2

Vidare föreslås i propositionen närmare regler för finansieringen av den

nya kyrkomusikerorganisationen i nära anslutning till gällande system för

finansieringen av församlingsprästernas avlöning. I samband härmed före­

slås regler för fördelningen av kostnaderna mellan de kyrkliga kommu­

nerna och skolväsendet samt mellan pastorat och församling.

Slutligen föreslås vissa smärre lagändringar, som föranledas av den nya

tjänsteorganisationen, samt en ändring av dissenterskattelagen, föranledd

av de år 1949 gjorda ändringarna i ecklesiastika medelsförvaltningsregle-

mentet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

4) överskott å avkastningen av

pastorats prästlönetillgångar, var­

om förmäles i 4 §;

5) ----------

4 §\

Därest av pastorat förvaltade

prästlönetillgångar — med undan­

tag av tillgång, vars avkastning

skall enligt 7 § lagen om reglering

av prästerskapets avlöning tillgo-

dokomma viss tjänstinnehavare ut­

över lönen eller jämlikt bestämmel­

se i donationsbrev tillfalla prästän­

ka — lämna så stor behållen av­

kastning, att därå uppkommer

överskott sedan pastoratets präst­

lönekostnader under året samt de

i 55 § ecklesiastik boställsordning

angivna virkesbehov blivit täckta,

skall pastoratet till kyrkofonden

inleverera hälften av sådant över­

skott.

Vad nu —------ och prästlöne-

fondshemman.

6

§,

Enligt vad särskilt är stadgat

skola av kyrkofonden gäldas

dels kostnad ' — — sådan

pension,

dels jämlikt 5 § ecklesiastik bo­

ställsordning bestämda arvoden åt

ordförande i boställsnämnder,

dels belopp —*-------klockarhem-

man hört,

dels ock jämlikt----------- Luleå

stift.

(Gällande lydelse:)

4) överskott å avkastningen av

pastorats präst- och kyrkomusiker-

lönetillgångar, varom förmäles i

4 §;

5) ----------

4 §.

Därest av pastorat förvaltade

prästlönetillgångar — med undan­

tag av tillgång, vars avkastning

skall enligt 7 § lagen om reglering

av prästerskapets avlöning tillgo-

dokomma viss tjänstinnehavare ut­

över lönen eller jämlikt bestämmel­

se i donationsbrev tillfalla präst­

änka — tillika med pastoratets

kyrkomusikerlönetillgångar lämna

så stor behållen avkastning, att

därå uppkommer överskott sedan

pastoratets präst- och kyrkomusi-

lcerlönekostnader under året samt

de i 55 § ecklesiastik boställsord­

ning angivna virkesbehov blivit

täckta, skall pastoratet till kyrko­

fonden inleverera hälften av sådant

överskott.

Vad nu —------ och prästlöne-

fondshemman.

6

§.

Enligt vad särskilt är stadgat

skola av kyrkofonden gäldas

dels kostnad — — — sådan

pension,

dels jämlikt 5 § ecklesiastik bo­

ställsordning bestämda arvoden åt

ledamöter i boställsnämnder,

dels belopp---------- klockarhem-

man hört,

dels ock jämlikt----------- Luleå

stift.

(Föreslagen lydelse:)

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

som förvaltas av pastorat, beräk­

nas till den procent av fondens ka­

pital, som Konungen med hänsyn

till de allmänna ränteförhållandena

bestämmer, samt pastorat tillkom­

mande andel av avkastningen av

stiftets prästlönej ordsfond och

prästlönefondshemman upptagas

till det belopp, vartill denna andel

för näst föregående räkenskapsår

uppgått.

(Gällonde lydelse:)

ställets normalavkastning), avkast­

ningen av prästlönefond, som för­

valtas av pastorat, beräknas till

den procent av fondens kapital,

som Konungen med hänsyn till de

allmänna ränteförhållandena be­

stämmer, pastorat tillkommande

andel av avkastningen av stiftets

prästlönejordsfond och prästlöne­

fondshemman upptagas till det be­

lopp, vartill denna andel för näst

föregående räkenskapsår uppgått,

samt avkastningen av fastställt bo-

ställskapital, som för pastoratet ut­

gör kyrkomusikerlönetillgång, upp­

tagas till belopp motsvarande å bo-

ställskapitalet belöpande boställs-

ränta och avkastningen av annan

särskild kyrkomusikerlönetillgång

med sitt verkliga belopp.

(Föreslagen lydelse:)

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1950; skolande härvid det ge­

nom denna lag under punkt 10) till

6 § andra stycket lagen om kyrko­

fond fogade stadgandet äga till-

lämpning jämväl för Karlsborgs

pastorat.

8

Kungl. Majds proposition nr 231.

(Gällande lydelse:)

a)-----------

d) frågor om---------- kyrkofull­

mäktiges antal;

e) frågor om ställe för kyrko­

stämma och om sättet för stäm­

mas kungörande; samt

f) tillsättande av lärarbefatt-

ning, med vilken är förenad orga­

nist- eller klockarsyssla eller båda

dessa sysslor eller kyrkosångarbe-

fattning, så ock tillsättande i an­

nat fall av Organist-, kyrkosångar-

eller klockarbefattning.

I församling----- —— dess ange­

lägenheter.

41 §.

Kyrkorådet tillkommer att:

a)------- —

d) tillsätta och avskeda andra

kyrkobetjänte än organist, kyrko-

sångare och klockare;

e) -----------

f) -----------

Skolrådet tillhör---------- vården

av församlingsbibliotek.

Såväl kyrkorådet —--------- - sty­

relse av församlingsbibliotek.

53 §.

Kyrkvärdar väljas — — — i

rådet.

(Föreslagen lydelse:)

a)

------------

d) frågor om---------- kyrkofull­

mäktiges antal; samt

e) frågor om ställe för kyrko­

stämma och om sättet för stäm­

mas kungörande.

I församling-----------dess ange­

lägenheter.

41 §.

Kyrkorådet tillkommer att:

a)----------

d) tillsätta och avskeda kyrko­

betjänte;

e) ----------

f) ___

Kyrkorådet har ock att, i enlig­

het med vad särskilda författning­

ar föreskiiva, taga befattning med

andra angelägenheter, såsom be­

träffande kyrkomusikers anställan­

de och verksamhet.

Skolrådet tillhör---------- vården

av församlingsbibliotek.

Om skolrådets befattning med

vissa angelägenheter avseende kyr­

komusikers anställande och verk­

samhet stadgas särskilt.

Såväl kyrkorådet----------- sty­

relse av församlingsbibliotek.

53 §.

Kyrkvärdar väljas — — — i

rådet.

10

Kungl. Majds proposition nr 231.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlings-

styrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 2 §, 3 § 1 mom., 45 § samt 57 § lagen den 6

juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

2

§.

1 mom. Med territoriell----------

frågor om

dels

a) åtgärder till främjande av för-

samlingsvården;

b) tillsättande och avskedande

av organister, kyrkosång are, kloc­

kare och andra kyrkobetjänte;

c) --------------

d) upplåtande av bostadsbostäl-

le eller annan tjänstebostad åt

prästerskapet och kyrkobetjänte så

ock hushållning med och vård om

kyrkans egendom ävensom försam­

lingen tillhörig, för andra kyrkliga

ändamål än bestridande av präster­

skapets och kyrkobetjäntes kon­

tanta löneförmåner avsedd egen­

dom;

e) byggnad och underhåll av kyr­

ka med vad därtill hör, försam­

lingshus samt bostadsboställen för

prästerskap och kyrkobetjänte

ävensom uppvärmning, belysning

(Föreslagen lydelse:)

2

§.

1 mom. Med territoriell----------

frågor om

dels

a) åtgärder till främjande av för-

samlingsvården och särskilda an­

ordningar till kyrkomusikens hö­

jande;

b) tillsättande och avskedande

av kyrkobetjänte;

c) --------------

d) upplåtande av tjänstebostä­

der åt prästerskapet, kyrkomusiker

och kyrkobetjänte så ock hushåll­

ning med och vård om kyrkans

egendom ävensom församlingen

tillhörig, för andra kyrkliga ända­

mål än bestridande av prästerska­

pets, kyrkomusikers och kyrkobe-

tjäntes kontanta löneförmåner av­

sedd egendom;

e) byggande och underhåll av

kyrka, församlingshus samt tjänste­

bostäder för prästerskap, kyrkomu­

siker och kyrkobetjänte jämte vad

till sådan byggnad hör ävensom

1 Senaste lydelse av 2 § och 3 § 1 inom., se 1942:516.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

d) tillsätta och avskeda andra

kyrkobetjänte än organist, kyrko­

sång are och klockare;

e) -----------

g) —-------

(Gällande lydelse:)

Skolrådet tillhör--------- -av för-

samlingsbibliotek.

57 §.

Kyrkvärdar väljas — — — i

rådet.

d) tillsätta och avskeda kyrko­

betjänte;

e) ----------

g)----------

Kyrkorådet har ock att, i enlig­

het med vad särskilda författning­

ar föreskriva, taga befattning med

andra angelägenheter, såsom be­

träffande kyrkomusikers anställan­

de och verksamhet.

Skolrådet tillhör----- - ■=— av för-

samlingsbibliotek.

57 §.

Kyrkvärdar väljas — — ■— i

rådet.

För kyrkvärdarna må av kyrko­

rådet utfärdas särskild instruktion.

(Föreslagen lydelse:)

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1950; skolande dock, intill dess

kyrkomusiker enligt lagen den 27

juni 191)7 (nr 275) om kyrkomusi­

ker blivit för församling anställd,

de hittills gällande bestämmelserna

om klockar-, organist- och kyrko-

sångarbefattningar alltjämt lända

till efterrättelse beträffande nuva­

rande i församlingen inrättade så­

dana befattningar.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om

skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas, att 5 lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i

vissa kommuner skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

5 §.

Folkskolestyrelsen tillkommer —

— — fortsättningsskoleväsendet,

att:

a)-----------

c) tillsätta och avskeda lärare

samt tjänstebiträden, vilka ställts

till styrelsens förfogande; dock

skall i fråga om tillsättande av lä-

rarbefattning, med vilken är för­

enad organist- eller klockarsyssla

eller båda dessa sysslor eller kyrko-

sångarbefattning, gälla vad särskilt

är stadgat;

d) -----------

f)----------

Finnes fortsättningsskolestyrelse

------------av fortsättningsskolan.

Hurusom den------------i kom­

munallagarna.

(Föreslagen lydelse:)

5 §.

Folkskolestyrelsen tillkommer —

— — fortsättningsskoleväsendet,

att:

a) —------

c) tillsätta och avskeda lärare

samt tjänstebiträden, vilka ställts

till styrelsens förfogande;

d)----------

f)----------

Om folkskolestyrelses befattning

med vissa angelägenheter avseen­

de kyrkomusikers anställande och

verksamhet stadgas särskilt.

Finnes fortsättningsskolestyrelse

------------av fortsättningsskolan.

Hurusom den------------i kom­

munallagarna.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1950.

1 Senaste lydelse, se 1931:180.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

15

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 1) angående lindring

i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan

samt hennes prästerskap och betjäning.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i

främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hen­

nes prästerskap odi betjäning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse:)

Vid debitering av i slutlig eller

tillkommande skatt ingående av­

gifter till svenska kyrkan eller hen­

nes prästerskap eller betjäning, vil­

ka efter kyrkostämmas beslut eller

eljest utdebiteras, skall iakttagas,

att för den till kommunal inkomst­

skatt beskattningsbara inkomsten

dylika avgifter skola med endast

hälften av det belopp, som eljest

bort utgå, påföras medlemmar av

sådan i riket befintlig församling

av främmande kristna eller mo­

saiska trosbekännare, vilken äger

rätt till offentlig religionsutövning.

Vad sålunda är stadgat skall dock

gälla endast såvida de främmande

trosbekännarna före den 1 januari

det år, då debitering av de i slutlig

skatt ingående avgifterna verkstäl­

les, i laga ordning övergått till

eller eljest rättsligen tillhört och

fortfarande tillhöra den främman­

de församlingen.

(Föreslagen lydelse:)

Vid debitering av i slutlig eller

tillkommande skatt ingående av­

gifter till svenska kyrkan eller hen­

nes prästerskap, kyrkomusiker eller

betjäning, vilka efter kyrkostäm­

mas beslut eller eljest utdebiteras,

skall iakttagas, att för den till

kommunal inkomstskatt beskatt­

ningsbara inkomsten dylika avgif­

ter skola med endast hälften av det

belopp, som eljest bort utgå, på­

föras medlemmar av sådan i riket

befintlig församling av främmande

kristna eller mosaiska trosbekän­

nare, vilken äger rätt till offentlig

religionsutövning. Vad sålunda är

stadgat skall dock gälla endast så­

vida de främmande trosbekännar­

na före den 1 januari det år, då de­

bitering av de i slutlig skatt in­

gående avgifterna verkställes, i

laga ordning övergått till eller el­

jest rättsligen tillhört och fortfa­

rande tillhöra den främmande för­

samlingen.

1 Senaste lydelse, se 19t5:905.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

I ändamål att dylik lindring må

tillgodokomma omförmälda främ­

mande trosbekännare skall intyg

om deras namn och bostad även­

som därom, att de under tiden från

och med den 1 januari tillhört och

fortfarande tillhöra den främman­

de församlingen, av denna försam­

lings föreståndare utfärdas och före

den 1 juli tillställas vederbörande

pastorsämbete, som har att oför-

dröjligen översända intyget, behö­

rigen granskat, till den som verk­

ställer debiteringen.

