2

Kungi. Maj:ts proposition nr 61.

ring av anläggnings- och underhållskostnader, upptagande av lån, tillskju­

tande av förlag till föreningens utgifter samt uttaxering å de flottande, rätt

att fatta beslut och träffa avtal med bindande verkan för kommande års

flottande, styrelseledamöters och revisorers ansvarighet för sina åtgöranden

samt klander mot förvaltningen, tider för framställande av anspråk på er­

sättning för flottningsskada samt rätt att upptaga sjunkvirke och eljest kvar-

lämnat flottgods. Skyldighet föreskrives att anmäla in- och utförsel av

virke i samband med flottningen.

4

Kungl Maj:ts proposition nr 61.

exportförbud än sådana, som stadgats med hänsyn till allmän hälsovård

eller säkerhet eller till förekommande av djur- eller växtsjukdom. Vid över­

förande som nu sagts skola tillämpas de föreskrifter om anmälan och kon­

troll, som meddelas av de båda staternas tullmyndigheter.

Art. III.

Flottningsförening, som avses i vidfogade stadga, är fri från skyldighet

att erlägga skatt till någondera staten och därtill hörande kommun och för­

samling för inkomst av flottningsrörelsen och för förmögenhet av beskaf­

fenhet att utgöra tillgångar i rörelsen, däri inbegripet sådana byggnader, an­

läggningar samt mark- och vattenområden, som äro avsedda för driftens

omedelbara behov.

Art. IV.

Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta dem, som ansvara

för, leda eller deltaga i flottningsarbetet, att i och för flottningen överskrida

gränsen, varhelst detta för flottningsarbetet är lämpligt, ävensom att lämna

dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra legitimations-

handlingar samt beträffande tid, varunder gränsen må överskridas och vis­

telse ske inom staten.

Art. V.

För bevarande av fiskbeståndet i vattenområdet skall för varje kubikme­

ter flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingsnormer, utgå en avgift

av högst fem öre i svenskt mynt eller däremot svarande belopp i finskt mynt

beroende på utgifterna för fiskodling eller annan skyddsåtgärd. Virke som

belägges med avgift enligt denna bestämmelse må icke inom någondera sta­

ten påföras annan avgift till bevarande av fiske.

Avgift som i första stycket sägs skall uppbäras av flottningsföreningen

och medlen skola på rekvisition tillhandahållas den nämnd, som omförmäles

i artikel XI i konventionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det sam­

fällda laxfisket i Torne och Muonio älvar, sådan denna artikel lyder enligt

deklaration den 16 februari 1933.

Art. VI.

Tvist mellan de fördragsslutande staterna angående tolkningen och till-

lämpningen av denna överenskommelse och därtill hörande stadga avgöres,

ifall den icke kunnat lösas genom underhandlingar, i enlighet med den mel­

lan Sverige och Finland den 27 juni 1924 avslutade överenskommelsen angå­

ende upprättandet av en fast undersöknings- och förlikningsnämnd.

Art. VII.

Denna överenskommelse jämte bilaga, vilka äro avfattade i dubbla origi­

nalexemplar på svenska och finska språken, skola ratificeras och ratifika-

tionshandlingarna skola snarast möjligt utväxlas i Helsingfors.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

behovsflottning) må dock ej äga rum på sådant sätt eller vid sådan tid, att

därigenom uppstår hinder för den allmänna flottningen eller fara för hus-

behovsvirkets sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingå­

ende flottgodset, och är förty sådan flottande pliktig att i avseende å så­

väl anmälan om tillämnad flottning som iakttagande av nödvändiga försik­

tighetsmått ställa sig till efterrättelse vad länsstyrelserna gemensamt före­

skriva härom. Den som flottar husbehovsvirke är ock skyldig att ersätta

flottningsföreningen de direkta utgifter, som genom hans flottning föror­

sakas föreningen.

Flottningsstyrelsen äger för visst tillfälle medgiva, att flottande, som vill

flotta virke i mindre mängd och kortare sträcka, icke behöver tillhöra för­

eningen, samt i anslutning härtill bestämma villkoren för sådan flottning.

3 §.

Den soin önskar i gränsälvarnas flottled framföra flottgods i fasta flottar

har att göra anmälan därom till flottningsföreningen, och är han till åtgär­

den berättigad, om den finnes kunna äga rum utan hinder för den allmänna

flottningen. Flottningsföreningen äger, där det icke är fråga om husbehovs-

flottning, rätt att av dylik flottande uttaga amorterings- och underhållsav-

gifter för de flottledsanordningar som begagnas av honom. Han är ock skyl­

dig att ersätta flottningsföreningens direkta utgifter för hans flottning.

4 §•

Virke som beräknas kunna utflottas under första flottningsåret efter dess

avverkning må flottas obarkat. Därest flottningen beräknas icke kunna med­

hinnas under nämnda tid, skall virket, innan det tillföres flottleden, noga

avbarkas. Dock må virke av syrfällt lövträd flottas obarkat även under

nästfoljande flottningsår.

Ej må avbarkning verkställas på isen eller på stranden så nära vattendra­

get, att barken kan nedsköljas däri.

Länsstyrelserna gemensamt må, när skäl därtill äro, för hela flottleden

eller viss del därav giva andra föreskrifter om virkets barkning än i första

stycket sägs eller medgiva undantag från däri meddelade bestämmelser.

5 §•

Utan särskild tillåtelse av markens ägare eller innehavare äga de, som om­

besörja flcttningsarbetet, tillträde till stränder och andra ställen, om sådant

är av nöden för flottningens handhavande, flottgodsets utvältande eller hop­

samlande eller skadas avvärjande eller uppskattande. Annans åker, tomt,

trädgård, badställe eller upplagsplats må dock ej beträdas, om tillträde an-

norledes kan beredas utan väsentligt hinder eller uppehåll.

Rätt som i första stycket sägs tillkommer även synemän, som omförmä-

las i 6 §, samt skiljemän under skiljemannaförfarande, som avses i 24 §.

Under pågående flottning är tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga led- och

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

ersättning för skada och intrång därav. Därvid bör tillses, att ändamålet

utan oskälig kostnad vinnes med minsta olägenhet för annan.

Den som är missnöjd med länsstyrelsernas beslut i fråga om ersättning

som i första stycket sägs äger inom sextio dagar från beslutets dag väcka

talan om ersättningen vid allmän underrätt i den ort där skadan eller in­

trånget sker.

Ersättning för skada och intrång som i första stycket sägs skall dock, så­

som i 22 § stadgas, i vissa fall bedömas enligt de i 22—28 §§ givna reglerna

för skada i följd av flottningen (flottningsskada).

8

§.

Erfordras för flottledens utvidgande eller förbättrande att äganderätten

till fastighet eller del därav avstås till floltleden, skall i saknad av godvillig

överenskommelse frågan därom avgöras, beträffande område i Sverige på

sätt i lagen om expropriation finnes stadgat, och beträffande område i Fin­

land på sätt som föreskrives om avstående av fastighet för flottleds behov.

3 KAP.

Om flottningsföreningen och dess verksamhet.

9 §•

Flottningsföreningen har att för medlemmarnas gemensamma räkning och

på deras gemensamma ansvar ombesörja den allmänna flottningen, hand­

hava och vidmakthålla flottlcden jämte dess tillhörigheter samt uppbära och

redovisa de för flottledens nyttjande stadgade avgifterna.

Ej må flottningsföreningen utöva verksamhet, som är främmande för det

ändamål föreningen sålunda har att fullfölja.

10

§.

Flottningsföreningen må ej föi-värva fast egendom annorledes än för flott­

ledens räkning och icke i andra fall än

1. där det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottleden

eller för flottningens ändamålsenliga ordnande,

2. där förvärvande av visst område finnes önskvärt för nedbringande av

skadeersättning, eller

3. där egendom finnes lämplig för anordnande av nödiga kontors- eller

verkstadslokaler eller bostäder åt flottningschef, kontors-, floltnings- och

annan personal.

Prövning huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses

tillåtet ankommer på länsstyrelserna gemensami.

Fast egendom som förvärvats enligt denna paragraf är flottledens tillhö­

righet.

11

§•

Flottleden tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas,

dock att länsstyrelserna gemensamt äga, där sådant prövas ändamålsenligt,

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

9

för visst fall medgiva flottningsföveningen att med inteckning för gäld be­

lasta egendom, som i 10 § första stycket 3. omförmäles. Fast egendom må ej

avyttras utan länsstyrelsernas gemensamma tillstånd. För flottningen behöv­

liga byggnader och anläggningar må ej avhändas flollleden.

12

§.

För flottningsföreningen skall finnas ett reglemente, vari skola meddelas

bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan de flottande och deras

ansvarighet för föreningens förpliktelser, så ock om flottningsstyrelsen och

revision över dennas förvaltning, om flottningsstämman samt om flottnings-

chef, virkes märkning och flottningens utförande. Ej må i reglementet in­

tagas bestämmelse, stridande mot överenskommelse som avses i 1 § eller mot

denna stadga.

Reglementet fastställes av länsstyrelserna gemensamt efter förslag av flott­

ningsföreningen. Över inkommet förslag till reglemente eller ändring däri

låte länsstyrelserna, innan fastställelse meddelas, höra domänstyrelsen och

skogsstyrelsen i Sverige samt forststyrelsen i Finland, varjämte länsstyrel­

serna skola genom kungörelse i varje kommun, inom vilken flottleden fram­

går, bereda skogsägare och andra av frågan intresserade tillfälle att yttra

sig. Har ändringsförslag framställts av annan än flottningsföreningen, skall

tillfälle tillika lämnas dennas medlemmar att å flottningsstämma uttala sig

däröver.

Reglementet skall genom föreningens försorg mångfaldigas i tryck å

svenska och finska språken och på begäran hållas skogsägare och flottande

tillhanda.

13 §.

Det tillkommer länsstyrelserna att för bevakande av allmänna intressen

utse var sitt ombud (allmänt ombud) att vid flottningsstyrelsens samman­

träden och vid flottningsstämmor närvara och därvid deltaga i överlägg­

ningarna men ej i besluten. Anser allmänt ombud, att beslut står i strid

med givna föreskrifter eller allmänt intresse, har ombudet, om rättelse ej

efter föreställning sker, att anmäla förhållandet till den länsstyrelse som

förordnat ombudet. Till allmänt ombud skall utses någon med skogs- och

flottningsförhållandena i orten förtrogen person, som ej själv deltager i

flottningen eller är anställd i flottandes tjänst. Ombudet erhåller av för­

eningen arvode, som länsstyrelsen bestämmer.

Länsstyrelserna äga även förordna var sin revisor att tillsammans med re­

visorer, som föreningen utsett, granska dennas räkenskaper. Av länsstyrelse

förordnad revisor njuter av föreningen arvode, som länsstyrelsen bestäm­

mer.

Års- och revisionsberättelser över föreningens verksamhet skola årligen

överlämnas till länsstyrelserna.

14 §.

Det åligger flottningsföreningen alt årligen för varje kommun, inom vil­

ken flottleden framgår, utse och till länsstyrelserna anmäla minst ett om­

10

bud (ortsombud), till vilket strandägare och andra äga hänvända sig med

anmälningar enligt 23 § samt andra framställningar rörande flottningen.

15 §.

Flottningsföreningens utgifter fördelas mellan de flottande på sätt i reg­

lementet angives.

Länsstyrelserna må gemensamt på ansökan av flottningsföreningen eller

medlem däri förordna, att kostnader för flottledens utvidgande eller förbätt­

rande eller för förvärv av fast egendom eller andra kostnader av beskaffen­

het att,vara till väsentlig fördel jämväl för kommande års flottande skola

gäldas genom amortering under flera, högst 20, år medelst vissa avgifter å

flottgodset, så avvägda att beloppet jämte ränta å vad som innestår oguldet

skäligen kan antagas bliva därmed till fullo guldet under den sålunda be­

stämda tiden.

Flottningsföreningen äger utan inhämtande av länsstyrelsernas besked

besluta amortering under högst tre år av kostnader som ovan sagts.

16 §.

Har flottningsföreningen något år att vidkännas kostnad, som efter ty i

15 § stadgas må fördelas på flera år att gäldas enligt amorteringsplan, må

föreningen, där ej kostnaden förskjutes av årets flottande, med förlags-

givare träffa avtal om kostnadens förskjutande medelst förlagslån med rätt

för förlagsgivaren att uppbära de för kostnadens återgäldande stadgade

amorteringsavgifterna.

Till belopp och under villkor, som bestämts i reglementet eller av för­

eningen, äger flottningsstyrelsen ock för föreningens löpande behov upp­

taga tillfälligt lån. För gäldande av sådant lån svara allenast de som flotta

det år, för vars utgifters täckande skulden göres.

17 §.

Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager i den all­

männa flottningen, pliktig att på sätt och inom tid, som av flottningssty­

relsen bestämmes, tillskjuta nödigt förlag. Försummar flottande att erlägga

infordrat belopp, äger styrelsen att till säkerhet därför hålla hans flottgods

kvar och, efter tillsägelse till den flottande, på offentlig auktion sälja så

mycket därav, att beloppet täckes.

Förlag må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål än täckande

av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget lämnats; uppstår över­

skott skall det återbäras.

Finnes utgift, som flottningsföreningen fått vidkännas, böra åvila något

föregående års flottande, är styrelsen pliktig att, där ej medel därtill för­

ut blivit avsatta, utan dröjsmål uttaxera beloppet på sagda flottande enligt

grunderna för deras delaktighet i det årets utgifter. Finnes flottande sakna

tillgångar till gäldande av uttaxerat belopp, skall vad som brister uttagas

hos de medflottande i enlighet med grunderna för deras delaktighet.

Kungi. Maj.ts proposition nr 61.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

11

18 §.

Med de inskränkningar och under de villkor, som kunna vara bestämda

i reglementet, må med bindande verkan jämväl för kommande års flot­

tande beslut fattas eller avtal träffas om flottningschefs och annan tjänste­

mans ävensom arbetares anställande för flera år, om deras avlöningsförmå­

ner samt om pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och dylikt åt

dem eller deras anhöriga.

Vill någon vinna visshet, att beslut eller avtal som nu sagts icke må

kunna klandras av skäl som i 21 § sägs, må han söka länsstyrelsernas

stadfästelse därå.

Flottningsföreningen äger ock ingå avtal, gällande för flera år, med strand­

ägare och andra rörande ersättning för flottningsskada, om strandarrenden,

om flottningsarbetets utförande på ackord och om annat dylikt.

19 §.

Ledamöter i flottningsstyrelsen, som genom att överträda denna stadga

eller föreningens reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet till­

skynda flottleden eller flottningsföreningen förlust eller skada, svara därför

en för alla och alla för en. De svara ock på sätt nu nämnts för skada som

de genom överträdelse av denna stadga eller föreningens reglemente uppsåt­

ligen eller av vårdslöshet tillskynda tredje man.

20

§.

Hava föreningens revisorer i sin berättelse eller i annan till föreningen

avlämnad handling mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåt­

ligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av

dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, äro

de som låtit sådant komma sig till last föreningen ansvariga för all därav

uppkommen skada, en för alla och alla för en.

21

§.

Är någon flottande missnöjd med flottningsstyrelsens förvaltning, med

verkställd fördelning av föreningens utgifter eller med något av föreningen

fattat beslut eller träffat avtal, må han därom göra anmälan till endera läns­

styrelsen inom etthundraåttio dagar från det han fick kännedom om kland­

rade beslutet eller åtgärden eller, om han då ännu icke börjat deltaga

i 1'lottningen, från det så sedermera skedde. Har i reglementet bestämts viss

ordning för besluts kungörande för de flottande, skall beslut, som sålunda

kungjorts, anses därigenom hava kommit till deras kännedom, vilka då del-

logo i den allmänna flottningen. Länsstyrelserna äga, där åtgörande, beslut

eller avtal finnes strida mot meddelade bestämmelser eller flottledens in­

tresse eller lända flottande till uppenbart men, gemensamt föreskriva rät­

telse eller vidtaga annan åtgärd som förhållandena påkalla.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

4 KAP.

Om skada genom flottningen.

22

§.

För skada och intrång, som vid allmän flottning vållas av flottgodset eller

genom åtgärd som i 5 § sägs eller eljest i följd av flottningen (flottnings-

skada), skall av flottningsföreningen gäldas ersättning med fulla värdet.

Vad som stadgas om flottningsskada skall ock gälla beträffande skada och

intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden varom i 7 §

sägs, i den mån ersättning därför ej blivit i regleringsbestämmelserna eller

eljest i laga ordning på förhand uppskattad samt erlagd.

Den som idkar husbehovsflottning eller sådan särskild flottning som i

2 § fjärde stycket sägs skall ensam ansvara för skada och intrång, som hans

flottning orsakar.

För skada genom flottning i fasta flottar svarar den som bedriver flott­

ningen. Idkas sådan flottning av flera och kan ej utrönas av vems flottning

viss skada orsakats, svara de, vilka icke kunna uteslutas från delaktighet,

en för alla och alla för en för sådan skada.

Finnes flottningsskada bliva så varaktig att dess värde kan på förhand

uppskattas, må, om ersättningstagaren eller flottningsföreningen det begär,

ersättning fastställas i regleringsbestämmelser.

23 §.

Ersättningsanspråk mot flottningsföreningen skall anmälas hos förening­

en eller dess ortsombud eller ock hänskjutas till skiljemän före utgången av

det kalenderår då skadan uppkom, vid äventyr att rätt till talan eljest är

förlorad. Anspråk på ersättning för skada å fiskebyggnad eller fiskredskap

skall dock, om särskilt hinder icke visas, vid samma äventyr anmälas inom

fjorton dagar från det skadan blev för byggnadens eller redskapens ägare

känd.

Anmälan varom nu är fråga skall göras i skrift, dock må anmälan till

ortsombud ske muntligen. Skriftlig anmälan som inneslutes i rekommende­

rat brev, avlämnat på posten inom tid som i första stycket sägs och ställt

till mottagarens vanliga adress, skall anses behörigen delgiven.

24 §.

Kan enighet ej nås om flottningsföreningens ersättningsskyldighet, skall

frågan prövas av tre skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten och

de sålunda utsedda tillkalla den tredje såsom ordförande.

I fråga om skiljemännen, förfarandet, skiljedomen och ogiltighet därav

samt skiljedomskostnaderna skola, där ej annat följer av föreskrifterna i

25—28 §§ här nedan, tillämpas de bestämmelser vilka i nämnda hänseen­

den gälla enligt allmän lagstiftning om skiljemannaförfarande i den stat

där skadan timat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

13

25 §.

Flottningsföreningen åligger att årligen för skiljemannaförfarande, som

avses i 24 §, utse ständiga skiljemän, minst en för den svenska sidan och

minst en för den finska, samt ersättare för dessa. För prövning av skada

eller intrång av särskilt slag äger dock föreningen för visst fall utse annan

skiljeman.

De för flottningsf öreningen utsedda ständiga skiljemännens namn och

adresser skola inom tid, som i reglementet bestämmes, meddelas länssty­

relserna för att på flottningsf öreningens bekostnad på lämpligt sätt kun­

göras.

26 §.

Skiljemannaförf arande må av part påkallas genom framställning till mot­

parten eller skiljeman som denne utsett på förhand. I framställningen skall

uppgivas den eller de frågor, i vilka skiljedom begäres.

27 §.

Om hållande av syn och tiden därför bestämma skiljemännen med iakt­

tagande av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt upp­

skattas, synen såvitt möjligt bör företagas efter det flottningen avslutats

och i sammanhang med övriga skadors uppskattande.

Har, sedan skiljemannaåtgärd påkallats, skiljedom ej meddelats inom

nittio dagar därefter eller, ifall syn ansetts nödvändig men på grund av års­

tiden icke kunnat hållas, senast den 31 juli nästfoljande år, är part oför­

hindrad draga tvisten under prövning av allmän underrätt i den ort där ska­

dan skett. Skiljedom som meddelas senare än nu sagts är utan verkan, så­

framt ej parterna överenskomma att nöjas därmed.

Skiljedom skall avfattas skriftligen samt omedelbart efter dess meddelan­

de bevisligen tillställas parterna.

28 §.

Part som ej nöjes med skiljedom äger draga tvisten under prövning av

domstol som i 27 § andra stycket sägs, såframt han väcker talan inom tid

som enligt ifrågavarande stats allmänna lagstiftning om skiljemannaförfa-

rande gäller för klander av skiljedom. Dock må skiljedomen genast gå i

verkställighet, där ej domstolen eller överexekutor annorlunda förordnar.

I skiljedomen skall tydligt angivas vad den med skiljedomen missnöjde

har att iakttaga för tvistens dragande under domstols prövning.

5 KAP.

Särskilda föreskrifter.

29 §.

Vidmakthållas ej sådana till farleds betryggande eller i övrigt till skydd

mot skada genom flottningen anordnade eller föreskrivna byggnader, vilka

flottningsföreningen har att underhålla, äga länsstyrelserna, var för sin sida

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

om riksgränsen, antingen vid vite tillhålla flottningsföreningen att sådant

fullgöra eller ock genast avhjälpa bristen på föreningens bekostnad.

I trängande fall och om saken ej tål uppskov må den, som kan lida ome­

delbart men av försummelse varom i första stycket sägs, på flottningsför-

eningens bekostnad själv vidtaga nödig åtgärd till skydd för sin egendom,

sedan åtgärdens nödvändighet blivit vid undersökning på stället vitsordad

av landsfiskalen eller länsmannen i orten.

30 §.

Om sjunket eller sjunkande virke orsakar men för strandägare eller an­

nan, är denne berättigad att i närvaro av två vittnen taga upp virket å

stranden. Anmälan om upptagandet skall senast inom sju dagar därefter

ske till flottningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud. Flottningsför­

eningen har att senast inom tre månader efter anmälan taga hand om virket

samt utgiva skälig ersättning för upptagandet; sker det ej, må upptagaren

tillgodogöra sig virket.

31 §.

Har virke, bark eller dylikt sjunkit i flottleden i sådan mängd, att däri­

genom vållas uppgrundning eller annan olägenhet, eller finnes inom flott­

leden sjunkande virke, vilket kan orsaka skada, äga länsstyrelserna anting­

en var för sin sida om riksgränsen vid vite tillhålla flottningsföreningen att

inom förelagd tid undanröja hindret eller ock själva vidtaga erforderlig åt­

gärd på föreningens bekostnad.

32 §.

Har flottat virke blivit kvarliggande på stränderna längre än med av­

seende å flottningens lämpliga bedrivande och andra förhållanden kan an­

ses behövligt, äger strandägaren eller annan, som därav lider men, hos flott­

ningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud påfordra, att flottningsför­

eningen skyndsamt tager hand om virket. Sker det ej, må anmälaren påkalla

åtgärd av länsstyrelsen i det län där virket finnes, och äger länsstyrelsen

utsätta tid, inom vilken flottningsföreningen har att föra bort virket, vid

äventyr att anmälaren må tillgodogöra sig detsamma.

33 §.

