och lokala nämnder. I fråga om hänvis­ ning av arbetskraft innehåller konventionen endast i artikel 5 en all­ mänt avfattad föreskrift av innebörd att riktlinjerna i detta avseende skola

Kungi. Maj.ts proposition nr 162.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

utformas efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas representanter, medan mera detaljerade regler i ämnet återfinnas i rekommendationen.

Arbetsförmedlingens särskilda uppgifter angivas närmare i artikel 6. Artikel 7 behandlar åtgärder för att underlätta anställning inom spe­ ciella yrken och näringsgrenar och artikel 8 anordningar för ungdo­ mens behov.

Övriga bestämmelser i konventionen behandla arbetsförmedlingens per­ sonal, metoder för att stimulera till ett ökat utnyttjande från både arbets­ givarnas och arbetarnas sida av arbetsförmedlingens tjänster på frivillig­ hetens väg samt samarbete mellan den offentliga arbetsförmedlingen med privata arbetsförmedlingsbyråer, som drivas utan vinstsyfte.

Konventionen antogs med 129 röster mot 0; 7 ombud nedlade sina röster. Samtliga svenska ombud röstade för konventionens antagande.

över konventionen har delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, efter hörande av socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, svens­ ka arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens cen­ tralorganisation, avgivit yttrande.

Socialstyrelsen erinrar i sitt utlåtande att styrelsen i tidigare yttrande till delegationen ifrågasatt lämpligheten av att nu göra arbetsförmedlingens or­ ganisation till föremål för en internationell reglering och att ge regleringen formen av en konvention; i varje fall borde en sådan konvention begränsas till arbetsförmedlingsverksamhetens huvuddrag.

Härefter anför socialstyrelsen följande. Det borde här ånyo anmärkas, att arbetsförmedlingen i konventionens ar­ tikel 1 punkt 2 syntes ha tilldelats en mera vittgående uppgift än som torde ha förutsatts i samband med statens övertagande av arbetsförmedlingsverk­ samheten i Sverige.

I konventionens artikel 4 krävdes, att samverkan mellan representanter för arbetsgivare och arbetare inom den offentliga arbetsförmedlingen skulle tryggas genom särskilda rådgivande nämnder." Det torde böra undersökas, huruvida uppställandet av ett sådant krav kunde vara förenligt med den svenska arbetsmarknadsstyrelsens organisation, som redan innefattade re­ presentation för parterna på arbetsmarknaden men kanske dock icke strikt formellt motsvarade konventionens här berörda föreskrift.

Socialstyrelsen ville åter vitsorda den avsevärda betydelsen av att en in­ ternationell överenskommelse ernåddes om sådan skyldighet för arbetsför­ medlingen att medverka vid administrationen av arbetslöshetsförsäkringen samt av hjälp- och andra åtgärder för arbetslösa, som föreskreves i artikel 6 punkt d.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller inledningsvis, att konventionens all­ männa principer och bestämmelser i stort sett syntes överensstämma med vad som redan enligt lagstiftning, administrativa förordningar eller praxis tillämpades i Sverige. Även i de punkter, där konventionens bestämmelser eller ordalag avveke från vad i Sverige gällde, syntes dock förefintliga svens­ ka författningar äga en sådan utformning, att konventionen här kunde till- lämpas utan ändringar av eller tillägg till dessa författningar. I viss ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

17

Över rekommendationen har delegationen för det internationella social­ politiska samarbetet avgivit yttrande efter hörande av samma myndighe­ ter och organisationer som beträffande konventionen i ämnet.

Socialstyrelsen ifrågasätter lämpligheten ur svensk synpunkt av att före­ skrifter om arbetsmarknadsstatistikens anordning upptagas i rekommen­ dationen och framför tanken på en särskild konvention eller rekommen­ dation i fråga om arbetsmarknadsstatistiken. Styrelsen förklarar sig icke vara beredd att nu taga definitiv ställning till rekommendationen ur denna synpunkt.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att i rekommendationen intagna be­ stämmelser i stort sett överensstämma med vad som gäller för den svenska arbetsförmedlingens vidkommande. Då bestämmelserna i rekommendatio­ nen i flertalet mera väsentliga avsnitt sammanfölle med i konvention nr 88 angivna stadganden, vilka närmare berörts i styrelsens utlåtande, syn­ tes en detalj granskning av rekommendationen i detta sammanhang icke vara påkallad. Däremot borde i rekommendationen intagna bestämmelser, i den mån de ginge utöver den av konventionen angivna ramen, beaktas av statsmakterna och vederbörande myndigheter vid en fortsatt utbyggnad och effektivisering av den offentliga arbetsförmedlingen. Det kunde slut­ ligen anmärkas, att vissa av rekommendationens bestämmelser åsyftade arbetsuppgifter, som i Sverige helt eller delvis tillkomme andra statliga myndigheter än arbetsförmedlingen.

Svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation ha intet att erinra mot rekommendationen.

Delegationen har för sin del begränsat sig till att i anslutning till det av arbetsmarknadsstyrelsen gjorda uttalandet tillstyrka, att rekommendatio­ nen blir föremål för övervägande vid statsmakternas prövning av frågan om den offentliga arbetsförmedlingens fortsatta utveckling.

Departementschefen.

Vad först angår konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsför­ medlingens organisation ha i fråga om möjligheterna för svensk ratifika­ tion av densamma vissa detalj erinringar framförts av socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Av dessa erinringar synas de som gälla anord­ ningarna för tryggande av samverkan med representanter för arbetsgivare och arbetare vara de viktigaste. Det torde vara obestridligt att strängt for­ mellt vissa skiljaktigheter föreligga mellan gällande svenska system och de föreskrifter rörande partsrepresentation, som meddelats i konventionens ar­ tikel 4 och som innebära, att samverkan med arbetsmarknadens parter skall tryggas genom rådgivande paritetiskt sammansatta nämnder. Enligt i Sve­ rige gällande ordning äro arbetsgivarnas och arbetstagarnas representan­ ter icke ledamöter av eu rådgivande nämnd utan av det beslutande organet (arbetsmarknadsstyrelsen respektive länsarbetsnämnd); dessutom är arbets- inarknadsparternas representation icke strängt paritetisk, i det att plats

2 Bihang till riksdagens protokoll

1 samt. Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

19

satta för snabb försämring. Vidare bestämmes, att i industriella företag, som äro underkastade inverkan av årstiderna, samt i varje fall, där sär­ skilda omständigheter undantagsvis kräva det, den såsom natt angivna tidrymden må inskränkas till 10 timmar under sextio dagar om året.

I den proposition (nr 40) med förslag till ändring i vissa delar av ar­ betarskyddslagen, som förelädes 1931 års riksdag, anförde föredragande departementschefen (s. 111), att prövningen av förutsättningarna för an­ slutning till Washingtonkonventionen borde anstå, till dess frågan om vissa jämkningar i konventionen blivit slutligen avgjord. Riksdagen delade denna uppfattning.

Washingtonkonventionen reviderades i Geneve 1934. Ändringarna bestodo däri, att konventionen icke skulle äga tillämpning å kvinnor, som intaga med ansvar förenade, ledande befattningar och i vanliga fall ej utföra manuellt arbete, samt att i fall av exceptionella förhållanden, som berörde arbetarna i en viss industri eller trakt, vederbörande myndighet skulle äga att efter hörande av de arbetsgivar- och arbetarorganisationer saken kunde angå besluta, att i fråga om kvinnor, som sysselsattes i åsyftade industri eller trakt, tidrymden mellan klockan 23 och 6 skulle kunna träda i stället för tidrymden mellan klockan 22 och 5.

I samband med att Kungl. Maj :t inhämtade riksdagens yttrande över den reviderade konventionen (prop. nr 84/1935) ujttalade föredragande de­ partementschefen, att frågan om konventionens ratificering tillsvidare bor­ de anstå med hänsyn till det förberedande skick, vari ärendet befunne sig. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning (skriv, nr 87/1935).

Frågan om partiell revision av konventionen (nr 4) angående kvinnors nattarbete (1919) och den år 1934 reviderade konventionen i samma ämne (nr 41) hade uppförts på dagordningen för 1948 års allmänna konferens- sammanträde på grundval av en av arbetsbyrån utarbetad tioårsrapport rörande tillämpningen av dessa konventioner. Det huvudsakliga syftet med den nu föreslagna revisionen är att göra uttrycket »natt» mera smidigt för att underlätta genomförandet av tvåskiftsystemet, vilket erhållit en allt­ mera ökad betydelse i ett flertal länders efterkrigsekonomi. De viktigaste punkter, i vilka 1934 års konvention genom förevarande konvention revi­ derats, äro följande.