Äro avgifterna---------- äga rum.

(Gällande lydelse:)

I ändamål att dylik lindring må

tillgodokomma omförmälda främ­

mande trosbekännare skall intyg

om deras namn och bostad även­

som därom, att de under tiden från

och med den 1 januari tillhört och

fortfarande tillhöra den främman­

de församlingen, av denna försam­

lings föreståndare utfärdas och före

april månads utgång tillställas ve­

derbörande pastorsämbete, som har

att före den 1 juni översända inty­

get, behörigen granskat, till veder­

börande lokala skattemyndighet.

Äro avgifterna---------- äga rum.

(Föreslagen lydelse:)

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1950.

Kungl. Maj ds proposition nr 231.

17

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} statsråden

S^köld, Q^uensel, D^anielson, V^ougt,

Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, A^nders­

^son, L^ingman.

Statsrådet Quensel anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter frågan om finansieringen av kostnaderna för den nya

kyrkomusikerorganisationen m. m. och anför därvid följande.

I. Inledning.

Kyrkomusikerfrågans hittillsvarande behandling.

Under senare år ha statsmakterna successivt fattat vissa för en reform av

kyrkomusikernas anställnings-, tjänstgörings- och avlöningsförhållanden

erforderliga beslut. Ett första steg togs redan år 1938 genom antagandet

av lagen den 9 december, nr 732, angående särskilda grunder för klockar-

och organistlöns bestämmande samt om dispositionen av de till klockar-

och organisttjänst hörande avlöningstillgångar (klockarboställslagen), ge­

nom vilken lag avsågs att åstadkomma en omedelbar avveckling av det

antikverade jordavlöningssystemet för klockare och organister.

Härefter tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt bemyn­

digande av Kungl. Maj:t år 1942 särskilda sakkunniga för utredning angå­

ende nyorganisation av den s. k. klockarinstitutionen. Dessa sakkunniga

— 1942 års kyrkomusikerutredning (KMU) — framlade sina förslag i ett

på två delar uppdelat betänkande, varav del I (SOU 1945: 16) avgavs den

13 april 1945 och del II (SOU 1946: 50) den 27 juni 1946. Första delen

innehöll riktlinjer och vissa preliminära förslag för en reform på området,

medan andra delen — vid vars utarbetande utredningen haft tillgång till

de över första delen inhämtade yttrandena — innehöll utredningens slut­

giltiga förslag samt förslag till ett antal författningar, som visat sig erforder­

liga för ett genomförande av reformen.

I skrivelse till kyrkomötet den 8 november 1946, nr 11, begärde Kungl.

Maj:t kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2

regeringsformen för sin del, å ena sidan, godkände 1 § i ett vid skrivelsen

fogat, av KMU i dess betänkande del II framlagt förslag till lag om kyrko­

musiker ävensom däri angiven tidpunkt för nämnda lagrums ikraftträdande

2 —

Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 saml. Nr 231.

18

och, å andra sidan, samtyckte till upphävande, på sätt i lagförslaget av­

sågs, av däri angivna äldre bestämmelser av kyrkolags natur. Genom om-

förmälda skrivelse anmodades kyrkomötet att samtidigt avgiva yttrande

beträffande vissa vid ärendets föredragning i statsrådet samma dag när­

mare angivna grunder för nyorganisationen av kyrkomusikertjänsterna

samt över ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om kungörande i kyrka

vid förfall för präst. I skrivelse den 6 december 1946, nr 27, anmälde kyr­

komötet i anledning härav, att kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regerings­

formen för sin del godkänt 1 § i det vid Kungl. Maj:ts omförmälda skri­

velse fogade förslaget till lag om kyrkomusiker ävensom däri angiven tid­

punkt för nämnda lagrums ikraftträdande och samtyckt till upphävande,

på sätt i samma lagförslag sades, av däri angivna bestämmelser av kyrko­

lags natur. Såsom yttrande beträffande grunderna i övrigt för den avsedda

nyorganisationen av kyrkomusikertjänsterna åberopade kyrkomötet vad

dess första särskilda utskott härutinnan anfört i sitt i ärendet avgivna

betänkande, nr 1.

I proposition den 18 april 1947 (nr 233) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att antaga de omförmälda två lagförslagen. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts

hemställan (riksd. skr. 1947 nr 323).

Med stöd av kyrkomötets och riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t

den 27 juni 1947 dels lag om kyrkomusiker, dels ock lag om kungörande i

kyrka vid förfall för präst (SFS 1947 nr 275 och 276), vilka trädde i kraft

den 1 juli 1947.

Med de i kyrkomusikerlagen upptagna grundläggande stadgandena hade

man nått fram till en lösning — så att säga i princip — av kyrkomusiker-

frågan. Såsom jag framhöll i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den

18 april 1947 är innebörden av den ifrågavarande lagen huvudsakligen

den, att de särskilda, till den antikverade klockarinstitutionen hänförliga

befattningarna skola ersättas med en enda tjänst, kyrkomusikertjänst, att

de blivande innehavarna av denna nya tjänst skola såsom de hittillsvarande

motsvarande befattningshavarna vara kommunalavlönade, samt att av-

löningskostnaderna härvid skola bestridas i nära överensstämmelse med vad

för närvarande gäller beträffande avlöningen till församlingsprästerskapet.

Nästa steg i ärendet togs genom att Kungl. Maj:t uppdrog åt 1941 års

lärarlönesakkunniga att överarbeta KMU:s förslag i kyrkomusikerfrågan.

Dessa sakkunniga avgå vo den 1 mars 1949 betänkande (stencilerat) med

förslag till kyrkomusikerstadga samt till grundläggande avlöningsbestäm-

melser för kyrkomusiker. På grundval av detta betänkande avlät Kungl.

Maj:t den 1 april 1949 proposition (nr 199) till riksdagen med förslag till

nya grunder för kyrkomusikerorganisationen m. m. Förslaget avsåg dels or­

ganisationsfrågor i egentlig mening, såsom frågor om indelningen i kyrko-

musikerdistrikt, om de olika tjänstetyper som skola förekomma och om

kyrkomusikernas tjänståligganden, dels ock frågan om kyrkomusikernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

19

löneställning. I sistnämnda hänseende innefattade förslaget endast prin­

ciperna för en lönereglering. Vid propositionen var såsom bilaga fogad ett

av 1941 års lärarlönesakkunniga uppgjort förslag till kyrkomusikerstadga.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för sistnämnda dag redogjorde

jag för huru kyrkomusikerfrågan sammankopplats med frågan om löne­

reglering för övningslärarna och för de övriga omständigheter, som föran­

lett att förslag i kyrkomusikerfrågan ansetts böra föreläggas riksdagen

successivt. Jag torde nu få hänvisa till denna redogörelse.

Sedan första lagutskottet över propositionen avgivit utlåtande, nr 39,

och därvid hemställt om vissa jämkningar i de av Kungl. Maj:t föreslagna

grunderna, godkände riksdagen utskottets förslag (riksd. skr. 1949 nr 327).

De beslutade nya grunderna.

Innebörden av de utav riksdagen antagna nya grunderna för kyrko­

musikernas anställningsförhållanden kan i största korthet sammanfattas

sålunda.

Distriktsindelning. Enligt 1 § lagen om kyrkomusiker skall för kyrko­

musikens uppehållande finnas anställd kyrkomusiker för varje territoriell

församling. Rikets stift skola nu enligt principbeslutet indelas i kyrkomusi-

kerdistrikt, och som regel skall därvid varje territoriell församling bilda ett

distrikt.

Tjänstetyper. Tjänstebenämningar. Anställningsformer. Två huvudtyper

av tjänster skola komma till användning, organisttjänst och kantorstjänst.

Organisttjänsten, som i allmänhet endast skall förekomma i distrikt med

högre invånarantal än 5 000, skall vara en självständig tjänst, med vil­

ken dock må förbindas skyldighet till fyllnadstjänstgöring som musiklärare

vid vissa läroanstalter. I varje distrikt omfattande stiftsstads domkyrkoför­

samling skall finnas en organisttjänst, benämnd domkyrkoorganisttjänst,

med vilken särskila åligganden skola vara förbundna. Kantorstjänsten,

som i regel skall förekomma i distrikt med ett invånarantal av högst 5 000,

skall städse innebära en förening av kyrkomusikalisk tjänst och folk- eller

småskollärartjänst. Dispens skall dock kunna givas för inrättande av orga­

nisttjänst i distrikt med ett invånarantal av 5 000 eller lägre och för

inrättande av kantorstjänst i distrikt med högre invånarantal än 5 000. I

distrikt, där arbetsuppgifterna så kräva, skall efter medgivande av Kungl.

Maj:t vid sidan av tjänst såsom organist eller kantor kunna inrättas en

eller flera biträdande kyrkomusikertjänster. I distrikt, där på grund av

den ringa omfattningen av de kyrkomusikaliska tjänsteuppgifterna och

skolorganisatoriska skäl varken organist- eller kantorstjänst kan inrättas,

skall anställas kyrkomusiker med lägre kompetensfordringar, i proposi­

tionen betecknad orgelspelare. Kyrkomnsikerdistrikt skall äga att för sär­

skilda kyrkomusikaliska tjänsteuppgifter anställa annan kyrkomusiker än

de nu nämnda (församlingsmusiker). Sådan kyrkomusiker skall icke om­

fattas av den allmänna regleringen och kyrkomusikerstadgan sålunda icke

äga tillämpning å honom.

Domkyrkoorganisttjänst skall alltid vara ordinarie. Annan organisttjänst

skall vara ordinarie eller extra ordinarie. För att ordinarie tjänst skall få

inrättas skall fordras, att tjänstgöringsskyldigheten motsvarar minst 30

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

20

veckotimmar. Uppgår tjänstgöringen till ett mindre antal timmar per

vecka, må extra ordinarie tjänst inrättas, under förutsättning att tjänst­

göringsskyldigheten dock minst motsvarar 15 veckotimmar.

Kantorstjänst skall alltid vara ordinarie.

Biträdande kyrkomusiker skall inneha extra ordinarie tjänst eller arvo-

desbefattning. Anställningsformen skall bestämmas av Kungl. Maj:t i sam­

band med att medgivande lämnas till tjänstens inrättande.

Orgelspelare — som icke skall inneha någon tjänst i vanlig bemärkelse

— skall alltid avlönas med arvode.

Fastställandet av distriktsindelning ro. ro. Såsom regel skola domkapitlen

fastställa distriktsindelning, tjänstetyp och anställningsform. I vissa undan­

tagsfall skola dessa frågor dock underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Tillsyn. Det allmänna inseendet över den kyrkomusikaliska verksamhe­

ten i stiftet skall utövas av domkapitlet, medan den närmare tillsynen över

denna verksamhet inom varje församling skall tillkomma kyrkorådet och

kyrkoherden.

Tjänståligganden. Organists, kantors och orgelspelares kyrkomusikaliska

tjänståligganden skola regleras i kyrkomusikerstadgan; för biträdande kyr­

komusiker skola de framgå av den för varje sådan tjänst gällande instruk­

tionen. Domkyrkoorganist skall härjämte alltid ha vissa särskilda arbets­

uppgifter såsom musiksakkunnig i domkapitlet. I organisttjänst må, såsom

nyss berörts, kunna ingå fyllnadstjänstgöring som musiklärare vid läro­

anstalt; förslaget härom innebär den sammankoppling av kyrkomusiker-

frågan med övningslärarfrågan, som omförmälts i det föregående. Här­

jämte skall organist vara skyldig att i viss omfattning meddela fri musik­

undervisning. Såväl denna lärartjänstgöring som den fria musikundervis­

ningen skall ha betydelse för möjligheten att inrätta ordinarie och extra

ordinarie organisttjänster och sålunda verka pensionsgrundande.

Fastställande av tjänsteuppgifternas omfattning. För bedömande av om

en organisttjänst skall kunna inrättas såsom ordinarie eller extra ordinarie,

för beräkning av det antal veckotimmar fyllnadstjänstgöring, som skall

kunna uttagas av en organist, och för beräkning av lönen vid alla kyrko-

musikertjänster skall domkapitlet efter vissa normer göra en uppskattning

i timtal av omfattningen av de kyrkomusikaliska tjänståliggandena.

Behörighetsvillkor. Såsom speciella villkor för behörighet till organist-,

kantors- och biträdande kyrkomusikertjänst skola gälla vissa avlagda

examina.

Tillsättning. Organist och extra ordinarie biträdande kyrkomusiker skall

tillsättas av kyrkorådet genom val, sedan domkapitlet upprättat förslag.

Kantor skall väljas av en särskild nämnd utsedd till hälften av kyrkorådet

och till hälften av skolstyrelsen; tillsättningen skall i övrigt med vissa av­

vikelser ske i samma ordning som tillsättning av folk- eller småskollärar-

tjänst. Orgelspelare skall tillsättas av kyrkorådet.

Löneställning. Beträffande kyrkomusikernas löneställning innebär 1949

års principbeslut i huvudsak följande.

Den beslutade löneställningen för organister framgår av följande upp­

ställning:

Lönegrad

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

Domkyrkoorganist ............................................................................. Ca 26

Annan ordinarie organist................................................................... Ca 24

Extra ordinarie organist..................................................................... Ce 24

22

legiets mening kyrkomusikerdistriktet ej i stadgan framställas såsom be­

slutande eller såsom bärare av skyldigheter, lika litet som man borde tala

om medlem av kyrkomusikerdistriktet. Man borde i stället hänföra dylika

stadganden till församlingen.