Skall flottgods, som tillföres flottleden från den ena staten, efter flott-

ningen utlämnas till mottagare i den andra, har flottningsföreningen att,

med uppgivande av myckenheten, därom meddela vederbörande tullmyn­

dighet i båda staterna. Flottgods som nu sagts skall vara av den flottande

särskilt för sig anmält till flottning samt åsatt särskilt märke, som flott­

ningsstyrelsen bestämt; dock må flottningsstyrelsen medgiva undantag här­

ifrån för flottgods, om vars överlåtelse avtal träffas under flottningen.

15

34 §.

Visar det sig att underhållet av flottleden försummas, att fastställda

amorteringsavgifter eller skadeersättningar ej gäldas eller att flottningen

ej ordentligt ombesörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flott-

ningsföreningens verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsför-

eningen blivit i saken hörd, skola länsstyrelserna sammankalla de flottande

till gemensamt sammanträde, och ankommer då på särskild prövning, om

och under vilka villkor flottning av löst virke vidare må tillåtas i flottleden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

6 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

35 §.

Utlägges i flottleden obarkat virke då sådant icke är tillåtet eller verk­

ställes avbarkning i strid mot bestämmelsen i 4 § andra stycket, vare straf­

fet dagsböter.

Om någon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet överstänger gräns­

älven eller vid flottning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan,

straffes den felande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med dags­

böter.

36 §.

Förseelse som i 35 § omförmäles åtalas vid allmän underrätt i den ort

där den timat; men är förseelsen begången av den ena statens medborgare

i den andra staten och finnes ej förövaren i den stat där förseelsen skedde,

skall den åtalas i förövarens hemland vid rätten i den ort, som är närmast

den, varest förseelsen skett.

Böter tillfalla den stat inom vilken förseelsen blivit åtalad.

Behörighet att utdöma vite tillkommer den länsstyrelse som äger före­

lägga vitet. Vite skall tillfalla den stat, vars länsstyrelse utdömt vitet.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

Förslag

till

Lag

om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

Härigenom för ordnas som följer.

Under förutsättning att överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan

Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar ratifi­

cerats, äger Konungen förordna att artiklarna I—V i överenskommelsen

ävensom den därtill hörande stadgan, vilka artiklar och stadga hava den

lydelse härvid fogad bilaga utvisar1, skola lända till efterrättelse här i riket

från den dag Konungen bestämmer och så länge överenskommelsen är

giltig.

Från och med den dag Konungen sålunda bestämt upphävas lagen den 10

juni 1912 (nr 322) angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå

och Muonio samt kungörelsen den 23 november 1917 (nr 761) om tillämp­

ning av den i sistnämnda lag intagna stadgan.

1 Bilagan här utelämnad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottning­

holms slott den 19 november 19b8.

Närvaran de:

Statsministern

E

rlander^, statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

,

D^anielson, V^ougt, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg,

W

eijne

, K

ock

, A

ndersson

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter ge­

mensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för

social-, finans- och jordbruksdepartementen fråga angående överenskom­

melse med Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Föredra­

ganden anför följande.

I. Inledning.

Flottningen i gränsälvarna mot Finland är reglerad dels genom deklara­

tionen med Ryssland den 3 juli/20 juni 1917 angående ordnandet av timmer-

flottningen i Torneå och Muonio älvar, dels ock genom lagen den 10 juni

1912 (nr 322) angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå och

Muonio. Efter framställning av gränsälvarnas flottningsförening om vissa

ändringar i gällande bestämmelser förordnade Kungl. Maj :t den 19 juli 1946

två sakkunniga att tillsammans med representanter för Finland verkställa

utredning och uppgöra förslag i ämnet.1 2

De sakkunniga avgåvo med skri­

velse den 2 september 1947 såsom resultat av sina förhandlingar på svenska

och finska språken avfattade förslag till dels ny överenskommelse om flott­

ningen i Torne och Muonio gränsälvar, dels ock ny stadga angående virkes-

flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled. Förslagen torde, såvitt

avser den svenska texten, böra fogas som bilagor till protokollet i detta

ärende (Bilaga A och B).

Utlåtanden över förslagen avgåvos, efter remiss, av vattenöverdomstolen,

arbetsdomstolens ordförande, vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendoin-

1 De sakkunniga voro landssekreteraren R. A. Sundberg och direklören M. B. Hnlmbäck i Luleå.

Finska delegerade voro forstrådet. förutvarande statsrådet E. J. Koskenmaa, byråchefen O. Wurtio-

vaara och direktören, teknologie doktor S Weckman.

2

Bihnng till riksdagens protokoll 191/9. 1 saml. Nr 61.

18

stol, kammarkollegium, generaltullstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,

fiskeristyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län, norrlandskommittén, sven­

ska arbetsgivareföreningen, skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges

skogsägareförbund, sågverksförbundet i Sverige, landsorganisationen i Sve­

rige, svenska sågverksindustriarbetareförbundet, svenska skogs- och flott-

ningsarbetareförbundet samt Torne och Muonio gränsälvars flottningsför-

ening.

Med anledning av vad i utlåtandena anförts förordnade Kungl. Maj :t den

16 april 1948 en särskild utredningsman att deltaga i fortsatta överlägg­

ningar med ombud för Finland i berörda frågor samt att i samband därmed

verkställa ytterligare utredning och uppgöra erforderliga förslag.1 I ett den

9 oktober 1948 dagtecknat betänkande har utredningsmannen anmält, att vid

de fortsatta överläggningarna enighet uppnåtts om ändrade, vid betänkan­

det fogade förslag till dels överenskommelse om flottningen i Torne och

Muonio gränsälvar, dels ock stadga angående flottningen i Torne och Muonio

gränsälvars flottled avsedda att ersätta gällande bestämmelser i ämnet.2 Mot­

svarande förslag ha avgivits i Finland.

Över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av vattenöverdom-

stolen, arbetsdomstolens ordförande, kammarkollegium, generaltullstyrel­

sen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, länsstyrelsen i Norr­

bottens län, sågverksförbundet i Sverige, svenska sågverksindustriarbetare-

forbundet, svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt Torne och

Muonio gränsälvars flottningsförening.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

II* Kortfattad redogörelse för flottningen i gränsälvarna.

De sakkunniga lämnade följande upplysningar rörande flottningen i gräns­

älvarna.

Under 1900-talets två första årtionden framfördes flottgods i gränsälvarna

huvudsakligen i fasta flottar. Vid ett par tillfällen gjordes försök med lös-

flottning ehuru med ringa framgång, beroende på att erforderliga anord­

ningar för sådan flottning saknades. Sedan en flottningsförening bildats,

erhöll denna år 1920 av länsstyrelserna i gränslänen tillstånd att bedriva

lösflottning samt att utföra vissa flottleds- och skyddsbyggnader. Utbygg-

nadsarbetena sattes omedelbart igång och den första verkliga lösflottningen

agde rum år 1921. Å flottleden ha under åren 1921—1946 i utbyggnadskost-

nader nedlagts i det närmaste 3 milj. kronor. Därav återstodo år 1946

oamorterade omkring 560 000 kronor. Enligt regleringsutslag av länsstyrel­

serna år 1943 finnes numera allmän flottled från Karesuando sockengräns

på svensk sida och Enontekiös sockengräns på finsk sida till Bottniska vi­

' Utredningsman var revisionssekreteraren G. Schirén. Ombud för Finland voro nu hrr

W“

J - Ta“t S?tmtf iiVeringenjÖrCn R- °yllin^ de sistnämnda såsom experter.

... Dessa förslag aro, bortsett från nagra mindre ändringar av huvudsakligen formell natur

lika lydande med de vid detta protokoll fogade förslagen till överenskommelse och stadga ’

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

19

ken. Flottleden anses därmed sträcka sig så långt upp i älvarna som erford­

ras. Flottning i biflödena ombesörjes av särskilda flottningsföreningar, en

för den svenska och en för den finska sidan. Sorteringsanläggning är ordnad

vid Hellälä å finska sidan av Torne älvs mynning. Jämväl ett område

av skärgården utanför älvmynningen ingår i den allmänna flotlleden. Den

årligen framflottade virkesmängden har växlat mellan lägst omkring 3 milj.

kubikfot (år 1922 )och högst omkring 22,5 milj. kubikfot (år 1937) och

har i genomsnitt uppgått till omkring 12 milj. kubikfot. (Till jämförelse

kan nämnas att under åren 1941—1945 framflottades i medeltal om året i

Kalix älv 14 milj. kubikfot och i Lule älv 8,7 milj. kubikfot.) Flottnings-

koslnaden, som tidigare i allmänhet stannat vid 4—6 öre för kubikfot har

under åren 1943—1946 på grund av ökade arbetslöner och särskilda svårig­

heter överstigit 11 öre och år 1945, då den varit högst, uppgått till 15,87 öre

för kubikfot.

De sakkunniga uttalade beträffande flottningens antagliga framtida ut­

veckling, att stora mängder timmer och massaved kunde förväntas allt fram­

gent komma att avverkas inom de skogsområden, för vilka gränsälvarna

utgöra den naturliga flottleden, att de årligen flottade virkesmängderna för-

utsåges bliva tillräckliga för amortering av återstående byggnadskostnader,

samt att lösflottningens upphörande icke ens kunde sättas i fråga.

Det må slutligen anmärkas att enligt tillgängliga uppgifter tillsläppning-

en av virke till flottning i gränsälvarna, bortsett från tillfälliga avvikelser,

varit av ungefär samma omfattning från vartdera gränslandet, samt att

störste flottande på svensk sida under de senaste åren varit domänverket.

III. Gällande bestämmelser.

Rörande flottningen i gränsälvarna gäller som förut nämnts en den 3 juli/

20 juni 1917 mellan svenska regeringen och ryska provisoriska regeringen

sluten deklaration (överensk. m. främ. makter 1917:2). Förutom bestäm­

melse rörande en fiskeavgift att åläggas det flottade virket innehåller dekla­

rationen endast föreskriften att en densamma bifogad stadga rörande tim-

merflottningen antages såsom gällande lika å båda sidor. Genom notväxling

den 10 maj 1920 mellan Sverige och Finland har deklarationen förklarats

äga fortsatt giltighet (överensk. m. främ. makter 1920: 4). I deklaration den

10 maj 1927 har fiskeavgiften ändrats och sedermera har genom deklaration

den 16 februari 1933 föreskrivits, att avgiften, vilken nu fastställts till högst

5 öre för kubikmeter eller däremot svarande belopp i finskt mynt, skall till­

handahållas den nämnd, som enligt Art. XI i konvention angående ordnan­

det av det samfällda fisket i Torne och Muonio älvar tillsatts för ledningen

och förvaltningen av en fiskodlingsanstalt.

Den i deklarationen omförmälda stadgan grundar sig på ett år 1910 av­

lämnat förslag av en svensk-rysk kommitté, tillsatt år 1908. Efter ärendets

behandling vid 1912 års riksdag (prop. nr 100) förordnades genom lag den

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

10 juni 1912 (nr 322) ang. flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå

och Muonio, att den däri återgivna stadgan skulle under förutsättning av öm­

sesidighet lända till efterrättelse här i riket. En mindre ändring har vidtagits

i stadgan genom lag den 13 juni 1913 (nr 73). Därefter är genom kungörelse

den 23 november 1917 (nr 761) förordnat, att stadgan skall äga giltighet

fr. o. in. den 1 januari 1918. Bestämmelserna i stadgan äro i huvudsak föl­

jande. Flottning i gränsälvarna är tillåten för båda gränsstaternas underså­

tar (§1). Flottningen är gemensam och de flottande skola, med undantag för

jordägare som flottar husbehovsvirke, utgöra en förening, vilken ombestyr

flottningen (§ 2). Visst virke må flottas obarkat, medan för andra fall av-

barkning föreskrives (§ 3). De som ombesörja flottningsarbete äga utan sär­

skild tillåtelse tillträde till stränderna, dock att väg icke annat än i undan­

tagsfall må tagas över viss mark, om denna kan skadas därav (§4). För an­

läggnings- och flottningsskada skall gäldas ersättning (§ 5). Med avseende

å flottledens anordnande, utvidgande och förbättrande äger båda staternas

lagstiftning om expropriation tillämpning (§ 6). Då ersättning för skada

eller kostnad i andra fall avkräves de flottande kan, där det äskas, frågan

prövas av skiljemän. Part, som ej nöjes med skiljemännens dom, äger draga

saken under domstols prövning, om han instämmer sin talan inom nittio

dagar från det skiljemännens beslut blivit tillställt honom. Om den som ford­

rar ersättning hellre vill anlita domstol än skiljemän, står det honom fritt

(§ 7). Flotlningsföreningen har att vidmakthålla byggnader till farleds be­

tryggande och till skydd mot skada genom flottningen samt tillika med and­

ra flottande undanröja av flottgods åstadkommet hinder i farled. Länsstyrel­

serna äga var på sin sida om riksgränsen tillhålla de flottande att fullgöra

berörda skyldigheter. I trängande fall kan den som lider men själv få på de

flottandes bekostnad vidtaga nödig åtgärd till skydd för egendom eller till

förekommande av hinder (§ 8). Till anläggning eller åtgärd för flottleden

kunna länsstyrelserna giva lov, om samtycke ej erhålles av den, vars rätt

beröres (§ 9). Länsstyrelserna äga utse var sitt ombud att deltaga i över­

läggningarna vid flottningsföreningens och dess styrelses sammanträden

samt därvid bevaka det allmännas bästa och tillse, att föreningen iakttager

givna föreskrifter. Länsstyrelserna äga även förordna var sin revisor (§ 10).

Flottningsföreningen skall i varje kommun, som beröres av flottleden, ha

ett ortsombud, till vilket allmänheten kan vända sig i frågor rörande flott­

ningen samt skada eller intrång därav (§ 11). Om virke enligt särskilda be­

stämmelser är belagt med avgift vid utförsel från endera staten, skall flott­

ningsföreningen före dess överlämnande göra anmälan till vederbörande

myndighet (§ 12). Flottningsföreningens utgifter fördelas mellan dess med­

lemmar efter virkesmängd och i övrigt enligt grunder som föreningens stad­

gar angiva (§ 13). Den som önskar framföra virke i fasta flottar är därtill be­

rättigad, om det kan ske utan hinder för annans flottning (§ 14). Straffbe­

stämmelser meddelas för förseelse mot föreskrifterna om virkes avbark-

ning, överslängande av gränsfloden samt vållande av skada, hinder eller

uppehåll vid flottning. Förbrytelse skall åtalas vid domstolen i den ort där

21

den timat, men i visst fall i förbrytarens hemland. Tvistemål om ersättning

för skada må även anhängiggöras vid domstolen i den ort, där svaranden bor.

Böter delas mellan båda staterna (§ 15). Det inbördes förhållandet mellan

flotlningsföreningens medlemmar bestämmes genom ett reglemente, fast­

ställt av länsstyrelserna (§ 16). Om underhållet av flottleden skulle för­

summas, ersättningar till amortering av kostnaderna för flottledens iord­

ningställande ej gäldas eller flottningen ej ordentligt ombesörj es, ha läns­

styrelserna att pröva om och på vilka villkor flottning av löst virke vidare

skall tillåtas (§ 17).

Gällande reglemente rörande de flottandes inbördes förhållanden är fast­

ställt av länsstyrelserna i gränslänen år 1927 och har undergått vissa änd­

ringar år 1939.

Enligt lag den 19 juni 1919 (nr 425) om ändring i vissa delar av vatten­

lagen äro bestämmelserna i sistnämnda lag icke tillämpliga i fråga om flott­

leds anläggande, utvidgande eller förbättrande i gränsfloderna Torne och

Muonio älvar, och i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän

flottled stadgas (84 § andra stycket), att vad i sagda lag är föreskrivet

icke äger tillämpning på nämnda gränsfloder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

IY. Huvuddragen av förslagen.

Framställning om ändring av gällande bestämmelser har gjorts av Torne

och Muonio gränsälvars flottnjngsförening. I skrivelse den 11 februari

1946 till länsstyrelserna i Norrbottens och Lapplands län framhöll för­

eningen, att nämnda bestämmelser icke vore tillfyllest för lösande av vissa

för flottningen betydelsefulla frågor. En översyn därav vore följaktligen

behövlig. Särskilt ville föreningen såsom önskvärt framhålla, att till behand­

ling upptoges frågor om reglerande av tvister rörande arbetsavtal mellan

föreningen och dennas anställda, om skydd för föreningen mot förluster

genom ändringar av penningvärdet i Sverige eller Finland, om preklusions-

tid för anspråk mot föreningen rörande ersättning för flottningsskada, om

rätt för flottningsmanskapet att överskrida gränsen samt om fastställande

av amorteringsavgifter för kostnader som nedlades å flottleden. I ett nytt

fördrag mellan de båda staterna borde jämväl andra frågor upptagas till

behandling.

Vid de överläggningar, som ägt rum mellan delegerade för Sverige och

Finland, ha gällande föreskrifter funnits vara i behov av översyn och om­

arbetning även i vissa andra hänseenden än föreningen angivit. Förslag ha

därför utarbetats till ny överenskommelse och ny stadga rörande flottningen

i gränsälvarna. Därvid ha i överenskommelsen upptagits bestämmelser av

mera allmän natur, medan förhållanden, som direkt angå verksamheten

i floltledcn eller förhållandet mellan flottningen och tredje man, behandlats

i stadgan. Med förslagen har avsetts att 1'öra fram lagstiftningen för denna

verksamhet till största möjliga likhet med vad som eljest för motsvarande

22

förhållanden gäller i Sverige och Finland. I hänseenden, däri lagstiftningen

är skiljaktig i de båda staterna, följa förslagen antingen endera statens lag

eller ock har en medelväg förordats. I avsikt att fylla luckor i gällande be­

stämmelser föreslås uttryckliga föreskrifter rörande åtskilliga förhållanden,

vilka tidigare varit oreglerade av lagstiftningen. Några av dessa ha dock

varit behandlade i flottningsföreningens av länsstyrelserna fastställda regle­

mente.

Nya bestämmelser föreslås sålunda rörande bland annat flottgod­

sets frihet från tullbehandling, rätt att fritt föra redskap och förnödenheter

från den ena staten till den andra, skattefrihet för flottningsföreningen, rätt

för flottningspersonal att överskrida riksgränsen, tillvägagångssättet vid

flottledens utvidgande eller förbättrande, flottningsföreningens rätt att för­

värva fast egendom och med inteckning för gäld belasta sådan egendom,

amortering av anläggnings- och underhållskostnader, upptagande av lån,

tillskjutande av förlag till föreningens utgifter samt uttaxering å de flot­

tande, flottningsföreningens rätt att fatta beslut och träffa avtal med bin­

dande verkan för kommande års flottande, styrelseledamöters och reviso­

rers ansvarighet för sina åtgöranden, klander av styrelsens och föreningens

förvaltning eller åtgärder, preklusionstider för framställande av anspråk

på ersättning för flottningsskada samt rätt att upptaga sjunkvirke och om­

händertaga eljest kvarlämnat flottgods.

Väsentligt ändrade bestämmelser förordas i fråga om faststäl­

lande av ersättning för anläggningsskada, flottningsreglemente, skiljeman-

naförfarande vid bestämmande av ersättning för flottningsskada samt skyl­

dighet att anmäla in- och utförsel av virke i samband med flottningen.

Beträffande frågan om skydd för flottningsföreningen mot valuta­

förluster ha de sakkunniga till belysande av behovet därav lämnat vissa

uppgifter om föreningens ekonomiska förhållanden. Av uppgifterna fram­

går, att de svenska flottande enligt praxis skjutit till förlagsmedel i svenskt

mynt, medan de finska betalat sin andel i finskt mynt, samt att flottnings­

föreningen därefter, särskilt på senare tid, haft att söka fördela utgifterna

för arbetskraft och förnödenheter på sådant sätt, att dessa kunnat betalas

med det myntslag som stått till förfogande. Med hänsyn till att material un­

der de senaste åren till övervägande del blivit köpt i Sverige hade föreningen

denna tid oftast haft brist på svenska kronor men överskott av finska mark.

Genom den finska valutans devalvering den 31 maj 1945 från 11,n till 20,so

mark per krona hade ett flottningsföreningens tillgodohavande i finska mark

minskat i värde med 223 000 kronor. Denna förlust hade sedermera blivit

täckt med svenska och finska statsmedel (jfr prop. 1945:334). Från och

med år 1947 hade emellertid tillämpats en av Finlands bank till flottnings­

föreningen gjord utfästelse, enligt vilken banken förbundit sig att per ter­

min tillhandahålla föreningen svenska kronor motsvarande de överskott i

finska mark som föreningen kunde inneha, att fullgöras då behov av utbetal­

ning i svensk valuta förelåge. Ehuru denna utfästelse när som helst kunde

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Överenskommelsen.

Art. I.

De sakkunniga framhöllo, att en inledande allmän bestämmelse ansetts

lämplig om att flottning vore tillåten för båda staterna samt för fysiska

och juridiska personer i dessa. Bestämmelsen, som hade sin motsvarighet i

§ 1 av gällande stadga, hade ansetts på grund av sin natur mera höra hem­

ma i överenskommelsen. Medan hittills endast meddelats föreskrift rörande

»gränsfloderna», hade i förslaget tillagts även det till flottled nu eller fram­

deles intagna havsområdet.

Art. II.

De sakkunniga yttrade härom följande.

Virket föres under flottningen av strömmen, ibland på svenskt och ibland

på finskt territorium. Det synes självklart, att svenskt virke måste få

utan tull eller liknande avgifter föras från sorteringen i Hellälä över till

Sverige, liksom finskt virke, vilket möjligen blivit utskilt på svenskt om­

råde, måste få tullfritt föras till Finland. Den nu angivna rätten att fritt

föra ut virke gäller givetvis endast virke, avverkat inom den stat, dit virket

föres. Därest virke, som avverkats i den ena staten, föres till den andra,

bör det kunna påläggas exportavgift eller införseltull. Dylika avgifter utgå

dock icke för närvarande. — Flottningsföreningens inventarier och mate­

rial, däri inbegripet arbetsredskap och proviant för flottningsmanskapet,

böra få tullfritt föras från den ena statens område till den andras. Olika

behandling av sådan egendom av de båda staternas myndigheter har tidi­

gare förekommit. De sakkunniga ha för att undvika detta ansett det vara

av värde, att flottningsföreningens nu förevarande rättigheter bliva fast­

slagna i överenskommelsen. Ur kontrollsynpunkt böra arbetsredskap och

dylikt förses med märken, som tydligt angiva föremålen som föreningens

tillhörighet.

Generaltullstgrelsen har i yttrande föreslagit, att rätten till fri in- och

utförsel av inventarier och materiel finge avse sådana varor, som vore »ute­

slutande avsedda för flottningsföreningens verksamhet». Eftersom med den

föreslagna tullfriheten tydligen avsåges jämväl undantag från gällande im­

port- och exportförbud, syntes detta enligt styrelsens mening böra uttryck­

ligen angivas. Undantaget borde emellertid icke avse sådana förbud, som

stadgats med hänsyn till allmän hälsovård och säkerhet eller till förekom­

mande av djur- eller växtsjukdom, utan endast allmänna import- och ex­

portförbud.