Den reviderade konventionen (Bil. D) föreskriver, liksom 1934 års (av Sverige hittills ej ratificerade) konvention på delta område, en nattvila av minst 11 på varandra följande timmar men ger större möjligheter att av­ passa nattvilans förläggning efter skilda behov. Enligt den tidigare konven­ tionen skall nämligen denna nattvila i regel börja senast klockan 22 och slu­ ta tidigast klockan 5; denna tidsintervall kan dock undahtagsvis ersättas med intervallen mellan klockan 23 och klockan 6 genom vederbörande myn­ dighets beslut efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisa­ tioner. Enligt de reviderade föreskrifterna (artikel 2) åter skall nattvilan förläggas så, afl däri enligt vederbörande myndighets bestämmande ingår

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

en tidsperiod av minst sju på varandra följande timmar mellan klockan 22 och klockan 7, dock att det åligger myndigheten att samråda med organisa­ tionerna, innan nattvilans början fastställes till en senare tid än klockan 23. Stadgandet har utformats med viss hänsyn till att senare tider för arbe­ tets förläggning alhnera ha kommit i bruk på arbetsplatserna i olika länder.

Den reviderade konventionen bibehåller tidigare medgivna undantag från nattarbetsförbudet för kvinnor, dock att en ny bestämmelse införts (arti­ kel 5: 1), i vilken stadgas, att förbudet mot kvinnors nattarbete må upp­ hävas av regeringen efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbe­ tarorganisationer, då vid allvarligt nödtillstånd det allmännas intresse så påfordrar. Liknande bestämmelser finnas i ett flertal andra konventioner och ha till ändamål att tillgodose särskilda av krig m. in. föranledda för­ hållanden. I mom. 2 av samma artikel föreskrives därjämte, att vederbö­ rande regering skall i sin årsredogörelse angående tillämpningen av kon­ ventionen underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om så­ dan åtgärd.

Med avseende å de i 1934 års konvention föreskrivna undantagen för kvinnor, som intaga med ansvar förenade, ledande befattningar och i van­ liga fall ej utföra manuellt arbete, utsträcker den reviderade texten (artikel 8) detta undantag till att omfatta a) kvinnor, som innehava med ansvar förenad anställning av ledande eller teknisk natur och b) kvinnor, syssel­ satta med sjukvårds- och välfärdsarbete och som normalt ej utföra ma­ nuellt arbete.

Övriga ändringar hänföra sig till särbestämmelser för Indien och Siam, varjämte ett antal terminologiska förändringar gjorts, särskilt i avseende å uttrycket »industriföretag».

Den reviderade konventionen antogs av konferensen med 120 röster mot 2; nio ombud nedlade sina röster. Samtliga svenska ombud röstade för kon­ ventionens antagande.

Över förevarande konvention har delegationen för det internationella so­ cialpolitiska samarbetet yttrat sig efter att ha hört socialstyrelsen, arbetar- skyddsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens central­ organisation och landsorganisationen.

Socialstyrelsen tillstyrker att åtgärder vidtagas för en ralificering av kon­ ventionen.

Arbetarskyddsstyrelsen anför i huvudsak följande.

Enligt den nya arbetarskyddslag, som antagits av 1948 års riksdag, avse de särskilda bestämmelserna i 36 § första stycket om kvinnors nattarbete »kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete». Någon de­ finition på dylikt arbete eller någon uppräkning av verksamhetsgrenar, som äro att hänföra dit, finnes icke i lagen. Vad som skall hänföras till indu­ striellt eller till icke industriellt arbete måste i varje särskilt fall avgöras genom tolkning av arbetarskyddslagen.

Det ovannämnda stadgandet i 36 § nya arbetarskyddslagen föreskriver, att »kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete, skall för

21

nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 22 och kloc­ kan 5». Den svenska lagen är sålunda begränsad till »hantverks- eller in­ dustriellt arbete», under det att konventionen synes avse alla kvinnor vid ett industriföretag, bortsett från undantagen enligt artikel 8. Under förut­ sättning att denna tolkning av konventionen gäller, synes någon ratifikation av konventionen icke kunna äga rum. Någon ändring av den ifrågavarande svenska lagbestämmelsen till överensstämmelse med konventionen finner arbetarskyddsstyrelsen icke önskvärd.

Någon rätt för myndighet att föreskriva skilda tidsperioder, under vilka nattarbetet skall vara förbjudet, för olika områden, industrier och företag eller grenar av industrier och företag linnes icke enligt svensk lag. Arbetar­ skyddsstyrelsen finner emellertid önskvärt, att en dylik bestämmelse av det innehåll, som återfinnes i artikel 2 av konventionen införes i den svens­ ka arbetarskyddslagen, enär bestämmelsen skulle möjliggöra en smidig anpassning efter driftsförhållandena utan att synas medföra några olägen­ heter ur arbetarskyddssynpunkt.

Från den nya arbetarskyddslagens tillämplighetsområde har jämlikt 3 §

b) bl. a. undantagits »arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens fa­ milj, såframt arbetet är förlagt till arbetsgivarens hem».

Den nya arbetarskyddslagens bestämmelser i 36 § om nödfallsarbete över­ ensstämma i sak med konventionens bestämmelser på området men inne­ hålla härjämte bestämmelser om anmälan av här avsett arbete samt om ansökan att få fortsätta det utöver viss tid.

Enligt 37 § andra stycket i lagen skall arbetarskyddsstyrelsen äga rätt meddela undantag från bestämmelserna om nattarbete beträffande sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring. Härjämte gälla fortfarande Kungl. Maj :ts kungörelser den y„ 1911 angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av förbud mot kvinnors nattarbete, i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete nattetid samt den “/^jo 1914 angående undantag i fråga om arbete med beredning av skarp­ sill till ansjovis eller sardiner från bestämmelserna om förbud mot nattar­ bete för kvinnor.

Där så finnes påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden på arbetsmarknaden, må Kungl. Maj :t jämlikt lag den “/o 1948 (SFS 415/ 1948) beträffande visst företag eller viss rörelse meddela eftergift från be­ stämmelserna i 19 § första stycket gällande lag om arbetarskydd utöver vad enligt samma lag är medgivet. Denna dispenslag trädde i kraft den J/7 1948 och gäller t. o. in. den “/o 1949.

Bestämmelserna i 37 g första stycket nya arbetarskyddslagen svara vä­ sentligen mot innehållet i artikel 6~. Härjämte meddelas i lagrummet före­ skrift om skyldighet för arbetsgivare att göra viss anmälan rörande sådan inskränkning av ledigheten för nattvila, som här avses.

Något undantag av i artikel 8 angivet slag finnes icke i svensk lag, var­ ken i den nuvarande eller i den nyantagna. 1938 års arfaetarskyddskom- mittés ovannämnda förslag till ny arbetarskyddslag innehöll däremot ett stadgande, att förbudet mot nattarbete icke skulle gälla beträffande kvinna i överordnad ställning. Detta stadgande lämnades utan erinran av riksför- säkringsanstalten i dess utlåtande över förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen finner för sin del önskvärt, att den svenska lagen ändras till överensstäm­ melse med konventionens artikel 8.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

23

I mom. 2 av samma artikel synes visserligen närmast vara avsett, att gränsen mellan industriella och icke-industriella verksamheter skall av ve­ derbörande myndighet göras till föremål för en generell reglering. Konven- tionstexten synes likväl icke utgöra hinder för ilen i Sverige gällande ord­ ningen, enligt vilken motsvarande gränsdragning sker i varje särskilt upp­ kommande fall.