Den av kammarkollegiet väckta frågan syntes mig väl icke hindra ett

godkännande redan då i princip av förslaget om en allmän indelning av

riket i kyrkomusikerdistrikt. Jag underströk emellertid, att den fråga, var­

på kollegiet här riktat uppmärksamheten, borde under det fortsatta författ­

ningsarbetet närmare övervägas.

Föredraganden.

Det har vid den å Kungl. Maj:t ankommande slutliga översynen av kyr-

komusikerstadgan visat sig nödvändigt att beträffande kyrkomusikerdi-

striktens rättsliga karaktär i det väsentliga återknyta till KMU:s ursprung­

liga förslag, vars innebörd riktigt angivits av kammarkollegiet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

II. Ytterligare erforderlig författningsreglering.

Såsom jag förut nämnt kommer den huvudsakliga detaljregleringen i or­

ganisatoriskt hänseende att upptagas i en kyrkomusikerstadga, som enligt

de av riksdagen för reformen godkända grunderna utfärdas av Kungl. Maj:t.

Frågan om avlönings- och pensionsbestämmelser för kyrkomusiker an-

mäles denna dag i särskild proposition.

För finansieringen av de med kyrkomusikerorganisationen förbundna

kostnaderna — vilken som förut nämnts skall ske i huvudsaklig överens­

stämmelse med gällande bestämmelser för finansieringen av kostnaderna

på prästlöneområdet — tarvas ändringar i kyrkofondslagen. Den nya orga­

nisationen förutsätter vidare vissa smärre ändringar i ett antal ytterligare

författningar, vilka tillkommit under medverkan av riksdagen. KMU har

sålunda framlagt förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den SO augusti 1932

(nr

404

) om kyrkofond;

2) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyrelse;

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm;

4) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 261) om införande

av lagen om församlingsstyrelse m. m.; samt

5) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 1) angående

lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan

samt hennes prästerskap och betjäning.

Dessa förslag ha sedermera överarbetats i ecklesiastikdepartementet, i

samband varmed upprättats förslag till

23

6) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om

skolstyrelse i vissa kommuner.

Slutligen må nämnas, att den nya ordningen för finansieringen av

kyrkomusikerkostnaderna torde komma att nödvändiggöra mer eller mindre

omfattande detaljändringar i vissa författningar av administrativ natur

såsom ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet.

III. Ändringarna i kyrkofondslagen.

1. Allmänna utgångspunkter.

Enligt 2 § 2 mom. kyrkomusikerlagen skola kostnaderna för kyrkomusi­

kernas verksamhet gäldas, i den mån de icke skola enligt vad särskilt stad­

gas utgöras annorledes, av pastorat och församling, vardera i den utsträck­

ning Konungen efter av riksdagen godkända grunder bestämmer. Härut­

över innehåller såsom förut nämnts kyrkomusikerlagen vissa stadganden,

vilka vila på den förutsättningen, att pastoratens kostnader skola finan­

sieras i nära överensstämmelse med gällande system för gäldande av de

med prästlöneväsendet förbundna kostnaderna.

Detta system innebär i huvudsak, att församlingsprästernas löner i

princip betalas av respektive pastorat medelst avkastningen av lokala av-

löningstillgångar och medel, som erhållas genom kyrkligt-kommunal be­

skattning (församlingsavgifter), men att ekonomiskt svagare pastorat i

skatteutj ämnande syfte erhålla tillskott ur kyrkofonden, som i sin tur er­

håller medel härtill främst genom den allmänna kyrkoavgiften. För den

närmare innebörden av detta i sina detaljer invecklade system lämnades

en utförlig redogörelse i Kungl. Majrts proposition den 1 april 1949, nr 204,

angående nya grunder för avlöningen av präster m. m., till vilken redo­

görelse här torde få hänvisas. Erinras må dock att den allmänna kyrkoav­

giften genom bestämmelse i lagen om kyrkofond är maximerad till 15 öre

samt församlingsavgiftema för prästlöneändamål till 20 öre per skatte­

krona.

Den allmänna kyrkoavgiften har för de senare åren bestämts till följande

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

öretal per skattekrona:

för år 1942 .............................................. 15

»

» 1943 15

»

» 1944 12

»

» 1945 10

»

» 1946 10

»

» 1947 10

»

» 1948 10

»

» 1949 10

Genom kungörelse den 31 augusti 1949 (nr 478) förordnades — i anslut­

ning till skeende omläggning av avräkningsförfarandet mellan pastoraten

och kyrkofonden — att den allmänna kyrkoavgiften skulle beräknas till 9

öre vid de avräkningar, som skulle ske på hösten samma år.

24

De av KMU föreslagna reglerna för kostnadsfördelningen mellan pastorat

och församling voro intagna i utredningens förslag till kyrkomusikerstadga

och anknöto givetvis till den av utredningen föreslagna tjänsteorganisatio­

nen. Enligt dessa kostnadsbestämmelser skulle den övervägande delen av

kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet — frånsett de med deras

skoltjänstgöring förbundna kostnaderna — gäldas av pastoraten, medan

endast vissa mindre kostnadsposter pålades vederbörande församling. Här­

om anförde KMU huvudsakligen följande.

Då enligt KMU:s förslag församlingen eller en gemensamhet av försam­

lingar skall, såvitt på de kyrkliga kommunerna ankommer, få avgörande i

alla andra till kyrkomusikernas verksamhet hörande angelägenheter än

själva avlöningsbesväret, synes det mest följdriktigt, att församlingen (för­

samlingarna) övertager ansvaret för de mera speciella kostnader, som med

denna verksamhet kunna bli förbundna. KMU syftar här närmast på de

särskilda utgifterna för den »fria» musikundervisningen, vartill ock böra

läggas motsvarande utgifter för körverksamheten i församlingen. Kostna­

derna av ifrågavarande slag för kyrkomusikerbefattningar, vid vilka befatt­

ningshavaren tillika är folkskollärare, respektive småskollärarinna, böra

härvid uppenbarligen även övertagas av vederbörande församling.

Till sådana speciella kostnader, som sålunda skulle komma att överflyt­

tas på den enskilda församlingen, torde dock även böra hänföras de undan­

tagsvis ifrågakommande kostnaderna för tillhandahållande åt självständig

kyrkomusiker av tjänstebostad och vad därmed sammanhör. Dessa sist­

nämnda kostnader kunna måhända från viss synpunkt anses närmast sam­

manhöra med avlöningsbesväret. Men som upplåtandet av tjänstebostaden

skall ske mot hyra och sålunda icke för befattningshavaren innebär någon

direkt löneförmån, synes det mera egentligt att räkna utgifterna härför så­

som föranledda av anställningsförhållandena i övrigt å stationeringsorten.

Härtill kommer, att ett uppdragande åt pastoratet av bestyret med och an­

svaret för tjänstebostads tillhandahållande, då församlingen ensam skall ha

att ombesörja de lokalt-organisatoriska tjänsteangelägenheterna i övrigt,

torde komma att draga med sig ganska invecklade och för församlingarna

kanske svårförståeliga transaktioner, där dessa redan nu anskaffat och inne­

ha för ändamålet lämplig bostad. KMU anser fördenskull, att även dessa

kostnader helt böra påvila vederbörande församling.

Tillika föreslog KMU, att vederbörande församling skulle svara dels för

kostnaderna för de i KMU:s organisationsförslag ingående »jordfästnings-

musikerna», dels för kostnaderna för vissa reseersättningar.

Enligt KMU:s förslag skall, när organist fullgör fyllnadstjänstgöring så­

som övningslärare i musik, vederbörande läroanstalt ha att till avlöningen

bidraga med belopp, som enligt avlöningsreglemente för övningslärare skul­

le ha utgått för denna lärartjänstgöring. Till stöd för förslaget i denna del

anförde utredningen huvudsakligen:

Eftersom det kan förväntas, att musiklärarbefattningarna vid de läro­

anstalter, där kyrkomusikern skall ha att fullgöra här avsedd fyllnadstjänst­

göring, komma att vara lägre lönereglerade än nu ifrågavarande kyrkomu-

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

25

sikerbefattningar, uppstår det problemet, huruvida det kan vara skäligt att

låta läroanstalterna i fråga bestrida hela den på fyllnadstjänstgöringen be­

löpande, för deras del sålunda förhöjda avlöningen. KMU har funnit starka

skäl tala häremot, särskilt som en sådan förpliktelse skulle kunna medföra,

att skolorna i gemen — i eget naturligt intresse — sökte undgå, så långt

sig göra läte, att få kyrkomusiker anvisad för sin musikundervisning.

Den del av extra ordinarie befattningshavares fyllnadslön, liksom den del

av ordinaries på dennes fyllnadstjänstgöring belöpande årslön, som pastora­

tet komme att få utgiva utöver vad som härför ersättes pastoratet av

vederbörande läroanstalt, torde pastoratet skäligen böra gottgöras direkt

av kyrkofonden. Denna utgift måste nämligen anses representera en av

själva tjänsteregleringen betingad kostnad och närmast motsvara en or­

ganisatorisk fördel, som kommer kyrkoväsendet i dess helhet till godo.

Kostnaden synes närmast kunna betraktas såsom det vederlag, som för

kyrkomusikerväsendet måste erläggas för förmånen att i de särskilda fallen

kunna tillförsäkra dithörande befattningshavare en förbättrad utkomst.

En bärande punkt i KMU:s förslag till lösning av kyrkomusikerfrågan

har varit den, att mellan pastoraten såsom de huvudsakliga löngivarna åt

kyrkomusikerna skall ordnas en skatteutjämning genom kyrkofonden helt

analog med den, som nu förekommer mellan pastoraten såsom löngivare åt

församlingsprästerna. Förslaget i denna del är, såsom jag redan tidigare

understrukit, numera av statsmakterna godkänt. Här aktualiseras emeller­

tid vissa mera speciella problem.

För regleringen av det avräkningsförfarande, som komme att erfordras

för bestämmandet av vederbörande pastorat för kyrkomusikerlönekostna-

dernas bestridande tillkommande skatteutjämningsbidrag (tillskott) från

kyrkofonden, har KMU föreslagit, att sådan avräkning skall ske enhetligt

och gemensamt med avräkningen beträffande prästlönekostnaderna. Kyrko­

musiker- och prästlönekostnaderna skola alltså för varje pastorat i avräk-

ningshänseende sammanslås. På samma sätt skall enligt förslaget den pas­

toraten åliggande redovisningen för överskott å avkastningen av därvaran-

de lönetillgångar grundas på pastoratets sammanräknade kyrkomusiker-

och prästlönetillgångar. Till stöd för dessa förslag anförde KMU huvudsak­

ligen följande.

Följer man det på prästlöneområdet tillämpade förfarandet vid utform­

ningen av de speciella skatteutjämningsbestämmelserna med avseende å

kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet, skulle alltså jämväl dessa

senare kostnader, sådana de härförut angivits, komma att i första hand

bestridas med för pastoratet härför tillgängliga avlöningsmedel (boställs-

räntor etc.). Där sådana medel överhuvudtaget cj finnas eller om de icke

förslå till täckande av kostnaderna i fråga, skulle pastoratet hava att för

ändamålet uttaxera särskilda avgifter; och där dessa avgifter överstege en

viss högsta uttaxering för skattekrona inom pastoratet, skulle pastoratet

alltså bliva berättigat att från kyrkofonden erhålla ett mot det överskju­

tande beloppet svarande tillskott. Den avräkning, som härför skulle bliva

erforderlig, skulle emellertid, därest den gjordes fristående, komma att inne­

bära ett — till synes onödigt — dubbelarbete för de medelsförvaltande

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

26

kommunala organen och myndigheterna. Det måste därför framstå såsom

synnerligen önskvärt, att avräkningarna med avseende å kyrkomusiker-

och prästlönekostnaderna sammanslås. Några ekonomiska nackdelar av ett

dylikt förfarande — i varje fall icke av någon väsentlig betydelse — torde

icke kunna påvisas uppkomma, vare sig för pastoraten eller för kyrkofon­

den. Den utdebitering av såväl allmän kyrkoavgift som församlingsavgif-

ter, vari de sammanslagna avräkningarna skulle resultera, skulle komma att

belasta samma samhällsmedlemmar och i det alldeles övervägande antalet

fall också till ett sammanlagt lika belopp, som om avräkningarna utfördes

fristående för de två olika ändamålen. Uppkommande överskottsmedel av

prästlönetillgångar likasåväl som av kyrkomusikertillgångar skola ju ock,

i den mån de bliva hos pastoraten behållna, användas för något deras kyrk­

liga ändamål. Det kan fördenskull näppeligen sägas innebära någon oegent-

lighet att sådana medel, som vid en fristående avräkning kunde uppkom­

ma, nu i stället omedelbart disponeras för täckande av pastoratets kost­

nader för det sidoordnade ändamålet, prästernas respektive kyrkomusiker­

nas verksamhet. Regleras skatteutjämningen, såsom EMU anser sig böra

förorda, på här angivet sätt, d. v. s. genom ett enhetligt avräkningsförfa­

rande för prästlönekostnaderna och kostnaderna för kyrkomusikernas verk­

samhet, följer härav ock, att överskottsredovisning för hithörande medel,

där sådan redovisning förekommer, skall av pastorat avgivas för båda verk­

samhetsområdena gemensamt.