Sedan dessa önskemål i huvudsak blivit tillgodosedda vid överarbetning-

en har utredningsmannen rörande det slutliga förslaget anfört följande.

Den föreslagna rätten att fritt föra för flottningen erforderliga redskap

och materiel från det ena landet till det andra synes böra omfatta ej endast

egendom, som begagnas i flottningsföreningens direkta verksamhet, utan

även sådant som erfordras för att taga hand om flottgodset efter flott­

ningen. Av särskild betydelse äro i detta hänseende kätting, stållinor, järn­

tråd och dylikt, som i avsevärda mängder användas vid buntning och bog-

25

sering av det utsorterade virket. Dylik egendom kan tillhöra antingen flott-

ningsföreningen eller särskild flottande. Även om egendomen kan användas

jämväl för annat ändamål, synes rätt till fri in- och utförsel böra föreligga,

om det är uppenbart, att egendomen vid det aktuella tillfället är avsedd att

begagnas för flottningen i gränsälvarna eller för virkets omhändertagande

efter flottningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Art. III.

De sakkunniga framhöllo, att frågan om flottningsföreningens skyldighet

att erlägga skatt icke varit reglerad i gällande deklaration eller stadga. En

flottningsförenings rörelse kunde eller finge i regel icke visa överskott. För­

eningen skulle endast fördela kostnaderna för flottningen mellan de flot­

tande. Däremot kunde en allmän flottled äga förmögenhet, t. ex. fast egen­

dom. I princip kunde därför en flottningsförening bliva föremål för såväl

inkomst- som förmögenhetsbeskattning, även om det ytterst sällan inträf­

fade att skattskyldighet förelåge. Gränsälvarnas flottningsförening hade en­

ligt reglementet sitt säte i Haparanda och Torneå. Båda dessa orter vore

således dess hemortskommuner. Föreningens kontor hade vid olika tider

varit beläget än på den ena och än på den andra av dessa platser. När de

sakkunniga föreslagit, att föreningen skulle vara fri från skatt för inkomst

och förmögenhet, vore motivet främst föreningens internationella natur

men även flottledens egenskap av allmän inrättning. För fastighet, som

ägdes av flottningsföreningen, borde icke åtnjutas frihet från vare sig fas­

tighets- eller inkomstskatt i vidare mån än flottningsföreningar inom var­

dera staten åtnjöte speciell skattefrihet. Sådan förelåge för närvarande

enligt 5 § 2 mom. svenska kommunalskattelagen och enligt 33 § 9 p.

finska lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kammarkollegium har i yttrande framhållit, dels att full reciprocitet bor­

de råda i fråga om skattskyldigheten i båda staterna, dels ock att den egen­

dom, som enligt den föreslagna 10 § i stadgan finge förvärvas av flottnings-

föreningen endast undantagsvis torde lämna någon behållen avkastning, var­

för det kunde ifrågasättas om icke det i punkterna 2 och 3 av de sakkun­

nigas förslag intagna förbehållet om skattskyldighet för fast egendom utan

olägenhet kunde utgå.

Sedan förevarande bestämmelse vid de fortsatta förhandlingarna under­

gått omarbetning har utredningsmannen anfört:

Det huvudsakliga ändamålet med bestämmelsen rörande flottningsför­

eningens frihet från skatt för förmögenhet är att egendom, som för flott-

ningens behov anskaffats för gemensamma svenska och finska medel, i

princip icke skall bliva föremål för hårdare beskattning i den ena staten

än i den andra. Dock torde det få anses självklart, att om fast egendom i

undantagsfall skulle på grund av sin beskaffenhet finnas icke vara skatte­

fri, beskattning sker i den stat, där egendomen är belägen. Den töreslagna

skattefriheten torde till sin omfattning vara densamma som nu gäller i båda

staterna.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

Art. IV.

De sakkunniga anförde:

Det är av vikt att flottningsmanskapets arbete icke hindras eller för­

svaras av formella föreskrifter rörande rätten att överskrida riksgränsen.

Å andra sidan kan skälig gränskontroll icke eftergivas. Hittills ha länssty­

relserna i kungörelser lämnat föreskrifter om rätt för flottningsmanskapet

att beträda stränderna, trafikera älven och överskrida gränsen. Det synes

lämpligt, att i överenskommelsen intages en allmän bestämmelse om att de,

som ombesörja flottningen, skola erhålla största möjliga lättnader med

avseende å pass, överfartsställen samt tillåten tid för gränsöverskridande

och vistelse i den främmande staten. Det bör därefter ankomma på länssty­

relserna att utfärda närmare föreskrifter.

Vid överarbetningen har förslaget i anledning av erinran från vatten-

överdomstolen undergått vissa, huvudsakligen formella ändringar.

Art. V.

De sakkunniga framhöllo, att förslaget hade i huvudsak samma lydelse

som den, vilken artikel II i 1917 års deklaration erhållit genom deklara­

tionen mellan Sverige och Finland den 16 februari 1933. De sakkunniga

hade icke ansett sitt uppdrag innefatta behörighet att behandla frågan om

laxfisket i gränsälvarna men ville dock framhålla, att en fiskeavgift av upp

till 5 öre för kubikmeter flottat virke vore betydligt högre än den som gällde

för närbelägna flottleder i Sverige och Finland.

Kammarkollegium påpekade, att en bestämmelse av innehåll att virke,

som belädes med fiskeavgift enligt denna artikel, icke finge åläggas annan

avgift till fiskets främjande, vore önskvärd. Därmed skulle förhindras att

virke, som tillfördes gränsälven från dennas bivatten, belastades med dubbla

avgifter.

I det överarbetade förslaget har denna erinran beaktats, varjämte ytter­

ligare viss jämkning vidtagits.

Utredningsmannen har därom yttrat:

Enligt vad som blivit upplyst har särskild fiskodlingsanstalt för beva­

rande av fiskbeståndet i gränsälvarna icke blivit inrättad. De fiskeavgifter

som hittills uttagits för flottgodset ha ställts till förfogande för den i dekla­

rationen den 16 februari 1933 angivna nämnden, vilken för desamma inköpt

och i älvarna utplanterat fiskyngel. De nu föreslagna bestämmelserna ha

avfattats på sådant sätt, att även i fortsättningen möjlighet inrymmes att

använda avgifterna till sådana skyddsåtgärder för fisket som hittills an­

litats. Vid lämpligt tillfälle synes böra övervägas en motsvarande

jämkning

i konventionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det samfällda lax­

fisket i Torne och Muonio älvar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

27

Stadgan.

1 §•

De sakkunniga framhöllo, att en sammanfattning, angivande vilka be­

stämmelser som gällde för flottningen i gränsälvarna, ansetts lämplig samt

att förslaget icke innebure någon saklig ändring i förevarande avseende.

Utredningsmannen har tillagt, att regleringsbestämmelser avses skola ut­

färdas genom gemensamma beslut av länsstyrelserna i Norrbottens och

Lapplands län samt att, om enighet därvid icke kunde uppnås i viss fråga och

bestämmelse ansåges ej kunna undvaras, frågan torde böra bliva föremål

för underhandlingar på diplomatisk väg eller genom särskilt utsedda om­

bud för staterna.

2

§•

De sakkunniga anförde i huvudsak följande:

I första stycket föresltrives, liksom i § 2 av gällande stadga, att flottningen

i princip skall vara gemensam och ombesörjas av en flottningsförening, bil­

dad av de flottande. I likhet med vad hittills gäller innebär förslaget icke

skyldighet för den, som flottar virke i fasta flottar, att vara medlem av

flottningsföreningen.

En allmän rätt att framföra flottgods utan sammanblandning med annan

tillhörigt flottgods (separatflottning) har icke ansetts lämplig, men möj­

lighet har lämnats för flottningsstyrelsen att giva tillstånd till sådan flott­

ning.

Liksom i gällande stadga har innehavare av jordbruksfastighet, som för

eget behov "flottar husbehovsvirke undantagits från skyldighet att vara

medlem i flottningsföreningen. Genom flottning av husbehovsvirke orsakas

flottningsföreningen stundom direkta utgifter, t. ex. för öppnande av vir-

kesmagasin. Dessa utgifter bör den husbehovsflottande vara skyldig att

ersätta föreningen.

Enligt fjärde stycket har flottningsföreningens styrelse givits möjlighet

att lämna dispens från den allmänna skyldigheten att tillhöra föreningen

i fall där virke flottas kortare sträcka och i mindre mängd. Det kan före­

komma t. ex. att en byasåg flottar virke en kortare sträcka, utan att det

är fråga om husbehovsvirke. Att för dylika fall framtvinga medlemskap i

flottningsföreningen synes icke skäligt.

Kammarkollegium har i yttrande uttalat önskvärdheten av att uttrycket

»innehavare av jordbruksfastighet» förtydligades så, att både ägare och

innehavare uttryckligen nämndes. Då rätten att flotta husbehovsvirke icke

begränsades till virke från egen skog, ifrågasattes om begränsningen till

jordbruksfastighet vore berättigad. Jämväl innehavare av lägenhet med rätt

till husbehovsvirke borde få bedriva husbehovsfloltning. Följaktligen töre-

sloges, att uttrycket »innehavare av jordbruksfastighet» utbyttes mot »ägare

och annan innehavare av fastighet».

Sedan vattcnöverdomstolen förordat omarbetning av paragrafen i formellt

hänseende samt sådan verkställts i samband med de fortsatta förhandling­

arna, har utredningsmannen rörande samtidigt vidtagna sakliga ändringar

yttrat följande.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

Rätt att idka husbehovsflottning torde skäligen böra tillkomma ägare och

annan innehavare av jordbruksfastighet, vilken är belägen vid eller i när­

heten av flottleden. Det synes däremot icke rimligt att utsträcka denna rätt

till att gälla för varje ägare av fastighet. I likhet med vad som gäller enligt

3 § lagen om lottning i allmän flottled torde det böra tillkomma länsstyrel­

serna och icke flottningsstyrelsen att meddela ordningsföreskrifter för hus-

behovsflottande.

3 §.

De sakkunniga anförde följande.

Flottning i fasta flottar likställes i Sverige med sjöfart, medan den i Fin­

land betraktas som flottning. Från att tidigare ha varit det vanliga sättet

för framförande av flottgods har flottning i fasta flottar — utom av hus-

behovsvirke — på senare tid icke ägt rum i nämnvärd omfattning. Sådan

kan dock alltjämt tänkas förekomma för vissa slag av flottgods, t. ex. så­

dant som av särskilda skäl uttages i långa längder. Då den som flottar i

fasta flottar åtminstone i viss utsträckning drager nytta av flottledens ut­

byggnad, har det ansetts skäligt, att han får deltaga i amorteringsavgifter

för de flottledsbyggnader, som av honom begagnas, ävensom i årets

underhållsutgifter för samma byggnader. Dessutom bör han ersätta flott-

ningsföreningen de direkta utgifter, som förorsakas av hans flottning, samt

själv svara för skadegörelse därav. Om flottgods, som skall flottas i fasta

flottar, bör anmälan ske till flottningsstyrelsen innan flottningen äger rum.

Kammarkollegium bär i yttrande framhållit, att skyldigheten att på för­

hand göra anmälan om flottning i fasta flottar syntes böra uttryckligen fö­

reskrivas.

Denna erinran har beaktats vid överarbetningen.

4 §•

De sakkunniga framhöllo följande.

Förslaget motsvarade i huvudsak § 3 i gällande stadga och 69 § lagen om

flottning i allmän flottled, men — i överensstämmelse med i Finland gäl­

lande provisoriska bestämmelser — hade tillägg gjorts av innehåll att virke

av lövträd, som syrfällts under en sommar, finge flottas obarkat även

nästfoljande år. Liksom enligt den svenska flottningslagen och finsk lag

borde möjlighet finnas för de flottande i gränsälvarna att erhålla ändrade

bestämmelser om barkningen. Det borde tillkomma länsstyrelserna att ut­

färda sådana ändrade föreskrifter samt därvid tillse att andra intressen

icke komme att lida men.

Förslaget har sedermera undergått en mindre, formell ändring. 5

5

§•

De sakkunniga yttrade följande.

Bestämmelserna i första stycket om rätt att för flottningen beträda an­

nans mark motsvara med vissa förtydliganden § 4 i gällande stadga. Änd­

ring föreslås sålunda, att de som ombesörja flottningsarbetet skola ha till­

träde till stränderna och andra ställen även för flottgodsets utvältande och

hopsamlande samt för uppskattande av skada ävensom att jämväl syneman

tillförsäkras samma rätt. I tredje stycket har intagits bestämmelse om rätt

29

för flottningsföreningen att i vattnet liålla tillfälliga led- och stoppbommar.

Detta överensstämmer med såväl svensk som finsk rätt. Skada och intrång,

som orsakas genom nu angivna åtgöranden, skall ersättas till fullo.

Vattenöverdomstolen har i yttrande förordat, att rätt till beträdande av

annans mark skulle förklaras tillkomma även skiljemän under skiljemanna-

förfarande samt att därjämte infördes rätt att i vattnet hålla förutom led-

och stoppbommar även »övriga nödiga inrättningar», åsyftande bl. a. ström-

bildare.

Vid överarbetningen har vad sålunda förordats blivit beaktat, varjämte

rätten att beträda annans mark erhållit en något ändrad omfattning. Ut­

redningsmannen har därom upplyst följande. Med anledning av erinringar

från finska myndigheter hade ansetts, att åker, tomt, trädgård, badställe

och upplagsplats borde, såvitt möjligt, vara fredade från att beträdas även

när de icke kunde skadas därav. Sådan mark skulle följaktligen enligt för­

slaget få i och för flottningen beträdas endast om tillträde icke kunde

utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas på annat sätt. Däremot hade

det ansetts vara utan mening att föreskriva inskränkning i rätten att be­

träda ängsmark, enär flottleden till väsentlig del vore omgiven av sådan

mark.

6

§•

De sakkunniga anförde i huvudsak följande.

1908 års rysk-svenska kommitté föreslog i sitt betänkande, att gränsäl­

varnas reglering för lösflottning skulle ombesörjas av de båda ländernas

regeringar. För detta ändamål borde förordnas två i flottning och flott­

byggnad kunniga och erfarna män, en från vartdera landet, som med bi­

träde av gode män gemensamt efter syn borde uppgöra förslag till de ar­

beten och åtgärder, som med minsta förfång för strandägare och annan,

vars rätt vore i fråga, ansåges böra vidtagas. Sedan detta förslag prövats

och godkänts av länsstyrelserna, skulle de sakkunniga föranstalta om ge­

mensamt utförande av nödiga arbeten. När arbetena slutförts, skulle flott­

leden anmälas till länsstyrelserna för avsyning. Länsstyrelserna borde även

verkställa indelning i flottningsdistrikt och fastställa amorteringsavgifter

för de av statsmakterna förskjutna byggnadskostnaderna.

Detta av kommittén föreslagna förfarande, vilket i huvudsak tillämpats

såväl vid den första utbyggnaden som vid de omregleringar, som sedermera

ägt rum, torde nu böra med mindre ändringar lagfästas i den nya stadgan.

Även om betydande regleringsarbeten utförts under årens lopp, är säkerli­

gen icke floltledens utbyggnad avslulad, utan även i framtiden torde komp-

letteringsarbeten komma att äga rum.

Medan i Sverige vattendomstol har att jämte länsstyrelse taga befattning

med ärenden angående flottleds anordnande, utvidgning eller förbättrande,

måste uppenbarligen beträffande gränsälvarna hela förfarandet skötas av

de båda länsstyrelserna. Sakkunniga och gode män skola enligt förslaget ut­

ses av länsstyrelserna, vilket innebär en nyhet såtillvida, som de sakkunniga

hittills utsetts av de båda ländernas regeringar. Det förutsättes alt, därest

bestämmelserna om förfarandet i något avseende behöva kompletteras, detta

sker genom gemensamt beslut av länsstyrelserna.

Om regleringsbestämmelserna behöva ändras i någon detalj eller om för

flottningens underlättande behöver utföras något mindre arbete i flottle­

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

30

den, som icke kan inverka på någons rätt, torde länsstyrelserna böra ha

möjlighet att avgöra ett sådant mindre ärende utan syn men efter rätts-

innehavarnas hörande.

Sedan beslutade regleringsarbeten fullbordats, skall slutsyn förrättas och

utlåtande däröver insändas till länsstyrelserna, vilka kunna giva de komp­

letterande bestämmelser, som äro erforderliga.

I det överarbetade förslaget har, i anledning av erinran av vattenöver-

domstolen, föreskrivits att även känd ägare eller nyttjanderättshavare till

obebyggt strömfall skall kallas till syn och sammanträde. Den av de sak­

kunniga föreslagna bestämmelsen rörande slutsyn har omarbetats så, att

länsstyrelserna skola äga föreskriva att, sedan medgiven åtgärd för flott­

ledens förbättrande blivit fullbordad, besiktning skall verkställas. Åt läns­

styrelserna har uttryckligen uppdragits att besluta om påföljd av att arbete

eller anläggning utförts på annat sätt än som föreskrivits eller eljest bort

iakttagas.

7 §•

De sakkunniga anförde följande.

Första stycket motsvarar § 9 i 1917 års stadga. I överensstämmelse med

såväl svensk som finsk flottningslagstiftning är det nödvändigt, att läns­

styrelserna kunna, även mot bestridande av strandägare eller annan, i reg-

leringsbestämmelser föreskriva skyldighet för denne att underkasta sig ett

intrång eller tåla en olägenhet. Denna tvångsrätt är närmast av servituts

natur och avser icke äganderätt. Den kan, såsom framhållits i motiven till

svenska flottningslagen, avse även utmål för byggnader, förvaringsplatser

och dylikt, som behövas för flottleden.

Föreskrift har vidare meddelats om att länsstyrelserna i regleringsbe-

stämmelserna skola fastställa ersättning för skada och intrång, som vållas

genom anläggning eller åtgärd för flottleden. I överensstämmelse med svensk

och finsk rätt bör ersättning för anläggningsskada i allmänhet bestämmas

på en gång i regleringsbestämmelserna, medan ersättning för skada i följd

av flottningen, flottningsskada, skall krävas och utbetalas för varje år, un­

der vilken den inträffat. I vissa fall kan dock uppstå svårigheter att på en

gång uppskatta anläggningsskada eller bedöma huruvida dylik skada kom­

mer att uppstå varje år. Det kan därför stundom vara bättre att låta dylika

skador bedömas på sätt om flottningsskada är stadgat. Även ersättning för

flottningsskada kan stundom böra fastställas genom regleringsbestämmelse.

Vattenrättsdomaren i Norrbggdens vattendomstol uttalade i yttrande här­

över, att intet vore att erinra mot att länsstyrelse fastställde minimiersätt-

ning eller ett belopp, som skulle gälla tills vidare i avbidan på prövning av

domstol eller skiljemän, men att det vore ytterst olämpligt och för svensk

rätt helt främmande att länsstyrelse skulle slutligt bestämma ersättning­

ar av detta slag. Jämväl vattenöverdomstolen fann den föreslagna anord­

ningen egenartad.

Kammarkollegium ansåg det betänkligt, att sakägarna skulle vara av­

skurna från rätt att fullfölja talan mot beslut i ersättningsfrågor, vilket ble­

ve fallet om dessa skulle avgöras genom gemensamma beslut av länsstyrel­

serna. Olägenheten kunde avhjälpas genom att länsstyrelserna finge, envar

för sitt område, meddela beslut om ersättning.

Kungi. Maj.ts proposition nr 61.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

31

Utredningsmannen har framhållit, att de betänkligheter, som anförts mot

att administrativ myndighet skulle få träffa slutligt avgörande om skade­

ersättning, måste anses befogade, samt tillagt följande.

I anledning av erinringarna föreslås, att den som är missnöjd med länssty­

relsernas beslut skall äga inom sextio dagar från beslutets dag väcka talan

om ersättningen vid allmän underrätt i den ort, där skadan eller intrånget

sker. Ett sådant stadgande står i full överensstämmelse med gällande före­

skrifter i finsk rätt (lagen om vattenrätten VI kap. 4, 8 och 11 §§ samt 15 §

andra stycket). I förhållande till vad som nu är stadgat för gränsälvarna

innebär förslaget en ändring såtillvida som ersättningen i första hand skall

bestämmas av länsstyrelserna i stället för av skiljemän; rätten att draga

ersättningsfrågan under domstols prövning utgör däremot ingen nyhet.

I 7 och 22 §§ föreskrives, att fråga om ersättning för anläggningsskada

under vissa förhållanden skall prövas i den ordning, som kommer att gälla

om flottningsskada. De viktigaste fallen, i vilka detta bör ske, torde vara

när omfattningen av skada eller intrång icke kan bedömas på förhand samt,

då ersättning fastställts att utgå årligen, om skadan eller intrånget blivit

större än förutsetts. Stadgandena överensstämma med vad som gäller enligt

6 kap. 5 § vattenlagen och 6 § lagen om flottning i allmän flottled.

8

§.

De sakkunniga framhöllo, att deras förslag beträffande avstående av

äganderätt till fastighet för flottledens behov, bortsett från en obetydlig

jämkning, överensstämde med § 6 i gällande stadga.

Utredningsmannen har inledningsvis framhållit, att fråga om avstående

för flottledens behov av äganderätt till fastighet syntes böra prövas icke av

länsstyrelserna i gränslänen gemensamt utan av myndighet i den stat, där

fastigheten vore belägen. Vidare har påpekats, att för svensk del möjlighet

kunde föreligga att anlita antingen expropriationsförfarande eller ansökan

till vattendomstol med stöd av 6 kap. 6 § vattenlagen. Då gränsälvarnas

flottled avsåges icke skola i något annat avseende sortera under vattendom­

stol, syntes alternativet expropriation vara att föredraga. De sakkunnigas

förslag hade jämkats i enlighet därmed. 9

9 §.

De sakkunniga anförde följande.

I denna paragraf har i överensstämmelse med svensk flottningslag och

finsk vattenrättslag angivits flottningsföreningens huvudsakliga uppgift.

Uttrycket handhava och vidmakthålla flottleden innebär icke blott att för­

eningen skall vårda och utöva tillsyn över leden med vad därtill hörer utan

även vara representant för densamma, i mål och ärenden kära och svara

för den samt bevaka och tillvarataga flotlledens hästa.

I andra stycket har intagits föreskrift, att flottningsföreningen icke får

utöva verksamhet, som är främmande för föreningens ändamål. Detta är

icke förenligt med flottningsföreningens ställning som en tvångssamman­

slutning och ej heller med flottledens karaktär av allmän led.

32

10 och 11 §§.

De sakkunniga framhöllo, att de funnit lämpligt föreslå bestämmelser

om flottningsföreningens rätt att förvärva fast egendom och att med inteck­

ning för gäld belasta eller pantsätta flottledens egendom. I fråga om inne­

hållet anslöte sig förslagen i huvudsak till 24 och 25 §§ svenska lagen om

flottning i allmän flottled.