I artikel 2 upptages konventionens huvudregel, vars omarbetning varit det väsentliga syftet med revisionen. Med »natt» i konventionens mening förstås en tidrymd av minst It på varandra följande timmar, vari »enligt vederbörande myndighets bestämmande» skall ingå en tidsperiod av minst 7 på varandra följande timmar mellan kl. 22 och kl. 7. Då nattvileperioden även enligt den svenska lagen är minst It timmar, och då enligt denna lag den skyddade perioden (»the barred period») är fixerad till tiden klockan 22—klockan 5, utgöra konventionens bestämmelser om periodernas längd tydligen ej hinder för ratifikation. Mera tveksamt är hur det förhåller sig med bestämmelsen, att den skyddade perioden skall inom tiden 22—7 för­ läggas »enligt vederbörande myndighets bestämmande». Denna regel ut­ vecklas närmare i senare delen av artikeln, där det säges, att myndigheten må föreskriva skilda sådana tidsperioder (alltså 7-timmarsperioder inom tidsramen 22—7) för olika områden, industrier, företag etc., därvid myn­ digheten dock har att samråda med vederbörande arbetsgivar- och arbetar­ organisationer, för den händelse det ifrågasättes, att perioden skall börja senare än kl. 23. Såvitt landsorganisationen kan finna, utgör denna nytill­ komna bestämmelse, varigenom den skyddade 7-timmarsperioden kan av tillsynsmyndigheten förläggas på olika sätt inom ramen av de 9 timmarna 22—7, icke något ratifikationshinder. Hinder för ratifikation kunna endast sådana bestämmelser i den nationella lagstiftningen vara, som tillförsäkra arbetaren ett mindre mått av skydd än konventionen stipulerar. Så är ej fallet med den svenska lagens hithörande regler. Konventionens förlägg- ningsalternativ har ej tillkommit i arbetarskyddssyfte utan väl främst i syfte att i näringslivets intresse underlätta användningen av kvinnor i två- skiftsarbete. Detta syfte kan i och för sig vara beaktansvärt, men om en medlemsstat icke anser sig böra beakta detsamma och icke i denna del an­ passar sin lagstiftning till överensstämmelse med konventionen, bör den icke av denna anledning vara förhindrad att ratificera.

En annan fråga är, om skäl finnas för en modifikation av den svenska la­ gens nattarbetsförbud i syfte att möjliggöra ett vidgat anlitande av kvinnor i tvåskiftsarbete. (Detta spörsmål är oberoende av ratifikationsfrågan och faller alltså strängt taget utanför ramen av detta remissyttrande.) Det är emellertid nu att märka, att syftet i fråga i varje fall icke skulle vinnas ge­ nom en reglering i överensstämmelse med konventionen. Hindret ligger i att enligt denna den skyddade perioden, vilket förläggningsalternativ som än väljes, alltid måste vara minst 7 timmar med enhetlig förläggning för samtliga arbetare vid en arbetsplats. Sättes perioden t. ex. till 23—6 eller 24—7, innebär ju detta ingen utsträckning av den arbetstid, som kan utta­ gas vid eu förläggning av ilen skyddade tiden till 22

5. Det må erinras, att redan 1934 års Genéve-konvention — som lika litet som Washingtonkon- ventionen 1919 ratificerats av Sverige — för utomordentliga fall medgav, att tiden 22—5 utbyttes mot 23—6. 1938 års arbetarskyddskommitté uttalade i sill betänkande, all den icke ansett sig böra föreslå ett sådant alternativ, enär man därmed icke skulle ernå ett underlättande av tvåskiftsarbetet för kvinnor genom möjlighet till längre raster under skiften och eventuell kor­ tare lördagsarbetstid. Detta var anledningen till kommitténs förslag, att den skyddade liden generellt skulle ändras från 22 5 till 23 5, alltså minskas

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

hithörande från arbetarskyddssynpunkt oegentliga bestämmelser utgöra ra- tifikationshinder.

Vad som i bestämmelsen under artikel 4 mom. a) skall inbegripas under »force majeure» är oklart, men inlägges däri samma nödfall som ingår un­ der bestämmelsen i 31 § andra stycket av svenska lagen, erfordras för ra­ tifikation ej lagändring.

Bestämmelsen under samma artikel mom. b) korresponderar med svens­ ka lagen 37 § andra stycket, vilken bestämmelse för övrigt genom det där stadgade dispenskravet innebär en snävare begränsning av undantaget än förevarande bestämmelse i konventionen.

Nattarbetsförbudet kan enligt svensk rätt ej sättas ur kraft på administ­ rativ väg; lagstiftning erfordras. Då förutsättningarna för förbudets suspen­ sion sålunda äro strängare än enligt konventionens artikel 5, kräver en ra­ tifikation ej lagändring.

Artikel 6, som avser undantag för säsongarbete in. in., synes helt täckas av bestämmelsen i 37 § första stycket i den svenska lagen.

Av 1938 års arbetarskyddskommitté föreslogs, att nattarbetsförbudet icke skulle gälla kvinnliga arbetstagare i överordnad ställning. Vid remissbe­ handlingen lämnades detta undantag utan erinran. En ändring till överens­ stämmelse med konventionens artikel 8 är icke nödvändig för ratifikation.

Undantaget under b) för kvinnor sysselsatta med sjukvårds- och väl- färdsarbete saknar relevans för svenska förhållanden, då det svenska för­ budet endast omfattar industriellt arbete.

För egen del anför delegationen beträffande artiklarna 1—8 följande. Artikel 1. 1. Vid en jämförelse mellan konventionens och den nya arbetarskyddslagens tillämpningsområden kan konstateras, att konventio­ nens tillämpningsområden inbegripas i lagens, ehuru viss tvekan kan rå­ da, huruvida hemarbete omfattas av konventionens bestämmelser. I arbe­ tarskyddslagen finnes emellertid icke — såsom i konventionen — någon uppräkning av de verksamhetsgrenar, vilka äro att hänföra till industrifö­ retag, och ej heller någon definition av begreppet »industriellt arbete». Då i artikelns punkt 2. förutsättes, att vederbörande myndighet skall äga avgö­ ra, huruvida ett företag skall anses såsom industriföretag eller ej, torde dock sagda omständighet sakna betydelse ur synpunkten av ratifikations- möjligheten.

2. Enligt i Sverige gällande ordning sker gränsdragningen mellan in­ dustriell och icke-industriell verksamhet i regel från fall till fall. Med den utformning konventionen erhållit i denna punkt synes något hinder för ett dylikt förfaringssätt icke föreligga. Artikel 2. Innehållet i förevarande artikel synes icke utgöra hinder för ratifikation av konventionen från svensk sida. Det må emellertid fram­ hållas, alt någon rätt för myndighet att föreskriva skilda tidrymder, under vilka nattarbetet skall vara förbjudet, för olika områden eller industrier och företag icke finnes enligt svensk lag. I sina till delegationen avgivna yttranden ha arbetarskyddsstyrelsen och svenska arbetsgivareföreningen funnit del önskvärt, att en bestämmelse av angivna innebörd införes i den nya arbetarskyddslagen. Delegationen anser sig i detta sammanhang böra erinra om vad andra lagutskottet i sitt utlåtande nr 62/1948 anfört i den­ na fråga. Utskottet yttrar härom följande. »Utskottet anser sålunda, att det för många fall skulle vara lämpligare, alt den förbjudna perioden omfatta­ de tiden mellan klockan 23 och 6 i stället för tiden mellan klockan 22 och 5, men utskottet finner sig icke böra föreslå någon ändring i förslaget på denna punkt. EU hinder mot alt nu genomföra en dylik ändring utgör (let

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

25

26

förhållandet, att den skulle strida mot den av Sverige ratificerade Bern- konventionen, som stadgar en uppsägningstid av ett år. Utskottet förutsät­ ter, att Kungl. Maj :t, i samband med att frågan om ratifikation av San Fran- ciscokonventionen underställes riksdagen, upptar frågan om den närmare utformningen av bestämmelserna angående kvinnors nattarbete till förnyad prövning». J

I anslutning bärtill må framhållas, att inom delegationen upplysts, att

fn

förläggning av den förbjudna perioden till annan tid än mellan klockan 22 och t> i många fall skulle innebära en fördel med hänsyn till dels de vid skiftarbete för männen i allmänhet brukliga skifttiderna, dels ock trafik­ förhållandena.

Artikel 3. Det i konventionen stadgade nattarbetsförbudet hänför sig till företagets karaktär av industri, medan motsvarande förbud i den svens­ ka lagen för sin tillämpning är bestämt av arbetets industriella karaktär. Till skillnad från arbetarskyddslagen innebär konventionen sålunda, att även icke-mdustriellt arbete — t. ex. städnings-, vakt- och kontorsarbete — om­ fattas av nattarbetsförbudet.