I sitt principbetänkande anförde EMU vidare:

I överensstämmelse med vad här förordats, blir det då också nödvändigt,

att de öretal, varefter allmän kyrkoavgift och församlingsavgifter skola ut­

taxeras, bestämmas vardera till ett gemensamt belopp för båda utgiftsända-

målen. Att härvid den nu för församlingsavgifterna för prästlöneändamål

angivna högsta utdebiteringskvoten måste höjas, synes vara tydligt. De nu­

varande kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet (enligt den för år

1943 tillgängliga statistiken) ha i 36 procent av församlingarna påkallat en

utdebitering under 10 öre per skattekrona; häribiand förekommer det abso­

luta flertalet av stadsförsamlingarna. I genomsnitt uppgår dock uttaxerings-

behovet för här ifrågavarande ändamål för närvarande blott till 5.

it

öre per

skattekrona för landets samtliga församlingar utom de icke-territoriella

(för städerna 3.24 öre och enbart för landsförsamlingarna 8.23 öre). Med be­

aktande av dessa utdebiteringssiffror samt med hänsynstagande såväl till

de genom nyorganisationsförslaget föranledda ökade kostnaderna som till

den skatteutjämnande effekten genom församlingarnas sammanförande till

bärkraftigare enheter (pastoraten) har KMU funnit högst antagligt, att en

maximiutdebitering av 30 öre, eller alltså en förhöjning av det nuvarande

för prästlönekostnadema enbart bestämda högsta öretalet med 10 öre, skul­

le visa sig i det hela väl tillgodose det aktuella behovet.

I sitt slutbetänkande återkom KMU till frågan om vilken höjning av

maximum för församlingsavgifter enligt kyrkofondslagen som syntes bliva

erforderlig:

Av Växjö stifts organist- och kantorsförening har ifrågasatts, att maxi­

mum för församlingsavgifterna skulle sättas lägre än 30 öre per skattekrona.

Ett stöd härför har föreningen ansett sig finna i vissa av densamma företag­

na undersökningar rörande skatteunderlag m. m. i pastoraten inom Krono­

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

27

bergs län. Såsom KMU redan i det föregående erinrat om ha numera sär­

skilda sakkunniga tillkallats för att verkställa en allmän revision av den

gällande lagstiftningen angående prästerskapets avlöning. Det kan med

säkerhet antagas, att nämnda sakkunniga under sitt kommande, förmodligen

tidskrävande utredningsarbete få anledning att — i ett vidare sammanhang

— taga ställning jämväl till skatteutjämningsregleringen på det kyrkliga

området. Den jämkning i de ännu gällande reglerna härutinnan, som nu

påkallas för kyrkomusikerfrågans lösning, lärer endast kunna få en mera

provisorisk karaktär. KMU har redan med hänsyn härtill icke funnit sig ha

skäl att nu frångå sitt tidigare förslag om församlingsavgifternas maxime-

ring till 30 öre per skattekrona.

KMU har slutligen i detta sammanhang föreslagit, att den nuvarande

lagbestämda relationen mellan öretalet för allmänna kyrkoavgiften och öre-

talet för församlingsavgifterna — det senare två gånger det förra — skall

bibehållas.

KMU har vidare framfört förslag till ändringar på ett par ytterligare rätt

betydelsefulla punkter i kyrkofondslagen, vilka ändringar dock icke ha ett

omedelbart eller tvingande samband med kyrkomusikerreformen. Det ena

av dessa förslag avser borttagande i nämnda lag (5 §) av bestämmelsen om

maximeringen — till 15 öre per skattekrona — av den allmänna kyrkoav­

giften. Det andra ändringsförslaget avser ett tillägg till regleringen i berörda

lag (8 §) i syfte att på ett verksammare sätt än hittills kunnat ske säker­

ställa kyrkofondens kapitalbehållning.

Vad angår ändringsförslaget berörande 5 § kan utredningens ingående

argumentering sammanfattas sålunda:

Maximiregeln tillkom under riksdagsbehandlingen av 1932 års ecklesia­

stika lagstiftning, och fixeringen av maximum kom därvid att ske på de

lösaste grunder. Långt ifrån att främja sparsamhet på det kyrkliga området

har genom regeln framkallats det grundlösa betraktelsesättet, att de utgif­

ter, som kunna täckas medelst uttagande av allmän kyrkoavgift intill grän­

sen 15 öre per skattekrona, skulle kunna från sparsamhetssynpunkt bedö­

mas med mindre stränghet än utgiftsanspråk, som anmälde sig efter det

denna skattesiffra uppnåtts. I likhet med 1927 års prästlöneregleringssak-

kunniga, som voro de första förslagsställarna till denna egenartade pålaga,

är KMU av den meningen, att en långt effektivare kontroll från riksdagens

sida över utgifterna på det kyrkliga området kan och bör ernås genom att

Kungl. Maj:t årligen delgiver riksdagen en detaljerad redogörelse för den

kyrkliga organisationens omfattning och kostnaderna för densamma. —

Slutligen kunde anföras, att i händelse av en kraftigare stegring av präst­

löneutgifterna under år, då den allmänna kyrkoavgiften utginge med maxi­

mum eller ett öretal i närheten därav, en lagändring in casu — såframt

man icke ville tillgripa fondens kapital — måste företagas, varigenom maxi­

mum förskötes uppåt, utan att man därvid skulle ha möjlighet att på några

rationella grunder fixera den nya maximiskattesatsens läge.

I fråga om här avsedda tillägg till 8 § anförde KMU huvudsakligen:

Riksdagen uttalade år 1932, att diirest skatteunderlaget förminskades så,

att en utdebitering av 15 öre för skattekrona icke försloge, finge man taga

Kungl. May.ts -proposition nr 231.

28

fondens kapital i anspråk. — Detta uttalande erbjöde vissa tolkningssvå-

righeter. Förmodligen hade utskottet härvid i tankarna endast tillfälliga in­

grepp i kapitalbehållningen och med belopp av mindre storleksordning.

Man hade nämligen att beakta, att enligt kyrkofondslagens hithörande be­

stämmelser möjlighet icke förelåge att genom en »merutdebitering» under

ett efterföljande år åter bringa kapitalbehållningen upp till dess förutvaran­

de nivå. Skulle dylika åderlåtningar fortsätta under en längre följd av år,

skulle fördenskull fonden kunna tänkas till slut bliva helt förtärd.

Yttranden.

IvMU:s förslag till fördelning mellan pastorat och församling av kostna­

derna för kyrkomusikernas verksamhet lämnades från remissinstansernas

sida i stort sett utan erinran.

Förslaget om särskilt bidrag ur kyrkofonden till pastorat, som för avlö­

ningen till kyrkomusiker för av denne bestridd fyllnadstjänstgöring vid lä­

roanstalt haft att utgiva högre belopp än vad läroanstalten skolat härför

tillskjuta, har föranlett vissa uttalanden.

Statskontoret ansåg sålunda motiven härför knappast vara bärande. En­

ligt ämbetsverkets mening syntes ifrågavarande kostnad böra kvarbliva å

pastoratet, som i första hand torde draga ekonomisk fördel av kyrkomusi-

kems möjlighet till fyllnadstjänstgöring som musiklärare.

Kyrkomötet fann den föreslagna anordningen väl innebära en nödfallsut­

väg men ansåg sig av hänsyn till det organisatoriska sammanhanget mellan

denna del och kostnaderna i övrigt för kyrkomusikernas avlöning icke böra

motsätta sig förslaget på denna punkt.

I ett flertal remissyttranden har berörts KMU:s förslag, att prästlöne­

kostnaderna och pastoratens kostnader för kyrkomusikernas verksamhet

skola — liksom pastoratens inkomster av prästlöne- och kyrkomusikerlöne-

tillgångar — vid skatteutjämningen genom kyrkofonden sammanföras i ett

gemensamt avräknings- och redovisningsförfarande. Några myndigheter ha

därvid också berört förslaget om höjning till 30 öre per skattekrona av

maximum för församlingsavgifterna.

Den gemensamma avräkningen avstyrktes av åtskilliga domkapitel och

vissa stiftsnämnder, vilka därvid i huvudsak framförde samma synpunkter,

som kom till uttryck i följande av kyrkomötet godkända utskottsuttalande:

Utskottet anser sig icke heller kunna biträda kyrkomusikerutredningens

förslag om ett sammanförande av prästlönekostnadema och pastoratens

kostnader för kyrkomusikernas verksamhet i ett gemensamt avräknings-

ocli redovisningsförfarande. Det synes nämligen icke principiellt riktigt, att

de egentliga prästlönetillgångarna tagas i anspråk jämväl för bestridande

av kyrkomusikernas verksamhet. Utskottet vill också i detta sammanhang

framhålla, att såväl kyrkomusikerutredningens som föredragande stats­

rådets utgångspunkter varit, att de medel, som skola tillskjutas från kyrko­

fonden för kyrkomusikernas verksamhet, skola anskaffas enbart genom

den allmänna kyrkoavgiften. Det är vidare tydligen önskvärt, att präst­

lönekostnadema och kostnaderna för kyrkomusikerna kunna angivas var

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

29

för sig. Några tekniska svårigheter för anordnande av särskilda avräknings-

och redovisningssystem synas knappast behöva förekomma. En förutsätt­

ning härför är givetvis, att i de årliga besluten rörande fastställande av det

öretal per skattekrona för församlingsavgifterna, som skall läggas till grund

för pastoratens rätt till tillskott, särskilda öretal angivas beträffande präst­

lönekostnaderna och kostnaderna för kyrkomusikerna.

Statskontoret, som ställde sig synnerligen tveksamt till lämpligheten över

huvud taget av att finansiera kyrkomusikerverksamheten medelst skatte­

utjämning över kyrkofonden, åberopade till stöd för sin ståndpunkt bland

annat, att en dylik anordning måste avsevärt komplicera det avräkningsför­

farande, som tillämpades på detta område. Kammarkollegiet fann däremot,

att några betänkligheter knappast behövde möta mot den av KMU förorda­

de sammanslagningen av avlöningstillgångarna resp -kostnaderna. Även

stijtsnämnderna i Uppsala, Linköping och Västerås tillstyrkte den gemen­

samma avräkningen. Stiftsnämnden i Lund lämnade beträffande detta pro­

blem och frågorna om maxima för församlingsavgifterna och den allmänna

kyrkoavgiften följande sammanfattande omdöme:

Sammanförandet av prästerskapets och i klockarboställslagen angivna av-

löningstillgångar, gemensam avräkningslängd mellan kyrkofonden och pas­

toraten rörande lönetillskott för prästernas och kyrkomusikernas avlönan­

de, borttagandet av maximibeloppet för allmänna kyrkoavgiften och höjan­

det av maximibeloppet för församlingsavgifter till 30 öre per skattekrona

giva den nya kyrkomusikerorganisationen med hänsyn till förhållandena

ett så enkelt finansieringssystem, som det överhuvudtaget är möjligt att

komma fram till. Stiftsnämnden hyser icke några betänkligheter gentemot

de rättsliga synpunkter, de sakkunniga till stöd för sin mening lagt å dessa

problem. Då härtill kommer, att skatteutjämningsfrågan fått en tilltalande

lösning i förslagen, är det stiftsnämndens mening, att finansieringssystemet

utformats på att lyckligt och ändamålsenligt sätt.

Förslaget att borttaga bestämmelsen om maximeringen av den allmänna

kyrkoavgiften berördes — förutom av stiftsnämnden i Lund — av ett fler­

tal remissmyndigheter men avstyrktes av dessa rätt genomgående.

I motsats härtill föranledde förslaget att genom en bestämmelse i kyrko­

fondslagen ytterligare säkerställa kyrkofondens kapitalbehållning i allmän­

het icke några uttalanden. Anmärkas må dock, att kammarkollegiet ansåg,

att en regel med detta syfte borde motsvaras av en bestämmelse, som hind­

rade fonden att tillväxa.

Kungl. Maj:ts proposition nr £31.

F öredrag anden.

Vad till en början angår fördelningen mellan pastorat och församling av

kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet så synes intet vara att erinra

mot själva den princip, som varit bestämmande för KMU:s förslag till regle­

ring på denna punkt. De av 1949 års riksdag godkända grunderna för den

nya kyrkomusikerorganisationen innefatta emellertid i ett flertal hänseen­

30

den rätt betydande avvikelser från KMU:s ursprungliga organisationsför-

slag. Och de sakkunnigförslag till avlönings- och pensionsbestämmelser för

hithörande befattningshavare, som numera framlagts, innebära också —

i såväl sakligt som tekniskt hänseende — avvikelser från de av KMU för

mera än tre år sedan framlagda motsvarande förslagen. Det konkreta be­

stämmandet av de kostnadsposter, som skola påläggas pastoraten respek­

tive församlingarna, måste följaktligen nu företagas från i viss utsträckning

ändrade utgångspunkter. I anslutning till regleringen i det för 1949 års

riksdag framlagda förslaget till kyrkomusikerstadga och i sakkunnigför­

slaget till avlönings- och pensionsbestämmelser för kyrkomusikerna synes

den kostnadsfördelning mellan pastorat och församling, varom här är fråga,

samt kostnadsfördelningen mellan de kyrkliga kommunerna och skolväsen­

det lämpligen kunna närmare bestämmas sålunda:

Å pastoraten torde böra ankomma att bestrida kostnaderna för organist

och biträdande kyrkomusiker tillkommande lön, semester- och vikariats-

ersättningar, kallortstillägg och särskilda ersättningar, sjukvård samt be­

gravningshjälp — i fråga om organist dock med avdrag för vad som, utom

beträffande flyttningsersättning, sjukvård och begravningshjälp, belöper

på av denne fullgjord fyllnadstjänstgöring. I fråga om kantor torde pasto­

ratet böra svara för dels kantorstillägg och förekommande semesterersätt­

ning dels ock på den kyrkomusikaliska verksamheten belöpande rese- och

traktamentsersättning; för flyttningsersättning, sjukvård och begravnings­

hjälp synes skoldistriktet lämpligen böra bära det odelade ansvaret. Vidare

lärer pastoratet böra ansvara för organist, biträdande kyrkomusiker eller

kantor tillkommande personligt lönetillägg. Kostnaden för orgelspelarnas

enda avlöningsförmån — arvodet — lärer likaledes böra åvila pastoratet.