I det överarbetade förslaget till 10 § har, i överensstämmelse med 6 kap.

24 § vattenlagen ävensom finsk praxis, intagits en föreskrift att fast egen­

dom, som flottningsföreningen förvärvat enligt förstnämnda paragraf, skall

vara flottledens tillhörighet.

12

§.

De sakkunniga uttalade, att ett reglemente för flottningsföreningen allt­

jämt bleve nödvändigt för reglerande av det inbördes förhållandet mellan

flottningsföreningens medlemmar och för meddelande av särskilda före­

skrifter rörande flottningen. Vissa föreskrifter hade även föreslagits om

förfarandet vid utfärdande av nytt reglemente och om ändringar i regle­

mentet, vilka icke hade motsvarighet i gällande bestämmelser.

Sedan i ett par utlåtanden framhållits önskvärdheten av föreskrift i stad­

gan om att åtskilliga, även för utomstående betydelsefulla bestämmelser,

t. ex. om flottningsstyrelsen, flottningschefen och flottningsstämman, skola

finnas i reglementet, har förslaget i vad avser reglementets innehåll vid

överarbetningen givits en något fullständigare utformning.

13 §.

De sakkunniga framhöllo beträffande förslagen om allmänna ombud och

av länsstyrelserna utsedda revisorer i huvudsak följande.

De i § 10 gällande stadga avsedda allmänna ombuden ha, enligt motiven,

ansetts erforderliga med hänsyn till de betydande allmänna medel, som

skulle investeras i flottleden. Enligt svensk flottningslag har emellertid

utseendet av allmänt ombud främst motiverats med att skogsvårdens och

andra allmänna intressen böra vara företrädda inom flottningsstyrelsen.

Gällande finsk vattenlag har icke någon bestämmelse om allmänt ombud,

men föreskrift härom har upptagits i förslag till ny vattenlag.

För gränsälvarna måste det anses bättre, att de allmänna ombudens ställ­

ning enligt nuvarande stadga bibehålies än att de, såsom enligt den svenska

flottningslagen, erhålla samma ställning och ansvar som övriga styrelsele­

damöter. Huvudsaken är, att dessa ombud äro helt obundna och icke re­

presentera något intresse, som har del i flottleden eller flottningen.

Därest allmänt ombud anser, att flottningsstyrelsen icke handlar efter

givna föreskrifter eller att det allmännas intressen åsidosättas, har denne,

om rättelse icke kan åvägabringas på annat sätt, att göra anmälan om för­

hållandet till den länsstyrelse, som utsett honom.

Länsstyrelserna böra även liksom hittills förordna var sin revisor att till­

sammans med föreningens revisorer granska dess räkenskaper.

Med anledning av erinran från kammarkollegium har vid överarbetningen

de allmänna ombudens befogenhet och skyldighet att till länsstyrelserna an­

mäla missförhållanden uttryckligen fastslagits i författningsrummet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 61.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 61.

33

14 §.

De sakkunniga uttalade, att de trots den utveckling kommunikationerna

undergått ansett lämpligt bibehålla de i § 11 gällande stadga avsedda orts-

ombuden, därvid dessas befogenhet utsträckts till att mottaga anmälningar

icke blott rörande skada och intrång utan även om andra förhållanden, t. ex.

om upptaget sjunltvirke och om strandvirke.

15 §.

De sakkunniga framhöllo i huvudsak följande.

Frågan om grunderna för fördelning av flottningskostnaderna vore för

närvarande i Sverige föremål för särskild utredning. Enligt ett av skogs­

styrelsen framlagt förslag skulle ökad hänsyn tagas till att fördelningen

borde verka främjande på en god skogshushållning och vidare skulle en

utjämning av flottningskostnaderna mellan olika år och olika distrikt göras

möjlig. För att de resultat som framkomme vid denna utredning skulle kun­

na tagas till vara även för gränsälvarnas del hade de sakkunniga ansett det

icke vara lämpligt att i stadgan intaga detaljerade föreskrifter om fördel­

ningen av flottningsföreningens utgifter. I stället hade angivits, att utgif­

terna skulle fördelas på sätt i reglementet angåves. Genom ändring däri

kunde nya grunder för kostnadsfördelningen på ett enklare sätt göras till­

lämpliga.

Medan bestämmelser om amortering av flottledsutgifter hittills endast

funnits i reglementet, hade nu ansetts lämpligt att intaga sådana i stadgan.

Sedan vattenöverdomstolen i yttrande påpekat, att —■ i överensstämmelse

med den svenska flottningslagens 15, 30 och 32 §§ samt ett i Finland fram­

lagt förslag — även enskild medlem av flottningsföreningen borde få göra

ansökan om amortering av flottledskostnader, har förslaget vid överarbet-

ningen jämkats i enlighet därmed.

16 §.

De sakkunniga anförde följande.

Fn tidigare i reglementet intagen föreskrift om rätt för föreningen att upp­

taga förlagslån borde överflyttas till stadgan. Förlagskapital till förbätt­

ringsarbeten i flottleden måste i regel anskaffas genom lån. Då medlen

komme flera års flottande tillgodo, finge de som upptoge lånet i detta fall

betraktas som fullmäktige för flottleden. Förlagsgivaren erhölle bäst säker­

het för sina utlånade medel genom att han finge rätt att uppbära de amorte-

ringsavgifter som länsstyrelserna fastställde för återgäldande av den ned­

lagda kostnaden. Flottningsstyrelsen måste även äga att, på villkor som

bestämdes i reglementet eller av flottningsstämman, upptaga tillfälligt lån

för löpande behov.

17 §.

De sakkunniga framhöllo, att bestämmelser som nu funnes i reglementet

rörande skyldighet för de flottande att tillhandahålla förlagsmedel ansetts

böra överflyttas till stadgan. I huvudsaklig överensstämmelse med 33 § 2

mom. lagen om flottning i allmän flottled upptoges även bestämmelse om

uttaxering för det fall att en under ett flotlningsår uppkommen skuld bleve

gulden först senare.

3 Dihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 61.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

18 §.

De sakkunniga framhöllo, att föreskrift hittills saknats om rätt för ett års

flottande att fatta beslut eller ingå avtal med bindande verkan även för

kommande års flottande. Det oaktat hade flottningsföreningen i vissa fall

ingått avtal med flerårig räckvidd. I förslaget upptoges bestämmelser i före­

varande avseende med i huvudsak samma innehåll som 27 § lagen om flott-

ning i allmän flottled.

19 och 20 §§.

De sakkunniga uttalade beträffande sina i förevarande avseende under

33 och 34 §§ intagna förslag, att det ansetts erforderligt att i stadgan införa

bestämmelser om styrelseledamöters och revisorers ansvar, därest de upp-

såtligen eller av vårdslöshet tillskyndade flottningsföreningen eller flott­

leden skada. Bestämmelserna hade avfattats efter mönster av den svenska

lagen om flottning, vilken i sin tur byggde på lagen om ekonomiska för­

eningar.

21

§.

Utredningsmannen har härom anfört:

Utan motsvarighet i gällande stadga och de sakkunnigas förslag förordas

en bestämmelse om rätt för flottande att genom anmälan till endera läns­

styrelsen få åtgärd eller beslut av flottningsstyrelsen eller flottningsför­

eningen underkastad granskning. Såsom preklusionstid för sådan anmälan

synes lämpligen kunna bestämmas en tidrymd av 180 dagar från den flott-

ningsstämma, vid vilken frågan som klandret angår blivit handlagd eller

kunnat upptagas. Länsstyrelserna torde, om de finna förfarandet oriktigt

eller för flottande uppenbart menligt, böra äga föreskriva rättelse eller vid­

taga annan lämplig åtgärd. I sakligt hänseende innebär vad sålunda före­

slagits väsentligen en sammanfattning av bestämmelserna i 60—62 §§ lagen

om flottning i allmän flottled.

22

§.

De sakkunniga framhöllo, att deras förslag om skyldighet att ersätta

flottningsskada och anläggningsskada icke innefattade någon större ändring

i gällande bestämmelser (§§ 5, 6 och 7 i 1917 års stadga) eller i stadgad

praxis för gränsälvarna. Det hade dock fastslagits bland annat, dels att

även för anläggningsskada skulle utgå ersättning på sätt om flottnings-

skada vore stadgat, därest ej ersättning bestämts i regleringsbestämmelserna,

dels ock att rätt skulle föreligga att få flottningsskada av så varaktig natur,

att dess värde kunde bedömas i förväg, fastställd i regleringsbestämmel­

serna.

Vattenrättsdomaren i Norrbggdens vattendomstol underströk i yttrande,

att länsstyrelsernas beslut om ersättning för anläggningsskada icke finge

vara slutgiltigt samt att detta borde tydligt framgå av författningstexten.

Vattenöverdomstolen förordade, att för bättre överskådlighet författnings-

rummet finge avse samtliga skador av flottning, såväl allmän flottning som

husbehovsflottning, särskild flottning enligt 2 § fjärde stycket och flott­

ning i fasta flottar.

35

Vid överarbetningen ha nämnda erinringar beaktats, varjämte bestämmel­

sen om att anläggningsskada i vissa fall kan bedömas i den ordning som

stadgas för flottningsskada utformats i nära nog fullständig överensstäm­

melse med 6 § andra stycket lagen om flottning i allmän flottled. Den av

de sakkunniga förordade bestämmelsen, att för varaktig flottningsskada

skulle på yrkande av ersättningstagaren eller flottningsföreningen bestäm­

mas engångsersättning, har jämkats sålunda att föreskriften icke blivit

tvingande. Länsstyrelserna ha i stället erhållit möjlighet att välja den form

för reglerande av ersättningsfrågan, som finnes mest lämplig i det särskilda

fallet. Detta har skett med hänsyn till att den ersättningsberättigade icke

annat än under särskilda förhållanden torde böra mot sin vilja tilläggas

engångsersättning.

23 §.

De sakkunniga anförde härom bland annat följande.

Hittills gällande ordning medger möjlighet att framställa ersättningsan­

språk på grund av flottningsskada ända till tio år efter, skadans uppkomst..

Självfallet är det omöjligt eller mycket svårt för flottningsföreningen att i

sådant fall prestera någon utredning eller motbevisning angående skadan.

Skiljedom är icke obligatorisk, utan den som fordrar ersättning äger i stället

anlita domstol. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 16 april 1946 vitsordat, att gällande ordning i fråga om fram­

förande av ersättningsanspråk för skadegörelse genom tlottningen icke är

tillfredsställande.

Enligt den svenska lagen om flottning är skiljemannaforfarande obliga­

toriskt, därest frivillig överenskommelse icke träffas om ersättningen. Dess­

utom finnas särskilda preskriptionstider för anspråk på skadeersättning, i

regel utgången av det kalenderår, da skadan uppkom, eller, om flottningen

pågått efter den 1 augusti, utgången av nästföljande kalenderår.

Även i finsk lag föreskrives obligatoriskt skiljedomsförfarande om sak­

ägarna ej åsämjas och därjämte stadgas, att ersättningsanspråk skall väc­

kas före utgången av det följande kalenderåret efter skadans uppkomst.

I motiven till den svenska flottningslagen anfördes bl. a., att rättssäkerheten

i förhållandet mellan de flottande och tredje man syntes fordra, att upp­

görelse mellan parterna framtvingades inom sådan tid, att tillfälle till ut­

redning stode öppen för båda parterna. Men även för rättsförhållandet inom

flottningsföreningen vore det av största vikt, att skadan bleve omedelbart

känd och till beloppet utredd. Ersättning för flottningsskada, som inträffat

ett år, borde icke utan vidare kunna uttagas hos ett senare ars flottande..

Det vore därför i hög grad önskvärt, att omkostnader, varom föreningen ej

själv hade kännedom, bleve före räkenskapernas avslutande anmälda hos

styrelsen så att uppgörelse kunde ske och kostnaderna fördelas å dem det

vederborde.

Dessa skäl synas motivera, att även nuvarande bestämmelser i 1917 års

stadga ändras. Därför föreslås, att ersättningsanspråk mot flottningsför­

eningen i allmänhet skall, ifall skadan uppkommit senast den 30 september,

anmälas före den 1 november samma år och i annat fall före den 1 mars året

därpå. Den förstnämnda, jämfört med svensk och finsk lag avkortade an-

mälningstiden har ansetts önskvärd med hänsyn till att föreningens räken­

skaper avslutas per den 31 oktober. Om denna tid möjligen skulle anses

för kort, erinras om nutidens utvecklade kommunikationer. Sålunda löper

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

36

flottleden huvudsakligen genom odlad bygd med landsvägar och telefonlin­

jer på ömse sidor om älven. Vidare torde flottningsskador sällan uppkomma

så sent som i september. Och slutligen har flottningsföreningen ett berätti­

gat intresse av att få verklig möjlighet att besiktiga uppkomna skador, en

möjlighet som i de flesta fall försvinner sedan vintern kommit och snö

fallit.

Beträffande skador å fiskebyggnader och fiskredskap föreslås en sär­

skild anmälningstid, nämligen senast fjorton dagar från det skadan konsta­

terats av ägaren eller nyttj anderättshavaren. Sker icke dylik anmälan i rätt

tid, går även i detta fall rätten till talan förlorad. Detta undantag från den

allmänna regeln motiveras dels därav att skador å fiskebyggnader och fisk­

redskap äro till sin natur mycket lätta att konstatera, dels därav att ersätt­

ningsanspråken mot flottningsföreningen för dylika skador utgöra en myc­

ket väsentlig post bland de årliga skador, som flottningsföreningen har att

ersätta. I flottningsföreningens intresse ligger därför att så snart som möj­

ligt erhålla kännedom om dessa skador. Någon svårighet för den skade­

lidande att verkställa dylik anmälan bör icke förefinnas bl. a. med hänsyn

till att flottningsföreningen under fiskesäsongen har särskilda fiskevakter,

som göra regelbundna turer till de olika fiskeplatserna i skärgården utan­

för älvmynningen.

Vattenöverdomstolen

har i yttrande framhållit, att tidsfristen »före den

1 november» vore för kort samt att det kunde ifrågasättas om icke vid

flottning efter viss dag på hösten anmälan om skada borde få göras under

hela det påföljande kalenderåret.

Vattenrättsdomaren i Norrbijgdens vattendomstol

har uttalat sig för bi­

behållande av tioårig preskriptionstid, vilket motiverades bland annat med

att befolkningen i orten hade ringa förmåga att själv tillvarataga sin rätt

och svårt att få lämplig rättshjälp.

Kammarkollegium

yttrade: Det vore angeläget att skadelidande ej utsat­

tes för rättsförluster. Därför ifrågasattes, om ej samma preklusionstid bor­

de väljas som i 9 § svenska lagen om flottning, eller alltså utgången av det

kalenderår under vilket skadan uppkommit. Då flottning endast undantags­

vis torde bedrivas efter september månads utgång ifrågasattes, om särskild

preklusionstid för senare timade skador vore behövlig. Anmälningstiden för

fiskeskador syntes val kort med tanke på eventuella kommunikationssvå-

righeter och borde kunna sättas till en månad.

Fiskeristyrelsen

uttalade även, att den föreslagna anmälningstiden för

fiskeskador syntes för kort, och framhöll att möjlighet därför borde finnas

att, därest förhållandena gjorde det svårt för vederbörande att inom före­

skriven tid anmäla anspråk, få göra detta inom den för ersättningsanspråk

av annat slag föreskrivna tiden.

Utredningsmannen

har härom anfört följande.

I fråga om tidsfristerna för anmälan av ersättningsanspråk för flottnings-

skada avviker förslaget i viss mån från vad de sakkunniga förordade (20 §)_.

I överensstämmelse med den allmänna regeln i 9 § lagen om flottning i

allmän flottled föreslås, att ersättningsanspråk regelmässigt skall anmälas

före utgången av det kalenderår då skadan uppkom. Däremot synes någon

motsvarighet till bestämmelsen om förlängd anmälningstid, därest flott­

an er pågått efter den 1 augusti, icke vara erforderlig. Dels måste flottningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

37

i gränsälvarna på grund av klimatförhållandena avslutas tidigare än i andra

svenska vattendrag, dels torde flottningsskador på mark och gröda endast

sällan uppstå efter vegetationstiden, vilken här upphör tidigare än i rikets

mindre nordliga delar. Följaktligen anses svårighet icke böra möta att före

årets utgång anmäla även skador, vilka möjligen uppkomma efter den 1

augusti.

Den i det tidigare förslaget förordade särskilda preklusionstiden av 14

dagar för anmälan av ersättningsanspråk för skada å fiskebyggnad eller

fiskredskap synes böra godtagas, därvid såsom utgångspunkt bör gälla den

tid, då skadan blev känd för byggnadens eller redskapens ägare. Visas laga

förfall bör fristen i motsvarande män förlängas. De farhågor som uttalats

för att även denna preklusionstid vore för kort torde med hänsyn till den

täta bebyggelsen i orten samt god tillgång till telefon och andra kommuni­

kationsmedel icke kunna anses befogade. Däremot synes det angeläget att

skador av förevarande slag bliva föremål för utredning så snabbt som möj­

ligt och medan bevisning ännu finnes att tillgå.

24—26 §§.

De sakkunniga anförde angående de av dem under 21—23 §§ föreslagna

bestämmelserna om skiljemannaförfarande följande.

Om parterna ej enades om ersättning för flottningsskada borde denna

bestämmas av tre ojäviga skiljemän, utsedda en av vardera parten, varefter

de sålunda utsedda valde den tredje. Flottningsföreningen skulle årligen i

förväg utse skiljemän, minst en för den svenska och minst en för den finska

sidan. I reglementet borde lämpligen exakt bestämmas antalet skiljemän.

Särskilda skiljemän borde kunna utses för bedömande av skador av särskilt

slag, t. ex. skador å fiske och fiskredskap. Initiativet till skiljemannaförrätt-

ning kunde tagas av båda parterna. Vanligtvis komme flottningsföreningen

att föranstalta om syn efter älven av uppkomna skador, därvid förening­

ens skiljeman deltoge. Träffades därvid icke godvillig uppgörelse, komme

skiljemannaförfarandet i gång genom att föreningen begärde, att den skade­

lidande skulle utse skiljeman.

I avgivna yttranden framhölls bland annat, att behov förelåge av regler

om jäv mot skiljemän och om förfarandet vid skiljemannaförrättningen.

Utredningsmannen har i anslutning till det överarbetade förslaget uttalat,

att för skiljemannaförfarandet lämpligen torde böra i huvudsak gälla reg­

lerna i den allmänna lagstiftningen om skiljemän i den stat där skadan timat.

Genom en hänvisning till denna lagstiftning hade ansetts kunna i stadgan

till största delen undvaras särskilda bestämmelser om skiljemännen, förfa­

randet, skiljedomen och ogiltighet därav samt skiljedomskostnaderna.

27 §.

De sakkunniga anförde beträffande motsvarande bestämmelser i deras

förslag (24 g) följande.

Innan skiljemännen kunde meddela beslut i ersättningsfrågan bleve i de

flesta fall syn på platsen erforderlig. Behovet därav kunde emellertid bäst

bedömas av skiljemännen. För att kostnaderna skulle kunna hållas så låga

som möjligt borde syn helst företagas samtidigt för flera anmälda skador, i

allmänhet efter flottningens avslutande för året. Såväl den skadelidande som

flottningsföreningen hade intresse av alt få frågan om ersättning avgjord så

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

38

snart som möjligt. Därför hade fastställts en tid av sextio dagar från det

skiljemän påkallades, inom vilken skiljedom borde meddelas. Då det i vissa

fall på grund av årstiden ej vore möjligt att hålla syn, finge nämnda tid­

rymd räknas från det syn tidigast kunnat äga rum. Påföljden av att skilje­

dom ej meddelades inom föreskriven tid bleve, att part kunde draga tvis­

ten under prövning av domstol.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol framhöll i yttrande, att

den för meddelande av skiljedom föreslagna tidsfristen av sextio dagar vore

alltför kort, i synnerhet som det visat sig svårt att få undersökningar av

sakkunnig rörande viktigare skador å 'fiske utförda ens inom den motsva­

rande, i svenska flottningslagen föreskrivna tidsfristen av etthundraåttio

dagar.

Även kammarkollegium ansåg sextio dagar vara en alltför kort tid och

föreslog förlängning till nittio dagar.

Vattenöverdomstolen uttalade, att förslaget om en sextiodagarsfrist, räknad

från »den tidpunkt synen tidigast kunnat äga rum» finge en alltför otydlig

utgångspunkt. Enligt vattenöverdomstolens mening vore det för detta fall

lämpligare att angiva en viss sista dag för meddelande av skiljedom, t. ex.

den 30 juli året efter det, då skiljemannaåtgärd påkallades.

I det överarbetade förslaget ha de sålunda gjorda erinringarna beaktats.

Behörig domstol för handläggande av mål om flottningsskada har ansetts

böra vara allmän underrätt i den ort där skadan timat, vilket antagits vara

för den skadelidande bekvämast. (Jämför de sakkunnigas härifrån avvi­

kande förslag, 35 §.)

28 §.

De sakkunniga frainhöllo, att part, som icke nöjdes med skiljedom, borde

vara oförhindrad att genom stämning draga saken inför domstol samt att

den hittills gällande tiden därför, nittio dagar, syntes kunna utan fara för

rättsförlust avkortas till sextio dagar.

29 §.

De sakkunniga uttalade, att deras förslag i förevarande avseende motsva­

rade § 8 i gällande stadga, dock att vissa ändringar vidtagits, betingade

därav att flottningsföreningens allmänna skyldighet att vidmakthålla flott­

leden och dess tillhörigheter numera upptagits i 9 § samt att skyldigheten

att undanröja hinder i farled behandlades i 28 § (motsvarande 31 § i det

slutliga förslaget).

30 §.

Efter att ha redogjort för bestämmelserna om sjunkvirke i den svenska

flottningslagen (73 §) och den finska vattenrättslagen (II kap. 18 §) fram-

höllo de sakkunniga följande.

Frågan om sjunkvirke är icke behandlad i 1917 års stadga, om man bort­

ser från att enligt § 8 flottningsföreningen är pliktig att undanröja av flott­

gods åstadkommet hinder i farled. Med dylikt hinder har avsetts såväl bröt-

bildningar och dylikt som av sjunkvirke bildad uppgrundning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

39

För gränsälvarna synes stor vikt böra läggas vid att proceduren för sjunk-

virkets tillvaratagande icke får göras för omständlig och besvärlig. Hänsyn

måste givetvis också tagas till de flottandes intresse att icke virke obehörigt

upptages ur flottleden. Proceduren enligt svensk lag synes därvid kunna för­

enklas. Det förslag som nu framlägges motsvarar i stort sett den finska

lagens ståndpunkt.

Domänstyrelsen förklarade sig icke kunna dela uppfattningen, att de

svenska bestämmelserna om rätt att upptaga sjunkvirke vore onödigt

stränga, samt anse det vara av stor vikt att ett effektivt skydd mot miss­

bruk av denna rätt funnes just i en gränsälv.