I konventionen göres undantag för nattarbetsförbudet i fråga om industri­ företag, där endast medlemmar av samma familj sysselsättas, d. v. s. rena familjeföretag. Enligt arbetarskyddslagen åter göres undantag från nattar- netsförbudet för kvinnor även i fråga om familjemedlemmar i andra in­ dustriföretag än rena familjeföretag.

På grund av de väsentliga skiljaktigheter, som i nu angivna avseende fö- religga mellan lagen och konventionen, är anslutning till 'konventionen icke möjlig.

Artikel 4. Då konventionen och arbetarskyddslagens bestämmelser i de i denna artikel berörda hänseenden synas vara av enahanda innebörd, föreligger på denna punkt intet hinder för ratifikation.

Artikel 5. Ett upphävande av förbudet för nattarbete kan enligt svensk rätt endast ske genom lagstiftning. Då svensk rätt sålunda är stränga­ re än konventionen, utgör icke heller förevarande artikel ratifikations- hinder.

Artikel 6. Denna artikel synes överensstämma med motsvarande be­ stämmelser i arbetarskyddslagen.

Artikel 7. Förevarande artikel lärer icke föranleda något delegatio­ nens yttrande.

Artikel 8. Några motsvarande bestämmelser finnas icke i arbetar­ skyddslagen, som härutinnan är strängare än konventionen, varför ratifika- tionshinder icke föreligger. Det må erinras, att arbetarskyddsstyrelsen i sitt till delegationen avgivna yttrande funnit det önskvärt, att den svenska lagstiftningen jämkas till överensstämmelse med förevarande artikel.

Övriga artiklar i konventionen ha icke givit delegationen anledning till något yttrande.

Med hänsyn till den konstaterade bristen på överensstämmelse mellan konventionens föreskrifter i artikel 3 och svensk lagstiftning, anser dele­ gationen att ratifikation av konventionen är utesluten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

27

Konvention (nr DO) angående minderårigas nattarbete inom industrien

(reviderad 1948).

Kn partiell revision av den av Internationella arbetskonferensen vid dess första sammanträde (Washington, 1919) antagna konventionen (nr 6) an­ gående barns nattarbete inom industrien hade föreslagits av Storbritannien i samband med den av arbetsbyrån utarbetade tioårsrapporten lörande til 1- lämpningen av konventionen angående kvinnors nattarbete inom industrien. Förslaget motiverades med att uttrycket »natt» förekomme både i konven­ tionen angående kvinnors nattarbete och i konventionen nr 6 och att därför även en revision av den senare konventionen framstodc sasom nödvändig för att underlätta tvåskiftssyst-emets tillämpning. Genom revisionen avsåg man därjämte att tillförsäkra de minderåriga visst ökat skydd i enlighet med de önskemål, som uttalats vid 1945 års arbetskonferens.

De viktigaste punkterna i den reviderade konventionen (Bil. E) äro föl­

jande.

Nattvilans längd har ändrats från tidigare föreskrivna minst 11 till minst 12 på varandra följande timmar. Enligt den tidigare konventionen skulle nattvilan som regel innefatta tiden från klockan 22 till klockan 5. Den re­ viderade konventionen har här infört olika bestämmelser för minderåriga under 16 år och sådana som fyllt 16 men ej 18 år. För den yngre gruppen skall nattvilan innefatta tiden mellan klockan 22 och klockan 6. För den äldre gruppen föreskrives, att i nattvilan enligt vederbörande myndighets bestämmande skall ingå minst sju på varandra följande timmar mellan klockan 22 och klockan 7, dock att tiden för nattvilans början ej må fast­ ställas till senare tid än klockan 23 utan att samråd har skett med vederbö­ rande arbetsgivar- och arbetarorganisationer. Denna bestämmelse möjlig­ gör alltså variationer på samma sätt som beträffande kvinnor inom indu­ strien. Vissa andra dispensföreskrifter i den tidigare konventionen ha å andra sidan inskränkts eller modifierats. För minderåriga över 16 år med­ gavs sålunda tidigare arbete nattetid i vissa industrier med kontinuerlig drift, men enligt den reviderade konventionen skall liknande undantag kun­ na medgivas blott genom vederbörande myndighets beslut efter hörande av respektive partorganisationer och detta endast i syfte att möjliggöra lär­ lings- och yrkesutbildning samt med garanti för en minst 13 timmars vilo- period mellan två arbetsperioder. En tidigare gällande undantagsbestäm­ melse, som på vissa villkor medgav nattarbete i kolgruvor för minderåriga, har helt strukits i den reviderade konventionen. En tidigare undantagsbe­ stämmelse avseende minderåriga i bagerier har begränsats till alt gälla en­ dast minderåriga över 16 år, i den mån syftet är att giva dessa tillfälle till lärlings- eller yrkesutbildning. Slutligen må framhållas, att 1919 års kon­ vention medgav undantag från konventionens bestämmelser beträffande företag, där endast medlemmar av samma familj vore sysselsatta. Detta un­ dantag har i den reviderade konventionen begränsats till att avse allenast

sådana familjeföretag, inom vilka det bedrivna arbetet befunnits icke med­ föra fara för barnens hälsa.

Den reviderade konventionen antogs av konferensen med 120 röster mot 0; fem ombud nedlade sina röster. Samtliga svenska ombud röstade för konventionens antagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Över den reviderade konventionen har delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivit yttrande efter att ha hört samma myn­ digheter och organisationer som i fråga om konvention nr 89.

Socialstyrelsen framhåller, att den svenska arbetarskyddslagen föreskri­ ver minst 11 timmars oavbruten nattvila för minderåriga och på denna punkt alltså icke vore förenlig med den reviderade konventionen, vilken föreskri­ ver minst 12 timmar. Arbetarskyddskommittén hade icke här föreslagit nå­ gon ändring, och den nya lagen bibehölle också den äldre bestämmelsen.

Vidare bestämmer den svenska lagen, att tiden mellan klockan 19 och kloc­ kan 6 skall ingå i nattvilan för minderåriga under 16 år, då fråga är om industriellt eller därmed likställt arbete, och tiden mellan klockan 22 och klockan 5 för minderåriga över 16 år. Denna bestämmelse uppfyllde ur ar­ betarskyddets synpunkt såväl de i den tidigare som de i den reviderade kon­ ventionen uppställda villkoren. En undantagsbestämmelse om att ynglingar over 16 år efter yrkesinspektörs medgivande må användas i arbete nattetid i vissa fall vore däremot uppenbarligen icke förenlig md någondera kon­ ventionen.

Vidare anmärker socialstyrelsen, att konventionens undantag för force majeure-fall endast avser den äldre gruppen, medan motsvarande svenska föreskrift avser alla minderåriga.

Enligt socialstyrelsens mening kunde det vara motiverat att i Sverige taga under omprövning en utökning av den för minderåriga föreskrivna natt­ vilan från 11 till 12 timmar i enlighet med den reviderade konventionen. Däremot syntes det under det utredningsarbete, som föregått arbetarskydds­ lagens antagande, ha framgått, att visst behov förelåge för en dispensmöj­ lighet från förbudet mot nattarbete (treskiftsarbete) för ynglingar i åldern 16 18 år. Med hänsyn till de garantier genom dispensförfarandet och kra­ vet på läkarintyg, som här uppställts, anser sig socialstyrelsen icke kunna göra gällande, att denna möjlighet medför större olägenheter. Med hänsyn härtill och då den svenska lagen icke efter revisionen kommer att uppfylla konventionens krav, finner socialstyrelsen, att det bör anstå med ratifice- ring av konventionen.

Arbetarskyddsstyrelsen anför i huvudsak följande.

Några särskilda bestämmelser i fråga om nattvila för minderåriga, som sysselsättas i industriellt arbete eller transportarbete, finnas icke upptagna i den nya arbetarskyddslagen, utan skola härutinnan enhetliga regler gälla för alla minderåriga. Anmärkas må dock, att viss särskild eftergiftsmöjlig- het finnes för' flottningsarbete.

Någon bestämmelse svarande mot artikel 1 punkt 2 finnes icke i den svenska lagen, varken den nuvarande eller den nya, och föreligger med hän­ syn till vad nyss anförts icke heller något behov härav.

29

Jämlikt 3 § b) i den nya lagen bär från lagens tillämpningsområde un- dantagits bl. a. »arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, så­ framt arbetet är förlagt till arbetsgivarens hem».