Slutligen torde pastoratet böra i förekommande fall stå för huvudmanna­

avgift för pensionering av kyrkomusiker.

Å församlingarna torde böra ankomma kostnaderna för eventuell tjänste-

bostad åt organist, för notmaterial, för musikinstrument för den fria musik­

verksamheten, för uppvärmning, städning och belysning av lokaler, som er­

fordras för kyrkokörsverksamheten och för den fria musikundervisningen,

samt för stämning och skötsel i övrigt av musikinstrument i den mån så­

dant påkallas av instrumentets användning vid den fria musikundervis­

ningen.

Slutligen synes mig böra föreskrivas, att eljest uppkommande särskilda

kostnader för kyrkomusikernas verksamhet, varom ej annorledes föreskri­

vits, skola bestridas av församlingarna.

Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att utfärda erforderliga bestämmel­

ser om ifrågavarande kostnadsfördelning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag här förordat.

Förslaget om rätt för pastorat att för avlöningen åt organist, som fullgör

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

31

fyllnadstjänstgöring såsom lärare i musik vid läroanstalt, under viss förut­

sättning erhålla bidrag ur kyrkofonden har jag funnit mig böra biträda.

De ytterligare frågor, för vilka jag i detta sammanhang närmare redo­

gjort, beröra alla kyrkofonden i dess centrala uppgift såsom regulator i det

specifikt kyrkliga skatteutjämningssystemet. Jag får då erinra om att riks­

dagen i december 1949 fattat beslut om en till grunden gående omläggning

av de prästerliga avlöningsförhållandena. Denna i princip beslutade reform

förutsätter en rätt ingripande revision av de bestämmelser — främst i kyr­

kofondslagen — som reglera kyrkofondens funktion i skatteutjämningsför-

farandet. 1946 års prästlönekommitté är också för närvarande sysselsatt

med utarbetande av konkreta förslag till de författningsändringar, som här

komma att visa sig behövliga. Men berörda kommitté kan icke undgå att

för utformningen av dessa sina förslag taga omedelbar hänsyn jämväl till

den påverkan på den kyrkliga ekonomien, som den numera — ävenledes i

princip — beslutade nya kyrkomusikerorganisationen vid dess förestående

trädande i tillämpning kan beräknas få. Det ligger — med hänsyn till den

sålunda genom omständigheternas makt framtvungna splittrade behand-

lingsordningen av de båda reformfrågorna — i sakens natur, att de änd­

ringar i kyrkofondslagen, som nu påkallas för kyrkomusikerreformens

ikraftträdande, måste få en starkt provisorisk karaktär och överhuvud

snävt begränsas till de absolut nödvändiga. Det kan för övrigt förtjäna att

framhållas, att icke ens prästlönekommitténs blivande förslag till reglering

på ifrågavarande område kan förväntas få någon slutgiltig innebörd. Jag

behöver här blott erinra om de av ortsavdragskommittén nyligen framlagda

förslagen, vilka — om de genomföras — kunna komma att påverka grun­

derna för finansieringen av kostnaderna på det kyrkliga förvaltningsområ­

det. Och den för närvarande arbetande dissenterslcatteutredningen bör —

såsom man har anledning att hoppas — komma att klarlägga åtskilliga

rättsförhållanden av omedelbar betydelse för fortsatta lagstiftningsåtgär­

der berörande den kyrkliga ekonomien.

Med hänsyn till vad jag här och tidigare anfört torde det till en början stå

klart, att någon ställning i nu förevarande sammanhang icke lämpligen bör

tagas vare sig till förslaget om borttagande av maximeringen av den allmän­

na kyrkoavgiften eller till förslaget om införande av en regel, som medgåve

att av fonden under ett år liden kapitalförlust finge täckas genom överba-

lansering under följande år.

Förslaget om gemensam avräkning med kyrkofonden för kyrlcomusiker-

ocli prästlönekostnaderna har under remissbehandlingen blivit föremål för

delade meningar. Till stöd för förslaget har främst hänvisats till den stora

lättnad, som det skulle innebära för de myndigheter, som verkställa avräk-

ningarna, att icke behöva göra dubbla sådana, och till att separata avräk­

ningar skulle nödvändiggöra, att särskild församlingsavgift uttoges för be­

stridande av kyrkomusikerkostnaderna. Från dem, som ställt sig kritiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 2SI

.

32

till förslaget, har särskilt framhållits, att den gemensamma överskottsredo-

visningen vore ägnad att inge principiella betänkligheter.

Under behandlingen i kyrkomötet av kyrkomusikerreformen ansåg jag

mig kunna ställa i utsikt, att separat avräkning skulle anordnas, om så vid

ytterligare undersökning befunnes tekniskt kunna ske utan alltför stora svå­

righeter. Efter närmare övervägande av frågan har jag emellertid måst

stanna för att föreslå, att avräkningen göres gemensam. I första hand har

denna min slutliga ståndpunkt bestämts av de mycket påtagliga praktiska

fördelarna hos ett sådant förfarande. Jag har här icke kunnat undgå att

taga intryck av de farhågor, som från stiftsnämndshåll uttalats mot ett

system med dubbla avräkningar. Men ytterligare ett skäl tillkommer. Den

av mig nyss understrukna provisoriska karaktären av de ställningstagan­

den, som nu påkallas, måste i särskild grad avse valet av avräkningsmetod.

Huru avräkningama skola bäst ordnas efter prästlönereformens ikraftträ­

dande blir beroende av bland annat den ordning, i vilken prästernas avlö­

ning kommer att utbetalas. I den här föreliggande ovissa situationen synes

det otvivelaktigt innebära minsta omgång att inkoppla pastoratens kyrko-

musikerkostnader på det avräkningsförfarande, som redan består. Visar det

sig sedermera att prästlönereformen gör det önskvärt att i avräkningshän-

seende åtskilja kyrkomusiker- och prästlönekostnaderna, står också möjlig­

heten härtill öppen. Den av mig förordade gemensamma avräkningen inne­

bär nämligen icke någon 'sammanblandning’ av ett pastorats prästlöne-

och kyrkomusikerlönetillgångar utan endast att avkastningen av tillgång­

arna under visst år gives en samfälld användning.

I visst samband med frågan om den gemensamma avräkningen står frå­

gan om höjning av det i kyrkofondslagen stadgade maximum för försam-

lingsavgiftema. Då EMU år 1946 framlade förslag om en sådan höjning

— med 10 öre per skattekrona — var detta förslag, från de förutsätt­

ningar som då förelågo, knappast annat än följdriktigt. Vid behandlingen av

kyrkomusikerreformen vid nämnda års kyrkomöte ansåg jag mig också

kunna godtaga detta förslag, åtminstone — såsom jag uttryckte det —

som en lösning tillsvidare. Vad jag åsyftade med denna förslagets proviso-

riekaraktär var givetvis det bedömandet, att prästlönekommittén, som vid

den tiden just påbörjat sitt arbete, icke skulle kunna undgå att taga hit­

hörande invecklade spörsmål till omprövning i deras gemensamma och all­

sidiga sammanhang. Då jag likväl förordade KMU:s förslag på denna

punkt, var det under antagandet, att kyrkomusikerreformen skulle kunnat

få sin slutliga lösning redan vid 1947 års riksdag medan prästlönereformen

skulle bli en fråga på väsentligt längre sikt. Intervallen mellan lagstiftnings-

etapperna för de båda reformerna har, såsom det aktuella läget visar, bli­

vit väsentligen kortare än som beräknats. I planläggningen av prästlöne-

kommitténs arbete är också förutsatt, att kommitténs slutliga förslag skola

framläggas under loppet av innevarande år.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

33

Med hänsyn till de omständigheter som nu berörts har jag funnit över­

vägande skäl tala för att, för den korta övergångstid varom här sannolikt

kan bli fråga, icke göres rubbning i den gällande regleringen med avseende

å maximeringen av församlingsavgiftema och relationen mellan dessa av­

gifter och allmänna kyrkoavgiften. Beträffande pastorat, som på grund av

sitt svaga skatteunderlag redan nu uppbär tillskott från kyrkofonden, kom­

mer kyrkomusikerkostnademas finansiering tills vidare i enlighet med vad

jag här förordat att medföra en icke ringa ekonomisk lättnad i förhållande

till den sammanlagda kostnaden för pastoratet och däri ingående försam­

lingar för nu utgående präst- och kyrkomusikerlöner. Det torde dock knap­

past behöva påpekas, att dessa pastorat icke kunna räkna med såsom

säkert, att ett så gynnsamt utfall av den provisoriska regleringen får sin

fulla motsvarighet vid den blivande allsidiga omprövningen av skatteut-

jämningen på det kyrkliga området.

Till frågan om den påverkan på den allmänna kyrkoavgiften, som de av

mig här förordade grunderna för finansieringen kunna tänkas få under

övergångstiden, återkommer jag i det följande.

2. Specialmotivering.

2

§.

Av vad jag tidigare anfört framgår, vilka poster uti kostnaderna för

kyrkomusikernas verksamhet som skola åvila pastoraten. Samtliga dessa

poster skola ligga till grund för avräkningen med kyrkofonden. Däremot

skall det bidrag, som pastorat kan komma att uppbära ur kyrkofonden till

utfyllnad av vederbörande läroanstalts ersättning för kostnaderna för

kyrkomusikers fyllnadstjänstgöring, självfallet icke sammankopplas med

avräkningen i skatteutjämningssyfte utan utgå vid sidan därav.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

6

§.

På min föredragning har Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutit, att

proposition skall avlåtas till riksdagen med förslag till ändrade arrendebe­

stämmelser för ecklesiastika löneboställen m. m. Då enligt detta förslag

arvoden skola utgå även till annan ledamot i boställsnämnd än ordförande,

har i samband med de av kyrkomusikerreformen föranledda ändringarna i

kyrkofondslagen uti 6 § intagits en bestämmelse om att även dessa arvo­

den skola utgå ur fonden.

7 §.

För i denna paragraf omnämnda löneboställen har, till undvikande av

sammanblandning med äldre till kyrkomusikers avlönande anslagna löne­

boställen, i förtydligande syfte införts bestämningen »som avses i eckle­

siastik boställsordning». Motsvarande tillägg har icke ansetts behöva göras

3 —

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 231.

34

T illämpning sföreskriften.

KMU har anfört i huvudsak följande:

Bestämmelserna rörande den nya tjänsteorganisationen ha förutsatts

skola gälla även för Karlsborgs pastorat. Detta pastorat är undantaget

från den gällande regleringen enligt lagen om kyrkofond och deltager så­

lunda för närvarande icke i den alla övriga pastorat åvilande skyldigheten

att erlägga allmän kyrkoavgift. Emellertid torde nämnda pastorats inord­

nande under kyrkofondslagens bestämmelser i avseende å prästlöneväsen-

det endast vara en tidsfråga. KMU har icke ansett någon större olägenhet

behöva vara förbunden med att framskjuta en allmän reglering av detta

pastorats ställning till kyrkofonden i avseende å dess blivande kyrkomu-

sikertjänst till den nära förestående tidpunkt, då de hithörande frågorna

kunna vinna sin lösning i ett sammanhang. Ett undantag måste dock här

göras beträffande nämnda reglering på en speciell punkt. I det förevarande

lagförslaget har nämligen upptagits ett stadgande av innehåll, att där pasto-

ratskyrkorådet haft att till innehavare av självständig deltidstjänst utbe­

tala avlöning för av denne bestridd fyllnads- eller ersättningstjänstgöring

såsom lärare i musik vid läroanstalt, pastoratet skall äga ur kyrkofonden

utfå särskilt bidrag till täckande av vad sålunda utbetalts, utöver vad till

samma avlöning, på sätt nyss sagts, uppburits från läroanstalten. Denna

bestämmelse bör givetvis omedelbart bliva tillämplig jämväl för Karls­

borgs pastorat, inom vilket finnes läroanstalt vid vilken kyrkomusiker torde

kunna bliva engagerad såsom musiklärare. Bestämmelse härom har i lag­

förslaget upptagits i en tillämpningsföreskrift.

Vad KMU här föreslagit har jag funnit mig böra biträda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

i 9 och 14 §§, då någon tvekan icke lärer kunna uppstå om att ordet »löne-

boställe» där har samma innebörd som i 7 §.

IV. Övriga författningsförslag.

A. Allmänna församlingsstyrelselagen.

2

§.

I uppräkningen av de kyrkliga angelägenheter, som ankomma å kyrko­

stämma och kyrkofullmäktige, ha gjorts vissa ändringar. Av dessa är änd­

ringen av punkten c) föranledd av att kyrkomusikerna icke bliva att anse

såsom »kyrkobetjänte» och jämkningarna av punkterna f) och o) av rent

redaktionell art, syftande bland annat till att i hithörande lagbestämmel­

ser utmönstra den för däri avsedda tjänstebostäder numera — sakligt

sett — oriktiga beteckningen »boställen».