Utredningsmannen har uppgivit, att förslaget om en, jämfört med sven­

ska förhållanden något utsträckt rätt att upptaga sjunkvirke ansetts böra

vidhållas, därvid emellertid uttryckligen angivits, att närvaro av två vitt­

nen krävdes vid upptagandet samt att den åtgärd som finge vidtagas före

anmälan endast finge bestå i att virket upptoges på stranden. Det hade

synts icke böra antagas, att en sålunda strängt begränsad rätt skulle giva

upphov till missbruk.

31 §.

De sakkunniga framhöllo, att en sådan bestämmelse, som gällde för

svenska flottleder om rätt för länsstyrelse att tillhålla flottningsförening

att borttaga sjunket eller sjunkande virke, som kunde vålla uppgrundning

eller annan olägenhet, ansetts nödvändig även för gränsälvarna samt att

föreskriften synts böra utsträckas att gälla även i fråga om bark och annat

avfall från flottgodset.

32 §.

De sakkunniga anförde angående sitt förslag till bestämmelser rörande

strandvirke (29 §) i huvudsak följande.

I 1917 års stadga finnes icke någon bestämmelse om virke, som blivit

kvarliggande å stränderna. Däremot innehålla såväl den svenska flottnings-

lagen (74 §) som den finska lagen om vattenrätten (II kap. 17 §) före­

skrifter därom.

För gränsälvarnas del måste särskilt beaktas, att till flottleden hör även

det omfattande havsområdet utanför älvmynningen. Inom detta finnes ett

stort antal öar, alla utom en — Seskarö — obebodda annat än under lax­

fisketiden. Även under normala förhållanden förekommer, att virke går

förbi sorteringsverket och driver ut i havsområdet för att i de flesta fall

slutligen kastas upp på stränderna. Tid efter annan, dock icke årligen,

rensar flottningsföreningen havsområdet från dylikt ilandflutet virke. Den

skada, som detta virke gör, även om det ltvarligger flera år, är emellertid

ringa eller ingen. Härvid bortses från skador å fiskeredskap in. in., som

orsakas av dylikt kringdrivande virke. Efter älven händer det stundom, att

virke på grund av älvens tidiga isläggning blir kvarliggande till nästa år.

I allmänhet rensas älven dock mycket noggrant från kvarliggande virke.

Den bestämmelse som föreslås innefattar skyldighet för flottningsför-

eningen att omhändertaga på stränderna kvarliggande virke, sedan strand-

ägaren eller annan, som därav lider men, anmält förhållandet till flottnings­

föreningen. Skyldighet inträder dock först, när virket blir kvarliggande

längre än behövligt med avseende på flottningens lämpliga anordning och

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

andra förhållanden. Skulle flottningsföreningen underlåta att omhänder­

taga virket, kan anmälaren hänvända sig till vederbörande länsstyrelse, som

då kan utsätta frist för virkets omhändertagande vid äventyr, att anmä­

laren må tillgodogöra sig detsamma.

33 §.

De sakkunniga framhöllo, att deras förslag -—- vilket innebar skyldighet

för flottningsföreningen att göra anmälan om in- och utförsel av virke,

för vilket tull eller annan avgift skulle erläggas — motsvarade § 12 i gäl­

lande stadga.

Generaltullstyrelsen framhöll, att anmälningsskyldigheten hade sin grund

i bland annat behovet av statistik över ifrågavarande varuutförsel och hän­

syn till valutafrågan, varför det kunde ifrågasättas om icke skyldigheten

borde föreligga oberoende av om avgift skulle utgå för virket vid utförseln.

Utredningsmannen har anfört följande.

Om in- och utförsel av virke i samband med flottningen synes den lokala

tullmyndigheten i båda staterna böra få underrättelse. Även om tull eller

exportavgift icke skall erläggas, torde kännedom om överförandet vara er­

forderlig. Anmälan avses skola göras av flottningsföreningen när flottgods,

som tillförts från den ena staten, efter flottningen skall utlämnas till den

andra. För att föreningen skall kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet

bör det åligga de flottande att till flottning särskilt anmäla samt särskilt

märka flottgods som nu avses. Det bör sålunda till exempel icke få före­

komma att, såsom inträffat, svensk flottande, vilken köpt virke eller av­

verkningsrätt i Finland, åsätter därifrån härrörande virke samma märke

som han använder för sitt från Sverige tillsläppta flottgods. Den föreslagna

anmälnings- och märkningsskyldigheten skulle uppenbarligen endast un­

dantagsvis kunna fullgöras beträffande flottgods, som överlåtes efter det

flottningen börjat, exempelvis från en flottande till en annan. Flottnings-

styrelsen synes därför böra äga rätt att för sådant flottgods medgiva undan­

tag från vad eljest gäller. Detta torde icke behöva föranleda, att svårighet

i detta fall uppkommer att lämna uppgift till tullmyndigheten, eftersom

det är flottningsföreningen som själv har att från det åt en flottande ut­

sorterade flottgodset avskilja viss myckenhet för annans räkning.

34 §.

De sakkunniga framhöllo, att bestämmelsen i § 17 gällande stadga om

att länsstyrelserna i de båda gränslänen skola vara tillsynsmyndighet för

flottningen i gränsälvarna bibehållits med vissa redaktionella jämkningar.

35 §.

De sakkunniga uttalade, att straffbestämmelserna i huvudsak överförts

från § 15 gällande stadga, därvid dock såsom straff föreskrivits dagsböter

i stället för viss bot för varje klamp, vilket synts lämpligare bland annat

med hänsyn till att straffet eljest kunde bliva utan betydelse vid större

förändringar i penningvärdet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

41

36 §.

De sakkunniga anförde: De föreslagna reglerna om forum i brottmål

överensstämde med § 15 tredje stycket gällande stadga. I motiven därtill

hade framhållits, att reglerna vore utformade i enlighet med bestämmelser,

som i konvention mellan Sverige och Ryssland den 17/5 januari 1821 med­

delats angående brottmålens behandling å ömse sidor om riksgränsen, vil­

ken konvention gällde även mellan Sverige och Finland.

I det överarbetade förslaget har vidtagits den ändringen, att böter före­

slagits skola tillfalla den stat, inom vilken förseelsen blivit åtalad. Med hän­

syn till de förekommande bötesbeloppens förhållandevis ringa storlek har

nämligen en fördelning av desamma mellan båda staterna ansetts vara utan

mening och endast föranleda onödig redovisning.

Yl. Yttranden över utredningsmannens betänkande.

De vid utredningsmannens betänkande fogade förslagen ha tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen,

länsstyrelsen i Norrbottens län, sågverksförbundet i Sverige, svenska såg­

verksindustriarbetareförbundet, svenska skogs- och flottningsarbetareför-

bundet samt Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening. Jämväl vat-

tenöverdomslolen, kammarkollegium och geheraltullstyrelsen ha i huvudsak

anslutit sig till förslagen men ifrågasatt ändringar beträffande vissa detalj­

bestämmelser. På några punkter ha önskemål om mindre, huvudsakligen

formella ändringar framförts. Dessa önskemål, vilka icke torde behöva här

redovisas, ha i allmänhet kunnat under hand tillgodoses efter samråd med

vederbörande myndighet i Finland. Av erinringarna må här återgivas föl­

jande.

Generaltullstyrelsen har påpekat, att det enligt Art.

II

andra stycket med­

givna tillståndet för flottningsföreningen att utan hinder av import- och ex­

portförbud föra livsförnödenheter från den ena staten till den andra icke bor­

de få avse rusdrycker eller exportöl. Det syntes därför böra utsägas, att dis­

pens icke vore medgiven från bestämmelser som stadgats till förekommande

av alkoholmissbruk.

Fiskeristyrelsen har framhållit vikten av att i motiven tydligt uttalades,

att de i Art. V omnämnda fiskevårdsåtgärderna skulle avse hela vattenom­

rådet, således även de helt inom Sverige och Finland belägna bivattnen. I

annat fall kunde, enligt styrelsens uppfattning, bestämmelsen om att virke

som belädes med fiskeavgift i gränsälvarna icke finge påföras annan avgift

till bevarande av fiske medföra, att inga fiskevårdande åtgärder kunde ut­

föras i bivattnen av brist på penningmedel.

I 2 § av det förslag till stadga, som utredningsmannen framlagt, har be­

träffande husbehovsflottning upptagits en föreskrift att jordbruksfastighet

— för att dess innehavare må vara befriad från skyldighet att tillhöra flott-

ningsföreningen samt alt erlägga flottledsavgifter —- skall vara belägen »vid

42

eller i närheten av flottleden». Detta förslag har givit anledning till ett par

erinringar. Sålunda ha vattenöverdomstolen och kammarkollegium ansett de

citerade orden innebära en icke motiverad begränsning av ifrågavarande

rätt och därför böra utgå. Kammarkollegium har för sin del ansett önskvärt,

att rätt till husbehovsflottning kunde tilläggas alla fastigheter med skogstill-

gång, som angives i 3 § lagen om flottning i allmän flottled, och medgivas

oberoende av fastighetens belägenhet och egenskap av jordbruksfastighet.

För att enhetliga regler skulle erhållas i fråga om tidsfristerna för utseen­

de av skiljeman och för att befogenheten för offentlig myndighet att i vissa

fall utse skiljeman skulle läggas i länsstyrelsernas i gränslänen hand ha

vattenöverdomstolen och kammarkollegium ansett lämpligt att som andra

stycke i 20 § upptoges i huvudsak samma bestämmelse, som innefattades i

23 § andra stycket av de sakkunnigas förslag.

Beträffande frågan om ett särskilt organ för avgörande av arbetstvister i

samband med flottningen ha sågverksförbundet, sågverksindustriarbetare­

förbundet samt skogs- och flottningsarbetareförbundet förklarat sig icke ha

något att erinra mot att med inrättande av ett sådant organ finge anstå, där­

vid även uttalats uppfattningen att nu befintliga möjligheter till behandling

av dylika tvister skulle visa sig vara till fyllest.

Arbetsdomstolens ordförande har i denna fråga anfört i huvudsak följande.

Det föreliggande problemet syntes djupast bottna i spörsmålet om en ge­

mensam svensk-finsk lagstiftning rörande kollektivavtal för de‘arbetare som

sysselsattes vid gränsflottningen. Att döma av vad utredningsmannen anfört

hade, såsom varit att antaga, betydande svårigheter mött mot genomförande

av en dylik lagstiftning. Och att utan en sådan tillskapa ett gemensamt forum

syntes icke vara ägnat att åvägabringa en tillfredsställande lösning av de

problem, som här framträdde. Beträffande frågan om de båda staternas ar­

betsdomstolars behörighet att handlägga mål rörande kollektivavtal då det

gällde tillämpning av avtalen å arbetsplats inom den andra staten vore ord­

föranden ej beredd att uttala någon bestämd mening. Möjligt vore sålunda,

att — oberoende av s. k. anknytningsfakta — ett kollektivavtals tillämplig­

hetsområde principiellt vore begränsat till det egna landet och att utanför

dess gränser fråga blott kunde vara om det enskilda arbetsavtalet, låt vara att

detta hämtat sitt innehåll ur kollektivavtalet. Emellertid torde ett kollektiv­

avtal — exempelvis avseende gränsflottning — kunna taga sikte på förhål­

landen å ömse sidor om gränsen. Vore så fallet syntes, om avtalet slutits

mellan svenska parter, den svenska lagen om kollektivavtal vara tillämplig

och tvist om avtalet följaktligen höra under arbetsdomstolen, oavsett om

arbetsplatsen vore belägen utanför riket. Något mål av intresse i detta sam­

manhang hade veterligen ej förekommit vid arbetsdomstolen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

VII. Departementschefen.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för rådande

förhållanden ha gränsfloderna mot Finland särskilt under de två senaste

årtiondena i avsevärd utsträckning tagits i anspråk såsom en för de båda

grannländerna gemensam transportled för flottgods. Det är givetvis av stor

Kungi. Maj:ts proposition nr 61.

43

betydelse för såväl skogsbruket i orten som träindustrien i båda länderna

att de möjligheter, som sålunda föreligga att utnyttja ifrågavarande vatten­

drag som flottled, i samförstånd tagas till vara och att de särskilda svårig­

heter, som älvarnas egenskap av riksgräns kan bereda flottningsverksam-

heten, genom lämpliga bestämmelser såvitt möjligt undanröjas eller minskas.

Den redogörelse som lämnats för gällande rätt visar, att nuvarande regler

för flottningen i gränsälvarna äro i flera avseenden ofullständiga eller avvi­

kande från vad som eljest i motsvarande avseenden gäller i Sverige och Fin­

land. De nu av tillsatta förhandlingsdelegationer framlagda förslagen till ny

överenskommelse om flottningen i gränsälvarna och till ny stadga därför

avse att avhjälpa nämnda brister, i den mån olägenheter visat sig föreligga,

samt att för gränsälvarna få till stånd bestämmelser, som icke onödigtvis

avvika från den inhemska flottningslagstiftningen i Sverige och Finland.

Dessa strävanden synas väl överensstämma med önskemålet att den gemen­

samma flottningen blir i praktiskt och ekonomiskt avseende rationellt ordnad.

De framlagda förslagen ha i huvudsak vunnit anslutning i yttrandena.

Beträffande de erinringar som gjorts må här anföras följande.

Enligt Art. II lämnas åt flottningsföreningen ett allmänt medgivande att

utan hinder av import- och exportförbud föra livsförnödenheter för flott-

ningsmanskapet från den ena staten till den andra. Givetvis delar jag gene­

raltullstyrelsens uppfattning att denna rättighet icke bör få omfatta rus­

drycker eller exportöl. Då det emellertid torde vara uppenbart att nämnda

drycker icke böra i förevarande sammanhang betraktas som livsförnöden­

heter, synes det av styrelsen ifrågasatta tillägget till artikeltexten ej vara

erforderligt.

Bestämmelsen i Art. V om upptagande av avgift å flottgodset i ändamål

att bevara fiskbeståndet i vattenområdet bör, såsom fiskeristyrelsen förut­

satt, anses ha den innebörden att avgifterna skola få begagnas till fiske­

vårdande åtgärder såväl i själva gränsälvarna som i dessas svenska och

finska biflöden.

Den i 2 § av utredningsmannens förslag upptagna begränsningen av rätten

till husbehovsflottning till att avse flottande, vilkens fastighet är belägen

vid eller i närheten av flottleden, synes utgöra en av förhållandena icke på­

kallad avvikelse från motsvarande stadganden i såväl svensk som finsk rätt

och bör utgå. Efter samråd med vederbörande finska myndighet bär därför

nämnda begränsning icke medtagits i de härvid fogade förslagen. I överens­

stämmelse med vad kammarkollegium ifrågasatt kunde ett utsträckande av

rätten till husbehovsflottning även till innehavare av annan fastighet än jord­

bruksfastighet måhända för vissa fall vara befogat. Då emellertid även detta

skulle innebära en särbestämmelse i förhållande till de motsvarande regler

som nu gälla i de båda grannstaterna, synes en sådan utvidgning av rätten

till husbehovsflottning icke kunna i delta sammanhang förordas.

Den i 24 § andra stycket gjorda hänvisningen till vardera statens allmänna

lagstiftning om skiljemannaförfarande leder självfallet till att i vissa av­

seenden komma alt gälla olika bestämmelser, om skadan inträffat pa den

44

svenska eller den finska sidan. Detta blir, såsom vattenöverdomstolen och

kammarkollegium påpekat, förhållandet i fråga om exempelvis tidsfristerna

för utseende av skiljeman och beträffande myndighet som skall utse skilje­

man, därest part underlåter att själv göra detta eller då de av parterna utsed­

da skiljemännen icke kunna enas om valet av den tredje. Då det emellertid

icke synes innebära någon olägenhet för den skadelidande att hans eget lands

allmänna lagstiftning om skiljemän äger tillämpning även beträffande gräns­

älvarna, samt flottningsföreningen för sin del ej haft något att erinra mot

förslaget, torde det icke föreligga tillräcklig anledning att i förevarande av­

seende införa en särbestämmelse av den art som ifrågasatts i vissa av remiss­

yttrandena.

Frågan om skydd för flottningsf öreningen mot förluster genom förskjut-

ning i penningvärdet inom någondera gränsstaten torde även i fortsättningen

påkalla uppmärksamhet. Med hänsyn till betingelserna för föreningens verk­

samhet synas risker i förevarande avseende allt framgent kunna förekomma.

Att nu vidtaga åtgärder eller meddela bestämmelser i ändamål att slutgil­

tigt förebygga dessa risker torde emellertid icke vara möjligt. För närvaran­

de synas valutasvårigheterna vara avhjälpta genom den utfästelse av Fin­

lands bank, för vilken redogjorts i det föregående. Skulle ändrade förhål­

landen inträda, lärer spörsmålet vid behov få upptagas till överläggning

mellan staterna på diplomatisk väg.

Det av flottningsföreningen framförda önskemålet om åtgärder för ett

enhetligt avgörande av tvister rörande arbetsavtal som flottningsföreningen

ingått har vid den slutliga utredningen icke föranlett något förslag. Ett mera

påtagligt behov av en speciell anordning, t. ex. en särskild svensk-finsk

skiljenämnd, torde icke heller föreligga. Visserligen kan, såsom arbetsdom­

stolens ordförande yttrat, tvekan råda huruvida ett kollektivavtal i allmänhet

är tillämpligt på förhållanden utom det egna landet. Då emellertid kollek­

tivavtal rörande flottningen i gränsälvarna regelmässigt lära taga sikte på

förhållandena å ömse sidor om gränsen, torde, i överensstämmelse med vad

arbetsdomstolens ordförande även yttrat, tvist rörande sådant avtal mellan

flottningsföreningen och svensk arbetarsammanslutning eller svenska arbe­

tare kunna i vanlig ordning dragas under prövning av den svenska arbets­

domstolen, även om tvisten skulle gälla förhållanden vid arbetsplats utom

rikets gräns. Motsvarande torde gälla för finsk del. Slutligen synes kunna

förutsättas, att de båda staternas arbetsdomstolar komma att hålla sådan

kontakt med varandra att, i den mån så är möjligt, ensartade mål av dem

bedömas lika.

Överenskommelsen och stadgan torde böra införlivas med den inre svenska

rätten genom en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag. Följaktligen

har inom justitiedepartementet i sådant syfte utarbetats ett lagförslag, var­

igenom Konungen bemyndigats att förordna om giltighet här i riket av de

bestämmelser i överenskommelsen, som äro av betydelse för rättstillämp­

ningen i Sverige, ävensom av stadgan i dess helhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

45

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

förslag till

1) överenskommelse mellan konungariket Sverige och republiken Fin­

land om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar;

2) stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars floltled;

samt

3) lag om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto­

kollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

1 Förslaget till lag, vilket var lika lydande med det vid propositionen fogade med undan­

tag av att datum å överenskommelsen saknades, har här utelämnats.

46

Kungi. Maj:ts proposition nr 61.

Förslag:

till

Överenskommelse

mellan konungariket Sverige och republiken Finland om flottningen i

Torne och Muonio gränsälvar.

Hans Maj :t Konungen av Sverige och Republiken Finlands President,

vilka gemensamt funnit nödigt att med en ny överenskommelse ersätta den

mellan Sverige och Ryssland den 3 juli/20 juni 1917 avslutade och genom

notväxling mellan Sverige och Finland den 10 maj 1920 för förhållandet

mellan dessa länder till giltigheten bekräftade deklarationen angående ord­

nandet av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar med dithörande

stadga angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio,

hava till sina fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:-------------

Republiken Finlands President:------- - —

vilka, därtill behörigen befullmäktigade, överenskommit om följande be­

stämmelser:

Art. I.

I Torne och Muonio gränsälvar samt i det utanför Torne älvs mynning

belägna, till flottled nu eller framdeles intagna havsområdet skall flottning

vara tillåten för båda de fördragsslutande staterna samt för fysiska och

juridiska personer i dessa stater i enlighet med bestämmelserna i den härvid

såsom bilaga fogade stadgan.

Art. II.

Flottgods skall såväl vid dess avlämnande till flottning som under flott­

ningen och vid utlämnande efter flottningen vara fritt från all behandling

av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift, allt under förutsättning

att flottgodset utlämnas till den stat, från vilken det blivit tillfört flottleden.

Redskap och materiel, avsedda för flottningsföreningens verksamhet eller

för flottgodsets omhändertagande efter flottningen, ävensom livsförnöden­

heter för flottningsmanskapet må föras från den ena staten till den andra

utan tull eller annan in- eller utförselavgift och utan hinder av andra import-

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

47

och exportförbud än sådana, som stadgats med hänsyn till allmän hälsovård

eller säkerhet eller till förekommande av djur- eller växtsjukdom. Vid över­

förande som nu sagts skola tillämpas de föreskrifter om anmälan och kon­

troll, som meddelas av de båda staternas tullmyndigheter.

Art. III.

Flottningsförening, som avses i vidfogade stadga, är fri från skyldighet

att erlägga skatt till någondera staten och därtill hörande kommun och för­

samling för inkomst av flottningsrörelsen och för förmögenhet av beskaf­

fenhet att utgöra tillgångar i rörelsen, däri inbegripet sådana byggnader,

anläggningar samt mark- och vattenområden, som äro avsedda för driftens

omedelbara behov.

Art. IV.

Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta dem, som ansvara

för, leda eller deltaga i flottningsarbetet, att i och för flottningen överskrida

gränsen, varhelst detta för flottningsarbetet är lämpligt, ävensom att lämna

dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra legitimations-

handlingar samt beträffande tid, varunder gränsen må överskridas och vis­

telse ske inom staten.

Art. V.

För bevarande av fiskbeståndet i vattenområdet skall för varje kubikme­

ter flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingsnormer, utgå en avgift

av högst fem öre i svenskt mynt eller däremot svarande belopp i finskt mynt

beroende på utgifterna för fiskodling eller annan skyddsåtgärd. Virke som

belägges med avgift enligt denna bestämmelse må icke inom någondera sta­

ten påföras annan avgift till bevarande av fiske.

Avgift som i första stycket sägs skall uppbäras av flottningsföreningen

och medlen skola på rekvisition tillhandahållas den nämnd, som omförmäles

i artikel XI i konventionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det sam­

fällda laxfisket i Torne och Muonio älvar, sådan denna artikel lyder enligt

deklaration den 16 februari 1933.

Art. VI.

Tvist mellan de fördragsslutande staterna angående tolkningen och till-

lämpningen av denna överenskommelse och därtill hörande stadga avgöres,

ifall den icke kunnat lösas genom underhandlingar, i enlighet med den mel­

lan staterna den 27 juni 1924 avslutade överenskommelsen angående upp­

rättandet av en fast undersöknings- och förlikningsnämnd.

Art. VII.