Konventionens föreskrift i artikel 2 om att nattvilan för minderårig skall omfatta minst tolv på varandra följande timmar synes lägga hinder i vägen för en ratifikation. Arbetarskyddsstyrelsen har för sin del icke någon er­ inran att göra mot att de svenska lagbestämmelserna i förevarande avseen­ de ändras till överensstämmelse med konventionen.

Någon rätt för myndighet att föreskriva skilda tidsperioder, under vilka nattarbete skall vara förbjudet, för olika områden, industrier och företag eller grenar av industrier och företag finnes icke enligt svensk lag, dock må erinras om dispensmöjligheterna enligt 33 § c) nya arbetarskyddslagen.

Bestämmelserna om undantag från nattarbetsförbudet för minderåriga återfinnas i 33 § av den nya svenska lagen och äro av följande innehåll:

a) Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må min­ derårig, som fyllt sexton år, i den mån det är nödigt användas till arbete utan att stadgandet i 33 § första stycket iakttages. Härjämte hava med­ delats föreskrifter om anmälan beträffande dylikt nödfallsarbete och om ansökan om tillstånd att fortsätta det utöver viss tid.

b) Arbetarskyddsstyrelsen må, då så finnes påkallat, medgiva, att min­ derårig, som ej fyllt sexton år, användes till arbete å tid mellan klockan 19 och klockan 22, dock att härigenom avvikelse ej må ske från föreskriften, att nattvilan skall omfatta minst elva timmar.

c) När särskilda skäl föranleda därtill, må arbetarskyddsstyrelsen med­ giva, att yngling, som fyllt sexton år och enligt läkarintyg äger god hälsa och kroppsutveckling, användes till arbete, utan att stadgandet i 33 § första stycket iakttages.

d) Yngling, som fyllt femton år och enligt läkarintyg äger god hälsa och kroppsutveckling, må efter arbetarskyddsstyrelsens medgivande användas till flottningsarbete i den mån förhållandena föranleda därtill.

I anslutning härtill erinrar styrelsen beträffande undantagen i punkterna 2—4 av artikel 3 i konventionen bl. a. följande.

I punkt 2 avsett undantag synes beträffande manliga minderåriga kunna lämnas med stöd av bestämmelserna i 33 g c) i den nya svenska arbetar­ skyddslagen.

Någon bestämmelse av det innehåll, som i punkt 3 avses, finnes icke i svensk lag. Ett införande av en sådan bestämmelse skulle hava till löljd, att minderåriga icke skulle kunna användas i s. k. rundgångsskift vid två- skiftsarbete. Yrkesinspektionens chefsmyndighet brukar medgiva dispenser för dylikt arbete.

Jämväl i punkt 4 avsett undantag synes beträffande manliga minderåriga kunna medgivas med stöd av bestämmelserna i 33 g c) i den nya arbetar­ skyddslagen.

Beträffande artikel 4, punkt 1 gäller, att någon dylik bestämmelse icke finnes i svensk lag. Föreskrifterna om »force majeure» i samma artikel punkt 2 motsvaras av bestämmelserna 33 § a) i den nya svenska lagen.

Någon föreskrift motsvarande artikel (> punkt 1 a) om skyldighet för ar­ betsgivare att hålla arbetarskyddslagen tillgänglig på arbetsplatsen linnes icke upptagen i den nya lagen. Bestämmelser härom torde emellertid komma att införas i blivande tillämpningsföreskrifter, vilka dock ännu icke utfär­ dats.

Vid förseelse mot arbetarskyddslagen, som bestått i eller eljest avsett

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 162.

35

dan konventionen icke uttryckligen upptager något motsvarande undan­ tag. Sannolikheten synes mig bjuda alt, när i konventionen talas om arbete i eller inom ett företag, därmed ej avses hemarbete. Skiljaktigheten på den­ na punkt torde därför vara av formell natur.

Av mera väsentlig betydelse äro däremot bestämmelserna i konventio­ nens artikel 3. Enligt nämnda artikel gäller nattarbetsförbudet för kvin­ nor allt arbete i industriella företag medan den svenska lagen (36 §) en­ dast avser hantverks- och industriellt arbete. Konventionen anknyter så­ ledes till företagets karaktär under det att vår lagstiftning låter själva arbe­ tets natur bli avgörande. Till skillnad från arbetarskyddslagen innebär kon­ ventionen sålunda att inom ett industriellt företag även annat än industriellt arbete, t. ex. städning, vakt- och kontorsarbete omfattas av förbudet. I arti­ kel 3 göres vidare undantag från nattarbetsförbudet i fråga om sådana in­ dustriföretag, där endast medlemmar av samma familj sysselsättas, d. v. s. rena familjeföretag. Enligt den svenska lagen (3 §) undantagas i detta hän­ seende från nattarbetsförbudet för kvinnor även familjemedlemmar i andra industriföretag än rena familjeföretag.

Vad särskilt angår frågan huruvida företagets eller arbetets industriella karaktär bör vara avgörande för nattarbetsförbudets omfattning har detta spörsmål tidigare vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Ur­ sprungligen intog den svenska lagstiftningen i detta hänseende samma stånd­ punkt som nu ifrågavarande konvention, men en övergång till det nuvaran­ de systemet skedde år 1931. Den ändring som då skedde var fullt avsikt­ lig; och vid senare prövningar av detta spörsmål har man ansett sig sakna anledning att vidtaga någon utvidgning av förbudet. Utredningen i detta ärende synes mig ej heller lämna stöd för att någon ändring i arbetarskydds­ lagen i detta hänseende nu bör vidtagas. Med hänsyn härtill och då denna skiljaktighet torde vara av sådan art att den utgör hinder för en svensk ra­ tifikation av konventionen, anser jag att med ratifikation från Sveriges sida av konventionen tills vidare bör anstå.

Även om sålunda en svensk ratifikation av konventionen för närvarande ej synes vara möjlig, torde likväl böra undersökas, huruvida icke i andra avseenden en anpassning av 1949 års arbetarskyddslag bör ske i förhållande till konventionen. Jag syftar härvid främst på frågan om nattvilans förlägg­ ning. Enligt 36 § första stycket arbetarskyddslagen skall kvinna, som an­ vändes till hantverks- och industriellt arbete, beredas ledighet för nattvila minst 11 timmar varje dygn. I ledigheten skall tiden klockan 22—5 ingå. Den nya lagens bestämmelser i detta hänseende äro av i stort sett samma innehåll som motsvarande stadganden i hittills gällande lagstiftning. Och denna är i sin lur föranledd av 1906 års Bernkonvention i ämnet, vilken tillträtts av Sverige år 1910.

Enligt artikel 2 i nu ifrågavarande konvention skall nattvilan omfatta minst 11 på varandra följande limmar, vari enligt vederbörande myndig­ hets bestämmande skall ingå eu tidsperiod av minst 7 på varandra följande

37

ken, där arbetet måste bedrivas kontinuerligt, är emellertid dispensrätten en­ ligt nämnda lagrum icke på detta sätt begränsad. Slutligen innehåller icke den svenska lagen bestämmelse om 13 timmars viloperiod mellan två arbets- skiften vilket förutsättes i konventionen.

Av det anförda framgår, att skiljaktigheterna mellan den svenska lagstift­ ningen och konventionen äro sådana att de för vårt vidkommande hindra en ratifikation. Vad i ärendet förekommit ger mig icke anledning att förorda sådana ändringar i den svenska arbetarskyddslagen att konventionen för Sveriges del kan ratificeras. Enär emellertid bestämmelserna om minder­ årigs ledighet för nattvila i viss mån sammanhänga med motsvarande be­

stämmelser beträffande kvinnliga arbetstagare och då riksdagen vid sin behandling av arbetarskyddslagen jämväl beträffande minderåriga uttalat sig för en viss rörlighet i fråga om den förbjudna periodens förläggning, har jag för avsikt att i samband med behandlingen av frågan om de kvinnliga arbetstagarnas nattarbete även överväga en ändring beträffande bestämmel­ serna angående nattarbete för minderåriga över 16 år.

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom handel

och industri.

Frågan om ratifikation av denna konvention — som antogs av Interna­ tionella arbetskonferensen vid dess trettionde sammanträde, år 1947 — förelädes 1948 års riksdag genom proposition nr 189. Beträffande huvud­ innehållet i konventionen ävensom den förberedande behandlingen samt över konventionen avgivna yttranden torde fa hänvisas till det sasom bilaga till nämnda proposition fogade utdraget ur statsrådsprotokollet s. 6 o. ff.