Enligt det av riksdagen i fjol godkända förfarandet vid tillsättning av

kyrkomusikertjänst, som avses i lagen om kyrkomusiker, kommer varken

kyrkostämma eller kyrkofullmäktige att ha att taga befattning med till­

sättning av sådan tjänst eller med beviljande av avsked därifrån. Med hän­

syn härtill har bestämmelsen i punkten b) om tillsättande och avskedande

35

av organister, kyrkosångare, klockare och andra kyrkobetjänte ansetts böra

inskränkas till att avse endast tillsättande och avskedande av kyrkobe­

tjänte. Som jag tidigare antytt förutsätts emellertid, att församling fram­

gent skall kunna för speciella kyrkomusikaliska uppgifter mer eller mindre

stadigvarande anlita annan kyrkomusiker än som avses i kyrkomusiker-

lagen. Anställandet av dylik »församlingsmusiker» kommer givetvis att

vara en rent kyrkligt kommunal angelägenhet. Församlingens befogenhet

att besluta härom rymmes inom det föreslagna tillägget till punkten a).

Rörande nämnda tillägg har KMU anfört följande:

Kyrkoförsamlingarnas rätt att besluta om vissa sedvanligt förekomman­

de anordningar för kyrkomusikens uppehållande (såsom om kyrkokör och

dylikt) anses väl i allmänhet kunna grundas å bestämmelsen under 2 § punk­

ten a), enligt vilken till församlingens gemensamma kyrkliga angelägenheter

skola räknas åtgärder till främjande av för samling svår den. Församlings be­

fogenhet att för bestridande av kostnad för sådana åtgärder anskaffa därför

erforderliga medel genom uttaxering grundas återigen å bestämmelsen i

punkten g) enligt vilken församling har att besluta om avgifter till kyrka

jämte dit hörande anstalter. Man har emellertid att beakta, att med uttryc­

ket 'åtgärder till främjande av församlings vården’ närmast syftas på ange­

lägenheter av viss speciell natur, sammanhörande med församlingarnas

kyrkligt-sociala verksamhet (se härom närmare proposition 1930: 100 och

Förvaltningsrättslig tidskr. 1940 s. 86 o. f.). Det kan väl också med visst

fog sättas i fråga, huruvida exempelvis de numera — särskilt inom större

stadsförsamlingar — icke sällan förekommande initiativen till anordnande

av s. k. kyrkokonserter, vid vilka medverka av församlingen engagerade

och av denna med uttaxerade medel honorerade solister, kunna betraktas

såsom enligt församlingsstyrelselagarna i deras gällande avfattning lag­

enliga. Å andra sidan äro naturligtvis dessa församlingarnas initiativ till

dylika utbyggnader på det kyrkomusikaliska området i hög grad tacknäm­

liga och värda all uppmuntran. Önskligt är dock, att även den formella

kompetensregleringen i dessa hänseenden blir otvetydig. Ett ytterligare skäl

för ett förtydligande tillägg i lagregleringen på hithörande punkt föreligger,

om det av KMU framförda förslaget beträffande den 'fria’ musikundervis­

ningen blir av statsmakterna godtaget. Att denna undervisning skulle kom­

ma att omedelbart och verksamt främja ett rent kyrkligt församlingsintresse

har av KMU ingående påvisats. Angeläget är emellertid, att även denna

kyrkomusikerns verksamhetsgren får i församlingsstyrelselagen sin formellt-

legala täckning.

Det av KMU i här angivet syfte föreslagna tillägget i uppräkningen av de

angelägenheter, som tillhöra församlings kompetensområde, har givits av­

fattningen 'särskilda anordningar till kyrkomusikens höjande’. Lämpligast

hade givetvis varit, om ifrågavarande tillägg kunnat infogas i paragrafen

under särskild litterabeteckning. Då tillägget givetvis, med hänsyn till sitt

ämne, icke kunnat insättas sist (efter punkten r) skulle varje annan själv­

ständig placering av den nya bestämmelsen ha nödvändiggjort förändrade

litterabeteckningar för flera eller färre av de många äldre punkterna. Med

hänsyn till de betydande praktiska olägenheter, som härmed skulle uppkom­

ma, har KMU icke funnit ett sådant rcdigeringssiitt tillrådligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

41 §.

I KMU.s förslag hade närmast efter punkt f) i första stycket införts föl­

jande bestämmelse: »Om kyrkorådets befattning med vissa kyrkliga ange­

lägenheter, såsom beträffande kyrkomusikers anställande och verksamhet,

stadgas särskilt».

Efter att ha erinrat om den befattning, som vederbörande kyrkoråd

komme att enligt utredningens förslag få taga med åtskilliga ärenden be­

rörande kyrkomusikernas tjänsteförhållanden, anförde utredningen följande.

Om kyrkorådets åligganden i dessa avseenden böra närmare bestämmel­

ser upptagas i särskild författning (kyrkomusikerstadga). En allmän erinran

om dessa kyrkorådets i annat sammanhang närmare reglerade åligganden

torde emellertid lämpligen böra upptagas i förevarande paragraf. Till belys­

ning av denna redaktionella fråga får KMU erinra om följande.

I paragraf 41 i församlingsstyrelselagen saknas beträffande kyrkorådet en

sådan exemplifierande uppräkning av särskilda i annan författning reglera­

de åligganden, som beträffande kommunalnämnd finnes intagen i 44 § lagen

om kommunalstyrelse på landet. Förklaringen härtill bör väl sökas i det för­

hållandet, att sådana speciella åligganden för kyrkoråd vid tiden för försam-

lingsstyrelselagens tillkomst varken voro många eller särdeles maktpålig-

gande. Under de senast gångna femton åren ha dock bestämmelser utfär­

dats, varigenom åtskilliga nya bestyr av det ena eller andra slaget kommit

att påläggas kyrkoråd. Bland de å kyrkoråd för närvarande enligt stadgan­

de i särskild författning ankommande bestyren kunna nämnas de som grun­

da sig på: prästlöneregleringslagen 11 § 1 mom. och 26 §, prästlöneregle-

mentet 7 kap. 4 § 1 mom. A, domkapitelslagen 4 § 2 mom., kungörelsen den

26 november 1920, nr 744, med föreskrifter rörande det offentliga byggnads-

väsendet § 38, kungörelsen den 28 september 1928, nr 382, med vissa före­

skrifter rörande taxeringsförfarandet 1 § 2 mom. a) och 2 §, kungörelsen den

8 december 1933, nr 659, angående eldbegängelse 13 § sista stycket (lydelse

enl. k.k. 1943 nr 823).

Det kan knappast ifrågasättas, att dessa eller liknande bestyr skulle sär­

skilt uppräknas i förevarande paragraf. Kyrkorådets befogenheter med av­

seende å kyrkomusikers anställande och verksamhet få dock här obestrid­

ligen en viss särställning. I det föreslagna tillägget till paragrafen har exem­

plifieringen begränsats till kyrkorådets befattning med hithörande angelä­

genheter.

Det av KMU föreslagna tillägget har jag — utan att därvid någon skill­

nad i sak avses — funnit böra få en något annorlunda utformning. I ett

ytterligare tillägg har erinrats om skolrådets befattning med kyrkomusi­

kernas anställande och verksamhet.

53 §.

Efter att ha redogjort för de tid efter annan tillkomna bestyr av praktiskt-

ekonomisk art, som tillhört de gamla klockartjänsterna, har KMU anfört

i huvudsak följande.

37

Dessa åligganden avse — om man frånser den väl endast mera sällan

aktualiserade uppgiften att vid förfall för prästman verkställa lysning

till äktenskap — samt och synnerligen bestyr, som enligt gällande lag

om församlingsstyrelse helt falla inom de kyrkligt-kommunala organens

kompetensområde. Det lärer också vara obestridligt, att om överhuvud­

taget något mått av självständigt handlande skall kunna inrymmas åt de

kyrkligt-kommunala organen, då det gäller ombesörjande av de med kyr­

kans verksamhet inom församlingarna förbundna uppgifterna, just de eko­

nomiska och praktiska ordningsangelägenheter, varom här är fråga, böra

överlåtas till den kommunala självbestämmanderätten. Det rör sig härvid

om bestyr, för vilka några särskilda kvalifikationsvillkor — såsom avlagda

examina eller dylikt — icke rimligen kunna uppställas utan endast bör

gälla betygad praktisk duglighet. Härtill kommer, att förutsättningarna

inom de olika församlingarna för dessa funktioners bestridande äro utom­

ordentligt skiftande. Enligt vad erfarenheten nogsamt bekräftat, måste där­

för också ett administrativt ingripande genom allmänt reglerande bestäm­

melser härvid bereda särskilda vanskligheter. Vad särskilt beträffar vården

om församlingens för kyrkligt ändamål avsedda egendom är att beakta, att

detta åliggande ingår bland de centrala uppgifter, som enligt församlings-

styrelselagen äro anförtrodda åt vederbörande kyrkoråd. —

För sina förvaltande och övervakande uppgifter ha kyrkoråden att tillita

särskilda förtroendemän, nämligen de av rådet inom sig utsedda kyrk­

värdarna.

De förtroendeuppdrag, som beklädas av kyrkvärdarna, äro av hög ålder.

Uppdragen äro också inom församlingarna allmänt högt värdesatta. Göres

regleringen av de egentliga s. k. klockarsysslorna till en angelägenhet, helt

förbehållen den enskilda församlingens fria beprövande, bör det ligga nära

till hands att, i större omfattning än nu sker, utnyttja kyrkvärdarnas arbets­

krafter såväl för vården om den kyrkliga egendomen som för medverkan vid

gudstjänsten m. m.

Hinder för en utvidgning på sätt här antytts av kyrkvärdarnas funk­

tioner torde så mycket mindre behöva möta, som författningsenligt numera

icke saknas möjlighet för församlingarna att, om så skulle befinnas lämpligt,

jämlikt de grunder, som härför finnas angivna i församlingsstyrelselagen,

tillerkänna dessa sina förtroendemän arvode med skäligt belopp för deras

med uppdraget förenade besvär. Fastän vid ett dylikt utsträckt ianspråk-

tagande av kyrkvärdarna behovet att anställa särskild kyrkobetjäning allt­

jämt kommer att kvarstå, torde anordningen i givna fall möjliggöra vissa

besparingar på vederbörande församlings stat.

Det till denna paragraf fogade tillägget har föreslagits av KMU.

B. Församlingsstyrelselagen för Stockholm.

Ändringarna i församlingsstyrelselagen för Stockholm motsvara i allt

väsentligt de ändringar, som föreslagits beträffande allmänna församlings­

styrelselagen.

C. Promulgationslagen till församlingsstyrelselagarna.

KMU har anfört följande:

Jämlikt 6 § andra stycket promulgationslagen till församlingsstyrelse­

lagen stadgades en frist till den 1 januari 1033, efter vilken tidpunkt för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

38

ening av kyrko- och skolråd till ett gemensamt kyrko- och skolråd icke

längre skulle vara tillåten.

Då i 7 § nämnda promulgationslag stadgas, att skolråd skall 'tillsvidare’

få finnas även i församling, där folk- och fortsättningsskoleväsendet över­

flyttats till den borgerliga kommunen, så vilade tydligen denna bestäm­

melse på förutsättningen, att lagen den 6 april 1894 (nr 14) angående änd­

ring i gällande stadganden om tillsättning av organist- och klockarbefatt-

ningar, vilken senare lag upptog föreskrifter rörande medverkan av 'gemen­

samt kyrko- och skolråd’ vid sådan tjänstetillsättning, skulle hinna på den

här berörda punkten underkastas en nödig revision, innan den förenämnda

medgivna tidsfristen utlöpte. Denna revision har emellertid allt intill denna

dag icke kommit till stånd. Frågan tycks helt ha fallit i glömska.

Uppenbart är, att den ifrågavarande bestämmelsen i 7 § berörda promul­

gationslag bör upphävas, därest den av KMU föreslagna tjänstereformen i

övrigt genomföres. Övergångsvis lärer dock bestämmelsen böra förbliva gäl­

lande för varje här ifrågavarande församling, intill dess kyrkomusiker enligt

den nya lagstiftningen blivit där första gången anställd.

Vad KMU här föreslagit har jag ansett mig böra biträda, dock att över­

gångsbestämmelsen icke synes mig erforderlig.

D. Skolstyrelselagen.

I 5 § har införts ett tillägg, motsvarande den föreslagna bestämmelsen

i 41 § allmänna församlingsstyrelselagen om skolråds befattning med

kyrkomusikers anställande och verksamhet.

E. Dissenterskattelagen.

Uti första stycket har vidtagits en formell ändring motsvarande den, som

gjorts i 2 § c) allmänna församlingsstyrelselagen. Med uttrycket »avgifter

till svenska kyrkan-----------kyrkomusiker» bör förstås för avlöningen till

sådana befattningshavare eller i övrigt för dessas kyrkomusikaliska verk­

samhet utdebiterade avgifter. Beträffande avlöningen till organist, som full­

gör fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare vid läroanstalt, och kantor

avses härvid självfallet endast den för befattningshavarens kyrkomusika­

liska tjänstgöring, däri inbegripet förekommande fri musikundervisning, ut­

gående avlöningen.

Uti en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria har anförts

i huvudsak följande:

Enligt 2 § 1 mom. andra stycket ecklesiastika medelsförvaltningsregle-

mentet sådant detta lyder enligt kungörelse den 31 augusti 1949 skola stats­

kontoret och stiftsnämnderna från och med år 1950 regelmässigt ha de

årliga avräkningarna mellan pastoraten och kyrkofonden avslutade den

10 september. Denna tidpunkt har bestämts med hänsynstagande till att

pastoraten måste i tid få besked om vad de böra i sin stat för det följande

året upptaga i utgift för allmän kyrkoavgift och i inkomst av tillskott från

kyrkofonden.