Denna överenskommelse jämte bilaga, vilka äro avfattade i dubbla origi­

nalexemplar på svenska och finska språken, skola ratificeras och ratifika-

tionshandlingarna skola snarast möjligt utväxlas i

Överenskommelsen träder i kraft dagen för utväxlandet av ratifikations-

handlingarna och förbliver gällande, intill dess tre år förflutit från den dag,

då någondera staten uppsagt densamma.

Till bekräftelse härav hava de båda staternas fullmäktige undertecknat

denna överenskommelse och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i

, den

1948.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Förslag:

till

Stadga

angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1

§•

Flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled regleras av gällan­

de överenskommelse mellan Sverige och Finland om flottningen i nämnda

älvar, av denna stadga och av de bestämmelser (regleringsbestämmelser),

som i fråga om flottledens utbyggande, underhåll eller begagnande utfär­

dats eller komma att utfärdas av länsstyrelserna i Norrbottens och Lapp­

lands län.

2

§.

De som låta flottgods löst framflyta i gränsälvarnas flottled utgöra, där

ej annat följer av vad nedan i denna paragraf stadgas, en flottningsförening.

Föreningens angelägenheter förvaltas av en flottningsstyrelse, och de flot­

tandes rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas

å flottningsstämma. Flottning som ombesörjes av föreningen kallas allmän

flottning.

Om framförande av flottgods i allmän flottning utan att detta samman­

blandas med annan tillhörigt flottgods (separatflottning) och om villkoren

för sådan flottning bestämmer flottningsstyrelsen.

Ägare eller annan innehavare av jordbruksfastighet är icke för det virke,

som han för eget husbehov framflottar, pliktig att tillhöra flottningsförening-

en eller att erlägga avgifter för flottledens begagnande. Dylik flottning (hus-

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

49

behovsflottning) må dock ej äga rum på sådant sätt eller vid sådan tid, att

därigenom uppstår hinder för den allmänna flottningen eller fara för hus-

behovsvirkets sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingå­

ende flottgodset, och är förty sådan flottande pliktig att i avseende å så­

väl anmälan om tillämnad flottning som iakttagande av nödvändiga för­

siktighetsmått ställa sig till efterrättelse vad länsstyrelserna gemensamt fö­

reskriva härom. Den som flottar husbehovsvirke är ock skyldig att ersätta

flottningsföreningen de direkta utgifter, som genom hans flottning föror­

sakas föreningen.

Flottningsstyrelsen äger för visst tillfälle medgiva, att flottande, som vill

flotta virke i mindre mängd och kortare sträcka, icke behöver tillhöra för­

eningen, samt i anslutning härtill bestämma villkoren för sådan flottning.

3 §•

Den som önskar i gränsälvarna framföra flottgods i fasta flottar har att

göra anmälan därom till flottningsföreningen, och är han till åtgärden

berättigad, om den finnes kunna äga rum utan hinder för den allmänna

flottningen. Flottningsföreningen äger, där det icke är fråga om husbehovs-

flottning, rätt att av dylik flottande uttaga amorterings- och underhållsav-

gifter för de flottledsanordningar som begagnas av honom. Han är ock skyl­

dig att ersätta flottningsföreningens direkta utgifter för hans flottning.

4 §.

Virke som beräknas kunna utflottas under första flottningsåret efter dess

avverkning må flottas obarkat. Därest flottningen beräknas icke kunna med­

hinnas under nämnda tid, skall virket, innan det tillföres flottleden, noga

avbarkas. Dock må virke av syrfällt lövträd flottas obarkat även under

nästfoljande år.

Ej må avbarkning verkställas på isen eller på stranden så nära vattendra­

get, att barken kan nedsköljas däri.

Länsstyrelserna gemensamt må, när skäl därtill äro, för hela flottleden

eller viss del därav giva andra föreskrifter om virkets barkning än i första

stycket sägs eller medgiva undantag från däri meddelade bestämmelser. 5

5 §.

Utan särskild tillåtelse av markens ägare eller innehavare må de, som om­

besörja flottningsarbete, äga tillträde till stränder och andra ställen, om

sådant är av nöden för flottningens handhavande, flottgodsets utvältande

eller hopsamlande eller skadas avvärjande eller uppskattande. Annans åker,

tomt, trädgård, badställe eller upplagsplats må dock ej beträdas, om till­

träde annorledes kan beredas utan väsentligt hinder eller uppehåll.

Rätt som i första stycket sägs tillkommer även synemän, som omförmä-

las i 6 §, samt skiljemän under skiljemannaförfarande, som avses i 24 §.

Under pågående flottning är tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga led-

och stoppbommar samt övriga nödiga inrättningar, där samfärdseln ej avse-

4 Dihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr Öl.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

värt hindras därav, så ock att på eller invid stränderna anbringa nödiga

bomfästen, stöd eller dylikt och därtill använda naturföremål, vilka icke

kunna därigenom nämnvärt skadas.

2 KAP.

Om flottledens utbyggnad in. m.

6

§.

Förslag till regleringsbestämmelser uppgöres efter verkställd syn på plat­

sen av två sakkunniga och två gode män, av vilka vardera länsstyrelsen

utser en sakkunnig och en god man. I samband med synen skall minst ett

sammanträde hållas i varje kommun, inom vilken flottleden i berörd del

framgår.

Tid och plats för syn och sammanträde skola minst fjorton dagar förut

av synemännen kungöras i kommun, som i första stycket sägs, ävensom i

minst en ortstidning i vartdera landet, varjämte för synemännen kända

ägare och nyttjanderättshavare av strand, bro, fiske, vattenverk eller obe­

byggt strömfall, som företaget eller åtgärden angår, skola med posten sär­

skilt kallas. Underrättelse om syn och sammanträde skall dessutom inom

samma tid tillställas flottningsföreningen ävensom i Sverige domänstyrelsen,

skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen samt i Finland forststyrelsen, lantbruks-

styrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Synemännens förslag ingives till länsstyrelserna. Sedan tillfälle lämnats

till påminnelser mot förslaget, meddela länsstyrelserna beslut i ärendet ge­

nom gemensamt utslag.

Regleringsbestämmelser av mindre vikt och betydelse må, om särskilda

skäl därtill äro, av länsstyrelserna meddelas utan att syn föregått, sedan

rättsägare och myndigheter beretts tillfälle att yttra sig.

När i regleringsbestämmelser lämnas tillstånd att för flottningen utföra

arbete eller anläggning, äga länsstyrelserna föreskriva att, sedan åtgärden

fullbordats, besiktning å arbetet eller anläggningen skall verkställas.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid syn och besiktning meddelas av

länsstyrelserna. Har arbete eller anläggning utförts på annat sätt än veder­

bort, äga länsstyrelserna jämväl förordna om rättelse och därvid förelägga

lämpligt vite.

7 §.

Är för flottledens utvidgande eller förbättrande behövligt, att annan till­

hörigt mark- eller vattenområde tages i anspråk, eller är eljest åtgärd nö­

dig, som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares eller

annans rätt, och har denne ej därtill samtyckt, ankommer — där fråga ej

är om avstående av äganderätt — på länsstyrelserna gemensamt att efter

prövning i den ordning som i 6 § sägs till åtgärden giva lov samt bestämma

ersättning för skada och intrång därav. Därvid bör tillses, att ändamålet

utan oskälig kostnad vinnes med minsta olägenhet för annan.

Kunyl. Maj.ts proposition nr 61.

51

Den som är missnöjd med länsstyrelsernas beslut i fråga om ersättning

som i första stycket sägs äger inom sextio dagar från beslutets dag väcka

talan om ersättningen vid allmän underrätt i den ort där skadan eller in­

trånget sker.

Ersättning för skada och intrång som i första stycket sägs skall dock, så­

som i 22 § stadgas, i vissa fall bedömas enligt de i 22—28 §§ givna reglerna

för skada i följd av flottningen (flottningsskada).

8

§.

Erfordras för flottledens utvidgande eller förbättrande att äganderätten

till fastighet eller del därav avstås till flottleden, skall i saknad av godvillig

överenskommelse frågan därom avgöras, beträffande område i Sverige på sätt

i lagen om expropriation finnes stadgat, och beträffande område i Finland

på sätt som föreskrives om avstående av fastighet för flottleds behov.

3 KAP.

Om flottningsföreningen och dess verksamhet.

9 §•

Flottningsföreningen har att för medlemmarnas gemensamma räkning och

på deras gemensamma ansvar ombesörja den allmänna flottningen, hand­

hava och vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter samt uppbära och

redovisa de för flottledens nyttjande stadgade avgifterna.

Ej må flottningsföreningen utöva verksamhet, som är främmande för det

ändamål föreningen sålunda har att fullfölja.

10

§.

Flottningsföreningen må ej förvärva fast egendom annorledes än för flott­

ledens räkning och icke i andra fall än

1. där det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottleden

eller för flottningens ändamålsenliga ordnande,

2. där förvärvande av visst område finnes önskvärt för nedbringande av

skadeersättning, eller

3. där egendom finnes lämplig för anordnande av nödiga kontors- eller

verkstadslokaler eller bostäder åt flottningschef, kontors-, flottnings- och

annan personal.

Prövning huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses

tillåtet ankommer på länsstyrelserna gemensamt.

Fast egendom som förvärvats enligt denna paragraf är flottledens till­

hörighet.

11

§•

Flottleden tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas,

dock att länsstyrelserna gemensamt äga, där sådant prövas ändamålsenligt,

för visst fall medgiva flottningsföreningen att med inteckning för gäld be­

lasta egendom, som i 10 § första stycket 3. omförmäles. Fast egendom må ej

avyttras utan länsstyrelsernas gemensamma tillstånd. För flottningen behöv­

liga byggnader och anläggningar må ej avhändas flottleden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

12

§.

För flottningsföreningen skall finnas ett reglemente, vari skola meddelas

bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan de flottande och deras

ansvarighet för föreningens förpliktelser, så ock om flottningsstyrelsen och

revision över dennas förvaltning, om flottningsstämman samt om flottnings-

chef, virkes märkning och flottningens utförande. Ej må i reglementet inta­

gas bestämmelse, stridande mot överenskommelse som avses i 1 § eller mot

denna stadga.

Reglementet fastställes av länsstyrelserna gemensamt efter förslag av flott­

ningsföreningen. över inkommet förslag till reglemente eller ändring däri

låte länsstyrelserna, innan fastställelse meddelas, höra domänstyrelsen och

skogsstyrelsen i Sverige samt for ststyrelsen i Finland, varjämte länsstyrel­

serna skola genom kungörelse i varje kommun, inom vilken flottleden fram­

går, bereda skogsägare och andra av frågan intresserade tillfälle att yttra

sig. Har ändringsförslag framställts av annan än flottningsföreningen, skola

dennas medlemmar tillika lämnas tillfälle att å flottningsstämma uttala sig

däröver.

Reglementet skall genom föreningens försorg mångfaldigas i tryck å

svenska och finska språken och på begäran hållas skogsägare och flottande

tillhanda.

13 §.

Det tillkommer länsstyrelserna att för bevakande av allmänna intressen

utse var sitt ombud (allmänt ombud) att vid flottningsstyrelsens samman­

träden och vid flottningsstämmor närvara och därvid deltaga i överlägg­

ningarna men ej i besluten. Anser allmänt ombud, att beslut står i strid

med givna föreskrifter eller allmänt intresse, har ombudet, om rättelse ej

efter föreställning sker, att anmäla förhållandet till den länsstyrelse som

förordnat ombudet. Till allmänt ombud skall utses någon med skogs- och

flottningsförhållandena i orten förtrogen person, som ej själv deltager i

flottningen eller är anställd i flottandes enskilda tjänst. Ombudet erhåller

av föreningen arvode, som länsstyrelsen bestämmer.

Länstyrelserna äga även förordna var sin revisor att tillsammans med re­

visorer, som föreningen utsett, granska dennas räkenskaper. Av länsstyrelse

förordnad revisor njuter av föreningen arvode, som länsstyrelsen bestäm­

mer.

Års- och revisionsberättelser över föreningens verksamhet skola årligen

överlämnas till länsstyrelserna.

14 §.

Det åligger flottningsföreningen att årligen för varje kommun, inom vil­

ken flottleden framgår, utse och till länsstyrelserna anmäla minst ett om­

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

53

bud (ortsombud), till vilket strandägare och andra äga hänvända sig med

anmälningar enligt 23 § samt andra framställningar rörande flottningen.

15 §.

Flottningsföreningens utgifter fördelas mellan de flottande på sätt i reg­

lementet angives.

Länsstyrelserna må gemensamt på ansökan av flottningsföreningen eller

medlem däri förordna, att kostnader för flottledens utvidgande eller förbätt­

rande eller för förvärv av fast egendom eller andra kostnader av beskaffen­

het att vara till väsentlig fördel jämväl för kommande års flottande skola

gäldas genom amortering under flera, högst 20, år medelst vissa avgifter å

flottgodset, så avvägda att beloppet jämte ränta å vad som innestår oguldet

skäligen kan antagas bliva därmed till fullo guldet under den beräknade

tiden.

Flottningsföreningen äger utan inhämtande av länsstyrelsernas besked

besluta amortering under högst tre år av kostnader som ovan sagts.

16 §.

Har flottningsföreningen något år att vidkännas kostnad, som efter ty i

15 § stadgas må fördelas på flera år att gäldas enligt amorteringsplan, må

föreningen, där ej kostnaden förskjutes av årets flottande, med förlags-

givare träffa avtal om kostnadens förskjutande medelst förlagslån med rätt

för förlagsgivaren att uppbära de för kostnadens återgäldande stadgade

amorteringsavgifterna.

Till belopp och under villkor, som bestämts i reglementet eller av för­

eningen, äger flottningsstyrelsen ock för föreningens löpande behov upp­

taga tillfälligt lån. För gäldande av sådant lån svara allenast de som flotta

det år, för vars utgifters täckande skulden göres.

17 §.

Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager i den all­

männa flottningen, pliktig att på sätt och inom tid, som av flottningssty­

relsen bestämmes, tillskjuta nödigt förlag. Försummar flottande att erlägga

infordrat belopp, äger styrelsen att till säkerhet därför hålla hans flottgods

kvar och efter tillsägelse till den flottande på offentlig auktion sälja så myc­

ket därav, att beloppet täckes.

Förlag må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål än täckande

av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget lämnats; uppstår över­

skott skall det återbäras.

Finnes utgift, som flottningsföreningen fått vidkännas, böra åvila något

föregående års flottande, är styrelsen pliktig att, där ej medel därtill för­

ut blivit avsatta, utan dröjsmål uttaxera beloppet på sagda flottande enligt

grunderna för deras delaktighet i det årets utgifter. Finnes flottande sakna

tillgångar till gäldande av uttaxerat belopp, skall vad som brister uttagas

hos de medflottande i enlighet med grunderna för deras delaktighet.

54

18 §.

Med de inskränkningar och under de villkor, sona kunna vara bestämda

i reglementet, må med bindande verkan jämväl för kommande års flot­

tande beslut fattas eller avtal träffas om flottningschefs och annan tjänste­

mans ävensom arbetares anställande för flera år, om deras avlöningsförmå­

ner samt om pensioner, olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och dylikt åt

dem eller deras anhöriga.

Vill någon vinna visshet, att beslut eller avtal som nu sagts icke må

kunna klandras av skäl som i 21 § sägs, må han söka länsstyrelsernas

stadfästelse därå.

Flottningsföreningen äger ock ingå avtal, gällande för flera år, med strand­

ägare och andra rörande ersättning för flottningsskada, om strandarrenden,

om flottningsarbetets utförande på ackord och om annat dylikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

19 §.

Ledamöter i flottningsföreningens styrelse, som genom att överträda denna

stadga eller föreningens reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårds­

löshet tillskynda flottleden eller flottningsföreningen förlust eller skada,

svara därför en för alla och alla för en. De svara ock på sätt nu nämnts

för skada som de genom överträdelse av denna stadga eller föreningens

reglemente uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda tredje man.

20

§.

Hava föreningens revisorer i sin berättelse eller i annan till föreningen

avlämnad handling mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåt­

ligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av

dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, äro

de som låtit sådant komma sig till last föreningen ansvariga för all därav

uppkommen skada, en för alla och alla för en.

21

§.

Är någon flottande missnöjd med flottningsstyrelsens förvaltning, med

verkställd fördelning av föreningens utgifter eller med något av föreningen

fattat beslut eller träffat avtal, må han därom göra anmälan till endera läns­

styrelsen inom etthundraåttio dagar från den flottningsstämma, vid vilken

frågan blivit handlagd eller kunnat upptagas till behandling; och äga läns­

styrelserna, där åtgörande, beslut eller avtal finnes strida mot meddelade

bestämmelser eller flottledens intresse eller lända flottande till uppenbart

men, gemensamt föreskriva rättelse eller vidtaga annan åtgärd som förhål­

landena påkalla.

Kungl. Maj.ts proposition m 61.

55

4 KAP.

Om skada genoin flottningen.

22

§.

För skada och intrång, som vid allmän flottning vållas av flottgodset eller

genom åtgärd som i 5 § sägs eller eljest i följd av flottningen (flottnings-

skada), skall av flottningsföreningen gäldas ersättning med fulla värdet.

Vad som stadgas om flottningsskada skall ock gälla beträffande skada och

intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden varom i 7 §

sägs, i den mån ersättning därför ej blivit i regleringsbestämmelserna eller

eljest i laga ordning på förhand uppskattad samt erlagd.

Den som idkar husbehovsflottning eller sådan särskild flottning som i

2 § fjärde stycket sägs skall ensam ansvara för skada och intrång, som hans

flottning orsakar.

För skada genom flottning i fasta flottar svarar den som bedriver flott­

ningen. Idkas sådan flottning av flera och kan ej utrönas av vems flottning

viss skada orsakats, svara de, vilka icke kunna uteslutas från delaktighet,

en för alla och alla för en för sådan skada.

Finnes flottningsskada bliva så varaktig att dess värde kan på förhand

uppskattas, må, om ersättningstagaren eller flottningsföreningen det begär

ersättning fastställas i regleringsbestämmelser.

23 §.

Ersättningsanspråk mot flottningsföreningen skall anmälas hos föreningen

eller dess ortsombud eller ock hänskjutas till skiljemän före utgången av

det kalenderår då skadan uppkom, vid äventyr att rätt till talan eljest är

förlorad. Anspråk på ersättning för skada å fiskebyggnad eller fiskredskap

skall dock, om särskilt hinder icke visas, vid samma äventyr anmälas inom

fjorton dagar från det skadan blev för byggnadens eller redskapens ägare

känd.

Anmälan varom nu är fråga skall göras i skrift, dock må anmälan till

ortsombud ske muntligen. Skriftlig anmälan som inneslutes i rekommende­

rat brev, avlämnat på posten inom tid som i första stycket sägs och ställt

till mottagarens vanliga adress, skall anses behörigen delgiven.

24 §.

Kan enighet ej nås om ersättningen, skall frågan prövas av tre skiljemän,

bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den

tredje såsom ordförande.

I fråga om skiljemännen, förfarandet, skiljedomen och ogiltighet därav

samt skiljedomskostnaderna skola, där ej annat följer av föreskrifterna i

25—28 §§ här nedan, tillämpas de bestämmelser vilka i nämnda hänseen­

56

den gälla enligt allmän lagstiftning om skilj emannaförfarandet i den stat

där skadan timat.

25 §.

Flottningsföreningen åligger att årligen för skiljemannaförfarande, som

avses i 24 §, utse ständiga skiljemän, minst en för den svenska sidan och

minst en för den finska, samt ersättare för dessa. För prövning av skada

eller intrång av särskilt slag äger dock föreningen för visst fall utse annan

skiljeman.

De för flottningsföreningen utsedda ständiga skiljemännens namn och

adresser skola inom tid, som i reglementet bestämmes, meddelas länssty­

relserna för att på flottningsföreningens bekostnad på lämpligt sätt kungöras.

26 §.

Skilj emannaförfarande må av part påkallas genom framställning till mot­

parten eller skiljeman som denne utsett på förhand. I framställningen skall

uppgivas den eller de frågor, i vilka skiljedom begäres.

27 §.

Om hållande av syn och tiden därför bestämma skiljemännen med iakt­

tagande av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt upp­

skattas, synen såvitt möjligt bör företagas efter det flottningen avslutats

och i sammanhang med övriga skadors uppskattande.

Har, sedan skiljemannaåtgärd påkallats, skiljedom ej meddelats inom

nittio dagar därefter eller, ifall syn ansetts nödvändig men på grund av års­

tiden icke kunnat hållas, senast den 31 juli nästföljande år, är part oför­

hindrad draga tvisten under prövning av allmän underrätt i den ort där ska­

dan skett. Skiljedom som meddelas senare än nu sagts är utan verkan, så­

framt ej parterna överenskomma att nöjas därmed.

Skiljedom skall avfattas skriftligen samt omedelbart efter dess meddelan­

de bevisligen tillställas parterna.

28 §.

Part som ej nöjes med skiljedom äger draga tvisten under prövning av

domstol som i 27 § andra stycket sägs, såframt han väcker talan inom sextio

dagar från det skiljedomen meddelades. Dock må skiljedomen genast gå i

verkställighet, där ej domstolen eller överexekutor annorlunda förordnar.

I skiljedomen skall tydligt angivas, vad den med skiljedomen missnöjde

har att iakttaga för tvistens dragande under domstols prövning.

5 KAP.

Särskilda föreskrifter.

29 §.

Vidmakthållas ej sådana till farleds betryggande eller i övrigt till skydd

mot skada genom flottningen anordnade eller föreskrivna byggnader, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

57

flottningsföreningen har att underhålla, äga länsstyrelserna, var för sin sida

om riksgränsen, antingen vid vite tillhålla flottningsföreningen att sådant

fullgöra eller ock genast avhjälpa bristen på föreningens bekostnad.

I trängande fall och om saken ej tål uppskov må den, som kan lida ome­

delbart men av försummelse varom i första stycket sägs, på flottningsför-

eningens bekostnad själv vidtaga nödig åtgärd till skydd för sin egendom,

sedan åtgärdens nödvändighet blivit vid undersökning på stället vitsordad

av landsfiskalen eller länsmannen i orten.

30 §.

Om sjunket eller sjunkande virke orsakar men för strandägare eller

annan, är denne berättigad att i närvaro av två vittnen taga upp virket å

stranden. Anmälan om upptagandet skall senast inom sju dagar därefter

ske till flottningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud. Flottningsför­

eningen har att senast inom tre månader efter anmälan taga hand om virket

samt utgiva skälig ersättning för upptagandet; sker det ej, må upptagaren

tillgodogöra sig virket.

31 §.

Har virke, bark eller dylikt sjunkit i flottleden i sådan mängd, att däri­

genom vållas uppgrundning eller annan olägenhet, eller finnes inom flott­

leden sjunkande virke, vilket kan orsaka skada, äga länsstyrelserna var för

sin sida om riksgränsen vid vite tillhålla flottningsföreningen att inom före­

lagd tid undanröja hindret eller ock själva vidtaga erforderlig åtgärd på

föreningens bekostnad.

32 §.