Vid ärendets behandling år 1948 uttalade jag, att jag i likhet med delega­ tionen för det internationella socialpolitiska samarbetet funne konventio­ nens allmänna riktlinjer i det hela stå i god överensstämmelse med den svenska arbetarskyddslagen. Jag fann emellertid, att vissa skiljaktigheter förelåge mellan konventionens bestämmelser a ena sidun och innehållet i gällande lag respektive det av arbetarskyddskommittén avgivna förslaget till arbetarskyddslag och anförde därefter följande.

Jag åsyftar härvid följande bestämmelser i artikel 12 av konventionen, nämligen dels moment 1 a), vari föreskrives att arbetsinspektör skall äga att fritt och utan föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla till­ träde till varje företag eller arbetsställe som är underkastat inspektion, dels moment 1 b), vari stadgas att arbetsinspektör skall äga att under dagen erhålla tillträde till varje lokal, som arbetsinspektören har skälig anledning antaga vara underkastad inspektion, dels ock moment 2, vari bestämmes att arbetsinspektör bär att, då inspektion verkställes, underrätta arbetsgivaren eller dennes ställföreträdare om besöket, såvida inspektören icke t inner, att dylik anmälan skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

38

Vad förstnämnda föreskrift angår medgiver gällande arbetarskyddslag 29 § andra stycket arbetsgivaren rätt att för bevarande av yrkeshemlighet tran inspektion undantaga viss del av arbetsställe. I arbetarskydd skom mit­ tes förslag 50 § tredje stycket återfinnes en motsvarande bestämmelse

I fråga om tillsynsorganens rätt att erhålla tillträde till arbetsställe stad­ gas i 29 § första stycket gällande arbetarskyddslag, att tillsynsorganen skola aga sadan rätt, närhelst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare

’®r "t1.?18 ställföreträdare å arbetsstället underrättats om deras närvaro. . ;)0 § första stycket lagförslaget återfinnes eu bestämmelse av motsvarande innebord.

I ett förut denna (lag till lagrådet remitterat förslag till arbetarskydds­ lag har jag framhållit, att ovannämnda föreskrifter i konventionen torde hindra en eljest möjlig ratificering av densamma. Emellertid har jag i detta sammanhang uttalat i huvudsak följande. Då det vore synnerligen önsk­ värt att vårt land i största möjliga utsträckning skänkte sitt stöd åt det in­ ternationella samarbetet på arbetarskyddets område ansåge jag det böra övervägas om icke dessa hinder mot en ratifikation kunde undanröjas. Kom­ mittén hade uttalat att den för bevarande av yrkeshemlighet gäilande in­ skränkningen i inspektionsrätten icke torde ha någon större praktisk be­ tydelse. För min del ansåge jag att detta stadgande'med hänsyn till de all­ varliga påföljder, vilka drabbade yrkesinspektör som röjde yrkeshemlig- het, utan risk kunde slopas. Vad anginge föreskriften i kommittéförslaget att arbetsgivare eller dennes ställföreträdare ovillkorligen skulle underrättas om inspektörens närvaro syntes denna bestämmelse utan olägenhet kunna utgå ur lagen och ersättas med en i överensstämmelse med konventionen avtattad instruktionsföreskrift av innehåll att inspektören skulle underrätta arbetsgivaren eller dennes representant om sin närvaro, såvida icke inspek­ tören ansage, att dylik anmälan skulle vara till förfång för tjänstens ut- ovande.

Att såsom svenska arbetsgivareföreningen ifrågasatt begränsa rätten för till synsorgan att erhålla tillträde till arbetsställe till att avse ordinarie ar­ betstid borde uppenbarligen icke ifrågakomma. I instruktionen för yrkes­ inspektionen torde emellertid liksom f. n. böra föreskrivas att inspektion icke finge föietagas nattetid, där ej skäl funnes antaga att arbetet då nå- ginge. 1

Därest de av mig sålunda förordade ändringarna i arbetarskyddskommit- téns förslag godtagas av riksdagen, torde intet hinder möta för en ratifika­ tion från svensk sida av ifrågavarande konvention. Då en revision av arbe­ tarskyddslagen är aktuell, finner jag icke anledning föreligga att på detta stadium föreslå de ändringar i gällande lagstiftning som skulle vara erfor­ derliga för en ratificering av konventionen. Jag anser mig därför böra före­ slå, att med ratificering från svensk sida får anstå, till dess riksdagen tagit slutlig ställning till förenämnda förslag till arbetarskyddslag.

Genom beslut vid 1948 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 328/1948) har en central myndighet för arbetarskyddsfrågor, arbetarskyddsstyrelsen, in­ rättats den 1 januari 1949. Enligt den för styrelsen den 17 december 1948 utfärdade instruktionen är styrelsen chefsmyndighet för yrkesinspektionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Departementschefen.

Sedan riksdagen numera (skrivelse nr 484/1948) godtagit de ändringar i arbetarskyddskommitténs förslag till lag om arbetarskydd, som jag berört

39

i det föregående och lag i ämnet utfärdats, föreligga icke några skiljaktig­ heter i sak mellan konventionens artikel 12 mom. 1 a) och b) och den nya arbetarskyddslagens 50 § första stycket. Vad vidare angår tillsynsorganens skyldighet att underrätta arbetsgivaren om inspektionsbesök, har — i mot­ sats till vad fallet är i gällande arbetarskyddslag — någon bestämmelse mot­ svarande den som innehålles i konventionens artikel 12 mom. 2 icke införts i den nya lagen. Däremot kommer på sätt jag förut angivit en före­ skrift av detta innehåll att intagas i den instruktion för yrkesinspektionen, som för närvarande är under utarbetande. Vid sådant förhallande och da i övrigt hinder för ratifikation ej synes föreligga, tillstyrker jag, att konven­ tionen för Sveriges del nu ratificeras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Akt angående ändring i den vid konventionen angående internationell arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden), 1947, fogade

förteckningen.

Vid 1947 års allmänna arbetskonferens antogs bl. a. en konvention (nr 83) angående tillämpning av internationell arbetslagstiftning på områden, be­ lägna utanför moderlandet (jfr bil. E till proposition nr 189/1948). Enligt denna konvention skulle varje medlemsstat, som ratificerade konventionen, angiva i vilken utsträckning medlemmen åtoge sig att tillämpa de inter­ nationella arbetskonventioner, som funnes upptagna i en vid konventionen fogad förteckning. Bland konventionerna i förteckningen återfinnas bl. a. i det föregående nämnda, 1919 års konvention angående barns nattarbete inom industrien och 1934 års reviderade konvention angående kvinnors nattarbete. Avsikten med förevarande akt är, att dessa båda konventioners bestämmelser skola ersättas med de nu antagna reviderade bestämmelserna.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anser, att, då akten i likhet med konventionen nr 83 icke äger tillämpning på svenska förhållanden, i akten intagna bestämmelser icke påkalla något delegationens yttrande.

Departementschef en.

Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet så­ lunda anfört kan jag ansluta mig. .lag anser sålunda ifrågavarande akt icke påkalla någon åtgärd från svensk sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående dels av den Internationella arbetsorganisationens konferens år 1948 vid dess trettioförsta sammanträde antaga konventioner, re­ kommendation och akt, dels ock den vid organisationens konferens år 1947 vid dess trettionde sammanträde antagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

41

Bilaga A.

Konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för

organisationsrätten.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförsta sammanträde

och beslutat att i form av en konvention antaga vissa förslag angå­ ende föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, vilken fråga utgör den sjunde punkten på sammanträdets dagordning,

antager, med hänsyn till att inledningen till Internationella arbetsorganisa­ tionens stadga angiver erkännandet av principen om föreningsfrihet såsom ett medel att förbättra arbetsförhållandena och åvägabringa fred,

med hänsyn till att Philadelphiadeklarationen ånyo fastslår, att »ytt­ rande- och föreningsfrihet äro väsentliga för varaktigt framåtskri­ dande»,

med hänsyn till att Internationella arbetskonferensen vid sitt tret­ tionde sammanträde enhälligt godtagit de principer, vilka böra utgöra grundvalen för en internationell reglering,

med hänsyn till att Förenta Nationernas generalförsamling vid sitt andra sammanträde anslutit sig till dessa principer och anmodat Inter­ nationella arbetsorganisationen att fullfölja sina strävanden i syfte att möjliggöra antagandet av en eller flera internationella konven­ tioner,

denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta följande konvention, vilken skall benämnas »konvention angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, 1948» (Freedom of Association and Pro- tection of the Right to Organise Convention, 1948).