Tm grund för statskontorets och stiftsnämndernas uträkning av de be­

lopp, som pastoraten skola erlägga i allmän kyrkoavgift respektive uppbära

Kungl. Maj:ts -proposition nr 231.

39

i tillskott, skall ligga sammanlagda antalet skattekronor och skatteören,

som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid taxeringen under

avräkningsåret påförts de till svenska kyrkan och dess prästerskap i pasto­

ratet skattskyldiga, varvid för främmande trosbekännare, vilka enligt vad

särskilt är stadgat åtnjuta lindring i denna sin skattskyldighet, det dem för

inkomst påförda antalet skattekronor och skatteören medräknas med alle­

nast halva sitt belopp. Uppgift om sålunda påförda skattekronor och skatte­

ören skall av vederbörande lokala skattemyndighet varje år efter slutade

taxeringsförrättningar så fort ske kan och senast före den 15 augusti till­

handahållas statskontoret, i vad uppgifterna avse församling inom Stock­

holms stift, och eljest stiftsnämnden.

Enligt 1908 års dissenterskattelag skall föreståndaren för främmande för­

samling före den 1 juli tillställa pastorsämbetet i den lokala församlingen

intyg beträffande dem, som den 1 januari tillhört och fortfarande tillhöra

den främmande församlingen. Efter granskning av intyget skall pastors­

ämbetet ofördröjligen översända detta till den som verkställer debiteringen.

I följd av dessa tidsbestämningar och gängse semestertid torde den lokala

skattemyndigheten ofta få intyget först mot slutet av augusti och där­

igenom bli ur stånd att lämna statskontoret eller stiftsnämnden uppgift å

skattekronor och skatteören inom sådan tid, att dessa myndigheter kunna

avsluta avräkningslängderna till den 10 september.

Föreståndarna för de främmande församlingarna böra emellertid utan

svårighet kunna färdigställa omförmälta intyg före utgången av april må­

nad. Vidare synes kunna föreskrivas viss tid, förslagsvis före den 1 juni,

inom vilken pastorsämbetena skola ha granskat och vidarebefordrat in­

tygen till debiteringsförrättaren.

Vid en ändring av bestämmelserna i 1908 års lag, på sätt här angivits,

torde lämpligen beteckningen »den som verkställer debiteringen» böra änd­

ras till »vederbörande lokala skattemyndighet» för vinnande av överens­

stämmelse med uppbördsförordningens och ecklesiastika medelsförvalt-

ningsreglementets terminologi.

Här föreslagen lagändring synes med hänsyn till berörda avräkningsför­

farande böra genomföras utan avvaktande av eventuella ytterligare änd­

ringar i lagstiftningen rörande främmande trosbekännare.

Visserligen pågår, såsom jag redan nämnt, för närvarande genom sak­

kunniga utredning rörande de med dissenterlagstiftningen sammanhängande

skattefrågorna. Men då de i departementspromemorian föreslagna nya tids­

bestämningarna äro ägnade att undanröja kännbara olägenheter för de

myndigheter, som ha att verkställa avräkningarna enligt ecklesiastika

medelsförvaltningsreglementet, har jag funnit mig böra i detta samman­

hang framlägga förslag även om dessa ändringar.

V. Särskilda frågor.

1. Av såväl organisatoriska som lönetekniska skäl kan tjänstereformen

icke träda i tillämpning samtidigt i alla kyrkomusikerdistrikt i riket utan

först successivt under en övergångstid, som kan bliva av avsevärd längd.

Med det av mig här förordade sättet för finansieringen av kostnaderna för

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

40

kyrkomusikernas verksamhet uppkommer genom detta förhållande ett spe­

ciellt problem, som av EMU utvecklats sålunda:

Den situation, som i detta samband närmast påkallar uppmärksamhet,

må här belysas med ett exempel. Ett pastorat består av församlingarna A,

B och C. Förutsättningarna för tjänstereformens omedelbara genomförande

föreligga endast i församlingen A. Under en övergångstid, vars längd icke lå­

ter sig på förhand beräkna, nödgas vid angivna förhållande församlingarna B

och C allt fortfarande ensamma bestrida avlöningen vid sina egna oreglerade

befattningar men också därjämte—må vara efter en förhållandevis lindrig

skattekvot — deltaga i avlönandet av den eller de nya kyrkomusikaliska

befattningshavarna i församlingen A. Har härvid församlingen A en svagare

ekonomisk ställning än någon av de båda andra församlingarna, lär väl den

här framhållna konsekvensen av den uppkomna situationen icke behöva in­

giva någon egentlig betänklighet. Men i motsatt fall kan med visst fog sä­

gas, att endera av församlingarna B och C eller båda bli missgynnade.

Man har i själva verket anledning att här fästa uppmärksamheten på en

ytterligare omständighet, som — i det nyss anförda exemplet — kan sägas

ställa församlingarna B och C i ett i viss mån missgynnat läge. Det förhål­

lande KMU här åsyftar får för övrigt i förekommande fall sin motsvarighet

även för en församling, som ensam bildar pastorat. Frågan skall här med

några ord beröras.

Givetvis måste det — och detta redan av tekniska skäl — förutsättas, att

alla rikets territoriella pastorat (här frånses det hittills särställda Karls­

borgs pastorat) skola redan från och med tjänsteref ormens första start ha

att efter samma grund deltaga i utgörande av den allmänna kyrkoavgiften

och sålunda även i den successivt inträdande stegring av densamma, som

följer därav att allt flera församlingar bli delaktiga av kyrkofondstillskotten

för avlöningen vid nyreglerad kyrkomusikertjänst. Den nu berörda ekono­

miska förpliktelsen kan då naturligtvis för en församling, som själv ännu

icke kunnat bli delaktig av dylikt tillskott av den anledningen att hinder

tills vidare mött för den nya tjänsteorganisationens trädande i tillämpning

i församlingen, framstå såsom i viss mån obillig.

Enligt KMU:s mening kunde det komma att visa sig angeläget, att möj­

lighet icke saknades att i någon form ekonomiskt bispringa särskilda för­

samlingar, varom här vore fråga. Utredningen anförde härom följande.

Enklast torde detta kunna ske genom bidrag i särskild ordning ur kyr­

kofonden. Man torde härvid kunna välja mellan bidrag efter individuell be-

hovsprövning och bidrag, utmätta automatiskt enligt viss formel, vari de

huvudsakliga faktorerna för vederbörande församlings ekonomiska bär­

kraft komme till uttryck. KMU anser emellertid, att ett slutligt stånd-

punktstagande till föreliggande spörsmål icke lämpligen bör ske nu. Man

torde härför böra i första hand avvakta resultatet av den blivande tjänste-

regleringen. Och först sedan något år förflutit efter tjänsteref ormens prak­

tiska igångsättande torde en tillförlitligare överblick kunna vinnas rörande

omfattningen av de övergångsfall, som här kunna — i angivet syfte — krä­

va en reglering. Skulle en sådan reglering därvid för vissa församlingar kom­

ma något i efterhand, lär större olägenhet därav icke behöva uppstå, om

möjlighet beredes att i ömmande fall till sådan församling utlämna det ifrå­

gasatta kyrkofondsbidraget retroaktivt.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

41

Samma ekonomiska situation för den enskilda församlingen uppkommer

därest den nuvarande kyrkomusikern väljer att stå kvar på nuvarande

system i stället för att övergå på det nya lönesystemet.

Det synes mig omöjligt att för närvarande kunna taga ställning till de

svårigheter av olika slag, som kunna uppkomma av nämnda förhållanden.

Med hänsyn härtill föreslår jag, att med prövningen av frågan om särskild

ekonomisk reglering av ifrågavarande övergångsförhållanden får anstå tills

någon erfarenhet vunnits rörande utfallet i dessa hänseenden av tjänstere-

f ormen.

2. Med lagen om kyrkomusiker upphävdes klockarboställslagen den 9

december 1938 samt den till densamma anknutna kungörelsen den 5 maj

1939, nr 173; dock skola dessa författningar alltjämt gälla intill dess kyrko­

musiker blivit anställd för församling enligt kyrkomusikerlagen.

Klockarboställslagen samt berörda kungörelse upptaga, såsom KMU

erinrat, stadganden beträffande

1) avlöningsförhållandena för klockare och organister;

2) dispositionen av avlöningstillgångar vid klockar- och organisttjänst;

3) uppskattning av sådana tillgångar; samt

4) ansvarighet för boställskapital, skyldigheten att utgöra boställsränta

samt proceduren vid dylik räntas fortgående bestämmande.

För den närmare innebörden av denna författningsreglering har KMU

lämnat en redogörelse i sitt principbetänkande, s. 21—25, vartill här torde

få hänvisas.

Såväl klockarboställslagen som 1939 års kungörelse innehåller viss rätts-

reglering, vilken måste iakttagas även efter den nya organisationens ikraft­

trädande. För lösandet av härmed sammanhängande frågor har KMU

framlagt förslag till kungörelse angående lönetillgångar vid kyrkomusiker-

tjänst. Rörande detta förslag, vilket torde få såsom bilaga fogas vid stats­

rådsprotokollet i detta ärende (Bil. 1), har KMU anfört:

Med ett genomförande av den nu föreslagna tjänstereformen förfaller till-

lämpningen av de stadganden, som avses i punkt 1). De i punkterna 2) och

3) avsedda stadgandena beröra engångsåtgärder, vilka — om man frånser

ett mindretal restfall — redan äro slutförda. Stadgandena i de ämnen, som

avses i punkt 4), beröra återigen en rättsreglering, som — ehuru med jämk­

ningar i vissa hänseenden — måste även efter den nya tjänstereformens full­

ständiga genomförande upprätthållas och tillämpas. —

Motivet för förslaget om dessa två författningars formella upphävande

har givetvis varit, att desamma efter kyrkomusikerreformens genomförande

komme att till allra största delen rymma endast dött rättsligt stoff.

Vad angår de under punkt 4) avsedda, förhållandevis fåtaliga bestäm­

melserna har det icke synts KMU tillrådligt att bryta ut desamma ur det

sammanhang, vari de för närvarande förekomma i klockarboställslagen och

kungörelsen den 5 maj 1939 nr 173, och härvid, så att säga, utfärda dem på

nytt. Det förevarande förslaget till kungörelse angående lönetillgångar vid

kyrkomusikertjänst har följaktligen redigerats på det sätt, att stadgandena

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

42

däri huvudsakligen givits formen av en hänvisning till de rättsregler, som

återfinnas i klockarboställslagen och kungörelsen 1939/173. Med hänsyn till

den rättsliga naturen av de i det föreliggande kungörelseförslaget upptagna

bestämmelserna lärer hinder icke möta för deras utfärdande i administrativ

ordning. KMU förutsätter emellertid, att riksdagen — i samband med dess

prövning av tjänstereformen i övrigt — beredes tillfälle att yttra sig jämväl

rörande den i förevarande författningsförslag upptagna regleringen.

Vad slutligen angår den i författningsförslaget under 3 § upptagna be­

stämmelsen får KMU erinra om, att där avsedda medel — ehuru tills vida­

re fonderade —icke representera kapitaltillgångar i egentlig mening utan

utgöra överskott av boställsräntor, som icke behövt tagas i anspråk för av-

löningsändamål. De klockardistrikt, där sådana medel förefinnas, torde icke

vara särdeles många, ej heller lärer det fonderade beloppet i något fall vara

mera betydande. Det har förefallit KMU mest rationellt, att denna fonde-

ring bringas att upphöra samt att förefintliga tillgångar av detta slag skola

få av vederbörande församling disponeras för sådana ändamål, vartill kyr-

kokassas medel författningsenligt må användas.

Detta av KMU framförda förslag har under remissbehandlingen berörts

endast av kammarkollegiet. Kollegiet har därvid ansett förslagets innebörd

vara, att i lag upptagna bestämmelser, vilka fortfarande skulle gälla, kom-

me att för sin giltighet ha stöd allenast av en i administrativ ordning utfär­

dad författning. Det har synts kollegiet kunna ifrågasättas, huruvida detta

vore möjligt med hänsyn till bestämmelserna dels i 2 § första stycket a) och

c) om församlings och kyrkofondens ansvarighet för boställskapital och

skyldighet att utgiva boställsränta dels ock i 3 § om dispositionen av över­

skottsmedel å klockarlönetillgångar.

Såsom KMU framhållit synes alternativet till utredningens förslag vara

att en eller flera nya författningar finge utfärdas innehållande vissa

av de stadganden, som nu rymmas i klockarboställslagen och 1939 års

kungörelse. Jag kan icke finna, att en sådan författningsreglering skulle in­

nebära några fördelar i förhållande till KMU:s förslag. I anledning av vad

kammarkollegiet yttrat vill jag erinra om att den föreslagna kungörelsen

har stöd i 2 § lagen om kyrkomusiker. Jag förordar därför, att Kungl. Maj:t

hemställer om bemyndigande att utfärda erforderliga bestämmelser angå­

ende lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst i huvudsaklig överensstämmel­

se med det av KMU framlagda förslaget till kungörelse.

3. Enligt föreliggande förslag till avlöningsreglemente för kyrkomusiker

skall kantor, som utan något sitt förvållande förflyttas till folk- eller små-

skollärartjänst, äga bibehålla det före förflyttningen utgående kantorstilläg-

get, så länge han innehar tjänst av samma slag som den, till vilken han

blivit förflyttad, dock högst fem år.