Har flottat virke blivit kvarliggande på stränderna längre än med av­

seende å flottningens lämpliga bedrivande och andra förhållanden kan anses

behövligt, äger strandägaren eller annan, som därav lider men, hos flott­

ningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud påfordra, att flottningsför­

eningen skyndsamt tager hand om virket. Sker det ej, må anmälaren påkalla

åtgärd av länsstyrelsen i det län där virket finnes, och äger länsstyrelsen

utsätta tid, inom vilken flottningsföreningen har att föra bort virket, vid

äventyr att anmälaren må tillgodogöra sig detsamma.

33 §.

Skall flottgods, som tillföres flottleden från den ena staten, efter flott-

ningen utlämnas till mottagare i den andra, har flottningsföreningen att,

med uppgivande av myckenheten, därom meddela vederbörande tullmyn­

dighet i båda staterna. Flottgods som nu sagts skall vara av den flottande

särskilt för sig anmält till flottning samt åsatt särskilt märke, som flott­

ningsstyrelsen bestämt; dock må flottningsstyrelsen medgiva undantag här­

ifrån för flottgods, om vars överlåtelse avtal träffas under flottningen.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

34 §.

Visar det sig att underhållet av flottleden försummas, att fastställda

amorteringsavgifter eller skadeersättningar ej gäldas eller att flottningen

ej ordentligt ombesörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flott-

ningsföreningens verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsför-

eningen blivit i saken hörd, skola länsstyrelserna sammankalla de flottande

till gemensamt sammanträde, och ankommer då på särskild prövning, om

och under vilka villkor flottning av löst virke vidare må tillåtas i flottleden.

6 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

35 §.

Utlägges i flottleden obarkat virke då sådant icke är tillåtet eller verk­

ställes avbarkning i strid mot bestämmelsen i 4 § andra stycket, vare straffet

dagsböter.

Om någon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet överstänger gräns­

älven eller vid flottning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan,

straffes den felande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med dagsböter.

36 §.

Förseelse som i 35 § omförmäles åtalas vid allmän underrätt i den ort

där den timat; men är förseelsen begången av den ena statens medborgare

i den andra staten och finnes ej förövaren i den stat där förseelsen skedde,

skall den åtalas i förövarens hemland vid rätten i den ort, som är närmast

den, varest förseelsen skett.

Böter tillfalla den stat inom vilken förseelsen blivit åtalad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

59

Bilaga A.

De sakkunnigas förslag till överenskommelse mellan konungariket Sve­

rige och republiken Finland om flottningen i Torne och Mnonio gräns­

älvar.

Art. I.

Flottningen i Torne och Muonio gränsälvar jämte utanför Torne älvs myn­

ning beläget, till flottled nu eller framdeles intaget, havsområde är tillåten

för de båda fördragsslutande staterna samt för fysiska och juridiska perso­

ner i dessa stater i enlighet med bestämmelserna i här vidfogade stadga.

Art. II.

Under tiden för flottning, utgivning och mottagning av virke, som i denna

överenskommelse avses, må virket icke påföras tull- eller annan liknande av­

gift, ej heller må någon som helst avgift uppbäras för genomfart från den

ena fördragsslutande staten till den andra.

Det är även tillåtet, att tullfritt från den ena statens område till den and­

ras föra inventarier och material, som erfordras för flottningen, ävensom

livsförnödenheter för flottningsmanskapet. För deras återförande må ej

heller tull- eller annan avgift uppbäras.

Art. III.

Förening för flottningen, bildad enligt bestämmelserna i vidfogade stadga,

vare fri från att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet till någondera av

de fördragsslutande staterna, därtill hörande kommun och kyrklig försam­

ling. Denna skattefrihet gäller dock icke skatt för flottningsföreningen för

flottledens räkning tillhörig fast egendom eller för inkomst därav. Dylik be­

skattning skall äga rum enligt skattelagstiftningen i den stat, där den fasta

egendomen är belägen.

Art. IV.

Det åligger vederbörande finska och svenska myndigheter att tillåta dem,

som ombesörja flottningen och vilka på grund av sin syssla uppehålla sig på

den andra fördragsslutande statens område, att erhålla största möjliga lätt­

nader med avseende å pass, överfartsställen, tillåten tid för gränsöverskrid-

ning samt vistelsetid i den andra staten. Härvid bör beaktas, att överskrid-

ning av gränsen skall tillåtas överallt, där det för flottningsarbetet är

lämpligt.

Art. V.

För fiskets upphjälpande i Torne och Muonio älvar skall för varje kubik­

meter flottat virke, beräknad enligt gällande kuheringstabell, utgå en av­

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

gift av högst fem öre i svenskt mynt eller däremot svarande belopp i finskt

mynt beroende på utgifterna för fiskodlingsverksamheten.

Dessa medel tillhandahållas av flottningsföreningen på rekvisition av den

uti artikel XI i konventionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det

samfällda laxfisket i älvarna omförmälda nämnden.

Art. VI.

Stridigheter mellan de fördragsslutande parterna angående tolkningen

och tillämpningen av denna överenskommelse och därtill hörande stadga

avgöras, i fall de icke kunnat genom underhandlingar lösas, i enlighet med

den mellan Finland och Sverige den 27 juni 1924 avslutade konventionen

om förlikningsförfarande.

Art. VII

Denna överenskommelse och den därtill fogade stadgan, vilka äro avfat­

tade i dubbla originalexemplar, på svenska och finska, skall ratificeras och

ratifikationshandlingarna skola snarast möjligt utväxlas.

Överenskommelsen träder i kraft dagen för utväxlandet av ratifikations­

handlingarna och förbliver gällande, till dess tre år förflutit från den dag,

då någondera av de fördragsslutande parterna uppsagt densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

61

Bilaga B.

De sakkunnigas förslag till stadga angående yirkesflottningen i Torne

och Muonio gränsälvars flottled.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1

§•

Flottningen i gränsälvarnas flottled regleras, förutom av denna stadga, av

de bestämmelser (regleringsbestämmelser), som i fråga om flottledens ut­

byggande, underhåll eller begagnande utfärdats eller komma att utfärdas av

länsstyrelserna i Norrbottens och Lapplands län.

2

§.

De, som i gränsälvarna låta flottgods löst framflyta, skola deltaga i gemen­

sam flottning och för sådant ändamål utgöra en förening med uppgift och

befogenhet, som i 9 § sägs.

Innehavare av jordbruksfastighet vare dock icke för det husbehovsvirke,

som han för eget behov framflottar, pliktig att tillhöra flottningsföreningen

eller att erlägga avgifter för flottledens begagnande; dock må dylik flottning

ej äga rum på sådant sätt eller vid sådan tid, att därigenom uppstår hinder

för den allmänna flottningen eller fara för husbehovsvirkets sammanbland­

ning med det i den allmänna flottningen ingående flottgodset, och vare förty

sådan flottande pliktig att i avseende å såväl anmälan om tillämnad flott­

ning som iakttagande av nödvändiga försiktighetsmått ställa sig till efter­

rättelse, vad flottningsstyrelsen därutinnan föreskriver.

Den, som flottar husbehovsvirke, vare ock skyldig att ersätta flottnings­

föreningen de direkta utgifter, som genom hans flottning förorsakas för­

eningen.

Flottningsstyrelsen äger för visst tillfälle medgiva, att flottande, som i

älven vill flotta virke i mindre mängd och kortare sträcka, icke behöver

tillhöra föreningen, samt i anslutning härtill bestämma villkoren för sådan

flottning.

Fråga om flottgods framförande utan sammanblandning med annan till­

hörigt flottgods (separatflottning) och villkoren härför avgöres av flottnings­

styrelsen. 3

3 §•

Den, som önskar å gränsälvarna framföra skogsprodukter i fasta flottar,

vare därtill berättigad, om så kan ske utan hinder för den allmänna flott­

ningen. Flottningsföreningen äge rätt alt av dylik flottande uttaga amorte­

rings- och underhållsavgifter för de flottledsanordningar, som av honom be­

gagnas. Han vare ock skyldig att ersätta flottningsföreningens direkta ut­

gifter samt själv svara för den skadegörelse, som av hans flottning för­

orsakas.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

4 §■

Virke, vars utflottning beräknas kunna medhinnas under första flottnings-

året efter dess avverkning, må flottas obarkat. Därest flottningen icke be­

räknas kunna medhinnas under nämnda tid, skall virket, innan det tillföres

flottleden, noga avbarkas. Dock må lövträ, som syrfällts, flottas obarkat

även under nästföljande år.

Ej må barkning verkställas på isen eller på stranden så nära vattendraget,

att barken kan nedsköljas däri.

Länsstyrelserna gemensamt må, när skäl därtill äro, för hela flottleden

eller viss del därav giva andra föreskrifter om virkets barkning eller med­

giva undantag från ovan i denna paragraf givna bestämmelser.

5 §•

Utan särskild tillåtelse må de, som ombesörja flottningsarbete, äga till­

träde till stränder och andra ställen, där sådant för flottningens handha-

vande, flottgodsets utvältande eller hopsamlande eller skadas avvärjande

eller uppskattande är av nöden. Annans tomt, åker, äng eller plantering,

vilka kunna därav skadas, må dock ej beträdas, om tillträde annorledes kan

utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas.

Samma rätt tillkommer även syneman.

Under pågående flottning vare ock tillåtet, att i vattnet hålla tillfälliga

led- och stoppbommar, där samfärdseln ej avsevärt hindras därav, så ock

att på eller invid stränderna anbringa nödiga bomfästen, stöd eller dylikt

eller därtill använda naturföremål, vilka icke kunna därigenom nämnvärt

skadas. 2

2 KAP.

Om flottledens utbyggnad m. m.

6 §•

Förslag till nödiga regleringsbestämmelser uppgöres efter verkställd syn

på platsen av två sakkunniga och två gode män, av vilka vardera länssty­

relsen utser en sakkunnig och en god man.

Tid och plats för syn och de sammanträden, som äro avsedda att där­

under hållas, skola minst fjorton dagar tidigare kungöras i varje kom­

mun, som av förrättningen beröres, ävensom i minst en ortstidning i vart­

dera landet, varjämte av synemännen kända ägare eller nyttjanderättshavare

av strand, bro, fiske eller vattenverk, som företaget angår, skola personligen

kallas. Underrättelse om syn och sammanträden skall dessutom inom sam­

ma tid tillställas flottningsföreningen samt i Sverige Kungl. Skogsstyrelsen,

Kungl. Domänstyrelsen och Kungl. Lantbruksstyrelsen samt i Finland Forst-

styrelsen och Lantbruksstyrelsen. Åtminstone ett sammanträde skall hållas

i varje kommun, som ärendet angår.

De sålunda uppgjorda förslagen prövas och fastställas av länsstyrelserna

i gemensamt utslag.

Mindre ärenden av denna art må, då synnerliga skäl därtill äro, av läns­

styrelserna avgöras utan syn, sedan rättsinnehavare lämnats tillfälle till

yttrande.

Sedan av länsstyrelserna efter syn beslutade regleringsarbeten fullbordats,

skall slutsyn förrättas och utlåtande däröver till länsstyrelserna avgivas med

iakttagande i tillämpliga delar av vad ovan stadgats.

Ytterligare erforderliga bestämmelser om förfarandet vid synen meddelas

av länsstyrelserna.

7 §•

Är för flottledens utvidgande eller förbättrande anläggning eller åtgärd

nödig, som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares eller

annans rätt, och har denne ej därtill samtyckt, ankomme på länsstyrelserna

att i form av regleringsbestämmelser till anläggningen eller åtgärden giva

lov. Härvid bör tillses, att ändamålet utan oskälig kostnad vinnes med

minsta olägenhet för annan.

Länsstyrelserna skola i regleringsbestämmelserna bestämma ersättning

för skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flott­

leden, dock att i vissa fall frågan om sådan ersättning skall bedömas enligt

de i §§ 19—25 givna regler för skada i följd av flottningen (flottnings-

skada).

8 §•

Erfordras för flottledens utvidgande eller förbättrande att fastighet eller

del därav för flottleden avstås, skall i saknad av godvillig överenskommelse

frågan därom avgöras på sätt, som angående avstående för allmän flottleds

behov finnes stadgat inom det rike, där området är beläget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

63

3 KAP.

Om flottningsföreningen och dess verksamhet.

9 §•

Flottningsföreningen har att för medlemmarnas gemensamma räkning och

på deras gemensamma ansvar ombesörja den allmänna flottningen, hand­

hava och vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter, samt uppbära

och redovisa de för flottledens nyttjande stadgade flottledsavgifterna.

Ej må flottningsföreningen utöva verksamhet, som är främmande för det

ändamål, föreningen sålunda har att fullfölja.

10

§.

Flottningsföreningen må ej förvärva fast egendom annorledes än för flott­

ledens räkning eller sålunda icke i andra fall än

1) där det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottleden

eller för flottningens ändamålsenliga ordnande,

2) där förvärvande av visst område finnes önskvärt för nedbringande av

skadeersättning,

3) där fastighet skall användas för anordnande av nödiga kontors- eller

verkstadslokaler eller bostäder åt flottningschef, kontors-, flottnings- och

annan personal.

Prövning huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses

tillåtet, ankomme på gemensamt beslut av länsstyrelserna.

11

§•

Flottleden tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas,

dock att länsstyrelserna gemensamt äga, där sådant prövas ändamålsenligt,

för visst fall medgiva flottningsföreningen att med inteckning för gäld

belasta fastighet, som i 10 § 3) omförmäles. Fast egendom samt för flott­

leden behövliga byggnader och anläggningar, må ej utan länsstyrelsernas

gemensamma tillstånd avyttras eller flottleden avhändas.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

12

§.

Inbördesförhållandet mellan flottningsföreningens medlemmar och sär­

skilda föreskrifter rörande flottningen bestämmas genom reglemente, som

länsstyrelserna gemensamt på de flottandes förslag fastställa. Innan regle­

mentet fastställes, skola länsstyrelserna låta kungöra förslaget i varje av

flottleden berörd kommun, införskaffa yttrande av Kungl. Domänstyrelsen

och Kungl. Skogsstyrelsen i Sverige samt Forststyrelsen i Finland ävensom

lämna skogsägare och andra av frågan intresserade tillfälle att yttra sig. Ej

må i reglementet intagas bestämmelse, som strider mot denna stadga. Av

flottningsföreningen beslutad ändring i reglementet behandlas och fastställes

med iakttagande av vad ovan stadgats. Där ändringsförslag framställas från

annan än flottningsföreningen, skola de flottande tillika lämnas tillfälle att

å flottningsstämma yttra sig däröver.

Reglementet skall genom föreningens försorg mångfaldigas i tryck å svens­

ka och finska språken och på begäran hållas skogsägare och flottande till­

handa.

13 §.

Det tillkommer länsstyrelserna att för bevakande av det allmännas intres­

se utse var sitt ombud, vilka hava att vid flottningsföreningens och dess sty­

relses sammanträden närvara och därvid deltaga i överläggningarna, men ej

i besluten. Till sådant ombud skall utses någon med skogs- och flottnings-

förhållandena i orten förtrogen person, som ej själv deltager i flottningen

eller är anställd i flottandes enskilda tjänst; och njute denne av föreningen

arvode, som av länsstyrelsen bestämmes.

Länsstyrelserna äga även förordna var sin revisor att tillsammans med

föreningens revisorer granska dess räkenskaper och njute revisor av för­

eningen arvode, som av länsstyrelsen bestämmes.

Års- och revisionsberättelser skola årligen överlämnas till länsstyrelserna

samt till Kungl. Domänstyrelsen och Kungl. Skogsstyrelsen i Sverige samt

Forststyrelsen i Finland.

14 §.

Det åligger flottningsföreningen att årligen för varje kommun, som av

flottleden beröres, utse och till länsstyrelserna anmäla minst ett ombud, till

vilket olika rättsägare hava att hänvända sig med framställningar rörande

flottningens bedrivande och därigenom uppkommen skada eller intrång.

15 §.

Flottningsföreningens samtliga utgifter fördelas mellan dess medlemmar

på sätt i flottningsföreningens reglemente närmare angives.

Länsstyrelserna må gemensamt på ansökan av flottningsföreningen för

ordna, att kostnader för flottledens utvidgande eller förbättrande, för för­

värv av fast egendom eller andra kostnader av beskaffenhet att vara till vä­

sentlig fördel jämväl för kommande års flottande, skola gäldas genom amor­

tering under flera, högst 20 år, medelst vissa avgifter å flottgodset, så av­

vägda, att beloppet jämte ränta å vad oguldet innestår skäligen kan antagas

bliva därmed under den beräknade tiden tillfullo guldet.

Flottningsföreningen äge ock utan inhämtande av länsstyrelsernas besked

besluta amortering under högst tre år av kostnader, som ovan sagts.

16 §.

Har flottningsföreningen något år att vidkännas kostnader, som efter ty

i 15 § stadgas, må fördelas på flera år att av de flottande gäldas enligt viss

66

hållande av någondera parten fastställas i regleringsbestämmelserna. Dock

vare flottande, som antingen flottar husbehovsvirke eller som i enlighet med

bestämmelserna i 2 §, fjärde stycket, icke tillhör flottningsföreningen, an­

svarig för skada och intrång, som av hans flottning förorsakas.

20 §.

Ersättningsanspråk mot flottningsföreningen skall, ifall skadan uppkom­

mit senast den 30 september, anmälas hos flottningsföreningen eller dess i

14 § omnämnda ombud före den 1 november samma år, i annat fall före

den 1 mars året därpå, vid äventyr, om tiden försittes, att rätt till talan är

förlorad, såframt ej ändå före utgången av nämnda tid skadans uppskattning

blivit i laga ordning hänskjuten till skiljemän. Ersättningsanspråk för ska­

da å fiskebyggnader och fiskredskap skall dock, vid samma äventyr, anmä­

las inom fjorton dagar, sedan skadan konstaterats.

Anmälan, varom nu är fråga, skall göras i skrift, som tillställes den, hos

vilken anmälan skall ske, dock att hos flottningsföreningens ombud i

kommunen anmälan må med laga verkan ske muntligen. Skriftlig anmä­

lan, som inneslutes i rekommenderat brev och avlämnas på posten inom

ovan angivna tid och ställt till mottagarens vanliga adress, skall anses be­

hörigen delgiven.

21

§.

Enas ej parterna om ersättningen, skola tre ojäviga skiljemän, bland

vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den

tredje, som tillika är ordförande, under domaransvar pröva och avgöra, om

och till vilket belopp ersättning skall utgivas. Skiljemännen skola tillika av­

göra, vem som skall gälda kostnaderna för skiljemannaförrättningen och

parternas egna utgifter å saken eller på vad sätt dessa kostnader och "utgifter

skola fördelas.

22

§.

Flottningsföreningen åligger att årligen, för prövning av skador och in­

trång utse skiljemän, minst en för den finska sidan och minst en för den

svenska samt ersättare för dessa.

I stället för ständig skiljeman äger föreningen för prövning och avgörande

av skada eller intrång av särskilt slag utse annan skiljeman.

De för flottningsföreningen utsedda ständiga skiljemännens namn och

adresser skola inom tid, som i reglementet bestämmes, meddelas länssty­

relserna för att på flottningsföreningens bekostnad på lämpligt sätt kun­

göras.

23 §.

Vardera parten äger rätt att påkalla skiljemannaförfarande. Detta sker

genom framställning till motparten eller skiljeman, som denne må hava ut­

sett på förhand.

Har flottningsföreningen underlåtit att utse skiljeman eller att vederbör­

ligen anmäla sådant val eller har den part, som ej i förväg har utsett skilje­

man, icke inom tio dagar efter det skiljemannaförfarande" påkallats, tillkän­

nagivit sitt val av skiljeman, eller hava de av parterna utsedda skiljemännen

icke inom fyra dagar kunnat enas om val av den tredje, skall skiljeman ut­

ses av länsstyrelsen på den sida, där skadan skett.

24 §.

Behovet av syn och tiden för syns hållande bestämmes av skiljemännen

med iakttagande av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skynd­

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

67

samt uppskattas, synen såvitt möjligt bör företagas efter det flottningen

avslutats och i sammanhang med övriga skadors uppskattande. Har, sedan

skiljemannaåtgärd påkallats, skiljedom ej meddelats inom sextio dagar där­

efter eller, ifall syn ansetts nödvändig, men på grund av årstiden icke kun­

nat hållas, inom samma tid från den tidpunkt synen tidigast kunnat äga

rum, vare part oförhindrad draga tvisten under prövning av allmän under­

rätt, varom i 35 § sägs. Skiljedom, som meddelas senare än nu sagts, vare

utan verkan, såframt ej parterna överenskomma att åtnöjas därmed.

25 §.

Part, som ej åtnöjes med skiljedomen, vare obetaget att draga saken under

domstols prövning, såframt han sin talan instämmer inom sextio dagar från

det skiljedomen blivit honom tillställd. Dock må skiljedomen genast gå i

verkställighet, där ej vederbörande domstol eller överexekutor annorlunda

förordnar.

Skiljedomen skall avfattas skriftligt, och däri skall tydligt angivas, vad

den med skiljedomen missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande un­

der domstols prövning.

5 KAP.

Särskilda föreskrifter.

26 §.

Vidmakthålles ej de till farleds betryggande eller i övrigt till skydd emot

skada genom flottningen anordnade eller föreskrivna byggnader, vilka icke

åligga ägaren att själv underhålla, äga länsstyrelserna, var på sin sida om

riksgränsen, tillhålla flottningsföreningen att fullgöra nämnda förpliktelser,

vid äventyr att sådant eljest på dess bekostnad verkställes.

I trängande fall må den, som av försummelse, varom i denna paragraf

sägs, kan lida omedelbart men, själv äga vidtaga på flottningsföreningens

bekostnad nödig åtgärd till skydd för egendom, sedan åtgärdens nödvän­

dighet vid syn vitsordats av landsfiskalen eller länsmannen i orten.

27 §.

Vid flottningen sjunket eller i sjunkande tillstånd varande virke har vat­

tenområdets ägare eller delägare ellér annan, som därav kan lida men, rät­

tighet att i vittnens närvaro upptaga. Anmälan om upptagande skall senast

inom sju dagar därefter ske till flottningsstyrelsen, flottningschef eller ombud,

som i 14 § sägs. Flottningsföreningen är skyldig att senast inom tre måna­

der efter anmälan omhändertaga virket samt utgiva skälig ersättning för

upptagandet och anmälan. Försummas detta, må upptagaren tillgodogöra

sig virket, i . ■ ;

■ mö-:-'-! 28 §.

Har inom flottleden sjunket eller i sjunkande tillstånd varande virke, bark

eller dylikt blivit kvar i sådan mängd, alt därigenom vållas uppgrundning eller

annan olägenhet, äge länsstyrelserna, var på sin sida av riksgränsen, till­

hålla flottningsföreningen att inom förelagd tid undanröja hindret, vid

äventyr att så eljest sker på föreningens bekostnad.