Del. I. Föreningsfrihet.

Artikel 1.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna konvention är gällande, förbinder sig att tillämpa följande bestämmelser.

Artikel 2.

Arbetare och arbetsgivare skola, utan någon som helst åtskillnad, äga rätt att utan därtill i förväg inhämtat medgivande bilda organisationer ef­ ter sitt fria skön ävensom alt utan andra förbehåll än dem vederbörande organisations stadgar uppställa, ansluta sig till sådana organisationer.

42

Artikel 3.

1. Arbetar- och arbetsgivarorganisationer skola äga rätt att avfatta sina stadgar och reglementen samt utse sina representanter i full frihet, orga­ nisera sin förvaltning och verksamhet samt fastställa sitt handlingspro­ gram.

2. Offentliga myndigheter skola avhålla sig från varje ingripande, som begränsar denna rätt eller inverkar menligt på dess lagenliga utövande.

Artikel 4.

Arbetar- och arbetsgivarorganisationer skola icke kunna genom admi­ nistrativ åtgärd vare sig upplösas eller förbjudas att bedriva sin verk­ samhet.

Artikel 5.

Arbetar- och arbetsgivarorganisationer skola äga rätt att bilda och an­ sluta sig till förbund och centralorganisationer; sådan organisation, sådant förbund eller sådan centralorganisation skall äga rätt att vara ansluten till internationella arbetar- och arbetsgivarorganisationer.

Artikel 6.

Bestämmelserna i artiklarna 2, 3 och 4 härovan äga tillämpning jämväl å förbund och centralorganisationer av arbetar- och arbetsgivarorganisa­ tioner.

Artikel 7.

Arbetar- och arbetsgivarorganisationers, förbunds och centralorganisatio­ ners förvärv av rättskapacitet skall icke vara underkastat villkor av be­ skaffenhet att inskränka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 2, 3 och 4 härovan.

Artikel 8.

1. Vid utövandet av de i denna konvention fastställda rättigheterna skola arbetare och arbetsgivare samt deras respektive organisationer, i likhet med andra enskilda personer eller organiserade sammanslutningar, ställa sig landets lagar till efterrättelse.

2. Landets lagar må icke avfattas eller tillämpas på sätt, som kan vara ägnat att begränsa i denna konvention fastställda garantier.

Artikel 9.

!•_ Genom nationell lagstiftning skall bestämmas i vad mån i denna kon­ vention fastställda garantier skola äga tillämpning å krigsmakt och polis­ kår.

2. Jämlikt den i artikel 19 mom. 8 av Internationella arbetsorganisatio­ nens stadga fastslagna principen skall medlemsstats ratificering av denna konvention icke utöva inverkan på redan existerande lag, dom, sedvänja eller avtal, på grund varav medlemmar av krigsmakten eller poliskåren åtnjuta någon genom denna konvention dem tillförsäkrad rättighet.

Artikel 10.

I denna konvention förstås med uttrycket »organisation» varje samman­ slutning av arbetare eller arbetsgivare, som har till ändamål att främja och värna arbetares eller arbetsgivares intressen.

Kungi. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

43

Del II. Skydd för organisationsrätten.

Artikel 11.

Medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna konven­ tion är gällande, förbinder sig att vidtaga alla erforderliga och lämpliga åt­ gärder för att säkerställa, att arbetare och arbetsgivare må kunna fritt utöva sin organisationsrätt.

Del III. Övriga bestämmelser.

Artikel 12.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av In­ ternationella arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt akt av år 1946 angående ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i mom. 4 och 5 av berörda artikel avsedda områdena, skall varje medlem av organisa­ tionen, vilken ratificerar denna konvention, låta sin ratifikation åtföljas av eller snarast möjligt efter ratifikationen tillställa Internationella arbetsby- råns generaldirektör en förklaring, som angiver

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan ändringar tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att till- lämpa konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden av dessa jämkningar;

c) de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas samt skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att fram­ deles fatta beslut.

2. De i mom. 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola anses som en integrerande del av ratifikationen och medföra med densam­ ma identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla för­ behåll som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt mom. 1 b), c) och

d) av denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt be­ stämmelserna i artikel 16 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny för­ klaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven för­ klaring och klargör läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 16.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention, faller inom kompe­ tensen för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter, kan den medlem, som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella för­ bindelser, i samförstånd med områdets egen regering, till Internationella ar- betsbyråns generaldirektör insända förklaring, i vilken de i denna konven­ tion intagna förpliktelserna godtagas på ifrågavarande områdes vägnar.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelser­ na godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å om­ råde, som står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars

44

förvaltning den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är an­ svarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirek­ tör i enlighet med mom. 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida konventionens bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives, att kon­ ventionens bestämmelser skola tillämpas med vissa jämkningar, skall för­ klaringen innehålla närmare uppgifter rörande dessa.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må genom senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje i en tidigare förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må under den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 16 kan uppsägas, tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förkla­ ring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förkla­ ring och klargör läget med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Del IV. Slutartiklar.

Artikel 14.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Inter­ nationella arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 15.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­ tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av general­ direktören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv måna­ der efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Kung/. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 16.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år för­ flutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga den­ samma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns general­ direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande tioårsperiod.

Artikel 17.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer, förklaringar och uppsägningar, som delgivits honom av orga­ nisationens medlemmar. . generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re­ gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

45

har han alt fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventio­ nen träder i kraft.

Artikel 18.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jäm­ likt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation, förkla­ ring och uppsägning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmel­ serna i föregående artiklar.

Artikel 19.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Inter­ nationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 20.

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande re­ vision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konven­ tionen icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av lorevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 16 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den nya, reviderade konventionen.

Artikel 21.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Bilaga B.

Konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettio­ första sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående den offentliga arbetsför­ medlingens organisation, vilken fråga inbegripes under den fjärde punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta föl­ jande konvention, vilken skall benämnas »konvention angående den of­ fentliga arbetsförmedlingen, 1948» (Employment Service Convention, 1948):

47

i) registrera arbetssökande, tillika med deras yrkeskvalifikationer, er­

farenhet och önskemål, utröna önskad sysselsättning, bedöma om så är erforderligt deras fysiska lämplighet och yrkesskicklighet samt, där så påkallas, förhjälpa dem till erhållande av yrkesvägledning, yrkesutbildning eller omskolning, ii) från arbetsgivarna inhämta detaljerade upplysningar om lediga an­

ställningar, som anmälts till förmedlingen av dem, och om de krav, som ställas på den sökta arbetskraften,

iii) till lediga anställningar hänvisa platssökande med erforderlig yr­

kesskicklighet och lämpliga fysiska förutsättningar,

iv) åvägabringa samarbete i fråga om platssökande och lediga platser de

olika arbetsförmedlingskontoren emellan, då de arbetssökande icke kunna erhålla lämplig anställning eller lediga platser icke kunna be­ sättas med lämplig sökande genom det först anlitade kontoret eller då så i övrigt synes påkallat;

b) vidtaga lämpliga åtgärder för att

i) främja yrkesrörligheten i syfte att anpassa tillgången på arbetskraft

efter sysselsättningsmöjligheterna inom olika yrken, ii) främja den geografiska rörligheten i syfte att underlätta arbetskraf­

tens överflyttning till områden med lämpliga sysselsättningsmöjlig­ heter,

iii) främja temporär överflyttning av arbetare från ett område till ett

annat och såmedelst undanröja tillfällig lokal brist på överensstäm­ melse mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft,

iv) främja sådan överflyttning av arbetskraft från ett land till ett annat,

vilken må ha vunnit vederbörande regeringars godkännande;

c) insamla och bearbeta, om så erfordras i samverkan med andra myndig­

heter ävensom företagsledningar och fackliga organisationer, så full­ ständiga upplysningar som möjligt beträffande läget på arbetsmarkna­ den och dess sannolika utveckling såväl inom landet i dess helhet som inom olika industrier, yrken och geografiskt avgränsade områden samt regelbundet och skyndsamt hålla sådana upplysningar tillgängliga för offentliga myndigheter, vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisa­ tioner samt allmänheten;

d) medverka vid administrationen av arbetslöshetsförsäkring och arbets-

löshetshjälp samt andra åtgärder för bistånd åt arbetslösa; ävensom

e) i den män så är erforderligt bistå andra offentliga och enskilda institu­

tioner vid social och ekonomisk planläggning, avsedd att trygga ett gynnsamt sysselsättningsläge.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 7.