Då dylika förflyttningar få antagas komma att — så gott som undantags­

löst — vara förestavade av skolorganisatoriska förhållanden och något kyr-

komusikaliskt intresse sålunda icke tillgodoses genom desamma, torde det

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

43

icke böra ifrågakomma att något pastorat skall svara för kostnaden för det

efter förflyttningen utgående kantorstillägget eller att kyrkofonden skall

direkt belastas härmed. Ifrågavarande kostnader synas mig böra få avföras

å det i riksstaten under åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget Folk­

skolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. Fall av dylika

ersättningar kunna väntas bliva helt få.

4. Den totala årskostnaden för kyrkomusikernas (klockares, organisters

och kyrkosångares) avlönande uppskattades på grundval av en statistisk

undersökning avseende år 1943 till 4 050 000 kronor. Denna årskostnad kan

antagas numera ha stigit till cirka 5 000 000 kronor.

Det ekonomiska ansvaret för avlöningen åt hithörande befattningshava­

re åvilar enligt hittills gällande ordning helt och i sista hand vederbörande

kyrkof församling. En av KMU för nyssnämnda år företagen särskild under­

sökning gav vid handen, att utdebiteringen inom rikets församlingar för

kyrkomusikernas verksamhet utfallit med ytterlig ojämnhet. För 16 för­

samlingar understeg utdebiteringen 1 öre per skattekrona, för 358 låg den

mellan 1 och 5 öre, för 544 mellan 5 och 10 öre, för 461 mellan 10 och 15

öre, för 414 mellan 15 och 20 öre, för 443 mellan 20 och 30 öre, för 172 mel­

lan 30 och 40 öre, för 90 mellan 40 och 50 öre, för 43 mellan 50 och 75 öre,

för 8 mellan 75 öre och en krona samt för en församling över sistnämnda

belopp. Den markanta ojämnhet i skattebelastningen, som dessa siffror av­

spegla, torde fram till innevarande tidpunkt icke ha väsentligen mildrats.

Ett av kyrkomusikerreformens huvudsyften har, såsom ofta framhållits,

varit att omsider råda bot på här föreliggande missförhållande. Den efter­

strävade slcatteutjämningen kommer med reformen att vinnas dels därige­

nom, att kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet — praktiskt taget

i deras helhet — komma att övertagas av pastoraten, dels och framför allt

därigenom, att pastoraten berättigas för dessa sina utgifter uppbära skatte­

utjämningsbidrag från kyrkofonden i enlighet med de beträffande kostna­

derna för prästerskapets avlöning gällande grunder. Godtages mitt härförut

framförda förslag, att den maximala gränsen för församlingsavgifterna, nu

20 öre per skattekrona, i detta sammanhang icke höjes, blir utjämningsef­

fekten beträffande kyrkomusikerkostnaderna än starkare accentuerad.

Enligt de för riksdagen i proposition 199/1949 framlagda kostnadskalky­

lerna skulle den totala årliga avlöningskostnaden för den beslutade nya kyr-

komusikerorganisationen, sedan den efter en kortare eller längre övergångstid

över hela linjen trätt i tillämpning, kunna uppskattas till 9 miljoner kronor.

Merkostnaden — utöver den nuvarande kostnadsramen — skulle följakt­

ligen bli cirka 4 miljoner kronor. Enligt de av 1941 års lärarlönesakkunniga

utförda, till grund för det angivna totalkostnadsbeloppet å 9 miljoner kronor

liggande detaljberäkningarna belöpte av sistnämnda summa ett belopp av

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 231.

44

6,2

miljoner kronor å organister och biträdande kyrkomusiker samt

2,8

mil­

joner kronor å kantorer och orgelspelare.

Uppställer man då frågan, huru stor del av totalkostnadsbeloppet

9

mil­

joner kronor som — under antagandet att organisationen i sin helhet trätt

i tillämpning den 1 januari 1950 — skulle kommit att belasta, å ena sidan,

pastoraten i form av intill

20

-öresgränsen maximerade församlingsavgifter

och, å den andra, allmänna kyrkoavgiften genom anspråk å höjda skatte­

utjämningsbidrag, så torde lätt inses, att en sådan beräkning — till följd

av den mångfald av osäkra faktorer som därvid skulle möta — måste i

närvarande läge ställa sig ytterligt vansklig. En uppskattning med grov

approximation kan dock här göras. Antages, att inrättande av organist-

och av biträdande kyrkormisikerbeiattmng såsom regel kommer i fråga

allenast inom den grupp av ekonomiskt bärkraftigare pastorat, som för när­

varande äro 'självförsörjande’ och som även efter tillägg av kyrkomusiker-

lönekostnaderna komme att behålla denna sin karaktär, så skulle följaktli­

gen den för innehavare av dylika befattningar beräknade andelen —

6,2

mil­

joner kronor — av totalkostnaden kunna antagas komma att i det hela

slutligen stanna å pastoraten i form av förhöjda församlingsavgifter eller

ökat ianspråktagande av lokala avlöningstillgångar. Göres beträffande

kantors- och orgrefspeforbefattningarna det motsatta antagandet, eller att

befattningar av dessa slag komme att företrädesvis inrättas i pastorat, som

redan äro 'tillskottspastorat’, så skulle det för här nämnda befattningar

beräknade kostnadsbeloppet,

2,8

miljoner kronor, kunna förutsättas komma

att till någon mindre del täckas med förhöjda församlingsavgifter men i

huvudsak få bestridas med medel, som uttagits genom den allmänna kyr­

koavgiften. Då denna såsom jag redan nämnt vid de senast verkställda

avräkningarna mellan kyrkofonden och pastoraten beräknats efter

9

öre

per skattekrona, kommer varje höjning av densamma att medföra, att

församlingsavgifternas öretal stiger från nuvarande tal, 18 öre, till

20

öre, d. v. s. till det i kyrkofondslagen stadgade maximum. Med hänsyn till

storleken av det vid de senaste taxeringarna framkomna skatteunderlaget

i tillskottspastoraten kan en sådan höjning av församlingsavgifterna för

dessa pastorats vidkommande beräknas inbringa ett belopp av drygt

400

000

kronor. Med ungefärligen detta belopp skulle sålunda dessa pasto­

rat tillhopa få direkt bidraga till avlöningskostnaderna för kantorer och

orgelspelare. Återstoden av den uppskattade kostnaden för dessas av­

lönande eller

2,4

miljoner kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.

Utslaget på det senast kända kommunala skatteunderlaget för hela riket

motsvarar detta belopp en uttaxering av omkring

1,5

öre per skattekrona,

vartill enligt de här gjorda, givetvis starkt schematiska beräkningarna den

av kyrkomusikerreformen föranledda höjningen av den allmänna kyrko­

avgiften sålunda skulle inskränka sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

45

VI. Ikraftträdandet av den nya kyrkomusikerorganisationen.

I årets statsverksproposition, bilagan För flera huvudtitlar gemensamma

frågor, och i propositionen den 20 januari 1950 (nr 41) angående grunderna

för höjning av löner enligt statens löneplansförordning har förutsatts, att

den nya kyrkomusikerorganisationen skall träda i kraft 1 juli 1950.

Innan ikraftträdandet av denna organisation kan ske i de särskilda för­

samlingarna, måste lagakraftägande beslut föreligga beträffande indelning­

en i kyrkomusikerdistrikt och beträffande tjänstetypen i dessa distrikt. Dy­

lika beslut skola i de flesta fall fattas av vederbörande domkapitel. I vissa

fall skola frågorna dock underställas Kungl. Maj:ts prövning. I samtliga

fall skall prövningen grundas på förslag eller yttrande från kommunal myn­

dighet, antingen kyrkorådet eller också kyrkorådet och skolstyrelsen.

Från tidpunkten för riksdagens beslut i föreliggande ärende till den 1 juli

i år kommer icke att bliva så lång tidrymd. Det kan därför förutses, att

lagakraftägande beslut i angivna frågor i regel icke kunna föreligga till

den 1 juli i år, icke ens om vissa förberedande åtgärder kunna vidtagas

före riksdagsbeslutet. Med hänsyn härtill föreslår jag, att den nya kyrko­

musikerorganisationen beslutas skola träda i kraft beträffande varje sär­

skilt kyrkomusikerdistrikt från och med månaden näst efter den, då laga­

kraftägande beslut föreligger om distriktsindelningen och tjänstetypen,

dock tidigast den 1 juli 1950.

I den mån den nya kyrkomusikerorganisationen träder i tillämpning be­

träffande de särskilda kyrkomusikerdistrikten, komma pastoraten i stället

för församlingarna att få i första hand svara för kostnaderna för kyrko­

musikernas avlönande. Den omständigheten, att nyorganisationen för vissa

pastorat kan komma att tillämpas redan under loppet av innevarande

kalenderår, d. v. s. under löpande kyrkligt-kommunala statperiod, synes

icke behöva för sådant pastorat medföra några mera svårbemästrade eko­

nomiska problem. I avräkning med kyrkofonden kunna dock pastoratets

och dess församlingars utgifter för 1950 för den nya organisationen icke

bli definitivt reglerade förrän i och med den på hösten 1951 verkställda

slutliga avräkningen för 1950. På samma sätt skulle motsvarande utgifter

för 1951 icke komma att avräkningsmässigt slutregleras förrän på hösten

1952 i den slutliga avräkningen för 1951. För att underlätta församlingar­

nas statberäkningar för 1951 med avseende å kyrkomusikerkostnaderna och

samtidigt bereda pastoraten ett visst förskott till ifrågavarande utgifter för

nämnda år, kan det dock bli erforderligt att stiftsnämnderna hösten 1950

uppgöra särskilda preliminära avräkningar för varje pastorat för 1951

med hänsyn till dessa kostnader. Ifrågakommande förskott komma då att

tillhandahållas pastoraten under januari 1951. Kungl. Maj:t torde — därest

riksdagen icke framställer erinran häremot — böra meddela de för dylik

reglering erforderliga bestiimmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

46

VII. Hemställan.

Som förut nämnts, har KMU framlagt fem författningsförslag, som

överarbetats inom ecklesiastikdepartementet. Dessa äro förslag till lag an­

gående ändring i lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse,

lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlings­

styrelse i Stockholm, lag angående upphävande av 7 § lagen den 6 juni 1930

(nr 261) om införande av lagen om församlingsstyrelse samt lag om ändring

i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, sid. 1) angående lindring i främmande

trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes präster­

skap och betjäning. I samband med förenämnda överarbetning har i de­

partementet utarbetats förslag till lag om ändring av 5 § lagen den 6 juni

1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden

anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda lagförslag;

dels besluta, att den nya kyrkomusikerorganisationen

skall träda i kraft den 1 juli 1950, dock att den skall för

varje särskilt kyrkomusikerdistrikt träda i tillämpning

först från och med månaden näst efter den, då lagakraft-

ägande beslut föreligger om distriktsindelningen och tjän­

stetypen;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överens­

stämmelse med vad i det föregående förordats meddela be­

stämmelser

a) rörande fördelningen mellan pastorat och församling

av kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet,

b) angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst;

dels medgiva, att övergångsvis utgående kantorstillägg

till kantor, som förflyttas till folk- eller småskollärartjänst,

må bestridas från förslagsanslaget till bidrag till avlöning

åt lärare vid folkskolor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de övriga

föreskrifter, som föranledas av tjänstereformen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kron-

prinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposi­

tion av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

47

Förslag

Bil. 1.

till kungörelse angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst.

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Denna kungörelse avser enligt lagen den 9 december 1938 nr 732 (kloc-

karboställslagen) fastställt eller eljest slutligen bestämt boställskapital, som

jämlikt 2 § 3 mom. lagen den............ 1947, (nr....) om kyrkomusiker skall

tor pastorat utgöra tillgång för kyrkomusikers avlönande, ävensom å dylikt

boställskapital belöpande boställsränta.

2

§.

1 klockarboställslagen samt i kungörelsen den 5 maj 1939 (nr 173)

med föreskrifter rörande tillämpningen av berörda lag finnes stadgat

a) om församlings och kyrkofondens ansvarighet för boställskapital,

b) om beräkningen av boställsränta,

...c) .om skyldighet för församling och för kyrkofonden att såsom ansvarig

för visst boställskapital årligen utgöra belopp, som svarar mot för året å

detta boställskapital belöpande boställsränta, samt

„ d) åliggande för länsstyrelse och överståthållarämbetet att fastställa

sadana enhetsvärden, som enligt 18 § förenämnda kungörelse den 5 maj

1939 nr 173 skola lända till efterrättelse vid uträkning av boställsränta

skall efter ikraftträdandet av lagen om kyrkomusiker fortfarande äga till-

lämpning.

Härvid skall dock iakttagas:

att belopp, som det enligt c) ankommer på församling eller kyrkofonden

att utgöra, skall erläggas till vederbörande pastorat för därvarande kyrko­

musikers avlönande, samt

att vad i fråga om myndigheternas åligganden enligt d) säges om klockar-

distrikt i stället skall avse pastoratet.

3 §.

Där vid den tid, då kyrkomusiker enligt lagen om kyrkomusiker varder

för församling första gången anställd, finnas hos det klockardistrikt, till

vilket församlingen hört, avsatta sådana medel, som avses i 8 § 2 mom.

klockarboställslagen, skola dessa medel tillföras församlingens kyrkokassa.

Har klockardistriktet utgjorts av flera församlingar, skola medlen dem

emellan fördelas efter förhållandet mellan församlingarnas invånarantal vid

närmast föregående kalenderårsskifte.

Denna kungörelse träder i kraft den