29 §„;

Skulle i flottleden flottat virke blivit kvarliggande på stränderna längre

än med avseende å flottningens lämpliga anordning och andra förhållanden

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

kan anses behövligt, äger strandägaren eller annan, som därav lider men,

påfordra, att flottningsföreningen skyndsamt omhändertager virket. Anmä­

lan härom skall bevisligen ske antingen hos fiottningsstyrelsen, flottnings-

chefen eller ombud, som i 14 § sägs. Omhändertages icke virket inom skälig

tid, må anmälaren vända sig till länsstyrelsen i det län, där virket finnes.

Länsstyrelsen äger på dylik anmälan utsätta frist för flottningsföreningen

att omhändertaga virket, vid äventyr att anmälaren må tillgodogöra sig det­

samma.

30 §.

När, enligt särskilda bestämmelser tull eller annan avgift skall erläggas

för viss virkesmängd, innan den från respektive land får utföras, skall av

flottningsföreningen anmälan ske till vederbörande myndighet före virkets

överlämnande till mottagaren.

31 §.

Visar sig, att underhållet av flottleden försummas, att fastställda skade­

ersättningar eller amorteringsavgifter ej gäldas eller att flottningen ej or­

dentligt ombesörjes, sammankalle länsstyrelserna de flottande till gemen­

samt sammanträde, och ankomine då på särskild prövning, om och med vad

villkor flottning av löst virke i vattendraget vidare må tillåtas.

32 §.

Beträffande flottningsföreningens förhållande till anställda arbetare gäl­

ler vad därom i särskild ordning är eller kan bliva stadgat.

6 KAP.

Ansvars- och straffbestämmelser.

33 §.

Ledamöter i flottningsförenings styrelse, som genom att överträda denna

stadga eller föreningens reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårds­

löshet tillskynda flottleden eller flottningsföreningen förlust eller skada,

svare därför en för alla och alla för en; svare ock på sätt som nämnts för

den skada, som genom överträdelse av denna stadga eller föreningens regle­

mente tillskyndas tredje man.

34 §.

Hava föreningens revisorer i sin berättelse eller i annan till föreningen

avlämnad handling mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåt­

ligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av

dem granskats eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare

de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all därav

uppkommen skada, en för alla och alla för en.

35 §.

Utlägges i flottleden obarkat virke, då sådant icke är tillåtet, eller verk­

ställes barkning i strid mot bestämmelsen i 4 § andra stycket vare straffet

dagsböter.

överstänges gränsälven eller är någon eljest vid flottning genom uppen­

bar vårdslöshet vållande till skada, hinder eller uppehåll för annan straffas

den felande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med dagsböter.

69

Förseelse åtalas vid domstolen i den ort, där den timat; men är förseel­

sen begången av det ena landets medborgare i det andra landet och finnes

ej förövaren i det land, där förseelsen skedde, skall den åtalas i förövarens

hemland vid domstolen i den ort, som är närmast den, varest förseelsen

skett.

Tvistemål rörande ersättning för timad skada skola utföras beträffande

skada inträffad i Sverige vid Torneå tingslags häradsrätt och beträffande

skada, inträffad i Finland vid rådstuvurätten i Torneå stad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 feb­

ruari 1949.

Närvarande:

justitieråden G^{ei jer},

D^ahlman,

L^ech,

regeringsrådet Q^uensel.

Enligt lagrådet den It januari 1949 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen

i statsrådet den 19 november 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrå­

dets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till

1) överenskommelse mellan konungariket Sverige och republiken Fin­

land om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar;

2) stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled;

samt

3) lag om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av revisionssekreteraren G. U. Schirén.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda

ledamöter.

Förslaget till överenskommelse mellan konungariket Sverige och re­

publiken Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

Art. II.

Lagrådet:

Då den lättnad beträffande redskap och materiel, varom stadgas i andra

stycket, icke lärer böra avse allenast den av flottningsföreningen bedrivna

verksamheten, ifrågasättes om icke orden »flottningsföreningens verksam­

het» böra utbytas mot »flottningsverksamheten».

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

71

Förslaget till stadga angående flottningen i Torne och Muonio

gränsälvars flottled.

6

§•

Lagrådet:

Enligt sista stycket i paragrafen äga länsstyrelserna, om arbete eller an­

läggning för flottningen utförts på annat sätt än vederbort, förordna om

rättelse och därvid förelägga lämpligt vite. Därest åter på grund av för­

summat underhåll av s. k. skyddsbyggnader föreläggande om rättelse vid

vitespåföljd skall meddelas, ankommer detta enligt 29 § icke, såsom i före­

varande paragraf, på länsstyrelserna gemensamt, utan de äga var för sin

sida om riksgränsen besluta i saken. Då tillräcklig anledning torde saknas

till denna olikhet samt den i 29 § valda ordningen synes vara att föredraga,

hemställes, att sista stycket i 6 § jämkas i enlighet härmed.

9

§•

Regeringsrådet Quensel:

Att det är flottningsföreningen som har att gälda ersättning, som be­

stämts enligt 7 §, och expropriationsersättning i fall, som avses i 8 §, torde

visserligen kunna utläsas av 15 § men synes böra mera direkt föreskrivas

1 likhet med vad som skett i den nu gällande stadgan. Om det icke göres i

2 kap., torde det lämpligen kunna ske i förevarande paragraf.

10

§.

Regeringsrådet Quensel:

I 6 kap. 24 § vattenlagen stadgas att byggnader och anläggningar, vilka

utförts eller från annan övertagits för allmän flottleds inrättande, utvid­

gande eller förbättrande, så ock fast eller lös egendom, som eljest för flott­

leden eller flottningens ombesörjande förvärvas att av de flottande gäldas,

skola vara flottledens tillhörighet och förty att anse som allmän egendom.

Förslaget har motsvarighet härtill endast i förevarande paragrafs be­

stämmelse om fast egendom. Denna omständighet kan föranleda antagande

att avvikelse från vattenlagens regel varit åsyftad, såvitt angår lös egendom,

och att sådan egendom därför bör anses tillhöra föreningen eller möjligen

dem, som bidragit till kostnaderna för förvärvet. Frågan får sin särskilda

innebörd, enär flottningsföreningars allmänna rättsliga natur är tämligen

nklar, men denna omständighet lyckligtvis icke ägt större praktisk bety­

delse med hänsyn till lagstiftningens detaljbestämmelser rörande ägande­

rätten till vad föreningarna förvärvat och ansvaret för förpliktelser, som

uppkommit genom deras verksamhet. Som anledning icke torde föreligga

att i fråga om nu förevarande flottled beträffande äganderätten till lös

egendom

intaga annan ståndpunkt än vattenlagens, synes den i sista styc­

ket av förevarande paragraf intagna regeln böra utvidgas till att avse icke

blott fast utan även lös egendom, som förvärvats för flottledens eller flott-

72

ningens behov. Eftersom paragrafen i övrigt endast avser fast egendom,

kunde stadgandet i fråga måhända lämpligen bilda en särskild paragraf el­

ler införas i 11 §.

Kungl. Maj ds proposition nr 61.

18 §.

Regeringsrådet Quensel:

Det i andra stycket upptagna stadgandet synes böra göras tillämpligt

även beträffande avtal, varom förmäles i tredje stycket.

n §.

Lagrådet:

Det i denna paragraf förekommande uttrycket »kunnat upptagas till be­

handling» torde i tillämpningen kunna vålla svårigheter. Vidare synes ut­

gångspunkten för tiden, inom vilken anmälan skall ske, icke hava valts med

tillräcklig hänsyn till fall, då fråga är om beslut som meddelats eller åtgärd

som skett, innan klaganden började deltaga i flottningen, ej heller till fall,

då klandrade beslutet eller åtgärden ligger i tiden efter det han upphörde

att deltaga i flottningen men likväl angår honom, såsom ju kan inträffa

vid uttaxering under visst år på något föregående års flottande.

För att tillgodose dessa synpunkter och dock undvika alltför invecklade

regler förordas, att tiden, inom vilken här avsedd anmälan skall ske, räk­

nas från det klaganden fick kännedom om klandrade beslutet eller åtgär­

den eller, om han då ännu icke börjat deltaga i flottningen, från det så se­

dermera skedde genom anmälan av virke till flottning. Emellertid torde här­

till böra fogas det tillägget att, om i reglementet för föreningen bestämts

viss ordning för besluts kungörande för de flottande, beslut, som sålunda

kungjorts, skall anses därigenom hava kommit till deras kännedom, vilka då

deltogo i den allmänna flottningen.

Regeringsrådet Quensel:

I motiven till denna paragraf anföres, att de föreslagna bestämmelserna

om rätt för flottande att bringa åtgärd eller beslut av flottningsstyrelseu

eller flottningsföreningen under länsstyrelsernas granskning och för dessa

att föreskriva rättelse eller vidtaga annan lämplig åtgärd i sakligt hänseende

väsentligen innebure en sammanfattning av bestämmelserna i 60—62 §§

lagen om flottning i allmän flottled.

Förslaget upptager emellertid icke någon särskild preskriptionstid för an­

språk mot revisorer. Det avviker härigenom icke blott från nyssberörda

1919 års lag utan även från vad som i allmänhet gäller i liknande fall. Enär

vägande skäl för denna avvikelse icke synes föreligga, torde förslaget

böra kompletteras med en bestämmelse av enahanda innebörd som tredje

stycket i 60 § i nämnda lag. Därvid må beaktas att mål av denna beskaffen*

het tydligen böra tillhöra domstols och icke administrativ myndighets pröv-

ning. Av detta skäl kan icke heller möjligheten att göra anmälan till läns­

styrelse ersätta den enligt allmänna regler bestående befogenheten att vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

73

domstol utföra talan mot styrelseledamöter för att de förfarit otillbörligt.

Jämväl beträffande dylik talan synes förslaget böra ändras till överensstäm­

melse med 60 § i 1919 års lag. Frågan vilken domstol, som är behörig upp­

taga talan mot styrelseledamöter eller revisorer, torde här liksom eljest

kunna lämnas att lösas efter allmänna forumsregler.

22

§.

Regeringsrådet Quensel:

I sista stycket av 7 § i förslaget förklaras, att ersättning för skada och

intrång, varom i samma paragrafs första stycke sägs, i vissa fall skall be­

dömas enligt reglerna i 22—28 §§ om flottningsskada. I vilka fall så skall

ske anges icke i 7 § annorledes än genom hänvisning till vad i 22 § stadgas.

Enligt motiven skulle länsstyrelserna själva äga att, där de funne sådant

lämpligast, med avsteg från regeln i 7 § första stycket, underlåta att be­

stämma ersättning och överlämna åt den skadelidande att göra sin rätt gäl­

lande enligt reglerna om flottningsskada. Denna länsstyrelsernas befogen­

het, vartill en motsvarighet finnes i bestämmelserna i 9 kap. 47 § vatten­

lagen, framgår emellertid icke av förslagets författningstext. Ett förtydli­

gande härutinnan synes erforderligt.

Jämväl i övrigt synes vad 22 § innehåller om skada och intrång genom

flottledens anläggning, utvidgning eller förbättring — oaktat förslaget här­

utinnan har förebild i 1919 års lag om flottning i allmän flottled — tarva

omformulering för att utmärka vad som avsetts med stadgandet, såvitt an­

går det fall att ersättningen blivit i laga ordning bestämd men faktiskt icke

är tillräcklig. Författningstexten ger vid handen att det för möjligheten att

i sådant fall vinna ytterligare ersättning enligt reglerna om flottningsskada

skulle vara avgörande, huruvida och i vad mån ersättning erlagts.

Avsikten med stadgandet torde emellertid icke vara att det, intill dess be­

talningen erlagts, utan vidare skulle stå vederbörande öppet att få den

tidigare uppskattningen omprövad. För höjning av ersättningens belopp lä­

rer skola fordras, att skada eller intrång uppkommit i något hänseende,

som vid den tidigare verkställda värderingen icke förutsetts eller som den

eljest icke kan anses omfatta. Och där så är förhållandet, torde den om­

ständigheten, att betalning erlagts i enlighet med vad som på förhand fast­

ställts, i och för sig icke skola avskära rätt att fordra ytterligare ersättning.

Att en sådan påföljd under vissa förhållanden kan inträda enligt allmänna

rättsgrundsatser om verkan av underlåtenhet att vid mottagning av betal­

ning göra förbehåll om anspråk på ytterligare belopp, torde icke behöva i

författningstexten beröras.

Då i förevarande paragrafs första och sista stycken användas uttrycken,

att ersättning blivit uppskattad i regleringsbestämmelserna respektive all

den må fastställas i dylika bestämmelser, lärer avses sådant beslut i ersätt­

ningsfråga, som länsstyrelserna enligt 7 § hava att meddela och däri änd­

ring kan vinnas genom klander vid domstol enligt andra stycket i samma

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

paragraf. Sådant beslut framstår i 7 § — oaktat det skall meddelas efter

prövning i den ordning som i 6 § sägs —- såsom något vilket liksom till­

stånd till expropriation av äganderätt är att skilja från det i 6 § omförmälda

utslag, varigenom regleringsbestämmelserna fastställas. Denna skillnad mel­

lan regleringsbestämmelser och beslut enligt 7 § synes böra iakttagas även

i nu ifrågavarande sammanhang, såframt icke i stället 7 § omredigeras.

Eftersom stadgandet i 22 § första stycket andra punkten icke angår flott-

ningsskada i förslagets mening utan fråga, som i övrigt avhandlas i 2 kap.,

synes lämpligt att stadgandet överföres dit och ersätter 7 § sista stycket,

en åtgärd som skulle stämma med att innehållet i 22 § sista stycket upptagits

i kapitlet om flottningsskada och icke i 2 kap.

23 §.

Justitieråden Gei jer och Lech samt regeringsrådet Quensel:

I fråga om flottningsskada å annan egendom än fiskebyggnad och fiske­

redskap skall enligt förevarande paragraf ersättningsanspråk mot flott-

ningsförening vid äventyr av talans förlust framställas före utgången av det

kalenderår, då skadan uppkom. Denna regel överensstämmer med den

svenska flottningslagens allmänna preskriptionsregel rörande ersättning för

flottningsskada. Någon motsvarighet till den föreskrift om förlängd pre­

skriptionstid, som givits i nämnda lag för det fall att flottning pågått efter

den 1 augusti, innehåller paragrafen icke. I motiven framhålles att flott-

ningen i gränsälvarna på grund av klimatförhållandena avslutas tidigare än

i andra svenska vattendrag ävensom att flottningsskador på mark och gröda

endast sällan uppstå efter vegetationstiden, vilken i dessa trakter upphör

tidigare än i rikets sydligare delar. På grund av dessa omständigheter har

svårighet ansetts icke böra möta att före årets utgång anmäla även skador,

vilka möjligen uppkomma efter den 1 augusti.

Emellertid lär flottningen understundom pågå in i senare hälften av ok­

tober. Vid sådant förhållande synes även för ifrågavarande flottled den all­

männa regeln böra kompletteras med en föreskrift om förlängd preskrip­

tionstid för de undantagsfall, där omständigheterna kunna påkalla att er­

sättningsanspråk får framställas efter kalenderårets utgång. Med hänsyn

till önskvärdheten av att flottningsstyrelsen snarast möjligt erhåller känne­

dom om uppkomna skador synes åt föreskriften lämpligen kunna givas det

innehåll att, om skadan uppkommit efter den 30 september, åtgärd som i

första punkten i paragrafen omförmäles skall företagas före viss tidpunkt

nästföljande år, förslagsvis den 1 juli.

28 §.

Lagrådet:

Den i paragrafen stadgade tid av sextio dagar, inom vilken part skall äga

väcka talan mot skiljedom som där avses, skall enligt förslaget räknas från

skiljedomens meddelande. Visserligen föreskrives i nästföregående paragraf

i förslaget, att skiljedom omedelbart efter dess meddelande skall tillställas

75

parterna, men det kan naturligtvis tänkas, att av en eller annan anledning

så ej kommer att ske. Då parten även i sådant fall bör äga tillgodonjuta

en klagotid av sextio dagar, bör tiden alltid, i överensstämmelse med vad

som gäller enligt den svenska skiljemannalagen, räknas från det han erhöll

del av skiljedomen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 61.

36 §.

Lagrådet:

I stadgan finnas vissa bestämmelser om föreläggande av vite, men före­

skrifter saknas angående vilken myndighet, som skall utdöma försuttet vite,

och vilken stat detta skall tillfalla. Uttryckliga bestämmelser i ifrågavaran­

de avseenden torde emellertid böra meddelas. Stadgandet, som synes kunna

upptagas såsom ett tredje stycke i denna paragraf, torde lämpligen, därest

lagrådets hemställan under 6 § bifalles, kunna erhålla den innebörd, att

fråga om utdömande av försuttet vite upptages av den länsstyrelse som

meddelat vitesföreläggandet samt att utdömt vite skall tillfalla den stat, vars

länsstyrelse utdömt vitet. Skulle 6 § bibehållas oförändrad, torde fråga om

utdömande av i sistnämnda paragraf avsett vite böra upptagas av båda

länsstyrelserna och utdömt vite tillfalla båda staterna med hälften var.

Förslaget till lag om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1949.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anielson, V^ougt, Z^etterberg,

N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, K^ock, A^ndersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

lör jordbruksdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, stats­

rådet Zetterberg, lagrådets den 4 februari 1949 avgivna utlåtande över de den

19 november 1948 till lagrådet remitterade förslagen till

1) överenskommelse mellan konungariket Sverige och republiken Fin­

land om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar;

2) stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flott­

led; samt

3) lag om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.

Föredraganden anför följande.

Med anledning av innehållet i lagrådets utlåtande ha på mitt föranstal­

tande förslagen till överenskommelse och stadga blivit föremål för övervägande

vid nya underhandlingar med delegerade för Finland. Därvid har enighet

uppnåtts om vidtagande av ändringar i förslagen i huvudsaklig överensstäm­

melse med vad lagrådet hemställt beträffande Art. II i förslaget till överens­

kommelse samt i fråga om 6, 21 och 36 §§ i förslaget till stadga. Samför­

stånd har jämväl visat sig föreligga om vissa mindre ändringar av huvud­

sakligen formell natur. De ändringar i förslagen, som sålunda förordats,

finner jag vara lämpliga och följaktligen böra godtagas.

I 28 § av förslaget till stadga har upptagits bestämmelse om en tids­

frist av sextio dagar, inom vilken part skall äga väcka talan mot skiljedom

rörande flottningsskada. Tiden skulle enligt det till lagrådet remitterade

förslaget räknas från skiljedomens meddelande. Denna utgångspunkt är

densamma som gäller enligt finsk skiljemannalagstiftning. Lagrådet har

emellertid framhållit, att det kunde tänkas att skiljedomen, trots före­

skrift i 27 §, av en eller annan anledning icke komme att omedelbart till­

ställas part, och att därför tiden, i överensstämmelse med vad som gäller

enligt den svenska skiljemannalagen, alltid borde räknas från det parten er­

höll del av skiljedomen. Då jag ansett att vad lagrådet sålunda anfört bör

beaktas, men denna ståndpunkt icke kunnat godtagas från finsk sida, har

77

vid de fortsatta förhandlingarna sökts en tredje lösning. Enighet har där­

vid nåtts om en sådan avfattning av bestämmelsen, att ldandertiden skall

vara densamma som enligt vederbörande stats allmänna lagstiftning om

skiljemannaförfarande gäller för klander av skiljedom. Därigenom kom­

mer att gälla en klandertid av sextio dagar, räknad, beträffande skada i

Sverige, från del parten erhöll del av skiljedomen och, i fråga om skada i

Finland, från det skiljedomen meddelades. Då den olikhet som sålunda

skulle råda i fråga om utgångspunkt för klandertiden icke torde vålla någon

nämnvärd olägenhet, kan jag ansluta mig till sistnämnda lösning.

Med avseende å 23 § i förslaget till stadga ha tre ledamöter av lagrådet

ansett den allmänna regeln om skyldighet att framställa anspråk på er­

sättning för flottningsskada före utgången av det kalenderår, då skadan

uppkom, böra kompletteras med en föreskrift om förlängd preskriptionstid

för undantagsfall, där omständigheterna kunde påkalla att ersättningsan­

språk finge framställas senare än nyss sagts. Som skäl för behovet av eu

sådan föreskrift har endast åberopats att flottningen understundom kun­

de pågå in i senare hälften av oktober. Visserligen torde det vara riktigt att

utsorteringen av flottgods vid skiljestället i Torne älvs mynning någon gång

icke kunnat slutföras förrän vid sistnämnda tid, men denna omständighet

synes, då flottning därefter regelmässigt är utesluten på grund av isför­

hållandena, icke föranleda något behov av den föreslagna förlängningen av

anmälningstiden. Ej heller torde en sådan åtgärd vara påkallad av annat

skäl.

Föredraganden uppläser härefter förslagen till överenskommelse och

stadga samt hemställer, att dessa förslag måtte godkännas av Kungl.

Maj t.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj t Konungen.

Kunffl. Maj:ts proposition nr 61.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 19't9.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

, K

ock

, A

ndersson

.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av che­

fen för justitiedepartementet beslutat godkänna förslag till

dels överenskommelse mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne

och Muonio gränsälvar,

dels ock stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars

flottled, hemställer ministern för utrikes ärendena, att Kungl. Maj :t måtte

bemyndiga honom eller vid förfall för denne tillförordnade chefen för ut­

rikesdepartementet att underteckna en överenskommelse med därvid så­

som bilaga fogad stadga, båda i överensstämmelse med nämnda förslag,

vilkas lydelse framgår av bilaga1 till detta protokoll.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga stats-

rådsledamöter förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Sture Johanson.

1

Bilagan här utesluten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

79

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 19U9.

Närv a r a n de:

Statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anielson, V^ougt, Z^etter­

^berg, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, K^ock, A^ndersson.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdeparte­

mentet, statsrådet Quensel, och chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

Enligt statsrådsprotokollet den 11 februari 1949 har Kungl. Majt funnit

gott godkänna av delegerade för Sverige och Finland avgivna förslag till

överenskommelse mellan nämnda stater om flottningen i Torne och Muonio

gränsälvar samt till stadga angående flottningen i Torne och Muonio gräns­

älvars flottled, vilken stadga avses skola utgöra bilaga till överenskommel­

sen. Förslagen ha godkänts jämväl av Finlands regering och överenskom­

melsen har, avfattad på svenska och finska språken, den 17 februari 1949

undertecknats av regeringarnas befullmäktigade ombud.

Överenskommelsen och stadgan skola, innan ratifikation för Sveriges del

kommer i fråga, underställas riksdagens prövning. Såsom omnämnts i stats­

rådsprotokollet den 19 november 1948 torde överenskommelsen och stadgan

böra införlivas med den svenska rätten genom en av Konung och riksdag

gemensamt stiftad lag. Ett i sådan syfte utarbetat lagförslag har, såsom

framgår av lagrådets protokoll den 4 februari 1949, av lagrådet lämnats

utan anmärkning.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom propo­

sition, dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande överenskom­

melse och stadga, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga nämnda lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.