Åtgärder skola vidtagas

a) för att inom de olika arbetsförmedlingskontoren underlätta specialise­

ring efter skilda yrken och näringsgrenar, exempelvis jordbruket och andra verksamhetsgrenar, där en dylik specialisering kan vara till gagn, och

b) för att på tillfredsställande sätt tillgodose särskilda kategorier av ar­

betssökande, t. ex. partiellt arbetsföra.

Artikel 8.

Särskilda för ungdomens behov avsedda anordningar skola vidtagas och vidare utbyggas inom ramen för arbetsförmedlings- och yrkesväglednings- verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

49

Bilaga C.

Rekommendation (nr 83) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag angående den offentliga arbetsför­ medlingens organisation, vilken fråga inbegripes under den fjärde punk­ ten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommenda­ tion innehållande kompletteringar till rekommendationen angående ar­ betsförmedling, 1944, och konventionen angående den offentliga arbets­ förmedlingen, 1948,

antager denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta föl­ jande rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendation angående den offentliga arbetsförmedlingen, 1948» (Employment Service Recommen- dation, 1948):

Med hänsyn till att rekommendationen angående arbetsförmedling, 1944, och konventionen angående den offentliga arbetsförmedlingen, 1948, inne­ hålla föreskrifter rörande arbetsförmedlingens organisation och då det är önskvärt, att däri intagna bestämmelser kompletteras med ytterligare an­ visningar,

förordar konferensen, att varje medlem, så snart förhållandena i varje enskilt land det medgiva, tillämpar följande bestämmelser samt till Inter­ nationella arbetsbyrån, i enlighet med vad styrelsen därom må komma att bestämma, insänder redogörelser angående de åtgärder, som vidtagits för att genomföra desamma. I. 2

I. Allmän organisation.

1. Den avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingen bör omfatta en central myndighet samt lokala och,' där så befinnes erforderligt, även regionala organ.

2. I syfte att främja arbetsförmedlingens utveckling och uppnå en en­ hetlie och samordnad landsomfattande administration böra åtgärder vid-

O

tagas för

a) utfärdande genom den centrala myndighetens försorg av för landets hela

arbetsförmedlingsorganisation avsedda anvisningar;

b) fastställande av en för landet gällande minimistandard i avseende å per­

sonal och material;

c) anvisande av erforderligt anslag å statsbudgeten för kostnadernas bestri­

dande;

d) avgivande av periodiska rapporter från underordnade till överordnade

administrativa organ;

e) central inspektion av regionala och lokala organ; samt

f) periodiska konferenser med befattningshavare vid centrala, regionala och

lokala organ, däri inbegripen inspektionspersonal.

4 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. i samt. Nr 162.

56

Artikel 12.

1. Internationella arbetskonferensen må, vid sammanträde, å vars dag­ ordning dylik fråga blivit uppförd, med två tredjedels majoritet antaga för­ slag till ändring av en eller flera av de i Del II av denna konvention intagna artiklarna. 2.. Sadant ändringsförslag skall angiva den medlem eller de medlemmar, på vilka det äger tillämpning, och skall inom loppet av ett år eller, om sär­ skilda omständigheter föreligga, inom aderton månader från avslutandet av konferenssammanträde, av den medlem eller de medlemmar, för vilka det ager tillämpning underställas den eller de myndigheter, till vilkas kompe­ tensområde frågan hör, för stiftande av lag eller vidtagande av andra åt­ gärder.

3. Sådan medlems officiella ratifikation av ändringen kommer, såvida vederbörande myndighet eller myndigheter samtycka därtill, att delgivas Internationella arbetsbyråns generaldirektör för att av honom registreras.

4. Så snart dylikt ändringsförslag ratificerats av medlem eller medlem­ mar, å vilka det ager tillämpning, träder förslaget i kraft såsom en ändrina av denna konvention. °

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

Del III. Slutartiklar.

Artiklar 13—20.

[Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 14—21 av konventionen ,r..f7y fmgående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, utom satillmda, att vad i artiklarna 17 mom. 1 och 18 av nämnda konvention stadgas om förklaringar icke återfinnes i artiklarna 16 mom. 1 och 17 av förevarande konvention, samt att då i artikel 20 av konventionen nr 87 hänvisas till artikel 16, detta i artikel 19 av förevarande konvention mot­ svaras av en hänvisning till artikel 15.]

Bilaga E.

Konvention (nr 90) angående minderårigas nattarbete inom industrien

(reviderad 1948).

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförsta sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag till partiell revision av konventionen angående barns nattarbete inom industrien, 1919, antagen av konferen­ sen vid dess första sammanträde, vilken fråga utgör den tionde punk­ ten på sammanträdets dagordning,

samt avsett, att dessa förslag böra taga form av en internationell kon­ vention,

antager denna den tionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta följande konvention, vilken skall benämnas »konvention angående minder­ årigas nattarbete inom industrien (reviderad), 1948» [Night Work of Young Persons (Industry) Convention (Revised), 1948],

57

Del. I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Såsom »industriföretag» skola vid tillämpningen av denna konvention särskilt ciriscs i

a) gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral;

b) företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, ut-

smyckas, färdigställas, beredas till försäljning, nedskrotas eller förstoras eller inom vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet företag för skepps- byggeri samt framställning, transformering och överföring av elektrisk eller annan drivkraft; ... ,

c) företag för byggnads- och anläggningsarbete, däri inbegripet nybygg­

nads-, reparations-, underhålls-, ändrings- eller rivningsarbete;

d) företag, som bedriva passagerar- eller godsbefordran å landsvag eller

järnväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer, bryggor och flyg­ platser samt i dockor eller magasin. . . „

2. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan industri a ena samt jordbruk, handel och övriga icke-industriella sysselsättningar å andra

3. Den nationella lagstiftningen må från tillämpningen av denna kon­ vention undantaga familjeföretag, i vilka endast föräldrarna och deras barn eller myndlingar äro sysselsatta, dock allenast för såvitt arbetet betunnits icke medföra fara för barnens eller de minderårigas hälsa.

Artikel 2.

1. Vid tillämpningen av denna konvention skall med uttrycket »natt» förstås en tidrymd av minst tolv på varandra följande timmar =

2. I fråga om minderåriga under sexton år skall i sagda tidrymd inga tids­ perioden mellan klockan 22 och klockan 6. ...... 3 I fråga om minderåriga, som fyllt sexton men ej aderton ar, skall i sagda tidrymd enligt vederbörande myndighets bestämmande ingå en tids­ period av minst sju på varandra följande timmar mellan klockan 22 och klockan 7; myndigheten må föreskriva skilda sådana tidsperioder for olika områden, industrier och företag eller grenar av industrier och foretag, men har att samråda med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, innan tidsperiod fastställes att börja senare än klockan 23.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 3.

1. Minderårig under aderton år må icke sysselsättas under natten i industriföretag, offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant fore­ tag utom i nedan angivna fall.

2. I syfte att minderårig må kunna förvärva lärlings- eller yrkesutbild­ ning inom industri eller yrke, där arbetet måste bedrivas kontinuerligt, äger vederbörande myndighet efter hörande av de arbetsgivar- och arbetar­ organisationer, saken kan angå, medgiva, att minderårig, som fyllt sexton men ej aderton år, må sysselsättas nattetid.

3. Minderårig, som med stöd av föregående moment sysselsättes i natt­ arbete, skall mellan två arbetsperioder åtnjuta en viloperiod av minst tret­ ton på varandra följande timmar. . , ..

4. Där allmänt förbud mot nattarbete i bagerier meddelats, ma vederbö­ rande myndighet i syfte att bereda minderårig, som fyllt sexton år, tillfälle till lärlings- eller yrkesutbildning, utbyta den med stöd av artikel 2 inom. 3 av myndigheten föreskrivna tidsperioden av minst sju på varandra följande